RIKSDAGEN

PROTOKOLL BIHANG

1996/97

Sami. 1 Regeringens proposition

Nr 1 del 1-3

Band B 1

Förslag till statsbudget
för budgetåret 1997,
reviderad finansplan m.m.

1 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

Regeringens proposition
1996/97:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,
m.m.

Prop.

1996/97:1

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till
statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom-
ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer
som fogats till förslaget.

Stockholm den 12 september 1996

Göran Persson

ErikÄsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret
1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter
samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslut-
ning på 676,6 miljarder kronor. Budgetunderskottet för budgetåret 1997
beräknas till 61,3 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1997
beräknas till 54,4 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en uppfölj-
ning av konsolideringsprogrammet och av budgeten för budgetåret 1995/96
samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96.

Regeringen redovisar utgiftstaket för staten fördelat på de av riksdagen
fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten samt på anslag enligt specifikation i bilaga 1.

Förslag till statsbudget för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgifter m.m.
(tkr)

Utgiftsområde 1

Utgiftsområde 2

Utgiftsområde 3

Utgiftsområde 4

Utgiftsområde 5

Utgiftsområde 6

Utgiftsområde 7

Utgiftsområde 8

Utgiftsområde 9

Utgiftsområde 10

Utgiftsområde 11

Utgiftsområde 12

Utgiftsområde 13

Utgiftsområde 14

Utgiftsområde 15

Utgiftsområde 16

Utgiftsområde 17

Utgiftsområde 18

Utgiftsområde 19

Utgiftsområde 20

Utgiftsområde 21

Utgiftsområde 22

Utgiftsområde 23

Utgiftsområde 24

Utgiftsområde 25

Utgiftsområde 26

Utgiftsområde 27

Rikets styrelse

3 781 330

Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 807 556

Skatteförvaltning och uppbörd

5 714 708

Rättsväsendet

20 824 537

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan

2 757 203

Totalförsvar

42 372 642

Internationellt bistånd

11 002 200

Invandrare och flyktingar

3 453 088

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 721 787

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp

35 833 282

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

63 975 000

Ekonomisk trygghet för familjer och

barn

35 161 050

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

35 250 384

Arbetsmarknad och arbetsliv

52 046 499

Studiestöd

16 884 088

Utbildning och universitetsforskning

25 357 109

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 161 590

Samhällsplanering, bostadsförsöijning

och byggande

33 368 197

Regional utjämning och utveckling

3 726 021

Allmän miljö- och naturvård

1 329 871

Energi

474 151

Kommunikationer

25 063 442

Jord- och skogsbruk, fiske

med anslutande näringar

13 324 084

Näringsliv

2 859 744

Allmänna bidrag till kommuner

83 612 000

Statsskuldsräntor m.m.

104 155 000

Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 525 000

677 541 563

Summa utgiftsområden

Minskning av anslagsbehållningar

6 000 000

Summa

683 541 563

Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto - 6 914 450

Summa
676 627 113
Inkomster m.m.

Prop. 1996/97:1

Inkomstgrupp 1000

Inkomstgrupp 2000

Inkomstgrupp 3000

Inkomstgrupp 4000

Inkomstgrupp 5000

Inkomstgrupp 6000

Inkomstgrupp 7000

Skatter m.m.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster

Bidrag m.m. från EU
Extraordinära medel avseende EU

565 651 482

37 896 882

81 000

3 076 379

6 215 000

8 670 250

636 120

Summa

Beräknat lånebehov

Summa
622 227 113

54 400 000

676 627 113

Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare ProP-1996/97:1
i propositionens olika volymer enligt följande förteckning:

Reviderad finansplan m.m.

Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd

Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Utgiftsområde 6. Totalförsvar

Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområde 15. Studiestöd

Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande

Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård

Utgiftsområde 21. Energi

Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utgiftsområde 24. Näringsliv

Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen

Innehållsförteckning Reviderad finansplan, m.m.

Prop. 1996/97:1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 ................. 2

1      Förslag till riksdagsbeslut.............................. 7

2      Lagförslag.......................................... 11

3     Reviderad finansplan.................................. 31

3.1   Politiken ligger fast.............................. 31

3.2  Den ekonomiska utvecklingen...................... 33

3.2.1 Den internationella utvecklingen.................... 33

3.2.2 Den svenska ekonomin............................ 35

3.3   Finans-och penningpolitiken....................... 39

3.3.1 Finanspolitik ................................... 39

3.3.2 Penning- och valutapolitik......................... 43

3.4   En politik for tillväxt och sysselsättning............... 45

3.5   Budgetpolitiken................................. 53

3.6   Skattepolitiken.................................. 56

3.7  Rättvis fördelning ............................... 58

4      Utgiftstak för den offentliga sektorn - riksdagens beslut ....... 61

4.1   Budgetpolitiken................................. 61

4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner ....................... 61

4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet............. 62

4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96 .................. 66

4.2  Nya beräkningsförutsättningar...................... 72

4.3   Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997-2000 ...   73

4.3.1 Statsbudgetens inkomster.......................... 73

4.3.2 Statsbudgetens utgifter............................ 75

4.3.3 Statsskuldsräntor................................ 78

4.3.4 Statsbudgetens saldo ............................. 80

4.3.5 Lånebehov..................................... 81

4.3.6 Statsskuld ..................................... 84

4.4. Utgiftstak...................................... 86

4.4.1 Omräkning av utgiftstaket och utgiftsramar............ 86

4.4.2 Utgiftstak for offentlig sektor....................... 88

4.4.3 Utgiftstak for offentlig sektor uppdelat på stat och kommun 89

4.4.4 Utgiftstaket for staten inklusive socialförsäkringar vid

sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden....... 90

4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m.................. 93

4.4.6 Utgiftsbemyndiganden............................ 110

4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler ....  112

4.5.1 Förslag i budgetpropositionen ...................... 113

4.5.2 Förslag i andra propositioner....................... 113

5     Ekonomisk styrning................................... 116

5.1   Uppföljning av räntekontomodellen.................. 116

5.2  Uppföljning av systemet med avräkning av ingående

mervärdesskatt i staten............................ 117

5.2.1 Omläggningen.................................. 118

5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande

av externa medel ................................ 120

5.3 Statlig garantigivning............................. 121

5.3.1 Redovisning av verksamheten med statliga garantier.....  121

5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten.............. 124

5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter..................... 132

5.4  Lån för myndigheters investeringar i anläggnings-

tillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters
räntekontokrediter i Riksgäldskontoret................ 133

5.5  Staten i omvandling.............................. 136

5.6  Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa

avtalsstyrda förmåner............................. 152

5.6.1 Ärendet och dess beredning........................ 152

5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt

beräknade premier............................... 154

5.7  Konsekvenser för statliga myndigheter m.fl. av en
förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den

allmänna löneavgiften m.m......................... 155

6      Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 157

6.1   Inledning...................................... 157

6.2   Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)......... 161

6.3  Utrikesdepartementet (andra huvudtiteln).............. 163

6.4  Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) ............ 164

6.5   Socialdepartementet (femte huvudtiteln) .............. 165

6.6  Kommunkationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)....... 167

6.7  Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) ............. 168

6.8  Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)......... 170

6.9  Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)........... 175

6.10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)......  177

6.11 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln)............ 181

7      Vissa skattefrågor.................................... 182

7.1   Inledning...................................... 182

7.2  Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig

inkomstskatt.................................... 182

7.3   Fastighetsskatt på elproduktionsenheter............... 184

7.3.1 Bakgrund...................................... 184

7.3.2 Beskattning av vattenkraft......................... 184

7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt............. 185

7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa

elproduktionsenheter............................. 189

7.3.5 Ekonomiska frågor............................... 192

7.4  Energiskatt..................................... 193

7.5  Skatten på öl m.m................................ 195

7.6  Införsel av vissa alkoholdrycker..................... 198

7.7  Hyresgästernas självförvaltning..................... 199

7.8  Budgeteffekter i sammanfattning.................... 201

Prop. 1996/97:1

Bilagor

Bilaga 1     Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster

Bilaga 2    Svensk ekonomi

Bilaga 3    Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Bilaga 4    Fördelningspolitisk redogörelse

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen förslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för
budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen förordat (avsnitt 3),

för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14,
avsnitt 4.4.5),

för budgetåren 1998 och 1999 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för
regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5),

för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster (bilaga 1),

för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av
förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5),

dels godkänner vad regeringen förordat om principer för
utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6),

dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta
att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket
för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6),
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning (avsnitt 4.3.5),

för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.
3-5),

för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4),

såvitt avser garantier, låneramar m.m.

10.  godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen
i staten (avsnitt 5.3.2),

11.  för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000
kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett
sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4),

12.  godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i
avsnitt 5.6,

Prop. 1996/97:1

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96

13.  godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första
huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst
2 000 000 000 kronor,

14.  bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta
om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2.,

15.  medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade
lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen,

16.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor,

17.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvars-
makten med 14 682 752 000 kronor,

18.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens
institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor,

19.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete
med anledning avM/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor,

20.  godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte
huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av
anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112,

21.  till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings
mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat
anslag på 483 000 000 kronor,

22.  till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor,

23.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag
till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med
51 000 000 kronor,

24.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget
Högskoleverket med 66 000 000 kronor,

25.  godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel
under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde
huvudtiteln,

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa
bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor,

beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från
EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruks-
omräkningskursen med 316 600 000 kronor,

godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbruks-
sektorn,

Prop. 1996/97:1

beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med
2 000 000 kronor,

godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt
investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder,

godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96
under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till
utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investerings-
bidrag för anordnande av studentbostäder,

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,

godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får
anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996,

godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,

godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa får en extra ersättning om 45 kr per dag,
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor,
godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel
6911 Övriga bidrag från EG,

beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag
enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor,

beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under § ortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvalt-
ningskostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor,

såvitt avser vissa skattefrågor

40. antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomst-
skatt på förvärvsinkomster vid 1996 - 1999 års taxeringar,

2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk Prop. 1996/97:1
kraft,

4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk,

6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel

av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen,

8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,

m.m.,

9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563)
om tobaksskatt.

10

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1996/97:1

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa.

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997 och gäller till
utgången av december 1998.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
november 1996 och gäller till
utgången av december 1998.

11

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster
vid 1996-1999 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2§>

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
enligt följande.

Prop. 1996/97:1

Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kr samt 25 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsin-
komsten som överstiger en skikt-
gräns som vid 1996 års taxering
uppgår till 203 900 kronor. Vid fö-
ljande taxeringar uppgår skiktgrän-
sen till skiktgränsen för föregående
taxeringsår multiplicerad med ett tal,
uttryckt i procent, som anger förhål-
landet mellan det jämförelsetal som
enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
ligger till grund för bestämmande av
basbeloppet för året före taxeringså-
ret och det jämförelsetal som enligt
nämnda lagrum ligger till grund för
bestämmande av basbeloppet för
andra året före taxeringsåret, med
tillägg av 1,2 procentenheter. Skikt-
gränsen fastställs av regeringen före
utgången av andra året före taxe-
ringsåret och avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.

Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kr samt 25 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsin-
komsten som överstiger en skikt-
gräns som vid 1998 års taxering
uppgår till 209 100 kronor. Vid
följande taxeringar uppgår skikt-
gränsen till skiktgränsen för föregå-
ende taxeringsår multiplicerad med
ett tal, uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det jäm-
förelsetal som enligt 1 kap. 6 § and-
ra stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring ligger till grund för
bestämmande av basbeloppet för
året före taxeringsåret och det
jämförelsetal som enligt nämnda
lagrum ligger till grund för bestäm-
mande av basbeloppet för andra året
före taxeringsåret, med tillägg av
1,2 procentenheter. Skiktgränsen
fastställs av regeringen före utgång-
en av andra året före taxeringsåret
och avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång-
en vid 1998 års taxering.

2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av nä-
ringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för
vilken beskattningsåret har börjat före den 21 september 1996.

1 Senaste lydelse 1996:692.

12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 §*

Fastighetsskatten utgör för vaije beskattningsår

a) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenhet,

det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt-
marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings-
enhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan
värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings-
enhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värde-
ringsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av:                    d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende mdu- taxeringsvärdet avseende indu-
strienhet inklusive elproduktionsen- strienhet med undantag av markvär-
het                                det avseende sådan elproduktions-

enhet som utgörs av taxeringsenhet
med vattenkraftverk och till detta
hörande andelar i utbyggda regle-
ringsanläggningar, taxeringsenhet
med outbyggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas ut
samt taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,

e) 3,42 procent av:
markvärdet avseende sådan el-
produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraftverk
och till detta hörande andelar i ut-
byggda regleringsanläggningar,
taxeringsenhet med outbyggt vatten-
fall som enligt verkställbart tillstånd
får byggas ut samt taxeringsenhet
vars huvudsakliga värde utgör vär-

Prop. 1996/97:1

13

de av andels- eller ersättningskraft.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder
och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxe-
ringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt
på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalen-
deråren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren
enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdig-
ställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid
ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsattts ett värdeår motsvarande
året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsrået, om ny
fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses
i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfäl-
ligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss
tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat
uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari
byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under
endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte
ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall
såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser
småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma
taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus
med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas
nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsen-
het som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om
tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

Prop. 1996/97:1

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång-
en vid 1998 års taxering.

2. Har beskattningsåret påböljats före ikraftträdandet tillämpas äldre
regler för den delen av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse SFS 1995:918.

14

2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1982:1201) om ProP 1996/97:1
skatt på viss elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
den 1 januari 1997.

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

15

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om       Prop. 1996/97:1

skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776)
om skatt på energi skall ha följande lydelse.

2 kap.

1§‘

Nuvarande lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra

stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr

Slag av bränsle

Skattebelopp

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

2710 00 26,

Bensin som

2710 00 27,

uppfyller krav

2710 00 29

för

eller

2710 00 32

a) miljöklass 2

3 kr 54 öre

86 öre

per liter

per liter

b) miljöklass 3

3 kr 60 öre

86 öre

per liter

per liter

2710 00 26,

Annan bensin

4 kr 18 öre

86 öre

2710 00 34

än som avses

per liter

per liter

eller

under 1

2710 00 36

4 kr 40 öre
per liter

4 kr 46 öre
per liter

5 kr 04 öre
per liter

3.  2710 00 51,

2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74-
2710 00 78

Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller
ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 “C,

729 kr per m3

1 054 kr per m3

1 783 kr per m3

b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,

tillhörig
miljöklass 1
miljöklass 2
miljöklass 3

1 583 kr per m3

1 804 kr per m3

2 096 kr per m3

1 054 kr per m3

1 054 kr per m3

1 054 kr per m3

2 637 kr per m3

2 858 kr per m3

3 150 kr per m3

16

Nuvande lydelse

Prop. 1996/97:1

KN-nr               Slag av bränsle        Skattebelopp

Energiskatt        Koldioxidskatt Summa skatt

4.

ur 2711 12 11-

2711 19 00

Gasol som används
för

a) drift av
motordrivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

99 öre per liter

55 öre per liter

1 kr 54 öre
per liter

b) annat ändamål
än som avses
under a

142 kr per

1 000 kg

1 105 kr per

1 000 kg

1 247 kr per

1 000 kg

5.

ur 2711 29 00

Metan som används
för

a) drift av motor-
drivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

1 645 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 433 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål
än som avses
under a

236 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 024 kr per

1 000 m3

6.   2711 11 00,

2711 21 00

Naturgas som används
för

a) drift av motor-
drivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

1 645 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 433 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål
än som avses
under a

236 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 024 kr per

1 000 m3

7.

2701, 2702
eller 2704

Kolbränslen

310 kr per

1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 226 kr per

1 000 kg

8.

2713 11 00-

2713 12 00

Petroleumkoks

310 kr per

1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 226 kr per

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.

För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

17

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:1

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr

Slag av bränsle

Skattebelopp

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

2710 00 26,

Bensin som

2710 00 27,

uppfyller krav

2710 00 29

för

eller

2710 00 32

a) miljöklass 2

3 kr 61 öre

86 öre

per liter

per liter

b) miljöklass 3

3 kr 68 öre

86 öre

per liter

per liter

2710 00 26,

Annan bensin

4 kr 27 öre

86 öre

2710 00 34

än som avses

per liter

per liter

eller

under 1

2710 00 36

4 kr 47 öre
per liter

4 kr 54 öre
per liter

5 kr 13 öre
per liter

3.  2710 00 51,

2710 00 55,
2710 00 69
eller

2710 00 74-

2710 00 78

Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med 743 kr per m3
märkämnen eller

ger mindre än 85

volymprocent destillat

vid 350’C,

1 054 kr per m3

1 797 kr per m3

b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350*C,
tillhörig
miljöklass 1             1

miljöklass 2            1

miljöklass 3            2

614 kr per m3

840 kr per m3

138 kr per m3

1 054 kr per m3

1 054 kr per m3

1 054 kr per m3

2 668 kr per m3

2 894 kr per m3

3 192 kr per m3

18

Prop. 1996/97:1

Föreslagen lydelse

KN-nr

Slag av bränsle

Skattebelopp

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

4.

ur 2711 12 11-

2711 19 00

Gasol som används
för

a) drift av
motordrivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

1 kr 01 öre
per liter

55 öre per liter

1 kr 56 öre
per liter

b) annat ändamål
än som avses
under a

145 kr per

1 000 kg

1 105 kr per

1 000 kg

1 250 kr per

1 000 kg

5.

ur 2711 29 00

Metan som används
för

a) drift av motor-
drivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

1 678 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 466 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål
än som avses
under a

241 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 029 kr per

1 000 m3

6.  2711 11 00,

2711 21 00

Naturgas som används
för

a) drift av motor-
drivet fordon,
fartyg eller
luftfartyg

1 678 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 466 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål
än som avses
under a

241 kr per

1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 029 kr per

1 000 m3

7.

2701,2702
eller 2704

Kolbränslen

316 kr per

1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 232 kr per

1 000 kg

8.

2713 11 00-

2713 12 00

Petroleumkoks

316 kr per

1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 232 kr per

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.

För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:1

11 kap.

3 §’

Energiskatten utgör

1.0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,

2. 7,4 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kom-
muner som anges i 4 §,

3. 10,7 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas för
el-, gas-, värme- eller vat-
tenlorsöijning i andra kommuner än
de som anges i 4 §, och

4. 13,0 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.

2. 8,2 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kom-
muner som anges i 4 §,

3.11,5 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vat-tenförsöijning
i andra kommuner än de som anges
i 4 §, och

4.13,8 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt
på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall
dock avrundas till hela tiondels ören.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2. De nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall för åren
1997 och 1998 inte räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §.

1 Senaste lydelse 1996:687.

2 Senaste lydelse 1996:687.

20

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk* skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2

Skatten tas ut med 3,2 öre per Skatten tas ut med 2,2 öre per
kilowattimme.                      kilowattimme.

Prop. 1996/97:1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1986:503.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:503.

2 Senaste lydelse 1996:688.

21

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Prop. 1996/97:1

Härigenom föreskrivs att 2-6 och 37 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 §*

Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade

nomenklaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten
överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl
och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i
blandningen överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt tas ut per Eter med 2,38 Skatt tas ut per hter med 1,47
kronor för varje volymprocent kronor för varje volymprocent alko-
alkohol.                               hol.

För öl med en alkoholhalt över

2,25 men inte över 3,5 volymprocent
tas skatt dock ut per liter med 1,21
kronor för varje volymprocent alko-
hol.

För öl med en alkoholhalt om
högst 2,25 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.

För öl med en alkoholhalt om
högst 2,8 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.

2

Skatt skaE betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om
alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och

1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15
volymprocent, eEer

2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18
volymprocent och vinet producerats utan tiEsatser.

Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt över

2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,21 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,61 kronor,
drycker med en alkohoUialt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 18,73 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
26,81 kronor, och för

Skatt tas ut per Eter för

drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,30 kronor,

drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,80 kronor,

drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 19,00 kronor,

drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
27,10 kronor, och för

22

drycker med en alkoholhalt över 15 drycker med en alkoholhalt över 15 Prop. 1996/97:1
men inte över 18 volymprocent med men inte över 18 volymprocent med

44,51 kronor.                        45,00 kronor.

För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.

3

Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till
KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205
men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten överstiger
1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men
inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har

uppkommit genom jäsning.

Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt över

2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,21 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,61 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 18,73 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
26,81 kronor.

Skatt tas ut per hter för

drycker med en alkoholhalt över

2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,30 kronor,

drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,80 kronor,

drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 19,00 kronor, och för

drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
27,70 kronor.

För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volympro-
cent tas skatt ut med 0 kronor.

4

Skatt skaE betalas för meEanklassprodukter med en alkoholhalt över
1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204,2205 och
2206 men som inte beskattas enEgt 2-4 §§.

Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt om
högst 15 volymprocent med 26,81
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15
volymprocent med 44,51 kronor.

Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt om
högst 15 volymprocent med 27,10
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15
volymprocent med 45,00 kronor.

5

Skatt skaE betalas för varor hänförhga till KN-nr 2207 och 2208 med
en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en
vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skaE även betalas för
drycker som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten

23

överstiger 22 volymprocent.

Skatt tas ut med 485,04 kronor
per liter ren alkohol.

37 §6

För skattepliktiga alkoholvaror
tas skatten för år 1996 ut med i 2-6
§§ angivna belopp. För tiden efter
utgången av år 1996 skall skatten
tas ut med belopp som omräknas
enligt andra stycket.

För kalenderåret 1997 och ef-
terföljande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2-6 §§
angivna skattebeloppen multiplice-
rade med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet
mellan prisläget i september månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i september
1995.

Prop. 1996/97:1

Skatt tas ut med 501 kronor per
liter ren alkohol.

För skattepliktiga alkoholvaror

tas skatten för år 1997 ut med i 2-6
§§ angivna belopp. För tiden efter
utgången av år 1997 skall skatten
tas ut med belopp som omräknats
enligt andra stycket.

För kalenderåret 1998 och efter-
följande kalenderår skall skatten tas
ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2-6 §§
angivna skattebeloppen multiplice-
rade med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet
mellan prisläget i september månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i september
1996.

Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skat-
tebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Belop-
pen avrundas till hela kronor och ören.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.

1 Senaste lydelse 1995:1528.

2 Senaste lydelse 1995:1528.

3 Senaste lydelse 1995:1528.

4 Senaste lydelse 1995:1528.

5 Senaste lydelse 1995:1528.

6 Senaste lydelse 1996:600.

24

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror frän land som är medlem
i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:1

Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alkohol-
drycker och tobaksvaror frän ett
annat land som är medlem i Europe-
iska unionen skall, om inte annat
följer av 2 §, betala skatt med

188 kronor/Hter för spritdryck,

44 kronor/Uter för starkvin,

26 kronor/Hter för vin,

13 kronor/Uter för starköl,

75 öre/styck för cigaretter,

35 öre/styck för cigariller och
cigarrer och

384 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstäs med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousseran-
de vin,
vin: annat vin än starkvin och
starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt
av 3 gram per styck.

Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett
annat land som är medlem i Europe-
iska unionen skall, om inte annat
följer av 2 §, betala skatt med

199 kronor/Hter för spritdryck,

46 kronor/Hter för starkvin,

27 kronor/Uter för vin,

8 kronor/Uter för starköl,

95 öre/styck för cigaretter,

44 öre/styck för cigariHer och
cigarrer och

489 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousseran-
de vin,
vin: annat vin än starkvin samt an-
nan alkoholdryck med en alkohol-
halt som överstiger 3,5 men inte 15
volymprocent och som inte är
starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent och,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt
av 3 gram per styck.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.

25

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet Prop. 1996/97:1
från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § lagen (1994:1551)
om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Lydelse enligtprop. 1995/96:228 Föreslagen lydelse

3 kap.

Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en
resande för import av

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent eller två liter mousse-
rande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15
volymprocent men inte 22 volym-
procent,

3. två Eter vin med en alkohol-
halt som inte överstiger 15 volym-
procent,

2. en liter spritdryck eller två
liter starkvin,

3. två liter vin,

4. 50 gram parfym,

5. 0,25 hter luktvatten,

6. 500 gram kaffe eker 200 gram kaffeextrakt eker essens,

7. 100 gram te eker 40 gram teextrakt eker essens, och

8. Medicin i den mängd som motsvarar den resandes personkga behov.
Frihet från skatt skak inte medges en resande under 15 år för varor som

anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fykt 20
år att fora in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohol-
lagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fykt 18 år
att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).

Bestämmelser om tullfrihet i fak som anges i denna paragraf finns i
artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83.

I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15
volymprocent men inte 22 volym-
procent samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt an-
nan alkoholdryck med en alkohol-

26

halt som överstiger 3,5 men inte 15
volymprocent och som inte är star-
köl,

starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent.

Prop. 1996/97:1

4 kap.

Nuvarande lydelse

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull

skatt

spritdryck

22 kr/Hter

240 kr/Hter

starkvin

8 kr/Hter

65 kr/Hter

vin

5 kr/Hter

40 kr/Hter

starköl

3 kr/Hter

20 kr/Hter

cigaretter

100 öre/styck

100 öre/styck

cigarrer

80 öre/styck

80 öre/styck

röktobak

1 080 kr/kg

600 kr/kg

snus

140 kr/kg

130 kr/kg

I denna paragraf förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-
cent,
starkvin: musserat vin och alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
15 volymprocent men inte 22 volymprocent, och
vin: annat vin än starkvin.

Föreslagen lydelse

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull

skatt

spritdryck

4 kr/Hter

253 kr/Hter

starkvin

2 kr/Hter

67 kr/Hter

vin

1 kr/Hter

38 kr/Hter

starköl

3 kr/Hter

14 kr/Hter

cigaretter

38 öre/styck

140 öre/styck

cigarrer

86 öre/styck

127 öre/styck

röktobak

428 kr/kg

822 kr/kg

snus

104 kr/kg

191 kr/kg

27

Prop. 1996/97:1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.

28

2.10 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop-1996/97:1
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 kap.

30c§*

Från skatteplikt undantas omsättning på fartyg eller luftfartyg i de fall
som avses i 5 kap. 2 b § av sådana varor som anges i andra och tredje styck-
ena, under förutsättning att varorna är avsedda att tas med i resenärens ba-
gage för personligt bruk.

För följande slag av varor skall undantaget för varje resenär begränsas
till nedan angivna kvantiteter:

1. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volym-
procent eller två liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15
men inte 22 volymprocent eller två liter mousserande vin,

2. två liter vin med en alkoholhalt 2. två liter vin av annat slag än

som inte överstiger 15 volym-pro- som anges under 1, eller annan
cent,                               alkoholdryck med en alkoholhalt

som överstiger 3,5 men inte 15 vo-
lymprocent och som inte är starköl,

3. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram rök-
tobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

4. 50 gram parfym, och

5. 0,25 Eter luktvatten.

I övrigt gäller undantaget starköl (alkoholhalt som överstiger 3,5 vo-
lymprocent), dock högst 2 liter för varje resenär samt andra varor än de
som anges i andra stycket under förutsättning att det sammanlagda värdet
av varor av dessa slag som förvärvas under en och samma resa uppgår till
högst 800 kronor. Därvid får en enskild varas värde inte delas upp.

Regeringen får meddela inskränkningar i de i denna paragraf angivna
undantagen för vissa flyg- eller fartygslinjer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.

1 Senaste lydelse 1994:1798.

29

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:836) om
ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 8, och 37 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:836) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Skatt på cigaretter tas ut med 61 Skatt på cigaretter tas ut med 66
öre per styck och 16 procent av de- öre per styck och 16,4 procent av
taljhandelspriset.                        detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger
9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten
längre anses vaije påböljad ytterligare längd av 9 centimeter som en ciga-
rett.

Skatt på cigarrer och cigariller tas      Skatt på cigarrer och cigariller tas

ut med 41 öre per styck. Skatt på ut med 44 öre per styck. Skatt på
röktobak tas ut med 453 kronor per röktobak tas ut med 489 kronor per
kilogram.                            kilogram.

37 §

Skatt på snus tas ut med 89 Skatt på snus tas ut med 96 kro-
kronor per kilogram och på tuggto- nor per kilogram och på tuggtobak
bak med 145 kronor per kilogram. med 156 kronor per kilogram.

Prop. 1996/97:1

30

3 Reviderad finansplan

Prop. 1996/97:1

3.1 Politiken ligger fast

Den svenska ekonomin står inför en konjunkturuppgång. Allt klarare
tecken tyder på detta. Vår förmåga att ta vara på de möjligheter som
konjunkturuppgången erbjuder har förbättrats i flera hänseenden.

Inflationstakten i Sverige är både historiskt och internationellt sett
mycket låg. Även när vissa tillfälliga faktorer frånräknas, talar mycket för
att de allmänna prisökningarna under de närmaste åren kommer att
begränsas till en låg nivå.

Exporten fortsätter att utvecklas starkt, trots den avsevärda uppgång av
kronkursen som har ägt rum sedan sommaren 1995. Sverige har stora och
växande överskott i utrikeshandeln och i bytesbalansen. Härigenom blir det
möjligt att amortera av utlandsskulden.

Genom den kraftiga investeringsökningen under de senaste åren, särskilt
i näringslivet, har produktionskapaciteten byggts ut och därigenom
förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt.

Saneringen av de offentliga finanserna har gått snabbare än vad som
förutspåddes så sent som i den ekonomiska vårpropositionen. År 1993
hade Sverige ett av de största underskotten bland OECD-länderna,
motsvarande 12,3 procent av BNP. Underskottet beräknas i år uppgå till
4,0 procent och 1997 ha sjunkit till 2,6 procent av BNP. Prognosen pekar
på att underskottet helt skulle vara eliminerat 1998.

Denna dramatiska förbättring av de offentliga finanserna saknar
motstycke. Den har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska
ekonomin och den ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt.
Härigenom har räntorna sjunkit avsevärt.

Likväl återstår allvarliga problem att lösa. Det viktigaste av dessa är att
öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Målet att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 ligger fast. En viktig förutsättning för att
klara detta mål är att åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under
de kommande åren. Detta underlättas av den förestående
konjunkturuppgången, men det kommer även att krävas fortsatta
strukturella förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera.
Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a. lönebildningen, arbetsmarknaden,
energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn. Även
arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela i detta.

De förbättrade offentliga finanserna skapar en större handlingsfrihet
framgent än vad som har varit fallet under de senaste årens
saneringsarbete. Det kommer därför att vara möjligt att överväga vissa
fördelningspolitiskt prioriterade insatser under de kommande åren,
förutsatt att de är ansvarsfullt finansierade.

De skapar också goda förutsättningar för Sverige att 1997 uppfylla de
s.k. konvergenskraven till den tredje etappen i den ekonomiska och
monetära unionen, EMU. Beslut om huruvida Sverige skall delta eller ej i
valutaunionen kommer att fattas av Sveriges riksdag hösten 1997. Det är

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

31

en stor fördel om detta beslut kan fattas utifrån en styrkeposition, dvs att Prop. 1996/97:1
Sverige då har en reell valfrihet. Mycket talar nu för att så blir fallet.

Inflationen måste varaktigt hållas på en låg nivå. Löntagare, företagare,
konsumenter och långivare måste kunna lita på att den ekonomiska
politiken under inga omständigheter kommer att tillåta ett återfall till
gångna tiders penningvärdesförsämring. I takt med att detta förtroende
byggs upp, skapas förutsättningar för en ytterligare räntenedgång.

Det finns vidare skäl att höja ambitionerna, när det gäller utvecklingen
av sparandet i den offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara att etablera
ett permanent överskott i den offentliga sektorn. Det knyter an till en god
svensk tradition, eftersom det under de mest framgångsrika perioderna
under efterkrigstiden var möjligt att förena full sysselsättning, stigande
reallöner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en
stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn.
Tilltron till pensionssystemet skulle stärkas. Med ett överskott i de
offentliga finanserna blir det möjligt att öka investeringarna utan att låna i
utlandet. Därigenom skapas förutsättningar för ökad tillväxt och stigande
sysselsättning. Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett överskott i de
offentliga finanserna underlättas av regeringens ambitioner att pressa
tillbaka arbetslösheten.

De problem och avvägningar som den ekonomiska politiken står inför
skall inte underskattas. Likväl har en god grund lagts för den ekonomiska
utvecklingen de kommande åren. Att steg för steg nedbringa arbetslösheten
är det stora uppdrag vi har tagit på oss. Successivt kommer en allt större
kraft att kunna sättas in på denna uppgift. Det är en mycket svår uppgift
men den är möjlig att lösa. Den kan endast lösas på ett sätt som är förenligt
med en fortsatt stram och ansvarsfull ekonomisk politik.

Regeringen och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona.
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet
som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket,
åtgärderna för budgetsaneringen, konvergensprogrammet och
tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas
att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik inriktad på balans i
de offentliga finanserna 1998 och halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000.

32

3.2 Den ekonomiska utvecklingen

Prop. 1996/97:1

Utsikterna är goda för att tillväxten i den svenska ekonomin åter skall ta
fart. Som ett litet och utlandsberoende land påverkades Sverige negativt av
den europeiska konjunkturavmattningen under slutet av 1995 och början
av 1996. Botten i konjunkturen torde nu ha passerats och en förnyad
uppgång ha påbörjats. Tillväxten i Sverige väntas bli 1,6 procent 1996 och
2,3 procent 1997, vilket är en upprevidering jämfört med prognosen i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150).

3.2.1 Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades av under slutet av

1995 och var måttlig under det första halvåret 1996. Under denna period
var konjunkturen inom EU svag, medan tillväxten i USA ökade avsevärt
och återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte. De asiatiska
ekonomierna utvecklades starkt och ett flertal länder i Central- och
Östeuropa passerade bottenläget.

Arbetslösheten i EU är fortsatt hög, vilket dämpar hushållens
förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vid mitten av

1996  uppgick den öppna arbetslösheten till drygt 11 procent.
Inflationstakten sjönk något för EU som helhet under första halvåret i år
och låg vid halvårsskiftet på ca 2,5 procent. I Tyskland och andra
kärnländer var inflationen strax under 2 procent.

Under senare tid har konjunkturprognoserna reviderats upp i de flesta
EU-länder och konjunkturen i EU väntas stärkas fortlöpande under 1996
och 1997. Såväl korta som långa räntor har sjunkit betydligt och
valutasituationen har stabiliserats. Med betydande ledig
produktionskapacitet och fortsatt låg inflation i EU-ländema föreligger
förutsättningar för att räntorna skall förbli låga. Därmed finns en potential
för god tillväxt.

I Norden har tillväxten dämpats förhållandevis mycket under det senaste
året, men BNP fortsätter att öka snabbare än för Europa i övrigt. I år
väntas särskilt Norge och Finland få en hög tillväxt, medan uppgången

1997 blir mer jämnt fördelad. Norden uppnår också bättre resultat när det
gäller inflationsbekämpningen, även om utsikterna för 1997 pekar på en
något högre prisökningstakt.

Tillväxten i USA är god. Penningpolitiken lättades under 1995 och
början av 1996. Efter en viss avmattning i slutet av 1995 har BNP-
tillväxten ökat sedan årsskiftet. Arbetslösheten har sjunkit och är drygt 5
procent. Löneökningstakten har visserligen stigit på senare tid, men det
finns ännu inga tydliga tecken på tilltagande inflation. Exportutsikterna är
goda och förtroendet bland hushåll och företag är högt.

33

Prop. 1996/97:1

Tabell 3.1 Internationell utveckling

1995

1996

1997

BNP-tillväxt, procent per år
OECD

2,0

2,0

2,4

EU

2,5

1,4

2,4

USA

2,0

2,8

2,5

Tyskland

1,9

0,5

2,1

Asien

8,4

7,7

7,6

Central- och Östeuropa

4,8

4,2

4,7

Världen

3,4

3,7

4,2

Konsumentpriser, procent per år

OECD

2,4

2,3

2,3

EU

3,1

2,6

2,3

Arbetslöshet, nivå i procent

OECD

6,8

7,7

7,6

EU

11,2

11,4

11,3

Källor: OECD och Finansdepartementet

Japan befinner sig i en återhämtningsfas. En förbättring av företagens
vinstläge kombinerat med låga räntor väntas leda till ökade investeringar.
Även exporten väntas öka till följd av yenens depreciering samtidigt som
utflyttningen av industrikapacitet torde avta. Denna utveckling väntas få en
positiv inverkan på hushållens förväntningar och därmed på den privata
konsumtionen. Allmänt sett har de asiatiska ekonomierna fått en allt större
betydelse som OECD-ländernas exportmarknader. De asiatiska
ekonomierna svarar för 12 procent av den svenska exporten jämfört med 4
procent för tjugofem år sedan.

I Central- och Östeuropa har botten passerats och i år är det första året
sedan 1989 som produktionen ökar i området som helhet. Det finns
emellertid tydliga skillnader i ekonomiska framsteg mellan de länder som
i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt
inflation och genomgripande reformer, och de länder som först senare har
lagt om den ekonomiska politiken. I flertalet länder i det forna
Sovjetunionen har den tidigare nedgången först nyligen vänt, medan
tillväxten i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien har
varit mer stabil. Handeln mellan dessa länder och EU-länderna börjar nu
öka.

Tillväxten i de baltiska länderna har ännu inte tagit fart. De påbörjade
reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga
Centraleuropa. På kort sikt väntas handelsutbytet mellan Sverige och
Baltikum fortsätta att vara av volymmässigt begränsad betydelse, men som
marknader nära Sverige kommer de på sikt att spela en allt viktigare roll.

34

3.2.2 Den svenska ekonomin

Prop. 1996/97:1

Utgångsläget efter halva mandatperioden

Den ekonomiska politiken har i de flesta avseenden varit mycket
framgångsrik den första hälften av innevarande mandatperiod. BNP-
tillväxten var 3,0 procent 1995 och beräknas bli 1,6 procent i år.
Inflationen har kommit ner till bland de lägsta i Europa. Från augusti 1995
till augusti 1996 ökade konsumentprisindex (KPI) med bara 0,3 procent.
Bytesbalansen har förbättrats markant och beräknas ge ett överskott
motsvarande 3,1 procent av BNP i år.

De offentliga finanserna har också förstärkts kraftigt. Underskottet i de
offentliga finanserna väntas minska med ca 7 procent av BNP mellan 1994
och 1996 och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas
minska med drygt 1 procent av BNP. De långa räntorna har fallit med 3,6
procentenheter sedan april 1995. Under samma tid har kronan stärkts med
14 procent.

Det största bekymret är arbetslösheten och sysselsättningen.
Sysselsättningen ökade 1995 med 61.000 personer men beräknas i år
minska med 28.000 personer. Arbetslösheten 1996 har reviderats upp
jämfört med vårpropositionen, främst som en följd av att produktiviteten
och medelarbetstiden har ökat mer än väntat.

Prognos för 1997

Konjunkturbotten torde nu ha passerats. Det finns en rad positiva tecken
som pekar i denna riktning. Nationalräkenskaperna för första halvåret 1996
visade en relativt god tillväxt och Konjunkturinstitutet reviderade i augusti
upp sina prognoser. Industrins produktion och orderingång har stigit
påtagligt de senaste månaderna. Även bilinköpen har stigit och vissa
indikationer finns på ökad omsättning i detaljhandeln. Hushållens
förväntningar har blivit allt mer optimistiska. BNP-tillväxten beräknas
uppgå till 1,6 procent 1996.

Tillväxten väntas fortsätta att förstärkas 1997. Den privata
konsumtionen förväntas stiga med närmare 2 procent. Låg inflation samt
en markant förbättring av ränteläge och offentliga finanser medför en ökad
tillförsikt inför framtiden och därmed en viss uppgång i konsumtionen.
Hushållens behov av nya kapitalvaror är också stort efter en lång period av
återhållsamhet. Bruttoinvesteringarna fortsätter att öka, men tillväxttakten
beräknas bli lägre än under 1996. Exportkonjunkturen torde bli fortsatt
god. Under 1997 bedöms exporten fortsätta att växa i hög takt och
snabbare än importen. Bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott på hela
3,7 procent av BNP 1997.

Även arbetsmarknadsläget väntas bli bättre under 1997. Den öppna
arbetslösheten beräknas minska till 6,9 procent. Sysselsättningen väntas
samtidigt stiga med 24.000 personer. Inflationstakten väntas tillta något
under 1997 och mot slutet av året stabiliseras i närheten av 2 procent. Den
offentliga sektorns finansiella sparande förbättras snabbare än vad som

35

beräknades i vårpropositionen i april. Underskottet beräknas till 2,6 Prop. 1996/97:1
procent av BNP 1997.

Tabell 3.2 Försörjningsbalans

Miljarder Procentuell volymförändring
kr         ___________________________

1995

1994

1995

1996

1997

BNP

1 634,9

2,6

3,0

1,6

2,3

Import

563,8

13,4

8,7

2,7

4,9

Tillgång

2 198,7

4,9

4,3

1,9

2,9

Privat konsumtion

853,5

0,8

0,3

0,9

1,8

Offentlig konsumtion

422,6

-0,5

-2,3

-1,0

-0,5

Stat

131,3

-0,1

-4,5

-1,0

0,0

Kommuner

291,3

-0,7

-1,2

-1,0

-0,7

Bruttoinvesteringar

237,8

-0,2

10,6

8,1

2,0

Näringsliv

171,6

14,4

24,5

9,6

2,0

därav industri

60,9

28,6

37,5

16,0

-4,0

Bostäder

26,7

-35,3

-27,9

16,1

2,7

Myndigheter

39,4

10,6

1,6

-3,5

1,4

Lagerinvesteringar1

17,5

1,5

0,5

-1,5

0,5

Export

667,3

14,1

11,4

6,5

5,6

Användning

2 198,7

4,9

4,3

1,9

2,9

1 Bidrag till BNP-förändringen.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 3.3 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring (om inte annat anges)

1994

1995

1996

1997

Timlön, kostnad

2,4

3,4

5,6

4,5

KPI, dec.-dec.

2,6

2,6

1,0

2,2

NPI, dec.-dec.

1,7

1,0

0,5

0,8

Disponibel inkomst

1,1

-0,1

1,2

0,8

Sparkvot (nivå i procent)

8,6

8,2

8,5

7,5

Industriproduktion

13,8

9,4

2,5

5,3

Relativ enhetsarbetskostnad

-4,5

0,3

14,3

0,5

Öppen arbetslöshet (nivå)1

8,0

7,7

7,7

6,9

Arbetsmarknadspolitiska åtg. (nivå)1

5,2

4,4

5,0

5,4

Handelsbalans (miljarder kr)

67,1

105,6

124,4

139,6

Bytesbalans (procent av BNP)

0,4

2,0

3,1

3,7

11 procent av arbetskraften.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepar-
tementet.

36

Utvecklingen på längre sikt

Prop. 1996/97:1

I bilaga 2 görs kalkyler över den ekonomiska utvecklingen de närmaste
fyra åren. Beräkningarna utgår från en fortsatt förbättring av de offentliga
finanserna och en penningpolitik inriktad på låg inflation. Därmed finns
förutsättningar för en krympande räntemarginal gentemot omvärlden.
Beräkningarna utgår vidare från hittills fattade beslut, och inkluderar inte
effekterna av sådana ytterligare åtgärder för ökad tillväxt och
sysselsättning som kommer att vidtas för att målet om en halverad öppen
arbetslöshet år 2000 skall nås.

I basalternativet antas BNP-tillväxten bli drygt 2 procent per år under
kalkylperioden. Det initialt låga resursutnyttjandet bör kunna medföra en
högre tillväxt under åren 1998 och 1999. Drivkraften i tillväxtprocessen är
främst den privata konsumtionen och investeringarna, men även exporten
fortsätter att ge ett positivt bidrag. De offentliga finanserna förbättras i
snabb takt. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas ge
ett överskott på 2,3 procent av BNP år 2000. Under hela kalkylperioden
väntas prisutvecklingen ligga i nivå med inflationsmålet.

Det stora problemet med den utveckling som beskrivs i basalternativet
är att arbetslösheten inte skulle minska i tillfredsställande takt. Eftersom
den öppna arbetslösheten enligt detta alternativ bara beräknas falla till 5,7
procent år 2000 måste ytterligare åtgärder vidtas. För att nå målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent måste tillväxten höjas
och ekonomin fungera bättre. Arbetslösheten behöver reduceras med
ytterligare 1,7 procentenheter, vilket motsvarar omkring 70.000 personer.
Det är ett mål som ligger klart inom räckhåll, och regeringen kommer att
vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att sysselsättningsmålet
skall nås. Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar
arbetslösheten kommer i första hand att redovisas i samband med
riksdagens halvårsvisa uppföljning av sysselsättningsmålet.

I en alternativ kalkyl, det s.k. “tillväxtalternativet”, antas att
arbetsmarknaden fungerar bättre än i basalternativet. Den avgörande
faktorn är en bättre fungerande lönebildning. För att en halvering av den
öppna arbetslösheten skall uppnås beräknas det krävas en tillväxt på ca 3
procent per år under perioden 1997 - 2000. Regeringens strävan är att
tillväxtalternativet skall förverkligas.

37

Tabell 3.4 Nyckeltal för basalternativet

Procentuell volymförändring

Prop. 1996/97:1

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

1,6

2,3

2,6

2,4

2,0

Import

2,7

4,9

6,3

6,0

5,7

Privat konsumtion

0,9

1,8

2,4

2,5

2,2

Offentlig konsumtion

-1,0

-0,5

-1,2

-0,5

0,2

Bruttoinvesteringar

8,1

2,0

8,5

6,1

3,7

Lagerbidrag

-1,5

0,5

0,1

0,0

0,0

Export

6,5

5,6

5,6

5,2

5,0

Öppen arbetslöshet1

7,7

6,9

6,1

5,8

5,7

Arbetsmarknadspolitiska åtg.1

5,0

5,4

5,0

4,3

3,8

1 Nivå i procent av arbetskraften

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tabell 3.5 Nyckeltal för tillväxtalternativet

Procentuell volymförändring

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

1,6

2,6

3,5

3,3

2,8

Import

2,7

5,1

6,3

6,1

5,8

Privat konsumtion

0,9

2,1

2,8

2,9

2,6

Offentlig konsumtion

-1,0

-0,3

-0,4

0,3

1,0

Bruttoinvesteringar

8,1

2,5

10,4

7,9

5,0

Lagerbidrag

-1,5

0,5

0,1

0,0

0,0

Export

6,5

5,8

6,1

5,7

5,5

Öppen arbetslöshet1

7,7

6,7

5,4

4,6

4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtg.1

5,0

5,4

5,0

4,2

3,8

1 Nivå i procent av arbetskraften

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

38

3.3 Finans- och penningpolitik

3.3.1 Finanspolitik

Målen för budgetpolitiken är att statsskulden som andel av BNP skall
stabiliseras 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall
understiga 3 procent av BNP 1997 samt att de offentliga finanserna skall
vara i balans 1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet
att nå balans i de offentliga finanserna 1998.

För att nå dessa mål fullföljs konsolideringsprogrammet om 126
miljarder kronor, vilket motsvarar 8 procent av BNP. Budgetförstärkning-
arna fördelades tidsmässigt så att de snabbt och påtagligt skulle få effekt.
Orsaken till detta var det svaga förtroende som tidigare fanns för den
svenska ekonomin. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende och
därigenom möjliggjort lägre räntor och starkare tillväxt.

Prop. 1996/97:1

Tabell 3.6 Konsolideringsprogrammet.

Miljarder kr

Inkomstökningar

59,4

Utgiftsminskningar

66,1

Total effekt

125,5

Genom en kombination av besparingar och skattehöjningar har konsoli-
deringsprogrammet fått en rimlig fördelningsprofil. Den femtedel av
hushållen som har den högsta ekonomiska standarden bidrar med nära 40
procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta
standarden bidrar med ca 15 procent. Besparingarna har i möjligaste mån
undvikit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning. Statens bidrag till
kommuner och landsting har därför fredats i konsolideringsprogrammet.

De offentliga finanserna förbättras nu i snabb takt. År 1993 var under-
skottet i de offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Enligt nuvarande
beräkningar kommer målet om både högst tre procents underskott 1997
och balans i de offentliga finanserna 1998 att uppnås.

De offentliga finanserna utvecklas t.o.m. bättre än tidigare prognostice-
rat. Underskottet för 1996 beräknas bli ca 4 procent av BNP. Det är en
nedrevidering med 1,1 procentenheter jämfört med den senaste prognosen
i den ekonomiska vårpropositionen. Förbättringen beror främst på att skat-
teinkomsterna från bl.a. mervärdesskatten har varit betydligt större än
förväntat. Vidare beräknas underskottet i de offentliga finanserna till 2,6
procent av BNP 1997 och 0,0 procent av BNP 1998. I vårpropositionen
beräknades underskottet uppgå till 3,3 procent 1997 och 0,8 procent 1998.
Förbättringen sedan dess beror främst på förstärkningarna i samband med
vårpropositionen.

Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte behövs ytterli-
gare budgetförstärkande åtgärder för att de budgetpolitiska målen skall
uppnås. Regeringen kommer dock även fortsättningsvis att följa utveck-

39

lingen noga. Nästa halvårsvisa uppföljning av konvergensprogrammet Prop. 1996/97:1
kommer i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen 1997.

Diagram 3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärknings-
värd vid en internationell jämförelse och saknar motstycke bland OECD-
ländema. År 1993 hade Sverige näst Grekland det största offentliga under-
skottet bland OECD-länderna. Fem år senare kan Sverige vara ett av de få
länder i Europa som har balans i de offentliga finanserna. Det innebär att
de offentliga finanserna mellan 1993 och 1998 skulle ha förbättrats med
över 12 procent av BNP.

Det finns vidare flera skäl till att Sverige i framtiden bör ha ett perma-
nent överskott i de offentliga finanserna. Sverige har en lång tradition av
detta. Under efterkrigstiden förenades full sysselsättning, stigande reallö-
ner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark
utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Överskott i
de offentliga finanserna är väsentligt för att kunna finansiera framtida inve-
steringar och samtidigt undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det
svenska pensionssystemet innebär vidare att staten har gjort stora utgiftså-
taganden. För att undvika underskott då andelen pensionärer ökar måste
det finnas goda reserver. Dessutom behövs ett offentligt sparande för att
undvika alltför stora underskott i konjunkturnedgångar, särskilt i ett land
som Sverige där de offentliga finanserna är mycket känsliga för konjunk-
tursvängningar. Det gör det möjligt att föra en aktiv stabiliseringspolitik
när konjunkturen försvagas. Målet för budgetpolitiken efter 1998 bör där-
för vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella spa-
rande.

40

Budgeten

Prop. 1996/97:1

I syfte att skärpa kontrollen av budgetutvecklingen har flera institutionella
förändringar av budgetprocessen genomförts. Den mest genomgripande
förändringen är införandet av ett tak för de offentliga utgifterna. Utgiftsta-
ket är treårigt och nominellt. I samband med behandlingen av vårproposi-
tionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, fastställde riksda-
gen utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn för 1997 till
723 miljarder kronor, för 1998 till 720 miljarder kronor och för 1999 till
735 miljarder kronor. Besluten rullas sedan årligen. Våren 1997 fastställes
således utgiftstaket även för år 2000.

Utgiftstaket ligger fast. Budgetförslaget för 1997 följer i stora delar den
preliminära fördelning på de 26 utgiftsområdena och socialförsäkringssek-
torn vid sidan av statsbudgeten som redovisades i vårpropositionen. Vissa
omfördelningar har dock gjorts mellan de olika utgiftsområdena.

Staten utövar inte något direkt inflytande över den del av det offentliga
utgiftstaket som avser kommunsektorn. Däremot sker en påverkan via de
allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommu-
nala verksamheten. Regeringen har överlämnat ett förslag (prop.
1995/96:213) som syftar till att motverka kommunala skattehöjningar 1997
och 1998. Regeringen kommer dessutom i höst att överlämna en proposi-
tion till riksdagen som innehåller lagförslag rörande krav på ekonomisk
balans i kommuner och landsting.

Regeringen har inför budgetpropositionen överlagt med Svenska Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet i enlighet med den uppgörelse som
träffades i mars 1996. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a. utfäst
sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under
1997 och 1998 och att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker
att säga upp fast anställd personal. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig
att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och att ekonomiskt
kompensera kommunsektorn för nya och ändrade regler som påverkar
skatteunderlaget och utgiftstrycket i kommuner och landsting. Regeringens
och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att
kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till de för-
slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därutöver
anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala
för kommuner och landsting.

Statsskulden

Statsskulden stabiliserades som andel av BNP redan 1995 och beräknas
börja att minska 1996. Därmed skulle det budgetpolitiska målet för 1996
uppnås. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin
kulmen redan i slutet av 1994 på 79,4 procent av BNP. Vid innevarande
års slut beräknas den ha minskat till 78,1 procent av BNP och minskningen
väntas fortsätta även nästa år. Därmed skulle Sverige i slutet av 1997 ha
haft tre år med fallande skuldkvot, vilket skulle vara betydelsefullt vid en
bedömning av om Sverige då uppfyller EUs s.k. konvergenskriterier. Den

41

offentliga sektorns finansiella nettoskuld är dessutom betydligt mindre än
bruttoskulden, främst till följd av de omfattande tillgångar som har byggts
upp i AP-fonden. Nettoskulden uppgick vid slutet av 1995 till bara 27,8
procent av BNP.

Den statliga upplåningspolitiken är inriktad på att långsiktigt minimera
kostnaderna för statsskulden. Det samlade lånebehovet har reducerats
kraftigt från 185 miljarder kronor 1994 till en beräknad nivå på 40
miljarder kronor i år. En betydande del av upplåningen under innevarande
år sker i s.k. realränteobligationer, där staten kompenserar långivaren för
faktisk inflation utöver den avtalade realräntan. Regeringen har också
beslutat att minst 20 miljarder kronor skall nettoupplånas i utländsk valuta
i år. Flexibiliteten uppåt kan utnyttjas i den mån det är lämpligt med
hänsyn till marknadsförhållandena. Då summan av upplåningen i
realränteobligationer och utländsk valuta överstiger lånebehovet sker i år
en nettoamortering av skulden i traditionella statspapper denominerade i
kronor.

Regeringen aviserade i konvergensprogrammet att delar av statens
finansiella tillgångar bör avyttras för att på det sättet reducera statsskulden.
Det gäller bl.a. tillgångar som staten har förvärvat i samband med
bankkrisen. I konvergensprogrammet angavs att utförsäljningar skulle ske
för sammantaget 50 miljarder kronor. Under 1995 såldes en aktiepost i
Nordbanken, vilken gav inkomster på 7 miljarder kronor, samt gav banken
en extra utdelning på 2 miljarder kronor. Under hösten kommer
Nordbanken att lösa in aktier vilket garanterat kommer att inbringa 3.3
miljarder och vid en god kursutveckling uppemot 5 miljarder kronor till
staten. Resterande aktieinnehav i Nordbanken kommer att avyttras när så
bedöms lämpligt. Vidare kommer försäljning av tillgångar i Securum att ge
staten intäkter på drygt 10 miljarder kronor under 1997 och 1998. I
samband med sysselsättningspropositionen aviserades att inkomsterna från
Securum delvis skall användas för att finansiera åtgärder för att öka
sysselsättningen. Samtidigt angavs att regeringen avser att sälja statens
aktieinnehav i Stadshypotek AB, vilket bedöms ge intäkter på 5 - 6
miljarder kronor.

Prop. 1996/97:1

42

Diagram 3.2 Den offentliga sektorns bruttoskuld och nettoskuld

Procent av BNP

Prop. 1996/97:1

---- Nettoskuld

— Konsoliderad bruttoskuld

Källa: Finansdepartementet

Trots den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är Sveriges
läge fortfarande utsatt. Statsskulden var 1399 miljarder kronor den 31
augusti 1996 - att jämföra med 622,3 miljarder kronor den 31 augusti
1991. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiftsposten i
statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till 94,1 miljarder kronor.

3.3.2 Penning- och valutapolitik

Förtroendet för den svenska ekonomin har ökat. De långa räntorna har
fallit från ca 11 procent (5-årig statsobligation) i april 1995 till ca 7
procent i mitten av september 1996. Regeringens bedömning är att de
långa räntorna kan komma att sjunka ytterligare eftersom inflationen och
statsfinanserna är under god kontroll. Den svenska kronan har förstärkts
med ca 14 procent sedan april 1995.

Den dämpade inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för
Riksbanken att lätta på penningpolitiken under 1996 genom att sänka den
s.k. reporäntan vid ett flertal tillfällen. I början av året var reporäntan
knappt 9 procent. I mitten av september har den reducerats till drygt 5
procent.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är att värna
penningvärdet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och
riksbanksfullmäktige har definierat målet om prisstabilitet som att
ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en
tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stöder

43

denna inriktning av penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk ekonomi
är stängd. Historiskt har den drivit fram devalveringar som hämmat den
nödvändiga strukturomvandlingen i ekonomin. Stabila priser är en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall kunna bekämpas. En
ekonomisk politik inriktad på låg inflation bidrar även till förväntningar
om låg inflation och låga riskpremier samt låga räntor vilket främjar
tillväxt och sysselsättning.

Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det
europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige
en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för
penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har
fungerat väl. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd och måste
för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de
offentliga finanserna.

EMU

Under hösten 1997 skall riksdagen fatta beslut om Sveriges deltagande i
den europeiska valutaunionen EMU. För att ett deltagande skall vara
möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k.
konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla kraven får Sverige en
reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en
styrkeposition. För Sverige ligger det inom räckhåll att klara
konvergenskriterierna.

Under hösten kommer ett allt bättre underlag att föreligga för det
kommande svenska ställningstagandet till den gemensamma valutan. I
slutet av oktober kommer slutbetänkandet från den s.k.
Calmforskommissionen, som utreder konsekvenser för Sverige av att delta
respektive inte delta i valutaunionen. Det underlag som tas fram av denna
kommission är unikt och omfattande.

Regeringen har dessutom tillsatt en särskild utredare som har till uppgift
att till den 31 december 1996 utreda det nationella ansvaret för de
övergripande valutapolitiska besluten. Detta sker efter ett initiativ från
Riksbanken i en skrivelse till riksdagens finansutskott. Ett skäl för
översynen är att ansvarsfördelningen i Sverige mellan centralbank och
regering skiljer sig från förhållandena i andra EU-länder. Regeringen har
vidare tillsatt en s.k. eurokoordinator som har till uppgift att samordna de
praktiska nationella förberedelserna inför ett eventuellt svenskt införande
av den gemensamma valutan.

EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet, strävar efter att under hösten
klara ut vissa återstående frågor, som kommer att vara av stort intresse för
ställningstagandet till valutaunionen. Det gäller bland annat hur
budgetdisciplinen skall upprätthållas i de länder som deltar i EMU. Det
gäller även hur relationerna skall utformas mellan de EU-länder som deltar
i valutaunionen och de som inte gör det.

Vissa lagändringar kan behöva göras till följd av Sveriges medlemskap
i EU och vid ett eventuellt inträde i EMU. En del av dessa måste
genomföras vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller ej. Det gäller

Prop. 1996/97:1

44

exempelvis bestämmelser rörande Riksbankens ställning. Riksbankschefen
skall endast få avsättas under sin mandatperiod om han eller hon har gjort
sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav
som ställs för utövandet av ämbetet. EG-fördraget anger vidare att
Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från bl.a. riksdag
eller regering. Andra lagändringar aktualiseras bara om Sverige skall delta
i valutaunionen. Det gäller exempelvis sedelutgivningen. I valutaunionen
kommer nämligen den europeiska centralbanken ECB att få ensamrätt till
sedelutgivning. Regeringen avser att bjuda in representanter för
riksdagspartierna till överläggningar om dessa frågor.

Det är väsentligt att en intensiv debatt förs inför beslutet om
valutaunionen och att alla infallsvinklar granskas. Det gäller inte minst att
väga för- och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid understrykas att
vi inte kan föra en svag finanspolitik eller låta inflationen stiga om Sverige
väljer att ställa sig utanför valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia
av hög inflation och budgetunderskott talar det mesta för att ett val att stå
utanför valutaunionen kräver en än mer konsekvent och uthållig disciplin i
den ekonomiska politiken.

3.4 En politik för tillväxt och sysselsättning

Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila
priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den
höga arbetslösheten. Arbetslösheten är alltid en olycka för den som
drabbas av den. Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både
vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på nuvarande nivå hotas
fundamentet för välfärden. Det svenska samhället är beroende av hög
sysselsättning. Utan denna grund är möjligheterna begränsade att i längden
upprätthålla en godtagbar standard på social service och trygghet. Kampen
för full sysselsättning är därför ytterst en kamp för att hålla samman
Sverige.

Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom målet att den öppna
arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000.
Det innebär att förutsättningar finns för en nationell kraftsamling mot
arbetslösheten. Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning för
en halverad arbetslöshet. Men det är inte tillräckligt.

I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade
regeringen fram en dagordning för regeringens arbete för att stärka
tillväxten och sysselsättningen. För det första måste kunskaps- och
kompetensnivån höjas. Sveriges främsta konkurrensmedel är en
välutbildad, kvalificerad och välbetald arbetskraft. För det andra måste
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha
löneökningar och en inflationstakt som avviker nämnvärt från våra
konkurrentländers. För det tredje krävs goda villkor för företag och
företagande. Det är i huvudsak inom den privata sektorn som de nya
jobben måste komma. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten
föras även på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste
prioritera kampen mot arbetslösheten.

Prop. 1996/97:1

45

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) konkretiserade Prop. 1996/97:1
regeringen en rad av de föreslagna åtgärderna i tillväxtpropositionen
samtidigt som vissa förslag för en ökad tillväxt och sysselsättning
presenterades. Ytterligare åtgärder aviserades i propositionen “En
ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ”
(prop. 1995/96:207). Varje halvår kommer regeringen att inför riksdagen
redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000. Den första avstämningen skall göras våren 1997 i
samband med vårpropositionen. Genom en sådan procedur ställs
arbetslöshetsproblemet i fokus och förutsättningarna stärks för att målet
skall förverkligas.

Utbildningspolitiken

Utbildningspolitiken har en central roll för tillväxt och sysselsättning. Utan
en välutbildad och kompetent arbetskraft kommer den svenska
produktiviteten inte att kunna öka i en tillfredsställande takt. Något som är
av största vikt för att svenskt näringsliv skall kunna behålla sin
internationella konkurrenskraft. Vi måste alla vara beredda på att
kontinuerligt lära om och lära nytt. Arbetslöshet och permanent utslagning
skall förebyggas genom kompetenshöjning för personer med svag ställning
på arbetsmarknaden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Vi måste
finna nya vägar för stat, kommun och näringsliv att investera i framtiden.

Utbildningen måste främjas och byggas ut. Alla skall tillförsäkras en
god utbildning. Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, som bygger på
en överenskommelse med centerpartiet, omfattar minst 100.000
heltidsstudieplatser per år med start den 1 juli 1997 under fem år, samtidigt
som ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen
införs för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i
utbildningssatsningen. Kommunerna skall ha frihet att organisera och
genomföra utbildningen utifrån sina lokala förutsättningar. De statliga
medlen för satsningen kommer därför att fördelas efter projektansökningar
från kommunerna. Dessutom ökas antalet reguljära platser vid universitet
och högskolor med 30.000 platser.

Utbildningssatsningen är finansierad. Att i dagens pressade budgetläge
skapa utrymme för närmare 10 miljarder kronor till en stor
utbildningssatsning visar vilken vikt regeringen och centerpartiet tillmäter
utbildningspolitiken som en del av strategin för en ökad sysselsättning.

Regeringen presenterar vidare i samband med budgetpropositionen en
forskningspolitisk proposition. I denna presenteras regeringens
forskningspolitik för 1997 - 1999 inom de olika departementsområdena.
Politiken syftar till att behålla omfattningen av forskningsinsatserna på den
höga nivå som har varit utmärkande för Sverige vid internationella
jämförelser. Regeringen föreslår i propositionen övergripande mål för
forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken.

46

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken syftar till att förbättra anpassningen på
arbetsmarknaden mellan företagens behov och de arbetssökandes
kompetens. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken gör arbetsmarknaden mer
flexibel och påskyndar anpassningen mellan arbetssökande och lediga
platser. Den minskar inflationsbenägenheten i ekonomin. Den förhindrar
utslagning och utanförskap. Den uttrycker också ett viktigt vägval: aktivitet
framför passivitet.

Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är ett centralt inslag i
strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. Många av dem som
har blivit arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att kunna få ett
nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för att möta de krav som de nya
jobben ställer.

Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas roll stärkts. Kommunerna
har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har
blivit mer flexibla och individinriktade. Konkreta och realistiska
individuella handlingsplaner upprättas i samarbete mellan de arbetsökande
och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes
och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den
reguljära arbetsmarknaden.

Det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden gör att regeringen
föreslår att starten för anordnandet av offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996.
Vidare föreslår regeringen en stimulansersättning vid offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa.

Lönebildning

Lönebildningen måste förbättras. För att uppnå en halverad arbetslöshet
måste Sverige - även vid denna lägre arbetslöshetsnivå - ha en
lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Den s.k. Edingruppen, som
består av ekonomer som företräder de centrala arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationerna, har givit uttryck för en liknande syn. Inom
gruppen råder enighet om att löneökningarna i Sverige inte bör vara högre
än i övriga jämförbara länder i EU.

För att ta Sverige ur massarbetslösheten behövs ett nytt kontrakt för
samverkan på lönebildningens område. I samband med vårpropositionen
inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den
framtida lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens inställning att
lönebildningen i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter.
Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och
lönebildningsystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning.
Som ett första steg har Edingruppen fått i uppdrag att under hösten 1996
granska utfallet av den senaste avtalsrörelsen.

4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 1

Prop. 1996/97:1

47

Arbetsrätt

Prop. 1996/97:1

Regeringen har nyligen träffat en överenskommelse med centerpartiet om
förändringar i arbetsrätten. Inriktningen är att göra det lättare för företagen
att anställa, inte att göra det lättare att säga upp. En ny anställningsform,
överenskommen visstidsanställning, införs för att göra det lättare att
anställa personal. Ökade möjligheter till nyanställningar är särskilt viktigt
i den konjunkturuppgång som väntas. För att stärka främst kvinnor på
arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till ökad sysselsättningsgrad för
deltidsarbetslösa och en tidsgräns för vikariatanställningar.

Kollektivavtal med avvikelser från lagen om anställningsskydd kommer
att få träffas på lokal nivå. Dessutom föreslås att företrädesrätten till
återanställning skall gälla under nio månader i stället för tolv månader.
Dessutom kommer regeringen att återkomma med förslag om
arbetsrättsliga skadestånd. Det bör bli möjligt att ta större hänsyn än nu till
företagets ekonomiska förmåga vid bestämmandet av skadestånd.
Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till en
snabbare sysselsättningsökning, en ökad flexibilitet, förenklingar som har
störst betydelse för de mindre företagen och en välkommen förstärkning
för kvinnor samt för svaga grupper på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en
övergångstid för den som har drabbats av arbetslöshet. Regeringen har
tidigare markerat arbetslöshetsersättningens karaktär av
omställningsförsäkring genom förslaget att införa en tidsbegränsning, den
s.k. bortre parentesen. Riksdagen har dessutom beslutat om en rad andra
åtgärder som stärker arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen har vidare aviserat en höjning av ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 procent ff.o.m. den 1 januari
1998. Höjningen skall finansieras fullt ut med regelförändringar inom
försäkringen. Höjningen kostar ca 1,4 miljarder kronor.

Näringspolitiken

I sysselsättningspropositionen, som utarbetades tillsammans med
centerpartiet, redovisade regeringen riktlinjerna för en förnyelse av
näringspolitiken som en del i politiken för en halverad arbetslöshet. En
viktig utgångspunkt för reformarbetet är att det inte finns någon enkel
formel för att främja näringslivets förnyelse och tillväxt i olika delar av
landet. Det är nödvändigt att skillnader i regionala förutsättningar får
påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En annan viktig
utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och samverkan
mellan olika aktörer på internationell, nationell, regional och lokal nivå
liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för
näringslivet.

48

Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att
uforma en mer tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik. Syftet är att
engagera ett stort antal aktörer för att utarbeta förslag till regionala och
lokala åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning, att initiera ett
partnerskap för tillväxt.

Landshövdingarna i samtliga län har fått ett förhandlingsuppdrag som
bl.a. innebär ett ansvar för att förslagen förankras hos alla berörda parter.
Gemensamma finansieringslösningar med medverkan från flera aktörer,
bl.a. ökad privat finansiering, bör eftersträvas i detta arbete. Om
partnerskap för tillväxt skall lyckas är det viktigt att såväl statliga organ
som kommuner och landsting deltar i arbetet tillsammans med fackliga
organisationer och företrädare för näringslivet.

För att klara sysselsättningsmålet krävs en omfattande förnyelse av
näringslivet. De mindre företagen spelar en allt viktigare roll för att nå
detta. Förnyelsen måste bygga på investeringar i ny kunskap, på bättre
utnyttjande av kompetens och ny teknologi samt på innovationer.
Riksdagen har beslutat om ett program på 1 miljard kronor för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Programmet har en särskild
inriktning på de små företagen och syftar till att underlätta för Sverige att
utveckla kunskapssamhället, göra det enklare att vara företagare och
påbörja omställningen mot en hållbar utveckling.

Effektiva, säkra och miljöanpassade kommunikationer baserade på en
väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar.
Informationstekniken, IT, har en viktig roll i detta sammanhang. Riksdagen
har lagt fast målen för en övergripande nationell IT-strategi. Strategin tar
sikte på att övergången till kunskapssamhället skall omfatta nationen i dess
helhet och att alla medborgare skall kunna dra nytta av
informationsteknikens möjligheter. Samtidigt skall en kvalificerad och
innovativ användning av modern IT stimuleras för att främja utveckling av
nya tjänster och ny kompetens. Tre samhällsområden har prioriterats när
det gäller statliga insatser på IT-området: lagstiftning, utbildning och
informationsförsörj ning.

Tjänstesektorn svarar för en betydande del av sysselsättningen och
utvecklingen i denna sektor är därför viktig för att klara en halvering av
arbetslösheten. Regeringen har därför tillsatt en utredning med uppdrag att
analysera den privata tjänsteproduktionens samhällsekonomiska roll och
dess betydelse för sysselsättningen. Utredningen skall vidare analysera
motiven for och effekterna av olika tänkbara regeländringar, som syftar till
att främja utbud och efterfrågan på privata tjänster och sysselsättningen i
denna del av ekonomin.

En annan viktig del av näringspolitiken är att skapa en större och
effektivare hemmamarknad. För det första bör produktivitets- och
omvandlingstrycket upprätthållas så att svenska företag långsiktigt
bibehåller sin konkurrenskraft. Detta är avgörande för att den nödvändiga
förnyelsen av näringslivet skall fortsätta. Endast konkurrenskraftiga företag
kan skapa nya stabila jobb.

Idag räcker det inte att vara bland de bästa i Sverige. Företagen måste
vara bland de effektivaste i världen. Därför är ett av målen att öka

Prop. 1996/97:1

49

internationaliseringen av svensk ekonomi. Svenska företag måste ständigt
konfronteras med de bästa. Detta innefattar att fler svenska företag tar sig
ut på andra marknader, utanför Sverige. Men även att fler utländska
företag etablerar sig på den svenska marknaden, antingen genom import
eller genom direktinvesteringar. Tillgången till den inre marknaden och de
växande ekonomierna kring Östersjön öppnar nya möjligheter för svenska
företag i vår närmiljö. Regeringen avser att verka för att stärka banden
kring Östersjön till den grad att det får en karaktär av hemmamarknad.

Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt
konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för
riskkapitalförsörjningen. För större företag med tillgång till de
internationella kapitalmarknaderna är villkoren goda. För små och
medelstora företag behöver försörjningen med riskkapital underlättas.
Regeringen kommer därför under hösten att lägga fram ett förslag till
lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning mot dessa företag.

Riksdagen har beslutat om att sänka lönekostnaderna för i första hand
de mindre företagen genom att arbetsgivaravgifterna från nästa år
reduceras med fem procentenheter på en lönesumma upp till 600.000 kr.

Reglerna för att starta och driva företag måste förenklas. Därför har
regeringen tillsatt en delegation med uppgift att förenkla olika regler för de
mindre företagen.

Ett nytt energisystem skall utvecklas. Regeringen har påbörjat
överläggningar med samtliga riksdagspartier om energipolitiken. En bred
parlamentarisk majoritet kring omställningen av energisystemet
eftersträvas.

Prop. 1996/97:1

En uthållig tillväxt

En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt hållbar
tillväxt. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsynstagande till
medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening.
Visionen är att skapa det ekologiskt uthålliga samhället där tillväxt och
god miljö förenas. För att nå dit krävs omfattande insatser under lång tid
inom flera samhällsområden. Vårt sätt att omvandla naturresurser till
nyttigheter behöver moderniseras för att fungera effektivt under de
ekologiska villkor vi känner allt bättre.

Miljöpolitiken har en viktig roll i en politik för tillväxt och
sysselsättning. De investeringar som moderniseringen av Sverige medför
kan ge ett väsentligt bidrag till kampen mot arbetslösheten. I allt fler
sammanhang efterfrågas miljöanpassade konsumtionsvaror. Tekniska
system som är insatsvaror i ländernas omställning till hållbarhet har en
växande världsmarknad. Den ekologiska moderniseringen bäddar för en
långsiktig hållbarhet i såväl industriell produktion som jordbruk.

Det av riksdagen beslutade programmet om 1 miljard kronor under fem
år för miljöinvesteringar är ett led i denna utveckling. Inom jordbrukets
område föreslås en utökning av miljöprogrammet med 600 miljoner kronor
per år varav 300 miljoner utgör medfinansiering från EU:s budget.
Politiken för en uthållig tillväxt drivs vidare på bred front. En ny miljöbalk

50

skall läggas fram. Förslag om det framtida transportsystemet förbereds. Prop. 1996/97:1
Plan- och bygglagen liksom stödet till bostadsbyggandet ses över.

Stabila välfärdssystem

Tydliga och stabila regler i olika delar av ekonomin är av utomordentligt
stor betydelse för att efterfrågan och investeringar skall kunna förstärkas.
Väl fungerande och långsiktiga spelregler på t.ex. arbetsmarknads- och
skatteområdet samt tilltro till den svenska ekonomin behövs för att stärka
företagens investeringsvilja och öka sysselsättningen.

En förutsättning för att företag skall investera är att det inom landet
finns en efterfrågan på deras varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna
känner trygghet och tilltro till välfärdssystemen. Trygga individer förmår
att ta initiativ som driver utvecklingen framåt. Medborgarnas tilltro till
olika försäkringssystem måste därför stärkas. Tydliga och stabila regler
måste gälla vid sjukdom, arbetslöshet och pension.

Det är angeläget med en bred politisk enighet kring framtidens
pensioner. Pensionsvillkoren skall inte förändras med skiftande
riksdagsmajoritet. Ett oförändrat ATP-system skulle ha svårt att klara
påfrestningar under de kommande decennierna och skulle kräva
återkommande justeringar vid låg tillväxt. En reformering av
pensionssystemet är därför nödvändig för att skapa ett långsiktigt stabilt
regelsystem.

EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning

Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för
ökad tillväxt och sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan stödja
de nationella ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten. Regeringen
ger därför sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens
och verkar för att det nya fördraget skall innehålla en särskild avdelning
om sysselsättning.

EU bör markera en höjd ambitionsnivå genom stärkta målformuleringar.
Gemensamma principer för sysselsättningspolitiken bör uttryckas.
Övervakningsprocedurema bör stärkas och likna dem som gäller för den
ekonomiska politiken i övrigt. En särskild sysselsättningskommitté bör
inrättas för att bl.a. utgöra en länk mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna. De svenska förslagen har fått ett betydande
stöd bland medlemsländerna.

Regeringen lägger vidare stor vikt vid arbetet med att steg för steg
arbeta för en samlad strategi för sysselsättningen, där länderna både
samarbetar och har stort utrymme för anpassningar av politiken till
nationella förutsättningar. Under hösten 1996 skall de nationella
sysselsättningsprogrammen följas upp och granskas i en gemensam
procedur. Programmen bygger på de s.k. Essenpunkterna och på de
gemensamma sysselsättningsrapporter som Ekofin- och
arbetsmarknadsministrarna och kommissionen presenterade inför de två

51

senaste toppmötena i Florens och Madrid. Regeringen kommer inom kort Prop. 1996/97:1
att överlämna ett uppdaterat sysselsättningsprogram till den Europeiska
kommissionen. Det beskriver de åtgärder som har vidtagits i syfte att
bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt strategier för att främja
jämställdhet på arbetsmarknaden.

Kommissionens ordförande har tagit initiativ till en europeisk
förtroendepakt för sysselsättning. Initiativet bygger på EU:s tidigare
beslutade aktionsplan från 1993. Förtroendepakten siktar mot en
utveckling av samarbetet och på att få stöd och åtaganden också från
arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå.

Östersjöområdet

Europas ekonomiska och politiska karta har förändrats. De Central- och
Östeuropeiska ländernas omvandlingsprocess mot demokrati och
marknadsekonomi har skapat förutsättningar för ett ökat politiskt och
mellanfolkligt samarbete. Detta gäller inte minst länderna kring Östersjön.
Genom en ökad politisk och ekonomisk integration skapas en attraktiv
näringsmiljö. En förutsättning för att samarbetet skall fungera är att det
finns ett utbyggt kommunikationssystem. Östersjöländerna kan genom ett
ökat utbyte av kunskap och kapital skapa växande marknader och högre
tillväxt. Detta gynnar inte endast de nyss etablerade demokratierna, utan
även Sverige. En ökning av detta utbyte förutsätter dock en stabil politisk,
social och samhällelig utveckling. Sverige kan på ett mycket konstruktivt
sätt bidra till att bygga upp en sådan genom det utvecklingssamarbete som
bedrivs med länderna i Östersjöområdet, dvs Estland, Lettland, Litauen,
Polen och de nordvästra delarna av Ryssland. Samarbetet, som har pågått
sedan slutet av 1980-talet, omfattar följande områden: säkerhetsfrämjande,
demokratifrämjande, ekonomiskt samarbete och miljösamarbete. För
budgetåret 1997 föreslås att 810 miljoner kronor anslås för samarbete med
Central- och Östeuropa, varav huvuddelen avser Östersjöländerna.

För att ytterligare lyfta fram regionens betydelse har en fond
omfattande 1 miljard kronor för Österjösamarbete inrättats. Medlen är
avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom områdena svensk
exportindustri, bl.a. på livsmedelsområdet, energisystem, ömsesidigt
kunskapsutbyte, infrastruktur och miljöskydd.

För att utveckla och stärka de mellanfolkliga förbindelserna kring
Östersjön är det nödvändigt med ett utbyte mellan högskolor och
universitet. Lika viktigt som samarbetet på högskolenivå är det regionala
samarbete som finns på kommun- och landstingsnivå. Vänortsamarbetet
utgör en viktig del i detta. En ökad satsning på språkutbildning och
kulturutbyte underlättar den ekonomiska utvecklingen.

Flera av länderna kring Östersjön har ansökt om medlemskap i den
europeiska unionen. Sverige stöder dessa länders strävanden. För att
östländerna skall kunna ingå i EU måste deras marknader vara tillräckligt
starka för att klara den ökade konkurrensen. De associationsavtal som EU
har med länderna bör utvidgas, såväl för att östländerna skall få avsättning
för sina varor och tjänster som för att deras hemmamarknader skall utsättas

52

för en ökad konkurrens. Ytterligare ett område som måste förändras är
jordbruks- och strukturpolitiken. Sverige är ett av de länder som hårdast
driver en sådan förändring så att östutvidgningen kan förverkligas.

3.5 Budgetpolitiken

Följande utgångspunkter har väglett arbetet med budgetpropositionen:

* De budgetpolitiska målen ligger fast. Statsskulden som andel av BNP
skall stabiliseras 1996, den offentliga sektorns finansiella underskott skall
ej överstiga 3 procent av BNP 1997 och de offentliga finanserna skall vara
i balans 1998.

* Utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn till 723 miljarder kronor 1997, 720
miljarder kronor 1998 och 735 miljarder kronor 1999.

* Konsolideringsprogrammet ligger fast. Det omfattar 126 miljarder
kronor, eller ca 8 procent av BNP. Regeringens bedömning är att detta är
tillräckligt för att uppnå de budgetpolitiska målen.

Sedan hösten 1994 har ett flertal förslag som förstärker de offentliga finan-
serna lagts fram och antagits av riksdagen. Konsolideringsprogrammet
följs upp halvårsvis i budget- och vårpropositionerna. Senaste uppföljning-
en skedde i vårpropositionen 1996.

Riksdagen har fattat principbeslut om hela programmet och fördelat det
på departementsområden. För de flesta av åtgärderna finns också precise-
rade beslut om hur de skall genomföras. Programmet delades vid den
första uppföljningen in i tre kategorier: 1) Preciserade beslut fattade av
riksdagen. För denna kategori gäller att inga ytterligare riksdagsbeslut är
nödvändiga för genomförande. 2) Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder
för vilka principbeslut om åtgärdens inriktning och belopp finns, men där
slutgiltigt beslut inte har fattats av riksdagen. 3) Återstår att åtgärda. Dessa
åtgärder är preciserade vad gäller belopp men inte vad gäller inriktning.

Av det totala konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor tillhör

103,1 miljarder kronor den första kategorin, dvs. åtgärder som är färdigbe-
handlade av riksdagen. I tabellen nedan visas konsolideringsprogrammet i
dess helhet, både vad gäller fördelningen mellan inkomst- och utgiftssidan
och beslutsläget. Utgiftsminskningarna i konsolideringsprogrammet redo-
visas i detalj i senare kapitel. Till de direkta effekterna av konsoliderings-
programmet skall läggas att statens ränteutgifter minskar med ca 19
miljarder kronor till följd av att konsolideringsprogrammet ger en lägre
statsskuld 1998.

Prop. 1996/97:1

53

Prop. 1996/97:1

Tabell 3.7 Konsolideringsprogrammets permanenta effekter

Miljarder kronor, nettoeffekt

Inkomster

Utgifter

Totalt

Preciserade beslut fattade av

riksdagen

48,5

54,6

103,1

Förslag som har precicerats

i proposition

10,9

10,6

21,5

Aviserade beslut

0

0,9

0,9

Återstår att åtgärda

0

0

0

Summa budgetförstärkningar

59,4

66,1

125,5

Behovet av att få en bättre uppfattning om utvecklingen av de offentliga
finanserna tillsammans med det akuta statsfinansiella läget under inled-
ningen av 1990-talet har föranlett regering och riksdag att genomföra flera
institutionella förändringar i syfte att skärpa kontrollen över budgetutveck-
lingen. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett treårigt
tak för de offentliga utgifterna.

Utgiftstaket gäller i princip hela den offentliga sektorns utgifter. Det är
preciserat i miljarder kronor för den statliga sektorn inklusive de socialför-
säkringar som ligger utanför statsbudgeten. Det omfattar dock inte stats-
skuldsräntoma. För den kommunala sektorn har utgiftstaket givits en annan
innebörd. Genom den kommunala självstyrelsen har staten inte något di-
rekt inflytande över sektorns utgifter. I stället kan utgifterna påverkas indi-
rekt genom åtgärder som reglerar hur stora inkomster i form av statsbidrag
och skatteinkomster som sektorn kan förfoga över. I kombination med ett
lagstadgat balanskrav på kommuner och landsting innebär detta en restrik-
tion på utgiftsnivån i den kommunala sektorn.

Utgiftstaken för den offentliga sektorn bestäms nominellt för tre år i
taget och rullas årligen framåt. De statliga utgiftstaken får inte överskridas.
Om det krävs att utgifterna ökar på vissa områden måste detta lösas med
omprioriteringar inom ramen för det totala taket. Eventuella underskridan-
den skall användas för att minska statsskulden.

En förutsättning för att utgiftstaken skall kunna hållas är en kontinuerlig
och noggrann uppföljning av hur de olika utgiftsområdena utvecklas.
Samtliga departement gör varje kvartal en genomgång av hur respektive
utgiftsområde utvecklas och rapporterar detta till Finansdepartementet. I
samband med vår- och budgetpropositionerna redovisar regeringen upp-
följningen för riksdagen och presenterar eventuella åtgärder för att utgifter-
na skall kunna hållas inom de angivna ramarna.

Ett ytterligare led i de institutionella förändringarna är arbetet med en
helt ny lag om statsbudgeten. Regeringen har nyligen lagt fram en proposi-
tion med förslag till en sådan lag.

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen ger förslag om den
huvudsakliga inriktningen av den ekonomiska politiken för det kommande
budgetåret i den ekonomiska vårpropositionen i april varje år. I propositio-
nen föreslår regeringen ett utgiftstak för den offentliga sektorn. Det innebär
att budgetpropositionen har en annan betydelse än tidigare. I huvudsak

54

läggs den ekonomiska politiken och de politiska prioriteringarna fast under
våren. I budgetpropositionen preciseras budgetförslaget på varje enskilt
anslag, givet de principer och restriktioner som har lagts fast av riksdagen.

Regeringen är dock inte förhindrad från att i budgetpropositionen före-
slå förändringar från förslaget i den ekonomiska vårpropositionen. Förslag
till förändringar kan motiveras såväl utifrån nya ekonomiska antaganden
som utifrån ny kunskap inom vissa politikområden och tekniska justering-
ar. Samtliga förslag till förändringar skall dock hållas inom det av riksda-
gen beslutade utgiftstaket. I kapitel 4 redovisas de tekniska justeringar som
regeringen föreslår. Utöver dessa föreslår regeringen följande förändring-
ar:

Prop. 1996/97:1

* Av fördelningspolitiska skäl föreslår regeringen att besparingen på
barnpensioner ej genomförs. Denna har ersatts med andra besparingar.

* För att öka sysselsättningen inom byggsektorn föreslår regeringen att ett
tillfälligt investeringsbidrag införs för anordnande av studentbostäder.
Under våren har riksdagen också beslutat om att kraftigt öka antalet
högskoleplatser. Det är angeläget att tillgången på studentbostäder ökar.

* Som en del inom utbildningssatsningen föreslår regeringen ett nytt stöd
på 40 miljoner kronor till utbildnings- och forskningsinsatser i de fackli-
ga organisationerna och vissa andra organisationer. För att lyckas med
det nationella kunskapslyft, som behövs i samhället och arbetslivet,
krävs att alla grupper omfattas. Regeringen fäster i detta sammanhang
stor vikt vid en aktiv rekrytering för att stimulera främst vuxna arbets-
lösa, som saknar treårig gymnasieutbildning. I detta sammanhang har
studieförbunden och de lokala parterna en viktig roll. Kommunerna kan
tillsammans med parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former för
uppsökande verksamhet och inventera den lokala arbetsmarknaden. De
fackliga organisationerna och vissa andra organisationer kan här göra en
viktig insats och de bör därför få bidrag från staten.

* För att främja en ekologiskt uthålligt tillväxt föreslår regeringen att
miljöersättningsprogrammet från 1997 utökas med 300 miljoner kronor
i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s
budget. Vid utformningen av det nya delprogrammet skall särskild hän-
syn tas till behovet av att stimulera vallproduktionen.

* I enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet reglerar regeringen statliga
åtgärder som, utöver det s.k. 118-miljardersprogrammet, påverkar de
kommunala skatteinkomsterna och det kommunala utgiftstrycket. Rege-
ringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att
kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till för-
slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därut-
över anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är
neutrala för kommuner och landsting.

55

I samband med budgetpropositionen lägger regeringen fram propositioner
om bl.a. totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4), svensk migrationspoli-
tik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), läkemedelsförmåner och läke-
medelsförsörjning (prop. 1996/97:27), kriterier för rätt till ersättning i form
av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28), forskningspolitik
(prop 1996/97:5) samt kulturpolitik (prop. 1996/96:3).

Alla initiativ och förslag till förändringar, som regeringen redovisar,
sker inom det av riksdagen fastställda utgiftstaket för staten. Vid finansie-
ringen har regeringen följt principerna, kraven och restriktionerna för bud-
getpolitiken.

3.6 Skattepolitiken

Ett väl fungerande skattesystem är av grundläggande betydelse för sam-
hällsekonomin. Detta är speciellt viktigt i en ekonomi som den svenska,
där skatterna utgör en stor andel i relation till den samlade produktionen.
Vid den sanering av statsfinanserna som har genomförts sedan valet 1994
har skattehöjningar utgjort en viktig del, både genom att bidra med ökade
inkomster till staten och genom att bördorna därigenom har kunnat förde-
las efter bärkraft. Det kommer knappast att vara möjligt att genomföra
annat än marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Där-
emot kan en del justeringar och omfördelningar mellan olika skatter aktua-
liseras bl.a. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin. Önskemål om en ökad miljörelatering av skattesyste-
met kan också motivera förskjutningar i skatteuttaget.

Sverige har ett skattesystem som är förmånligt för företag och företa-
gande, även vid en internationell jämförelse. Ytterligare åtgärder för främst
mindre företag är emellertid motiverade. Senare under hösten kommer
regeringen därför att lägga fram förslag som förbättrar villkoren för nyin-
vesteringar för små och medelstora företag. Regeringen förbereder också
ett nytt system för betalning av skatter och avgifter som kommer att under-
lätta och effektivisera både företagens och skatteförvaltningens arbete.
Arbetet är inriktat på att det nya systemet med s.k. skattekonton skall
genomföras från 1998. Regeringen har därtill nyligen tillsatt en särskild
utredare som skall analysera förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt
och i samband med detta uppdragit åt Riksskatteverket att bl.a. se om det
går att genomföra förenklingar och på andra sätt underlätta för privatperso-
ner att på ett riktigt sätt redovisa skatter och avgifter.

I anslutning till budgetpropositionen lägger regeringen även fram ett
antal andra förslag som har aviserats under våren. Beskattningen av bilför-
mån förändras så att den nuvarande överbeskattningen elimineras samtidigt
som skatten ges en mera miljövänlig profil. För att stimulera nyanställning-
ar sänks socialavgifterna med särskild inriktning på mindre företag. Skatte-
reglerna förändras för att underlätta generationsskiften. En rad förslag, som
lades fram i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222), har redan
beslutats av riksdagen. Stämpelskatten på fastigheter har reducerats till en
tredjedel fram till 1997 års utgång. Försäljningsskatten har avskaffats för
personbilar i miljöklass 1 och 2.

Prop. 1996/97:1

56

Att skatteregler och andra spelregler är långsiktigt stabila är av betydel- Prop. 1996/97:1
se för att både företag och privatpersoner skall kunna investera och göra
långsiktiga bedömningar. Skattereformen 1990-91 har på ett avgörande
sätt bidragit till att Sverige har ett hållbart skattesystem med förhållandevis
enkla regler baserade på sunda principer. Genom skattereformen och åtgär-
der därefter har kontrollmöjligheterna förbättrats och administrationskost-
naderna i många avseenden minskats både för skatteförvaltning och skatt-
skyldiga. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av
skattereformen under 1997.

För att medborgarna skall ha förtroende för skattesystemet krävs att
möjligheterna till fusk och felaktigt utnyttjande är små. Regeringen föreslår
därför att 100 miljoner kronor per år avsätts till särskilda insatser för att
förbättra statens kontrollfunktion. Tidigare har 200 miljoner kronor per år
avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för förstärkt skattekon-
troll. Regeringen har även lagt fram flera förslag som medfört att skatte-
kontrollen kan förbättras och effektiviseras. Generalklausulen mot skatte-
flykt har återinförts och en ny utformning av lagen kommer att presenteras.
Skattebrottslagen har setts över och gjorts mer enhetlig och sammanhållen.
Skattemyndigheternas befogenheter att kontrollera transporter av bl.a. olja,
alkohol och tobak har stärkts. Flera förslag har presenterats, vilka syftar
till effektivare åtgärder mot skatteflykt och skatteundandragande och kom-
mer att leda till lagstiftning under det kommande året.

Förutom att bidra till att finansiera de offentliga utgifterna fungerar
skatterna som ekonomiska styrmedel. Detta gäller särskilt på miljö- och
folkhälsoområdena. Skattereformen 1990-91 innebar att punktskatter på
bl.a. olja, bensin, alkohol och tobak fick en större betydelse som ekono-
miska styrmedel. En höjning av miljörelaterade energiskatter i två steg på
sammanlagt 5 miljarder kronor bidrar till finansieringen av den kraftfulla
satsningen på utbildning. Regeringen har också tillsatt en utredning som
skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre sty-
reffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö. Till årsskiftet kommer dessutom
den s.k. skatteväxlingskommittén att redovisa sina överväganden och för-
slag.

De internationella aspekterna blir allt viktigare på skatteområdet. Det
internationella samarbetet, främst inom EU respektive OECD, är viktigt för
att motverka skattekonkurrens mellan länderna och för att underlätta han-
del m.m. Sverige beslutar om sina egna skatteregler, men särskilt vad gäl-
ler de indirekta skatterna medför medlemskapet i EU en ökad inverkan av
direktiv som har beslutats av EU-ländema gemensamt. Den gränsöverskri-
dande handeln ökar i Sverige. Privatpersoners inköp av öl från främst Dan-
mark försvagar den alkoholpolitiska betydelsen av de svenska skatterna på
alkohol. För att undvika ökad privatimport av starköl, vilket inverkar skad-
ligt på den totala alkoholkonsumtionen och får negativa effekter för svensk
bryggerinäring, föreslår därför regeringen en ändring av alkoholskatterna.

1996 års småhustaxering har inneburit att många fastighetsägare har fått
kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att marknadsvärdena stigit i
vissa områden sedan slutet av 1980-talet. För att dämpa effekterna av över-
gången till nya taxeringsvärden föreslår regeringen i samband med budget-

57

propositionen en skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 - Prop. 1996/97:1
2001 års taxeringar.

3.7 Rättvis fördelning

Regeringens politik syftar till att minska inkomstklyftorna. Krisen i början
av 1990-talet utgjorde ett kraftigt hot mot den svenska välfärden. En kraf-
tigt ökande statsskuld med växande statsskuldsräntor hotade att tränga ut
andra angelägna utgifter. Därför har saneringen av de offentliga finanserna
varit central även ur fördelningspolitisk synvinkel.

Spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelnings-
politisk betydelse. De förslag som har lagts fram för att öka tillväxten och
stimulera sysselsättningen bidrar till att minska inkomstskillnaderna mellan
de arbetslösa och de som har ett arbete.

Grunden vid utformningen av konsolideringsprogrammet har varit att
bördorna - och frukterna - skall bäras rättvist. Regeringen har därför fortlö-
pande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken.
Konsolideringsprogrammet omfattar både höjda skatter och besparingar
för att bördorna skall bäras rättvist.

I budgetpropositionen föreslår regeringen vissa fördelningspolitiskt
motiverade justeringar av konsolideringsprogrammet. Bland annat ersätts
besparingen på barnpensioner med andra besparingar.

Diagram 3.3 Andel av den totala budgetförstärkningen i konsolideringsprogram-
met ocb sysselsättningspropositionen som respektive decilgrupp bidrar med

Källa: Finansdepartementet

58

Diagram 3.4 Förändring av disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till Prop. 1996/97:1
följd av konsolideringsprogrammet och åtgärder i sysselsättningspropositionen

Decilgrupp

Källa: Finansdepartementet

Den sammantagna effekten av konsolideringsprogrammet och de nu
föreslagna justeringarna bedöms ha en rimlig fördelningspolitisk profil.
Sammantaget bidrar den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femte-
del som har den lägsta ekonomiska standarden bidrar endast med ca 15
procent. I dessa beräkningar ingår inte effekterna av de kraftigt sänkta
räntorna som följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre räntor medför
att hushållens köpkraft ökar och utrymmet för ekonomiska investeringar
vidgas.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings-
politisk analys av hur utbildning, sysselsättning och lönebildning kortsik-
tigt och på längre sikt påverkar hushållens inkomstutveckling. I bilaga 4
lämnas en utförlig fördelningspolitisk redogörelse med analyser av in-
komstfördelningens utveckling 1975-1994 med tyngdpunkt på de senaste
årens förändringar.

Resultatet pekar på att inkomstklyftorna ökade under 1980-talet och att
ökningen har fortsatt under 1990-talet, inte bara i Sverige utan också i
många andra länder. Åtskilligt tyder på att globala förändringar bidrar till
de ökade inkomstskillnaderna. De nordiska ländernas utveckling visar
dock att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva
sociala omfördelningsystem. Sverige och de andra nordiska länderna har
lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning.

Den största fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som
saknar jobb och dem som har ett arbete. Eftersom efterfrågan på välutbil-
dad arbetskraft är betydligt högre än den på lågutbildad, är regeringens

59

utbildningssatsning med inriktning på de lågutbildade av stor betydelse för Prop. 1996/97:1
fördelningspolitiken. Åtgärder för att öka och förbättra utbildningen är
således inte bara viktig för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är
också motiverade ur en fördelningspolitisk synvikel. En jämnt fördelad
kunskap och kompetens bidrar till utjämning av löner och sysselsättning
och därmed också till en jämnare fördelning av inkomsterna.

Regeringen redovisade i samband med sysselsättningspropositionen en
beräkning av de fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad ar-
betslöshet. Analysen illustrerar tydligt att en minskad arbetslöshet kan
väntas öka inkomsterna främst för de hushåll som nu har låg eller genom-
snittlig ekonomisk standard. Denna indikerar att minskad arbetslöshet är
ett viktigt bidrag till ett mera rättvist Sverige.

Diagram 3.5 Fördelningseffekter av en halverad öppen arbetslöshet

Källa: Finansdepartementet

60

4 Utgiftstak for den offentliga sektorn -
riksdagens beslut

4.1 Budgetpolitiken

Regeringen presenterade under våren, i proposition 1995/96:150, för
första gången ett förslag till utgiftstak för åren 1997 - 1999. Riksdagen
ställde sig bakom förslaget (1995/96:FiU10). I föreliggande kapitel
presenteras regeringens omräknade ramar för utgiftsområdena för åren
1997, 1998 och 1999. I bilaga 1 presenteras regeringens budgetförslag för
år 1997 fördelat på anslag. De budgetpolitiska åtaganden som tidigare
presenterats i ett flertal propositioner och som väglett regeringen i arbetet
med 1997 års budgetförslag redovisas i avsnitt 4.1.1. I förutsättningarna
för beräkningarna av utgiftstaken i vårpropositionen ingick dels
antaganden om den ekonomiska utvecklingen, dels analyser av vad
tidigare beslut på det budgetpolitiska och andra områden innebär.
Därutöver påverkades beräkningarna av nya prioriteringar. I samband med
att regeringen nu presenterar sitt budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits
till förändringar som skett i den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Sådana förändringar återges i avsnitt 4.2 nedan. En uppföljning av det
konsolideringsprogram som regeringen under sin mandatperiod genomfört
presenteras i avsnitt 4.1.2. Slutligen presenteras i avsnitt 4.1.3
regeringens bedömning av utvecklingen under innevarande budgetår, dvs.
1995/96.

Prop. 1996/97:1

4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner

De budgetpolitiska restriktioner som regeringen föreslagit under
innevarande mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom har varit
styrande i arbetet med 1997 års budgetförslag. De kan sammanfattas
enligt följande:

- Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast
år 1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447).

- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får inte
överstiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni
1995).

- De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/-
95:150).

- Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop.
1994/95:150).

- Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även
när det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150).

- EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet.
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).

61

4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet

Prop. 1996/97:1

Regeringen har sedan hösten 1994 i fem steg genomfört ett omfattande
konsolideringsprogram som för närvarande uppgår till 126 miljarder
kronor netto. Regeringen har för avsikt att vid två tillfällen per år
avrapportera beslutsläget vad gäller budgetförstärkningarna. Vid två
tidigare tillfällen (prop. 1995/96:25 och prop. 1995/96:150) har
rapportering skett av beslutsläget i det ursprungliga konsoliderings-
programmet uppgående till 118 miljarder kronor. I vårpropositionen
gjordes bedömningen att det för att nå de mål som regeringen satt upp för
den offentliga ekonomin krävdes ytterligare budgetförstärkningar.
Varaktiga budgetförstärkningar om 8 miljarder kronor aviserades därför
samt ytterligare tillfälliga förstärkningar åren 1997 och 1998 för att nå
målet om balans i det finansiella sparandet år 1998.

Av konsolideringsprogrammets 118 miljarder kronor var vid förra
uppföljningstillfället nästan 100 miljarder kronor redan beslutade av
riksdagen. Dessa presenterades i detalj i bilaga till vårpropositionen. Det
återstod då bara ett fåtal poster, främst på utgiftssidan, att besluta. Sedan
dess har följande besparingar preciserats inom Socialdepartementets
ansvarsområde och beslutats av riksdagen, till ett totalbelopp om 3
miljarder kronor:

- Bostadsbidrag 2 300 miljoner kronor

- Assistansersättning 215 miljoner kronor

- Underhållsstöd 500 miljoner kronor.

Av de i vårpropositionen aviserade budgetförstärkningarna har 570
miljoner kronor beslutats av riksdagen. Detta betyder att de av riksdagen
beslutade budgetförstärkningarna nu uppgår till drygt 103 miljarder
kronor och att enbart drygt 22 miljarder kronor återstår till nivån 126
miljarder kronor. Av dessa kommer 21,5 miljarder kronor att preciseras
i propositioner som läggs fram i riksdagen under hösten. I denna
proposition läggs förslag om utgiftsminskningar om 10,7 miljarder kronor
samt inkomstökningar om 1,4 miljarder kronor. De återstående
besparingarna på inkomstsidan avser höjda egenavgifter i
sjukförsäkringen, om 9,4 miljarder kronor har förelagts riksdagen i
proposition 1995/96:209, som kommer att behandlas under hösten.
Resterande 0,9 miljarder kronor i utgiftsminskningar är fördelade på
departement och kommer att preciseras i den ekonomiska vår-
propositionen 1997.

62

Tabell 4.1 Konsolideringsprogrammet

Varaktig effekt av 126 miljarderkronorspaketet

Miljarder kronor, nettoeffekt

Prop. 1996/97:1

Inkomster

Utgifter

Totalt

Preciserade beslut fattade av riksdagen

48,5

54,6

103,1

Förslag som har preciserats i proposition

10,9

10,6

21,5

Aviserade beslut

0

0,9

0,9

Återstår att åtgärda

0

0

0

Summa budgetförstärkningar

59,4

66,1

125,5

Ökade satsningar på miljö m.m.

Regeringen föreslår mot bakgrund av de höga ambitionerna för
miljöarbetet i jordbruket och det förbättrade samhällsekonomiska läget
att miljöersättningsprogrammet för jordbruket från år 1997 utökas med
300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering
erhålls från EG:s budget. Av ökningen av anslaget för miljöstödet är 200
miljoner kronor ofinansierat för åren 1998 och 1999. Regeringen avser att
återkomma till denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 1997. Den
utredning som kommer att tillsättas med uppdrag att analysera hur den
svenska livsmedelsindustrin kan stärka sin konkurrenskraft skall också
lägga förslag till finansiering av den höjda ambitionsnivån för miljöstödet
till jordbruket för återstoden av programperioden.

Regeringen föreslår på tilläggsbudget att ett tillfälligt investeringsbidrag
införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder.
Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor
för varje studentrum inom en ram på 300 miljoner kronor. Regeringens
bedömning är att högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel behöver
avsättas för ändamålet fram t.o.m. år 1997. Finansiering föreslås tillfälligt
ske under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till
finansiering av den totala kostnaden på 300 miljoner kronor.

5 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

63

Tabell 4.2 Konsolideringsprogrammet

Uppföljning av 118 miljarderkronorspaketet, budgetförstärkningar

Prop. 1996/97:1

Miljoner kronor, nettoeffekt 1998

Preciserade beslut fattade ay riksdagen

Inkomster

47 945

Utgifter

54 605

Summa preciserade beslut

102 550

Förslag som preciserats i proposition

Inkomster

- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen

9 400

Summa inkomster

9 400

Utgifter:

- Justitiedepartementet

600

- Socialdepartementet

2 660

- Förtidspensioner

1 280

- Sjukförsäkring

460

- Läkemedel

920

- Miljödepartementet

222

- Näringsdepartementet

300

- Jordbruksdepartementet

46

- Kulturdepartementet

100

- Utrikesdepartementet

45

- Kommunikationsdepartementet

275

- Försvarsdepartementet

250

- Arbetsmarknadsdepartementet

100

- Inrikesdepartementet

455

- Invandring

370

- Ungdomsfrågor

5

- Räntebidrag

80

Summa utgifter

5 053

Summa förslag som preciserats i proposition

14 453

Aviserade beslut

Utgifter

- Näringsdepartementet

260

- Socialdepartementet

480

Summa utgifter

740

Summa aviserade beslut

740

Summa budgetförstärkningar                            117 743

De besparingar som i propositionen 1995/96:150 benämndes kollektiva är nu fördelade på
departement Summan är nu något högre än vid förra uppföljningstillfållet i vårpropositionen.

64

Tabell 4.3 Varaktig effekt av tillkommande budgetförstärkningar från Prop. 1996/97:1
proposition 1995/96:150

Miljoner kronor, nettoeffekt

Preciserade beslut fattade av riksdagen

Inkomstförstärkningar

200 kronor statlig skatt                                                    600

Ändrad momsperiod                                              -30

Summa inkomstförstärkningar                                 570

Förslag som preciserats i proposition

Utgiftsminskningar

UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning                           4

UO3: Skatteförvaltning och uppbörd                                  26

UO4: Justitiedepartementets myndigheter                                30

UO5: Fredsfrämjande verksamhet                                  250

UO6: Försvarsdepartementets myndigheter                            200

UO9: Apoteksbolaget                                             400

UO10: Dagmarmedel                                           200

UO11: Växling folkpension/PTS efterlevandepension                    55

UO11: BTP                                                515

UO11: Änkepension                                              515

UO11: Förkortad omställningspension                                 40

UO12: Underhållsstöd                                               635

UO12: Mamma/pappa-månad                                    135

UO14: Samhall                                                  100

UO14: Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter                     30

UO15: Studiemedel                                               25

UO16: Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet

samt forskningsområdet                                      400

UO17: Studieförbund & folkhögskola samt idrott m.m.                 150

UO18: Räntebidrag bostäder, m.m.                                    90

UO19: Regionalpolitiska bidrag                                        100

UO20: Forskning och kalkning                                        50

UO22: Kommunikationsdepartementets myndigheter                   30

UO23: Beredskapslager Jordbruksdepartementet                       100

UO23: Jordbruksdepartementets myndigheter m.m.                      30

UO23: Skogsvård                                                 10

UO23: Utebliven fiskevårdsreform                                    30

UO24: Teknisk forskning och utveckling                             300

Förlängd arbetsgivarperiod                                            1 100

Summa utgiftsminskningar                                     5 550

Inkomstförstärkningar

Höjd insättningsgaranti                                                 800

Sänkt representationsavdrag                                            500

Garantiavgifter                                                             150

Summa inkomstförstärkningar                                 1 450

Summa förslag som preciserats i proposition                      7 000

Aviserade beslut

UO10: Inkomstbegrepp                                           150

Summa aviserade beslut                                         150

Summa budgetförstärkningar                                7 720

65

4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96

Prop. 1996/97:1

I den ekonomiska vårpropositionen lämnade regeringen en redogörelse för
den ekonomiska utvecklingen under innevarande budgetår. Regeringen
lämnar nu en reviderad prognos. Denna prognos bygger på uppgifter från
den 15 augusti 1996, då utfall för budgetårets första tolv månader var
känt.

Inkomsterna uppvisar i förhållande till statsbudgeten en kraftig ökning.
Denna ökning kan förklaras av politiska beslut som utförsäljningen av
Nordbanken, vilket gav 7 miljarder kronor, samt oväntat stora
skatteinkomster under våren 1996. Omläggningen av uppbörden av
mervärdesskatt, vilken innebär att företagen betalar in moms varje månad
istället för som tidigare varannan månad, beräknas nu ge en engångsvis
höjning av skatteinkomsterna 1996 om 11 miljarder kronor. Detta är 3
miljarder mer än beräknat vid förra uppföljningstillfället i februari 1996,
som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Förutom att
inkomsterna från mervärdesskatt har varit större än förväntat har även
inkomsterna från bolagsskatten varit högre under början av år 1996 än
tidigare prognosticerat. Detta beror på en tidigareläggning av företagens
skatteinbetalningar, dvs en större del av slutskatten betalas in som
preliminärskatt under 1996 i stället för som fyllnadsinbetalningar nästa år.
De ökade momsinkomstema beror på en tidigare underskattad effekt av
ändrade inbetalningsregler, vilket till största delen är en engångseffekt.

Utgifterna exklusive statsskuldsräntor hade mellan statsbudgetens
beräkning och den förra uppföljningen i den ekonomiska vårpropositionen
ökat kraftigt, ökningen berodde främst på högre kostnader för
arbetslösheten och ökad förbrukning av anslagna medel från tidigare år.
I nuvarande prognos har, som framgår av diagram 4.1, förändringen i
anslagsbehållning minskat något, samtidigt som övriga utgifter har
minskat med 23 miljarder kronor. Den främsta orsaken till denna kraftiga
nedjustering av utgifterna är en budgetteknisk förändring inom försvaret
till följd av att försvarets utgifter för förskott kommer att lånefmansieras
från och med innevarande budgetår. Detta leder till minskade utgifter om
14,6 miljarder kronor och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret med
samma belopp. Statens lånebehov påverkas därmed inte av denna ändrade
finansieringsprincip. Ränte- och amorteringskostnadema för Försvars-
maktens lån i Riksgäldskontoret om 14,6 miljarder kronor kommer att
fördelas ut över kommande budgetår.

Kostnaderna för statsskuldsräntor har sedan budgetpropositionen
presenterades starkt nedreviderats. Orsaken är de kraftiga räntefall som
skett det senaste året samt en starkare krona. Mellan statsbudgetens
beräkning och förra uppföljningen hade kostnaderna för statsskuldsräntor
reducerats med nästan 16 miljarder kronor. Nu justeras beräkningen ned
med ytterligare 3 miljarder kronor.

De totala utgifterna var vid förra uppföljningstillfället som
presenterades i vårpropositionen uppreviderade med 3,8 miljarder kronor
jämfört med statsbudgeten. Till följd av ny information revideras
utgifterna nu ned med 28,1 miljarder kronor jämfört med

66

vårpropositionen. De totala utgifterna beräknas därmed nu bli 24,3 Prop. 1996/97:1
miljarder kronor lägre än budgeterat.

Diagram 4.1 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån)

Utgifter

Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan
denna proposition och den ekonomiska vårpropositionen (BP97-VÅP)

Mdkr

25

-35

Totala         Utgifter exkl. Resmedel

utgifter             ssr och

resmedel

TUB

ssr

ssr       = statsskuldsräntor

resmedel = medel på anslagsbehållningar
TUB   = tillkommande utgiftsbehov

Saldot mellan totala inkomster och totala utgifter har förbättrats mellan
varje uppföljningstillfälle. I förhållande till statsbudgetens kalkyl innebär
vårpropositionen att saldot förbättrades med 20 miljarder kronor. Till
nuvarande uppföljning har saldot förbättrats med ytterligare 40 miljarder
kronor. Av den totala saldoförbättringen på 60 miljarder kronor sedan
statsbudgeten står inkomstförbättringar för 60 procent, ränteminskn ingen
för 30 procent och övriga utgiftsminskningar för de resterande 10 procent.
Budgetunderskottet för 1995/96 beräknas nu bli 152,7 miljarder kronor.

67

Tabell 4.4 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/96*                     Prop. 1996/97:1

(18 månader) Miljarder kronor

Statsbudget2

Vårpropositionen

(1995/96:150)

Reviderad
prognos

Inkomster

763,1

787,4

801,3’

Utgifter exkl.
statsskuldsräntor

846,0

865,9“

840,8

Statsskuldsräntor

132,0

116,2

113,2

Saldo

-214,9

-194,7

-152,7

11 avsnitt 4.3 presenteras den prognosticerade utvecklingen för statsbudgeten kalenderåren
1996-2000. De beräkningarna bygger vad gäller inkomster och räntor på något senare
uppgifter än de som lämnats till kvartalsuppföljningen i augusti 1996. Det innebär bl.a. att
de utförsäljningar av statliga bolag som regeringen avser att göra 1996 är medräknade.
Dessa ingår ej i det beräkningsunderlag som redovisas i tabell 4.4.

2 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med propositionen
1995/96:64.

3 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket.

4 Sifiran överensstämmer inte med den som publicerades i vårpropositionen till följd av en
teknisk korrigering.

Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden

I den ekonomiska vårpropositionen presenterade regeringen de
överskridanden av anslagna medel som då befarades och även hur dessa
avsåg åtgärdas. I den nedan presenterade utgiftsuppföljningen har den
tidigare nämnda omläggningen av Försvarsmaktens finansiering med 14,6
miljarder kronor exkluderats. Jämfört med vårpropositionens prognos
revideras nu utgifterna exklusive statsskuldsräntor och beräknad
förändring av anslagsbehållningar ned med 8,5 miljarder kronor, se
diagram 4.2. Försvarsmaktens utgifter var redan vid förra
uppföljningtillfället nedreviderade med ca 3 miljarder kronor i enlighet
med tilläggsbudget (prop. 1995/96:150). Socialdepartementet uppvisade
vid förra uppföljningstillfället flera större överskridanden. Regeringen
beslutade då att de skulle hanteras genom återbetalningar över en
femårsperiod. Socialdepartementets utgifter har sedan dess reviderats ned
och de ligger nu totalt sett under budgeterat belopp. Finansdepartementets
utgifter understiger budgeterat belopp, vilket främst förklaras av lägre
avgift för EU-medlemskapet. Detta balanseras i viss mån av ett minsket
inflöde från EU. Utbildningsdepartementets uppreviderade utgifter sedan
förra uppföljningstillfället beror på ökade satsningar på utbildning, vartill
medel tillfördes departementet på tilläggsbudget under våren (prop.
1995/96:105, prop. 1995/96:150). Utgifterna för arbetslöshetsersättning
beräknades vid förra uppföljningen uppgå till ca 11 miljarder kronor mer

68

än budgeterat. Regeringen gjorde då bedömningen att överskridandet Prop. 1996/97:1
enbart delvis kunde finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets
område. Orsaken till bedömningen var att konjunkturläget med en kraftigt
ökad arbetslöshet under år 1996 inte tillät fler nedskärningar inom
arbetsmarknadsområdet. I nuläget bedöms utgifterna för arbetslöshets-
ersättningen bli ytterligare ca 3,5 miljarder kronor högre än vid förra
uppföljningen. Regeringen ser i nuläget, mot bakgrund av den ökade
arbetslösheten under innevarande år, ingen möjlighet att genomföra
ytterligare besparingsåtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets
område.

Under ett antal förslagsanslag avseende olika former av
ombyggnadsstöd inom Inrikes- och Kulturdepartementens verksamhets-
områden beräknas utgifterna nu överskrida budgeten med ca 130 miljoner
kronor. Huvudorsaken till den högre belastningen under budgetåret
1995/96 är en tidsmässig förskjutning av utbetalningarna av tidigare,
redan beviljade, bidrag. Regeringen gör den bedömningen att krav på
finansiering inte bör ställas. Fr.o.m. budgetåret 1997 kommer anslagen att
göras om till ramanslag, varför en bättre kontroll över utfallet uppnås.
Vissa ytterligare åtgärder med syfte att förbättra kontroll och uppföljning
kommer också att vidtas vad gäller dessa anslag.

De ökade kosnadema inom Inrikesdepartementets verksamhetsområde,
hänför sig till Bostadskreditnämnden och var beaktade redan vid
budgeteringstillfället. De kan därför inte jämställas med ett överskridande
som kräver finansiering. (I diagram 4.2 har denna kostnad registrerats
under Näringsdepartementet).

Sammanfattningsvis kan sägas att alla överskridanden, även de relativt
små, handhas inom respektive utgiftsområden innevarande år. Undantagen
är de överskridanden som nämnts ovan inom Kultur-, Inrikes- och
Arbetsmarknadsdepartementen.

69

Diagram 4.2 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån)                        Prop. 1996/97:1

Utgifter exkl. statsskuldsräntor och förändrad behållning av reservationsmedel

Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan
denna proposition och vårpropositionen (BP97-VÅP)

* Exklusive 14,6 mdkr som är att betrakta som en budgetteknisk forändring
till följd av att försvarets utgifter for förskott kommer att lånefinansieras
från innevarande budgetår.

Detta leder till minskade utgifter och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret
Statens lånebehov påverkas dock ej.

Försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning

Riksdagens beslut om att införa ett utgiftstak för de offentliga utgifterna
innebär bl.a. att en bättre kontroll över utgiftsutvecklingen måste uppnås.
Processerna för uppföljning behöver därför utvecklas på myndigheterna
och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från budget snabbt
uppmärksammas. Mot bakgrund härav har regeringen uppdragit åt
Riksrevisionsverket (RRV) att utveckla en metod för utgiftskontroll där
utgiftsutvecklingen för större anslag löpande rapporteras till
departementen. Inom ramen för detta uppdrag startade en
försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning fr.o.m. januari 1996.
Den månadsvisa redovisningen baseras på myndigheternas inrapportering
till riksredovisningen. Utfallssiffoma, som kvalitetssäkras av RRV,
jämförs med förväntad utgiftsprofil för berörda anslag (s.k.
månadsfördelad budget). Försöksverksamheten, som omfattar ca 80
procent av statsbudgetens utgifter, exkl. statsskuldsräntoma, kommer att
utvärderas under hösten 1996, och först därefter kommer den slutliga
utformningen av den månadsvisa utgiftsuppföljningen att beslutas.

70

I diagram 4.3 redovisas de anslag som under perioden januari - juli Prop. 1996/97:1
1996 visar på de största överskridandena mellan utfall och fördelad
budget. Avvikelserna stämmer väl överens med prognoserna enligt senaste
kvartalsuppföljningen från augusti 1996 för innevarande budgetår.

Diagram 4.3 Månadsuppfoljning: större överskridanden

Anslag med utfall högre än månadsfbrdelad budget
Ackumulerade differenser januari - juli 1996

Mkr

10000

9000 ■

8000 ■

X A 5 Bi dr arbetslöshetsas

V B 2 Sjukvårdsformåna

V A 2 Bostadsbidrag

.......s

*

4

7000 ■

6000 •

5000 ■

4000 ■

3000 ■

.......7

....../......

/

- - .........

1000-

0*5

Jan

Mar

Apr

Jul

För anslag med utfall högre än månadsfördelad budget finns den
största avvikelsen på anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Anslagsutfallet t.o.m. juli 1996 motsvarar ca 88 procent av anvisade
medel, vilket är 21 procentenheter över fördelad budget. Anvisade medel
omfattar statsbudget, reservationsmedel samt beslut enligt tilläggsbudget.

Bland anslagen med utfall lägre än månadsfördelad budget visar
anslaget till Sjukpenning och rehabilitering den största avvikelsen. Detta
beror på flera faktorer. Dels ligger det s.k. sjuktalet på en lägre nivå än
den som budgeten baserades på, dels har tillämpningen av försäkringen
förändrats. Kraven på underlaget för beslut om sjukpenning har skärpts,
antalet försäkringsläkare på försäkringskassorna har utökats m.m.

71

4.2 Nya beräkningsförutsättningar

Prop. 1996/97:1

Vid beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt statens
lånebehov är de antaganden som görs om den allmänna ekonomiska
utvecklingen i samhället av stor betydelse. Beräkningsförutsättningarna
bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra
åren. De allmänna ekonomiska förutsättningar som utgör underlag för
regeringens beräkningar redovisas i sin helhet i bilaga 2 Svensk ekonomi
och kan sammanfattas på följande sätt:

- BNP-tillväxten under år 1996 beräknas till 1,6 procent för att därefter
stiga till drygt 2,3 och 2,6 procent under åren 1997 och 1998.
Därefter sjunker BNP-tillväxten något och beräknas till 2,0 procent år
2000. Det är en upprevidering med ca 0,2 procentenheter för år 1996
och med 0,3 procentenheter för år 1997 jämfört med den prognos som
redovisades i vårpropositionen.

- Den totala arbetslösheten sjunker från 12,7 procent år 1996 till 9,5
procent år 2000. Läget på arbetsmarknaden för år 1996 har utvecklats
sämre än regeringen förutsåg i vårpropositionen, vilket fått till följd
att en uppjustering av prognosen för arbetslösheten gjorts för år 1996
och 1997.

- Prisökningstakten beräknas bli 1,2 procent år 1996, 1,9 procent år
1997 och 2,2 procent per år under återstoden av perioden fram till år
2000. De utfallssiffror avseende prisstegringstakten som redovisats
sedan vårpropositionen tyder på att Sverige nu definitivt etablerat sig
som ett av de länder i Europa som lyckas hålla en låg inflation. Detta
har även lett till att prognosen reviderats ner något jämfört med i
vårpropositionens prognos.

- Räntenivån för femåriga statsobligationer beräknas sjunka från 7,5
procent år 1996 till 7,0 procent år 1997. Räntenivån på 7 procent
förutsätts därefter ligga kvar under resterande del av prognosperioden.
Prognosen för år 1996 har nedreviderats med 0,3 procentenheter och
för år 1997 med 0,2 procentenheter jämfört med vårpropositionens
prognos. För resterande del av prognosperioden avviker nuvarande
prognos inte från vårpropositionens.

- Kronan förstärks från år 1995 till år 1997 och beräknas därefter ligga
på en stabil nivå. ECU-index faller från 126 år 1995 till 114 år 1997
för att sedan ligga kvar på denna nivå under de kommande åren.
Jämfört med vårpropositionen innebär nuvarande prognos en något
starkare kronkurs åren 1996 och 1997, men från år 1998 är prognosen
oförändrad.

I tabell 4.5 nedan anges några av de viktigaste antaganden som använts
vid beräkningarna i denna proposition.

72

Prop. 1996/97:1

Tabell 4.5 Antaganden om den ekonomiska utvecklingen

1995

Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

BNP, fasta priser, ändring i %

3,0

1,6

2,3

2,6

2,4

2,0

KPI, genomsnitt, ändring i %

2,9

1,2

1,9

2,2

2,2

2,2

Lönesumma, ändring i %

4,8

6,4

5,1

5,3

5,0

4,6

Total arbetslöshet, nivå %

12,1

12,6

12,3

11,1

10,1

9,5

Öppen arbetslöshet, nivå %'

7,7

7,7

6,9

6,1

5,8

5,7

Ränta, 5-åriga statsobl., %

9,9

7,5

7,0

7,0

7,0

7,0

Ränta, 6-mån statsskuldsvxl, %

8,9

6,0

5,4

6,0

6,3

6,3

ECU-index, genomsnitt

126,1

114,8

114,0

114,0

114,0

114,0

1 Även de personer som omfattas av den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som
innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten för
personer över 55 år belastar på statsbudgeten avsatta medel för
arbetslöshetsersättning.

4.3 Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997 - 2000

4.3.1 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster beräknas år 1996 till 590 miljarder kronor. Till
största delen, drygt 90 procent, utgörs inkomsterna av olika
skatteinkomster som (allt annat lika) kan förväntas växa i takt med den
makroekonomiska utvecklingen. De för statsbudgetens inkomster styrande
ekonomiska faktorerna är främst inflationen, den privata konsumtionen,
lönesumman och företagens vinster. Statsbudgetens skatteinkomster
redovisas kassamässigt.

Som framgår av diagram 4.4 nådde inkomsterna en botten år 1994,
både nominellt och i relation till BNP. Inkomsterna föll under början av
90-talet som en följd av lågkonjunkturen. Detta beror på att den drivande
faktorn i konjunkturnedgången var den privata konsumtionen, som också
är en viktig skattebas. Inkomstminskningen kan också förklaras med två
bokföringstekniska förändringar, införande av arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen och nettoredovisning av den statliga momsen. Därefter
har inkomsterna under perioden 1994 - 1996 ökat kraftigt, med 170
miljarder kronor eller drygt 10 procent i relation till BNP.

Till en stor del, ca 90 miljarder kronor, beror denna inkomstökning på
större förändringar i redovisningsprinciper.

I diagram 4.5 illustreras skatteinkomsternas utveckling efter korrigering
för dessa redovisningstekniska ändringar. Det framgår att den
underliggande inkomstökningen under åren 1994 - 1996 har uppgått till
drygt 4 procent av BNP. Denna inkomstökning förklaras främst av de
skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaket som tillsammans
utgör inkomstdelen i konsolideringsprogrammet. Dessa kan beräknas till
ca 45 miljarder netto dessa år, eller närmare 3 procent av BNP. Resten av

73

ökningen förklaras huvudsakligen av automatiska effekter via Prop. 1996/97:1
konjunkturcykeln.

Under prognosperioden 1997 - 1999 beräknas inkomsterna i stort sett
stabiliseras på en nivå på drygt 32 procent av BNP efter
redovisningstekniska korrigeringar. Under de två första åren ligger
inkomsterna på en konstant nivå i relation till BNP, trots tillkommande
inkomstförstärkningar och stora utdelningsinkomster från det statliga
aktiebolaget Securum. Skälet är att inkomstkvoten år 1996 tillfälligt
dragits upp av tidigareläggningen av bolagsskatten och de extra höga
momsinkomster detta år. Under år 1999 beräknas inkomstkvoten falla
något till följd av att värnskatten ej ingår i beräkningsunderlaget efter år
1998.

Sedan den ekonomiska vårpropositionenen i april har inkomsterna
samtliga prognosår reviderats upp, totalt med knappt 18 miljarder kronor
kalenderåret 1996. Ökningen år 1996 består som nämnts av en ökning av
mervärdesskatten och juridiska personers inkomstskatt samt tillkommande
utförsäljningar av statligt ägda bolag. Momsökningen bedöms till största
delen bero på omläggningen av uppbördsreglema för mervärdesskatten
och därför vara av engångskaraktär. Ökningen av juridiska personers
inkomstskatt förklaras av att skillnaden mellan den preliminära och
slutliga skatten är mindre jämfört med tidigare år, vilket innebär att en
större andel av den slutliga skatten kommer in som preliminär skatt under
1996 istället för som fyllnadsinbetalning under efterföljande år. Detta blir
en automatisk effekt när vinstutvecklingen stagnerar som en följd av att
företagens debiterade preliminärskatter schablonuppräknas från 1994 års
höga vinstnivå. Åren 1997 - 1999 uppjusteras skatteinkomsterna mycket
marginellt jämfört med vårpropositionen. Fysiska personers inkomstskatt
minskar p.g.a. att skattebasen tidigare överskattats. Detta balanseras av en
viss uppjustering av momsinkomstema vilket beror på att de beräknade
effekterna av 1995 års regeländringar, vad gäller momsredovisning for
företag med EU-handel, nu reviderats och föranlett en permanent
uppjustering av momsinkomstema under efterföljande år.

74

Diagram 4.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980 - 2000 i relation Prop. 1996/97:1
till BNP

4.3.2 Statsbudgetens utgifter

Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor visar en kraftig ökning
motsvarande 8 procent av BNP mellan åren 1989 och 1996. Av den
kraftiga ökningen mellan åren 1995 och 1996 förklaras största delen av
redovisningstekniska förändringar. Från och med 1 juli 1995 redovisas
anslagen för föräldraförsäkring, sjukpenning och rehabilitering samt
sjukvårdsförmåner brutto på statsbudgeten. Vidare redovisas utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen på statsbudgeten. Dessa redovisades tidigare vid
sidan av statsbudgeten.

Korrigerat för dessa redovisningsförändringar samt bankstödet, som
ökade statsbudgetens utgifter med ca 50 miljarder kronor åren 1992 och
1993, får statsbudgetens utgifter ett helt annat utvecklingsförlopp. Som
framgår av diagram 4.5 har den underliggande utgiftsutvecklingen varit
fallande helt sedan 1993. I relation till BNP faller utgifterna mellan åren
1993 och 1996 med närmare 5 procent.

Diagrammet bygger på en schablonmässig korrigering för vissa större
faktorer som har påverkat inkomsterna och utgifterna under den aktuella
perioden. Kostnaderna för socialförsäkring och arbetslöshetsersättning,
som bruttoredovisas på budgeten från 1996, är pålagda under åren 1991
till 1995. Under samma tid har avdrag gjorts för skatteutjämningen till
kommunerna. Denna avskaffades 1996. De efterföljande åren är
korrigerade för det kommunbidrag som infördes år 1996. Båda dessa är
saldoneutrala. Från och med år 1997 är statliga tjänstepensioner borttagna
från utgiftssidan och nettoredovisas istället på inkomstsidan. Bankstödet
är fråndraget under fyraårsperioden 1991-1994.

75

Diagram 4.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter korrigerat flir
redovisningstekniska förändringar 1991 - 19991 relation till BNP

Prop. 1996/97:1

Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas utgifterna sjunka i en ännu
snabbare takt. Utgiftsminskningen under dessa tre år uppgår till närmare
5 procent av BNP, både före och efter redovisningstekniska korrigeringar.
Det innebär att den korrigerade utgiftskvoten år 1999 hamnar på närmare
27 procent av BNP. Den främsta orsaken till de fallande utgifterna mellan
1997 och 1999 är minskade transfereringar till hushåll och foretag, se
diagram 4.6. Minskade transfereringar till hushållen bidrar mellan åren
1997 och 1999 med 1,7 procent av BNP. Minskningen beror till stor del
på den under perioden sjunkande öppna arbetslösheten. Enligt
antagandena sjunker den öppna arbetslösheten med 1,9 procent under
perioden. De minskade subventionerna till företag m.m., vilka har
samband med nedtrappning av räntebidrag men även fallande räntor,
bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,3 procent av BNP.
Transfereringar till kommunerna ökar mellan 1995 och 1996 till följd av
det nya utbetalningssystemet, som dock är saldoneutralt, men beräknas
sedan minska med 0,6 procent fram till år 1999.

Statlig konsumtion och investeringar bidrar med 0,8 procent till
utgiftsminskningen under de aktuella prognosåren. I posten övrigt ingår
transfereringar till utlandet samt finansiella transaktioner, vilka ej uppvisar
några förändringar under perioden.

76

Diagram 4.6 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt fördelade 1995 - 1999
i relation till BNP

Prop. 1996/97:1

Procent av BNP

3 5 T-------------

- - - T otala utgifter exkl ssr
““ ■ Transfereringar hushäll

^Konsumtion & investeringar
..o Transfereringar kommuner
—X—Transfereringar företag & org
Övrigt

25

20

10 4-..................................................................

0

1995

1996

1997

1998

1999

Jämfört med den prognos som presenterades i den ekonomiska
vårpropositionen i april beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor nu
bli ca 22 miljarder kronor lägre för kalenderåret 1996. Nedjusteringen av
utgifterna kan till stor del förklaras av budgettekniska förändringar inom
försvaret, vilket minskar statsbudgetens utgifter innevarande år med 14,6
miljarder kronor. Statens lånebehov påverkas som nämnts inte, eftersom
Försvarsmakten tar upp ett lån i Riksgäldskontoret med motsvarande belopp.
Åren 1997 och 1998 beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor bli ca
4 miljarder kronor högre varje år än beräknat i vårpropositionen, medan de
för år 1999 är ungefär de samma. Uppjusteringen av prognosen under år
1997 kan till viss del hänföras till nya antaganden om bl.ahögre arbetslöshet,
men de flesta utgiftsförändringar har tekniska förklaringar. Till exempel
ändras stöden för utbildningsvikariat från ett avdrag på inkomstsidan till ett
bidrag på utgiftssidan efter förslag i proposition 1995/96:222. Ytterligare en
förklaring på utgiftsökningar är de höjda statsbidragen till kommuner och
landsting som kompensation för de statliga åtgärder som påverkar den
kommunala ekonomin. Denna utgift fanns till övervägande del medräknad
i den ekonomiska vårpropositionen i budgeteringsmarginalen. För år 1998
beror uppjusteringen till stor del på en högre förväntad förbrukning av
tidigare anslagna medel.

77

4. 3. 3 Statsskuldsräntor

Prop. 1996/97:1

Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan 1980-talet ökat kraftigt till följd
av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. Utgifterna bedöms
under 1996 uppgå till 94 miljarder kronor. Detta är en minskning med
närmare 11 miljarder kronor jämfört med 1995.

Minskningen beror främst på lägre inhemska och utländska räntesatser
och därmed lägre ränteutgifter på inhemska och utländska lån.
Ränteutgifterna under år 1996 faller även till följd av förstärkningen av
den svenska kronan vilket har resulterat i prognosticerade valutavinster på
ca 6 miljarder kronor.

Från och med 1997 kommer statsskuldsräntoma ånyo att öka, jämfört
med 1996 års nivå. De ökade ränteutgifterna under 1997 beror på
förväntade minskade valutavinster, förfal lostrukturen hos den existerande
lånestocken samt på avvecklingen av Arbetsmarknadsfonden från och med
1997. Valutaeffekterna förklarar omkring 8 miljarder kronor av
uppgången i ränteutgifterna mellan åren 1996 och 1997.

Nuvarande ränteprognos är totalt sett för perioden 1997 - 2000 ca 10
miljarder kronor lägre än prognosen i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150) i april, främst på grund av större valutavinster och
lägre utländska räntor.

Diagram 4.7 Statsskuldsräntornas utveckling 1995 - 2000 i miljarder
kronor och i relation till BNP

78

Tabell 4.6 Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i Prop. 1996/97:1
miljarder kronor och i relation till BNP

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Räntor på lån i
svenska kronor

81,8

90,9

90,3

83,7

81,8

79,4

Räntor på lån i
utländsk valuta

21,3

23,7

21,8

23,0

25,1

25,7

Räntor på in- och
utlåning
Över-/underkurser

-14,4

-13,4

-6,5

-4,0

-2,5

-2,2

vid emission

8,8

-3,0

-5,6

-3,7

-3,5

-2,4

Summa räntor

97,4

983

99,9

99,0

100,8

100,5

Valutaförluster/
-vinster (-)
Kursförluster/

6,0

-6,2

1,4

-0,6

-3,1

-3,7

-vinster (-)

1,4

1,9

2,9

4,6

3,8

7,4

övrigt

-0,2

0,1

0,0

0,0

0,0

0,0

Summa ränteutgifter

104,7

94,1

104,2

103,0

101,4

1043

Summa ränteutgifter
i procent av BNP

6,4

5,6

5,9

5,5

53

5,1

Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.

Ränteutgifterna på statsskulden kan variera mycket mellan enskilda år,
även om ränteläget är oförändrat, bland annat till följd av att stora lån
emitteras eller köps upp, vilket kan leda till stora över- eller underkurser
och/eller kursvinster eller kursförluster.

Arbetsmarknadsfondens in- och utbetalningar har sedan budgetåret
1995/96 redovisats som inkomster och utgifter på statsbudgeten. Fonden
kommer att upplösas från och med 1997. Riksgäldskontorets
tillgodohavande i denna fond upphör därmed jämte dess inkomsträntor,
vilket innebär en höjning av statsskuldsräntoma netto med ca 7 miljarder
kronor från och med 1997. Budgetsaldot påverkas dock inte av denna
redovisningstekniska justering eftersom dessa ränteinkomster tidigare
betalats med medel från anslaget för arbetslöshetsersättning. Genom
omläggningen kommer ränteutgifterna på detta anslag att minska lika
mycket som ränteutgifterna för statsskulden ökar netto.

I nominella termer är ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 relativt
stabila, dock fallande över en längre tidsperiod. En stabil minskning
märks dock inte förrän efter prognosperiodens sista år. Statens lånebehov
elimineras fram till 1998 och statsskulden beräknas från och med 1999
falla i nominella termer, vilket bidrar till minskade ränteutgifter. Som
framgår av diagram 4.7 beräknas statsskuldsräntoma i relation till BNP

6 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1

minska något under åren, från 6,4 procent år 1995 till 5,1 procent år Prop. 1996/97:1
2000.

Ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 är stabila efter justering
enligt periodisering och beräknas vara fallande efter prognosperiodens
sista år. Periodisering innebär att upplupna intäkter och kostnader fördelas
ut jämnt över prognosperioden för att återge den verkliga kostnaden för
statsskulden. Upplupna kostnader är framförallt att hänföra till
nollkupongobligationer där obligationens sammanlagda ränta betalas ut
först vid lånets förfallotidpunkt. I en kostnadsmässig redovisning av
nollkupongobligationer uppkommer räntan under lånets hela löptid, medan
den utgiftsmässiga redovisning som tillämpas för statsbudgeten kan
komma att underskatta den verkliga räntebelastningen.

Den årliga periodiserade räntekostnaden följer, som tabell 4.7 visar,
samma mönster som den icke-periodiserade utgiften under åren 1997 -
2000. Nivåerna är dock totalt sett över hela perioden något högre för den
periodiserade utgiften med ca 3 miljarder kronor. Efter periodisering ökar
alltså ränteutgifterna för statsskulden under prognosperioden. Dock
minskar ränteutgifterna längre fram i tiden och utvecklingen mot
minskade ränteutgifter blir allt tydligare.

Tabell 4.7 Beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000
i miljarder kronor

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Summa räntor enligt

(tabell 4.6)

97,4

98,3

99,9

99,0

100,8

1005

Justering för över- och
underkurser vid emission

-13,4

0,5

2,8

-0,5

0,3

-0,7

Justering för reala
nollkupongräntor

0,8

2,2

2,7

3,1

3,5

4,0

Justering för övriga
nollkupongräntor

1,3

1,5

1,5

-0,7

0,6

-1,1

Summa räntekostnader

86,1

102,5

106,8

101,0

105,2

1023

Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.

4.3.4 Statsbudgetens saldo

Under de senaste åren har det skett en kraftfull förbättring av statens
finanser. Budgetunderskottet har halverats från närmare 180 miljarder
kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarade
budgetårs första tolv månader, se diagram 4.8. Under prognosperioden

80

1997 - 1999 förväntas en fortsatt stark förbättring. Budgetunderskottet Prop. 1996/97:1
faller år 1996 till 72 miljarder kronor och år 1999 beräknas statsbudgeten
visa ett positivt saldo, vilket sedan 1970 endast inträffat två år under
högkonjukturen mot slutet av 80-talet. Den starka förbättringen i
budgetsaldot mellan 1994 och 1996, vilken uppgår till nästan 8 procent
av BNP, förklaras som framgår av diagram 4.5, av en ökad inkomstkvot,
men också av fallande utgifter sett i relation till BNP.

Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas budgetsaldot förbättras med
ytterligare ca 4 procent av BNP. Förbättringen härrör uteslutande från
utgiftssidan, eftersom inkomsterna under dessa år stabiliseras i relation till
BNP. Ränteutgifterna bidrar mot slutet av perioden också positivt till den
totala saldoförbättringen.

Diagram 4.8 Statsbudgetens saldo ackumulerat månadsvis 1993/94-1995/96
(12 mån)

4.3.5 Lånebehov

Statens historiskt sett stora lånebehov i början på 1990-talet återspeglar
konjunkturnedgången i svensk ekonomi och den samtida bankkrisen med
påföljande höga utgifter för staten. Diagram 4.9 visar att lånebehovet
nådde sin högsta nivå under budgetåret 1993/94 på närmare 16 procent
av BNP eller närmare 235 miljarder kronor. Påföljande budgetår började
lånebehovet att minska till följd av besparingsåtgärder och en förbättrad
konjunktur. Samtidigt minskade statens utgifter för bankstöd. Lånebehovet
föll redan år 1995 till närmare 140 miljarder kronor, men beräknas nu
reduceras med ytterligare 100 miljarder kronor till ca 40 miljarder kronor
år 1996. Lånebehovet beräknas öka något mellan år 1996 och 1997, från

81

till närmare 55 miljarder kronor trots en fortsatt förbättring i budgetsaldot. Prop. 1996/97:1
ökningen har samband med bl.a. tillfälligt höga skatteinkomster och
tillfälligt låga ränteutgifter år 1996 och stora återbetalningar av lån från
statliga bolag 1996. Lånebehovsutvecklingen fortsätter efter 1997 sin
fallande trend och statens lånebehov beräknas nu nästan helt elimineras
år 1998. Ett sparande1 på närmare 14 miljarder kronor väntas uppstå år
1999 och detta sparande väntas fördubblas till ca 33 miljarder kronor år
2000.

Diagram 4.9 Budgetsaldo och statens lånebehov 1980 - 2000 i relation till
BNP

Minskningen mellan åren 1997 och 1999 beror nästan uteslutande på
en förbättring av statsbudgetens primärsaldo. Inkomsterna överstiger
utgifterna från 1996, och inkomstöverskottet stiger därefter markant under
prognosperioden. Genom konsolideringsprogrammets besparingar på
utgiftssidan, beräknas utgiftskvoten som andel av BNP att falla med
närmare 5 procent under treårsperioden.

Minskningen i lånebehovet under 1999 beror även på lägre utgifter för
statsskuldsräntor.

1 Ett sparande innebär att summan av alla delposter i lånebehovet är positiv.
Delposterna är primärsaldo (statsbudgetens inkomster minus utgifter exklusive
statsskuldsräntor), statsskuldsräntor samt Riksgäldskontorets nettoutlåning. Det
positiva sparande som här åsyftas anger att primärsaldot överstiger statsskulds-
räntoma och nettoutlåningen.

82

Upplåningsbemyndigande

Prop. 1996/97:1

Liksom föregående år bör riksdagen för år 1997 utfärda bemyndigande
för regeringen enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning.

Tabell 4.8 Statens lånebehov och statsskuld 1995 - 2000 i miljarder kronor

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Primärsaldo, underskott (+)

47,8

-21,8

-42,9

-85,8

-103,9

-133,0

Statsskuldsräntor

104,7

94,1

104,2

103,0

101,4

1042

Budgetsaldo, underskott (+) 152,5

723

613

17,2

-2,5

-283

- Bostadslån

-26,8

- Arbetsmarknadsfonden

86,7'

- övrigt

-11,72

1,0

Kassamässig korrigering

-38,5

LO

86,7

-CSN

8,1

8,2

10,0

10,0

9,5

93

- Investeringslån t. mynd.

3,2

1,7

2,0

1,8

1,8

1,0

- Arbetsmarknadsfonden

14,3

-86,7

- Lönegarantifond inkl, ränta -0,4

-0,7

-0,8

-0,5

-0,4

- Vasakronan AB, SFV

-2,8

- Bankstöd, återbetalning

-4,8

- Venantius

16,83

- Kämbränslefonden

-18,64

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

- Tilläggspensionsavgift

-9,1

-10,5

-11,8

-12,5

-13,1

-13,8

- Insättningsgaranti

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

- Försvarets kredit

14,65

- Inlåning från myndigheter

-8,9

-1,0

- Jordbruksverkets EU-konto 4,2

- Övrigt, netto

-1,0

-21,4

-4,3

-8,0

-6,9

1,0

Summa nettoutlåning

24,5

-33,5

-93,6

-113

-11,1

-43

Lånebehov

138,5

39,8

54,4

6,0

-13,6

-334

Skulddispositioner

-38,9

-4,8

-1,4

0,6

3,1

3,7

Statsskuldsförändring

99,6

35,0

53,0

6,6

-10,5

-294

Statsskuld vid årets slut

1386,2

1421,2

1474,1

1480,7

1470,2

14403

Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.

1 Fonden avvecklas fr.o.m. 1997. Detta sker via en omföring av fordringar på
Riksgäldskontorets balansräkning. Genom denna transaktion -här kassamässigt
korrigerad- lämnas lånebehovet oförändrat.

2 Ränteperiodisering m.m.

3 Posten avser Venantius övertagande av byggnadsstyrelsens lån.

4 Fr.o.m. 1996 förvaltas de avgifter som betalas för finansiering av framtida
kämavfallskostnader m.m. i en särskild fond, Kämbränslefonden (Kämavfallsfonden).

5 Försvarets redovisning av förskott har ändrats fr.o.m. den 1 juni 1996. Förändringen,
som är neutral vad gäller statens lånebehov, innebär att förskott finansieras med lån
i Riksgäldskontoret i stället för med anslag. I denna proposition föreslår regeringen ett
bemyndigande inom Utgiftsområde 6 Totalförsvar som kan påverka detta belopp.
Förslaget innebär dock ingen förändring av beräkningen av lånebehovet.

83

4.3.6 Statsskuld

Prop. 1996/97:1

En kraftig ökning av statsskulden har skett sedan mitten av 1970-talet på
grund av stora underskott i statens finanser. Till följd av den omfattande
sanering av statens budget som genomförts under senare år stabiliseras
dock statsskulden redan 1995, ett år tidigare än regeringens mål, vid 84,8
procent av BNP. Efter det att statsskulden har stabiliserats förväntas den
falla markant, vilket visas i diagram 4.10, för att år 2000 motsvara drygt
70 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskulden öka fram till
och med år 1998 men falla från och med år 1999. Apprecieringen av
kronan under åren 1995 och 1996 har föranlett stora skulddispositioner,
som leder till en nedskrivning av statsskulden vid utgången av 1995 och
1996 med 40 respektive 5 miljarder kronor.

Diagram 4.10 Statsskuldens utveckling 1980 - 2000 i relation till BNP

84

Tabell 4.9 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000
Miljarder kronor

Prop. 1996/97:1

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

465,6

589,5

622,3

654,5

673,8

709,4

Utgifter exkl. statsskuldsr.

513,4

567,7

579,4

568,7

569,9

576,4

Primärsaldo

-47,8

21,8

42,9

85,8

103,9

133,0

Statsskuldsräntor

104,7

94,1

104,2

103,0

101,4

104,2

Budgetsaldo

-152,5

-72,5

-61,3

-17,2

2,5

28,8

Lånebehov

138,5

39,8

54,4

6,0

-13,6

-33,1

Statsskuld

1386,2

1421,2

1474,1

1480,7

1470,2

1440,8

Tabell 4.10 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i
relation till BNP

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

28,5

34,8

35,1

35,1

34,4

34,7

Utgifter exkl. statsskuldsr.

31,4

33,6

32,7

30,5

29,1

28,2

Primärsaldo

-2,9

1,3

2,4

4,6

5,3

6,5

Statsskuldsräntor

6,4

5,6

5,9

5,5

5,2

5,1

Budgetsaldo

-9,3

-4,3

-3,5

-0,9

0,1

1,4

Lånebehov

8,5

2,3

3,1

0,3

-0,7

-1,6

Statsskuld

84,8

84,0

83,1

79,3

75,1

70,6

Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras, totalt med 50 miljarder kronor fram till år 1999. Intäkterna från
dessa försäljningar efter år 1996 är inte medräknade i de beräkningar av
statsbudgetens utveckling som redovisas i tabell 4.9 och 4.10. I tabell
4.11 visas dock statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000
inklusive samtliga planerade utförsäljningar. Statsskulden kommer enligt
dessa beräkningar att falla ytterligare till 69 procent av BNP år 2000.

85

Tabell 4.11 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i
relation till BNP

Inkluderar tillkommande försäljningar efter 1996

Prop. 1996/97:1

1995
Utfall

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

28,5

34,8

36,4

35,5

34,3

34,7

Utgifter exkl. statsskuldsr.

31,4

33,6

32,7

30,5

29,1

28,2

Primärsaldo

-2,9

1,3

3,7

5,1

5,2

6,4

Statsskuldsräntor

6,4

5,6

5,9

5,5

5,2

5,1

Budgetsaldo

-9,3

-4,3

-2,1

-0,4

0,0

1,3

Lånebehov

8,5

2,3

1,7

-0,2

-0,6

-1,5

Statsskuld

84,8

84,0

81,8

77,6

73,5

69,1

4.4 Utgiftstak

4.4.1 Omräkning av utgiftstak och utgiftsramar

Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen att utgiftstaket
och den preliminära fördelningen på utgiftsområden kan komma att
justeras (ss. 71-72). Detta sker självklart med beaktande av de budget-
politiska restriktioner som varit styrande för det i vårpropositionen
presenterade förslaget, i första hand saldorestriktionema avseende åren
1997 och 1998. De justeringar som gjorts inför föreliggande budget-
proposition är också till övervägande del av teknisk natur.

Utgifter

Förändringar på budgetens utgiftssida som kan påverka utgiftstaket och
ramarna är förflyttningar av utgifter mellan olika delar av budgeten,
vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, ändrad finansierings-
princip, ändrad fördelning av utgiftsminskningar och ändrade ekonomiska
förutsättningar.

Förflyttningar av anslag har exempelvis skett mellan utgiftsområdena
13 och 14. Detta är en rent bokföringsteknisk förändring och påverkar
inte utgiftsnivån. En överföring från staten till kommunerna avseende
mervärdesskatt har också skett, vilket belastar utgiftsområde 25. Detta
beaktades vid dimensioneringen av budgeteringsmarginalen, vilken har
minskats i motsvarande grad. Vidare föreslår regeringen, efter
överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
utifrån den träffade överenskommelsen avseende åren 1997 och 1998, att
utgiftsområde 25 tillförs medel som kompensation för statliga åtgärder
som påverkar den kommunala ekonomin.

I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 etablerades
principen om bruttobudgetering, dvs. att inkomster på statsbudgeten skall

86

redovisas över inkomsttitlar och utgifter över anslag. Denna princip Prop. 1996/97:1
tillämpades på de flesta områden i nämnda budgetförslag. I föreliggande
budgetproposition har tillämpningen vidgats något; så har exempelvis
utgifterna för utbildningsvikariat, som tidigare reovisades som avdrag på
budgetens inkomstsida, nu överförts till utgiftssidan. Detta ger en ökning
av utgiftsnivån, som dock är saldoneutral.

Inom utgiftsområde 6 redovisas från och med budgetåret 1997 en
utgiftsökning som sammanhänger med ändrad finansieringsprincip.
Försvarets utgifter för förskott kommer fortsättningsvis att lånefinansieras,
vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar, samtidigt
som de årliga kostnaderna blir synliga på budgetens utgiftssida under
kommande år.

Vissa tidigare aviserade förslag till utgiftsminskningar har ersatts med
andra förslag. Detta har lett till att en växling skett mellan
socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten och utgiftsområde 11.

Vissa anslag kan påverkas av förändringar i antaganden om bl.a. den
ekonomiska utvecklingen. Dessa kan påverka de beräknade utgifterna
inom ett utgiftsområde både uppåt och nedåt. Sammantaget innebär de nu
aktuella förändringarna en budgetförstärkning.

Vidare har anslag och utgiftsområden justerats med anledning av att
återflöde för olika ändamål från EG:s budget och därmed förknippade
utgifter blir större än vad tidigare beräkningar visat. Detta har skett inom
utgiftsområdena 19 Regional utjämning och utveckling, 20 Allmän miljö-
och naturvård och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
Dessa justeringar innebär utgiftsökningar men motsvaras av inkomster på
inkomsttitlar och är alltså saldoneutrala.

Inkomster

Eftersom utgiftstaket har härletts från en saldorestriktion, kan
regeländringar som påverkar statens inkomster få effekt på utgiftstaket.
Sådana förändringar kan dock redovisas på olika sätt. Selektiva åtgärder
av typen skatteförmåner är närmast att jämställa med utgifter och bör
redovisas på budgetens utgiftssida, såsom nu sker exempelvis med
utgifterna för utbildningsvikariaten. Generella skattesänkningar har inte
denna karaktär och bör därför, i den mån de är ofmansierade, påverka
utgiftstaket. För det fall detta inte sker, rör det sig om en medveten
stimulans. I regeringens proposition 1995/96:222 framfördes ett antal
förslag som försämrar det finansiella sparandet i staten, bl.a. en
reducering av socialavgifterna. Dessa förändringar finansierades
stadigvarande med andra regeländringar på inkomstsidan. Ett engångsvis
underskott avseende år 1997 avses i stället täckas med en inleverans från
Securum. Någon justering av utgiftstaket med anledning av förändringar
på inkomstsidan är därmed inte påkallad.

87

Budgeteringsmarginalen

Prop. 1996/97:1

Behovet av en budgeteringsmarginal motiverades i prop. 1995/96:150,
avsnitt 4.1. Det är huvudsakligen svårigheterna att med tillräcklig
precision förutsäga anslagsbelastningen som utgör motivet. I vissa fall
påverkas anslagsbelastningen av förhandlingar mellan staten och annan
part, och det skulle i dessa fall skada statens ekonomiska intressen att
ange ett beräknat belopp på budgeten. Som framgår av nämnda
proposition är budgeteringsmarginalen i utgångsläget inte finansierad. Den
ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i
anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild
ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen i sig skulle försvaga
budgetdisciplinen är alltså ogrundade.

I första hand bör en utgiftsökning finansieras genom en motsvarande
sänkning av utgifterna på annat håll. I detta fall påverkas inte de totala
utgifterna och budgeteringsmarginalen behöver inte heller tas i anspråk.
Endast när utgiftsökningen finansieras genom en regeländring på
inkomstsidan, tas ett utrymme inom marginalen i anspråk. En sådan
regeländring underställs självfallet riksdagen för beslut, varvid också
effekten på utgiftsramar och utgiftstak redovisas.

I vissa fall löses finansieringsfrågan med automatik. Detta gäller
exempelvis då höjningen av utgiftsnivån beror på en vidgad tillämpning
av bruttobudgeteringsprincipen, eftersom det mot utgiftsökningen svarar
en lika stor ökning på budgetens inkomstsida. Det gäller också med god
approximation om exempelvis inflationsnivån blir högre än förväntat; en
högre inflationstakt ökar statens inkomster, och saldot påverkas svagt
positivt av en ökning i inflationstakten.

Som framgått av redogörelsen ovan har förändrade förutsättningar
påverkat beräkningen av anslagsbelastningen under år 1997 och följande
år jämfört med de beräkningar som låg till grund för den ekonomiska
vårpropositionen. Detta har lett till justeringar av ramarna för berörda
utgiftsområden, vilka sammantagna innebär en viss nedjustering av de
beräknade totala utgifterna i förhållande till de i vårpropositionen
publicerade nivåerna. De nya beräkningarna motiverar dock ingen
justering av utgiftstaket.

Av denna redogörelse torde framgå att budgeteringsmarginalen och den
praxis som avses gälla kring den inte på något sätt är ägnad att försvaga
budgetdisciplinen. Tvärtom bidrar en väl avvägd marginal till att öka
trovärdigheten hos utgiftstaket. Inte heller påverkas utövandet av den
finansmakt som grundlagen tillskriver riksdagen eller regeringens
befogenheter på detta område.

4.4.2 Utgiftstak för offentlig sektor

Riksdagen fattade våren 1995 på regeringens förslag ett principbeslut att
införa ett tak för de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Enligt beslutet ska utgiftstaket vara
nominellt, flerårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Att taket

88

anges i nominella termer innebär att det inte ska justeras med hänsyn till
inflationen när det väl lagts fast. I det förslag som riksdagen godkände år
1996 angavs utgiftstaket som treårigt och omfattade således åren 1997,
1998 och 1999. Riksdagens beslut innebär att utgiftsramar för staten
inklusive socialförsäkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor lades
fast. Det tak som då beslutades skall inte omprövas, såvida inte särskilda
omständigheter föranleder annat. När det gäller kommunala sektorns
utgifter ansåg regeringen i vårpropositionen att det inte är lämpligt att slå
fast ett nominellt utgiftstak. Istället godkände riksdagen den beräkning
som regeringen föreslog för kommunernas utgifter åren 1997 - 1999.
Regeringen anser inte att det sedan vårpropositionen framkommit ny
information som motiverar en omräkning av taket. Nedan presenteras
beräkningen för kommunernas utgifter, som alltså överenstämmer med det
tak som presenterades i vårpropositionen, samt en reviderad fördelning av
det statliga utgiftstaket per utgiftsområde.

Prop. 1996/97:1

4.4.3 Utgiftstak för offentlig sektor uppdelat på stat och kommun

De samlade utgifterna för offentliga sektorn erhålls som summan av
statens utgifter inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten och
den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för det
beräknade flödet mellan staten och den kommunala sektorn och
kostnaderna för statsskuldsräntor. Utgiftstaket har, som nämndes ovan, för
den kommunala sektom givits en annan innebörd än för statsbudgeten och
socialförsäkringssektorn, eftersom staten endast indirekt, främst genom
statsbidragens nivå kan styra sektorns utgifter. Det kommunala utgiftstaket
utgörs därför av en beräkning av de förväntade utgifterna i enlighet med
de ekonomiska och regelmässiga förutsättningar som gällde i den
ekonomiska vårpropositionen. Riksdagen godkände i vårpropositionen
utgiftsnivån för den offentliga sektom för åren 1997, 1998 och 1999
(prop. 1995/96:150) till 1042, 1051 respektive 1077 miljarder kronor.
Nya beräkningar av kommunernas förväntade utgifter tyder på en
marginell minskning av utgifterna jämfört med vårpropositionen.
Regeringen avser dock inte att i nuläget föreslå en ändring av den
offentliga sektorns utgiftstak eftersom beräkningen endast nedjusteras
marginellt. Om beräkningen i vårpropositionen år 1997 tyder på en
fortsatt minskning av kommunala sektorns utgifter, återkommer
regeringen med ett förslag till utgiftstak lör offentliga sektom.

89

Tabell 4.12 Utgiftstak för offentliga sektorn 1997 - 1999

Miljarder kronor, löpande priser

Prop. 1996/97:1

1997

1998

1999

Staten inklusive social-

försäkringssektorn

723

720

735

Den kommunala sektom

437

448

459

Interna transaktioner

-118

-117

-117

Summa offentlig sektor

1042

1051

1077

4.4.4 Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringar vid sidan
av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden

I det statliga utgiftstaket ingår samtliga utgiftsområden utom utgifter för
räntor på statsskulden. Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn
som redovisas vid sidan av statsbudgeten, beräknad minskning av
anslagsbehållningar och en budgeteringsmarginal. Riksdagen fastslog efter
förslag från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen det statliga
utgiftstaket för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720
miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. I
vårpropositionen presenterades en preliminär fördelning per utgiftsområde.
Regeringen aviserade då att vissa tekniska justeringar kan komma att ske
av de enskilda utgiftsområdesramama. I tabell 4.13 redovisas regeringens
reviderade fördelning av utgiftstaket per utgiftsområde. De största
förändringarna är tekniska omföringar mellan olika utgiftsområden eller
överföringar från inkomstsidan.

En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatten
och förslag till ändrad bilförmån på sammanlagt 4 miljarder kronor har
skett vilket belastar utgiftsområde 25. Den ökade kompensationen för
mervärdesskatten förutsågs vid dimensioneringen av budgeterings-
marginalen. Kompensationen for ändrad bilförmån beaktades vid
finansieringen av denna skatteändring. Sålunda har budgeterings-
marginalen minskats i motsvarande mån.

Stödet för utbildningsvikariat, som tidigare utgick som en nedsättning
av arbetsgivaravgifter och minskade statsbudgetens inkomster, skall nu
istället betalas ut som ett stöd till företagen och belastar därmed
utgiftsområde 14 med ca 3 miljarder kronor.

En växling har skett mellan socialförsäkringssystemet och
utgiftsområde 11 så tillvida att vissa utgiftsnedskämingar har flyttats från
det förra området till det senare.

Inom utgiftsområde 6 redovisas 1997 en utgiftsökning i förhållande till
tidigare kalkyl som sammanhänger med en förändrad finansieringsprincip.
Försvarets utgifter för förskott till industrin kommer fortsättningsvis att
lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår
minskar med 14,6 miljarder kronor, samtidigt som de årliga ränte- och

90

amorteringskostnadema blir synliga på budgetens utgiftssida. För år 1997 Prop. 1996/97:1
och framåt innebär detta en årlig ökning med ca 1 miljarder kronor.

Vissa anslag har påverkats av förändringar i antagandebilden. Dessa
verkar både uppåt och nedåt. Viktigare förändringar noteras inom
utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som justeras upp
med ca 1,5 miljarder kronor år 1997 till följd av ändrade antaganden om
arbetslösheten. Utgifterna för pensioner både inom utgiftsområde 12,
Ekonomisk trygghet vid ålderdom, och socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten har reviderats ned till följd av lägre basbelopp för åren
1997 och 1999. Detta beräknas minska utgifterna med ca 500 miljoner
kronor per år. Kostnaderna för räntebidrag har nedjusterats sedan förra
beräkningstillfället till följd av lägre räntor. Detta minskar utgifterna inom
utgiftsområde 18 med ca 1 miljard kronor.

Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas ca 20 miljarder kronor på
äldreanslag disponeras av olika myndigheter. Dessa medel får användas
under en tvåårsperiod eller under ytterligare ett år om regeringen så
beslutar. I vårpropositionen beräknades minskningen av anslags-
behållningar till 4,5 miljarder kronor år 1997. Regeringen gör nu
bedömningen att utgifterna kommer att bli större. Prognosen uppjusteras
därför till 6 miljarder kronor år 1997, 4 miljarder kronor år 1998 och 2
miljarder kronor år 1999.

Budgeteringsmarginalen minskar år 1997 med 4 miljarder kronor till
följd av ovan nämda överföring till utgiftsområde 25.

91

Tabell 4.13 Statligt utgiftstak 1997 - 1999                                   Prop. 1996/97:1

Miljoner kronor, löpande priser

1997

1998

1999

UO 1:

Rikets styrelse

3 781

3 990

3 933

UO 2:

Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 808

2 834

2 883

UO 3:

Skatteförvaltning och uppbörd

5 715

5 777

5 975

UO 4:

Rättsväsendet

20 825

21 115

21 817

UO 5:

Utrikesförvalt. och intemat. samverkan

2 757

2 774

2 849

UO 6:

Totalförsvar

42 373

41 366

44 276

UO 7:

Internationellt bistånd

11 002

11 627

11 414

UO 8:

Invandrare och flyktingar

3 453

3 675

3 712

UO 9:

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 722

23 027

24 475

UO 10:

Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp

35 833

36 578

38 317

UO 11:

Ekon, trygghet vid ålderdom

63 975

64 305

65 007

UO 12:

Ekon, trygghet för familjer och barn

35 161

36 538

37 171

UO 13:

Ekon, trygghet vid arbetslöshet

35 250

34 466

29 733

UO 14:

Arbetsmarknad och arbetsliv

52 046

46 844

46 590

UO 15:

Studiestöd

16 884

19 235

19 981

UO 16:

Utbildning och universitetsforskning

25 357

25 811

26 435

UO 17:

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 162

7 274

7 428

UO 18:

Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg

33 368

26 629

23 171

UO 19:

Regional utjämning och utveckling

3 726

3 558

3 461

UO 20:

Allmän miljö- och naturvård

1 330

1 174

1 139

UO 21:

Energi

474

429

400

UO 22:

Kommunikationer

25 063

24 511

25 472

UO 23:

Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.

13 324

13 310

13 378

UO 24:

Näringsliv

2 860

2 594

2 579

UO 25:

Allmänna bidrag till kommuner

83 612

83 662

83 762

(UO 26:

Statsskuldsräntor m.m.)

UO 27:

Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 525

21 535

22 515

Summa utgiftsområden (exkl. statsskuldsräntor)

573 386

564 637

567 874

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

131 957

136 712

142 082

Minskning av anslagsbehållningar

6 000

4 000

2 000

Budgeteringsmarginal

11 212

14 513

22 496

Totalt staten

722 555

719 862

734 452

92

4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m.

Prop. 1996/97:1

Vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150, 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) godkände riksdagen den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997 -
1999 som underlag för regeringens budgetarbete. I regeringens
budgetförslag för år 1997 har vissa omfördelningar gjorts mellan
utgiftsområdena. En närmare beskrivning av dessa justeringar har tidigare
lämnats i avsnitt 4.4.4. Vissa förslag kommer att påverka fördelningen av
utgifterna mellan de 27 utgiftsområdena även för åren 1998 och 1999.
Mot bakgrund härav kompletteras regeringens förslag till anslagsnivåer
för år 1997 med en beräkning av anslagsnivåerna för åren 1998 och 1999.
Uppgifterna för de två sista åren är endast en preliminär beräkning utifrån
nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska
utvecklingen, volymutveckling och principbeslut om besparingar. I vissa
fall har aviserade besparingar tillsvidare fördelats schablonmässigt och
de redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda nivåer för åren
1998 och 1999. Beräknad utgift för de regelstyrda anslagen bör i första
hand ses som en konsekvensberäkning utifrån gällande regler samt i
budgetpropositionen föreslagna regeländringar.

93

Tabell 4.14 Statsbudgetens utgifter fördelade på utgiftsområden            Prop. 1996/97:1

Tusental kronor år 1997, miljoner kronor åren 1998 och 1999, löpande priser

Förslag

1997
(tusental kr)

Beräknat
1998
(mkr)

Beräknat
1999
(mkr)

UO 1:

Rikets styrelse

3 781 330

3 990

3 933

UO 2:

Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 807 556

2 834

2 883

UO 3:

Skatteförvaltning och uppbörd

5 714 708

5 777

5 975

UO 4:

Rättsväsendet

20 824 537

21 115

21 817

UO 5:

Utrikesförvalt. och intemat. samverkan

2 757 203

2 774

2 849

UO 6:

Totalförsvar

42 372 642

41 366

44 276

UO 7:

Internationellt bistånd

11 002 200

11 627

11 414

UO 8:

Invandrare och flyktingar

3 453 088

3 675

3 712

UO 9:

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 721 787

23 027

24 475

UO 10:

Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp

35 833 282

36 578

38 317

UO 11:

Ekon, trygghet vid ålderdom

63 975 000

64 305

65 007

UO 12:

Ekon, trygghet för familjer och barn

35 161 050

36 538

37 171

UO 13:

Ekon, trygghet vid arbetslöshet

35 250 384

34 466

29 733

UO 14:

Arbetsmarknad och arbetsliv

52 046 499

46 844

46 590

UO 15:

Studiestöd

16 884 088

19 235

19 981

UO 16:

Utbildning och universitetsforskning

25 357 109

25 811

26 435

UO 17:

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 161 590

7 274

7 428

UO 18:

Samhällsplan., bostadsförsöijn. och bygg

33 368 197

26 629

23 171

UO 19:

Regional utjämning och utveckling

3 726 021

3 558

3 461

UO 20:

Allmän miljö- och naturvård

1 329 871

1 174

1 139

UO 21:

Energi

474 151

429

400

UO 22:

Kommunikationer

25 063 442

24 511

25 472

UO 23:

Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.

13 324 084

13 310

13 378

UO 24:

Näringsliv

2 859 744

2 594

2 579

UO 25:

Allmänna bidrag till kommuner

83 612 000

83 662

83 762

UO 26:

Statsskuldsräntor m.m.

104 155 000

102 963

101 394

UO 27:

Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 525 000

21 535

22 515

Summa

utgifter

677 541 563

667 600

669 268

94

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen.
Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna
val och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter
för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna Justitiekanslem,
Datainspektionen och Sametinget.

I propositionen föreslås bland annat en höjning av partistödet med 30
miljoner kronor. Regeringen har även föreslagit omprioriteringar från
vissa myndighetsanslag till regeringskanslianslaget. Vidare har riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag till anslag för riksdagen beaktats.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 1: Rikets styrelse för år
1997 till 3 781 miljoner kronor, för år 1998 till 3 990 miljoner kronor
och för år 1999 till 3 933 miljoner kronor.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal mindre nämn-
der. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet, Finansinspektionen
och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är
kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt
betalningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken.

I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att en
förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda
satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för
att utreda hur kontrollen i bidrags- och stödssystemen kan förbättras, dels
för att genomföra de åtgärder som föreslås.

Den av riksdagen beslutande besparingen på statlig konsumtion (prop.
1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende
bugetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning för år 1997 till 3 808 miljoner kronor, för år 1998 till
2 834 miljoner kronor och för år 1999 till 2 883 miljoner kronor.

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och
Tullverket. Regeringens förslag angående skatteförvaltningen är huvud-
sakligen inriktade mot en fortsatt rationalisering av grundhanteringen samt
effektiviseringen av kontrollverksamheten. Särskilda insatser föreslås även
för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten. Skatteförvaltningens anslag har reducerats med
ca 2 procent till följd av tidigare beslutade besparingar på statlig
konsumtion.

Vad gäller Tullverket är en utvärdering av de effekter som
organisationsförändringen haft på kontrollverksamheten och tullverksam-

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

Prop. 1996/97:1

95

heten i övrigt planerad att påbörjas under hösten 1996. Det tidigare Prop. 1996/97:1
beslutade besparingsprogrammet på 288 miljoner kronor under åren
1995/96 och 1997 ligger fast.

I denna proposition föreslås ytterligare besparingar för utgiftsområdet
fr.o.m. år 1998 på 26 miljoner kronor. Fördelningen kan komma att
ändras mellan utgiftsområde 2 och utgiftsområde 3, bl.a. beroende på
resultatet av pågående översyner.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd för år 1997 till 5 715 miljoner kronor, för år 1998 till 5 777
miljoner kronor och för år 1999 till 5 975 miljoner kronor.

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rätts-
hjälpen.

Rättssäkerheten och rättstryggheten skall värnas. För att möta ökade
krav på ett modernare och mer kostnadseffektivt rättsväsende vidtas en
rad åtgärder inom området. Inom polisen pågår ett arbete med att förändra
myndighetsstrukturen, införa ett problemorienterat arbetssätt och utveckla
närpolisverksamheten. Vad gäller åklagarväsendet har en ny organisation
och nya arbetsformer införts. Vidare skall arbetet med att utveckla nya
samarbetsformer mellan polis och åklagare intensifieras. Ett annat
exempel på reformarbete är den utredning som regeringen tillsatt for att
se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Inom
kriminalvården har förändringen av vårdarrollen med bl.a.
verksamhetsanpassade arbetstider inneburit ett effektivare utnyttjande av
personalresurserna. Vidare planeras att häktes-, anstalts- och fri-
vårdverksamhet skall kunna bedrivas inom samma myndighet. Inom
exekutionsväsendet sker en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna
den 1 januari 1997.

Utgifterna inom utgiftsområdet minskas med 630 miljoner kronor
t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Huvuddelen av besparingarna åläggs kriminalvården och rättshjälpen.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 4: Rättsväsendet för år
1997 till 20 825 miljoner kronor, för år 1998 till 21 115 miljoner kronor
och för år 1999 till 21 817 miljoner kronor.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader for
Utrikesdepartementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor,
handelspolitik samt information om Sverige i utlandet.

Utrikesdepartementet genomför for närvarande en mycket
genomgripande omorganisation för att anpassa departementet till de nya
uppgifter som den tilltagande internationaliseringen medfört. Till de

96

områden som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under de Prop. 1996/97:1
närmaste åren hör ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, stöd till FN:s
och andra internationella organisationers arbete för internationell fred,
säkerhet och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna
finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.

Inom utgiftsområdet genomförs besparingar om ca 335 miljoner kronor
under budgetåret 1997. De största besparingarna genomförs inom den
fredsbevarande verksamheten och inom utrikesförvaltningen.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan för år 1997 till 2 757 miljoner kronor, för år
1998 till 2 774 miljoner kronor och för år 1999 till 2 849 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära
och civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella
fredsfrämjande verksamhet som genomförts med svensk militär trupp
utomlands.

Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att
förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigsfÖrhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen
höjas. TotalfÖrsvarsresursema skall utformas för att även kunna användas
vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt för att
stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar
på samhället i fred.

När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar
regeringen till proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
som avser perioden 1997 - 2001. Regeringens förslag innefattar, förutom
ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till
den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt
inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 6: Totalförsvar för år
1997 till 42 373 miljoner kronor, for år 1998 till 41 366 miljoner kronor
och för år 1999 till 44 276 miljoner kronor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder
i Central- och Östeuropa.

Saneringen av statsfinanserna har nödvändiggjort att enprocentmålet för
biståndet inte kunnat upprätthållas. Ambitionen är att Sverige åter skall
nå upp till enprocentmålet när de statsfinansiella förutsättningarna
föreligger. Regeringen har i sitt förslag utgått från att biståndsramen skall
uppgå till 0,7 procent av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11 946

97

miljoner kronor. Beloppet utgör en sänkning med 1 414 miljoner kronor Prop. 1996/97:1
på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96.

Beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen
beslutat om ett samarbetsprogram omfattande åren 1995/96, 1997, och
1998. 4 010 miljoner kronor avsattes till programmet för hela perioden.

Regeringen avser att under år 1998 lämna förslag på omfattningen och
inriktningen för samarbetet efter år 1998. Huvuddelen av insatserna avser
kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men investeringar före-
kommer på miljö- och energiområdet.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 7: Internationellt bistånd
för år 1997 till 11 002 miljoner kronor, för år 1998 till 11 627 miljoner
kronor och för år 1999 till 11 414 miljoner kronor.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande
flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande,
utlänningars rätt att vistas här samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares
integration med frågor rörande invandrares introduktion och integration
i Sverige, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och etnisk
diskriminering samt ersättning till kommunerna för flyktingmottagande.

Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en
migrationspolitisk proposition som avses få effekter genom dels ändrade
förutsättningar för utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels
ändrad ansvarsfördelning mellan utlänningsnämnden, statens invandrarverk
och polismyndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar
förtydligas utlänningslagen så att det klart skall framgå vilka som kan få
asyl. Detta bör leda till förre asylansökningar. I fråga om
anhöriginvandringen innebär förslaget vissa inskränkningar för personer
utanför kärnfamiljen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna kommer
på sikt att resultera i rationaliseringsvinster.

Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares
integration. En fortsatt satsning görs år 1997 på särskilda åtgärder i
invandrartäta och eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism.

Kostnaderna inom utgiftsområde 8 minskas med 267 miljoner kronor
t.o.m. år 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Huvuddelen av besparingarna skall ske genom minskat flykting-
mottagande hos kommunerna och därigenom mindre behov av statliga
ersättningsutbetalningar.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 8: Invandrare och
flyktingar för år 1997 till 3 453 miljoner kronor, för år 1998 till 3 675
miljoner kronor och för år 1999 till 3 712 miljoner kronor.

98

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för de flesta myndigheter under Socialdepartementet,
bidrag till organisationer samt olika stimulans- och utvecklingsbidrag
inom det sociala området.

Det storleksmässigt helt dominerande anslaget är sjukvårdsförmåner.
Det omfattar statens utgifter för läkemedel och tandvård samt vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Därefter kommer utgifterna för
statlig assistansersättning. Tillsammans svarar de för ca 80 procent av
utgifterna inom området.

Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom
dessa verksamheter i första hand är en kommunal angelägenhet.

Regeringen föreslår i särskild proposition (prop. 1996/97:27)
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. en omläggning av
läkemedelsförmånen fr.o.m. den 1 januari 1997. Förslaget innebär att
subventionerna i högre grad riktas till de grupper som har de högsta
kostnaderna för läkemedel. I propositionen föreslås också att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen överförs från staten till
landstingen den 1 januari 1998.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Dock senareläggs
ikraftträdandet av reviderad tandvårdstaxa fjorton dagar till den 15
oktober 1996.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för år 1997 till 23 722 miljoner kronor, för år 1998 till
23 027 miljoner kronor och för år 1999 till 24 475 miljoner kronor.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkes-
skadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form
av förtidspension i utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även
administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs. Riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen avser att
besluta om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av inkomstbegreppen
inom bidrags- och socialförsäkringssystemet (dir. 1996:52). Tilläggs-
direktivet innebär att utredningens förslag skall leda till besparingar
motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998.

Regeringen överlämnar idag proposition Kriterier för rätt till ersättning
i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28). I
propositionen föreslås att sjukförsäkringen och förtidspensioneringen
renodlas till att bli ett skydd vid sjukdom, repektive sjukdom eller annan

99

nedsättning av fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Förslagen Prop. 1996/97:1
innebär att den sista delen av de aviserade besparingarna på 3 000
miljoner kronor inom förtidspensioneringen och sjukförsäkringen
preciseras.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp för år 1997 till 35 833 miljoner kronor, för

år 1998 till 36 578 miljoner kronor och för år 1999 till 38 317 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till
pensionärer. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet
med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. I propositionen
uppskattades den föreslagna besparingen vid inkomstprövning av
änkepension minska utgifterna med 500 miljoner kronor per år. Vid detta
tillfälle fanns dock inget färdigt förslag till hur inkomstprövningen skulle
göras. I samband med att förändringar av regelverket har tagits fram har
besparingseffekten kunnat räknas ut mer exakt. Den verkliga besparingen
blir således på årsbasis 300 miljoner kronor större per år än vad som
antogs i vårpropositionen.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet
vid ålderdom för år 1997 till 63 975 miljoner kronor, för år 1998 till
64 305 miljoner kronor och för år 1999 till 65 007 miljoner kronor.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer förutom
bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18. Stödet utgörs av
allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd till barn med
särlevande föräldrar, folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag
för barn med funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid
adoption av barn från utlandet.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock
inga förändringar i reglerna för barnpension, vilket innebär att de
besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts
med andra besparingar.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet
för familjer och barn för år 1997 till 35 161 miljoner kronor, för år 1998
till 36 538 miljoner kronor och för år 1999 till 37 171 miljoner kronor.

100

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen utgifter för arbetslöshets-
försäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd samt lönegarantiersättning.
Utgiftsnivåerna påverkas primärt av nivån på den öppna arbetslösheten
vad gäller utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbets-
marknadsstöd och av antalet konkurser vad gäller utgifterna för
lönegarantiersättning. De samlade utgifterna inom utgiftsområdet beräknas
uppgå till 35 miljarder kronor under år 1997, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd utgör 94 procent.

Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknads-
stöd har ökat kraftigt under senare år, vilket i huvudsak beror på den allt
högre öppna arbetslösheten, men även genom att en allt större andel av
de förvärvsarbetande anslutit sig till arbetslöshetskassorna.

I syfte att bl.a. finansiera den utbildningssatsning som kommer att
påbörjas under 1997 och höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshets-
försäkringen från 75 procent till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998,
föreslås att ett antal besparingar genomförs inom detta utgiftsområde samt
utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv. Bl.a. skärps
kvalifikationskraven för rätt till ersättning från arbetslöshetsföräkringen.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med
ytterligare förslag rörande bl.a. arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet för år 1997 till 35 250 miljoner kronor, för år 1998 till
34 466 miljoner kronor och för år 1999 till 29 733 miljoner kronor.

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor
och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter for statliga
arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen
(JämO).

Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i
huvudsak av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna
medelstilldelning grundar sig till stor del på det förväntade behovet av
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra
till att utjämna effekter av svängningarna i ekonomin. Vidare finns en
koppling till regelverkets utformning vad gäller bl.a. bidragsnivåer och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas längd och utformning.

Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret
1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och
upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. skärpt
arbetsvillkor, förenklat regelverk sam rationaliseringar inom
rekryteringsstödet. Inom arbetslivsområdet har organisationen av
arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighetsstruktur. Inom
jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett
jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och

101

regering har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli Prop. 1996/97:1
1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän
löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma
regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller
generellt att det av riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent
på offentlig konsumtion fullföljs.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv för år 1997 till 52 046 miljoner kronor, för år 1998 till 46 844
miljoner kronor och för år 1999 till 46 590 miljoner kronor.

Utgiftsområde 15: Studiestöd

Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt
stöd till enskilda i studier. Det gäller i huvudsak medel för studiehjälp till
gymnasiestuderande i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m,
studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av
studielån samt olika former av vuxenstudiestöd.

Som ett led i utbildningssatsningen som regeringen presenterade
tidigare i år (prop. 1995/96:222) har förslag om ett särskilt utbildnings-
bidrag för arbetslösa aviserats. Detta studiestöd skall enligt förslaget gälla
fr.o.m. den 1 juli 1997 och ges i första hand till arbetslösa mellan 25 och
55 år. Det särskilda utbildningsbidraget motsvarar den ersättning som en
person kan erhålla i arbetslöshetsersättning och ges under ett studieår för
studier på grundskolenivå eller gymnasienivå.

De förslag till besparingsåtgärder som redovisats i föregående
budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9) och i den ekonomiska vår-
propositionen preciseras och fullföljs.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 15: Studiestöd för år
1997 till 16 884 miljoner kronor, för år 1998 till 19 235 miljoner kronor
och för år 1999 till 19 981 miljoner kronor.

Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt
centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets område.

Budgetförslaget för utgiftsområdet bygger på de förslag regeringen har
presenterat i den eknomiska vårpropositionen och i sysselsättnings-
propositionen (prop. 1995/96:222) om satsning på vuxenutbildningen med
ca 100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgifts-
område 17 - samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. En ny
högskola föreslås inrättas i Malmö. Vidare föreslås att Gotland får en
självständig högskola. Budgetförslaget innehåller också förslag till anslag
och andra ställningstaganden i anslutning till politiken för forskning och
forskarutbildning som regeringen har presenterat i den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1996/97:5). Det förslag till ändringar i stiftelselagen
som regeringen har presenterat har betydelse för regeringens budgetförslag

102

inom utgiftsområdet. Regeringen tar upp de resursmässiga konsekvenserna Prop. 1996/97:1
av de förslag som presenterats i IT-propositionen (prop. 1995/96:125).

De förslag till besparingsåtgärderna som redovisats i föregående
budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil 9) och i den ekonomiska
vårpropositionen preciseras och fullföljs.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning för år 1997 till 25 357 miljoner kronor, för år 1998
till 25 811 miljoner kronor och för år 1999 till 26 435 miljoner kronor.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän
kulturverksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och
kulturtidskrifter; Bild och form samt konsthantverk; Ersättning och bidrag
till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Muséer och utställningar; Film och
television; Forskning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt
Folkrörelse- och idrottsfrågor.

Som ett led i vuxenutbildningssatsningen föreslås att folkbildningen får
10 000 platser. Vidare föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor.

I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till
en fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala temata är kultur i hela
landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i
samhället. Regionala satsningar kommer att göras, liksom särskilda
insatser inom litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp
av kvalitetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas
villkor skall förbättras.

Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för
kulturområdet från och med år 1997 används både for reformer och för
att täcka besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparings-
kravet på statlig konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998
inom ramen för dessa medel. Är 1998 och 1999 beräknas också vissa
besparingar göras inom den regionala musikverksamheten, vilka bl.a.
beräknas användas för annan regional kulturverksamhet.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 17: Kultur, media,
trossamfund och fritid för år 1997 till 7 162 miljoner kronor, för år 1998
till 7 274 miljoner kronor och för år 1999 till 7 428 miljoner kronor.

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Utgiftsområdet omfattar bygg- och bostadsväsendet, planering av
markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största
anslaget inom utgiftsområdet är räntebidrag som för år 1997 uppgår till

23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också utgifter för
Boverket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och bostadsbidragen.

103

Kostnaderna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Den
allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor och
därmed höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar och
ökad ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Riksdagen har beslutat (prop.
1995/96:186, bet. 1995/96:BoUl 1, rskr 1995/96:229) om kraftfulla
åtgärder för att bryta kostnadsökningen. Dessa åtgärder beräknas leda till
kostnadsminskningar för bidragsgivningen på ca 2 300 miljoner kronor
per år fr.om. år 1997.

Beslutade besparingar preciseras och fullföljs. Fr.o.m. år 1998 minskas
utgifterna med ytterligare 80 miljoner kronor inom utgiftsområdet.
Besparingarna görs bl.a. på länsstyrelserna och på anslaget för räntebidrag
m.m.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsöijning och byggande för år 1997 till 33 368 miljoner kronor,
för år 1998 till 26 629 miljoner kronor och för år 1999 till 23 171
miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla"
regionalpolitiken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av
regionalpolitisk betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen
inom dessa andra sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den
regionala utvecklingen än den lilla regionalpolitiken.

Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt
medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen
av EG:s strukturfondsprogram.

På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av
förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s
strukturfonder. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt
inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå
till ca 5,5 miljarder kronor, varav 915 miljoner kronor från EG:s
regionalfond under år 1997.

För att anslagsbehovet skall inrymmas inom resursramen föreslås
regeländringar avseende företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i
vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingar föreslås också på anslag
för andra företagsstöd och åtgärder. Genom det program för småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:357) kommer dock
regionalpolitiskt angelägen verksamhet att totalt sett erhålla en resurs-
förstärkning.

Den successiva minskningen av ramen för utgiftsområdet beror främst
på den tidsmässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 19: Regional utjämning
och utveckling för år 1997 till 3 726 miljoner kronor, för år 1998 till
3 558 miljoner kronor och för 1999 till 3 461 miljoner kronor.

104

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö-
forskning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhets-
frågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Riksdagen har under 1996 beslutat att anslå 1 miljard kronor för ett
femårigt program för omställning till en hållbar utveckling (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiUl5, rskr. 1995/96:307).

Regeringens förslag i denna proposition innebär att 22 miljoner kronor
skall sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 177 miljoner kronor fr.o.m. år
1998. Resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner
kronor faller bort fr.o.m. år 1999. Ambitionen är att vissa besparingar
skall kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk
miljöforskning (MISTRA).

Regeringen har som ambition att Sverige skall vara en pådrivande
internationell kraft och ett föregångsland i strävan att systematiskt bygga
ett ekologiskt hållbart samhälle. En effektiv politik för ekologisk
omställning måste omfatta även andra utgiftsområden. Prioriterade
områden i regeringens miljöarbete är ett grönare näringsliv (inklusive
kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Östersjön/Östeuropa, naturvård
och miljöpolitiska styrmedel. Insatserna för ett mer miljöanpassat
näringsliv bör fortsätta. Företagens miljöanpassning kan bidra till ökad
tillväxt och sysselsättning. En viktig uppgift är att driva på miljöarbetet
inom olika sektorer. Sektorsansvaret för miljöfrågorna måste öka.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 20: Allmän miljö- och
naturvård för år 1997 till 1 330 miljoner kronor, för år 1998 till 1 174
miljoner kronor och för år 1999 till 1 139 miljoner kronor.

Utgiftsområde 21: Energi

Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av
energisystemet samt energiforskning. Utgiftsområdet omfattar också de
statliga insatserna för krigslagring av olja. Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är verksamma inom
utgiftsområdet. Under detta utgiftsområde redovisar regeringen även sina
överväganden och förslag avseende Nätmyndigheten vid NUTEK och
Affärsverket svenska kraftnät.

För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken i vilka
samtliga riksdagspartier deltar. Syftet med överläggningarna är att på
grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande
och remissvaren nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den
framtida energipolitiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m.

Ramen för utgiftsområdet kan enligt den ekonomiska vårpropositionen
komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska
propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen
skall vara statsfmansiellt neutrala.

105

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 21: Energi för år 1997 Prop. 1996/97:1
till 474 miljoner kronor, för år 1998 till 429 miljoner kronor och för år
1999 till 400 miljoner kronor.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande
informationsteknologifrågor. I utgiftsområdet ingår sektorsforskning och
miljöfrågor. Goda, miljöanpassade och säkra kommunikationer med en väl
utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Det är viktigt
att väma om rikstäckande kommunikationssystem som är tillgängliga för
alla. Detta gäller såväl transporter som telekommunikationer och post.

Transportsystemet bör förändras för att klara de krav som resenärer och
transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt
som miljö- och hälsoproblemen kan bemästras. Miljöanpassningen av det
svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring eftersom den
medför förändringar i det svenska samhället.

Kostnaderna inom utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor
fr.o.m. år 1998, varav 210 miljoner kronor redan under år 1997.
Besparingen för år 1997 skall ske genom minskningar av vissa
investeringsanslag till Banverket och Vägverket.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 22: Kommunikationer för
år 1997 till 25 063 miljoner kronor, för år 1998 till 24 511 miljoner
kronor, och för år 1999 till 25 472 miljoner kronor.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Utgiftsområdet omfattar jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar samt utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik
(CAP), den gemensamma fiskepolitiken (CFP) samt nationellt beslutade
åtgärder inom dessa näringar. Vidare ingår utgifter för växtskydd,
djurskydd och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet
innefattar också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård
och utnyttjande av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till
Skogsvårdsorganisationen, skogsbruk och rennäringen.

Efter år 1997 kommer huvuddelen av de utgifter som härrör från 1990
års omställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört. Den
dominerande delen av utgifterna är numera förknippade med CAP vilket
innebär att utgifterna inom utgiftsområdet till stor del styrs av EG:s
regelverk och de förändringar av CAP som kan komma att vidtas
framöver. I flera fall är anslagsbelastningen också beroende av den
svenska kronans utveckling.

Besparingarna genomförs inom flera sektorer. Den mest betydande är
neddragningen av stödet till beredskapslagring av livsmedel med 100

106

miljoner kronor. I propositionen föreslås vidare bl.a. en höjning av Prop. 1996/97:1
anslaget för den svenska finansieringen av miljöstödet med 300 miljoner
kronor, vilket ger ytterligare 300 miljoner kronor från EG:s budget.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar för år 1997 till 13 324 miljoner kronor, för
år 1998 till 13 310 miljoner kronor och för år 1999 till 13 378 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 24: Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar en mycket bred verksamhet, där den
gemensamma nämnaren är insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt
näringsliv. Regeringen avser att fortsätta satsa på utvecklingen av
småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa delar av näringslivet ska
bidra till en högre tillväxt och sysselsättning. Modem IT-teknik på bl.a.
Patent- och registreringsverket ska göra information mer lättillgänglig. Ett
ökat samarbete mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bör utveckla
det konkurrensfrämjande området ytterligare. Regeringen prioriterar även
fortsättningsvis insatser inom området teknisk forskning och utveckling.

Fortsatta satsningar görs på exportfrämjande verksamhet och systemet
för exportkreditgarantier effektiviseras. De konsumentpolitiska mål som
riksdagen beslutade om år 1995 fullföljs. Ambitionen är att huvuddelen
av den besparing på 200 miljoner kronor som görs inom teknisk forskning
och utveckling skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel.

Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU:15, rskr. 1995/96:307) innebär
en förstärkning av de tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering
genom ökad samverkan mellan lokala, regionala och centrala insatser.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 24: Näringsliv för år
1997 till 2 860 miljoner kronor, för år 1998 till 2 594 miljoner kronor
och för år 1999 till 2 579 miljoner kronor.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas främst i form av allmänt finansiellt stöd till
verksamhet i kommuner och landsting, men även som bidrag for att, i
kombination med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma
likvärdiga förutsättningar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan
bidrag lämnas till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och
grundas på en bedömning av sektorns skattefinansierade utrymme. De
senaste åren har bidragen i huvudsak hållits nominellt oförändrade med
undantag av sådana justeringar som gjorts i enlighet med finansierings-
principen.

I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn
har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och

107

Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala Prop. 1996/97:1
ekonomin för åren 1997 och 1998. Regeringen har haft överläggningar
med de båda kommunförbunden om de ekonomiska regleringar som skall
göras med hänsyn till överenskommelsen. I denna proposition föreslår
regeringen därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner
och landsting med anledning av förslag om ändrad beskattning av
bilförmån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna.

Dessutom föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996
ändrade systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och
landsting.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner för år 1997 till 83 612 miljoner kronor, för år 1998 till
83 662 miljoner kronor och för år 1999 till 83 762 miljoner kronor.

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor mm.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden samt
oförutsedda utgifter. Även beräkningsposten minskning av anslags-
behållningar tillhör utgiftsområdet men dessa utgifter redovisas separat.
Anslaget för statsskuldsräntor ingår inte i utgiftstaket.

Utgifternas nivå varierar med ett flertal faktorer som storleken på
statsskulden vid periodens början samt hur stort primärt lånebehov2 som
förväntas uppstå under perioden. Dessutom varierar statsskuldsräntomas
nivå med förändringar av inhemska och utländska räntesatser samt
växelkurser.

Utöver dessa faktorer tillkommer ett antal tekniska faktorer vars
effekter styr ränteutgifternas storlek. Dessa faktorer utgörs till stor del av
olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder vid sin
förvaltning av statsskulden.

Prognoser på utvecklingen av ränteutgifterna försvåras av de olika
upplåningsteknikerna eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper
kan leda till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren.

För att tydliggöra den underliggande utvecklingen av ränteutgifterna
kan en kostnadsmässig redovisning av statsskuldsräntoma vara lämplig.
En kostnadsmässig redovisning innebär en omperiodisering av utgifter och
inkomster till den period då resursförbrukningen sker.

En mer ingående redovisning av statsskuldsräntoma lämnas i volym 9,
under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor
m.m. för år 1997 till 104 155 miljoner kronor, for år 1998 till 102 963
miljoner kronor och för år 1999 till 101 394 miljoner kronor.

2 Med primärt lånebehov avses Statens lånebehov exklusive utgifterna för stats-
skuldsräntor, dvs. summan av delposterna primärsaldo och Riksgäldskontorets
nettoutlåning.

108

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till budgeten i enlighet med
Europeiska unionens fördrag. Utgifterna för år 1997 beräknas för Sveriges
betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EG-
budgeten enligt kommissionens förslag. Avgiften kan under året förändras
till följd av faktisk uppbörd avseende tullar och importavgifter, utfallet av
EG-budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs
samt andra korrigeringar av avgiften.

Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasnings-
överenskommelsen budgeteras under inkomsttitel 7111 Återbetalning
avseende avgiften till gemenskapsbudgeten.

Utgiftsområdet beräknas för år 1997 till 20 525 miljoner kronor.
Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades
i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större
delen av justering av antagandena för utvecklingen av tullar och
importavgifter, men även av justering av antagandena för utveckling av
mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med hänsyn till
Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 27: Avgiften till
Europeiska gemenskapen för år 1997 till 20 525 miljoner kronor, för år
1998 till 21 535 miljoner kronor och för år 1999 till 22 515 miljoner
kronor.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan
av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP),
delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen.

Besparingsåtgärder genomförs i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar
i reglerna för barnpension vilket innebär att de besparingar som aviserades
i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar.

Regeringen beräknar ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten för år 1997 till 131 957 miljoner kronor, för år 1998 till
136 712 miljoner kronor och för år 1999 till 142 082 miljoner kronor.

109

4.4.6 Utgiftsbemyndiganden

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Regeringen får under det kommande budget-
året besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning att
följande villkor är uppfyllda:

1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas,

2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt

3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ända-
mål med anslaget skall kunna uppfyllas.

Regeringens överväganden

Införandet av utgiftstak och utgiftsramar samt regeringens förslag till lag
om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) ställer stora krav på kvaliteten på
de beräkningar, riskbedömningar vad avser garantier m.m. som ligger till
grund för budgetförslaget. Även med en hög kvalitet i dessa avseenden
kommer det att finnas svårigheter att med hög precision budgetera re-
gelstyrda verksamheter, icke påverkbara EU-relaterade utgifter,
garantiutgifter samt utgifterna för räntorna på statsskulden. Därtill
kommer att vissa anslag skall finansiera verksamheter där regeringen
förhandlar med tredje part om att verksamheten skall bli utförd till ett
visst pris. I det av riksdagen faställda utgiftstaket för staten
(1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) har inom budgeteringsmarginalen
utrymme reserverats för vissa saldoneutrala förändringar som av olika
skäl inte bör synliggöras på budgeten.

Under pågående budgetår kan det vidare vara nödvändigt att göra
utbetalningar som inte ryms inom anvisade anslag. Som exempel kan
nämnas infriandet av statliga garantier. Om en garanti infrias, måste
betalning alltid kunna göras för att undvika att staten hamnar i en
situation som innebär betalningsinställelse. Därutöver kan det uppstå
utgiftsbehov som är av så brådskande art att ärendena inte hinner
underställas riksdagen, samtidigt som utgifterna inte lämpligen kan täckas
av andra medel som står till regeringens förfogande. För denna typ av
utgifter finns ett särskilt anslag benämnt Oförutsedda utgifter. På detta
anslag, som innevarande budgetår är ett förslagsanslag, har de senaste
åren 1 miljon kronor anvisats. Utfallet har under budgetåren 1990/91 -
1994/95 varierat mellan 6 och 40 miljoner kronor.

Tillkommande utgiftsbehov som uppstår under pågående budgetår
tillgodoses normalt genom att riksdagen beslutar om anslag på
tilläggsbudget. I de fall ett riksdagsbeslut inte hunnit inväntas har
tillkommande utgiftsbehov som följer av regelverk, oförutsedda händelser
etc. hanterats på något av följande tre sätt. Regeringen har för det första
haft rätt att överskrida förslagsanslag i de fall detta varit nödvändigt för
att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skulle kunna uppfyllas.
Under vissa villkor har regeringen för det andra kunnat besluta om
merutgift på ramanslag för förvaltningsändamål. Riksdagen har för det

110

tredje bemyndigat regeringen att enligt vissa villkor besluta om
sysselsättningsåtgärder intill ett visst belopp (fmansfullmakten).

I tidigare nämnda förslag till budgetlag föreslås att nuvarande
förslagsanslag avskaffas. Utgifter som tidigare anvisats på förslagsanslag
kommer i normalfallet att anvisas på ramanslag. 1 lagen föreslås att
regeringen tillfälligt får överskrida ett ramanslag genom att ta i anspråk
en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag. Vidare
föreslås att regeringen, under förutsättning att riksdagen givit ett
bemyndigande, får besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är
nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var
kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas.

Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan
påverkas från de utgifisansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den
maximala kreditgränsen på 10 procent. För ramanslag som används för
förvaltningsändamål torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående
budgetår utöka anslagsutrymmet mer än vad som ryms inom den
maximala kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov, som uppkommit
utanför myndighetens kontroll (force-majeure-liknande förhållanden), kan
i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras med en utökad
kredit på myndighetens räntekonto inom den allmänna, av riksdagen
fastställda, kreditramen. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen
befogenhet att överskrida ett ramanslag som anvisats för förvaltnings-
ändamål bör enligt regeringen därför inte inhämtas.

När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke
påverkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på
statsskulden (inkl, förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten.
När så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag
om tilläggsanslag. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör regeringen
få besluta om överskridande för att det ändamål riksdagen beslutat med
anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för oförutsedda utgifter bör även
omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast i undantagsfall vara nödvändigt att utnyttja en
överskridanderätt.

När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det
statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för detta
ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör ej fastställas.
Regeringen lägger förslag om ett bemyndigande under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

För övriga ramanslag bör regeringen, givet de villkor som redovisats
ovan, få ett generellt bemyndigande att besluta om ett överskridande
under förutsättning att detta ryms inom det statliga utgiftstaket.
Bemyndigandet bör avse det kommande budgetåret och därefter prövas
årligen. Med en utökad användning av ramanslag finns enligt regeringens
bedömning inget behov av ett särskilt bemyndigande motsvarande
nuvarande finansfullmakt.

Prop. 1996/97:1

8 Riksdagen J996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

111

En redovisning av ett eventuellt utnyttjande av utgiftsbemyndigandena Prop. 1996/97:1
samt hur detta har finansierats kommer att ingå i de utfallsredovisningar
som framöver kommer att lämnas till riksdagen.

4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler

Den inkomstberäkning som redovisats i avsnitt 4.3.1 baseras förutom på
bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de
förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av
lagförslag i olika propositioner under våren och sommaren 1996.
Därutöver har regeringen i andra propositioner, utan att lämna lagförslag,
aviserat vissa förändringar. En del av dessa aviseringar preciseras nu,
antingen i denna proposition eller i särskilda propositioner. I detta avsnitt
redovisas budgeteffekterna av dessa förslag liksom av andra förslag på
skatte- och avgiftsområdet.

Effekterna för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn för
åren 1997 - 1999 återges i tabell 4.15. Redovisningen är kassamässig
vilket innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och
avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år
inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett
tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av
indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter.
Exempelvis ger en förändring av en punktskatt effekter på
mervärdesskatten men även, via KPI-förändringar, på inkomstskatten för
fysiska personer och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter. De senare
effekterna uppkommer med viss tidsfördröjning.

Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip
nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med
hänsynstagande till de indirekta effekterna. De indirekta effekterna är
dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har därför i
denna redovisning hela nettoeffekten hänförts till den inkomsttitel
regelförändringen primärt avser. För den detaljerade redovisningen ger
detta en viss missvisning, men effekterna på statsbudgetens saldo blir
korrekta.

För flertalet förslag gäller att effekterna för statsbudgeten avviker från
dem för den konsoliderade offentliga sektorn. Avvikelserna beror på
indirekta effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.

Utöver kalenderårseffektema för staten och den offentliga sektorn
redovisas också de varaktiga effekterna för offentliga sektorn av de olika
förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra skattebaser. I vissa
fall sker övervältringen förhållandevis snabbt, medan den i andra fall
antas ske med en betydande tidsfördröjning. Den varaktiga effekten är
såvitt gäller den höjda insättningsgarantin för bankerna, där avgifterna
tidigareläggs, och den temporärt gällande nedsättningen av
fastighetsskatten, beräknad som en ränteeffekt.

112

Med undantag för förslaget om nedsättning av fastighetsskatten i vissa Prop. 1996/97:1
fall, som skall tillämpas redan vid 1997 års taxering (inkomståret 1996),
och för förslaget om förändrad energibeskattning, som träder i kraft 1 juli
1997, avses samtliga förslag gälla fr.o.m inkomståret 1997.

4.5.1 Förslag i budgetpropositionen

I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år
2000 m.m. aviserades en förändring av inkomstskatten för fysiska per-
soner i form av en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen i
skatteskalan för inkomståret 1997. Förslag om detta lämnas nu. Den
varaktiga inkomstförstärkningen för offentlig sektor uppgår till 0,92
miljarder kronor.

Förslag lämnas också om höjningar av energiskatten på el och fossila
bränslen som finansierar ett återtagande av det andra steget av tidigare
beslutade höjningar av produktionsskatterna på el från kärnkraftverk och
vattenkraftverk från den 1 juli 1997 (de tidigare förslagen lämnades i
prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området). På energiskatteområdet föreslås också att produktionsskatten på
el från äldre vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt. Omläggningen
har tidigare aviserats bl.a. i prop. 1995/96:222. Det förra förslaget ger en
varaktig budgetförstärkning för offentlig sektor på 0,10 miljarder kronor
medan det senare förslaget bedöms vara finansiellt neutralt.

I denna proposition lämnas också förslag om förändringar i
beskattningen av alkolhol och tobak. Den varaktiga inkomstförstärkningen
på 0,03 miljarder kronor avses finansiera informationsinsatser på
alkoholområdet. Slutligen föreslås också en höjning av insättningsgarantin
för bankerna.

4.5.2 Förslag i andra propositioner

Nedan redovisas i korthet de förslag som presenteras i särskilda
propositioner i anslutning till budgetpropositionen. Enbart sådana förslag
som bedömts ge budgeteffekter tas med i redovisningen.

I prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid
beskattning, m.m. föreslås en halvering av företagens avdrag för
representation. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:198,
beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 0,50 miljarder kronor.

I prop. 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och
idrottsområdet föreslås att mervärdesskatt införs på kulturområdet m.m.
Den varaktiga inkomstförstärkningen uppgår till 0,02 miljarder kronor.

I prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. föreslås förändrade
regler vid beskattningen av bilförmån. Förslaget, som tidigare har
aviserats i prop. 1995/96:222, beräknas medföra en varaktig
budgetförsvagning på 1,04 miljarder kronor.

I prop. 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. föreslås
reducerade socialavgifter med viss inriktning på mindre företag. Förslaget

113

har tidigare aviserats i prop. 1995/96:222 och beräknas ge en varaktig Prop. 1996/97:1
budgetförsvagning på 2,30 miljarder kronor. I samma proposition föreslås
vidare att särskild löneskatt införs på avsättningar till vinstandelsstiftelser.

Förslaget aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994
(prop. 1994/95:25) och beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,10
miljarder kronor.

I prop. 1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen föreslås en höjning av koldioxidskatten för industrin och
införandet av vissa nedsättningsregler. Den varaktiga inkomstför-
stärkningen uppgår till 0,25 miljarder kronor.

I prop. 1996/97:14 Vissa punktskattefrågor föreslås också ett slopande
av miljöskatten på inrikes flygtrafik till en varaktig kostnad om 0,10
miljarder kronor. Detta förslag och förslaget om höjd koldioxidskatt har
tidigare aviserats i prop. 1995/96:198.

I prop. 1996/97:17 Skattereduktion för innehav av fastighet i vissa fall
föreslås vissa nedsättningar i fastighetsskatten i form av en särskild
skattereduktion. Nedsättningen trappas av och föreslås upphöra
inkomståret 2001.

Utöver nu redovisade förslag återkommer regeringen med ytterligare
förslag senare i höst. Det gäller dels vissa lättnader i dubbelbeskattningen
av inkomster hos mindre företag, dels en begränsning av rätten till
periodiseringsfondsavsättningar för företagen. Båda förslagen har aviserats
i prop. 1995/96:222. De förändrade reglema avses träda i kraft 1 januari
1997 men bedöms inte ge några effekter för statsbudget eller offentlig
sektor för år 1997 beroende på förskjutningar i skatteuppbörden. Behovet
av finansiering för senare år tillgodoses bl.a. genom utnyttjande av den
särskilda ram som avsattes för åtgärder på företagsskatteområdet hösten
1994 (prop. 1994/95:25). Delar av denna ram har tidigare tagits i anspråk
som finansiering av bl.a. en utvidgad kvittningsrätt för enskilda
näringsidkare och införandet av ett temporärt riskkapitalavdrag. Som
aviserats i prop. 1995/96:222 tas i princip hela återstoden av denna ram,
i anspråk för inkomståren 1997 och framåt.

114

Tabell 4.15 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler. Effekter för Prop. 1996/97:1
statsbudget och offentlig sektor för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för
offentlig sektor. Miljarder kronor.

Inkomst- Statsbudget             Offentlig sektor         Varaktig

titel                                                                    effekt

1997

1998

1999

1997

1998

1999

offentlig
sektor

A. Förslag i BP97

Justering av skiktgräns

1111

0,84

0,92

0,92

0,84

0,92

0,92

0,92

Slopad skatt vattenkraftel 1/1 1997

1434

-2,06

-2,07

-2,08

-1,78

-1,71

-1,69

-1,88

Fastighetsskatt vattenkraft 1/1 1997

1312

1,72

1,88

1,88

1,72

1,88

1,88

1,88

Höjd energiskatt el och bränsle 1/7 1997

1428

0,48

1,07

1,06

0,47

1,09

0,93

0,92

Sänkt skatt kämkraftel 1/7 1997

1431

-0,29

-0,64

-0,64

-0,25

-0,53

-0,52

-0,50

Ej höjd skatt vattenkraftel 1/7 1997

1434

-0,19

-0,41

-0,41

-0,16

-0,34

-0,33

-0,32

Sänkt skatt maltdrycker

1427

-0,60

-0,59

-0,59

-0,60

-0,54

-0,54

-0,54

Höjd skatt spritdrycker

1425

0,04

0,04

0,04

0,04

0,03

0,03

0,03

Höjd skatt tobak

1424

0,60

0,59

0,59

0,60

0,54

0,54

0,54

Höjd insättningsgaranti banker

1121

0,00

-0,20

-0,20

0,95

0,75

0,75

0,07

Summa förslag i BP97

0,54

0,59

0,57

1,83

2,09

1,97

1,12

B. Förslag i andra propositioner

Halvering representationsavdrag

1121

0,20

0,50

0,50

0,20

0,50

0,50

0,50

Moms på kultur m.m.

1411

0,08

0,09

0,09

0,02

0,02

0,02

0,02

Förändrad beskattning bilförmån

1111

-0,27

-0,35

-0,35

-0,95

-1,04

-1,04

-1,04

Reducerade socialavgifter

1254

-2,65

-2,96

-2,96

-2,10

-2,30

-2,30

-2,30

Särskild löneskatt vinstandelar

1291

0,00

0,10

0,10

0,00

0,10

0,10

0,10

Höjd CO2-skatt industri

1428

0,45

0,45

0,46

0,38

0,37

0,36

0,25

Slopad miljöskatt inrikes flyg

1481

-0,18

-0,22

-0,22

-0,15

-0,15

-0,14

-0,10

Nedsättning fastighetsskatt

1312

-0,07

-0,05

-0,02

-0,07

-0,05

-0,02

-0,01

Summa förslag i andra propositioner

-2,44

-2,44

-2,40

-2,67

-2,55

-2,52

-2,58

Summa förslag i BP97 och andra propo

sitioner

-1,90

-1,86

-1,84

-0,84

-0,46

-0,56

-1,46

115

5 Ekonomisk styrning

5.1 Uppföljning av räntekontomodellen

Den 1 juli 1993 infördes en modell för räntebeläggning av vissa statliga
betalningsmedel, främst förvaltningskostnadsanslag, avgifter och bidrag.
Syftet med införandet av modellen var bl.a.

- att få minskat upplåningsbehov och därmed minskade räntekostnader för
staten genom förbättrad kassahållning,

- att få en mer rättvisande redovisning av räntekostnaderna genom att de
visas där de uppstår på respektive myndighet,

- att få en höjning av myndigheternas ekonomiadministrativa kompetens
genom systemets stimulans till bättre kassahållning.

Riksrevisionsverket har i sin årliga rapport till regeringen 1995
(RRV:29-95-3231) konstaterat att många myndigheter redovisar stora till-
godohavanden på räntekontona. Den 30 juni 1995 hade myndigheterna ett
sammanlagt tillgodohavande på Riksgäldskontoret om ca 18 miljarder kro-
nor. Riksrevisionsverket ansåg i den årliga rapporten att med hänsyn taget
till ovanstående, en översyn bör göras av nuvarande utformning av ränte-
kontomodellen. Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riks-
gäldskontoret i uppdrag att göra en sådan översyn. I översynen ingick att
finna orsakerna till myndigheternas stora tillgodohavanden på räntekonto-
na. Uppdraget redovisades i maj 1996.

Prop. 1996/97:1

Regeringens bedömning: De höga tillgodohavandena på räntekonto-
na beror främst på ett högt anslagssparande hos myndigheterna. In-
dragning genom någon generell metod är inte aktuell.

Skälen för regeringens bedömning: Räntekontomodellen bygger på att
myndigheterna får ränta på behållningar på räntekontot och erlägger ränta
på utnyttjad kredit. Dag för utbetalning av anslagsmedel har valts på ett
sådant sätt att, med ett oförändrat betalningsmönster, saldoeffekten blir noll.
Om myndigheterna sköter sin kassahållning väl, skall en ränteintäkt kunna
uppstå som myndigheterna i normalfallet bör kunna använda för att finan-
siera sin verksamhet.

Vid enkätundersökningar hos myndigheterna framgår att myndigheterna
anser att räntebeläggning i kombination med ramanslagsmodellen har haft
övervägande positiva effekter. Myndigheterna hävdar att kassahållningen
har förbättrats. Hur mycket detta har inneburit på aggregerad nivå exakt i
kronor är inte möjligt att få fram med nuvarande analysmetoder.

Myndigheternas behållningar på sina räntekonton har de senaste åren
varit höga. Dessa uppgick till 18 miljarder kronor 30 juni 1995. Saldona

116

på räntekontona varierar dock kraftigt beroende på när man mäter i måna-
den. En motsvarande mätning den 24 augusti 1995 visade ett saldo på ca 11
miljarder kronor.

Huvuddelen av de 11 miljarderna kan förklaras av de s.k. ingångsvärde-
na. Det ingångsvärde som åsyftas är de medel som tillfördes räntekontona
vid införandet av modellen. Ingångsvärdena uppgick till ett belopp på 8,3
miljarder kronor. De höga ingångsvärdena i sin tur uppkom på grund av
myndigheternas anslagssparande.

Till räntekontona har också förts betydande räntebelopp. Fr.o.m budge-
tåret 1993/94 t.o.m år 1995 har 2,8 miljarder kronor påförts.

Till största delen kan alltså behållningarna förklaras av höga ingångsvär-
den som i sin tur består av ett anslagssparande från tiden före införandet.
Regeringen anser att man ej bör justera anslagen, för det anslagssparande
eller behållningar på räntekontona som finns, genom någon generell metod.
Att göra generella indragningar kan förstöra stimulansen hos myndigheter-
na att föra en god kassahållning. Dessutom finns en risk att myndigheterna
återfaller i ett mönster där anslagsmedlen till varje pris måste förbrukas. Ett
högt anslagssparande eller goda ränteintäkter bör i stället uppmärksammas
inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet. Detta har också skett
inom vissa områden i det nu aktuella budgetarbetet och kommer framöver
regelmässigt att ingå i den årliga prövningen av myndigheternas resursbe-
hov. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas en eventuell trendmässig
ökning av anslagsbehållningen.

Prop. 1996/97:1

Regeringens bedömning: För att förbättra den finansiella kontrollen
över myndigheternas räntekonton bör vaije myndighet åläggas att årli-
gen till regeringen rapportera sammansättningen av saldot på räntekon-
tot med angivande av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av
saldot. Detta görs lämpligen i myndighetens årsredovisning.

Skälen för regeringens bedömning: Idag är det svårt att få en samlad
bild av sammansättningen på myndigheternas räntekonto. För regeringen
kan det exempelvis vara intressant att få en uppfattning om hur stor andel
av saldot på räntekontot som förklaras av medel som beror på ett anslags-
sparande och hur stor andel som kan härledas till den avgiftsfinansierade
verksamheten. Myndigheterna bör därför åläggas att till regeringen rappor-
tera sammansättningen av saldot på räntekontot med angivande av de vikti-
gaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myn-
digheternas årsredovisningar.

5.2 Uppföljning av systemet med avräkning av ingående
mervärdesskatt inom staten.

Statliga myndigheters ställning inom mervärdesskattesystemet ändrades
fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/90:111, SkU 1989/90:31, rskr.

117

1989/90:357 och prop. 1990/91:100, 1990/9l:FiU20, rskr. 1990/91:132).
Det främsta syftet med reformen var att uppnå konkurrensneutralitet mellan
verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. En viktig utgångspunkt
var att reformen inte skulle medföra någon belastning på statsbudgeten,
dvs den skulle vara saldomässigt neutral. Regeringen aviserade i samband
med beslutet att man avsåg att återkomma till riksdagen dels med en perma-
nent lösning för den särlösning som föreslagits för myndigheter med exter-
na medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturmyndig-
heter, dels med en uppföljning av reformen som helhet.

Regeringen gav i december 1995 Riksrevisionsverket i uppdrag att följa
upp mervärdesskatteomläggningens effekter på myndigheternas resurs-
utrymme och effekten för staten som helhet, samt lämna förslag till ett sys-
tem för hur mervärdesskatt skall hanteras då myndigheter erhåller externa
medel. Riksrevisionsverket inkom till regeringen med en rapport i juni
1996. Rapporten har legat till grund för regeringens överväganden.

5.2.1 Omläggningen

Prop. 1996/97:1

Regeringens bedömning: På aggregerad nivå bedöms omläggningen
av myndigheternas ställning inom mervärdesskattesystemet som sal-
domässigt neutral. Variationer på enskilda myndigheter förekommer,
men osäkerheten i underlagsmaterialet samt justeringar av anslagsbaser
på ett antal områden och vid upprepade tillfällen sedan omläggningen
gör att sådana justeringar i dag ej kan göras på ett tillförlitligt sätt och
kan därmed ej anses som meningsfulla.

Skälen för regeringens bedömning: Det bör först konstateras att den
underliggande dokumentationen för undersökningen är av en sådan art att
en uppföljning ej låter sig göras utan problem. De siffror som presenteras
måste tolkas med stor försiktighet.

Dennedjustering som gjordes av anslagen 1991/92 på grund av omlägg-
ningen av myndigheternas redovisning av mervärdesskatt uppgick till 4,6
miljarder kronor. Den totalt avräknade ingående mervärdesskatten för sam-
ma år uppgick till 13,5 miljarder kronor. Skillnaden mellan nedjusterad och
avräknad mervärdesskatt uppgår till ca 9 miljarder kronor. Denna skillnad
kan delvis förklaras av följande faktorer.

Breddningen av mervärdesskatten

I samband med omläggningen av myndigheternas ställning inom mervär-
desskattesystemet gjordes även en breddning av mervärdesskatten som
främst påverkade utgifterna inom försvarets område.

Inom försvaret uppgick den avräknade mervärdesskatten till 5,6 mil-
jarder kronor. Den totala nedjusteringen av anslagen uppgick till 1,1 miljard

118

kronor. En differens uppgående till 4,4 miljarder kronor kan m.a.o. konsta-
teras av vilka 3,4 miljarder kan förklaras av breddningen av mervärdesskat-
ten inom krigsmaterielområdet. Kvar att förklara är 1 miljard kronor. Osä-
kerheten i underlaget är stort, men om man studerar hur mycket försvaret
kompenserades för mervärdesskatt under sista halvåret budgetåret 1990/91
uppgick denna summa till 1,4 miljarder kronor. Mycket tyder på att den
nedjustering av anslagen som gjordes på försvarets område ej var tillräck-
lig. Att nu justera anslaget för denna effekt kan dock ej anses vara me-
ningsfullt, eftersom försvarets resurser omprövats vid ett flertal tillfällen
efter denna tid.

Om man studerar breddningens effekt på statsbudgetens anslag för öv-
rigt, uppgår denna till ca 1,1 miljard kronor.

Totalt kan med försiktighet sägas att breddningen av mervärdesskatten
kan förklara 4,5 miljarder kronor av den differens på ca 9 miljarder kronor
som finns mellan avräknat mot inkomsttitel och den nedjustering som
gjorts av anslagen.

Prop. 1996/97:1

Verksamhet utanför statsbudgeten

Myndigheter som har verksamhet utanför statsbudgeten rekvirerar också
ingående mervärdesskatt. För denna del av den ingående mervärdesskatten
har självklart ingen anslagsjustering kunnat göras. Om man antar att myn-
digheternas medel används på samma sätt oavsett finansieringskälla, skulle
verksamheten utanför statsbudgeten kunna förklara ca 1,5 miljarder kronor
av differensen för den totala ingående mervärdesskatten.

I följande tabell kan förklaringsvariablerna sammanfattas (i miljarder kro-
nor):

Total ingående mervärdesskatt         13,5

Breddning av mervärdesskatt          -4,6

Verksamhet utanför statsbudgeten     -1,5

För liten nedjustering hos försvaret     -1,0

Nedjustering av anslagen               -4,5

Återstående differens                   1,9

Vid tiden för omläggningen av myndigheternas ställning i mervärdesskatte-
systemet gjordes stora satsningar för att motverka den ökande arbetslöshe-
ten. Arbetsmarknads- och utbildningsområdet fick ökade resurser. Att skilja
ut dessa ökningar av anslag från de minskningar som gjordes på samma
anslag med anledning av omläggningen låter sig inte göras efter den tid
som gått efter omläggningens ikraftträdande. Det är dock inte osannolikt att
åtgärdspaketen med anledning av den ökade arbetslösheten kan förklara
återstående differens.

Som förut har påpekats är osäkerheten i det underliggande materialet

119

mycket stor, vilket gör att siffrorna bör tolkas med stor försiktighet. Slutsat-
sen blir dock att man inte kan säga att momsomläggningen på aggregerad
nivå icke var saldoneutral utan det sannolika är att de anslagsjusteringar
som gjordes i huvudsak var korrekta. Vidare har många förändringar skett
i myndigheternas anslagsbaser sedan budgetåret 1991/92, vilket gör att en
justering av anslagen med anledning av reformen inte kan anses som me-
ningsfull.

5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande av externa
medel

Prop. 1996/97:1

Regeringens bedömning: En schablonmetod bör även fortsättnings-
vis användas for att hantera den ingående mervärdesskatten vid erhål-
lande av externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt
vissa kulturinstitutioner. Exakt hur denna metod skall utformas och
hur externa medel skall definieras bör utredas vidare.

Skälen för regeringens bedömning: För närvarande inlevererar myn-
digheter som erhåller externa medel inom universitets- och högskoleområ-
det samt vissa kulturinstitutioner 8% av dessa till statsbudgeten. I gengäld
får myndigheterna avräkna ingående mervärdesskatt oavsett finansierings-
källa. I beslutet som grundläde principerna för hur den nya hanteringen av
mervärdesskatt skulle ske hos myndigheterna föreslogs denna schablonme-
tod, men samtidigt aviserades tankar kring en mer permanent lösning. Den
gick ut på att inte medge avdragsrätt för mervärdesskatt för de varor som
finansierats med externa medel. Detta skulle dock kräva bättre intemredo-
visningssystem hos myndigheterna.

Inom högskolevärlden är det mycket vanligt med samfinansierade pro-
jekt, där medel kommer ifrån såväl anslag som externa icke-statliga medel.
Att urskilja medlens ursprung vid avgörande av vilken finansieringskälla
som använts vid inköp är knappast möjligt. Detta gäller oavsett om intern-
redovisningssystemen blivit bättre. Vidare skulle man vid en särredovisning
av finansieringskällor kunna få oönskade effekter såsom att den finansie-
ringskälla som berättigar till avdrag av ingående mervärdesskatt, nämligen
anslagsfinansiering, skulle finansiera inköp av mervärdesskattepliktiga
varor i högre grad än den extemmedelsfinansierade. Av dessa skäl vill
regeringen inte föreslå en särredovisning av medel i detta fall.

Ett alternativ till särredovisning är att behålla något slags schablon. Om
man antar att alla medel som högskolorna erhåller, oavsett finansieringskäl-
la, används på likartat sätt, skulle en schablonmetod kunna vara att man
från böijan inbetalar en i förväg bestämd procentsats av externa medel. I
efterhand kan man justera detta belopp med det verkliga utfallet av de ex-
terna medlens andel av de totala medlen i relation till total ingående mervär-
desskatt. Förslagets praktiska innebörd bör dock utredas vidare. Bl.a. bör
man se över den procentsats på 8% som för närvarande gäller, eftersom det

120

visat sig att man inte kan säga att denna verkar stämma särskilt väl för de
enskilda myndigheterna. Vidare bör en mer enhetlig definition av externa
medel göras för att få ett mer korrekt resultat vid tillämpningen av en
schablonmetod.

5.3 Statlig garantigivning

5.3.1. Redovisning av verksamheten med statliga garantier

Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en redovisning av verksamheten
statliga kreditgarantier inklusive grundfondsförbindelser. Uppgifterna byg-
ger på myndigheternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantire-
dovisning (System KG) samt myndigheternas och departementens årsredo-
visningar. Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1995.
De redovisade uppgifterna för verksamheten avser budgetåret 1994/95.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni
1995.

I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av
kreditgarantier och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna
är till skillnad från grundfondsförbindelsema kopplade till en viss kredit.
En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller som för
egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett be-
stämt belopp för att undvika likvidation eller se till att garantimottagarens
kapital hålls intakt.

Syftet med kreditgarantier

Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att
stödja verksamheter av samhällsintresse. Kreditgarantier har använts för att
stödja t ex jordbruk, varvsindustri, energiförsörjning, export och bostads-
byggande. Under senare år har kreditgarantier använts i samband med
bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen.

Gällande garantiramar

Av riksdag och regering tilldelade, gällande, garantiramar per den 1 juli
1995, uppgår till 254,7 miljarder kronor, vilket utgör en minskning jämfört
med föregående år med 24,7 miljarder kronor. Riksgäldskontorets (RGK)
garantiram har i redovisningen minskats med 27,7 miljarder kronor på
grund av att ramar som saknar utfärdade garantier inte har tagits med. And-
ra ändringar är en ökning av Exportkreditnämndens (EKN) garantiram med
1 miljard kronor och under året har Vägverket och Banverket utvidgat den
garanti som ställs ut för Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB:s
lån i Riksgäldskontoret. För de myndigheter och departement som inte har
en fastställd garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garantiram.

Prop. 1996/97:1

121

Detta gäller Statens bostadskreditnämnd (BKN) och Bankstödsnämnden Prop. 1996/97:1
(BSN).

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1995 uppgår till 219,8 miljarder
kronor vilket innebär en ökning med 11,1 miljarder kronor jämfört med
föregående år. Denna nettoökning beror på att Riksgäldskontoret har ökat
med 9,7, Statens bostadskreditnämnd med 3,7 och Exportkreditnämnden
med 1,5 miljarder kronor. Bankstödsnämnden har minskat sina utfästelser
med 3,2 miljarder kronor. Gjorda garantiutfästelser är summan av garante-
rad kapitalskuld och gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta
myndigheter är tiden mellan utfästelser och ianspråktagande kort vilket
innebär att beloppen för utfästelser och kapitalskuld är lika stora. Export-
kreditnämnden har dock ett arbetssätt som innebär att den alltid har en stor
mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1995 uppgick
dessa utfästelser till 47,8 miljarder kronor.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1995 var 171,9 miljarder
kronor vilket är 10,7 miljarder mer än året innan. Ökningen beror på lika
stora förändringar som redovisats vad gäller utfästelser per myndighet. De
som garanterat de största kapitalskulderna är Riksgäldskontoret 75,6, Ex-
portkreditnämnden 41,2, Bankstödsnämnden 17,1, Statens bostadskredit-
nämnd 23,6, Finansdepartementet 12,3 och Statens jordbruksverk (SJV) 1,7
miljarder kronor. Dessa står för drygt 99,7 procent av den totalt garanterade
kapitalskulden.

Antalet garantier

Det fanns cirka 43 000 garantier per den 30 juni 1995 och medelvärdet för
kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Den minsta enskil-
da garantin är på 500 kronor och den största uppgår till 27 miljarder kronor.
De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är Statens bostad-
skreditnämnd 22 000, Statens jordbruksverk 9 700 och Exportkreditnämn-
den 10 000 garantier. Dessa tre myndigheter står för 97 procent av det tota-
la antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter och departement har tillsam-
mans drygt 1 000 garantier.

Utvecklingen under de senaste tio åren

Trenden för total garantiram, utfästelser och kapitalskuld var fram till och
med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visar en

122

stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och omläggningen av
bostadsstödet (Bankstödsnämnden +29,8 och Statens bostadskreditnämnd
+11,8 miljarder kronor).

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1994/95 -
(1993/94) uppgår till 1 489,9 (21 682,9) miljoner kronor, knappt 1 procent
av total kapitalskuld. Den största andelen infriade garantier redovisas av
Exportkreditnämnden med 978 (1240) och Statens bostadskreditnämnd
med 472,8 (126,7) miljoner kronor.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1994/95 uppgick till 1 157
miljoner kronor jämfört med 1 007 miljoner kronor föregående budgetår.
Inkomsterna genereras främst av Exportkreditnämnden (709), Riksgäld-
skontoret (244) Statens bostadskreditnämnd (117) och Bankstödsnämnden
(67). Garantiavgifterna uppgår till knappt 0,7 procent av total kapitalskuld.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier under budgetå-
ret 1994/95 uppgick till 807 miljoner kronor jämfört med 1 526 miljoner
kronor föregående budgetår. Dessa inkomster härrör främst från export-
kreditgarantierna (788). Inkomsterna till följd av återbetalning uppgick till
0,5 procent av total kapitalskuld.

Det ekonomiska utfallet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidiga-
re infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier
resulterat i ett nettoöverskott på 475 miljoner kronor för budgetåret
1994/95. Föregående budgetår visade ett stort nettounderskott på 19 150
miljoner kronor. Exklusive Bankstödsnämnden blev utfallet ett överskott på
386 miljoner kronor.

Utvecklingen de senaste tio åren

Under de senaste tio åren har garantier infriats för totalt 58,1 miljarder kro-
nor. Inkomsterna i form av avgifter och återbetalningar är för samma period
6,3 respektive 7,5 miljarder kronor.

Prop. 1996/97:1

123

Sammanställning av statliga garantier

Prop. 1996/97:1

Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapital-
skuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1995 samt inkomster
och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1994/95.

Tabell 5.1

Garantier
utfärdade av

Miljoner kronor

Gällande
garantiram
1 juli 1995

Garanti-
utfästelser
30 juni 1995

Garanterad
kapitalskuld
30 juli 1995

Utgifter till
följd av infri-
ade garantier

Inkomster
från garanti-
avgifter

Inkomster till
följd av åter-
betalningar
av tidigare
infriade
garantier

Riksgäldskontoret

121 254,0

75 588,1

75 588,1

0,0

244,0

0,0

Statens bostadskreditnämnd

23 574,1

23 574,1

23 574,1

472,8

117,0

15,5

Bankstödsnämnden

17 100,0

17 100,0

17 100,0

0,0

67,2

0,0

Finansdepartementet

12 279,0

12 279,0

12 279,0

0,0

0,0

0,0

Statens jordbruksverk

3 690,0

1 696,0

1 696,0

23,9

17,0

0,0

Delsumma

177 897,1

130 237,2

130 237,2

496,7

445,2

15,5

Övriga

2 800,1

543,8

543,8

14,8

3,2

3,6

Delsumma

180 697,2

130 781,0

130 781,0

511,5

448,4

19,1

Exportkreditnämnden

74 000,0

88 997,0

41 173,0

978,5

708,9

788,1

Totalsumma

254 6974

219 788,0

171 954,0

1 490,0

1 1574

8074

5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten

Riksdagens beslut om ett tak för den offentliga sektorns utgifter har ökat
kraven på utgiftskontroll på alla områden. Detta gäller även den statliga
garanti- och långivningen. Den statliga kredit- och garantiverksamheten
har, med vissa undantag som exempelvis Exportkreditnämnden, haft en
klart administrativ prägel, men på senare år har allt högre krav på ekonomi
ställts. Regeringen har i sitt förslag till lag om statsbudgeten (prop.
1995/96:220) fastställt att för statliga garantier skall en avgift tas ut och att
denna avgift skall motsvara den ekonomiska risk och övriga kostnader som
garantin innebär för staten, om inte riksdagen för ett visst fall beslutar an-
nat. Även tidigare riksdagsbeslut har haft liknande innebörd (prop.
1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Detta har sedan en läng-
re tid gällt den garantiverksamhet som hanteras av Exportkreditnämnden.

Regeringen gav i december 1995 Riksgäldskontoret och Riksrevisions-
verket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låne-
verksamhet i syfte att uppnå en bättre genomlysning av verksamheten,
bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt utveckla en ändamålsenlig

124

modell för budgetering, redovisning och finansiering av verksamheten.

Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket inkom med en rapport i maj
1996. Rapporten har remitterats till berörda myndigheter. Remissvar har
lämnats av Exportkreditnämnden, Statens bostadskreditnämnd, Glesbygds-
verket, Banverket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, NUTEK, Presstöds-
nämnden, SJ, Skogsstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna i Stock-
holms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmars, Gotlands, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öreb-
ro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens,
Uppsala, Kronobergs, Västemorrlands och Norrbottens län.

Prop. 1996/97:1

5.3.2.1 Den nya modellen

Regeringens förslag: En ny modell för garantihanteringen i staten bör
införas. Den föreslagna modellen innebär att risken i varje garantienga-
gemang eller grupp av engagemang beräknas och att det därigenom
sätts ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter
inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention.
En sådan subvention skall belasta ett anslag.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna:Remissinstansema är genomgående positiva till
rapportens förslag att en ny modell för garantihanteringen i staten bör infö-
ras. Glesbygdsverket menar att analys av om eventuella risker för försvårad
kapitalförsörjning till företag i landsbygd och glesbygd saknas för den
ändrade modellen för garantiverksamheten. Glesbygdsverkets mening är att
en sådan analys bör ske innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Läns-
styrelsen i Jämtlands län anser att Landsbygdsstödet skall vara undantaget
från förslagen. Riskvärdering är där ointressant på grund av att den endast
kan göras på geografiska grunder. Avgiften för Landsbygdsstöd bör vara
högst på nuvarande nivå alternativt tas bort, enligt länsstyrelsen.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker modellen
med en genomgående individuell riskvärdering, och anför att detta kan
överlåtas till beslutande myndigheter som vid mindre belopp kan använda
schabloner och vid större belopp göra en individuell bedömning.

Full kostnadstäckning för garantier innebär enligt Länsstyrelsen i Örebro
län en verksamhet som har stora likheter med kommersiell försäkringsverk-
samhet. Det kan då ifrågasättas om det inte vore rimligare att låta den fria
marknaden hantera verksamheten.

Bakgrund till regeringens förslag: Statliga garantier har genom åren
medfört betydande kostnader för staten. Riskbedömning och försöken att
styra och förutse kostnaderna har varit otillräckliga. Utgifterna har fått be-
lasta statsbudgeten efterhand på icke beloppssatta förslagsanslag.

Värdering och prissättning av garantier är väsentlig av flera skäl. Det är
direkt avgörande för statens intäkter och för att olika statliga åtaganden

125

skall kunna jämföras. Vidare kan icke korrekt prissatta garantier leda till att
beteenden hos exempelvis långivare påverkas, medföra förmö genhetsom-
fördelningar samt leda till att konkurrensen snedvrids om garantin lämnas
till ett företag på en konkurrensutsatt marknad.

I förslag tillbudgetlag fastslås att statliga garantier skall beläggas med en
avgift som motsvarar den risk som garantin åsamkar staten. Riksdagen skall
dock ha möjlighet att besluta annat i vissa fall. I de fall som riksdagen be-
slutar att avgift för den statliga garantin inte skall utgå, uppkommer en
statlig subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att
stärka den ekonomiska kontrollen bör denna subvention belasta ett anslag.
Statsbudgetens uppgift att styra resursutnyttjandet i staten vidmakthålls
därmed.

I regeringens förslag till lag om statsbudgeten föreslås vidare att statlig
verksamhet där statens kostnader helt täcks med verksamhetens intäkter
inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. Av detta följer att statens
garantiverksamhet bör hanteras utanför statsbudgetens inkomsttitlar och
anslag. Att till största delen hantera garantiverksamheten vid sidan av stats-
budgetens anslag och inkomsttitlar ger ett tydligt ansvar till berörda myn-
digheter. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen underlättas.
Införandet av utgiftstak och borttagande av förslagsanslag påverkar dess-
utom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna infria
sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti som med-
för revideringar av anslag och därmed kräver riksdagens godkännande, kan
innebära att staten inte kan uppfylla sina åtaganden på grund av den tid som
behandling av regeringens förslag tar i riksdagen. Detta problem undanröjs
om garantiverksamheten hanteras på föreslaget sätt. Regeringens förslag till
lösning på detta problem under budgetåret 1997 är att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att under vissa omständigheter överskrida de anslag som
finansierar statlig garantiverksamhet.

De grundläggande principerna bakom denna modell tillämpas redan av
Exportkreditnämnden, varvid förslagen inte innebär någon förändring av
myndighetens verksamhet.

Det som Glesbygdsverket anför om att det kan finnas en risk för att kapi-
talförsörjningen försvåras till företagen i landsbygd och glesbygd om för-
slaget genomförs, anser regeringen inte föreligga. Riksdagen kan, om syn-
nerliga skäl finns, alltid besluta att garantiavgift skall utgå eller minskas.
Med den föreslagna modellen kommer dock alltid kostnaden för ett sådant
beslut att synliggöras. Regeringen föreslår också under utgiftsområde 19:
Regional utjämning och utveckling att systemet med kreditgarantier inom
landsbygdsstödet skall avskaffas och ersättas med regionala utvecklings-
lån.

Prop. 1996/97:1

126

5,3.2.2 Garantireserv

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Avgifts- och anslagsmedel skall reserveras på ett
konto hos Riksgäldskontoret, en reserv per resultatområde. Eventuella
återvinningar tillförs garantireserven och reserven finansierar infrian-
den, administration och andra utgifter. En obegränsad kredit bör kopp-
las till kontot.

Rapportens förslag: Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket fö-
reslår i sin rapport att med hänvisning till kraven på styrning och kontroll
föreslås att administrationskostnader budgeteras och finansieras över ett
särskilt anslag (eller anslagspost) som disponeras av respektive resultatan-
svarig myndighet samt att en reglering i efterhand görs mellan garantireser-
ven och en inkomsttitel.

Remissinstanserna: Exportkreditnämnden avvisar utredningens huvud-
förslag att administrationskostnaderna skall budgeteras och finansieras över
särskilt anslag. Någon risk för att verksamheten i annat fall skulle växa
oproportionerligt finns inte enligt Exportkreditnämnden.

Bostadskreditnämnden förordar att garantimyndigheten bemyndigas att
av garantireserven använda ett visst belopp för administration.

Bakgrunden till regeringens förslag: De riskrelaterade avgifter som
inflyter till garantiverksamheten och de anslagsmedel (subventioner) som
avräknas statsbudgetens anslag skall reserveras för att finansiera infrian-
den, administration och andra utgifter. På sådant sätt kan modellen jämföras
med en försäkringsverksamhet. Statens garantiverksamhet kommer dock
troligen att uppvisa större slumpmässiga variationer avseende infrianden än
motsvarande försäkringsverksamhet, eftersom statens portfölj med risker
kan innehålla en hel del unika engagemang. Betydande periodvisa över-
och underskott är att förvänta. Över en längre tidsperiod bör dock positiva
och negativa årsresultat i garantiverksamheten jämna ut varandra.

Avgifter, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall
täcka samtliga förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet.
Reserven skall även finansiera administrationskostnader. Regeringen anser
med andra ord att administrationskostnader ej bör finansieras via särskilt
anslag. Ju större resultatområdet är, desto större är möjligheten att utnyttja
utjämningseffekter (pooling) mellan olika grupper av garantier. För att
underlätta bl.a. resultatuppföljningen bör varje resultatområde tilldelas en
egen reserv.

Avgifts- och anslagsmedel bör lämpligast reserveras på ett eller flera
räntebärande konton hos Riksgäldskontoret. På så vis påverkar inte de stat-
liga subventioner som belastar anslag det statliga lånebehovet eller den
offentliga sektorns sparande utan blir endast interna statliga transaktioner.
I den mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en kredit
på kontot utnyttjas. Denna bör inte begränsas av samma skäl som beskrevs

9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

ni

ovan rörande statens skyldighet att alltid infria garantier. Ränta beräknas på
kontot och därmed får verksamheten bära eventuella räntekostnader eller
tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter.

5.3.2.3 Ny organisation

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Garantiverksamheten i staten bör delas in i tre
områden. Tre myndigheter, Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämn-
den och Riksgäldskontoret, får resultatansvar för var sitt område. Riks-
gäldskontoret får ansvar för den garantiverksamhet som för närvarande
hanteras av övriga myndigheter. Riksdagen bör löpande i vår- och bud-
getpropositionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: NUTEK anser att de myndigheter som har program
för kreditgarantier även i fortsättningen bör ha befogenhet att besluta om
garantier. NUTEK avstyrker förslaget med vad man kallar för ett centralise-
rat beslutsfattande, som bedöms som svårhanterligt. Länsstyrelsen i Väst-
manlands län föredrar en av de decentraliserade modellerna som beskrivs i
rapporten i stället för att lägga över ansvaret på tre myndigheter. Länsstyrel-
sen i Stockholms län menar att rapporten innehåller ett antal oklara punkter,
bl.a. den praktiska konsekvensen för den sektoriella eller lokala myndighe-
ten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill understryka vikten av att ansvarsför-
delningen mellan Riksgäldskontoret och Länsstyrelserna blir tydlig. Läns-
styrelsen i Gotlands län betonar vikten av ett lokalt inflytande över verk-
samheten även fortsättningsvis, inte minst med tanke på att verksamheten
har tydliga regionalpolitiska förtecken.

Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att det för länsstyrelsens del
vore olyckligt om arbetet med kreditgarantier enbart skulle innebära att
länsstyrelsen initierar vissa ärenden och i övrigt utför vissa servicetjänster åt
en central myndighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar
vikten av att handläggning, beslut och uppföljning sker på samma myndig-
het.

Länsstyrelsen i Kalmar län förutsätter att man även fortsättningsvis skall
hantera garantier i oförändrad omfattning, men att Riksgäldskontoret bistår
med erforderligt stöd. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att värdering-
en av risker och prövning av garantiutfästelser även framdeles skall göras
av länsstyrelsen när det gäller garantier inom ramen för olika stödprogram.

Exportkreditoämnden framhåller att det vid bestämning av de resultat-
krav som ska gälla för respektive myndighet är väsentligt att resultatkravet
definieras så att det klart framgår om resultatkravet är kassamässigt eller
riskmässigt. Exportkreditnämndens uppfattning är att resultatkravet bör
anges med utgångspunkt från ett riskmässigt synsätt.

Exportkreditnämnden anför att om dess rapporteringsplikt skall utökas
med rapporter till Riksrevisionsverket, utgår man ifrån att dessa skall läm-

128

nas i första hand för att möjliggöra kompletta RRV-sammanställningar över
den statliga garantigivningen. Exportkreditnämndens styrelse bör även
fortsättningsvis ha forstahandsansvaret att löpande följa upp och kontrollera
garantiverksamheten.

Glesbygdsverket anför att det är angeläget att skapa klara regler för för-
delningen av ansvaret för olika delar av hanteringen. Om man utgår från
nuvarande ordning med Glesbygdsverkets uppdrag att täcka förluster i
anledning av länsstyrelsernas garantiåtagande, bör ansvaret för att kontrol-
lerarisk ligga hos de för garantiåtagandena beslutande länsstyrelserna. Med
den föreslagna modellen att Riksgäldskontoret svarar för utbetalning skulle
Glesbygdsverkets uppgift vara själva beslutet om infriandet samt rapporte-
ring, enligt remissvaret.

Presstödsnämnden anser att de presspolitiska bedömningarna i samband
med beviljande av kreditgarantier även fortsättningsvis bör göras av Press-
tödsnämnden.

Bakgrunden till regeringens förslag: En myndighet som utfärdar ga-
rantier kan sägas ha fyra huvuduppgifter: värdering och prissättning, avtal-
skonstruktion och säkerhetsarrangemang, skadehantering och återvinning
samt kontroll av statens portfölj och resultatuppföljning.

I undersökningar har framkommit att hantering och verksamhetsorgani-
sation kring statens garantier delvis är bristfällig. Bl.a. har flera myndighe-
ter knapp eller ingen kunskap rörande riskvärdering och prissättning av
garantier.

Avseende ansvarsfördelning råder ibland oklarhet både vad gäller resul-
tatansvar och vem som ansvarar för den ekonomiska redovisningen och
rapporteringen. Regeringen vill därför föreslå en ny organisation för den
statliga garantihanteringen. Syftet med den nya organisationen är att få ett
tydligare resultatansvar och att få till stånd en kvalificerad värderingsfunk-
tion i staten. Förslaget kan beskrivas med nedanstående bild.

Prop. 1996/97:1

Uppgifter för stab huvudansvarig myndighet

Uppgifter för lokala eller sektoriella myndigheter

129

En huvudmyndighet ges funktionsansvar för ovanstående områden inom
sitt resultatområde, medan marknadskontakt, information och uppföljning
sker decentraliserat hos myndigheter nära garantimottagama. På så vis kan
stordriftsfordelar i exempelvis värderingsfunktionen och avtalskonstruktion
tas tillvara, samtidigt som lokal kännedom fortfarande kommer organisatio-
nen till gagn. Därför bör exempelvis individuella säkerhetsprövningar och
marknadskontakt fortsättningsvis vara decentraliserade.

I dag finns det tre myndigheter med en omfattande garantiverksamhet.
Det är Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskonto-
ret. Dessa myndigheter har stor kunskap om garantier inom sitt respektive
område och en utvecklad organisation denna. Regeringen föreslår därför att
dessa myndigheter får ett huvudansvar för den statliga garantiverksamheten
på respektive område. Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden
bör alltså ansvara, som idag, för garantierna inom bostadssektorn respektive
inom exportfinansiering, och Riksgäldskontoret får ansvar för alla övriga
områden.

Den exakta organisationen avseende lokala och centrala enheter samt
resurstilldelningen respektive resursomfördelning avseende garantiverk-
samheten bör beredas vidare, och regeringen avser återkomma till riksda-
gen i dessa frågor i samband med vårpropositionen 1997. Regeringen vill
dock betona att med den föreslagna modellen bevaras den lokala kännedo-
men om garantitagama, som flera av remissinstanserna har påpekat vara
betydelsefull ur bl.a. regionalpolitisk hänsyn, samtidigt som stordriftsför-
delar tas tillvara i tekniskt avancerade och specialistinriktade funktioner
som riskvärdering och avtalskonstruktion.

Den föreslagna modellen innebär att riksdagens prövning av garanti-
verksamheten sker dels när subventionsanslagen prövas, dels när garantira-
marna beslutas. Med anledning av de stora belopp som garantiverksamhe-
ten omfattar är det av stor vikt att riksdagen informeras löpande om garanti-
verksamhetens omfattning, resultat och risk. Regeringen föreslår därför att
information skall lämnas i budgetpropositionen omfattande garantiramar,
garantiutfästelser, garanterad kapitalskuld, antal garantier, utgifter och in-
komster. Vidare skall information lämnas om verksamhetens intäkter och
kostnader, garantireservens storlek och förändring samt förväntade kostna-
der och riskbedömningar. I vårpropositionen bör lämnas information om
förändringar avseende riskbedömningar och garantireservens storlek.

Prop. 1996/97:1

130

5.3.2.4 Införande

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Den föreslagna modellen för hanteringen av
statens garantier bör gälla för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997
och för redan utfärdade garantier fr.o.m. budgetåret 1998. Vid en
övergång till den nya modellen bör garantiverksamheten delas upp i
två resultatområden, nya och gamla garantier. Resultatområdet med
nya garantier bör vara helt självbärande medan resultatområdet “gamla
garantier” kan få kapitaltillskott från statsbudgeten om ett underskott
uppkommit som bedöms vara permanent.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: I fråga om hanteringen av befintliga garantiåtagan-
den skulle Bostadskreditnämnden föredra om det skapades flera garantire-
server inom resultatområdet, om man ser Bostadskreditnämndens verksam-
het som ett resultatområde. Bostadskreditnämnden pekar i detta samman-
hang på de skillnader i risk som är förenade med garantier som är lämnade
vid olika tidpunkter och enligt olika regelverk.

Vägverket påpekar att redan lämnade garantier i vissa fall skett under
förutsättningen att garantiavgifter inte skall tas ut. Presstödsnämnden anser
inte att villkoren för garantier skall ändras under löpande avtalsperiod.

Bakgrunden till regeringens förslag: Regeringens förslag till ny mo-
dell och organisation för garantiverksamheten i staten innebär alltså att
garantiverksamheten delas in i tre resultatområden för vilka Bostadskredit-
nämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret är ansvariga. Risk-
relaterade avgifter reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret. Reserven
finansierar infrianden, administration och andra utgifter. Modellen bör
kunna tillämpas för nya garantier redan fr.o.m. budgetåret 1997.

Vad gäller den befintliga stocken av garantier bör ett införande av mo-
dellen för dessa garantier avvakta till budgetåret 1998. Exportkreditnämn-
den, som redan tillämpar modellens principer, bör driva verksamheten som
tidigare.

För att erhålla en tydlig resultatuppföljning av nya och gamla garantier
bör dessa betraktas som två resultatområden. Till resultatområdet “Gamla
garantier” förs alla redan utfärdade garantier. Invärderingen av den befint-
liga stocken av garantier bör ske på sådant sätt att dessa värderas till noll.
Med detta menas att de subventionsvärden som finns i den gamla stocken ej
belastar budgeten och tillförs reserven i detta skede. Avgifter som betalats
in efter införandet av den nya modellen tillfaller reserven. Vid eventuella
infrianden täcks kapitalbehovet genom inbetalda avgifter och lån. Om det
vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti står klart att för låg avgift tas
ut, bör avgiften om möjligt höjas genom att avtal eller liknande ändras.
Tillskott från anslag på statsbudgeten kan göras om resultatområdet “Gamla
garantier” uppvisar ett underskott som bedöms vara permanent.

Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som

131

ställts ut. Dit förs även så mycket som möjligt av den befintliga garanti-
stocken efter hand baserat på en individuell genomgång av befintliga garan-
tier.

Vad avser utfärdade och redan infriade garantier som redovisas som
fordringar på garantitagaren i den garantigivande myndighetens balansräk-
ning, bör dessa garantier helt lämnas utanför den nya modellen.

5.3.2.S Lån till näringslivet

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: En ny generell modell för redovisning och fi-
nansiering av lån till näringslivet bör inte införas för närvarande. Istäl-
let föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år efter
införandet och att det senast i samband därmed också utreds hur en
motsvarande modell skulle kunna införas för låneverksamheten.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Enligt Kammarkollegiet tycks utredningen bara ta
sikte på lån till näringslivet, men kollegiet ifrågasätter om inte alla statliga
lån borde hanteras efter samma modell, i likhet med vad som föreslås för
garantierna.

Bakgrunden till regeringens bedömning: Statens verksamhet med lån
till näringslivet liknar mycket verksamheten kring garantierna. Risken i
engagemangen är liknande, och därmed finns en värderings- och kontroll-
problematik. Regeringen är av den uppfattningen att lån till näringslivet bör
kunna hanteras enligt samma modell som garantierna. Lån till näringslivet
uppgår dock till betydligt mindre belopp än garantierna, och risken att slå i
utgiftstaket finns inte på samma sätt som för garantierna. Det är därför inte
lika angeläget att införa en ny modell för lånen. Det kan också vara lämpligt
att inte samtidigt förändra och omorganisera både garanti- och låneverk-
samheten. Det kan därför finnas skäl att avvakta med ett generellt införan-
de av modellen även för lånen. Den nya modellen för garantier bör följas
upp två år efter införandet, och i samband med detta bör ställning tas till
om motsvarande modell skall införas för länen.

5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter

I vårpropositionen aviserade regeringen att man i budgetpropositionen
skulle återkomma med förslag avseende höjningar av garantiavgifter som
beräknades öka statens inkomster med 150 miljoner kronor fr.o.m. budge-
tåret 1997. Syftet var dels att få en bättre överensstämmelse mellan risk och
uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet.

Regeringen har nu klarlagt vilka höjningar av garantiavgifter som nu är
möjliga och lämpliga att genomföra. Ingen av dessa ändringar av garantiav-

132

gifter kräver något beslut av riksdagen. I vissa av fallen krävs regerings-
beslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en inkomstförstärkning på totalt 200
miljoner kronor.

5.4 Lån för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål samt
myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om
lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvalt-
ningsändamål i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av
14 700 miljoner kronor. Vidare får regeringen för budgetåret 1997 be-
sluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt
belopp av 13 000 miljoner kronor.

Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskontoret
för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsän-
damål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i
1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.l, bet. 1992/93 :FiU20,
rskr. 1992/93:189). I regeringens förslag till budgetlag (prop. 1995/96:220)
fastställs att inom låneramar som riksdagen fastställer årligen får regeringen
besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används i statens
verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Vidare fastslås att
inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen besluta
att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riks-
gäldskontoret.

Lånebemyndigandet för budgetåret 1997

I följande tabell redovisas för vaije utgiftsområde dels utfallet avseende
upptagna lån som finansierar anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
den 30 juni 1996, dels låneramar som regeringen tilldelat myndigheterna
för innevarande budgetår med hänsyn taget till regeringsbeslut som fattats
t.o.m. den 31 augusti 1996, samt beräknat sammanlagt behov av låneramar
förbudgetåret 1997.

I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i
enlighet med regeringens förslag till budgetlag, avser låneramsbeloppen
den totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till
Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret.

133

Prop. 1996/97:1

Tabell 5.2 Lånebemyndigandet för budgetåret 1997
Tusentals kronor

Utgiftsområde

Upptagna lån

1996-06-30

Tilldelade låne-
ramar 1995/96

Låneramar

1997

UO1 Rikets styrelse

100 876

184 905

175 620

UO2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning

85 199

131 890

127 200

UO3 Skatteförvaltning och uppbörd

557 079

865 000

865 000

UO4 Rättsväsende

1 708 785

2 621 340

2 638 800

UO5 Utrikesförvaltning och intern

samverkan

114 890

213 000

261 800

UO6 Totalförsvar

1 152 149

1 589 691

2 217 935

UO7 Internationellt bistånd

39 897

44 750

45 550

UO8 Invandrare och flyktningar

32 936

50 800

37 500

UO9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg

99 877

210 500

190 420

UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom

och handikapp

543 994

852 000

1 086 000

UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv

434 927

559 150

706 200

UO16 Utbildning och universitets-

forskning

2 085 996

3 378 711

3 876 503

UO17 Kultur, medier, trossamfund

och fritid

102 448

178 129

315 677

UO18 Samhällsplanering, bostads-

försörjning och byggande

264 947

374 150

369 650

UO19 Regional utjämning och utveckling 1 329

1 400

2 200

UO20 Allmän miljö- och naturvård

34 268

63 450

51 150

UO22 Kommunikationer

98711

175 595

181 354

UO23 Jord- och skogsbruk, fiske

med anslutande näringar

464 796

741 600

660 000

UO24 Näringsliv

73 505

139 970

199 390

Till regeringens disposition

30 969

692 051

Summa

7 996 609

12 400 000

14 700 000

Upptagna lån t.o.m. den sista juni 1996 understiger väsentligt den totalt
tilldelade låneramen. Detta kan ha sin förklaring bl.a i att myndigheterna i
många fall endast tar upp lån två gånger per år och då vid halv- och helårs-
skiften. Upptagna lån väntas därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar
av låneramar mellan budgetåren 1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på U06
Totalförsvar och UOIO Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Den ökade låneramen på UOIO skall bl.a. finansiera ett nytt datasystem för
det nya pensionssystemet.

Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till
14,7 miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas
till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca

134

5% av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och Prop. 1996/97:1
höjda ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta

kan därmed öka med 6,7 miljarder kronor.

Bemyndigande för total kreditram år 1997

Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och pla-
cering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna placerar
tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott
i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret.

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde beräknat sammanlagt
kreditbehov för budgetåret 1997.

Tabell 5.3 Kreditbemyndigandet för budgetåret 1997
Tusentals kronor

Utgiftsområde

Kreditbelopp

1997

UO1 Rikets styrelse

158 166

UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

133 666

UO3 Skatteförvaltning och uppbörd

571 471

UO4 Rättsväsende

138 233

UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan

168 124

UO6 Totalförsvar

5 071 073

UO7 Internationellt bistånd

41231

UO8 Invandrare och flyktningar

57 807

UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

210 180

UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp

564 121

UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv

469 764

UO16 Utbildning och universitetsforskning

1 606 995

UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

117 739

UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

236 240

UO19 Regional utjämning och utveckling

3 943

UO20 Allmän miljö- och naturvård

75 206

UO21 Energi

6 737

UO22 Kommunikationer

2 188 962

UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

395 604

UO24 Näringsliv

106 902

Till regeringens disposition

677 837

Summa

13 000 000

Detta är krediter som är kopplade till myndigheternas räntekonto och i
de flesta fall förvaltningskostnader. Utöver dessa räntekontokrediter finns

135

andra krediter kopplade till visst ändamål. Dessa krediter redogörs för un-
der respektive utgiftsområdesavsnitt.

Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade kreditbeloppet för
myndigetema till 13,0 miljarder kronor. Av beloppet beräknas ca 0,7 mil-
jarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda
behov, vilket utgör ca 5% av det sammanlagda beloppet.

5.5 Staten i omvandling

Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och över-
siktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Syftet är att
riksdagen skall få en betydligt bättre och mer allsidig information än idag
om de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning
m.m. Statskontoret har nu överlämnat sin första rapport till regeringen.
Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens
betydelse när det gäller sysselsättning, konsumtion av statliga tjänster och
produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda
förvaltningspolitiken i form av organisations-och strukturförändringar i
staten. Slutligen tas de förändringar upp som IT-utvecklingen har medfört
för statsförvaltningen.

Sysselsättningen i staten

Från 1960 till 1980- talets mitt skedde hela sysselsättningsökningen i Sveri-
ge i den offentliga sektom. Det var framför allt kommuner och landsting
som byggdes ut, men också i staten ökade sysselsättningen fram till 1980-
talets början. Sedan 1980 har antalet anställda i staten minskat. Om man
korrigerar för effekterna av sådana organisatoriska förändringar som byte
av huvudmannaskap, nybildningar och nedläggningar minskade sysselsätt-
ningen med 10 procent under 1980-talet. Under perioden 1990-1995 acce-
lererade nedgången i antalet anställda och uppgick även under denna period
till 10 procent. 1995 sysselsatte staten (exkl.affärsverken) knappt 200 000
personer. Det är 5 procent av sysselsättningen i Sverige. När affärsverken
och socialförsäkringssektorn räknas in i den statliga sfären uppgår antalet
till 242 000 eller 6 procent av sysselsättningen. Om effekterna av de orga-
nistoriska förändringarna som har skett under 1990-talet beaktas, har antalet
anställda minskat från ca 410 000 till ca 242 000. Av minskningen hänför
sig knappt 100 000 till bolagiseringama av affärsverk. Genom denna om-
fattande bolagisering av affärsverk som har skett sedan 1990 finns det nu
bara fyra kvar. Det är Luftfartsverket, Sjöfartsverket, SJ och Svenska
Kraftnät. De hade tillsammans drygt 20 000 anställda 1995 och svarade för
0,5 procent av sysselsättningen i Sverige.

Not Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner i ovanstående stycke.

Prop. 1996/97:1

136

Diagram 5.1 Sysselsättningen i den offentliga och privata sektorn år 1995.

Prop. 1996/97:1

Sysselsättningen: 4,0 miljoner personer

Källa. SCB:s nationalräkenskaper och centrala företagsregistret.

Många uppsägningar

Om affärsverken undantas blir antalet uppsägningar drygt 27 000. De fles-
ta uppsägningarna gjordes dels inom försvaret, dels inom området närings-
liv i samband med AMU-Gruppens bolagisering och Vägverkets neddrag-
ning. Nästan lika många uppsägningar rörde de allmänna tjänsterna vid
framfor allt Invandrarverket, länsstyrelserna, Tullverket och skattemyndig-
heterna. Nedgången motverkades dock av lågkonjunkturen. Den höga ar-
betslösheten medförde satsningar på den högre utbildningen och arbets-
marknadsåtgärder. Antalet anställda vid universitet och högskolor steg
liksom vid arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder och arbetsförmed-
lingar.

I böijan av 1990-talet berodde uppsägningarna ofta på nedläggningar av
myndigheter. Orsakerna till uppsägningar de senaste tre åren har mera säl-
lan varit totala nedläggningar utan de berodde på besparingar och omstruk-
tureringar i befintliga verksamheter.

Personalen i staten

I genomsnitt är något över 40 procent av de statligt anställda kvinnor. På
grund av statens mycket heterogena karaktär varierar denna andel mycket
kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen
inom skatteförvaltningen med 70 procent. Även inom områden som
exekutions- och rättsväsende är kvinnornas andel hög. Männen finns fram-
för allt inom kommunikations-, försvars- och polisområdet. Inom de två
förstnämnda svarar de för omkring 80 procent av sysselsättningen medan
andelen inom polisen är 65 procent. Neddragningarna inom framför allt
länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet har medfört
att andelen kvinnor har sjunkit inom dessa områden. Inom kronofogdemyn-
digheterna och kommunikationsområdet har kvinnorna däremot blivit fler

137

relativt sett. Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor an-
ställda i staten är lika stor idag som 1990.

En tredjedel av kvinnorna i staten arbetar deltid. Att arbeta deltid är van-
ligast inom utbildningsväsendet, där omkring hälften av kvinnorna inte har
full arbetstid. Sedan 1990 har deltidsarbete minskat i betydelse inom så gott
som samtliga verksamhetsområden.

Andrad åldersstruktur

Åldersstrukturen i staten har liksom på arbetsmarknaden i övrigt förändrats
kraftigt under den förhållandevis korta perioden 1990-1995. Det är framför
allt ungdomar som blivit arbetslösa eller inte ens kommit in på arbetsmark-
naden. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid
stigit. De anställda inom staten har sedan länge haft den högsta medelåldern
jämfört med arbetsmarknaden i övrigt. Inom staten ökade medelåldern från

42,5 till 43 år. Motsvarande tal för näringslivet var en uppgång med hela ett
och ett halvt år, från 38,5 till 40 år 1995.

I staten liksom på övriga arbetsmarknaden minskade antalet ungdomar
1990-1995. Andelen statsanställda under 25 år sjönk från 7 till 4 procent
under femårsperioden. Staten och landstingen har lägst andel unga bland
sina anställda.

Även de äldsta på arbetsmarknaden har minskat i antal. Andelen statsan-
ställda mellan 60 och 64 år minskade med 1 procentenhet till 6 procent
1995. Även detta mönster finns i övriga sektorer på arbetsmarknaden.

De allra yngsta och personer över 55 år är överrepresenterade bland de
uppsagda inom statsförvaltningen.

Utbildningsnivån högst i staten

Den vanligaste grundutbildningen bland sysselsatta i Sverige är tvåårigt
gymnasium, men i staten är akademikergruppen störst. Andelen forskarut-
bildade är också betydligt högre än för arbetsmarknaden i övrigt. Det statli-
ga utbildningsväsendet sysselsätter totalt 20 procent av de statsanställda,
varav ca en fjärdedel har forskarutbildning.

Besparingarna har inte minskat personalutbildningens omfattning

Besparingarna inom staten har inte haft några negativa konsekvenser när
det gäller personalutbildningens omfattning. Den låg åren 1994 och 1995
på en högre nivå än under slutet av 1980-talet. Detta mönster går igen inom
samtliga sektorer på arbetsmarknaden.

Genomgående har andelen som deltagit i personalutbildning varit betyd-
ligt högre inom staten och övriga delar av den offentliga sektorn än inom
näringslivet. Första halvåret 1995 hade närmare 60 procent av de anställda
inom den offentliga sektorn deltagit i någon form av personalutbildning.

Prop. 1996/97:1

138

Inom näringslivet var motsvarande andel 34 procent. I staten var antalet
utbildningsdagar per deltagare i genomsnitt 10 dagar eller 6 procent av
arbetstiden. För landstingssektorn redovisades ett högre värde, närmare 12
dagar per deltagare, medan övriga sektorer hade betydligt mindre tal. Ge-
nomsnittet för arbetsmarknaden var knappt 7 dagar per deltagare, vilket
motsvarade 3 procent av arbetstiden.

Konsumtion av statliga tjänster

Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga ut-
veckling som sysselsättningen. Efter en tillbakagång under 1980-talets
första hälft böljade konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet.
Först berodde ökningen av konsumtionen av statliga tjänster huvudsakligen
på en uppgång i utgifterna för försvaret, som en följd av 1987 års försvars-
beslut. Bidragande till den ökande konsumtionen av statliga tjänster var
också den successivt ökande flyktingströmmen, som höjde konsumtionen
av Invandrarverkets tjänster. Efter 1990, då arbetslösheten böljade stiga,
ökade dessutom satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder,
vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster ökade kraftigt.

Under 1994 gick konsumtionen av statliga tjänster ned något, trots fort-
satt arbetslöshet och därmed stora utgifter för arbetsmarknadsåtgärder och
utbildning. En förklaring är att AMU ombildades till bolag under 1993,
varför hela kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inte längre betraktas
som konsumtion av statliga tjänster. Även bolagiseringen av Byggnadssty-
relsen minskade konsumtionen medan bildandet av Statens institutionssty-
relse ökade den.

År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster kraftigt, med 4,5
procent, huvudsakligen beroende på en nedgång i försvarets inköp av var-
aktiga varor. Genom att sådana investeringar inte bedöms ha någon civil
användning påverkar de värdet av konsumtionen. Korrigerat för dessa in-
köp stannade nedgången vid omkring en halv procent.

Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under första
halvåret 1996. Den sjönk med närmare 4 procent och preliminära uppgifter
pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga
myndigheterna. Den minskande invandringen bör ha bidragit till att hålla
konsumtionsutgifterna nere.

Statsförvaltningens produktivitetsutveckling

Sedan 1980-talet har ett antal produktivitetsstudier genomförts som avser
statsförvaltningen eller delar av den och som täcker in tiden från och med
1960. Den största svårigheten vid produktivitetsstudier är att väga in
kvaliteten på de producerade tjänsterna. I stället får beräkningarna oftast
kompletteras med kommentarer kring separata mått på kvaliteten, i den mån
sådana finns. Exempel på vanliga kvalitetsmått är handläggningstider och
överklagandefrekvens.

Prop. 1996/97:1

139

Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen exklusive försvaret var
sjunkande under 1960-talet fram till 1970-talets mitt. Det var framför allt
skatteförvaltningen, polisväsendet, utbildningsväsendet och socialförsäk-
ringssektorn som bidrog till de negativa förändringarna. Därefter vände
utvecklingen och produktiviteten ökade under perioden fram till 1980 för
så gott som samtliga statliga verksamhetsområden, med undantag främst för
socialförsäkringsområdet, där produktiviteten var ungefär oförändrad.

Produktiviteten fortsatte att stiga även under 1980-talets första hälft, om
än i betydligt lägre takt. Under denna period var det främst den högre ut-
bildningen och näringslivstjänstema som inverkade positivt på utveckling-
en, medan polisväsendet och rättskipningen motverkade den. Under 1980-
talets andra hälft var produktiviteten i stort sett oförändrad för staten som
helhet. Det berodde på att en svagt stigande produktivitet inom många stat-
liga verksamhetsområden uppvägdes av en negativ utveckling inom po-
lisen.

Inom försvaret var det en annan utveckling. Under 1970-talet minskade
produktiviteten svagt, under 1980-talet starkt.

För de områden inom vilka produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-
talets böljan kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling.
Arbetsförmedlingarna och Invandrarverket, som under perioden haft en
mycket stark ökning av efterfrågan på sina tjänster, kunde på grund av detta
redovisa höga positiva tal. I vilken grad ökningen i antalet arbetssökande i
spåren av lågkonjunkturen respektive antalet asylsökande beroende på
oroligheter i omvärlden inneburit försämrad kvalitet i tjänsterna har inte
kunnat vägas in i produktivitetsmåtten.

De beräkningar som har gjorts baserade på statliga myndigheters årsre-
dovisningar för perioden 1992-1995 pekar på en fortsatt positiv produktivi-
tetsutveckling i de flesta studerade myndigheterna. Materialet är dock för
Htet för att några slutsatser skall kunna dras om förändringen av produktivi-
teten för hela statsförvaltningen.

Produktiviteten varierar erfarenhetsmässigt starkt mellan olika år och
mellan olika myndigheter. Därför kan inte några långtgående slutsatser dras
grundade på enskildheter. Det kan dock finnas ett samband mellan produk-
tivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta besparingskrav
har sammantaget medfört produktivitetsförbättringar för den civila statsför-
valtningen.

För perioden från och med 1993 finns det inga heltäckande beräkningar
av produktiviteten i staten. Faktorer som sysselsättningsnedgång, att utgif-
terna för konsumtion av statliga tjänster gått ned under senare tid samt att
lönernas andel av produktionen långsiktigt har minskat, pekar dock på att
produktiviteten i statsförvaltningen har fortsatt att stiga.

Organisations- och strukturförändringar

Förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade förutsättningar för de stora
förändringar av statsförvaltningen som hittills skett under 1990-talet. Det var
framför allt utvecklingen av mål- och resultatstyrningen och affärsverkens

Prop. 1996/97:1

140

successivt ökade ekonomiska självständighet som lade grunden till
förändringarna. En starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan
accelererade var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets
första tre är. En samlad iakttagelse av organisations- och strukturföränd-
ringarna under 1990-talet är att de ofta har grundats på överväganden av
principiell och generell karaktär, medan tidigare beslut i allmänhet varit mer
ad hoc-inriktade. De principiella argumenten har använts framför allt för att
avgränsa mot affärsverksamheten och stärka rättssäkerheten. Nyckelord i
förändringsarbetet under 1990-talet har varit renodling, resultatstyrning,
decentralisering och effektivisering.

Förändringsmönster

Förändringsmönstret inom statsförvaltningen visar tre huvudlinjer hittills
under 1990-talet.

En huvudlinje är affärsverksamhetens bolagisering. Den resulterade i att
fem av de tidigare åtta affärsverken bolagiserades under loppet av fyra år och
närmare 100 000 anställda berördes. Även statlig verksamhet utanför
affarsverkssfaren har ändrat verksamhetsform från myndighet till aktiebolag
i större omfattning än tidigare.

En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för
förvaltning och rättskipning från varandra. Denna form av renodling har
genomförts i större omfattning först på 1990-talet i och med utbyggnaden av
förvaltningsdomstolarnas uppgifter. Det grundläggande motivet för att skilja
förvaltning från rättsskipning är att stärka individens rättsskydd.

Den tredje huvudlinjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet
som definieras genom de avgränsningar som gjorts mot affärsverksamhet
och rättskipning. Den statliga verksamheten i denna del skall inriktas på
frågor som rör kollektiva tjänster och myndighetsutövning och att myndig-
hetsformen bör tillämpas.

Decentralisering och centralisering

Decentraliseringstendenserna i staten hittills under 1990-talet har varit
särskilt påtagliga inom skolan och den högre utbildningen. Inom skolan har
ansvaret successivt gått över till kommunerna.

Förändringarna inom den centrala högskoleadministrationen har
karakteriserats av uppsplittringen på flera organ och av en stor omsättning
på myndigheter som bildats och lagts ned. Decentraliseringen innebar att
universiteten och högskolorna också fick större frihet att styra sin verksam-
het. Budgetåret 1993/94 lades systemet för resurstilldelning om så att den
bestäms av de faktiska prestationerna, s.k. studentpeng beroende på antalet
studerande och avklarade studiepoäng.

Strukturförändringarna inom kärnverksamheten under 1990-talet har
också haft inslag av centralisering och koncentration. Ett exempel som berört
många statsanställda är försvarets omorganisation och bildandet av
myndigheten Försvarsmakten år 1994. Ett hundratal tidigare myndigheter

Prop. 1996/97:1

141

ingår nu som enheter i den nya myndigheten, som med 30 000 anställda är
Sveriges största. Ett annat exempel på centralisering är återföringen av
huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor och annan tvångsvård från
kommunerna till staten år 1994, då Statens institutionsstyrelse bildades.
Centralisering och koncentration kännetecknar också rättsmedicinen,
fordonsskatten, bilregistret och handels- och föreningsregistret. I flera fall
har också den regionala organisationen koncentrerats. Skatteförvaltningen,
Vägverket och lantmäteriorganisationen är exempel på detta.

70 procent av de statsanställda är berörda av förändringarna

Perioden hittills under 1990-talet har alltså präglats av stora omstrukturering-
ar. Hela 70 procent av de statsanställda arbetar i myndigheter som har berörts
av att arbetsuppgifter har kommit till eller försvunnit.

Omsättningen på myndigheter har också varit stor. Under perioden från
1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 140 myndigheter
avvecklats. Åtgärder av denna typ är de vanligaste som ett led i strukturom-
vandlingen, näst efter omfördelning av arbetsuppgifter eller av andra orsaker
förändrad inriktning av myndigheternas verksamhet. Totalt omfattades 30
procent av de statsanställda av nedläggningar. Knappt 10 procent av dessa
var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar att också verksamheten lades ned
och statens åtagande upphörde. Dessa avvecklingar berörde endast 300
anställda, varav hälften fanns i Statens institut för personalutveckling och 60
i Försvarets rationaliseringsinstitut samt 25 i Länsstyrelsernas organisations-
nämnd. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en
annan ny eller befintlig verksamhet eller att den bolagiseras.

En övervägande del av nedläggningarna förde med sig att nya myndighe-
ter bildades. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1996 har
närmare 90 nya myndigheter bildats. De svarade för drygt en fjärdedel av det
totala antalet anställda i staten. Drygt hälften avsåg omorganisationen av
försvaret 1994, då nya myndigheter bildades.

En nyinrättad myndighet tar nästan alltid över uppgifter från en eller flera
myndigheter, som samtidigt avvecklas eller består med kvarvarande
uppgifter. Det finns dock några få undantag, bl.a. Alkoholsortimentnämnden.

Staten och informationstekniken

Takten i teknikutvecklingen och förändringsarbetet framstår nu som
snabbare än tidigare samtidigt som kraven att samordna information och
funktioner successivt har ökat. Informationsteknik är inte längre enbart ett
verktyg för att snabba upp befintliga rutiner och ärendehandläggning på
myndigheter. Myndigheters datornätverk och arbetsrutiner integreras gradvis
inom myndigheter och vidare över myndighets- och sektorsgränser.

En tydlig trend är att nya serviceformer växer fram som underlättar för
företag och medborgare i deras myndighetskontakter. Flera myndigheter
visar på nya sätt att använda telefon och fax och många använder Internet

Prop. 1996/97:1

142

och s.k. World Wide Web-teknik för att sprida och hämta information.

Sammantaget kan utvecklingen beskrivas som att statsförvaltningen är på
väg mot en “elektronisk förvaltning”. Det innebär att handläggnings- och
planeringsarbete i ökad utsträckning sker med elektroniska arbetsinstrument.
Utvecklingen är dock ännu i ett inledande skede.

Regeringens bedömning

Regeringen gör följande bedömningar med anledning av Statskontorets
redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen.

Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av
konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen.
Regeringen kan konstatera att trots de mycket stora förändringarna inom
statsförvaltningen under 1990-talet så uppskattar Trygghetsstiftelsen andelen
arbetslösa bara till runt 2 procent bland dem som omfattas av det statliga
trygghetsavtalet. Det visar enligt regeringens uppfattning att de statsanställda
har ett mycket bra trygghetsavtal som är ett effektivt instrument för att
hantera övertaligheten hos staten. De statliga arbetsgivarna har också känt ett
stort ansvar och i allmänhet skött personalfrågorna på ett bra sätt i samband
med omstruktureringarna.

Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 200
000 personer (årsarbetare). Det omstruktureringsarbete som pågår skall ses
som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhe-
tens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter och mål som har fastlagts
av riksdagen och regeringen. Det statsfinansiella läget kräver också fortsatta
besparingar och strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens
inriktning i detta sammanhang är att värna om kärnverksamheterna och att
i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga
verksamheten.

Med krympande resurser blir kravet på att åstadkomma en effektiv statlig
förvaltning allt viktigare. Fortsatta ansträngningar bör göras för att genom
anbudsupphandling och andra marknadsliknande lösningar åstadkomma en
effektivare verksamhet. Centralt är också att myndigheterna kontinuerligt
ökar sin produktivitet. Med en god produktivitetsutveckling kan myndighe-
terna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service till
medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser.
Statskontorets utredning visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte
uppnått fullgod standard. Den största svårigheten är att väga in kvaliteten på
de producerade tjänsterna. Regeringen har mot denna bakgrund gett
Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera hur väl och
ändamålsenligt myndigheter med ansvar för olika typer av verksamhet har
redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna. De skall också
lämna förslag till hur analyser av produktivitet och kvalitet bättre kan utgöra
ett redskap för regeringens styrning och uppföljning av myndigheternas
verksamhet i framtiden.

Det svenska EU-medlemskapet innebär förändrade och delvis nya

Prop. 1996/97:1

143

10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

uppgifter som spänner över samtliga departementsområden och berör ett
stort antal förvaltningsmyndigheter. Även om den svenska förvaltnings-
modellen är ändamålsenlig och i flera avseenden till fördel för statsförvalt-
ningens arbete i EU så kommer också fortsättningsvis statsförvaltningens
organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav som den
fortlöpande utvecklingen av EU-samarbetet medför. Statskontorets studier
visar att förutsättningarna för statsförvaltningens arbete inom EU kan för-
bättras och att det behövs effektivitetshöjande åtgärder.

IT är numera ett strategiskt verktyg som ger verksledningarna goda
möjligheter att ompröva och förnya myndighetens sätt att arbeta. Vissa
rutiner kan slopas helt och tidsåtgången för handläggning av vissa ärendety-
per kan minskas väsentligt.

Årtionden av investeringar i IT har böljat ge både ekonomiska och
verksamhetsmässiga resultat. Framtida besparingar finns framför allt att
hämta vid ett ökat samarbete och genom förändringar som griper över
myndig-hets- och verksamhetsgränser. En bred användning av information-
steknik inom offentlig sektor innebär att myndigheter kan frigöra resurser
som bättre kan användas i kärnverksamheten.

Arbetet med att renodla och effektivisera den statliga verksamheten
påverkar alla politikområden och förändringstakten är hög. Det finns därför
ett behov av en principiell analys av hur det långsiktiga arbetet med
strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör bedrivas. Den s.k.
Förvaltningspolitiska kommissionen, som regeringen tillsatte förra året, har
bLa till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa sina
slutsatser under våren 1997.

Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och
besparingar, m.m.

Allmänt

I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 8) redogjordes för
bedömningar av de personalkonsekvenser som blev en följd av förslagen i
budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen.
Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1998.

En uppföljning har gjorts av personalkonsekvenserna som redovisades i
förra årets budgetproposition. Det bör dock understrykas att det finns en
betydande osäkerhet i bedömningarna.

Staten har för närvarande cirka 240 000 hel- och deltidsanställda (inkl,
affärsverken). Under budgetåren 1995/96 - 1998 beräknas överslagsmässigt
cirka 9 200 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma
att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller
pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i
pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.

Prop. 1996/97:1

144

Trygghetsstiftelsen

Prop. 1996/97:1

Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavta-
let bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av
avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har
avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghets-
stiftelsen, har cirka 45 000 personer sagts upp under tiden april 1990 - juni

1996. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil.
Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Enligt Trygghets-
stiftelsen uppskattas andelen öppet arbetslösa ligga runt 2 % av dem som
omfattas av trygghetsavtalet. Den öppna arbetslöshet som redovisas av A-
kassoma är dock högre, eftersom den även omfattar anställda som inte
omfattas av trygghetsavtalet, dvs tillfälligt anställda, vikarier, anställda som
själva sagt upp sig m.fl.

Myndigheterna avsätter enligt en överenskommelse mellan parterna på det
statliga avtalsområdet 0,7 % av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Inflödet
uppgår till cirka 310 miljoner kronor per år. Enligt uppgift från Trygghets-
stiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till cirka 750 miljoner
kronor. Av dessa skall drygt 150 miljoner kronor betalas ut enligt redan
fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under perioden 1995-07-
01--1996-06-30 utbetalades cirka 320 miljoner kronor som stöd till upp-
sagda.

Redovisningar av personalkonsekvenserna

Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i
1995 års budgetproposition samt de bedömningar som gjorts av de
personalkonsekvenser som blir en följd av forslaget i årets budgetproposition
och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna är
även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer.

145

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Nedan följer en sammanställning av de uppgifter som redovisas per departe-
mentsområde.

Departements-
område

Personalminskning Personalökningar Bedömd personal- Bedömda
950701-960630     950701—960630 minskning        personalför-

(Ökning inom     ändringar

parentes)          1997-1998

960701-961231

Justitiedepartementet

3 698

1 866

867

- 1 651

Utrikesdepartementet

755

94

233

+  50

Försvarsdepartementet

1 693

931

832 (+ 423)

-3 337

Socialdepartementet1

448

216

100 (+ 10)

- 210

Kommunikationsdepartementet

3 804

1 234

625 (+ 102)

- 260

Finansdepartementet

2 104

1 146

27 (+ 46)

- 458

Utbildningsdepartementet

4 017

4 034

17(+25)

-

Jordbruksdepartementet

424

261

11 (+ 29)

- 30 (> 30)

Arbetsmarknadsdepartementet

1 023

137

474(+280)

- 950

Kulturdepartementet

314

297

101(+9)

- 30

Närings- och handels-

departementet

428

474

5(+30)

- 30

Inrikesdepartementet

1 106

335

185

- 849

Miljödepartementet

92

124

21 (+ 13)

-

Totalt

19 906

11 149

3 498 (+ 967)

-7 755

1 exkl. försäkringskasseområdet

Huruvida bedömda minskningar av personalen de facto leder till
uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses.

De statsanställda omfattas av ett unikt trygghetsavtal. De statsanställda
omfattas också av de åtgärder som Arbetsmarknadsverket har till sitt
förfogande och som kan användas vid olika sysselsättningslägen och i olika
omställningssituationer.

Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor.

Bedömningar per departementsområde

Inom polisväsendet är ca 1 100 personer uppsägningshotade under hösten
1996 och är 1997. Inom kriminalvården beräknas ytterligare 300 personer

146

bli övertaliga. Inom åklagarväsendet minskar t.o.m. 1998 enligt prognos Prop. 1996/97:1
antalet åklagare med ett trettiotal och antalet kanslipersonal med uppemot

200.

De förslag som sannolikt får störst personalkonsekvenser för Statens
invandrarverk (SIV) är de som innebär att verket tar över grundutredningar

1 asylärenden, förvarsverksamheten och utredningar i övriga utlänningsären-
den (utom verkställighetsärenden) från polismyndigheterna. De viktigaste
personalkonsekvenserna av ett övertagande framgår av den gemensamma
rapport med rubrik “Förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta
över vissa verksamhetsuppgifter från polismyndigheterna till Statens
invandrarverk”, som Rikspolisstyrelsen och SIV lämnade till departementet
under maj månad i år.

Av utredningen framgår att SIV:s behov av ytterligare resurser vid ett
övertagande är 30 miljoner kronor för asylärenden, 64 miljoner kronor för
drift av förvar och 92 miljoner kronor för övriga utlänningsärenden
exklusive verkställigheter. Merparten av kostnaderna utgörs av personalkost-
nader. Resursbehovet avseende övertagande av grundutredningar i asylären-
den är beräknat till 65 årsarbetare. För de övriga verksamheterna pågår utred-
ningar. Därför är det svårt att precisera hur stort behovet av personalökningar
är. Personalkonsekvenserna kommer t.ex. att påverkas av i vilken utsträck-
ning förvaren kommer att drivas med egen respektive “inhyrd” personal.

Det är dock sannolikt att ett antal anställda, som annars skulle riskera
uppsägning p.g.a. arbetsbrist som följd av att antalet asylsökande minskat,
kan komma att erbjudas fortsatt anställning. I viss mån kan även extern
nyrekrytering bli aktuell. SIV kommer också att utreda om lagen om anställ-
ningsskydds regler om verksamhetsövergång kan vara tillämpliga i något
avseende.

Under första halvåret 1997 är 10 personer uppsagda vid Sida p.g.a.
arbetsbrist. Ytterligare minskning av personalen bedöms komma att ske. Vid
Svenska institutet kommer personalen att minska med två personer p.g.a.
ålderspension under perioden 1997-1998.

Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar.

Personalkonsekvenser som Försvarsmakten bedömt blir en följd av den
programplan som inlämnats till regeringen:

Ar 1997 beräknas personalminskningen till 1 737, varav 250 beräknas
behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Under samma år beräknas rekryterings-
behovet uppgå till 400 personer. År 1998 beräknas personalminskningen till

2 300, varav 1 350 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Rekryte-
ringsbehovet beräknas detta år uppgå till 260 personer.

147

Prop. 1996/97:1

Folkhälsoinstitutet har 8 tidsbegränsat anställda, med nuvarande slutdatum
96-12-31, direkt knutna till regeringsuppdraget inom alkohol och narkotika
vars anställningar kommer att upphöra om inga ytterligare medel beviljas.
Institutet har ytterligare 10 tidsbegränsat anställda vilkas förordnande även
de upphör vid årsskiftet. Deras fortsatta anställningar är beroende av
medelstilldelningen för ramanslaget för Folkhälsoinstitutet samt reserva-
tionsanslaget för insatser mot AIDS.

En minskning med 1 miljon kronor även för 1997 för Smittskyddsinstitu-
tet leder till att institutet måste överväga att inte fylla vakanser vid naturliga
avgångar såväl efter tillsvidareanställda som tidsbegränsat anställda. En
minskning med tre procent for 1998 skulle däremot få kraftigare konsekven-
ser och innebär att verksamheten eventuellt måste minskas med åtföljande
minskningar (eventuellt uppsägningar) av personal.

Förslagen i årets budgetproposition ger dels Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd möjlighet att anställa ytterligare personal, dels Statens institut
för psykosocial miljömedicin möjlighet att planera för en å två nyanställning-
ar, dels Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) viss resursförstärkning
(motsvarande två-tre nyanställningar) för att klara ökade krav på samordning
av forskningsfrågor inom Socialdepartementets område liksom ökade krav
på ekonomisk uppföljning av beviljade forskningsmedel.

För Statens institutionsstyrelse innebär den vikande efterfrågan på platser
inom missbrukarvården att intäkterna minskar, samtidigt medför en ökad
efterfrågan av specialiserade platser inom ungdomsvården att kostnaderna
inom detta område ökar. De redovisade förändringarna i efterfrågebilden har
medfört att myndigheten under innevarande budgetår kommer att redovisa
ett visst underskott. För att uppnå ekonomisk balans kommer fortsatta
besparingar att erfordras. Vidare kommer myndigheten under hösten 1996
att fatta beslut om nedläggningar av institutioner samt neddragning av platser
inom missbrukarvården. Vidare kommer ett fortlöpande rationaliseringsarbe-
te att genomföras. Sammantaget torde detta innebära att i storleksordningen
200 årsarbetskrafter försvinner under åren 1997 och 1998.

Vid de allmänna försäkringskassorna, som inte är inkluderade i ovanstå-
ende tabell, har antalet anställda minskat med ca 1 100 personer under tiden
1995-07-01—1996-06-30. Prognosen vid ett sparbeting av försäkringskas-
sornas ekonomiska ram på tre procent per år under budgetåren 1997 och
1998 pekar på, om inga åtgärder vidtas, resursbrister på 243 respektive 323
miljoner kronor. De flesta kassorna bedömer att detta huvudsakligen innebär
uppsägningar av personal. Sådana åtgärder får betydande konsekvenser för
verksamheten och personalen.

Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar.

Personalen vid Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ökar med

4 personer p.g.a. utvidgad verksamhet om begärda medel erhålls. När det
gäller Sjöfartsverket bör i stort sett inga personalkonsekvenser bli följden av

148

förslagen i årets budgetproposition och kommande förslag. I budgetproposi-
tionen föreslås att två fyrar skall avbemannas, men enligt Sjöfartsverket skall
personalen om möjligt omplaceras till annat arbete.

Luftfartsverket genomförde 1993/94 en rationalisering/strukturförändring
som resulterade i en kraftfull (ca 10 %) neddragning av personalkostnaderna,
framförallt genom en reducering av antalet anställda och en ökad flexibilitet
i organisationen. Därefter pågår en fortlöpande översyn av organisation och
bemanning och verket står i dag väl rustat att möta förslag som väntas läggas
under hösten och som omfattar mandatperioden t.o.m. 1998.

Förslag som rör Post- och Telestyrelsens (PTS) verksamhet finns i
propositionen 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m. samt i
departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla (Ds
1996:38). Även det kommande försvarsbeslutet kan påverka PTS verksam-
het. Förslagen i departementspromemorian är för närvarande under remiss-
behandling.

Banverket har i dag 6 429 personer tillsvidareanställda och cirka 1 000
personer visstidsanställda. Flertalet visstidsanställda är projektanställda på de
stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas
tillvara i nystartade projekt. Förväntade anslagsminskningar kan även
komma att leda till övertalighet bland tillsvidareanställda. Den 1 november
1996 övertar Banverket ansvaret för trafikledningen från SJ. Inom trafikled-
ningen finns cirka 1 100 personer anställda. Banverket har för dagen inte
underlag att kunna uttala sig om personalbehoven inom trafikledningen
t.o.m. år 1998.

Vid Vägverket är 65 personer uppsagda och anställningarna upphör under

1997. Uppskattningsvis kan ytterligare personalminskningar vara nödvändi-
ga 1997/1998 med i storleksordningen 150 - 200 personer.

Finansdepartementet redovisar följande bedömningar.

Riksskatteverket (RSV) har i anslagsframställningen för perioden 1997-1999
beräknat personalminskningarna för skatteförvaltningen till 468 årsar-
betskrafter fördelade på 207 årsarbetskrafter 1997, 5 årsarbetskrafter 1998
samt 256 årsarbetskrafter 1999.1 den ekonomiska vårpropositionen avisera-
de regeringen nygamla arbetsuppgifter genom återinförandet av ROT-
avdrag. De beräkningar RSV gjort med anledning härav, grundat på tidredo-
visningen från förra tillfället, tyder på att arbetsuppgiften kommer att kräva
resurser i storleksordningen 30 årsarbetskrafter. Personalkonsekvenser
beträffande övriga förslag som lagts och som avses att läggas under hösten
har inte beräknats. Bedömningen är att förslagen inte kommer att medföra
några större personalkonsekvenser.

Besparingskrav innebär att Riksrevisionsverket måste minska personal-
styrkan. Förutom minskning av personal, innebär besparingskravet
svårigheter med resurser för kompetensutveckling.

Finansinspektionen gör den bedömningen att en resursförstärkning i
storleksordningen 4 miljoner och ytterligare 1 miljon kronor genom en

Prop. 1996/97:1

149

utgiftssänkning kommer att innebära att inspektionen kan återbesätta 5-6
vakanta tjänster. Vidare kan personalstyrkan vid insiderenheten utökas med
två personer för att klara de nya uppgifter som följer av ny lagstiftning.

För Statistiska centralbyråns räkning kommer utvecklingen under den
kommande treårsperioden att innebära en fortsatt minskning av personal
finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av
uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av
uppdragsfmansierad verksamhet, kan personalminskningarna som följd av
anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en
minskning av personalvolymen på cirka 20-25 personer per år erfordras för
att klara besparingskraven. Detta bör kunna ske inom ramen för naturlig
avgång.

Prop. 1996/97:1

För universitet och högskolor innebär förslagen i årets budgetproposition
såväl besparingar på per capita ersättningen i grundutbildningen som en
expansion av antalet platser. Därför är det svårt att uttala sig om vilka
personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de särpropositioner som avses läggas och som
omfattar tiden t.o.m. år 1998.

Skolverket räknar med personalbesparingar på 10-12% fram t.o.m. 1998.
Regeringen har i propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206)
gjort bedömningen att Statens skolverk övertar ansvaret för förskoleverk-
samhet och skolbamomsorg från Socialstyrelsen. Detta innebär en inte
oväsentlig utökning av verkets ansvarsområde som kommer att kräva
resursförstärkning.

Svenska EU Programkontoret startade den 1 juli 1995.1 samband med
starten rekryterades 18 personer per den 1 juli 1995. Antalet anställda per
den 30 juni 1996 är 52 personer.

Under 1997 och 1998 kommer den fasta organisationen vid Statens
livsmedelsverk att minskas med 30 tjänster. Under förutsättning att inga
ytterligare besparingskrav aviseras bedöms detta vara tillräckligt.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) beräknar att under andra halvåret
1996 inleda ytterligare avveckling på personalsidan motsvarande cirka 20
miljoner kronor. Detta är huvudsakligen en följd av SLU:s statsanslags-
minskning budgetåret 1995/96. Om ytterligare nedskärningar skulle åläggas
SLU kommer detta att medföra ytterligare personalinskränkningar.

150

Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar.

Prop. 1996/97:1

När det gäller Arbetsmarknadsverket kommer sannolikt konsekvenserna för
personalen att bli desamma som redovisades i förra årets budgetproposition,
dock med det tillägget att minskningen av personal blir större.

Vad gäller Arbetarskyddsverket är 27 personer uppsagda vars uppsäg-
ningstid löper ut efter den 1 januari 1997. Ytterligare minskning av personal-
ramen som föranleds av de ökade lönekostnaderna (löneavtal och höjda
arbetsgivaravgifter) kommer att ske med 40 årsarbetskrafter och genomförs
under budgetåret 1997. Denna minskning kan, till skillnad från minskningen
1995/96, komma att drabba sakverksamheten. Minskningen kommer att ske
genom naturlig avgång.

Personalnedskärningarna vid Arbetslivsinstitutet är en direkt konsekvens
av besparingskraven. En grupp som kraftigt påverkas av nedskärningarna är
den administrativa personalen. De planerade nedskärningarna och omplace-
ringarna bedöms i dagsläget som tillräckliga för att möta förslagen i den
forskningspolitiska propositionen samt budgetpropositionen.

Personalkonsekvenserna av den i ekonomiska vårpropositionen föreslag-
na besparingen om 30 miljoner kronor på utgiftsområde 14:s myndighets-
anslag är ej säkra. En grov skattning är att besparingen innebär en personal-
minskning om 50 årsarbetskrafter.

Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar.

Vid Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har 23 personer
sagts upp i juni 1996. Konsekvenserna kan bedömas först under 1997.
Uppsägningar p.g.a. konstaterad övertalighet vid UV-Mitt Stockholm kan
ske tidigast under 1997. Omorganisation har skett inom myndigheten per
1996-07-01. Bemanningsarbetet är ej slutfört. Eventuella uppsägningar till
följd av omorganisationen sker tidigast under oktober 1996. Nya projekt
väntas komma igång under hösten, vilket medför ökat personalbehov. Dock
väntas tidsbegränsade anställningar totalt minska.

Naturhistoriska riksmuseets filialverksamhet har avvecklats. Uppsägning-
ar av 8 personer kommer att löpa ut under år 1997. Beroende på framtida
medelstilldelning kan det bli tal om ytterligare uppsägningar av personal.

Vid Statens musiksamlingar kan det behövas nedskärningar p.g.a. den
minskning av lönebidrag som nu sker. Kommer bidragen att minskas
ytterligare under nästa budgetår kan detta medföra att anställda sägs upp och
att verksamheter eller del av dessa inom myndigheten kommer att upphöra.

Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar.

Genom införande av ny teknik kommer Patent- och registreringsverket
(PRV) att under de närmaste åren gå in i en övertalighetssituation. Dessutom

151

kan ärendetillströmningen komma att minska inom vissa av PRV:s
verksamhetsområden genom internationell konkurrens, främst europasamar-
bete.

För att möta tidigare besparingskrav för 1997 och 1998 har Kommerskol-
legium i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1997-1999 räknat
med en neddragning av de personella resurserna motsvarande sex årsar-
betskrafter.

För att svara upp mot de besparingar som föreslås för år 1997 och
preliminärt aviseras for år 1998 kan ytterligare neddragningar bli aktuella på
ett flertal myndigheter under Närings- och handelsdepartementet.

Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.

Vid länsstyrelserna beräknas personalen minska med 379 personer under
perioden 1997-1998, varav 190 personer under år 1997 och 189 personer
under år 1998. Beräkningen kan vara en underskattning då flera länsstyrelser
ej lämnat uppgifter på denna punkt.

Nya processer inom lantmäteriområdet samt en finansiering av överskri-
dande av nedsättningsanslaget via förvaltningsanslaget innebär personalredu-
ceringar totalt med cirka 170 personer 1997. Nya processer inom lantmäte-
riområdet samt en neddragning av förvaltningsanslaget på 75 miljoner
kronor innebär personalreduceringar totalt i storleksordningen 300 personer

1998.

Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.

Personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de särpropositioner som har lagts under våren 1996
och de förslag som avses att läggas under hösten och som omfattar tiden
t.o.m. år 1998 kan inte bedömas i dag. Det beror på hur den relativt
omfattande besparingen för år 1998 kommer att slutligt fördelas på
förvaltningsanslag och andra anslag.

Regeringens planerade proposition om en miljöbalk våren 1997 kan också
komma att påverka myndighetsuppgifterna inom många områden som rör
miljö- och hälsoskydd.

5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa
avtalsstyrda förmåner

5.6.1 Ärendet och dess beredning

Prop. 1996/97:1

I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen sin avsikt att låta utreda
möjligheterna att förändra systemet för beräkning av statliga myndigheters
avtalsenligapersonalkostnader exkl. lön (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 48, bet.

152

1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128). Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva möjligheterna att ersätta
den statliga sektorns lönekostnadspålägg med ett system för uppbörd av
lagstadgade arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och avgifter som följer av
kollektivavtal som motsvarar det system som gäller för den privata sektom
(dir 1993:89). Syftet var att göra anställningsförhållandena inom staten
jämförbara med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt och att förstärka
ett självständigt arbetsgivaransvar för de totala personalkostnaderna vid
myndigheterna.

Utredningen har i februari 1995 lagt fram sitt betänkande Fullt ekono-
miskt arbetsgivaransvar (SOU 1995:9). Arbetet har bedrivits i tre etapper.
Utredningens förslag i etapperna 1 och 2, om de lagstadgade arbetsgivarav-
gifterna för statliga arbetsgivare och om finansieringen av ersättning för
arbetsskador, framlades i en särskild lägesrapport, som i huvudsak överens-
stämmer med betänkandet. Förslagen i den särskilda rapporten har efter
remissbehandling behandlats av riksdagen (prop. 1994/95:150 bil. 1 s. 103,
bet. 1994/95 :FiU20, rskr. 1994/95:448).

Etapp 3 av utredningens arbete, som således inte omfattades av den nämn-
da remissbehandlingen, gäller systemet för beräkning av statliga myn-
digheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Slutbetän-
kandet har därför remissbehandlats med tyngdpunkt på denna fråga. En
förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi95/1550).

Utredningen har bedrivits i samråd med Statens löne- och pensionsverk
(SPV) och Riksrevisionsverket (RRV), som även lagt fram var sin rapport
i februari 1994, som legat till grund för utredningens arbete i fråga om
systemet för beräkning av statliga myndigheters kostnader för avtalsenliga
personalförmåner exkl. lön. Dessa förmåner, främst statlig tjänstepension,
kompletterar de lagstadgade förmånerna. I rapporterna föreslog de båda
verken att det skulle införas en försäkringsmodell för beräkning av de belopp
som anställningsmyndighetema skall erlägga för att bekosta dessa förmåner.
På grundval av rapporterna redovisade regeringen i prop. 1993/94:150 bil.
1 s. 93 som sin bedömning att de avtalsstyrda förmåner som för närvarande
finansieras med lönekostnadspålägg (LKP) i stället bör finansieras med
premier, som skall motsvara ett försäkringsmässigt beräknat värde av de
förmåner som intjänats under året.

Regeringen gav den 16 november 1995 Arbetsgivarverket (AgV) i upp-
drag att utreda hur personskade- och grupplivförsäkringarna bör anordnas
inom det statliga avtalsområdet och för vissa anställningar, tjänstgöringar
m.m. med statligt reglerade trygghetsförmåner.

Prop. 1996/97:1

153

5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt
beräknade premier

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag:

Fr.o.m. år 1998 skall systemet med lönekostnadspålägg (LKP) ersättas
med försäkringstekniskt beräknade premier.

Utredningens respektive Arbetsgivarverkets förslag: Utredningen om
arbetsgivaravgifter for statliga myndigheter föreslår att av de förmåner, som
för närvarande finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP, skall
forsäkringslösningar tillämpas för tjänstepensioner, gruppliversättningar och
personskadeersättning. Vidare föreslås att pensionsersättning, som är en
trygghetsförmån till vissa äldre anställda, som blir övertaliga, skall betalas
direkt av respektive anställningsmyndighet. Mot bakgrund av det självständi-
ga arbetsgivaransvaret for stadiga myndigheter föreslår utredningen att en ny
myndighet inrättas. Myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för
försäkringsmodellens tillämpning och besluta om premiesättning m.m.

AgV, som i maj 1996 avrapporterade sitt uppdrag, föreslår att det skall
bildas försäkringsgivare, som är särskilda juridiska personer och gemen-
samma för de berörda myndigheterna, för att trygga förmånerna.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till
utredningens förslag om finansiering av avtalsenliga förmåner.
Rikspolisstyrelsen förordar att premiema skall vara enhetliga åtminstone för
de myndigheter vars verksamhet är helt anslagsfinansierade. Arbetsgivarver-
ket stödjer utredningens förslag eftersom skillnader i de avtalade förmåner-
nas omfattning på olika delar av det statliga området får ett genomslag i
arbetsgivarnas kostnader. Flera remissinstanser betonar vikten av att
anslagen räknas om vid införandet av differentierade premier. Riksrevision-
sverket och Rikspolisstyrelsen ifrågasätter behovet av den nya myndigheten.
Arbetsgivarverket anser att de statliga arbetsgivarna bör ges ett ansvar för
förvaltningen av influtna medel och att statens roll som försäkringsgivare
särskiljs från statens åtaganden i övrigt.

Skälen för regeringens förslag: För att stärka det kostnadsansvar för den
egna verksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudge-
tering föreslår regeringen att det nuvarande systemet med ett schablonmäs-
sigt beräknat LKP ersätts med ett system med försäkringsmässigt beräknade
premier fr.o.m. den 1 januari 1998. Premiema bör beräknas särskilt för vaije
myndighet. Regeringen har även för avsikt att låta pensionsersättningarna
helt betalas av respektive anställningsmyndighet eftersom myndigheten
genom sitt sätt att utöva arbetsgivarfunktionen kan påverka om förmånen
skall utbetalas. Vid nedläggning eller drastisk reduktion av en myndighets
verksamhet får kostnaden för pensionsersättningar redovisas som en del av
awecklingskostnaden.

Det är av vikt att reformen utformas på sådant sätt att statens utgifter inte
ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda försäkringsgivare eller fonder
utanför statsbudgeten. Framför allt under uppbyggnadsskedet skulle de

154

premier som myndigheterna erlägger, lämna statsbudgeten medan utgifterna
for motsvarande förmåner - till den del de redan intjänats respektive utbetalas
till följd av redan inträffade "försäkringsfall" - skulle betalas från stats-
budgeten. Ett bildande av särskilda försäkringsgivare skulle även medföra
utgifter för att bygga upp säkerhetsfonder och konsolideringskapital.
Särskilda försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att
trygga de anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista
hand garanteras av staten. De premier som myndigheterna skall betala skall
därför tillföras statsbudgeten och utgående förmåner betalas av statsmedel.

Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland
annat att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett
schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndigheter gemensam nivå.
I samband med övergång till ett system med olika nivåer på premiema för
myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltnings-
anslag.

Regeringen ser inte för närvarande något behov av att förändra ansvaret
för administrationen av förmånssystemen.

Grunderna för beräkning av premier i ett försäkringsmässigt system är
inte endast en teknisk fråga. De påverkar hur utgifterna fördelas över tiden
mellan intjänande och utbetalning av förmånerna. De påverkar även hur
finansieringen fördelas mellan olika myndigheter bland annat genom att det
finns förmåner för vilka en utjämning bör ske mellan arbetsgivarna.

SPV administrerar två av de förmånssystem som här behandlas, pensioner
och gruppliversättning. Kostnaden för dem motsvarar ca 92 % av de
förmåner som för närvarande finansieras med LKP. I SPV finns även en
försäkringsmässig kompetens för den typ av frågor som här avses. Huvud-
ansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör därför
åvila SPV. Med tanke på den ovan nämnda arbetsgivarpolitiska betydelsen
av dessa frågor avser regeringen att ge AgV ett inflytande vid fastställandet
av grunderna för beräkning av premiema.

Det är även av betydelse att partema på den statliga sektom i samband
med föreslagna förändringar av kollektivavtalen kan få uppgift om föränd-
ringarnas kostnadskonsekvenser för myndigheterna. Vid utövande av dessa
funktioner måste frågornas statsfinansiella betydelse beaktas.

5.7 Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en
förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den allmänna
löneavgiften m.m.

I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår
regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge
ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett
sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att den allmänna
löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende sjuklöneperioden föreslås
träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och skattehöjningarna föreslås träda

Prop. 1996/97:1

155

i kraft den 1 januari 1997 respektive 1 januari 1998.

Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar av
arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. När
en allmän löneavgift infördes och vissa skattehöjningar genomfördes fr.o.m.
den 1 januari 1995 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:122, bet.
1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149) beslöt dock regeringen att statliga
myndigheter och organisationer inte skulle kompenseras fr.o.m. den 1 juli
1995 för kostnaderna för löneavgiften och skattehöjningarna.

Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall
kompenseras för kostnaderna för den i prop. 1995/96:209 föreslagna för-
längningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skatte-
höjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompensa-
tion beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att kom-
pensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och skattehöjningar
som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998.

Prop. 1996/97:1

156

6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för Prop. 1996/97:1
budgetåret 1995/96

6.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa
nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår.
De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas
och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.

För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgiftsminskningar eller
inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). I tabell 6.1 redovisas
förändringarna i statsutgifterna under 1995/96.

Tabell 6.1 Budgetförändringar 1995/96, statsutgifterna

1000-tals kronor

Utgiftsanslag

Statsbudgeten

940 010 749

Tilläggsbudget (1995/96:FiU8)

+

40 603 000

Proposition 105

+

2 099 237

Vårpropositionen (1995/96:FiU10)

-

1 300 676

Övriga propositioner
(prop. 106 och 128)

+

29 000

Proposition 222

+

3 000 000

Förslag i denna proposition

-

13 522 852

I avsnitt 4 ger regeringen en närmare beskrivning av såväl utgifts- som
inkomstutvecklingen under innevarande budgetår. I beskrivningen ingår en
ny beräkning av statsutgifterna och statsinkomsterna baserat bl.a. på nya
antaganden.

Den av riksdagen godkända tekniska justeringen inom Försvarsdeparte-
mentets område, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en
kredit (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175), medför
att anslaget Al Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 583 miljoner
kronor.

De utgiftsökningar som föreslås i denna proposition uppgår till 1 224,9
miljoner kronor varav 100 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets
område, 88,3 miljoner kronor inom Socialdepartementets område, 4 miljoner
kronor inom Kommunikationsdepartementets område, 483 miljoner kronor

157

inom Finansdepartementets område, 167 miljoner kronor inom
Utbildningsdepartementets område, 318,6 miljoner kronor inom
Jordbruksdepartementets område samt 64 miljoner kronor inom Miljö-
departementets område. Finansiering sker i huvudsak inom respektive
departementsområde, förutom utgiftsökningen inom Utrikesdepartementets
område där finansiering sker såväl inom det egna departementsområdet som
genom neddragning av anslag inom Försvarsdepartementets område. Vidare
sker inom Finans, Jordbruks- och Miljödepartementens områden finansiering
helt eller delvis på statsbudgetens inkomstsida. Förslagen inom
Arbetsmarknadsdepartementets område påverkar inte anslagsnivåerna under
budgetåret 1995/96.

Samtidigt föreslås utgiftsminskningar på totalt 14 747,8 miljoner kronor.

Sammantaget föreslås i denna propositionen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 förändringar som innebär en
utgiftsminskning på 13 522,9 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

158

Tabell 6.2 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten

1000-tals kronor

Prop. 1996/97:1

Belopp

i stats-
budgeten

Förslag till
nytt anslags-
belopp

Förändring
Ökning (+)
Minskning (-)

Utrikesdepartementet

Bidrag till vissa internationell organisationer,
reservationsanslag

1 352 808

1 452 808

+

100 000

Summa:

1 352 808

1 452 808

+

100 000

Försvarsdepartementet

Försvarsmakten, ramanslag

55 965 440

41 282 688

-14 682 752

Summa:

55 965 440

41 282 688

-14 682 752

Socialdepartementet

Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet,
ramanslag

719 973

808 273

+

88 300

Summa:

719 973

808 273

+

88 300

Kommunikationsdepartementet
Utredningsarbete med anledning av
M/S Estonias förlisning

3 940'

7 940

+

4 000

Summa:

3 940

7 940

+

4 000

Finansdepartementet

Särskilt bidrag till kommuners och
landstings mervärdesskattesystem år 1996

0

483 000

+

483 000

Summa:

0

483 000

+

483 000

Utbildningsdepartementet

Försöksverksamhet med kvalificerad

yrkesutbildning, ramanslag

0

51 000

+

51 000

Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet, förslagsanslag

1 644 605

1 593 605

51 000

Högskoleverket, ramanslag

240 000

306 000

+

66 000

Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
reservationsanslag

78 799

128 799

+

50 000

Summa:

1 936 404

2 079 404

+

116 000

'Föreslaget i prop. 1995/96:105

11 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

159

Tabell 6.2 forts.

1000-tals kronor

Prop. 1996/97:1

Belopp

Förslag till

Förändring

i stats-

nytt anslags-

Ökning (+)

budgeten

belopp

Minskning (-)

Jordbruksdepartementet

för revalvering av jordbruksomräknings-

kursen, reservationsanslag

173 0002

489 600

+

316 600

Sametinget, ramanslag

15 082

17 082

4-

2 000

Summa:

188 082

506 682

+

318 600

Miljödepartementet

Investeringar inom miljöområdet,

reservationsanslag

285 668

335 668

4-

50 000

Förvaltningskostnader för

Lantmäteriverket m.m., ramanslag

7 32 356

718 356

14 000

Bidrag till Lantmäteritaxan, förslagsanslag

10 350

24 350

4-

14 000

Summa:

1 028 416

1 078 374

4-

50 000

Summa totalt:

61 222 021

47 699 169

-13 522 852

!)Föreslaget iprop. 1995/96:150

160

6.2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Prop. 1996/97:1

Vissa frågor i anslutning till användningen av anslaget Samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen

Det är ett mycket starkt svenskt intresse att en positiv utveckling runt
Östersjön fortskrider och drivs på. Riksdagen beslutade därför i juli 1996 att
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 1 miljard kronor till Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen (prop. 1995/96:222 avsnitt 5.4, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Medlen är avsedda att bekosta åtgärder
och projekt inom de fem områdena svensk exportindustri, energisystem,
ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur och samarbete för att skydda
miljön runt Östersjön samt för att öka handeln och investeringarna och i
övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i Östersjöregionen.
Regeringen beslutar om anslagets användning efter förslag från
statsministerns Östersjöråd. Några beslut om att ta anslaget i anspråk har
ännu inte fattats av regeringen.

För att det anvisade anslaget skall ge så stor effekt som möjligt är det
angeläget att det finns en betydande flexibilitet när det gäller sättet att använda
anslagsmedlen. Regeringen bör ha möjlighet att kunna gå in från svensk sida
i olika former, allt inom den ram som det anvisade anslaget utgör. Det är inte
alltid säkert att sådant utvecklingsstöd som anslaget är avsett för i första hand
bör ges i form av bidrag. Ofta kan ett lån vara en lämpligare stödform. Olika
former av garantier bör också kunna komma i fråga. I första hand bör
insatserna kanaliseras genom befintliga stödformer och organ.

För att en garantigivning skall kunna komma i fråga krävs dock att
riksdagen medger detta. Regeringen lägger stor vikt vid att ett sådant
medgivande ges. Regeringen föreslår att garantier får ställas ut intill ett belopp
av 2 miljarder kronor. Om det mot bakgrund av vunna erfarenheter senare
befinns att detta är otillräckligt återkommer regeringen med förslag om en
ändring av garantiramen.

Som kommer till uttryck i det förslag till budgetlag, som riksdagen för
närvarande prövar (se prop. 1995/96:220), skall avgifter tas ut för garanti-
åtaganden. Syftet med garantiavgifterna är att täcka kostnader för
administration och eventuella förluster. Avgifterna skall motsvara den
ekonomiska risk och de övriga kostnader som åtagandena innebär för staten.
Riksdagen kan dock medge att en avgift får sättas lägre än vad som är betingat
från mera försäkringsmässiga utgångspunkter för vissa angivna åtaganden.
Regeringen anser att det i den verksamhet som det av riksdagen anvisade
anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen är avsett för i
många fall kan finnas starka skäl för att inte ta ut så höga avgifter som annars
skulle vara motiverade från allmänna utgångspunkter och för att, om
omständigheterna i vissa fall motiverar det, helt underlåta att ta ut avgifter.
Riksdagen bör ge regeringen möjligheter härtill. Kostnaderna för
subventioner och eventuella förluster som kan uppkomma på grund av
garantierna bör belasta det anvisade anslaget. Om man beräkningsmässigt gör

161

ett antagande om en riskfaktor på 20 procent kommer anslaget att belastas
med 400 miljoner kronor med anledning av garantiförlustema. Även de
administrationskostnader som inte täcks med avgifter bör betalas från
anslaget. Det finns anledning att noga följa garantiernas riskutveckling och
anpassa garantigivningen så att erforderliga medel finns på anslaget för att
täcka de beräknade garantiförlustema.

Återbetalningar av lån och andra medel som kan komma att inflyta i den
verksamhet som bekostas från anslaget kan inte, enligt de principer för
redovisning mot anslag och inkomsttitlar som förslaget till budgetlag ger
uttryck för, tillgodoföras anslaget och på nytt komma till användning inom
ramen för anslagets ändamål. För att detta skall vara möjligt efter
budgetlagens föreslagna ikraftträdande den 1 januari 1997 behövs ett särskilt
medgivande av riksdagen. Enligt regeringens mening talar starka skäl för att
återbetalade lånemedel m.m. får återföras till anslaget och tas i anspråk för
nya stödprojekt m.m. Någon ytterligare nettobelastning på statsbudgeten,
utöver det anvisade anslagsbeloppet, är inte avsedd.

Tekniken med återförande av medel till anslaget, liksom andra moment av
redovisningsteknisk natur i stödverksamheten, bör kontinuerligt följas och
utvärderas mot bakgrund av vunna erfarenheter. Regeringen kommer att
återkomma till riksdagen om övervägandena i samband därmed ger anledning
till detta.

Prop. 1996/97:1

162

6.3 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Prop. 1996/97:1

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 9. Fredsbevarande verksamhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 1 352 808 000 kronor.

Anslaget, som är centralt för svensk utrikespolitik, används för civila och
militära fredsfrämjande och förebyggande insatser i olika delar av världen.
Den helt övervägande delen av beloppet, drygt en miljard kronor, har under
innevarande budgetår använts för insatser i f.d. Jugoslavien. Återstoden av
anslaget är i huvudsak intecknat av gjorda, pågående och planerade
internationella fredsfrämjande insatser.

Försvarsmakten har hemställt att regeringen från anslaget också skall
finansiera merkostnader till följd av tillämpning av skattelagstiftningen för
personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Denna merkostnad beräknas till

185,2 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att anslaget A 1.
Försvarsmakten uppfört på ijärde huvudtiteln, minskas med 100 miljoner
kronor. Resterande 85,2 miljoner kronor finansieras genom följande
utnyttjande av anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet:

-  15 miljoner kronor avseende medel som inom anslaget reserverats för
förlorad FN-ersättning vid övergången från UNPROFOR till IFOR.

-  12,2 miljoner kronor som avsatts för FN:s Rapid Reaction Force i f.d.
Jugoslavien och som inte kommer att utnyttjas härför.

-10 miljoner kronor som avsatts för eventuella oförutsedda materielförluster
inom IFOR.

Återstoden, dvs. 48 miljoner kronor, finansieras genom att minska det
utrymme som finns kvar inom anslaget för fredsfrämjande insatser under
återstoden av budgetåret.

Några ytterligare krav för nu pågående insatser från försvarsmakten
avseende anslaget B 9. eller det i budgetpropositionen föreslagna anslaget
B 4., inom utgiftsområde 5, föreligger inte och kommer inte att föreligga.

163

6.4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)

Prop. 1996/97:1

A Försvarsmakten m.m.

A 1. Försvarsmakten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens
verksamhet uppfört ett ramanslag på 55 965 440 000 kronor.

1 avsnitt 6.3 föreslår regeringen att resursförstärkningar på 185,2 miljoner
kronor inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde till del finansieras
genom en minskning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Regeringen föreslår därför en minskning av ramanslaget A 1. Försvarsmakten
med 100 000 000 kronor.

Den av riksdagen godkända (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr.
1995/96:175) tekniska justering, med anledning av att de utestående
förskotten ersatts med en kredit, medför att anslaget A 1. Försvarsmakten
reduceras engångsvis med 14 582 752 000 kronor.

Totalt föreslås anslaget Al. Försvarsmakten reduceras med
14 682 752 000 kronor.

164

6.5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Prop. 1996/97:1

F. Myndigheter under Socialdepartementet

F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamheten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 719 973 000 kronor.

Regeringens förslag: Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000
kronor för att täcka ett prognostiserat underskott i verksamheten
budgetåret 1995/96.

Bakgrund: Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som
central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt
22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-
hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS från landsting och kommuner
det formella huvudmannaskapet för de institutioner som bedömdes motsvara
behovet av efterfrågan av vårdplatser.

Verksamheten finansieras dels genom anslag, dels genom vårdavgifter
som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som låg till grund
för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet
beräknades att statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften av
ungdomshemmen och cirka en tredjedel av LVM-hemmen. I dagsläget svarar
den anslagsfinaniserade delen för cirka 26 procent av kostnaderna för LVM-
hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen. Fördelningen
mellan anslagsfinansiering och vårdavgifter överensstämmer således inte med
vad propositionen avsåg.

Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende
och därför svårplanerad. Den är ständigt utsatt för krav på förändring och
anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda
behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter
från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett
ett ekonomiskt underskott.

Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan av LVM-placeringar
minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakar ekonomiska
problem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns cirka 1 000 LVM-platser
mot idag cirka 625. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat antalet platser inom missbrukar-
vården genom att avveckla två institutioner samt skurit ned antalet platser vid
samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt med ytterligare neddragningar
av LVM-platser. Efterfrågan är större på ungdomssidan där man genomför
utbyggnad. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är dock förenad
med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra. I samband med

165

nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp till 18
månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner.

För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade
avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän.
Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En alltför hög avgiftsnivå
riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att de åtgärder som
SiS genomfort för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutioner-
na varit nödvändiga SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få
till stånd en optimal balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser
som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet eftersätts.

Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans beräknas ett underskott uppstå för innevarande budgetår.
Det är visserligen svårt att göra exakta prognoser för SiS verksamhet. Den
senaste uppföljningen pekar dock på att underskottet i verksamheten för
innevarande budgetår kommer att bli cirka 90 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000
kronor för innevarande budgetår. Regeringen har den 5 september 1996
uppdragit åt Riksrevisionsverket att utvärdera Statens institutionsstyrelses
hittillsvarande verksamhet och lämna förslag till eventuella åtgärder som kan
skapa förutsättningar för en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan av
platser vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.

Prop. 1996/97:1

166

6.6 Kommunikationsdepartementet                   Prop. 1996/97:1

(sjätte huvudtiteln)

B. Sjöfart

B 8. Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning

I statsbudgeten finns för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett
anslag på 3 940 000 kronor.

Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om
finska Utö. Fartyget förde estnisk flagg. Regeringen uppdrog den 28
september 1994 åt Statens haverikommission (SHK) att biträda i utrednings-
arbetet med anledning av förlisningen.

Riksdagen anvisade ett anslag på 3 940 000 kronor till utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget till statsbudgeten
för innevarande budgetår (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr.
1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren
1996.

Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att pågå under hela år 1996.
De tidigare anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader för det
fortsatta arbetet beräknas till 4 000 000 kronor.

D. Post och telekommunikation

D 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 210 000 000 kronor.

Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop.
1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994 tecknat ett
alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv
SOS-tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga
räddningstj änsten.

Det anvisade anslaget skall täcka statens kostnader för grundtjänsten enligt
avtal. Enligt avtalet ingår däremot inte kostnader för införandet av ett nytt
nödnummer, 112.

Eftersom introduktionen av det nya nödnumret kommer att påverka
bolagets verksamhet är det dock rimligt att SOS Alarm Sverige AB får
använda anslaget till att täcka en del av utgifterna i samband med den
pågående informationskampanjen för införandet av det nya nödnumret.

Regeringen föreslår därför att SOS Alarm Sverige AB, utöver kostnader
for grundtjänsten enligt avtal, får utnyttja högst 4 miljoner kronor av anslaget
till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112.

167

6.7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Prop. 1996/97:1

G. Bidrag och ersättning till kommunerna

G 7. Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings
mervärdesskattesystem år 1996

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande år.

Regeringens förslag: 483 miljoner kronor anvisas för att år 1996 reglera
övergången till ett nytt mervärdesskattesystem för kommuner och
landsting.

Den 1 januari 1996 ändrades systemet för återbetalning av mervärdesskatt
för icke skattepliktig verksamhet (skola, omsorg och sjukvård m.m.). För att
täcka kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera systemet
gjordes en ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen höjdes
med 19 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1996. Eftersom underlaget för att
fastställa denna reglering var osäkert uttalade regeringen under hösten 1995
att en uppföljning skulle göras när säkrare uppgifter fanns att tillgå (prop.
1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116).

Riksskatteverket lämnade under maj månad nya uppgifter om kommuner-
nas och landstingens ingående och utgående mervärdesskatt för de senaste
åren. Det finns nu således ett mer fullständigt underlag för att göra en slutlig
reglering för år 1996. Den sammanlagda regleringen på helårsbasis skall
enligt det nu framtagna underlaget uppgå till 22 482 miljoner kronor.
Underlaget har då justerats med hänsyn till att mervärdesskatten på livsmedel
sänktes den 1 januari 1996. Från detta belopp skall dras det tidigare reglerade
beloppet om 19 000 miljoner kronor. Från det totala regleringsbeloppet dras
för år 1996 också ett belopp om 2 999 miljoner kronor till följd av de
utbetalningar som i januari och februari 1996 har gjorts från det ordinarie
mervärdesskattesystemet och som beror på den eftersläpningseffekt som finns
i systemet. I januari och februari 1996 sker således utbetalningar som avser
december 1995, vilka minskar belastningen på mervärdeskattekontona med
motsvarande belopp. På motsvarande sätt kommer det under år 1997 att ske
utbetalningar från kontona i januari och februari som avser december 1996.
Avdraget om 2 999 miljoner kronor från det totala regleringsbeloppet är en
förutsättning för att uppnå den statsfinansiella neutralitet som förutsattes vid
den ursprungliga regleringen. Vid ett eventuellt avslutande av det nu införda
systemet och en återgång till ett statligt finansierat system kommer motsva-
rande eftersläpningseffekt att uppstå åt andra hållet. Statens utgifter för den
kommunala mervärdesskatten skulle då under det första året bara motsvara
11 månader, medan kommuner och landsting skulle ha kvar en månads
utgifter in på införandeåret. Vid en eventuell ny förändring av systemet skall
därför utgå kompensation till kommuner och landsting motsvarande

168

utbetalningen denna överskjutande månad.

Den återstående regleringen för år 1996 uppgår således till 483 miljoner
kronor. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att sammanlagt 483 miljoner
kronor anvisas på ett särskilt anslag, Särskilt bidrag avseende kommuners och
landstings mervärdesskattesystem år 1996.

För att justera för hanteringen av de landstingsfria kommunerna vid den
ursprungliga regleringen föreslås att hela bidraget tillförs landstingskontot hos
Riksgäldskontoret. Regeringen avser av samma anledning att uppdra åt
Riksskatteverket att föra över 63 miljoner kronor från kommunkontot till
landstingskontot.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av de generella
statsbidragen med 3 482 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 för att reglera
övergången till det nya systemet.

Föreslagen reglering har beaktas genom att denna kommunala mervärdes-
skatt inte längre belastar statens inkomsttitel avseende mervärdeskatt.

Prop. 1996/97:1

169

A. Skolväsendet

A 18. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 51 miljoner
kronor anvisade under förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m.

Regeringens förslag: En anslagsteknisk förändring genomförs som
medger att medel som anvisats till försöksverksamhet med kvalificerad
yrkesutbildning hösten 1996, men inte utnyttjas, i stället kan användas
under budgetåret 1997.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat om en försöksverk-
samhet med kvalificerad yrkesutbildning (prop. 1995/96:145, bet.
1995/96:UbU8, rskr. 1995/96:224) och har för budgetåret 1995/96 anvisat
medel motsvarande 51 miljoner kronor avseende 1 700 platser med
utbildningsstart hösten 1996 för detta ändamål under anslaget A 9. Bidrag till
viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (Prop 1995/96:105
och prop 1995/96:150 bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).

Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning har förberetts av en
organisationskommitté. Denna har omvandlats till en kommitté, Kommittén
för kvalificerad yrkesutbildning (U1996:02) med uppdrag att fullfölja
organisationskommitténs arbete och leda försöksverksamheten samt svara för
uppföljning samt för att en oberoende utvärdering kommer till stånd.
Verksamheten byggs ut under 1997 och 1998 till totalt 3 700 respektive
4 500 årsstudieplatser.

Kommittén har i skrivelse till regeringen uppgett att intresset för den
kvalificerade yrkesutbildningen är omfattande. Antalet hittills inkomna
ansökningar är stort. Med hänsyn till de kvalitetskrav som bör ställas på de
utbildningar som får delta i försöksverksamheten, bedömer emellertid
kommittén att det är osäkert om alla de 1 700 platser kan påböijas under
hösten 1996. Regeringen anser, mot bakgrund av det stora intresset för
försöksverksamheten, att det är mycket angeläget att de utbildningsplatser
som ej kan tas i anspråk under hösten 1996 istället kan starta år 1997.

Medlen för försöksverksamheten är innevarande budgetår anvisade på
förslagsanslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet och kan därför inte tas i anspråk nästkommande budgetår.
Regeringen föreslår att de under nämnda anslag beräknade medlen för
försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen - 51 miljoner
kronor - istället anvisas under ett nytt ramanslag A 18. Försöksverksamhet
med kvalificerad yrkesutbildning. Därmed ges möjlighet att disponera medel
nästkommande budgetår. Den av riksdagen beslutade omfattningen på
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning kan då bibehållas

170

oförändrad under perioden. Anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom Prop. 1996/97:1
det kommunala skolväsendet m.m. minskas i samma omfattning.

C. Universitet och högskolor m. m.

C 51. Högskoleverket

SUNET

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 30 miljoner
kronor anvisade under anslaget till högskoleverket.

Regeringens förslag: 66 miljoner kronor anvisas som extra engångsbe-
lopp för SUNET såvitt avser universitet och högskolor och statliga
museer.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen
(1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik tagit upp frågor som berör Swedish University Computer
NetWork (SUNET)- Detta skall ses som en nationell tillgång som skall kunna
utnyttjas av ännu fler, t. ex. hela biblioteksväsendet. För att SUNET skall
kunna utvecklas i sin nuvarande och utökade roll behövs en kraftig uppgrade-
ring av nätet. Detta gäller ryggradsnätet — som omfattar universitetsorterna
samt Luleå - samt anslutningarna till övriga högskolor, och statliga muséer.
Berörda kommuner skall vidare av staten under ett inledande skede erbjudas
anslutning till SUNET av huvudbibliotek, länsbibliotek och länsmuseer.

Regeringen tar upp frågan om målsättning, finansieringsformer och
resurser för SUNET i budgetpropositionen. För driften av ett uppgraderat
SUNET för universitetens och högskolornas del och för de statliga museerna
beräknas därvid medel under ett nytt anslag. Särskilda medel beräknas för de
kommunala anknytningarna.

Regeringen anser det vara motiverat att under det expansionsskede som
förestår under de närmaste åren underlätta måluppfyllelsen genom att anvisa
ytterligare medel för de statliga myndigheternas del utöver de reguljära
medel som beräknas under det nämnda anslaget i budgetpropositionen. Ett
engångsbelopp om 66 miljoner kronor bör därför anvisas för att förbrukas
under minst en treårsperiod.

171

D. Nationella och internationella forskningsresurser

Prop. 1996/97:1

D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet
Tekniskt forskningsinstitut

Regeringens förslag: Möjligheterna att inrätta ett nytt tekniskt
forskningsinstitut i Göteborg skall utredas. Institutets verksamhet skall
bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en utgångspunkt för det
fortsatta arbetet ställer staten en engångssumma av 100 miljoner kronor
till förfogande, varav 50 miljoner anvisas på tilläggsbudget, och 50
miljoner kronor får användas av redan anvisade medel under anslaget
C45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under
förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras.
Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. görs när
utredningen presenterat sitt förslag.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget, inte minst av samhällseko-
nomiska skäl, att Sverige upprätthåller en hög nivå på den tekniska
forskningen. Detta framförs idag från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademi-
en (IVA) gör bedömningen att statens insatser för forskning och utbildning
med teknisk inriktning bör öka. IVA anser att det bärande motivet för
samhället att rikta ökade insatser mot forskning och utbildning framför allt
inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen för utveckling,
tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter
mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och
näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av
satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt
Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning
och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning
och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En
bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De
forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och
förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället
och stärka näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att
högskolan och näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot
strategiska områden och öka nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR-
kommittén, som har gjort en översyn av samverkan mellan högskolan och
näringslivet, existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och
industrins FoU-verksamhet.

Det är viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade statliga
satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen och
näringslivet Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och forskarut-
bildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med syftet
att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig
investering som kan ge mycket goda resultat.

För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och

172

företagens behov av tillämpad forskning bör utredas möjligheterna att inrätta
ett stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig
inriktning, lokaliserat till Göteborg. En förebild bör kunna vara de tyska
Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation och
verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen
bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet
garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid högskolan
samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en högskola. Detta
innebär en nära samverkan mellan institut och universitet. Forskare och
doktorander från både högskolor i hela landet och industri kan engageras i
verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta forskartjänster. I stället
bör forskare vid högskola och industri tillfälligt kunna arbeta vid institutet,
vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan högskola, institut och industri.
Institutet kan på det viset möjliggöra ett naturligt flöde mellan högskola,
institut och industri, vilket kan leda till en effektiv kunskaps- och kompeten-
söverföring i båda riktningarna. Institutet bör, självt eller gemensamt med
tex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs universitet, förfoga över
laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för institutet att ta på sig uppdrag
som innebär att, genom såväl forskning som utvecklingsarbete, kunna
utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp. I den miljö som då
skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att
forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör
institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara
uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall
dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för
forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s
forskningsprogram etc.

Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell
resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle möjliggöra
för studenter att praktisera på institutet, som därmed också skulle bli en väg
ut i näringslivet I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom
kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasies-
kola) kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset
för teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan
forskning, skola och näringsliv.

Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en
engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att
utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till
finansiering av driftkostnader m.m. kommer att göras när utredningen
presenterat sitt förslag. Eventuella tillkommande kostnader för staten utöver
de 100 miljoner kronor som här har föreslagits, skall finansieras genom
omprioritering inom befintliga ramar. 100 miljoner kronor bör avsättas för
ändamålet för senare användning dels genom att 50 miljoner kronor anvisas
på tilläggsbudget under anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
dels genom att 50 miljoner kronor får användas av för innevarande budgetår
anvisade medel under reservationsanslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom

Prop. 1996/97:1

173

universitet och högskolor m. m.                                          Prop. 1996/97:1

Regeringen tar upp frågan om det avsedda institutet även i den forsknings-

politiska propositionen.

Finansiering av förslag avseende tekniskt forskningsinstitut och
SUNET ni. m.

Regeringen har beslutat att universiteten och vissa högskolor senast den 20
september 1996 skall återbetala sammanlagt 261 miljoner kronor till staten.

Regeringen anmäler detta även i budgetpropositionen för år 1997. Till följd
av den förstärkning av statsfinanserna som därigenom uppkommit anser
regeringen att det nu finns utrymme för de i det föregående nämnda
satsningarna på ett tekniskt forskningsinstitut och SUNET.

174

6.9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Prop. 1996/97:1

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

B 17. Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering
av jordbruksomräkningskursen

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 173 000 000 kronor.

Anslaget anvisades med anledning av att Sverige fick ge jordbrukssektorn
av EG finansierat kompensationsstöd till följd av revalveringen av jordbruk-
somräkningskursen, den s.k. gröna kursen, i januari 1996. Kronans gröna
kurs har därefter åter revalverats, varför anslaget nu behöver ökas för att ta
hänsyn till ytterligare stöd. Anslaget föreslås ökas med samma belopp som
kommer att utbetalas från EG-budgeten under tre år.

Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om
kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskursema före
den 1 juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L 312/7). Den 24 juli
1996 beslutade rådet att förlänga förordningens giltighet fram till den 31
december 1996. Förordningen föreskriver att Sverige, i det fall en sådan
sänkning av kursen sker, far bevilja stöd till jordbruket under tre på varandra
följande tolvmånadersperioder med böljan efter den månad då kursen
revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perioden skall minskas
med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden. Stödet far
inte inriktas på en viss produktion.

Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalvera-
des första gången den 11 januari 1996 med 3,3 procent. Den 6 juli skedde
ytterligare en uppskrivning, även denna gång med ca 3,3 procent. Det
innebär att EG:s förordning åter skall tillämpas för Sverige. Det nya
kompensationsbelopp som kommer att utgå från EG-budgeten uppgår till
totalt 316,6 miljoner kronor, vilket skall fördelas på tre år. För första
tolvmånadersperioden är stödet 158,3 miljoner kronor (augusti 1996 - juli
97). Perioden därefter utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp, dvs.
105,53 miljoner kronor. Den tredje tolvmånadersperioden (augusti 1998 - juli
1999) kommer slutligen en tredjedel, 52,77 miljoner, att betalas ut.

På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som
Sverige erhåller från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel
ökar med samma belopp. För utbetalning av det nya stödet krävs därför att
anslaget ökas med samma belopp.

Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i kommissionens förordning
(EG) nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om
kompensation för sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr
L305/60).

Förordningen tillåter att man, om stödet per jordbruksföretag och per år i
genomsnitt underskrider 400 ecu (omkring 3 500 kronor), avstår från att
fördela stödet direkt till företagen. Det stöd som kom Sverige till godo i och

175

12 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

med revalveringen i januari låg under denna gräns. Även denna gång är det Prop. 1996/97:1
genomsnittliga stödbeloppet så lågt, högst ca 1 800 kronor per företag och
år, att kostnaden för att fördela och betala ut det till företagen skulle bli
orimlig i förhållande till stödets storlek. Det bör således i första hand bli tal
om utbetalning för kollektiva åtgärder.

Därutöver föreskrivs att man i sådant fall får använda medlen antingen till
kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket eller till andra ändamål
som av EG-kommissionen redan godkänts för nationellt stöd. Ytterligare ett
krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k. additionalitets-
principen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek utgöra ett
komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta stöd inte
beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen.

Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av kommissio-
nen innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 30 juni 1997.
Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande att behandla
ärendet och ge sitt utlåtande.

På samma sätt som för det stöd som gavs med anledning av den tidigare
revalveringen, avser regeringen att utforma detaljplanerna för den andra
omgångens stöd och sedan i enlighet med tillämpliga EG-regler underställa
kommissionen planema för godkännande. Regeringen har för avsikt att
tillämpa samma principer för fördelningen som vid det tidigare tillfället. Det
bör noteras att även fiskerisektom berörs av revalveringen varför denna också
kan komma i åtjnutande av stödet. Åtgärder som kan komma ifråga är inom
forskning och utveckling, markandsfrämjande åtgärder samt sociala- och
miljöåtgärder. Regeringen kommer att ta slutlig ställning till programmet efter
samråd med företrädare för näringen.

D. Sametinget och rennäringen mm.

D1. Sametinget

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 15 082 000 kronor.

Sametinget är enligt sametingslagen ansvarig för att organisera valet till
tinget. Sametingets valnämnd är utsedd att ansvara för valet. Det är val vart
fjärde år. Nästa sametingsval äger rum i maj 1997. Arbetet med planeringen
av valet har påböljats. Sametinget har i sin anslagsframställning för år 1997
och i tilläggsansökan för innevarande budgetår yrkat 3 030 000 kronor för
valet. Beloppet avser bl. a. kostnader för annonsering och information om
valet, tryckning och utskick av röstkort och valsedlar, utbildning av
valförrättare och bidrag till partier.

Eftersom medel för valet inte budgeterats under anslaget gör regeringen
bedömningen att 2 miljoner kronor bör tillföras Sametinget för att administre-
ra valet i enlighet med sametingslagen.

Detta tillskott finansieras genom att förhandlingar med EG-kommissionen
har resulterat i att medel från EG:s budget kommer att erhållas för vissa
utgifter som ursprungligen budgeterats som nationella.

176

6.10 Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

A. Arbetsmarknad mm.

Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på kraftfulla insatser från
statsmakternas sida. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering mm har regeringen tydliggjort att arbetslösheten skall bekämpas
med välutbildade kvinnor och män. En viktig del i detta arbete är den
särskilda utbildningssatsningen. Av de nya platserna i vuxenutbildningen är
30 000 platser i högskolan. Fler studentbostäder är en förutsättning för att
ungdomarna skall kunna genomföra sin utbildning och lägga grunden till ett
livslångt lärande och därmed en stark ställning på arbetsmarknaden.

Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Att öka sysselsätt-
ningen inom denna del av arbetsmarknaden innebär inte bara att arbetslösa
byggnadsarbetare ges sysselsättning utan också att investeringarna ökar och
därmed att tillväxtens goda cirkel etableras.

De äldre arbetslösa har en svår ställning på arbetsmarknaden. Att snabbt
ge denna grupp kontakt med arbetslivet är av största vikt för att inte
permanent ställa dem utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen nu insatser som verkar
för tillväxt och mot långa tider av arbetslöshet och passivitet.

Prop. 1996/97:1

A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder

Regeringens förslag: Ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden
fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas
för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för vatje
studentrum.

Högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel under anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 får under tiden fram
till utgången av budgetåret 1997 användas för bidraget.

Skälen för regeringens förslag: Under sommaren 1996 har riksdagen
beslutat (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att
kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan - särskilt vid högskolor
utanför universitetsorterna - för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin
ställning i arbetslivet. Sammanlagt 30 000 nya årsstudieplatser kommer till
följd härav att inrättas under åren 1997-1999.

Den snabba utbyggnaden av antalet utbildningsplatser på de mindre
högskoleorterna kommer att starkt öka efterfrågan på ytterligare studentbostä-
der från dem som inte redan är bosatta på studieorten. Det är angeläget att
dessa bostadsförsöijningsbehov kan tillgodoses och att den nyproduktion som

177

behövs kommer igång snabbt.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att ett tillfälligt investeringsbidrag
lämnas för produktion av nya studentbostäder på dessa studieorter. Bidrag bör
kunna lämnas för bostäder för upp till 15 000 studerande med maximalt
25 000 kronor för vaije studentrum i lägenheter för en eller två studerande.
Det innebär att studentbostadsbyggandet kommer att kunna mer än för-
dubblas i förhållande till vad som annars kan förutsättas.

Bidraget bör lämnas för bostäder som tillkommer genom sådana ny- eller
ombyggnader som stöds med statlig bostadsbyggnadssubvention och för vilka
inte samtidigt annat statligt investeringsstöd lämnas. Underlaget för
bostadsbyggnadssubventionen bör minskas med motsvarande belopp.

Investeringsbidrag bör kunna lämnas för byggen som påböljas under tiden
den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och som färdigställs inom ett och
ett halvt år från påböljandet. Bidragsgivningen bör riktas in på sådant sätt att
bidragen går till de byggherrar som erbjuder de villkor som är förmånligast
för de boende. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare
bestämmelser i denna del.

Kostnaderna för investeringsbidraget bör få uppgå till sammanlagt högst
300 miljoner kronor. Endast en mindre del, ca 50 miljoner kronor, av denna
kostnad beräknas falla ut före utgången av budgetåret 1997.

Under tionde huvudtitelns reservationsanslag A 2. Arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder har budgetåren 1994/95 och 1995/96 under särskilda anslagspos-
ter beräknats sammanlagt över 6,7 miljarder kronor för ROT-åtgärder m.m.
resp, byggnadsinvesteringar m.m. I fråga om vissa av de ändamål för vilka
medel har beräknats har också särskilda ramar beslutats av riksdagen. Sista
dagen för påböljande av arbeten eller för ansökan om stöd har nu passerats
såvitt gäller flera av dessa stödformer. Såvitt redan nu kan bedömas kommer
de fastställda ramarna inte alltid att utnyttjas fullt ut.

Motivet till att anvisa särskilda medel för insatser inom ROT- och
bygginvesteringsområdena var att öka byggsysselsättningen. Arbetslösheten
inom byggsektorn är fortfarande hög. Det är angeläget att de avsatta medlen
utnyttjas för att öka sysselsättningen inom denna del av arbetsmarknaden.

Kostnaderna för investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder
bedöms mot denna bakgrund under år 1997 kunna finansieras inom ramen
för de åtaganden som gjorts för de sysselsättningsprogram som beslutades
under åren 1994 och 1995. En avstämning i denna del kan dock göras först
sedan dessa program i huvudsak genomförts. Regeringen avser att i
anslutning till vårpropositionen 1997 återkomma till riksdagen med förslag
till permanent finansiering av det nu föreslagna investeringsbidraget.

Överblicken över medelsbehovet för de redan pågående programmen
behöver förbättras. I fråga om vissa av de stödformer som ingår i
programmen har någon sista dag för ansökan om utbetalning av stöd inte
ställts upp. Regeringen avser därför att föreskriva att ansökan om utbetalning
av stöd skall göras inom sex månader efter det att de stödberättigade arbetena
skall ha slutförts, såvida inte annat redan finns föreskrivet eller — i det
enskilda fallet - särskilda skäl finns att medge en utsträckt tid. De som har
ansökt eller fatt beslut om stöd kommer att underrättas om att en sista dag för
utbetalning införs.

Prop. 1996/97:1

178

A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

Prop. 1996/97:1

Tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

Regeringens förslag: Starten för anordnande av offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den
1 november 1996.

Kostnaderna för ersättning till deltagarna i åtgärden får belasta anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i sysselsättnings-
propositionen (prop. 1995/96:222), att personer som fyllt 55 år och äldre och
som uppbär arbetslöshetsersättning skall få delta i offentliga tillfälliga arbeten.
Åtgärden vänder sig till personer som varit inskrivna som arbetslösa vid
arbetsförmedlingen i 24 månader eller längre. Åtgärden skall finnas under
åren 1997 och 1998. Ersättningen till den enskilde föreslogs vara densamma
som inom aktivitetsstödet. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget
(yttr.l995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft
den 1 januari 1997.

Det svåra läget på arbetsmarknaden gör att regeringen finner det angeläget
att så snart som möjligt ge de äldre arbetslösa tillfälle till en aktiv kontakt med
arbetslivet och därmed möjligheter att återgå till reguljär anställning. Ju
längre tid de äldre arbetslösa står utanför arbetslivet desto större är risken för
långvarig passivitet och bidragsberoende.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft redan den 1
november 1996. Förslaget innebär en ändring av ikrafträdandebestämmelsen
av ovan nämnda lag. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsde-
partementet. I 2 § lagen görs en hänvisning till lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
med utgångspunkt i dess respektive lydelse per den 1 januari 1997. Detta
torde dock sakna betydelse vid tillämpningen av lagen.

Kostnaden för åtgärden under innevarande budgetårs två sista månader
beräknas till högst 60 miljoner kronor och föreslås belasta anslaget A 5.
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

179

Stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa    Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: De personer som deltar i offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa får ett tillägg med 45 kronor per dag på sitt
aktivitetsstöd.

Skälen för regeringens förslag: Det är lika viktigt att skapa incitament för
att få de äldre arbetslösa att ta del i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
som arbetsförmedlingen erbjuder som att det är kvalitet i de insatser som skall
bedrivas inom den offentliga sektorn inom ramen för offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa. Det är angeläget att de individer som deltar i
åtgärden finner sina insatser menings- och värdefulla. Anvisningstidens
längd, karaktären på arbetsuppgifterna och målgruppens bakgrund när det
gäller erfarenhet och ålder medför att det är befogat att till aktivitetsstödet
också lägga en stimulansersättning. Denna ersättning bör lämpligen vara i
form av ett fast krontalsbelopp så att den får en fördelningspolitisk profil.
Regeringen föreslår därför ett tillägg med 45 kronor per dag utöver den
ersättning individen har enligt aktivitetsstödet. Kostnaden för denna
stimulansersättning är beräknad till 6 miljoner kronor. Finansieringen av
dessa medel skall ske genom en indragning av investeringsmedel från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

180

6.11 Milj ödepartementet (fj ortonde huvudtiteln)

A.    Miljövård

A 4.   Investeringar inom miljöområdet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 285 668 000 kronor.

Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets förordning (EEG) nr
1973/92 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få
bidrag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s ekologiska
nätverk Natura 2000. Bidrag kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan
från myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag sker
en gång per år. För Sveriges del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta
projekt som är de för naturvården mest angelägna. Därefter lämnas priorite-
ringsförslag till kommissionen. Kommissionen är inte bunden att följa
Naturvårdsverkets prioriteringar. Det finns inte heller bestämmelser om hur
LIFE-medel skall fördelas mellan medlemsländerna.

Regeringen beräknar att kommissionen under budgetåret 1995/96, som
innefattar två fördelningstillfallen, fattar beslut om att bevilja Naturvårdsver-
ket LIFE-bidrag på i storleksordningen 50 miljoner kronor. Utbetalningen av
LIFE-bidragen delas ofta upp på flera år eftersom de sker i den takt projekten
fortskrider. Motsvarande belopp förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga
bidrag från EG.

C. Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet mm.

C 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 10 350 000 kronor. Från anslaget betalas utgifter för de
s.k. nedsättningsbeloppen enligt förordningen (1995:1459) om avgifter vid
lantmäteriförrättningar.

Anslaget beräknas under artonmånadersperioden komma att överskridas
med 14 miljoner kronor beroende på att ett stort antal sakägare varit
berättigade till nedsatt taxa bLa. i samband med större lantmäteriförrättningar.
Med anledning av detta förhållande bör 14 miljoner kronor tillföras anslaget
C3. Bidrag enligt lantmäteritaxan. Överskridandet finansieras genom att
anslaget Cl. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. minskas med
motsvarande belopp. Regeringen behandlar i 1997 års budget närmare frågan
om den framtida utformningen av de s.k. nedsättningsbeloppen.

Prop. 1996/97:1

181

7    Vissa skattefrågor

7.1    Inledning

Regeringen redovisar i denna proposition och i ett antal särskilda proposi-
tioner skatteförslag med effekter för budgetåret 1997 och de därpå följande
budgetåren.

Förslagen har i flera fall aviserats i olika propositioner presenterade
under våren 1996. Hit hör förslaget om nedjustering av skiktgränsen vid
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, som aviserades i
prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000,
ändrade anslag for budgetåret 1995/96, finansiering m.m. I samma proposi-
tion aviserades det nu presenterade förslaget om att ersätta den nuvarande
skatten på el från vattenkraftverk med en fastighetsskatt.

Utöver redan aviserade förslag redovisas här också förslag om vissa
justeringar av skatterna på energi. Vidare lämnas förslag om förändringar
av alkoholskatten m.m. Slutligen föreslås vissa begränsningar såvitt gäller
skattefriheten vid privatinförsel av vissa alkoholhaltiga drycker.

Regeringen redovisar, utan att lämna förslag, också sin bedömning vad
gäller beskattningen vid s.k. självförvaltning av bostäder.

Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter inhämtats från Riks-
skatteverket och Generaltullstyrelsen, vilka framfört vissa synpunkter av
tekniskt slag.

En fullständig redovisning av de olika förslagens effekter på statsbudget
och offentlig sektor återfinns i avsnitt 4.5.

Prop. 1996/97:1

Lagrådet

Lagförslagen i denna proposition avser ändrade skattesatser och andra jus-
teringar av tekniskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens
bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

7.2 Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig
inkomstskatt

Regeringens förslag: Skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomst-
skatt på förvärvsinkomster skall för inkomståret 1997 uppgå till
209 100 kronor. Justeringen av skiktgränsen inför efterföljande inkom-
står baseras på denna nivå.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för
att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, finansiering m.m. aviserade regeringen förslag om viss begräns-

182

ning av uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för
inkomståret 1997. Den aviserade förändringen har som bakgrund bl.a. den
förändring av beskattningen av bilförmån som samtidigt aviserades och
som medför ett visst inkomstbortfall för det allmänna.

Skiktgränsen bestämmer den nivå för den beskattningsbara inkomsten
över vilken statlig inkomstskatt utgår. Hur skiktgränsen skall bestämmas
finns angivet i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
(SIL). Reglerna innebär att skiktgränsen räknas upp inför vaije nytt inkom-
står. Uppjusteringen baseras i princip på den procentuella förändringen i
den allmänna prisnivån (KPI) med ett tillägg av två procentenheter.

Som ett led i saneringen av de offentliga finanserna beslutade riksdagen
hösten 1994 att uppjusteringen inför inkomståren 1995 - 1998 skulle be-
gränsas i viss utsträckning. Samma begränsning gäller vid beräkningen av
basbeloppsanknutna offentliga utgifter. Begränsningen innebär att enbart en
viss andel av den faktiska inflationen beaktas och att samma andel tillämpas
när tillägget beräknas. Vid uppjusteringen inför inkomståret 1997 uppgår
denna andel till 60 %. Med faktisk inflation avses fr.o.m. i år förändringen
i konsumentprisindex från juni månad andra året före inkomståret till juni
månad året före inkomståret. De tidsbegränsade ändringarna i skatteskalan
togs in i en särskild lag, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar.

Vid gällande regler kan skiktgränsen för inkomståret 1997 beräknas till
212 200 kr. Denna beräkning baseras på en faktisk inflation under perioden
juni 1995 - juni 1996 på 0,48 %. Då det särskilda tillägget och nedräkning-
en till 60 % beaktas erhålls ovan redovisade nivå för skiktgränsen
inkomståret 1997 före det nu aktuella förslaget.

Enligt regeringens mening är det önskvärt att korrigeringen av skiktgrän-
sen för inkomståret 1997 inte medför att denna i absoluta tal sjunker i för-
hållande till den nivå som gäller för inkomståret 1996, dvs. 209 100 kr. Mot
denna bakgrund föreslås att skiktgränsen för inkomståret 1997 fastställs till
209 100 kr. Förändringen innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3 100
kr lägre än vid tillämpning av gällande regler. Justeringen av skiktgränsen
inför därpå följande inkomstår följer gällande regler men baseras på denna
lägre nivå.

Förslaget föranleder ändringar i 2 § lagen om beräkning av statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. För taxe-
ringsåren därefter, dvs. fr.o.m. inkomståret 1999, kommer enligt nu gällan-
de bestämmelser den årliga uppräkningen av skiktgränsen i stället att ske
enligt bestämmelserna i 10 § SIL. En justering av skiktgränsen i 10 § SIL så
att den ansluter till skiktgränsen enligt den särskilda lagen som gäller för
1996-1999 års taxeringar kommer då att bli nödvändig.

Den föreslagna ändringen av skiktgränsen föreslås träda i kraft den 1
januari 1997 och tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering med vissa undantag
som närmare anges i övergångsbestämmelserna.

Enskilda näringsidkare kan i undantagsfall ha ett beskattningsår som inte
sammanfaller med kalenderår. Det innebär att de vid 1998 års taxering kan
komma att beskattas för inkomster som hänför sig till år 1996. Förslaget till
justering av skatteskalan kan ge upphov till skärpt beskattning som träffar

Prop. 1996/97:1

183

inkomster som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För att ändringarna
inte skall komma i strid med regeringsformens bestämmelser om förbud
mot retroaktiv skattelagstiftning bör den föreslagna ändringen av
skiktgränsen inte tillämpas för skattskyldiga med beskattningsår som böljat
senast den dag då denna proposition avlämnas till riksdagen. För att förhin-
dra vissa möjligheter till skatteplanering bör de nya reglerna emellertid
gälla för näringsidkare vars verksamhet påböljats efter nämnda datum.
Regeringen föreslår därför med stöd av 2 kap. 10 § regeringsformen att de
nu berörda reglerna skall tillämpas från och med den 21 september 1996.

De föreslagna övergångsreglerna innebär att om äldre bestämmelser
skall tillämpas i fråga om beräkning av statlig inkomstskatt skall dessa til-
lämpas på hela den skattskyldiges inkomst av förvärvsverksamhet.

7.3 Fastighetsskatt på elproduktionsenheter

7.3.1   Bakgrund

Vattenkraftsskatt regleras i dag i lagen (1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft. Skatten tas ut av den som inom landet framställer elektrisk kraft
i ett vattenkraftverk med en installerad effekt av minst 1 500 kW. Pump-
kraftverk har uttryckligen undantagits. Under tiden 1 september 1996-30
juni 1997 uppgår skatten till 5 öre per kWh för kraft som är producerad i
anläggningar som tagits i drift före år 1973. Om kraften produceras i an-
läggningar som tagits i drift under åren 1973-1977 uppgår skatten till 2,5
öre per kWh. För anläggningar som tagits i drift senare utgår ingen skatt
(prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS
1996:689). Efter utgången av juni 1997 gäller att skatten är 6 öre per kWh
för anläggningar som tagits i drift före 1973 och 3 öre per kWh för dem
som tagits i bruk 1973-1977.

Vattenkraftsskatten har varit föremål för översyn av utredningen om
kraftföretagens vinster vars förslag presenterades i betänkandet SOU
1991:8, Beskattning av kraftföretag.

Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns till-
gänglig i ärendet (dnr 457/91).

7.3.2   Beskattning av vattenkraft

Den som producerar elkraft bedriver näringsverksamhet och inkomsterna
härav beskattas enligt de regler som gäller för sådana inkomster. Härut-över
utgår ytterligare skatter. En av dem är den särskilda skatt som utgår enligt
den ovan nämnda lagen om skatt på viss elektrisk kraft. Beskattning av
vattenkraft motiveras ofta av läges- eller knapphetsräntor, vilka uppkom-
mer från ekonomiskt värdefulla naturresurer som finns i begränsad mängd.
När den nuvarande vattenkraftsskatten infördes motiverades den bl.a. av
behovet att förhindra en alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre
vattenkraftstillgångar. Anläggningarna förändras emellertid gradvis genom

Prop. 1996/97:1

184

nyinstallationer. Till följd av ökande fömyelseinvesteringar kommer allt
fler anläggningar att behöva omklassificeras åldersmässigt. Denna omstän-
dighet, tillsammans med att skatten årligen tas ut med samma nominella
belopp, innebär realt sett en minskad skattebelastning på kraftföretagen.

Den nuvarande skillnaden i beskattningen av gamla och nya anläggning-
ar kan ge upphov till betungande långsiktiga och kortsiktiga effektivitets-
förluster. Exempel på sådana förluster kan vara att kraftföretagen bygger
om anläggningar för tidigt och i allt för stor omfattning och att skatten
snedvrider kostnadsrangordningen mellan anläggningar inom sektorn.

Enligt utredningen bör en skatt ur samhällsekonomisk synpunkt ha så
liten inverkan på produktions- och investeringsbeslut som möjligt. Detta
innebär att skatter som påverkar de rörliga produktionskostnaderna bör
undvikas.

Regeringen delar också utredningens bedömning att det finns grund för
påståendet att nuvarande beskattningsmodell innebär risk för ineffektivitet
i utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar. Särskilt stor är risken för att
handeln med el inom Norden påverkas.

Den av regeringen föreslagna avregleringen av elmarknaden skapar
förutsättningar för en ökad integrering av de nordiska elmarknaderna. Däri-
genom skall konsumenternas ställning på elmarknaden stärkas och de sam-
lade produktionsresurserna i Norden utnyttjas så effektivt som möjligt. Det
är angeläget att inte beskattningen av kraftproduktionen motverkar dessa
syften. Det finns därför starka skäl för att ändra beskattningsmodellen från
den nuvarande, som är begränsad till vissa årgångar av vattenkraftanlägg-
ningama, till en mer generell sådan.

7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Nuvarande beskattning av vattenkraftverk med
en skatt baserad på producerade kWh ersätts med en fastighetsskatt
baserad på markvärdet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. En
förutsättning är dock att markvärdena fastställs enligt nu gällande principer
för fastighetstaxering.

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna syns det inte finnas någon
avvikande mening från utredningens slutsats om vattenkraftsskattens långs-
iktiga brister i effektivitetsavseende. Däremot redovisas delade meningar
om för- och nackdelarna med en särskild beskattning av just vattenkraftsin-
dustrin.

Bland de remissinstanser som är för en fortsatt särskild beskattning åbe-
ropas möjligheterna till en direkt regional återföring av vattenkraftens vins-
ter. Näringsjrihetsombudsmannen, NO, är av principiella skäl mot en fort-
satt särskild beskattning. Om emellertid budgetskäl talar för en särskild
beskattning anser NO att utredningens förslag om skatt på lägesräntor är att
föredra. Vattenfall anser att det inte finns anledning till ytterligare skatt

185

utöver bolagsskatt, mervärdesskatt och vissa riktade avgifter. Om ytterliga-
re skatteintäkter behövs bör detta i så fall inte drabba kraftföretagen speci-
ellt. Vattenfall anser vidare inte att det finns några lägesräntor att beskatta
men finner att förslaget som sådant uppfyller de krav som bör ställas på en
skatt som har till uppgift att beskatta lägesräntor. Även Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO, avstyrker en särskild beskattning och framhåller
att frågan om beskattning av elektrisk kraft hör till området för den
allmänna energibeskattningen och miljöavgiftsuttaget.

Riksskatteverket, RSV, ser inget hinder från skatteadministrativ synpunkt
att använda markvärdena vid beskattning men anser det dock vara svårt att
utläsa om utredningen avsett att anläggningar med samma produktionsförmå-
ga men med olika återanskaffningskostnad kommer att få olika markvärden
och därmed även olika beskattning. Närings- och teknikutvecklingsverket,
NUTEK, finner att skatteforslagets principiella konstruktion måste underkas-
tas en utförligare analys innan det genomförs och befarar att det kan vara
svårt att i praktiken ta fram ett taxeringsunderlag som på ett tillförlitligt sätt
återspeglar anläggningarnas fallränta.

Vattendomstolen vid Stockholms tingsrätt finner att den föreslagna skatten
teoretiskt skulle kunna inverka på kostnaderna hos ett anhängiggjort
vattenföretag och därigenom påverka domstolens bedömning av dess
lönsamhet. Emellertid anser domstolen att beskattningens inverkan är så
marginell att man torde kunna bortse från den.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det olämpligt att basera skatt på
markvärdet eftersom detta fastställs genom ett starkt schabloniserat
värderingsförfarande.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten
innebär risk för ineffektivt utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Av
denna anledning har fråga uppkommit om det går att finna lämpliga
alternativa baser för skatten som inte medför nämnda negativa effekter.

De tänkbara alternativ som utredningen anser står till buds är skatt per
kW, vinstskatt och fastighetsskatt. Utredningen har utförligt beskrivit dessa
skattemodellers respektive effekter från effektivitets- och fördelningssyn-
punkter på både kort och lång sikt. Utredningens slutsats efter genomgången
av de olika alternativen är att fastighetsskatt är den modell som bäst uppfyller
önskemålet om att begränsa skatternas effektivitetskostnader. Som utredning-
en påvisat kan den nuvarande utformningen av skatten leda till effektivitets-
förluster i framtiden. Skatten är inte förenlig med effektivitet på en
konkurrensutsatt elmarknad. Den teoretiskt mest tilltalande skattebasen är
lägesräntoma inom kraftproduktionen. Fördelarna med en beskattning av
lägesräntoma i förhållande till nuvarande skatteuttag kan sammanfattas enligt
följande:

- följsamhet gentemot elpriserna

- följsamhet gentemot anläggningarnas avkastningsförmåga

- ingen påverkan på de rörliga produktionskostnaderna

- ingen ökad övervältring mot konsumentledet jämfört med andra
modeller.

De principiella utgångspunkterna för utredningens slutsatser har inte

Prop. 1996/97:1

186

ifrågasatts av remissinstanserna.

Vattenkraften är en begränsad naturresurs. Beskattningen av denna knappa
naturresurs bygger på det förhållandet att ägaren kan tillgodogöra sig ett
överskott vid nyttjandet av naturresursen. Det uppstår en s.k. knapphetsränta,
i detta fall benämnd lägesränta eller fallränta.

Förekomsten av lägesräntor vid kraftproduktion lämpar sig särskilt väl för
beskattning. Sådan beskattning är nämligen förenad med låga samhälls-
ekonomiska effektivitetskostnader. I jämförelse med den nuvarande vatten-
kraftsskatten framstår lägesräntan som den teoretiskt mest tilltalande
skattebasen beträffande vattenkraftproduktionen. Den del av avkastningen
eller överskottet som är hänförlig till just lägesränta går dock inte att utläsa
i kraftföretagens årsredovisningar vilket omöjliggör en direkt skatt på
lägesräntor.

Lägesräntan går dock att härleda genom en indirekt metod. Vid fastig-
hetstaxeringen av sådana elproduktionsenheter som utgörs av vattenkraftverk
används en avkastningsmetod för att få fram enhetens marknadsvärde.
Metoden bygger på en beräkning av nuvärdet av de framtida överskott som
anläggningen förväntas ge. En del av överskottet avser rimligtvis en
avkastning på det investerade realkapitalet, vilket i kapitaliserad form
motsvarar byggnadsvärdet. Restposten är således markvärdet och represente-
rar därmed den del av den kapitaliserade avkastningen som utgörs av
lägesräntan. Nuvärdet av de årliga lägesräntoma motsvaras alltså av det
markvärde som framkommer vid fastighetstaxeringen.

Eftersom det taxerade markvärdet således från teoretiska utgångspunkter
utgör en lämpligare skattebas än nuvarande åldersdifferentierade skatt per
kWh, återstår för regeringen att ta ställning till om det markvärde som erhålls
vid fastighetstaxeringen i praktiken står i överensstämmelse med resone-
manget om lägesränta.

Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152, FTL). I begreppet elproduktionsenhet innefattas bl.a.
vattenkraftverk, outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får
byggas ut samt värmekraftverk.

Den övergripande värderingsmodellen

Produktionen av elkraft i Sverige sker både genom vattenkraft och olika slag
av värmekraft. Värderingen av vattenkraftverken grundas från och med 1981
års allmänna fastighetstaxering på en renodlad avkastningsmetod. För
värmekraftverken tillämpas i stället en produktionskostnadsmetod, dvs.
värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (återanskaffnings-
kostnadema) varvid hänsyn tas till värdeminskning.

Vad avser kraftproduktionen fungerar den svenska elmarknaden i stora
drag så att värmekraftanläggningama bidrar till att vattenkraften kan utnyttjas
på ett optimalt sätt. Detta har att göra med att vattenkraften måste dimensio-
neras för att säkra produktionen även under vattenfattiga år. Värderingsmo-
dellen beaktar att värmekraften således faktiskt innebär förhöjda avkastnings-
värden för vattenkraften. Därför jämkas vattenkraftens avkastningsvärden så

Prop. 1996/97:1

187

att det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraftverk motsvarar
det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar skulle
värderas med ledning av gällande tariffer. Således utförs först en avkast-
ningsvärdering för kraftproduktionen som helhet. Därefter sker en reduktion
med det åsatta värde som ansetts som rimligt för värmekraften. Återstoden
fördelas sedan på vattenkraften.

Beräkning av taxeringsvärdet

Taxeringen av taxeringsenhet med vattenkraftverk inleds med att det totala
värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt vattenkraftverk bestäms
värdet med utgångspunkt från dess utbyggnadseffekt. Denna betecknas
taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden beträffande utnytt-
jandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxeringseffekten i kilowatt
multipliceras med ett riktvärde som i sin tur bestäms genom en kapitalisering
av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. Hänsyn
tas därvid till att årskostnaderna varierar med anläggningskostnaderna.

Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i ett
byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms byg-
gnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrifter.
Härvid får dock inte 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga enhetens
totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett efter
nybyggnadsåret.

Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala
värde och 75 % av återanskaffhingskostnaden för enhetens byggnader.
Skulle 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga det totala värdet skall
markvärdet bestämmas till 0 kr.

Enligt den prisnivå som tillämpades vid den senaste allmänna fastig-
hetstaxeringen av elproduktionsenheter år 1994 skall markvärdet sättas till
0 kr vid en återanskaffningskostnad om 25 000 kr/kW.

I Sverige finns 1 096 elproduktionsenheter som utgör bebyggda vattenfall.
Deras totala taxeringsvärde uppgår till ca 112 miljarder kr, varav markvärdet
utgör ca 73 miljarder kr.

Som framgår av redogörelsen av reglerna för fastighetstaxeringen tas
numera hänsyn till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraftan-
läggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen
beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. Mindre lönsamma
anläggningar är således de med större andel återanskaffningskostnad.

Vidare har framgått att det taxerade markvärdet varierar med anlägg-
ningens återanskaffningskostnad. Ju högre återanskaffhingskostnaden är
desto lägre blir markvärdet. För nyare anläggningar som har de högsta
återanskaffningskostnadema hänför sig naturligtvis den övervägande delen
av, eller t.o.m. hela avkastningen till det investerade realkapitalet som
byggnader och andra produktionsmedel. En relativt mindre del eller ibland
ingen del alls återspeglar då lägesräntan genom markvärdet.

Prop. 1996/97:1

188

En annan fordel med att utnyttja det taxerade markvärdet som skattebas är
att förändringar i relativpriset på el, som innebär förändrad lönsamhet för
befintliga anläggningar, får genomslag i taxeringsunderlaget. På så sätt
anpassas skatteuttaget till förändringar i elprisnivån.

Det är mot bakgrund av ovanstående som regeringen anser att det taxerade
markvärdet på ett tillfredsställande sätt kan anses återspegla fallräntan i
respektive vattenkraftverk. Förutsättningen är dock, som utredningen
påpekar, att anläggningarnas byggnadsvärden beräknas på grundval av
återanskaffningskostnaden och inte efter bokföringsmässigt värde. Genom
att metoden beaktar återanskaffningskostnaden differentieras skatten med
hänsyn till vad anläggningen såsom ny hade kunnat avkasta. Skatten baseras
således på den potentiella avkastningsförmågan.

Utredningen har i ett särskilt avsnitt i betänkandet behandlat frågan om
skatt på installerad effekt. Till skillnad mot vad Riksskatteverket, RSV, anfört
finner regeringen därför att utredningen beaktat att enheter med samma
produktionsförmåga kan få olika beskattning.

Utredningen har ansett att berörda företag bör få möjlighet att granska
markvärdena eftersom värdena inte tidigare beskattats. I ett särskilt yttrande
till utredningens förslag anser en expert att nya taxeringsvärden måste
inväntas innan markvärdet beskattas, eftersom gällande taxeringsvärden inte
åsatts med tanke på att de skulle ligga till grund för beskattning. Även några
remissinstanser har berört frågan.

Regeringen utgår från att kvaliteten på taxeringsvärdena inte påverkas av
att en fastighetskategori är undantagen från uttag av fastighetsskatt. De vid
1994 års allmänna fastighetstaxering fastställda markvärdena måste anses
utgöra en, även från dessa synpunkter sett, tillfredsställande bas för uttag av
fastighetsskatt.

7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten avskaffas.
Fastighetsskatt skall tas ut med sammanlagt 3,42 % av markvärdet på
sådan elproduktionsenhet som utgörs av vattenkraftverk och till sådana
hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med
outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt
taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över
förslagen i lagtekniskt och administrativt avseende. RSV anser att förändring-
en frän elproduktionsskatt till fastighetsskatt inte medför någon nämnvärd
skillnad. Länsstyrelsen i Älvs borgs län befarar att skatt kommer att tas ut på
alla slag av elproduktionsenheter utom värmekraftverken, t.ex. vindkraftan-
läggningar, om inte en tydligare avgränsning görs av vad som avses med
elproduktionsenhet.

189

Skälen för regeringens förslag: Av skäl som redovisats i det föregående
bör beskattningen av vattenkraft läggas om från nuvarande åldersdifferentie-
rade skatt per kWh till en fastighetsskatt. Regeringen föreslår därför att den
nuvarande lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs och ersätts med
bestämmelser som tas in i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Från och med den 1 januari 1996 tas fastighetsskatt ut med 0,5 % på
taxeringsvärdet på alla industrienheter inklusive elproduktionsenheter.
Riksdagsbeslutet om fastighetsskatt på industrienheter bygger på förslagen
i prop. 1994/95:203, Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen.
Detta innebär att bestämmelser om skatteplikt för elproduktionsenheter redan
införts i 1, 3 och 4 §§ lagen om statlig fastighetsskatt.

Vad gäller den närmare utformningen av lagtexten i 3 § fastighetsskattela-
gen har regeringen valt att liksom utredningen anknyta till den definition av
elproduktionsbegreppet som återfinns i FTL. Begreppet är där uttömmande
reglerat och man kan utan svårighet ange vilka taxeringsenheter som
omfattas av den nu föreslagna fastighetsskatten och vilka taxeringsenheter
som endast omfattas av den redan beslutade fastighetsskatten om 0,5 %.

De elproduktionsenheter som bör komma i fråga är dels taxeringsenhet
med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda reglerings-
anläggningar, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas ut, dels slutligen taxeringsenhet vars
huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

Som framgår utgör de uppströms belägna regleringsanläggningama inte
egna taxeringsenheter utan de beaktas vid taxeringen av det kraftverk som
har nytta av anläggningen. Vidare bör de outbyggda vattenfallen omfattas
om de har taxerats. Taxering av dessa sker nämligen endast om de med
säkerhet kan bebyggas.

I den nu nämnda kretsen av elproduktionsenheter har även tagits med de
taxeringsenheter som har rätt till andels- eller ersättningskraft. Vad som
avses med andels- eller ersättningskraft framgår av 9 kap. vattenlagen
(1983:291). Den vars fallhöjd tas i anspråk i samband med utbyggnad av ett
vattenfall får under vissa förutsättningar del i kraftproduktionen genom
erhållande av kraft. Härtill är också knuten en skyldighet att bidra till
anläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhållande till andelens
storlek. Rätten till andelskraften är förenad med viss fastighet. Andelskraften
ersätter det tidigare institutet ersättningskraft, vilket var en ersättningsform
som kom i fråga när någons vattenkraft togs i anspråk. Ersättningen kunde
då utges i form av kraftöverföring.

Det föreligger ett intimt samband mellan dessa rättigheter och de kraftverk
vilka belastas med leveransskyldighet av sådan kraft. I den mån det
förekommer skyldighet för ett kraftverk att leverera andels- eller ersättnings-
kraft skall detta beaktas när man bestämmer kraftverkens värde. Belastningen
av andelskraft skall i så fall dras av från både kraftstationens markvärde och
byggnadsvärde medan belastningen av ersättningskraft endast dras av från
kraftstationens markvärde. Förmåner av detta slag skall motsatsvis läggas till
den taxeringsenhet till vilken förmånen hör.

Rätten till andelskraft torde främst tillkomma dem som själva är kraftpro-
ducenter men även stora konsumenter av kraft, t.ex stora industrier och

Prop. 1996/97:1

190

kommunala eldistributionsföretag innehar sådana rätter. Att så är fallet torde
bero på att det krävs ett betydande mått av resurser för att ta emot kraften.

Eftersom det således förekommer taxeringsenheter vars huvudsakliga
värde utgör värde av erhållen andels- eller ersättningskraft med viss del av
värdet fastställt som markvärde, bör även elproduktionsenheter som utgör
sådana taxeringsenheter omfattas av förslaget.

Värmekraftverken omfattas inte av det framlagda förslaget.

Den nivå för uttaget av fastighetsskatt som föreslås, 3,42 %, motiveras
närmare i avsnitt 7.2.3.

Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt och
att lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas från
och med 1998 års taxering.

Ur praktisk synpunkt innebär omläggningen till fastighetsskatt följande.
Redovisningen av vattenkraftsskatt sker i deklaration avseende redovisnings-
perioder om en månad. Sådan deklaration skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperio-
dens slut.

Kraftföretagen debiteras preliminär F-skatt särskilt, vilket enligt huvudre-
geln sker enligt schablon. Skatten skall avse den slutliga skatten, i vilken
fastighetsskatten ingår, med de justeringar som anges i 3 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272, UBL). En F-skattesedel skall översändas till den
skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, om
det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att avvika från
motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med
minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär F-
skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall, om
det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär
skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Vid den
preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan antas
komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret.
Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär självdeklaration. Sådan
taxering får också åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning.

Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklaration om
han har debiterats preliminär F-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom.
UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt kan bedömas
senast den 1 december, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den
årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda
skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär självdeklaration enligt nämnda
bestämmelse skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomst-
året. Hade skattskyldig varit skyldig att utan anmaning avge preliminär
självdeklaration men inte avlämnat någon sådan inom föreskriven tid, får
skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration.

Antalet skattskyldiga som berörs av omläggningen till fastighetsskatt
uppgår till ca 100. De av dessa som har lämnat en preliminär självdeklaration
får inför uppbördsåret 1997 debiteras preliminär F-skatt enligt preliminär

Prop. 1996/97:1

13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

191

taxering. I de fall någon preliminär självdeklaration inte har lämnats utgår
regeringen från att skattemyndigheterna genom tillämpning av bestämmelsen
i 13 § 1 mom. tredje stycket sista ledet UBL i möjligaste mån förebygger ett
för lågt uttag av preliminär skatt.

Förslaget föranleder ingen författningsändring i denna del.

7.3.5 Ekonomiska frågor

För att skiftet från produktionsskatt till fastighetsskatt skall ge ett varaktigt
budgetneutralt utfall krävs en bedömning av intäkterna av produktionsskat-
ten, som sedan 1 september 1996 uppgår till 5 resp. 2,5 öre/kWh. Vid
kalibreringen av fastighetsskatten bör följaktligen beaktas det första steget
av de skattehöjningar som efter förslag i prop. 1995/96:198 beslutades av
riksdagen våren 1996. Som framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att
höjningen i det andra steget den 1 juli 1997 återtas och att skattebortfallet
kompenseras genom höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen.

Frågan är då vilka skatteintäkter som kan förväntas av produktionsskatten
på dess nuvarande nivå. Under perioden 1984-1993 uppgick inkomsterna
från den särskilda skatten till i genomsnitt drygt 1 miljard kronor per år. Om
hänsyn tas till förändringar av skattesatserna efter denna period, med en
höjning från 2 resp. 1 öre/kWh till 5 resp. 2,5 öre/kWh, erhålls inkomster på
2,50 miljarder kronor. För de närmaste åren ligger visserligen den beräknade
inkomsten något lägre, 2,33 miljarder kronor, men kraven på en ansvarsfull
finansiering gör att skattesatsen i fastighetsskatten bör baseras på den högre
av dessa nivåer.

Enligt 1994 års allmänna fastighetstaxering uppgick det samlade markvär-
det för taxeringsenheterna vattenkraft, anläggnings- och ersättningskraft till
drygt 73 miljarder kronor, varav knappt 95 % avsåg vattenkraft. För att
omläggningen skall vara budgetneutral krävs sålunda att fastighetsskattesat-
sen sätts till 3,42 %.

Med den föreslagna skattebasen uppnås ingen följsamhet gentemot den
allmänna prisutvecklingen, men däremot kommer prisutvecklingen inom
elmarknaden att påverka skattebasen. Vid en prisökning kommer en del av
denna det allmänna till godo, eftersom markvärdet kommer att öka.
Omläggningen av skatteuttaget innebär en större stabilitet både för staten och
de skattskyldiga. Den föreslagna modellen beaktar även på ett bättre sätt
skillnaden mellan gamla och nya produktionsanläggningar.

Förändringen av skatteuttaget innebär följande bruttoeffekter på statsbud-
geten (miljarder kronor). De mer begränsade effekterna för 1997 beror

Prop. 1996/97:1

192

på förskjutningar i skatteuppbörden. Vid redovisningen i avsnitt 4.5 och i Prop. 1996/97:1
avsnitt 7.8 beaktas indirekta effekter på andra skattesatser.

1997

1998

1999

Slopad elskatt

-2,13

-2,33

-2,33

Fastighetsskatt

2,29

2,50

2,50

Budgetutfallet på längre sikt blir beroende av prisutvecklingen på elkraft
och och dess inverkan på markvärdena.

7.4 Energiskatt

Regeringens förslag: Det andra steget av tidigare beslutade höjningar
av produktionsskatterna på elektrisk kraft återtas och ersätts av höjda
energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Skattesatserna för
bränslen höjs med 2 % och skatten på elektrisk kraft med 0,8 öre per
kWh.

Skälen för regeringens förslag: I propositionen om ekonomisk-politiska
åtgärder på skatte-och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs
att produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraft och äldre
vattenkraftverk skulle höjas i två steg, dels med 1 öre per kWh den 1
september 1996, dels en ytterligare höjning med samma belopp som skulle
börja tillämpas 1 juli 1997. I propositionen föreslogs även höjningar av
energiskatten på bränslen och elektrisk kraft. Riksdagen har beslutat i
enlighet med förslagen i propositionen (bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305, SFS 1996:687-689).

Efter presentationen av propositionen har kritik riktats mot de föreslagna
produktionsskattehöjningama och effekterna av dem på de konkur-
rensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. Det har hävdats att
skattehöjningarna övervältras direkt på såväl företag som hushåll genom
ökade elpriser. Den 1 september 1996 steg också elpriserna som en direkt
följd av produktionsskattehöjningen vid samma tillfälle.

I de överväganden som gjordes inför propositionen förutsattes att bördan
av skattehöjningarna skulle stanna hos de kraftproducerande bolagen och att
elpriserna därför inte skulle påverkas i någon större omfattning.
Snedvridande effekter på produktion och negativa effekter på sysselsättning-
en skulle därmed också undvikas. Vid tillfredställande konkurrens på
elmarknaden torde kraftbolagens möjligheter att kunna övervältra skattehöj-
ningar genom att höja elpriserna på kort sikt vara tämligen begränsade.

Vid årsskiftet infördes en ny lagstiftning på elområdet. Därmed skapades
förutsättningar för en ökad konkurrens på elmarknaden. Större delen av
elförsäljningen sker dock fortfarande i enlighet med avtal som ingåtts före

193

reformen. Marknadsförhållandena är därmed sådana att elproducenterna kan
övervältra skattehöjningar på konsumenterna genom att höja elpriserna. Den
nordiska elmarknaden är under utveckling. Det finns dock brister i
överföringskapaciteten mellan länderna vilket medför att handelsutbytet
begränsas. Därigenom begränsas även priskonkurrensen på den inhemska
marknaden.

En betydelsefull fråga av mer formell natur rör de avtal som gäller för
elleveranser. Konkurrensverket utreder för närvarande om elleverantörerna
tillämpar standardavtal som ger dem möjligheter att justera elpriserna för
skattehöjningar även i långsiktiga kontrakt på ett sätt som strider mot
konkurrenslagen.

I takt med en fortsatt utveckling av den svenska och nordiska elmarknaden
torde företagens möjligheter till prisövervältring minska, men övervältring
på priserna kan under de närmaste åren medföra negativa effekter.

Mot ovanstående bakgrund finns anledning att ompröva det andra steget
av de beslutade produktionsskattehöjningama. Därför föreslås att höjningar-
na i detta steg återtas och ersätts — från den 1 juli 1997 — av höjda
energiskatter på el och fossila bränslen. Genom denna växling bedöms att de
totala snedvridande effekterna av energiskatterna kommer att reduceras.

Energiskatterna på el och fossila bränslen ger visserligen också snedvri-
dande effekter, främst via ökade energikostnader för hushållen. Dessa
allokeringsförluster bedöms dock vara mindre än de samhällsekonomiska
kostnaderna i form av minskad produktion och sysselsättning som skulle ha
uppkommit som en följd av produktionsskattehöjningen.

Energiskattesatsema bör höjas i sådan grad att de ökade skatteintäkterna
från denna skatt ersätter skatteintäktsbortfallet av det återtagna andra steget
av höjningarna av produktionsskatterna på elektrisk kraft. För att uppnå detta
bör energiskatten på bränslen höjas med 2 % utöver de höjningar som
beslutades av riksdagen under våren 1996. På motsvarande sätt bör
energiskatten på elektrisk kraft höjas med 0,8 öre per kWh, beräknat på de
energiskattebelopp som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha börjat
tillämpas den 1 juli 1997. Eftersom ingen energiskatt tas ut för energiför-
brukningen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling begränsas således den
direkta effekten av de föreslagna skattehöjningarna till annan verksamhet,
bl.a. hushållssektom.

Vid beräkningen av de höjningar av energiskatten som riksdagen beslutade
i våras togs hänsyn till förväntade förändringar av konsumentprisindex fram
t.o.m. oktober månad 1997. De nu föreslagna höjningarna sker från dessa
redan indexerade nivåer. Den automatiska uppräkningen av energiskatten på
dessa skattebelopp bör därför först ske för skatteuttaget för år 1999.

Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.

Prop. 1996/97:1

194

7.5 Skatten på öl m.m.

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: En proportionell skatt föreslås för öl med en
alkoholhalt över 2,8 volymprocent. För öl med en alkoholhalt som inte
överstiger 2,8 volymprocent föreslås en O-skattesats. Samtidigt höjs
skatten på sprit med 2 procent och skatten på tobaksvaror med 7,9
procent.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut om indexering av vissa
punktskatter föreslås en uppräkning av alkoholskatten för år 1997 med
en uppskattad förändring av prisnivån under perioden september 1995 -
september 1996 på 1,2 procent. Efter denna indexering blir skatten på
öl över 2,8 volymprocent 1,47 kronor per Eter och volym-procent
alkohol. Någon indexering av tobaksskatten för år 1997 skall enligt
gällande regler inte ske.

En justering av skatten resp, tullen för resandeinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås också.

Bakgrunden till regeringens förslag: Skatten på öl skall enligt gällande
EG-regler beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka
uttryckt i måttenheten Plato eller faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent
per hektoliter färdig dryck. Minimiskattesatsen på öl med en faktisk
alkoholhalt över 0,5 volymprocent är 0,748 ecu per hektoliter och grad Plato
eller 1,87 ecu per hektoliter och volymprocent alkohol. Reducerade
skattesatser får tillämpas för öl med en faktisk alkoholhalt om högst 2,8
volymprocent. Reducerade skattesatser får vidare, under vissa förhållanden,
tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Sverige
beskattar öl efter faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent och tillämpar
reglerna om reducerad skattesats för öl under 2,8 volymprocent när det gäller
O-skattesatsen på lättöl, d.v.s. öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,25
volymprocent. Reglerna om alkoholskatt finns i lagen (1994:1563) om
alkoholskatt.

Sverige har i förhandlingarna vid EU-medlemskapet fått en treårig
övergångstid från den 1 januari 1995 under vilken en reducerad skattesats får
tillämpas för s.k. folköl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5
volymprocent. Övergångsbestämmelsen skulle möjliggöra för Sverige att
anpassa beskattningen till den ordning som gäller inom EU. Fr.o.m. den 1
januari 1998 måste således allt öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8
volymprocent ha samma skatt per volymprocent alkohol.

Skatten på s.k. folköl är f.n. 1,21 kronor per liter och volymprocent
alkohol och skatten på starkare öl är 2,38 kronor per liter och volymprocent
alkohol. Skatten på folköl höjdes den 1 januari 1996 från 91 öre till 1,21
kronor för att motverka den sänkning av detaljhandelspriset på folköl som
den beslutade sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel skulle medföra.

Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik och använda prisinstrumentet som
alkoholpolitiskt medel har ändrats i och med det svenska EU-inträdet.
Särskilt de ändrade reglerna för införsel av alkohol men även avskaffandet

195

av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker Prop. 1996/97:1
reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken.

Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt starköl har nu antagit
så stora proportioner att det enligt regeringens bedömning är nödvändigt att
vidta motverkande åtgärder. Den ökade gränshandeln medför, förutom att
varan inköps och beskattas utomlands, att människor köper större mängder
och starkare öl än annars. Alkoholens tillgänglighet i okontrollerade former
ökar också genom att ett stort antal privatpersoner i hemmet “lagrar” öl, m.m.
som de infort från utlandet. Sysselsättningen inom den inhemska bryggerinä-
ringen kan dessutom komma att äventyras och skatteintäkterna minskar trots
att konsumtionen ökar.

Målen för svensk alkoholpolitik är dels att minska den totala alkoholkon-
sumtionen, dels förändra det svenska dryckesmönstret. Den svenska
alkoholpolitiken syftar bl.a. till att försöka förmå människor att gå över från
spritdrycker till drycker med lägre alkoholhalt för att på så sätt minska de
alkoholrelaterade skadorna. Ett sätt att ytterligare förstärka en sådan
konsumtionsförändring i riktning mot alkoholsvagare drycker samt motverka
den omfattande gränshandeln med öl är att sänka ölskatten och höja skatten
på sprit. Dessutom kan en förändring av nollskattegränsen för öl från
nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent ytterligare
stimulera ölkonsumentema att prismässigt välja en alkoholsvagare produkt.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en enhetlig skatt införs för öl
med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. I 1996 års prisnivå sätts
skattesatsen på öl till 1,45 kronor per Eter och volymprocent alkohol.
Härigenom sker samtidigt redan nu en anpassning till EU:s regelsystem för
ölbeskattning.

Den nya ölskattesatsen kan förväntas höja priset på folköl med i genom-
snitt 8 procent och sänka priset på starköl som säljs på systembolaget med ca
17 procent. Det lägre priset på starköl kan förväntas minska gränshandeln
med öl. Trots detta kan den nya skattesatsen på öl antas leda till en marginell
ökning av konsumtionen av ren alkohol i öl. För att motverka denna
konsumtionsökning bör skattesatsen på sprit höjas med 2 procent. Det
genomsnittliga priset på sprit kan förväntas öka med 1,6 procent som en följd
av denna skattehöjning. Regeringens beräkningar visar att denna skattehöj-
ning är tillräcklig för att uppnå en oförändrad konsumtionsvolym av ren
alkohol i öl, vin och sprit.

De nya alkoholskattesatsema kan, med hänsyn till de efterfrågeanpassning-
ar som förändringarna ger upphov till, förväntas leda till en varaktig
nettobudgetförsvagning på 0,51 mdkr för den konsoliderade offentliga
sektom. För att finansiera denna budgetförsvagning höjs tobaksskattesatser-
na med 7,9 procent utöver den höjning som riksdagen beslutat om tidigare
i år (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15). Med hänsyn till den minskade
tobakskonsumtionen på cirka 1,5 procent som denna skattehöjning kan
förväntas medföra, blir den varaktiga nettobudgetförstärkningen 0,54 mdkr
för den konsoliderade offentliga sektorn.

Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen
kommer att försvagas kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare
för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbild-

196

ning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och
regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra
dryckesvanoma i vårt land. Regeringen avser därför att med en lokal och
regional kraftsamling av insatserna höja ambitionsnivån i det alkoholföre-
byggande arbetet, överfinansieringen på totalt 30 miljoner kr av den
reformerade alkohol- och tobaksbeskattningen motiveras av ökade
informationsinsatser om alkoholens skadeverkningar.

Enligt 37 § lagen om alkoholskatt skall en årlig indexuppräkning ske av
alkoholskatten med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen.
Regeringen skall före oktober månads utgång fastställa de omräknade
skattebelopp som skall tas ut under påföljande år. Denna automatiska
uppräkning skall första gången göras hösten 1996 för skatteuttaget 1997. Vid
beräkning av de nya skattesatserna har hänsyn tagits till förväntade
förändringar av konsumentprisindex under perioden september 1995 -
september 1996 på 1,2 procent. Även skattesatserna för övriga alkoholdryck-
er har höjts på motsvarande sätt. Den automatiska uppräkningen av
alkoholskatten bör därför skjutas fram och ske först för skatteuttaget för år
1998. Även enligt lagen om tobaksskatt finns regler om indexering.
Riksdagen har dock tidigare i år beslutat om en 15-procentig höjning av
tobaksskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 och att en automatisk uppräkning
av skattesatserna skall ske först för skatteuttaget för år 1998.

I lagen (1994:1565) om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i Europeiska unionen finns regler om skatteuttag
vid viss privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. finns även regler om skatt
och tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Skattebeloppen resp,
tullbeloppen är schabloniserade för vissa grupper av dessa varor. Någon
justering av skattesatserna resp, tullbeloppen har inte skett efter lagarnas
ikraftträdande. Regeringen anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa
lagar justeras så att de överensstämmer med nu föreslagna ändringar av
skatten på alkohol och tobak. Regeringen föreslår därför att en sådan
justering nu görs samt att en viss omräkning sker av tullbeloppen.

Prop. 1996/97:1

197

7.6

Införsel av vissa alkoholdrycker

Prop. 1996/97:1

Regeringens förslag: Lagen (1994:1565) om beskattning av privatin-
försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen och lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m. ändras så att samma kvantitativa begränsningar som i dag
gäller för att införa vin punktskattefritt även skall gälla för punktskattefri
införsel av sådana alkoholdrycker som har högst 15 volymprocent
alkohol och som inte är starköl. Motsvarande begränsningar skall också
gälla för mervärdesskattefri försäljning av sådana alkoholdrycker varför
ändringar föranleds även i mervärdesskattelagen (1994:200).

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om frihet från
punktskatt avseende resandes införsel av alkoholdrycker regleras, såvitt avser
annat EU-land, i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen samt, när det gäller införsel från ett land som inte är medlem i EU,
i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Enligt dessa
bestämmelser får skattefri införsel av bl.a. alkoholvaror ske enligt vissa
särskilt angivna kvoter. Dessa baseras, när det gäller införsel från annat EU-
land, på det undantag Sverige fick vid förhandlingarna om ett svenskt
medlemskap i EU. De avtalade restriktionerna innebär bl.a. att en privatper-
son som inreser till Sverige från ett annat EU-land får, utan att betala
punktskatt, föra in en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent eller tre liter mousserande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, fem liter vin och
15 liter öl. Motsvarande begränsningar för resande från tredje land är två liter
när det gäller mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som
överstiger 15 men inte 22 volymprocent samt två liter beträffande vin. I
övrigt gäller, såvitt här är i fråga, samma kvoter som för resande från annat
EU-land. De nämnda begränsningarna hindrar emellertid inte, såsom
Generaltullstyrelsen påtalat i en skrivelse till regeringen den 30 maj 1996,
privat skattefri införsel, utan restriktioner, av alkoholdrycker som har en
alkoholhalt som uppgår till högst 15 volymprocent och som inte faller in
under definitionen för vin eller starköl. Detta var inte avsikten när de aktuella
restriktionerna infördes. Den möjlighet till begränsning av privatinförseln av
alkohol som Sverige fått med stöd av undantaget i anslutningsfördraget
förlorar avsevärt i betydelse om inte åtgärder vidtas för att stoppa den
möjlighet att kringå bestämmelserna som nu har kommit fram.

De aktuella bestämmelserna bör därför ändras. Detta bör ske genom att
definitionen av vin ändras så att den även avser annan alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är
starköl. Som en konsekvens härav bör en motsvarande ändring även göras
i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen som innehåller bestämmelser om
mervärdesskattefri försäljning ombord på fartyg och luftfartyg i vissa fall.
Även bestämmelserna för försäljning i exportbutik i tullförordningen
(1994:1558) kommer att behöva ändras på motsvarande sätt. Ändringen

198

kommer också att få betydelse för sådan skattefri försäljning ombord på vissa Prop. 1996/97:1
fartygs- eller flyglinjer som avses i förordningen (1994:1694) om viss
proviantering m.m.

7.7 Hyresgästernas självförvaltning

Regeringens bedömning: Regeringen lägger inte fram något förslag
om skattefrihet för ersättning som en hyresgäst får av sin hyresvärd för
arbete hyresgästen lagt ned på s.k. självförvaltning.

Demokratiutvecklingskommitténs förslag: Kommittén föreslår att i
kommunalskattelagen (1928:370) förs in bestämmelser om skattefrihet för
belopp intill ett halvt basbelopp som bostadshyresgäst erhåller för arbete som
hyresgästen gör för hyresvärdens räkning med stöd av en enligt hyresför-
handlingslagen (1978:304) träffad förhandlingsöverenskommelse om
sj älvförvaltning.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hyresgästernas Riksför-
bund, Svenska Kommunförbundet, AB Svenska Bostäder och Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag tillstyrker förslaget. AB Svenska Bostäder
menar att det bör finnas intresse för självförvaltning även vid en lägre nivå
på skattefriheten. Bolaget har under lång tid gett hyresgästerna möjlighet att
mot hyresrabatt ta över viss fastighetsskötsel. Den modell som använts har
konstruerats på sådant sätt att rabatten inte blir skattepliktig. Kammarrätten
i Sundsvall har inget i sak att erinra mot förslaget för det fall avsteget från
skattelagstiftningens principer om neutralitet kan godtas. Några, bl.a.
Justitiekanslem, Svea hovrätt, Stockholms Kooperativa Bostadsförening och
Sveriges Fastighetsägareförbund, motsätter sig inte eller är positiva till
förslaget om skattefrihet men menar att skattefriheten inte bör begränsas till
de fall där en s.k. förhandlingsklausul finns i hyresavtalet. Sveriges
Industriförbund har inte något att erinra mot förslaget att undanta vissa
hyresåterbetalningar från beskattning under förutsättning att vissa andra
frågor utreds närmare, bl.a. krävs en analys om andra möjliga utvägar att lösa
problemen är uttömda och hur den skattemässiga bedömningen påverkas av
hyresavtalens utformning. Riksförsäkringsverket anser det väsentligt att den
kompensation hyresgästerna får för sina arbetsinsatser så långt möjligt
utformas som en kollektiv återbäring till dem som åtagit sig att utföra
uppgifter. En möjlighet skulle enligt verket kunna vara att hyran sätts till ett
lägre belopp och en särskild avgift tas ut av de hyresgäster som inte deltagit
i självförvaltningen. Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Länsrätten i
Stockholms län, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Bostadsrätters
Centralorganisation avstyrker förslaget. Riksrevisionsverket pekar bl.a. på
att kommittén inte redovisat några beräkningar av vad förslaget kan innebära
i inkomstminskning för det allmänna och inte heller föreslagit någon
finansiering. Många remissinstanser menar att frågan är otillräckligt utredd
och måste få en mer allsidig belysning.

199

Skälen för regeringens bedömning: Demokratiutvecklingskommittén har
bl.a. till uppgift att överväga och föreslå åtgärder som kan bidra till att öka
medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Kommittén
har i en skrivelse till regeringen föreslagit skattefrihet intill ett visst belopp
for ersättning som en hyresgäst får för arbete med s.k. självförvaltning. Som
bakgrund till förslaget tar kommittén upp ett konkret fall, nämligen
hyresgästernas självförvaltning i bostadsområdena Holma och Kroksbäck i
Malmö. De boende ges möjligheter att sköta vissa delar av fastighetsförvalt-
ningen själva. Det kan gälla skötsel av utemiljön såsom gräsklippning och
rabattskötsel och inre underhåll, t.ex. trappstädning. För den enskilde
hyresgästen fastställs hyran på vanligt sätt genom en förhandlingsöveren-
skommelse. Därefter prissätts de olika förvaltningsuppgifterna som
hyresgästerna själva kan stå for. I systemet ingår också att det halvårsvis sker
en avstämning. Den hyresgäst som under perioden har medverkat i
förvaltningen får en återbäring på hyran.

Ett av de väsentligaste målen för 1990 års skattereform var att åstadkomma
en neutral beskattning av arbetsinkomster. Skattesystemet skulle vara
utformat på sådant sätt att alla slag av ersättningar för arbetsinsatser skulle
beskattas på ett likformigt sätt och beläggas med socialavgifter. Särregler
skulle belasta skattesystemet endast om det fanns starka skäl som talade för
det.

Enligt Riksskatteverket är det otvivelaktigt så att den återbetalning som
Demokratiutvecklingskommittén behandlar är skattepliktig. Inget hindrar
emellertid att hyresgästerna, utan skattekonsekvenser, som kollektiv utför
oavlönat arbete och därmed sänker kostnaderna i bostadsområdet. Även
andra remissinstanser har pekat på att andra konstruktioner av hyresavtalen
skulle kunna ge ett annat skattemässigt resultat än det man fått i Holma och
Kroksbäck.

Ett av kommitténs argument för att införa skattefrihet intill ett visst belopp
är att hyresgäster liksom villaägare skall kunna hålla nere sina boendekostna-
der genom eget arbete utan att beskattas. Det är naturligtvis fullt möjligt även
för hyresgäster att hålla nere sina boendekostnader genom eget arbete utan
skattekonsekvenser under förutsättning att särskild ersättning för det
nedlagda arbetet inte erhålls. En villaägare som klipper sin egen gräsmatta
uppbär inte någon ersättning för detta men håller nere sin boendekostnad
genom att han inte mot ersättning behöver anlita någon annan för gräsklipp-
ningen. Om däremot villaägaren klipper grannens gräsmatta och får betalt för
sitt arbete är ersättningen naturligtvis skattepliktig. Någon olikformighet
mellan hyresgästen och villägaren i detta avseende föreligger således inte.

Det är mycket angeläget att hyresgästerna engagerar sig i förvaltningen av
sitt bostadsområde. Detta har man lyckats åstadkomma i bostadsområdena
Holma och Kroksbäck. Det går dock enligt regeringens mening inte att dra
den slutsatsen att de positiva effekter av självförvaltningen som uppkommit
i dessa bostadsområden enbart skulle vara beroende av att avtalsförhållandet
konstruerats pä det sätt som skett där. Tillräckliga skäl kan därför inte anses
föreligga för att införa en skattefrihet för just denna typ av arbetsinkomster.

Verksamheten i Holma och Kroksbäck har samtidigt visat att det går att
åstadkomma en förnyelse av miljön i större bostadsområden. Det är av stor

Prop. 1996/97:1

200

vikt att finna former för att aktivt engagera de boende i skötseln av det egna
området. De frågor om formerna för och stödet till självförvaltning som
aktualiserats i skrivelsen från Demokratiutvecklingskommittén kommer att
beredas vidare.

7.8 Budgeteffekter i sammanfattning

För skatteförslagen i denna proposition redovisas i tabell 7.1 budgeteffekter-
na för staten och den konsoliderade offentliga sektorn. Redovisningen avser
åren 1997-1999 och är genomgående kassamässig. Det senare innebär att
olika slag av förskjutningar i skatteuppbörden har beaktats. Ett typiskt fall
ges av en inkomstskattehöjning, där vid ikraftträdande 1 januari enbart elva
tolftedelar av hela årets beräknade skatt kommer in det första året. Samma
förhållande gäller vid förändringar i olika punktskatter. Vid redovisningen
har också i förekommande fall beaktats olika indirekta effekter, på andra
skattebaser och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter (via förändringar
i konsumentprisindex). Som en komplettering till redovisningen för olika år
anges också den varaktiga effekten för offentlig sektor. Redovisningen i detta
avsnitt är översiktlig; för mer detaljerade uppgifter, bl.a. inverkan på olika
inkomsttitlar hänvisas till avsnitt 4.5.

Nedjusteringen av skiktgränsen för den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster för år 1997 beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,92
miljarder kronor. P.g.a. uppbördsförskjutning är effekten lägre för år 1997
än för de senare åren.

Förändringen i energibeskattningen såvitt avser växlingen från produk-
tionsskatter på el från kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk till ökade
energi-skatter på el och bränslen beräknas ge en varaktig inkomstförstär-
kning på 0,10 miljarder kronor för offentlig sektor. Växlingen från
produktionsskatt på el från äldre vattenkraftverk till fastighetsskatt på
markvärdet beräknas vara budgetneutral på lång sikt.

Förändringen av alkoholskatten och skatten på tobak beräknas ge ett
varaktigt överskott för offentlig sektor på 0,03 miljarder kronor.

Prop. 1996/97:1

201

Tabell 7 Budgeteffekter lör staten och för offentlig sektor av föreslagna åtgärder. Prop. 1996/97:1
Kassamässiga effekter för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor.

Miljarder kronor.

Statsbudget             Offentlig sektor         Varaktig effekt

1997

1998

1999

1997

1998

1999

off. sekt.

Justering skiktgräns

0,84

0,92

0,92

0,84

0,92

0,92

0,92

Förändrad energi-
beskattning

0

0,02

0,01

0,06

0,22

0,08

0,10

Skifte produktions-
skatt vattenkraft/
fastighetsskatt

-0,34

-0,19

-0,20

-0,06

0,17

0,19

0

Förändrad alkohol-

0,04

0,04

0,04

0,04

0,03

0,03

0,03

skatt m.m.

202

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens
utgifter och inkomster

Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1 Statsbudgetens utgifter .................................... 2

2 Statsbudgetens inkomster ..................................21

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

1

Rikets styrelse

3 781 330

A

Statschefen

73 726

1

Kungliga hov- och slottsstaten, ramanslag

73 726

B

Riksdagen och dess ombudsmän

840 587

1

Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag

428 436

2

Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag

377 077

3

Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag

35 074

C

Regeringen m.m.

2 138 835

1

Regeringskansliet m.m., ramanslag

1 944 624

2

Svensk författningssamling, ramanslag

1 011

3

Allmänna val, ramanslag

48 000

4

Stöd till politiska partier, ramanslag

145 200

D

Centrala myndigheter

42 680

1

Justitiekanslem, ramanslag

8 739

2

Datainspektionen, ramanslag

23 444

3

Sametinget, ramanslag

10 497

E

Mediefrågor

685 502

1

Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag

5 536

2

Presstöd, ramanslag

541 579

3

Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag

123 700

4

Radio- och TV-verket, ramanslag

8 016

5

Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag

6 671

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 807 556

A

Centrala myndigheter och nämnder

2 566 205

1

Konjunkturinstitutet, ramanslag

29 208

2

Riksrevisionsverket, ramanslag

177 167

3

Statskontoret, ramanslag

59 325

4

Statistiska centralbyrån, ramanslag

328 802

5

Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag

70 000

6

Finansinspektionen, ramanslag

110 105

7

Insättningsgarantinämnden, ramanslag

2 000

8

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

83 348

9

Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning, ramanslag

1 500 000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

10

Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag

1

11

Statens lokalförsöijningsverk, ramanslag

17 029

12

Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag

19 500

13

Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag

6 348

14

Ekonomiska rådet, ramanslag

1 705

15

Kostnader för vissa nämnder m.m., obetecknat anslag

1 552

16

Bokföringsnämnden, ramanslag

4 468

17

Bidrag till stiftelsen för utvecklingandet av god
redovisningssed, obetecknat anslag

800

18

Utvecklingsarbete, ramanslag

32 570

19

Kammarkollegiet, ramanslag

22 277

20

Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag

100 000

B

Tidsbegränsade åtaganden

1 225 200

1

Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffhingslån, obetecknat anslag

200

2

Åtgärder för det finansiella systemet, ramanslag

205 000

3

Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, ramanslag

100 000

4

Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ramanslag

60 000

5

Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag

860 000

C

Riksdagens revisorer

16151

1

Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag

16 151

3 Skatteförvaltning och uppbörd

A   Skatteförvaltningen och Tullverket

1    Riksskatteverket, ramanslag

2    Skattemyndigheterna, ramanslag

3    Tullverket, ramanslag

4 Rättsväsendet

5 714 708

5 714 708

354 505

4 328 345

1 031 858

20 824 537

A

Polisväsendet

10 997 216

1

Polisorganisationen, ramanslag

10 488 194

2

Säkerhetspolisen, ramanslag

509 022

B

Åklagarväsendet

627 237

1

Åklagarväsendet, ramanslag

627 237

C

Domstolsväsendet m.m.

2 916184

1

Domstolsväsendet m.m., ramanslag

2 916 184

14 Riksdagen 1996197. I saml. Nr 1. Del 1

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

lOOO-tal kronor

D

Kriminalvården

3 837 161

1

Kriminalvården, ramanslag

3 837 161

E

Kronofogdemyndigheterna

1 298 135

1

Kronofogdemyndigheterna, ramanslag

1 298 135

F

Övrig verksamhet inom rättsväsendet

1148 604

1

Brottsförebyggande rådet, ramanslag

25 355

2

Rättsmedicinalverket, ramanslag

165 728

3

Gentekniknämnden, ramanslag

2127

4

Brottsoffermyndigheten, ramanslag

9 500

5

Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag

71 500

6

Rättshjälpskostnader, ramanslag

853 972

7

Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag

10 222

8

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag

3 000

9

Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag

7 200

5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 757 203

A

Utrikesförvaltningen m.m.

1 673 1 97

1

Utrikesförvaltningen, ramanslag

1 667 384

2

Nordiskt samarbete, ramanslag

1 442

3

Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m, ramanslag

4 371

B

Internationella organisationer

930 575

1

Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag

452 462

2

Nordiska ministerrådet, ramanslag

303 700

3

Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), ramanslag

24 207

4

Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag

150 206

C

Information om Sverige i utlandet

65 503

1

Svenska Institutet, ramanslag

55 237

2

Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag

10 266

D

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor

58 087

1

Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, ramanslag

2 322

2

Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, ramanslag

9 250

3

Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI), obetecknat anslag

20 571

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

4

Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet, ramanslag

12 235

5

Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag

10 112

6

Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag

3 597

E

Övriga utrikespolitiska frågor

29 841

1

Strategisk exportkontroll, ramanslag

13 857

2

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, obetecknat anslag

4 636

3

Europainformation m.m., ramanslag

8 800

4

Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter
och folkrätt, ramanslag

2 548

6

Totalförsvar

42 372 642

A

Militärt försvar

38 866 352

1

Försvarsmakten, ramanslag

38 333 826

2

Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag

472 526

3

Ersättning för kroppskador, ramanslag

60 000

B

Vissa funktioner inom det civila försvaret

2 135 188

1

Funktionen Civil ledning, ramanslag

432 287

2

Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag

15 406

3

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

1 141 578

4

Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag

18 248

5

Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag

31 877

6

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag

95 219

7

Funktionen Telekommunikationer, ramanslag

152 886

8

Funktionen Postbefordran, ramanslag

22 318

9

Funktionen Transporter, ramanslag

197 757

10

Funktionen Energiförsörjning, ramanslag

27 612

C

Kustbevakningen och nämnder m.m.

452 893

1

Kustbevakningen, ramanslag

394 150

2

Nämnder m.m., ramanslag

7 612

3

Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor, obetecknat anslag       1131

4

Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor m.m., obetecknat anslag

25 000

5

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag

25 000

D

Stödverksamhet

918 209

1

Totalförsvarets pliktverk, ramanslag

225 484

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

2

Försvarshögskolan, ramanslag

18 395

3

Försvarets radioanstalt, ramanslag

423 569

4

Försvarets forskningsanstalt, ramanslag

121 280

5

Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag

30 710

6

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret m.m., obetecknat anslag

98 771

7

Internationellt bistånd

11 002 200

A

Internationellt utvecklingssamarbete

10191 400

1

Biståndsverksamhet, reservationsanslag

9 779 093

2

Biståndsförvaltning, ramanslag

412 307

B

Samarbete med Central- och Östeuropa

810 800

1

Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag

795 800

2

Avsättning för förlustrisker för täckande av eventuella
förluster med anledning av statliga garantier till länderna
i Central- och Östeuropa, reservationsanslag

15 000

8

Invandrare och flyktingar

3 453 088

A

Migrationspolitik

2 000 837

1

Statens invandrarverk, ramanslag

506 603

2

Mottagande av asylsökande, ramanslag

922 000

3

Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag

311319

4

Utlänningsnämnden, ramanslag

66 675

5

Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag

64 240

6

Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag

130 000

B

Invandrares integration

1 452 251

1

Särskilda insatser i invandrartäta områden, ramanslag

125 000

2

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, obetecknat anslag

20 000

3

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ramanslag

4 790

4

Åtgärder för invandrare, obetecknat anslag

39 964

5

Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag

1 160 591

6

Hemutrustningslån, ramanslag

101 906

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 721 787

A

Hälsovård och sjukvård

17 431 739

1

Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag

15 637 000

2

Bidrag till hälsovård och sjukvård, obetecknat anslag

908 150

3

Insatser mot aids, ramanslag

150 887

4

Ersättning till Spri, obetecknat anslag

29 700

5

Bidrag till WHO, ramanslag

32 780

6

Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar, obetecknat anslag

2 591

7

Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag

16 800

8

Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag

386 000

9

Folkhälsoinstitutet, ramanslag

113 460

10

Smittskyddsinstitutet, ramanslag

97 460

11

Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag

10 606

12

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag

23 631

13

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

22 674

B

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder

5 170 259

1

Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag

711 200

2

Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag

207 840

3

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder,
obetecknat anslag

80 394

4

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag

131 694

5

Ersättning för texttelefoner, ramanslag

15 700

6

Bilstöd till handikappade, ramanslag

343 944

7

Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag

3 663 000

8

Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag

8 640

9

Handikappombudsmannen, ramanslag

7 847

C

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete
samt alkohol- och drogpolitik

646 317

1

Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol-
och drogförebyggande arbete, obetecknat anslag

52 000

2

Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag

57 841

3

Barnombudsmannen, ramanslag

7 639

4

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag

5 916

5

Statens institutionsstyrelse, ramanslag

507 720

6

Alkoholinspektionen, ramanslag

14 527

7

Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag

674

D

Socialstyrelsen

372 994

1

Socialstyrelsen, ramanslag

372 994

1997

E Stöd till forskning

1    Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, ramanslag

2    Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1000-tal kronor

100 478

92 828

7 650

10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35 833 282

A

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

30 727 070

1

Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag

16 359 370

2

Handikappersättningar, ramanslag

978 700

3

Förtidspensioner, ramanslag

13 389 000

B

Socialförsäkringsadministrationen

5 106 212

1

Riksförsäkringsverket, ramanslag

726 634

2

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

4 379 578

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

63 975 000

A Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1    Ålderspensioner, ramanslag

2    Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag

3    Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag

63 975 000

53 148 000

857 000

9 970 000

12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 161 050

A

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

35 161 050

1

Allmänna barnbidrag, ramanslag

14 654 000

2

Föräldraförsäkring, ramanslag

16 192 000

3

Underhållsstöd, ramanslag

2 411450

4

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag

24 000

5

Barnpensioner, ramanslag

305 000

6

Vårdbidrag för handikappade barn, ramanslag

1 574 600

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

35 250 384

A Ersättning vid arbetslöshet

1    Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag

2    Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag

35 250 384

33 164 334

2 086 050

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

14

Arbetsmarknad och arbetsliv

52 046 499

A

Arbetsmarknad

38 365 637

1

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

4418 118

2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag

25 456 727

3

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag

6 486 527

4

Europeiska socialfonden, ramanslag

1 981 265

5

Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen
som myndighet, ramanslag

14 917

6

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag

8 083

B

Arbets livsfrågor

5 527 500

1

Arbetarskyddsverket, ramanslag

371 194

2

Arbetslivsinstitutet, ramanslag

212 308

3

Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag

25 972

4

Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, obetecknat anslag

522 785

5

Bidrag till Samhall AB, ramanslag

4 349 419

6

Arbetsdomstolen, ramanslag

15 253

7

Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag

2317

8

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag

57

9

Internationella avgifter, ramanslag

24 195

10

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag

4 000

C

Jämställdhetsfrågor

31 177

1

Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag

14 039

2

Särskilda j ämställdhetsåtgärder, ramanslag

13 706

3

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag

3 432

D

Statliga arbetsgivarfrågor

8 122 185

1

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag

3 000

2

Vissa avtalsstyrda anslag, obetecknat anslag

14 500

3

Statliga tjänstepensioner m.m, ramanslag

8 027 000

4

Bidrag till fömyelsefonder på det statliga området, ramanslag

77 685

15

Studiestöd

16 884 088

A

Studiestöd

16 884 088

1

Studiehjälp m.m., ramanslag

1 921 405

2

Studiemedel m.m., ramanslag

9 485 430

3

Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag

4 721 951

4

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, ramanslag

149 746

5

Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag

22 576

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

6

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag      57 409

7

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga
och tekniska utbildningar, ramanslag

525 571

16

Utbildning och universitetsforskning

25 357 109

A

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

4 275 482

1

Statens skolverk, ramanslag

242 340

2

Skolutveckling, ramanslag

161 228

3

Forskning inom skolväsendet, ramanslag

7 708

4

Genomförande av skolreformer, ramanslag

122 424

5

Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag

114 375

6

Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
med handikapp, ramanslag

20 467

7

Specialskolor och resurscenter, ramanslag

414 840

8

Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag

243 856

9

Sameskolor, ramanslag

33 246

10

Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola
och gymnasieskola, ramanslag

113 812

11

Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag

81 391

12

Statens skolor för vuxna, ramanslag

38411

13

Bidrag till viss verksamhet inom
vuxenutbildning, ramanslag

130 336

14

Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag

2 546 348

15

Delegationen för genomförande av vissa EU-program inom
utbildning och kompetensutveckling m.m., ramanslag

4 700

B

Universitet och högskolor

18 288 901

1

Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag

763 015

2

Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

906 412

3

Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag

1 228 535

4

Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

941 950

5

Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag

926 538

6

Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

723 664

7

Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag

631 848

8

Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

743 788

9

Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag

634 097

10

Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

500 155

11

Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag

577 673

12

Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

323 203

13

Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag

307 388

14

Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

558 025

10

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

15

Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag

622 837

16

Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

487 667

17

Högskolan i Luleå: Grundutbildning, ramanslag

322 002

18

Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

166 997

19

Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag

21 995

20

Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag

52 273

21

Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag

125 528

22

Högskolan Dalarna: Grundutbildning, ramanslag

166 828

23

Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag

166 145

24

Högskolan i Halmstad. Grundutbildning, ramanslag

100 710

25

Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag

172 385

26

Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag

96 554

27

Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag

247 545

28

Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag

126 461

29

Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag

95 901

30

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag

80 533

31

Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag

197 693

32

Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag

232 609

33

Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag

31 918

34

Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

33 396

35

Konstfack: Grundutbildning, ramanslag

95 437

36

Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

45 377

37

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

80 450

38

Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

275 532

39

Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

304 044

40

Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag

203 776

41

Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

13 165

42

Södertörns högskola: Grundutbildning, ramanslag

75 975

43

Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

21 743

44

Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag

1 379 837

45

Särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m., ramanslag

534 155

46

Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid
vissa högskolor, ramanslag

295 196

47

Sunet, ramanslag

100 000

48

Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag

1 549 946

C

Högskolemyndigheter

430 398

1

Högskoleverket, ramanslag

143 671

2

Verket för högskoleservice, ramanslag

10 000

3

Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

276 727

D

Nationella och internationella forskningsresurser

2 307 553

1

Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag

83 276

11

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997                                                                     1000-tal kronor

2    Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

18318

3

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:

Forskning, ramanslag

210 444

4

Humanistisk-samhällsvetenskaphga forskningsrådet:

Förvaltning, ramanslag

7 795

5

Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag

326 533

6

Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 771

7

Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

525 426

8

Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

18 773

9

Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag

272 237

10

Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 244

11

Rymdforskning, ramanslag

38 837

12

Rådet för forskning om universitet och högskolor, ramanslag

8 207

13

Kungl. biblioteket, ramanslag

190 162

14

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag

8 029

15

Institutet för rymdfysik, ramanslag

36 434

16

Polarforskningssekretariatet, ramanslag

21 850

17

Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete
mellan Sverige och EU, ramanslag

9 506

18

Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

317 367

19

Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag

104 366

20

Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag

90 978

E

Gemensamma ändamål

54 775

1

Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag

35 828

2

Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag

18 947

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 161 590

A

Allmän kulturverksamhet

230 171

1

Statens kulturråd, ramanslag

27 883

2

Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag

131 288

3

Kulturåret 1998, reservationsanslag

65 000

4

Nationella uppdrag, ramanslag

6 000

B

Teater, dans och musik

1 465 191

1

Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern,
Dansens hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag

712 254

2

Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och
lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag

659 843

3

Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag

93 094

12

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

lOOO-tal kronor

C

Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter

225 868

1

Bidrag till regional bibilioteksverksamhet, obetecknat anslag

37 482

2

Litteraturstöd, ramanslag

71253

3

Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag

19 500

4

Stöd till bokhandel, ramanslag

7 301

5

Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag

56 482

6

Bidrag till stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och
litteratur, obetecknat anslag

12 970

7

Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion
av videoprogram på teckenspråk, obetecknat anslag

17 471

8

Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden, obetecknat anslag

3 409

D

Bild och form samt konsthantverk

79 924

1

Statens konstråd, ramanslag

4 655

2

Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag

42 938

3

Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag

1 126

4

Främjande av hemslöjden, ramanslag

16 464

5

Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag

14 741

E

Ersättningar och bidrag till konstnärer

244 224

1

Konstnärsnämnden, ramanslag

9 173

2

Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag

235 051

F

Arkiv

280 620

1

Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag

223 973

2

Arkivet för ljud och bild, ramanslag

25 213

3

Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag

28 021

4

Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag

3 413

G

Kulturmiljö

422 003

1

Riksantikvarieämbetet, ramanslag

147 586

2

Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, ramanslag

224 337

3

Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag

80

4

Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten
och rikets fästningar, obetecknat anslag

50 000

H

Museer och utställningar

862 482

1

Centrala museer: Myndigheter, ramanslag

506 477

2

Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag

168 525

3

Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag

105 680

4

Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag

37 951

5

Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag

10 000

6

Stiftelsen Riksutställningar, obetecknat anslag

33 849

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

lOOO-tal kronor

I

Film och medier

165183

1

Filmstöd, ramanslag

125 338

2

Statens biografbyrå, ramanslag

7 591

3

Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag

30 744

4

Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen
och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag

1 510

J

Forskning

37 951

1

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag

37 131

2

Forskning och dokumentation om medieutvecklingen , obetecknat anslag

820

K

Trossamfund

57 300

1

Stöd till trossamfund, ramanslag

57 300

L

Folkbildning

2 434 557

1

Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag

2 357 533

2

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag

68 416

3

Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag

8 608

M

Ungdomsfrågor

109 808

1

Ungdomsstyrelsen, ramanslag

11 819

2

Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet, ramanslag

97 989

N

Folkrörelse- och idrottsfrågor

546 308

1

Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag

40 000

2

Stöd till demokratiutveckling, ramanslag

8 133

3

Stöd till idrotten, ramanslag

480 240

4

Lotteriinspektionen, ramanslag

17 935

18 Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande

33 368 197

A

Plan-, bygg- och bostadsväsendet

31 127 987

1

Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

131 058

2

Räntebidrag m.m., ramanslag

23 400 000

3

Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag

94 333

4

Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag

15 400

5

Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag

1 300 000

6

Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag

23 000

7

Byggforskning, ramanslag

179 196

8

Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag

60 000

9

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag

12 000

10

Bostadsbidrag, ramanslag

5 910 000

11

Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag

3 000

14

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

B

Geoteknik

23 967

1

Geoteknik, ramanslag

23 967

C

Länsstyrelserna m.m.

1 720 847

1

Länsstyrelserna m.m., ramanslag

1 720 847

D

Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet

495 396

1

Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m., ramanslag

490 272

2

Statens va-nämnd, ramanslag

5 124

19

Regional utjämning och utveckling

3 726 021

A

Regional utjämning och utveckling

3 726 021

1

Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag

1 453 517

2

Regionala utvecklingslån, ramanslag

390 000

3

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier
inom regionalpolitiken, ramanslag

13 000

4

Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag

420 000

5

Sysselsättningsbidrag, ramanslag

200 000

6

Transportbidrag, ramanslag

303 000

7

Glesbygdsverket, ramanslag

23 573

8

Statens institut för regional forskning, ramanslag

7 931

9

Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag

915 000

20

Allmän miljö- och naturvård

1 329 871

A

Miljövård

1107 470

1

Statens naturvårdsverk, ramanslag

355 827

2

Miljöövervakning m.m., ramanslag

93 952

3

Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, ramanslag

130 000

4

Investeringar inom miljöområdet, ramanslag

217 992

5

Miljö- och kretsloppsforskning, ramanslag

135 492

6

Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag

19 400

7

Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag

18 675

8

Kemikalieinspektionen, ramanslag

82 570

9

Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag

41 562

10

Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag

12 000

B

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

222 401

1

Statens strålskyddsinstitut, ramanslag

73 683

2

Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

63 188

15

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

3

Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning, ramanslag

58 778

4

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag

26 752

21

Energi

474 151

A

Omställning och utveckling av energisystemet

111000

1

Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag

30 000

2

Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag

72 000

3

Åtgärder för energieffektivisering m.m.i bl.a.

Baltikum och Östeuropa, ramanslag

7 000

4

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, ramanslag

2 000

B

Energiforskning

235 784

1

Energiforskning, ramanslag

235 784

C

Oljelagring

127 367

1

Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag

67 367

2

Statens oljelager: Kapitalkostnader, obetecknat anslag

60 000

22

Kommunikationer

25 063 442

A

Infrastruktur

22 407 430

1

Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag

440 000

2

Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag

6 010 910

3

Byggande av vägar, ramanslag

4314313

4

Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag

1 228 000

5

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, obetecknat anslag

610 000

6

Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag

371 000

7

Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag

767 828

8

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag

3 000 000

9

Nyinvesteringar i stomjämvägar samt ersättning för
vissa kapitalkostnader, ramanslag

5 665 379

B

Sjö- och luftfart

721 314

1

Ersättning till fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag

44 454

2

Transportstöd för Gotland, ramanslag

175 000

3

Ersättning till viss kanaltrafik m.m. , obetecknat anslag

62 660

4

Bidrag till sjöfarten, ramanslag

400 000

5

Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag

24 000

6

Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag

15 200

16

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

C

Post och telekommunikation

681 829

1

Post- och telestyrelsen, ramanslag

161 345

2

Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, ramanslag

157 484

3

Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings-
och kassaservice, ramanslag

200 000

4

Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB, ramanslag

140 000

5

Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag

23 000

D

SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster

832 486

1

Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag

200 000

2

Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag

412 946

3

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag

211059

4

Viss internationell verksamhet, ramanslag

8 196

5

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfardtjänst, obetecknat anslag

285

E

Kommunikationsforskning och Meteorologi

420 383

1

Bidrag till statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag

32 205

2

Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag

150 771

3

Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag

20 000

4

Statens institut för kommunikationsanalys, ramanslag

31 469

5

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag

120 338

6

EUMETSAT, WMO och ECMWF, ramanslag

65 600

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 324 084

A

Internationellt samarbete

37 414

1

Bidrag till vissa internationella organisationer m.m, ramanslag

37 414

B

Jordbruk och trädgårdsnäring

11 032 699

1

Statens jordbruksverk, ramanslag

183 114

2

Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag

45 000

3

Stöd till avbytarverksamhet, obetecknat anslag

13 000

4

Statens utsädeskontroll, ramanslag

966

5

Statens växtsortnämnd, ramanslag

1300

6

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

23 857

7

Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag

2 629

8

Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag

149 000

9

Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag

184 000

10

Regionala stöd till jordbruket, ramanslag

719 000

11

Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag

325 000

12

Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag

1 085 000

13

Från EG-budgeten finansierade kompletterande
åtgärder inom jordbruket, ramanslag

1 092 500

17

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997                                                                         1000-tal kronor

14

Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag

4 950 000

15

Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, ramanslag

2 139 000

16

Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag

119 333

C

Fiske

173 668

1

Fiskeriverket, ramanslag

58 166

2

Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

30 890

3

Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

80 000

4

Fiskevård, ramanslag

4 612

D

Rennäring m.m.

75 738

1

Främjande av rennäringen m.m., ramanslag

61700

2

Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag

12 500

3

Stöd till innehavare av tjällägenheter m.m., ramanslag

1 538

E

Djurskydd och djurhälsovård

264 936

1

Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag

74 004

2

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag

77 691

3

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag

16 832

4

Centrala försöksdj ursnämnden, ramanslag

6 909

5

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag

89 500

F

Livsmedel

172 625

1

Statens livsmedelsverk, ramanslag

103 051

2

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

3 868

3

Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag

28 415

4

Livsmedelsstatistik, ramanslag

31291

5

Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag

6 000

G

Utbildning och forskning

1197 006

1

Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

980 773

2

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag

10 501

3

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning
och kollektiv forskning, ramanslag

204 850

4

Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag

882

H

Skogsnäring

369 998

1

Skogsvårdsorganisationen, ramanslag

271 393

2

Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag

10 000

3

Täckande av förluster till följd av statliga kreditgarantier
för lån till byggande av skogsvägar, reservationsanslag

1 000

4

Insatser för skogsbruket, ramanslag

80 200

5

Internationellt skogssamarbete, ramanslag

1405

6

Från EG-budgeten finansierade medel för
skogsskadeövervakning, ramanslag

6 000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997                                                                     lOOO-tal kronor

24

Näringsliv

2 859 744

A

Näringspolitik

754 145

1

NUTEK: Förvaltningskostnader, ramanslag

353 268

2

Småföretagsutveckling, ramanslag

106 393

3

Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag

6 500

4

Turistfrämjande, ramanslag

81 374

5

Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., ramanslag

12 500

6

Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av
kanalen, obetecknat anslag

15 000

7

Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag

25 000

8

Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag

24 329

9

Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet, ramanslag

124 921

10

Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag

4 860

B

Teknologisk infrastruktur

162 228

1

Patentbesvärsrätten, ramanslag

11 021

2

Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll:

Myndighetsverksamhet, ramanslag

12 975

3

Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll:
Bidrag till riksmätplatser, obetecknat anslag

8 760

4

Elsäkerhetsverket, ramanslag

36 520

5

Sprängämnesinspektionen, ramanslag

15 150

6

Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag

77 802

C

Konkurrensfrågor

64 007

1

Konkurrensverket, ramanslag

62 271

2

Konkurrensforskning, ramanslag

1 736

D

Teknisk forskning och utveckling

1 411 808

1

Teknisk forskning och utveckling, ramanslag

783 447

2

Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag

14 270

3

Rymdverksamhet, ramanslag

576 091

4

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, obetecknat anslag

32 533

5

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag

5 467

E

Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande

361 720

1

Kommerskollegium, ramanslag

48 169

2

Exportfrämjande verksamhet, ramanslag

136 051

3

Exportkreditnämnden, ramanslag

120 000

4

AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag

16 500

5

Investeringsfrämjande, ramanslag

41 000

15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

19

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

F

Konsumentfrågor

105 836

1

Marknadsdomstolen, ramanslag

5 888

2

Konsumentverket, ramanslag

69 445

3

Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

13 788

4

Fastighetsmäklamämnden, ramanslag

5 945

5

Stöd till konsumentorganisationerna, ramanslag

4 100

6

Stöd till konsumentforskning, ramanslag

2 070

7

Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag

4 600

25 Allmänna bidrag till kommuner

83 612 000

A   Bidrag och ersättningar till kommuner och landsting                   83 612 000

1    Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag                 62 227 000

2    Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting, reservationsanslag                                                   400 000

3    Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag 20 985 000

26 Statsskuldsräntor mm

104 155 000

A Räntor på statsskulden

1 Räntor på statsskulden, ramanslag

104 145 000

104 145 000

B Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, ramanslag

10 000

10 000

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 525 000

A   Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten                               20 525 000

1    Tullavgift, ramanslag                                                         3 230 000

2    Särskilda jordbrukstullar och sockeravgift, ramanslag                            570 000

3    Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag                                   8 215 000

4    Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag                        8 510 000

STATSBUDGETENS TOTALA UTGIFTER

677 541 563

20

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

1000 Skatter m.m.

565 651 482

1100 Skatt på inkomst

95 212 000

1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto

37185 000

1111 Fysiska personers inkomstskatt

37 185 000

varav:   inkomster

417 167 000

utgifter1

379 982 000

1120 Juridiska personers inkomstskatt

53185 000

1121 Juridiska personers inkomstskatt

52 094 000

varav:   inkomster

70 966 000

utgifter

18 872 000

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1 091 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter

3 000 000

1131 Ofördelbara inkomstskatter

3 000 000

1140 Övriga inkomstskatter

1 842 000

1141 Kupongskatt

750 000

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

0

1143 Bevillningsavgift

0

1144 Lotteriskatt

1 092 000

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter
varav: inkomster
utgifter1

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift

1231 Bamomsorgsavgift

1241 Utbildningsavgift

1250 Övriga sociala avgifter, netto
varav: inkomster
utgifter

1251 Tilläggspensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1252 Delpensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

302 316 000

107 084 370

150 445 000

99088 370

98 309 000

91 427 370

1 506 000

1 506 000

195 231 630

44 126 000

31 982 000

0

0

51 356 630

6 881 630

0

1 Huvudsakligen utbetalningar till kommuner

2 Huvudsakligen överföringar till fonder

21

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

1253 Arbetsskadeavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1254 Arbetsmarknadsavgift

1255 Arbetarskyddsavgift

1256 Lönegarantiavgift

1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

10 441 000

6 127 000

4 314 000

37 074 000

1 250 000

1 837 000

0

28 000

28 000

1260 Allmänna egenavgifter, netto
varav: inkomster
utgifter

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

1262 Allmän pensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1281 Allmän löneavgift

1291 Särskild löneskatt

46 235 000

7 996 000

7 996 000

7 996 000

38239 000

38 239 000

0

18 706 000

10 822 000

1300 Skatt på egendom

22 858 400

1310 Skatt på fast egendom

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 F astighetsskatt

16 940 300

0

16 940 300

1320 Förmögenhetsskatt

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

3 102 000

3 028 000

74 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1 416100

1 166 100

250 000

1340 Övrig skatt på egendom

1341 Stämpelskatt

1 400 000

1 400 000

1400 Skatt på varor och tjänster

1410 Allmänna försäljningsskatter

1411 Mervärdesskatt

231 383 400

144 880 000

144 880 000

22

1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1000-tal kronor

1420, 1430 Skatt på specifika varor

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser och reklam

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik

1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import

1471 Tullmedel

1472 Övriga skatter m.m. på import

1473 Jordbruks- och sockeravgifter

1480 Övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

1500 Utjämningsavgift

1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöverskott

2110 Affärsverkens inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

75175 800

400 000

9 330 000

5 660 000

2 785 000

2 682 500

52 728 300

0

1 354 000

151 000

85 000

200 000

200 000

1 029100

979 100

50 000

6 001 000

6 001 000

4 022 400

3 700 000

3 500

318 900

75100

75 100

20 966 052

20 966 052

37 896 882

12 813 047

456 000

0

93 000

23

1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1000-tal kronor

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och
inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott

2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets
garantiverksamhet

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet

2130 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning

2210 Överskott av fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster

2310,2320 Räntor på näringslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

2330 Räntor på bostadslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning för mindre
bemedlade bamrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket

2340 Räntor på studielån

2341 Ränteinkomster på statens lån för studier och
garantilån för studerande

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989

317 000

46 000

1 250 000

250 000

1 000 000

7500 000

7 500 000

3 607 047

2 442 207

1 164 840

1 448 934

74 980

3 819

68

0

4

69 548

1541

0

0

0

0

1 039100

100

39 000

1 000 000

24

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

2350 Räntor på energisparlån

2351 Räntor på energisparlån

0

0

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

6 000

6 000

2370 Räntor på beredskapslagring

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

137 674

137 674

2380, 2390 Övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

191180

0

0

0

0

700

5 300

160 180

25 000

2400 Aktieutdelning

15 338 914

2410 Inkomster av statens aktier

2411 Inkomster av statens aktier

15 338 914

15 338 914

2500 Offentligrättsliga avgifter

5 241 272

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

2519 Koncessionsavgift på televisionens område

2521 Avgifter till Granskningsnämnden

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion

2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor

2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

540 977

286 547

0

8 500

269 940

1 200 000

64 000

14 300

5 005

28 500

0

830 000

595 312

17 279

20 959

25

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid Tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

2543 Avgifter för kemikalieinspektionen

2544 Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet

2545 Närradioavgifter

2546 Lokalradioavgifter

2547 Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet

2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser

2551 Avgifter från kärnkraftverken

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

2553 Registeringsavgift till Fastighetsmäklamämnden

85 846

379 501

29 500

38 613

4 760

75 026

29 000

2 000
120 809
137 000

82 740

6 500

162 795

199 573

6 290

2600 Försäljningsinkomster

1 403 413

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid Banverket

54 721

265 000

1 083 692

2700 Böter m.m.

1121 302

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgifter m.m.

2714 Sanktionsavgifter m.m.

727 673

384 703

897

8 029

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet

530 000

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

2812 Återbetalning av lönegarantimedel

330 000

200 000

3000 Inkomster av försåld egendom

81 000

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner

60 000

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

0

26

1997

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.

3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter

3200 Övriga inkomster av markförsäljning

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslån

4120 Återbetalning av jordbrukslån
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4139 Lokaliseringslån

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för mindre
bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1000-tal kronor

60 000

0

60 000

1 000

1 000

20 000

20 000

0

3 076 379

466 036

22 375

22 375

443 661

118

0

20

44 851

1 072

7 600

390 000

0

0

0

0

27

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

4300 Återbetalning av studielån

2 475 080

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

80

3 000

2 472 000

4400 Återbetalning av energisparlån

0

4411 Återbetalning av energisparlån

0

4500 Återbetalning av övriga lån

135263

4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning från Portugalfonden

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

0

0

1 500

0

0

0

100 000

33 763

5000 Kalkylmässiga inkomster

6 215 000

5100 Åvskrivningar och amorteringar

2 029 000

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

0

0

5120 Avskrivningar på fastigheter

5121 Avskrivningar på fastigheter

627 900

627 900

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader

5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader

1 400 000

1 400 000

5140 Övriga avskrivningar

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar

1 100

1 100

28

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

5200 Statliga pensionsavgifter

4186 000

5211 Statliga pensionsavgifter

4 186 000

6000 Bidrag mm. från EU

8 670 250

6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond

6 439 000

6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion

6111 Arealbidrag och trädesersättning

6112 Miljöstöd

6113 Interventioner

6114 Exportbidrag

6115 Djurbidrag

6119 övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion

6 074 000

3 740 000

766 000

400 000

350 000

818 000

0

6120 Bidrag från EGs jordbruksfonds utvecklingssektion

365 000

6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jordbrukssektorn m.m. 365 000

6200 Bidrag från EG:s fiskefond

100 000

6211 Bidrag från EG:s fiskefond

100 000

6300 Bidrag från EG:s regionalfond

800 000

6311 Bidrag från EG:s regionalfond

800 000

6400 Bidrag från EG:s socialfond

6411 Bidrag från EGs socialfond

6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk

6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk

1250 000

1 250 000

79 250

79 250

29

Prop. 1996/97:1

Bilaga 1

1997

1000-tal kronor

6900 Övriga bidrag från EG

2 000

6911 övriga bidrag från EG

2 000

7000 Extraordinära medel från EU

636 120

7111 Återbetalning avseeende avgiften till gemenskapsbudgeten

636 120

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

622 227 113

30

Bilaga 2

Svensk Ekonomi

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Förord ......................................... 5

1     Inledning........................................ 7

1.1     Den svenska ekonomin 1996 och 1997 .......... 7

1.2    Den svenska ekonomins utveckling............. 13

t.o.m. år 2000

2     Internationell utveckling............................ 23

2.1     Utveckling i OECD-länderna.................. 23

2.2    Länderna utanför OECD..................... 28

2.3     Risker kring prognosen...................... 30

2.4     Medelfristig kalkyl ......................... 30

3     Kapitalmarknaderna ............................... 32

4     Utrikeshandeln ................................... 36

5     Näringslivets produktion............................ 41

5.1     Industrin.................................. 42

5.2    Byggnadsverksamheten...................... 46

6    Arbetsmarknad ................................... 47

7     Löner ......................................... 51

8     Inflation......................................... 55

9     Hushållens ekonomi ............................... 59

10    Bruttoinvesteringar................................ 66

10.1    Näringslivets investeringar ................... 67

10.2    Bostadsinvesteringar........................ 68

10.3   Lager.................................... 69

11    Den offentliga sektorn.............................. 71

11.1    Den konsoliderade offentliga sektorn ........... 71

11.2    Den statliga sektorn......................... 78

11.3   Allmänna pensionsfonden.................... 80

11.4   Den kommunala sektorn ..................... 81

T abellförteckning

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

1.1    Prognosförutsättningar ............................. 9

1.2   Försörjningsbalans, 1994-1997 ....................... 11

1.3   Nyckeltal........................................ 12

1.4   Finansiellt sparande................................ 13

1.5   Förutsättningar 1996-2000 .......................... 14

1.6   Försörjningsbalans 1996-2000 ....................... 15

1.7   Nyckeltal 1996-2000............................... 17

1.8   Arbetsmarknad ................................... 18

1.9    Högtillväxtalternativet,

försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 ............ 20

2.1   EU:s försörjningsbalans ............................ 25

2.2   BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.................... 27

2.3   BNP-tillväxt per region samt andel av svensk

export per region.................................. 30

4.1   Export och import av varor.......................... 38

4.2   Bytesbalansen.................................... 39

5.1    Näringslivets produktion............................ 41

5.2   Nyckeltal för industrin ............................. 43

5.3   Byggnadsverksamhet .............................. 46

6.1    Sysselsättning i olika branscher ...................... 48

6.2   Arbetsmarknad ................................... 50

7.1   Timlöner........................................ 52

8.1   Konsumentpriser.................................. 57

9.1   Hushållens disponibla inkomster, konsumtion

och sparande..................................... 61

10.1  Bruttoinvesteringar efter näringsgren.................. 67

10.2  Lagerförändringar och lagerbidrag.................... 70

11.1  Den offentliga sektorns finanser...................... 73

11.2  Den offentliga sektorns skatter och avgifter............. 75

11.3  Den offentliga sektorns utgifter....................... 76

11.4  Kommunsektorns finanser 1995-2000 ................. 84

Diagramförteckning

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

1.1   BNP-förlopp 1984-1997 ............................ 8

1.2   Bidrag till BNP-tillväxten........................... 9

1.3    Bidrag till tillväxten 1998-2000 ...................... 16

Diagrambilaga till kapitel 1 ............................... 21

D. 1 BNP-utveckling enligt bas-
respektive högtillväxtalternativet ..................... 21

D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive
högtillväxtalternativet.............................. 21

D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas-
respektive högtillväxtalternativet ..................... 22

D.4   B asal temati vet, befolkningen i ålder 16-64 år

uppdelade på sysselsatta, personer i åtgärder i
arbetskraften, öppet arbetslösa och personer
i åtgärder utanför arbetskraften....................... 22

2.1   Långa och korta räntor samt nominell växelkurs

för EU som helhet gentemot dollarn................... 24

3.1    Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer

i några länder..................................... 32

3.2   Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 ............... 33

3.3   Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 ................. 34

4.1   Export, marknadstillväxt och marknadsandelar

för bearbetade varor, 1987-1997 ...................... 37

4.2   Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige

och OECD-Europa, 1980-1997 ....................... 40

5.1    Industins arbetskostnad per producerad enhet

i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 ........... 44

5.2   Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1997 ............ 45

6.1    Antal sysselsatta, öppet arbetslösa

och personer i arbetskraften ......................... 49

7.1    Timlöneutveckling i industrin........................ 53

8.1   Producentprisutvecklingen 1991-1996 ................. 55

8.2   Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 ................ 58

16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

9.1   Real timlön före skatt 1975-1997 ..................... 60

9.2   Hushållens framtidsförväntningar,

1977-augusti 1996 ................................. 62

9.3   Privatkonsumtion, 1980-1997 ....................... 63

9.4   Disponibel inkomst och privat konsumtion,

1970-2000    65

10.1  Investeringskvoter inklusive och

exklusive bostäder................................. 68

10.2  Antal outhyrda lägenheter respektive

antal påbörjade lägenheter .......................... 70

11.1  Den offentliga sektorns finansiella sparande,

1970-2000    71

11.2  Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000 ................. 74

11.3  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter,

1970-2000    77

11.4  Statsskulden, 1980-2000 ............................ 80

11.5  Den kommunala sektorns finansiella sparande,

1980-2000    82

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Svensk ekonomi

Förord

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Föreliggande bilaga till 1997 års budgetproposition beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997.

Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på materi-
al från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som
Konjunkturinstitutet publicerade den 14 augusti 1996. Ansvaret för de
redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekono-
miska avdelning.

Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett
något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997
kompletteras med ett basscenario och ett alternativt högtillväxtscenario
över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd
av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Ansvarig för
bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna baseras på infor-
mation t.o.m. den 5 september 1996.

1 Inledning

1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Under hösten 1995 inträffade en avmattning i den europeiska
konjunkturen, vilken också satt sin prägel på den svenska ekonomin. Via
exporten spred sig de negativa effekterna till den redan tidigare svaga
inhemska ekonomin. Nedgången av arbetslösheten bröts. Hushållens
framtidsförväntningar dämpades. Allt fler prognosmakare reviderade ned
sina bedömningar. Samtidigt förväntades - bl.a. i den ekonomiska
vårpropositionen - att en återhämtning i Europa skulle inledas under senare
delen av 1996 och att detta skulle påverka den svenska ekonomin positivt.
Några påtagliga tecken på en sådan uppgång fanns dock knappast under
våren och osäkerheten i prognoserna var ovanligt stor.

I vissa avseenden har bilden klarnat under de senaste månaderna. Allt
fler tecken, exempelvis BNP-tillväxten under andra kvartalet, industrins
orderingång och näringslivets framtidsförväntningar, tyder på att den tyska
ekonomin passerat bottenläget och att en uppgång är på väg med positiva
effekter på Europa i övrigt som följd. Samtidigt fortsätter tillväxten i
Förenta staterna att ligga på en hög nivå utan att inflationen pressas uppåt.
Den svenska exporten har hävdat sig överraskande bra under första
halvåret, trots att det relativa kostnadsläget försämrats kraftigt. Den privata
konsumtionen har hållits uppe, även om delar av detaljhandeln fått
vidkännas betydande volymnedgångar. Räntorna har fallit och de alltför
stora lagren håller på att avvecklas. Mot denna bakgrund är det rimligt att
räkna med att den svenska ekonomin befinner sig i en uppgångsfas, även
om återhämtningen blir förhållandevis långsam.

Tillväxten väntas under 1996 till största delen drivas av utrikeshandeln.
Exporten får draghjälp av en successivt stigande efterfrågan i utlandet.
Expansionstakten kommer dock sannolikt att dämpas i takt med att
relativprishöjningarna slår igenom på marknadsandelarna. Importen
begränsas av lageravvecklingen och en i övrigt återhållen inhemsk
efterfrågan. Vidare kommer investeringarna att vara en motor i
tillväxtprocessen, enligt de enkäter som föreligger. Ett markant omslag är
på väg för bostadsinvesteringama, dock från en låg nivå. Den privata
konsumtionen kan förväntas fortsätta att växa i en årstakt av ca 1 procent,
vilket innebär att sparkvoten i så fall stiger något. Däremot ser den
offentliga konsumtionen ut att falla. Sammantaget leder detta till en BNP-
tillväxt på 1,6 procent, vilket är något starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Arbetslösheten verkar dock bli något högre, beroende på
att såväl produktivitet och medelarbetstid växer i en snabbare takt än vad
som tidigare prognosticerades. Trots att löneökningarna är snabbare i
Sverige än i omvärlden ser inflationstakten ut att hamna på endast ca 1
procent under loppet av året.

Tillväxttakten beräknas stiga något 1997, till 2,3 procent, samtidigt som
drivkraften i processen ändras. Utrikeshandeln väntas ge ett mindre bidrag
då kronans appreciering mer tydligt slår igenom på marknadsandelarna
samtidigt som importen utvecklas i linje med efterfrågan. Även

investeringarna beräknas komma in i en lugnare expansionsfas efter den
snabba kapacitetsutbyggnaden i år. Däremot kommer sannolikt den privata
konsumtionen att stärkas i takt med att hushållens situation och
framtidsförväntningar förbättras. Den för svenska förhållanden höga
sparkvoten kan då komma att sjunka något. Lageravvecklingen väntas
upphöra, vilket ger ett kraftigt positivt bidrag till BNP. En viss nedgång av
den öppna arbetslösheten är sannolik, bl.a. som en följd av stigande
efterfrågan på arbetskraft. Trots att en del tillfälliga inflationsdämpande
faktorer försvinner kommer ändå prisstegringarna att ligga väl i linje med
2-procentsmålet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Diagram 1.1 BNP-förlopp 1984-1997

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även om konjunkturbilden nu är klarare än i våras finns fortfarande
betydande osäkerhet i prognosen. Återhämtningen i Europa i allmänhet
och Tyskland i synnerhet är ännu inte säkerställd, utan bedömningen
bygger på enstaka indikationer. För att den svenska tillväxten ska stärkas
behöver dessutom hushållens förtroende för den inhemska ekonomiska
utvecklingen öka. I detta sammanhang är utvecklingen av sysselsättningen,
av räntorna och av de offentliga finanserna nyckelfaktorer. En speciell
osäkerhetsfaktor är den statliga konsumtionen, vilken historiskt visat sig
vara svår att förutse.

Diagram 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten, 1995-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

I I BNP                  IfeaS Nettoexport

rttttl Bruttoinvesteringar     10004 Privatkonsumtion

V/A Offentlig konsumtion        Lagerinvesteringar

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Till grund för prognosen ligger antagandet att de korta svenska
marknadsräntorna planar ut på nivån 5 procent i slutet av 1996 - vilket
innebär en markant lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen - för
att stiga något under loppet av 1997 i takt med att den väntade
konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska korträntoma. Den
femåriga statsobligationsräntan antas stabiliseras på ca 7 procent kring
årsskiftet för att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen bedöms de
amerikanska långa räntorna börja stiga något, vilket ger återverkningar för
Europa, men samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot utlandet
kunna krympa p.g.a. de förbättrade offentliga finanserna, det växande
överskottet i bytesbalansen och den bestående låga inflationstakten. Den
svenska kronan antas vara stabil och TCW-index ligga runt 115.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

1994

1995

1996

1997

BNP-tillväxt i OECD

2,8

2,0

2,0

2,4

Konsumentprisökning i OECD

2,3

2,4

2,3

2,3

Dollarkurs (SEK)

7,7

7,1

6,7

6,7

TCW-index1

126,1

127,3

116,0

115,0

Tysk ränta 5 års statsobligation

6,2

6,0

5,1

5,4

Svensk ränta 5 års statsobligation

9,1

9,9

7,5

7,0

Svensk ränta 6 månaders ssvx

7,7

8,9

6,0

5,4

1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-index på ca 114.
Källa: Finansdepartementet.

Aktuell statistik tyder på att lönerna inom industrin ökar något snabbare
än vad som antogs i våras, medan övriga löner snarast stiger långsammare.
Sammantaget väntas lönerna stiga med drygt 5,5 procent i år och med ca

4,5 procent nästa år. Detta kan jämföras med utvecklingstakten i Europa
som ligger på ca 3,5 procent. Den relativt snabba löneökningen tenderar
hålla uppe de korta räntorna och att pressa fram rationaliseringar, vilket
mildrar genomslaget på priserna men håller arbetslösheten på en hög nivå.

Inflationen i Sverige har hittills i år varit betydligt lägre än vad som
förväntades i våras. Till och med augusti har priserna fallit med 0,3
procent. Den låga takten förklaras bl.a. av sänkta importpriser, fallande
räntor och skatteförändringar. Produktivitetsökningarna har också varit
starkare än väntat. Under loppet av 1996 beräknas konsumentpriserna stiga
med 1,0 procent. Under 1997 uppskattas KPI öka med drygt 2 procent,
eftersom kronan inte antas apprecieras ytterligare och räntorna inte falla.
Om olika tillfälliga effekter som påverkar priserna räknas bort, såsom
skatte- och subventionsförändringar, ränteutvecklingen samt växelkursens
genomslag på importpriserna, verkar den “underliggande” inflationstakten
hamna på nivån 2 procent eller strax därunder för de båda åren. Den
“underliggande” inflationen mätt som lönestegringstakt minus trendmässig
produktivitet beräknas sjunka från 1996 till 1997.

Exporten steg snabbare än väntat under det första halvåret. Trots
apprecieringen av kronan har svenska företag fortsatt att vinna
marknadsandelar. Uppenbarligen dominerar fortfarande effekten av den
tidigare kronförsvagningen. Eftersläpningen innan volymerna påverkas
fullt ut kan vara ovanligt lång vid stora relativprisförändringar.
Orderingången till exportindustrin stiger och framtidsförväntningarna är
positiva. Den internationella konjunkturuppgången för med sig en högre
marknadstillväxt. Med viss fördröjning väntas emellertid den relativt
omvärlden höjda kostnadsläget resultera i förluster av marknadsandelar för
svenska företag. Därmed kommer sannolikt exporttillväxten att bromsa
upp något nästa år. Importen hålls i år tillbaka av den starka
lageravvecklingen, medan en återhämtning är sannolik 1997. Såväl
handels- som bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott.
Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas uppgå till 3,7 procent 1997,
den högsta siffran i modern tid.

Den privata konsumtionen har hittills i år hållits upp av efterfrågan på
energi, dagligvaror och bilar. Höga realräntor, hög arbetslöshet och den
omfattande konsolideringen av de offentliga finanserna har bidragit till en
försiktig attityd från hushållens sida, vilket gjort att efterfrågan inom
många andra områden varit dämpad. En gynnsammare ekonomisk
utveckling under prognosperioden gör att hushållens framtidsförväntningar
sannolikt förbättras, vilket skapar förutsättningar för en nedgång i
sparkvoten. Höga reallöner, framför allt i år, gör att disponibel
inkomsterna stiger, även om budgetkonsolideringen och en återhållen
sysselsättningsutveckling verkar i motsatt riktning. Den privata
konsumtionen väntas öka med knappt 1 procent 1996 och med knappt 2
procent 1997.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

10

Den statliga konsumtionen har visat sig vara mycket svår att förutse.
Speciellt fluktuationerna i försvarsinköpen har varit stora och tidsprofilen
svår att fastställa. Sedan vårpropositionen presenterades har ny information
framkommit som indikerar att försvarsutgifterna blir lägre än beräknat.
Detta har föranlett en betydande nedrevidering av den statliga
konsumtionen. Utifrån korttidsstatistiken hittills i år ligger bedömningen av
den kommunala konsumtionens utveckling för 1996 kvar på -1 procent.
Samtidigt beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn i år bli
betydligt sämre än enligt bedömningen i våras. Mot denna bakgrund
beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent 1997,
trots att den stora utbildningssatsningen bidrar positivt.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997

Miljarder Procentuell volymförändring
Kr        _______________________

1995

1994

1995

1996

1997

BNP

1 634,9

2,6

3,0

1,6

2,3

Import

563,8

13,4

8,7

2,7

4,9

Tillgång

2 198,7

4,9

4,3

1,9

2,9

Privat konsumtion

853,5

0,8

0,3

0,9

1,8

Offentlig konsumtion

422,6

-0,5

-2,3

-1,0

-0,5

Stat

131,3

-0,1

-4,5

-1,0

0,0

Kommuner

291,3

-0,7

-1,2

-1,0

-0,7

Bruttoinvesteringar

237,8

-0,2

10,6

8,1

2,0

Näringsliv exkl. bostäder

171,6

14,4

24,5

9,6

2,0

därav industri

60,9

28,6

37,5

16,0

-4,0

Bostäder

26,7

-35,3

-27,9

16,1

2,7

Myndigheter

39,4

10,6

1,6

-3,5

1,4

Lagerinvesteringar1

17,5

1,5

0,5

-1,5

0,5

Export

667,3

14,1

11,4

6,5

5,6

Användning

2 198,7

4,9

4,3

1,9

2,9

Inhemsk användning

1 531,4

1,9

1,6

0,0

1,8

Källa: Finansdepartementet.

Bruttoinvesteringarna är en av de mest expansiva delarna av den
svenska ekonomin under 1996. God lönsamhet och ett gynnsamt
konkurrensläge har möjliggjort för industrin att fullfölja sina långsiktiga
expansionsplaner, trots konjunkturavmattningen. Planerna tyder dock på
att industrins investeringar dämpas nästa år. Den befintliga kapaciteten
räcker för att möta efterfrågan utan att det uppstår kapacitetsproblem.
Bostadsbyggandet vänder uppåt från en mycket låg nivå. Räntefallet i
kombination med olika stimulansåtgärder bidrar till detta. Ett fall i
ombyggnadsinvesteringarna drar ned tillväxtsiffrorna för 1997.

Lagerinvesteringarna har stor inverkan på konjunkturförloppet.
Avmattningen i höstas kom uppenbarligen överraskande för många
aktörer. Industrin och handeln fick vidkännas en ofrivillig

11

lageruppbyggnad. De alltför stora lagren avvecklas nu i år, vilket ger ett
starkt negativt bidrag till BNP. Effekten dämpas dock av att importen
också blir lägre. Till nästa år bör anpassningen vara avklarad och
lagerinvesteringarna väntas ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå.
Därmed blir omslaget betydande och ger ett positivt bidrag till BNP-
tillväxten.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 1.3 Nyckeltal

1994

1995

1996

1997

Timlön, kostnad

2,4

3,4

5,6

4,5

KPI, dec.-dec.

2,6

2,6

1,0

2,2

NPI, dec.-dec.

1,7

1,0

0,5

0,8

Disponibel inkomst

1,1

-0,1

1,2

0,8

Sparkvot (nivå)

8,6

8,2

8,5

7,5

Industri produktion

13,8

9,4

2,5

5,3

Relativ enhetsarbetskostnad

-4,5

0,3

14,3

0,5

Öppen arbetslöshet (nivå)1

8,0

7,7

7,7

6,9

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1

5,2

4,4

5,0

5,4

Handelsbalans (miljarder kr)

67,1

105,6

124,4

139,6

Bytesbalans (% av BNP)

0,4

2,0

3,1

3,7

11 % av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.

BNP-tillväxten på 1,6 procent i år blir inte tillräcklig för att få ned
arbetslösheten. Visserligen stiger antalet arbetade timmar, men
medelarbetstiden fortsätter dock att öka, bl.a. beroende på att
sjukfrånvaron faller ytterligare. Därmed kommer sysselsättningen mätt i
antal personer att avta. Utbudet av arbetskraft beräknas emellertid också
minska, vilket gör att den öppna arbetslösheten planar ut på nivån 7,7
procent. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas bli
något högre än förra året. Den starkare BNP-tillväxten 1997, 2,3 procent,
i kombination med att medelarbetstiden sannolikt stiger långsammare och
att volymen arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar, medför att den öppna
arbetslösheten kan falla med en knapp procentenhet. Summa av öppet
arbetslösa och personer i åtgärder väntas sjunka med knappt en halv
procentenhet.

Den offentliga sektorns finanser förbättras kraftigt under år 1996.
Underskottet i det finansiella sparandet beräknas bli 67 miljarder kronor,
vilket motsvarar 4 procent av BNP. Detta innebär en halvering av
underskottet jämfört med år 1995. Förstärkningen ligger främst på
inkomstsidan, bl.a. stiger skatter och avgifter som andel av BNP med 3,3
procentenheter. En rad tillfälliga faktorer, bl.a. omläggningen av systemet
för uppbörd av mervärdeskatt, gör att skatteintäkterna blir särskilt höga
under år 1996. Under föregånde år rådde det motsatta förhållandet, varför
en del skattehöjningar som då genomfördes inte får genomslag på de totala
skatteintäkterna förrän i år. De oväntat stora skatteinbetalningarna under
första halvåret 1996 tyder på att effekten av dessa tillfälliga faktorer

12

tidigare underskattats. Detta har föranlett en upprevidering av prognosen
för den offentliga sektorns skatteintäkter för helåret 1996. De offentliga
utgifterna hålls tillbaka av de besparingar som vidtagits inom ramen för
konsolideringsprogrammet, bl.a. minskar transfereringarna till hushållen
med ca 1 procent i reala termer mellan 1995 och 1996.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 1.4 Finansiellt sparande

Procent av BNP, löpande pris

1994

1995

1996

1997

Bruttosparande

14,6

17,6

17,9

18,8

Realt sparande

14,2

15,6

14,8

15,1

Fasta investeringar

13,6

14,5

15,2

15,1

Lager investeringar

0,6

1,1

-0,4

0,1

Finansiellt sparande

0,4

2,0

3,1

3,7

Offentlig sektor

-10,8

-8,1

-4,0

-2,6

Hushåll

6,2

5,9

5,7

4,9

Företag

5,0

4,2

1,2

1,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

De tillfälligt höga skatteintäkterna under 1996 medför att den offentliga
sektorns inkomster växer långsammare under 1997 och skatte- och
avgiftskvoten sjunker något. I gengäld beräknas utgifterna minska mätt i
fasta priser, vilket medför att utgiftskvoten reduceras från 67,2 procent av
BNP år 1996 till 64,7 procent av BNP år 1997. Den offentliga sektorns
finansiella underskott beräknas 1997 uppgå till drygt 2,5 procent av BNP
och således med viss marginal uppfylla konvergenskriteriet för deltagande
i den europeiska valutunionens tredje etapp. Ett bättre finansiellt sparande,
utförsäljningar samt en starkare krona är faktorer som bidrar till att den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld minskar som andel av BNP
både 1996 och 1997.

1.2 Den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 2000

Förutom kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997,
publicerar Finansdepartementet kalkyler över den svenska ekonomin i ett
medelfristigt perspektiv. Osäkerheten i en kortsiktig prognos är stor. I
kalkyler med ett tidsperspektiv fram till år 2000 är osäkerheten av
naturliga skäl ännu större. Liksom i vårpropositionen presenteras här två
alternativa kalkyler. Det s.k. basaltemativet utgör det mer måttfulla
scenariet. Det s.k. högtillväxtalternativet beskriver en utveckling där
lönebildningen och arbetsmarknaden antas fungera bättre, vilket resulterar
i att den öppna arbetslösheten faller successivt till fyra procent år 2000.
Kalkylen kan ses som ett räkneexempel på vilken utveckling som krävs för
att den öppna arbetslösheten ska halveras.

13

Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som
beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen
presenterar i föreliggande proposition. I de fall där det ännu inte finns
några politiska beslut och där det är osannolikt att inga nya beslut fattas,
har tekniska antaganden gjorts. För perioden 1998 t.o.m. 2000 finns
exempelvis inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda
alternativen har det antagits att volymen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna successivt avtar. Utvecklingen är densamma i båda alternativen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Förutsättningar

De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen. De
svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan alternativen.

Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2000

Årsgenomsnitt

1996

1997

1998

1999

2000

BNP OECD (16)

2,0

2,4

2,5

2,5

2,5

KPI OECD (16)

2,3

2,3

2,5

2,5

2,5

Marknadstillväxt, OECD (14)

4,8

6,1

6,0

6,0

6,0

Tysk ränta 5 års statsobligation

5,1

5,4

5,9

6,0

6,0

Basaltemativ

Svensk ränta 5 års statsobligation

7,5

7,0

7,0

7,0

7,0

TCW-index

116

115

115

115

115

Högtillväxtaltemativ

Svensk ränta 5 års statsobligation

7,5

6,9

6,6

6,4

6,2

TCW-index

116

114,5

113,5

113

113

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Basaltemativet

I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in
konjunkturvändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt
antagande om att år 2000 är ett konjunkturmässigt genomsnittligt år och att
det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk
i ett medelfristigt perspektiv, utan att det uppstår ett inflationstryck i
ekonomin. Storleken på detta BNP-gap eller extra expansionsutrymme är
beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. I
basaltemativet antas tillväxten uppgå till 2,6 respektive 2,4 procent 1998
och 1999. Därmed sluts BNP-gapet vid utgången av 1999. Därefter stiger
BNP med 2 procent. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som
krävs för att uppnå en balanserad ekonomisk utveckling. Metoden ger
däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa
konjunkturförlopp.

14

Tabell 1.6 Försörjningsbalans, 1996-2000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Miljarder Procentuell volymförändring
Kr       ______________________

1995

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

1 634,9

1,6

2,3

2,6

2,4

2,0

Import

563,8

2,7

4,9

6,3

6,0

5,7

Tillgång

2 198,7

1,9

2,9

3,5

3,3

3,0

Privat konsumtion

853,5

0,9

1,8

2,4

2,5

2,2

Offentlig konsumtion

422,6

-1,0

-0,5

-1,2

-0,5

0,2

Stat

131,3

-L0

0,0

-1,5

0,5

0,5

Kommuner

291,3

-1,0

-0,7

-1,1

-1,0

0,0

Bruttoinvesteringar

237,8

8,1

2,0

8,5

6,1

3,7

Näringsliv

171,6

9,6

2,0

8,4

7,0

3,8

Bostäder

26,7

16,1

2,7

15,0

10,0

10,0

Myndigheter

39,4

-3,5

1,4

3,5

-1,4

-3,0

Lagerinvesteringar1

17,5

-1,5

0,5

0,1

0,0

0,0

Export

667,3

6,5

5,6

5,6

5,2

5,0

Användning

2 198,7

1,9

2,9

3,5

3,3

3,0

Inhemsk användning

1 531,4

0,0

1,8

2,6

2,4

2,0

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall ligga i linje med
Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Förutsättningarna för att detta
skall kunna uppnås utan att penningpolitiken för den skull behöver vara
särskilt stram, har förbättrats avsevärt under den senare tiden bl.a genom
att inflationsförväntningarna har justerats ned.

Under perioden 1998-2000 antas lönerna stiga med ca 4 procent per år,
vilket förväntas ligga i linje med utvecklingen i Europa i övrigt. Företagen
antas vara inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och
reducerar sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningen av
marginalerna är så pass begränsade att vinsterna ändå kommer att ligga på
en hög nivå i slutet av århundradet. Den relativt goda utvecklingen av
konkurrenskraften innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men
avtagande, bidrag till tillväxten under hela perioden.

Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför
att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan utsträckning
att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till en
procentenhet i slutet av 1998. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad
under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk
statsobligation ligger på 7 procent. Växelkursen antas vara oförändrad
under perioden 1997-2000, med ett TCW-index på 115.

15

Diagram 1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000

Procentenheter

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Procent

98             99             00

I l BNP                       tsffiiiffl Nettoexport

l H 111 Bruttoinvesteringar     £*»1 Privat konsumtion

///\ Offentlig konsumtion        Lagerinvesteringar

Källa: Finansdepartementet.

Räntenedgången och den relativt höga vinstnivån utgör goda
förutsättningar för att investeringarna ska utvecklas gynnsamt. Tillgången
på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda
statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den
relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel föreligger
förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas
stiga i samband med att räntorna sjunker, hushållens realinkomster ökar
och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga
byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på
vissa orter i landet.

16

Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2000, procent

1996

1997

1998

1999

2000

KPI, dec.-dec.

1,0

2,2

2,2

2,2

2,2

Kostnadstimlön

5,6

4,5

4,1

4,0

4,0

Öppen arbetslöshet

7,7

6,9

6,1

5,8

5,7

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

5,0

5,4

5,0

4,3

3,8

Sysselsättning

-0,7

0,6

1,4

1,1

0,6

Real disponibel inkomst

1,2

0,8

1,3

2,2

1,8

Hushållens nettosparkvot

8,5

7,5

6,5

6,2

5,8

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Den successiva förbättringen av arbetsmarknadsläget, tillsammans med
fallande räntor gör att hushållens framtidstro gradvis förstärks. Den privata
konsumtionen beräknas kunna öka med drygt 2 procent per år under
perioden. En viss sänkning av hushållens nettosparkvot antas därmed ske.
Sparkvoten i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än genomsnittet
för den senaste 20-årsperioden.

Kravet på att kommunerna skall uppnå balanserade finanser vid
sekelskiftet i kombination med fortsatta pris- och löneökningar beräknas
leda till en sjunkande volym för kommunal konsumtion fram till och med
år 1999 och därefter en oförändrad nivå. Den statliga konsumtionen
beräknas minska i volym fram till och med år 1998 till följd av
besparingskraven. Sammantaget ger detta en volymminskning för den
offentliga konsumtionen mellan 1996 och 1999 och därefter en svag
ökning.

Den totala arbetslösheten beräknas gradvis minska till en nivå på 9,5
procent av arbetskraften år 2000 varav 5,7 procent är öppet arbetslösa och
3,8 procent i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nedgången av arbetslösheten
underlättas av att utbildningen expanderar under perioden och därmed
håller tillbaka arbetskraftsutbudet. Sysselsättningen stiger under 3-års
perioden 1998-2000 med 126 000 personer eller 3,2 procent.

17

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 1.8 Arbetsmarknad

Tusental personer

1995

Förändring till 2000

Bas alternativ

Högtillväxtaltemativ

Sysselsättning

3 988

123

237

Reguljär sysselsättning

3 926

157

272

Öppet arbetslösa

332

-84

-156

Konj unkturberoende

åtgärder

191

-24

-24

Utbud

4 320

38

81

Underliggande utbud

4 449

48

91

Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.

Den relativt goda ekonomiska tillväxten med stigande sysselsättning
tillsammans med de budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv
förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i den offentliga
sektons finansiella sparande på 4 procent av BNP år 1996 vänds till ett
överskott år 1999, som år 2000 växer till nära 2,5 procent av BNP.
Förbättringen beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till
BNP. Utgiftskvoten reduceras med 8 procentenheter mellan åren 1996 och
2000, medan inkomstkvoten faller med knappt 2 procentenheter under
samma period. Statsskulden som andel av BNP minskar med 13
procentenheter under perioden 1996 till år 2000, för att år 2000 uppgå till
70,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med ca 12
procentenheter under samma period och uppgår vid utgången av år 2000
till knappt 66,5 procent av BNP.

Högtillväxtalternativet

Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där den öppna
arbetslösheten reduceras till 4 procent år 2000. Ett antal antaganden är
gemensamma för basalternativet och högtillväxtalternativet. Därmed blir
kalkylen lättöverskådlig och analysen kan fokuseras på vilken ytterligare
tillväxt som skulle behövas för att den öppna arbetslösheten ska falla till 4
procent. Antaganden som är gemensamma med basalternativet är de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av
medelarbetstiden, produktivitetstillväxten samt den internationella utveck-
lingen.

I jämförelse med basalterativet bygger högtillväxtalternativet på en i
grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Alternativet
kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en i övrigt väl
fungerande arbetsmarknad. De arbetskraftsresurser som finns i

18

utgångsläget kan därigenom tas i anspråk utan att det uppstår
överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor.

Den väl fungerande arbetsmarknaden leder till ett lägre inflationstryck.
Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basalternativet
med lägre korträntor som följd. Förutsättningarna för lägre obligations-
räntor och en viss förstärkning av kronan är goda. Räntemarginalen mot
den tyska 5-åriga obligationen krymper till 0,25 procentenheter år 2000
och TCW-index sjunker succesivt till 113 i slutet av 1998 för att sedan
ligga kvar på denna nivå under resten av perioden.

Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen och kan
därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i
högre grad producera egna insatsvaror, vilket leder till att importkvoten
sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett något högre bidrag till
tillväxten.

Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i
basalternativet. Därefter är tillväxten knappt en procentenhet högre i
genomsnitt per år. Med detta förlopp faller den öppna arbetslösheten till 4
procent år 2000. Sysselsättningen ökar med 6,0 procent från 1995 till år
2000 i stället för basalternativets 3,1 procent.

Den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar att, vid ett givet
regelverk, förbättra de offentliga finanserna ännu snabbare än i
basalternativet. Beräkningarna baseras dock på antagandet om att den
offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP år 2000 skall
vara detsamma, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för såväl
högre offentlig konsumtion som en sänkning av hushållens inkomstskatter,
vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata
konsumtionen. Hushållens framtidstro förstärks samtidigt som räntorna
sjunker, vilket leder till att den privata konsumtionen blir en motor i
tillväxtprocessen. Företagens framtidstro, i kombination med behovet av
en större kapitalstock, resulterar i högre investeringar och fler
nyanställningar. Lägre räntor och ökad köpkraft stimulerar även
bostadsbyggandet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

17 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1

19

Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000

Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

1996

1997

1998

1999

2000

BNP marknadspris

1,6

2,6

3,5

3,3

2,8

Import

2,7

5,1

6,3

6,1

5,8

Tillgång

1,9

3,2

4,2

4,0

3,6

Privat konsumtion

0,9

2,1

2,8

2,9

2,6

Offentlig konsumtion

-1,0

-0,3

-0,4

0,3

1,0

Bruttoinvesteringar

8,1

2,5

10,4

7,9

5,0

Lagerinvesteringar

-1,5

0,5

0,1

0,0

0,0

Export

6,5

5,8

6,1

5,7

5,5

Användning

1,9

3,2

4,2

4,0

3,6

Inhemsk användning

0,0

2,1

3,3

3,2

2,7

KPI, dec.-dec.

1,0

2,1

2,0

2,0

2,0

Kostnadstimlön

5,6

4,3

3,5

3,5

3,5

Öppen arbetslöshet

7,7

6,7

5,4

4,6

4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

5,0

5,4

5,0

4,2

3,8

Sysselsättning

-0,7

0,9

2,3

2,0

1,4

Källor: Finansdepartementet.

20

Diagrambilaga till kapitel 1

Diagram D.l BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ

21

Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive
högtillväxtaltemativ

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Diagram D.4 Basaltemativet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelad på sysselsatta,
personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder
utanför arbetskraften.

Procent

Bttttffl Reguljär sysselsättning         Personer i åtgärder inom arbetskraften

I I Öppet arbetslösa         (2S2 Personer i åtgärder utanför arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

22

2 Internationell utveckling

2.1 Utvecklingen i OECD-ländema

Sammanfattande översikt

Den ekonomiska tillväxten i OECD-området1 blev måttlig under det första
halvåret 1996. EU-konjunkturen var svag, medan tillväxten i Förenta
staterna stärktes och återhämtningen av den japanska ekonomin fortsatte.
Med stöd av lägre räntor och stabila valutaförhållanden förväntas också
den europeiska konjunkturen gradvis förbättras under andra halvåret 1996.
Förenta staterna och Japan förutses uppvisa en fortsatt stark tillväxt.
Sammantaget medför detta att BNP-tillväxten i OECD bedöms nå 2,0
procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 % år 1997.

Utvecklingen i EU

Under andra halvåret 1995 och inledningen av 1996 försvagades
konjunkturen i EU. I några länder var BNP-tillväxten negativ sista
kvartalet 1995 och industriproduktionen sjönk markant. Flera faktorer
bidrog till avmattningen. Effekterna av uppgången i de långa räntorna
under 1994 gjorde sig gällande under 1995. Valutaturbulensen under
våren 1995 medförde osäkerhet och vissa länder tvingades höja styrräntan.
Vidare fortsatte EU som helhet att förlora konkurrenskraft gentemot
omvärlden. Allt detta bidrog till minskat förtroende hos företagen och
investeringsviljan dämpades. Den fortsatt svaga syssel-
sättningsutvecklingen påverkade hushållens förväntningar om den framtida
ekonomiska utvecklingen negativt och tillväxten i den privata
konsumtionen mattades något.

Vidare förde EU-länderna sammantaget en förhållandevis stram
ekonomisk politik. Flertalet länder har mot bakgrund av betydande
budgetunderskott fört en åtstramande finanspolitik. Lågkonjunkturen i
början av 1990-talet medförde en försämring i de offentliga finanserna i
praktiskt taget alla EU-länder. Underskottet i finansiellt sparande som
andel av BNP uppgick i genomsnitt till 6,5 procent år 1993. När
konjunkturen förbättrades påbörjades en budgetsanering som sågs som
nödvändig oavsett EMU:s konvergenskriterier.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

1 Med OECD-området avses här 16 länder: USA, Japan, Tysk-
land, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Fin-
land, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Österrike.

23

Diagram 2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet Prop. 1996/97:1
gentemot dollarn                                                            Bilaga 2

---- Nominell växelkurs i förhållande till USD, (vänster skala)
---3-månader eurocurrency räntor, (höger skala)

---- Långräntor (10 år) (höger skala)

Källor: OECD, EU-kommissionen och Finansdepartementet.

Budgetkonsolideringen genomfördes inledningsvis under strama
monetära förhållanden. Den korta räntan var fortsatt hög samtidigt som
EUs växelkurs gentemot omvärlden apprecierade.

Såväl korta som långa räntor har sedermera sjunkit betydligt. De korta
räntorna i EU som helhet har fallit med ca 2 1/4 procentenheter och de
långa räntorna med ca 1 Vi procentenhet sedan början av 1995, då de låg
som högst Mot bakgrund av fortsatt låg inflation och betydande ledig
produktionskapacitet väntas räntorna förbli låga under prognosperioden.
Vidare har valutasituationen stabiliserats jämfört med första halvåret 1995.
Sammantaget väntas detta bidra till att konjunkturen i EU gradvis stärks
under 1996 och 1997.

Företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen
i EU har stabiliserats efter att tidigare ha försvagats. Förutsättningarna på
ekonomins utbudssida är gynnsamma, bl.a. är den genomsnittliga
kapitalavkastningen god och ligger på samma nivå som på 1960-talet.
Vidare är löneökningstakten i EU måttlig och beräknas ligga på ca 3 Vi
procent i genomsnitt 1996-1997. Detta torde bidra till en god
investeringsutveckling.

En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen väntas också stödja
EU-konjunkturen under 1997. Handeln med resten av världen väntas öka
med 7-8 procent per år under prognosperioden. EU gynnas av den goda
tillväxten i Förenta staterna, Japan och de dynamiska asiatiska
ekonomierna samtidigt som handelsutbytet med Central- och Östeuropa
blir alltmer betydelsefullt.

24

Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten för EU som helhet komma
att uppgå till 1,4 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 procent år 1997.
Den högre tillväxttakten kommer endast marginellt att kunna bidra till att
förbättra läget på arbetsmarknaden. Under 1996 förutspås
arbetslöshetsnivån uppgå till 11,4 procent för att under följande år i stort
sett ligga kvar på samma nivå. Arbetsmarknaden i EU präglas av hög
långtidsarbetslöshet samt stora svårigheter för svaga grupper att finna
varaktiga arbeten.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 2.1 EU:s försörjningsbalans

Årlig procentuell förändring

1993

1994

1995

1996

1997

Privat konsumtion

-6,4

1,6

1,9

1,8

2,1

Offentlig konsumtion

0,9

0,8

0,9

0,7

0,4

Fasta bruttoinvesteringar

-6,7

2,4

3,4

2,3

3,8

Slutlig inhemsk efterfrågan

-1,3

1,6

2,0

1,7

2,1

Lagerinvesteringar

-0,6

1,0

0,2

-0,2

0,1

Total inhemsk efterfrågan

-1,9

2,6

2,2

1,5

2,2

Export, varor och tjänster

1,6

8,7

6,8

4,1

6,1

Import, varor och tjänster

-2,4

7,7

5,9

4,1

5,7

Nettoexport

1,4

0,2

0,3

-0,1

0,1

BNP, marknadspris

-0,5

2,8

23

1,4

2,4

Källor: EU-kommissionen, OECD och Finansdepartementet.

Utvecklingen i enskilda EU-länder

I Tyskland mattades den ekonomiska aktiviteten markant under slutet av
1995 och inledningen av 1996. En appreciering av D-marken under flera år
och höga löneökningar i början av 1995 påverkade export och
investeringar negativt. Vidare har finans- och penningpolitiken haft en
restriktiv inriktning, bl a låg den korta räntan länge på en förhållandevis
hög nivå. Bundesbank har emellertid sänkt styrräntan i flera steg och denna
ligger nu betydligt lägre än vad den gjorde 1995. Detta tillsammans med
en viss försvagning av D-marken och måttliga anspråk vid årets
löneförhandlingar bidrar till en förbättrad konkurrenssituation. Exporten
och orderingången har utvecklats väl under de senaste månaderna.
Tysklands export till Central- och Östeuropa, vilken spelar en allt
viktigare roll för den tyska ekonomin, har ökat med 30 procent sedan
1994. Den ekonomiska tillväxten bedöms gradvis komma att stärkas under
prognosperioden då expansionen inom industrin väntas sprida sig till
resten av ekonomin. BNP-tillväxten väntas dock stanna vid 0,5 procent
innevarande år pga av den svaga utvecklingen under årets inledning, men
ökar till 2,1 procent år 1997.

Efter en betydande avmattning av BNP-tillväxten i Frankrike mot slutet

25

av 1995 skedde ett uppsving i början av 1996, som till stor del berodde på
en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Detta var emellertid en
tillfällig effekt av bl a strejker hösten 1995. Köpbeslut som skjutits upp
under hösten realiserades istället i början av 1996. Förväntningsläget hos
hushållen beträffande den ekonomiska utvecklingen är alltjämt svagt trots
vidtagna stimulansåtgärder. Den höga arbetslösheten bidrar i hög grad till
detta. Finanspolitiken bedöms bli stram framöver, men en uppgång i
företagens investeringar, till följd av bl a lägre räntor, och ett uppsving i
exporten torde ha positiv inverkan på konsumentförtroendet. Härmed är en
återhämtning av BNP-tillväxten 1997 sannolik. Tillväxten väntas uppgå till

1.1 procent år 1996 och till 2,2 procent år 1997.

I Italien stagnerade exporten under andra halvåret 1995 i takt med att
liran stärktes och tillväxten avtog på närliggande marknader. Den privata
konsumtionen dämpades av hög arbetslöshet och viss osäkerhet kring den
ekonomiska politiken. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram samtidigt
som lättare penningpolitik förutses i takt med att inflationen avtar. Den
privata konsumtionen gynnas av ett lägre ränteläge, medan nettoexporten
förväntas ge ett negativt bidrag. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 1,7
procent år 1996 för att sedan öka till 2,2 procent år 1997.

I Storbritannien har BNP-tillväxten hållits väl uppe under de senaste
åren till stor del till följd av att den privata konsumtionen utvecklats väl.
Under 1996 och 1997 väntas hushållens disponibelinkomster och den
privata konsumtionen fortsätta att växa i god takt. I takt med att den
europeiska konjunkturen stärks sker sannolikt också en återhämtning av
näringlivets investeringar. Sammantaget väntas BNP-tillväxten uppgå till

2.2 procent år 1996 för att öka till 2,9 procent år 1997.

Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna har dämpats
förhållandevis mycket under det senaste året och för 1996 och 1997
beräknas BNP växa i samma takt som i OECD-området som helhet.
Inflationstakten har fallit och är nu lägre än i det övriga OECD-området,
men en uppgång förväntas för 1997.

I Danmark försvagas BNP-tillväxten 1996 främst till följd av en
dämpad utveckling för de fasta investeringarna samt en neddragning av
lagren efter den ofrivilliga lageruppbyggnaden under 1995.
Exportutvecklingen har stärkts i år efter den kraftiga dämpningen 1995 och
förväntas tillta under 1997. En förstärkning av hushållens inkomster, ökat
förtroende bland konsumenterna samt ett fortsatt lågt ränteläge förutses ge
en viss förstärkning av den inhemska efterfrågan nästa år. Finanspolitiken
bedöms bli fortsatt stram i syfte att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna. Ökningen av de indirekta skatterna bidrar till att
inflationstakten väntas gå upp till något över 2 procent 1997.
Arbetslösheten beräknas sjunka något och ligga kring 9 procent såväl 1996
som 1997.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

26

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Årlig procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

BNP

OECD

2,8

2,0

2,0

2,4

EU

2,8

2,5

1,4

2,4

Förenta Staterna

3,5

2,0

2,4

2,3

Japan

0,5

0,9

2,8

2,5

Tyskland

2,9

1,9

0,5

2,1

Frankrike

2,8

2,2

1,1

2,2

Italien

2,2

3,0

1,7

2,2

Storbritannien

3,8

2,4

2,2

2,9

Norden

4,0

3,3

2,0

2,4

Danmark

4,4

2,6

1,5

2,5

Norge

5,7

3,7

4,0

2,3

Finland

4,4

4,2

2,5

3,3

Konsumentpriser

OECD

2,3

2,4

2,3

2,3

EU

3,0

3,1

2,6

2,3

Norden

1,8

2,3

1,8

2,3

Arbetslösheten i % arbetskraften

OECD

7,2

6,8

6,9

6,9

EU

11,6

11,2

11,4

11,3

Norden

10,5

9,5

9,0

8,7

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

BNP-tillväxten i Finland beräknas avta avsevärt 1996. Faktorer bakom
nedgången är framför allt en dämpad tillväxt i de reala disponibla
inkomsterna samt lagerneddragningar. Prisökningstakten har hållits ned av
att den finska marken stärkts och av effekter av EU-medlemskapet.
Styrrräntan har sänkts i olika omgångar, vilket medfört en avsevärd
nedgång i de långa räntorna. Finanspolitiken är försatt stram. Mot denna
bakgrund föreligger förutsättningar för en viss förstärkning av tillväxten
1997. Till följd av att de tillfälliga faktorer som hållit ned inflationstakten
under 1995 och 1996 slutar verka förutses en uppgång i prisökningstakten
till omkring 2 procent. Andelen arbetslösa har hittills minskat endast i
begränsad omfattning och beräknas inte komma att understiga 15 procent
1997.

I Norge väntas den ekonomiska aktiviteten på fastlandet i år växa med
ca 3 procent, dvs i ungefär samma takt som förra året. En kraftig ökning av
olje- och gasproduktionen beräknas leda till en total BNP-tillväxt 1996 på
ca 4 procent. Prisökningstakten förutses stanna vid ca 2 procent mot 216
procent 1995. Arbetslösheten beräknas sjunka ned mot 4 procent under det
närmaste året. För 1997 förutses en avsevärd dämpning i ökningstakterna
för såväl energiexporten som den privata konsumtionen. Härmed minskar
BNP-tillväxten påtagligt från 1996 till 1997. Kapacitetsutnyttjandet
beräknas dock bli fortsatt förhållandevis högt och det föreligger risk att

27

prisökningstakten går upp under prognosperioden, till ca 2 Vi procent
1997.

Förenta staterna och Japan

I Förenta staterna bidrog dämpade investeringar och minskad offentlig
konsumtion till en avmattning av tillväxten under slutet av 1995.
Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996 och sedan
årsskiftet har BNP-tillväxten ökat. Bl a har byggnadsinvesteringarna stigit
och exporten utvecklats gynnsamt. Hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen är förhållandevis högt och den privata
konsumtionen har ökat avsevärt. Arbetslösheten har sjunkit och ligger
kring 5,5 procent. Några tydliga tecken på tilltagande inflationstryck har
ännu inte iakttagits, men löneökningstakten har på senare tid stigit i takt
med ett stramare arbetsmarknadsläge inom vissa sektorer.
Prisökningstakten bedöms till ca 3 procent både i år och 1997. En
överenskommelse om att balansera statsbudgeten år 2002 har gjorts och
finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram.

Mot bakgrund av goda exportutsikter samt att förtroendet bland hushåll
och företag hålls uppe förväntas den amerikanska ekonomin fortsätta att
verka kring ett kapacitetsutnyttjande som inte leder till ökad inflation.
BNP-tillväxten bedöms öka till 2,4 procent för år 1996 för att sedan sjunka
marginellt till 2,3 procent år 1997.

Återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte under första halvåret
1996. Finanspolitiska stimulansåtgärder och en lätt penningpolitik bidrog
till detta. Nettoexporten minskade dock kraftigt under samma period till
stor del beroende på att industriproduktionen i allt högre grad har flyttat
utomlands. Många indikatorer pekar på att Japan nu befinner sig i en fas av
stadig återhämtning. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat
med förhållandevis låga finansieringskostnader förväntas leda till att
näringslivets investeringar ökar kraftigt. Exporten torde fortsatt öka i god
takt till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av
industrikapacitet till andra länder väntas avta. Denna utveckling får
sannolikt en positiv inverkan på hushållens förväntningar. Den privata
konsumtionen bedöms därför utvecklas väl under prognosperioden, trots
en stramare finanspolitik och en arbetslöshet som endast väntas sjunka
marginellt. Mot denna bakgrund bedöms BNP växa med 2,8 procent år
1996 och med 2,5 procent år 1997.

2.2 Länderna utanför OECD

I Central- och Östeuropa framstår skillnaderna i ekonomiska framsteg
tydligt mellan länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk
stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och
länder som först senare har nått framsteg på dessa områden. Flertalet
länder i det forna Sovjetunionen har först nu börjat vända den tidigare

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

28

nedgången, medan BNP i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och
Slovenien förväntas växa med ca 5 procent per år. I inledningen av
reformprocessen drev exporten den ekonomiska tillväxten, men på senare
tid har även den privata konsumtionen börjat förstärkas till följd av
reallöneökningar. Vidare har import och investeringar ökat samtidigt som
inflationstakten och arbetslösheten sjunkit. Dessa länder börjar nu även att
öka sitt handelsutbyte med främst EU-länderna.

De baltiska länderna, som påbörjade reformprocessen något senare och
under sämre betingelser än övriga Centraleuropa, har en stigande
arbetslöshet samtidigt som inflationen är hög och tillväxten dämpad. I
Lettland var BNP-tillväxten knappt positiv 1995, delvis pga en bankkris,
medan den nådde 3 procent i Estland och Litauen. Estland, som genomfört
de största strukturella förändringarna av de tre länderna, har det största
inflödet av utländskt kapital. På kort sikt väntas handelsutbytet med
Baltikum fortsätta att vara av begränsad betydelse volymmässigt, men som
närmarknader kommer de att spela en allt viktigare roll.

BNP-tillväxten i de dynamiska asiatiska ekonomierna fortsatte att vara
god under 1995 och uppgick till ca 8 procent. Till följd av åtstramningar i
penningpolitiken samt appreciering av ett flertal ekonomiers valutor avtog
tillväxten något under det andra halvåret 1995. BNP i regionen förväntas
dock växa med en årstakt på 6-7 procent under prognosperioden.
Exporttillväxten kommer sannolikt att dämpas något ytterligare samtidigt
som den lägre BNP-tillväxten leder till en lägre prisökningstakt. De
asiatiska ekonomierna förväntas att spela en allt viktigare roll för OECD-
ländernas utrikeshandel framöver. Kinas och de dynamiska asiatiska
ekonomiernas betydelse för den svenska exporten har ökat under senare år.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

29

Tabell 2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region

Andel av
svensk
export
1995

BNP-tillväxt

Årlig procentuell förändring

1995

1996

1997

Världen1                     100,0

3,4

3,7

4,2

OECD                  78,5

2,0

2,0

2,4

EU                      60,9

2,5

1,4

2,4

S.k. transitionsekonomier       4,1

-1,4

0,4

3,8

Central- och Östeuropa      2,5

4,8

4,2

4,7

F.d. Sovjetunionen2          1,7

-4,1

-0,9

3,8

U-länder                      18,3

5,8

6,0

6,2

Afrika                       1,5

3,0

5,4

4,9

Asien                      8,7

8,4

7,7

7,6

Dynamiska asiatiska

ekonomier3              4,5

7,7

6,4

6,6

Kina                    1,5

10,2

10,5

10,5

Mellan - och

Sydamerika               2,1

0,9

3,0

4,1

1 Pga avrundning och att vissa uppgifter är från 1994 summerar inte OECD,
transitionsekonomiema och u-ländema till exakt 100,0 procent.

2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 procent av total svensk export.

3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Thailand, Malayisa.
Källor: OECD, IMF, SCB och Finansdepartementet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

2.3 Risker kring prognosen

Det finns risk för en sämre utveckling i omvärlden än vad som angivits
ovan. Även om en stabilisering av konsumenternas och företagens
förtroende har skett i EU, föreligger förhållandevis stor osäkerhet kring
den ekonomiska utvecklingen. Den stigande arbetslösheten påverkar
hushållens konsumtion negativt i flera länder. Vidare är de reala långa
räntorna fortsatt förhållandevis höga.

Den amerikanska ekonomin verkar vid fullt kapacitetsutnyttjande och en
fortsatt hög tillväxt kan leda till högre inflation. Detta kan i sin tur
förmodas leda till amerikanska räntehöjningar, vilka kan komma att spilla
över på ränteutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen i EU, trots
att EU befinner sig i en annan konjunkturfas. Om räntehöjningarna skulle
bli kraftiga får detta negativa effekter på den realekonomiska utvecklingen.

2.4 Medelfristig kalkyl

I de medelfristiga kalkylerna förväntas BNP-tillväxten i OECD-området
bli ca 2,5 procent per år mellan 1998 och 2000. Den potentiella tillväxten,
dvs summan av ökningen av produktiviteten och arbetskraften, bedöms av

30

OECD kunna uppgå till omkring 2 1/4 procent per år. Eftersom det idag
finns ledig kapacitet i OECD-området kan tillväxten under de närmaste
åren ligga något över den potentiella. Vidare har tillväxten i OECD som
helhet den senaste femtonårsperioden legat kring 2,5 procent per år. Något
explicit konjunkturmönster har inte antagits i den medelfristiga
bedömningen.

Inflationstakten bedöms ligga kring 2,5 procent per år under
prognosperioden. Vikten av låg inflation för att en hållbar tillväxt och
sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås betonas av alla centralbanker
och regeringar.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

31

3 Kapitalmarknaderna

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Den nedåtgående trenden för obligationsräntorna vände i början av 1996
till följd av utvecklingen i USA. I takt med den under våren starkare
konjunkturen i USA uppkom förväntningar om att Federal Reserve skulle
lägga om penningpolitiken i en mer kontraktiv riktning. Särskilt bidrog
statistik som visade att sysselsättningen ökade till detta. Statistiken gav
upphov till oro för att arbetslösheten skulle sjunka till en nivå som inte var
förenlig med låg inflation. Även osäkerhet kring budgeten i USA förefaller
ha bidragit till de högre obligationsräntorna. Förväntningarna om en nära
förestående omläggning av penningpolitiken minskade dock när
inflationstrycket inte tilltog på det sätt som tidigare hade befarats. Detta
innebar att obligationsräntornas nivå i USA stabiliserades under
sommaren. Under hösten och nästa år förväntas den goda
konjunkturutvecklingen i USA fortsätta. Konjunkturutvecklingen kan
förväntas leda till en viss åtstramning av penningpolitiken under hösten
och bidra till en press uppåt på obligationsräntorna i såväl USA som
internationellt.

Diagram 3.1. Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder

Anm. '. Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet.

De stigande obligationsräntorna i USA i början av året smittade av sig
på Europa, trots att konjunkturutvecklingen där var mer osäker än i USA.
Ränteuppgången var dock mindre i t.ex. Tyskland än i USA. Uppgången
avstannade också tidigare i Europa. Bundesbank genomförde under början
av året ett antal räntesänkningar som innebar att dess viktigaste styrränta,
reporäntan, sänktes med omkring 0,5 procentenheter.

32

Skillnaden i obligationsräntor mellan EU-länderna har minskat. Som
exempel kan nämnas att räntedifferensen för spanska och italienska 10-års
statsobligationer gentemot tyska minskade med 1 till 1,5 procentenheter
under våren. Sjunkande räntor i högränteländerna innebar att
obligationsräntan sammanvägt för samtliga EU:s medlemsstater i slutet av
augusti är tillbaka på nära nog samma nivå som rådde strax efter årsskiftet.
Under våren sjönk också de korta marknadsräntorna allmänt i EU, till stor
del som följd av Bundesbanks styrräntesänkningar samt låga
inflationsförväntningar.

I slutet av augusti sänkte Bundesbank återigen reporäntan med 0,3
procentenheter. Förväntningarna om ytterligare räntesänkningar under
hösten är små. De tyska obligationsräntorna kan förväntas stiga under
hösten, inte minst på grund av en tendens till uppgång i omvärlden. Under
1997 förväntas också en starkare konjunkturutveckling bidra till högre
såväl korta marknadsräntor som obligationsräntor i Tyskland.

Dollarns appreciering mot D-marken och yenen som inleddes under
sommaren förra året har avstannat under 1996. Dollarn har därmed nått en
växelkurs som av många bedömare anses vara bättre motiverad utifrån
grundläggande ekonomiska variabler. Inom det europeiska
valutasamarbetet ERM har valutornas spridning inom det tillåtna
fluktuationsbandet på +/- 15 procent minskat. Särskilt har valutor som
pesetan, escudon och det irländska pundet närmat sig respektive
centralkurser. Francen har dock tidvis försvagats på grund av spekulationer
kring Frankrikes möjligheter att uppfylla konvergenskriterierna inför den
ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Detta har dock inte
inneburit att francen kommit nära den nedre bandgränsen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet

33

De svenska obligationsräntorna har i huvudsak följt samma mönster Prop. 1996/97:1
som i övriga europeiska länder. En viss osäkerhet inför Bilaga 2
regeringsombildningen bidrog tillsammans med ränteuppgången i USA till
att de svenska obligationsräntorna steg under vårvintern. Sedan den
tillfälliga uppgången avstannat har de svenska obligationsräntorna
trendmässigt fallit. Under året har också skillnaden i räntan mellan svenska
och tyska 10-åriga statsobligationer sjunkit ned emot som lägst 1,7
procentenheter. Även om minskningen av räntedifferensens i år inte är lika
kraftig som under 1995 visar den att såväl saneringen av statsfinanserna
som prisstabilitetspolitiken vinner fortsatt förtroende. De mindre
räntedifferensema mellan obligationsräntorna i de europeiska länderna
avspeglar också den ökande ekonomiska konvergensen inför den
ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Även om
obligationsräntornas utveckling under året kan betecknas som fördelaktig
innebär den låga inflation att den svenska realräntan är fortsatt hög. Räntan
på de av Riksgäldskontoret emitterade 20-åriga realränteobligationerna har
under våren varit 4,5-5 procent.

Allt eftersom de offentliga finanserna förbättras och inflationen
utvecklas i linje med inflationsmålet, kan en ytterligare minskning av
räntedifferensen mellan svenska och tyska obligationsräntor förväntas
under 1996. Detta kan bidra till ytterligare något lägre långa räntor i
Sverige under 1996. Räntemarginalen kan förväntas fortsätta att minska
under 1997, vilket bör kunna leda till små förändringar av de svenska
obligationsräntorna även om en uppgång väntas ske i omvärlden.

Diagram 3.3. Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996

Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet.

Den svenska kronans kurs har under året fortsatt att närma sig en nivå
som av många anses vara långsiktig hållbar och förenlig med Riksbankens

34

inflationsmål. Sverige har under åren med bytesbalanunderskott byggt upp
en utlandsskuld som uppgår till omkring 40 procent av BNP. Detta är
större än i många andra länder. Genomsnittet för EU-länderna (exkl.
Nederländerna, Irland och Grekland) är något under 10 procent. Ett
överskott i bytesbalansen under de kommande åren gör det möjligt att
minska den svenska utlandsskulden.

Under slutet av förra året signalerade Riksbanken möjligheten till lägre
styrräntor i Sverige givet att kronkursen stabiliserades. I januari
genomfördes den första sänkningen av Riksbankens viktigaste styrränta
reporäntan. Sänkningen motiverades bland annat med att den svagare
konjunkturen skapat förutsättningar för en lägre prisökningstakt och med
att kronan apprecierat. Därefter har såväl reporäntan som
styrräntekorridorens golv, inlåningsräntansräntan, och tak, utlåningsräntan,
sänkts i jämn takt under året. Under en period från januari till och med
augusti har därmed reporäntan sänkts från 8,91 procent till 5,25 procent.
Vid sänkningen av styrräntekorridoren i augusti menade Riksbanken att det
finns goda förutsättningar för att inflationen skall utvecklas i linje med
inflationsmålet under de närmaste två åren, även om förutsättningarna för
penningpolitiken framöver måste analyseras i ljuset av inkommande
information. Enligt uttalanden från riksbankschefen kan det finns ett visst
utrymme för fortsatta sänkningar av reporäntan under hösten. Räntorna på
den svenska penning- och obligationsmarknaden i augusti tyder på
marknadsförväntningar om att reporäntan kommer att sänkas till en nivå
kring 5 procent under hösten.

Kurserna på Stockholms fondbörs har stigit med ca 13 procent under
1996 fram till och med augusti. Stockholmsbörsen har därmed utvecklats i
linje med många andra börser i Europa. New York-börsen har stigit med
ca. 9 procent under samma period. Det utländska intresset för svenska
aktier kvarstår. Under det första halvåret nettoköpte utländska investerare
svenska aktier för 16 miljarder kronor. Andelen utländskt ägande på
Stockholms fondbörs uppgick vid halvårsskiftet till ca. 32 procent.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

35

18 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

4 Utrikeshandeln

Sveriges varuexport ökade med hela 11 procent förra året. Drivkraften i
exportutvecklingen var den fortsatt gynnsamma konkurrenskraften samt en
relativt stark internationell tillväxt. Mot slutet av 1995 mattades den
internationella konjunkturen och expansionen avtog. Under 1996 bedöms
apprecieringen av kronan leda till en betydande relativprishöjning på
svenska exportprodukter. Därigenom beräknas svensk exportindustri tappa
marknadsandelar från och med hösten 1996. En starkare internationell
konjunktur nästa år innebär ändå att exporten utvecklas i nästan oförändrad
takt under 1997. Sammantaget beräknas varuexporten växa med 7 procent
1996 och med knappt 6 procent 1997.

Efter de två senaste årens kraftiga uppgång väntas varuimporten dämpas
i år. Detta beror på ett kraftigt lageromslag som medför en svag inhemsk
efterfrågan. Under 1997 är lageravvecklingen till stora delar genomförd
vilket tillsammans med en ökad aktivitet i ekonomin driver upp importen.
Importen av varor beräknas stiga med knappt 2 procent innevarande år och
med 5 procent under 1997.

Tillväxttakten inom OECD-området dämpades mot slutet av 1995
medan utvecklingen i övriga världen var fortsatt stark. Marknadstillväxten
för svenska varor var svag också första halvåret 1996, även om den relativt
snabba tillväxten i USA och Japan delvis motverkade efterfrågebortfallet i
Västeuropa. Tillväxten i Västeuropa förutses dock öka successivt från och
med andra halvåret när lagercykelns negativa bidrag faller bort, samtidigt
som räntenedgången bör stimulera såväl investeringar som konsumtion.
Sammantaget beräknas därmed marknadstillväxten stiga från 6 procent i år
till 7 procent år 1997. Under båda åren bidrar den starka expansionen
utanför OECD-området i betydande omfattning till den goda utvecklingen.

Under 1995 uppgick marknadsandelsvinsten till drygt 2 procent trots att
de svenska exporföretagen höjde priserna betydligt mer än konkurrenterna.
Den gynnsamma andelsutvecklingen kan förklaras av de kvardröjande
effekterna av den påtagliga konkurrenskraftsförbättringen åren 1993 och
1994. Till följd av de långa kontrakt som ofta omgärdar exporten samt
vissa kapacitetsbrister, kunde aldrig svensk exportindustri under dessa år
fullt ut utnyttja den fördelaktiga konkurrenssituationen. En del av
effekterna kom istället under 1995 och påverkar också i någon mån
andelsutvecklingen under innevarande år.

År 1996 antas kronan appreciera med ca 9 procent mätt som
årsgenomsnitt för att 1997 i stort sett vara oförändrad. Detta förutses leda
till en kraftig prispress på exportföretagen. Mot bakgrund av industrins
goda lönsamhet i utgångsläget samt den omfattande produktions-
utbyggnaden under 1996, väntas företagen sträva efter att pressa priserna
och därmed bibehålla marknadsandelarna. Den uppmätta
relativprisökningen mot slutet av 1995 och början av 1996 ökar dock
osäkerheten om i vilken utsträckning företagen är beredda att fortsätta att
sänka marginalerna. Det finns dock svårigheter att på ett korrekt sätt mäta
prisförändringar under perioder med stora valutakursförändringar på grund
av att de prisuppgifter som företagen lämnar kan vara baserad på en

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

36

terminssäkrad växelkurs istället för på avistakursen. Det kan därför finnas
skäl att anta att den hittills uppmätta prisutvecklingen är överskattad.
Exportpriserna på bearbetade varor bedöms därför sänkas med 3 procent i
svenska kronor mellan 1995 och 1997. Trots kraftigt sänkta exportpriser
höjs relativpriset med ca 4 procent under 1996 för att sedan falla med
knappt 1 procent nästa år. Relativprisökningen beräknas resultera i svagt
minskande marknadsandelar mot slutet av 1996 och under 1997.
Sammantaget innebär ändå prognosen att svensk exportindustri antas vinna
marknadsandelar med 1/2 procent mellan 1995 och 1997.

Diagram 4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor,
1987-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet och Finansdepartementet.

I ett medelfristigt perspektiv, dvs perioden 1998-2000, bedöms
varuexporten öka med ca 5,5 procent i genomsnitt per år vilket är något
lägre än världsmarknadstillväxten. Genom att marknadstillväxten antas bli
högre utanför OECD-området än inom OECD dit Sverige traditionellt
exporterar merparten av sina produkter, förutses exportörerna trendmässigt
förlora marknadsandelar.

Under första halvåret i år ökade importen betydligt långsammare än de
två senaste åren. Varuimporten steg med knappt 2 procent jämfört med
motsvarande period förra året och den svaga utvecklingen väntas hålla i sig
året ut. Mycket stora lageromslag inom både industri och handel förklarar
avmattningen. Insatsvarorna i exportindustrin är till stora delar
importerade. I år väntas industrin dock minska sina lager istället för att
köpa dessa varor från utlandet vilket bidrar till att höja nettot av
utrikeshandeln.

Apprecieringen av kronan leder till en kraftig relativprissänkning för
importerade varor. Denna prisförändring antas emellertid inte ha någon
större effekt på importen förrän nästa år eftersom hushållens efterfrågan av

37

varor bedöms vara svag under hela 1996 och det tar tid innan Prop. 1996/97:1
prisförskjutningar slår igenom. Fortsatt stora maskininvesteringar tenderar Bilaga 2
dock att upprätthålla den totala importen av varor. Sammanlagt beräknas
varuimporten öka med 1,9 procent i år. För 1997 är bilden i många
avseenden den omvända. Lageravvecklingen är till största delen
genomförd och den privata konsumtionen väntas ta fart. Däremot stiger
maskininvesteringarna långsammare än i år. Sammantaget bedöms
varuimporten öka med 5,0 procent under 1997 vilket är något högre än den
importvägda efterfrågan.

Under perioden fram till år 2000 beräknas importen stiga med ca 6
procent per år. I kalkylen antas en ökande andel av den inhemska
efterfrågan utgöras av utländska varor. Denna förskjutning är resultatet av
en fortsatt ökad internationell specialisering.

Nettoexporten har under perioden efter lågkonjunkturen i början av
1990-talet i betydande omfattning bidragit till BNP-tillväxten om än i
avtagande grad. I år blir det återigen ett mycket kraftigt bidrag från
nettoexporten till BNP-tillväxten. Visserligen utvecklas exporten i
jämförelse med de föregående åren förhållandevis svagt, men samtidigt
beräknas ökningstakten för varuimporten till följd av lageromslaget bli
mycket låg. Under 1997 minskar nettoexportens bidrag till BNP-ökningen
till knappt 1 procent då importen åter ökar i takt med den underliggande
ekonomiska aktiviteten. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten avtar sedan
under perioden 1998-2000.

Tabell 4.1 Export och import av varor

Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
Kr       ______________________ ____________________

1995

1995

1996

1997

1995

1996

1997

Varuexport

Bearbetade varor

484,4

12,8

7,4

6,1

7,5

-4,0

0,8

Fartyg

2,2

-70,6

96,4

3,1

11,9

-11,1

0,3

Petroleumprodukter

10,8

-7,7

-2,0

5,0

7,0

-1,2

0,6

Övriga råvaror

66,0

7,3

2,9

3,8

12,8

-13,4

5,2

Summa export

563,7

10,6

7,0

5,8

8,1

-5,0

1,2

Varuimport
Bearbetade varor

374,3

13,2

1,0

5,6

4,8

-3,7

0,9

Fartyg

1,1

-64,5

260,0

8,2

6,0

-26,5

0,3

Råolja

15,1

-8,5

5,0

2,8

1,0

2,9

-2,9

Petroleumprodukter

11,8

-4,1

2,4

-1,6

-0,6

-1,5

0,2

Övriga råvaror

55,5

-2,1

1,5

2,5

8,9

-5,7

0,8

Summa varuimport

457,8

9,2

1,9

5,0

5,0

-3,9

0,7

Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Överskottet i bytebalansen mätt som andel av BNP steg förra året till 2
procent främst på grund av en stark förbättring av handelsbalansen.
Handelsbalansen förstärktes till följd av både volym- och priseffekter.

38

Under prognosperioden ökar överskottet i bytesbalansen ytterligare och
beräknas uppgå till 52 miljarder kronor år 1996 och till 66 miljarder
kronor 1997, motsvarande 3,7 procent av BNP. Merparten av förbättringen
kan förklaras av ett växande överskott i varuhandeln.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 4.2 Bytesbalansen

Miljarder kronor

1994

1995

1996

1997

Varuexport

471,6

563,7

573,7

614,6

Varuimport

399,2

457,8

449,3

475,0

Korrigeringspost

-5,4

-0,4

0,0

0,0

Handelsbalans

67,1

105,6

124,4

139,6

Sjöfartsnetto

9,4

9,9

10,7

11,7

Övriga transporter

0,7

-0,6

-0,9

-0,8

Resevaluta

-15,8

-14,1

-15,7

-17,0

Övriga tjänster

4,6

-0,1

0,4

1,4

Tjänstebalans

-1,0

-4,8

-5,5

-4,7

Löner

-0,8

-13

-13

-1,4

Avkastning på kapital
därav

-44,6

-45,6

-50,0

-48,6

räntenetto

-60,3

-63,8

-63,8

-63,5

direktinvesteringar

16,4

20,9

17,0

17,4

portfölj aktier

-0,8

-2,7

-3,2

-2,5

Övriga transfereringar

-14,3

-21,1

-15,9

-19,1

Bytesbalansen

6,4

32,8

51,7

65,9

Andel av BNP

0,4

2,0

3,1

3,7

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Det svenska resandet utomlands ökar i betydande omfattning såväl i år
som nästa år medan utländsk turism i Sverige bara stiger marginellt.
Resevalutanettot försämras också till följd av en kraftig ökning av
direktimporten av bilar som registreras som tjänsteimport. Försämringen
av resevalutanettot under innevarande år begränsas dock genom att
kronförstärkningen gör det billigare att handla utomlands. De övriga
posterna i tjänstebalansen, sjöfartsnetto och övriga tjänster, förbättras
något då det svenska kostnads- och efterfrågeläget bedöms innebära en
större nettoexport i handeln av dessa tjänster. Sammantaget beräknas
tjänstebalansen bli i stort sett oförändrad.

Under prognosperioden 1996 till 1997 beräknas också räntenettot bli
oförändrat trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan.
Den räntebärande utlandsskulden sjunker endast marginellt genom att
svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav i utlandet istället för att minska på
utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon större
omfattning.

39

Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska
investeringar utomlands faller under 1996. Resultatet blir att överskottet i
avkastningen på direktinvesteringar minskar då de svenska tillgångarna
utomlands är större än de utländska i Sverige. Nästa år förutses en svagt
stigande lönsamhet utomlands varvid nettot ökar marginellt.

EU-medlemskapets nettobelastning på bytesbalansen blev 8 miljarder
kronor år 1995. Den beräknas uppgå till knappt 5 miljarder kronor 1996
och till drygt 8 miljarder kronor 1997.

Diagram 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa,
1980-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

--- Sverige --- OECD-Europa

Källor: OECD, Sveriges Riksbank och Finansdepartementet.

40

5 Näringslivets produktion

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Den totala produktionstillväxten i näringslivet begränsas i år till 2 procent
efter att de senaste två åren ha uppgått till 5 procent årligen. Avmattningen
i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och inledningen av 1996 har
gradvis dämpat ökningstakten i tidigare snabbt växande tjänstesektorer
såsom uppdragsverksamhet och åkerier. Lageromslaget bromsar
produktionsökningen i industrisektorn, som i år beräknas öka med 2,5
procent mot drygt 9 procent förra året

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

1994

1995

1996

1997

Jordbruk, fiske och skogsbruk

1,6

6,3

-2,2

3,1

Industri

13,8

9,4

2,5

5,3

El, gas, värme och vattenverk

-2,7

3,4

3,0

2,3

Byggnadsindustri

-4,5

0,7

2,4

2,6

Näringslivets tjänster

3,7

3,4

2,2

2,8

Summa näringsliv

5,1

4,9

2,0

3,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Drivande för produktionsutvecklingen i näringslivet i år är istället den
fortsatt starka investeringsutvecklingen som bland annat ger en uppgång i
byggnadsindustrin. Stora statliga stimulansåtgärder till bostadsektorn
bidrar till uppgången i byggproduktionen. Produktionen inom skogsbruket
faller kraftigt till följd av avmattningen inom skogsindustrin.

En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget under hösten
väntas ge en exportledd uppgång i näringlivet. Tudelningen mellan en
expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor avtar
dock successivt nästa år då uppgången i den privata konsumtionen är
gynnsam för de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn.
Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med drygt 3
procent år 1997.

I ett medelfristigt perspektiv, dvs mellan 1997 och år 2000, förutses
stigande disponibelinkomster och en viss nedgång i realräntorna ge en
stabil uppgång i produktionen i hemmamarknadsektorn. Uppsvinget i
byggsektorn kan bli betydande när bostadsproduktionen normaliseras.
Nettoexportens bidrag till tillväxten avtar från och med 1998. Därmed blir
industiproduktions ökningstakt lägre än under prognosperioden 1996-
1997.

41

5.1 Industrin

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Industrikonjunkturen dämpades påtagligt andra halvåret 1995. Trots den
svaga utvecklingen under hösten steg produktionsvolymen med drygt 9
procent mätt som årsgenomsnitt. Första kvartalet 1996 föll produktionen
med närmare 2 procent jämfört med fjärde kvartalet 1995.
Uppbromsningen märktes tydligast i den cykliska basindustrin.
Produktionsneddragningar genomfördes under hösten 1995 och
inledningen av 1996 som ett sätt att motverka en oönskad
lageruppbyggnad. Fram mot sommaren fanns det tydliga tecken på att
lagren nått den önskade nivån och produktionsvolymen kunde åter öka
något. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget förutses
medföra en stark produktionsuppgång i basindustrin under loppet av andra
halvåret 1996.

Verkstadsindustrin gynnades förra året av den relativt starka
investeringsvaruefterffågan både i Sverige och utomlands. Den oväntat
kraftiga avmattningen i Västeuropa i år medför en dämpad
investeringsutveckling. Mot slutet av året förutses dock åter en stigande
efterfrågan på investeringsvaror i Europa i takt med
konjunkturförbättringen. För verkstadsindustrin som helhet blir
produktionsutvecklingen under 1996 relativt god tack vare de enastående
framgångarna för telekommunikationsektom, där den trendmässiga till-
växten är fortsatt mycket hög.

Både industrins produktion och orderingång steg oväntat kraftigt andra
kvartalet i år (4 procent), vilket indikerar att konjunkturen redan bottnat
och är på väg upp. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets
månadsbarometer från juli, som redovisar stigande förväntningar hos
industriföretagen avseende produktionen. Uppgången väntas inledningsvis
bli exportledd medan den inhemska efterfrågan till följd av lageromslaget
blir fortsatt dämpad. År 1997 stiger dock produktionen snabbare i den
inhemskt orienterade industrin när den privata konsumtionen förstärks.
Ökningstakten i exportindustrin avtar däremot när de betydande
relativprishöjningama slår igenom i form av marknadsandelsförluster.
Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 2,5 procent i år och
med drygt 5 procent nästa år.

Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande uppgick till 87,6 procent första
kvartalet 1996 vilket var 2,9 procentenheter lägre än utnyttjandegraden vid
konjunkturtoppen andra kvartalet 1995. Kapitalstocken beräknas växa med
ungefär 10 procent mellan 1995 och 1997. Mot bakgrund av den måttliga
produktionsökningen bedöms därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något
under loppet av innevarande år för att sedan gradvis öka nästa år. Under
hela perioden 1996-1997 väntas det relativt låga resursutnyttjandet bidra
till att pristrycket blir svagt.

42

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

1994

1995

1996

1997

Industriproduktion

13,8

9,4

2,5

5,3

Lönekostnad per timme

3,0

5,6

6,6

4,7

Produktivitet

8,4

3,4

1,5

3,4

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

-5,0

2,1

5,0

1,3

14 OECD-länders ULC

-2,2

0,2

1,1

1,0

14 OECD-länders ULC, SEK

-0,5

1,8

-8,1

0,8

Relativ ULC, SEK

-4,5

03

14,3

0,5

Vinstmarginal, förändring

1,1

2,2

-23

-0,2

Bruttoöverskottsandel*

35,2

41,1

35,2

35,0

1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över
lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumprodukter och varv.

Anm.: Konkurrensländemas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad
enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till
konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.
Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Svensk industris konkurrensläge försvagas avsevärt i år.
Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som
produktivitetstillväxten avtar. I kombination med den stora apprecieringen
av kronan innebär det att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i
gemensam valuta, beräknas öka med ca 14 procent jämfört med Sveriges
14 viktigaste konkurrentländer mellan 1995 och 1996. Med tanke på den
förbättring av konkurrensläget på 33 procent som skedde från 1991 till
1995, måste ändå svensk industris kostnadsläge fortfarande betraktas som
förhållandevis fördelaktigt.

43

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14
OECD-länder 1980-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De relativt höga löneökningarna i år sammanhänger delvis med så
kallade överhängseffekter samt med industrins gynnsamma vinstläge 1995
snarare än med situationen framöver. Med ett sämre relativt kostnadsläge
tilltar omvandlingstrycket. Ett större rationaliseringsbehov leder till att
produktivitetstillväxten stiger igen nästa år. Produktiviten ökar också på
grund av att en betydande del av tillväxten mellan åren 1996 och 1997 sker
i högproduktiva delar av industrin såsom basindustri och
telekommunikation. Eftersom löneökningarna även nästa år förutses bli
något högre än i omvärlden försämras industrins relativa kostnadsläge
ytterligare. Försämringen är visserligen marginell men inger ändå oro för
den framtida utvecklingen av konkurrenskraften.

Industrins lönsamhet, mätt som bruttoöverskottets andel av
förädlingsvärdet, steg till mycket höga 41 procent år 1995. Bakom
förbättringen låg främst kraftigt stigande internationella priser på
råvarubaserade produkter. Även det höga resursursutnyttjandet inom
andra sektorer bidrog till högre vinstmarginaler.

44

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konjunkturavmattningen har medfört en stark priskonkurrens såväl i
Sverige som utomlands. På basindustrins produkter har priserna fallit
rejält. Sammantaget beräknas låga internationella prisökningar samt
kronapprecieringen innebära att insatsvarukostnaden sjunker med drygt 1
procent under 1996. Höga löneökningar medför ändå att de rörliga
kostnaderna stiger något. Exportpriserna har i stor utsträckning sänkts fram
till juli månad, vilket indikerar ett återhållsamt prisbeteende hos
exportföretagen. Initialt stora vinstmarginaler antas ge utrymme för
fortsatta prissänkningar under hösten medan hemmamarknadsföretagen
höjer sina priser i begränsad omfattning. Prognosen stöds av
Konjunkturinstitutets julibarometer där det framgår att exportföretagen
planerar for fortsatta prissäkningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt
sänkas med 2 procent år 1996. Därigenom pressas vinstmarginalerna.

Konjunkturuppgången nästa år väntas innebära en högre internationell
prisökningstakt. Till följd av ett globalt utbudsöverskott inom de flesta
sektorer antas dock prisökningarna bli begränsade och vinstmarginalerna
oförändrade. I den cykliska basindustrin väntas däremot marginalerna åter
stiga. Den pågående kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri
bedöms leda till ett återhållsamt prisbeteende och därmed sjunkande
marginaler även nästa år. För industrin som helhet beräknas därmed
vinstandelen uppgå till 35 procent 1997, vilket fortfarande innebär
lönsamhet på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den
senaste 15- årsperioden som ligger på 28 procent.

45

5.2 Byggnadsverksamheten

Byggvolymen vände uppåt förra året efter att ha sjunkit med 25 procent
sedan 1990. Som framgår av investeringskapitlet kan nedgången till största
delen förklaras av fallande bostadsinvesteringar. Vändningen under 1995
var delvis resultatet av omfattande statliga stimulansåtgärder men kraftigt
ökande byggande av industrilokaler bidrog också till uppgången.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet

Miljarder
Kr 1995
Löpande
priser

Årlig procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

Byggnadsinvesteringar

113,2

-9,6

-3,1

4,8

2,3

Näringslivet

57,2

11,6

13,7

4,2

2,2

Myndigheter

27,8

10,8

0,1

-4,5

1,9

Bostäder

26,7

-35,3

-27,9

16,1

2,7

Reparationer och underhåll

84,8

4,5

8,7

-1,0

3,0

Totalt

198,0

-4,7

1,4

2,4

2,6

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Byggproduktionen förväntas öka med ca 2,5 procent per år under
prognosperioden 1996-1997. Under innevarande år beräknas det temporära
investeringsbidraget till bostadsbyggandet leda till en viss ökning av
bostadsproduktionen. Till följd av det låga färdigställandet av nya bostäder
sjunker vakansgraden ytterligare i expansiva områden och bostadsbrist kan
uppkomma i vissa kommuner. Prisrelationen mellan nyproducerade
bostäder och bostäder på andrahandsmarknaden i de expansiva områdena
är nu sådan att det åter är lönsamt att bygga. Därför förväntas en större
ökning av bostadsbyggandet under 1997. Totalt ökar dock
bostadsinvesteringarna i mindre omfattning nästa år när det tillfälliga
ROT-bidraget på 15 procent till ombyggnation faller bort. Detta motverkas
till viss del genom återinförandet av skattereduktion för reparation och
ombyggnad. Industribyggandet når en toppnivå i år för att sedan minska
något. Däremot väntas ökningen i den privata konsumtionen och lägre
räntor medföra en viss uppgång av bygginvesteringarna inom varuhandel
och fastighetsförvaltning.

46

6 Arbetsmarknad

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Arbetsmarknadsläget har försvagats markant under det första halvåret i år.
Antalet sysselsatta personer har minskat med ca 24 000 personer mellan
december 1995 och juni 1996 samtidigt som antalet varsel och konkurser
har ökat och antalet lediga platser blivit färre. Minskningen av antalet
sysselsatta motsvaras inte av en lika kraftig nedgång i antalet arbetade
timmar då medelarbetstiden har ökat betydligt. Den öppna arbetslösheten
låg i genomsnitt på 7,8 procent av arbetskraften under årets sex första
månader. Summan av öppet arbetslösa och åtgärder, den s.k. totala
arbetslösheten, uppgick till i genomsnitt 12,4 procent av arbetskraften,
vilket var 0,2 procentenheter högre än under motsvarande period 1995.
Den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 väntas vara i det närmaste
oförändrad jämfört med år 1995. Den öppna arbetslösheten faller från 7,7
procent år 1995 till 6,9 procent år 1997. Den totala arbetslösheten stiger
under samma period från 12,1 procent till 12,3 procent.

I jämförelse med den kraftiga produktivitetsutveckling som skedde i
början på 1990-talet, var ökningen relativt låg under 1994 och 1995, trots
att tillväxttakten ökade markant. Produktivitetstillväxten under
ekonomins nedgångsfas hängde samman med omfattande rationaliseringar,
särskilt inom industrin. Potentialen för ytterligare produktivitetshöjningar
när produktionen åter vände uppåt var därför i viss mån mer begränsad än
vid tidigare konjunkturuppgångar. Under slutet av 1995 mattades dessutom
tillväxttakten av, särskilt inom industrin, vilket ledde till en viss
överkapacitet med lägre produktivitet som följd. Under 1996 och 1997
förväntas produktiviteten stiga något snabbare, sett som genomsnitt för
näringslivet. De förhållandevis höga löneavtal som slöts under 1995
betyder att rationaliseringstrycket ökar, speciellt inom de delar av
näringslivet där vinstmarginalen är låg. Inom industrin hålls dock
produktiviteten fortfarande tillbaka något under 1996 av överkapacitet och
svag efterfrågan för att öka markant under 1997 då produktionen stiger.
Tillväxten väntas bli starkast inom näringar med hög produktivitetsnivå,
främst bas- och teleindustrin.

Medelarbetstiden har stigit kraftigt sedan början av 1990-talet. Flera
faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första har frånvaron, och
då främst sjukfrånvaron, minskat. Troliga förklaringar till detta är det
sämre arbetsmarknadsläget och ändrade ersättningsregler. För det andra
har andelen egna företagare ökat. Denna grupp har en högre genomsnittlig
arbetstid än de anställda. För det tredje har den ordinarie arbetstiden bland
anställda ökat. Övertidsuttaget för anställda varierar med konjunkturen och
steg under 1994 och 1995. Övertidsuttaget har dock en relativt begränsad
effekt på medelarbetstiden. För 1996 väntas medelarbetstiden, mätt som
årsgenomsnitt, fortsätta att stiga markant. Detta beror till viss del på s.k.
överhängseffekter från 1995. Under 1997 förutses ökningen av
medelarbetstiden bli måttligare till följd av att frånvaron inte minskar i lika
snabb takt som under de senaste åren. Den senaste statistiken tyder också
på en viss utplåning av medelarbetstiden.

Sysselsättningen har fallit markant sedan slutet på 1995. Under senare

47

delen av innevarande år väntas dock en viss ökning av antalet sysselsatta
som fortsätter under 1997. Trots detta kommer inte den genomsnittliga
sysselsättningen år 1997 att överstiga 1995 års nivå. Produktionsökningen
räcker med andra ord inte till för att antalet personer i arbete skall kunna
stiga under den här perioden.

Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och
de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året
mattas något. Under det första halvåret i år har sysselsättningen minskat
något. Den stigande industriproduktionen antas dock leda till en viss
ökning av antalet sysselsatta mot slutet av året, som fortsätter under 1997.
I takt med att privat konsumtion stiger väntas de konsumtionsinriktade
delarna av tjänstesektorn till stor del bidra till sysselsättningsökningen
under 1997. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen
falla under både 1996 och 1997. Under 1997 hålls dock nedgången
tillbaka något av de extra satsningarna på den kommunala
vuxenutbildningen som föreslogs i vårpropositionen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 6.1 Sysselsättning i olika branscher

Nivå

1995

Förändring från föregående år

1997

1994

1995

1996

Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

124

-1

-11

-8

-1

Industri

803

-10

41

4

13

Byggnadsverksamhet

224

-17

5

-1

3

Privata tjänster

1 572

31

34

-3

17

Kommunal verksamhet

1 079

-27

-8

-19

-10

Statlig verksamhet

184

-11

1

-1

2

Totalt

3 988

-38

61

-28

24

Arbetskraft, totalt

4 320

-53

54

-30

-12

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I vilken mån arbetslösheten minskar vid en viss
sysselsättningsutveckling beror på utvecklingen av arbetskraftsutbudet.
Utbudet har minskat under den senaste tiden i samband med att
sysselsättningsläget har försämrats, vilket begränsar effekterna på
arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
påverkar också i hög grad utvecklingen av arbetskraftsutbudet. I år ökar
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som
utbildning med ca 36 000. Dessa faller per definition utanför arbetskraften.
Nästa år stiger antalet med ytterligare ca 9 000 personer. Under 1997
minskar utbudet också till följd av förslaget i sysselsättningspropositionen
om att erbjuda långtidsarbetslösa personer över 55 år möjlighet att med
bibehållen ersättningsnivå sättas i arbete inom offentliga sektorn. Dessa
kommer inte att registreras som sysselsatta utan som varande i
utbildningsåtgärd utanför arbetskraften. Dessutom förutses de extra

48

satsningarna på reguljär utbildning hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. I
prognosen beräknas utbudet falla under 1996 och även under 1997 trots att
sysselsättningen då stiger.

Diagram 6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 7,7 procent av
arbetskraften 1995 till 6,9 procent år 1997, vilket motsvarar knappt 40 000
personer. Samtidigt ökar det totala antalet personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder med ca 45 000 personer, till en nivå motsvarande 5,4
procent av arbetskraften. Den totala arbetslösheten stiger därmed med 0,2
procentenheter till 12,3 procent år 1997. Det är 0,6 procentenheter högre
än vad som antogs i vårpropositionen. Den främsta orsaken till att nivån nu
ligger högre är att efterfrågan på arbetskraft utvecklas svagare än vad som
bedömdes i vårpropositionen, vilket i sin tur beror på att både
produktiviteten och medelarbetstiden upprevideras. Medelarbetstiden för
1996 är uppreviderad med 0,8 procentenheter jämfört med
vårpropositionen. I nuvarande prognos antas medelarbetstiden år 1997 öka
något måttligare än under de senaste åren på grund av att sjukfrånvaron
inte bedöms minska i lika stor utsträckning som tidigare. Prognosen är
förhållandevis osäker i detta avseende.

49

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 6.2 Arbetsmarknad

Årlig procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

BNP, producentpris

3,2

3,5

1,7

2,5

Produktivitet

1,8

1,3

1,5

1,7

Antalet arbetade timmar

1,3

2,1

0,2

0,8

Medelarbetstid

2,3

0,6

0,9

0,2

Antalet sysselsatta

-0,9

1,6

-0,7

0,6

Arbetskraft

-1,2

1,3

-0,7

-0,3

Procent av arbetskraften, nivå

Öppen arbetslöshet

8,0

7,7

7,7

6,9

Personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

5,2

4,4

5,0

5,4

Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår de äldre arbetslösa som
sätts i arbete i offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet, företagsutbildning samt
yrkesinriktad rehabilitering ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer år 1997.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Under perioden 1998 till år 2000 antas produktivitetstillväxten uppgå
till i genomsnitt 1,4 procent. Medelarbetstiden antas vara i det närmaste
oförändrad. Sammantaget innebär detta att den genomsnittliga
tillväxtprognosen på drygt 2 procent i basaltemativet medför en årlig
sysselsättningsökning på i genomsnitt knappt 1 procent. Samtidigt antas
volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minska med ca 66 000
personer under perioden. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand
som arbetsmarknadsläget förbättras. Utvecklingen av utbudet hålls även i
det medelfristiga perspektivet tillbaka av satsningen på reguljär utbildning
och arbetsmöjligheterna för äldre arbetslösa inom offentliga sektorn.
Summan av öppet arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller
successivt till 9,5 procent av arbetskraften vid prognosperiodens slut. De
öppet arbetslösa minskar från 6,9 procent 1997 till 5,7 procent år 2000.1
högtillväxtalternativet reduceras arbetslösheten till 4 procent.

50

7 Löner

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån visar en löneökningstakt
inom industrin som överstiger de avtal som slutits inom branschen med
flera procentenheter. Löneutvecklingen var under det första halvåret i år
betydligt starkare än vad som förväntades i vårpropositionen. Inom övrigt
näringsliv har utvecklingen däremot varit svagare. Lönerna har stigit unge-
fär i linje med avtalen. För offentliga sektorn redovisas en löneökning som
är lägre än vad avtalen ger. Statistiken har dock sannolikt ännu inte fångat
upp retroaktiva utbetalningar inom denna sektor och uppgifterna för första
halvåret kommer förmodligen att revideras upp. Under innevarande år
beräknas den genomsnittliga löneökningen för hela ekonomin uppgå till

5,6 procent, varav avtalen står för 4,4 procent och löneglidningen för reste-
rande 1,2 procent. Nästa år ger avtalen en ökning på 3,7 procent och lö-
neglidning väntas falla till strax under 1 procent. De flesta avtalen omfattar
perioden 1/4 1995-1/4 1998.

De centrala avtalsförhandlingarna gav löneökningar för industrin på
knappt 4 procent år 1996 och 3 procent år 1997. Därtill kommer löneglid-
ningen som beräknas ligga på knappt 3 procent i år för att sedan falla till
knappt 2 procent nästa år. Utfallsstatistik för första halvåret i år indikerar
en hög löneglidning inom industrin. I vårpropositionen antogs att en låg
inflation samt en mycket svag efterfrågan på arbetskraft skulle leda till en
betydligt lägre löneglidning. Till en del kan dock den uppmätta ökningen
förklaras av att åtskilliga företag sköt fram tidpunkten för när avtalen skall
börja gälla från 1995 till 1996. Detta innebär att de avtal som registreras i
beräkningarna är för höga under 1995 och för låga under 1996. Löneglid-
ningen har i så fall egentligen ett jämnare förlopp än vad som redovisas i
tabell 6.1. Bortsett från dessa tekniska faktorer måste löneglidningen ändå
betraktas som förhållandevis stark. En förklaring till detta kan vara att de
ökande vinstmarginalerna inom framförallt exportindustrin under de senas-
te åren nu kommer löntagarna till del. Det kan också tolkas som att de
anställda inom industrin kompenseras för att avtalen inom denna sektor
blev lägre än inom andra branscher, trots att lönebetalningsförmågan är
betydligt högre. Denna effekt torde avta framöver i takt med att företagens
vinstläge försämras. En ytterligare förklaring kan vara att sysselsättnings-
nedgången lett till att andelen personer med låg lön, såsom yngre och låg-
utbildade, har minskat vilket drar upp genomsnittslönen. Indikerar de se-
naste månadernas utfall däremot en tendens till en starkare underliggande
löneglidning blir ökningstalen för både 1996 och 1997 betydligt högre än
vad som antagits i prognosen.

Inom övrigt näringsliv blev avtalen högre än för industrin. För denna
sektor ger avtalen löneökningar på drygt 4,5 procent år 1996 och drygt 3,5
procent år 1997. De höga löneavtalen bidrar sannolikt till en låg löneglid-
ning. Det bekräftas av den senaste utfallsstatistiken. Därmed verkar det
som om det blir begränsade spridningseffekter från den starka löneglid-
ningen inom industrin till andra delar av ekonomin.

Avtalen inom offentliga sektorn blev för perioden 1995- 1997 samman-
taget ca 0,5 procentenheter högre än i näringslivet. Löneavtalen började

51

|Q Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

gälla senare under 1995 än i övriga sektorer, vilket innebär att ökningstak-
ten blev lägre förra året men ca 1 procentenhet högre såväl 1996 som
1997. Liksom inom övrigt näringsliv väntas löneglidning bli låg under de
närmaste två åren.

Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,6 procent
1996 och med 4,5 procent 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens kon-
struktion medför att ökningen för helåret 1996 blir något högre än den
underliggande utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökning-
arna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996.
Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del
förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man rensar bort effekterna av att
avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren, framgår att den
underliggande löneökningstakten ligger på ca 5 procent i slutet av både
1995 och 1996 och att den avtar till ca 4 procent 1997.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

Industri

3,1

4,6

6,5

4,8

Avtal

1,1

3,0

3,7

3,0

Löneglidning

2,0

1,6

2,8

1,8

Byggnadsindustri

0,1

4,3

3,9

3,9

Avtal

0,5

2,3

2,6

3,1

Löneglidning

-0,4

2,0

1,3

0,8

Övrigt näringsliv

2,4

3,7

5,1

4,1

Avtal

1,4

2,5

4,6

3,6

Lönebildning

1,0

1,2

0,5

0,5

Stat

2,7

2,9

5,5

4,0

Avtal

2,1

1,0

5,0

3,5

Löneblidning

0,6

1,9

0,5

0,5

Kommun

2,5

1,9

5,8

5,2

Avtal

2,1

0,9

5,3

4,7

Lönebildning

0,4

1,0

0,5

0,5

Totalt

2,4

3,4

5,6

4,5

Avtal

1,5

2,1

4,4

3,7

Lönebildning

1,0

1,4

1,1

0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Det förefaller som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett
begränsat inflytande på lönebildningen. Avtalen för åren 1995-1997 blev
t.ex. ca 1 procentenhet högre i kommunsektorn än i industrin trots att kom-
munsektorn har ett finansiellt underskott samtidigt som lönsamheten inom
industrin är mycket hög. Den sammantagna löneökningstakten mellan 1995
och 1997 ligger också över den s.k. Edin-normen, som innebär en årlig
ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5 procent. För första
gången under 1990-talet väntas också reallönen stiga betydligt. Detta kan

52

bero på att inflationsförväntningarna vid tidpunkten för avtalsförhandling-
arna låg betydligt över den nu prognostiserade inflationen på ca 1 procent
1996 och ca 2 procent 1997, d.v.s. lönebildningen anpassades inte fullt ut
till en låginflationsekonomi. Reallöneökningarna motsvaras inte av en lika
hög produktivitetstillväxt, vilket på kort sikt innebär att företagens lönsam-
het försämras. Detta bidrar till ett ökat inflationstryck och därmed en mer
restriktiv penningpolitik samt mer omfattande rationaliseringar, vilket
bromsar sysselsättningsutvecklingen. Då penningpolitiken anpassas för att
uppnå inflationsmålet får höga nominella löneökningar förhållandevis stor
effekt på sysselsättningen.

Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen
relativt stark, trots att den svenska arbetslösheten ligger på en historiskt
sett mycket hög nivå. Industritimlönerna inom EU:s kärnländer beräknas
stiga med i genomsnitt ca 3 procent per år 1995 till 1997. Konkurrenskraf-
ten för svensk industri försämras därför under de närmaste två åren. Där-
med dämpas sysselsättningsutvecklingen via dels ett ökat rationaliserings-
tryck och dels en svagare efterffågeutveckling.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling i industrin1

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

--- OECD(14)

---- Sverige

---EU:s kärnländer

Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike, Benelux-ländema och Italien.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

1 Jämförelsen omfattar endast löneutvecklingen i industrin eftersom interna-
tionell statistik avseende timlöneutvecklingen för hela näringslivet saknas. OECD redovi-
sar endast statistik över lön per sysselsatt för andra branscher. I detta begrepp fångas även
förändringar i t.ex. medelarbetstiden upp vilket ger en något missvisande bild av konkur-
rensläget.

53

I basaltemativet antas de nominella lönerna öka med ca 4 procent och
de reala lönerna med knappt 2 procent per år, samtidigt som den totala
arbetslösheten reduceras från 12,3 procent 1997 till 9,5 procent år 2000.
Basalternativet förutsätter således att de nominella löneökningarna anpas-
sas till en låginflationsekonomi samtidigt som arbetslösheten minskar. I det
s.k. högtillväxtalternativet beskrivs en utveckling där lönebildningen fung-
erar på ett sådant sätt att den totala arbetslösheten kan reduceras till 7,8
procent och den öppna arbetslösheten till 4 procent utan att lönerna ökar
snabbare än i övriga Europa.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

54

8 Inflation

Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. I augusti
månad var inflationstakten, mätt som tolvmånadersförändring av konsu-
mentprisindex (KPI), endast 0,3 procent. Man får gå tillbaka till 1959 för
att hitta en lika låg nivå. För samma period har nettoprisindex (NPI), dvs
konsumentpriser rensade för indirekta skatter och transfereringar, fallit
med 0,5 procent. Tolvmånaderstal avseende NPI började beräknas 1960
och hade aldrig understigit noll innan juni i år. Sänkningen av NPI beror
dock på tillfälliga effekter såsom lägre räntekostnader för hushållen och
fallande importpriser till följd av en stärkt krona. Dessa effekter bedöms
successivt avta under hösten. En del andra faktorer har dragit upp inflatio-
nen det senaste halvåret. Fastighetsskatten, taxeringsvärden och hyror har
höjts och energikostnaderna har stigit. Om man beräknar underliggande
inflationstakt som konsumentprisutveckling med direkta skatte-, växelkurs-
och ränteeffekter borträknade uppgår den till ca 2 procent, både 1996 och
1997.

Efterfrågetrycket från omvärlden har varit svagt i slutet av 1995 och i
början av 1996. Den vikande efterfrågan och apprecieringen av kronan har
lett till att svenska företag har sänkt sina priser på exportmarknaden. Det
finns tecken på att produktionen åter ökar och i viss mån drar med sig
hemmamarknadspriserna, som hittills följt med övriga priser nedåt. Pro-
duktionsökningen torde dock inte utgöra någon större inflationsrisk under
den närmaste framtiden, på grund av den svaga inhemska efterfrågan och
de produkti vi tetshöj ande investeringar som företagits under 1995 och i år.
Detta illustreras också av resultaten i Konjunkturinstitutets barometerun-
dersökningar, som visar på fortsatt fallande kapacitetsutnyttjande i indu-
strin.

Diagram 8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källa: Statistiska centralbyrån.

55

Det är främst en bristfälligt fungerande lönebildning som kan äventyra
prisstabiliteten framöver. De nominella löneökningarna hittills under 1996
har i kombination med den mycket låga inflationen inneburit kraftiga real-
löneökningar. En betydande skillnad i löneökningstakt gentemot våra kon-
kurrentländer är inte hållbar på sikt. Riksbankens prisstabilitetsmål min-
skar företagens möjligheter till övervältring av kostnaderna på konsumen-
terna, eftersom den allmänt låga inflationen gör det svårt för företagen att
höja sina priser. En lönebildning i obalans med den i våra konkurrentlän-
der tvingar företag till rationaliseringar och produktivitetsökningar och
leder till lägre efterfrågan via en stramare penningpolitik. Effekterna av en
sådan obalans i löneutveckling har övergått från att vara primärt inflations-
drivande till att bli sysselsättningsdämpande.

De reala löneökningarna har hittills under 1996 blivit stora delvis till
följd av att inflationsutvecklingen överskattats i avtalsrörelsen. Kommande
löneökningar återspeglar förväntningar om framtida inflationstakter. Infla-
tionsförväntningarna var stigande vid tidpunkten för de senaste löneför-
handlingarna, framför allt hos arbetstagarorganisationerna. Inflationsför-
väntningarna för de närmaste två åren låg då generellt på 3,5 - 4 procent. I
dagsläget är situationen annorlunda. Hushållens inflationsförväntningar
avseende de närmaste 12 månaderna har i augusti fallit till 1,6 procent och
ligger därmed något under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. I mars
och april noterades stigande förväntningar som sedan i takt med lägre in-
flationsutfall återigen kom att falla. Inflationsförväntningarna hos industri-
och tjänsteföretag som undersöks i Konjunkturinstitutets barometerunder-
sökningar har sjunkit till en nivå drygt en halv procentenhet under infla-
tionsmålet. Förväntningar hos aktörer på arbets-, penning- och varumark-
naderna undersöks av marknadsundersökningsföretaget Prospera i uppdrag
av Riksbanken. Den senaste undersökningen från september indikerar att
aktörernas bedömning av framtida inflationstakter justerats ned för såväl
kortare som längre tidshorisonter. Inflationsutsiktema har nedreviderats
med motsvarande en halv procentenhet för samtliga tidshorisonter jämfört
med i maj och den genomsnittliga inflationen för den närmaste 5-årsperio-
den bedöms ligga i linje med Riksbankens inflationsmål. Jämfört med läget
i våras har således inflationsförväntningarna sjunkit ytterligare, vilket kan
tolkas som ökad trovärdighet för prisstabiliseringspolitiken.

Inflationen bedöms ha bottnat i och med augusti månads utfall på 0,3
procent för KPI och -0,5 procent för NPI. Dessa siffror är dock utslag av
olika temporära effekter och ger ingen rättvis bild av den underliggande
inflationstakten. Den underliggande inflationen beräknad som konsument-
prisindex med direkta effekter av tillfälliga växelkurs-, ränte- och skattefö-
rändringar exkluderade uppgår till ca 1,8 procent.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

56

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 8.1 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

KPI, årsgenomsnitt

2,4

2,9

1,2

1,9

KPI, dec.-dec.

2,6

2,6

1,0

2,2

Basbelopp

35 200

35 700

36 200

36 300

NPI, årsgenomsnitt

1,7

1,6

0,3

0,6

NPI, dec.-dec.

1,7

1,0

0,5

0,8

IPI privat konsumtion

3,0

2,7

1,8

2,4

OECD (16), KPI

2,3

2,4

2,3

2,3

Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40 procent
av uppräkningsfaktom. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för
skillnaden mellan december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska
centralbyråns principer för inflationsberäkning.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationstakten enligt KPI beräknas i slutet av 1996 bli 1,0 procent och
enligt NPI bli 0,5 procent. Att NPI blir så pass mycket lägre beror främst
på minskade subventioner i form av räntebidrag. Räknat från december
1995 till augusti i år har konsumentpriserna fallit enligt KPI med i
genomsnitt 0,3 procent. Ökningen av tolvmånadersförändringen av KPI
från augusti till december i år förklaras av förväntade prispåslag inom
detaljhandeln i september, höjda energiskatter i samma månad och höjd
fordonsskatt i oktober. Bidraget från de båda skattehöjningarna uppskattas
till ca 0,35 procentenheter. Nuvarande prognos för inflationen under loppet
av 1996 innebär en nedrevidering med 0,9 procentenheter jämfört med
prognosen i vårpropositionen. Det är främst de låga importpriserna, den
kraftiga räntenedgången samt en högre produktivitet än förväntat som
bidragit till att inflationsprognosen skrivits ned. Dessutom finns de
stimulansåtgärder som aviserades i sysselsättningspropositionen nu med i
prognosen. Det gäller återinförd skattereduktion för reparationer och
ombyggnad av bostäder samt slopad bilaccis. Den underliggande
inflationen uträknad på ovan angett sätt beräknas i slutet av året hamna
omkring 2,0 procent.

I slutet av nästa år beräknas inflationstakten öka till 2,2 procent enligt
KPI och 0,8 procent enligt NPI. I istället för att som under 1996 dra ned
konsumentprisutvecklingen med en halv procentenhet förväntas
importprisema stiga och under 1997 ge motsvarande positivt bidrag.
Däremot förutses hemmamarknadspriserna öka relativt långsamt nästa år.
Även löneökningstakten bedöms bli lägre, vilket tillsammans med en högre
produktivitetsökning ger ett lägre bidrag till konsumentpriserna nästa år.
Kapitalstocken väntas under perioden 1996-1997 växa med ca 10 procent,
vilket räcker för att täcka den tilltagande produktionen, utan att
kapacitetsbrister uppstår. Skattehöjningar i form av bland annat höjda
energiskatter och höjd tobaksskatt beräknas ge ett bidrag på 0,6
procentenheter.

57

Den underliggande inflationen beräknad på ovan angivet sätt beräknas
bli lägre än inflationen enligt KPI och uppgå till 1,7 procent. Enligt KPI
och NPI ökar således inflationen från 1996 till 1997 medan underliggande
inflation synes vara stabil och ligga nära 2 procent. Den underliggande
inflationen mätt som löneökningstakt minus trendmässig
produktivitetsökning beräknas sjunka från 1996 till 1997.

Diagram 8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Anm.: Utfallsdata till och med juli 1996.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De medelfristiga kalkylerna för utvecklingen från 1997 till år 2000 utgår
från bibehållen prisstabilitet. Tillväxten antas således ligga på en sådan
nivå att inflationen inte ökar. Produktionskapaciteten byggs ut i en sådan
utsträckning att inflationsdrivande flaskhalsar i form av kapacitetsbrist
undviks.

Ett av konvergenskriterierna för att kunna delta i EMU:s tredje etapp
berör prisstabilitet. För att kunna jämföra olika länders
konsumentprisutveckling pågår ett harmoniseringsarbete inom EU. Innan
arbetet med att utforma den slutgiltiga formen för ett fullständigt
harmoniserat index är klart och kan tas i bruk från och med januari 1997,
redovisar EU:s medlemsländer ett delvis harmoniserat index, IIKP. Detta
index skiljer sig från KPI genom att exkludera områden som i särskild hög
grad behandlas olika vid beräkningen av nationella konsumentprisindex.
Inflationstakten i Sverige mätt som ökningen av IIKP under de senaste tolv
månaderna uppgick i juli till 1,0 procent vilket är den lägsta i EU.
Ökningen av årsgenomsnittet 1996 jämfört med 1995 bedöms uppgå till

1,3 procent.

58

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Konsolideringen av de offentliga finanserna dämpar hushållens
inkomstutveckling under de närmaste åren. En relativt stark utveckling av
löneinkomsterna och en förbättring av hushållens räntenetto leder dock till
att de realt disponibla inkomsterna stiger något. Sparkvoten faller
successivt under prognosperioden, efter en mindre ökning i år, vilket
medför att den privata konsumtionen tilltar.

Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till
inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av
sysselsättningen mätt i arbetade timmar, medan den utbetalda reala
timlönen före skatt sjönk. I år är det i stället utvecklingen av timlönerna
som ligger bakom den starka ökningen av lönesumman, medan
sysselsättningen utvecklas svagt. Årets genomsnittliga reala timlöneökning
före skatt är den högsta som noterats under perioden 1975 och framåt, se
diagram 9.1. Ett positivt bidrag kommer också från en fortsatt förbättring
av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Det är en följd av
det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar
sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbelastningen. Förändringen
av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor drar ned
utvecklingen av den disponibla inkomsten med ca 3 procentenheter år
1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna budgetförstärkande
åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd egenavgift till
sjukförsäkringen och höjda kommunalskatter medan barnbidragen och
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla
inkomsterna beräknas sammantaget öka med drygt 1 procent i år.

59

Diagram 9.1 Real timlön före skatt 1975-1997

Procentuell utveckling

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Inkomstutvecklingen under 1997 karakteriseras av samma faktorer som
1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande
budgetförstärkande åtgärder bromsar inkomstökningen. Den utbetalda
lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar.
Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare 1 procentenhet.
Uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är för 1997
reducerad till 60 procent av prisökningen mellan juni 1995 och juni 1996.
Tillsammans med den låga inflationen medför detta att basbeloppet för
1997 räknas upp med endast 100 kr eller 0,3 procent. Eftersom
konsumentpriserna beräknas öka med ca 2 procent nästa år kommer de
reala pensionsinkomsterna att sjunka. Försatta besparingar sker bl.a. i
bostadsbidragen. Sammantaget väntas de realt disponibla inkomsterna
stiga med knappt 1 procent.

Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2000
innebär en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Lönesumman
stiger något mer än BNP. Förändringar av transferingsinkomstema ger
inget bidrag till inkomstutvecklingen, huvudsakligen beroende på att
bidragen till arbetslösa m.m. minskar när arbetslösheten sjunker.
Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen sjunker det finansiella
sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå under hela
kalkylperioden. Efter en fortsatt tämligen svag ökning av inkomsterna
under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar
realinkomsterna med ca 2 procent per år de följande två åren.

60

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Miljarder Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
kronor         ___________________________________________

löpande pris

1995

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Lönesumma inkl, sjuklön

686,5

1,6

3,9

2,4

2,4

2,3

2,0

Transfereringar från

offentlig sektor

397,0

-0,4

-0,4

-0,8

-0,4

-0,3

0,0

Pensioner

211,6

0,1

0,1

-0,2

0,1

0,2

0,3

Sjukförsäkring m.m.

43,6

-0,3

-0,3

-0,2

0,1

0,1

0,1

Arbetsmarknadsstöd

54,4

-0,5

0,0

-0,1

-0,5

-0,5

-0,2

Övrigt

87,5

0,3

-0,3

-0,2

-0,1

-0,2

-0,1

Räntor och utdelningar, netto

-13,1

1,1

0,6

0,7

0,7

0,5

0,4

Övriga inkomster, netto

207,1

0,6

-0,4

0,1

0,3

0,4

0,5

Direkta skatter

348,0

-2,9

-2,5

-1,7

-1,7

-0,7

-1,2

Disponibel inkomst

929,6

-0,1

u

0,8

1,3

24

1,8

Privat konsumtion

853,5

0,3

0,9

1,8

2,4

2,5

24

Sparande, nivå i % av
disponibel inkomst

Nettosparande (sparkvot)

8,2

8,5

7,5

6,5

6,2

5,8

Finansiellt sparande

10,3

10,1

8,9

7,4

6,7

5,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den privata konsumtionen steg med 0,3 procent år 1995. Efter en svag
inledning tilltog hushållens efterfrågan successivt under året. Uppgången
har sedan fortsatt under de två inledande kvartalen i år. Sammantaget blev
konsumtionstillväxten 1,1 procent första halvåret jämfört med motsvarande
period förra året. Det är betydligt mer än vad som förväntades i
vårpropositionen.

Bakom de överraskande starka siffrorna avseende första halvåret ligger
emellertid en kraftig ökning av hushållens förbrukning av energi till följd
av den kalla vintern. De höga uppvärmningskostnaderna förklarar mer än
halva tillväxten av den totala privata konsumtionen. Under första halvåret
steg även efterfrågan av dagligvaror, förmodligen som en konsekvens av
den sänkta matmomsen, medan kapital varuinköpen minskade jämfört med
första halvåret 1995.

Hushållens val mellan konsumtion och sparande styrs i hög grad av
förväntningar om de egna framtida inkomsterna, den egna förmögenheten
samt av landets ekonomiska utveckling. Nedgången av bland annat
kapitalvaruinköpen kan till stor del förklaras av hushållens negativa
framtidsförväntningar det senaste året, vilket framgår av diagram 9.2.
Denna pessimism beror sannolikt på det bekymmersamma
arbetsmarknadsläget kombinerat med den osäkerhet om
konjunkturutvecklingen som rådde i början av året. Hittills i år har andelen

61

hushåll som tror att arbetslösheten kommer att öka under de närmaste tolv
månaderna legat kring 50 procent. Andelen med förväntningar om att den
egna ekonomin kommer att försämras har sedan slutet av förra året fram
till juli i år legat på drygt 20 procent. Stämningsläget bland hushållen och
de fortsatt höga realräntorna är de främsta orsakerna till den återhållsamma
efterfrågan. Dessa faktorer kan hålla kvar konsumtionen på en
förhållandevis låg nivå också framöver.

Diagram 9.2 Hushållens framtidsförväntningar 1977 - augusti 1996

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källa: Statistiska centralbyrån.

Mot slutet av innevarande år bedöms den internationella konjunkturen
stabiliseras med förbättrade utsikter för den svenska industrin som följd.
Underskottet i de offentliga finanserna minskar kraftigt i år och budgeten
beräknas vara i balans 1998, vilket väntas öka hushållens förtroende för de
offentliga trygghetssystemen. Med en successiv förbättring av
konjunkturen bedöms hushållens framtidsförväntningar stärkas, vilket kan
leda till ökad konsumtion. Statistiska centralbyråns undersökning
beträffande hushållens inköpsplaner för augusti visar tecken på att
hushållen börjar se något ljusare på sin egen och Sveriges ekonomi. Detta
är troligen ett resultat av de mer positiva rapporterna om Sveriges ekonomi
som presenterats den senaste tiden. Förväntningarna om arbetslösheten är
dock fortsatt dystra.

Nyregistreringarna av personbilar har stigit dramatiskt de senaste
månaderna, vilket indikerar ett förändrat konsumtionsbeteende. Även om
det mesta tyder på att ett trendbrott har skett vad gäller hushållens
efterfrågan av bilar torde de senaste månadernas kraftiga ökning även till
viss del vara övergångseffekter av slopad bilaccis den 11 juni samt ändrade

62

regler för direktimport av bilar den 1 juli i år. Även om bilden är något
splittrad visar ändå den senaste månadsstatistiken för den så kallade
egentliga detaljhandeln att minskningen av omsättningen från tidigare i år
har bromsats upp något och att en viss uppgång kan skönjas. Inflationen
föll under årets första åtta månader men förväntas stiga något under resten
av året. Bland annat har priserna på kläder, skor, radio och TV sjunkit
sedan årsskiftet till följd av fallande importpriser. Förväntningar om lägre
priser på vissa varor kan medföra att hushållen avvaktar med planerade
inköp. När dessa förväntningar sedan upphör kan konsumtionen tillta.

De senaste två årens svaga tillväxt av den privata konsumtionen har inte
kompenserat den kraftiga nedgången som skedde under inledningen av
1990-talet. Som framgår av diagram 9.3 ligger hushållens konsumtion
fortfarande under 1988 års nivå. Den låga konsumtionsvolymen bör ha
medfört att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror att tillgodose,
vilket talar för att en uppgradering av kapitalstocken kan vara förestående.
Den svenska bilparken är till exempel en av de äldsta i Västeuropa. Därtill
bör borttagandet av accisen höja efterfrågan på nya bilar. De lägre räntorna
underlättar finansieringen av kapitalvaruinköp samtidigt som huspriser och
andra tillgångspriser tenderar att öka, vilket stimulerar konsumtionen.

Diagram 9.3 Privat konsumtion 1980 -1997

Säsongrensade kvartalsdata, volym, index 1980=100. Den vågräta linjen i diagrammet
motsvarar 1988 års nivå av privat konsumtion.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Hushållens finansiella sparande har varit betydande under hela 1990-
talet. Det för svenska förhållanden höga sparandet har medfört att
hushållens finansiella nettoförmögenhet har stigit från ca 40 procent av den

63

disponibla inkomsten 1991 till ca 90 procent år 1995. Inkluderas
fastigheter erhålls den totala förmögenheten som motsvarade ca 235
procent av de disponibla inkomsterna år 1995, vilket kan jämföras med ca
200 procent under 1992. Nedgången av framför allt bostadsräntorna,
tillsammans med något högre priser på småhus och bostadsrätter, innebär
lättnader för många tidigare hårt skuldtyngda hushåll. Genom det höga
sparandet bör hushållen inom en snar framtid ha anpassat sin skuldsättning
och uppnått en finansiell buffert som upplevs som tillräcklig för att täcka
eventuella framtida oväntade inkomstbortfall. Hushållens
förmögenhetsutveckling talar därigenom för en sänkning av sparkvoten,
dvs sparandet som andel av disponibel inkomst, de närmaste åren.

Det finns således flera faktorer som indikerar en växande konsumtion
framöver. Hushållen är dock förhållandevis pessimistiska fortfarande och
konsumtionsökningen i början av året beror till stor del på den kalla
vintern. Sammantaget bedöms den privata konsumtionen stiga med
måttliga 0,9 procent i år. Bortsett från användningen av energi tilltar
emellertid konsumtionen under loppet av året i takt med att utsikterna för
såväl den inhemska som den internationella konjunkturen förbättras.
Uppgången sker främst genom ökade inköp av bilar och andra kapitalvaror
samtidigt som trenden med stigande efterfrågan av dagligvaror håller i sig.
Till följd av apprecieringen av kronan bedöms svenskars turism i utlandet,
vilket räknas till privat konsumtion, tillta. Den kalla väderleken under
andra halvåret 1995 medförde relativt höga uppvärmningskostnader för
hushållen. Därför beräknas användningen av energi under andra halvåret i
år sjunka jämfört med motsvarande period förra året.

Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den privata
konsumtionen innebär att sparkvoten förväntas stiga något i år. Nästa år
beräknas konsumtionen växa med 1,8 procent medan sparkvoten sjunker.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

64

Diagram 9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000
1991 års priser, miljoner kronor

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I den medelfristiga kalkylen fram till år 2000 antas att hushållens
förtroende för den ekonomiska utvecklingen stabiliseras, bland annat
genom att sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras.
Den privata konsumtionen beräknas stiga med drygt 2 procent per år,
varvid sparkvoten faller successivt för att år 2000 uppgå till ca 6 procent.
Även denna sparkvot är historiskt sett hög och överstiger till exempel
genomsnittet mellan åren 1970 och 1985.

65

10 Bruttoinvesteringar

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka kraftigt under 1996. Investe-
ringarna ökar främst inom industrin och bostadssektorn. God lönsamhet
och ett gynnsamt konkurrensläge har inneburit att exportindustrin kunnat
fullfölja sina expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyg-
gandet vänder i år upp från en mycket låg nivå. Räntefallet samt ett flertal
stimulansåtgärder bidrar till uppgången som till viss del beror på tidigare-
läggning av bostadsprojekt. Nästa år avtar tillväxttakten för bruttoinveste-
ringarna. Industrins behov av ny produktionskapacitet bedöms då minska
samtidigt som stimulansåtgärderna till framförallt bostadsektorn faller bort.
Lägre räntor och starkare efterfrågan från hemmamarknaden beräknas dock
innebära stigande investeringar inom varuhandel och fastighetsförvaltning.
Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med ca 8
procent 1996 och med 2 procent 1997. Investeringskvoten, dvs investe-
ringarnas andel av BNP, uppgår därmed år 1997 till 15,1 procent vilket
fortfarande är en låg nivå.

Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Kr       __________________________

1995

1994

1995

1996

1997

Näringslivet

171,6

14,4

24,5

9,6

2,0

Industri

60,9

28,6

37,5

16,0

-4,0

Övrigt näringsliv

110,7

9,1

18,8

6,4

5,4

Bostäder

26,7

-35,3

-27,9

16,1

2,7

Nybyggnad

11,2

-46,9

-30,7

21,0

17,0

Ombyggnad

15,5

-19,6

-25,5

12,0

-10,0

Offentliga myndigheter

39,4

10,6

1,6

-33

1,4

Totalt

237,8

-0,2

10,6

8,1

2,0

Maskiner

124,6

15,8

28,8

11,3

1,8

Bygg och anläggning

113,2

-9,6

-3,1

4,8

2,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I det medelfristiga perspektivet antas investeringskvoten åter normalise-
ras. De senaste årens låga investeringskvoter kan förklaras av behovet att
reducera kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer. Höga realräntor
och för Sverige stora vakanstal, har inneburit att investeringsnivåerna inom
de hemmamarknadsberoende sektorerna och bostadssektorn varit låga
under en lång period. Därigenom har också överkapaciteten på bostäder
och kommersiella lokaler gradvis minskat. Lägre räntor samt ett stigande
resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter från och
med 1998. Bostadsproduktionen antas succesivt normaliseras till följd av
stigande disponibelinkomster. Sammantaget beräknas investeringskvoten
öka från 15,1 procent 1997 till 16,8 procent år 2000.

66

10.1 Näringslivets investeringar

Statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj indikerar att industrin
fullföljer sina expansionsplaner trots den svaga produktionsutvecklingen
under början av året. Företagens planer tyder på att konjunkturavmattning-
en betraktas som kortvarig. Förutsättningarna för att fullfölja kapacitetsut-
byggnaden är också mycket gynnsamma. Både lönsamhet och likviditet är
mycket höga samtidigt som räntorna har fallit. Under innevarande år be-
döms därför industrins utbyggnad komma till stånd i nästan samma omfatt-
ning som planerna visar. Industrins investeringar väntas därmed stiga med
16 procent, vilket innebär en ökning av kapitalstocken på drygt 5 procent.
Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen beräknas där-
för kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av året. Nästa år be-
döms industrins investeringar reduceras något från 1996 års höga nivå trots
ett förbättrat efterfrågeläge. Lönsamheten beräknas visserligen förbli hög
men samtidigt avtar behovet av ny produktionkapacitet. Det är framförallt
inom basindustrin som investeringarna förutses falla nästa år. Inom denna
sektor uppförs för närvarande en rad anläggningar som står klara under
1996 eller i början av 1997. Behovet av ytterligare kapacitet bör därefter
vara måttligt inom den närmaste framtiden.

Diagram 10.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

---- Bruttoinvesteringar

---- Bruttoinvesteringar exklusive bostäder

Ka/Zor:Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med hela 19 procent förra
året. Under år 1996 och 1997 dämpas dock ökningstakten avsevärt. Den
kraftiga uppgången under 1995 kan delvis förklaras av den starka industri-
konjunkturen som innebar en avsevärd ökning av investeringarna inom
uppdragsverksamheten och delar av partihandeln. Infrastruktursatsningarna
och den snabba tillväxten inom telekommunikationssektorn bidrog också
till den starka volymutvecklingen.

67

20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

Under innevarande år förutses avmattningen inom industrin innebära att
investeringsvolymerna i de industrirelaterade tjänstesektorerna växer i
långsammare takt. Istället är det infrastrukturprojekten och den fortsatta
utbyggnaden av telekommunikationsnätet som är drivande. Investeringsvo-
lymerna i Öresundsbroprojektet och Arlandabanan når en topp under 1996
för att sedan plana ut. En svag konsumtions- och sysselsättningsutveckling
samt en överkapacitet på kommersiella lokaler dämpar investeringsutveck-
lingen inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Denna utveckling be-
kräftas av SCB:s investeringsenkäter från maj. Tecken på en vändning
uppåt i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns dock. Priserna på
kommersiella lokaler har stigit markant sedan början av 1995 samtidigt
som vakanserna i centralt belägna områden sjunker. Till detta kommer att
räntorna sjunkit och väntas falla ytterligare. Mot bakgrund av den positiva
konsumtionsutvecklingen samt en viss sysselsättninguppgång nästa år bör
därför investeringarna åter kunna stiga inom varuhandel och fastighetsför-
valtning. Sammantaget beräknas investeringarna inom övrigt näringsliv
öka med drygt 6 procent 1996 och med drygt 5 procent 1997.

10.2 Bostadsinvesteringar

Antalet påbörjade lägenheter uppgick under första halvåret 1996 till 6 000
vilket var en ökning med 40 procent jämfört med samma period föregåen-
de år. Sjunkande räntor samt det temporära investeringsbidraget på 10
procent av produktionskostnaden ligger sannolikt bakom uppgången. Sam-
tidigt har de senaste årens mycket låga färdigställande av bostäder medfört
sjunkande vakanstal i expansiva storstadsområden. En begynnande bo-
stadsbrist märks också i allt fler kommuner. Till följd av det fortsatt låga
färdigställandet av nya bostäder bedöms denna utveckling förstärkas under
åren 1996 och 1997. Fallande realräntor, en gradvist förbättrad arbetsmar-
knad samt stigande disponibelinkomster bör öka efterfrågan på hyreslägen-
heter och leda till högre priser på andrahandsmarknaden för hus. Därmed
ökar lönsamheten för och volymen av nyproduktion. Bostadsproduktionen
väntas således öka såväl 1996 som 1997 trots att stimulanseffekterna av
det temporära investeringsbidraget upphör under andra halvåret 1997.
Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion uppgå
till drygt 14 000 i år och till 18 000 under 1997.

Antalet påbörjade ombyggnader blev mycket högt andra halvåret 1995.
En starkt bidragande orsak var det temporära stimulansbidrag på 15 pro-
cent som utgick för ombyggnationer som påbörjades före 30 september
1995. Osäkerheten om när projekten faktiskt kom igång är dock stor. Anta-
let ansökningar om räntebidrag till ombyggnad normaliserades första kvar-
talet 1996. Detta indikerar att den reguljära ombyggnationen under prog-
nosåren 1996 och 1997 återgår till mer normala nivåer. Det höga påbörjan-
det andra halvåret 1995 medför dock att ombyggnads volymerna når en hög
nivå under 1996 för att sedan minska nästa år. Under både 1996 och 1997
beräknas också bidraget till miljöförbätttrande åtgärder till viss del hålla
uppe den totala ombyggnationen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

68

Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

---- Påböijade lägenheter

—— Outhyrda lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenhe-
ter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.3 Lager

En kraftig lageruppbyggnad har i hög grad bidragit till de senaste två årens
BNP-tillväxt. Under fjärde kvartalet förra året visade emellertid lager-
förändringarna en lägre ökningstakt vilket innebar ett negativt bidrag till
BNP för första gången sedan tredje kvartalet 1993. Lagerutvecklingen har
haft en dämpande effekt även första halvåret i år och denna trend bedöms
hålla i sig året ut. Lageruttagen väntas ske inom både handel och industri
och beräknas isolerat ge ett negativt bidrag till tillväxten motsvarande 1,5
procent av BNP. Den faktiska effekten på tillväxten är dock betydligt min-
dre då lageruttag delvis balanseras av mindre import.

Tabell 10.2 Lagerförändrmgar och lagerbidrag

Miljarder kronor, 1991 års priser

1994

1995

1996

1997

Jord- och skogsbruk

135

97

-400

-200

Industri

5 100

14 246

-3 000

1 400

El, gas och vatten

56

-346

200

0

Handeln

2 889

902

-3 300

-400

Summa

8180

14 899

-6 500

800

BNP-bidrag

1,5

0,5

-1,5

0,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

69

Inom industrin väntas framför allt lagerstockarna av insatsvaror sänkas
i år, dels som en anpassning till första halvårets svaga produktion, dels som
en konsekvens av den trendmässigt fallande lagerkvoten, dvs lagerstockar-
na i förhållande till produktionen. Sedan början av 1980-talet har lagerkvo-
ten halverats till följd av kapitalrationalisering och en övergång till
just-in-time-principen. Denna utveckling väntas fortsätta men i minskande
takt. Även de delar av partihandeln som är nära knutna till industrin väntas
justera ner sina lager till följd av produktionsavmattningen under första
halvåret i år. Lagerneddragningen inom industrin begränsar inköp av ut-
ländska varor eftersom insatsvarorna har en hög importandel. Lagerförän-
dringens dämpande effekt på BNP-tillväxten blir i år således i realiteten
mindre än det rena negativa lagerbidraget. Prognosen för exporten avseen-
de 1996 och 1997 är uppreviderad relativt de antaganden som gjordes i
vårpropositionen. De förbättrade utsikterna möjliggör en viss sänkning av
exportindustrins färdigvarulager. Trots en måttlig konsumtionsefterffågan
väntas ändå detaljhandeln genomföra lagerneddragningar under 1996.
Lagerstockama är betydande till följd av de senaste årens efterfrågestagna-
tion varför större lageruttag är nödvändiga.

Nästa år väntas en uppgång i industrin vilket medför en tillväxt av de i
produktionen ingående lagren. Detaljhandeln beräknas till viss del fortsätta
justera ner sina lagerstockar med draghjälp av en tilltagande privat kon-
sumtion. Sammantaget sker en svag lagerökning under 1997. Med hänsyn
till årets relativt kraftiga minskning medför ändå nästa års blygsamma
lagertillväxt ett bidrag till produktionen motsvarande 0,5 procent av BNP.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

70

11 Den offentliga sektom

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Den offentliga sektorns finanser har förbättrats kraftigt. Det statliga
lånebehovet 1996 beräknas till 40 miljarder kr, vilket är en minskning med
ca 100 miljarder kr jämfört med 1995. Den offentliga sektorns finansiella
sparandeunderskott som andel av BNP sjunker från 8,1 procent 1995 till 4
procent i år och kommer att understiga 3 procent 1997. Denna utveckling
medför att statsskulden som andel av BNP faller från och med 1996.
Scenariot för åren 1998-2000 visar på en fortsatt förbättring av de
offentliga finanserna. Underskottet i det finansiella sparandet elimineras
1998 och vänds till ett växande överskott. Därmed kan statsskulden
amorteras.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Jämförelse med tidigare prognoser

Den offenliga sektorns finansiella sparande har under 1996 förbättrats
snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen. Skatteinkomsterna har
justerats upp med ca 11 miljarder kr till följd av oväntat stora inbetalningar
av mervärdesskatt och bolagsskatt. De offentliga utgifterna för 1996 har
reviderats ned med ca 7 miljarder kr. Därvid har utgifterna för den
offentliga konsumtionen och investeringarna samt EU-bidraget justerats
ned, medan transfereringarna till hushållen och näringslivet räknats upp.
Bidragande orsaker till dessa revideringar är mindre inköp av

71

försvarsmateriel, mer omfattande försäljning av fastigheter än beräknat,
överbudgetering inom EU samt högre kostnader för arbetslösheten.
Sammantaget beräknas årets finansiella sparandeunderskottet bli ca 19
miljarder kr lägre (drygt 1 procent av BNP) än enligt beräkningarna i
vårpropositionen. Motsvarande justering sker inte för 1997. De oväntat
stora skatteinkomsterna under 1996 är nämligen vad gäller
mervärdesskatten till övervägande delen tillfälliga och beträffande
bolagsskatten sannolikt en följd av tidigareläggning av skattebetalningar
från 1997 till 1996.

Det finansiella sparandet som nu beräknas för perioden 1997-2000
överensstämmer i hög grad med den kalkyl som redovisades i
vårpropositionen med beaktande av de där aviserade budgetförstärk-
ningarna.

Utvecklingen 1995 - 2000

För 1996 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till 4 procent av BNP, vilket är en halvering från 1995.
Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt
leder till en successiv förbättring av de offentliga finanserna under de
följande åren. För 1997 beräknas underskottet till 2,6 procent. Därmed
uppfylls ett av konvergensvillkoren för deltagande i den europeiska
valutaunionen, att underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande inte får överstiga 3 procent av BNP. Underskottet i det finansiella
sparandet väntas vara eliminerat 1998.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

72

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

909

983

1070

1 101

1154

1 198

1255

procent av BNP

59,6

60,1

63,3

62,7

67,8

67,2

67,5

Skatter och avgifter

763

824

908

933

991

1 037

1 088

procent av BNP

50,0

50,4

53,7

52,6

53,1

52,9

53,3

Kapitalinkomster

88

94

90

96

89

84

87

Övriga inkomster

57

65

72

72

74

77

79

Utgifter

1074

1 115

1 137

1 148

1 155

1 181

1208

procent av BNP

70,4

68,2

67,2

64,7

67,9

60,3

59,2

Hushållstransfereringar

391

397

398

399

403

409

418

Övriga transfereringar

114

130

126

123

118

118

119

Ränteutgifter

104

116

127

124

119

125

126

Konsumtion

417

423

441

453

463

477

494

Investeringar

47

49

44

49

52

52

52

Finansiellt sparande

-165

-132

-67

-47

-1

17

47

procent av BNP

-10,8

-8,1

-4,0

-2,6

0,0

0,9

2,3

Staten

-185

-144

-80

-49

-5

7

36

AP-fonden

25

18

16

16

14

13

12

Kommunsektorn

-5

-6

-4

-13

-10

-4

-1

Statens lånebehov, netto

185

139

40

54

6

-14

-33

Primärt sparande1

-149

-109

-30

-19

29

57

85

procent av BNP

-9,8

-6,7

-1,8

-7,7

7,5

2,9

4,2

Finansiell ställning

Nettoskuld

364

454

517

563

572

558

522

procent av BNP

23,9

27,8

30,5

31,7

30,6

28,5

25,5

Konsoliderad bruttoskuld2

1 212

1 287

1 321

1 384

1 397

1 387

1 357

procent av BNP

79,4

78,7

78,1

78,0

74,8

70,8

66,5

Statsskuld

1 287

1 386

1 421

1 474

1481

1470

1 441

procent av BNP

84,4

84,8

84,0

83,1

79,3

75,1

70,6

1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.

2 Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska
centralbyrån och Finansdepartementet.

I den redovisade kalkylen har beaktats att staten under 1997 och 1998
kommer att erhålla betydande utdelningsinkomster ftån det statliga
aktiebolaget Securum. Bolaget uppgift är att avyttra tillgångar staten
övertog i samband med bankkrisen. Sammantaget kommer dessa inkomster
att uppgå till drygt 10 miljarder kr. Vidare kommer Nordbanken under
1996 att lösa in aktier, vilket bidrar till att revidera statsskulden och
konsoliderad bruttoskuld. I kalkylen har också beaktats att den s.k.
värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till
bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter. I
kalkylerna har antagits att basbeloppet räknats upp med 60 procent av
prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1997 och med 80

73

procent av prisökningen för 1998 och 1999 års basbelopp. Därefter har
antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen.

Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella
förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar inräknas
inte. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella
tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen.
Förbättringen av sparandet leder tillsammans med försäljningar av statliga
tillgångar och omdisponeringar på statens balansräkning till att
statsskulden böljar minska som andel av BNP 1996 och amorteras från och
med 1999. Den offentliga sektorns konsoliderade skuld, definierad enligt
Maastrichtkriterierna, sjönk redan 1995 som andel av BNP. Skuldkvoten
fortsätter att minska i år och beräknas uppgå till 66,5 procent vid
kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder
minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden
då även de finansiella tillgångarna minskar som andel av BNP.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld,
1980-2000

---- Nettoskuld

---- Konsoliderad bruttoskuld

Not. Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker
främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten
(skatteinkomsterna i relation till BNP) ökar med 3 1/4 procentenheter.
Denna uppgång beror till stor del på ett omslag från tillfälligt låga till
tillfälligt höga inbetalningar av mervärdesskatt. Omläggningarna av
uppbörden av mervärdesskatt innebär nämligen i princip att staten under
1996 får inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under

1995. Uppbördsförändringen ger tillfälligt extra skatteinkomster under Prop. 1996/97:1
1996 på ca 11 miljarder kr. Inkomsterna av bolagsskatten stiger i takt med Bilaga 2
BNP under 1996, trots att vinsterna och därmed den slutliga skatten för
inkomståret 1996 beräknas minska. Under 1996 synes företagen betala in
en ökad andel av slutskatten under loppet av inkomståret. Detta kan bl.a.

bero på att de preliminärt debiterade skatterna styrs av 1994 års
förhållandevis höga vinster. Den ökade andelen preliminära inbetalningar
motsvarar ca 7 miljarder kr i tillfälliga skatteinkomster under 1996. Därtill
får staten under 1996 inkomster från bolagsskatten från slutregleringen av
skatten på 1995 års höga vinster. En ytterligare tillfällig effekt år 1996
utgörs av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt på ca 4 miljarder
kronor. Ökningen av skattekvoten från 1995 till 1996 beror också på att
lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, stiger betydligt mer än
nominell BNP på grund av de förhållandevis stora löneökningarna i år.
Därtill kommer ökade inkomster till följd av höjda taxeringsvärden på
fastigheter.

Sammanfattningsvis beror den kraftiga ökningen av skattekvoten mellan
1995 och 1996 huvudsakligen på periodiseringar och skattebasernas
utveckling i förhållande till BNP. De egentliga skatte- och
avgiftshöjningarna beräknas motsvara 1/2 procent av BNP år 1996 jämfört
med 2 1/4 procent år 1995. Av skatteinkomsterna 1996 beräknas ca 22
miljarder kr eller motsvarande 1 1/4 procent av BNP vara tillfälliga.

Tabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter

Procent av BNP

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Skatter och avgifter

Hushållens direkta skatter och allmänna

50,0

50,4

53,7

52,6

53,1

52,9

53,3

egenavgifter

19,7

20,5

21,4

21,7

22,0

21,8

21,9

Företagens direkta skatter

Arbetsgivaravgifter exkl. allmänna

2,5

2,9

2,9

2,4

2,5

2,7

2,7

egenavgifter

13,3

13,9

14,7

14,5

14,4

14,5

14,5

Mervärdesskatt

8,1

7,1

7,8

6,9

6,9

6,9

6,9

Övriga indirekta skatter

6,3

5,9

6,8

7,1

7,2

7,1

7,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Skattekvoten faller 1997, trots tillkommande skattehöjningar.
Förklaringen är att de tillfälligt höga skatteinkomsterna under 1996 faller
bort. De följande åren stiger skattekvoten något till följd av tillkommande
skattehöjningar 1998 och av att lönesumman och den privata
konsumtionen, som utgör de viktigaste skattebaserna, stiger som andel av
BNP.

De offentliga utgifterna minskar realt under hela kalkylperioden och
utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) går ned. Minskningen av
utgiftskvoten 1996 bromsas dock av en relativt kraftig prisökning för den

75

offentliga konsumtionen. Löneutbetalningarna till följd av löneavtalen för Prop. 1996/97:1
den offentliga sektorn avseende 1995 och 1996 belastar till stor del de Bilaga 2
offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga
konsumtionen minska med ca 1 procent.

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter
1991 års priser

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

Kronor        _____________________________

1995

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Summa utgifter

1 008

0,8

-0,8

-2,0

-0,5

-0,4

Hushållstransfereringar

354

-0,9

-0,9

-1,8

-1,0

-0,8

0,1

Pensioner

183

0,4

0,6

-0,9

0,3

0,7

1,3

Sjukförsäkring m.m.

39

-5,0

-5,5

-4,8

2,5

2,6

1,9

Arbetsmarknadsstöd

49

-8,1

0,5

-2,4

-8,9

-8,7

-4,8

Övrigt

84

2,8

-2,7

-2,3

-0,9

-1,4

-0,9

Övriga transfereringar

116

11,1

-3,9

-4,4

-6,4

-1,6

-1,9

Transfereringar till utlandet

25

110,2

1,5

8,1

2,5

1,1

0,6

Räntebidrag till bostäder

29

-3,4

-13,7

-18,4

-29,1

-20,4

-26,9

Övrigt

62

-0,7

-1,5

-3,9

-2,7

1,8

1,8

Ränteutgifter

103

8,9

8,3

-4,6

-5,9

2,5

-1,0

Konsumtion

384

-2,3

-1,0

-0,5

-1,2

-0,5

0,2

Investeringar

51

0,6

-9,7

6,9

3,1

-1,8

-3,9

Anm.: Deflatering med implicitprisindex för

offentlig

konsumtion

respektive

investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.

Källor:   Konjunkturinstitutet, Riksgäldkontoret, Statistiska centralbyrån och

Finansdepartementet.

Utgiftsnedgången blir mer påtaglig 1997. Det förklaras bl.a. av att det
reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar
reduceras när inflationen stiger. Utbetalningarna från sjukförsäkringen
minskar kraftigt till följd av att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
förlängs. De därav ökade kostnaderna för näringslivet kompenseras delvis
genom sänkt arbetsgivaravgift.

Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998

Den offentliga sektorns underskott reduceras från 10,8 procent av BNP
1994 till 0 procent 1998. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av
utgiftskvoten med 8,5 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten
med 2,2 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att
programmet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder
motsvarande 8 procent av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5
procent faller på 1995, 2 procent på 1996, 1,5 procent på 1997 och 1

76

procent på 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går således
utöver vad som följer av dessa åtgärder. Det beror på att skatteinkomsterna
i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna ökar långsammare än
den kalkylerade tillväxten även vid frånvaro av regeländringar.

Transfereringarna till hushållen sjunker under perioden som andel av
BNP med ca 4 procentenheter och övriga transfereringar med drygt 1
procentenhet. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre
arbetslösheten är de viktigaste förklaringarna.

Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar
minskar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. Detta beror på de
besparingar som ligger i konsolideringsprogrammet samt anpassningen till
de balanskrav som ställs på den kommunala sektorn.

De ackumulerade underskotten sedan 1991 medför att den offentliga
sektorns konsoliderade skuld är ca 185 miljarder kronor större 1998 än
1994. Genom nedgången i ränteläget kan ändå ökningen av ränteutgifterna
begränsas och de sjunker som andel av BNP med 0,4 procentenheter.

Skattekvoten stiger med ca 3 procentenheter mellan 1994 och 1998,
huvudsakligen till följd av skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet.
Fallande räntor och försäljningar av statliga tillgångar medför att
kapitalinkomsterna minskar som andel av BNP med knappt 1
procentenhet.

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Procent av BNP

70  73   76   79   82   85   88   91   94  97  00

---- Utgifter

---- Inkomster

- - - Skatter och avgifter

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

77

Aviserade försäljningar

Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras. Det gäller bl.a. statens innehav av aktier i Nordbanken och
Stadshypotek AB. Sammantaget skall det enligt konvergensprogrammet
från juni 1995 ske utförsäljningar m.m. för 50 miljarder kr inklusive
tillgångarna i Securum och redan avyttrade aktier i Nordbanken. De
tillkommande försäljningarna har inte lagts in i kalkylen. En
överslagsmässig beräkning visar att dessa försäljningar kommer att
reducera den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av
BNP med 1,4 procentenheter 1997 och med 2 procentenheter 1998 jämfört
med vad som redovisas i diagram 11.2. Försäljningarna medför att det
finansiella sparandet förstärks med skillnaden mellan reducerade
ränteutgifter på statsskulden och bortfallande utdelningar. Dessa
försäljningar beräknas medföra att budgetunderskottet för 1997 kommer
under 50 miljarder kronor. Detta får till följd att den begränsade
uppräkningen av basbeloppet som tillämpas för närvarande skall upphöra
från och med fastställandet av 1999 års basbelopp, som således skall
räknas upp med 100 procent av prisförändringen. Detta får till följd att
basbeloppsanknutna transfereringar m.m. blir högre.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Offentliga sektorns finanser inklusive planerade försäljningar
Procent av BNP

1997

1998

1999

2000

Finansiellt sparande

-2,5

0,0

0,8

2,3

Konsoliderad bruttoskuld

76,6

72,8

69,0

64,7

11.2 Den statliga sektorn

Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som
ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk
och bolag ingår däremot inte.

Statens (inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till
ca 90 procent av skatter och avgifter. År 1995 bestod utgifterna enligt
nationalräkenskapernas redovisning till ca 22 procent av konsumtion och
investeringar, 62 procent av transfereringar och till ca 16 procent av räntor.
Det är endast konsumtion och investeringar som utgör real
resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen uppgick till
motsvarande 8 procent av BNP 1995. Den statliga konsumtionen varierar
relativt kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att förutsäga.
Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis
förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden.

Enligt preliminära nationalräkenskaper sjönk den statliga konsumtionen

78

med 4,5 procent i fasta priser 1995, varav minskade inköp av varor till det
militära försvaret bidrog med 4 procentenheter. Till vårpropositionen fanns
uppgifter om att den kraftiga nedgången i försvarets inköp under 1995
skulle kompenseras under 1996 så att den totala statliga konsumtionen
skulle stiga med 5 procent i år för att sedan gå ned med knappt 3,5 procent
1997. Uppgifter tyder på att utfallssiffran för 1995 felaktigt blivit för låg.
Nu beräknas därför den statliga konsumtionen få ett jämnare förlopp och
minska med 1 procent i volym i år för att sedan vara oförändrad nästa år.
Prognosen är dock alltjämt mycket osäker.

Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan
motsvaras av en ännu starkare förstärkning av statens finanser. För 1996
beräknas budgetunderskottet till ca 87 miljarder kr, korrigerat för en
bokföringsmässig omläggning avseende försvaret. Underskottet i det
finansiella sparandet väntas uppgå till 80 miljarder kr och statens
lånebehov till ca 40 miljarder kr. Skillnaderna mellan de olika saldomåtten
för 1996 förklaras bl.a av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av
till det framtida premiereservsystemet inte ingår i budgeten men
tillgodoräknas statens finansiella sparande och minskar lånebehovet.
Lånebehovet reduceras därutöver med 18 miljarder kr genom att
kärnavfallsfondens tillgångar förts över från konto i Riksbanken till
Riksgäldskontoret och med 22 miljarder kr genom försäljning av aktier och
återbetalningar av lån m.m.

För de kommande åren har inga ännu icke beslutade försäljningar av
aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär att statens lånebehov ligger
nära det finansiella sparandet. För 1997 beräknas underskottet i det
finansiella sparandet minska med ca 31 miljarder kr medan lånebehovet
exkl. tillkommande försäljningar ökar med 15 miljarder kr från 1996. Den
fortsatta förstärkningen av den finansiella sparandet leder till att
lånebehovet elimineras 1998 och att statskulden amorteras från och med
1999.

Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att
skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den
mindre appreciering av kronan under 1996, som ligger i
prognosförutsättningarna, gör att statsskulden skrivs ned med ca 5
miljarder kr. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995
medförde en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som
andel av BNP beräknas statsskulden börja minska från och med 1996.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

79

Diagram 11.4 Statsskulden, 1980-2000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

KöZ/or.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan
1995 en del (11 procent) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10
miljarder kr per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret.
Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett
framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella
sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande
reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande
ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock påpekas att vid
utbetalning till individuella premiereserver reduceras det offentliga
sparandet med det utbetalda beloppet.

11.3 Allmänna pensionsfonden

AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna
utveckling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna
överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras
med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela
kalkylperioden och därigenom kan fonden fortsätta att växa. Den
nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) har permanentats inom
ramen för AP-fonden och bytt namn till sjätte fondstyrelsen. Denna
fondstyrelses placeringar ska i huvudsak ske i svenska aktier. Därigenom
får AP-fonden fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kr.

80

11.4 Den kommunala sektorn

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting och kyrkliga
kommuner. Kommunala affärsverk, bostadsföretag m.m. ligger utanför
sektorn. År 1995 motsvarade den kommunala sektorns utgifter 24,1
procent av BNP, varav den kommunala konsumtionen utgjorde 17,8
procentenheter. Samtidigt motsvarade kommunsektorns inkomster i form
av skatter och statsbidrag 20,3 procent av BNP. Till detta kommer även
andra inkomster.

Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn är av betydelse för
uppfyllandet av konvergensprogrammets mål om ett finansiellt underskott
för den offentliga sektorn motsvarande högst 3 procent av BNP 1997 och
balans 1998. De av riksdagen antagna målen gäller således hela den
offentliga sektorn.

Bland de förutsättningar som kommer att vara styrande för
kommunsektorn under de närmaste åren finns den överenskommelse som
regeringen träffat med Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet. De båda förbunden har i överenskommelsen bl.a. åtagit sig att
verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997
och 1998 samt att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att
säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen
arbetslöshet. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla de generella
statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och 1998 samt att
ekonomiskt reglera nya och ändrade regler, utöver åtgärder i 118-
miljardersprogrammet för sanering av de offentliga finanserna, som
påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala
utgiftstrycket. Vidare skall det aviserade lagstadgade balanskravet för
kommuner och landsting inte införas förrän åren 1999 respektive 2000.

Om en kommun eller ett landsting ändå för åren 1997 eller 1998 höjer
skatten i förhållande till 1996 års nivå skall, enligt ett lagförslag från
regeringen (prop. 1995/96:213), det generella statsbidraget till kommunen
respektive landstinget reduceras med ett belopp motsvarande hälften av
den ökning av skatteinkomsterna som följer av skattehöjningen.

Kommunsektorns finansiella sparande var negativt under senare delen
av 1980-talet, men förbättrades kraftigt under början av 1990-talet och
uppgick till 15,6 miljarder kronor 1992. Därefter försämrades det
finansiella sparandet åter och uppgick 1995 enligt nationalräkenskapernas
preliminära utfall till -5,9 miljarder kronor. En starkt bidragande orsak till
de kraftiga svängningarna under första hälften av 1990-talet var det system
som tidigare tillämpades för utbetalning av kommunalskattemedel. De
kraftiga nominella löneökningarna under slutet av 1980-talet och 1990 fick
med detta system genomslag på de kommunala skatteinkomsterna först
efter två år. På samma sätt slog nedväxlingen i löneökningstakt fr.o.m.
1991 igenom först två år senare. Ett nytt system för utbetalning av
kommunalskattemedel infördes 1993, enligt vilket kommunernas och
landstingens skatteinkomster beräknas i utbetalningsårets lönenivå. Det
nya systemet har i praktiken fått fullt genomslag på kommunernas och
landstingens skatteinkomster fr.o.m. 1995. Eftersom skatteinkomsterna

81

måste beräknas utifrån en prognos i det nya systemet görs en slutavräkning
i januari det andra året efter det att de preliminära kommunalskattemedlen
utbetalats till kommuner och landsting.

Diagram 11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000

Miljarder kronor, löpande priser

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsitutet och Finansdepartementet.

Jämfört med bedömningen i vårpropositionen beräknas det finansiella
sparandet för kommunsektorn 1996 nu bli betydligt lägre. Jämfört med
1995 ligger emellertid det finansiella sparandet på en något högre nivå.
Detta är en tillfällig förbättring som beror på att de skattemedel som
betalades ut till kommunerna och landstingen 1994 baserades på en
prognos på skatteunderlaget som visade sig vara en underskattning.
Skillnaden mellan utfall och under 1994 preliminärt utbetalda skattemedel
betalades ut 1996 i form av en slutavräkning. Till detta kommer en
delavräkning avseende 1995. Systemet med delavräkning är numera
avskaffat.

En starkt bidragande orsak till nedrevideringen av det finansiella
sparandet i förhållande till bedömningen i våras är att prognosen för
kommunernas socialbidragsutgifter har reviderats upp med ca 2 miljarder
kronor. Samtidigt har investeringsutgifterna reviderats ned. Investerings-
volymen beräknas nu minska något under 1996. Den kommunala
konsumtionen beräknas däremot utvecklas i samma takt som enligt
bedömningen i våras. Sammantaget innebär detta att besparingskraven
ökar något de närmaste åren. År 1997 beräknas den kommunala
konsumtionen minska med 0,7 procent i fasta priser. I våras var prognosen
oförändrad kommunal konsumtion. Bedömningarna inkluderar effekterna
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar. Även

82

investeringarna beräknas minska något i fasta priser.

För åren 1998 och 1999 har den kommunala konsumtionen reviderats
ned något jämfört med beräkningen i våras, till -1,1 respektive -1,0
procent. För år 2000 ligger beräkningen kvar på oförändrad konsumtion.
Det aviserade balanskravet har varit styrande för bedömningen av den
kommunala konsumtionens utveckling.

Enligt balanskravet skall de årliga intäkterna överstiga kostnaderna, dvs.
resultatet skall vara positivt. Kostnaderna skall inkludera pensionsskulds-
förändringen beräknad enligt den s.k. blandade modellen, som innebär att
innevarande års intjänade pensioner redovisas som en kostnad fr.o.m. det
år balanskravet träder i kraft. För landstingen fordras enligt kalkylerna då
ett positivt finansiellt sparande som ungefär motsvarar ökningen av
landstingens pensionsskuld. Kommunerna kan emellertid klara
balanskravet med ett negativt finansiellt sparande. Orsaken är att
kommunernas investeringsutgifter är betydligt större än den beräknade
kapitalförslitningen (avskrivningarna). Därmed kan en ökad pensionsskuld
balanseras med ett ökat realkapital. Även för kommunsektorn som helhet
innebär detta att ett negativt finansiellt sparande går att förena med
balanskravet.

Jämfört med vårpropositionen beräknas de beskattningsbara förvärvs-
inkomsterna, och därmed kommunsektorns skatteinkomster, utvecklas
något mer gynnsamt åren 1997-2000. Den slutavräkning som görs
avseende 1995 års skatteinkomster innebär dock att kommuner och
landsting kommer att få betala tillbaka skattemedel till staten 1997, vilket
gör att skatteinkomsterna nästa år beräknas ligga kvar på ungefär samma
nivå som enligt bedömningen i våras.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

21 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

83

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

Tabell 11.4 Kommunsektorns finanser 1995-2000*

Miljarder kronor, löpande priser

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

Skatt

261,4

275,1

274,7

287,5

302,3

316,8

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

72,9

73,6

73,4

72,1

72,0

72,3

Övrigt

54,4

53,4

54,3

55,6

57,1

59,0

Summa

388,7

402,1

402,4

415,3

431,5

448,2

Utgifter

Transfereringar

78,6

77,7

78,5

79,8

81,3

82,9

Konsumtion

291,3

302,8

311,5

319,2

327,2

338,6

Investeringar

24,7

25,2

25,5

26,5

27,1

27,6

Summa

394,6

405,6

415,5

425,6

435,6

449,1

Konsumtion2, procent

-1,2

-1,0

-0,7

-1,1

-1,0

0,0

Finansiellt sparande

-5,9

-3,5

-13,2

-10,3

-4,1

-1,0

Kommuner

-4,0

-4,8

-12,0

-10,3

-6,0

-4,1

Landsting

0,3

3,2

0,0

0,8

2,7

3,9

Övriga3

-2,3

-1,9

-1,2

-0,9

-0,8

-0,7

1 Utjämningsavgift för respektive utjämningsbidrag till kommuner och landsting ingår
inte i kalkylen.

2 Årlig förändring, fasta priser.

3 Kyrkokommuner och kommunalförbund.

Källa: Finansdepartementet.

Resultatutvecklingen fram tills dess att balanskravet uppfylls beräknas
innebära en fortsatt försämring av kommunernas och landstingens
förmögenhetsställning. År 1994 uppgick soliditeten för kommunerna till 59
procent om pensionsskulden exkluderas. Inklusive pensionsskulden,
redovisad enligt gällande praxis för kommunal redovisning, uppgick
soliditeten till 37 procent. För landstingen uppgick soliditeten samma år
till 71 respektive 1 procent. Som jämförelse kan nämnas att 1990
redovisade såväl kommuner och som landsting en soliditet, exklusive
pensionsskuld, på 64 procent. Soliditeten varierar dock kraftigt mellan
enskilda kommuner och landsting. Kommunerna har även betydande
borgensåtaganden. År 1994 uppgick dessa till 214 miljarder kronor,
samtidigt som det egna kapitalet uppgick till 116 miljarder kronor.
Landstingen redovisade 1994 borgensåtaganden på 3 miljarder kronor.

Den kommunala konsumtionens andel av BNP beräknas fram till år
2000 minska till 16,6 procent av BNP och de totala kommunala utgifterna
till 22 procent av BNP. Den kommunala konsumtionen utgör den
skattefinansierade, dvs. med kommunalskattemedel och statsbidrag
finansierade, delen av de resurser kommunsektorn förbrukar. För att få en
fullständig bild av hur kommunsektorns resurser utvecklas bör även den
del av resurserna som finansieras med försäljningsinkomster läggas till. Då
erhålls värdet av kommunsektorns bruttoproduktion.
Försäljningsinkomstema omfattar bl.a. avgifter av olika slag. Under första

84

hälften av 1990-talet har bruttoproduktionen inte minskat lika kraftigt som
konsumtionen. En orsak till detta är att graden av avgiftsfinansering av
kommunalt producerade tjänster har ökat. Från 1995 till 1999 beräknas
den kommunala konsumtionen minska med totalt 3,8 procent, medan
bruttoproduktionen beräknas minska med totalt 2,9 procent.

Att värdet av den kommunala bruttoproduktionen likställs med
resursåtgången beror på att produktivitetsutvecklingen inom offentlig
sektor i Sverige antas vara noll enligt nationalräkenskaperna. Att mäta den
faktiska produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn är förenat
med svårigheter. De resultat som finns från olika produktivitetsmätningar
indikerar att kommuner och landsting, efter en period av minskad
produktivitet, under början av 1990-talet har ökat produktiviteten. Därmed
har produktionen kunnat hållas uppe trots färre anställda.

Sysselsättningen i kommuner och landsting beräknas fortsätta att minska
under de närmaste åren. Antalet anställda bedöms i år och nästa år minska
med totalt ca 30 000 personer. Antalet arbetade timmar i kommunsektorn
beräknas minska med sammanlagt ca 4 procent från 1995 till 1999. Om
kommuner och landsting skall klara av att inte säga upp fast anställd
personal, avgörs av möjligheterna att klara personalminskningen inom
ramen för normal personalomsättning.

De personalminskningar som hittills har skett under 1990-talet har till
största delen kunnat klaras utan uppsägningar av fast anställd personal,
något som - med beaktande storleken på personalomsättningen - bör vara
möjligt även under de närmaste åren. Antalet anställda i kommuner och
landsting uppgår till drygt 1 miljon. Enligt Landstingsförbundets statistik
motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995, exklusive personal
som förts över till kommunerna, ca 12 procent av antalet anställda i
landstingen. Enligt Svenska Kommunförbundet motsvarade antalet
avgångar mellan 1994 och 1995 närmare 11 procent av antalet anställda.
Antalet kan dock vara något överskattat, eftersom strejken på den
kommunala arbetsmarknaden påverkar statistiken över antalet timanställda.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 2

85

Bilaga 3

Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet

Avstämning av det svenska
konvergensprogrammet

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Innehållsförteckning

1     Sammanfattning .................................3

2     Utvecklingen i den svenska ekonomin................4

2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996 ...........4

2.2 Utvecklingen fram till år 2000 ...................8

3     Den offentliga sektorns finanser.................... 11

3.1 Finansiellt sparande.......................... 12

3.2 Budgetpolitiken ............................. 15

3.3 Skuldutvecklingen........................... 17

Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningarna ......... 19

Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på

8 miljarder kronor..........................20

Tabeller

1.1   Nyckeltal for 1995 och 1996 .......................4

2.1    Försöijningsbalans .............................. 10

2.2   Nyckeltal...................................... 11

3.1    Offentliga sektorns finanser....................... 13

3.2   Offentliga finanser .............................. 15

3.3    Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i
konsolideringsprogrammet och ytterligare

åtgärder i vårpropositionen........................ 16

3.4   Beslutsläget vad avser det ursprungliga

konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 1998 ........ 17

3.5   Beslutsläget vad avser utökningen av det

ursprungliga konsolideringsprogrammet ............. 17

Diagram

2.1    Ränta på 5-årig statsobligation......................6

2.2   ECU-index .....................................7

2.3   KPI-utvecklingen i Sverige och EU..................8

2.4   Öppen arbetslöshet...............................9

Diagram

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

3.1    Offentliga sektorns finansiella sparande.............. 12

3.2   Offentliga sektorns inkomster och utgifter............ 14

3.3    Offentliga sektorns konsoliderade brutto-

och nettoskuld.................................. 18

1 Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den eko-
nomiska politiken. Programmets mål är att Sverige skall uppfylla kraven
för deltagande i EU:s monetära union. Konvergensprogrammet baserades
på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den
reviderade nationalbudgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redo-
visades även ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna
skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna till år 1998 med 118
miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP.

I konvergensprogrammet angavs att regeringen varje halvår skulle göra
avstämningar av programmet. En första sådan avstämning gjordes i no-
vember 1995 och redovisades i anslutning till regeringens proposition En
politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). En andra
avstämning redovisades i april 1996 i anslutning till den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1995/96:150). I föreliggande bilaga lämnas en tredje
avstämning.

Den ekonomiska utvecklingen under 1995 blev starkare än vad som
förutskickades i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten uppgick till 3
procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än beräknat. Under andra halv-
året 1995 stärktes kronan och räntenivån föll mer än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet. Detta medförde att den offentliga sektorns finan-
siella underskott 1995 blev 8,1 procent istället för 9 procent av BNP, vil-
ket var den nivå som beräknades i juni samma år. Det lägre underskottet
och den stärkta kronkursen innebar vidare att den offentliga sektorns kon-
soliderade bruttoskuld blev betydligt mindre än vad som beräknades i
konvergensprogrammet och t.o.m. minskade som andel av BNP mellan
1994 och 1995.

Det finns nu tydliga tecken på att den svenska ekonomin är på väg att
återhämta sig efter den konjunkturavmattning som inträffade under slutet
av 1995 och inledningen av 1996. Avmattningen får dock till följd att
BNP-tillväxten i år förutses bli svagare än enligt prognosen i april 1995.
Trots detta förbättras de offentliga finanserna i samma utsträckning som
förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparan-
det beräknas uppgå till motsvarande 4,0 procent av BNP 1996, jämfört
med 5,2 procent i konvergensprogrammet.

Under 1997 och 1998 beräknas BNP växa med ca 2,5 procent per år,
vilket är samma tillväxttal som förutsattes i konvergensprogrammet. Av-
stämningen i april visade, i likhet med konvergensprogrammet, att det inte
skulle vara möjligt att uppnå de budgetpolitiska målen 1997 och 1998 utan
att vidta ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Mot den bakgrunden
föreslog regeringen i den ekonomiska vårpropositionen en utökning av
konsolideringsprogrammet med 8 miljarder kronor i varaktiga budgetför-
stärkningar, till 126 miljarder kronor eller från 7,5 till 8 procent av BNP.

Med de samhällsekonomiska förutsättningar som nu förutses kommer
dessa tillkommande åtgärder att vara tillräckliga för att uppnå målen. Un-
derskottet för 1997 beräknas nu bli 2,6 procent av BNP, vilket innebär att
Sverige med viss marginal uppnår konvergensvillkorens referensvärde vad

avser offentliga sektorns underskott. Är 1998 beräknas den offentliga Prop. 1996/97:1
sektorn uppnå finansiell balans. Därmed förbättras det finansiella sparan- Bilaga 3
det med ett belopp motsvarande 12,3 procent av BNP mellan 1993 och
1998. Av denna förbättring svarar en reducerad utgiftskvot för 10,9 pro-
centenheter och högre inkomster i förhållande till BNP för 1,3 procenten-
heter.

Prognosen innebär att den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att
reduceras. Vid utgången av 1998 beräknas den motsvarar knappt 75 pro-
cent av BNP jämfört med drygt 81 procent av BNP enligt konvergenspro-
grammet.

Tabell 1.1 Nyckeltal för 1995 och 1996

1995

1996

Konver-
genspro-
gram

Avstäm-
ning
april

Avstäm-
ning
september

Konver-
genspro-
gram

Avstäm-
ning
april

Avstäm-
ning
september

BNP-tillväxt

2,5

3,0

3,0

2,9

1,4

1,6

KPI, årsgenomsnitt

2,9

2,9

2,9

2,7

1,6

1,2

Arbetslöshet

7,0

7,7

7,7

6,1

7,2

7,7

5-årig obligationsränta

10,6

9,9

9,9

10,0

7,8

7,5

ECU-index

129,0

126,1

126,1

125,0

117,8

114,8

Bytesbalans1

2,6

2,1

2,0

4,0

1,8

3,1

Offentligt finansiellt

-9,0

-8,1

-8,1

-5,2

-5,1

-4,0

sparande1

Offentlig bruttoskuld1

84,3

79,7

78,7

84,8

81,6

78,1

‘Procent av BNP.

Källa'. Finansdepartementet.

2 Utvecklingen i den svenska ekonomin

2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996

Det svenska konvergensprogram som lades fram i juni 1995, grundades på
den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i april sam-
ma år. Våren 1995 präglades av en betydande oro på de finansiella mark-
naderna. Effekterna av denna oro blev stora för Sveriges del, med försva-
gad kronkurs och ökade räntedifferenser gentemot Tyskland. Detta kunde
tolkas som ett uttryck för bristande förtroende för att återhämtningen i den
svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt låg inflationstakt. Un-
der senare delen av 1995 stärktes emellertid kronan och räntemarginalen
mot Tyskland minskade påtagligt, i båda avseenden mer än vad som förut-
sattes i konvergensprogrammet. Förbättrad information om och förståelse
för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra statsfinanserna och en
sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet för den svenska

ekonomin. Även om det under senare delen av 1995 skedde en avmattning
av såväl den svenska som den internationella konjunkturen ökade Sveriges
BNP med 3,0 procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än vad som hade
förväntats i konvergensprogrammet.

Försvagningen av konjunkturen under andra halvåret 1995 gav vid
inledningen av 1996 upphov till oro för en långvarig konjunkturavmatt-
ning i Västeuropa med följdverkningar på den svenska ekonomin. Enligt
det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna växte emellertid den
svenska ekonomin under första halvåret i en takt som motsvarar knappt 2
procent per år. Exporten utvecklades betydligt starkare än förväntat medan
motsatsen gällde för importen. Även bruttoinvesteringarna gav ett positivt
bidrag till BNP-tillväxten. Aktuell statistik över industrins orderingång
och produktion indikerar att den svenska konjunktursvackan kan bli rela-
tivt kortvarig. Efterfrågan har ökat påtagligt från exportmarknaden. För
den privata konsumtionen är indikationerna på en stabil uppgång ännu
osäkra, men statistik över detaljhandelns omsättning och hushållens bilin-
köp är positiv.

BNP-tillväxten bedöms även i år i huvudsak bli export- och inves-
teringsledd. Flera tecken tyder på en gradvis förstärkning av den europeis-
ka konjunkturen från och med andra halvåret 1996, samtidigt som tillväx-
ten i övriga världen fortsätter att ligga på en hög nivå. Detta ger förutsätt-
ningar för en fortsatt god exporttillväxt. Varuexporten ökade mer än för-
väntat första halvåret 1996. Svensk exportindustri fortsatte att ta mark-
nadsandelar trots det senaste årets appreciering av kronan.

En fortsatt osäkerhet hos hushållen gör att sparkvoten hålls uppe. Den
privata konsumtionen antas därför utvecklas ungefar i takt med hushållens
disponibla inkomster. Dessa hålls tillbaka av budgetsaneringen och beräk-
nas i år öka realt med 1,2 procent. Den offentliga konsumtionen bedöms
samtidigt utvecklas svagare jämfört med avstämningen i april. Nedrevide-
ringen ligger helt och hållet på den statliga konsumtionen, främst p.g.a.
oklarheter avseende tidsfördelningen av försvarets inköp.

Bruttoinvesteringarna ökar kraftigt även under 1996, främst inom indu-
strin och bostadssektorn. God lönsamhet samt ett gynnsamt konkurrenslä-
ge har sannolikt inneburit att industrin kunnat fullfölja sina långsiktiga
expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyggandet vänder
i år upp från en mycket låg nivå. BNP-tillväxten begränsas dock i år av ett
omslag i lagercykeln.

Sammantaget innebär detta att BNP under 1996 förväntas öka med 1,6
procent jämfört med 1,4 procent enligt bedömningen i april i år. I konver-
gensprogrammet bedömdes BNP öka med 2,9 procent 1996, främst på
grund av att lagerinvesteringama då beräknades ge ett svagt positivt bi-
drag till tillväxten, men även att bedömningen av främst bruttoinvestering-
arna och exporten var något mer positiv.

Läget på arbetsmarknaden har markant försvagats under första halvåret
i år. Antalet sysselsatta har minskat samtidigt som antalet varsel och kon-
kurser har ökat. Återhämtningen i ekonomin antas innebära en viss ökning
av antalet sysselsatta mot slutet av innevarande år. Den öppna arbetslöshe-
ten beräknas för hela året ligga på i genomsnitt 7,7 procent.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. Hittills
under 1996 har prisutvecklingen varit betydligt lägre än vad som förutsågs
i konvergensprogrammet. Sänkta importpriser, fallande räntor och skatte-
förändringar, såsom reduceringen av mervärdesskatten på livsmedel och
borttagandet av bilaccisen, är faktorer som bidrar till den låga inflations-
takten. Konsumentpriserna beräknas under 1996 öka med i genomsnitt 1,2
procent.

Ränteuppgången i USA bidrog till att bl.a. de svenska obligationsrän-
torna steg i början av 1996. Därefter har de svenska räntorna fallit och
räntemarginalen mot Tyskland minskat. Fortsatt låg inflation och förbätt-
rade statsfinanser medför att förtroendet för svensk ekonomi sannolikt
förstärks i en sådan utsträckning att en ytterligare minskning av räntemar-
ginalen mot den tyska 5-åriga obligationen kan förväntas.

I januari 1996 sänkte Riksbanken den viktigaste styrräntan, reporäntan.
Åtgärden motiverades bl.a. med att den svagare konjunkturen skapat för-
utsättningar för en lägre prisökningstakt och att kronan apprecierats. Där-
efter har såväl reporäntan som räntekorridorens golv och tak (inlånings-
räntan respektive utlåningsräntan) sänkts successivt under året. Från janu-
ari till och med mitten av september har reporäntan sänkts från 8,91 pro-
cent till 5,15 procent. De korta svenska marknadsräntorna antas sjunka till
ca 5 procent i slutet av 1996, vilket är en markant lägre nivå jämfört med
bedömningen i april i år.

Diagram 2.1 Ränta på 5-årig statsobligation

Procent

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

Kronan har stärkts under första halvåret 1996 och beräknas mätt som
årsgenomsnitt apprecieras med 9 procent. Årsgenomsnittet för ECU-index
beräknas för år 1996 ligga på 114,8, vilket är lägre än bedömningen i
april.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Diagram 2.2 ECU-index

Index 1991=100

dec feb apr jun aug okt dec feb apr jun aug

Källor. Riksbanken och Finansdepartementet.

2.2 Utvecklingen fram till år 2000

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Tillväxten förväntas tillta 1997. En fortsatt låg inflationstakt, ett ökat för-
troende för de offentliga finanserna och därmed sjunkande räntor bör
kunna stimulera den privata konsumtionen, trots en fortsatt stram finans-
politik. Den privata konsumtionen beräknas öka med 1,8 procent 1997,
vilket medför en nedgång i hushållens sparkvot. Den offentliga konsum-
tionen förväntas fortsätta att utvecklas svagt. Tillväxten för bruttoinveste-
ringarna förväntas avta. Industrins behov av ny produktionskapacitet torde
minska, samtidigt som stimulansåtgärder till bostadsbyggande faller bort.
Lagerinvesteringama beräknas nästa år ge ett positivt bidrag till BNP med
0,5 procent. Exportkonjunkturen förutses bli relativt god men ett försämrat
relativt kostnadsläge under innevarande år leder till att svensk export tap-
par marknadsandelar. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen dämpas
även av att importen åter bedöms öka i takt med den underliggande eko-
nomiska utvecklingen. BNP beräknas därmed öka med 2,3 procent nästa
år.

Enligt konvergenskriterierna för deltagandet i monetära unionens tredje
etapp skall inflationstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer
som har den lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare
skall den långa räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två
procentenheter. Med den bedömning av den svenska ekonomin och ut-
vecklingen i EU-länderna som nu kan göras kommer Sverige att kunna
uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma gäller kriteriet om väx-
elkursstabilitet.

Diagram 2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU

Årlig procentuell förändring

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det låga resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bör kunna ge en
tillväxt under åren 1998 och 1999 på ca 2,5 procent per år. Det är främst
den privata konsumtionen och investeringarna som väntas bidra till till-
växten, medan nettoexporten torde ge ett betydligt mindre bidrag än under
perioden 1994-1997. En viss sänkning av hushållens sparkvot antas k-
omma till stånd till följd av ett gradvis förbättrat arbetsmarknadsläge och
sjunkande realräntor. Sparkvoten ligger ändå kvar på en förhållandevis
hög nivå mot slutet av kalkylperioden.

Den öppna arbetslösheten beräknas falla till under 6 procent under
perioden. Den totala arbetslösheten förväntas dock ligga på 9,5 procent år
2000.1 bilaga 2 till budgetpropositionen redovisas även ett alternativ med
högre tillväxt där den öppna arbetslösheten halveras år 2000 jämfört med
nivån 1996.

Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

10

1980

1985        1990

1995        2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 2.1 Försörjningsbalans

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Miljarder Procentuell volymförändring
kronor ___________________________

1995

1995

1996

1997

1998

1999

2000

1994-

2OOO2

Differens3

1994-2000

BNP

1 634,9

3,0

1,6

2,3

2,6

2,4

2,0

2,3

0,0

Import

563,8

8,7

2,7

4,9

6,3

6,0

5,7

5,7

-1,0

Tillgång

2 198,7

4,3

1,9

2,9

3,5

3,3

3,0

3,1

-0,1

Privat konsumtion

853,5

0,3

0,9

1,8

2,4

2,5

2,2

1,7

0,2

Offentlig konsumtion

422,6

-2,3

-1,0

-0,5

-1,2

-0,5

-0,2

-0,9

-0,4

Stat

131,3

-4,5

-1,0

0,0

-1,5

0,5

0,5

-1,0

-0,5

Kommuner

291,3

-1,2

-1,0

-0,7

-1,1

-1,0

0,0

-0,8

-0,3

Bruttoinvesteringar

237,8

10,6

8,1

2,0

8,5

6,1

3,7

6,5

-0,4

Näringsliv

171,6

24,5

9,6

2,0

8,4

7,0

3,8

9,0

-0,2

Bostäder

26,7

-27,9

16,1

2,7

15,0

10,0

10,0

3,0

0,1

Myndigheter

39,4

1,6

-3,5

1,4

3,5

-1,4

-3,0

-0,3

-2,3

Lagerinvesteringar1

17,5

0,5

-1,5

0,5

0,1

0,0

0,0

-0,1

-0,1

Export

667,3

11,4

6,5

5,6

5,6

5,2

5,0

6,5

-0,2

Användning

2 198,7

4,3

1,9

2,9

3,5

3,3

3,0

3,1

-0,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.

3 Differens mot konvergensprogrammet.

Källor. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10

Prop. 1996/97:1

Tabell 2.2 Nyckeltal                                                             B i laga 3

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

1994-

2000'

Differens2

1994-2000

Arlig procentuell förändring

Timlön, kostnad

2,4

3,4

5,6

4,5

4,1

4,0

4,0

4,3

0,0

KPI, årsgenomsnitt

2,4

2,9

1,2

1,9

2,2

2,2

2,2

2,1

-0,7

Real disponibel inkomst

1,1

-0,1

1,2

0,8

1,3

2,2

1,8

1,2

0,4

Industriproduktion

13,8

9,4

2,5

5,3

3,9

3,0

2,4

4,4

-0,6

Differens
år 20002

Nivå i procent

Sparkvot

8,6

8,2

8,5

7,5

6,5

6,2

5,8

1,5

Öppen arbetslöshet

8,0

7,7

7,7

6,9

6,1

5,8

5,7

0,1

Arbetsmarknadspolitiska

5,3

4,4

5,0

5,4

5,0

4,3

3,8

0,0

åtgärder

Bytesbalans, % av BNP

0,3

2,0

3,1

3,7

3,8

3,8

3,8

0,0

Svensk 5-årig ränta

9,0

9,9

7,5

7,0

7,0

7,0

7,0

-1,0

Tysk 5-årig ränta

6,2

6,0

5,1

5,4

5,9

6,0

6,0

-0,8

ECU-index (1991 = 100), nivå

123,8

126,1

114,8

114,0

114,0

114,0

114,0

0,0

1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.

2 Differens mot konvergensprogrammet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansde-
partementet.

3 Den offentliga sektorns finanser

Konvergensprogrammets mål för budgetpolitiken är bl.a. att underskottet
i det finansiella sparandet skall understiga 3 procent av BNP 1997 och
balans nås mellan inkomster och utgifter 1998. Vidare skall statsskulden
stabiliseras i procent av BNP 1996.1 konvergensprogrammet redovisades
ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantaget skulle ge en
förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor till
1998. Den kalkyl som gjordes i anslutning till det reviderade budgetförsla-
get för budgetåret 1995/96 och konvergensprogrammet visade att stats-
skuldskvoten skulle stabiliseras 1996. De övriga målen för 1997 och 1998
skulle, med de prognoser för den ekonomiska utvecklingen som gjordes
då, inte kunna uppnås utan ytterligare budgetförstärkningar. Med hänsyn
till osäkerheten i prognoser av detta slag hänsköts frågan om eventuella
ytterligare budgetförstärkningar för 1997 och 1998 till senare avstäm-
ningar av konvergensprogrammet.

Konvergensprogrammet har därefter följts upp halvårsvis. Vid avstäm-
ningen i november 1995 såg det ut att gå bättre för de offentliga finanser-
na än tidigare beräknat. Även utan ytterligare budgetförstärkningar för-

11

22 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1

väntades balans uppnås 1998. Vid den senaste avstämningen av konver-
gensprogrammet i april 1996 gjordes emellertid bedömningen att det trots
en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna skulle återstå ett under-
skott i finansiellt sparande på 14 miljarder kronor 1998. Mot denna bak-
grund aviserade regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) ett antal varaktigt budgetförstärkande åtgärder på samman-
taget 8 miljarder kronor utöver konsolideringsprogrammet samt ytterligare
6 miljarder kronor i tillfälliga budgetförstärkningar 1998.1 denna avstäm-
ning har hänsyn tagits även till dessa tillkommande åtgärder.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

3.1 Finansiellt sparande

Underskottet i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har sedan
1993 minskat i snabb takt. Orsakerna till denna utveckling är den åter-
hämtning som har skett i ekonomin och i synnerhet de mycket omfattande
budgetförstärkande åtgärder som har vidtagits. Det finansiella sparandet
1995 blev betydligt bättre än vad som förutsågs i konvergensprogrammet.
Underskottet i det finansiella sparandet uppgick till 132 miljarder kronor,
motsvarande 8,1 procent av BNP, att jämföra med 9 procent av BNP en-
ligt konvergensprogrammet. Förbättringen jämfört med konvergenspro-
grammet berodde främst på att de offentliga utgifterna, särskilt utgifterna
för räntor och offentlig konsumtion, blev mindre än beräknat.

Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

10 r

1980

1985

1990

1995

2000

Anm. Den streckade kurvan visar finansiellt sparande enligt kalkylen i konvergenspro-
grammet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

12

Förstärkningen av de offentliga finanserna förväntas fortsätta under Prop. 1996/97:1
1996 trots att den ekonomiska utvecklingen blir betydligt svagare än vad Bilaga 3
som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella
sparandet beräknas uppgå till 4,0 procent av BNP 1996, vilket är lägre än
bedömningen i såväl konvergensprogrammet som den senaste avstäm-
ningen.

Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser

Löpande priser

Miljarder
kronor

Procent av BNP

1995

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

983

59,6

60,1

63,3

62,1

61,8

61,2

61,5

Skatter och avgifter

824

50,0

50,4

53,7

52,6

53,1

52,9

53,3

Kapitalinkomster

94

5,8

5,7

5,3

5,4

4,8

4,3

4,3

Övriga inkomster

65

3,8

4,0

4,3

4,1

4,0

3,9

3,9

Utgifter

1 115

70,4

68,2

67,2

64,7

61,9

60,3

59,2

Hushållstransfereringar

397

25,6

24,3

23,6

22,5

21,6

20,9

20,5

Övriga transfereringar

130

7,5

7,9

7,5

6,9

6,3

6,0

5,8

Ränteutgifter

116

6,8

7,1

7,5

7,0

6,4

6,4

6,2

Konsumtion och
investeringar

472

30,5

28,9

28,7

28,3

27,6

27,0

26,7

Finansiellt sparande

-132

-10,8

-8,1

-4,0

-2,6

0,0

0,9

2,3

Stat

-144

-12,1

-8,8

-4,7

-2,8

-0,2

0,4

1,8

Socialförsäkring

18

1,7

1,1

0,9

0,9

0,7

0,7

0,6

Kommun

-6

-0,3

-0,4

-0,2

-0,7

-0,5

-0,2

0,0

Primärt sparande1

-109

-9,8

-6,7

-1,8

-1,1

1,5

2,9

4,2

Nettoskuld

454

23,9

27,8

30,5

31,7

30,6

28,5

25,5

Konsoliderad bruttoskuld

1 287

79,4

78,7

78,1

78,0

74,8

70,8

66,5

Statsskuld

1 386

84,4

84,8

84,0

83,1

79,3

75,1

70,6

BNP, nivå (mdr kr)

1 525

1 635

1 692

1 774

1 867

1 958

2 042

'Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.

Källor. Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Orsaken till den förväntade förbättringen av de offentliga finanserna
ligger främst på inkomstsidan. Skattekvoten (skatter och avgifter i förhål-
lande till BNP) ökar kraftigt, med ca 3 procentenheter mellan åren 1995
och 1996. Omläggningar av uppbörden av mervärdesskatt och en tidsmäs-
sig förskjutning i företagens skatteinbetalningar bidrar till tillfälligt låga
skatteinkomster 1995 och tillfälligt höga skatteinkomster 1996. Vidare
förväntas lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, växa betyd-
ligt snabbare än nominell BNP 1996. Därtill bidrar höjningen av fastig-
hetsskatten och den allmänna sjukförsäkringsavgiften till att skattekvoten
höjs. Utgiftskvoten (de offentliga utgifterna i förhållande till BNP) sjunker

13

något mellan åren 1995 och 1996 trots en relativt kraftig prisökning för
den offentliga konsumtionen. Prisökningen beror på ökade löneutbetal-
ningar till följd av löneavtalen för den offentliga sektorn. Den offentliga
konsumtionen beräknas minska med 1 procent i fasta priser.

Underskottet i det finansiella sparandet förväntas bli 2,6 procent av
BNP 1997. Målet om ett underskott på högst 3 procent av BNP uppnås
således med viss marginal enligt nuvarande beräkningar. Underskottet är
betydligt lägre än enligt beräkningarna i konvergensprogrammet. Orsaken
till förbättringen mellan åren 1996 och 1997 återfinns främst på utgiftssi-
dan. Utgiftskvoten beräknas sjunka med 2,5 procentenheter 1997. Åtgär-
derna inom konsolideringsprogrammet och de ytterligare åtgärder som
aviserades i vårpropositionen medför att transfereringarna minskar i för-
hållande till BNP. Ränteutgifterna reduceras till följd av fallande mark-
nadsräntor. Även utgifterna för konsumtion och investeringar beräknas
växa långsammare än BNP. Skattekvoten faller något mellan åren 1996
och 1997 trots höjda energiskatter och höjd allmän sjukförsäkringsavgift.
Detta beror på att de tillfälligt stora skatteinkomsterna 1996 faller bort.

Diagram 3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procentuell andel av BNP

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

45

40

--------- Utgifter

---- - Inkomster

---Skatter

1980

1985            1990

1995

2000

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Enligt den bedömning som nu kan göras uppnås målet om balans i de
offentliga finanserna 1998. Förbättringen i det finansiella sparandet sker
främst på utgiftssidan. Utgiftskvoten fortsätter att falla, men i avtagande
takt. Arbetsmarknadstransfereringama reduceras i takt med att arbets-
lösheten minskar och besparingsåtgärderna ger effekt. Räntebidragen till
bostäder fortsätter att minska till följd av planerad nedtrappning, fallande

14

marknadsräntor och en lägre nivå på bostadsbyggandet. Skattekvoten ökar
något till följd av att skattebasen, främst lönesumman, ökar i snabbare takt
än BNP och att den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med
det ursprungliga konsolideringsprogrammet. År 1999 och 2000 förväntas
det finansiella sparandet visa överskott.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Tabell 3.2 Offentliga finanser

Löpande priser

Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

-0,5

-0,5

2,1

0,6

-0,1

-0,5

-0,2

Utgifter

-0,1

-1,4

0,8

-0,3

-1,0

-1,5

-1,8

Finansiellt sparande

-0,4

1,0

1,2

0,9

0,9

1,1

1,6

Primärt sparande

-0,2

0,5

1,0

0,1

0,4

1,0

1,5

Nettoskuld

0,5

-3,5

-3,9

-4,0

-4,0

-4,9

-5,7

Konsoliderad bruttoskuld'

0,3

-5,6

-6,7

-6,0

-6,5

-7,9

-9,0

Statsskuld

-0,4

-5,4

-7,3

-7,2

-8,3

-10,2

-11,7

1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.

Sammanfattningsvis tyder denna avstämning av konvergensprogram-
met på att de budgetpolitiska målen kommer att uppnås utan ytterligare
budgetförstärkande åtgärder. Av saldoförbättringen på totalt 12,3 procen-
tenheter av BNP mellan åren 1993 och 1998, består merparten, 10,9 pro-
centenheter, på sänkt utgiftskvot. Återstoden beror på höjd inkomstkvot.

3.2 Budgetpolitiken

Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet
omfattar åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga
finanserna med ca 118 miljarder kronor 1998. I den ekonomiska vårpro-
positionen 1996 gjordes bedömningen att konvergensprogrammets mål
inte skulle kunna uppnås utan ytterligare åtgärder. Därför presenterades
varaktiga budgetförstärkningar på ca 8 miljarder kronor, där merparten av
åtgärderna far effekt 1997. Dessa 8 miljarder kronor skall läggas till kon-
solideringsprogrammets ursprungliga 118 miljarder kronor, vilket innebär
att det totala saneringsprogrammets varaktiga besparingar uppgår till ca
126 miljarder kronor, motsvarande ca 8 procent av BNP. Effekterna av
åtgärderna beräknas netto, d.v.s. hänsyn tas till att minskade transferering-
ar också medför lägre skatteintäkter.

Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet.
Detta innebär att belopp och områden där budgetförstärkningar skall ske
är fastlagda. Det behövs emellertid ytterligare konkretiseringar och riks-
dagsbeslut innan den sammanlagda förstärkningen kan sägas vara beslutad

15

fullt ut. Vid förra avstämningstillfället hade riksdagen beslutat om 100 av
de 118 miljarder kronor som ingår i det ursprungliga konsolideringspro-
grammet. Sedan dess har beslut om ytterligare 2,6 miljarder kronor fattats
av riksdagen, främst på utgiftssidan. I och med förslagen i budgetproposi-
tionen (prop. 1996/97:1) kommer ytterligare 14,4 miljarder kronor att vara
preciserade av regeringen. Merparten av detta belopp avser den tidigare
aviserade höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen. För återstående
0,7 miljarder kronor är området för besparingen beslutad men den slutliga
preciseringen kommer i senare propositioner. I appendix 1 redovisas en
mer detaljerad förteckning över beslutsläget vad avser det ursprungliga
konsolideringsprogrammet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Tabell 3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i konsolideringsprogrammet
och ytterligare åtgärder i vårpropositionen

Procentuell andel av BNP

År

Konsoliderings-
programmet

Ytterligare
åtgärder

Sammanlagd
effekt

1995

3,5

3,5

1996

2,0

5,5

1997

1,0

0,4

6,9

1998

1,0

0,1

8,0

Källa'. Finansdepartementet.

Av de ca 8 miljarder kronor i ytterligare varaktiga åtgärder som presen-
terades i den ekonomiska vårpropositionen har riksdagen tagit beslut om
0,6 miljarder kronor på inkomstsidan i form av höjd statlig inkomstskatt
och förändrat system för uppbörd av mervärdesskatt. I budgetpropositio-
nen preciseras åtgärder vars sammantagna effekt uppgår till 7 miljarder
kronor. Budgetförstärkningen görs främst på utgiftssidan, bl.a. genom
förlängd arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. I appendix 2 redovisas
en mer utförlig förteckning över beslutsläget vad gäller utökningen av det
ursprungliga konsolideringsprogrammet.

De budgetförstärkande åtgärderna på sammantaget ca 126 miljarder
kronor fördelas relativt lika mellan utgifts- och inkomstsidan, med en
något större vikt för utgiftsminskningar. Att förstärkningen av de offentli-
ga finanserna under prognosperioden ändå till större delen sker på utgifts-
sidan beror på faktorer utöver konsolideringsprogrammet såsom t.ex. åter-
hållen kommunal konsumtion och sjunkande räntesatser.

16

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Tabell 3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet,
nettoeffekt år 1998

Miljarder kronor

Inkomster

Utgifter

Totalt

Preciserade beslut fattade
av riksdagen

47,9

54,6

102,6

Av regeringen preciserade
beslut

9,4

5,1

14,4

Aviserade beslut

0,0

0,7

0,7

Totalt

57,3

60,4

117,7

Källa: Finansdepartementet.

Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras under 1997 och 1998. Dessa utförsäljningar har inte beaktats i
denna avstämning. Intäkter från utförsäljningar påverkar inte det finansiel-
la sparandet direkt. Utförsäljningarna reducerar däremot den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld i snabbare takt än vad som anges i
denna avstämning.

Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det ursprungliga konsoliderings-
programmet, nettoeffekt år 1998

Miljarder kronor

Inkomster

Utgifter

Totalt

Preciserade beslut fattade
av riksdagen

0,6

0,6

Av regeringen preciserade
beslut

1,4

5,6

7,0

Aviserade beslut

0,2

0,2

Totalt

2,1

5,7

7,8

Källa: Finansdepartementet.

3.3 Skuldutvecklingen

Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt
definitionen i Maastrichtvillkoren) påverkas av det finansiella sparandet,
av värdeförändringar på skulden och av förmögenhetsdispositioner. Ett
reviderat utfall för 1995 visar på en konsoliderad bruttoskuld på 1 287
miljarder kronor, motsvarande 78,7 procent av BNP. Detta är lägre än
tidigare redovisat och betydligt lägre än vad som beräknades i konver-
gensprogrammet.

17

Den offentliga sektoms konsoliderade bruttoskuld förväntas minska i
förhållande till BNP även 1996. Förutom att underskottet i det finansiella
sparandet beräknas bli mindre reduceras den konsoliderade bruttoskulden
även av valutakursvinster på den del av skulden som är upptagen i ut-
ländsk valuta. Den konsoliderade bruttoskulden minskar också till följd av
att kämavfallsfondens tillgångar har förts över från Riksbanken till Riks-
gäldskontoret. Statsskulden minskar i förhållande till BNP mellan 1995
och 1996.

Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld

Procent av BNP

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

-------- Konsoliderad bruttoskuld

---Konsoliderad bruttoskuld i konvergensprogrammet

--Nettoskuld

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Både den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och statsskul-
den förväntas minska i förhållande till BNP under resten av prognosperio-
den. Även den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansi-
ella tillgångar, förväntas minska. Den konsoliderade bruttoskulden beräk-
nas uppgå till 66,5 procent av BNP år 2000. Detta är en betydligt snabbare
minskning av skulden än vad som förväntades i konvergensprogrammet
och den senaste avstämningen. Från och med 1999 reduceras skuldnivån
även i nominella termer.

18

Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningar1 i
det ursprungliga konsolideringsprogrammet
Nettoeffekt 1998, miljoner kronor

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Preciserade beslut fattade av riksdagen

Inkomster

Utgifter

47 945

54 605

Summa preciserade beslut

102 550

Av regeringen preciserade beslut

Inkomster

- Höjd egenavgift i sjukförsäkringen

9 400

Summa inkomster

9 400

Utgifter:

- Justitiedepartementet

600

- Socialdepartementet

2 660

- varav förtidspensioner

1 280

- varav sjukförsäkring

460

- varav läkemedel

920

- Miljödepartementet

222

- Näringsdepartementet

300

- Jordbruksdepartementet

46

- Kulturdepartementet

100

- Utrikesdepartementet

45

- Kommunikationsdepartementet

275

- Försvarsdepartementet

250

- Arbetsmarknadsdepartementet

100

- Inrikesdepartementet

455

- varav invandring

370

- varav ungdomsfrågor

5

- varav räntebidrag

80

Summa utgifter

5 053

Summa av regeringen preciserade beslut                             14 453

Aviserade beslut

Utgifter

- Näringsdepartementet

- Socialdepartementet

Summa utgifter

Summa aviserade beslut

260

480

740

740

Totalt

117 743

1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel-
ningen mellan inkomster och utgifter.

19

Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på

8 miljarder kronor

Nettoeffekt 1998, miljoner kronor

Prop. 1996/97:1

Bilaga 3

Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster

- 200 kronor statlig skatt

- Andrad momsperiod

Summa inkomster

600

-30

570

Förslag som preciseras i budgetpropositionen
Utgiftsminskningar

- Samhällsekonomi och finansförvaltning

- Skatteförvaltning och uppbörd

- Justitiedepartementets myndigheter

- Fredsfrämjande verksamhet

- Försvarsdepartementets myndigheter

- Apoteksbolaget

- Dagmarmedel

- Växling folkpension/PTS efterlevande pension

- BTP

- Änkepension

- Förkortad omställningspension

- Underhållsstöd

- Mamma/pappa-månad

- Samhall

- Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter

- Studiemedel

- Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet
samt forskningsområdet

- Studieförbund och folkhögskola samt idrott m.m

- Räntebidrag bostäder

- Regionalpolitiska bidrag

- Forskning och kalkning

- Kommunikationsdepartementets myndigheter

- Beredskapslager Jordbruksdepartementet

- Jordbruksdepartementets myndigheter m.m.

- Skogsvård

- Utebliven fiskevårdsreform

- Teknisk forskning och utveckling

- Förlängd arbetsgivarperiod

Summa utgiftsminskningar

4

26

30

250

200

400

200

55

515

515

40

635

135

100

30

25

400

150

90

100

50

30

100

30

10

30

300

1 100

5 550

Inkomstförstärkningar

- Höjd insättningsgaranti

- Sänkt representationsavdrag

- Garantiavgifter

Summa inkomstförstärkningar

Summa förslag som preciseras i budgetpropositionen

800

500

150

1 450

7 000

Aviserade beslut

- Inkomstbegrepp inom sjukförsäkringen

Summa aviserade beslut

150

150

Summa budgetförstärkningar

7 765

20

Bilaga 4

F ördelningspolitisk
redogörelse

FÖRDELNINGSPOLITISK REDOGÖRELSE

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Innehåll:

1 Redogörelsens inriktning............................... 3

2 Inkomstfördelningens utveckling......................... 4

2.1  Hur inkomstspridningen förändrats.................. 5

2.2  Mätmetoderna påverkar ........................... 9

2.3  Ekonomiskt svaga hushåll.......................... 12

2.4  Fördelningen av ekonomisk standard................. 14

2.5  Strukturförändringar i inkomstfördelningen ........... 16

2.6  Kvinnor och män................................. 18

3 Inkomstspridningens komponenter....................... 19

3.1  Förändringen för olika grupper...................... 20

3.2  Uppdelning i olika inkomstkällor.................... 23

3.3  Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen ...... 26

4 Sverige jämfört med andra länder ........................ 29

4.1  Lönespridningen i OECD-ländema.................. 29

4.2  OECD:s internationella jämförelse................... 30

4.3  Uppdelning av inkomstspridningen.................. 31

4.4  Inkomstspridningen under 1990-talet ................ 32

5 Sammanfattning och kommentarer ....................... 33

Underbilagor:

4.1  Tabeller och diagram................................ 42

4.2  Förklaringar och definitioner ......................... 47

4.3  Referenser ........................................ 51

Redogörelsens huvudsakliga innehåll:

1 denna fördelningspolitiska redogörelse analyseras utvecklingen av inkomst-
fördelningen under perioden 1975 till 1994. Analysen baseras på offentlig
statistik forskningsrapporter och kompletterande beräkningar som genomförts
inom Finansdepartementet. De viktigaste resultaten är följande:

•  Inkomstklyftorna har ökat under 1980-talet och hittills under 1990-talet.
Det har skett inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskil-
ligt pekar på att globala förändringar bidrar till ökningen, t.ex. en ökad
efterfrågan på arbetskraft med hög utbildning och en minskad på dem med
lägre utbildning.

• Sverige och de andra nordiska länderna har, även efter de senaste årens
förändringar, lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning
och skydda ekonomiskt svaga grupper. De nordiska ländernas utveckling
tyder på att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva
sociala omfördelningssystem.

•  Ökningen av inkomstklyftorna under 1990-talet förklaras till betydande del
av tillfälliga faktorer, exempelvis tillfälligt ökade kapitalinkomster, samt av
att ungdomar som bor kvar hemma hos sina föräldrar i statistiken räknas
som egna hushåll med mycket låg ekonomisk standard.

• Mer påtaglig än ökningen av inkomstspridningen är de strukturella för-
ändringar som har inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser. Ung-
domarnas och barnfamiljernas relativa inkomster har försämrats medan
den ekonomiska positionen för gruppen ålderspensionärer har förbättrats
kraftigt. Antalet hushåll med hög ekonomisk standard har ökat, även un-
der den ekonomiska krisen 1991-1994.

• Den minskade sysselsättningen i vid mening, inklusive ökningen av antalet
studerande och förtidspensionärer, förklarar en betydande del av den
ökning av inkomstspridningen som har inträffat. Särskilt ungdomarnas
minskade sysselsättning bidrar till ökningen. Den höga öppna arbetslöshe-
ten i sig förefaller emellertid inte direkt ha bidragit till ökade inkomstklyf-
tor. Det torde förklaras främst av att de ekonomiska trygghetssystemen
ganska effektivt skyddat de arbetslösa mot stora inkomstförluster.

•  De fortsatt ökande pensionerna bidrar inte längre till en jämnare inkomst-
fördelning. Det finns snarare indikationer på att fortsatt höjda pensioner
under de ekonomiska krisåren, tillsammans med minskade löneinkomster,
kan ha bidragit till ökande inkomstklyftor.

Beräkningarna baseras på SCB.s undersökningar av hushållens disponibla
årsinkomster, justerade för försörjningsbörda. De innefattar de första åren av
den ekonomiska krisen till och med 1994, vilket är det senaste år det finns
statistik för. Redogörelsen innehåller inga nya analyser av skattereformen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Regeringen har vid ett antal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings-
politisk analys, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150). I denna bilaga redovisas analyser av inkomstfördelningens
utveckling 1975-1994 med tyngdpunkten på de senaste årens förändringar.
Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska enheten vid Finans-
departementets ekonomiska avdelning. De baseras på SCB:s statistik och
databaser samt aktuella forskningsrapporter, som generöst har ställts till
departementets förfogande. Kompletterande beräkningar har genomförts
inom enheten med tekniskt stöd från SCB:s program för inkomst- och
förmögenhetsstatistik. Särskilda PM med underlag till redogörelsen har
utarbetats inom Finansdepartementet.

1 Redogörelsens inriktning

I denna redogörelse analyseras fördelningen av årsinkomster enligt SCB:s
undersökning av hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att fokusera på
fördelningen av årsinkomster är det stora intresse som under senare år
riktats mot de ökande inkomstklyftorna. Utvecklingen av den årliga
fördelningen av inkomster kan dessutom antas ha ett samband med vad som
händer exempelvis i fördelningen av andra resurser som utbildning och
boende. Den kan också antas delvis spegla vad som sker i fördelningen av
livsinkomster (4)'.

Det innebär att långtifrån alla viktiga frågor i välfärdsfördelningen
belyses. Exempelvis ingår inte utgifter för vård och omsorg, förmögen-
hetsfördelningen, fördelningen av utbildning, hälsa, boende, fördelningen
över livet och mellan generationer, rörligheten mellan inkomstgrupper,
klasser osv. Redogörelsen är således i flera avseenden begränsad.

Redogörelsen omfattar endast utvecklingen fram t.o.m. 1994, som är det
senaste året för vilket det finns officiell statistik från SCB. Den innefattar
därmed de första åren av den djupa ekonomiska krisen och konsekvenserna
av de första besparingarna i de sociala transfereringarna. De direkta
effekterna av ändrade regler i skatte- och transfereringssystemen därefter
genom saneringsprogrammet har tidigare utförligt redovisats vid ett antal
tillfällen, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150
bil. 1).

Skattereformen medförde stora förändringar i den officiella statistiken av
definitioner av hushållens inkomster och av förutsättningarna för datainsam-
ling. Förändringarna innebär stora svårigheter att länka samman utveckling-
en före och efter reformen. Det är svårt att urskilja vad som är en effekt av
reformen, andra förändringar i inkomstfördelningen eller effekter av ändrade
definitioner. Flera oberoende utvärderingar av reformen har pekat på att den
i huvudsak var fördelningspolitiskt neutral, även om hushåll med höga
inkomster fick ett något gynnsammare utfall än vad som förutsetts (6,8). De
visar också att reformen inte var fullt finansierad vilket påverkar fördel-

1 Se underbilaga 4.3 Referenser

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

ningsutfallet De statistiska mätproblemen och de utvärderingar som genom-
förts har motiverat att redogörelsen inte innehåller några nya utförliga analy-
ser av skattereformen. Inkomstfördelningen före respektive efter reformen
betraktas som inte fullt jämförbara.

I denna redogörelse har resultat från offentlig statistik, aktuell forskning
och nya beräkningar lagts samman för att ge en bättre grund till bedömning
av vilka förändringar som har inträffat i inkomstfördelningen och de bakom-
liggande orsakerna. Den ekonomiska standarden mäts i hushållens dispo-
nibla inkomster, dvs. arbets- och kapitalinkomster efter skatter och trans-
fereringar. För att kunna jämföra hushåll med olika försöijningsbörda
justeras inkomsten med Socialstyrelsens normer för socialbidrag (konsum-
tionsenheter). Förklaringar till använda definitioner och metoder redovisas i
underbilaga 4.2.

Under 20 år inträffar mycket stora förändringar. Inte utan ett omfattande
forsknings- och utredningsarbete skulle man kunna analysera alla stora och
mindre stora men ändå viktiga förändringar och pröva alternativa analys-
metoder. Följande redogörelse innehåller således ett urval av alla de analyser
som skulle kunna utföras.

2 Inkomstfördelningens utveckling

Den allmänna ekonomiska utvecklingen har naturligtvis betydelse för hur
inkomstfördelningen utvecklas. Perioden 1975-1994 som analyseras präglas
av stora makroekonomiska förändringar.

Den kraftiga internationella ekonomiska avmattningen i mitten av 1970-
talet nådde Sverige först åren 1976 och 1977, som följd av den s.k.
“överbryggningspolitiken”. BNP-tillväxten hölls därmed uppe några år men
föll sedan och blev i stället negativ 1977. För att stimulera ekonomin,
motverka den höga lönekostnadsutvecklingen och de minskade vinstnivå-
erna genomfördes under åren 1976-1977 en serie mindre devalveringar.
Mot slutet av 1970-talet var den svenska tillväxten åter på internationellt
jämförbara nivåer.

Oljeprischocken 1979 resulterade i en period av stagnation i början av
1980-talet både i Sverige och internationellt. Först 1983 återhämtade sig
ekonomin, i Sverige bLa. till följd av ytterligare två devalveringar i början av
1980-talet. Ar 1984 uppgick den svenska tillväxten till ca 4 procent. Däref-
ter följde en utdragen tillväxtperiod som i slutet av 1980-talet övergick i en
period med överhettning. Tillväxten i BNP pendlade mellan ca 2 och 3 pro-
cent.

I början av 1990-talet vände utvecklingen till vad som betraktas som den
djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Under åren 1991-1993 föll
BNP med sammanlagt 5 procent, arbetslösheten steg till höga nivåer och de
offentliga finanserna försämrades kraftigt. Ar 1994 kunde en återhämtning i
ekonomin skönjas men fortfarande var arbetslösheten hög.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

2.1 Hur inkomstspridningen förändrats

Sedan drygt 10 år ökar inkomstklyftorna i Sverige enligt SCB:s officiella
statistik. Ökningen tilldrar sig ett växande intresse och oroar många. Under
1990-talet hittills nar ökningen varit påtaglig. Spridningen av hushållens
disponibla inkomster, justerade för försörjningsbörda, var enligt SCB:s
beräkning högre 1994 än vad som uppmätts sedan undersökningarna star-
tade 1975.

Utvecklingen blir tydlig om man jämför den ekonomiska standarden bland
de ekonomiskt mest välbeställda hushållen med dem som har svagast ekono-
mi. Det brukar mätas med den s.k. decilkvoten, dvs. kvoten mellan den di-
sponibla inkomsten för de med högst ekonomisk standard och de med lägst
standard, med hänsyn till försörjningsbörda. Som förklaras i underbilaga 4.2
beräknas kvoten mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med
högst ekonomisk standard och den inkomst som avgränsar de 10 procent
med lägst standard. I början av 1980-talet när inkomstfördelningen var som
jämnast hade de välbeställda 2,5 gånger högre standard än de ekonomiskt
svaga hushållen. Drygt 10 år senare är skillnaden cirka tre gånger. De vikti-
gaste trenderna i övrigt under de senaste 20 åren enligt SCB:s officiella
statistik är följande (diagram 2.1, förklaringar i underbilaga 4.2):

•   Inkomstspridningen: Gini-koefficienten, det vanligaste måttet på sprid-
ningen, var 0,233 år 1975 mot 0,288 år 1994.

•   Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll som har disponibla
inkomster under 50 procent av medianinkomsten har ökat från ca 6
procent till ca 8 procent.

•   Välbeställda hushåll: De 10 procent respektive 1 procent mest
välbeställda hushållens andel av de totala disponibla inkomsterna
ökade svagt under 1980-talet men minskade 1991-1993. En påtaglig
ökning inträffade 1994.

•   Barnfamiljer och äldre: Barnfamiljernas ekonomiska standard i
förhållande till samtliga hushåll har minskat påtagligt under 1990-talet
medan ålderspensionärernas standard ökat kraftigt.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

23 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

Diagram 2.1 Hur inkomstspridningen fårSndrats 1975-1994. Hushillens disponibla
inkomster justerade får försörjningsbörda i 1994 Ärs priser

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Inkomstspridning

75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar

Ekonomiski svaga hushåll

Procent

22

20 +\

18 ■ \

75    77    79    81     83    85    87    89    91     93 Ar

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Ekonomiskt välbeställda

Bam och äldre

75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar

Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996 samt
kompletterande tabeller.

Som nämnts beror en betydande del av förändringarna under senare år på
de mätproblem som uppstod i samband med skattereformen. I diagrammet
bryts därför linjerna före och efter reformen. SCB:s försök att räkna om
inkomsterna för åren 1989 och 1990 med skattereformens regler visas
också. Det stora glappet mellan linjerna för 1989 och 1990 indikerar hur
mycket inkomstspridningen underskattades före skattereformen, bl.a. genom
att många inkomster inte inräknades eller värderades lågt. Enligt SCB:s

beräkningar för 1989-1990 ökade Gini-koefficienten med i medeltal 0,018
genom bl.a. basbreddningama i reformen. Andelen inkomster bland de 10
procent respektive 1 procent mest välbeställda ökade med 1,7 respektive 1,2
procentenheter. Dessa ökningar av spridningsmåtten till följd av ändrade
beräkningsmetoder är ungefär lika kraftiga som den totala ökningen av
inkomstspridningen 1983-1990.

Ett annat sätt att visa hur inkomstfördelningen ändras är att mäta hur den
ekonomiska standarden utvecklats för olika decilgrupper 1975-1990
respektive 1991-1994 (diagram 2.2, förklaringar i underbilaga 4.2).
Utvecklingen under de två perioderna kan inte läggas samman på grund av
ändringarna i statistiken som följd av skattereformen. De 10 procent mest
välbeställda hushållen (decilgrupp 10) ökade sin ekonomiska standard med
24 procent åren 1975-1990 samt med 13 procent åren 1991-1994. De 10
procent hushållen med svagast ekonomi (decilgrupp 1) fick ökad standard
med endast ca 14 procent under åren 1975-1990 och en minskad standard
med 17 procent åren 1991-1994. Det bör dock som vanligt betonas att
resultaten för decilgrupp 1 är svårbedömda eftersom där ingår
hemmaboende ungdomar (se bilagetabell 1.4) och andra grupper för vilka
låga inkomster inte utan vidare kan likställas med svag ekonomi (t.ex.
studerande, värnpliktiga, egenföretagare) samt grupper som endast tillfälligt
har låga inkomster. Det är inte samma hushåll som följs över tiden utan
fördelningen undersöks varje år på nytt. Många hushåll flyttar mellan
decilgruppema mellan olika år.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Diagram 22 Dedlgruppernas standardutveckling 1975-1990 respektive 1991-1994.
Förändring av hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i
1994 års priser

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Anm: Som följd av ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975-
1990 respektive 1991-1994 inte läggas samman.

2.2 Mätmetoderna påverkar

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

En viktig fråga är naturligtvis om den bild vi vant oss vid från den officiella
statistiken är robust om man använder andra mätmetoder. För perioden
1975-1990 är bilden av utvecklingen ungefär lika även med andra
spridningsmått (15). I följande beräkningar kompletteras dessa resultat med
åren 1991-1994 och en känslighetsanalys av inkomstspridningen för
individernas realjusterade inkomster.

Individernas välfärd’. I den officiella statistiken över inkomst-
fördelningens utveckling ger man systematiskt låg vikt till vad som sker med
barnens ekonomiska standard. Ett ensamhushåll ges samma vikt som ett
hushåll med exempelvis två vuxna och tre barn. Vid en bedömning av
utvecklingen ges således stor vikt till vad som sker för personer i små
hushåll och mindre vikt till vad som händer för personer som lever i stora
hushåll, dvs. främst för barn. Inom forskningen har man däremot ofta
fokuserat på individen som analysenhet (9). Detta synsätt innebär också ett
normativt ställningstagande att samtliga individer bör ges lika tyngd när vi
bedömer fördelningen av ekonomiska resurser.

Inkomstspridningen mellan individer utvecklas något annorlunda än den
för hushåll (diagram 2.3). För individernas disponibla inkomster var
minskningen av inkomstspridningen fram till början av 1980-talet och
ökningen i slutet av decenniet inte lika markerad som för hushållens
inkomster. Däremot blir ökningen under senare år ungefär lika tydlig.
Skillnaderna beror bl.a. på att, samtidigt som inkomstspridningen har ökat,
viktiga strukturförändringar har inträffat i inkomstfördelningen, vilket
redovisas i avsnitt 2.5. Barnfamiljer har fått en relativt sämre position i
inkomstfördelningen medan t.ex. pensionärer har fått en förbättrad situation.

Realjusterade inkomster: I den officiella statistiken mäts hushållens
inkomster enligt kontantprincipen. Som inkomst räknas det nominella
belopp hushållet kan disponera under kalenderåret.

Det innebär exempelvis att inkomster av kapital tas upp till sitt fulla
nominella värde även om de helt eller delvis har urholkats av inflationen.
Under år med höga nominella räntor och hög inflation kan som effekt
uppkomma att inkomstspridningen ökar kraftigare än vad som skulle vara en
ekonomiskt mer korrekt beräkning där man beaktar den reala avkastningen
över tiden. Inga avdrag görs för ränteutgifter. En annan egenhet i det gängse
inkomstbegreppet är att den inkomst som man har av en ägd bostad endast
uppkommer som en inkomst om bostaden säljs utan att en annan ägd bostad
anskaffas. Detta medför att inkomstspridningen varierar mer än vad som
skulle bli fallet om man varje år kunde beakta en långsiktigt beräknad
inkomst av bostaden. En närliggande egenskap är att de värdeförändringar
som sker i aktier och andra värdepapper bokförs som inkomst först det år
värdepapper säljs, dvs. realiseras. Värdeförändring under en följd av år
registreras som inkomst först vid försäljningsåret, vilket kan ge en
missvisande bild av inkomstfördelningen. Genom att hushållens benägenhet
att realisera värdepapper varierar starkt mellan olika år, t.ex. som följd av
förändrade skatteregler, får denna princip för mätning till följd att
variationerna mellan olika år kan bli stora. Ett viktigt exempel på detta är att

realisationsvinster på aktier blev mycket höga 1994 som följd av att
skattesatsen höjdes från 12,5 procent till 30 procent år 1995.

I bl.a. beräkningarna inför skattereformen och vid utvärderingen av
reformen mättes hushållens kapitalinkomster realt. Inkomster av kapital
behandlades i dessa beräkningar på ett i ekonomisk mening mera långsiktigt
sätt. En liknande schablonmässig beräkning av realjusterade inkomster har
genomförts för 1978 och 1981-1994. Den innebär förenklat att räntor har
korrigerats för inflationen, inkomster från värdestegringar av aktier
utjämnats och att en inkomst av eget hem har beräknats i enlighet med
nationalräkenskapernas driftsöverskott. Detta nya inkomstmått kallas
förenklat för realjusterad inkomst. Hur beräkningen har genomförts
förklaras i underbilaga 4.2.2

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Diagram 2.3 Inkomstspridningen enligt Gini-koeffidenten 1975-1994 enligt SCB:s
redovisning för hushållens disponibla inkomster jämfört med disponibla inkomster
för individer samt med individernas realjusterade disponibla inkomster

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Realjusterad inkomst för individer. Inkomstspridningen för individernas
realjusterade disponibla inkomster förändrades inte nämnvärt 1978-1990
(diagram 2.3). Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet och 1991-
1994 är mindre tydlig. Omläggningen av statistiken vid skattereformen med-
förde som nämnts en skenbar ökning av inkomstspridningen.

Den stora ökningen av ekonomisk standard i de övre decilgruppema som
visades i diagram 2.2 beror till betydande del på beräkningen av kapital-
inkomster (tabell 2.1). De realjusterade inkomsterna för individer i de övre

2 Av beräkningstekniska skäl har ca 10-40 hushåll med negativa inkomster exkluderats
i denna och följande tabeller och diagram. Detta påverkar resultaten endast marginellt.

10

decilgruppema ökade inte mer än för andra decilgrupper 1978-1990 och Prop. 1996/97:1
inte lika påtagligt 1991-1994. Den kraftiga minskningen av den ekonomiska Bilaga 4
standarden 1991-1994 för decilgrupp 1 beror dessutom till stor del på att
ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll

(se vidare bilagetabell 1.4)3.

Tabell 2.1 Dedlgruppernas standardutveckling. Förändring av hushållens nomi-
nella disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda samt av individernas
realjusterade disponibla inkomster 1978-1990 resp. 1991-1994.1994 års priser

Decilgrupp

Förändring, procent

Hushållens nominella inkomst

Individernas realjusterade inkomst

1978-90       1991-94

1978-90

1991-94

1991-94

exkl. kvarboende 0

1

-3,8

-17,4

-2,3

-7,2

-1,9

2

14,4

-4,2

10,2

-0,4

0,2

3

15,1

-2,3

10,7

0,1

0,4

4

16,2

-2,2

10,9

0,1

0,3

5

17,1

-3,8

11,0

-0,6

-0,6

6

16,1

-4,4

10,5

-0,8

-0,7

7

14,5

-4,3

10,1

-0,4

-0,3

8

13,8

-4,3

10,6

-0,1

0,0

9

15,1

-2,2

10,6

1,3

1,4

10

23,4

12,5

11,2

4,7

4,8

Alla

15,8

-0,5

10,1

0,7

1,0

1) Hemmaboende ungdomar har exkluderats

Anm: Som följd a v ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975-
1994 inte läggas samman.

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Metoden att beräkna realjusterade inkomster är stiliserad och förenklad.
Beräkningarna visar dock hur känslig bilden av inkomstspridningens ut-
veckling är för mätmetoderna. De indikerar att ökningen av inkomst-
klyftorna under senare år kan vara tillfällig.

3 Ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna har fått minskade disponibla
inkomster som följd av bl.a. längre studietider och ökad arbetslöshet. I vilken
utsträckning detta också speglar en sänkt ekonomisk standard för ungdomarna kan dock
inte belysas eftersom det saknas uppgifter om den ekonomiska utvecklingen för de
bostadshushåll ungdomarna lever i.

11

2.3 Ekonomiskt svaga hushåll

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Hushåll under socialbidragsnormen'. Ett centralt mål för välfärdspolitiken
är att så långt möjligt minska risken att medborgare har så låga inkomster att
pengarna inte räcker till skäliga utgifter för mat, bostad, hälsovård och andra
grundläggande utgifter. I analyser av inkomstfördelningen brukar
utvecklingen av antal hushåll med en svag ekonomi följas genom att man
räknar andelen av alla hushåll vars inkomster inte når upp till
Socialstyrelsens vägledande norm för socialbidrag. Som visats i diagram 2.1
har andelen hushåll med inkomster under socialbidragsnormen ökat under
senare år.

Även dessa mätningar bör bedömas med försiktighet. Många hushåll har
inkomster under socialbidragsnormen utan att de med rimliga kriterier kan
anses vara ekonomiskt utsatta. Somliga hushåll har låga inkomster därför att
man tillfälligtvis arbetar deltid eller studerar. Andra har förmögenhet eller
likvida tillgångar. För egenföretagare mäter inkomststatistiken inte den
ekonomiska standarden särskilt effektivt. Vissa har inte sökt bostadsstöd
trots att de enligt undersökningarna kan ha rätt till bidrag, vilket t.ex. kan
bero på att de har tillgångar som inte har registrerats. För ungdomar som bor
hemma är som tidigare nämnts den disponibla inkomsten en dålig mätare av
ekonomisk standard.

En beräkning för 1994 visar att de allra flesta som har inkomster under
socialbidragsnormen hör till de grupper där det är osäkert om låg inkomst
kan likställas med svag ekonomisk standard (tabell 2.2). Den är utförd enligt
uppställningen i tabellen, dvs. först frånräknas alla hushåll som enligt
reglerna har rätt till bostadsstöd men som inte har sökt det, därefter antalet
hushåll som har förmögenhet osv. Grupperna är således ömsesidigt
uteslutande (förklaringar, se underbilaga 4.2).

Tabell 2.2 Antal hushåll med inkomster under sodalbidragsnormen 1994

Antal under

norm

Därav andel med
socialbidrag 1994,
procent

Hushåll under socialbidragsnormen

880 000

25

Därav:

har ej sökt bostadsstöd

-37 000

11

har förmögenhet

-226 000

2

näringsidkare

-22 000

11

hemmaboende ungdomar

-155 000

10

studerande

-131 000

32

arbetar deltid eller del av år

-18 000

0

(exkl. arbetslösa och

socialbidragstagare)

Återstår:

291 000

53

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

12

Beräkningen är naturligtvis schablonmässig. Bland hushäll som räknas
bort finns säkert åtskilliga som har en svag ekonomi, t.ex. studerande som
lever enkelt under studietiden eller personer som startat eget företag - båda i
hopp om att få bättre inkomster längre fram i livet. Andra arbetar deltid för
att det inte finns möjlighet att arbeta mer. Kalkylen visar dock att det är
förenat med stora svårigheter att mäta förekomsten av antal hushåll med en
låg ekonomisk standard. Det visas också av att det endast är en liten andel av
alla hushåll med inkomster under socialbidragsnormen som faktiskt får
socialbidrag.

Om t.ex. antalet studerande ökar, om fler arbetar i egna företag, om fler
föredrar att arbeta deltid osv. kan nuvarande mätmetoder visa på en ökning
av andelen hushåll med svag ekonomi - en ökning som inte rimligen kan
tolkas som att allt fler hushåll blir ekonomiskt utsatta. Denna osäkerhet bör
vägas in i bedömningen av utvecklingen som den visas av statistiken.

Barn och äldre: Barn och äldre står i välfärdspolitikens fokus. En stor del
av alla offentliga transfereringar och tjänster syftar till att ge dem goda lev-
nadsvillkor. Sverige utmärker sig jämfört med de flesta andra länder genom
den relativt höga ekonomiska standarden bland barn och äldre (3, 5).

En viktig indikator är andelen av alla bam under 18 år respektive äldre
som lever i hushåll med relativt sett låg ekonomisk standard (under 50 pro-
cent av medianinkomsten, diagram 2.4). Under de senaste 20 åren har ande-
len av alla äldre med så låga inkomster minskat, från ca 3 procent 1975 till 1
procent år 1994. För barnen har utvecklingen varit den motsatta. Andelen av
alla barn som lever i hushåll med en låg standard har ökat något, särskilt
under senare år. Det bör dock noteras att, förutom de allmänna mätproble-
men som berörts ovan, nivåerna i denna beräkning är känslig för hur man
justerar de disponibla inkomsterna för hushållens olika försörjningssitua-
tion. Socialstyrelsens undersökningar pekar exempelvis på att för stora barn-
familjer är normerna för socialbidrag, som utgör grunden för justeringen av
disponibla inkomster, höga jämfört med familjernas faktiska konsumtion
(30).

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

13

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Diagram 2.4 Andelen av alla personer 65 år eller äldre respektive andelen av alla
bam under 18 år som lever i hushåll med disponibla inkomster under 50 procent av
medianinkomsten för alla

Procent

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

2.4 Fördelningen av ekonomisk standard

Inkomstfördelningens utseende har förändrats betydligt under de senaste 20
åren. I diagram 2.5 jämförs hur alla hushåll fördelade sig över inkomstskalan
åren 1975, 1983, 1990, 1991 och 1994. Även här beskrivs disponibla
inkomster i fasta priser justerade för försöijningsbörda beräknade för
individerna (hushållen vägda efter antal individer).

Utjämningen under perioden 1975-1983 förefaller förklaras främst av en
sammanpressning av fördelningen genom att antalet individer med lägre
inkomster minskade markant samtidigt som antalet med högre standard inte
alls ökade. Huvuddelen av den ekonomiska tillväxten hamnade således bland
individer med lägre inkomster. Fördelningen blev betydligt mer koncentrerad
kring medianinkomsten, eller annorlunda uttryckt, allt fler kunde räknas som
medelinkomsttagare. Denna utveckling förklaras till stor del av att pensioner-
na blev högre, för bland individer 20-64 år var utjämningen avsevärt mindre.

När man jämför åren 1983 och 1990 kan man se att fördelningen ändrat
både form och läge. Den ekonomiska tillväxten och individernas ökade
realinkomster har flyttat fördelningens tyngdpunkt. År 1990 är fördelningen
inte lika sammanpressad som 1983. De ökande inkomstklyftorna beror på en
kraftig minskning av individer med genomsnittliga inkomster, dvs. antalet
medelinkomsttagare sjönk. Det finns egentligen inga tecken på att detta
berodde på en motsvarande ökning av antalet individer med låga inkomster,
utan de ökande inkomstklyftorna förefaller huvudsakligen kunna förklaras av
en ökning av antalet individer med högre inkomster, främst bland dem i
förvärvsaktiv ålder.

Under perioden 1991-1994 förefaller den ökade spridningen samman-

14

hänga dels med en ökning av antalet individer med mycket låga inkomster,
dels en viss ökning av dem med höga inkomster. I botten av fördelningen
finns dock tidigare nämnda mätproblem för hemmaboende ungdomar. I
mitten avfördelningen inträffade en koncentration kring medianvärdet. Detta
är troligen en effekt av minskad sysselsättning och ökad arbetslöshet. Aven
här var det främst förändringar för hushåll i åldern 20-64 år som påverkade
fördelningens utseende.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Diagram 2.5 Individer 1975,1983,1990,1991 samt 1994 fördelade efter disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser

15

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Anm: Kemel-estimat har använts för att utjämna frekvensfördelningen (förklaring i
underbilaga 4.2).

2.5 Strukturförändringar i inkomstfördelningen

Den ekonomiska standarden har under de senaste 20 åren utvecklats mycket
olika för skilda grupper. Detta innebär att bakom en till synes ganska
oförändrad fördelning döljer sig omfattande relativa standardförskjutningar
mellan olika grupper.

Den kanske viktigaste förändringen är den relativa förändringen mellan
hushåll med olika ålder (huvudförsötjarens ålder) (15, 16). Yngre hushåll,
särskilt de under 25 år, har fått sänkta inkomster särskilt under 1990-talet
(diagram 2.6., bilagetabell 1.1). Ålderspensionärer som grupp har fått kraftigt
ökade realinkomster. Ar 1975 hade ungdomar under 25 år 16 procent högre
ekonomisk standard än hushåll i åldern 65-74 år. År 1994 hade gruppen 65-
74 år 54 procent högre standard. Den enda grupp som fått ökade inkomster
under de ekonomiska krisåren är ålderspensionärerna.

16

Diagram 2.6 Åldersgrupper och familjetyper. Procentuell förändring i disponibel Prop. 1996/97:1
inkomst justerad för försörjningsbörda 1975-1990 respektive 1991-1994. Median- Bilaga 4
värden i 1994 ärs priser

Procent

50 -

-20 -

-24      25 - 34    35 - 44    45 - 54    55 - 64    65 - 74      75 -

Procent

             Familjetyp

E0 E1 E2+ G/SO G/S1 G/S2 G/S3+ EnsÄp G/SÅp

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Anm: E0 - E2+ = Ensamstående utan bam, med ett, två eller fler bam

G/SO - G/S3+ = Gifta/ samboende utan bam, med ett, två, tre eller fler bam
Ens Ap, G/S Åp = Ensamstående resp, gifta/samboende ålderspensionärer

Den andra påtagliga förändringen är den relativa försvagningen av den
ekonomiska standarden för ensamföräldrar (23). Under hela perioden har
deras disponibla inkomster utvecklats svagare än för andra familjetyper. Även
ensamboende utan bam har haft en svag utveckling, vilket sammanhänger
med att flertalet i gruppen är yngre.

Indelning i grupper görs vaije år. Det innebär att sammansättningen skiftar
under den tidsperiod som analyseras. Strukturella förändringar i form av ökat
arbetskraftsdeltagande, högre utbildningsnivå, ny näringsgrensstruktur och
ökad arbetslöshet förändrar gruppernas storlek och sammansättning.

17

Förändringar mellan grupperna över tiden kan således delvis bero på att
gruppernas sammansättning ändrats, t.ex. med avseende på ålder. De
redovisade medianinkomsterna avser det mittersta hushållet och påverkas
således inte av olika extrema observationer, vilka normalt gör att medelvärde-
na ligger högre.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

2.6 Kvinnor och män

Löner och standardutveckling för kvinnor respektive män beskrivs i flera
olika sammanhang, bl. a. i SCB:s statistik och i den årligen återkommande
bilagan till budgetpropositionen om ”Ekonomiska resurser för kvinnor och
män”. SCB har exempelvis visat att helårs- och heltidsarbetande kvinnors
genomsnittliga arbetsinkomster minskade något i förhållande till männens
inkomster under 1980-talet men ökade något under senare år (diagram 2.7).

Nu genomförda beräkningar visar att kvinnornas faktorinkomster (löner
och kapitalinkomster) ökade kraftigt i andel av männens fram till mitten av
1980-talet varefter andelen varit relativt konstant. Det beror främst på en stark
ökning av lönerna som följd av ökade arbetstider. Kvinnornas pensioner har
också ökat starkt genom att allt fler får ATP. En beräkning av mäns och
kvinnors disponibla inkomster visar att kvinnornas inkomster ökade i relation
till männens fram till mitten av 1980-talet, varefter andelen varit ganska
konstant. Någon minskning under senare år kan inte skönjas, snarare
tendenser till en ökning. Mäns och kvinnors arbetsinkomster och transfere-
ringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfere-
ringar delats lika.

Diagram 2.7 Kvinnors inkomster i procent av mäns 1975-1994. Disponibla inkomster
för alla individer 20 år och äldre samt arbetsinkomster Hand helårs- och heltidsan-
ställda 20-64 år som saknar rörelseinkomster

Procent

90                          Arbetsinkomst

10 +

0 !------------------------------ + -------t-------------------------------

75    77    79    81     83    85    87    89    91     93 Är

Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996. HINK,
Finansdepartementets beräkningar.

18

En annan indikator på den ekonomiska standardutvecklingen för kvinnor
är andelen kvinnor bland ekonomiskt svaga hushåll (se avsnitt 2.3). Andelen
av alla män respektive av alla kvinnor som lever i hushåll med en standard
som understiger 50 procent av medianinkomsten har trendmässigt ökat under
de senaste 20 åren. Sedan början av 1980-talet är andelen män med låg
ekonomisk standard högre än andelen kvinnor. Andelen män som har en låg
standard har även ökat något mer än andelen kvinnor.

Diagram 2.8 Andelen av alla kvinnor respektive av alla män som lever i hushåll med
disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten för alla

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Procent

8 ,

1

0 J------t------<— —t------<— —i------i------<— —i------1---

75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

3 Inkomstspridningens komponenter

För att söka förstå de processer som ligger bakom minskade respektive ökade
inkomstklyftor försöker man ofta dela upp den totala inkomstspridningen på
olika komponenter. En metod är att dela in befolkningen i olika grupper och
därefter beräkna hur stor del av den totala inkomstspridningen som härrör
från olika delgrupper. En annan metod är att söka fastställa hur olika
inkomstkällor (lön, pension, skatt m.m.) bidrar till den totala spridningen i de
disponibla inkomsterna.

Ett flertal analyser med dessa metoder har genomförts under senare år bl.a.
av inkomstfördelningens utveckling i Storbritannien, i olika OECD-länder
samt för Sverige 1975-1991 (10, 15, 21, 22). Metoderna anses tämligen
robusta och enkla att tillämpa, även om tolkningsproblem kan förekomma om
många förhållanden ändras samtidigt (13). OECD har rekommenderat att fler
länder prövar metoderna och arbete pågår enligt uppgift i bl.a. Kanada,
Tyskland och Nederländerna. Fördelarna av att fler länder samtidigt använder
metoderna på liknande sätt är naturligtvis många, bl.a. kan metoderna
förbättras och resultat från olika länder jämföras.

19

Den följande sammanställningen av resultat baseras på olika forskningsre-
sultat som kompletterats med nya beräkningar för Sverige, bl.a. för perioden
1991-1994. Metoderna förklaras kortfattat nedan. Utförligare förklaringar
lämnas i underbilaga 4.2. Det är hushållens nominella disponibla inkomster
justerade för försöijningsbörda vägda med antal individer i hushållen som
analyseras.

3.1 Förändringen för olika grupper

Genom att dela upp den totala inkomstspridningen i befolkningen på olika
grupper efter ålder, familjetyp, sysselsättning etc. kan man få en viss
vägledning om hur förändringar i inkomstfördelningen förklaras av skillnader
mellan grupperna. Med statistiska metoder kan man dela upp inkomstsprid-
ningen och förändringen mellan olika år i följande komponenter.

1. Andelsförändringar: Inkomstspridningen kan öka eller minska genom att
olika gruppers storlek i förhållande till varandra förändras, utan att deras
inkomstnivå förändras.

2. Skillnad i medelinkomst: Spridningen kan ändras som följd av att
gruppernas relativa inkomstnivå förändras, även om gruppernas relativa
storlek är oförändrade.

3. Inomgruppsspridning: Den del av den ökade eller minskade spridningen
som förklaras av att spridningen förändrats inom olika grupper, snarare än
mellan grupperna.

I det följande sammanställs resultaten från olika studier med de komplette-
rande beräkningar som nu genomförts av spridningsmåttet Mean Log
Deviation, även för åren 1991-1994 (MLD, se bilagediagram 1.1).

Resultat

Befolkningsförändringar

Förändringar i befolkningens sammansättning - exempelvis en ökning av
antalet äldre, bam, ensamboende osv. - har endast haft en marginell påverkan
på inkomstfördelningen (10,15,22). Det beror antagligen på att befolknings-
förändringarna är små och långsamma. Nu genomförda beräkningar bestyrker
dessa resultat. Under 1975-1983 när inkomsterna utjämnades respektive
under perioderna 1983-1990 respektive 1991-1994 när inkomstspridningen
ökade förklarar ändrad sammansättning i befolkningen endast en ringa del.
Det visas vid uppdelningen av den totala förändringen av inkomstspridningen
under vardera de tre perioderna för åldersgrupper och olika familjetyper på
så sätt att ändrad befolkningsandel förklarar endast några få procentenheter
(bilagetabell 1.2).

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

20

A Iders skillnader

Inkomstklyftorna mellan hushåll i olika åldersgrupper har ökat trendmässigt.
Som visats beror det på att den ekonomiska standarden för ungdomar under
25 år och i viss mån även för hushåii i åldern 25-34 år relativt försämrats
medan den förbättrats för medelålders 55-64 år och för ålderspensionärer.
Under perioden 1975-1983 förklaras den minskade spridningen till ungefär
en tredjedel av att ålderspensionärernas ekonomiska standard successivt har
närmat sig genomsnittet för befolkningen. Något förenklat kan man säga att
under 1975-1983 minskade klyftorna mellan åldersgrupperna på grund av att
pensionärerna närmade sig den övriga befolkningens standard. Under 1980-
talet ökade åldersklyftoma framför allt på grund av att hushåll i den ”gyllene
medelåldern” 45-64 år fick stora ökningar av den ekonomiska standarden.
Under 1990-talet drabbas främst de yngre som inte får fotfäste på arbets-
marknaden. Trenden till ökande åldersklyftor förklarar delvis de allmänt
ökande inkomstklyftorna. Denna trend skiljer Sverige från utvecklingen i bl.a.
Kanada, Nederländerna och Storbritannien (22).

Längre studietider, högre arbetslöshet osv. förklarar delvis de sänkta
inkomsterna för yngre medan den successiva ”mognaden” av ATP-systemet
huvudsakligen förklarar ökningen för de äldre. För förvärvsaktiva kan en
förklaring till ökad spridning mellan åldersgrupper vara att erfarenheter
värderas allt högre på arbetsmarknaden (13). Än viktigare torde vara att de
äldre har fått ökade kapitalinkomster.

Familjetyper

Spridningen mellan olika familjetyper minskade 1975-1983, främst beroende
på utjämningen mellan pensionärshushåll och övriga hushåll. Den ökade
inkomstspridningen 1983-1990 förklaras till någon del av ökade inkomst-
klyftor mellan olika familjetyper. Den ökade spridningen 1991-1994 synes
emellertid inte till någon väsentlig del kunna förklaras av de relativa
förändringar i ekonomisk standard som inträffat exempelvis mellan barn-
familjer och pensionärshushåll.

Kvinnor och män

Utjämningen fram till 1983 förklaras till någon del av att skillnaderna mellan
kvinnors och mäns disponibla inkomster minskade. Den ökade inkomstsprid-
ningen därefter förefaller inte bero på ökade klyftor mellan män och kvinnor
(beräkning av disponibel inkomst, se avsnitt 2.6).

Regionala skillnader

Utjämningen 1975-1983 respektive de ökande inkomstklyftorna under 1980-
talet förefaller inte kunna förklaras av förändringar mellan olika regioner i

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

21

24 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

landet (15, 22). De nu genomförda beräkningarna bekräftar dessa resultat,
även för perioden 1991-1994. Den minskade spridningen 1975-1983 och de
ökade klyftorna därefter beror i stort sett helt på en förändrad spridning inom
regionerna.

Andrad sysselsättning

Utjämningen av inkomstfördelningen 1975-1983 förklaras till betydande del
av att spridningen mellan grupper med olika förvärvsgrad minskade (15). De
genomsnittliga disponibla inkomsterna ökade betydligt för hushåll där ingen
förvärvsarbetar (t.ex. studerande och ålderspensionärer). De nu genomförda
beräkningarna bekräftar dessa resultat. De visar att även bland hushåll 20-64
år utjämnades inkomsterna påtagligt mellan grupper med olika sysselsätt-
ningsgrad. De relativa genomsnittliga disponibla inkomsterna sjönk för
hushåll med helårs- och heltidsarbete respektive med hög förvärvsgrad medan
de ökade för deltidsarbetande.

Under perioden 1983-1990 ökade andelen hushåll som arbetade heltid
under hela året medan andelen delårs- och deltidsarbetande hushåll minskade.
Detta bidrog till en minskad spridning eftersom sysselsättningsgraden blev
mer homogen. En större och motverkande faktor var dock den ökande
spridningen inom alla grupper.

Undertiden 1991-1994 minskar sysselsättningsgraden drastiskt samtidigt
som spridningen inom de olika grupperna fortsätter att öka. Dessa båda
faktorer gör att den totala inkomstspridningen ökar. Tvärtemot vad som kunde
väntas har inkomstspridningen mellan grupper med olika sysselsättningsgrad
inte ökat, snarare har en liten utjämning skett mellan dem.

Förändringar av försörjningsstatus

Indelningen efter sysselsättningsgrad är ganska grov. Därför har en mer
förfinad gruppindelning utarbetats. Den syftar till att med större precision
beskriva hur varje hushåll erhåller sin försörjning. Indelningen efter
sysselsättningsgrad för gruppen 20-64 år har här kompletterats med att de
hushåll urskiljs som är egenföretagare, studerande, sjukskrivna eller
arbetslösa samt förtidspensionärer (förklaringar i underbilaga 4.2). Detta
innebär att grupperna blir mer renodlade.

De anställda med heltidsarbete som andel av alla hushåll 20-64 år ökade
till 1990, för att sedan minska kraftigt. Gruppen deltidsanställda (inkluderar
makar där en arbetar heltid och den andre deltid) ökade 1975-1983 varefter
den minskade. Minskningen fortsatte under den ekonomiska krisen under

1990- talet. Andelen förtidspensionärer, sjukskrivna m.fl. och studerande
ökade, särskilt mot slutet av 1980-talet. Ökningen fortsatte tydligare under

1991- 1994.

Denna indelning av hushållen efter s.k. försörjningsstatus gör förändring-
arna i inkomstspridningen något tydligare. Mellan 1975 och 1983 minskade
den genomsnittliga inkomsten för anställda med heltidsarbete jämfört med

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

22

alla hushåll. Samtidigt ökade spridningen inom denna grupp. Utjämningen
inom gruppen 20-64 år synes till betydande del förklaras av ökad sysselsätt-
ning bland kvinnor, särskilt gifta/samboende kvinnor.

Den ökade inkomstspridningen 1983-1990 förklaras i stort sett helt av att
spridningen inom olika grupper ökade. Detta torde delvis förklaras av att
många kvinnor övergick från deltidsarbetande till heltidsarbete, dvs.
sammansättningen av gruppen heltidsanställda förändrades. Spridningen
mellan de olika försöijningsgruppema minskade. Förskjutningen mellan
grupperna motverkade delvis den ökade spridningen inom grupper.

Under 1990-talet har dessa processer delvis vänt. Andelen hushåll med
anställning minskar kraftigt. Dessutom ökar andelen studerande och
förtidspensionärer. Beräkningen pekar på att den ökade inkomstspridningen
1991-1994 till betydande del sammanhänger med att andelen heltidsanställda
minskar medan andelen arbetslösa, studerande, förtidspensionärer etc. ökar.

3.2 Uppdelning i olika inkomstkällor

En annan viktig metod för att söka förstå varför fördelningen av ekonomiska
resurser förändrats är att med statistiska metoder dela upp förändringen av
den totala spridningen i olika inkomstkällor. Uppdelningen kan ge vägledning
om den förändrade spridningen beror på att t.ex. faktorinkomster blivit mer
ojämnt fördelade, att skatternas eller socialförsäkringarnas utjämnande effekt
försvagats etc.

Det finns flera undersökningar som visar hur olika spridningsmått
förändras över tiden för arbetsinkomster samt hur inkomstspridningen olika
år modifieras av skatter respektive transfereringar (15,18). I följande analys
har dessa resultat kompletterats främst genom att inkludera perioden efter
skattereformen 1991-1994. Dessutom har två skilda spridningsmått (Gini-
koefficienten och ett index som bygger på variationskoefficienten, se
underbilaga 4.2) delats upp finfördelat och känslighetsberäkningar genom-
förts för bl. a. realisationsvinster. Vid analysen har de vuxna individerna i
hushållet indelats i huvudförsöijare (den med högst skattepliktig inkomst) och
make/maka. Resultaten sammanfattas i bilagetabell 1.3 och bilagediagram
1.3.

Resultat

Utjämningen 1975-1983

Den minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna
period anses främst kunna förklaras av en ökad utjämning genom sociala
transfereringar och av en jämnare fördelning av löneinkomster (15,18).

De nu genomförda beräkningarna bestyrker och kompletterar dessa
resultat. Uppdelningen visar att den huvudsakliga förklaringen till den
minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period
var att pensionernas andel av hushållens totala disponibla inkomster ökade

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

23

kraftigt medan lönernas andel minskade - som en följd av de ökande
pensionerna. Förändringar i skatternas inkomstutj ämnande effekt bidrog
under denna period något till att öka inkomstspridningen. Ändrade kapitalin-
komster och realisationsvinster hade endast marginell betydelse för
utvecklingen.

De skattepliktiga transfereringarna , särskilt pensionerna, utbetalades i
slutet av perioden i högre utsträckning till personer högre upp på inkomst-
skalan. Det innebar att de skattepliktiga transfereringarna i slutet av perioden
svagt bidrog till ökad inkomstspridning4.

De skattefria bidragen, t.ex. barnbidragen, bostadsstöden, socialbidragen,
har stor betydelse för omfördelningen av hushållens inkomster. Under 1975-
1983 ökade deras andel av de disponibla inkomsterna endast marginellt. Den
minskade inkomstspridningen under perioden kan inte förklaras av föränd-
ringar i barnbidrag, bostadsstöd o.d.

De ökande inkomstklyftorna 1983-1990

Den ökade spridningen 1983-1990 förklaras främst av en ökad spridning av
faktorinkomster, både arbetsinkomster och kapitalinkomster (15). Nu genom-
förda beräkningar tyder på att det var stora förändringar som inträffade under
perioden och att dessa delvis motverkade varandra. De båda spridningsmåtten
ger en relativt samstämmig bild av utvecklingen.

Löner och närings inkoms ter blev avsevärt mer ojämnt fördelade under
1980-talet som till stor del präglades av en långvarig högkonjunktur. Den
enskilt viktigaste förklaringen till den ökade inkomstspridningen under denna
period var dock enligt beräkningarna ökningen av och den ojämna fördel-
ningen av kapitalinkomster och realisationsvinster. I en känslighetsberäkning
har inkomster från och skatter på realisationsvinster tagits bort. Den visar att
förklaringen till ökade inkomstklyftor, vid sidan av de ökade realisations-
vinsterna, framför allt var en större spridning i löneinkomsterna. De sociala
transfereringarnas utjämnande effekt förändrades inte nämnvärt under
perioden.

Skatternas utjämnande effekt ökade något i slutet av 1980-talet (6). Den
ökade spridningen av löner och kapitalinkomster motverkades således av
höjda skatter. Skatterna som andel av hushållens totala inkomster ökade, men
också progressionen. Skatternas faktiska utjämnande effekter beror naturligt-
vis både på skattesatserna, hur stor del av inkomsterna som beskattas samt på
relativa förändringar i storleken av olika inkomstkällor.

4 Beräkningen som visar att socialförsäkringar o.d. bidrar till en ökad inkomstspridning
skall inte sammanblandas med den betydande utjämning som sker mellan grupper med
olika risker i den offentliga socialförsäkringen jämfört med en marknadsbaserad försäk-
ring. Den statistiska beräkningen visar endast att nivåerna i socialförsäkringsersättningar
är högre bland hushåll med högre disponibla inkomster, dvs. att det finns ett positivt
samband mellan transfereringar och inkomst. Om sambandet ökar, genom t.ex. högre
ersättningsnivåer, minskar transfereringarnas bidrag till utjämning.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

24

Krisåren 1991-1994

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Utvecklingen hittills under 1990-talet förklaras av delvis andra förändringar,
som också sammanhänger med den ekonomiska krisen. För denna period
finns det ännu inga forskningsresultat som nu genomförda beräkningar kan
jämföras med, vilket medför en ökad osäkerhet i bedömningarna. Därtill
kommer att det är oklart om de tendenser som kan iakttas fram till och med
1994 är tillfälliga eller bestående. Beräkningarna med skilda mått ger under
denna period delvis olika resultat. Förklaringen torde vara att metoderna är
olika känsliga för extrema värden, t.ex. mycket höga realisationsvinster
respektive löner för enstaka hushåll. Resultaten skall därför tolkas med viss
försiktighet.

Löner och närings inkoms ter: En viktig tendens under denna period är att
lönernas och näringsinkomstemas andel av de disponibla inkomsterna
minskar, både för huvudförsöijama och makarna. Lönerna får också ett
försvagat samband med hushållens disponibla inkomster. Spridning i löne-
och näringsinkomster har samtidigt ökat. Skillnaderna i resultat för sprid-
ningsmåtten kan tyda på att andelen personer med mycket höga löneinkom-
ster har ökat. Den sammantagna effekten av dessa olika förändringar är att
den ökade lönespridningen delvis motverkas av att löneandelen minskat.
Totalt sett förefaller spridningen i löne- och näringsinkomster därför ha ett
relativt svagt förklaringsvärde till de ökade inkomstklyftorna.

Kapitalinkomster: Inkomster från kapital minskade något men realisa-
tionsvinster som andel av de disponibla inkomsterna ökade påtagligt, speciellt
1994. Kapitalinkomsterna blev dessutom mer koncentrerade till de övre
inkomstskikten. Som visats tidigare förklaras i stort sett hela den ökning av
inkomstspridningen som inträffat under perioden av denna ökning och
koncentration av kapitalinkomsterna. På grund av de förändrade skatteregler-
na var realisationsvinsterna ovanligt stora 1991 och särskilt 1994. En del av
den ökade inkomstspridningen 1994 kan därför vara av tillfällig karaktär,
vilket också berördes i avsnitt 2.2.

Pensioner: Under 1970-talet medverkade ”mognaden” i ATP-systemet
väsentligt till utjämningen av den ekonomiska standarden i Sverige.5 Under
1990-talet finns det indikationer på att effekten är den motsatta. Den fortsatta
”mognaden” synes nu medverka något till en ökad inkomstspridning. Många
pensionärer har numera en ekonomisk standard med hänsyn till försörjnings-
bördan som överstiger den för vanliga löntagare. De äldre med låg pension
ersätts efterhand med pensionärer med högre ATP. Samtidigt har reallönerna
utvecklats svagt för hushåll i förvärvsaktiv ålder. Dessa förändringar
förefaller ha bidragit något till en ökad inkomstspridning.

Inkomstförsäkringar: Under 1990-talet kan man se ett litet trendbrott

5 Analysen av bruttobelopp för transfereringar kan delvis vara missledande. En stor del
av pensionerna var t.ex. 1975 obeskattade eller lågt beskattade medan den relativa
skatten ökade efterhand som fler fick ATP-pensioner. Pensionernas nettoeffekter på
inkomstspridningen kan därmed delvis vara överskattad.

25

också vad avser inkomstförsäkringamas effekter på inkomstspridningen.
Framför allt har den kraftiga ökningen av arbetsmarknadsstödet medfört att
inkomstförsäkringama nu medverkar något till en minskad spridning.
Effekten av inkomstförsäkringama är dock relativt begränsad i förhållande till
andra förändringar. Införandet av en arbetsgivarperiod kan ha medfört att
sjukförsäkringens effekt underskattas.

Inkomstskatter: Som nämnts inledningsvis avser dessa beräkningar endast
utvecklingen efter skattereformen, inte övergången. Skatternas andel av de
disponibla inkomsterna har ökat 1991-1994, vilket främst torde bero på
ändringar i grundavdraget samt införandet av egenavgifter. De totala
skatternas progressivitet minskade 1992 men har ökat under senare år. I
någon mån kan detta delvis bero på skatten på de höga realisationsvinsterna
och även till viss del skatterna på de ökade pensionsutbetalningama.
Sammantaget medför detta att skatternas utjämnande effekt ökar något under
perioden, även med bortseende från skatten på de höga realisationsvinsterna.

Barnbidrag, bostadsbidrag etc: De skattefria bidragens, dvs. främst
barnbidragens, bostadsstödens och socialbidragens, andel av hushållens
disponibla inkomster ökade svagt 1991-1994. Bidragens samvariation med
de disponibla inkomsterna förändras knappast. Det innebär att de skattefria
bidragen endast i begränsad utsträckning har kunnat motverka den ökade
spridningen i andra inkomstkällor.

3.3 Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen

Inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat i många länder i Europa. I de
flesta bedömningarna anses de ökade problemen med sysselsättningen direkt
och indirekt vara en av huvudorsakerna till de ökande klyftorna.

Den omedelbara effekten av en ökad arbetslöshet är att många hushåll
drabbas av inkomstförluster. Hur stora de direkta förlusterna blir bestäms av
lönefördelningen bland dem som blir arbetslösa, antalet som är försäkrade
och reglerna inom arbetslöshetsstödet respektive socialbidraget. För en
arbetslöshetsförsäkrad industriarbetare med en årsinkomst på 200 000 kronor
medför ett års arbetslöshet en inkomstförlust enligt 1996 års regler på ca
33 000 kronor eller ca 25 procent efter skatt.

Arbetslösheten drabbar i högre grad ungdomar, personer med kort
utbildning, arbetare, invandrare osv., dvs. grupper som redan i utgångsläget
ofta har lägre inkomster. Effekten enbart av den ojämnt fördelade arbets-
löshetsrisken medför naturligtvis en ökad inkomstspridning. Om arbetslöshe-
ten blir mer jämnt fördelad minskar denna effekt. Den motverkas också av att
taket i arbetslöshetsförsäkringen är lågt i förhållande till inkomsterna i många
arbetar- och tjänstemannakollektiv. Inkomstförlusten vid arbetslöshet blir
avsevärt högre för personer som haft inkomster över taket. För många
familjer med bam blir nettoförlusten mindre genom att bostadsbidragen ökas
och avgifterna till barnomsorgen kan sättas ned.

I olika sammanhang har försök gjorts att beskriva skatte- och bidragseffek-
ten som uppkommer genom inkomstförlusterna vid arbetslöshet. En metod
som använts är att simulera effekterna på inkomstfördelningen genom att

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

26

förändra antalet arbetslösa och/eller arbetslöshetstidema bland de arbetslösa.
Årsinkomsterna omräknas med hänsyn till den förändrade arbetslösheten.
Denna metod har bl.a. tillämpats i Storbritannien 1977 där man fann relativt
stora effekter på inkomstfördelningen. Inkomstspridningen ökade som följd
av höjd arbetslöshet. I den fördelningspolitiska redogörelsen 1994 (prop.
1993/94:150 bil 1.5) redovisades ett motsvarande experiment för Sverige där
förvärvsarbetande i en modellbefolkning ”gjordes arbetslösa” enligt den risk
de hade med hänsyn till ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, region etc. När
lönerna ersattes med arbetslöshetsersättning så ökade inkomstspridningen
något. Genom de ersättningsnivåer som då gällde, och som följd av att
hushållen byter plats i inkomstfördelningen - de arbetslösa hamnar i den lägre
delen medan de som fortsätter att arbeta flyttar upp i fördelningen - blev dock
effekten ganska marginell.

Beräkningar har också genomförts av den motsatta direkta effekten, dvs.
av en ökad sysselsättning. I regeringens proposition En ekonomisk politik för
att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207)
redovisades en beräkning av effekterna på inkomstfördelningen av en
halvering av den öppna arbetslösheten. Beräkningarna visade att hushållen
i den nedre delen av inkomstfördelningen får den största relativa ökningen av
den disponibla inkomsten vid minskad arbetslöshet. Resultatet sammanhänger
med att andelen arbetslösa är högre bland hushåll i den nedre delen av
inkomstfördelningen. Även i detta fall skulle dock effekten på inkomstsprid-
ningen reduceras efter det att man beaktat hushållens relativa positioner före
och efter experimentet.

Under perioder av arbetslöshet förändras emellertid i allmänhet många
andra ekonomiska förhållanden. Sysselsättningen minskar och i konjunktur-
nedgångar sjunker ofta företagens vinster, vilket bl.a. kan medföra att
hushållens företagar- och kapitalinkomster sjunker. Arbetslösheten kan
bromsa både löneökningar och inflationen, vilket också kan pressa räntorna.
I hushåll där en person drabbas av arbetslöshet kan i vissa fall den andre öka
sin arbetstid och delvis kompensera inkomstbortfallet. Samtliga dessa faktorer
kan motverka en ökad inkomstspridning.

En vanlig metod att försöka belysa dessa samverkande faktorer är att skatta
hur inkomstandelama inom olika delar av inkomstfördelningen varierar med
det relativa arbetslöshetstalet. Analysmetoden innebär att inkomstfördel-
ningen indelas i t.ex. kvintiler vars inkomstandelar sätts som en funktion av
bl.a. relativ arbetslöshet och inflation. På detta sätt beräknas med hjälp av
regressionsanalys hur olika delar av inkomstfördelningen påverkas av
arbetslösheten. Denna metod har bl.a. använts för att studera arbetslöshetens
effekter på inkomstfördelningen i USA, Kanada och Storbritannien (28).
Dessa studier pekar på att inkomstspridningen ökar med ökad arbetslöshets-
nivå. Sambandet antas bero på att arbetslösheten främst drabbar oerfarna
personer på arbetsmarknaden och därmed hushåll med låga inkomster.

Metoden har även tillämpats för att analysera sambandet mellan arbets-
löshetsnivå och inkomstfördelning i Sverige i bl.a. långtidsutredningarna
1987 och 1992 samt i en aktuell studie för tidsperioden 1975-1991 (LU87,
LU92,- 4,14,15). Samtliga tre studier baseras på data från SCB:s inkomst-
fördelningsundersökningar (HINK). I den första studien baserad på åren

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

27

1975-1984 fann man att en ökad arbetslöshet tenderar att öka inkomstsprid-
ningen. Resultatet var emellertid inte stabilt i statistiskt hänseende. I de två
senare studierna kunde inga säkra slutsats dras beroende på att resultaten inte
var tillräckligt robusta. Det kan bero på att variationerna i inkomstandelama
och i den öppna arbetslöshetsnivån inte var särskilt stora under de studerade
tidsperioderna.

En uppdatering av dessa studier med tillägg för data under perioden 1991-
1994 har genomförts i denna analys. Trots den kraftigt stigande nivån på
arbetslösheten under dessa år och den samtidigt ökande inkomstspridningen
kan något stabilt samband mellan inkomstandelar och den öppna arbetslös-
hetens nivå inte påvisas. Resultatet skulle delvis kunna förklaras av att
arbetslöshetsstöden fram till 1994 var relativt höga och att socialbidrag fyller
ut inkomsterna bl.a. för dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning.

En aktuell studie bestyrker denna bild. Den visar att inkomstfördelningarna
i de nordiska länderna var överraskande opåverkade av den höjda arbetslös-
heten (1). Danmark som haft en hög arbetslöshet i mer än 20 år har en
inkomstfördelning som inte är mycket ojämnare än i övriga nordiska länder.
En beräkning av andel med arbetslöshetsersättning i olika decilgrupper för
1990-1992 i Sverige pekar på att arbetslöshetsrisken 1990 var ojämnt
fördelad men att den kraftiga ökningen var jämnare fördelad. Dessutom visas
att de som inte var arbetslösa men hörde till lägre kvintiler 1990 fick påtagligt
ökade inkomster när de blev arbetslösa 1991. Resultaten tyder enligt
forskarna på att de förhållandevis generösa arbetslöshetsunderstöden och
eventuellt också en jämnare fördelad arbetslöshet under 1990-talet har
motverkat arbetslöshetens annars negativa inverkan på inkomstfördelningen.

De tidigare redovisade resultaten från uppdelningen i grupper tyder också
på att det är sysselsättningens fördelning i vid mening, snarare än nivån på
den öppna arbetslösheten, som påverkar inkomstklyftorna. Som nämnts pekar
kalkylerna på att den ökade inkomstspridningen under perioden 1991-1994
delvis förklaras av att andelen hushåll med helårs- och heltidsarbete
respektive hög förvärvsgrad minskat kraftigt.

Som påpekats i många sammanhang tidigare (se t.ex. prop. 1991/92:100
bil 1.4) medför dock den höga arbetslösheten välfärdsförluster i många andra
avseenden. Med längre arbetslöshetstider försämras den enskildes kompetens,
vilket kan minska individens framtida inkomster. Det kan leda till att
fördelningen av livsinkomster blir mer ojämn. Särskilt en hög långtidsarbets-
löshet kan åtminstone på längre sikt förväntas medföra en mer ojämn
fördelning av livsinkomstema. Generationer som möts av hög och långvarig
arbetslöshet efter skolan kan missgynnas, vilket således även kan innebära
ökade klyftor mellan olika generationer. Ett stort antal studier har dessutom
visat att långvarig arbetslöshet ökar risken för allvarliga sjukdomar.

Den kanske allvarligaste fördelningseffekten torde dock vara att de höga
utgifterna för arbetslösheten tvingar fram stora besparingar i andra sociala
välfärdssystem. Effekterna av detta kommer dock inte att kunna beskrivas
förrän SCB:s undersökningar blir klara för 1996, dvs. först under 1998.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

28

4 Sverige jämfört med andra länder

En viktig grund för en bedömning av utvecklingen i Sverige är om de ökade
inkomstklyftorna är en specifik svensk företeelse eller om trenderna är mer
generella. Diskussionen om olika förklaringar gynnas naturligtvis om man har
tillgång till grundliga undersökningar från flera länder. Intresset för
internationella jämförelser av inkomstfördelningen har ökat avsevärt (13).
Möjligheterna till studier har ökat väsentligt genom uppbyggnaden av en
omfattande internationell databas med olika länders egna undersökningar av
hushållens inkomster inom Luxembourg Income Study (LIS). I LIS har ett
omfattande arbete lagts ned på att göra ländernas undersökningar jämförbara.

4.1 Lönespridningen i OECD-ländema

Sverige har en internationellt sett jämn fördelning av lönerna, dvs. lön per
arbetad timme. I Sverige hade 1991 enligt OECD:s sammanställningar den
tiondel med högst löner ca 55 procent högre lön än medianlönen, vilket kan
jämföras med 99 procent i Frankrike, 85 procent i Storbritannien, 71 procent
i Australien, 68 procent i Finland och 61 procent i Tyskland. Låga löner,
definierat som under 2/3 av medianlönen för heltidsarbetande, förekommer
bland ca 5 procent av de svenska löntagarna, mot 25 procent i USA, 19
procent i Storbritannien, 14 procent i Australien, 13 procent i Frankrike och
Tyskland. Även om lönestatistiken har brister när det gäller jämförbarhet,
tyder detta på stora olikheter i OECD-ländemas lönestruktur.

Lönespridningen ökade under 1980-talet, både i Sverige och i flertalet
andra OECD-länder. Den ökade lönespridningen anses främst bero på att de
med högst löner drog ifrån övriga. Resultaten har fört med sig olika
antaganden om vad som kan orsaka denna till synes ganska gemensamma
trend. Man har pekat på särskilt den teknologiska förändringen med ändrad
efterfrågan på personer med olika utbildning, konkurrensen från låglönelän-
der, reformer på arbetsmarknaden samt en försvagning av fackföreningarna
i många länder.

Översikter av forskningen i olika länder pekar på att den ökade lönesprid-
ningen framför allt förklaras av höjda s.k. utbildningspremier, dvs. välut-
bildade fick efterhand under 1980-talet relativt högre löner (7,13,25). Även
yrkeserfarenheter förefaller ge allt högre betalning. Bakom dessa förändringar
ligger komplexa processer, t.ex. förändringar i utbud och efterfrågan på
välutbildad arbetskraft och omläggningar i lönebildningen.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

29

Tabell 4.1 Lönespridningen 1979-1995. Årlig förändring av femårsmedelvärde för Prop. 1996/97:1
kvoten mellan lönen i decilgrupp 9 resp, decilgrupp 1 jämfört med medianlön. Bilaga 4
Procent

Land

1979-1989

1989-senaste år

D9/D5

D5/D1

D9/D1       D5/D1

Sverige

0,02

0,01

0,03

0,00

Australien

0,02

0,02

0,06

-0,04

Finland

0,03

0,00

-0,02

-0,10

Frankrike

0,02

-0,01

0,01

0,00

Tyskland

0,01

-0,12

-0,03

-0,08

Storbritannien

0,09

0,05

0,03

0,02

Källa: Employment Outlook, July 1996, OECD

En ny studie från OECD visar att lönespridningen inte fortsatt att öka
hittills under 1990-talet, med undantag för i USA och Storbritannien. Vissa
länder har t.o.m. erfarit minskade löneklyftor de senaste 5-10 åren, bl.a.
Kanada, Finland och Tyskland. I Sverige har lönespridningen, exempelvis
spridningen i arbetsinkomster för helårs- och heltidsanställda, fortsatt att öka
något fram to.m. 1994, även nu främst genom lönehöjningar i den övre delen
av lönefördelningen (16). Det är inte klarlagt i vilken grad de ökande
klyftorna i olika länder beror på att sammansättningen av löntagarna ändrats
exempelvis som följd av att den ökade arbetslösheten i första hand drabbar
löntagare i den nedre delen av lönefördelningen.

4.2 OECD: s internationella jämförelse

Som redovisats kortfattat i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) visar OECD:s internationella jämförelse av inkomstfördelning-
en att Sverige i likhet med de övriga nordiska länderna i slutet av 1980-talet
hade en jämnare fördelning av de ekonomiska resurserna än andra OECD-
länder (3). Det beror både på en mindre spridning av löner och arbetstider än
i andra länder men också på de stora utjämningseffekterna av skatter och
transfereringar (3, 5). De 10 procent mest välbeställda hushållen hade i t.ex.
USA, Storbritannien och Australien 4-6 gånger högre ekonomisk standard än
de 10 procent ekonomiskt svagaste hushållen (decilkvoten). I de nordiska
länderna var motsvarande siffra ca 2-3 gånger. Dubbelt så många hushåll
hade inkomster under 50 procent av medianinkomsten i t.ex. USA, Storbri-
tannien och Australien jämfört med i de nordiska länderna. Huvudresultaten
av OECD-studien sammanfattas i tabell 4.2.

30

Tabell 4.2 Inkomstspridningen i vissa OECD-länder i slutet av 1980-talet samt årlig Prop. 1996/97:1
förändring av Gini-koefGdenten. Justerade disponibla inkomster.                  Bilaga 4

Land (mätår)

Decilkvot

Andel under 50 % av
medianinkomst

Gini-
koefficient

Årlig förändring
av Gimkoef.

Sverige (81,87)

2,72

7,6

0,220

+ 0,004

Finland (87,90)

2,59

5,0

0,207

+ 0,003

Norge (79,86)

2,93

7,3

0,234

+ 0,002

Belgien (85,88)

2,79

4,7

0,235

+ 0,002

Nederländerna (83,87)

2,85

4,9

0,268

+ 0,005

Kanada (81,87)

4,02

12,2

0,289

+ 0,001

Australien (81,85)

4,01

12,3

0,295

+ 0,002

Frankrike (79,84)

3,48

7,5

0,296

0

Storbritannien (79,86)

3,79

9,1

0,304

+ 0,005

USA (79,86)

5,94

18,4

0,341

+ 0,005

Källa: Atldnson, Rainwater, Smeeding: Income Distribution in OECD Countries. OECD
1995

Anm: Andelen hushåll under 50 % av medianinkomst i Sverige överskattas på grund av
att hemmavarande ungdomar räknas som egna hushåll.

Inkomstspridningen ökade under 1980-talet i flertalet av de länder där det
finns undersökningar. Sverige hör till de länder där den årliga ökningen av
Gini-koefficienten var relativt hög. Även decilkvoten och andelen låginkomst-
hushåll (under 50 procent av medianinkomsten) ökade relativt mycket.

OECD-studien avser olika mätår och åtskilliga skillnader kvarstår mellan
ländernas olika undersökningar men huvudresultaten betraktas allmänt som
robusta.

4.3 Uppdelning av inkomstspridningen

Inkomstspridningen ökade således under 1980-talet bl.a. i Sverige, Storbritan-
nien, USA och Tyskland medan den var i stort sett oförändrad i Kanada. De
ökade inkomstklyftorna kan inte i något av dessa länder förklaras av
befolkningsförändringar (10). Däremot förefaller förändringar i skatte- och
transfereringssystemen ha bidragit till ökade inkomstklyftor i Sverige, USA
och Storbritannien medan dessa system medverkat till minskad spridning i
Kanada och Tyskland. Ökad spridning av arbetsinkomster har i alla länder
bidragit till ökade klyftor.

Den ökade inkomstspridningen i Storbritannien under 1980-talet kan
dessutom delvis förklaras av ökad förvärvsgrad bland gifta och samboende
kvinnor och ett ökat antal hushåll som försöijer sig som egenföretagare (21).

Utvecklingen i Kanada 1981-1987, Nederländerna 1983-1987, Storbritan-
nien 1979-1986, USA 1979-1986 och Sverige 1981-1987 uppvisar vissa
gemensamma trender men också stora skillnader (22). Inkomstspridningen

31

var enligt alla spridningsmått mycket låg i Sverige men den årliga ökningen
var samtidigt hög. I länder där inkomstklyftorna ökade, förklaras ökningen
främst av större spridning av arbetsinkomster och att en ökad andel kvinnor
förvärvsarbetar. Det finns dock stora skillnader mellan länderna bl.a. i hur
förändringar i egenföretagande, kapitalinkomster, skatter och transfereringar
påverkat utvecklingen. Sverige avviker tydligt från de andra länderna genom
att ökade kapitalinkomster i betydande grad bidrog till den ökade spridningen.
En viktig observation i flera studier är att få av förändringarna är statistiskt
signifikanta.

4.4 Inkomstspridningen under 1990-talet

Forskningen som baseras på databasen för internationella jämförelser (LIS)
har ännu inte klarlagt trenderna i inkomstfördelningen hittills under 1990-
talet De studier som finns fram till 1991-1992 pekar dock på att inkomstklyf-
torna fortsätter att öka i många länder, dock inte i alla (11,13).

Samma trend visar statistiken från de årliga undersökningarna i flera
länder, som dock inte är fullt jämförbar. Det finns åtskilliga olikheter i
mätmetoder och inkomstbegrepp varför man inte kan jämföra nivåer m.m.
Trenderna i ländernas Gini-koefficienter för disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda bör dock i stora drag kunna jämföras.

De nordiska länderna har som nämnts en i internationell jämförelse jämn
fördelning av den ekonomiska standarden. Det finns ett flertal möjliga
förklaringar. Alla nordiska länder har omfattande socialförsäkringssystem och
hög förvärvsfrekvens bland kvinnor och utbildningsskillnadema är små osv.

I Danmark tyder forskningen på att inkomstspridningen bland hushåll 20-
64 år minskade under 1980-talet fram t.o.m. 1987, trots en ökad arbetslöshet
(1). Under 1990-talet kan endast en svag ökning iakttas. Norge förefaller ha
haft en utveckling som är lik den i Sverige (diagram 4.1). En viktig förklaring
till den ökade inkomstspridningen i Norge anses vara ökningen av antalet
studenter under mitten av 1980-talet. Deras inkomster är låga och bidrar
därmed till ökade inkomstklyftor.

Ökningen av inkomstspridningen i Norge under 1994 beror bl.a. på att
realisationsvinsterna av aktieförsäljningar ökade starkt. Enligt statistiken
tillföll ca 91 procent av inkomsterna av aktieförsäljningarna de 5 procent av
inkomsttagarna med de högsta inkomsterna. I Finland har inkomstsprid-
ningen sedan mitten av 1980-talet varit i stort sett oförändrad. År 1993 ökade
dock spridningen relativt mycket.

I Storbritannien har inkomstspridningen trendmässigt ökat sedan mitten
av 1980-talet fram till 1992. Under 1993 är den totala inkomstspridningen
oförändrad. Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet anses som
nämnts bero bl.a. på ökad lönespridning och ökad inkomstspridning bland
egenföretagama (21). Även i US4 har inkomstspridningen ökat trendmässigt.
En av de viktigaste förklaringarna anses vara att reallönerna minskat för dem
med låg utbildning (25).

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

32

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Diagram 4.1 Trenden i inkomstspridningen i vissa OECD-länder 1986-1994 enligt
Gini-koeffiaenten för disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda

Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland, Institute for
Fiscal Studies, Storbritannien samt från Gottschalk/Smeeding, USA (13).

Anm: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då olika
mätmetoder tillämpas.

Vid en jämförelse av de 10 procent som har den högsta ekonomiska stand-
arden med de 10 procent med lägst standard (decilkvoten) har spridningen
ökat i Sverige och Norge sedan mitten av 1980-talet. I Danmark har kvoten
minskat under slutet av 1980-talet och i Finland har kvoten minskat ända fram
till 1992 varefter den steg något. I Storbritannien har kvoten stigit från mitten
av 1980-talet fram till 1991 och därefter sjunker den något.

5 Sammanfattning och kommentarer

Naturligtvis väcker de ökade inkomstklyftorna särskilt under de senaste åren
många frågor om de bakomliggande orsakerna. Det är angeläget att bedöma
om de ökande klyftorna är bestående eller knutna till den ekonomiska krisen,
om de är typiska i moderna industriländer eller endast finns i vissa länder, om
de drivs av minskad omfördelning i de offentliga systemen, beror på
hushållens val av exempelvis arbetstider etc. eller har andra orsaker.

För att man rätt skall kunna värdera förändringarna måste man känna till
något om vilka processer det är som minskar respektive ökar klyftorna. Ökade
inkomstklyftor som beror på att spridningen av timlöner stiger kraftigt kan
kanske bedömas på ett sätt medan en ökad spridning av arbetsinkomsterna
som beror på att hushållen delvis får möjlighet att välja andra arbetstider kan
betraktas på ett annat sätt Om klyftorna vidgas för att kapitalinkomsterna blir
högre och mer koncentrerade kan det uppfattas oroande medan om det är

33

pensionerna som skapar klyftor kan det möjligen bedömas annorlunda.

Tillgången till statistiska undersökningar och underlag om utvecklingen av
inkomstfördelningen i Sverige och internationellt har ökat väsentligt under
senare år. Tyvärr finns det emellertid ingen samlad analys till ledning för en
bedömning. Ett grundläggande problem vid olika analyser är att ekonomiska
och andra teorier bakom de processer som bestämmer inkomstfördelningen
inte är särskilt väl utvecklade (2). Dels beror det på att många i sig kompli-
cerade processer samverkar för att generera och fördela faktorinkomstema,
främst löner och kapitalinkomster, dels för att de offentliga systemen griper
in med en omfattande reglering och omfördelning vars egentliga effekter -
dvs. jämfört med en ekonomi utan omfördelning och reglering - är mycket
svåra att bedöma.

Detta innebär att följande sammanfattning och kommentarer naturligtvis
inte kan göra anspråk på att ge några slutliga bedömningar, utan skall ses som
ett försök till en syntes av vad som framkommit vid den genomgång av
statistik, forskningsrapporter och de kompletterande analyser som nu
genomförts.

Har inkomstklyftorna ökat ?

Frågan kan uppfattas som något besynnerlig mot bakgrund av att SCB:s
omfattande statistik och flera forskningsrapporter så otvetydigt fastslår att
inkomstspridningen har ökat. De beräkningar som nu genomförts av
individernas realjusterade inkomster, om än schablonmässiga och stiliserade,
ger dock anledning till en viss försiktighet i bedömningen. I en strikt
definition av ekonomisk standard kan man endast räkna in kapitalinkomster
som motsvarar ökningen av den reala förmögenheten (6). Det är uppenbart
att statistiken över hushållens nominella inkomster, där inkomster från räntor,
realisationsvinster o.d. inräknas oavsett inflationen, ofta överskattar
inkomstspridningen vissa år. Risken är stor att nominellt beräknade
kapitalinkomster under samhällsekonomiska ”bubblor” överskattar inkom-
sterna i ett mer långsiktigt perspektiv. Därmed kan en nominell beräkning ge
en vilseledande bild av den bakomliggande utvecklingen av realjusterade
inkomster.

Hittills har endast en känslighetsanalys genomförts. Liknande resultat finns
dock i utvärderingen av skattereformen. De nya beräkningarna är inte
tillräckligt väl utvecklade för att ompröva bilden av ökade inkomstklyftor. De
ger dock tydliga indikationer att inkomstspridningen för individernas
realjusterade inkomster, vilket från välfärdssynpunkt kan vara ett mer
relevant mått, inte ökat lika mycket som visas i den officiella statistiken över
hushållens nominella inkomster. Den ökning som inträffat i de välbeställdas
andel av de disponibla inkomsterna kan således delvis visa sig vara ett resultat
av att kapitalinkomster beräknas nominellt och inte realjusterat och en effekt
av hushållens anpassning till ändrade skatteregler.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

34

Viktiga strukturförändringar

ökningen av inkomstklyftorna kan således vara överskattad. Däremot är de
förändringar som inträffat i relativ ekonomisk standard mellan olika grupper
genomgripande.

Den mest slående förändringen är de växande klyftorna mellan hushåll i
olika faser av livet, mellan ungdomar och äldre, mellan den tid man har bam
och tiden därefter osv. I själva verket är dessa förändringar i sig viktiga
förklaringar till de allmänt ökande inkomstklyftorna. Det bör också noteras
att dessa förändringar till stor del beror på offentliga beslut, exempelvis om
att förlänga skoltiden, om familjepolitikens och studiestödens utformning,
pensionernas följsamhet till den allmänna ekonomiska utvecklingen, hur
besparingarna i transfereringarna utformas etc.

Den andra centrala förändringen är att antalet hushåll med höga
inkomster av arbete och kapital har ökat, även med hänsyn till de statistiska
omläggningarna vid skattereformen. Även under de ekonomiska krisåren
1991-1994, då flertalet hushåll fått minskade disponibla inkomster, har
antalet med höga inkomster ökat något. Eftersom detta till stor del förklaras
av de höga kapitalinkomsterna 1994 är det som nämnts osäkert om föränd-
ringen blir bestående.

Olika perioder - olika förklaringar

Inkomstklyftorna i individernas nominella inkomster har således ökat sedan
början av 1980-talet. Forskningen och de kompletterande analyserna ger
grund för ett antal slutsatser om utvecklingen.

Den första är att olika faktorer förklarar utvecklingen under skilda perioder
(21,22). Det är således inte så att en eller några enstaka faktorer driver fram
ökade klyftor både under 1980-talet och under senare år. Man kan uppenbar-
ligen inte skylla de växande inkomstklyftorna på t.ex. endast arbetslösheten.

Den andra slutsatsen är att faktorer som under vissa perioder medverkar
till en utjämning av inkomsterna, under andra perioder verkar i motsatt
riktning. Som exempel kan nämnas hushållens ändrade sysselsättningsgrad
(årsarbetstider), som 1975-1983 medverkade till en jämnare inkomst-
spridning, men under 1983-1990 snarare ökade inkomstspridningen.

Några orsaker kan uteslutas

Vid en bedömning av utvecklingen är det egentligen lika viktigt att kunna
utesluta vissa förklaringar, som att kunna få stöd för andra. De senaste årens
forskning och de kompletterande beräkningarna kan ge vägledning.

Andrad sammansättning av befolkningen har inte medverkat till ökade
inkomstklyftor. De befolkningsförändringar som inträffat - ökad andel äldre,
fler ensamboende, ökat barnafödande osv. - kan indirekt påverka fördelningen
genom att skatter och sociala transfereringar höjs. Med svaga sociala
skyddsnät skulle sådana förändringar direkt medföra ökade klyftor i

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

35

ekonomisk standard. Befolkningsförändringarna har dock inget direkt
förklaringsvärde, inte heller till utvecklingen under 1990-talet. Resultatet kan
tolkas si att, trots att sädana förskjutningar inträffat, har befolkningsförän-
dringar fram to.m. 1994 kompenserats ganska väl av skatte- och socialförsäk-
ringssystemen. Den ökade andelen invandrare har fram till 1991 inte heller
någon nämnvärd effekt på utvecklingen (15). Effekterna av den kraftigt ökade
invandringen efter 1991 har dock inte studerats.

De ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män har utjämnats
påtagligt under de senaste 20 åren och de finns inga tecken på att skillnaderna
i disponibla inkomster ökar under krisåren. De ökade inkomstklyftorna beror
således inte på ökade skillnader mellan kvinnor och män.

De ökade inkomstklyftorna kan inte heller till någon väsentlig del
förklaras av ökade skillnader mellan olika regioner. Stora strukturföränd-
ringar har inträffat i näringslivet under de senaste 20 åren med bl.a. minskad
sysselsättning i tillverkningsindustrin, basnäringarna jord- och skogsbruk
samt gruvindustrin och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Till den del
strukturförändringar inom industrin och näringslivet återspeglas i regionala
förändringar kan också sådana förklaringar antas ha mindre tyngd.

Ändrad andel egenföretagare, som i flera länder överraskande visat sig
delvis förklara en ökad spridning, förefaller i nu genomförda analyser inte ha
haft någon påtaglig effekt på inkomstspridningen i Sverige.

Den kraftigt ökade öppna arbetslösheten förefaller fram till 1994, något
förbryllande, inte påtagligt ha bidragit till ökade inkomstklyftor. Olika
analysmetoder i Sverige och jämförelser med de andra nordiska länderna
tyder på att de ekonomiska trygghetssystemen ganska väl skyddat de
arbetslösa mot de direkta effekterna av inkomstförlusterna. Arbetslösheten
leder till stora och bekymmersamma inkomstförluster för de hushåll som
drabbas. Arbetslösheten medför därför en stor omflyttning av hushållen i
inkomstfördelningen; de utan arbete sjunker nedåt medan de som har kvar sitt
arbete relativt sett stiger i fördelningen. Genom arbetslöshetsstöd och
socialbidrag minskas dock denna omflyttning. Som påpekats tidigare finns det
dock all anledning att hysa oro för den höga arbetslöshetens långsiktiga
inverkan på fördelningen av inkomster och välfärd.

Vidare förefaller förändringarna i inkomstförsäkringar och skattefria
bidrag, främst barnbidrag och bostadsbidrag, inte annat än marginellt ha
motverkat de ökade inkomstklyftorna sedan 1983. Barnbidrag och bostads-
bidrag, inkomstförsäkringar vid sjukdom, arbetslöshet osv. är centrala delar
i de offentliga systemen för omfördelning. De svarar också för en betydande
del av den totala utjämningen av hushållens ekonomiska standard (18). Ökade
bam- och bostadsbidrag förklarar också varför skattereformen enligt
utvärderingen var i stort sett fördelningspolitiskt neutral (6). Ett visst ökat
bidrag till utjämning kan skönjas under 1990-talet, men det förklaras främst
av att hushåll som är beroende av inkomstförsäkringar och bidrag - exempel-
vis ensamföräldrar, arbetslösa osv. - har förflyttats till den nedre delen av
inkomstfördelningen.

Slutligen, till den del inkomstklyftorna har ökat som följd av att inkomster
mäts effektivare efter skattereformen, så speglar detta inte den faktiska
utvecklingen. I åtskilliga sammanhang sammanläggs inkomstfördelningens

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

36

utveckling före och efter skattereformen, utan att man beaktar omläggningen
av statistiken 1991. Som redovisats tidigare medför detta att ökningen av
inkomstklyftorna överskattas - och att inkomstspridningen underskattades
före 1991.

Förklaring 1: Löneinkomsterna

Sammanvägningen av olika forskningsresultat och nu genomförda beräkning-
ar pekar på att förändringar i fördelningen av löneinkomster delvis torde
förklara utjämningen fram till 1983 och de ökande inkomstklyftorna de
senaste 10 åren. Fördelningen av löneinkomster bestäms av hushållens
sysselsättningsgrad (årsarbetstider) och av spridningen i timlöner och
samspelet dem emellan.

Sysselsättningen och fördelningen av antalet arbetade timmar har i alla
analyser ett avgörande inflytande. Detta mäts i undersökningarna genom
antalet personer som heltidsarbetar, deltidsarbetar, studerar, har förtida
pension, är arbetslösa osv. Utjämningen under 1975-1983 förklaras delvis av
jämnare fördelning av arbetstiderna, delvis förmodligen av en minskad sprid-
ning av timlönerna. Under perioden 1975-1983 ökade framför allt deltids-
arbetet bland gifta och samboende kvinnor medan andelen heltidsarbetande
gifta respektive ensamboende män sjönk. Arbetsinkomsterna (dvs. inklusive
sjuk- och föräldraförsäkring) blev mer jämnt fördelade. Den ekonomiska
standarden för heltidsarbetande och deltidsarbetande hushåll utjämnades.

De ökade inkomstklyftorna under 1980-talet förklaras i stället av en ökad
spridning inom grupper med olika sysselsättning. Löner och även närings-
inkomster blev mer ojämnt fördelade. Den viktigaste förändringen i
sysselsättningen fram till slutet av 1980-talet är den ökade förvärvsgraden
bland gifta/samboende kvinnor, den ökande andelen studerande ungdomar
under 25 år samt ökningen av antalet förtidspensionärer. För övriga grupper
har förändringarna varit förhållandevis mindre. Under konjunkturuppgången
i slutet av 1980-talet valde alltfler gifta/samboende kvinnor att öka sina
årsarbetstider, särskilt heltidsarbetet ökade. Det finns åtskilliga indikationer
på att de ökande inkomstklyftorna under 1980-talet till inte obetydlig del kan
förklaras av dessa förändringar i hushållens val av arbetstider, studier m.m.
Bakom dessa förändringar ligger i sin tur många andra faktorer: högkonjunk-
turen, den utbyggda offentliga tjänstesektorn, den ökade tillgången till
barnomsorg osv.

De ökade inkomstklyftorna hittills under 1990-talet förklaras delvis av att
hushållens sysselsättning minskat och att arbetstiderna ånyo blivit avsevärt
mer ojämnt fördelade. Andelen heltidsarbetande hushåll har minskat
drastiskt. Visserligen har spridningen i löneinkomster ökat något, men
eftersom lönernas andel av hushållens inkomster minskar så bidrar lönesprid-
ningen i mindre utsträckning till de ökande klyftorna. Antalet studerande och
förtidspensionärer har fortsatt att öka kraftigt. Många personer, inte minst
kvinnor, arbetar mindre än de skulle vilja, utan att de räknas som arbetslösa.

Analyserna pekar på att det framför allt är en minskad sysselsättning för
ungdomar under 30 år som bidrar till en ökad inkomstspridning. Sysselsätt-

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

37

25 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1

ningen bland ungdomar minskar sedan årtionden genom att allt fler ungdomar
studerar allt längre.6 Under 1990-talet minskar den också som följd av den
höga arbetslösheten. Ungdomar som tidigare kunde arbeta heltid, under
sommarlov eller extra under studierna tvingas nu oftare till tillfälliga och
kortvariga arbeten eller blir utan jobb. Många har låga bidrag vid arbetslöshet
eftersom de inte hunnit kvalificera sig i arbetslöshetsförsäkringen.

Det är således framför allt det stora fallet i sysselsättningen som tillsam-
mans med ökade kapitalvinster och höjda pensioner bidrar till ökade
inkomstklyftor. Inkomstklyftorna mellan grupper med olika sysselsättning har
dock inte ökat nämnvärt.

En ökad lönespridning, dvs. spridning i timlöner, torde ha bidragit till
ökade inkomstklyftor under 1980-talet. En viktig förklaring till ökade
löneskillnader synes vara att högre utbildning betalades bättre. Under 1990-
talet hittills är lönespridningens bidrag till utvecklingen mindre tydlig.
Troligen har en ökning avtopplönema spelat en viss roll, särskilt under 1991-
1994. Sammansättningen i olika kollektiv har emellertid förändrats betydligt
som följd av den höga arbetslösheten. Det är därför svårt att bedöma till
vilken del förändringar i lönespridningen beror på ändrad sammansättning
respektive förändringar i timlönerna samt om förändringarna kan väntas bli
bestående.

Förklaring 2: Höjda pensioner

En annan viktig förklaring till förändringarna i inkomstfördelningen är de
stora ökningarna av pensionerna som inträffat de senaste 20 åren. Höjda
grundpensioner, generösare bostadsstöd och särskilt ATP-systemets
”mognad” är en viktig förklaring till utjämningen av inkomstklyftorna fram
till slutet av 1970-talet (9, 15, 17). De olika beräkningarna som nu genom-
förts tyder på att de utbyggda pensionerna tillsammans med ökad och jämnare
fördelad sysselsättning var en av huvudförklaringarna till utjämningen. Den
ökade inkomstspridningen under 1980-talet förefaller inte nämnvärt ha
påverkats av de fortsatt höjda pensionerna.

Under den ekonomiska krisen under 1990-talet har hushåll i förvärvsaktiv
ålder fått betydande sänkningar av den ekonomiska standarden till följd av
minskad sysselsättning och olika förändringar i skatte- och transfererings-
systemen. Samtidigt fick allt fler pensionärer allt högre ATP-pensioner.
Pensionärerna berördes inte heller lika mycket av besparingarna (26). Det
medförde att pensionärerna som grupp fick en relativt gynnsam utveckling.
Analyserna av utvecklingen 1991-1994 har visat att ökade pensioner inte
längre bidrar till en utjämning, utan kan vara en av förklaringarna till den

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

6 Många ungdomar studerar numera också för att de inte kan få ett arbete. Det behövs
därför fördjupade analyser innan man kan bedöma till vilken del den minskade ekono-
miska standarden bland ungdomar är ett fördelningspolitiskt problem eller en naturlig
följd av längre studier.

38

ökade inkomstspridningen. Denna effekt beror delvis på att lönernas andel av
inkomsterna har minskat. Som påpekats tidigare är analysen statisk. Den
beaktar således inte den utjämning som finns i det offentliga pensionssystemet
jämfört med ett mer marknadsbaserat system.

Förklaring 3: Ökade kapitalinkomster

Kapitalinkomster, dvs. räntor, utdelningar, realisationsvinster o.d., utgör en
allt viktigare del av hushållens disponibla inkomster. Kapitalinkomsterna blir
dessutom allt mer koncentrerade. Det förklarar delvis varför välbeställda
hushåll vaije år disponerar en allt större del av de samlade inkomsterna (18,
27).

Nu genomförda beräkningar pekar på att den ökade inkomstspridningen
särskilt under 1990-talet till stor del förklaras av höjda och alltmer
koncentrerade kapitalinkomster. Används vissa analysmetoder förklarar detta
i stort sett hela ökningen, med andra metoder förklaras största delen.

Ett problem vid bedömningen av dessa resultat är att de använda HINK-
databasema baseras på urvalsundersökningar. Det är få hushåll i urvalen som
har höga kapitalinkomster, varför förändringar av bidraget till inkomstsprid-
ningen mellan olika år i denna inkomstkälla har låg statistisk precision (22).
Andra analyser baserade på större urval bekräftar dock ökningen av
kapitalinkomsterna (27).

Ett annat centralt problem vid bedömningen gäller om kapitalinkomsterna
faktiskt ökar realjusterat eller inte. Känslighetsberäkningama av realjusterade
disponibla inkomster tyder på att kapitalinkomsternas bidrag till den ökade
inkomstspridningen kan vara överskattat. Det behövs dock ytterligare
undersökningar innan detta kan säkerställas. Beräkningarna ger dock
indikationer på att ökningen av inkomstklyftorna kan vara överskattad.

Förklaring 4: Ändrade inkomstskatter

Analyserna indikerar att vid alla större förändringar i inkomstklyftorna
under de senaste 20 åren har ändrade inkomstskatter haft ett inte obetydligt
relativt förklaringsvärde. När arbetsinkomsterna blev mer jämnt fördelade
1975-1983 motverkades detta av att skatterna bidrog till ökad spridning
genom en minskad progression. I någon mån förklaras det av omläggningen
av skatterna 1983. Omvänt, när arbets- och kapitalinkomsterna på nytt blev
mer ojämnt fördelade under 1983-1990 så kompenserades detta delvis av
inkomstskatterna genom en ökad faktisk progression. Denna effekt kan dock
delvis vara skenbar genom att åtskilliga inkomster, särskilt bland välbeställda
hushåll, inte inräknades eller räknades till lågt värde i den officiella statistiken.
I och med skattereformen minskade marginalskatterna. Den ökade spridning-
en i arbetsinkomster och genom pensioner efter 1991 utjämnas inte längre
lika påtagligt av skatterna. Från 1993 ökar dock något skatternas utjämnande
bidrag. Sammantaget förefaller dock ändringar i inkomstskatterna haft mindre

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

39

inflytande på de förändringar som inträffat i inkomstfördelningen än t.ex. den
ökade spridningen i löner och kapitalinkomster.

Globala eller nationella trender

Eftersom många länder förefaller uppleva en likartad ökning av inkomstklyf-
torna har man sökt förklaringarna i världsekonomin. Det kan vara frågan om
en ökad global konkurrens om investeringar. Produktion som tidigare
sysselsatt många med låg utbildningsnivå tenderar att flytta till länder med
lägre löner. Det kan vara den globala teknologiska utvecklingen som skapar
allt fler innovationer som ersätter enkla arbeten. Övergången från industri-
samhället till tjänste- och informationssamhället kan leda till en obalans under
många år i efterfrågan på arbetskraft med olika kunskaper. Den höga
realräntan i många länder kan i sig negativt påverka de investeringar som
eljest skapar arbeten med måttlig avkastning. Det kan vara en kombination av
alla dessa processer som medför en ökad efterfrågan på dem med hög
utbildning och en minskad på dem med lägre och att utbildning medför
relativt högre lön (7,13).

Denna differentiering i efterfrågan på olika arbetskraft kan leda till ökade
löneskillnader. Under 1980-talet ökade lönespridningen som nämnts i många
länder. Det antas allmänt ha haft en stor betydelse, inte minst eftersom
lönerna utgör en så stor del av hushållens totala inkomster. Ökade inkomster
av kapital anses också bidra till främst att de mest välbeställda hushållen har
fått en särskilt gynnsam utveckling av sin ekonomiska standard. De med lägre
utbildning kan också få ökade svårigheter att få arbete, vilket kan bidra till
ökande inkomstklyftor.

Det finns åtskilliga indikationer i de internationella jämförelserna av
lönespridning och inkomstfördelning som pekar på att de globala förändring-
arna kan ha betydelse, t.o.m. stor betydelse, för den långsiktiga utvecklingen
av inkomstklyftorna i olika länder. Samtidigt finns det fortfarande stora
skillnader i fördelningen av ekonomiska resurser mellan olika länder - i
andelen låginkomsttagare, de välbeställdas andel av de disponibla inkomst-
erna, den allmänna inkomstspridningen osv. Vissa länder som haft hög
arbetslöshet i många år har en jämn inkomstfördelning, i andra länder skylls
de växande klyftorna på arbetslösheten. Ju fler år och ju fler länder som kan
jämföras, desto tydligare blir det att förändringar i löne- och inkomstfördel-
ning i olika länder inträffar vid skilda tidpunkter, har olika utseende och
relativ storlek. Det är inte korrekt att påstå att de finns en generell trend till
kraftigt ökade inkomstklyftor (2, 13, 29). Utjämningen genom offentliga
skatter och sociala transfereringar skiljer sig markant mellan länderna. I
många länder har omfördelningen genom skatter och transfereringar minskat
som följd av skattereformer och besparingar i socialpolitiken, i andra länder
förefaller skatter och transfereringar ha motverkat trenden till ökad lönesprid-
ning.

Om man beaktar att den ekonomiska standarden är betydligt jämnare
fördelad i Sverige och i övriga nordiska länder jämfört med många andra
länder framstår den ökning som inträffat inte som särskilt dramatisk, särskilt

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

40

efter det att man räknat bort den skenbara ökningen som följde med
omläggningen av statistiken efter skattereformen. I de nordiska länderna har
man t.o.m. 1994 i stort sett lyckats bevara en relativt jämn fördelning av de
ekonomiska resurserna och skydda ekonomiskt svaga hushåll, äldre, bam
m.fl. - även under perioder med hög arbetslöshet och besparingar i de
offentliga välfärdssystemen.

Även om globala förändringar har en stor betydelse pekar de internation-
ella jämförelserna således på att ländernas politik ganska framgångsrikt kan
bromsa trenden till ökande klyftor eller förstärka dem genom omläggningar
i skatte- och transfereringssystemen.

Avslutningsvis skall framhållas att en analys av vilka faktorer som
påverkar utvecklingen av inkomstfördelningen över tiden alltid delvis är
beroende av vilka metoder, definitioner, årgångar m.m. som används. I denna
analys har använts forskningsresultat, officiell statstik och kompletterande
beräkningar med ganska enkla och robusta metoder. Resultat har lagts
samman till en bedömning. Analysen är vidare statisk. Den beaktar t.ex. inte
att skatter och transfereringar kan påverka hushållens sysselsättning och
arbetstider och därmed fördelningen av löneinkomster. Med andra metoder,
definitioner osv. skulle delvis andra bedömningar kunna göras.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

41

26 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1

Underbilaga 4.1 Tabeller och diagram

Bilagetabeil 1.1 Strukturförändringar i inkomstfördelningen. Disponibel inkomst
justerad för försörjningsbörda 1994 samt förändring mellan olika ir i 1994 ärs
priser. Medianinkomster. Individvikter

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

1994
Kronor

1975/1983

Procent

1983/1990

Procent

1991/1994
Procent

Samtliga

87 800

2,6

19,1

-43

Ålder

-24

59100

-8,3

19,5

-20,1

25-34

83 800

-3,0

13,9

-6,1

35-44

83 400

4,0

17,8

-6,4

45-54

109 500

6,3

21,7

-4,1

55-64

119600

9,9

26,6

-2,5

65-74

90 900

21,1

173

2,6

75-

75 700

22,8

9,0

8,4

Familjetyp

Ensam utan bam

86 800

-1,8

12,7

-9,6

Ensam 1 bam

76 500

-9,5

10,9

-5,5

Ensam 2+ bam

62 800

-3,6

5,6

-6,1

Gift/ sambo utan bam

129100

4,0

20,9

-4,7

Gift/ sambo 1 bam

100 900

3,8

18,8

-4,9

Gift/ sambo 2 bam

84 300

2,0

22,6

-5,3

Gift/ sambo 3+bam

70 300

3,7

21,9

-3,8

Ensam ålderspensionär

77 000

19,5

8,3

6,4

Gift/sambo ålderspens

89 700

193

18,0

3,9

Socioekonomisk grupp

Ej facklärda arbetare

88 700

-1,7

15,5

-2,7

Facklärda arbetare

89 600

5,3

17,7

-6,4

Lägre/mellan tjm

101 900

-23

20,8

-4,5

Högre tjänstemän

124 900

3,5

193

-4,9

Företagare/lantbrukare

73 400

-4,7

18,4

-0,5

Övriga, pensionärer

74 900

21,4

11,8

1,6

H-regioner

Stockholm/Södertälje

100 200

-0,8

21,2

-2,2

Göteborg

91 200

4,1

14,7

-1,7

Malmö/Lund/Trelleborg

89 400

-3,4

21,3

-5,6

Större kommuner1

86 400

4,6

18,6

-5,4

Mellanstora kommuner1

84 100

3,4

21,0

-2,9

Mellanstora kom. i glesbygd1 82 400

7,6

14,9

-6,7

Glesbygdskommuner1

81 600

2,5

15,6

-1,4

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
1) Större kommuner: > 90 000 invånare

Mellanstora kommuner: 27 000 - 90 000 invånare
Glesbygdskommuner: < 27 000 invånare

42

Bilagetabeil 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid-
ningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD pä olika grupper. Procentuell
förändring mellan olika är. Individvikter.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Grupp

Procentuell
förändring av
total spridning

Därav:
Inomgrupps-
spridning

Befolknings-
andel

Skillnad i
medelinkomst

Ålder

1975-83

-13

-11

-1

-1

1983-90

20

11

2

7

1991-94

27

21

0

6

Familjetyp

1975-83

-13

-12

2

-3

1983-90

20

12

3

5

1991-94

27

26

1

0

Kvinnor/män(20+ år) 1

1975-83

-45

-37

1

-7

1983-90

-3

-2

0

-1

1991-94

12

13

0

-1

Ålderspensionärer

1975-83

-13

-8

-1

-4

1983-90

20

19

0

1

1991-94

27

28

0

-1

H-region

1975-83

-13

-12

0

-1

1983-90

20

19

0

1

1991-94

27

27

0

0

Hush. syssels.grad

1975-83

-13

4

0

-17

1983-90

20

22

-2

0

1991-94

27

23

5

-1

Hush. syssels.grad 20-64 år

1975-83

-9

4

-2

-11

1983-90

19

26

-5

-2

1991-94

23

12

12

-1

Försörjningsstatus 20-64 år

1975-83

-9

4

-11

-2

1983-90

19

33

-8

-6

1991-94

23

6

12

5

’’ För makar är den disponibla inkomsten fördelad
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

43

Bilagetabeil 1.3 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- Prop. 1996/97:1
ningen av justerad disponibel inkomst enligt variationskoeffidenten resp. Gini- Bilaga 4
koefficienten i olika inkomstkällor för huvudförsörjare (make med högst inkomst)
och make. Procentuell förändring mellan olika är. Individvikter.

Variationskoefficient

Gini-koefficient

1975-1983

1983-1990

1991-1994

1975-1983

1983-1990

1991-1994

Total förändring

-14

58

71

-9

7

13

Därav huvudförsörjare

Lön

-34

16

11

-26

7

-2

Näringsinkomst

-14

7

2

-6

3

0

Pensioner

7

0

6

11

-5

11

Arbetsmarkn. stöd

0

0

-1

0

0

-2

Sjukpenning

0

0

-1

0

0

-2

Skatter

22

-27

-4

14

-5

-4

Därav make

Lön

-6

4

3

-3

1

0

Näringsinkomst

-1

-3

1

-1

0

0

Pensioner

2

1

1

4

0

2

Arbetsmarkn. stöd

0

0

0

1

0

1

Sjukpenning

0

1

-1

0

1

-1

Skatter

1

-25

-2

-1

-1

-1

Hushållet

Kapitalinkomst

1

43

8

1

1

2

Reavinster

8

44

55

1

6

13

Föräldrap. mm

-1

-1

-4

-1

-1

0

Skattefiia bidrag

0

-1

-2

-2

-1

-2

Övrigt

0

1

0

0

0

0

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Bilagetabeil 1.4 Effekter av att räkna hemmaboende ungdomar som eget hushäll
1991 -1994.

Inkl,
kvarboend

Exkl.

e kvarboende

Ökning av Gini-koefficienten, enheter

+0,029

+0,024

Minskning av medianinkomst för ungdomar -24 är, procent

-20,1

-18,0

Ökning av andel med inkomst under 50 procent

av medianinkomst, procent

+ 1,6

+0,8

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

44

Bilagediagram 1.1 Inkomstspridningen 1975-1994 enligt Mean Log Deviation
(MLD). Individvikter.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

MLD

0.16 T

0.06 |

0.04 -

0.02 j-

0.00 ------------ t------t--------i--------t--------t--------t--------t--t—

75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar

Bilagediagram 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid-
ningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD på olika grupper. Procentuell
förändring 1975-1994. Individvikter.

Procent av total spridning
som är mellanspridning
30 r

75    77    79    81    83    85    87    89    91    93 Ar

45

Bilagediagram 1.3. Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid- Prop. 1996/97:1
ningen enligt Gini-koefEdenten av justerad disponibel inkomst i olika huvudinkomst- Bilaga 4
källor. 1975-1994. Individvikter.

Gini

0.5 t

Faktorinkomster

0.3 -

0.2

Gini disp. ink. per ke

0.1 4

0.0 fa

Positiva skattepl. transf.

±

Positiva skattefria transf.

-0.1 ■

-0.2 L                                 Negativa transf.

75    77    79    81    83    85    87    89

46

Underbilaga 4.2 Förklaringar och definitioner

Redogörelsen baseras i stort sett helt på de begrepp och definitioner som
används i SCB:s officiella statistik om hushållens inkomster (HINK). HINK
är en urvalsundersökning som genomförts 1975, 1978, 1980 och därefter
årligen. Den innehåller ca 9 000 - 13 000 hushåll som representerar total-
befolkningen för undersökningsåret. De viktigaste begreppen och definitio-
nerna i HINK redovisas översiktligt nedan (se vidare Be 21 SM 9601, SCB).

Begrepp

Hushåll-, Till hushållet räknas endast urvalspersonen, eventuell
make/maka/sambo samt alla bam under 18 år. Om någon av dessa personer
tillfälligt befinner sig på annan ort på grund av arbete, studier eller liknande
inkluderas de ändå. Alla urvalspersoner som är 18 år eller äldre behandlas
som om de har ett eget hushåll. Det innebär att bl.a. ungdomar som fyllt 18
år men bor kvar hos föräldrarna betraktas som boende i eget hushåll.
Institutionsboende ingår inte.

Huvudförsö>jare:Inde]ning av hushållen i ålder, region, socio-ekonomisk
grupp m.fl. grupper baseras på åldern osv. för den i hushållet som SCB har
klassat som familjeföreståndare. Detta är den i hushållet som har högst
inkomst av tjänst och näring eller högst sysselsättningsgrad. Om någon i
hushållet är egenföretagare eller jordbrukare blir denne huvudförsöijare.

Disponibel inkomst: Hushållens totala inkomster från arbete, kapital och
transfereringar räknas samman efter betald skatt, givet underhållsbidrag samt
återbetalning av studiemedel eller socialbidrag. Den disponibla inkomsten ger
inte någon fullständig bild av hushållets ekonomiska välfärd i vid mening.
Utanför ligger bl. a. värdet av egenproduktion i hemmet och konsumtion av
subventionerade varor och tjänster.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska
standarden i hushåll med olika familjesituation måste den disponibla
inkomsten justeras i förhållande till försötjningsbördan. I redogörelsen
används SCB:s standardjustering som räknar ut hur många s.k. konsumtion-
senheter det finns i varje hushåll. Konsumtionsenhetema baseras på
Socialstyrelsens normer för socialbidrag. Utifrån Socialstyrelsens bedömning
av skäliga levnadsomkostnader tilldelas vaije person i ett hushåll en vikt. En
ensamboende vuxen ges vikten 1,16, samboende vuxna 1,92, bam i åldern
0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66 samt bam i åldem 11-17 år vikten 0,76. Före
skattereformen var viktema 0,01 enheter mindre.

Antalet konsumtionsenheter i ett hushåll beräknas sedan genom att
summera de vuxnas vikt med de olika vikter som tilldelats barnen beroende
på deras ålder. Hushållets ekonomiska standard mäts därefter i disponibel
inkomst per konsumtionsenhet, vilket kallas disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

47

Hushåll resp, individer. I SCB:s officiella statistik redovisas i regel
hushållens disponibla inkomst. I flertalet av analyserna i denna redogörelse
används i stället individen som analysenhet. Därvid kommer vaije hushåll att
få en tyngd som är proportionell mot antalet hushållsmedlemmar.

Decilgrupp: För att kunna jämföra t.ex. ekonomisk standard i olika inkomst-
grupper görs ofta en indelning av befolkningen i s.k. decilgrupper. Först
rangordnas alla individer efter disponibel inkomst justerad för försöijnings-
börda. Därefter delas befolkningen in i tio lika stora grupper där de 10 procent
som har den lägsta ekonomiska standarden hamnar i decilgrupp 1, de 10
procent som har den näst lägsta ekonomiska standarden i decilgrupp 2, osv.
ända upp till decilgrupp 10 som innehåller de 10 procent med den högsta
ekonomiska standarden.

Decilkvot: Skillnaden i ekonomisk standard mellan olika inkomstgrupper
illustreras ofta genom att man jämför medelvärdet av den justerade disponibla
inkomsten för hushåll i decilgrupp 10 med inkomsten för hushåll i decilgrupp

1. Ett annat vanligt förekommande mått är att jämföra medianinkomsten med
olika decilgrupper. I internationella jämförelser och i SCB:s statistik beräknas
emellertid kvoten i allmänhet mellan den inkomst som avgränsar de 10
procent med högst standard med den inkomst som avgränsar de 10 procent
med lägst standard. Denna kvot är betydligt lägre än kvoten mellan medelvär-
den eller medianinkomster.

Gini-koefficent: Gini-koefficienten är ett av de i fördelningssammanhang
vanligast förekommande spridningsmåtten. Koefficienten kan endast anta
värden mellan noll och ett. Värdet noll indikerar att den variabel som
analyseras är fullständigt jämnt fördelad, dvs. att den uppmätta inkomsten för
alla individer är exakt densamma. Värdet ett indikerar en maximalt ojämn
fördelning, dvs. att alla inkomster finns samlade hos en enda person.

Fasta priser. Omräkning till fasta priser har gjorts med konsumentprisindex
årsmedelvärde.

Antal hushåll under socialbidragsnormen (tabell 2.2): Varje hushålls
disponibla inkomst (exkl. utbetalt socialbidrag och handikappersättning)
jämförs med Socialstyrelsens norm för socialbidrag inkl, ett schablonbelopp
för fackföreningsavgift (200 kr/mån), utgifter för resor till och från arbetet
som motsvaras av månadskort i kollektivtrafiken i Stockholm samt faktisk
kostnad för barnomsorg. Faktiska bostadskostnader inräknas högst med det
belopp som anges som högsta godtagbara boendekostnad i Socialstyrelsens
anvisningar för underhållsbidrag. Vid förmögenhetsprövningen läggs den
nettoförmögenhet som överstiger 10 000 kr. till den disponibla inkomsten.
Som nettoförmögenhet räknas deklarerade tillgångar i banktillgodohavanden,
aktier, obligationer o.d. minus deklarerade skulder. Även taxeringsvärde för
ägd bostad eller fritidsfastighet minus fastighetsskulder beaktas.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

48

Metoder

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Mean Log Deviation: Spridningsmåttet Mean Log Deviation (MLD) mäter
liksom Gini-koefficienten hur jämt fördelade inkomsterna är. Inkomstsprid-
ningen eniigt MLD ger ungefär samma bild som Gini-koefficienten (se
bilagediagram 1.1). Tekniskt erhålls måttet genom att för vaije hushåll
beräkna den logaritmerade kvoten mellan medelvärdet för gruppen och
hushållets inkomst. MLD erhålls sedan som medelvärdet av dessa. MLD är
genom dess matematiska egenskaper speciellt lämpligt när inkomstspridning-
en önskas delas upp på olika grupper.

Realjusterat inkomstbegrepp-. Beräkningen har genomförts i stora drag enligt
följande:

• Ränteinkomster har realberäknats efter en genomsnittlig realränta för
vardera år.

• Ränteutgifter utom för eget hem har på liknande sätt realberäknats och
utgifterna reducerar disponibel inkomst.

• Inkomst av eget hem har korrigerats genom att vaije hushåll har påförts en
antagen hyresintäkt beräknad från taxeringsvärde, bostadens belägenhet
och nationalräkenskapernas uppgifter om årligt driftsöverskott. Hyresin-
täkten minskas med de ränteutgifter hushållet betalat under året för lån till
bostaden. Av tekniska skäl ingår ej bostadsrätter.

• Inkomster av och skatter på faktiska försäljningar av aktier m.m. har
ersatts av en schablonmässigt uppskattad inkomst, som en funktion av
aktiestockens storlek, den genomsnittliga börsutvecklingen i ett 5-årigt
perspektiv samt aktiernas omsättningshastighet. Modellen användes vid
utvärderingen av skattereformen. En ny skatt har därefter beräknats för
vaije individ.

Frekvens diagram skattade med s.k. käm-estimat: En enkel metod att
uppskatta frekvensfördelningen är att klassindela en variabel och sedan räkna
antalet i vaije klass. Detta kan sedan plottas i en kurva. Nackdelen med detta
är att utseendet blir känsligt för valet av klassgränser. Ofta blir resultatet en
ganska hackig kurva. Ett bättre alternativ är att använda s.k. käm-estimat.
Med denna metod läggs en liten fördelning av något slag, en kärna, ut runt
varje observerat värde. Denna fördelning har en viss bredd och höjd. För
observationer som ligger nära varandra kommer "kärnorna" att överlappa
varandra. Diagrammet erhålls sedan genom att i varje punkt beräkna summan
av alla överlappande "kärnor".

Dekomponering av grupper. Med denna metod delas den totala inkomstsprid-
ningen mätt enligt MLD upp i spridning mellan grupper och spridning inom
grupper. Även förändringen av den totala inkomstspridningen mellan två
olika år kan dekomponeras. Alla år är analyserade men vid redovisningen har
valts 1975-1983 för att spegla perioden med minskad inkomstspridning,
1983-1990 för perioden med en svag ökning och perioden 1991-1994 för att
studera utvecklingen under 1990-talet efter skattereformen. Följande

49

gruppindelningar har använts:

Åldersindelning: 18-24,25-34,35-44,45-54, 55-64,65-74,74- och äldre.
Familjetypsindelning: Ensamboende utan bam, med ett, två eller fler bam,
gifta/samboende utan bam, med ett, två, tre eller fler bam, ensamboende resp,
gifta/ samboende ålderspensionärer.

H-region: se bilagetabeil 1.1

Sysselsättningsgnipper: SCB:s klassning har kombinerats i hög förvärvsgrad
(båda makar heltid), medelhög eller låg sysselsättning samt hushåll utan
arbete (eller uppgift saknas).

Försöijningsstatus: SCB:s klassning av sysselsättningsgrad har kompletterats
för hushåll 20-64 år. Renodlat anställda delas in i helårs- och heltidsarbetande
(för makar gäller det båda) och övriga anställda med deltid. Till dessa grupper
räknas inte hushåll med inkomster under tre resp, ett basbelopp. Som
egenföretagare räknas hushåll med minst en företagare. Hushåll med annan
huvudförsöijning än från förvärvsarbete urskiljs: studerande (med studiestöd
över ett basbelopp), förtidspensionärer (med pension på minst ett basbelopp)
samt arbetslösa, långtidssjuka och socialbidragstagare (summa sjukpenning
och arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag är större än lön inkl företagarin-
komst). Hushåll med blandad försörjning ingår i gruppen övriga.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

Dekomponering av inkomstkälla'. Var och en av makarnas olika inkomstkällor
beaktas i huvudsak separat (se bilagetabeil 1.3). Vissa inkomstkällor har
emellertid i stället beaktats på hushållsnivå. Det gäller framför allt transfere-
ringar till hushållet men även kapitalinkomster och realisationsvinster.
Skatterna på alla skattepliktiga inkomster, oavsett om de beaktats på individ
eller hushållsnivå, ligger i analysen kvar på var och en av makarna. I posten
skatter ingår även förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och återbetalning av
studiemedel. De skatter som eventuella bam betalar beaktas dock på
hushållsnivå.

Vid dekomponeringen av Gini-koefficienten beräknas först en vikt utifrån
en jämförelse av medelvärdet för var och en av inkomstkällorna och
medelvärdet för hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet.
Därefter beräknas koncentrationsindex för var och en av inkomstkällorna.

Dessa index multiplicerat med viktema för var och en av inkomstkällorna
summerar till ett värde som är lika med Gini-koefficienten.

Även vid dekomponering utifrån det index som bygger på variations-
koefficienten beräknas först en vikt utifrån samma metod som används vid

dekomponering av Gini-koefficienten. Därefter beräknas korrelationen mellan
de olika inkomstslagen och hushållens disponibla inkomster per konsumtion-
senhet. Spridningen inom var och en av inkomstkällorna beräknas som
variationskoefficienten i kvadrat dividerat med två. Till sist vägs viktema,
korrelationen och spridningen för var och en av inkomstkällorna samman till
ett index som summerar till samma värde som motsvarande spridningsindex
för disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

50

Underbilaga 4.3 Referenser:

1. Aaberge, R, Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P., Smith, N., Wennemo,
T. (1996): Unemployment Shocks and Income Distribution: How did the
Nordic Countries Fare during their Crises. (under publ.).

2. Atkinson, A.B. (1994): Seeking to Explain the Distribution of Income.
Welfare State Programme No. 106. London School of Economics. London
1994.

3. Atkinson, AB., Rainwater, L., Smeeding, T. M. (1995): Income Distribu-
tion in OECD Countries. Social Policy Studies No. 18. OECD. Paris 1995.

4. Björklund, A, Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bilaga
8 till LU92. Stockholm 1992.

5. Björklund, A., Freeman, R.B. (1994): Generation Equality and Eliminating
Poverty, the Swedish way. Working Paper No. 4945. National Bureau of
Economic Research, Inc. Cambridge 1994.

6. Björklund, A., Palme, M., Svensson, I (1995): Assessing the Effects of
Swedish Tax and Benefit Reforms on Income Distribution Using Different
Income Concepts. Tax Reform Evaluation Report No. 13. Uppsala 1995.

7. Edin, P-A, Holmlund, B. (1995). The Swedish Wage Structure: The Rise
and Fall of Solidarity Wage Policy ? I Freeman, R.B., Katz, L.F.: Differences
and Changes in Wage Policy. NBER, The University of Chicago Press 1995.

8. Eklind, B., Hussénius, J., Johansson, R. (1995): Fördelningseffekter av
skattereformen. Bilaga 5. SOU 1995:104.

9. Fritzell, J. (1991): Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i
Sverige. Institutet för social forskning, nr. 16. Stockholm 1991.

10. Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the 1980s: A Five-
Country Comparison. Acta Sociologica No. 36. 1993.

11. Gardiner, K. (1996): A survey of income inequality over the last twenty
years - how does UK compare?

Under publ. i Gottschalk, P., Gustafsson, B., Palmer, E.E.: The distribution
of economic welfare in the 1980s. Cambridge University Press.

12. Goodman, A., Webb, S. (1994): For Richer, For Poorer: the changing
distribution of income in the UK 1961-1991. Institute for Fiscal Studies No.

42. London.

13. Gottschalk, P., Smeeding, T.M. (1996): Cross National Comparisons of
Eamings and Income Inequality. (under publ.)

14. Gustafsson, B. (1987): Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter.
Bilaga 20 till LU87. Stockholm 1987.

15. Gustafsson, B., Palmer, E.E.(1996): Changes in Swedish inequality: a
study of equivalent income, 1975-1991. Under publ. i Gottschalk, P.,
Gustafsson, B., Palmer, E.E.: The distribution of economic welfare in the
1980s. Cambridge University Press.

16. Inkomstfördelningsundersökningen 1994. Statistiska meddelanden Be 21
SM 9601. SCB 1996.

17. Jansson, K. (1990): Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987.
Bilaga 19tillLU90. Stockholm 1990.

18. Jansson, K., Sanqvist, A. (1993): Inkomstfördelningen under 1980-talet.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

51

Bilaga 19tillLU92. Stockholm 1993.

19. Jansson, K. (1993): Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport
1993:1. SCB.

20. Jansson, K. (1994): Inkomstfördelningen i Sverige 1975-1992. Rapport
1994:1. SCB.

21. Jenkins, S.P. (1995): Accounting for Inequality Trends: Decomposition
Analyses for the UK, 1971-86. Economica No. 245, February 1995.

22. Jäntti, M (1996): Inequality in Five Countries in the 1980s: The Role of
Demographic Shifts, Markets and Government Policies. Abo Akademi
Universitet, (under publ.)

23. Lagergren, M. (1995): Ensamföräldrarna - en utsatt grupp. Välfärdspro-
jektet nr. 2, Socialdepartementet, 1995.

24. Le Grand, C. (1994): Löneskillnaderna i Sverige: Förändring och
nuvarande struktur. Vardagens villkor, 1994.

25. Levy, F., Mumane, RJ. (1992): U.S. Eamings Level and Eamings
Inequality: A Review of Recent Trends and Proposed Explanations. Journal
of Economic Literature, September 1992, No. 30.

26. Möller, M (1995): Pensionärerna och den ekonomiska krisen. Välfärds-
projektet nr. 1, Socialdepartementet, 1995.

27. Nelander, S., (1995): Om inkomstklyftor i 90-talets Sverige. LO 1995.

28. Nolan, B. (1987): Income distribution and macroeconomy. Cambridge
University Press 1987.

29. OECD (1996): Employment Outlook, July 1996. Paris.

30. Socialstyrelsen (1995): Socialbidragsnormen - en översyn. SoS rapport
1995:24. Stockholm.

31. Wahlström, S. (1984): Disponibel inkomst och ”inkomst av eget hem”.
Statistisk tidskrift 1984:2.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4

52

Utdrag ur protokoll
vid regeringssammanträde
den 12 september 1996

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Prop. 1996/97:1

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Asbrink, statsministern och statsråden Freivalds,
Hjelm-Wallén, Pagrotsky, Peterson, Wallström, Klingvall, Uusmann,
Östros, Tham, Ahnberg, Winberg, Messing, Ulvskog, Sundström,
Blomberg, Andersson, von Sydow, Lindh

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:1 Förslag till statsbudget för
budgetåret 1997, m.m.

Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

Förslag till statsbudget för år 1997

Rikets styrelse

(utgiftsområde 1)

Prop.

1996/97:1

Utgiftsområde 1

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut........................... 2

2     Lagtext ......................................... 4

2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om

statligt stöd till politiska partier................ 4

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om

statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen ..... 5

3     Inledning........................................ 6

4     Statschefen ...................................... 8

Al.    Kungliga hov-och slottsstaten ................ 8

5     Riksdagen och dess myndigheter ..................... 10

Bl.   Riksdagens ledamöter och partier m.m.......... 11

B 2.    Riksdagens förvaltningskostnader.............. 12

B 3.    Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen ..   16

6     Regeringen m.m................................... 18

Cl.   Regeringskansliet m.m....................... 18

C 2.    Svensk författningssamling................... 21

C 3.   Allmänna val.............................. 22

C 4.    Stöd till politiska partier ..................... 22

7 Centrala myndigheter.............................. 24

D 1.    Justitiekanslem ............................ 24

D 2.    Datainspektionen........................... 25

D3.   Sametinget................................ 27

8 Mediefrågor ..................................... 29

E 1.    Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden......   30

E 2.    Presstöd.................................. 32

E 3.    Stöd till radio- och kassettidningar............. 34

E 4.    Radio- och TV-verket....................... 36

E 5.    Gransxningsnämnden för radio och TV ......... 38

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier,

2.   godkänner att de övergripande målen för Presstödsnämnden och Tal-
tidningsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i
avsnittet E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden,

3.   godkänner att det övergripande målet för Radio- och TV-verket skall
vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 4. Radio
och TV-verket,

4.   godkänner att det övergripande målet för Granskningsnämnden för
radio och TV skall vara i enlighet med vad regeringen förordar un-
der avsnittet E 5. Granskningsnämnden för radio och TV,

5.   godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från
rund-radiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för år
1997 på 4 536 000 kronor som nämnden har att#redovisa på stats-
budgetens inkomstsida,

6.   för budgetåret 1997 anvisar anslag under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse enligt följande uppställning:

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
(tusental kronor)

A 1. Kungliga hov- och slottsstaten

ramanslag

73 726

B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.

ramanslag

428 436

B 2. Riksdagens förvaltningskostnader

ramanslag

377 077

B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen ramanslag

35 074

Cl. Regeringskansliet m.m.

ramanslag

1 944 624

C 2. Svensk författningssamling

ramanslag

1 011

C 3. Allmänna val

ramanslag

48 000

C 4. Stöd till politiska partier

ramanslag

145 200

D 1. Justitiekanslem

ramanslag

8 739

D 2. Datainspektionen

ramanslag

23 444

D 3. Sametinget

ramanslag

10 497

E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

ramanslag

5 536

E 2. Presstöd

ramanslag

541 579

E 3. Stöd till radio- och kassettidningar

ramanslag

123 700

E 4. Radio- och TV-verket

ramanslag

8 016

E 5. Granskningsnämnden för radio och TV

ramanslag

6 671

Summa

3 781 330

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen

1. antar lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till parti-
grupperna i riksdagen,

2. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1997
besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens
fastigheter intill ett sammanlagt belopp av 48 000 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Nuvarande lydelse

2

Partistöd lämnas som mandatbi-
drag. Varje mandatbidrag utgör
224 100 kronor.

6

Parti som vid val till riksdagen
fött minst 4 procent av rösterna i
hela landet för för varje år för vilket
valet gäller ett helt grundstöd. Helt
grundstöd utgör 3 910 000 kronor.

8

Parti som avses i 6 eller 7 § för
utöver grundstödet tilläggsstöd för
varje år för vilket valet gäller med
11 000 kronor för varje vunnet
mandat, om partiet är företrätt i re-
geringen och annars 16 400 kronor
för varje vunnet mandat.

Föreslagen lydelse

3

Partistöd lämnas som mandatbi-
drag. Varje mandatbidrag utgör
282 450 kronor.

Parti som vid val till riksdagen
fött minst 4 procent av rösterna i
hela landet för för varje år för vilket
valet gäller ett helt grundstöd. Helt
grundstöd utgör 4 928 200 kronor.

§4

Parti som avses i 6 eller 7 § för
utöver grundstödet tilläggsstöd för
varje år för vilket valet gäller med
13 850 kronor för varje vunnet
mandat, om partiet är företrätt i re-
geringen och annars 20 650 kronor
för varje vunnet mandat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

‘Lagen omtryckt 1987:876.
!Senaste lydelse 1995:345.
’Senaste lydelse 1995:345.
‘Senaste lydelse 1995:345.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om
statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1994:1066) om statligt bidrag till
partigrupperna i riksdagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

10§

Bidraget är avsett för utredar-,
assistent- och kontorshjälp åt riks-
dagsledamöterna. Bidraget bestäms
för ett budgetår i sänder av
riksdagens förvaltningsstyrelse.
Bidraget beräknas efter normen
kostnader för en assistent per två
och en halv ledamöter.

Bidraget är avsett för utredar-,
assistent- och kontorshjälp åt riks-
dagsledamöterna. Bidraget bestäms
för ett budgetår i sänder av riksda-
gens förvaltningsstyrelse. Bidraget
beräknas efter normen kostnader
för en assistent per två ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

3 Inledning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Utgiftsområdet 1 Rikets styrelse omfattar utgifter för statschefen, riksda-
gen och regeringen. Till utgiftsområdet har också förts kostnader för
Sametinget, Justitiekanslem och Datainspektionen samt vissa media-
ändamål.

Ramen för utgiftsområdet uppgår för år 1997 till 3 781 miljoner kronor
vilket innebär en uppjustering i förhållande till den preliminära ramen i
den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) med ca 100 mil-
joner kronor. Detta förklaras huvudsakligen av utgiftsökningar på rege-
ringskanslianslaget samt en höjning av anslaget Stöd till politiska partier.

Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget Kungliga hov- och slotts-
staten. Anslaget finansierar statschefens officiella funktioner. Från an-
slaget bekostas också driftskostnader för de kungliga slotten, utom rent
fastighetsunderhåll.

Utgifterna för riksdagen omfattar dels kostnaderna för riksdagsleda-
möternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt den inre
riksdagsförvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän (JO).
Kostnaderna för riksdagens revisorer är beräknade under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning. Riksdagens förvaltningsstyrelse
har den 6 och 11 juni 1996 beslutat om förslag till anslag för år 1997 för
riksdagen och dess myndigheter. Förslagen har överlämnats till Finans-
departementet och ingår i propositionens förslag till statsbudget.

Utgifterna för regeringen avser i första hand anslaget till regerings-
kansliet m.m., som omfattar kostnaderna för alla departement utom
Utrikesdepartementet, vars verksamhet budgeteras under utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan. En betydande del av an-
slaget Regeringskansliet m.m. utgörs av kostnaderna för kommittéväsen-
det. 1 detta sammanhang begärs också medel för Svensk författnings-
samling, allmänna val och stödet till de politiska partierna. Regeringen
föreslår en höjning av partistödet med 30 miljoner kronor för år 1997.

Anslaget till Sametinget finansierar plenarmöten, Sametingets kansli i
Kiruna, utvecklingsarbetet inom bl.a. språk- och informationsområdet
samt nordisk och internationell verksamhet.

De medieändamål som ingår i utgiftsområde 1 avser presstöd, stödet till
radio- och kassettidningar samt kostnaderna för de statliga myndigheterna
inom press-, radio- och TV-området.

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 1 framgår av följande samman- Prop. 1996/97:1
ställning (miljoner kronor):                                                Utgiftsområde 1

Utgift

Anvisat

Utgiftsprognos

därav

Förslag

Beräknat

1994/95

1995/96

1995/96     1996

1997

1998     1999

Statschefen

71

107

107

72

74

71

72

Riksdagen och dess ombudsmän

839

1 160

1 150

767

841

956

933

Regeringen m.m.

1 811

3 157

3 020

2 088

2 139

2 230

2 193

Centrala myndigheter

40

61

61

41

43

44

46

Mediefrågor

619

1 210

1 182

675

686

689

690

Totalt for utgiftsområde 1

3 380

5 695

5 520

3 643

3 781

3 990

3 933

4 Statschefen

A 1. Kungliga hov- och slottsstaten

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

70 559

1995/96

Anslag

107 465

1997

Förslag

73 726

1998

Beräknat

70 620

1999

Beräknat

72 245

Utgiftsprognos      107 465

därav 1996        71 724

1 Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget avser att täcka kostnaderna för statschefens officiella funktioner
inklusive kostnaderna för den kungliga familjens resor.

Från anslaget betalas också driftskostnader för de kungliga slotten utom
rent fastighetsunderhåll. Stockholms slott är Konungens residens och an-
vänds för representation. Delar av slottet visas för allmänheten. En del av
Drottningholms slott används av Konungen och hans familj som bostad
och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upp-
låtits till Världsnaturfonden. Slottet är även öppet för allmänheten och an-
vänds bl.a. för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställnings-
lokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott används av regeringen som bo-
stad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som
museum och för utsällning av en del av svenska statens porträttsamling.
Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs
slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två översta
våningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och
visas för allmänheten. Från anslaget betalas vidare Kungl. Husgeråds-
kammarens underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inven-
tarier i de kungliga slotten som tillhör staten men som disponeras av
Konungen. Husgerådskammaren förvaltar även de Bemadotteska familje-
stiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administre-
rar Bemadottebiblioteket.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 73 726 tkr

Riksmarskalksämbetet har på regeringens uppdrag gjort en översyn av
vissa frågor med anknytning till Konungens apanage. Bakgrunden är bl.a.
oklarheter om hur redovisning och revision skall genomföras och

rapporteras sedan tre olika anslag förts samman till ett nytt samlat anslag
för Statschefen med benämningen Kungl. hov- och slottsstaten fr.o.m.
budgetåret 1994/95.

Mot bakgrund av Riksmarskalksämbetets utredning har hovstaterna och
regeringen kommit överens om att Riksrevisionsverket även i fortsätt-
ningen skall granska Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren men att
apanagedelen (inkl. Riksmarskalksämbetet) undantas från detta.

För att framtida medelsbehov skall kunna bedömas har regeringen ett
behov av att få en utförligare redovisning av hur tilldelade medel har an-
vänts vad gäller främst Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren. Hov-
staterna och regeringen har därför också kommit överens om att Hov-
staterna årligen skall lämna en berättelse över den samlade verksamheten.
Verksamhetsberättelsen kommer att koncentreras på verksamheterna vid
Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren medan övrig verksamhet
endast kommer att behandlas mycket översiktligt.

Riksrevisionsverket, som har reviderat Husgerådskammaren och Ståt-
hållarämbetet, har inte haft några invändningar med anledning av revi-
sionen.

Beslutade besparingar ligger fast för perioden och anslaget beräknas för
budgetåret 1998 till 70 620 000 kronor och 1999 till 72 245 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

5 Riksdagen och dess myndigheter

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Riksdagens budget omfattar dels riksdagsledamöternas ersättningar och
resor, stödet till partigrupperna samt kostnaderna för den inre riksdags-
förvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän.

Budgetförslaget innehåller några nya satsningar. Bland annat föreslår
riksdagens förvaltningsstyrelse att stödet till partigrupperna räknas upp.
Stödet som i dag motsvarar en ersättning för 1 assistent per 2,5 ledamöter,
föreslås ökas till att motsvara 1 assistent per 2 ledamöter. En annan
kostnadsökning föranleds av den nya lagen om ekonomisk ersättning till
riksdagens ledamöter som träder i kraft den 1 januari 1997. Vidare före-
slås att medel avsätts för förvärv av en fastighet med bostäder åt leda-
möterna. Budgettekniska nyheter i årets budgetförslag är att antalet anslag
minskar från fem till två och att riksdagen i fortsättningen avser att låna i
Riksgäldskontoret för vissa större byggnadsinvesteringar.

I övrigt innebär budgetförslaget i huvudsak en konsolidering av nuva-
rande verksamhet. Kostnaderna för den inre riksdagsförvaltningen beräk-
nas uppgå till 805,5 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 59
miljoner kronor räknat på årsbasis. Driftskostnaderna beräknas till 735,5
miljoner kronor. Investeringarna beräknas uppgå till 70 miljoner kronor,
vilket är en ökning jämfört med föregående budgetår då de uppgick till 53
miljoner kronor på årsbasis. Av investeringarna avser 18 miljoner kronor
byggnadsinvesteringar, 39 miljoner kronor ADB- och teknikinvesteringar
samt 13 miljoner kronor övriga investeringar. Till detta kommer 48
miljoner kronor i investeringar i nya byggnader vilka finansieras genom
lån i Riksgäldskontoret.

10

B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

368 514 ”

1995/96

Anslag

610610 2>

Utgiftsprognos

610610

därav 1996

407 000

1997

Förslag

428 436

1998

Beräknat

460 000 ”

1999

Beräknat

475 000

^Beloppen anges i tusental kronor

2) Anslag A 1 Riksdagens ledamöter och partier samt anslag A5 Sveriges företrädare i
Europaparlamentet

3) 1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat pensioner och inkomst-
garantier till avgående ledamöter

Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten
till riksdagens ledamöter, arvoden till Sveriges EU-parlamentariker,
arbetsgivaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riks-
dagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom
Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter.
Kostnader för ledamöternas deltagande i internationellt parlamentariskt
samarbete såsom Europarådet, IPU liksom bidragen till ledamöternas en-
skilda studieresor finansieras även från anslaget. I anslaget ingår slutligen
även bidrag till riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a.
RIFO) liksom bidraget till partigrupperna i riksdagen.

För stödet till partigrupperna föreslås en fortsatt uppräkning av leda-
motsbidraget för assistent/utredarstöd. Ett första steget togs i innevarande
års budget då bidraget räknades upp från 1 assistent per 3 ledamöter till 1
assistent per 2,5 ledamöter. Förvaltningsstyrelsen föreslår nu att beräk-
ningsgrunden ändras till 1 assistent per 2 ledamöter. Höjningen av
assistentstödet grundas bl.a. på de synpunkter som framkommit i en enkät
om ledamöternas service som genomfördes under våren 1994 och som
utvisade att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten bedömts
vara otillräckligt. Förvaltningsstyrelsen föreslår att riksdagen antar
ändringar i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riks-
dagen i enlighet med bilaga.

Samarbetet mellan parlamenten i olika länder, särskilt inom Europa, har
en lång historisk tradition. I takt med den ökade internationaliseringen ut-
vecklas och intensifieras kontakterna mellan olika länders parlament
alltmer.

Från riksdagens internationella kansli har inkommit ett förslag om 26
miljoner kronor. Häri ingår Sveriges åtaganden i form av avgifter till olika
internationella organisationer. För delegationernas resor har beräknats 7,9
miljoner kronor vilket innebär en fortsatt ökning av dessa kostnader. Detta
hänger bland annat samman med att antalet möten etc. inom ramen för

11

delegationernas verksamhet har ökat. Förvaltningsstyrelsen beräknar
medel för resor till ca 7,2 miljoner kronor.

För Nordiska rådet gäller att bidrag utgår dels för gemensamma kostna-
der för nordiskt samarbete motsvarande 14 miljoner kronor, dels för
svenska delegationens verksamhet. Inom ramen för de gemensamma
kostnaderna utgår ett stöd för partipolitisk verksamhet.

Nordiska rådets svenska delegation har i tillägg till sin anslagsfram-
ställan anfört att den ökade partipolitiseringen av rådets arbete ställer krav
på utökat stöd och service till ledamöterna från en partipolitisk utgångs-
punkt. Ett sådant partistöd skall enligt delegationen ses som komplement
till det parti- och kanslistöd som redan finns i riksdagen. Stödet skall bidra
till att täcka de merkostnader den nordiska verksamheten innebär för
partigrupper och ledamöter. Delegationen anser därför att ett belopp av 1,1
miljoner kronor bör föras upp i budgeten. Förvaltningsstyrelsen delar
denna uppfattning och har fört upp 1,1 miljoner kronor för ändamålet i
budgetförslaget.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

B 2. Riksdagens förvaltningskostnader

1994/95

Utgift

438 653 ,)2>

1995/96

Anslag

499 0304)

1997

Förslag

377 077

1998

Beräknat

460 000”

1999 Beräknat 420 000

Anslagssparande 6 692 ”

Utgiftsprognos    489 000

därav 1996      326 000

”Beloppen anges i tusental kronor

”Avser anslaget A3 Riksdagens förlagsverksamhet, A4 Riksdagens byggnader samt
anslaget A5 Riksdagens förvaltningskostnader

”Avser anslag A5 Riksdagens förvaltningskostnader

”Avser anslaget A3 Riksdagens förvaltningskostnader samt anslaget A4 Riksdagens
byggnader

”1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat ny teknisk utrustning till
nya ledamöter

Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen. Kostnaderna avser
bl.a. löner, administration, fastighetsförvaltning, intern service, säkerhet,
datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och informationsverksamhet.

Utgifter som tidigare belastade anslaget A4 Riksdagens byggnader
m.m. har förutom vissa byggnadsinvesteringar förts över till anslaget för
förvaltningskostnaderna. Förvaltningsstyrelsen har beslutat föreslå riks-
dagen att de byggnadsinvesteringar som avser förvärv och ombyggnad av
fastigheter och som tidigare finansierats genom anslag i stället finansieras
genom lån i Riksgäldskontoret.

12

Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas
effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för
riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att informera om riksdagens
arbete och dess arbetsformer.

Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de admi-
nistrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Bl.a. avsätts
medel för nya lokala ADB-system för personal-, löne- och ekonomi-
administrationen i linje med utvecklingen inom statsförvaltningen i övrigt.
Inom utbildningsområdet avsätts medel för en fortsatt kompetensutveck-
ling, bland annat språkutbildning.

Riksdagens lokalbestånd omfattar ca 120 000 kvm BTA (totalarea)
samt 112 bostadslägenheter.

Boendeförhål landet för ledamöter med ordinarie bostad utanför Stor-
Stockholmsområdet är för närvarande sådant att 140 ledamöter bor på sina
kontorsrum i Ledamotshuset och 112 ledamöter bor i riksdagens lägen-
heter i Stockholms innerstad. Behovet av fler övemattningslägenheter
utanför riksdagen är stort och förvaltningskontoret bedömer att ytterligare
minst 100 lägenheter behöver anskaffas inom några år. För att tillgodose
den största delen av detta behov begär förvaltningskontoret medel för
fullföljande och nyanskaffning av bostadsprojekten Aurora 2 resp Kvasten
8 vilka skulle ge ett sammanlagt tillskott på 70-75 lägenheter.

För kvarteret Aurora 2 erfordras 7,5 miljoner kronor för projektering
samt vissa evakueringskostnader för den under 1996 förvärvade
fastigheten. Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och
utrustning samt moms beräknas till 42 500 000 under åren 1998 och 1999.
Fastigheten kommer att inrymma 40-45 lägenheter med inflyttning hösten
1999. Kostnaden per lägenhet beräknas totalt till 1,5 milj kronor, vilket
motsvarar 14 800 kronor per m2 exkl. moms, lös inredning och utrust-
ning.

För kvarteret Kvasten 8 erfordras 40,5 miljoner kronor för förvärv av
del i fastigheten Kvasten 8 och ombyggnad. Fastigheten är belägen i
hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan inom stadsdelen Norr-
malm i Stockholm. Fastigheten ägs idag av Postfastigheter AB genom sitt
dotterbolag Fastighetsaktiebolaget Kvasten 8. Byggnaden uppfördes 1858
och en genomgripande ombyggnad ägde rum 1899. Förvaltningskontoret
har sedan hösten 1994 med Postfastigheter AB utrett olika ombyggnads-
altemativ och möjligheten till ett samägande, där Postfastigheter AB skall
disponera butiker och kontor och riksdagen 28-30 lägenheter. Ett förslag
föreligger nu där Postfastigheter AB och riksdagen blir hälftenägare av
den ombyggda fastigheten. Ombyggnaden beräknas kunna ske under 1997
och våren 1998 med inflyttning hösten 1998.

Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och utrustning
samt moms beräknas till 31,1 miljoner kronor år 1998. Den totala kostna-
den per lägenhet beräknas till 1,6 miljoner kronor vilket fördelat på brutto-
arean motsvarar 16 750 kronor per m2BTA exkl. moms, lös inredning och
utrustning.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

13

Riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/
Vulcanus och Cephalus utrustades i samband med ombyggnaderna 1980-
83 med en automatisk brandlarmanläggning. Anläggningen går nu inte
längre att bygga ut och reservdelar har utgått ur sortimentet. För brand-
larmanläggningen erfordras 10 miljoner kronor under 1997 för utbyte till
en automatisk brandlarmanläggning inom riksdagens byggnader på
Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/Vulcanus och Cephalus, samt ny-
anskaffning av automatiskt brandlarm i kvarteret Kungliga Trädgården 3.

Totalt beräknas kostnaden för nya brandlarmanläggningar, inkl vissa
tillhörande brandskyddsåtgärder, uppgå till 20 miljoner kronor exkl.
moms. Medelsutfallet kan beräknas till 10 miljoner kronor under 1997 och
lika mycket under 1998.

För övriga byggnadsinvesteringar i riksdagens fastighetsbestånd be-
räknas medelsbehovet under 1997 till 8 miljoner kronor.

Riksdagens förvaltningskontor avser att finansiera samtliga byggnads-
investeringar om 48 miljoner kronor med lån från Riksgäldskontoret.
Riksdagen bör därför bevilja förvaltningskontoret en låneram om 48
miljoner kronor. Medel för ränta och amortering av lånen har beräknats i
förslaget till anslag.

Budgetförslaget inom IT-området präglas av en konsolidering av be-
fintlig informationsteknik, dvs några nya funktioner är inte aktuella att in-
föra under budgetåret. Däremot föreslås en kraftig satsning på ökad säker-
het, förbättrade övervakningsmöjligheter och ökad tillgänglighet inom
ramen för den befintliga IT-plattformen.

En ökad satsning på användarstöd i form av kvällsjour och viss jour
under helger görs också. Under tre kvällar per vecka under de veckor riks-
dagen sammanträder kommer det att finnas användarstöd tillgängligt på
kvällstid. Vidare avses jourpersonal vara tillgänglig under ca 45 helger per
år.

Satsningar på tillgänglighet i systemet och jourverksamhet samt fortsatt
intensiv utbildning av användarna kommer att minska det man brukar
kalla ”de dolda kostnaderna”, som finns i alla datasystem. Med dolda
kostnader avses bl a sådana kostnader som uppkommer därför att an-
vändarna drabbas av långa väntetider i datasystemet och krånglande ut-
rustning.

De nya bestämmelserna i ersättningslagen vad gäller tekniskt stöd till
ledamöterna innebär att i ledamöternas hem installeras tjänstetelefon som
bekostas av riksdagen. Vidare får alla ledamöter tillgång till fax i bostaden
och mobiltelefon. I budgeten har reserverats medel för investering i faxar
och mobiltelefoner till ledamöter som inte har sådan utrustning. De som
redan har tillgång till utrustningen fortsätter att använda den.

För närvarande pågår ett utvecklingsprojekt för att ta fram ett system
för utskottens hantering av statsbudgeten. Systemet skall tas i drift till
hösten innevarande år. Medel har reserverats för fortsatt utveckling av
systemet under nästa budgetår.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

14

Ett annat utvecklingsprojekt som pågår har till syfte att under Prop. 1996/97:1
kommande höst presentera riksdagen på en s.k. hemsida på Internet Utgiftsområde 1
(World Wide Web). Riksdagen har ett omfattande informationsmaterial
som avses göras tillgängligt för medborgarna via Internet. Det gäller in-
formation om såväl riksdagen som institution som beslutsprocessen och
riksdagens dokument. Denna verksamhet som är helt ny kommer att under
hela budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt med en ekonomisk ram som
projektet lår hålla sig inom. Avsikten är att under budgetåret successivt
utveckla system som möjliggör en långt driven automatik för att koda och
lägga in information på vår hemsida. Avsikten är vidare att få erfarenhet
och underlag för att senare kunna återkomma med förslag om permanent
organisation för verksamheten från och med 1998.

Efterfrågan på information om riksdagen ökar kraftigt. I budgetförsla-
get finns därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad informa-
tion. Medel finns avsatta för driften av informationscentrum vid Väster-
långgatan och den från regeringskansliet övertagna EU-upplysningen. Den
senare har endast varit i drift några månader och det är i detta budget-
förslag för tidigt att avgöra om de tilldelade resurserna är tillräckliga för
verksamheten. Medel har dock reserverats för en eventuell utökning av
verksamheten.

Nettokostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement beräknas
fortsätta att minska främst till följd av ökade intäkter från prenumerationer
och annonser. En höjning av prenumerationspriset på tidningen planeras
under budgetperioden.

Under beredningen av anslagsframställningen har framförts önskemål
om omfattande personalförstärkningar, önskemålen grundas dels på nya
åtaganden och växande krav, t.ex. ökad arbetsbelastning inom utskotts-
organisationen och behov av utvidgad jourverksamhet på dataområdet,
dels på ett högt övertidsuttag inom organisationen. Under budgetåret
1994/95 ökade det registrerade övertidsuttaget jämfört med budgetåret
dessförinnan med 40 %, från 20 000 till 28 000 timmar. Då är att märka
att chefer och utskottsföredragande inte registrerar övertid, eftersom de
inte har rätt till övertidsgottgörelse.

1 budgetförslaget utgår förvaltningsstyrelsen från att merparten av an-
språken måste klaras på annat sätt än genom tillskott av nya fasta tjänster.
Dock har medel beräknats för förstärkta fasta resurser, främst till finans-
utskottets kansli och ADB-verksamheten. Innan man tar ställning till
övriga anspråk inom utskottsorganisationen, bör man enligt förvaltnings-
styrelsens mening, avvakta erfarenheterna från den nya budgetprocessen
under hösten 1996. Medel finns också upptagna för viss förstärkning till
riksdagens utredningstjänst för att möjliggöra stöd till utskottsorganisa-
tionen vid arbetstoppar och för anställning av tillfällig personal.

Bamomsorgsverksamheten har bedrivits på försöksbasis under den
senaste budgetperioden. Förvaltningsstyrelsen konstaterar att det finns
behov av en permanent verksamhet för ändamålet, om än av begränsad

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

omfattning. Medel för anställning av en kompetent person för deltids-
tjänstgöring har beräknats.

Personalresurserna för EU-upplysningsverksamheten beräknades vid
överflyttningen till riksdagsförvaltningen på en avsevärt lägre nivå än vad
som gällde när verksamheten bedrevs inom utrikesdepartementets ram.
Efterfrågan på EU-upplysningens tjänster är stor och därför har en
informationssekreterare anställts för att på projektbasis lämna service både
till EU-upplysningen och EU-nämnden. Erfarenheterna får visa om
arrangemanget bör permanentas. I sammanhanget kan även nämnas att
medel avsatts som möjliggör ett tjänstemannautbyte mellan riksdagen och
EU-parlamentet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen

1994/95

Utgift

31 573”

Anslagssparande

707

1995/96

Anslag

50 437

Utgiftsprognos

50 437

därav 1996

33 600

1997

Förslag

35 074

1998

Beräknat

36 326

1999

Beräknat

37 639

11 Beloppen anges i tusental kronor

Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet
efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åliggan-
den. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen
avhjälps.

Justitieombudsmännen

JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare kunna handlägga inkommande
klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för sjunde året i följd
ökat och under innevarande och närmast kommande verksamhetsår be-
räknas överstiga 5 000.

Verksamhetsmålet för 1997 är att, med bibehållen kvalitet i ärende-
hanteringen, fullgöra uppgifterna enligt instruktionen, söka nedbringa
ärendebalansema till samma nivå som budgetåret 1992/93 samt bedriva
inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsfrämjande effekt, i
ungefär samma omfattning som hittills. Den ökande ärendetillströmningen
får till följd att detta i praktiken innebär en väsentlig höjning av ambitions-
nivån.

Det är inte möjligt att uppnå det angivna verksamhetsmålet med oför-
ändrat antal föredragande. Det är därför nödvändigt för JO att förstärka

16

organisationen med en föredragande. Detta kan ske inom givna Prop. 1996/97:1
budgetramar till följd av effektiviseringar och rationaliseringar.            Utgiftsområde 1

Riksdagens förvaltningsstyrelse

Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Justitieombuds-
männens medelsberäkning.

17

6 Regeringen m.m.

Cl. Regeringskansliet m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

1 521 566°

Anslagssparande

437 668

1995/96

Anslag

2 778 747

Utgiftsprognos

2 789 000

därav 1996

1 937 000

1997

Förslag

1 944 624

1998

Beräknat

1 913 883

1999

Beräknat

1 961 945

1 Beloppen anges i tusental kronor

Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 §
regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden
skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verk-
samhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departementen.
Regeringen beslutar själv om indelningen i departement. Regerings-
kansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att
biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte biträds av något
departement, tretton departement med uppgift att bereda regeringsärenden
samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivarorganet Regerings-
kansliets förvaltningskontor. Den närmare organisationen av regerings-
kansliet framgår av departementsförordningen (1982:1177, omtryckt
1994:1672, ändrad senast 1996:897) och förordningen (1996:728) med in-
struktion för Utrikesdepartementet samt förordningen (1988:1147, ändrad
senast 1995:1183) med instruktion för Regeringskansliets förvaltnings-
kontor.

Riksdagen har sedan budgetåret 1994/95 anvisat medel till departe-
menten - utom Utrikesdepartementet - samt till Statsrådsberedningen,
Regeringskansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett
samlat anslag på statsbudgetens första huvudtitel (se prop. 1993/94:100
bil. 2, bet. 1993/94:KU29, rskr. 1993/94:233). Detta anslag ersatte 31
tidigare anslag som fanns uppförda under tolv av statsbudgetens huvud-
titlar. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten
fortfarande av ett särskilt anslag som är gemensamt för Utrikesdeparte-
mentet och den svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana
specialattachéer vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement
än Utrikesdepartementet som huvudman betalas dock från regerings-
kanslianslaget.

För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ca 2 779 miljoner
kronor för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av detta belopp
har ca 450 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts för ut-
redningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Anslaget är,
med hänsyn tagen till omfördelningen av ärenden mellan departementen
den I juli 1996, fördelat på olika ändamål på följande sätt:

18

Statsrådsberedn ingen

Justitiedepartementet
Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet
Kulturdepartementet

Närings- och handelsdepartementet

Inrikesdepartementet

M i Ijödepartementet

Regeringskansl iets förvaltn ingskontor
Gemensamma ändamål

67 789 000 Prop. 1996/97:1

160 462 000 Utgiftsområde 1

109 432 000

210 987 000

92 62! 000

327 157 000

130 619 000

110 180 000

154 580 000

58 872 000

151 827 000

113 444 000

127 989 000

223 423 000

739 365 000

Av de för gemensamma ändamål avdelade medlen avser den största
delen lokalkostnaderna för samtliga departement och övriga organ som in-
går i regeringskansliet. Från denna anslagspost bekostas också andra ut-
gifter i regeringskansliets verksamhet än rena förvaltningskostnader och
som inte bör hänföras till något enskilt departement.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 1 944 624 tkr

Den ökade internationaliseringen under senare år, främst till följd av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, har fått vittgående konse-
kvenser för arbetet i hela den svenska statsförvaltningen, men framför allt
i regeringskansliet. Det ställs stora krav på kunskaper och arbetsinsatser
när verksamheten vidgats till ett mer omfattande internationellt samarbete
än någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa verk-
samheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett
effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med
framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i besluts-
processen.

Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella
läget - stora omställningar inom den offentliga sektorn. Anslagsminsk-
ningar, delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och
resultatstyrning förutsätter att rollfördelningen och samverkansformema
mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna omprövas och förnyas.

19

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att anpassa regeringskansliets
organisation och arbetsformer till de stora krav som ställs på den högsta
ledningen av statsförvaltningen. Som ett led i detta pågår ett arbete med
sikte på att den 1 januari 1997 föra samman regeringskansliets för när-
vande femton myndigheter till en sammanhållen myndighet. Regerings-
formens krav på indelningen av regeringskansliet i departement (RF 7:1)
kan tillgodoses inom ramen för en sådan konstruktion samtidigt som en
ökad flexibilitet vinns for att anpassa regeringskansliet efter aktuella krav
på insatser gentemot olika grenar av statsförvaltningen och reformverk-
samhetens inriktning. Den sedan budgetåret 1994/95 tillämpade anslags-
konstruktionen med att riksdagen anvisar ett gemensamt anslag för
departementen ger förutsättningar for detta.

1 det nuvarande anslaget till regeringskansliet ingår inte medel för
Utrikesdepartementets verksamhet. Denna budgeteras i stället tillsammans
med utrikesrepresentationen. Så är fallet även i regeringens budgetförslag
för budgetåret 1997 där kostnaderna för Utrikesdepartementet återfinns
under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Gränsdragningen mellan det som utgörs av Utrikesdepartementets departe-
mentsspecifika uppgifter, såsom beredning och expediering av regerings-
ärenden samt biträde åt statsråden i deras egenskap av regeringsledamöter,
och vad som mera är hänforligt till utrikesrepresentationen kräver närmare
överväganden. Det är därför inte säkert att Utrikesdepartementet kan ingå
i myndigheten Regeringskansliet i teknisk mening redan år 1997 om än
Utrikesdepartementet hör till regeringskansliet i den mening som avses i
regeringsformens bestämmelser om regeringsarbetet. Om Utrikesdeparte-
mentet fogas in i myndigheten Regeringskansliet under nästa budgetår
kommer denna myndighet att till viss del finansieras med medel från an-
slaget Utrikesförvaltningen (utgiftsområde 5).

Det är mycket betydelsefullt att i ett utvecklat regeringskansli kunna
effektivt ta till vara de möjligheter som den modema informationstekniken
erbjuder. En grundprincip för hanteringen av IT-frågoma i regerings-
kansliet är att generella tillämpningar och en gemensam teknisk infra-
struktur skall utvecklas, finansieras och förvaltas samordnat för hela rege-
ringskansliet. En ny organisation för sådana frågor har beslutats under
våren 1996. En effektivare teknik och en höjd ambitions- och servicenivå
kräver vidare att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål. Den utvecklade informationstekniken håller också
på att tas i anspråk för effektivare kommunikation med riksdagen och för
att förbättra regeringskansliets informationsverksamhet gentemot myndig-
heter, allmänhet och medier. En slagkraftigare organisation för den utåt-
riktade informationen kommer att genomföras under hösten 1996.

Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en be-
tydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten
under nästa år har således stor betydelse för medelsbehovet. Antalet utred-
ningar och kostnaderna for dessa kan inte beräknas minska under nästa
budgetår. Kommittéberättelsen (skr. 1995/96:103), som överlämnades till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

20

riksdagen i mars 1996, innehåller en redovisning av kostnaderna till och
med budgetåret 1994/95 för pågående och under år 1995 avslutade
kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet
totalt sett under de senaste budgetåren.

Även om mycket stora krav kommer att ställas på alla delar av rege-
ringskansliet under nästa budgetår har förvaltningskostnaderna på anslaget
- med undantag av vissa delar, vilket dock har finansierats med minsk-
ningar på andra anslag på statsbudgeten - beräknats med utgångspunkt i
det krav på besparingar som gäller för statsförvaltningen i stort. Därutöver
har vissa överföringar av medel skett från andra utgiftsområden.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

C 2. Svensk författningssamling

1994/95

Utgift

4 512*>

1995/96

Anslag

1 518

1997

Förslag

1 011

1998

Beräknat

1 011

1999 Beräknat 1011

Beloppen anges i tusental kronor

Utgiftsprognos        1 518

därav 1996          1 500

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av Svensk för-
fattningssamling (SFS) till kommuner, landsting och kommunbibliotek
som regleras i 7 § författningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k.
frilistan.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 1 011 tkr

Mot bakgrund av en ny upphandling av tryck- och distributionstjänsten för
SFS föreslår regeringen att 1 011 000 kronor anvisas för ändamålet. För
åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till samma nivå som för år
1997.

21

C 3. Allmänna val

1994/95

1995/96

1997

1998

1999

Utgift

Anslag

Förslag

Beräknat

Beräknat

158 000”

146 600

48 000

205 000

120 000

Utgiftsprognos       69 900

därav 1996         5 000

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

” Beloppen anges i tusental kronor

Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra
valtillbehör samt ersättningar till vissa myndigheter m.m. för biträde i
samband med allmänna val. Anslagsbelastningen är beroende på vilka val
som hålls under året.

Under budgetåret 1995/96 hölls val till Europaparlamentet. Valdel-
tagandet var lågt, framförallt var frekvensen av poströster lägre än för-
väntat. Anslagsbelastningen blev därför ca 75 miljoner kronor lägre än
beräknat

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 48 000 tkr

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 48 000 000 kronor.
Beloppet avser bl.a. kostnader för 1997 års kyrkoval. För åren 1998 och
1999 beräknas utgifterna uppgå till 205 miljoner kronor resp. 120 miljoner
kronor.

C 4. Stöd till politiska partier

1994/95 Utgift    127 200”

1995/96 Anslag   230 400

Utgiftsprognos      160 000

därav 1996       131 500

1997    Förslag 145 200

1998    Beräknat 115 200”

1999    Beräknat 115 200”

” Beloppen anges i tusental kronor
” Preliminära belopp

22

Enligt lagen (1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1995:345) om
statligt stöd till politiska partier lämnas stöd, dels som partistöd, dels som
kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet
lämnas som mandatbidrag. Kanslistödet som i princip är avsett endast för
partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och
tilläggstöd. Nu gällande belopp för partistöd och kanslistöd fastställdes till
sin nuvarande nivå år 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1994/95:KU34,
rskr. 1994/95:191).

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 145 200 tkr

De politiska partierna har en central roll i den svenska folkstyrelsen. Det
är därför av väsentlig betydelse för demokratin att de politiska partierna
har tillräckliga resurser för att bedriva sin opinionsbildande verksamhet.
Det statliga stödet till partierna är avsett att garantera detta. Mycket tyder
på att det under senare år blivit svårare att engagera medborgarna i parti-
politisk verksamhet. Genom Sveriges medlemskap i EU har partiernas
verksamhetsområde dessutom utökats med ytterligare en nivå, där de
måste kunna följa och delta i det europeiska samarbetet. Mot denna bak-
grund föreslås att det statliga stödet till de politiska partierna räknas upp
med 30 miljoner kronor för år 1997. ökningen finansieras genom en in-
dragning av motsvarande belopp från anslagssparande under anslaget C 1.
Regeringskansliet m.m. Enligt regeringens bedömning bör den föreslagna
nivån gälla även åren 1998 och 1999. De preliminära beloppen för dessa
år har dock beräknats med utgångspunkt i 1995/96 års nivå, eftersom
finansiering för dessa år saknas. Regeringen avser att återkomma i denna
fråga i nästa budgetproposition. Regeringen beräknar anslaget för år 1997
till 145 200 000 kronor.

23

7 Centrala myndigheter

D 1. Justitiekanslem

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

8 332'>

Anslagssparande

426

1995/96

Anslag

11 481

Utgiftsprognos

11 500

därav 1996

8 000

1997

Förslag

8 739

1998

Beräknat

9 051

1999

Beräknat

9 380

11 Beloppen anges i tusental kronor

Justitiekanslerns övergripande mål är att värna rättssäkerheten och för-
bättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område, att på skade-
regleringens område se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det
allmänna intresset sätts åt sidan, samt att bidra till en riktig rättstillämp-
ning och lagföring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden.

Justitiekanslem skall utöva tillsyn m.m. på den offentliga förvalt-
ningens område. Han skall vidare besluta i skaderegleringsfrågor och ut-
föra vissa processförande uppgifter. Justitiekanslem skall dessutom full-
göra vissa åklagaruppgifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens om-
råden.

Till justitiekanslerns arbetsuppgifter hör även att vara regeringens juri-
diske rådgivare, att bevaka statens rätt samt att fullgöra vissa uppgifter en-
ligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484)
om övervakningskameror m.m. Härutöver är justitiekanslem chef för
myndigheten Justitiekanslem (JK).

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende Justitiekanslem för år 1994/95.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Justitiekanslerns övergripande mål skall ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 8 739 tkr

Utifrån resultatredovisningen i årsredovisningen är regeringens bedöm-
ning att verksamheten har utförts med en hög effektivitet. Trots att antalet
inkommande ärenden ökade under budgetåret 1994/95 har JK under

24

budgetåret 1995/96 minskat ärendebalansen och förbättrat balansens
åldersstruktur så att andelen äldre ärenden i balans minskat.

JK beviljades för budgetåret 1994/95 en merutgift på 0,5 miljoner
kronor för att täcka kostnaderna för en extra handläggare. Möjligheten för
JK att upprepa tidigare goda verksamhetsresultat försämras utan detta
resurstillskott, särskilt om antalet inkommande ärenden fortsätter att öka.
För att JK skall kunna bibehålla en verksamhet med låga ärendebalanser
och korta handläggningstider bör enligt regeringens bedömning anslaget
tillföras en miljon kronor för budgetåret 1997. Ett ytterligare skäl till en
anslagsförstärkning är att JK hittills inte i önskvärd omfattning kunnat
prioritera inspektionsverksamheten. Anslagsförstärkningen föreslås
finansieras genom motsvarande minskning av dels anslaget F 7. Diverse
kostnader för rättsväsendet (400 000 kronor), dels anslaget C 1. Domstols-
väsendet m.m. (600 000 kronor). För åren 1998 och 1999 beräknas ut-
gifterna uppgå till 9 051 000 kronor respektive 9 380 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

D 2. Datainspektionen

1994/95

Utgift

21 559 ”

Anslagssparande

1 314

1995/96

Anslag

33 994

Utgiftsprognos

33 200

därav 1996

22 400

1997

Förslag

23 444

1998

Beräknat

24 248

1999

Beräknat

25 112

Beloppen anges i tusental kronor

Datainspektionens övergripande mål är följande:

- Automatisk databehandling av personuppgifter skall inte medföra otill-
börligt intrång i enskildas personliga integritet. Målet skall nås utan att
användningen av teknik onödigt hindras eller försvåras.

- God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso-
lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen ut-
övar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databe-
handling vid taxeringsrevision, m.m.

Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter.
Inkomsterna redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln
2552 övriga offentligrättsliga avgifter.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende Datainspektionen för år 1994/95.

25

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Övergripande mål

Datainspektionens övergripande mål skall ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 23 444 tkr

Förändringar på området

Datainspektionen har genom ett bemyndigande från regeringen givits möj-
lighet att utfärda generella föreskrifter för personregister inom bestämda
verksamheter. Register som inrättas och förs i enlighet med sådana regler
undantas från tillståndsplikt. Inspektionen har meddelat generella före-
skrifter för vissa personregister i kommunal verksamhet, församlings-
register och ministerialböcker i Svenska kyrkans verksamhet, vissa
personregister i statlig och landstingskommunal forskningsverksamhet,
vissa direktreklamregister, vissa tillståndspliktiga personregister i försäk-
ringsrörelse och för protokollsregister hos kommuner och landsting.

Inom EU har det beslutats direktiv om dataskydd, Europaparlamentets
och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för en-
skilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter. Den svenska datalagstiftningen skall
inom tre år vara anpassad till dessa direktiv. Regeringen har beslutat att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera på vilket sätt EG-
direktivet skall genomföras i svensk lagstiftning samt att kommittén skall
lägga förslag till en ny lag på området. Utredningsarbetet skall vara av-
slutat senast den 31 mars 1997 (dir. 1995:91). Vad detta kan innebära för
Datainspektionens framtida verksamhet är ännu för tidigt att uttala sig om.

Resultatbedömning

Det är svårt att mäta effekten av Datainspektionens verksamhet i för-
hållande till de övergripande målen. Det är därför godtagbart att inspek-
tionen tills vidare i årsredovisningen redovisar vilka prestationer myndig-
heten utfört. Det är dock angeläget att inspektionen arbetar vidare med att
finna sätt att påvisa effekterna av verksamheten.

Antalet genomförda inspektioner har, helt i enlighet med statsmakternas
intentioner, ökat från 84 till 141 (68 %) 1994/95 jämfört med 1993/94.

Kostnaden per avgjort tillståndsärende ökade med 13 % under samma
period. Vad denna ökning beror på är oklart. En fortsatt ökning av kostna-

26

den per tillståndsärende under innevarande och kommande budgetår är
dock att vänta eftersom de generella föreskrifterna för personregister leder
till att i första hand antalet okomplicerade tillståndsärenden minskar.

Datainspektionens nya organisation som trädde i kraft den 1 mars 1995
bör ha underlättat inspektionens ändring av verksamhetsinriktning mot en
ökad inspektionsverksamhet. Vad gäller övriga ärenden, dvs. tillstånds-
ansökningar och tillsynsärenden föranledda av klagomål från enskilda
eller uppgifter i massmedia, översteg 1994/95 antalet avgjorda sådana
ärenden antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden har därmed
minskat.

Regeringens bedömning är att verksamhetens nuvarande omfattning är
väl avvägd och regeringen anser därför att Datainspektionen bör anvisas
ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 24 248 000
kronor respektive 25 112 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

D 3. Sametinget

1994/95

Utgift

10015”

Anslagssparande

1 084

1995/96

Anslag

15 082

Utgiftsprognos

16 694

därav 1996

11 051

1997

Förslag

10 497

1998

Beräknat

10 769

1999

Beräknat

11 018

1 Beloppen anges i tusental kronor

Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt
folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De
övergripande målen är enligt sametingslagen (1992:1433) att verka för en
levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå
åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i
samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas.

Sametinget har sedan starten år 1993 befunnit sig i ett uppbyggnads-
skede vilket är förklaringen till anslagssparandet.

Regeringens överväganden

Resurser år 1997

Ramanslag 10 497 tkr

27

Sametingets årsredovisning föranleder inga anmärkningar från Riks-
revisionsverket. Eftersom tinget inledde sin verksamhet år 1993 kan man
inte på detta stadium kräva en redovisning av effekterna vad gäller
myndighetsdelen. Dock behöver Sametinget generellt införa kvalitets-
aspekten i nästa årsredovisning samt resultatmått för verksamhetsgrenarna.
Det bör även finnas verksamhetsmål för samtliga verksamhetsgrenar.
Regeringen anser att fastställa sådana verksamhetsmål.

Vad gäller EU och mål 6-medel är Sametinget att jämställa med de län-
svisa beslutsgrupper som inrättats för att handlägga och besluta avseende
de projektansökningar som kan bli föremål för EU-finansiering.
Kostnaderna beräknas sammantaget till 600 000 kronor varav 25% skall
finansieras nationellt, dvs. 150 000 kronor. Detta belopp föreslår
regeringen tillföras Sametinget. För åren 1998 och 1999 beräknas
utgifterna uppgå till 10 769 999 kronor respektive 11 018 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

28

8 Mediefrågor

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

I verksamhetsområdet ingår presstödet, stödet till radio- och kassettid-
ningar och de statliga myndigheterna inom press-, radio- och TV-området.

Uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ligger
fast. Vissa medel överförs till nämndernas förvaltningsanslag från an-
slaget för stöd till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas
också tillfälligt med anledning av att upphandlingsbehovet för radio-
tidningsmottagare kommer att vara litet under år 1997. Regeringen
föreslår i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik vissa förändringar i
presstödet. Dessa förändringar påverkar dock inte anslagets storlek.
Radio- och TV-verket föreslås få ytterligare resurser bl.a. till följd av
att verket ges beställaransvar för mediestatistik.

Regeringen föreslår ingen ändring av Presstödsnämndens och Taltidnings-
nämndens verksamheter. Vissa medel överförs dock till förvaltningsan-
slaget från anslaget för stöd till radio- och kassettidningar för förstärkning
av kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings-
verksamheten. Regeringen föreslår vidare i propositionen 1996/97:3 om
kulturpolitik vissa förändringar i presstödet. Bl.a. föreslås en höjning av
distributionsstödet och en avveckling av utvecklingsstödet. Den huvud-
sakliga inriktningen för presstödet ligger dock fast. Detta gäller även för
stödet till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas tillfälligt år
1997 med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmot-
tagare kommer att vara litet under året.

Regeringens bedömning är att den följande treårsperioden kommer att
präglas av att antalet aktörer på radio- och TV-området ökar bl.a. till följd
av ny digital teknik. Tillsynen av antalet nya tillståndshavare för den pri-
vata lokalradion och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik m.m.
innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och TV-verket.

1 enlighet med ett principbeslut som riksdagen fattat om ansvar för den
statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93 :FiU7,
rskr. 1992/93:122) har medel för mediestatistik beräknats under anslaget
för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket får ett beställaransvar för
statistik rörande radio och TV. Verket tillförs även ytterligare resurser för
att följa den tekniska utvecklingen och för att följa utvecklingen av radio-
och TVbranschen i stort. Verket ges därmed större möjligheter att utveckla
metoder för analyser och för att bedriva analyser inom radio- och
TV-området.

1 prop. 1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst föreslog
regeringen att programföretagen årligen skall följa upp och redovisa hur
public-serviceuppdraget uppfyllts. Riksdagen anslöt sig till förslaget.
Regeringen avser att besluta att uppföljningsrapporten skall ges in till

29

Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om
rapporten ger riksdag, regering och allmänheten tillräckligt underlag.

Betänkandena Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och Vårt
dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departe-
mentspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och
remissyttranden över dessa har tillsammans med årsredovisningar och
fördjupade anslagsframställningar legat till grund för regeringens bedöm-
ning av resultatet inom verksamhetsområdet mediefrågor. Enligt rege-
ringens bedömning är resultatet av verksamheten sammanfattningsvis i allt
väsentligt tillfredsställande. Regeringen utvecklar denna bedömning i pro-
positionen om kulturpolitik samt nedan under resp, anslag inom detta
verksamhetsområde.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Övriga anslagsfrågor

Anslaget Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradio-
nämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd som var uppfört under elfte
huvudtiteln under budgetåret 1995/96 behövs inte i statsbudgeten för
budgetåret 1997. Uppdraget att avveckla den återstående organisationen
av de gamla radio- och TV-myndighetema har slutförts av den särskilde
utredaren. Kostnaden för avvecklingen har uppgått till totalt 3 335 000
kronor.

E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

1994/95

Utgift

4 823 ’>

Anslagssparande

1 385

1995/96

Anslag

7 922

Utgiftsprognos

8 645

därav 1996

6 404

1997

Förslag

5 536

1998

Beräknat

5 488

1999

Beräknat

5 668

1 Beloppen anges i tusental kronor

Presstödsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet
till dagspressen. Nämnden disponerar anslagen E 1 och E 2.

Taltidningsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga
stödet till radio- och kassettidningar. Nämnden disponerar anslaget E 3.

De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstöds-
nämndens kansli.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett stort an-
slagssparande. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar dock att anslagssparandet kommer att bli betydligt mindre.
Den huvudsakliga orsaken till anslagssparandet är att vissa planerade

30

konsultinsatser troligen inte kommer att kunna genomföras förrän efter Prop. 1996/97:1
årsskiftet.                                                                 Utgiftsområde 1

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Målet för Presstödsnämnden är att värna mångfalden på dagstidnings-
marknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen.

Målet for Taltidningsnämnden är att förbättra tillgången till inne-
hållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som
inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dys-
lektiker, genom att fördela det statliga stödet till radio- och kasset-
tidningar.

Resurser 1997

Ramanslag 5 536 tkr.

Övrigt

Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik
förslag om presstödets framtida utformning.

Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress
(SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till
dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har legat till
grund för regeringens fördjupade prövning av Presstödsnämndens verk-
samhet. Vidare har Presstödsnämndens och Taltidningsnämndens årsredo-
visning och fördjupade anslagsframställningar vägts in i denna bedömning
samt utgjort grund för den fördjupade prövningen av Taltidnings-
nämndens verksamhet. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några
invändningar.

Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att Presstöds-
nämnden och Taltidningsnämnden i allt väsentligt bedriver sina verk-
samheter effektivt utifrån uppsatta mål. Denna bedömning utvecklas under
anslagen för presstöd resp, stöd till radio- och kassettidningar.

Regeringen drar således slutsatsen att uppdragen för Presstödsnämnden
och Taltidningsnämnden bör ligga fast. Övergripande mål för Presstöds-
nämndens verksamhet skall vara att värna mångfalden på dagstidnings-
marknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen, över-
gripande mål för Taltidningsnämnden skall vara att förbättra tillgången till
innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som

31

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker,
genom att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar.
Omformuleringen av de övergripande målen innebär ingen förändring av
verksamhetsinriktningen.

Enligt presstödsförordningen (1990:524) får Presstödsnämnden med-
dela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen.
Pressutredningen -94 anser att nämndens möjligheter att meddela gene-
rella föreskrifter borde utnyttjas mer, och att de föreskrifter som behövs
borde sammanföras och kungöras (SOU 1995:37, s. 191). Regeringen har
för avsikt att under hösten 1996 besluta en författningsändring som inne-
bär att nämndens föreskrifter skall kungöras i Kulturrådets författnings-
samling.

Som framgår av redovisningen under anslaget Stöd till radio- och
kassettidningar har Taltidningsnämnden föreslagit att en funktion med
centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt löpande
efiektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstödsnämndens
kansli. Detta beräknas medföra en betydande kostnadssänkning på an-
slaget Stöd till radio- och kassettidningar. Regeringen föreslår att 500 000
kronor överförs från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar till
anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för att förstärka
kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings-
verksamheten.

Regeringen föreslår att en besparing tas ut på anslaget med 265 000
kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 159 000 kronor tas
ut på anslaget. Vidare föreslår regeringen att Presstödsnämnden för år
1997 beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 400 000 kronor.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 5 536 000
anvisas anslaget för år 1997. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till
5 488 000 kronor. Beräkningen utgår från att uppdragen för Presstöds-
nämnden och Taltidningsnämnden kommer att vara oförändrade. För år
1999 beräknas utgifterna uppgå till 5 668 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

E 2. Presstöd

1994/95

Utgift

487 525 '>

1995/96

Anslag

989 502

1997

Förslag

541 579

1998

Beräknat

541 579

1999 Beräknat 541 579

Beloppen anges i tusental kronor

Utgiftsprognos     960 465

därav 1996       526 244

Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna
i presstödsförordningen (1990:524). Faktorer som styr utgifterna på

32

anslaget är bl.a. antalet stödberättigade tidningar samt storleken av de
stödmottagande tidningarnas upplagor. Presstödet skall i enlighet med
regeringens bedömning i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik verka
för att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden i syfte att främja en
allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

Resurser 1997

Ramanslag 541 579 tkr.

Övrigt

Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik
förslag om presstödets framtida utformning. Bl.a. föreslås en höjning
av distributionsstödet samt en avveckling av utvecklingsstödet.

Regeringen föreslår att anslagen för driftsstöd till dagspressen samt
distributionsstöd till dagspressen redovisas under ett gemensamt raman-
slag benämnt Presstöd. Som en post under detta anslag skall också
täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen redovisas.

Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress
(SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till
dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har tillsammans
med Presstödsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställ-
ning legat till grund för regeringens fördjupade prövning av presstödet.
Regeringens ställningstaganden redovisas i propositionen om kulturpoli-
tik. Sammanfattningsvis drar regeringen slutsatsen att presstödet i allt
väsentligt används på ett effektivt sätt och ger de resultat som stödet syftar
till.

Utfallsutvecklingen för närmast föregående budgetår innebär ingen an-
märkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Prognosen för innevarande
budgetår visar däremot att belastningen på det nuvarande anslaget för
driftsstöd kommer att bli mindre än vad som budgeterats.

Regeringen föreslår i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik att
nivån på distributionsstödet till dagspressen höjs genom att örestalen för
stödet skrivs upp med 6 procent. Med utgångspunkt från ett oförändrat an-
tal stödberättigade tidningar och oförändrade upplagor beräknas höjningen
innebära en ökning av utgifterna för distributionsstöd med ca 4,4 miljoner
kronor år 1997. Samtidigt föreslås att dagstidningsbegreppet förändras,
vilket innebär att utgifterna for driftsstöd troligen kommer att minska.
Regeringen bedömer därför att höjningen av distributionsstödet ryms inom
anslaget for presstöd år 1997.

33

Vidare föreslås i propositionen om kulturpolitik att utvecklingsstödet
till dagspressen skall avvecklas. Utvecklingsstöd kan bl.a. ges i form av en
statlig kreditgaranti. Till och med budgetåret 1995/96 har ett åtagande för

6,3 miljoner kronor gjorts. Några förluster i garantisystemet beräknas inte
för år 1997, varför anslagsposten budgeterats till 1 000 kronor. Avgifter
har under budgetåret 1994/95 betalats med ett belopp som uppgår till
63 000 kronor.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att
541 579 000 kronor anvisas anslaget för år 1997. För åren 1998 och 1999
beräknas ingen förändring av utgifterna. Beräkningen utgår från ett
oförändrat antal stödberättigade tidningar jämfört med år 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

E 3. Stöd till radio- och kassettidningar

1994/95 Utgift     115 360°

1995/96 Anslag   191 700

Utgiftsprognos 191 700
därav 1996       127 876

1997    Förslag 123 700

1998    Beräknat 127 300

1999 Beräknat 127 300

Beloppen anges i tusental kronor

Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelser-
na i förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettid-
ningar. Stödet till radio- och kassettidningar skall förbättra tillgången till
innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som
inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 123 700 tkr.

Taltidningsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställning
har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av stödet till
radio- och kassettidningar. Utöver vad som framgår i denna proposition
redovisas regeringens ställningstaganden i propositionen 1996/97:3 om
kulturpolitik. Regeringen bedömer att målet för stödet i stort har uppnåtts.
Enligt Taltidningsnämndens årsredovisning täcker utgivningen av tal-
tidningar nära nog hela landet, varför de flesta synskadade kan abonnera
på en dagstidning. Vid utgången av budgetåret 1994/95 gavs 81 dags-

34

tidningar ut som taltidningar, varav 61 som radiotidningar, 17 som
kassettidningar och 6 som RATS-tidningar (tre tidningar utkom som både
radiotidning och RATS-tidning, radiosänd talsyntestidning för syn-
skadade).

1 november 1995 gav regeringen Taltidningsnämnden i uppdrag att
undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för den framtida
taltidningsverksamheten. Bakgrunden till regeringsuppdraget var bl.a. att
verksamheten med RATS inte har utvecklats på det sätt man hoppats på,
samt att ett utgiftstak införts vid anslagstilldelningen. Det sistnämnda
innebär att betydande kostnadseffektiviseringar krävs för att utbyggnaden
av verksamheten skali kunna fortsätta. En annan utgångspunkt för upp-
draget var två riksdagsmotioner (motion 1993/94:K808 samt motion
1994/95:K805) om taltidningsutvecklingen.

Taltidningsnämnden har redovisat uppdraget i en rapport, som över-
lämnades till regeringen i mars 1996.1 rapporten föreslås bl.a. att en funk-
tion med centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt
löpande effektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstöds-
nämndens kansli. Detta beräknas ge en årlig nettokostnadsminskning med
ca 900 000 kronor. Det finansiella utrymme som kan skapas föreslås i
första hand utnyttjas for att förbättra den geografiska spridningen av tal-
tidningar. Enligt nämndens rapport bör RATS på kort sikt vara
huvudalternativet for svenska digitala taltidningar. Inriktningen på längre
sikt bör enligt rapporten vara att göra en upphandling av digitala tal-
tidningssystem, där en leverantörsspecifik paketlösning och en lösning
som baseras på öppna system samt Internet och World Wide Web kan
offereras. Regeringen har för avsikt att uppdra åt Taltidningsnämnden att
utreda möjligheterna att göra en kravspecifikation för ett taltidningssystem
baserat på öppna standarder. Ur kostnadshänseende kan det enligt
rapporten finnas skäl för Taltidningsnämnden att verka för ökad använd-
ning av digital taltidningsteknik.

Med anledning av Taltidningsnämndens förslag föreslår regeringen att
500 000 kronor överfors från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar
till anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, för att förstärka
kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidnings-
verksamheten.

Utfallsutvecklingen för närmast föregående och innevarande budgetår
innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från anvisade medel.

Av Taltidningsnämndens fördjupade anslagsframställning framgår att
behovet av medel på anslaget tillfälligt minskar år 1997 med anledning av
att upphandlingsbehovet för radiotidningsmottagare då kommer att vara
litet. Regeringen föreslår därför att 3 600 000 kronor tillfälligt förs bort
från anslaget år 1997.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att
123 700 000 kronor anvisas anslaget for år 1997. För åren 1998 och 1999
beräknas utgifterna uppgå till 127 300 000 kronor för vardera året.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

35

E 4. Radio- och TV-verket

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

6213”

Anslagssparande

1 108

1995/96

Anslag

11 130

Utgiftsprognos

11 130

därav 1996

7 424

1997

Förslag

8 016

1998

Beräknat

8 068

1999

Beräknat

8 348

” Beloppen anges i tusental kronor

Radio- och TV-verket har till uppgift att besluta i frågor om tillstånd, av-
gifter och registrering som rör ljudradio- och televisionssändningar riktade
till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon
annan särskilt angiven myndighet.

Verket ansvarar även för registrering och avgiftshantering, har tillsyn
över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt
beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid
uteblivna avgifter. Verket skall följa utvecklingen i fråga om radio- och
TV-sändningar till allmänheten.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mång-
fald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i
enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssänd-
ningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på
regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet.

Resurser 1997

Ramanslag 8 016 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 349 120 tkr

Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remissyttran-
den över detta samt Radio- och TV-verkets årsredovisning och fördjupade
anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade pröv-
ning av Radio- och TV-verkets verksamhet. Enligt regeringens bedömning
har Radio- och TV-verket i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten
om att svara för tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för
ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten. Behörigheten
för alla innehavare av lokalradiotillstånd har setts över och en årlig rutin

36

har inforts för kontroll av att förutsättningarna för närradiotillstånd består.
Målsättningen att öka kunskapen hos aktörerna på radio- och TV-området
har uppnåtts genom löpande information om verkets viktigare avgöranden
m.m. 1 enlighet med ett principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den
statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr.
1992/93:122) har medel för mediestatistik fr.o.m. budgetåret 1997 be-
räknats under anslaget för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket
får ett beställaransvar för offentlig mediestatistik rörande radio och TV.
Verket får därmed i uppdrag att förse regeringen och andra intressenter
med erforderlig statistik för hela radio- och TV-området.

Radio- och TV-verket får en låneram i Riksgäldskontoret på 200 000
kronor för år 1997.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.

Utfallsutvecklingen för Radio- och TV-verket närmast föregående och
innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från an-
visade medel.

Radio- och TV-verkets verksamhet svarar mot en effektiv användning
av insatta resurser. Regeringens bedömning är dock att den följande treårs-
perioden kommer att präglas av att antalet aktörer på radio- och TV-
området ökar bl.a. till följd av ny digital teknik. Aktiviteten för att följa
utvecklingen bör därför intensifieras. Tillsynen av behörigheten för lokal-
radions tillståndshavare och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik
m.m. inom området innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och
TV-verket.

Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mång-
fald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i
enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar
riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller
någon annan särskilt angiven myndighet. Omformuleringen av det över-
gripande målet innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen.

En besparing tas ut med 219 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas
en besparing på 219 000 kronor tas ut på anslaget.

För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 8 068 000 kronor. För år 1999
beräknas utgifterna till 8 348 000 kronor. Beräkningarna utgår från
oförändrad verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 8 016 000 kronor
anvisas till Radio- och TV-verket för år 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

37

E 5. Granskningsnämnden for radio och TV

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

1994/95

Utgift

4811 ”

Anslagssparande

1 386

1995/96

Anslag

10 196

Utgiftsprognos

10 196

därav 1996

7 277

1997

Förslag

6 671

1998

Beräknat

6 653

1999

Beräknat

6 864

Beloppen anges i tusental kronor

Granskningsnämnden för radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevna-
den av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten. Nämnden skall också följa innehållet i
utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska all-
mänheten och bör rapportera sina iakttagelser till regeringen och/eller
berörd myndighet.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att
programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga
om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhands-
granskning av innehållet i sändningarna.

Resurser 1997

Ramanslag

6 671 tkr

Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remiss-
yttranden över detta samt Granskningsnämndens årsredovisning och för-
djupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens för-
djupade prövning av Granskningsnämnden.

Enligt regeringens bedömning har Granskningsnämnden för radio och
TV i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten om att i efterhand
granska program i samtliga sändningsformer inom sitt ansvarsområde.
Ärendehanteringen har varit god, men handläggningstidema bör dock en-
ligt nämnden kunna förkortas. Målsättningen att öka kunskapen hos
aktörerna på radio- och TV-området har uppnåtts genom att nämnden
löpande informerar om besluten. Andelen initiativärenden har ökat.
Granskningen inom närradioområdet har dock inte varit tillräcklig under

38

verksamhetsåret 1994/95. Granskningsnämnden pekar i sin fördjupade
anslagsframställning på att det är angeläget med större studier av TV-ut-
budet, helt eller delvis, av de som sänder rikstäckande marksända program
och att resurser bör avsättas till detta ändamål. Regeringen delar den
uppfattningen.

I enlighet med riksdagsbeslut (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96: KrU12,
rskr. 1995/96:297) om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001
skall public service-företagen för radio och TV årligen följa upp och redo-
visa hur public service-uppdraget uppfyllts. Regeringen avser att besluta
att uppföljningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio
och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger statsmaktema och
allmänheten tillräckligt underlag.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.

Granskningsnämnden för radio och TV får en låneram i Riksgälds-
kontoret på 520 000 kronor.

Utfallsutvecklingen för Granskningsnämnden närmast föregående och
innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från an-
visade medel.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan drar regeringen följande slut-
satser. Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att
programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga om
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhandsgransk-
ning av innehållet i sändningarna.

Omformuleringen av det övergripande målet innebär ingen förändring
av verksamhetsinriktningen.

För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 6 653 000 kronor. För år 1999
beräknas utgifterna till 6 864 000 kronor. Beräkningarna utgår från
oförändrad verksamhet.

En besparing tas ut med 206 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas
en besparing på 206 000 kronor tas ut på anslaget.

Riksdagsbeslutet (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr.
1995/96:297) innebär att Granskningsnämnden för radio och TV även i
framtiden finansieras från två källor, nämligen dels över rundradiokontot,
dels över statsbudgeten. För år 1997 bör nämnden därför anvisas
4 536 000 kronor från rundradiokontot.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att sammanlagt
6 671 000 kronor anvisas Granskningsnämnden för radio och TV för år
1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 1

39

Utgiftsområde 2

Samhällsekonomi
och finansförvaltning

Förslag till statsbudget för år 1997

Samhällsekonomi och
finansförvaltning
(utgiftsområde 2)

Prop.

1996/97:1

Utgiftsområde 2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............................

2 Lagtext ........................................... 5

2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)

om insättningsgaranti ......................... 5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890)

om allemanssparande ......................... 7

3 Inledning ..........................................

11

4 Centrala myndigheter och nämnder..................... 13

4.1     Anslagsavsnitt............................... 15

Al.    Konjunkturinstitutet .......................... 15

A2.    Riksrevisionsverket........................... 17

A3.     Statskontoret ................................ 19

A4.     Statistiska centralbyrån........................ 21

A5.    Folk-och bostadsräkning...................... 24

A6.    Finansinspektionen........................... 26

A7.    Insättningsgarantinämnden..................... 29

Riksgäldskontoret och kostnader för

statsskuldens förvaltning ...................... 30

A8.    Riksgäldskontoret; Förvaltningskostnader ........ 36

A9.    Riksgäldskontoret; Kostnader för upplåning

och låneförvaltning........................... 38

A10.   Riksgäldskontoret; Garantiverksamhet ........... 40

All.   Statens lokalförsöijningsverk................... 43

A12.   Täckning av merkostnader för lokaler............ 45

Al3.   Nämnden för offentlig upphandling.............. 46

A14.   Ekonomiska rådet............................ 47

A15.   Kostnader för vissa nämnder m.m................ 49

Al 6. Bokföringsnämnden.......................... 50

A17.   Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av...........

god redovisningssed.......................... 52

A18.   Utvecklingsarbete............................ 52

A19.   Kammarkollegiet............................. 53

A20.   Kontrollfunktionen i staten..................... 55

4.2     Statens fastighetsverk......................... 57

4.3     Insättningsgarantin ........................... 58

4.4    Allemanssparandet ........................... 63

5     Tidsbegränsade åtaganden ............................ 72

5.1     Anslagsavsnitt............................... 74

Bl.     Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån ... .   74

B2.     Åtgärder för att stärka det finansiella systemet.....   75

B3.     Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.......... 76

B4.    Försäljning av aktier i Stadshypotek AB.......... 77

B5.     Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken   77

5.2     Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)..   78

6     Riksdagens revisorer................................. 81

6.1     Anslagsavsnitt............................... 81

Cl.    Riksdagens revisorer.......................... 81

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti,

2.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemans sparande,

3.   godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom
Insättningsgarantinämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med
vad regeringen förordat under anslag A7,

4.    godkänner regeringens förslag att särskild prioritet skall ges åt skärpt
riskkontroll inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde samt
åt en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i
enlighet med vad regeringen förordar under anslag A9,

5.   medger att den utgående reservationen på reservationsanslaget D5.
Utvecklingsarbete under sjunde huvudtiteln förs till ramanslaget A18.
Utvecklingsarbete,

6.   godkänner den nya treårsplanen för investeringar m.m. till Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2,

7.   bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta
upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad
regeringen förordat i avsnitt 4.2,

8.   godkänner att Sverige medverkar i den aktuella kapitalhöjningen i
Europeiska utvecklingsbanken med inbetalningar om 51 300 000 ecu
under åren 1997/98 - 2004/05 och att regeringen tecknar andelar till
ett belopp om 228 miljoner ecu,

9.   för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Sam-
hällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning:

Anslag                                           Anslagstyp        Anslagsbelopp

msental kr

Al.

Konjunkturinstitutet

ramanslag

29 208

A2.

Riksrevisionsverket

ramanslag

177 167

A3.

Statskontoret

ramanslag

59 325

A4.

Statistiska centralbyrån

ramanslag

328 802

A5.

Folk- och bostadsräkning

reservationsanslag

70 000

A6.

Finansinsp ektionen

ramanslag

110 105

A7.

Insättningsgarantinämnden

ramanslag

2 000

A8.

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

ramanslag

83 348

A9.

Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning

ramanslag

1 500 000

A10.

Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

ramanslag

1

All.

Statens lokalförsöijningsverk

ramanslag

17 029

A12.

Täckning av merkostnader för lokaler

ramanslag

19 500

A13.

Nämnden för offentlig upphandling

ramanslag

6 348

A14.

Ekonomiska rådet

ramanslag

1 705

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
tusental kr

A15.

Kostnader för vissa nämnder m.m.

obetecknat anslag

1 552

A16.

Bokföringsnämnden

ramanslag

4 468

A17.

Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av
god redvisningssed

obetecknat anslag

800

A18.

Utvecklingsarbete

ramanslag

32 570

A19.

Kammarkollegiet

ramanslag

22 277

A20.

Kontrollfunktionen i staten

reservationsanslag

100 000

Bl.

Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån

obetecknat anslag

200

B2.

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

ramanslag

205 000

B3.

Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken

ramanslag

100 000

B4.

Försäljning av aktier i Stadshypotek AB

ramanslag

60 000

B5.

Bidrag till kapitalet i Europeiska
investeringsbanken

ramanslag

860 000

Cl.

Riksdagens revisorer

ramanslag

16 151

Summa för utgiftsområdet

3 807 556

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (1995:1571) om insätt-
ningsgaranti skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 §

Vaije institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift till nämn-
den. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid utgången av
närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas av garantin.

Institutens sammanlagda avgifter
för ett år skall uppgå till ett belopp
som motsvarar 0,25 procent av in-
sättningarna.

Om nämnden har tagit upp lån
enligt 15 §, får nämnden besluta att,
till dess lånet har betalats tillbaka,
de sammanlagda avgifterna för ett
år skall uppgå till ett belopp som
motsvarar högst 0,3 procent av in-
sättningarna.

Institutens sammanlagda avgifter
för ett år skall uppgå till ett belopp
som motsvarar 0,50 procent av in-
sättningarna.

Om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till ett större belopp
än som motsvarar 2,5 procent av insättningarna, skall de sammanlagda
avgifterna för ett år uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av
insättningarna.

Bestämmelserna i andra och
tredje styckena behöver inte tilläm-
pas när avgiften för ett enskilt insti-
tut

1. bestäms enligt 14 §,

2. bestäms genom omprövning en-
ligt 27   § förvaltningslagen

(1986:223), eller

3. efter överklagande bestäms av
allmän förvaltningsdomstol.

13 §

Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala
i avgift. Nämnden bestämmer också när avgiften skall betalas.

4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften skall motsvara summan
av institutets insättningar till den del
de omfattas av garantin, multiplice-
rat med lägst 60 procent och högst
140 procent av det tal som tillämpas
enligt 12 § andra, tredje, eller Jjärde
stycket. Avgiften skall bestämmas
med hänsyn till institutets kapital-
täckningsgrad, beräknad enligt 2
kap. 1 § lagen (1994:2004) om ka-
pitaltäckning och stora exponering-
ar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.

Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 2

Avgiften skall motsvara summan
av institutets insättningar till den del
de omfattas av garantin, multiplice-
rat med lägst 80 procent och högst
120 procent av det tal som tillämpas
enligt 12 § andra eller tredje styck-
et. Avgiften skall bestämmas med
hänsyn till institutets kapitaltäck-
ningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1
§ lagen (1994:2004) om kapital-
täckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbo-
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemansspar-
ande1

dels att 4, 8, 8 a, 15 - 16 och 24 - 28 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 24 och 26 §§ skall utgå,

dels att 1, 3, 9, 10, 18, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande, som
görs på allemanssparkonto eller i
allemansfond. Sparande i allemans-
fond är förenat med skattelättnader
enligt lagen (1994:1851) om skatte-
lättnader för sparande i allemans-
fond. Lagen gäller, med de undantag
som anges i andra stycket, även för
sådant sparande som sker i andelar i
allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Bestämmelserna i 3 § andra -
Jjärde styckena, 4, 6, 8, 8 a, 9 och
19 - 28 §§ skall inte tillämpas i frå-
ga om sådant sparande i allemans-
fond som sker enligt lagen om
individuellt pensionssparande.

I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande, som
görs på allemanssparkonto eller i
allemansfond. Lagen gäller, med de
undantag som anges i andra stycket,
även för sådant sparande som sker i
andelar i allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.

Bestämmelserna i 3 § andra
stycket, 6, 9 och 19 - 23 §§ skall
inte tillämpas i fråga om sådant spa-
rande i allemansfond som sker en-
ligt lagen om individuellt pensions-
sparande.


Sparmedlen skall sättas in i en bank
som enligt överenskommelse med
Riksgäldskontoret förmedlar alle-
manssparande. En sparare får inte
spara på mer än ett allemansspar-
konto och i fler än två allemansfon-
der. Han får flytta sina sparmedel
inom allemanssparandet.

Sparmedlen skall sättas in i en bank
som enligt överenskommelse med
Riksgäldskontoret förmedlar alle-
manssparande. En sparare får flytta
sina sparmedel inom allemansspa-
randet.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berätti-
gad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för
överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Vad som föreskrivs i första
stycket och annars i denna lag i frå-
ga om bank gäller, med undantag
för bestämmelserna om lån för för-
värv av bostad och för bosättning i
övrigt (bosparlån) i 8 a och 26 —
28 §§, också i fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto
hos HSB. s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst
sparande som är anordnat av Riks-
byggen ekonomisk förening gäller
särskilda bestämmelser enligt 24
och 25 §§.

Vad som föreskrivs i första
stycket och annars i denna lag i frå-
ga om bank gäller också i fråga om
sparkassa.

4

De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från banken
till Riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta
som skall motsvara lägst det av riks-
banken fastställda, vid varje tid gäl-
lande diskontot, minskat med tre
procentenheter. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer meddelar närmare föreskrifter
om vilken räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.

10 §

En allemansfond är en fond för spa-
rande huvudsakligen i svenska akti-
er och andra svenska värdepapper.

I fråga om allemansfonder gäller
vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der och annan författning i fråga om
värdepappersfonder med de
avvikelser som följer av denna lag
och lagen (1994:1851) om skatte-
lättnader för sparande i allemans-
fond.

Aktiekontolagen (1989:827) är

På de medel som satts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilken rän-
tesats som vid vaije tidpunkt skall
gälla.

I fråga om allemansfonder gäller
vad som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der och annan författning i fråga om
värdepappersfonder med de av-
vikelser som följer av denna lag.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

inte tillämplig på andelar i en alle-
mansfond.

18 §6

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Fondbestämmelsema för en alle-
mansfond skall ange att

1. fonden är en allemansfond för
vilken denna lag gäller,

2. inlösen av fondandel skall ske
i de fall och på de villkor som anges
i denna lag och i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder.

Fondbestämmelsema skall också
innehålla närmare regler om fond-
andelsägarstämma.

Fondbestämmelsema för en alle-
mansfond skall ange att fonden är
en allemansfond för vilken denna
lag gäller.

Fondbestämmelsema skall inne-
hålla närmare regler om fondandels-
äg arstämma.

Fondbestämmelsema får ange att belopp motsvarande sammanlagt högst
två procent av fondens värde vid utgången av det närmast föregående ka-
lenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst trossamfund eller
annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är en svensk juridisk
person och inte har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
eller andra enskildas ekonomiska intresse.

19 §7

I en företagsanknuten allemansfond
får kapitaltillskott göras endast av
den som är anställd i ett visst bolag
eller inom en viss koncern eller vars
anställning har upphört till följd av
pension enligt lagen (1992:381) om
allmän försäkring. För en sådan
fond gäller i tillämpliga delar 10 och
12 - 18 §§, om inte annat följer av
21-23 §§.

I en företagsanknuten allemansfond
får kapitaltillskott göras endast av
den som är anställd i ett visst bolag
eller inom en viss koncern eller vars
anställning har upphört till följd av
pension enligt lagen (1992:381) om
allmän försäkring. För en sådan
fond gäller i tillämpliga delar 10, 12
- 14, 17 och 18 §§, om inte annat
följer av 21 - 23 §§.

22 §:

Minst tjugofem procent av en före-
tagsanknuten allemansfonds värde
skall placeras i sådana värdepapper
som avses i 15 § och som har utfär-
dats av det aktiebolag i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller - om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern - i
vars dotterbolag de är anställda.

Till en företagsanknuten

Minst tjugofem procent av en före-
tagsanknuten allemansfonds värde
skall placeras i sådana värdepapper
som har utfärdats av det aktiebolag i
vilket de som tillskjuter kapital till
fonden är anställda eller - om bola-
get ingår som moderbolag i en kon-
cern - i vars dotterbolag de är an-
ställda.

Nuvarande lydelse

allemansfond får, efter medgivande
av Finansinspektionen, mot veder-
lag av sådana värdepapper som
anges i första stycket förvärvas akti-
er eller andra värdepapper utgivna
av ett utländskt företag, om förvär-
vet görs på grund av ett offentligt
erbjudande från det utländska före-
taget att köpa samtliga aktier i det
svenska bolaget. Medgivande skall
lämnas om det kan anses förenligt
med fondandels ägarnas intressen
att förvärvet genomförs. Medgivan-
det skall avse även senare förvärv
av värdepapper utgivna av det ut-
ländska företaget.

Den i 23 § första stycket lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der föreskrivna begränsningen i frå-
ga om en värdepappersfonds inne-
hav av värdepapper utfärdade av
samme emittent gäller ej för en före-
tagsanknuten allemansfond.

Föreslagen lydelse

Den i 23 § första stycket lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der föreskrivna begränsningen i frå-
ga om en värdepappersfonds inne-
hav av värdepapper utfärdade av
samme emittent gäller inte för en
företagsanknuten allemansfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Bestämmelsen om riskspridning i 16 § andra stycket första meningen får
tillämpas intill utgången av december 1997.

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1985:1288.

3 Senaste lydelse 1995:1288.

4 Senaste lydelse 1989:510.

5 Senaste lydelse 1996:183.

6 Senaste lydelse 1990:1116.
7' Senaste lydelse 1992:690.

8 Senaste lydelsel995:1288.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

10

3 Inledning

Utgiftsområdet omfattar ett tiotal centrala myndigheter och ett antal mindre
nämnder. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen
och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är
kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt betal-
ningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken.

Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop.
1994/95:100 bil. l,bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bud-
getåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast.

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare
besparingar om 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas
ut fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 6 miljoner kronor på utgiftsområ-
de 2.1 denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 3,8 miljoner
kr. Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena
2 och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt
mot storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 2. Ett underlag
för den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag.

Ramen för utgiftsområde 2 för år 1997 har justerats ned med ca 54 mil-
joner kr. Den största anledningen till justeringen är förändringar i växelkur-
sen. Sveriges bidrag till Europeiska investeringsbanken blir mindre, i kro-
nor, än vad som tidigare beräknats.

Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop.
1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för stats-
budgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000-kro-
norsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till
statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full
kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten. Försla-
gen innebär att vissa anslag inom utgiftsområdet har utgått eller förändrats.
Förändringarna redovisas i inledningen till respektive verksamhetsområde.

Riksdagen har beslutat att skatteförmånerna för sparande i allemansfond
skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1997. Därmed försvinner också skatte-
gynnandet av allemanssparandet helt. Detta aktualiserar frågan om den
särskilda lagreglering av sparandet som finns i lagen (1983:890) om alle-
manssparande skall behållas. Regeringen föreslår här att vissa av bestäm-
melserna i den lagen tas bort samtidigt med att skattegynnandet upphör. Det
gäller bl.a. inskränkningen att allemanssparande inte får ske på mer än ett
allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder och att högst 2 000
kronor får sparas per månad. Vidare upphävs de särskilda placerings- och
riskspridningsregler som gäller för allemansfonderna. I stället skall fonder-
na följa de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder, vilket bl.a.
innebär att lagstiftningen inte begränsar allemansfonderna till att investera
huvudsakligen i aktier i svenska företag.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

11

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 2 framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

Förslag

1997

Beräknat

1995/96

därav

1996

1998

1999

A. Centrala myndigheter och nämnder

1 220

3 097

2 886

1 776

2 566

2 587

2 605

B. Tidsbegränsade åtaganden

1 273

2 850

-913

-1 051

1 225

230

260

C. Riksdagens revisorer

12

21

21

14

16

17

17

Totalt for utgiftsområde 2

2 505

5 968

t 994

739

3 807

2 834

2 882

12

4 Centrala myndigheter och nämnder

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

*  Den förändrade budgetprocessen, införandet av utgiftstak och övri-
ga åtgärder för att få bättre kontroll över statens utgifter och in-
komster medför ökade krav avseende kvalitet och prestationer från
regeringen på många av myndigheterna inom verksamhetsområdet.
Det gäller Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinsti-
tutet m.fl.

* Arbetet med förberedelserna för en registerbaserad folk- och bo-
stadsräkning år 2000 fortsätter.

*  Den statliga kontrollfunktionen avseende skatteinbetalningar, bi-
dragsutbetalningar m.m. föreslås förstärkas.

I arbetet med regeringens budgetpolitiska mål, stabilisering av statsskul-
den och eliminerandet av underskottet i de offentliga finanserna spelar de
finansförvaltande och utredande myndigheterna inom verksamhetsområdet
en viktig roll. Bättre prognoser, en professionell hantering av statens upplå-
ning, kvalificerad revision av de statliga myndigheterna m.m. är av stor
betydelse i detta arbete. Besparingskraven ligger dock fast vilket ställer
krav på effektiviseringar av arbetet inom myndigheterna.

Regeringen bedömer att det hittillsvarande resultatet för myndigheterna
inom utgiftsområdet är tillfredsställande. Eftersom antalet myndigheter är
stort och deras verksamheter har skiftande karaktär hänvisas till de resultat-
bedömningar som görs under respektive anslag.

Riksgäldskontoret föreslås, inom tillgängliga ramar, kunna göra ökade
satsningar på upplåning från hushållen. Riskkontrollen förstärks avseende
främst upplåningsverksamheten hos kontoret.

I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) aviserade regeringen
att en förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan
gjorda satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts
dels för att utreda hur kontrollerna i bidrags- och stödsystemen kan förbätt-
ras, dels för att medverka till att de åtgärder som föreslås genomförs.

Bankstödsnämndens verksamhet har upphört i samband med att lagen
om bankstöd upphävts fr.o.m. den 1 juli 1996. Det finns vissa resterande
bankstödskostnader. Dessa redovisas under verksamhetsområde B. Tids-
begränsade åtaganden.

En lag om insättningsgaranti gäller sedan den 1 januari 1996. Verksam-
heten har administrerats av Bankstödsnämnden t.o.m. juni 1996, därefter av
Insättningsgarantinämnden.

Tekniska förändringar

Den förändrade anslagsstruktur som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att
Statistiska centralbyråns och Kammarkollegiets 1000-kronorsanslag för

13

uppdragsverksamhet försvinner. Detta gäller också Riksgäldskontorets Prop. 1996/97:1
1000-kronorsanslag för in- och utlåningsverksamhet. Riksgäldskontorets Utgiftsområde 2
anslag för garantiverksamhet som hittills varit ett förslagsanslag på 1000 kr
föreslås bli ett ramanslag på 1000 kronor på grund av verksamhetens speci-
ella karaktär.

Anslaget för täckning av merkostnader för lokaler, också ett
förslagsanslag, blir ett ramanslag där nettobelastningen beräknats och bud-
geterats.

Statens fastighetsverks verksamhet försvinner helt från statsbudgeten,
1000-kronorsanslaget avvecklas.

Några av de övriga anslagen övergår från att vara reservationsanslag till
ramanslag.

Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

därav

1995/96      1996

Förslag

1997

Beräknat

1998

1999

A. Centrala myndigheter och nämnder 1 220

3 097

2 886     1 776

2 566

2 587

2 605

14

4.1 Anslagsavsnitt

Al. Konjunkturinstitutet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

26 443 *>

Anslagssparande

1 694

1995/96

Anslag

41 899

Utgiftsprognos

43 293

därav 1996

29 635

1997

Förslag

29 208

1998

Beräknat

29 138

1999

Beräknat

30 107

1 Beloppen anges i tusental kr

Det övergripande målet för Konjunkturinstitutet verksamhet är att följa
och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta
prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning
härtill. Verksamheten omfattar tre huvudområden: analys- och prognos-
verksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar.

Utgifterna för budgetåret 1994/95 blev 1 694 000 kr lägre än anslaget
belopp. Merparten av Konjunkturinsitutets utgifter består av personalkost-
nader. Avvikelsen kan hänföras till att anpassningen av personalstyrkan till
anslagsreduceringen 1995/96 genomfördes redan under våren 1995.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande mål för Konjunkturinstitutets verksamhet bör ligga
fast.

Resurser 1997

Ramanslag                    29 208 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 2 200 tkr

Den bedömning som regeringen gjort av Konjunkturinstitutets verksam-
het ger inte anledning att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedri-
vits i stort sett med en sådan inrikting att de uppsatta målen uppnås. Riksre-
visionsverket (RRV) har granskat Konjunkturinstitutets årsredovisning och
har inga väsentliga invändningar. RRV menar dock att verksamhetsmålen
inte i alla avseenden är tydliga och uppföljningsbara. Konjunkturinsitutet
bör därför fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmålen.

Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att en omprioritering av den
löpande verksamheten skall ske under perioden 1994/95-1996/97 så att
ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Detta har skett

15

bland annat genom framtagande av kortsiktsindikatorer. Månadsvisa kon-
junkturbarometrar i samarbete med Europeiska kommissionen böljade
produceras under innevarande år. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96
angavs att regeringsuppdraget om en finansiell modell skulle slutföras och
avrapporteras. Vidare att regeringsuppdraget om utvecklande av metoder
och modeller för miljöräkenskaper fördjupades. Till följd av de reala bespa-
ringskraven på institutet medgavs till dessa båda projekt engångsvisa för-
stärkningar av anslagen så att arbetet kunde fortsätta.

I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets
budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1997 räknats ned med 3
procent i förhållande till innevarande budgetår. Institutet har de senaste åren
fått ökat ansvar för att förbättra informationsunderlaget beträffande statsfi-
nansernas utveckling vilket också har markerats i Konjunkturinstitutets nya
instruktion. Den nya instruktionen är en del i regeringens ambitionshöjning
vad avser prognoser över offentliga sektorns inkomster och utgifter.

Det nyligen införda utgiftstaket ställer krav på större tillförlitlighet vid
ekonomiska prognoser samtidigt som kraven på möjligheter till ekonomis-
ka simuleringar ökar. Anslaget bör därför räknas upp med ytterligare medel
för modellarbete så att utvecklandet av de analysverktyg som regeringens
ekonomiska bedömningar bygger på, kan fortsätta i realt oförändrad takt.

Konjunkturinstitutet har för budgetåret 1995/96 fått utökade resurser för
utveckling av miljöräkenskaper. Miljöräkenskapsprojketet genomförs i nära
samarbete med SCB. Svåra metodproblem återstår att lösa innan ett samm-
anhållet räkenskapssystem är utvecklat. Arbetet på detta område är högprio-
riterat inom såväl Sverige som EU. Regeringen anser att arbetet med miljö-
räkenskaper bör fortsätta även efter år 1997. Till följd av regeringens spar-
krav på statlig konsumtion beräknas anslagsnivån minska i reala termer år
1998. 1999 beräknas anslagsnivån realt vara oförändrad.

Slutsatser

De övergripande mål och de riktlinjer som gäller för Konjunkturinstitutets
verksamhet för budgetåret 1995/96 bör gälla även för budgetåret 1997.

Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned
med 3 procent. Anslaget bör förstärkas med totalt 1 250 000 kronor till
följd av utökade arbetsuppgifter för analys av statsfinanserna, för arbetet
med miljöräkenskaper samt för utvecklande av analysverktyg.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

16

A 2. Riksrevisionsverket

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

194 606*’

Anslagskredit

1 037

1995/96

Anslag

257 157

Utgiftsprognos

263 000

därav 1996

169 000

1997

Förslag

177 167

1998

Beräknat

177 097

1999

Beräknat

182 738

1 Beloppen anges i tusental kr

Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig
revision och redovisning. Revisionen omfattar både effektivitetsrevision
och årlig revision. Revisionen skall bedrivas oberoende, även i förhållande
till den normerande verksamheten vid verket.

De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och
i statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadministra-
tion i statlig verksamhet.

Under anslaget finansieras huvuddelen av effektivitetsrevisionens och
den den årliga revisionens arbete, verksamheten med prognoser, utfall och
ekonomisk statistik, utvecklingsarbete kring ekonomistyrning, normering,
budgetprocess m.m. samt viss rådgivning och stöd till regering och myn-
digheter.

RRV bedriver också avgiftsfinansierad verksamhet. Det ekonomiska
målet för denna verksamhet är full kostnadstäckning. Den avgiftsfinansiera-
de verksamhet RRV bedriver avser viss årlig revision, regeringsuppdrag,
utbildning och rådgivning, redovisnings- och personaladministrativa sys-
tem, system för kreditgarantier samt internationella uppdrag.

För budgetåret 1997 budgeteras de totala avgiftsinkomsterna till ca 228
miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen för RRV:s bör ligga fast

Resurser 1997

Ramanslag 177 167 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 228 305 tkr

1995 lämnade för första gången samtliga 257 myndigheter inom stats-

17

förvaltningen årsredovisningar med resultatredovisning. Dessa avsåg bud-
getåret 1994/95. RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat
revisionsberättelser för samtliga myndigheter.

Antalet granskade objekt har sedan förra budgetåret till i dag ökat från
434 till ca 490. Det är framförallt antalet granskade stiftelser och aktiebolag
som ökat.

De iakttagelser och förslag RRV avgivit vid den årliga revisionen har i
90 % av fallen lett till åtgärder från regering och myndigheter inom ett år.
Vad avser de förslag som lämnas till regeringen i effektivitetsrevisionens
rapporter, har ca 60 % av de lämnade förslagen helt eller delvis genomförts
inom tre år. De granskningar RRV utfört är av stort värde för regeringens
och myndigheternas arbete.

Den granskning som sker vid den årliga revisionen har under de senaste
åren utvecklats till att inte bara omfatta myndigheternas redovisning utan
även resultatredovisningarna och underlaget för myndighetsledningarnas
förvaltning. Fr.o.m. innevarande budgetår granskas även myndigheternas
delårsrapporter. Effektivitetsrevisionen har koncentrerats på statsfinansiellt
betydande problem. Regeringen bedömer att den utveckling av granskning-
ens inriktning som genomförts är väsentlig för att stärka den modell för
ekonomisk styrning som tillämpas i staten och därmed även för att vidmakt-
hålla förtroendet för hanteringen av statliga medel.

Regeringen vill särskilt betona vikten av att granskningen av myndighe-
ter som hanterar bidragsmedel från EU har en tillräcklig omfattning.
Granskningen är ett viktigt led i att garantera att Sverige har en i internatio-
nellt perspektiv god kontrollnivå för hanteringen av dessa medel.

Utifrån den resultatinformation RRV redovisar i årsredovisningen be-
dömer regeringen att verket har uppnått verksamhetsmålen för 1994/95.
Detta innebär även att RRV bedrivit verksamheten så att de övergripande
målen kan uppnås.

RRV har under 1996 inkommit med en fördjupad anslagsframställan.
Med utgångspunkt i en grundlig resultat-, omvärlds- och resursanalys argu-
menterar verket för en på flera områden höjd ambitionsnivå och en motsva-
rande höjning av anslaget. Regeringen bedömer att det i nuläget inte kan bli
aktuellt med någon väsentlig höjning av basresurserna.

Dock bör RRV mot bakgrund av de behov och krav som ställs på en viss
omfattning av årlig revision inom staten tillföras vissa basresurser. I syfte
att tillförsäkra statsmakterna en årlig revision inom staten med en omfatt-
ning och kvalitet motsvarande dagens föreslår regeringen att RRV:s ra-
manslag tillförs 5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997. Motsvarande
neddragning görs på anslaget A18. Utvecklingsarbete.

Vidare bedömer regeringen det som angeläget att särskilda medel tillförs
RRV under det kommande budgetåret för att ytterligare utveckla och stärka
den ekonomiska styrningen inom staten. Högst 3 miljoner kronor har be-
räknats under anslaget A18. Utvecklingsarbete för detta ändamål.

RRV skall fullfölja det generella sparkravet på totalt 11% t.o.m. budge-
tåret 1998. För budgetåret 1997 har därför anslaget vid budgeteringen räk-
nats ned med 3 %. Som en konsekvens av detta avser regeringen att fatta
beslut om att bl.a. sänka kraven på antalet genomförda effektivitetsgransk-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

18

ningar. De åtgärder RRV måste vidta för att klara besparingskravet kan
dock påverka hela myndighetens verksamhet.

RRV måste, för att kunna fullgöra sina uppgifter inom anvisade ramar,
bl.a. fortsätta att utveckla effektivare arbetsmetoder i revisionsarbetet och i
produktionen av ekonomisk information. De åtgärder som vidtas för att
klara det generella sparkravet bör vara av långsiktig karaktär.

Resultatredovisningarna är ett centralt element i den ekonomiska styr-
ningen av statlig verksamhet. Därför är det av vikt att nämnda redovisning-
ar underkastas granskning.

RRV skall utveckla effektivare arbetsmetoder vid granskningen av resul-
tatredovisningarna och kring uttalandet om underlaget för myndighetsled-
ningarnas förvaltning. Detta arbete bör ha en inriktning mot de större och
mer komplicerade myndigheterna.

Regeringen lämnar i denna proposition förslag om att 100 miljoner kro-
nor skall avsättas budgetåret 1997, under anslaget A 20. Kontrollfunktio-
nen i staten , i syfte att finansiera särskilda insatser för att stärka kontroll-
funktionen i staten. Regeringen bedömer det som viktigt att den kunskap
och kompetens RRV har tas till vara i detta arbete.

Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som
granskar RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Slutsatser

Regeringen bedömer att RRV har uppnått verksamhetsmålen för budgetåret
1994/95 och att de övergripande målen därmed kan uppnås.

De övergripande målen för RRV bör ligga fast.

Besparingen på anslaget fullföljs, vilket leder till att RRV måste minska
sin produktion, utveckla effektivare arbetsmetoder samt i övrigt minska
sina totala kostnader.

RRV bör anvisas särskilda medel för utvecklingsinsatser från anslaget
A18 Utvecklingsarbete.

A3. Statskontoret

1994/95

Utgift

23 341 '>

Anslagssparande

25 238

1995/96

Anslag

86 010

Utgiftsprognos

90 000

därav 1996

63 250

1997

Förslag

59 325

1998

Beräknat

60 920

1999

Beräknat

63 000

1 Beloppen anges i tusental kr

Statskontorets övergripande mål är att stödja regeringen i arbetet med att
ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet.

19

Arbetet sker på uppdrag av regeringen, departementen, kommittéer och
arbetsgrupper inom regeringskansliet.

Fr.o.m. 1995/96 anslagsfinansieras Statskontorets verksamhet med un-
dantag för inköpssamordningen på IT-området, som finansieras via avgif-
ter. 1994/95 avgiftsfinansierades även huvuddelen av stödet till regerings-
kansliet. Avgifterna finansierades via en särskild rampost som disponerades
av Finansdepartementet.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att anslagsspa-
randet ökat med 8 miljoner kronor. Orsaken till detta är enligt Statskontoret
att intäkterna under anslaget ökat samt att resurserna inte kunde omdispone-
ras mellan verksamhetsgrenarna i enlighet med efterfrågan på verkets tjäns-
ter med den finansieringsmodell som gällde 1994/95. Statskontoret har
under våren 1996 återbetalt 6,4 miljoner kronor av anslagssparandet. Prog-
nosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att för-
brukningen på anslaget beräknas uppgå till 90 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för verksamheten ligger fast.

Resurser

Ramanslag 59 325 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 17 600 tkr

Resultatbedömning

Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret genomfört uppdrag
och gjort stabsinsatser av i stort sett samma omfattning som föregående år.
Samtliga departement har utnyttjat Statskontorets kompetens och uppdra-
gen har avsett såväl omprövning av statliga åtaganden som styrning och
effektivisering av statligt finansierad verksamhet. Det ekonomiska resultatet
visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut. Intäkterna från den avgiftsfinansie-
rade verksamheten - i första hand inköpssamordningen på IT-området -
har ökat. Målet med full kostnadstäckning är nu uppnått.

Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot Stats-
kontorets årsredovisning.

Statskontoret föreslår i sin anslagsframställning en oförändrad resurs-
ram. Särskilda insatser av engångskaraktär avser Statskontoret finansiera
med sitt anslagssparande, som vid ingången av nästa budgetår beräknas

20

uppgå till ca 14 miljoner kronor. Det gäller bl.a. insatser åt den Förvalt-
ningspolitiska kommissionen och Toppledarforum.

I anslagsframställningen tar Statskontoret även upp behovet av fortsatt
arbete inom telekommunikationsområdet efter det att STATTEL-delegatio-
nens arbete avslutas och lämnar förslag om fortsatta insatser för gemensam-
ma telekommunikationstjänster i den offentliga förvaltningen.

Genom vårens upphandling av telefonitjänster har STATTEL-delegatio-
nen slutfört sitt uppdrag. I sin slutrapport till regeringen föreslår delegatio-
nen att det uppdras åt Statskontoret att fullfölja delegationens arbete på
telekommunikationsområdet.

Mot bakgrund av den redovisning som lämnats drar regeringen följande
slutsatser.

Enhgt regeringens uppfattning har Statskontoret uppnått ett tillfredsstäl-
lande verksamhetsresultat. Det övergripande målet för verksamheten vid
Statskontoret bör vara oförändrat. Statskontoret bör fortlöpande uppmärk-
samma regeringen på behov av sektorsövergripande och kostnadssänkande
åtgärder. Regeringen avser att uppdra åt Statskontoret att överta ansvaret
för de av STATTEL-delegationen ingångna avtalen och för det fortsatta
arbetet med effektivisering på telefoni- och telekommunikationsområdet.
Regeringen anser det angeläget att myndigheterna utnyttjar de besparings-
möjligheter som STATTEL-avtalen ger.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

A4. Statistiska centralbyrån

1994/95

Utgift

351 6001,2)

Anslagssparande

16 781

1995/96

Anslag

494 557

Utgiftsprognos

501 000

därav 1996

348 000

1997

Förslag

328 802

1998

Beräknat

326 122

1999

Beräknat

323 941

1 Anslaget Statistiska centralbyrån; Statistik, register och prognoser

2 Beloppen anges i tusental kr

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för offi-
ciell och annan statlig statistik.

Enligt det övergripande målet skall SCB verka för att den statliga statisti-
ken håller en god kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med
beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och att lämnade uppgifter
skyddas genom anonymitet och sekretess. SCB skall vidare ansvara för
statistikproduktion och internationell rapportering som inte åligger annan
myndighet. Genom sin uppdragsverksamhet skall SCB ytterligare öka sta-
tistikens och de statistiska datalagrens tillgänglighet och användning.

Anslaget finansierar produktion av sektorövergripande statistik samt
stöd och övervakning av det statistiska systemet.

5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2

21

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Övergripande mål

Det övergripande målet för verksamheten ligger fast.

Resurser 1997

Ramanslag 328 802 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 330 000 tkr

Resultatbedömning

Enligt årsredovisningen har SCB:s verksamhet resulterat i ett positivt eko-
nomiskt resultat för budgetåret 1994/95. Den del av verksamheten som
finansieras över anslaget gav ett överskott på 3 miljoner kronor. Uppdrags-
verksamheten som svarar för nästan hälften av SCB:s hela omsättning
genererade ett överskott på 11 miljoner kronor. Anslagssparandet uppgick
vid budgetårets utgång till 17 miljoner kronor. Verket har under budgetåret
utnyttjat 10 miljoner kronor av tidigare års anslagssparande. Enligt SCB är
det för tidigt att uttala sig om effekterna av statistikreformen men hittills
överväger de positiva erfarenheterna. Uppdragsverksamhetens andel av
verksamheten har ökat väsentligt till följd av reformen. Statistikproduktio-
nen har fullföljts enligt planerna. Successiva anpassningar har skett till nya
behov och flera utredningar om förändringar pågår. Den beslutade bespa-
ringen på 11% t. o. m. år 1998 beräknas kunna klaras genom rationalise-
ringar. Kvalitetsutvecklingen har varit övervägande positiv. Anpassningar
har gjorts till användarnas behov vad gäller innehållet i statistiken och även
tillförlitligheten har ökat. SCB har hittills i stort klarat anpassningarna av
statistiken till EU:s regelverk utan att andra användare har missgynnats.
Problem återstår dock, liksom i övriga EU-länder, vad gäller utrikeshan-
delsstatistiken. Statistikunderlag för handelsutbytet med övriga EU-länder
kan inte längre samlas in genom Tullverkets rutiner utan måste samlas in
genom särskild enkät reglerad i detalj genom en EU-förordning. Statisti-
kens tillförlitlighet påverkas negativt av ett visst svarsbortfall och genom att
små företag, enligt EU-reglema inte ingår i undersökningen. Idag delas
arbetet med statistiken för handel med EU:s medlemsländer mellan SCB
och Tullverket, där Tullverket samlar in uppgifterna och kontrollerar rim-
ligheten medan SCB svarar för bearbetning, publicering och vidarebefor-
dran till EU-kommissionen.

Regeringen bedömer på grundval av årsredovisningen att verksamhe-
tens resultat är gott i förhållande till insatta resurser. Det är positivt att
statistikproduktionen genomförts enligt planerna och att uppbyggnaden av

22

förvaltningsuppgifterna fortsätter. Kvalitetsfrågorna bör fortsatt vara en
högt prioriterad uppgift inom SCB. Punktligheten vid publicering av statis-
tik måste förbättras. SCB bör ytterligare stärka sin roll som samordnande
myndighet för statistikfrågor. Samordning behövs bl.a. för att stärka statisti-
kens kvalitet och underlätta uppgiftslämnandet. Regeringen konstaterar att
RRV inte haft några invändningar mot SCB:s årsredovisning.

I den fördjupade anslagsframställningen framhåller SCB att ökade krav
på statistik från EU inte kommer att kunna uppvägas av rationaliseringsåt-
gärder. SCB föreslår därför att ambitionsnivån sänks inom en rad statistik-
produkter som efterfrågas av inhemska användare. SCB betonar dock att
omfattningen av EU-kraven är svår att bedöma. Vad gäller uppdragsverk-
samheten räknar SCB med en ökning på 5% per år under treårsperioden
vilket innebär att den skulle omsätta ca 360 miljoner kronor år 1999.

EU-samarbetetpå statistikens område innebär att den svenska officiella
statistiken, som tidigare styrdes genom beslut av regering och riksdag,
numera i ökande grad styrs av EU. EU:s sekundärlagstiftning innehåller i
dag ca 70 bindande rättsakter på statistikområdet och ett 40-tal är under
behandling. Hittills har kraven på ekonomisk statistik och jordbruksstatis-
tik dominerat. Maastrichtfördraget och förberedelserna för EMU har skärpt
kraven på ekonomisk statistik. Därutöver förutses krav komma på bl.a.
utbildningsstatistik, arbetsmarknads- och välfärdsstatistik samt miljöstatis-
tik.

Regeringen anser att nödvändiga resursförstärkningar för bl.a. EU-statis-
tik måste uppnås genom omprioritering inom anslaget. Regeringen delar
samtidigt SCB:s uppfattning att kommande krav på EU-statistik är mycket
osäkra. Det är svårt att bedöma när i tiden ett förslag till rättsakt skall för-
handlas i rådet liksom utfallet av förhandlingarna. Erfarenheterna hittills
visar att dessa ofta resulterar i statistikkrav som är lägre än i de ursprungliga
förslagen. Regeringen är mot denna bakgrund inte nu beredd att godta
vissa av de ambitionssänkningar som SCB har föreslagit för att finansiera
EU-statistik som ännu inte är beslutad. Således bör de föreslagna neddrag-
ningarna inom arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken inte genomföras
nu. Regeringen har för avsikt att se över grunderna för konsumentprisindex
varför de föreslagna ambitionsnivåsänkningama inom detta område bör
avvakta. Regeringen är inte heller beredd att nu godta förslaget till neddrag-
ning vad gäller inkomstfördelningsundersökningen och undersökningen
rörande levnadsförhållanden liksom undersökningarna inom bostadsområ-
det. Vidare avser regeringen att ytterligare utveckla samarbetet med SCB
för att förbättra möjligheterna till framförhållning och bedömning av EU:s
program för ett europeiskt statistiksystem.

EU-statistiken och den nationella statistiken måste ytterligare samordnas
för att frigöra resurser för produktion av den statistik som är regelstyrd.
Enligt regeringens uppfattning bör beslutad EU-statistik styra vilken typ av
officiell statistik som skall produceras. Detta kan innebära att inhemsk
statistik måste nedprioriteras eller t.o.m. läggas ner i det fall alternativa
finansieringsformer inte står till buds. Vissa statistikområden kommer dock
även i fortsättningen att kräva inhemska särlösningar.

Undersökningar som genomförs med viss intermittens skall i fortsätt-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

23

ningen finansieras inom den nu föreslagna ramen. Detta avser till största
delen valstatistik. Medel har inte beräknats för statistik i samband med val
till EU-parlamentet.

Slutsatser

Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för SCB:s verk-
samhet vara oförändrade.

Mot bakgrund av det som nämnts ovan har regeringen beräknat anslaget
för år 1997 till 328 802 000 kronor. Besparingarna på anslaget skärper
ytterligare kravet på SCB att genomföra omprioriteringar. Enligt regering-
ens uppfattning skall sådan produktion av statistik och sådana förvaltnings-
uppgifter som stöder EU:s gemensamma statistiksystem och centrala svens-
ka behov prioriteras. SCB bör ytterligare noggrant pröva behovet av be-
fintlig och ny statistik. Prövningen bör gälla samtliga statistikområden. SCB
bör löpande överväga bl.a. andra produktionsformer, längre intervall mel-
lan undersökningarna eller att helt lägga ner enskilda statistikprodukter.

Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 326 122 000 kronor.
Beräkningarna inkluderar en minskning av anslaget med 10 286 000 kronor
till följd av tidigare beslutade besparingar samt en minskning med prelimi-
närt 1 509 000 kronor till följd av en ytterligare besparing. För år 1999 har
anslaget beräknats till 323 941 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

A5. Folk- och bostadsräkning

1995/96

1997

1998

1999

Anslag

Förslag

Beräknat

Beräknat

37 000 *-2>

70 000

70 000

70 000

Utgiftsprognos       21 000

därav 1996        21 000

'Anslaget Folk- och bostadsräkning år 2000

2 Beloppen anges i tusental kr

Anslaget finansierar uppbyggnad av lägenhetsregister, förbättrad folk-
bokföring och statistisk bearbetning inför en registerbaserad folk- och bo-
stadsräkning. Anslaget disponeras av Lantmäteriverket, Riksskatteverket
(RSV) och Statistiska centralbyrån (SCB).

24

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Resurser 1997

Reservationsanslag 70 000 tkr

Övrigt

Regeringen har uppdragit åt RRV att granska förberedelserna inför
folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbegräns-
ningar.

Riksdagen har beslutat att det skall genomföras en registerbaserad folk-
och bostadsräkning år 2000 (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr.
1995/96:117). Beslutet innebär även att det skall genomföras en provverk-
samhet. För innevarande budgetår har 37 miljoner kronor anslagits.

Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt Lantmäteriver-
ket, RSV och SCB att genomföra provverksamheten, inkomma med för-
nyade kostnadsberäkningar samt redovisa resultatet av provverksamheten
den 1 mars 1997, den 1 september 1997 respektive den 1 mars 1998.

I propositionen beräknades kostnaderna för reformen till 260 miljoner
kronor. Kostnaderna kommer att finansieras kollektivt. Förnyade beräk-
ningar av de medverkande myndigheterna visar att reformen kan bli betyd-
ligt dyrare. Regeringen har därför uppdragit åt RRV att granska förberedel-
serna inför folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbeg-
ränsningar. Osäkerheten kring kostnaderna gör att regeringen vill avvakta
resultatet av provverksamheten innan ytterligare större utbyggnader
genomförs. Detta innebär att folk- och bostadsräkningen troligen kommer
att försenas upp till ett år. De 70 miljoner kronor som beräknats för år 1997
bör tills vidare disponeras av regeringen. Vissa grundläggande förberedel-
ser behöver dock genomföras för att även en senarelagd räkning skall vara
möjlig att genomföra. I detta sammanhang bör också nämnas att EU förbe-
reder bestämmelser som innebär att medlemsländerna skall genomföra folk-
och bostadsräkningar under våren 2001. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen när resultatet av provverksamheten föreligger.

Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 70 000 000 kronor och
för år 1999 till 70 000 0000 kronor.

25

A6. Finansinspektionen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

100 420”

Anslagssparande

1 760

1995/96

Anslag

150 463

Utgiftsprognos

157 500

därav 1996

104 200

1997

Förslag

110 105

1998

Beräknat

110614

1999

Beräknat

112 855

1 Beloppen anges i tusental kr

Finansinspektionen är enligt sin instruktion (1996:596) central
förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinsti-
tut och det enskilda försäkringsväsendet.

De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra
till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett
gott konsumentskydd.

Varje budgetår anvisas Finansinspektionen ett ramanslag som skall täcka
kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de
institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och
beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Därtill kommer
ansökningsavgifter som tas ut vid prövning av olika typer av ärenden. Av-
giftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel
och skall överensstämma med storleken på ramanslaget.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen för verksamheten ligger fast.

Resurser 1997

Ramanslag 110 105 tkr

Det svenska finansiella systemet har under de senaste åren genomgått en
ekonomisk och finansiell återhämtning. I en rapport (Läget på de finansiella
marknaderna i Sverige, rapport till regeringen, april 1996) noterar också
Finansinspektionen att det nu i allt väsentligt råder gynnsamma verksam-
hetsförutsättningar för de institut som verkar inom inspektionens ansvars-

26

område och konstaterar att läget på de finansiella marknaderna kan beteck-
nas som stabilt.

Inspektionen noterar dock i rapporten att det fortfarande föreligger vissa
tillsynsproblem och drar utifrån denna analys bl.a. slutsatsen att det är nöd-
vändigt att fördjupa och utveckla samarbetet med utländska tillsynsmyndig-
heter, att rutinerna för riskkontroll vid platsbesök behöver förbättras och
antalet besök och undersökningar behöver ökas samt att de finansiella aktö-
rerna måste förmås att själva ta ett utökat ansvar för att identifiera, mäta och
hantera olika risker i sina verksamheter. Dessutom framhåller inspektionen
i rapporten att beredskapen och rutinerna för krishantering bör förbättras.

Finansinspektionen genomförde under år 1994 en genomgripande omor-
ganisation och gjorde i samband med denna en översyn av verksamhetens
innehåll och inriktning. Genom omorganisationen har inspektionen rationa-
liserat och specialiserat verksamheten för att uppnå en effektivare tillsyn.
Detta förändringsarbete har sedan fortsatt. Regeringen stöder den inriktning
inspektionen valt för att effektivisera tillsynen över de finansiella instituten
och ser med tillfredsställelse på det resultat som hittills uppnåtts.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Finansinspektionens års-
redovisning innehåller inte någon erinran.

I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1997-1999
konstaterar inspektionen att det finns brister i institutens interna styrning
och i deras kontroll- och informationssystem samt att institutens riskhante-
ring kräver fortsatta insatser från inspektionens sida. Inspektionen yrkar
därför för perioden kraftigt utökade resurser avseende den operativa tillsy-
nen.

Riksdagen har på senare tid, eller kommer inom kort att fatta ett antal
beslut som innebär nya och förändrade arbetsuppgifter för Finansinspektio-
nen. Det är i huvudsak fråga om lagstiftning som rör kapitaltäckning av
marknadsrisker, utvidgad insiderlagstiftning, nya placeringsregler för för-
säkringsbolag, nya regler om bankverksamhet genom ombud samt nya
bestämmelser om valutaväxling och valutahandel. Finansinspektionen har i
den fördjupade anslagsframställningen yrkat ytterligare medel för detta
arbete.

Mot bakgrund av senare års resurstillskott och den genomgripande
omorganisationen av Finansinspektionens verksamhet aviserade regeringen
i den senaste budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96) att
ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen långsiktigt
skulle analyseras i samband med den fördjupade prövningen av inspektio-
nen förbudgetåren 1997-1999.

Den 1 juni 1995 tillsatte emellertid regeringen en kommitté med uppdrag
att göra en översyn av rörelse- och tillsynsreglema för kreditinstitut och
värdepappersbolag (Banklagskommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:106). Kom-
mittén skall - med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter
som dragits av finanskrisen och kommitténs syn på skyddsintressena - se
över rörelsereglema för dessa finansiella institut. Främst skall behovet av
kompletterande regler om riskhantering och intem kontroll övervägas.

Ett starkt samband råder mellan utformningen av rörelsereglema och
utformningen av tillsynsverksamheten. Kommittén skall med utgångspunkt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

27

från de övergripande målen för tillsynen enligt sina direktiv värdera hur
angelägna olika tillsynsuppgifter är, men även göra en analys av vilka re-
surser som fordras för att tillsynsarbete i enlighet med kommitténs förslag
skall kunna utföras. I det sammanhanget skall kommittén inte bara ange
önskvärd ambitionsnivå utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning
vid en oförändrad resursnivå för inspektionen.

Med beaktande av att verksamhetsbetingelserna för de finansiella företa-
gen för närvarande är gynnsamma och att Banklagskommitténs analys inte
bör föregripas, bör regeringens slutliga bedömning av ambitionsnivå och
långsiktigt resursbehov för den finansiella tillsynen anstå till dess kommit-
tén avlämnat ett betänkande i saken.

Det är dock givetvis av största vikt att den finansiella tillsynen redan nu
kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och det är angeläget att inspektio-
nens betydelsefulla förändringsarbete inte avstannar. I avvaktan på den
slutliga bedömningen av Finansinspektionens långsiktiga resursbehov bör
därför inspektionen redan för budgetåret 1997 och de därpå närmast följan-
de åren tilldelas medel för att höja ambitionsnivån i arbetet med att effekti-
visera den operativa tillsynen.

Som nämnts har inspektionen redan genomfört ett omfattande
effektiviserings- och rationaliseringsarbete. För att inte de till budgetåret
1997 beslutade nya och förändrade arbetsuppgifterna skall inkräkta på
arbetet med att effektivisera tillsynen bör således ett särskilt resursutrymme
skapas för dessa uppgifter. 1 det sammanhanget kan följande nämnas. Det
åligger Finansinspektionen att, inom ramen för uppgiften att lämna infor-
mation rörande olika sparformers egenskaper och avkastning, publicera
skriften Nya Finans. I likhet med Finansinspektionen och Riksrevisionsver-
ket (se Riksrevisionsverkets rapport Statens tillsyn över de finansiella
marknaderna, RRV 1994:15) anser regeringen det viktigt att inspektionen
renodlar sin verksamhet. Inspektionen skall därför inte längre publicera
denna skrift och den besparing på ca 1 miljon kronor som därigenom upp-
kommer skall tillfalla inspektionen. Inspektionen skall även engångsvis
erhålla 2,5 miljoner kronor för datorsatsning m.m. i samband med att den
utvidgade insiderlagstiftningen träder i kraft. Härutöver skall inspektionen
tilldelas ytterligare resursförstärkning för att lösa de nya och förändrade
arbetsupp giftema.

Sammantaget skall Finansinspektionen erhålla 4 miljoner kronor för att
höja ambitionsnivån i arbetet med att effektivisera den operativa tillsynen
och för att lösa de nya arbetsuppgifterna.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

28

A7. Insättningsgarantinämnden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

8 532 *>2>

Anslagssparande

1 770

1995/96

Anslag

16 500

Utgiftsprognos

8 228

därav 1996

4 436

1997

Förslag

2 000

1998

Beräknat

1 015

1999

Beräknat

1 040

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Avser Bankstödsnämden

Insättningsgarantinämnden är ansvarig för administrationen av insättnings-
garantisystemet. Myndighetens namn var tidigare Bankstödsnämnden och
nämnden hade fram till den 30 juni 1996 även till uppgift att hantera frågor
om statligt stöd enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut samt att förvalta statens ägande i Securumkoncemen
och Nordbanken.

Nämnden består av sju ledamöter. Ett kansli svarar för beredningen av
nämndens ärenden. Nämnden är samlokaliserad med Finansinpektionen. De
institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift till nämn-
den.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för Insättningsgarantinämndens verksamhet
skall vara att på ett kostnadseffektivt sätt administrera insättningsga-
rantisystemet och skapa beredskap för att utbetalningar vid ersättnings-
fall kan göras korrekt inom de tidsramar som lagen om insättningsga-
ranti föreskriver.

Resurser 1997

Ramanslag 2 000 tkr

Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 januari 1996. Insättnings-
garantinämnden har drivit verksamhet koncentrerad till insättningsgarantin
endast sedan den 1 juli 1996. Nämnden har därför ännu inte lämnat någon
redovisning av verksamheten i dess nuvarande form.

För år 1997 kan myndigheten förutses komma att ägna sig främst åt

29

följande uppgifter.

- Fastställa och debitera avgifter som skall betalas av berörda institut. In-
betalda avgifter skall förvaltas av nämnden och placeras räntebärande i
Riksgäldskontoret sedan nämndens förvaltningskostnader för garantin
har räknats av.

- Besluta om att insättningar som finns hos svenska och utländska instituts
filialer skall omfattas av garantin.

- Ingå och följa upp samarbetsavtal med utländska garantiordningar.

- Vidta de åtgärder som krävs för att organisationen snabbt skall kunna
förstärkas i händelse av ersättningsfall.

Vid ersättningsfall skall nämnden snabbt kunna förstärkas. Med anled-
ning härav har nämnden slutit samarbetsavtal med Riksbanken, Finansin-
spektionen och Riksgäldskontoret innebärande att personer verksamma vid
dessa myndigheter skall kunna disponeras av nämnden för uppgifter i sam-
band med ett ersättningsfall.

De institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift
som motsvarar 0,25 % av det garanterade insättningsbeloppet. Från dessa
avgiftsmedel skall ett belopp motsvarande nämndens förvaltningskostnader
avräknas och redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden
tillämpas sålunda s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten.

De avgifter som betalades år 1996 uppgick till ca 965 miljoner kr. För år
1997 föreslås i denna proposition att avgiften fördubblas till 0,50% av det
garanterade insättningsbelopppet. Se avsnitt 4.3.

Något övergripande mål har inte fastställts för den verksamhet som In-
sättningsgarantinämnden driver sedan den 1 juli 1996. Enligt regeringens
mening bör målet för verksamheten vara att nämnden på ett kostnadseffek-
tivt sätt administrerar insättningsgarantisystemet och skapar beredskap för
att utbetalningar vid ersättningsfall kan göras korrekt inom de tidsramar
som lagen om insättningsgaranti föreskriver.

Banklagskommittén (dir. 1995:86) utreder frågor bl.a. om insättningsga-
rantisystemets funktion vid solvensproblem i banker. Om förslag från kom-
mittén senare skulle leda till att insättningsgarantisystemet får mer omfat-
tande uppgifter, får det övergripande målet omprövas.

För år 1998 och 1999 har 1 015 000 kronor resp. 1 040 000 kronor re-
serverats för Insättningsgarantinämnden inom utgiftsområdet, vilka är be-
tydligt lägre belopp än för år 1997. Även om det första verksamhetsåret
medför vissa engångskostnader, kommer dock sannolikt ytterligare medel
att behövas till nämnden åren 1998-1999.

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

(anslagen A8, A9 och A10)

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet
samt att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det
ankommer vidare på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning
till och motta inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskonto-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

30

ret ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen har beslutat om Prop. 1996/97:1
och att samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall Utgiftsområde 2
dessutom verka för en god kassahållning inom det statliga området.

Upplåningsverksamheten och fördelning på olika instrument

Riksgäldskontoret har långtgående befogenheter att välja olika upplånings-
strategier. En väl balanserad statsupplåning i syfte att långsiktigt hålla nere
kostnaderna medför krav på avvägning mellan olika riskaspekter i upplå-
ningen, särskild Vad gäller val av räntebindningstid och valutasammansätt-
ning. Hänsyn måste även tas till hur statsupplåningen påverkar marknadens
funktionssätt. Riksgäldskontoret är ålagt att samråda med Riksbanken i
frågor av betydelse för penningpolitiken.

Riksgäldskontorets upplåning sker i huvudsak på tre delmarknader. Den
traditionellt viktigaste finansieringskällan är den inhemska penning- och
obligationsmarknaden. Efter avskaffande av valutalånenormen i december
1992 har dock den internationella kapitalmarknaden återigen tillkommit
som en viktig finansieringskälla. Upplåningen på hushållsmarknaden är ett
viktigt komplement till dessa finansieringskällor och har en egenskap av att
vara en stabil finansieringskälla.

Tabell 1. Statsskuldens fordelning på olika upplåningsinstrunient per den

30 juni resp, år

Procentuell andel

1992

1993

1994

1995

1996

1996
Mdkr

Statsobligationer, nominella

40

43

43

43

46

632

Statsobligationer, reala

-

-

-

1

4

49

Statsskuldväxlar

32

24

13

6

14

195

Kontokredit

-1

-17

-

-

-

-

Summa penning- och
obligationsmarknaden

71

50

57

60

64

876

Premieobligationslån

7

6

5

4

4

58

Sparobligationslån/

Riksgäldskonto

2

1

1

1

1

12

Allemansspar

9

7

5

4

3

48

Summa hushålls-
marknaden

18

14

11

9

8

117

Inlåning

3

1

-

-

-

-

Lån i utländsk valuta

8

35

32

31

28

381

Total statsskuld,
miljarder kronor

711

961

1179

1370

1374

1374

Resultat statskuldsförvaltning

Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet sker sedan

31

budgetåret 1990/91 med hjälp av två s.k. riktmärkesportföljer, en portfölj
för kronskulden och en för valutaskulden. Portföljerna är konstruerade så
att de avspeglar standardiserade upplåningsstrategier avseende instrument,
löptider och valutor. Utvärderingen bygger på strikt marknadsvärdering av
statsskulden, respektive riktmärkesportföljen, vilket innebär att räntan på
utvärderingsdagen får ett relativt stort genomslag i resultatet. Regeringen
har konkretiserat kostnadsminimeringsmålet genom att ange att statsskul-
dens kostnader bör understiga kostnaderna för riktmärkesportföljema under
perioden 1 juli 1991 till 30 juni 1995. Därefter har ingen ny tidsperiod
angivits. Det är Riksgäldskontorets styrelse som beslutar om riktmärkes-
portföljemas konstruktion och vilka avvikelser från riktmärkesportföljema
som kan tillåtas.

I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för stats-
skuldsförvaltningen totalt sett har utvecklats positivt under den beslutade
utvärderingsperioden, även om jämförelsen med riktmärkesportföljema
uppvisar ett negativt resultat under budgetåret 1994/95. Något delårsresultat
för innevarande budgetår baserat på riktmärkesportföljema finns inte till-
gängligt.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Tabell 2. Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs
kostnader i relation till skuldstocken under budgetåren 1991/92-1994/95

Kostnad i procent av
utestående skuld1

91/92

92/93

93/94

94/95

Upplåning i svenska kronor

Penning- och obligationsmarknad

11,11

15,86

2,26

7,24

Hushållsmarknad2

9,71

12,73

6,99

8,02

Total upplåning i svenska kronor,

netto

10,76

15,17

2,62

7,30

Riktmärkesportföljen i
svenska kronor

10,64

16,10

3,14

7,26

Upplåning i utländsk valuta

Lån i utländsk valuta

9,24

21,20

8,05

11,43

Riktmärkesportföljen i
utländsk valuta

9,89

25,20

8,41

11,17

Total besparing jämfört med

riktmärkesportfölj, mdkr

-0,32

13,20

5,1

-2,2

1 Totala kostnader inkl, orealiserade kursdifferenser i forhållande till genomsnittlig
marknadsvärderad skuld.

2 Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall
som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda
regler.

Det ekonomiska resultatet för den totala upplåningen i kronor fastställs
genom en jämförelse med riktmärket för kronskulden. Det innebär att även
hushållsmarknadens andel av kronskulden samt nettot från in- och utlå-
ningsverksamheten ingår i jämförelsen med riktmärkesportföljen. Totalt

32

under perioden juli 1991 till juni 1995 har kostnaderna för upplåningen Prop. 1996/97:1
understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen med drygt 9 miljarder Utgiftsområde 2
kronor. Resultatförsämringen under budgetår 1994/95 förklaras huvudsak-
ligen av merkostnader för upplåningen på hushållsmarknaden.

Resultatet för valutaupplåningen jämfört med riktmärket har visat en
någorlunda likartad utveckling som kronupplåningen. Totalt under perio-
denjuli 1991 till juni 1995 uppgår besparingen till drygt 6 miljarder kronor
jämfört med riktmärket. Resultatförsämringen för budgetår 1994/95 berod-
de huvudsakligen på att valutaskulden hade en något annorlunda valuta-
komponering än riktmärket. Växelkursförändringar efter budgetårets slut
har dock neutraliserat dessa merkostnader. De externa fondförvaltare som
anlitats för en mindre del av valutaskulden visade generellt ett betydligt
sämre resultat än Riksgäldskontoret under utvärderingsperioden.

En modell för att fastställa resultatet för hushållsupplåningen har tagits
fram av Riksgäldskontoret. Modellen relaterar upplåningskostnaden på
hushållsmarknaden med den alternativa upplåningskostnaden på penning-
och obligationsmarknaden. Enligt denna resultatmodell har hushållsupplå-
ningen genererat besparingar på ca 5 miljarder kronor under de senaste fyra
budgetåren jämfört med en tänkt upplåning på penning- och obligations-
marknaden.

Resultatet för enskilda upplåningsformer på hushållsmarknaden visar
bl.a en resultatförsämring för allemansspar de senaste åren. Den sjunkande
lönsamheten avspeglar den ökade konkurrensen på hushållsmarknaden,
där Riksgäldskontoret tvingats höja allemanssparräntan allt närmare de
korta marknadsräntorna. Upplåningsvolymen i allemansspar var som högst
vid årsskiftet 92/93. Sedan dess har upplåningsvolymen minskat med 24
miljarder kronor till 46 miljarder kronor vid utgången av juni 1996.

Övriga upplåningsformer på hushållsmarknaden, dvs premieobligationer
och Riksgäldskonto, har volymmässigt utvecklats relativt stabilt. En ny
upplåningsform har tillkommit på hushållsmarknaden genom att de realrän-
teobligationer som emitteras på institutionsmarknaden sedan juni 1995 även
riktas mot hushållen.

Resultat kassahållning

Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten
på de större betalningsflödena. Därtill har insatserna koncentrerats till att
delta i utredningen om räntebeläggning av statliga medelsflöden och vida-
reutveckling av statens betalningssystem. I samarbete med Riksrevisions-
verket redovisade i en rapport till regeringen i maj 1996 om en uppföljning
av räntekontomodellen.

33

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Övergripande mål

Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets upplånings-
verksamhet och kassahållning att långsiktigt minimera kostnaderna för
statsskulden ligger fast.

Prioriterade uppgifter

Inom främst upplåningsverksamheten men även inom övriga verksam-
hetsgrenar bör hög prioritet ges åt förstärkt riskkontroll. Därtill bedöms
en intensifierad satsning på ökad upplåning från hushållen vara ända-
målsenlig.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått må-
len inom verksamhetsområdet statsskuldsförvaltning och kassahållning.
Bedömningen av upplåningsverksamheten vilar huvudsakligen på det upp-
nådda resultatet i förhållande till riktmärkesportföljema under de senaste
fyra budgetåren. Likt tidigare år vill regeringen dock betona att resultatbe-
dömningen inte enbart kan baseras på en jämförelse med riktmärkesportfö-
ljema. Hänsyn måste även tas till de marknadsvårdande insatserna Riks-
gäldskontoret genomför, huvudsakligen i syfte att främja effektiviteten på
den inhemska penning- och obligationsmarknaden och därigenom bidra till
lägre upplåningskostnad för staten. Dessa åtgärder, bl.a. åtgärder för en
effektivare emissionsteknik, får ingen synbar effekt i resultatutvärderingen
med riktmärkesportföljer men får anses ha fått ökad betydelse i takt med att
statens roll som dominerande låntagare på den inhemska marknaden har
ökat. Regeringen ser det som tillfredsställande att upplåningsvolymema i
realränteobligationer har ökat under 1996, delvis till följd av att emissions-
tekniken förändrades.

Mot bakgrund av statsskuldspolitikens ökade betydelse tillsatte regering-
en i slutet av 1995 en utredning med uppgift att utreda vissa frågor avseen-
de statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. I direktiven till
utredningen angav regeringen att frågorna kunde delas in i tre huvudområ-
den, nämligen statsskuldens sammansättning och struktur, faktorer styrande
för valutaupplåningens omfattning samt analys av Riksgäldskontorets ut-
värderingsmodeller för förvaltnings- och upplåningsverksamheten, dvs
modellen med riktmärkesportföljer. Utredningen skall lämna sitt slutbetän-
kande före årsskiftet 1996/97. I avvaktan på utredningens betänkande fö-
reslår regeringen inte någon ändring av målet för upplåningsverksamheten.
Målet att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för

34

penningpolitikens krav bör således ligga fast för budgetåret 1997.

Regeringen bedömer att upplåningen på den internationella kapitalmar-
knaden bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Riksgäldskontorets förmåga
att utnyttja mångfalden av olika instrument och delmarknader, inte minst
den internationella derivatmarknaden, har givit ett viktigt bidrag till de
hittills förmånliga upplåningskostnadema. Den ökade storleken på valuta-
skulden och Riksgäldskontorets derivatportfölj har samtidigt ökat kraven på
effektiv skuldförvaltning och god riskkontroll. Regeringen har uppmärk-
sammat de rapporter som påvisat brister i Riksgäldskontorets interna
riskhanterings- och kontrollsystem. Detta påvisas bl.a. i de väsentliga iaktta-
gelser RRV gjorde i sin revisionsrapport för budgetår 1994/95. Med tanke
på den totala derivatportföljens storlek är det ytterst angeläget att åtgärder
vidtas för att komma tillrätta med detta problem. Riksgäldskontoret har
upphandlat ett nytt finansadministrativt system och samtidigt omorganiserat
upplåningsverksamheten med avsikt att förbättra de interna kontrollrutiner-
na. Regeringen har därtill genomfört ändringar i Riksgäldskontorets in-
struktion med nya föreskrifter om riskhantering och intern revision samt i
ett ändrat regleringsbrev för innevarande budgetår föreskrivit krav på redo-
visning av resultatet av de åtgärder som vidtagits i arbetet med förbättrad
intern revision och riskkontroll inom kontorets hela verksamhetsområde.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringen kommer fortlöpande granska de åtgärder Riksgäldskontoret
vidtar för skärpt riskkontroll.

Även resultatet för hushållsupplåningen är enligt regeringens bedömning
tillfredsställande. Upplåningen från hushållen har varit en förmånlig finans-
ieringskälla för staten i termer av att upplåningskostnaden på hushållsmar-
knaden inklusive Riksgäldskontorets administrationskostnader har understi-
git den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmar-
knaden. Detta förhållande kvarstår även om marginalerna i hushållsmark-
nadsupplåningen har minskat under senare år i takt med den ökade konkur-
rensen på hushållsmarknaden. Regeringen anser emellertid att den samman-
lagda resultatbedömningen för upplåningen på hushållsmarknaden försäm-
ras av den blygsamma utvecklingen i upplåningsvolymer och marknadsan-
delar. Delvis av denna anledning anser regeringen att en intensifierad upp-
låningsverksamhet på hushållsmarknaden i syfte att varaktigt bidra till en
lägre upplåningskostnad för staten är önskvärd. För att Riksgäldskontoret
långsiktigt skall kunna konkurrera om hushållens sparande är det angeläget
att kontoret arbetar aktivt med produktutbud, försäljningskanaler och mark-
nadsföringsinsatser.

Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande
målet bör ligga fast, dvs att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassa-
hållning och därigenom bidra till låga räntekostnader för staten. Verksam-
heten bör även fortsättningsvis huvudsakligen inriktas på analys av de stör-
re betalningsflödena.

35

A8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

76 925”

Anslagssparande

9 134

1995/96

Anslag

114 844

Utgiftsprognos

114 800

därav 1996

80 300

1997

Förslag

83 348

1998

Beräknat

81 190

1999

Beräknat

83 955

1 Beloppen anges i tusental kr

Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga
förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret.

Under budgetåret 1995/96 disponerar Riksgäldskontoret en låneram på
29 400 000 kronor för investeringar i anläggningstillgångar. Regeringen
beslutade i april 1996 att öka låneramen för innevarande budgetår med
18 400 000 kronor för finansiering av ett nytt finansadministrativt system.

Regeringens överväganden

Riksgäldskontoret har i sin anslagsframställning för budgetår 1997 yrkat på
kraftigt ökade resurser under anslaget Förvaltningskostnader. Förutom realt
oförändrade resurser har kontoret föreslagit en nivåhöjning med samman-
lagt 4,8 miljoner kronor för 9 nya kvalificerade tjänster inom avdelningen
för hushållsupplåning och de nya riskkontrollfunktionema inom upp-
lånings- och garantiverksamheten. Därutöver yrkar Riksgäldskontoret på
resurser för att täcka finansieringskostnadema för det nya finansadministra-
tiva systemet. De årliga kapitalkostnaderna under en femårsperiod är beräk-
nade till 5,8 miljoner kronor efter avdrag för bortfallande kostnader.

Regeringen anser det inte vara aktuellt att bevilja Riksgäldskontoret ett
undantag från de generella sparbetingen på statliga myndigheter, vilket realt
oförändrade resurser innebär. Men regeringen bedömer samtidigt att en
nivåhöjning av Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader är
motiverad. Möjligheterna att finansiera nya omfattande satsningar inom
kontorets verksamhet med omprioriteringar och fortsatt kraftiga rationalise-
ringsåtgärder får anses vara begränsade. Ett visst utrymme för ompriorite-
ringar uppkommer genom att vissa arbetsuppgifter bortfaller vid årsskiftet
vad gäller administration rörande allemanssparandet, men därutöver bör
ytterligare resurser tillföras.

Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret beviljas ökade resurser om
sammanlagt 6,5 miljoner kronor, varav 4,2 miljoner kronor avser finansie-
ring av kapitalkostnaderna för det finansadministrativa systemet. Resteran-
de 2,3 miljoner kronor kan Riksgäldskontoret avdela för kostnader inom

36

riskkontrollverksamheten samt upplåningsverksamheten på hushållsmar-
knaden. Dessa 2,3 miljoner kronor avser en engångsvis förstärkning under
1997. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 och 1999 till
81190 000 kr respektive 83 955 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

In- och utlåningsverksamheten

Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets in- och utlå-
ningsverksamhet bör ligga fast. Verksamheten skall inriktas på att ge
lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att
kundernas verksamhet subventioneras.

Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhets mål är att ge lån och
placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas
verksamheter subventioneras. Som kunder räknas i första hand myndighe-
ter. Andra kunder är affärsverk, vissa statliga bolag, fonder och stiftelser.

Under de senaste åren har verksamheten ökat kraftigt, vilket huvudsakli-
gen har varit betingat av myndigheternas tillämpning av räntekontomodel-
len och kapitalförsöijningsförordningen med bl.a. krav på att investeringar
i anläggningstillgångar skall lånefinansieras. Verksamheten bedrivs under
kravet om full kostnadstäckning. Ränteintäkter och räntekostnader redovi-
sas dock separat på anslaget Räntor på statsskulden. Resultatet för
verksamheten utgörs av skillnaden mellan avgifter och administrationskost-
nader. Avgiftssatserna tas ut i form av procentuella påslag på utlåningsrän-
toma och avdrag från inlåningsräntoma. Under de senaste budgetåren har
verksamheten stadigt genererat ett överskott. Överskottet förs mot inkomst-
titel i statsbudgeten.

Tabell 3. Resultat in- och utlåningsverksamheten 1992/93-1995/96

miljoner kr

92/93

93/94

94/95

95/96

(12 mån)

Avgifter

40,6

68,1

34,0

33,2

Adm. kostnader

5,6

7,8

9,0

8,7

Netto

35,0

603

25,0

24,5

Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret i huvudsak bedrivit
in- och utlåningsverksamheten i enlighet med uppsatta mål. Det redovisade
resultatet indikerar fortsatt höga avgifter i verksamheten. Regeringen kon-

37

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

staterar dock att Riksgäldskontoret genomfört en sänkning av avgifterna
under innevarande budgetår i syfte att anpassa avgiftsuttaget till en varak-
tigt lägre nivå. Regeringen avser att fortlöpande granska de åtgärder Riks-
gäldskontoret genomför i av giftssättningen. Den redovisning av produktivi-
tetsmått för in- och utlåningssverksamheten som genomförs för andra bud-
getåret i rad, baserad på en enkätundersökning bland Riksgäldskontorets
kunder, anser regeringen vara ett värdefullt bidrag till resultatbedömningen
av verksamheten och vill därför understryka betydelsen av att detta arbete
fortsätter och vidareutvecklas. I avvaktan på en översyn av statens finans-
funktion bör de övergripande målen för verksamheten ligga fast.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning

1994/95 Utgift 650 090

1995/96 Anslag 1 720 442

1997    Förslag 1 500 000

1998    Beräknat 1 500 000

1999    Beräknat 1 500 000

1 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 1 972 600

därav 1996     1 222 000

Anslaget är t.o.m. budgetår 1995/96 ett förslagsanslag och avser andra
kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella kostnader och
Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsa-
kligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låne-
förvaltning.

Regeringens bedömning

Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande
vis under budgetåren 1992/93 -1994/95 samt de första tolv månaderna bud-
getåret 1995/96.

38

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Tabell 4. Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1992/93-1995/96

Miljoner kronor

92/93

93/94

94/95

95/96

Upplåning i svenska kronor

390

397

391

651

Upplåning i utländsk valuta

294

448

259

373

Totalt

684

845

649

1 024

Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av
strukturen i upplåningen. Under budgetåret 1992/93 ökade kostnaderna
kraftigt till följd av den ökade valutaupplåningen i samband med valuta-
turbulensen kring svenska kronan. Valutaupplåningen är traditionellt före-
nad med relativt höga provisionskostnader, men detta har kompenserats av
en generellt betydligt lägre upplåningskostnad jämfört med den inhemska
marknaden. På hushållsmarknaden är det huvudsakligen upplåningen via
premieobligationer och allemansspar som är förenad med förhållandevis
höga provisionskostnader.

I en rapport till regeringen daterad den 19 mars 1996 bedömer Riks-
gäldskontoret risken vara stor att ökade provisionskostnader i hushållsupp-
låningen medför ett relativt kraftigt anslagsöverskridande. Prognosen tyder
på en anslagsbelastning om drygt 1,9 miljarder kronor jämfört med budge-
terat om drygt 1,7 miljarder kronor (beräkningarna avser ett 18 månader
långt budgetår). Det är huvudsakligen ökade försäljnings- och inlösenpro-
visioner för premieobligationer samt ökade provisioner för allemansspar
som förklarar utgiftsökningen. De höjda provisionskostnadema reflekterar
återförsäljarnas höjda ersättningskrav för att fortsätta förmedla Riksgäld-
skontorets produkter. Även detta är en orsak till att regeringen bedömer det
angeläget att Riksgäldskontoret utvecklar sin interna försäljningsorganisa-
tion i syfte att minska beroendet av konkurerrande försäljningskanaler.

Regeringen bedömer att anslagsförbrukningen bör kunna hanteras inom
en ram om 1,5 miljarder kronor, trots den osäkerhet som finns om provi-
sionskostnademas utveckling. Risken för anslagsöverskridande skall i för-
sta hand täckas av den anslagskredit som fastställs för anslaget.

Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskontoret inom anslagets ram
har möjlighet att internt omfördela medel mellan olika upplåningsområden
i förhållande till vad som redovisats i myndighetens anslagsframställning.
Således är det t.ex. möjligt att öka kostnaderna för hushållsupplåningen
genom lägre provisionskostnader i utlandsupplåningen. I sin anslagsfram-
ställning begärde Riksgäldskontoret ökade resurser om 25 miljoner kronor
för ökade marknadsföringskostnader och utbyggd försäljningsorganisation
i hushållsupplåningen. Regeringen bedömder att dessa kostnader kan hante-
ras inom den givna ramen på 1,5 miljarder kronor och genom flexibiliteten
i utnyttjandet av anslagsmedel.

39

A 10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

1994/95

Utgift

-323 500°

1995/96

Anslag

1

Utgiftsprognos

-443 962

därav 1996

-379 962

1997

Förslag

1

1998

Beräknat

1

1999

Beräknat

1

1 Beloppen anges i tusental kr

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten.
Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till
följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten.
Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster som uppkom-
mer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag.

Lönekostnader och andra förvaltningskostnader i verksamheten belastar
anslaget A8. Förvaltningskostnader. Övriga utgifter och kostnader skall
finansieras av verksamhetens intäkter, huvudsakligen influtna avgifter och
återvunna medel. Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel i statsbud-
geten.

Resultat garantigivning

Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick vid utgången av budge-
tåret 1994/95 till 75,6 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med
knappt 10 miljarder kronor. Det största bidraget till ökningen kommer från
nya kapitaltäckningsgarantier till SBAB och Venantius. Därutöver har verk-
samhetens garanti- och riskhantering i hög grad varit knutet till olika infra-
struktursatsningar och projekt inom fastighetssektorn. Kreditgarantin till
SBAB medförde under våren 1995 infrianden om sammanlagt 1 miljard
kronor, ett belopp som senare kom att återvinnas. Verksamhetens resultat
framgår av nedanstående tabell.

40

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Tabell 5. Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetårenl992/93-1995/96

Miljoner kronor

92/93

93/94

94/95

95/961

-/Intäkter

Garantiavgifter

166

235

244

164

Uppskrivning infriade

garantier

4

66

1014

2

Övriga inkomster/intäkter

8

165

86

96

Summa

178

466

1344

262

-Kostnader

Lämnat kapitaltillskott

-

-

1000

-

Nedskrivning av fordran

10

75

10

-

Löner och övr. förvalt.kostn.2

6

6

7

-

Övriga utgifter/kostnader

3

0,5

Summa

16

81

1021

0,5

-Netto

162

384

323

261

'Avser tolv månader juli 1995-junil996.

2 Garantiverksamhetens löner och övriga förvaltningskostnader finansieras fr.o.m. budgetåret
1995/96 över anslaget A8. Förvaltningskostnader

Riksgäldskontoret överlämnande i samband med årsredovisningen för
budgetåret 1994/95 två särskilda rapporter angående garantiverksamheten.
Den ena behandlar Riksgäldskontorets bedömning av kreditvärdigheten hos
kontorets garanti- och låntagare samt en subventionsanalys. Den totala
exponeringen mot kunder med kreditrisk uppgick den 30 juni 1995 till 102
miljarder kronor varav en mycket begränsad del, 5 procent, utgörs av kun-
der som kan bedömas ha svag kreditvärdighet. Projekten med svag kre-
ditvärdighet utgörs huvudsakligen av garantier lämnade till östeuropeiska
stater och projektinvesteringar i olika u-länder. Engagemangen inom den
finansiella sektorn har ökat i kreditvärdighet i takt med den allmänna stabi-
liseringen på fastighetsmarknaden. Det är främst SBAB:s ökade kreditvär-
dighet som bidragit. Ett nytt engagemang inom bostadsfastighetsmarknaden
med hög risk har tillkommit under 1995 i form av förlagslån till Haninge
Holding AB. Det totala subventionsvärdet, dvs otillräckligt garantiavgifts-
uttag i förhållande till en uppskattad marknadsprissättning, bedöms ligga i
intervallet 300-350 miljoner kronor.

I den andra rapporten bifogad till årsredovisningen redovisar Riksgäld-
skontoret resultatet från försöksverksamheten med räntekonto för den egna
garantiverksamheten, ett uppdrag regeringen gav åt Riksgäldskontoret inför
verksamhetsåret. Försöksverksamheten visar att ett införande av räntekonto
för betalningströmmama i verksamheten med tillhörande ränteberäkning av
tillgodohavanden skulle förbättra resultatet för verksamheten förhållandevis
kraftigt genom ökade ränteintäkter. Analysen visar därtill att subventione-
ringen av vissa lån och garantier innebär uteblivna intäkter för staten i stor-

41

leksordningen 700 miljoner kronor under budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Riksgäldskontoret förordar därför att betalningarna inom kontorets verk-
samhet förs över till räntekonto.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantigivning ligger
fast, dvs. att på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier
enligt beslut av riksdag och regering. Riksgäldskontoret skall därut-
över bidra till att andra myndigheters lån och garantigivning bedrivs på
ett effektivt sätt.

Resurser 1997

Ramanslag 1000 kr

Övrigt

Verksamhetens kostnader skall även fortsättningsvis täckas av dess
intäkter, sett över en längre tidsperiod. I avvaktan på slutgiltig bedöm-
ning av den framtida organisationen och resursfördelningen för den
statliga garantiverksamheten skall Riksgäldskontorets garantigivning
fortsätta att redovisas enligt nuvarande struktur.

Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att den fyraårsperiod
som ligger till grund för resultatbedömning av garantiverksamheten ännu är
för begränsad för att långsiktigt analysera grad av kostnadstäckning i
verksamheten och hur väl verksamhetsmålet har uppnåtts. Regeringen gör
dock bedömningen att det inte finns någon anledning att förutse annat att en
god måluppfyllelse. Ett viktigt stöd i bedömningen är de riskanalyser som
Riksgäldskontoret genomför och som visar på att riskerna i garantistocken
har minskat.

Vad gäller det andra målet i verksamheten, att bidra till att andra myn-
digheters garanti- och långivning bedrivs effektivt, konstateras att Riks-
gäldskontoret gör bedömningen att kontrollen av såväl kreditrisker som
andra risker i det statliga kredit- och garantisystemet bör förstärkas.

Mot bakgrund av den ändrade budgetstrukturen gav regeringen Riks-
gäldskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utreda ett antal frågor
kring statens garanti- och låneverksamhet i syfte att uppnå bättre genomlys-

42

ning av verksamheten, bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt ut-
veckla en ändamålsenlig modell för budgetering, redovisning och finansie-
ring av verksamheten. Utredningen inkom med sitt betänkande den 31 maj
1996 och regeringens ställningstagande framgår av avsnittet Ny modell för
garantihanteringen inom staten i volym 1 i denna proposition. I avvaktan
på regeringens slutgiltiga bedömning av den framtida organisationen och
resursfördelningen för den statliga garantiverksamheten, föreslås att det
övergripande målet för Riksgäldskontorets garantiverksamhet bibehålls
oförändrat. Riksgäldskontoret bör således fortsätta att prioritera arbetet med
att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader, intäkter och
riskexponering i statlig garantiverksamhet samt därtill utveckla beräknings-
metoder för avgifter och subventionselement i garantiverksamheten.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

All. Statens lokalförsörjnings verk

1994/95

Utgift

14 7561

Anslagssparande

27 942

1995/96

Anslag

31 176

Utgiftsprognos

24 000

därav 1996

16 000

1997

Förslag

17 029

1998

Beräknat

16 614

1999

Beräknat

17 130

1 Beloppen anges i tusental kr

Statens lokalförsöijningsverk fungerar som stöd åt regeringskansliet
samt statliga myndigheter i lokalförsötjningsfrågor. Myndigheten är uppde-
lad på en anslagsfinansierad stabsdel vilken stöder regeringen och en av-
giftsfinansierad servicedel som på marknadsmässiga villkor tillhandahåller
tjänster på lokalförsöijningsområdet till statliga myndigheter.

Det övergripande målet reviderades under 1995/96. Den statliga lokal-
försöijningen skall skötas på ett för staten som helhet effektivt och ekono-
miskt sätt. Statens lokalförsöijningsverk skall därför verka för att kunska-
pen ökar i regeringskansliet och i de statliga förvaltningsmyndigheterna
inom detta område.

Anslagssparandet 1994/95 är betydande och beror till stora delar på att
myndigheten kunde fullfölja sina åtaganden med betydligt mindre resurser
än vad som anvisades. Prognosen för 1995/96 pekar på att myndigheten
inte kommer att utnyttja tilldelade anslagsmedel fullt ut. Som en konse-
kvens härav har 25 miljoner kronor av myndighetens anslagssparande dra-
gits in som en besparing samt anslagsnivån för 1997 dragits ned ytterligare.

43

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Övergripande mål

Det övergripande målet bör ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 17 029 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 7 560 tkr

Statens lokalförsöijningsverks årsredovisning visar att myndigheten i allt
väsentligt har uppfyllt de krav regeringen har ställt. Dock är det svårt att
direkt återfinna återredovisningen av regleringsbrevets angivna mål i årsre-
dovisningens resultatredovisning. För att underlätta redovisningen mot
målen samt för att regeringen skall få den information som är nödvändig så
har regleringsbrevet förtydligats på vissa punkter under innevarande budge-
tår.

Årsredovisningen visar att myndigheten kan fullfölja sina åtaganden
med betydligt mindre resurser än vad riksdagen anvisade för budgetåret
1994/95. Detta år redovisade den anslagsfinansierade stabsdelen ett bety-
dande överskott på nära 28 miljoner kr. Anslagsnivån anpassades till den
mindre organisationen 1995/96. Servicedelen skulle ha en kostnadstäckning
på 75% första halvåret 1994/95 och full kostnadstäckning för andra halv-
året. Detta klarade verket inte fullt ut utan har balanserat över underskottet
till 1995/96.

Årsredovisningen pekar även på att brister fortfarande finns vad gäller
de statliga förvaltningsmyndigheternas utövande av lokalförsöijningsan-
svaret. Det är därför viktigt att Lokalförsörjningsverket, i enlighet med sitt
övergripande mål, lämnar information om området både till regeringskansli
och myndigheter.

Regeringen konstaterar att RRV inte riktat invändningar mot Lokalför-
söijningsverkets årsredovisning.

Beslutade besparingar ligger fast under perioden. Mot bakgrund av detta
beräknar regeringen att anslagsnivån för budgetåret 1998 uppgår till
16 614 000 kr och för budgetåret 1999 till 17 130 000 kr.

44

A 12. Täckning av merkostnader för lokaler

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

32 695°

1995/96

Anslag

35 000

Utgiftsprognos

43 500

därav 1996

26 000

1997

Förslag

19 500

1998

Beräknat

24 000

1999

Beräknat

24 100

1 Beloppen anges i tusental kr

De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler som
staten är tvungen att fortsätta att hyra till dess avtalen går att avveckla. De
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är avtalskonstruktio-
nerna samt möjligheterna att upplåta lokalerna i andra hand.

Prognosen för innevarande budgetår visar att anslaget sannolikt kommer
att överskridas. Regeringen har medgivit ett överskridande på högst 6,5
miljoner kronor på grund av att myndigheten fick ta över ansvaret för Ar-
betsgivarverkets tomma lokaler.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 19 500 tkr

Statens lokalförsöijningsverks årsredovisning visar att utgifterna på
anslaget var 167 miljoner kronor och inkomsterna 135 miljoner kronor.
Resultatredovisningen pekar på att myndigheten arbetar aktivt med att min-
ska statens kostnader för de aktuella lokalerna.

I prop. 1994/95:100 bil. 8 aviserades att anslaget skall omfattas av rege-
ringens sparkrav på statlig konsumtion och således minska med 5 miljoner
kronor årligen fram till och med år 1998. Regeringens bedömning är att
denna minskning är mycket svår att genomföra på grund av de åtaganden
staten har gentemot berörda fastighetsägare och svårigheten att förlänga
vissa andrahandsupplåtelser.

Regeringen anser dock att besparingsmålet bör eftersträvas. Lokalför-
sörjningsverket kommer därför att få i uppdrag att verka för en tidigare
avveckling av kontrakt och ytterligare ökning av andrahandsupplåtelser.

45

Al3. Nämnden för offentlig upphandling

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

5 800 *>

Anslagssparande

4 628

1995/96

Anslag

9 285

Utgiftsprognos

12 285

därav 1996

9 190

1997

Förslag

6 348

1998

Beräknat

6 308

1999

Beräknat

6 516

1 Beloppen anges i tusental kr

De övergripande målen för Nämnden för offentlig upphandling (NOU)
är att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i
enlighet med lagen om offentlig upphandling (LOU), EG:s rättssystem på
området och WTO-överenskommelsen om statlig upphandling.

Anslaget finansierar bl.a. information och rådgivning för att underlätta
tillämpningen av upphandlingsreglema och tillsyn av regelsystemet.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden
hade ett stort anslagssparande. Detta beror främst på att nämnden, som
bildades den 15 mars 1993, befann sig i ett uppbyggnadsskede. Anslags-
sparandet har bl.a använts för att täcka kostnader i samband med statistik-
produktion och för köp av konsulttjänster i avvaktan på att organisationen
skulle bli fullt utbyggd. Detta bekräftas i prognosen för anslagsberäkningen
under innevarande budgetår där utgifterna till viss del finansieras av an-
slagssparandet.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för verksamheten ligger fast och omfattar även
budgetåret 1997.

Resurser 1997

Ramanslag 6 348 tkr

46

Resultatbedömning

Nämndens årsredovisning visar att verksamheten har bedrivits enligt de
uppsatta målen och nämnden har enligt regeringens bedömning presterat ett
gott resultat. Nämnden har bl.a. bedrivit en omfattande resultatinriktad
information och uppfyllt målen när det gäller tillsynsverksamheten genom
sin handläggning av många skriftliga förfrågningar och klagomålsärenden.
Anslagssparandet har använts på det sätt som regeringen angav i 1995 års
budgetproposition.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några in-
vändningar i revisionsberättelsen avseende NOU.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Slutsatser

Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för nämndens
verksamhet vara oförändrade.

Nämnden bör överväga om informationsverksamheten kan minska och
en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten. När det gäller enskilda myn-
digheters hantering av upphandlingsärenden bör ett samarbete mellan
nämnden och RRV utvecklas.

För budgetåret 1998 har anslaget beräknats till 6 308 000 kronor och för
1999 till 6 516 000 kronor.

A 14. Ekonomiska rådet

1994/95 Utgift1

1995/96

Anslag

2 5002

1997

Förslag

1705

1998

Beräknat

1 689

1999

Beräknat

1 742

Utgiftsprognos       2 500

därav 1996            1 800

1 Kostnaderna for Ekonomiska rådet redovisades budgetåret 1994/95 som en del av förslag-
sanslaget 13. Kostnader för vissa nämnder m.m.

2 Beloppen anges i tusental kr.

Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet
består av nationalekonomiska forskare förordnade på i normalfallet tre år av
regeringen. Vidare är Konjunkturinstitutets generaldirektör och forsknings-
chef adjungerade medlemmar. Ekonomiska rådets övergripande mål är att
initiera forskning och utredningsarbete av särskilt intresse för den ekono-

47

miska politikens utformning. Vidare skall Ekonomiska rådet bistå Finans-
departementet och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor.
Genom sin verksamhet fungerar rådet som en länk mellan Finansdeparte-
mentet respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forsk-
ningen.

Ekonomiska rådet bedriver och initierar forskningsprojekt. Vissa av pro-
jekten bedrivs helt eller delvis av rådets medlemmar, men huvuddelen av
forskningen bedrivs av utomstående. Rådets uppgift är då att identifiera
intressanta forskningsområden, göra vetenskapliga bedömningar av ansök-
ningar samt att bistå författarna med synpunkter. Forskningsprojekten redo-
visas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic
Policy Review.

Ekonomiska rådets uppgift som rådgivare i vetenskapliga frågor löses
främst i samband med rådets sammanträden.

Kostnaderna för Ekonomiska rådet hänför sig främst till arvoden för
Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för beställda forskningsuppsatser
samt kostnader i samband med publicering och övrig presentation av forsk-
ningsresultaten. Då kostnaderna för uppsatsarvoden och publicering inte är
jämt fördelade över tiden, är det av praktisk betydelse för Ekonomiska rådet
att ha möjlighet att överföra medel mellan olika år.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för Ekonomiska rådets verksamhet bör ligga
fast.

Resurser 1997

Ramanslag 1 705 tkr

De övergripande målen för Ekonomiska rådets verksamhet har uppnåtts,
bland annat har forskningsprojekt om arbetslöshet, skattereformen och
budgetunderskott presenterats. För närvarande arbetar Ekonomiska rådet
med utredningen om konsekvenser av ett eventuellt svenskt medlemskap i
EMU. Regeringen anser att Ekonomiska rådets roll som initiativtagare till
forskning och som länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunk-
turinstitutet och den nationalekonomiska forskningen är mycket betydelse-
full för tillhandahållandet av ett gediget underlag för den ekonomiska poli-
tikens utformning. Regeringen anser därför att Ekonomiska rådets övergri-
pande mål bör gälla även för budgetåret 1997 och att verksamheten bör

48

fortsätta i nuvarande omfattning. Anslaget har för 1997 beräknats till ?roP- 1996/97:1

1 705 000 kr. För 1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 689 000 kr Utgiftsområde 2
respektive 1 742 000 kr.

A 15. Kostnader för vissa nämnder m.m.

1994/95

Utgift

3 200 *’

1995/96

Anslag

2015

1997

Förslag

1 552

1998

Beräknat

1 598

1999

Beräknat

1 651

1 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos        2 015

därav 1996         1 624

Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden till ledamöter och ersätta-
re m.m. -för Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skilje-
nämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor,
Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdele-
gationen, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa
pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigförsäkringsnämnd
och Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag
till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.

Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på området är hur arbets-
belastningen påverkar antalet sammanträden vid nämnderna eftersom de
flesta arvoden utgår per sammanträde.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Anslag 1 552 tkr

Resultatbedömning

Prognosen för innevarande budgetår pekar mot att nuvarande anslag kom-
mer att förbrukas. Eftersom ersättningen till statliga styrelser, nämnder och
råd m.m. har höjts per den 1 juli 1996 är det möjligt att belastningen på

49

anslaget därmed kommer att öka. Flertalet nämnder ersätts dock per sam-
manträde och det är svårt att förutsäga hur frekventa sammanträdena blir i
respektive nämnd. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Stats-
tjänstenämnden inte längre belastar anslaget, att Offentliga arbetsgivares
samarbetsnämnd (OASEN) och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor
har upphört. Den del av anslaget som avser Nordiska skattevetenskapliga
forskningsrådet föreslås öka något, mot bakgrund av att de nordiska länder-
na nyligen enats om en höjning av det totala anslaget från 600 000 svenska
kronor till en miljon svenska kronor.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna vara realt oförändrade.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

A 16. Bokföringsnämnden

1994/95 Utgift

3 415»

6 551

1995/96

Anslag

1997

Förslag

4 468

1998

Beräknat

4 372

1999

Beräknat

4 473

1 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos        5 437

därav 1996         4 010

Bokföringsnämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter.
Nämndens kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen.

De övergripande målen för myndigheten är att främja utvecklingen av
god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden skall utarbeta allmänna råd inom sitt ansvarsområde.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden
förbrukat ca 1 miljon kr mindre än budgeterat. Utgifterna enligt den senaste
delårsrapporten (juli 1995 - juni 1996) fördelar sig med 65 % på personal-
kostnader, 10% lokalkostnader och 25% på övriga förvaltningskostnader.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen för Bokföringsnämnden bör ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 4 468 tkr

50

Bokföringsnämndens årsredovisning anger att nämndens arbete leder till ProP- 1996/97:1
en bättre redovisningsstandard i företagen. Detta i sin tur medför förbättra- Utgiftsområde 2
de förutsättningar för analys av företagens ekonomiska ställning.

Bokföringsnämnden konstaterar att verksamheten i stor utsträckning
påverkats av arbetet med ny lagstiftning på redovisningsområdet.

RRV:s revisionsberättelse över Bokföringsnämndens årsredovisning
innehåller inte någon invändning.

Resultatbedömning

Arbetet med den nya redovisningslagstiftningen är en naturlig och viktig
uppgift som ligger väl i linje med nämndens övergripande mål.

Regeringen har inga invändningar mot den omprioritering som nämnden
behövt göra på grund av bl.a. arbetet med den nya redovisningslagstiftning-
en eller i övrigt mot den av nämnden bedrivna verksamheten.

Det övergripande målet att främja god redovisningssed i företagens bok-
föring och offentliga redovisning måste således anses uppfyllt.

Arbetet med kompletterande normgivning på grund av ny redovisnings-
lagstiftning beräknas ta flera år i anpråk. För budgetåren 1998 och 1999
har, bortsett från den generella besparingen på statlig konsumtion, oförän-
drade resurser beräknats. Med hänsyn härtill beräknas resurserna för bud-
getåren 1998 och 1999 till 4 372 000 kronor resp 4 473 000 kronor.
Redovisningskommittén beräknas lämna sitt slutbetänkande före årsskiftet
1996/97. Enligt sina direktiv skall kommittén lämna förslag om bl.a. vilka
principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som ges
genom olika expertorgan på redovisningsområdet. Kommittén skall också
utreda frågan om Bokföringsnämndens ställning.

Slutsatser

Det övergripande målet för Bokföringsnämndens arbete bör även i fortsätt-
ningen vara att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens
bokföring och offentliga redovisning. Nämnden bör också kommande år
vid behov bistå regeringskansliet med det fortsatta arbetet med ny redovis-
ningslagstiftning.

51

A 17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

Utgift

600 «

1995/96

Anslag

900

Utgiftsprognos

900

därav 1996

600

1997

Förslag

800

1998

Beräknat

800

1999

Beräknat

800

1 Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redo-
visningssed, som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.

Mot bakgrund av bl. a. den omfattande förändring som skett och kommer
att ske på redovisningslagstiftningens område med de krav på nya rekom-
mendationer som detta medför bör - i likhet med vad övriga stiftare redan
gjort - statens bidrag höjas till 800 000 kr. Arbetet med kompletterande
normgivning på grund av ny redovisningslagstiftning beräknas ta flera år i
anspråk. Förbudgetåren 1998 och 1999 har oförändrade resurser beräknats.

A 18. Utvecklingsarbete

1994/95

Utgift

32O67‘>

Reservation

14 084

1995/96

Anslag

56 355

Utgiftsprognos

37 850

därav 1996

34 760

1997

Förslag

32 570

1998

Beräknat

32 570

1999

Beräknat

32 570

1 Beloppen anges i tusental kr

Anslaget används för att bekosta utvecklingsarbete avseende styrning,
budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och
skulder.

Vidare används anslaget för kostnader för att bedriva chefsutveckling
inom statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt
för i övrigt förekommande utvecklingsarbete inom Finansdepartementets
verksamhetsområde.

Den utgående reservationen från det under sjunde huvudtiteln budgetåret

52

1995/95 uppförda anslaget D5. Utvecklingsarbete föreslås föras till detta
anslag.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 32 570 tkr

A19. Kammarkollegiet

1994/95

Utgift

19 044°

Anslagssparande

4 984

1995/96

Anslag

34 414

Utgiftsprognos

30 200

därav 1996

20 000

1997

Förslag

22 277

1998

Beräknat

22 904

1999

Beräknat

23 694

1 Beloppen anges i tusental kr

Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand-
lägga frågor om bl.a statlig egendom, rikets indelning samt permutation.
Kammarkollegiets verksamhet består av både myndighetsuppgifter, som
går ut på att bevaka statens rätt och det allmännas intressen inom olika om-
råden, och olika typer av uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna
finansieras i huvudsak över ramanslaget som uppgår till ca en fjärdedel av
de totala verksamhetskostnaderna. Kollegiet fungerar även som kansli åt
vissa mindre fristående myndigheter, vilket innebär att man tillgodoser
myndigheternas behov av personal och tjänster så att de kan fullfölja sina
uppgifter på bästa sätt.

Det övergripande målet för Kammarkollegiets myndighetsuppgifter är
en konsekvent rättstillämpning samt en snabb och korrekt handläggning av
ärenden, med en lämplig avvägning av resurser. För uppdragsverksamheten
är det övergripande målet att denna skall uföras enligt marknadsmässiga
principer och med full kostnadstäckning.

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

53

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Övergripande mål

De övergripande målen bör ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 22 277 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 58 700 tkr

Kammarkollegiets årsredovisning uppvisar ett positivt ekonomiskt resul-
tat för budgetåret 1994/95. Myndighetsuppgifterna gav ett överskott på 5
miljoner kronor. Styckkostnader och andra resultatindikatorer visar att
produktiviteten har ökat för de flesta verksamhetsgrenarna inom verksam-
hetsområdet.

För uppdragsverksamheten uppgår det totala överskottet för budgetåret
1994/95 till ca 5 miljoner kronor. Det är dock stora skillnader i lönsamhet
mellan de olika verksamhetsgrenarna. Fondförvaltningen och verksamhets-
grenen riskfinansiering och skadereglering genererade överskott på 3,4
respektive 2,1 miljoner kronor. Fordringsbevakningen samt den administra-
tiva och juridiska servicen lyckades däremot inte täcka sina
verksamhetskostnader. Regeringen avser att ta ställning till överskotten
inom uppdragsverksamheten.

Sammantaget bedömer regeringen att Kammarkollegiet har åstadkommit
ett tillfredsställande veksamhetsresultat. De övergripande målen har i allt
väsentligt uppnåtts.

Lönsamhetsproblemen inom delar av uppdragsverksamheten var ett skäl
till att regeringen gav i uppdrag till Statskontoret att se över dels kollegiets
service till andra myndigheter, dels kanslistödsverksamheten. Resultaten av
studien presenterades i rapporten Kammarkollegiets service till andra myn-
digheter (Statskontoret 1996:11). Av denna framgår bl.a. när det gäller
serviceverksamheten att kollegiets avgiftsfinansierade stöd i stort sett har en
lämplig inriktning. Vidare framgår det att finansiering, styrning och resulta-
tredovisning bör förändras på vissa punkter. När det gäller det kanslistöd
som kollegiet ger till små myndigheter och nämnder menar Statskontoret att
det finns vissa problem, t.ex. vad gäller ansvarsfördelning, finansiering,
avtalsformer och verksförordningens (SFS 1995:1322) tillämpning. Man
konstaterar dock samtidigt att dessa problem inte är specifika för Kammar-
kollegiets relation till sina nämndmyndigheter utan gäller generellt för den-
na typ av relationer mellan värd- och nämndmyndigheter. Regeringen in-
stämmer i huvudsak i de synpunkter som Statskontoret fört fram i utred-
ningen och avser att vidta åtgärder för att firma en generell lösning på prob-

54

lemen med kanslistödet till småmyndighetema.

Kammarkollegiet har ansvar för många olika uppgifter och uppgifter av
tämligen varierande karaktär. De senaste åren har dessutom kollegiets verk-
samhet förändrats på flera områden, vissa uppgifter har försvunnit och
andra har tillkommit. Det finns ingen anledning att tro att förändringstryck-
et på kollegiets verksamhet kommer att bli mindre i framtiden. Regeringen
anser att det är av betydelse att det bland myndigheterna finns en beredskap
att snabbt kunna gripa sig an nya uppgifter. Det är därför viktigt att Kam-
markollegiet fortsätter att utveckla sin kapacitet att snabbt kunna anpassa
sin verksamhet och organisation till nya krav.

RRV lämnade revisionsberättelse med invändning av Kammarkollegiets
årsredovisning för 1994/95.1 vårpropositionen (1995/96:150) redovisades
Kammarkollegiets åtgärder för att komma tillrätta med bristerna. Regering-
en bedömde dessa åtgärder som tillfredsställande.

Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för Kam-
markollegiet vara oförändrade.

Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. För budgetåret 1997 har anslaget räknats ned med 1 miljon
kronor. Detta innebär att anslaget totalt har minskats med 3 miljoner kronor
sedan budgetåret 1994/95, vilket motsvarar 11 procent. För 1998 beräknas
utgifterna uppgå till 22 904 000 kr och för 1999 till 23 694 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

A 20. Kontrollfunktionen i staten

1997

Förslag

100 0001 2>

1998

Beräknat

120 000

1999

Beräknat

125 000

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Nytt anslag

I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) anförde regeringen
att förstärkningar av kontrollfunktionen i staten bedöms nödvändiga. I
propositionen aviserades även avsikten att föreslå riksdagen att särskilda
resurser avsätts för att möjliggöra en sådan förstärkning.

55

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Resurser

Reservationsanslag 100 000 tkr

För den offentliga sektorns legitimitet är det av fundamental betydelse att
de skatter som statsmakterna beslutat om inbetalas och att bidrag av olika
slag utbetalas endast till dem som är berättigade till bidrag och då till rätt
belopp. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att säkerställa att så
sker. Riksskatteverket har innevarande budgetår tilldelats extra medel för en
särskild satsning på effektivare skattekontroll. Våren 1995 beslutade rege-
ringen om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Regeringen har vidare tillkallat en delegation med uppgift att
arbeta med bekämpning av bedrägerier mot EU:s finansiella intressen.

Riksrevisionsverket har i olika sammanhang, bl.a i den rapport som
verket på regeringens uppdrag lämnat om fusk och systembrister i välfärds-
systemen (RRV dm 1995:32) påtalat behovet av effektivare kontroll inom
myndighetsområden som hanterar stora medelsflöden. Förslag har även
väckts från berörda myndigheter om hur kontrollfunktionerna kan förbätt-
ras. Regeringen delar bedömningen att det föreligger ett behov av att för-
stärka kontrollrutinerna och kraven kring statlig bidrags- och stödverksam-
het. EU-inträdet och svenska myndigheters därav följande hantering av
stödsystem inom ramen för främst den gemensamma jordbrukspolitiken
och EU:s insatser inom det regional- och strukturpolitiska området ökar
behovet av en stärkt kontrollfunktion. Brist i att efterkomma kontroll och
tillsyn på dessa områden kan medföra såväl en reducering av ersättningarna
från EG:s fonder för redan utbetalade bidrag som ekonomiska sanktioner.
Insatser inom kontrollfunktionen är ett av regeringen prioriterat område för
de kommande åren.

För att hålla samman regeringens fortsatta insatser för att stärka kontroll-
funktionen i staten har en arbetsgrupp bildats inom Finansdepartementet.
Gruppens huvuduppgift är att samordna arbetet med att utarbeta konkreta
åtgärder för att öka säkerheten i uppbörd och utnyttjande av statliga medel,
dvs. tillse att de skatter statsmakterna beslutat faktiskt betalas, att bidrag når
enbart dem de är avsedda för, etc. Föreslagna åtgärder skall prioriteras i
förhållande dels till den uppskattade omfattningen på felaktiga betalningar,
dels den skada som bristerna kan rendera för förtroendet för de statliga
systemens funktionssätt. Åtgärder som initieras skall utmynna i förslag till
konkreta förändringar i regelverk, organisations- och systemändringar,
försöksverksamhet och liknande i syfte att stärka kontrollfunktionen.

Berörda departement och myndigheter är ansvariga för att de statliga
medlen inom deras områden hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. De

56

ansvarar även för genomförande av de projekt och verkställande av de
åtgärder som regeringen beslutar. De åtgärder som hittills vidtagits eller
planeras inom respektive departements ansvarsområde redovisas under
berört utgiftsområde i denna proposition. För att snabbt uppnå önskvärda
resultat bedömer regeringen det nödvändigt att särskilda medel i form av
projektbidrag tillförs berörda organisationer för att stärka kontrollfunktio-
nen. För år 1997 föreslås att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.
För åren 1998 och 1999 bör 120 respektive 125 miljoner kronor anvisas.
Inom dessa ramar bör resurser även avsättas för regeringens tidigare avise-
rade program för bekämpning av ekobrotten.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

4.2 Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
förvalta viss del av statens fasta egendom tillhörande det nationella kultur-
arvet, de kungliga slotten, Djurgårdsmarken, regeringsbyggnaderna, statens
donationsfastigheter, utrikesfastigheter, vissa älvsträckor, markområden
och byggnader.

De övergripande målen för Statens fastighetsverk skall vara att för sta-
tens räkning förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett
sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet
samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras.

I Statens fastighetsverks investeringsplan uppgår behovet av byggnads-
investeringar till drygt 450 miljoner kronor på årsbasis 1997, för att därefter
minska under åren 1998 och 1999. Detta beror på bl.a. att vissa större pro-
jekt som Kungliga biblioteket, Moderna museet och Marinmuseet färdig-
ställs under perioden utan att följas av nya stora investeringsprojekt. Däre-
mot kan det verkliga utfallet av en del av investeringarna komma att skjutas
framåt i tiden. För år 1997 prognostiseras därför ett behov om 400 miljoner
kronor och för perioden 1998 — 1999 ett medelsbehov om ca 250 miljoner
kronor per år.

Det enda av verket föreslagna projekt över 40 miljoner kronor är om-
byggnad av kv. Vinstocken i Stockholm. Riksdagen har tidigare beslutat
om en rullande treårig investeringsram för Statens fastighetsverk. Fastig-
hetsverket har i sin anslagsframställan hemställt om en oförändrad total
låneram i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor inkl, investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.

Enligt ett avtal mellan staten och Statliga Akademiska Hus AB skall
överlåtelse av de s.k. väntelägesfastighetema ske per den 1 oktober 1996.
Dessa fastighetsbestånd har varit “parkerade” i Statens fastighetsverk med
en särskild redovisning, i avvaktan på överlåtelse till bolaget.

57

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Statens fastighetsverk startade sin verksamhet den 1 januari 1993.

Enligt regeringens bedömning är resultaten för verksamheten tillfreds-
ställande. Förbudgetåret 1994/95 uppgår resultatet till 242 miljoner kronor.
Inkl, de s.k. väntelägesfastighetema uppgår resultatet till 471 miljoner kro-
nor. För perioden den 1 juli 1995-30 juni 1996 uppgår de totala intäkterna
till 2,8 miljarder kronor och det samlade resultatet till 614 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport haft synpunkter på fastig-
hetsverkets resultatredovisning och interna kontroll under uppbyggnadspe-
rioden vilka verket nu har beaktat. Någon oren revisionsberättelse har inte
förekommit.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Slutsatser

Regeringen bedömer att den begärda låneramen i Riksgäldskontoret om sju
miljarder kronor är rimlig och att nytt ställningstagande bör ske efter över-
låtelserna av väntelägesfastighetema.

4.3 Insättningsgarantin

Ärendet och dess beredning

Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan 1 januari 1996.
Detta system finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från ban-
kerna och vissa värdepappersbolag. I vårpropositionen 1996 (prop.
1995/96:150) anförde regeringen följande: “För att stärka de offentliga
finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50 procent från den 1 januari 1997.
Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner kronor. Där-
med kan också systemets finansiella styrka snabbare byggas upp.” I denna
proposition lämnas förslag om de lagändringar som krävs för att genomföra
nämnda åtgärd.

Förslaget har i form av en promemoria remissbehandlats med Insättnings-
garantinämnden, Finansinspektionen och Riksbanken. Dämtöver har
Svenska Bankföreningen inkommit med yttrande. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Finansdepartementet (dm Fi 96/3373).

58

Lagrådet

Det framlagda lagförslaget är av lagtekniskt enkel beskaffenhet. Ändringar-
na är enligt regeringens bedömning av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Bakgrund

Enligt rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti
av insättningar (EGT nr L 135, 30.5.1994, s. 5 och Celex 394L0019) är
Sverige som medlem i EU skyldigt att ha ett obligatoriskt system för garanti
för insättningar i kreditinstitut. Ett sådant system är i kraft sedan den 1 janu-
ari 1996 och omfattar banker och vissa värdepappersbolag. Enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti utbetalas ersättning till insättare för
behållningar upp till 250 000 kr per person vid en konkurs. Instituten sva-
rar för finansieringen av systemet genom betalning av avgifter. De samm-
anlagda årliga avgifterna för instituten uppgår till ett belopp som motsvarar
0,25 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Den procentuella av-
giften för ett enskilt institut bestäms som en funktion av ett mått på institu-
tets solvensgrad, i syfte att ge garantisystemet en mer marknadsmässig
avgiftssättning. Kapitaltäckningsgraden har valts som fördelningsgrund för
denna avgiftsdifferentiering. Ett instituts avgift skall idag vara lägst 0,15
procent och högst 0,35 procent av dess garanterade insättningsbelopp. Av-
gifterna placeras på konto i Riksgäldskontoret och påverkar därmed det
offentliga sparandet positivt. Avgiftsnivån 0,25 procent gäller till dess be-
hållningen uppgår till den målsatta nivån 2,5 procent av det totala garante-
rade insättningsbeloppet. Därefter skall avgiftsnivån sättas ned och de
sammanlagda avgifterna för ett år uppgå till 0,1 procent av det garanterade
insättningsbeloppet, så länge som den målsatta nivån för behållningen inte
underskrids. Vid denna lägre avgiftsnivå skall ett instituts avgift lägst vara
0,06 procent och högst 0,14 procent av institutets garanterade insättningar.
För att systemet skall äga full trovärdighet har avgiftsuttaget kompletterats
med en upplåningsrätt i Riksgäldskontoret.

59

Höjd avgift till systemet för insättningsgaranti

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens förslag: Avgiften till systemet för insättningsgaranti
fördubblas från den 1 januari 1997 till 0,50 procent av det garanterade
insättningsbeloppet. Nivåbestämmelsema i 12 § skall gälla när Insätt-
ningsgarantinämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga
institut. Möjlighet att bortse från nivåkravet skall dock finnas när av-
giften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller av dom-
stol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut bestäms
enligt 14 §.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Riksbanken finner att garantisystemet inte är i be-
hov av avgiftshöjning och tar inte ställning till behovet av inkomstförstärk-
ningar för staten. Finansinspektionen finner inte heller behov av avgiftshöj-
ning men då fondens ändamål och totala storlek bibehålls intakt finner
inspektionen dock inte skäl att motsätta sig ett genomförande av förslaget.
Insättningsgarantinämnden har inte någonting att erinra mot förslaget.
Nämnden har i sitt yttrande aktualiserat en ytterligare ändring av 12 § lagen
om insättningsgaranti. Bankföreningen har avstyrkt förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som ett led i att stärka de offentliga
finanserna föreslås avgiften till insättningsgarantisystemet fördubblad till
0,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Därmed kan också in-
sättningsgarantisystemets finansiella kapacitet snabbare byggas upp.

Efter den föreslagna fördubblingen saknas anledning att ge nämnden rätt
att, såsom nu gäller enligt 12 § tredje stycket lagen om insättningsgaranti,
besluta om viss uppjustering av avgiftsprocenten.

När nivån på de behållna avgiftsmedlen har uppnått 2,5 procent av det
totala garanterade insättningsbeloppet bör, på samma sätt som gäller redan
idag, den årliga avgiften därefter uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1
procent av de garanterade insättningarna. Regeringen avser att efter det att
nivån 2,5 procent uppnåtts återkomma till riksdagen med ett förslag om
återgång till en avgift om 0,25 procent av insättningarna för det fall den
uppnådda nivån åter skulle komma att underskridas.

Insättningsgarantinämnden har aktualiserat behovet av ett nytt fjärde
stycke i 12 § lagen om insättningsgaranti. Nämnden har konstaterat att
bestämmelserna i nuvarande 12 § andra och fjärde styckena är entydigt
utformade och inte medger några avvikelser från de där angivna nivåerna.
Emellertid har nämnden under år 1996 efter omprövning enligt 27 § för-
valtningslagen (1986:223) sänkt avgiften för två institut utan att göra de
höjningar av övriga instituts avgifter som skulle ha varit nödvändiga för att
bibehålla nivån 0,25 procent. Sammanlagt togs ett ca 123 000 kr för lågt
belopp ut under detta år.

60

Liknande frågor uppkommer när ett nytt institut ansluts till systemet un-
der ett löpande år. Ett nytillkommet instituts avgift för år 1 skall bestämmas
samtidigt med att avgiften för år 2 bestäms och skall enligt 14 § - liksom
avgiften för år 2 - grundas på institutets kapitaltäckning och garanterade
insättningar vid utgången av år 1. Nämnden har ännu inte haft anledning att
ta ställning till hur avgiften skall bestämmas i dessa fall.

Att nämnden i nyss nämnda fall, i direkt samband med omprövning eller
efter ett beslut av domstol om förändrad avgift för ett institut skulle fatta ett
nytt beslut, där samtliga instituts avgifter justerades så att den i 12 § angiv-
na nivån nåddes, torde av praktiska skäl inte vara något alternativ. Bland
annat därför att de ursprungligen beslutade avgifterna redan kan vara betal-
da när det nya beslutet meddelas.

Nämnden har därför föreslagit att nivåbestämmelsema i 12 § endast skall
behöva gälla när nämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga
institut. När avgiften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller
bestäms av domstol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut
bestäms enligt 14 § skall det finnas en möjlighet att bortse från nivåkravet.

Regeringen delar nämndens uppfattning om behovet av ett tillägg till 12 §
i enlighet med det av nämnden lämnade förslaget.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Ändring av intervallet för de avgifter som skall kunna tas ut från ett
enskilt institut

Regeringens förslag: Ett instituts avgift, uttryckt i procent av dess
garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 80 procent och högst
120 procent av den procentuella avgift som instituten sammanlagt
betalar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna
del.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget om en fördubbling till 0,50
procent av den avgift som instituten sammanlagt betalar aktualiserar frågan
om vilket intervall som är lämpligt för de avgifter som skall kunna tas ut
från ett enskilt institut. I 13 § lagen om insättningsgaranti anges att ett insti-
tuts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall
vara lägst 60 procent och högst 140 procent av den procentuella avgift som
instituten sammanlagt betalar. Efter fördubblingen av avgiften skulle denna
regel innebära att den lägsta respektive högsta avgift som kan tas ut av ett
enskilt institut är 0,3 procent respektive 0,7 procent av institutets garantera-
de insättningsbelopp. Detta skulle betyda att bredden på intervallet ökar
från 0,20 procentenheter till 0,40 procentenheter. Eftersom kapitaltäck-
ningsgraden inte perfekt avspeglar risken för att ett institut skall belasta

61

garantisystemet är detta intervall alltför brett. Regeringen föreslår därför att
bredden på intervallet bibehålies. Institutens avgift skall därför vara lägst 80
procent och högst 120 procent av den procentuella avgift instituten samm-
anlagt betalar. Detta innebär att den lägsta respektive högsta avgift som
efter lagändringen kan tas ut av ett enskilt institut är 0,40 procent respektive
0,60 procent av institutets garanterade insättningsbelopp. Därmed höjs
samtliga instituts avgifter med 0,25 procentenheter av deras respektive
garanterade insättningsbelopp. Efter nedsättning till den lägre avgiftsnivån
är den högsta och lägsta nivån 0,08 respektive 0,12 procent av de samman-
lagda insättningarna.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Ekonomiska konsekvenser av förslaget

Förslagen innebär att det årliga uttaget av avgifter från instituten, uttryckt i
procent av det totala garanterade insättningsbeloppet, fördubblas till 0,5
procent. Det totala garanterade insättningsbeloppet är för närvarande ca 380
miljarder kr, vilket innebär att fördubblingen av avgiftsuttaget motsvarar ca
950 miljoner kr. Under förutsättning att storleken på de garanterade insätt-
ningarna är stabil kommer uppbyggnaden av insättningsgarantifonden, som
finns placerad på konto hos Riksgäldskontoret, att öka med ca 950 miljoner
kr årligen till dess kontobehållningen uppgår till 2,5 procent av det totala
garanterade insättningsbeloppet. Eftersom det offentliga sparandet påverkas
av förändringar i garantifondens behållning hos Riksgäldskontoret ökar
detta sparande med 950 miljoner kr under år 1997. Eftersom avgiften är
skattemässigt avdragsgill för instituten kommer statsbudgetens saldo att
påverkas negativt med ca 200 miljoner kr. Nettoeffekten på det offentliga
sparandet blir således enligt dessa beräkningar en årlig ökning med ca 750
miljoner kr fr.o.m. år 1998 till dess de behållna avgiftsmedlen sammanlagt
uppgår till den målsatta nivån.

Fördubblingen av avgiften till insättningsgarantin innebär att de svenska
instituten kommer att belastas med högre avgifter för insättningsgarantin än
vad som gäller i andra länder. Emellertid blir effekten på institutens kapital-
täckning mycket liten. Beträffande banksystemets primärkapitaltäcknings-
grad visar aktuellt siffermaterial att förslaget innebär en sänkning från
12,94 procent till 12,78 procent. Ökningen av avgiften motsvarar ca 5 pro-
cent av bankernas rörelseresultat år 1995.

Sannolikt kommer instituten att övervältra en del av avgiften på kunderna.
Det är svårt att bedöma hur stor denna övervältring kommer att bli och mot
vilka kundkategorier den kommer att ske. Detta kommer bl.a. att bero på
konkurrenssituationen. Det är tänkbart att viss överflyttning av inlånings-
medel till andra sparformer kan ske till följd av att inlåningen blir relativt
mindre förmånlig. Omfattningen av en sådan överflyttning är även den
svårbedömd.

Förslaget kommer inte att ha någon effekt på Insättningsgarantinämndens
förvaltningskostnader.

62

4.4 Allemanssparandet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Bakgrund

Regeringen tillsatte år 1994 en utredning om översyn av allemanssparandet.
Utredningens uppdrag var att, mot bakgrund av att skattegynnandet av
allemanssparandet hade tagits bort, lägga fram förslag om hur en avveck-
ling av de särskilda spar- och placeringsregler som gäller för sådant sparan-
de bör genomföras. Utredningen överlämnade samma år betänkandet Alle-
manssparandet - en översyn (SOU 1994:50) i vilket det bl.a. föreslås att
allemansfonderna ombildas till vanliga värdepappersfonder och att de sär-
skilda lagbestämmelserna om allemanssparandet successivt tas bort. Betän-
kandet remissbehandlades under år 1994.

I syfte att främja de svenska företagens tillgång på riskkapital och gynna
ett brett ägande av börsaktier återinfördes emellertid skattelättnaderna för
sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995.

Riksdagen har nyligen beslutat att skattelättnaderna för sparande i alle-
mansfond skall slopas fr.o.m. år 1997 (prop. 1995/96:222 s. 4.7, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:115, SFS 1996:839). I den proposition som
låg till grund för beslutet uttalade regeringen att det i nuvarande ekonomis-
ka läge inte finns tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för
ökat hushållssparande.

De skäl som ligger till grund för huvuddelen av bestämmelserna i lagen
(1983:890) om allemanssparande föreligger inte längre när skatteförmåner-
na för den sparformen är avskaffade. De överväganden som gjordes i be-
tänkandet Allemanssparandet - en översyn har därmed åter fått aktualitet.

Regeringen föreslår nu - med utgångspunkt i det nämnda betänkandet -
vissa ändringar i lagen om allemanssparande som är direkt föranledda av
det slopade skattegynnandet. Vissa frågor som rör avskaffandet av alle-
manssparreglema fordrar emellertid ytterligare överväganden. Regeringen
avser därför att återkomma med förslag beträffande återstående regler. Hit
hör bl.a. bestämmelserna om andelsägarinflytande i allemansfonderna och
den särreglering som finns för de företagsanknutna allemansfonderna. Vi-
dare måste övervägas under vilka legala förutsättningar Riksgäldskontoret
skall kunna fortsätta att driva det allemanssparande som nu sker genom
förmedling av bankerna.

Högsta tillåtna antal allemanssparkonton och allemansfonder

Regeringens förslag: Inskränkningen att allemanssparande inte får
ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder
tas bort.

63

Utredningens förslag innebär att de särskilda lagbestämmelserna för alle-
manssparandet tas bort successivt.

Remissinstanserna: Fondbolagens Förening anser att förbudet mot
sparande i fler än två allemansfonder kan tas bort tidigare än vad utredning-
en föreslår.

Skälen för regeringens förslag: En sparare får inte spara på mer än ett
allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Begränsningen in-
fördes för att inte administrationen och kontrollen av allemanssparandet
skulle bli alltför komplicerad (prop. 1983/84:30 s. 27). I och med att skatte-
förmånerna för allemanssparandet helt upphör från årsskiftet 1996/97 bort-
faller dessa motiv för begränsningen. Den kan därför upphävas.

En fråga som aktualiseras genom att skattegynnandet av allemanssparan-
det helt upphör och att viktiga restriktioner i detta sparande nu tas bort är
om även juridiska personer kan delta i allemanssparandet. Efter det att kra-
vet på att spararen skall vara folkbokförd här i landet togs bort per den 1
januari 1996 (prop. 1995/96:63 s. 17 och 18) finns inte någon bestämmelse
i lagen om allemanssparande som uttrycker att kretsen av allemanssparare
skulle vara begränsad till fysiska personer. Några skäl att i fortsättningen
tillämpa en sådan inskränkning kan inte heller anses föreligga. Följaktligen
bör även juridiska personer kunna spara såväl på allemanssparkonto som i
allemansfond.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Insättningsbegränsningen tas bort

Regeringens förslag: Gränsen att högst 2 000 kronor per månad får
sättas in i allemanssparandet tas bort.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att högst 2 000 kronor per
månad skall få sättas in i allemanssparandet men att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer - under tiden fram till avvecklingen av
lagbestämmelserna om allemanssparandet - skall kunna begränsa beloppet
ytterligare.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen tillstyrker utredningens
förslag. Föreningen menar, liksom utredningen, att det är viktigt att Riks-
gäldskontorets upplåning sker i sådana former och på sådant sätt att den
inte får ett betydande inflytande på räntan på vanliga sparkonton i bank och
att snedvridande effekter på kreditmarknaden undviks. Sveriges Industriför-
bund menar att Riksgäldskontoret redan i hög grad styr räntesättningen.
Förbundet anser därför att maximigränsen för sparandet är obefogad. Även
Fondbolagens Förening anser att gränsen kan tas bort.

Skälen för regeringens förslag: Insättningsbegränsningen infördes med
motiveringen att sparformer som ges särskilda sparstimulanser bör innehål-

64

la en övre gräns för sparandet (prop. 1983/84:30 s. 27). Gränsen, som ur-
sprungligen var 600 kronor, har höjts i omgångar och uppgår för närvaran-
de till 2 000 kronor per månad.

Regeringen konstaterar att de skäl som låg till grund för införandet av
insättningsbegränsningen inte längre föreligger i och med avskaffandet av
skatteförmånerna och den skärpta konkurrensen mellan skilda sparformer.
Insättningsbegränsningen bör därför upphävas.

Genom att insättningstaket och förbudet mot att ha fler än ett allemans-
sparkonto och fler än två allemansfonder avskaffas kommer Riksgäldskon-
toret inte längre att behöva kontrollera att bestämmelserna följs. Ändringar-
na leder därigenom till en kostnadsbesparing för kontoret.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Överlåtelse och pantsättning av medel som sparas i allemansfonder

Regeringens förslag: Bestämmelsen om att sparade medel skall be-
talas ut, om medel som sparas i en allemansfond överlåts eller pant-
sätts, upphävs. Vidare görs aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på
andelar i allemansfonder.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Ut-
redningen behandlar emellertid inte frågan om möjligheten att registrera
andelar i allemansfonder enligt aktiekonto lagens bestämmelser.

Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker
att bestämmelsen tas bort. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande till-
kom ansågs det att de skatteförmåner som hade byggts upp inte skulle få
övergå eller pantsättas till annan person (prop. 1983/84:30 s. 55). Det in-
fördes därför en bestämmelse om att medel inom allemanssparandet skall
betalas ut om rätten till sparmedlen överlåts eller pantsätts. Denna bestäm-
melse upphävdes den 1 januari 1996 såvitt avser sparande på allemansspar-
konto, eftersom skatteförmånerna för sådant sparande hade tagits bort.

Från årsskiftet 1996/97 kommer sparande i allemansfonder inte längre
att vara förenat med några skatteförmåner. Mot den bakgrunden finns det
inte några skäl att hindra att medel på konton som avser andelar i allemans-
fonder överlåts eller pantsätts. Bestämmelsen bör därför upphävas.

Andelar i värdepappersfonder är finansiella instrument och kan därför
bli föremål för registrering enligt aktiekontolagen (1989:827). Enligt 10 §
sista stycket lagen (1983:890) om allemansfonder gäller detta emellertid
inte för andelar i allemansfonder. Bakgrunden till denna begränsning är att
sådana andelar inte kan bli föremål för handel (prop. 1995/96:50 s. 127).
Eftersom det nu öppnas möjlighet att fritt överlåta även andelar i allemans-
fonder bör dessa behandlas på samma sätt som andelar i andra värdepap-
persfonder vid tillämpningen av aktiekontolagens bestämmelser.

65

Undre gränsen för räntan på allemanssparkonton

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens förslag: Någon garanterad lägsta ränta skall inte längre
gälla för medel på allemanssparkonton.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget i denna del kommenteras inte särskilt av
remissinstanserna.

Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande in-
fördes föreskrevs i lagen att räntan på allemanssparkonton (då rikssparkon-
ton) skulle uppgå till diskontot plus 1,25 procentenheter. I anledning av den
minskade inflationen och det pågående arbetet med att förbättra statens
finanser sänktes räntan den 1 juli 1986 till en räntesats motsvarande diskon-
tot (prop. 1985/86:150, bil. 1, s. 98). Med hänvisning till bl.a. diskontots
minskade betydelse för marknadsräntan och för att effektivisera Riksgäld-
skontorets förvaltning av statsskulden ändrades bestämmelsen fr.o.m. den 1
juli 1989 på så sätt att räntesatsen fastställs av regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer. Den i lagen föreskrivna lägsta räntan ändrades
därvid till diskontot minskat med tre procentenheter. I motiven uttalades
som riktlinje att räntan på allemanssparkonto alltid bör fastställas så att
spararen i normalfallet erhåller en positiv realavkastning men att det i lagen
borde finnas en lägsta ränta som inte får underskridas (prop. 1988/89:150,
bil 6, s. 2).

Räntan på allemansspar har endast vid ett tillfälle - och då med 0,25
procentenheter - understigit diskontot sedan räntan böljade beskattas år
1991. Utredningens bedömning är att det inte kan förväntas få någon prak-
tisk betydelse att det i lagen föreskrivna golvet för räntan försvinner.

Riksgäldskontoret har nyligen beslutat att räntan på allemanssparkonton
skall vara 4,25 procent från den 16 september 1996. Som jämförelse kan
nämnas att lägsta ränta enligt lagen om allemanssparande för närvarande är

1,5 procent (diskontot minus tre procentenheter). Som utredningen anfört
torde bestämmelsen om lägsta ränta sakna praktisk betydelse. Regeringen
delar utredningens uppfattning att bestämmelsen är överflödig. Den kan
därför tas bort.

Placerings- och riskspridningsregler för allemansfonder

Regeringens förslag: De särskilda placerings- och riskspridningsreg-
lema för allemansfonderna upphävs. I stället skall samma regler gälla
för allemansfonder som för vanliga värdepappersfonder. De nuvarande
bestämmelserna om riskspridning skall emellertid få tillämpas under en
ettårig övergångstid (till utgången av år 1997).

66

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. För att undvika engångseffekter på betalningsba-
lansen anser Riksbanken att möjligheten för allemansfonder att placera i
utländska värdepapper bör införas gradvis under övergångstiden. Finansin-
spektionen påtalar att ändringar i fondbestämmelsema blir nödvändiga om
en allemansfond väljer att placera i utländska finansiella instrument och att
en sådan ändring kräver godkännande från inspektionen.

Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna infördes huvud-
sakligen för att bidra till det svenska näringslivets behov av riskkapital
(prop. 1983/84:30 s. 21). I enlighet med detta syfte fick fondema till en
början placera endast i svenska värdepapper och då företrädesvis svenska
aktier. Placeringsreglema har i viss mån förändrats i takt med utvecklingen
på kapitalmarknaden men inriktningen på den svenska aktiemarknaden har
i allt väsentligt behållits.

Placeringsreglema för allemansfonder innebär att huvuddelen av till-
gångarna i en allemansfond skall vara placerade i svenska aktier eller aktie-
relaterade instrument. Upp till 25 procent av tillgångarna får emellertid
placeras i svenska räntebärande papper och högst 5 procent i andelar i andra
värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Liksom för vanliga värde-
pappersfonder gäller att merparten av de värdepapper som en allemansfond
innehar skall vara marknadsnoterade. Vidare får allemansfonder inte place-
ra så att värdet av de värdepapper som har getts ut av en emittent kommer
att överstiga 10 procent av fondens tillgångar. Denna gräns gäller emellertid
endast vid tidpunkten för förvärvet och värdeförändringar i portföljen med-
för således inte någon skyldighet för fonden att avyttra värdepapper.

Vanliga värdepappersfonder får till skillnad från allemansfonder placera
även i utländska värdepapper. En annan skillnad är att vanliga värdepap-
persfonder inte behöver placera större delen av sina medel på aktiemarkna-
den. Huvudregeln för vanliga värdepappersfonder innebär att endast 5
procent av fondens värde får placeras i finansiella instrument från en och
samma emittent. Upp till 10 procent av värdet får emellertid placeras i fi-
nansiella instrument från en enda emittent, om sådana placeringar samman-
lagt uppgår till högst 40 procent av fondens värde. När det gäller obligatio-
ner får högst 25 procent av tillgångarna placeras i obligationer utgivna av
ett och samma kreditinstitut, om det sammanlagda innehavet av sådana
obligationer inte överstiger 80 procent av fondens värde. Placeringar i stats-
papper och liknande från samme emittent får normalt ske med högst 35
procent av fondens värde och högst 5 procent får placeras i andelar i andra
värdepappersfonder eller utländska fondföretag.

En annan skillnad är att för vanliga värdepappersfonder gäller begräns-
ningarna inte endast vid förvärvstillfället. Begränsningarna avser i stället
värdet enligt den vid var tid gällande marknadskursen. Detta innebär att
begränsningsreglema kan utlösas genom kursrörelser på enskilda aktier
utan att fonden har gjort några ny- eller omplaceringar.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

67

I promemorian “Nya placeringsregler för allemansfonder” (Ds 1991:7)
ifrågasattes begränsningen av möjligheten för allemansfonder att placera i
räntebärande papper och den ensidiga inriktningen på svenska aktier. Enligt
promemorian har allemansfonder och liknande särregleringar för att styra
sparandet efter avvecklingen av valutaregleringen sannolikt liten betydelse
för det svenska näringslivets kapitalförsörjning. I promemorian görs den
bedömningen att de placeringsregler som gäller för allemansfonder försvå-
rar förvaltningen av dessa och har negativ effekt på spararnas avkastning.

De förslag som presenterades i promemorian togs upp till överväganden
i en proposition (1992/93:90) under hösten 1992. Vid det tillfället bedömde
emellertid föredragande statsrådet det som mindre lämpligt att genomföra
några genomgripande förändringar i allemansfondernas placeringsbestäm-
melser. Mot bakgrund av den oro som då rådde på de finansiella markna-
derna befarades nämligen att en sådan ändring kunde medföra negativa
konsekvenser för den svenska aktiemarknaden.

Utredningen konstaterar att det skett förändringar i de faktorer som år
1992 fick regeringen att frångå förslaget att låta allemansfonderna omfattas
av samma placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. En sådan
faktor var att - när utredningen presenterade sitt förslag - skattelättnaderna
för sparande i allemansfonder var avskaffade. En annan faktor var att finan-
skrisen hade passerat sin kulmen och att läget på den svenska aktiemarkna-
den var betydligt ljusare än vad som var fallet under år 1992. Mot den bak-
grunden menar utredningen att allemansfonderna bör omfattas av samma
placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. Enligt utredningen kan
det förväntas att en sådan ändring inledningsvis leder till ett utflöde av kapi-
tal, genom att förvaltare av allemansfonder väljer att placera i utländska
aktier. Detta kommer enligt utredningen att medföra en viss nedgång i
aktiekurserna, vilket gör svenska aktier mer intressanta för utländska place-
rare. Utredningen bedömer därför att nettoutflödet av kapital kan förväntas
bli lägre än bruttoutflödet.

Genom att skattelättnaderna för allemansfonder avskaffas vid det kom-
mande årsskiftet blir läget i stort sett detsamma som när utredningen lämna-
de sitt betänkande. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte
längre är motiverat att ha kvar särregler för allemansfondernas placeringar.
Tvärtom bör dessa fonder ha samma möjligheter som vanliga värdepap-
persfonder när det gäller möjligheterna att uppnå hög avkastning och att
sprida riskerna. Allemansfonderna bör därför omfattas av samma place-
ringsregler som gäller för vanliga värdepappersfonder.

De nu föreslagna ändringarna innebär bl.a. att flera allemansfonder mås-
te göra omdisponeringar i sina portföljer för att efterkomma de nya place-
ringsreglema. Det torde nämligen inte vara ovanligt att allemansfonder
innehar aktier utgivna av ett bolag vilkas sammanlagda värde överstiger 10
procent av fondens värde. Allemansfonderna bör ges rimlig tid att genom-
föra anpassningen till de nya riskspridningskraven. Utredningen har fö-
reslagit en övergångstid om ett år. Enligt regeringens uppfattning framstår
en sådan övergångstid som väl avvägd. En viss anpassning kan också för-
väntas ske innan lagen träder i kraft.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

68

Enligt Riksbankens remissvar kan allemansfondernas portfölj anpassning
till de nya riskspridningsreglema i förening med allmänna incitament till
placeringar i utländska värdepapper leda till ett icke obetydligt kapitalutflö-
de. För att undvika engångseffekter på betalningsbalansen föreslår därför
banken att friheten för allemansfonder att investera i utländska värdepapper
bör införas gradvis under övergångstiden.

De ändrade reglerna kan, som Riksbanken påpekat, förutses leda till ett
visst utflöde av kapital. Enligt regeringens uppfattning kan emellertid utflö-
det inte bedömas komma att bli så omfattande att det från betalningsbalans-
synpunkt motiverar några särregler. En anledning till denna bedömning är
att allemansfonderna även efter ändringen kan förväntas fortsätta investera
huvudsakligen i svenska värdepapper. Förändringar av fondernas place-
ringsreglementen och av deras placeringspolicy kan dessutom förväntas ske
successivt. Något gradvis införande av de nya reglerna på sätt Riksbanken
har föreslagit kan därför inte anses påkallat.

Innebörden av de nya reglerna för allemansfonder blir att begränsningen
att endast placera i svenska aktier och andra svenska värdepapper upphör
att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997. Om en fond väljer att placera i utländ-
ska finansiella instrument redan från denna tidpunkt är det nödvändigt för
fonden att ändra i fondbestämmelsema. En sådan ändring anses normalt
vara av väsentlig betydelse för fondandelsägama och kräver därför enligt
10 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder Finansinspektionens god-
kännande. Inspektionen får därvid som villkor för godkännande ange att
fondandelsägama skall underrättas om ändringen. Enligt sitt remissvar
bestämmer inspektionen i sådana fall att de nya fondbestämmelsema inte
får tillämpas förrän efter viss tid - högst tre månader - efter beslutet att
godkänna ändringen.

Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder uppfyller de krav
som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om sam-
ordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Denna anpassning
har skett i omgångar och inleddes genom tillkomsten av lagen om värde-
pappersfonder. Anpassningen till EG-regleringen innebär att svenska vär-
depappersfonder med stöd av sin hemlandsauktorisation kan bjuda ut sina
andelar i andra länder som tillhör det Europeiska Ekonomiska Samarbet-
sområdet (EES), det s.k. europapasset. Allemansfonderna har hittills stått
utanför denna harmonisering med EG-reglema om fondföretag på grand av
de speciella placerings- och riskspridningsregler som gäller för dessa fon-
der (se prop. 1989/90:153 s. 46). I och med att allemansfonderna enligt det
förevarande förslaget skall lyda under de placerings- och riskspridningsreg-
ler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder - och då de i övrigt har
att följa de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som uppfyller EG-
direktivets krav - upphör denna särbehandling av allemansfonderna. Detta
gäller emellertid inte de företagsanknutna allemansfonderna, som alltjämt
kommer att omfattas av placerings- och riskspridningsbestämmelser som
inte är konforma med EG-reglema. Placeringsreglema för sådana fonder

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

69

8 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2

bör dock - liksom för vanliga allemansfonder - ändras på så sätt att det blir Prop. 1996/97.1
tillåtet att placera även i utländska värdepapper.                            Utgiftsområde 2

Bosparlån samt bosparande i HSB och Riksbyggen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om bosparlån samt om bospa-
rande i HSB och Riksbyggen upphävs.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: HSB Riksförbund har inga invändningar mot för-
slaget. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag:

Bosparlån

Sparare som är mellan 18 och 28 år har enligt 26-28 §§ lagen om alle-
manssparande rätt att få bosparlån under vissa villkor. Denna lånerätt in-
fördes för att stimulera ungdomar till regelbundet sparande och för att un-
derlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen
bostad. När lånerätten kom till var kreditmarknaden mer reglerad, t.ex.
genom att det fanns en volymbegränsning för utlåningen. Denna begräns-
ning innebar att ungdomar och andra grupper med låga inkomster under
perioder hade svårt att få lån.

Bestämmelserna om bosparlån innebär att spararen får rätt att låna tre
gånger det sparade beloppet, som lägst får uppgå till 5 000 kronor. Innan
lån beviljas måste emellertid låntagaren genomgå sedvanlig kreditprövning.
Enligt lagen har banken således inte någon skyldighet att bevilja lån till de
sparare som omfattas av bestämmelserna. Banken har också rätt att bestäm-
ma villkoren för lånet.

Enligt utredningen finns det inte några uppgifter om i vilken omfattning
lånerätten utnyttjas. Enligt uppgift i betänkandet har Svenska Bankföre-
ningen bedömt att lånerätten sällan åberopas och att det i stället är andra
faktorer som avgör om en kredit skall beviljas. Utredningen finner stöd i
bedömningen att lånerätten är av begränsad betydelse genom en hänvisning
till att Finansinspektionen under år 1993 inte fick ett enda klagomål som
rörde vägran att lämna bosparlån. Utredningen uppger dessutom att sparare
hos HSB får låna till hela den del av insatsen som de inte har sparat ihop
och att detta gäller för alla sparare hos HSB. Utredningens bedömning är
sammanfattningsvis att bestämmelserna om bosparlån saknar värde efter

70

som kreditmarknaden nu är avreglerad och att lånerätten därför kan avskaf-
fas.

Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte längre finns några
skäl alt behålla bestämmelserna om bosparlån i lagen om allemanssparande.
Som utredningen påpekat fyller dessutom bestämmelserna om ungdomsbo-
sparande i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande väsentligen de syften
som ligger bakom reglerna om bosparlån. Reglerna om bosparlån bör där-
för avskaffas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Bosparande i HSB och Riksbyggen

Bestämmelserna om bosparande hos HSB infördes i lagen om allemans-
sparande samtidigt som bestämmelserna om bosparlån. Sedan den 1 juli
1986 får bosparande även ske hos Riksbyggen. De sparade medlen behöver
inte överföras till Riksgäldskontoret. Ett av skälen till detta är att medlen
används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda
för bl.a. de sparande ungdomarna (prop. 1984/85:51 s. 17).

Utredningen anser att nuvarande ordning inte längre är motiverad efter-
som skattesubventionema har upphört. Regeringen delar denna bedömning.

Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Lagrådet

De lagändringar som nu föreslås är i allt väsentligt en följd av att skattegyn-
nandet av allemanssparandet helt upphör fr.o.m. år 1997. När det gäller
förslaget att upphäva bestämmelsen om lägsta ränta kan visserligen hävdas
att bestämmelsen delvis kan ha varit av betydelse för spararnas val att pla-
cera medel på allemanssparkonto. Bestämmelsen har emellertid kommit att
sakna betydelse i praktiken eftersom räntan på allemanssparkonton varit
väsentligt högre. Till detta kommer att Riksgäldskontoret fastställer räntan
i konkurrens med de räntevillkor som tillämpas av övriga aktörer på bl.a.
inlåningsmarknaden. Avskaffandet av bestämmelsen om lägsta ränta är
således enligt regeringens uppfattning inte viktig för enskilda eller från
allmän synpunkt. Lagrådet behöver därför inte höras i den delen. Övriga
delar av förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

71

5 Tidsbegränsade åtaganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

*  Sverige är, i och med EU-medlemskapet, automatiskt medlem i
Europeiska investeringsbanken. Under åren 1995-1998 skall Sveri-
ges kapitalandel inbetalas.

*  Den finansiella krisen har klingat av och lagen om bankstöd har
upphävts fr.o.m. 1 juli 1996. Vissa kostnader finns dock kvar år
1997.

De sammanlagda inbetalningarna till investeringsbanken uppgår till 508
miljoner ecu under de fyra åren. Sverige är också medlem i den europeiska
utvecklingsbanken (EBRD) och skall även där betala ett kapitaltillskott
uppdelat på fem år. Då pengar finns kvar (på konto i Riksgäldskontoret)
sedan den senaste inbetalningen kommer detta inte att belasta statsbudgeten
förrän år 1999.

I samband med bankkrisen köpte staten Securum AB av Nordbanken
och tog i då ett lån på 1 miljard kr i Riksgäldskontoret. Lånet är ännu inte
återbetalt och därför uppkommer räntekostnder under år 1997.

Riksdagen har beslutat att staten skall sälja aktieinnehavet i Nordbanken.
Under hösten 1995 såldes ca en tredjedel av banken. Tidpunkt för ytterliga-
re försäljning är inte beslutad men medel för försäljningskostnader föreslås
tas upp på statsbudgeten år 1997.

Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotek-
skassans aktier i Stadshypotek AB förs över till staten. Aktierna skall sedan
bjudas ut till försäljning. För kostnader i samband med försäljningen fö-
reslås medel tas upp på statsbudgeten under år 1997.

Tekniska förändringar

Den förändrade anslagsstrukturen som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att
1000-kronorsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet blir ett
ramanslag där de beräknade utgifterna budgeterats. Detsamma gäller 1000-
kronorsanslaget Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.

1000-kronorsanslaget Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån
blir ett obetecknat anslag.

Förslagsanslaget Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken
blir ett ramanslag.

72

Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

därav

1995/96     1996

Förslag

1997

Beräknat

1998

1999

B. Tidsbegränsade åtaganden

1 273

2 850

-913    -1051

1 225

230

260

73

5.1 Anslagsavsnitt

B 1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

l1

1997

Förslag

200

1998

Beräknat

200

1999

Beräknat

200

Beloppen anges i tusental kr

Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig
garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med
statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantin-
sats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av
tjänstgöringsort har fått eller har kunnat få anstånd med omstationering.
Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstiden 10 år.

Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att
den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kam-
markollegiet.

Regeringens överväganden

I 1991 års budgetproposition (prop.1990/91:100 bil.15, bet.
1990/91:AU 18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga
garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet
visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att
lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför
upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o. m. den 1 januari
1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har bevil-
jats dessförinnan.

74

B2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1994/95 Utgift

1995/96 Anslag

277 903 *’

1

Utgiftsprognos

därav 1996

-3 744 910

-2 751 554

1997    Förslag  205 000

1998    Beräknat  140 000

1999    Beräknat  140 000

1 Beloppen anges i tusental kr

Intäkterna under budgetåret har uppgått till ca 4,1 miljarder kronor och
utgörs i huvudsak av utdelning från Nordbanken. Kostnaderna, ca 400
miljoner kronor, består till övervägande del av räntekostnader på lån i Riks-
gäldskontoret avseende finansieringen av Securum och Retriva. Intäkterna
från försäljningen av aktier i Nordbanken motsvarande 6,4 miljarder kronor
har redovisats under inkomsttitel.

Liksom innevarande år disponeras anslaget för att täcka utgifter för åt-
gärder som avser att stärka det finansiella systemet som uppkommer vid
infrianden av utställda garantier, betalning av ränta på lån i Riksgäldskonto-
ret som tagits upp för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riks-
gäldskontoret när lån skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än
deras bokförda värde. Anslaget får därutöver belastas med kostnader för
infrianden av statens garantier för kapitaltäckningen i Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag, SBAB, samt Venantius. Anslaget förutses komma att
belastas med ränteutgifter för återstående lån i Riksgäldskontoret. Garanti-
erna för SBAB och Venantius förväntas inte belasta anslaget under år 1997.

Innevarande budgetår, liksom tidigare, har vissa inkomster såsom aktie-
utdelningar, influtna garantiavgifter m.m., löpande redovisats under ansla-
get. Budgetåret 1997 kommer aktieutdelningar att redovisas mot inkomstti-
tel och garantiavgifterna mot anslaget A 10. Riksgäldskontoret garantiverk-
samhet.

Statens åtagande att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna
infria sina förpliktelser i rätt tid upphörde vid utgången av juni 1996 efter
beslut av riksdagen i maj 1996. Beslutet innebär att från nämnda tidpunkt
omfattas inte berörda instituts fordringar av åtagandet, oavsett när fordring-
arna uppkommit. Bankstödsnämnden omvandlades samtidigt till Insätt-
ningsgarantinämnden.

Bankstödsnämndens tidigare avtal med elva sparbanksstiftelser upphör-
de före halvårsskiftet sedan stiftelserna reglerat ett lån på marknaden som
nämnden lämnat en stattig garanti för. Förvaltningen av nämndens lämnade
garantier avseende Securum (inkl. Retriva) har överförts till Riksgäldskon-
toret enligt regeringens beslut den 13 juni 1996 medan förvaltningen av
upptagna lån i Riksgäldskontoret överförts till Finansdepartementet.

Förvaltningen av statens ägande i Nordbanken och Securum har över-

75

förts till Finansdepartementet. Avsikten är oförändrat att hela statens aktie-
innehav i Nordbanken skall säljas samt att tillgångarna i Securum skall
avyttras. Securums avyttring av tillgångar har fortsatt under budgetåret
1995/1996 i syfte att i största utsträckning återvinna tidigare utgifter för
bankstödet.

De ekonomiska konsekvenserna av bankstödet har redovisats tidigare,
dels i föregående års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 8), dels i
propositionen om avveckling av stödet (prop. 1995/96:172).

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

B3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken

1994/95

Utgift

21 400 *>

1995/96

Anslag

1

Utgiftsprognos

277 650

därav 1996

14 650

1997

Förslag

100 000

1998

Beräknat

0

1999

Beräknat

0

1 Beloppen anges i tusental kr

Anslaget belastas med kostnader som uppkommer vid förberedelser för
och genomförande av försäljning av statens aktier i Nordbanken.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Anslag 100 000 tkr

Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens aktier i Nordbanken.
För det fall att beslut fattas om ytterligare försäljning under budgetåret 1997
budgeteras 100 miljoner kronor för detta ändamål.

76

B4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1997    60 00012'

1998    60 000

1999    60 000

xNytt anslag

2 Beloppen anges i tusental kr

Anslaget är avsett att användas till kostnader som uppkommer vid förbe-
redelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Stadshypo-
tek AB.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Anslag 60 000 tkr

Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotek-
skassans aktier i Stadshypotek AB för över till staten. Avsikten är att ak-
tierna sedan skall bjudas ut till försäljning. För det fall att beslut fattas om
försäljning under budgetåret 1997 budgeteras 60 miljoner kronor för detta
ändamål.

B5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken

1994/95

Utgift

973 5191

1995/96

Anslag

2 850 000

1997

Förslag

860 000

1998

Beräknat

30 000

1999 Beräknat

1 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 2 554 400

därav 1996     1 685 800

Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt
med medlemskap i Europeiska unionen. Sveriges kapitalandel uppgår till
2 026 miljoner ecu. Av detta belopp skall 7,5 procent inbetalas till banken,
vilket motsvarar 152,0 miljoner ecu.

Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra
avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av
reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året

77

innan anslutningen. Totalt väntas detta bidrag enligt en justerad beräkning
uppgå till 356,5 miljoner ecu.

De sammanlagda inbetalningarna som Sverige skall göra till banken
uppgår därmed till drygt 508 miljoner ecu, av vilket 402,4 har avsatts under
budgetåren 1994/95 och 1995/96. Inbetalningarna skall vara avslutade vid
utgången av år 1998.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett överskridan-
de med 23 519 000 kronor. Differensen beror primärt på växelkursförän-
dringar. För innevarande budgetår väntas anslaget belopp inte komma att
utnyttjas fullt ut främst på grund av den stärkta svenska kronan.

Under budgetåret 1997 skall två delbetalningar om sammanlagt ca 102,4
miljoner ecu göras. Med hänsyn till eventuella förändringar i kronans värde
i förhållande till ecu bör ett anslag på 860 miljoner kronor anvisas för detta
ändamål.

Återstående inbetalningar fördelas enligt följande under åren 1997-1998
(miljoner ecu):

År        April Oktober       Totalt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

1997      100,6           1,8        102,4

1998         1,8            1,8           3,6

5.2 Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)

Målet för Europeiska utvecklingsbankens verksamhet är att underlätta över-
gången till öppna, marknadsorienterade ekonomier och främja privata initi-
ativ i de länder i Central- och Östeuropa samt i före detta Sovjetunionen
som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demokrati och pluralism.
Verksamheten inriktas i första hand på den privata sektorn, men omfattar
även projekt inom den offentliga sektorn. Banken lämnar stöd till ekono-
miska reformer, såsom avmonopolisering, decentralisering och privatise-
ring. Insatserna skall vara bankmässigt sunda, additionella, dvs. inte kunna
komma till stånd på annat sätt, samt främja omvandlingen till marknadseko-
nomi.

EBRD bildades år 1991. Banken har 60 medlemmar, av vilka 25 är mot-
tagarländer. Samtliga OECD-länder är medlemmar. Som medlemmar ingår
även Europeiska investeringsbanken och EU. EBRD :s kapital uppgår till 10
miljarder ecu. Den svenska andelen utgör 2,28% eller 228 miljoner ecu.

Vid EBRD:s årsmöte i Sofia i april 1996 fattades beslut om en kapital-
höjning. Bankens kapital fördubblades, vilket innebär en höjning med 10
miljarder ecu. För Sveriges del skulle medverkan i höjningen innebära att
kapitalinsatsen ökar med 228 miljoner ecu. Av detta belopp skall 22,5% ,

51,3 miljoner ecu eller ca 450 miljoner kronor (1 ecu = 8,39 kr) betalas in
över åtta år. Inbetalningarna skall göras i ecu. De resterande 77,5% utgör ett

78

garantiåtagande. Teckning av andelar skall ske senast den 15 april 1997.
Skälet till kapitalhöjningen är att den nuvarande kapitalstorleken kommer
att utgöra en restriktion på verksamheten redan vid slutet av år 1997.

När det gäller finansieringen av de svenska kapitalinbetalningama kom-
mer utgifterna för budgetåret 1997 inte att belasta anslaget. Det beror på att
medlen till det föregående kapitaltillskottet till EBRD inte utnyttjats fullt ut.
Budgetåret 1990/91 anvisades ett anslag om 525 000 000 kr, som avsåg
bankens första fem verksamhetsår. Beloppet betalades in till Riksgäldskon-
toret, som gavs i uppdrag att sköta de årliga utbetalningarna och förvalta de
ej utbetalda medlen. På detta konto kvarstår ett belopp tillräckligt stort för
att täcka den första inbetalningen, som avser perioden 16 september 1997
t.o.m. 15 april 1998. Den uppgår till ca 60 miljarder ecu. Regeringen åter-
kommer senare till riksdagen för att begära ytterligare medel.

Utgiften budgetåret 1994/95 uppgick till ca 128 miljoner kronor. För
budgetåret 1995/96 uppgår utgiften till ca 30 miljoner kronor. Hela inbetal-
ningen för år 1996 har därmed fullgjorts. Den sista betalningen avseende
föregående kapitalhöjning görs år 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Statsbudgeten belastas inte under år 1997.

Även om omvandlingen till marknadsekonomi nått förhållandevis långt
i vissa av bankens medlemsländer, kvarstår enligt regeringens mening ett
omfattande behov av det stöd som banken kan förmedla, särskilt vad avser
utvecklingen inom den privata sektorn. Bankens katalytiska effekt skall
heller inte underskattas. De investeringar från privata källor, som utgör
samfinansiering med bankprojekt i regionen, skulle ofta inte ha kommit till
stånd utan bankens insatser.

EBRD:s verksamhet har under senare år setts över och effektiviserats.
Den kritik som under bankens första verksamhetsår framfördes har i allt
väsentligt tystnat. Det är regeringens uppfattning att stöd genom EBRD är
ett effektivt sätt att stödja omvandlingsprocessen i regionen. Bankens breda
medlemskrets medför vidare att finansieringen av verksamheten fördelas
mellan många länder istället för att i huvudsak få bäras av EU-länderna,
vilket är fallet med många andra stödinsatser i östländerna.

EBRD:s verksamhet utgörs i huvudsak av långivning, riskkapitalinveste-
ringar och garantigivning. Summan av utestående lån, riskkapitalinveste-
ringar och garantier får inte överstiga summan av bankens tecknade kapital,
reserver och överskott.

EBRD är den enda internationella finansieringsinstitution som i sin stad-
ga har ett uttalat miljömandat. Inom ramen för sin verksamhet skall banken

79

stödja en miljömässigt sund och hållbar utveckling. Detta sker i ökad ut-
sträckning genom medverkan i finansiering av renodlade miljöprojekt, men
också genom att tydliga miljökrav ställs på alla de projekt banken är invol-
verad i. Regeringen anser att detta är ett särskilt viktigt inslag i bankens
aktiviteter.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

80

6 Riksdagens revisorer

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

därav

1995/96      1996

Förslag

1997

Beräknat

1998

1999

C. Riksdagens revisorer

12

21

21         14

16

17

17

6.1 Anslagsavsnitt

C1. Riksdagens revisorer

1994/95

Utgift

11 656 *’

Anslagssparande

1 877

1995/96

Anslag

21 320

Utgiftsprognos

21 320

därav 1996

14 200

1997

Förslag

16 151

1998

Beräknat

16 673

1999

Beräknat

17 241

1 Beloppen anges i tusental kr

Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska
statlig verksamhet. Uppgiften är till övervägande delen av förvaltningsrevi-
sionen karaktär, och syftet med revisorernas granskning är att främja ett
effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom granskar revisorerna
som extemrevisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksda-
gens ombudsmän och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Riksdagens revisorer

Resurser

Ramanslag 16 151 tkr.

81

Riksdagens revisorer skall på riksdagens vägnar granska den statliga
verksamheten inklusive statliga aktiebolag och stiftelser.

Den offentliga verksamheten är under stark förändring. Den styrs genom
att riksdag och regering formulerar mål för olika områden. Ansvaret för
många verksamheter decentraliseras till regionala och lokala organ. Med
denna utveckling ökar och förändras kraven på uppföljning, utvärdering
och granskning.

Riksdagens revisorer arbetar i huvudsak med effektivitetsrevison som
inriktas på övergripande och principiella frågor, men också med redovis-
ningsrevision av riksdagens myndigheter. Har målen nåtts? Bedrivs den
statliga verksamheten på ett effektivt sätt? Det är central frågor i revisorer-
nas verksamhet.

Riksdagens har uttalat att riksdagens ansvar för den statliga revisionen
bör stärkas.

Riksdagens revisorer kommer under 1997 att arbeta med övergripande
granskningsteman t ex EU, statens ägarroll, offentlig upphandling och hur
den statliga revisionen fungerar.

Riksdagens revisorer förslår en förstärkning av sin anslagsram med 1,6
miljoner kronor med följande motiveringar

Riksdagen beslutade under 1995 att riksdagens arvoden skulle höjas.
Kostnaderna för revisorernas arvoden under 1997 beräknas uppgå till
1 100 000 kr. Revisorerna förutsätter att mellanskillnaden mot tidigare
arvodesnivå 367 000 kr erhålls som ramförstärkning. Utöver detta förut-
sätts att revisorerna kompenseras för de höjda arvodena under 1995/96 med
475 000 kr. Total ramförstärkning på grund av ökade arvoden blir därmed
842 000 kr.

Revisorerna hyr sina lokaler av riksdagen. I föreliggande budgetförslag
för 1997 har hänsyn tagits till en aviserad ökad hyresnivå. Detta motsvarar
en ökad hyreskostnad för revisorerna med 746 000 kr. För detta förutsätts
revisorerna få kompensation genom ramförstärkning.

Revisorerna köper sin löneadministration av förvaltningskontoret. För-
valtningskontoret har inte tidigare debiterat revisorerna för administrationen
av revisorernas arvoden. Denna kostnad uppgår till 24 000 kr vilket reviso-
rerna förutsätter att man får kompensation för.

Riksdagens förvaltningsstyrelse

Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Riksdagens reviso-
rers medelsberäkning. En justering har emellertid gjort med anledning av en
hyresförhandling mellan riksdagens förvaltningskontor och riksdagens
revisorer.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagens revisorer erhåller
kompensation för de ökade arvodena och den ökade hyreskostnaden och
sammanlagt beviljas ett anslag om 16 151 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 2

82

Utgiftsområde 3

Skatteförvaltning
och uppbörd

Förslag till statsbudget för år 1997

Skatteförvaltning och
uppbörd

(utgiftsområde 3)

Prop.

1996/97:1

Utgiftsområde 3

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut............................. 2

2     Författningsförslag .................................. 3

3      Skatteförvaltning och Tullverket ....................... 4

3.1     Inledning................................... 4

3.2     Anslagsavsnitt............................... 6

Skatteförvaltningen........................... 6

Al.    Riksskatteverket ............................. 14

A2.    Skattemyndigheterna.......................... 14

A3.    Tullverket .................................. 16

9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag med anledning av bildandet av Skatte-
myndigheten i Skåne län,

2. godkänner att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kom-
pletteras i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullver-
ket,

3. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteför-
valtning och uppbörd enligt följande uppställning.

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
tusental kr

A 1. Riksskatteverket

ramanslag

354 505

A 2. Skattemyndigheterna

ramanslag

4 328 345

A3. Tullverket

ramanslag

1 031 858

Summa för utgiftsområdet

5 714 708

2 Författningsförslag

Förslag till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne
län

Härigenom föreskrivs följande.

Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning
beträffande Skattemyndigheten i Kristianstads län eller Skattemyndigheten
i Malmöhus län skall efter utgången av år 1996 i stället gälla Skattemyndig-
heten i Skåne län.

3 Skatteförvaltningen och Tullverket

3.1 Inledning

Ett väl fungerande beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsende är
av grundläggande betydelse såväl från statsfinansiell som samhällsekono-
misk synpunkt. Till skatteförvaltning och uppbörd hänförs all verksamhet
som bedrivs av skatteförvaltningen och Tullverket.

Skatteförvaltningen

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4. Rättsväsendet, avsnitt
8 Kronofogdemyndigheterna). RSV har också uppgifter som central för-
valtningsmyndighet för frågor om allmänna val.

På regional nivå finns inom skatteförvaltningen 24 skattemyndigheter
med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Vid de lokala skattekontoren
handhas förutom beskattning även folkbokföring och fastighetstaxering.
För punktskatter och vissa arbetsuppgifter på mervärdesskattens område
finns vid Skattemyndigheten i Kopparbergs län ett för hela landet gemen-
samt särskilt skattekontor i Ludvika.

En viktig uppgift för skatteförvaltningen är att genom rationalisering av
den s.k. grundhanteringen ge möjlighet till fortsatt utbyggnad av skattekon-
troll och riktad service, samtidigt som kostnaderna för verksamheten be-
gränsas. Fortsatt utveckling av organisation och arbetsformer, ökad använd-
ning av ADB och andra rationaliseringsåtgärder skapar utrymme för att
minska resursåtgången inom skatteförvaltningen med ca 190 miljoner kro-
nor till och med 1999.

Tullverket

Tullverkets uppgift är att uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter
och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att övervaka och kontrol-
lera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av
varor efterlevs. Vidare ansvarar verket för att samla in och bearbeta uppgif-
ter för utrikeshandelsstatistiken. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen
som är chefsmyndighet samt tolv regionala tullmyndigheter.

Medlemsskapet i EU har lett till grundläggande förändringar beträffande
gränsformaliteter och kontroll. Detta har bl.a. inneburit en kraftig minsk-
ning av Tullverkets arbetsvolymer vad gäller klarering av gods och trans-
porter. Verkets dimensionering har därför anpassats till de nya förutsätt-
ningarna och riksdagen har tidigare fattat beslut om en minskning av
Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998. Denna
fördelas med 200 mkr under budgetåret 1995/96 och 88 mkr under
budgetåret 1997. Besparingsprogrammet kommer att genomföras som
planerat.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

Vissa gemensamma frågor

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop.
1994/95:100 bil. l,bct. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bud-
getåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast.

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare
besparingar på 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas ut
fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 24 miljoner kronor på utgiftsområde
3.1 denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 26,2 miljoner kr.
Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena 2
och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt mot
storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 3. Ett underlag för
den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag.

Ramen har får år 1997 justerats ned med ca 37 miljoner kronor. Detta
förklaras i allt väsentligt av att resurserna för den del av RSV:s verksamhet
som avser exekutionsväsendet förts över från utgiftsområde 4 till utgiftsom-
råde 3. Därutöver har vissa tekniska justeringar gjorts.

Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop.
1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för stats-
budgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000-kro-
norsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till
statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full
kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten.

Förslagen innebär att vissa anslag har tagits bort eller förändrats. Inom
utgiftsområde 3 har ett anslag tagits bort. Förändringen redovisas nedan
under anslaget till skattemyndigheterna.

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 3 blir sammantaget följande (mil-
joner kronor):

Utgift

Anvisat

Utgifts-

Förslag

Beräknat

Beräknat

prognos

därav

1994/95

1995/96

1995/96

1996

1997

1998

1999

Skatteförvaltningen och Tullverket      5 600

8 492

8 942

6 201

5 715

5 777

5 975

3.2 Anslagsavsnitt

Skatteförvaltningen

(anslagen Al och A2)

Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut
i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas
med gällande skatteförfattningar.

Det övergripande målet för folkbokföringen är att för olika samhällsfunk-
tioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god till-
gänglighet.

Det övergripande målet för fastighetstaxeringen är att fastställa och till-
handahålla information om taxeringsvärden i enlighet med vad som åsyftas
med gällande författningar.

Förändring och utveckling

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

-  Gnmdhanteringen skall rationaliseras ytterligare för att ge utrymme
för förstärkt skattekontroll och flyttningskontroll.

-  Träffsäkerheten i kontrollverksamheten skall förbättras genom
utveckling av effektivare redskap för urval av kontrollobjekt m.m.

-  Kvaliteten i verksamheten skall höjas genom kompetensutveckling
och utveckling av metoder för kvalitetssäkring.

-  Skatteförvaltningen i Skåne skall bilda en myndighet.

-  Särskilda insatser skall göras för att stärka skatteförvaltningens
medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten.

En rationellare grundhantering

Med grundhantering menas de moment i arbetet som är nödvändiga för att
skattesystemet och folkbokföringen skall fungera, t.ex. registrering av de
skattskyldiga och av uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter.

Utanför grundhanteringen faller först och främst kontrollverksamheten,
dvs. alla former av granskning som går utöver det absolut nödvändiga, och
processföring. Även riktade informationsinsatser och andra insatser som
syftar till att förebygga felaktigheter i redovisningen och betalningen av
skatter och avgifter faller utanför grundhanteringen.

Lagstiftningsarbetet och utvecklingsarbetet inom skatteförvaltningen är
sedan ett antal år i hög grad inriktade på att rationalisera grundhanteringen
för att på det sättet skapa resursutrymme för förstärkningar på skattekont-

rollens område. Av avgörande betydelse, inte minst för de skattskyldiga, Prop. 1996/97:1
har de ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet varit som infördes Utgiftsområde 3
år 1995. Andra viktiga inslag i rationaliseringsarbetet är införande av nya
tekniska hjälpmedel för datafångst och ärendehandläggning. I vissa fall har
det krävts omfattande lagstiftningsarbete för att bereda väg för önskade
förändringar. De bestämmelser om elektronisk dokumenthantering inom
skatteförvaltningen som nyligen har införts skapar förutsättningar för en
mera rationell och mindre resurskrävande hantering på sikt. Även införan-
det av ett för flera skatter och avgifter gemensamt skattekonto kommer att
bidra till en mer rationell grundhantering (jfr SOU 1996:100). Bland de
många förslag till lagstiftningsåtgärder som RSV lagt fram i den fördjupade
anslagsframställningen tar flera sikte just på sådana rationaliseringar som
nu diskuterats. På ett par punkter har förslagen redan lett till lagstiftning och
regeringen räknar med att inom en nära framtid lägga fram ytterligare för-
slag med denna inriktning.

Förstärkt skattekontroll m.m.

Syftet med rationaliseringarna är alltså bl.a. att skapa utrymme för en fort-
satt utbyggnad av skattekontrollen. Därutöver har statsmakterna beslutat om
ett resurstillskott till skatteförvaltningen för förstärkning av kontrollen inom
vissa angivna områden. Särskilda medel för förstärkt skattekontroll har
tillförts successivt och uppbyggnaden har slutförts innevarande budgetår,
när skatteförvaltningen disponerar 200 miljoner kronor, på tolvmånaders-
basis, för detta ändamål. Särskilda avkastningskrav har ställts på de extra
medlen och återrapporteringskraven är noga angivna i regleringsbrevet.

Den utökade kontrolluppgiftsskyldighet för utbetalare av olika
ersättningar m.m. som varit en förutsättning för det förenklade deklara-
tionsförfarandet har också gett en förbättrad kontroll vad gäller den stora
massan av skattskyldiga. Utredningsarbete pågår med sikte på ytterligare
förbättringar i detta avseende (se bl.a. dir. 1995:12).

Det arbete som har bedrivits av RSV de senaste åren med att utveckla
ADB-hjälpmedel för bl.a. urvalet av kontrollobjekt på såväl företagsbekatt-
ningens som personbeskattningens och folkbokföringens område kommer
enligt regeringens bedömning att förbättra träffsäkerheten i kontrollarbetet
och på det sättet bidra till att öka avkastningen på insatta resurser.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen av
kontrollverksamheten.

Med hänsyn till bl.a. betydelsen av korrekta uppgifter om bosättning för
att komma till rätta med överutnyttjande av olika förmåner är det vidare
angeläget att öka kontrollintensiteten inom folkbokföringen.

Kvalitet och kvalitetssäkring

Arbete pågår också med höja kompetensnivån och därmed skapa förutsätt-
ningar för bättre kvalitet i verksamheten. Det gäller bl.a. revisionsområdet,

där en kompetensprofil för skatterevisorer nyligen har lagts fast av RSV.
Revisionsverksamheten är också ett område där särskilda insatser görs för
att utveckla uppföljningen med inriktning på kvalitetsaspekter. Även i öv-
rigt har kvalitetsfrågorna den senaste tiden ägnats större uppmärksamhet än
tidigare. Regeringen kommer i regleringsbrevet att precisera kraven på
återrapportering i fråga om kvalitetsutvecklingen.

En skattemyndighet i Skåne län

I dag finns en skattemyndighet i varje län. Statsmakterna har beslutat att de
två nuvarande länen i Skåne fr.o.m. den 1 januari 1997 skall utgöra ett län
(prop. 1995/96:38, bet. 1995/96:BoU9, rskr. 1995/96:206). För skatteför-
valtningen ger en motsvarande sammanslagning av myndigheterna möjlig-
het att effektivisera verksamheten och förbättra kompetensen vad gäller
vissa specialfunktioner. Regeringen föreslår därför att det från samma tid-
punkt skall finnas endast en skattemyndighet i det nybildade Skåne län.

Skattemyndigheternas verksamhet innefattar en stor mängd löpande
kontakter med skattskyldiga och arbetsgivare. Den operativa verksamheten
har således en lokal anknytning och måste i huvudsak vara lokaliserad uti-
från var underlaget i form av befolkning och företag finns. Vad gäller
Skåne har verksamheten sin tyngdpunkt i Öresundsregionen och kommer
liksom i dag att till övervägande del bedrivas från kontor i denna region,
främst Malmö. Att förlägga myndighetens ledningsfunktioner till någon
annan ort än den där verksamheten har sin tyngdpunkt skulle oundvikligen
leda till effektivitetsförluster. Malmö skall därför vara säte för den nya
myndigheten.

Eftersom den operativa verksamheten i Kristianstads län i allt väsentligt
kommer att bedrivas som hittills och merparten av länets samlade resurser
för lednings- och stödfunktioner redan i dag finns i Malmö blir konsekven-
serna av sammanslagningen vad gäller personalens tjänstgöringsorter små.

För att det inte skall råda någon tvekan om vad som efter utgången av år
1996 skall gälla om t.ex. omprövning av beslut som fattats av någon av de
tidigare myndigheterna bör det i en särskild lag föreskrivas att det som är
föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande
dessa efter nämnda tidpunkt i stället skall gälla den nya myndigheten. För-
slaget till en sådan lag har utarbetats inom Finansdepartementet, efter sam-
råd med RSV. Av den föreslagna lagen följer bl.a. att den nya myndigheten
har all den åtkomst till och förfoganderätt över register som någondera av
de tidigare myndigheterna skulle ha haft om den funnits kvar.

Bekämpning av ekonomisk brottslighet

Skatteförvaltningens arbete, främst revisionsverksamheten, har stor bety-
delse för resultatet av samhällets ansträngningar att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Det gäller naturligtvis i första hand beivrandet
av skatte-brott, men även annan ekonomisk brottslighet upptäcks och utreds

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

i stor omfattning som ett led i skattekontrollen. På detta område samverkar
myndigheterna inom skatteförvaltningen nära med en rad andra myndighe-
ter, såsom polis- och åklagarmyndigheter, kronofogdemyndigheter, Tull-
verket, Riksbanken, Finansinspektionen m.fl. Företrädare för skatteförvalt-
ningen (och kronofogdemyndigheterna) ingår också sedan starten i Riksen-
heten mot ekonomisk brottslighet.

RSV har i den fördjupade anslagsframställningen föreslagit att skatte-
myndigheterna ges möjlighet att under åklagares ledning medverka i vissa
brottsutredningar och dessutom ges vissa utökade befogenheter när det
gäller efterforskning.

I rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1) uttalar sig
regeringens ekobrottsberedning principiellt för en s.k. skattekriminalre-
form, vilket är en något större reform än den RSV har föreslagit. Bered-
ningen utreder f.n. denna fråga vidare. Regeringens preliminära bedöm-
ning är att skatteförvaltningens uppgifter bör utvidgas i den riktning som
följer av beredningens principförslag. Ett slutligt förslag beräknas kunna
läggas fram under 1997.

Verksamhetens resultat år 1994 och 1995

RSV har avgett dels årsredovisning för budgetåret 1994/95, dels särskild
resultatredovisning för kalenderåret 1995. På grund av verksamhetens ka-
lenderårsbundna karaktär behandlas i årsredovisningens resultatredovis-
ningsdel i första hand verksamheten under år 1994.

Utgifterna för beskattningsverksamheten ökade 1995 med fem procent i
löpande priser till ca 3,9 mdkr. Orsaken är främst nyrekryteringen för den
förstärkta skattekontrollen. Huvuddelen av skatteförvaltningens kostnader
är hänförliga till beskattningsverksamheten. Folkbokföringen svarar för
drygt 8 procent. Kostnaderna för fastighetstaxeringen varierar mellan åren
beroende på om någon allmän fastighetstaxering genomförs eller inte, och
motsvarade år 1995 ca 4,5 procent av de totala kostnaderna.

Redovisningen av personalresursernas användning visar för perioden
1992 - 1995 en minskning av resursinsatserna inom alla funktioner utom
skrivbordskontroll, revision, materiellt stöd och administrativ utveckling.
Inom funktionen skrivbordskontroll har personalinsatsen mer än för-
dubblats under perioden. Inom den operativa verksamheten har en förskjut-
ning också skett framför allt från inkomstskatt till mervärdesskatt och ar-
betsgivaravgifter.

Inom folkbokföringen minskade antalet ärenden 1995 med ca 10 procent
jämfört med 1994. Andelen ärenden som avgjordes inom två dagar ökade
marginellt till 63 procent. Antalet ärenden där flyttningskontroll gjordes
ökade med ca 40 procent.

Under 1995 förbereddes och inleddes 1996 års allmänna småhustaxe-
ring, som är den första registerbaserade fastighetstaxeringen. Den omfattar
drygt 2,3 miljoner enheter. För ca 80 procent av dessa kunde färdiga taxe-
ringsförslag skickas ut. För första gången användes också scanning av

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

deklarationer m.m för att undvika det tidigare omfattande arbetet med sor-
tering och hantering av deklarationerna.

På inkomstskattens område har antalet jämkningar minskat jämfört med
tidigare år. Det nya, ytterligare förenklade deklarationsförfarandet tillämpa-
des år 1995 för första gången. Antalet förenklade deklarationer ökade med
ca 1,5 miljoner till 5,4 miljoner. Andelen ändrade deklarationer, som hade
ökat markant 1994, minskade något.

I arbetet med källskatt och arbetsgivaravgifter hanterades 2,9 miljoner
uppbördsdeklarationer från ca 285 000 registrerade arbetsgivare. Gransk-
ningen resulterade i 173 500 fastställelsebeslut, en kraftig ökning jämfört
med 1994 som dock enligt RSV främst beror på ändrade rutiner. Uppbör-
den av källskatt och arbetsgivaravgifter ökade med 11 procent, vilket för-
klaras av såväl en ökning av lönesumman som en höjning av uttagsprocen-
ten.

Den 1 januari 1995 flyttades mervärdesbeskattningen vid EG-handel
från Tullverket till skatteförvaltningen. Antalet deklarationer ökade med 11
procent, främst därför att skattskyldiga med EG-handel redovisar skatten
månadsvis. Antalet fastställelsebeslut på grund av offensiv granskning un-
der år 1995 motsvarade ca 3,1 procent av det totala antalet deklarationer.

Inom revisionsverksamheten har antalet avslutade revisioner, efter en
nedgång 1994, åter ökat. Verksamheten har dock antalsmässigt inte helt nått
upp till 1993 års nivå. Ökningen under 1995 gäller i allt väsentligt s.k. ur-
valsrevision. Inom detta område har revisionsfrekvensen, mätt som antal
revisioner i förhållande till antalet företag med anställda och med en löne-
summa mindre än 5 mkr, ökat med 0,2 procentenheter till 3,8 procent. Frek-
vensen varierar dock starkt mellan länen. Antalet brottsanmälningar har
ökat, främst vad gäller uppbördsbrott. Även i fråga om brottsanmälningar
finns det stora skillnader mellan länen, något som nyligen har belysts ge-
nom en undersökning som RRV gjort av anmälningarna i tre län (RRV
1996:32).

Av de särskilda medel som skatteförvaltningen disponerar för förstärkt
skattekontroll har 20 mkr använts på personbeskattningens område, bl.a. för
riktad kontroll av värdepapperstransaktioner. RSV redovisar bedömningen
att den direkta avkastningen i form av ändringar sedan utbyggnaden starta-
de på personbeskattningens område motsvarar fem gånger insatta resurser.
Till detta kommer en indirekt (preventiv) effekt bl.a. av att 1995 års riktade
kontroll offentliggjordes före deklarationstidpunkten.

Under 1995 har sammanlagt 132 mkr rekvirerats av skattemyndigheter-
na för den förstärkta kontrollen på företagsbekattningens område. De höjda
debiteringarna som ett resultat av kontrollprojekten uppgår till drygt 2
mdkr, varav närmare hälften är mervärdesskatt. Även här tillkommer en
preventiv effekt, vars storlek dock enligt RSV är svår att beräkna.

Utgångspunkter för en samlad resultatbedömning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

Verksamhetens resultat bör bedömas utifrån de verksamhetsmål som anges
för budgetåret 1995/96. Dessa följer strukturen i den uppföljningsmodell

10

som RSV tagit fram. De huvudsakliga resultatkriteriema är enligt denna
modell beskattning seffektivitet, uppbördseffektivitet, kvalitet och produkti-
vitet.

Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan debiterad skatt
och rätt skatt. Effektiviteten skall förbättras genom dels åtgärder som stär-
ker de skattskyldigas frivilliga medverkan, dels kontrollinsatser. De senare
skall ge såväl direkt effekt i form av ändrade debiteringar, när det finns skäl
för det, som preventiv effekt, och skall bedömas utifrån dels det belopps-
mässiga utfallet, dels revisionsfrekvens och ändringsfrekvens inom skriv-
bordskontrollen.

Ändringsfrekvensen har ökat för såväl inkomstskatt och mervärdesskatt
som, framför allt, arbetsgivaravgifter och källskatt. Beträffande det
beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten gör RSV vissa reservatio-
ner för svårigheter i mätningarna. Det totala utfallet var ca 11,5 mdkr 1995
(12,5 mdkr 1994).

Ett mått på effektiviteten i uppbörden kan vara antalet betalningsuppma-
ningar på grund av försenad betalning i förhållande till det totala antalet
debiteringar. RSV konstaterar att det saknas underlag för att jämföra detta
mått över tiden. Sådant underlag kommer emellertid att bli tillgängligt kom-
mande år. Ett annat mått på uppbördseffektiviteten är överensstämmelsen
mellan preliminär och slutlig skatt. Mätt som kvoten mellan kvarskatt och
fyllnadsbetalningar å ena sidan, och slutlig skatt å den andra, förbättrades
överensstämmelsen inkomståren 1990 - 1993, men försämrades inkomst-
året 1994. Enligt RSV torde detta främst bero på ökade realisationsvinster
och företagsvinster.

Kvalitetsuppföljning kan ske på olika sätt. En aspekt på kvalitet är att
handläggningstidema hålls på en acceptabel nivå. Av den redovisning som
lämnats framgår att genomsnittstiden för omprövning minskade påtagligt
mellan 1993 och 1994 och ytterligare något 1995.

Produktivitetsutvecklingen är intressant inte minst mot bakgrund av
statsmakternas krav på att grundhanteringen skall rationaliseras för att ge
ökat resursutrymme för offensiv verksamhet. Mätningar där prestations-
volymen har ställts mot utgifterna har gjorts bl.a. av Statskontoret (Den
offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992, Ds 1994:24), som
med denna metod visade på en produktivitetsökning inom skatteförvalt-
ningen på 16 procent mellan 1981 och 1991. Mätt på motsvarande sätt
sjönk därefter produktiviteten med ca 7 procent mellan 1990 och 1993,
enligt RSV:s egna beräkningar.

Som verket påpekar i sin resultatredovisning beaktas med denna metod
inte alls produktivitetsutvecklingen inom kontrollverksamheten. Här möter
man också betydande svårigheter i form av bl.a. omläggningar av rutiner
som försvårar jämförelser över tiden. Dessutom är prestationerna inte ste-
reotypa på samma sätt som t.ex. grundhanteringen av inkomna deklaratio-
ner. Vidare saknas i fråga om skrivbordskontrollen möjlighet att mäta anta-
let utförda kontroller. Bara i de fall dessa leder till beslut om någon ändring
syns de i statistiken.

Med dessa reservationer har RSV redovisat en produktivitetsutveckling
för beskattningverksamheten som helhet som, beroende på vilket man väl-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

11

jer av två alternativa beräkningssätt, ligger mellan 18,9 och 23,6 procent för
tiden 1992 - 1995.1 denna beräkning är produktiviteten i stort sett oföränd-
rad mellan 1994 och 1995. Den verkligt stora ökningen inträffar 1994.

ADB-verksamheten

RSV har i anslagsframställningen också redovisat en bedömning av effek-
terna av de förändringar vad gäller finansierings- och styrformer m.m. för
ADB-verksamheten som genomförts på senare år, och redogjort för verkets
principiella syn på den fortsatta utvecklingen. Viktiga inslag i de föränd-
ringar som gjorts är att medlen för teknikstöd flyttats från anslaget till RSV
till användarmyndighetemas anslag och att de tidigare, regionala dataen-
heterna förts över till den användarfinansierade resultatenheten DataService
vid RSV, samtidigt som driften koncentrerats till några få orter. Ett utveck-
lingsarbete har bedrivits för att etablera tydliga beställar-utförarrelationer
och stärka systemägares och användares kompetens som beställare av tek-
niktjänster. Ansatser har gjorts att konkurrensutsätta den egna ADB-organi-
sationen.

RSV har som alternativ till nuvarande ordning övervägt bl.a. att införa
mera renodlade marknadslösningar för hela ADB-servicen, antingen genom
att sälja ut verksamheten till intressenter på marknaden eller genom att star-
ta ett kommersiellt ADB-organ i egen regi. Dessa alternativ har förkastats.
Den handlingslinje för fortsatt effektivisering som RSV lägger fast bygger
i stället på nuvarande styrsystem. Inom dettas ram skall inslagen av konkur-
rens öka. Däremot avser RSV inte att satsa på att utveckla försäljning av
ADB-tjänster på marknaden.

Synpunkter på ADB-verksamheten har också framförts av bl.a. RRV,
som särskilt framhållit att ett internt avkastningskrav på denna verksamhet,
något som vid ett tillfälle tillämpats av RSV, inte är förenligt med att resul-
tatenheten DataService enligt regleringsbrevet är nollbudgeterad.

Slutsatser

Regeringen bedömer resultatet av verksamheten 1994 och 1995 som helhet
som tillfredsställande. Den bedömningen bygger regeringen på att det för
flera viktiga resultatkriterier har redovisats en utveckling i önskad riktning.
Det gäller t.ex. ändringsfrekvensen och handläggningstidema vid ompröv-
ning. Mindre tillfredsställande är de svårigheter som uppenbarligen finns att
uppnå överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt skatteuttag, och att
produktivitetsutvecklingen visar tecken på att bromsas upp. Det bör dock
understrykas att det finns en betydande osäkerhet i produktivitetsmätning-
ama.

Samtidigt visar den redovisning som RSV lämnat på en mängd återståen-
de svårigheter att mäta resultatet på ett tillförlitligt sätt. Delvis är det fråga
om svårigheter som kommer att övervinnas genom att man bygger upp
tidsserier i den nya uppföljningsmodellens struktur. På andra områden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

12

krävs ytterligare arbete. Det gäller t.ex. prestationsmätningar vad gäller
skrivbordsgranskning och belysning av kvalitetsaspekterna på verksam-
heten. En närmare analys bör också göras av orsakerna bakom och betydel-
sen av att det direkta beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten för-
sämrats år 1995, jämfört med 1994, och svårigheterna att få upp revisions-
frekvensen till 1993 års nivå. RSV:s redovisning av produktivitetsutveck-
lingen väcker som redan nämnts också frågor som behöver belysas, bl.a.
vad gäller viktningen av prestationer inom kontrollverksamheten. En annan
angelägen uppgift är att försöka åstadkomma en koppling mellan debite-
ringar t.ex. efter revision och vad som slutligen flyter in av det debiterade
beloppet. Enligt vad regeringen erfarit är detta något som man nu arbetar
med gemensamt inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.

Vad gäller brottsanmälningama kommer regeringen att i regleringsbrevet
uppdra åt RSV att vidta de åtgärder som behövs för man skall få ökad en-
hetlighet över landet.

I resultatredovisningen för år 1995 redovisas i viss utsträckning läns-
jämförelser. Regeringen anser att dessa bör vidareutvecklas och kommer i
regleringsbrevet att precisera återrapporteringskraven på den punkten.

Vad gäller ADB-verksamheten instämmer regeringen till att böija med i
vad RRV anfört om internt avkastningskrav. Något sådant gäller för övrigt
inte för innevarande budgetår. I övrigt delar regeringen RSV:s uppfattning
om utgångspunkterna för det fortsatta effektiviseringsarbetet. Detta skall
således bygga på de styrformer som skapats på senare år.

När det gäller andra delar av ADB-verksamhet än ren drift är
produktivitetsutveckling och effekter av verksamheten generellt sett svårbe-
dömda. Enligt vad regeringen erfarit följer man inom RSV noga de ansatser
som görs inom andra sektorer i Sverige och på det internationella planet att
utveckla metoder för produktivitets- och kvalitetsmätning. Arbete pågår
också med att vida-reutveckla ADB-organisationen mot ökad affärsmässig-
het i kundkontakterna.

Enligt regeringens mening är det angeläget att arbetet med att vidareut-
veckla ADB-organisationen bedrivs målmedvetet. Nyckeln till fortsatt ef-
fektivisering av sakverksamhetema ligger i hög grad i ytterligare förbätt-
ring av ADB-stödet. Av RSV:s redovisning framgår att upphandling av
ADB-tjänster i konkurrens hittills förekommit i begränsad utsträckning.
Som en av flera åtgärder för att utveckla beställar-utförarrelationema och
den interna prissättningen av ADB-tjänster bör enligt regeringens mening
upphandling i konkurrens användas konsekvent vad gäller tjänster där det
inte från böljan framstår som olämpligt med en extern leverantör.

Vad gäller försäljning av ADB-tjänster på marknaden instämmer rege-
ringen helt i RSV:s bedömning. Intresset av att undvika sammanblandning
i resursanvändningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet inne-
bär att utrymmet för att bjuda ut produkter utanför myndighetssfären är
synnerligen begränsat. Inom den offentliga förvaltningen, och särskilt på
områden där det finns starka verksamhetssamband, är det däremot angelä-
get att ta till vara alla möjligheter till effektiv samverkan på teknikområdet
över sektorsgränsema. En förutsättning för sådan samverkan är givetvis att

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

13

bl.a. integritets-, sårbarhets- och säkerhetsaspekterna på teknikanvändning- Prop. 1996/97:1
en beaktas.                                                            Utgiftsområde 3

Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot

RSV:s årsredovisning avseende skatteförvaltningen.

Vidare konstaterar regeringen att det inte har kommit fram något som
ger anledning att ompröva de beslut om resursutvecklingen som fattats med
anledning av 1995 års budgetproposition och 1996 års ekonomiska vår-
proposition.

Enligt regeringens mening är det av största vikt att de beslutade
anslagsneddragningama möts med sådana åtgärder att effektiviteten i den
operativa verksamheten inte försämras. Som redan har berörts är det därför
viktigt att RSV konsekvent tar till vara de rationaliseringsmöjligheter som
ny teknik ger. Verket måste vidare överväga sådana organisatoriska anpass-
ningar som kan ge besparingar utan att den operativa verksamheten påver-
kas. Vad gäller det sistnämnda området har regeringen noterat att RSV
nyligen satt igång ett arbete som syftar till att undersöka om en regionalise-
ring av skatteförvaltnmingen kan vara en lämplig åtgärd för att åstadkomma
en sådan effektivisering av organisationen.

A 1.

Riksskatteverket

1994/95

Utgift

190 691»

Anslagssparande

332 261

1995/96

Anslag

332 546

Utgiftsprognos

588 000

därav 1996

366 000

1997

Förslag

354 505

1998

Beräknat

357 570

1999

Beräknat

370 237

1 Beloppen anges i tusental kr

A 2. Skattemyndigheterna

1994/95 Utgift 4 212 189»

1995/96 Anslag 6 542 463

Anslagssparande 475 048

Utgiftsprognos 6 681 000

därav 1996     4 717 000

1997    Förslag 4 328 345

1998    Beräknat4 358 936

1999 Beräknat 4 505 665

1 Beloppen anges i tusental kr

Under anslaget till Riksskatteverket beräknas också medel för verkets
uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom exekutionsväsendet.

14

Från anslaget till Riksskatteverket betalas vidare kostnaderna för Skatterättsnämnden. Prop. 1996/97:1

Då anslagsstrukturen setts över har under anslaget till skattemyn- Utgiftsområde 3
digheterna fr.o.m. år 1997 också beräknats medel, 10 miljoner kronor, som
tidigare anvisades på förslagsanslaget A 5. Ersättning för kostnader i ären-
den och mål om skatt.

Anslagssparandet uppgick enligt årsbokslutet för budgetåret 1994/95 per
den 30 juni 1995 till 332 miljoner kronor på anslaget till RSV och 475
miljoner kronor på anslaget till skattemyndigheterna. Sparandet har byggts
upp under budgetåren 1993/94 och 1994/95. RSV:s senast redovisade
prognos pekar på att sparandet vid utgången av år 1996 kommer att uppgå
till 231 resp. 330 miljoner kronor.

Enligt RSV är de främsta orsakerna till det mycket omfattande
anslagssparandet för verkets egen del (exkl. DataService) bl.a. eftersläpning
i löneavtal och rekryteringar. För skattemyndigheterna tillkommer bl.a. att
man under 1993/94 bara behövde göra en amortering på sina lån till
investeringar i anläggningstillgångar, ofördelade medel för förstärkt skatte-
kontroll och outnyttjade medel för fastighetstaxering. I enlighet med förslag
från RSV beslutade regeringen i juni 1995 om indragning av sammanlagt
ca 40 miljoner kronor på de två anslagen. Regeringen har i den sysselsätt-
ningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) redovisat en planerad
ytterligare indragning av anslagssparande inom bl.a. Finansdepartementets
område för att finansiera vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns
ännu inte tillräckligt underlag för att bedöma i vilken utsträckning indrag-
ningen kommer att falla på anslagen till RSV respektive skattemyndigheter-
na.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen ligger fast.

Resurser 1997

Riksskatteverket: ramanslag 354 505 000 kr
Skattemyndigheterna: ramanslag 4 328 345 000 kr

Anslagen för 1997 är beräknade enligt följande.

Anslaget till Riksskatteverket har minskats med ca 2 procent eller 6,8
miljoner kronor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet.
Från anslagen till skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har
överförts medel avseende intemrevision.

15

Anslaget till skattemyndigheterna har minskats med 87,3 miljoner kro-
nor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet. Från anslaget
har medel överförts till anslaget till Riksskatteverket avseende intemrevi-
sion. För RSV har anslaget för 1998 beräknats till 357,6 miljoner kronor
och anslaget för 1999 till 370,2 miljoner kronor.

För skattemyndigheterna har anslaget för 1998 beräknats till 4 359 mil-
joner kronor och anslaget för 1999 till 4 505,6 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

A 3. Tullverket

1994/95

Utgift

1 197 400»

1995/96

Anslag

1 617 380

1997

Förslag

1 031 858

1998

Beräknat 1 060 679

1999 Beräknat 1 099 566

1 Beloppen anges i tusental kr

Anslagssparande 126 400

Utgiftsprognos 1 673 000

därav 1996    1 118 900

De övergripande mål som lagts fast för Tullverkets verksamhet är följan-
de:

-  att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skat-
ter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas,

-  att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestäm-
melser om in- och utförsel av varor efterlevs,

-  att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett
underlag av god kvalitet kan inges.

Som särskilt angelägna uppgifter för Tullverket har i regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 angetts att medverka i arbetet med internationella frågor
och förhandlingar inom sitt område, att öka anslutningsgraden till tulldata-
systemet och att genomföra datorisering av tullräkning am a på ett effektivt
sätt. I regleringsbrevet har också angetts som prioriterade uppgifter att ge
möjligheter till ökade insatser för näringslivets och samhällets behov av nya
flyg- och fäjjelinjer, att effektivisera arbetet med fordringar, så att den
genomsnittliga kredittiden minskar till högst 30 dagar, samt att ge högsta
prioritet åt bekämpningen av narkotikasmuggling.

En särskilt angelägen uppgift för Tullverket är även att utveckla nya
effektiva metoder för varukontroll för vilka in- och utförselrestriktioner
föreligger samt att medverka i myndighetssamverkan och andra åtgärder i
enlighet vad som anges i regeringens skrivelse (skr. 1994/95:217) Samlade
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Med anledning av inträdet i den Europeiska unionen har Tullverket
ställts inför en omfattande förändring av sin verksamhet. Arbetsvolymema
har minskat kraftigt vad avser klarering och ett helt nytt regelverk införts.
Samtidigt har vissa nya uppgifter tillkommit. Som en följd av detta har
verket omorganiserats och personalstyrkan minskats. Den nya organisatio-

16

nen trädde ikraft den 1 juli 1995. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet Prop. 1996/97:1
och verksamheten bedrivs utifrån tolv tullregioner, vilka utgör de operativa Utgiftsområde 3
enheterna. Dessa har i sin tur verksamhet på olika platser. Verksamheten
bedrivs på de tolv regionhuvudortema och vid 33 lokalkontor. Förutom
dessa fasta tjänsteställen bedrivs också verksamhet vid ett antal orter i sam-
band med direkt ankommande och avgående utrikestrafik. I enlighet med
skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23 skall en utvärdering göras av
effekterna för kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av orga-
nisationsförändringen. Utvärderingen avses påbörjas under hösten 1996.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

De övergripande mål för Tullverkets verksamhet som angavs inför
budgetåret 1995/96 bör Egga fast, med följande komplettering:

-  att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att kostnaderna för
tullprocedurer minimeras både för näringsliv, allmänhet och inom
Tullverket samt tillhandahålla en god service så att den legitima
handeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning
och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras.

Resurser 1997

Ramanslag 1 031 858 000 kr

Övrigt

-  Besparingsprogrammet på 288 mkr för perioden 1995/96 - 1998
ligger fast.

-  En utvärdering av effekterna för kontrollverksamheten och tull-
verksamheten i övrigt av organisationsförändringen är planerad att
påböijas under hösten 1996.

-  En vidareutveckling av tulldatasystemet (TDS) är nödvändig så att
möjligheterna till effektivisering tas till vara och att systemet
därigenom blir attraktivt för näringslivet.

-  Ansvaret för och finansieringen av kontroUen av bidragsberättigade
jordbruksexportvaror åvilar Jordbruksverket. Därför bör Jorbruks-
verket ersätta Generaltullstyrelsen för dess arbete med denna verk-
samhet.

17

10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 2

Mål och resultatbedömning

Tullverkets verksamhet är idag indelad i sex verksamhetsgrenar. I sin rap-
port över slutlig granskning av Tullverket budgetåret 1993/94 påpekar
Riksrevisionsverket (RRV) vissa brister beträffande resultatets koppling till
Tullverkets övergripande mål. Verksamhetsgrenarna är inte renodlade i
förhållande till dessa mål utan samtliga grenar omfattar arbetsmoment och
aktiviteter som syftar till att uppfylla flera av de övergripande målen.
RRV:s kritik fullföljes i revisionsrapporten för budgetåret 1994/95. Man
har inte lämnat några invändningar i rapporten, men pekar på vissa brister i
bl.a. resultatredovisningen. Man menar att redovisade resultat djupare bör
analyseras och att de prestationsmål som idag finns bör kompletteras med
mål som fokuserar på den effekt eller det resultat som eftersträvas för verk-
samhetsgrenen. Revisionsberättelsen innehåller även synpunkter på att det
inte framgår i resultatredovisningen hur och med vilket resultat Tullverket
genomfört de särskilt angelägna uppgifter som regeringen angett i regle-
ringsbrevet.

Regeringen delar RRV:s uppfattning och har i regleringsbrevet för bud-
getåret 1995/96 gett Tullverket i uppdrag att inkomma med förslag på en ny
indelning i verksamhetsgrenar, som på ett mer ändamålsenligt sätt korre-
sponderar mot de övergripande målen. Till vaije verksamhetsgren skall
även knytas konkreta mål och resultatmått som gör att verksamheten lättare
kan följas upp på ett effektivt sätt och som i förlängningen kan leda till
ännu bättre kostnadsmedvetande inom organisationen. Ett förslag har pre-
senterats av Tullverket och man avser att fr.o.m. budgetåret 1997 följa upp
verksamheten utifrån den nya indelningen. Regeringen kommer i regle-
ringsbrevet att närmare precisera kraven på mål och resultat.

Även beträffande narkotikakontrollen vill regeringen peka på behovet av
en fördjupad resultatanalys. Bekämpningen av olovlig införsel av narkotika
är ett högt prioriterat område för Tullverket. Från den 1 juli 1996 har en ny
lagstiftning trätt ikraft som permanentar Tullverkets befogenheter beträffan-
de kontroll vid inre gräns. I samband härmed fick myndigheten rätt att i den
brottsbekämpande verksamheten få tillgång till bokningsuppgifter m.m.
från transportföretagen. Härigenom har förutsättningarna för en effektiv
narkotikabekämpning förbättrats.

Beträffande resultatet av narkotikakontrollen redovisas i dagsläget statis-
tik om bl.a. antal beslag och beslagsmängder. I förslaget till indelning i
verksamhetsgrenar som Generaltullstyrelsen presenterat har man föreslagit
förbättrad analys av resultatet av narkotikakontrollen. Regeringen kommer
i regleringsbrevet att närmare precisera de krav som skall ställas på redovis-
ningen

Det svenska medlemskapet i EU har vidare inneburit en ökning av det
internationella utbytet av information mellan tullmyndigheterna. Vid Gene-
raltullstyrelsen har inrättats en central underrättelsefunktion och sådana har
även byggts upp vid alla regionala myndigheter. Regeringen anser det vara
betydelsefullt att Tullverket tar tillvara möjligheterna att i samarbete med
andra tullmyndigheter - inom och utom EU - effektivt bekämpa smuggling
av narkotika. I samband härmed kan erinras om det initiativ som regerings-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

18

cheferna tog vid Östersjörådets möte i Visby om bekämpande av den orga-
niserade brottsligheten. Internationellt likaväl som nationellt måste samar-
betet här innefatta tull, polis och gräns/kustbevakning.

Enligt vad regeringen erfarit har smugglingen av sprit och andra alko-
holdrycker tilltagit mycket kraftigt under det senaste året. Generaltullstyrel-
sen har redovisat en mycket kraftig ökning av beslagtagna mängder. Den 1
juli i år trädde en ny lagstiftning i kraft som innebär att myndigheterna fått
befogenheter att ingripa mot olovlig införsel av punktskattepliktiga varor.
Lagstiftningen är av delvis provisorisk natur och skall överarbetas av Skat-
teflyktskommittén (Fi 1995:04) i syfte att göra den mer verkningsfull. Re-
geringen följer noga utvecklingen på området och vill understryka betydel-
sen av att Tullverket även fortsättningsvis håller en hög aktivitetsnivå även
när det gäller denna smuggling.

Beträffande den finansiella redovisningen konstaterar RRV att upp-
bördsbevakningen förbättrats avsevärt i jämförelse med tidigare år. I övrigt
har både budgetåret 1994/95 och innevarande budgetår 1995/96 präglats av
det omfattande förberedelsearbetet inför inträdet i EU och införandet av det
nya regelverket samt Tullverkets omorganisation. I ljuset av detta bedömer
regeringen det inte som meningsfullt att i något djupare avseende analysera
Tullverkets resultatredovisning.

Besparingsåtgärder

Tullverkets verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter
över gränserna. Eftersom EU-medlemskapet inneburit en kraftig minskning
av Tullverkets arbetsvolymer beträffande klarering av gods och transpor-
ter, har riksdagen tidigare fattat beslut om att anpassa verkets dimensione-
ring efter de nya förutsättningarna (prop. 1994/95:100 bil. 8, bet.
1994/95:SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär en minskning
av Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998, förde-
lat med 200 mkr under 1995/96 och med 88 mkr under 1997. Besparings-
programmet kommer att genomföras som planerat.

På uppdrag av regeringen i föregående års regleringsbrev har Tullverket
i en skrivelse den 14 februari 1996 redogjort för de besparingsåtgärder som
hittills vidtagits, bl.a. neddragning av verksamheten, omorganisation och
minskning av personal. De nya förutsättningarna innebar med nödvändig-
het att verksamheten måste förändras och besparingarna har i det närmaste
helt genomförts i och med omorganisationen den 1 juli 1995. Den nya or-
ganisationen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450 årsarbetskrafter
vilket inneburit att personalstyrkan minskats med ca 820 personer. Den
tidigare organisationen med tre nivåer och 37 lokala och regionala myndig-
heter har ändrats till att omfatta två nivåer, Generaltullstyrelsen och 12
regionala myndigheter. Tullnärvaron har dragits in på tio orter i landet och
man har även gjort besparingar på utgifter för lokaler. Det uppdrogs även åt
Tullverket att senast den 15 februari 1997 inkomma med en redovisning av
vilka fortsatta åtgärder som vidtagits i syfte att uppnå de besparingskrav
som ställts.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

19

Datorisering

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

På uppdrag av regeringen har Generaltullstyrelsen även inkommit med en
redovisning av hur Tullverkets datorisering fortskrider. Generaltullstyrelsen
belyser i sin skrivelse det arbete som pågår med den fortsatta anpassningen
av Tullverkets rutiner och system till EU, den fortsatta utvecklingen inom
EDI-området (elektroniskt utbyte av information) samt de insatser som
planeras för effektivisering av övriga administrativa rutiner inom verket.

Tullverket anger i sin skrivelse att IT-utvecklingen därför ska fortsätta
med inriktning på effektivisering av system och rutiner för att klara anpass-
ningen till EU:s regelverk. Anpassningen av systemen till EU:s tullkodex
och till EU:s olika informationssystem är dock en fortlöpande process som
ännu inte är avslutad utan kommer att pågå även under perioden 1996-
1997. Med rimliga investeringar kan man även omvandla den datatekniska
plattformen till en modem client/server-miljö där användaren över en och
samma terminal kan nå tulldatasystemet (TDS) och övriga administrativa
tillämpningar.

I föregående års budgetproposition angav regeringen att Tullverket skul-
le ge hög prioritet åt genomförande av den del av tulldatasystemet som
avser att möjliggöra utfärdande av tullräkningar på elektronisk väg. Rege-
ringen pekade därvid på de rationaliseringsvinster inom Tullverket och
anslutna företag som skulle kunna uppnås. Regeringen framhöll också att
elektroniska tullräkningar skulle ge incitament för ytterligare företag att
ansluta sig. Tullverket anmäler i sin skrivelse att utveckling av olika EDI-
funktioner pågår och regeringen ser positivt på detta arbete som avser att
öka möjligheterna till elektronisk kommunikation mellan näringslivet och
Tullverket. Regeringen anser att arbetet med dessa funktioner bör ha en hög
prioritet inom Generaltullstyrelsen och att det fortsatta arbetet bör bedrivas
skyndsamt.

Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att Tullverket kan erbjuda
ett tulldatasystem som är attraktivt för företagen. Genom att utveckla möj-
ligheterna till elektronisk kommunikation - i båda riktningarna - mellan
Tullverket och anslutna företag finns goda förutsättningar att fler företag
ska anse det lönsamt att ansluta sig till systemet. Samtidigt ökar möjlig-
heterna till effektiviseringar inom tullverksamheten. Regeringen har därför
för avsikt att ge Generaltullstyrelsen i uppdrag att göra en utvärdering av
vilka möjligheter det finns att utveckla systemet så att ytterligare effektivi-
tetsvinster kan göras inom såväl anslutna företag som inom Tullverket.

Med anledning av Tullverkets datorisering har Riksrevisionsverket
(RRV) i sin revisionsrapport för 1994/95 kommenterat vissa förhållanden
beträffande tulldatasystemet. Man pekar bl.a. på brister i den interna
behörighetskontrollen och man rekommenderar en översyn tillsammans
med en förbättrad system- och kontrolldokumentation. Enligt vad regering-
en erfarit så pågår arbetet inom Generaltullstyrelsen med att vidta de åtgär-
der som RRV föreslagit.

20

Nytt övergripande mål

En väl fungerande handel med utlandet är ett samhällsintresse och den tull-
hantering som genomförs när varor passerar landets gränser är en del av
denna handel. Det är naturligt att denna hantering tar viss tid och vissa re-
surser i anspråk. För att bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft är det
dock viktigt att kostnaderna för tullprocedurerna för den legitima handeln
minimeras. Detsamma gäller naturligtvis för Tullverkets egna kostnader för
tullprocedurerna. För att det legitima flödet av varor ska underlättas är det
också viktigt att tullhanteringen sker med beaktande av att en god service
upprätthålls mot de som nyttjar systemet.

Regeringen anser att denna dimension av Tullverkets verksamhet bör
understrykas och föreslår därför att de övergripande målen för Tullverkets
verksamhet kompletteras med ett mål som beaktar behovet av effektiva
tullprocedurer och en god service.

Det nya övergripande målet har således karaktär av effektivitets- och
servicemål. Målet föreslås formuleras som att Tullverket vid fullgörande av
sina uppgifter ska verka för att kostnaderna för tullprocedurer minimeras
både hos näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt tillhandahålla god
service så att den legitima handeln med tredje land underlättas i största
möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras.

För att nå detta mål måste Tullverket sträva efter att förenkla tullprocedu-
rerna. Detta kan delvis ske på nationell nivå. Tullprocedurerna styrs emel-
lertid i betydande utsträckning av EU:s regelverk. Tullverket bör därför
arbeta för förenklingar av regelsystem även på denna nivå.

Ett första betydande steg har på svenskt initiativ tagits genom det ut-
talande som de 15 EU-ländernas tullmyndigheter och EU-kommissionen
antog vid en konferens i Stockholm i maj 1996. Där underströks behovet av
förenklingar och rationaliseringar av Gemenskapens regler och procedurer
inom tullområdet.

Tullverket har också tillsammans med Kommerskollegium och Jord-
bruksverket samt näringslivets organisationer påbörjat ett systematiskt ar-
bete i syfte att kartlägga, genomföra och föreslå förenklingar av regler och
procedurer.

Nya uppgifter i samband med EU-medlemskapet

Tullverket anmäler i sin anslagsframställning för budgetåret ett ökat resurs-
behov p.g.a. arbetsuppgifter som medlemskapet i EU fört med sig. Kort-
fattat innebär dessa arbetsuppgifter insamlande av uppgifter till EU:s sys-
tem för intemhandelsstatistik, Intrastat, kontroll av jordbruksvaror som är
berättigade till exportbidrag, information till näringslivet samt allmänt mer-
arbete till följd av EU-medlemskapet. Regeringen föreslår inga nya medel
med anledning av detta utan besparingsprogrammet ligger fast.

Beträffande frågan om Intrastat och utrikeshandelsstatistiken, där an-
svaret delas mellan Tullverket och Statistiska Centralbyrån (SCB), har rege-
ringen i enlighet med föregående års budgetproposition i ett särskilt beslut

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

21

angett att arbetsfördelningen mellan SCB och Tullverket skall bestå till dess
Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Så har nu skett men eftersom
ny information tillkommit om att ett nytt system är under utveckling (In-
trastat II), som ska ersätta det temporära Intrastat och som dessutom blir
kopplat till ett inom EU gemensamt och harmoniserat system för
mervärdesskatt, anser regeringen att den nuvarande arbetsfördelningen
mellan Tullverket och SCB bör bestå tills vidare. När det nya systemet tas i
drift bör ansvaret ligga på SCB.

När det gäller kontrollen av exportbidragsberättigade jordbruksvaror har
regeringen ingenting emot att Tullverket utför dessa uppgifter åt Jordbruks-
verket under förutsättning att det inte inkräktar på Tullverkets ordinarie
verksamhet. Ansvaret för och finansieringen av jordbruksexportkontrollen
åvilar således Jordbruksverket. Om Tullverket skall fortsätta med kont-
rollen bör därför Jordbruksverket ersätta Generaltullstyrelsen för dess ar-
bete med denna verksamhet.

Slutsatser

I och med inträdet i EU har Tullverkets verksamhet förändrats. Förändring-
en har främst inneburit att klareringen av gods till och från länder inom EU
i princip bortfallit helt. Arbetsvolymema har därför minskat kraftigt, vilket
också återspeglat sig i omorganisationen och minskningen av personal
under 1995.

Beträffande handeln med tredje land har verket kvar sina arbetsuppgifter
och tullformalitetema kvarstår, dock med den förändringen att gränskon-
trollen ska ta tillvara hela EU :s intressen. Mot denna bakgrund samt för att
bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft vill regeringen understryka
vikten av effektiva tullprocedurer och en god service och föreslår därför en
komplettering av Tullverkets övergripande mål.

Med det nya regelverket följer även att en anpassning av Tullverkets
ADB-verksamhet till EU:s system måste ske. Arbetet fortgår kontinuerligt
och fortsätter även under perioden 1996-1997. När det gäller tulldatasyste-
met anser regeringen att en vidarutveckling av detta är nödvändigt så att alla
möjligheter till effektiviseringar tas till vara och att systemet därigenom blir
attraktivt för näringslivet.

Det föreslagna anslaget - 1 031 858 000 kr - innebär att det tidigare be-
slutade besparingsprogrammet för Tullverket för perioden 1995/96 - 1998
fullföljs. Besparingarna uppgår härigenom till 288 miljoner kronor. För
1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 060 679 000 kr respektive
1 099 566 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 3

22

Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Förslag till statsbudget för år 1997

Rättsväsendet

(utgiftsområde 4)

Prop.

1996/97:1

Utgiftsområde 4

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2     Lagtext ................................. 5

2.1   Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) ..   5

2.2   Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.....   6

2.3   Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617)........................... 7

2.4   Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672)........................... 9

2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler.............. 10

3 Rättsväsendet ............................. 11

3.1   Övergripande mål....................... 11

3.2   Kriminalpolitiska prioriteringar .............. 12

3.3   Ett modernt rättsväsende .................. 13

3.4   Utgångspunkter för besparingar.............. 14

4 Polisväsendet.............................. 17

4.1   Huvudlinjer i reformeringen av polisen ......... 17

4.1.1 Allmänna strategier ..................... 17

4.1.2 Prioriterade områden .................... 18

4.1.3 Närpolisreformen....................... 20

4.1.4 Brottsutredningsverksamheten ...............21

4.1.5 Samverkan med åklagare ..................21

4.1.6 Internationell samverkan ..................22

4.2 Övriga frågor.........................23

4.2.1 Polisutbildningen.......................23

4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner ... 24

4.2.3 Registernämnden....................... 25

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor ................ 26

4.2.5 Utlänningsverksamhet....................26

4.3 Polisväsendets resultat.................... 26

4.3.1 Resursinsatser och produktivitet..............26

4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet............ 27

4.3.3 Resultatuppföljning...................... 29

4.3.4 Regeringens bedömning...................29

4.4   Anslag ............................. 31

A 1.  Polisorganisationen...................... 31

A 2.  Säkerhetspolisen........................34

5     Åklagarväsendet............................ 35

5.1   Förändringar inom åklagarväsendet............ 35

5.1.1 Ny åklagaroiganisation m.m................35

5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten...... 36

5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och

polisen ............................. 39

5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande......... 39

5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för

anställda inom rättsväsendet ................ 39

5.2   Åklagarväsendets resultat.................. 40

5.3   Anslag .............................41

B 1.  Åklagarväsendet .......................41

6    Domstolsväsendet m.m........................43

6.1   Förändringar inom domstolsväsendet........... 43

6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i

första instans.......................... 43

6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstols-

oiganisation .......................... 44

6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna.......... 45

6.1.4 Effektivare mål-och ärendehantering........... 45

6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet ......46

6.2   Resultatinformation...................... 46

6.2.1 Domstolarnas resultat .................... 46

6.2.2 Domstolsverkets resultat................... 48

6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat.............. 48

6.3   Anslag .............................49

Cl. Domstolsväsendet m.m...................49

7    Kriminalvården ............................ 52

7.1   Förändring och utveckling inom kriminalvården .... 52

7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll .... 52

7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten .....53

7.1.3 Effektivare platsutnyttjande................. 53

7.1.4 Ny lokal organisation .................... 54

7.2   Kriminalvårdens resultat .................. 56

7.2.1 Frivård.............................56

7.2.2 Anstalter............................ 57

7.2.3 Häkten ............................. 58

7.2.4 Beläggningsfrågor ...................... 59

7.3   Anslag ............................. 60

D 1. Kriminalvården........................ 60

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

8    Kronofogdemyndigheterna......................63

8.1   Förändring och utveckling ................. 63

8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet.......... 63

8.1.2 Snabbare festighetsförsäljning ............... 64

8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna .....64

8.2   Kronofogdemyndigheternas resultat............ 67

8.2.1 Resultatredovisningen .................... 67

8.2.2 Regeringens bedömning................... 69

8.3   Anslag ............................. 70

E 1.  Kronofogdemyndigheterna ................. 70

9     Övrig verksamhet inom rättsväsendet............... 71

9.1   Anslag ............................. 71

F 1.  Brottsförebygganderådet................... 72

F 2.  Rättsmedicinalverket..................... 75

F 3.  Gentekniknämnden...................... 78

F 4.  Brottsoffermyndigheten ................... 79

F 5.  Ersättning för skador på grund av brott......... 81

F 6.  Rättshjälpskostnader..................... 82

F 7.  Diverse kostnader för rättsväsendet............ 84

F 8.  Bidrag till vissa internationella sammanslutningar ... 85

F 9.  Bidrag till brottsförebyggande arbete ........... 85

10    Övrig statlig verksamhet ...................... 87

10.1  Allmänna advokatbyråer................... 87

Bilaga 4.1   Redovisning av Brottsofferutredningens hittills

utförda arbete......................... 89

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1 Förslag till riksdagsbeslut                          Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4
Regeringen föreslår att riksdagen

1.     antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen

(1984:387),

2.    antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings-

balken,

3.    antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings-
registerlagen (1986:617),

4.    antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurs-

lagen (1987:672),

5.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemen-

skapernas konkurrens- och statsstödsregler,

6.    för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde

4 Rättsväsendet enligt följande uppställning:

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
(tusental kr)

A 1. Polisorganisationen

ramanslag

10 488 194

A 2. Säkerhetspolisen

ramanslag

509 022

B 1. Åklagarväsendet

ramanslag

627 237

Cl. Domstolsväsendet m.m.

ramanslag

2 916 184

D 1. Kriminalvården

ramanslag

3 837 161

E 1. Kronofogdemyndigheterna

ramanslag

1 298 135

F 1. Brottsförebyggande rådet

ramanslag

25 355

F 2. Rättsmedicinalverket

ramanslag

165 728

F 3. Gentekniknämnden

ramanslag

2 127

F 4. Brottsoffermyndigheten

ramanslag

9 500

F 5. Ersättning för skador på grund av brott

ramanslag

71 500

F 6. Rättshjälpskostnader

ramanslag

853 972

F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet

ramanslag

10 222

F 8. Bidrag till vissa internationella samman-

ramanslag

3 000

slutningar

F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete

ramanslag

7 200

Summa för utgiftsområdet

20 824 537

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 5 § polislagen (1984:387) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För ledningen av polismyndig-
heten finns en polisstyrelse.
Polisstyrelsen består av polis-
myndighetens chef (polische-
fen), av dess biträdande chef
(biträdande polischefen), om så-
dan finns, samt av det antal
valda ledamöter, lägst sex och
högst tio, som länsstyrelsen be-
stämmer.

För ledningen av polismyndig-
heten finns en polisstyrelse.
Polisstyrelsen består av polis-
myndighetens chef (polische-
fen), av dess biträdande chef
(biträdande polischefen), om så-
dan finns, samt av det antal
valda ledamöter som länssty-
relsen bestämmer, dock lägst
sex.

Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande polischefen
skall väljas av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast
en kommun, och annars av landstinget. Om det i polisdistriktet finns en
kommun som inte ingår i landstingskommunen, skall valet förrättas av
landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem
som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. För de valda
ledamöterna skall lika många suppleanter väljas.

De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara svenska
medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av
kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet av kommunal-
verksamhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de
olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i
distriktet blir representerade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Senaste lydelse 1989:128.

2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1

dels att i 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§ samt 16
kap. 1 och 10 §§ orden ”det län” skall bytas ut mot ”den region” samt
att i 4 kap. 8 § orden ”Stockholms län” skall bytas ut mot
”Stockholm”,

dels att 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

be-
hos

Kronofogdemyndighetens
slut överklagas skriftligen
en tingsrätt inom kronofogde-
myndighetens verksamhetsom-
råde som regeringen föreskriver.

be-
hos

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Kronofogdemyndighetens

slut överklagas skriftligen
den tingsrätt inom vars domkrets
kronofogdemyndigheten har sitt
säte.

I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål.
Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse av

2 kap. 15 § 1994:1413

2 kap. 16 § 1988:385

2 kap. 24 § 1988:385

4 kap. 8 § 1995:298

4 kap. 27 § 1994:444

4 kap. 32 § 1988:385
16 kap. 1 § 1993:893

16 kap. 10 § 1993:893

2 Senaste lydelse 1996:248.

2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617)'
dels att i 1 och 2 §§ ordet ”län” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”region” i motsvarande böjningsform,

dels att 7 och 7 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

7 §2

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål
som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast upp-
gifter om

1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om
exekutiva åtgärder,

2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller
svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

3. make till person som avses under 1,

4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses
under 1,

5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i
sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses
under 1,

6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet
som är tillsynsmyndighet i konkurs
gäller terminalåtkomsten enligt
andra stycket 1 också gäldenärer i
annat län, om detta ingår i
tillsy nsområdet.

I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller
dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökning-
sregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in.

7a §

Terminalåtkomst till regionala utsökningsregister får finnas för de
ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning som anges i andra -
femte styckena nedan.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1 Senaste lydelse av

1 § 1995:441

2 § 1995:1370.

Senaste lydelse 1996:773.

En kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till det regionala
utsökningsregistret för regionen.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala
utsökningsregister som avses i 6 a § första stycket.

En kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till det regionala
utsökningsregistret för länet och,
om kronofogdemyndigheten är
tillsynsmyndighet i konkurs, till
uppgifter som avses i 6 a § första
stycket 1 i det regionala
utsökningsregistret för ett annat
län som ingår i tillsy nsområdet.

Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket får ha terminalåtkomst
till handling som avses i 6 a § andra stycket och att en kronofogde-
myndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter och handlingar i de
regionala utsökningsregistren utöver vad som har sagts i tredje stycket.

I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller
dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsöknings-
register om de mål eller ärenden som sökanden gett in.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

7 kap.

25 §

Regeringen utser vissa krvno- Kronofogdemyndigheterna är till-
fogdemyndigheter att vara tillsyns- synsmyndigheter,
myndigheter.

En kronofogdemyndighet som är
tillsynsmyndighet får, enligt före-
skrifter som meddelas av rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer, forordna en
annan kronofogdemyndighet att
handlägga tillsynsuppgift i kon-
kursen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens-
och statsstödsregler

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av
Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler orden
”Stockholms län” skall bytas ut mot ”Stockholm”.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

10

3 Rättsväsendet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rätts-
säkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka människors trygghet. Verksamheten
skall bedrivas med följande inriktning:

- Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human
och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten
och dess orsaker och med utnyttjande av moderna och effektiva
metoder.

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslig-
het skall prioriteras.

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

- Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer
kostnadseffektiv.

Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården och kronofogdemyndigheterna. Även
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, rättshjälpen samt de
allmänna advokatbyråerna, som är avgiftsfinansierade, ingår i utgifts-
området. De totala utgifterna för rättsväsendet uppgår under budgetåret
1997 till ca 20,8 miljarder kronor.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta sker bl.a. genom att
förebygga och beivra brott samt genom att lösa tvister såväl mellan
enskilda som mellan enskilda och det allmänna. En viktig uppgift för
rättsväsendet är också att verkställa rättsanspråk som inte har reglerats
på frivillig väg.

3.1 Övergripande mål

Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottslig-
heten och öka människors trygghet.

Rättssäkerheten är central i förhållandet mellan den enskilde och det
allmänna i en demokratisk rättsstat. Rättssäkerheten ställer höga krav på
bl.a. likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutöv-
ning. Den ställer därmed också höga krav på lagstiftningen. Lagarna
skall värna demokratin, yttrandefriheten och andra mänskliga rättig-
heter. De skall vara lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller
missbruka och kunna stå sig under en lång tid.

Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och omfattar den
enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egen-
dom. Rättstryggheten uppnås främst genom en effektiv brottsförebyg-
gande och brottsbeivrande verksamhet samt genom att respekten för lag

11

och rätt upprätthålls. Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl
fungerande ordning for tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan
enskilda och det allmänna. En human och säker kriminalvård samt ett
väl fungerande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse för att
upprätthålla rättstryggheten och respekten för lag och rätt.

Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att rättsväsendet i alla dess
delar är effektivt och håller hög kvalitet.

De förslag som lämnas nedan syftar till att ge rättsväsendet förbättrade
möjligheter att värna rättssäkerheten och rättstryggheten samt att
bekämpa brottsligheten.

3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar

Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och en inriktning av
den allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördel-
ning och ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan.
Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt av skador och
förmögenhetsförluster. Den skapar också rädsla och otrygghet, även hos
dem som inte utsätts för brott. Brottsligheten har ökat kraftigt under
efterkrigstiden. Antalet anmälda brott har ökat från ca 200 000 år 1950
till 1 150 000 år 1995. Utan tvivel har inte bara den anmälda utan även
den faktiska brottsligheten ökat väsentligt. Detta kan inte accepteras. Att
utvecklingen mot allt fler brott bryts är av avgörande betydelse för den
enskildes rättstrygghet. Rättsväsendet skall därför förebygga och be-
kämpa brottsligheten samt öka människors trygghet.

En utgångspunkt för det brottsförebyggande program som regeringen
presenterade i juni 1996 är att brottsligheten måste angripas med en
bred kriminalpolitisk ansats. Rättväsendets insatser är av stor betydelse,
men en framgångsrik kriminalpolitik förutsätter också insatser inom
andra samhällsområden. Detta är uppenbart i fråga om det brottsföre-
byggande arbetet där medverkan från andra samhällssektorer är en
förutsättning. Andra utgångspunkter för regeringens brottsförebyggande
program är att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt, att det
medborgerliga initiativet och engagemanget från allmänheten skall tas
till vara samt att den kunskap som finns om brottsligheten och dess
orsaker skall fördjupas och tillämpas. Tidiga insatser för att hindra att
ungdomar i riskzonen hamnar i en kriminell livsstil är också av central
betydelse.

Särskild uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas kampen
mot våldsbrotten, narkotikabrottsligheten och den ekonomiska brottslig-
heten. Vidare skall arbetet med att stärka brottsoffrens ställning fortsät-
ta. Detta gäller inte minst i fråga om kvinnor som utsatts för våld och
andra övergrepp. Den utredning som regeringen tillsatt för att utvärdera
åtgärder på brottsofferområdet (dir. 1995:94) lämnade den 12 juni 1996
en översiktlig redovisning till regeringen av det dittills utförda arbetet,
avsedd att ligga till grund för den av rapportering riksdagen begärt (bet.
1994/95:JuUl3, rskr. 1994/95:261). En sammanfattning av redovis-
ningen bifogas i bilaga 4.1.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

12

Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av brottslighet, vilka
ställer krav på rättsväsendets flexibilitet och förmåga att klara av nya
uppgifter. Ny teknik, nya livsmönster och förändrade värderingar ställer
rättsväsendet inför stora utmaningar. Samhället måste kraftfullt ta
avstånd från rasistiska och invandrarfientliga yttringar, annars kan på
sikt grunderna för demokratin äventyras. Brottslighet med rasistiska
inslag måste därför bekämpas med kraft.

En typ av brottslighet som visat en oroande utveckling är den grova
och organiserade brottslighet som bedrivs i slutna kriminella subkulturer
och innefattar såväl vålds- och narkotikabrottslighet som ekonomisk
brottslighet, ofta med internationell anknytning. Den innebär ett hot mot
rättsstatens fundament, bl.a. genom att målsägande och vittnen hotas.
För att stoppa denna typ av kriminalitet krävs särskilda insatser av
rättsväsendet.

Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällshot som
måste bekämpas med all kraft. Regeringen har i april 1995 slagit fast en
strategi för samlade åtgärder mot denna brottslighet (skr. 1994/95:217,
bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Arbetet drivs målmedvetet
vidare med att genomföra det breda åtgärdsprogram som omfattas av
strategin. En av de mest angelägna åtgärderna är att införa en
effektivare myndighetsorganisation inom området. Under år 1997 skall
en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas med operativa
och samordnande uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
(se avsnitt 5.1.2).

När det gäller insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten,
bl.a. internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslig-
het, ger samarbetet med andra länder större möjligheter att lyckas. Av
särskilt värde är arbetet inom EU, där ikraftträdandet av Europol-
konventionen avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att bekämpa
den gränsöverskridande brottsligheten. Kampen mot denna brottslighet
bedrivs också inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP, samt inom
Schengensamarbetet. Här kan också nämnas det arbete som bedrivs
inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samar-
bete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön
samt den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet
i Östersjöområdet. Inom Justitiedepartementet har tillkallats en arbets-
grupp med uppgift att kartlägga den internationella ekonomiska brotts-
ligheten och utarbeta förslag till inriktning av åtgärderna mot sådan
brottslighet.

3.3 Ett modernt rättsväsende

Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att
upprätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög
kvalitet och vara kostnadseffektivt. Att rättsväsendet kan hantera sina
uppgifter korrekt och inom rimlig tid är centralt för att upprätthålla
rättssäkerhet och rättstrygghet. Vidare är en effektiv indrivning av
skatter och avgifter av stor betydelse för statens finanser.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt med andra som
berörs av och kan påverka brottsligheten skall öka. Rättsväsendet skall
också fortsätta att utveckla moderna organisations- och arbetsformer. En
samlad IT-strategi skall utformas och satsningen på ny teknik skall
fortsätta.

För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de uppsatta målen har en
rad åtgärder vidtagits i syfte att effektivisera och rationalisera rätts-
väsendet. Detta gäller såväl rättsreglerna som verksamheten och oiga-
nisationen. Inom polisen pågår ett arbete med att infora ett problem-
orienterat arbetssätt, utveckla närpolisverksamheten och förändra
myndighetsstrukturen. Inom åklagarväsendet har en ny organisation och
nya arbetsformer införts. Vidare har arbetet med att utveckla nya
former för samarbete mellan polis och åklagare påböljats. Ett annat
exempel på reformarbete med den nämnda inriktningen är den utredning
som regeringen tillsatt för att se över den organisatoriska strukturen
inom domstolsväsendet (dir. 1995:102). Syftet är att skapa en effektiv
domstolsorganisation som svarar mot de ökande kraven på domstolarnas
kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål. Inom kriminal-
vården har förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat kontakt-
mannaskap med bl.a. verksamhetsanpassade arbetstider inneburit både
högre kvalitet i verksamheten och effektivare användning av personalen.
I samma syfte planeras en rationalisering av myndighetsstrukturen.
Inom exekutionsväsendet planeras en sammanslagning av kronofogde-
myndigheter den 1 januari 1977.

Vad gäller rättsreglerna har vissa större reformer nyligen slutförts.
Nämnas kan instansordningsreformen vid de allmänna förvaltnings-
domstolarna och den nya ärendelagen. Regeringen har i prop.
1996/97:9 föreslagit förändringar av rättshjälpen. Vidare pågår en över-
syn av handläggningsreglema i hovrätt och en översyn av straff-
systemet.

När det gäller samordning av rättsväsendets informationsförsöijning
har huvuddelen av rättsväsendets myndigheter samt Generaltullstyrelsen
och Riksskatteverket på regeringens uppdrag nyligen lämnat förslag till
en samlad strategi. Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet.

3.4 Utgångspunkter för besparingar

Kostnaderna inom Justitiedepartementets ansvarsområde skall minska
med 630 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner
kronor under budgetåret 1997. Med hänsyn till de förändringar som
sker av kriminalvårdens verksamhet samt till beläggningsutvecklingen
och anslagssparandet har regeringen bedömt att det finns utrymme att
minska anslaget till kriminalvården med 287 miljoner kronor för
budgetåret 1997. Resterande besparing för år 1997 görs på rättshjälps-
anslaget. Regeringen har vidare bedömt att utrymme finns att minska
anslaget till kriminalvården även år 1998, och att sparkravet preliminärt
bör bestämmas till 136 miljoner kronor. Resterande besparing för
budgetåret 1998 har preliminärt fördelats med 55 miljoner kronor på

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

polisväsendet, 25 miljoner kronor på åklagarväsendet och 114 miljoner
kronor på rättshjälpen. Övriga myndigheter inom Justitiedepartementets
område har undantagits från besparingar. Beroende på tidigare fastlagda
justeringar blir även polisväsendets anslagsnivå i praktiken oförändrad.
Domstolsväsendets möjligheter att klara ytterligare besparingar är
beroende av att planerade reformer genomförs. Detta faktum till-
sammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden
utvecklar sig kommande år gör att regeringen inte föreslår några
besparingar inom domstolsväsendets område för budgetåren 1997 och
1998. Fördelningen av besparingarna för år 1998 kan komma att ändras
med hänsyn till hur de verksamhetsmässiga och ekonomiska förut-
sättningarna utvecklas inom respektive myndighetsområde. Exekutions-
väsendet och Rättsmedicinalverket är ålagda att minska sina utgifter
med elva procent under budgetåren 1995/96 - 1998. För budgetåren
1997 och 1998 har besparingar motsvarande tre procent per år ålagts
dessa verksamheter.

Utrymmet för besparingar skapas till stor del genom att det genom-
gripande reformarbetet inom rättsväsendet fortsätter. Denna fråga har
berörts i avsnitt 3.3. Regeringen återkommer senare med de förslag till
lagstiftning som är nödvändiga för att förbättra och effektivisera
verksamheten samt minska utgifterna inom utgiftsområdet.

Rationaliseringskraven ställer ökade krav på uppföljning av resultat
och ekonomi. Myndigheterna måste därför fortsätta att utveckla och
förbättra sin resultatrapportering främst när det gäller volym, kostnader
och kvalitet i verksamheten. Metoder för uppföljning och utvärdering av
verksamhetens effekter måste också utvecklas. Vid sidan av myndig-
heternas årsredovisningar är en samlad resultatredovisning för rätts-
väsendet en viktig del av uppföljningssystemet. Justitiedepartementet har
därför påböljat en försöksverksamhet för att ta fram en samlad resultat-
redovisning för år 1996 med utgångspunkt i det förslag som lämnades
av Utredningen om en samlad resultatredovisning för det kriminal-
politiska området (SOU 1995:136).

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

15

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 4 framgår av följande sammanställning Prop. 1996/97:1

(miljoner kronor):                                                           Utgiftsområde 4

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

Förslag

1997

Beräknat

1995/96

därav

1996

1998

1999

Polisväsendet

10 716

16 082

17 042

11 528

10 996

11 335

11 724

Åklagarväsendet

603

905

956

663

627

622

645

Domstolsväsendet m.m.

2 880

4 224

4 273

2 915

2 916

3 017

3 120

Kriminalvården

3 770

6 152

5 635

3 917

3 837

3 810

3 946

Kronofogdemyndigheterna

1 154

2 005

1 895

1 327

1 298

1 296

1 337

Övrig verksamhet inom
rättsväsendet

1 123

1 751

1 757

1 249

1 149

1 035

1 045

Totalt för utgiftsområde 4

20 246

31 119

31 558

21 599

20 825

21 115

21 817

Totalbeloppen avviker från de belopp som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen (1995/96:150). För år 1997 är avvikelsen ca 364
miljoner kronor. Orsaken till avvikelsen är främst att sammanlagt ca
354 miljoner kronor kommer att föras över till utgiftsområde 8.
Invandrare och flyktingar. De överförda medlen avser bl.a. kostnader
för asyl- och medborgarskapsutredningar, förvar samt transporter av
avvisade och utvisade. Nämnda överföring föranleds av att regeringen
inom kort avser att lägga en proposition med förslag om att vissa delar
av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrar-
verk.

16

4 Polisväsendet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet
skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med
rasistiska inslag.

- Polisen skall arbeta problemorienterat inom såväl närpolis och
kvalificerad kriminalpolis som övrig polisverksamhet.

- Polisen skall effektivisera brottsutredningarna och utveckla sam-
verkan med åklagarväsendet.

- Polisen skall prioritera utbyggnaden av närpolisen.

- Rikspolisstyrelsen skall påbörja planeringen inför den nya grund-
utbildningen av poliser.

- Verksamheten för bekämpning av terroraktioner samordnas med
annan polisverksamhet.

Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra all-
mänheten skydd och annan hjälp. Det övergripande målet för polisverk-
samheten skall vara att minska brottsligheten samt att öka människors
trygghet.

Den lokala polisoiganisationen består för närvarande av 43 polismyn-
digheter.

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verk-
samhetens huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polis-
myndigheternas grundläggande organisation och fördelningen av medel
inom länets polisorganisation. De flesta polisffågor hos länsstyrelsen
handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika
polischef inom den lokala organisationen.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.
Vid Rikspolisstyrelsen finns också Polishögskolan. Till polisväsendet
hör dessutom Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndig-
het under Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen
Ordning och säkerhet.

4.1  Huvudlinjer i reformeringen av polisen

4.1.1 Allmänna strategier

För att ha större möjlighet att uppnå de kriminalpolitiska målen - att
minska brottsligheten och öka tryggheten - måste arbetet med att ut-
arbeta ändamålsenliga arbetsformer och strukturer fortsätta. Polisen
måste utveckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga brott och
ordningsstörningar och för att förstärka utredningsverksamheten. Det
problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för all polisverk-

17

samhet. Att arbeta problemorienterat innebär bl.a. att systematiskt
definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra
störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas
sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslig-
het och ordningsstömingar. En bärande tanke i detta arbete skall vara
att polisen skall finnas på tider och platser där risken annars är stor att
brott begås.

Arbetet måste också inriktas på att se till att kompetensen inom poli-
sen inte bara vidmakthålls utan också ökar. Det gäller for inriktningen
av den nya polisutbildningen, men också exempelvis för att mer effek-
tivt kunna bekämpa den allra grövsta brottsligheten. Vidare måste ny
teknik tas i anspråk.

En annan förutsättning för att polisen skall kunna förstärka sina in-
satser är att polisens samverkan med andra utvecklas. Det gäller särskilt
dem som berörs av eller som kan förebygga brottslighet. Det gäller
också samverkan med åklagarväsendet där mycket kan göras för att de
samlade resurserna skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Vidare måste
polisen utveckla de möjligheter som det internationella samarbetet ger
att bekämpa främst den organiserade brottsligheten.

4.1.2 Prioriterade områden

Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet. Regeringen har vidtagit och planerar flera
åtgärder för att effektivisera polisens arbete med att bekämpa brottslig-
heten inom dessa områden.

Våldsbrottsligheten har fortsatt att öka trots att omfattande insatser
vidtagits for att motverka en sådan utveckling. Detta är allvarligt,
särskilt som våldsbrottsligheten också tagit sig nya uttryck. Utveck-
lingen av brottslighet där vapen används är oroväckande, liksom den
brottslighet som förekommer bland medlemmar i vissa motorcykel-
organisationer. Brott med rasistiska förtecken är särskilt allvarliga efter-
som de angriper den demokratiska rättsstatens principer.

Enligt regeringens bedömning behövs ytterligare insatser för att mot-
verka våldsbrottsligheten. Sådana insatser måste inkludera och engagera
hela samhället. Det är också utgångspunkten i regeringens brottsföre-
byggande program samt i det initiativ regeringen tagit för att sprida in-
formation om och inspirera till arbete mot våldet, bl.a. genom skrifterna
Motverka våldet och Hjälp mot våld.

I samband med större evenemang eller andra situationer där många
människor samlas uppstår en ökad risk för brott och ordningsstömingar.
Regeringen överväger därför att ge polisen större möjligheter än för
närvarande att ingripa i sådana situationer och att ge polisen utvidgade
befogenheter, såsom att spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde
till vissa områden eller utrymmen och att tillfälligt omhänderta viss
egendom. Också förutsättningarna för att vägra tillstånd av och ingripa
mot demonstrationer skall ses över. Bakgrunden härtill är att det under

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

18

senare tid i ökad utsträckning förekommit brott och allvarliga ordnings-
stömingar i samband med demonstrationer som haft rasistiska inslag.

Tillgången till vapen inverkar på den grova våldsbrottsligheten. På re-
geringens initiativ pågår en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen,
som inriktas på att förebygga våldsbrott, har inletts med en utvärdering
av förbudet att bära knivar och vissa andra farliga föremål på allmän
plats. Ett förslag har lagts fram om att förbudet också skall gälla skjut-
vapen. Dessutom föreslås skärpta straff för allvarligare överträdelser av
förbudet.

Användning av övervakningskameror bl.a. i butiker och banker kan
på ett effektivt sätt förebygga brott, t.ex. rån. För närvarande övervägs
vilka möjligheter som finns att öka användningen av övervakningskame-
ror i detta syfte.

Även om rasism och främlingsfientlighet i stor utsträckning mot-
verkas med andra åtgärder än lagstiftning är det viktigt att den lagstift-
ning som finns är effektiv. Mot denna bakgrund har lagen om förbud
mot politiska uniformer setts över och förslag till en ny straffbestäm-
melse i brottsbalken utarbetats. Förslaget innebär i huvudsak att det
skall vara straffbart att offentligt bära hakkors eller andra sådana sym-
boler som kan förknippas med allvarlig förföljelse av folkgrupp.
Bestämmelsen skall gälla endast sådana fall som inte är straffbara som
hets mot folkgrupp. Förslaget har remissbehandlats och bereds nu i
Justitiedepartementet.

En fråga som särskilt aktualiseras i samband med gängbrottslighet,
t.ex. brottsligheten bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer,
är skyddet för målsägande och vittnen. Brottsofferutredningen har i
uppdrag att undersöka frågan om hot mot målsäganden och vittnen och
se vilka åtgärder som kan krävas. Regeringen kommer också att
förelägga riksdagen förslag till skärpningar av straffet för övergrepp i
rättssak.

En annan angelägen brottsofferffåga är våldet mot kvinnor. Ett gott
underlag för att föra denna fråga framåt finns nu i kvinnovåldskom-
missionens huvudbetänkande (SOU 1995:60). Betänkandet bereds för
närvarande i Socialdepartementet.

Polisen har vidare ett särskilt ansvar för att ytterligare utveckla och
förbättra sina insatser när det gäller sexuella övergrepp mot bam.

Polisen skall, förutom att göra egna förebyggande och brottsutredande
insatser, vara en drivande kraft i samordningen av olika aktörers in-
satser mot våldet.

Narkotikabrottsligheten är ett av de mest prioriterade områdena för
polisen. Även om narkotikamissbruket vid en internationell jämförelse
har en begränsad omfattning i Sverige finns det en oroande tendens till
en mer drogpositiv hållning och ett ökat experimenterande med narko-
tika i vissa ungdomsgrupper.

För att kunna bekämpa narkotikaproblemet krävs ett nära samspel
mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik och behandling av narko-
tikamissbrukare.

Polisens arbete inriktas på att bekämpa narkotikahandeln i alla dess
led, från omfattande organiserad handel till småskalig gatuhandel. Den

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

förändring som sker inom polisen med en satsning på ett problem-
orienterat arbetssätt och närpolisverksamhet har medfört ökade möjlig-
heter att identifiera och ingripa mot lokal narkotikahantering. Detta
bidrar till att unga missbrukare fångas upp och ökar socialtjänstens
möjligheter till tidiga insatser. Den förstärkta kriminalunderrättelse-
verksamhet som för närvarande byggs upp inom polisen leder till en
bättre kännedom om de olika försäljningsled som finns och således till
ökade möjligheter att ingripa mot dessa.

Inte minst viktigt när det gäller kampen mot narkotikabrottsligheten är
det internationella samarbetet på området. Sverige deltar också mycket
aktivt i detta. Genom EU och Schengensamarbetet förbättras våra möj-
ligheter att bekämpa narkotikan bl.a. med de ökade möjligheter till
polissamarbete som öppnas. Sverige kommer också fortsätta att vara en
drivande kraft i narkotikafrågan i andra internationella organ som
Nordiska rådet, Europarådet och FN.

Det är vidare regeringens bedömning att ekobrottsligheten måste
bekämpas med kraft. Om samhället inte kan hävda de ekonomiska spel-
reglerna, medför detta att konkurrensförhållanden snedvrids och att de
som på ett hederligt sätt försöker driva verksamheter slås ut. Detta
undeigräver både samhällsekonomin och samhällsmoralen och kan på
sikt urholka förtroendet för den demokratiska rättsstaten. Genom denna
brottslighet undandras det allmänna stora ekonomiska värden.

Polisens insatser mot den ekonomiska brottsligheten har ökat. Utbild-
ningsinsatser och nya anställningar av bl.a. ekonomer är åtgärder som
vidtagits för att höja kompetensen. Regeringen anser att den effektivise-
ring som påbörjats av polisens insatser mot ekobrottslighet måste fort-
sätta, bl.a. genom utbildning och metodutveckling. Detta är dock inte
tillräckligt. Enligt regeringens uppfattning måste delar av ekobrottsbe-
kämpningen struktureras om för att kunna bli effektivare. Regeringen
avser därför att under Riksåklagaren inrätta en särskild ekobrotts-
myndighet med operativa och samordnande uppgifter.

När det gäller polisens ekobrottsbekämpning hänvisas i övrigt till av-
snittet om åklagarväsendet (avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten).

4.1.3 Närpolisreformen

Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare
dem som berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter
att gripa in i ett tidigt skede. Närpolisverksamheten har stor betydelse
för att förebygga och bekämpa s.k. vardagsbrottslighet, såsom inbrott,
misshandel, skadegörelse och gatulangning av narkotika. Inom sitt om-
råde svarar närpolisen i princip för alla slag av polisverksamhet, dvs.
att förebygga, ingripa mot och utreda begångna brott samt att komma
till rätta med ordningsstömingar. Det problemorienterade arbetssättet
skall ligga till grund för närpolisverksamheten. Att arbeta problemorien-
terat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som
orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

20

ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är
bäst ägnade att minska riskerna för brottslighet och ordningsstömingar.
Grundtanken är att detta arbete skall genomföras av närpolisen i
samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och näringsidkare.

Närpolisverksamheten skall bii basen i polisens verksamhet. För att
detta skall bli möjligt har polisen på de flesta håll ändrat sin orga-
nisation. Av central betydelse är dock att förändringen inte stannar vid
detta utan att närpolisverksamheten utvecklas mot ett mer problem-
orienterat arbetssätt, en förbättrad utredningsverksamhet och en större
samverkan med dem som berörs av brottsligheten. Vidare kräver det
problemorienterade arbetssättet att arbetstiderna anpassas till behovet av
polisverksamhet. En annan viktig fråga i detta utvecklingsarbete är att
organisera utryckningsverksamheten så att närpolisemas planerade akti-
viteter kan genomföras på ett effektivt sätt.

4.1.4 Brottsutredningsverksamheten

Länskriminalavdelningar för den mest kvalificerade brottsutrednings-
verksamheten har inrättats i många län. Nästan alla län har enheter för
kriminalunderrättelseverksamhet. I takt med att närpolisen tar över
ansvaret för utredning av vardagsbrottsligheten kommer kriminal-
polisens möjligheter att koncentrera sig på de mer komplicerade och om-
lättande brottsutredningarna att öka. En sådan utveckling är nödvändig.

Denna inriktning av brottsutredningsverksamheten ställer emellertid
stora krav på att utveckla kompetensen hos personalen på alla nivåer.
Utbildningsinsatser har också gjorts vad gäller både den mer kvalifice-
rade brottsutredningsverksamheten och den utredningsverksamhet som
rör vardagsbrottsligheten. Regeringens uppfattning är att denna kompe-
tensutveckling måste fortsätta.

En annan viktig faktor för att få en effektiv brottsutredningsverksam-
het är att ny teknik tas i anspråk. På regeringens initiativ har riksdagen
nyligen beslutat om lagändringar som gör det möjligt för polisen att an-
vända dolda ljärrmanövrerade kameror vid förundersökningar som avser
grova brott. Även reglerna om hemlig teleavlyssning och teleövervak-
ning har anpassats till den tekniska utvecklingen och till förändringarna
på telemarknaden. Polisen måste också ges möjlighet att på ett effektivt
sätt systematisera och bearbeta information som kommer fram vid den
spaning som bedrivs. Registerutredningen har nyligen föreslagit (SOU
1996:35) att polisen med hjälp av ADB skall få registrera vad som
kommit fram i underrättelseverksamhet och föra särskilda register med
uppgifter om DN A-analys i brottmål. Frågan bereds för närvarande
inom Justitiedepartementet.

4.1.5 Samverkan med åklagare

En mer aktiv ledning av förundersökningarna är av central betydelse för
att kunna styra och prioritera verksamheten och därigenom öka snabb-
heten och kvaliteten i utredningsarbetet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

21

Samverkansformema mellan polis och åklagare skall därför utvecklas.
Ett väl fungerande samarbete i de enskilda brottsutredningarna är inte
tillräckligt. Samarbetet och samverkan vad gäller prioriteringar, plane-
ring och utbildning måste därför också förbättras.

För att påskynda en sådan utveckling har regeringen beslutat mål och
riktlinjer för polisens och åklagarväsendets samverkan på det kriminal-
politiska området (se vidare 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan
åklagarväsendet och polisen).

4.1.6 Internationell samverkan

Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla
samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I avvaktan på
att konventionen om den europeiska polisbyrån Europol skall ratificeras
beslutade ministrarna i EU i juni 1993 att bilda Europols narkotikaenhet
(ENE). ENE är ett organ för polissamarbete mellan EU-länder i fråga
om viss grov organiserad internationell brottslighet, främst narkotika-
brottslighet. ENE:s uppgifter övertas av Europol när denna böijar
verka. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos behöriga
myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att före-
bygga och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former
av internationell brottslighet. Europol skall i första hand ha som uppgift
att inhämta, sammanställa och analysera information samt underlätta
informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett
effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera
gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder.

Samarbete inom Östersjöområdet sker genom det arbete som bedrivs
inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samar-
bete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön
samt genom den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet i Östersjöområdet.

Sedan den 1 maj 1996 är Sverige tillsammans med övriga nordiska
länder observatör i Schengensamarbetet. Observatörskapet är ett första
steg mot ett fullt deltagande i samarbetet. Schengensamarbetets mål är
att förverkliga den fria rörligheten för personer inom området. Polis-
samarbetet inom Schengen innebär att den internationella brottsligheten
kommer att kunna förebyggas och bekämpas bättre än i dag. Härvid
kommer det gemensamma dataregistret Schengen Information System
(SIS) att fylla en viktig funktion.

Enligt regeringens bedömning kommer det internationella samarbetet
i olika fora att ge polisen ännu bättre förutsättningar att bedriva krimi-
nalunderrättelseverksamhet och därmed en verkningsfull brottsbekämp-
ning. Detta ökar möjligheterna att motverka att internationell brottslig-
het får fäste i Sverige.

I detta sammanhang vill regeringen också erinra om det initiativ som
Sverige tagit i den världsomspännande kampen mot sexuellt utnyttjande
av bam. Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

22

bam, som hölls i Sverige den 27-31 augusti 1996, har bidragit till att
ge polisen bättre kunskaper och förutsättningar att i samverkan med
andra bekämpa barnpornografi och annan sexuell exploatering av bam.

4.2 Övriga frågor

4.2.1 Polisutbildningen

För att polisen också i framtiden på effektivast möjliga sätt skall kunna
utvecklas och lösa sina uppgifter måste utbildning och rekrytering ses
över. Regeringen gav därför i juli 1995 en arbetsgrupp inom Justitie-
departementet i uppdrag att se över rekryteringen och utbildningen av
poliser. Arbetsgruppen presenterade i mars 1996 den första etappen av
sitt uppdrag. I promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser
(Ds 1996:11) har arbetsgruppen lämnat ett förslag till genomgripande
förändringar av polisutbildningen.

I korthet innebär förslaget att polisutbildningens teoridel förstärks
något och att praktiktjänstgöringen förkortas avsevärt och förläggs sist i
utbildningen. Arbetsgruppen föreslår ett första studieår med studier vid
allmän högskola i bl.a. juridik och beteendevetenskap. Därefter genom-
förs den mer allmänpolisiära utbildningen, varvad med viss sam-
hällspraktik, vid Polishögskolan. Dessa delar av utbildningen föreslår
arbetsgruppen skall studiemedelsfinansieras. Därefter följer en sex må-
nader lång avlönad praktiktjänstgöring. En möjlighet öppnas också att
direkt rekrytera ekonomer och andra specialister till polisyrket.

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser till-
styrker huvuddragen i förslaget. Remissinstanserna redovisar dock
delade meningar beträffande arbetsgruppens förslag om det första
utbildningsåret och om behovet av att ge specialister polismans ställ-
ning. En del anser att det bör uppställas ett högre kunskapskrav än det
som i dag gäller, innan den polisiärt inriktade grundutbildningen inleds.
Andra har haft avvikande synpunkter på vilka ämnesområden studierna
vid den allmänna högskolan skall omfatta. Några har t.ex. framhållit
vikten av att kriminologi ingår. Andra anser att det är angeläget att
studierna i juridik anpassas till polisverksamheten, vilket enligt deras
åsikter bäst sker genom att juridikstudiema även i fortsättningen bedrivs
vid Polishögskolan. Vissa remissinstanser har ansett att praktiken inte
skall förläggas sist i utbildningen utan att den bör åtföljas av en
uppföljningsperiod vid Polishögskolan. En del remissinstanser har också
haft synpunkter på lokaliseringen av utbildningen samt på antagnings-
krav och anställningstidpunkt. Andra har påtalat att rekryterings- och
grundutbildningsfrågoma är nära kopplade till vidareutbildningen och
till polischefsutbildningen och att arbetsgruppens förslag till grundut-
bildning är svårt att slutligt bedöma innan gruppen fullgjort hela sitt
uppdrag. Rikspolisstyrelsen har också anfört att det enligt styrelsens
bedömning inte föreligger något rekryteringsbehov till polisyrket före år
1998.

Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall nu se över polischefsut-
bildningen och vidareutbildningen. I uppdraget ligger också att överväga

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Polishögskolans uppgifter och organisation. Slutredovisningen skall ske Prop. 1996/97:1
till den 1 februari 1997.                                                   Utgiftsområde 4

Regeringens bedömning

Regeringen har for avsikt att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att med
utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena detalj-
planera en ny grundutbildning för poliser. Arbetet skall inriktas på att
utbildningen kan inledas år 1998. Regeringen anser att utbildningen bör
utformas i huvudsak enligt arbetsgruppens förslag. För tillträde till den
del av polisutbildningen som skall äga rum vid Polishögskolan bör det
krävas att studier bedrivits vid allmän högskola ungefär i den omfatt-
ning och med den inriktning som arbetsgruppen föreslagit. Kunskaperna
bör kunna förvärvas antingen på det sätt som arbetsgruppen föreslagit,
genom kurser särskilt anordnade för elever som sedan skall gå vidare
till den fullständiga utbildningen eller genom befintliga kurser inom den
allmänna högskolan med ungefär motsvarande innehåll. Utbildningen
bör också innehålla praktiktjänstgöring av ungefär den omfattning som
arbetsgruppen föreslagit. Vidare anser regeringen att behovet av att ge
personer med annan specialitet, t.ex. tekniker eller ekonomer, polis-
mans ställning måste beaktas.

Regeringen kommer att besluta om utbildningen och dess rättsliga
reglering när Rikspolisstyrelsen har redovisat sitt uppdrag. I detta
sammanhang bör anmärkas att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att
noga följa att tillgång finns till det antal poliser som behövs för
verksamheten. Det ankommer också på Rikspolisstyrelsen att vidta de
åtgärder som kan vara nödvändiga för att säkerställa behovet.

4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terror-aktioner

Riksdagen beslutade vid behandlingen av 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/90:100, bilaga 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211)
att resurser skulle avsättas för att inrätta en särskild beredskapsstyrka
för att bekämpa terroraktioner. Av 2 kap. 9 § polisförordningen
(1984:730) framgår att styrkan skall finnas vid Polismyndigheten i
Stockholms län. Sedan september 1994 är styrkan bemannad i huvud-
saklig överensstämmelse med de riktlinjer som statsmakterna lämnat.
Beredskapsstyrkan får tas i anspråk endast för bekämpning av terrorak-
tioner och först efter regeringens beslut eller, om regeringens tillstånd
inte hinner inhämtas, beslut av chefen för Justitiedepartementet.

Rikspolisstyrelsen inspekterade i maj 1995 beredskapsstyrkan. I an-
ledning av inspektionen har Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i
Stockholms län i en skrivelse till regeringen den 10 juni 1996 gemen-
samt föreslagit att beredskapsstyrkan som sådan skall avskaffas och
ersättas med en skyldighet för Polismyndigheten i Stockholms län att ha
polismän med kompetens för terrorbekämpning. Detta skulle möjliggöra
för polismyndigheten i Stockholm att integrera beredskapsstyrkans per-
sonal i den särskilda insatsstyrka (piketen) som finns organiserad inom

24

Polismyndigheten i Stockholms län. Rikspolisstyrelsen och Polismyndig-
heten i Stockholms län framhåller att genom en sådan integrering av be-
redskapsstyrkan och piketen erhålls en sammanhållen oiganisation och
betydande rationaliseringsvinster. Rikspolisstyrelsen och Polismyndig-
heten i Stockholms län framhåller också att det kan vara lämpligt att
beslut om insatser mot terroraktioner fattas på en högre beslutsnivå än
övriga polisinsatser. De anger som alternativa beslutsnivåer regeringen,
chefen för Justitiedepartementet eller Rikspolisstyrelsen.

Regeringens bedömning

Regeringen anser att den nuvarande organisatoriska lösningen för be-
kämpning av terroraktioner bör förändras. I likhet med Rikspolisstyrel-
sen och Polismyndigheten i Stockholms län finner regeringen att det
finns flera fördelar med att integrera beredskapsstyrkans personal med
den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms
län. Bl.a. kan rationaliseringsvinster göras i form av samordnad utbild-
ning och rekrytering. Den kompetens som den särskilda beredskapsstyr-
kans personal tillägnat sig bör tas tillvara så att det gagnar hela polisvä-
sendet. Regeringen vill understryka att det är av yttersta vikt att
kompetensen för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls.

När styrkan integreras med piketen uppkommer frågan huruvida den
nuvarande särregleringen avseende beslutsordningen alltjämt skall gälla
för polisinsatser mot terroraktioner. Med den föreslagna omorganisa-
tionen blir bekämpningen av terroraktioner en av flera uppgifter för de
specialutbildade poliserna. Tolkningssvårigheter kan därför inte ute-
slutas i ftåga om vilken beslutsordning som skall tillämpas för deras
insatser. Frågan om en särskild beslutsordning skall tillämpas på
styrkans ianspråkstagande för terroraktioner bereds vidare inom Justitie-
departementet. Avsikten är att regeringen skall besluta om den före-
slagna förändringen under våren 1997.

4.2.3 Registernämnden

En ny myndighet, Registernämnden, inrättades den 1 juli 1996. Regis-
ternämnden har till uppgift bl.a. att i ärenden om registerkontroll enligt
säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av upp-
gifter i polisregister. Motsvarande uppgift fullgjordes tidigare av Riks-
polisstyrelsens styrelse enligt den numera upphävda personalkontroll-
kungörelsen (1969:446). Registernämnden skall också följa Säkerhetspo-
lisens registrering av uppgifter i polisregister, särskilt med avseende på
förbudet mot att registrera enskildas åsikter enbart av det skälet att de
genom organisationstillhörighet eller på annat sätt gett uttryck för en
politisk uppfattning. Registernämnden finansieras över Säkerhetspolisens
anslag.

Enligt regeringens bedömning ökar den demokratiska insynen i Säker-
hetspolisens verksamhet genom Registernämndens verksamhet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor

Rikspolisstyrelsen har föreslagit regeringen att en ändring görs i den
bestämmelse i polislagen som reglerar hur många valda ledamöter som
högst får ingå i en polisstyrelse. Enligt 5 § polislagen skall antalet valda
ledamöter uppgå till lägst sex och högst tio. Rikspolisstyrelsen har
framhållit att den övre gränsen för antalet ledamöter vållat en del olä-
genheter i samband med det pågående rationaliseringsarbetet. Styrelsen
har därvid påpekat att det i takt med att de nya länsmyndigheterna
införs, blivit allt svårare att uppfylla kravet på att om möjligt alla kom-
muner i distriktet blir representerade. Styrelsen föreslår därför att den
övre gränsen för hur många valda ledamöter som får ingå i en polissty-
relse avskaffas.

Regeringen delar Rikspolisstyrelsens bedömning att det är av största
vikt för det fortsatta rationaliseringsarbetet att säkerställa att de som
berörs av förändringsarbetet också får ett inflytande häröver. Det på-
gående arbetet ställer krav på de regionala och lokala polisorganisa-
tionernas förmåga att finna lämpliga organisationsstrukturer. I föränd-
ringsarbetet får inte lagstiftningen i fråga om antalet polisstyrelseleda-
möter vara något hinder. Det bör därför överlämnas åt länsstyrelsen att
bestämma det högsta antalet valda ledamöter i polisstyrelsen. Detta
åstadkoms genom den ändring i 5 § polislagen som regeringen nu före-
slår.

4.2.5 Utlänningsverksamhet

Regeringen avser att inom kort lägga en proposition om den svenska
immigrationspolitiken. I den kommer regeringen att bl.a. föreslå att
vissa delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens
invandrarverk. Förslaget i denna del innebär att ansvaret för grundut-
redningar i asylärenden överförs den 1 januari 1997 samt att ansvaret
för övriga tillstånd särenden och förvarstagna överförs den 1 oktober
1997. Regeringen avser vidare att tillsätta en särskild utredningsman för
att utreda om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisnings-
beslut bör flyttas från polisen till Invandrarverket. Samtidigt skall
utredas om verksamheten att transportera avvisade och utvisade ur
landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Invandrarverket.
Slutligen skall utredningen belysa frågor om ansvarsfördelning och
metoder för den inre utlänningskontrollen.

4.3 Polisväsendets resultat

4.3.1 Resursinsatser och produktivitet

Polisen ökade under budgetåret 1994/95 sina insatser inom de
prioriterade områdena - våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet. Insatserna fortsatte att öka under de första tolv månaderna

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

26

av budgetåret 1995/96. För utredning av våldsbrott avsatte polisen
under budgetåret 1994/95 drygt fyra procent fler resurstimmar än året
innan. Även andra satsningar i form av ökad övervakning på fredags-
och lördagskvällar samt intensifierat samarbete med restaurangägare och
ordningsvakter har gjorts. Antalet våldsbrottsärenden ökade under
budgetåret 1994/95 med 15 procent samtidigt som ett oförändrat antal
ärenden redovisades till åklagare. Detta fick till följd att balanserna steg
med cirka tio procent. Balanserna fortsatte att öka under andra halvåret
1995 men visade på en liten minskning under första halvåret 1996.

Polisens insatser för utredning av ekonomisk brottslighet ökade under
budgetåret 1994/95 med fyra procent. Extra satsningar har också gjorts
på spanings- och underrättelseverksamhet med syfte att tidigare upp-
täcka och ingripa mot den ekonomiska brottsligheten. Antalet ärenden
som redovisades till åklagare ökade under budgetåret men till följd av
att antalet nya ärenden blev större ökade ändå antalet ärenden i balans
kraftigt.

När det gäller insatserna mot narkotikabrott kan konstateras att antalet
ingripanden på gatunivå har ökat. Satsningar görs vid många polismyn-
digheter för att förhindra nyrekrytering av narkotikamissbrukare, bl.a.
har s.k. gatulangningsgrupper inrättats. Vidare följer polismyndighe-
terna, i samarbete med andra myndigheter, mer systematiskt upp nar-
kotika- och missbrukssituationen. Resursinsatsen mot narkotikabrott har
ökat under perioden 1992/93 - 1994/95. Insatserna har fortsatt att öka
under budgetåret 1995/96. Detta har lett till att allt fler narkotikabrott
upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar.

I trafiken minskade antalet dödade och skadade. Trots att de insatta
resurstimmama minskade med cirka tre procent under budgetåret
1994/95 har polisen i sin trafikövervakningsverksamhet ökat antalet ge-
nomförda alkoholtester på bilförare med drygt tio procent och antalet
förelägganden av ordningsbot - till största delen avseende hastighets-
överträdelse - med 52 procent. De viktigaste förklaringarna till den
ökade produktiviteten är användningen av nya tekniska hjälpmedel,
bl.a. laserpistolen, och att trafikövervakning nu i större utsträckning
även bedrivs av andra enheter än särskilda trafikpolisenheter.

Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1995/96 gjort insatser för att
uppmärksamma kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv. Under
våren 1996 anordnades ett seminarium med syltet att öka kunskapen
inom polisen i frågor om rasistisk och liknande brottslighet. Ett uppfölj-
ningseminarium planeras till hösten. Vidare kommer Rikspolisstyrelsen
att ge ut en handbok för polisen som bl.a. kommer att innehålla en
strategi för bekämpning av rasistisk brottslighet.

Inom Säkerhetspolisen sker en kartläggning av våldsbrottslighet med
högerextrem och rasistisk anknytning. En preliminär redovisning har
presenterats och en slutlig rapport beräknas vara färdig vid årsskiftet.

4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet

Utbyggnaden av närpolisen har, efter en svag utveckling under bud-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

getåret 1994/95, ökat väsentligt under innevarande budgetår. I flertalet
län har omfettande utbildningsinsatser gjorts för att närpolisen skall
kunna arbeta på ett förebyggande och problemorienterat sätt. Dessutom
har Rikspolisstyrelsen utvecklat ett omfettande kursutbud inom ramen
för den ekonomiska satsningen på utveckling av närpolisen. Enligt Riks-
polisstyrelsen kommer utbyggnaden av närpolisen i flertalet län att vara
avslutad under perioden 1996-1998. Ambitionen i dessa län har varit att
närpolisverksamheten skall omfetta ca 30 procent av den totala verk-
samheten. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att nästan alla län kom-
mer att uppnå sina mål före år 2000.

Organisationsutvecklingen av den kvalificerade brottsutredningsverk-
samheten har enligt Rikspolisstyrelsens senaste halvårsrapport lett fram
till att denna verksamhet i nio län bedrivs i nyinrättade länsavdelningar.
I övriga län bedrivs verksamheten på sedvanligt sätt i regionala rotlar.
Kriminalunderrättelseverksamheten, som skall vara ett stöd för den
kvalificerade brottsutredningsverksamheten, för närpolisen och för
andra polisfunktioner, har under året byggts ut och finns nu i alla län.
Kraftfulla insatser har gjorts bl.a. vad gäller kompetensutvecklingen.

Förändringsarbetet inom polisen har övergångsvis medfört vissa nega-
tiva konsekvenser för i första hand utredningsverksamheten. Detta visar
sig bl.a. i att andelen ärenden som redovisades till åklagare sjönk under
budgetåret 1994/95 och under hösten 1995. Denna negativa trend tycks
dock ha brutits under första halvåret 1996. Enligt Rikspolisstyrelsen
krävs mycket handledning och utbildning för att få en effektiv utred-
ningsverksamhet inom närpolisen. Styrelsen konstaterar också att de
närpolisområden som lyckats bäst är de som tillförts erfema utredare till
sin organisation.

Samtidigt med reformkraven har regeringen ålagt polisen ett mer
generellt krav att rationalisera verksamheten. Rikspolisstyrelsen har
enligt regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 i uppdrag att stödja den
lokala polisorganisationen och att vara motor i rationaliseringsarbetet.
Vidare skall Rikspolisstyrelsen till regeringen vaije halvår redovisa bl.a.
hur rationaliseringsarbetet fortskrider.

För att ytterligare driva på rationaliseringsarbetet har regeringen i
januari 1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att genomföra en
större granskning av polisväsendet. RRV skall göra en lägesbeskrivning
av polisväsendets resursutnyttjande och identifiera väsentliga hinder för
ett effektivare resursutnyttjande. Styrning och uppföljning, såväl inom
vaije polismyndighet som inom polisväsendet i stort, är därvid av
särskilt intresse. Även effektiviteten i resursanvändningen skall belysas
mot bakgrund av de mål, prioriteringar och uppgifter som statsmakterna
har lagt fest. Vidare skall RRV utarbeta förslag till åtgärder för ett
effektivare resursutnyttjande och bedöma de resursvinster som vaije
förslag kan beräknas leda till. Uppdraget skall redovisas i sin helhet till
regeringen senast i november 1996. RRV har i april 1996 i en
delrapport, Anslagssparandet inom polisväsendet, konstaterat vissa bris-
ter i polisväsendets ekonomistyrning.

I en annan delrapport i september 1996 vilken rör vissa avtals- och
arbetsgivarfrågor inom polisväsendet har RRV lämnat förslag till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

förändringar efter att bl.a. ha konstaterat att verksamhetsintresset inte
alltid är styrande för arbetstidens förläggning. RRV har även behandlat
frågor om arbetstidens förläggning och andra rationaliseringsfrågor i sin
granskning av verksamheten vid några av polisens ordningsavdelningar
(RRV 1995:41). En slutsats av denna granskning är att tillgängliga
resurser inom ordningsavdelningama skulle kunna utnyttjas effektivare
bl.a. genom att öka andelen periodplanerad arbetstid och genom att öka
enmanstjänstgöringen, framför allt i det problemorienterade och före-
byggande polisarbetet. Rikspolisstyrelsen har påböljat ett arbete som
skall leda fram till att arbetstiderna bättre anpassas till polisväsendets
behov. Av den senaste halvårsredovisningen framgår att Rikspolis-
styrelsen bl.a. har träffat en principöverenskommelse med de fackliga
organisationerna om att inleda en förhandling om arbetstiden.

Av Rikspolisstyrelsens redovisningar framgår vidare att det finns ut-
rymme för ytterligare rationaliseringar, bl.a. inom ledningsfunktionerna
och genom att införa mer enmanstjänstgöring. En utveckling av IT-
stödet bör enligt Rikspolisstyrelsen också innebära ytterligare rationali-
seringar samt ge möjligheter att utveckla samarbetet mellan myndig-
heter. Styrelsen konstaterar också att länsstyrelserna inte prioriterat
utbildning och kompetensutveckling tillräckligt högt. Enligt Rikspolis-
styrelsen är den civilanställda personalen fortfarande den mest eftersatta
gruppen när det gäller utbildning och kompetensutveckling.

4.3.3 Resultatuppföljning

Rikspolisstyrelsen började under budgetåret 1994/95 på regeringens
uppdrag att utveckla ett system för målstyrning och resultatuppföljning
av verksamheten inom polisväsendet. Uppdraget bestod i att skapa en
för landet enhetlig begreppsapparat och målstruktur. Rikspolisstyrelsen
skulle vidare ta fram resultatmått som kan ge en relevant bild av verk-
samhetens utveckling och av hur verksamhetsmålen uppfylls.

Rikspolisstyrelsen har nu tagit fram ett förslag till resultatmodell, där
redovisningen bl.a. är uppbyggd för att spegla regeringens prioritering-
ar. Om dessa förändras, skall resultatmodellen kunna förändras och
utvecklas från år till år. Avsikten är att den nya resultatmodellen skall
kunna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1997.

4.3.4 Regeringens bedömning

Det är angeläget att polisen förstärker och utvecklar såväl sina möjlig-
heter att förebygga som att utreda brott.

Av polisens redovisningar framgår att antalet anmälda våldsbrott
ökar, medan den tidigare utvecklingen med en ökande andel outredda
ärenden synes ha brutits under första halvåret 1996. Det är därför an-
geläget att den redan inledda satsningen på att förstärka utredningsverk-
samheten fortsätter. Det är också viktigt att arbetet med att utveckla och
tillämpa metoder för att förebygga våldsbrott fortsätter.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

29

När det gäller bekämpningen av narkotikabrottsligheten inriktas
arbetet mot att förhindra nyrekrytering. Satsningarna överensstämmer
med regeringens intentioner. Det är positivt att allt fler narkotikabrott
upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar.

Ökningen av ekobrottsbalansema understryker betydelsen av regering-
ens uppdrag till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att arbeta av
balanserna samt av den reform av myndighetsorganisationen för eko-
brottsbekämpning som redovisas nedan (se avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten).

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den brottsutredande
verksamheten utvecklats på ett otillfredsställande sätt fram t.o.m. andra
halvåret 1995. Därefter synes utvecklingen ha vänt i positiv riktning,
särskilt inom de prioriterade områdena. Det är dock för tidigt att be-
döma om denna förändring kommer att bestå. Satsningen på att inrätta
länskriminalavdelningar samt de därtill hörande satsningarna på metod-
och kompetensutveckling måste därför fortsätta. Särskilda insatser för
att förstärka utredningskompetensen inom närpolisen måste också göras.
Det utvecklade samarbetet med åklagarväsendet som behandlas i avsnitt

4.1.5 har bl.a. detta syfte.

En av de mest angelägna uppgifterna för polisen är att utveckla det
brottsförebyggande arbetet. Av polisens resultatredovisning är det svårt
att utläsa hur polisen hanterat denna uppgift. Regeringen anser därför
att Rikspolisstyrelsen måste fortsätta utvecklingsarbetet inom området
resultatuppföljning med att utarbeta metoder och resultatmått för att
följa upp även det brottsförebyggande arbetet.

Antalet dödade och skadade i vägtrafiken har minskat, bl.a. till följd
av polisens arbete. Polisens samlade insatser på trafikområdet är av
strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålen. Polisen bör därför
fortsätta sitt arbete med att utveckla och effektivisera sin verksamhet
inom trafikområdet. Vad gäller fordonskontroll på väg hänvisas till vad
regeringen anför under utgiftsområde 22 - Kommunikationer - avsnitt
Särskilda frågor.

Utbyggnaden av närpolisen har fortsatt. Det inger dock oro att vissa
län här har en något låg ambition. Enligt regeringen måste Rikspolissty-
relsen därför fortsätta att följa utvecklingen och sprida de erfarenheter
som vinns i närpolisffågor i den lokala polisorganisationen. Vidare bör
Rikspolisstyrelsen i detta arbete särskilt stödja och påskynda utveckling-
en i de län där utbyggnaden av närpolisen går sakta.

Arbetet med att verksamhetsanpassa arbetstiderna är enligt regering-
ens bedömning av avgörande betydelse för att åstadkomma en effekti-
vare polisverksamhet. I vissa län planerar närpolisen numera sina ar-
betstider direkt efter den verksamhet som skall bedrivas. Planering sker
månad för månad, s.k. periodplanerad arbetstid. Polisen har också på
vissa ställen sett över och rationaliserat utryckningsverksamheten. Ge-
nom förändringarna har polisens resurser på ett bättre och mer flexibelt
sätt kunnat styras till tider då risken för brott och ordningsstömingar är
störst.

Regeringen anser det angeläget att arbetet med att verksamhetsan-
passa arbetstiderna och att utveckla och öka enmanstjänstgöringen fort-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

sätter. Detta ligger i linje med utvecklingen av det problemorienterade
arbetet samtidigt som det leder till en effektivare polisverksamhet.

Även om ett omfettande rationaliseringsarbete pågår inom hela polis-
väsendet finns det enligt regeringen dock fortfarande ett stort utrymme
for att åstadkomma en bättre och effektivare polisverksamhet. Detta
gäller inte minst samarbetet över länsgränser och med andra myndig-
heter. Även när det gäller länsmyndigheter samt lednings- och befals-
funktioner finns det fortfarande ett visst utrymme for rationaliseringar.
Rikspolisstyrelsens återkommande halvårsredovisningar avseende ratio-
naliseringsarbetet, liksom den kommande granskningsrapporten från
Riksrevisionsverket kommer att ge ett gott underlag för den fortsatta
utvärderingen av förändringsarbetet.

Regeringen anser vidare att arbetet med att införa mål- och resultat-
styrning på alla nivåer i polisväsendet skall intensifieras. Ett viktigt led
i detta arbete är att slutföra arbetet med den centrala modellen för resul-
tatredovisning så att den kan användas fr.o.m. budgetåret 1997. En
sådan modell är en förutsättning för att ge såväl Rikspolisstyrelsen som
regeringen och riksdagen möjligheter till uppföljning av polisväsendets
samlade verksamhet och resultat. Rikspolisstyrelsen har en viktig upp-
gift i att fortsätta att utveckla och förnya resultatmodellen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

4.4 Anslag

A 1. Polisorganisationen

1994/95 Utgift 10 251 27212

1995/96 Anslag 15 367 3122)

Anslagssparande 863 801

Utgiftsprognos 16 327 2002
därav 1996       11 050 3002>

1997  Förslag 10 488 194

1998   Beräknat 10 808 236

1999 Beräknat 11 178 655

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Anslagen B 1. Rikspolisstyrelsen, B 3. Polishögskolan, B 4. Statens kriminaltekniska
laboratorium, B 5. Lokala polisorganisationen och B 6. Utlänningsärenden

Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndig-
heterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen), Riks-
kriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska laborato-
rium.

En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar
att polisväsendet detta år hade ett anslagssparande på 199 miljoner kro-
nor.

Polisen har under en treårsperiod (1993/94-1995/96) genomfört
ålagda besparingar på sammanlagt 790 miljoner kronor och därutöver
under budgetåren 1992/93-1994/95 redovisat ett sammanlagt anslagsspa-
rande på drygt 860 miljoner kronor. Innevarande budgetår visar dock
utfallet för de första 12 månaderna att polisens förbrukning av medel

31

överstiger anslagstilldelningen. En anledning till detta är att polisvä-
sendet liksom andra myndigheter fått merkostnader till följd av bl.a.
löneökningar, höjningen av arbetsgivaravgiften och införandet av
fastighetsskatt på kontorslokaler. Enligt Rikspolisstyrelsens prognos
kommer merparten av anslagssparandet att vara förbrukat vid budgetå-
rets slut.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende polisväsendet för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Övergripande mål

Det övergripande målet för polisen är att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Detta sker genom att förebygga och
bekämpa brottslighet. Polisarbetet skall ske problemorienterat, rätts-
säkert, effektivt och i samverkan med dem som berörs av och som
kan påverka brottsligheten. Polisen skall prioritera kampen mot
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Särskild upp-
märksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag.

Resurser 1997

Ramanslag 10 488 194 tkr

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i juni 1996 lämnat
en lägesredovisning och presenterat de åtgärder styrelsen har vidtagit
för att åstadkomma balans i polisens ekonomi. Bl.a. har Rikspolis-
styrelsen tillsammans med länspolismästama lagt fast planeringsförut-
sättningar för de närmaste tre åren med målsättningen att polisväsendets
ekonomi därefter i huvudsak skall vara i balans.

Förändringsarbetet leder till omstruktureringar som i hög grad på-
verkar personalbehovet. Rikspolisstyrelsen har bl.a. redovisat att de nya
ekonomi- och personaladministrativa systemen förväntas minska behovet
av personal för dessa uppgifter. Omstruktureringen inom polisväsendet
innebär också att det uppstår ett behov av omflyttning av polispersonal
inom landet. För att underlätta rationaliseringsarbetet och omstruk-
tureringen har personal erbjudits att gå i pension i förtid.

Den 30 juni 1996 fanns det 24 700 anställda inom polisen. Av dessa
var 17 300 poliser. Jämfört med den 30 juni 1995 har antalet anställda
inom polisen blivit drygt 550 personer färre. Totalt har drygt 1 450
personer slutat under de första tolv månaderna budgetåret 1995/96,
nästan alla med någon form av pension. Samtidigt har nästan 900
personer anställts. Av dessa är 390 poliser som blivit klara med polisut-
bildningen. För andra halvåret 1996 och hela år 1997 gör Rikspolis-

32

styrelsen den bedömningen att drygt 1 100 anställda kan komma att
sägas upp. Vidare leder förslaget om överförande av vissa delar av
utlänningsverksamheten till Statens invandrarverk till att ytterligare
personal kan bli berörd.

Rikspolisstyrelsens bedömning är att det med hänsyn till verksamhets-
behov och personalsammansättning först under år 1998 kommer att
finnas behov av att rekrytera polisaspiranter. Vad gäller polischefsper-
sonal gör Rikspolisstyrelsen bedömningen att det för närvarande inte
finns något direkt rekryteringsbehov. Behovet av annan personal
kommer enligt Rikspolisstyrelsen på sikt att minska till följd av ökat
ADB-stöd och förändrade administrativa rutiner. På teknikområdet -
och då särskilt inom IT-området - kommer emellertid personalbehovet
att öka.

Inom en effektiv polisorganisation måste det finnas såväl poliser som
administrativ personal och experter av olika slag. Att få en väl avvägd
sammansättning av personal inom polisen kommer enligt regeringens
bedömning framöver att vara en väsentlig uppgift. Rikspolisstyrelsen
skall ge den lokala polisorganisationen stöd och råd i detta arbete.

Det beräknade anslaget för budgetåret 1997 överensstämmer i huvud-
sak med det anvisade anslaget för innevarande budgetår. Medel motsva-
rande 160 miljoner kronor har dock överförts till utgiftsområde 8.
Invandring och flyktingar för den utlänningsverksamhet som polisen i
dag utför med undantag av medel för polisens kostnader för verkställig-
het av avlägsnandebeslut i asylärenden. Vidare har, i enlighet med vad
som förutskickades i 1995 års budgetproposition, från anslaget av-
räknats 69,9 miljoner kronor med anledning av den utökade avgifts-
finansieringen av polisens stämningsmannadelgivning.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 808
miljoner kronor respektive 11 178 miljoner kronor. I de beräknade
utgifterna för år 1998 ingår ett preliminärt sparkrav på 55 miljoner
kronor. Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir dock anslags-
nivån i praktiken oförändrad. Kravet utgör en del i det besparingsbeting
på 630 miljoner kronor som har fastställts för Justitiedepartementets
område.

I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som tidigare
lämnats under verksamhetsområdet polisväsendet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

33

A 2. Säkerhetspolisen

1995/96 Anslag

1997   Förslag

1998    Beräknat

1999 Beräknat

714 432 im

509 022

526 634

545 315

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Anslaget B 2. Säkerhetspolisen

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett anslag på
509 022 000 kronor.

34

5 Åklagarväsendet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

- En ny åklagarorganisation har inforts.

- För att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten
kommer en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, att inrättas
under Riksåklagaren. Samtidigt kommer Statsåklagarmyndigheten för
speciella mål att upphöra.

- Åklagarväsendet och polisen skall i ökad omfattning samverka på
det kriminalpolitiska området genom att utveckla sina samarbets-
former och arbetet med prioriteringar. Åklagarväsendet skall aktivt
medverka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer
utvecklas inom närpolisen.

- Strafföreläggande skall kunna innefatta villkorlig dom i vissa fall.

Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren.
Hos myndigheten finns enheter för bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och
metodutveckling. Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är
högste åklagare under regeringen.

Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna
i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Umeå, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndig-
heter finns för närvarande sammanlagt 42 åklagarkammare. Härutöver
finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Vid denna myndighet,
som också den leds av en överåklagare, handläggs främst mål om kvali-
ficerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller in-
ternationell anknytning.

5.1  Förändringar inom åklagarväsendet

5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m.

Sedan åklagarväsendet förstatligades år 1965 har dess organisation,
bortsett från en regional reform år 1985 och smärre förändringar i
distriktsindelningen, varit i stort sett oförändrad fram till i våra dagar.

Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer för åkla-
garväsendets organisation (prop. 1995/96:110, bet. 1995/96:JuU13,
rskr. 1995/96:172) har åklagarväsendet fått en i grunden ny organisa-
tionsstruktur. Den närmare regleringen framgår av åklagarförordningen
(1996:205).

Sedan den 1 juli 1996 är landet indelat i sju åklagardistrikt med en
åklagarmyndighet i vaije distrikt. Vid vaije sådan myndighet finns ett
antal åklagarkammare, till vilka den brottsbeivrande verksamheten är
koncentrerad. Riksåklagaren bestämmer om åklagarkamramas antal och
lokalisering och på vilka övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas.
Dessutom finns liksom tidigare Statsåklagarmyndigheten för speciella
mål. Nyordningen har inneburit att åklagarväsendets organisation nu är

35

effektivare, mer flexibel och mindre sårbar än tidigare. Den nya organi-
sationen möjliggör på sikt en effektivare åklagarverksamhet till lägre
kostnader.

De åtgärder som en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i maj
1994 föreslog i promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m. (Ds
1994:95) har, såvitt avser åklagarutbildningen och därtill hörande frå-
gor, genomförts under innevarande budgetår. Regeringen avser att ta
ställning till övriga frågor i promemorian i samband med att bestämmel-
serna om åklagare i 7 kap. rättegångsbalken ses över och kapitlets
utformning moderniseras.

5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Ekobrottsberedningens förslag

I december 1994 inrättade regeringen en särskild arbetsgrupp, regering-
ens ekobrottsberedning, för att under chefen for Justitiedepartementet
samordna regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I
gruppen ingår företrädare för Justitie-, Finans- och Näringsdepartemen-
ten.

Med bl.a. ekobrottsberedningens inledande arbete som grund besluta-
de regeringen i april 1995 en strategi för samhällets samlade åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin bygger till stora delar på
de iakttagelser och förslag i fråga om ekobrottsbekämpningen som Riks-
dagens revisorer hade redovisat i sin rapport Den ekonomiska brottslig-
heten och rättssamhället (1993/94.6). Regeringens strategi redovisades i
en skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:217). En av huvudpunkterna i
strategin är att effektivisera myndigheternas verksamhet när det gäller
att förebygga och ingripa mot ekonomisk brottslighet. Detta skall ske
bl.a. genom att utveckla myndigheternas kompetens och samarbete.
Vidare uttalas i strategin att en översyn skall göras av myndighetsstruk-
turen för ekobrottsbekämpning. Därvid skall bl.a. övervägas om det bör
inrättas en särskild myndighet för ekobrottsbekämpning, en fråga som
hade förts fram bl.a. av Riksdagens revisorer. Riksdagen hade ingen
erinran mot vad regeringen uttalade i skrivelsen (bet. 1994/95 :JuU25,
rskr. 1994/95:412).

Som ett resultat av ekobrottsberedningens arbete avser Justitiedeparte-
mentet att bl.a. tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att övervaka frågor
om åtgärder mot internationell ekonomisk brottslighet.

Ekobrottsberedningen har utrett frågan om myndighetsstrukturen för
ekobrottsbekämpning. Som direktiv för utredningsarbetet har tjänat vad
regeringen uttalade i skrivelsen till riksdagen om den framtida myndig-
hetsstrukturen på området samt vad som anfördes vid riksdagens be-
handling av skrivelsen. Arbetet redovisades i januari 1996 i rapporten
Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). Rapporten har remiss-
behandlats.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

36

En ny organisation för ekobrottsbekämpning

Ekobrottsberedningens rapport och de synpunkter som har kommit fram
vid remissbehandlingen ger en god grund vid utformningen av fram-
tidens organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom ekobrottsberedningens
allmänna utgångspunkter för hur ekonomisk brottslighet skall bekämpas.
Det handlar bl.a. om att rikta in verksamheten med utgångspunkt i en
för ekobrottsbekämpningen gemensam strategi, att bygga upp och säkra
kompetens och resurser, att utveckla ett nära operativt samarbete mellan
olika slags specialister, att arbeta problemorienterat och brottsförebyg-
gande, att satsa på metodutveckling, att utveckla underrättelseverksam-
heten samt att samordna ekobrottsbekämpningen med annan brottsbe-
kämpande verksamhet. Ett förslag som också har vunnit allmänt stöd är
att ekobrottsutredningar som huvudregel skall bedrivas i festa åklagar-
ledda arbetsgrupper, i vilka poliser, ekonomer och andra specialister
ingår. Den framtida organisationen bör enligt regeringens mening byg-
gas upp med dessa principer som utgångspunkt.

Regeringen delar ekobrottsberedningens uppfattning att det bör in-
rättas en ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. En
sådan lösning inrymmer avgörande fördelar när det gäller att ta ett
samlat grepp om ekobrottsbekämpningen, både i operativt hänseende
och i fråga om samordningen med övriga aktörer inom det vidsträckta
fält som ekobrottsbekämpningen utgör. Däremot anser inte regeringen
att det är nödvändigt att ge den nya myndigheten ställning som kom-
binerad åklagarmyndighet och polismyndighet. En sådan organisatorisk
lösning skulle medföra en rad lagtekniska problem och därmed försena
den angelägna reformen. De fördelar i fråga om gemensam operativ
ledning och långsiktig resurssäkring som skulle kunna utgöra motiv för
en sådan lösning bör i allt väsentligt kunna åstadkommas med andra
organisatoriska lösningar.

Reformarbetet bör inriktas på att tillskapa en ny organisation för
ekobrottsbekämpning enligt följande.

Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndig-
heten. Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsom-
rådet, såväl på central som på regional nivå. På regional nivå skall
myndigheten finnas etablerad i landets samtliga sju åklagardistrikt.
Förutom att svara för dessa operativa uppgifter skall Ekobrottsmyndig-
heten som stabsorgan i frågor om ekobrottsbekämpning även ha upp-
gifter när det gäller nationell samordning, central redovisning och ana-
lys, brottsförebyggande verksamhet, information m.m. Statsåklagar-
myndigheten för speciella mål upphör och dess verksamhet övertas av
Ekobrottsmy ndigheten.

Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten skall som huvudregel bedrivas i
åklagarledda arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. All personal
som ingår i den nya organisationen skall vara samlokaliserad och arbeta
under åklagarledning. De poliser som ingår i organisationen skall dock
vara anställda inom polisen och inte vid Ekobrottsmyndigheten. Denna
får inte ställning som polismyndighet men väl som åklagarmyndighet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

37

Specialisterna kan antingen vara anställda inom polisen eller direkt vid
Ekobrottsmyndigheten. De sju distrikt i vilka åklagarväsendet är indelat
skall utgöra den geografiska basen också för den nya organisationens
polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med en sådan organisation
kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt att kunna
bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av olika speci-
alistkompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av ekobrotts-
bekämpningens effektivitet.

Inom ramen för den nya organisationen skall en hög specialistkom-
petens byggas upp och organisationen skall ha tillgång till resurser för
spaning och underrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Personal
från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt vid behov från
andra myndigheter skall placeras vid Ekobrottsmyndigheten.

Den nya organisationen utformas så att det där kan föras en samman-
hållen och konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig
personalförsöijning. Detta kan innefatta att Riksåklagaren och Riks-
polisstyrelsen kommer överens om vilka polisiära resurser som skall
ställas till utredningsorganisationens förfogande och att Rikspolisstyrel-
sen av regeringen ges de befogenheter som behövs för att genomföra
överenskommelsen för polisens del. I arbetet med att bygga upp den
nya organisationen kommer därför utarbetandet av ett effektivt resurs-
stymingssystem att utgöra en viktig del.

En central samrådsgrupp för berörda verkschefer inrättas med riks-
åklagaren som ordförande (Ekorådet).

Den nya organisationen bör inrättas redan under år 1997.

Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden m.m.

Under hösten 1995 inventerade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen på
regeringens uppdrag förekomsten av balanserade ekobrottsärenden vid
åklagarmyndigheterna och polismyndigheterna. Inventeringen visade att
det fanns en stor mängd sådana ärenden vid myndigheterna och att
handläggningstidema, framför allt i storstadsområdena, kunde förväntas
bli långa. Regeringen uppdrog därför i mars i år åt Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser att gemensamt genomföra
ett projekt i syfte att väsentligt minska antalet balanserade ekobrotts-
ärenden. Samtidigt uppdrogs åt Domstolsverket att halvårsvis redovisa
bl.a. utvecklingen av domstolarnas handläggningstider i fråga om ekob-
rottmål. Uppdragen skall slutredovisas under år 1998.

Vidare har regeringen i juni 1995 uppdragit åt Domstolsverket, Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och
Patent- och Registreringsverket att i samverkan höja myndighetskompe-
tensen i fråga om ekobrottsbekämpning. I enlighet med uppdraget har
en omfattande kompetensutveckling inletts inom bl.a. åklagarväsendet
och polisen.

En utförlig redovisning av regeringens åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten kommer under hösten att lämnas i en skrivelse till riks-
dagen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

38

5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen

För att förverkliga det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten
och öka människors trygghet krävs insatser från såväl myndigheter som
enskilda. Rättsväsendets myndigheter intar i detta sammanhang en
central roll. Effektiviteten i myndigheternas samlade insatser för att
förebygga och lagföra brott måste dock höjas betydligt. Regeringen har
därför beslutat mål och riktlinjer för hur åklagarväsendet och polisen
skall utveckla sina samarbetsformer, utveckla arbetet med prioriteringar
inom den brottsutredande verksamheten och i övrigt utveckla åklagarvä-
sendets roll i det kriminalpolitiska arbetet. Målen och riktlinjerna tar i
första hand sikte på en utökad samverkan myndigheterna emellan vid
planeringen av verksamheten, men berör även frågor om hur priorite-
ringar skall göras samt frågor om närpolisverksamhet, utbildning och
metodutveckling. Bland annat skall åklagarväsendet aktivt medverka till
att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer inom närpolisens
brottsutredande verksamhet utvecklas. Samverkansarbetet skall följas
upp av Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen var för sig och redovisas i
samband med myndigheternas årsredovisningar.

5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande

Regeringen föreslår i proposition 1996/97:8 bl.a att vissa bestämmelser
i 48 kap. rättegångsbalken ändras så att åklagare får möjlighet att ut-
färda strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten skulle döma
till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. I proposi-
tionen föreslås vidare att denna möjlighet begränsas till att omfatta
endast misstänkta som fyllt arton år då brottet begicks.

Enligt regeringens bedömning kommer reformen att medföra endast
marginella besparingar för åklagarväsendets del, medan större bespa-
ringar kan förväntas på domstolsväsendets område. Reformen avses
träda i kraft den 1 juli 1997.

5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda
inom rättsväsendet

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag och i samverkan med Dom-
stolsverket och Rikspolisstyrelsen undersökt behovet av att stärka säker-
heten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. Uppdraget redovisa-
des i december 1995 i form av en rapport, i vilken föreslås olika åt-
gärder för att öka kunskaperna om risker och skyddsmöjligheter. I
rapporten föreslås vidare åtgärder av förebyggande slag och åtgärder för
det fall att en anställd har blivit utsatt för hot eller våld.

Regeringen har därefter uppdragit åt Riksåklagaren att efter remiss-
behandling av rapporten senast den 1 november i år redovisa en analys
av kostnadskonsekvensema av förslagen samt att därvid ange de åtgär-
der som bör vidtas av berörda myndigheter och av regeringen. Även
detta arbete skall ske i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

39

5.2 Åklagarväsendets resultat

De uppgifter som åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda för-
undersökningar, fetta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol, skall
fullgöras på ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt
resursutnyttjande. Riksåklagaren skall genom att bl.a. bedriva tillsyns-
och metodutvecklingsarbete skapa förutsättningar för detta.

Under budgetåret 1994/95 minskade såväl antalet inkommande som
avslutade ärenden inom åklagarväsendet. Samtidigt minskade antalet
balanserade ärenden. Vad gäller ärenden om brott enligt brottsbalken
eller specialstraffrättsliga bestämmelser med fängelse i straffskalan har
utvecklingen emellertid vänt och antalet inkommande ärenden ökat
under första halvåret 1996. Fortfarande är dock antalet inkommande
ärenden betydligt lägre än under tidigare budgetår. Den ökning som nu
skett bedöms inte vara tillfällig utan ett tecken på att polisens brottsutre-
dande verksamhet tagit ny fert efter omorganisationen. Hur antalet
ärenden framöver kommer att utvecklas är svårt att bedöma.

Personalresurserna är svåra att påverka på kort sikt. I en situation där
antalet ärenden har minskat och resurser frigjorts är det därför särskilt
viktigt att de frigjorda resurserna används på ett effektivt sätt. För
åklagarväsendets del bör då i första hand resursinsatsen i fråga om
förundersökningsledning öka, vilket kan antas förbättra förundersök-
ningarnas kvalitet. I vilken omfettning åklagarna bedriver förundersök-
ningsledning framgår inte av den nuvarande resultatredovisningen,
varför det heller inte går att göra några jämförelser mellan olika bud-
getår i detta avseende.

De åtgärder som regeringen har vidtagit för att höja effektiviteten i
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten redovisas i avsnitt
5.1.2.

Regeringens bedömning

Den resultatinformation som finns ger enligt regeringens uppfattning
inte tillräckligt underlag för en bedömning av om åklagarväsendet upp-
fyllt det övergripande målet. Resultatinformationen behöver därför
förbättras.

För att åstadkomma detta har arbetet med att formulera relevanta
verksamhetsmål och återrapporteringskrav intensifierats. Bland annat
har Riksåklagaren på regeringens uppdrag i april i år föreslagit en
modell för mål- och resultatstyrning inom åklagarväsendet. Regeringen
bedömer att detta arbete kommer att leda till en bättre resultatinforma-
tion, av vilken exempelvis resursinsatsen när det gäller förundersök-
ningsledning kan utläsas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

40

5.3 Anslag

B 1. Åklagarväsendet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

603 281 1)2>

Anslagssparande

21 914

1995/96

Anslag

905 073 2)

Utgiftsprognos

955 8002

därav 1996

662 80021

1997

Förslag

627 237

1998

Beräknat

621 655

1999

Beräknat

645 025

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Anslagen Cl. Riksåklagaren och C2. Åklagarmyndigheterna

En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att
förbrukningen översteg anslaget med ca 21 miljoner kronor. Dessutom
visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att
förbrukningen kommer att överstiga anslaget med ca 50 miljoner kro-
nor.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende åklagarväsendet för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Åklagarväsendet skall se till att den som har begått brott lagförs.
Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära
samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas brott med rasistiska inslag.

Resurser

Ramanslag 627 237 tkr

Det kriminalpolitiska målet är att minska brottsligheten och öka män-
niskors trygghet. För budgetåret 1997 skall åklagarväsendets övergri-
pande mål vara att se till att den som har begått brott lagförs. Åklagar-
verksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete
med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott
med rasistiska inslag. Förutom att betydelsen av ett nära samarbete med
polisen uppmärksammas, innebär den modifierade formuleringen enligt
regeringens uppfattning ett förtydligande av målet jämfört med inneva-
rande budgetår.

13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

För budgetåret 1995/96 beräknas åklagarväsendets medelsförbrukning
överstiga tilldelade medel med uppemot 50 miljoner kronor. För att inte
anslagskrediten om 32 miljoner kronor skall överskridas krävs kostnads-
sänkningar. Riksåklagaren har därför bl.a. infört anställningsstopp för
hela åklagarväsendet, vilket beräknas minska antalet anställda med i
storleksordningen 70 personer till följd av att personal som slutar ge-
nom s.k. naturlig avgång inte ersätts. Därutöver kommer ca 190 kansli-
anställda att ha sagts upp under innevarande budgetår, vilket dock leder
till sänkta kostnader först år 1997. Det ansträngda budgetläget beror
bl.a. på att den tidigare organisationen utgjort ett hinder mot att genom
rationaliseringar möta vissa kostnadsökningar, bl.a. till följd av relativt
kostsamma löneavtal.

Under budgetåret 1997 kommer ytterligare kostnadssänkande åtgärder
att vidtas i form av personalneddragningar och avveckling av lokaler.
Trots detta beräknas anslagskrediten även detta år behöva utnyttjas fullt
ut, främst beroende på vissa kvardröjande omställningskostnader i
samband med övergången till den nya organisationen. Detta i kombina-
tion med det förhållandet att antalet inkommande ärenden verkar vara
på väg att öka igen efter en minskning under perioden 1993-1995, gör
att regeringen anser att åklagarväsendet inte bör åläggas någon bespa-
ring för budgetåret 1997. Anslaget har därför beräknats till 627 237 000
kronor.

För budgetåret 1998 beräknas den nya organisationen och andra
rationaliseringsåtgärder möjliggöra kostnadssänkningar som motiverar
att åklagarväsendet med i storleksordningen 25 miljoner kronor bidrar
till det besparingsbeting om 330 miljoner kronor som för detta år ålagts
Justitiedepartementets område.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 621 655 000
respektive 645 025 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

42

6 Domstolsväsendet m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

- Genom reformer och rationaliseringsåtgärder skapas ett mer flexi-
belt och effektivt domstolsväsende.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,
hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyrå-
erna.

Allmänna domstolar är de 97 tingsrätterna, 6 hovrätterna och Högsta
domstolen. Allmänna förvaltningsdomstolar är de 24 länsrätterna, 4
kammarrätterna och Regeringsrätten. Den 1 oktober 1996 minskar
antalet tingsrätter i och med sammanläggningen av Borås och Sjuhärads-
bygdens tingsrätter. Under förutsättning att riksdagen godkänner rege-
ringens prop. 1995/96:224 kommer antalet länsrätter att minska den 1
januari 1997 då länsrätterna i Kristianstads och Malmöhus län läggs
samman till Länsrätten i Skåne län, med kansliort i Malmö (prop.
1995/96:38, bet. 1995/96:Bou9, rskr. 1995/96:206).

Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps-
myndighetens beslut överklagas till Rättshjälpsnämnden.

6.1 Förändringar inom domstolsväsendet

För att möta de ökande kraven som ställs på domstolarna och säkerstäl-
la en hög kvalitet samt göra domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv
pågår sedan flera år ett omfattande reformarbete.

6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första
instans

Domstolsutredningens förslag är i stora delar genomförda (SOU
1991:106). Beredningen av resterande förslag fortsätter inom regerings-
kansliet med siktet inställt på att genomföra de flesta förslag som rör
processrättsliga frågor. Reformerna syftar till att domstolsverksamheten
skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngd-
punkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

Ett par viktiga reformer som har sitt ursprung i Domstolsutredningens
betänkande har nyligen avslutats. Det gäller införandet av tvåpartspro-
cess och en ny instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna
samt införandet av en ny lag (1996:242) om domstolsärenden.

Genomförandet av instansordningsreformen har lett till att länsrätt nu
har ersatt kammarrätt som första domstolsinstans för i stort sett alla
måltyper i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär
vidare att krav på prövningstillstånd införts i ledet mellan länsrätt och
kammarrätt i flertalet måltyper. Reformen har lett till att fem kammar-

43

rättsavdelningar har kunnat avvecklas under innevarande budgetår.
Ytterligare tre avdelningar kommer att kunna avvecklas vid årsskiftet
1996/97. Regeringen följer givetvis noga effekterna av instansordnings-
reformen med avseende på kammarrätternas och länsrätternas arbets-
situation. I det syftet har reformen fortlöpande diskuterats vid samman-
träffanden med kammarrättspresidenterna. Vidare har Domstolsverket
på regeringens uppdrag gjort en första utvärdering av reformens effek-
ter (DV rapport 1996:4). Utvärderingen kommer under 1997 att följas
upp med en analys av hur kammarrätternas och länsrätternas personal-
behov har förändrats till följd av de reformer som genomförts under de
senaste åren.

Den nya lagen om domstolsärenden innehåller bestämmelser som gör
det möjligt att hantera mer kvalificerade ärenden på ett effektivare sätt.
Det blir t.ex. möjligt för tingsrätterna att oftare än tidigare avgöra
ärenden med endast en lagfaren domare i stället för med flera sådana
och det ges utvidgade möjligheter att avgöra ärenden utan skriftväxling.
Vidare utvidgas möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till kansliper-
sonal vid domstolarna till att även omfatta enkla ärenden om bouppteck-
ning och arvsskatt.

Bland Domstolsutredningens förslag finns också frågor som rör dom-
stolarnas organisation och administration, exempelvis frågorna om den
organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskriv-
ningsmyndigheterna. I betänkandet föreslogs att hanteringen av boupp-
teckningar och arvsskatt skulle föras över till skattemyndigheterna. En
särskild utredare har nu fått i uppgift att ta ställning till ett flertal frågor
som rör bouppteckningsverksamheten. Ett första betänkande skall redo-
visas senast den 30 september 1996. Beträffande inskrivningsmyndig-
heterna har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att i samråd med
Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivningsmyndigheternas framtida
organisation. Domstolsverket skall redovisa uppdraget senast den 20
december 1996.

6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation

Uppdragen angående boupptecknings- och inskrivningsverksamhetens
framtida oiganisation har samband med 1995 års domstolskommittés
uppgift att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom
domstolsväsendet. Enligt direktiven skall kommittén nämligen utgå från
att bl.a. inskrivningsväsendet och bouppteckningsverksamheten i fram-
tiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén
skall också utgå från att hyres- och arrendenämndernas verksamhet
kommer att integreras med tingsrätternas. Den frågan bereds för närva-
rande inom regeringskansliet.

I övrigt anges i direktiven till domstolskommittén att översynen skall
göras med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst
underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål
samt kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. Domstolsvä-
sendet skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt ställda krav på

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

44

kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Dom-
stolarna måste också ges personalmässiga och organisatoriska förut-
sättningar att utforma sin beredningsorganisation på ett sätt som i högre
grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen renodlas mot
de dömande uppgifterna. Enligt regeringens bedömning är det omöjligt
för domstolsväsendet att i sin nuvarande organisation med ett stort antal
mycket små domstolar möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste
därför omorganiseras. Att en sådan omorganisation kommer att leda till
ett minskat antal domstolar är ofrånkomligt.

En annan övergripande utgångspunkt för utredningen är att samverkan
mellan olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt.
Vad gäller överinstanserna sägs att en sammanslagning av Högsta dom-
stolen och Regeringsrätten liksom av hovrätter och kammarrätter kan
komma i fråga om utredningen skulle finna detta lämpligt. I en första
etapp, som kommer att redovisas i böijan av 1997, skall kommittén
lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet.
Med hänsyn till bl.a. rimlig samhällsservice samt geografiska, demogra-
fiska och ekonomiska förhållanden skall utredningen föreslå var i landet
domstolarna skall vara belägna. I direktiven anges slutligen att kommit-
téns förslag till en ny domstolsorganisation på sikt skall medföra en
sänkning av det årliga medelsbehovet för domstolsväsendet med minst
200 miljoner kronor.

6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna

Beredningen av Hovrättsprocessutredningens förslag pågår (SOU
1995:124). Utredningen föreslår bl.a. att ett system med generellt krav
på prövningstillstånd skall införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt.
Syftet är att målen skall kunna avgöras på ett snabbare och mer ända-
målsenligt sätt och att hovrätternas resurser skall kunna koncentreras till
de mer svårbedömda och kvalificerade målen. Till följd av de reform-
förslag som läggs fram kommer det enligt utredningens bedömning att
frigöras resurser motsvarande 100 miljoner kronor per år inom dom-
stolsväsendet. Om förslagen genomförs kommer de alltså att leda till
stora rationaliseringsvinster även om det kan komma att finnas behov av
att behålla en del av resurserna inom domstolsväsendet, bl.a. för att
förstärka tingsrätterna.

6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering

Under lång tid har det, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits
ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra domstolar-
nas mål- och ärendehantering effektivare.

Ett exempel på detta är införandet av ett databaserat målhanterings-
system (MÅHS) vid tingsrätterna och länsrätterna. Vid ingången av
1996 hade MÅHS införts vid mer än 40 domstolar, fördelat tämligen
jämnt på tingsrätter och länsrätter. Arbetet med MÅHS drivs vidare
med inriktning dels på att utveckla och förbättra den befintliga versio-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

nen för underrätterna, dels på att skapa anpassade versioner för över-
rätterna och för de största hyresnämnderna.

Vidare genomför Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, under
budgetåret 1995/96 ett antal idéseminarier om hur administrationen och
målhanteringen inom de allmänna domstolarna och de allmänna för-
valtningsdomstolarna kan göras snabbare och effektivare inom ramen
för gällande regelverk. Syftet är att ta till vara domarnas kunskap och
erfarenheter för att genom informationsutbyte utveckla rutiner och
arbetsformer. Enligt uppdraget bör vid seminarierna även diskuteras hur
bemötandet av vittnen och målsägande i domstol kan förbättras. Semina-
rierna genomförs i viss utsträckning i samverkan med andra berörda
myndigheter och organisationer, t.ex. Riksåklagaren, Riksskatteverket,
Riksförsäkringsverket och Sveriges advokatsamfund. Resultatet av
seminarierna skall publiceras och spridas till ledning för andra. Det som
kommit fram vid seminarierna kan givetvis också komma att leda till
förändringar av ineffektiva regler.

6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet

Under innevarande budgetår har det inträffat ett antal händelser som
gjort att frågan om åtgärder för att förebygga hot och våld mot anställda
inom rättsväsendet aktualiserats. Som redovisas i avsnitt 5.1.5 har Riks-
åklagaren fått i uppdrag att, i samverkan med Domstolsverket och
Rikspolisstyrelsen, undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att
stärka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet.

I det här sammanhanget kan även nämnas att Domstolsverket, bl.a.
med anledning av den uppmärksammade händelsen i Eskilstuna tings-
rätt, har hållit en överläggning med representanter för ett antal domsto-
lar om möjliga åtgärder för att öka säkerheten vid domstolarna.

6.2 Resultatinformation

6.2.1 Domstolarnas resultat

Det övergripande målet för domstolarna är att på ett rättssäkert sätt och
inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.

Gemensamt för samtliga domstolskategorier utom Högsta domstolen
och Regeringsrätten är att såväl antalet inkommande som antalet av-
gjorda mål och ärenden minskade under budgetåret 1994/95. Även mål-
och ärendebalansema minskade något utom vid Regeringsrätten där
balansen ökade. Utvecklingen har i stort sett varit densamma under
perioden juli 1995 - juni 1996. Eftersom Regeringsrätten den 1 juli
1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista instans vid
prövningen av socialförsäkringsmål har dock antalet inkomna, avgjorda
och balanserade mål vid Regeringsrätten ökat. Vidare har antalet balan-
serade mål vid hovrätterna och antalet balanserade skattemål vid kam-
marrätterna ökat.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

46

De genomsnittliga omloppstiderna är i stort oförändrade jämfört med
tidigare. För flertalet mål- och ärendekategorier har dock balanserna i
genomsnitt blivit äldre, vilket delvis kan förklaras med att antalet in-
kommande och avgjorda mål minskat.

Styckkostnadema ökade något under budgetåret 1994/95 vilket delvis
kan bero på att inflödet av mål och ärenden minskade mer än resurser-
na. En undersökning av överklagande- och ändringsfrekvensen vid de
allmänna domstolarna (DV-rapport 1995:3) visar att andelen mål som
överklagas till hovrätt har ökat samtidigt som andelen överklaganden
som föranleder ändring har sjunkit.

Regeringens bedömning

Den resultatinformation som finns ger inte ett tillräckligt underlag för
en bedömning av om domstolarna uppfyllt det övergripande målet.
Arbetet med att formulera relevanta verksamhetsmål och återrapporte-
ringskrav har därför intensifierats. Detta kommer enligt regeringens
uppfattning att successivt förbättra resultatinformationen med böljan i
årsredovisningen för innevarande budgetår.

Det underlag som finns talar dock för att situationen vad gäller om-
loppstider och balanser m.m. är tillfredsställande. Ett undantag från
detta utgör antalet oavgjorda skattemål och socialförsäkringsmål i läns-
rätterna och kammarrätterna. Arbetet med att få ned dessa balanser
måste fortsätta. Annat som inger viss oro och som regeringen noga
kommer att följa är balanssituationen vid Regeringsrätten och vid hov-
rätterna. Vidare är det angeläget att åldersstrukturen på de oavgjorda
målen förbättras för de målkategorier där problemen med gamla oav-
gjorda mål är störst.

Arbetsbelastningen har inte minskat i samma utsträckning som antalet
inkommande mål och ärenden. Så har domstolarna t.ex. tillförts ett stort
antal nya måltyper varav många med anknytning till EG-rätten. De nya
måltypema ställer ökade krav på domstolarnas kompetens och innebär
att det övergångsvis krävs stora utbildningsinsatser. Vidare finns det
tecken som tyder på att de tyngre och mer arbetskrävande tvistemålen
och skattemålen inte minskat i samma omfattning som de mindre krä-
vande målen.

Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning kommer att
förändras under de närmaste åren. Det finns omständigheter som talar
för förändringar både i sänkande och höjande riktning. I höjande rikt-
ning verkar t.ex. 1996 års allmänna fastighetstaxering som kan komma
att leda till att ett mycket stort antal fastighetstaxeringsmål kommer in
till länsrätterna under år 1997. Vidare kan den satsning som görs inom
bl.a. polis- och åklagarväsendena för att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten leda till fler mål vid domstolarna (jfr avsnitt 5.1.2). I
sänkande riktning verkar t.ex. de regeländringar som kan bli en följd av
Hovrättsprocessutredningens förslag och den utökade användningen av
strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

47

6.2.2 Domstolsverkets resultat

Domstolsverkets övergripande mål är att med iakttagande av domstolar-
nas självständighet enligt regeringsformen se till att domstolarnas verk-
samhet bedrivs effektivt.

Under sommaren 1994 lät Domstolsverket genomföra en enkätunder-
sökning i syfte att ta reda på hur domstolarna uppfettade kvaliteten i
verkets arbete. Resultatet visade att domstolarna överlag har en positiv
uppfettning om hur verket sköter sina arbetsuppgifter. Domstolsverket
har under 1995 infört en ny enhetsindelning som förväntas leda till att
organisationen bättre anpassas till verkets uppgifter.

Flertalet av de styckkostnader för prestationer som Domstolsverket
redovisar steg budgetåret 1994/95 jämfört med tidigare år.

Regeringens bedömning

Regeringens bedömning är att Domstolsverket genom att bl.a. fördela
resurserna till domstolarna, utveckla ADB-systemen och stödja domsto-
larna vad gäller administrativa frågor har medverkat till att göra dom-
stolarnas verksamhet mer effektiv och rationell.

Styckkostnadema kommer förmodligen att kunna sänkas till följd av
den minskning av personalkostnaderna som verket inlett. Regeringen
kommer att följa hur detta feller ut.

6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat

Rättshjälpsmyndighetens övergripande mål är att hantera rättshjälps-
frågor snabbt och korrekt samt att i övrigt lämna god service rörande
rättshjälp. Det övergripande målet har brutits ned i verksamhetsmål som
rör bl.a. handläggningstider.

De ADB-problem som drabbat myndigheten sedan den tillkom har
fortsatt. Riksrevisionsverket skriver i sin årliga rapport 1995 bl.a. att
bristerna i ADB-systemet har medfört att faktureringen tidvis blivit
kraftigt försenad och att avstämning inte kunnat ske på ett tillfredsstäl-
lande sätt gentemot redovisningen i övrigt och förespråkar en genomgri-
pande förnyelse av systemet. Domstolsverket begär i anslagsframställ-
ningen avseende budgetåret 1997 att medel tillförs för att komma till
rätta med problemen.

Regeringens bedömning

Rättshjälpsmyndigheten har, trots de driftstörningar som drabbat myn-
digheten till följd av problem med ADB-systemet under budgetåret
1994/95, uppnått verksamhetsmålen. Dataproblemen har dock tilltagit.
Regeringen anser därför att medel måste tillföras så att bristerna kan
åtgärdas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

6.3 Anslag

C 1. Domstolsväsendet m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

2 880 1071)2)

Anslagssparande

259 275

1995/96

Anslag

4 224 2152)

Utgiftsprognos

4 272 7002)

därav 1996

2 915 500®

1997

Förslag

2 916 184

1998

Beräknat

3 016 654

1999

Beräknat

3 119 843

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Anslagen Dl. Domstolsverket, D2. Domstolarna m.m., F2. Rättshjälpsmyndigheten, F4.
Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag och F5. Vissa domstolskostnader m.m.

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de
allmänna förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna,
Domstolsverket och Rättshjälpsmyndigheten.

Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de
allmänna advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra
t.ex. som likvidator, förmyndare eller god man.

Från anslaget betalas även vissa domstolskostnader, t.ex. kostnader
för förvaltararvoden i konkurser och kostnader för tolk.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att förbruk-
ningen översteg anslaget med ca 10 miljoner kronor. Dessutom visar
prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att för-
brukningen kommer att överstiga anslaget med ca 48 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende domstolsväsendet m.m. för år 1994/95.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och
effektivt sätt.

Resurser 1997

Ramanslag 2 916 184 tkr

För budgetåret 1997 skall det övergripande målet vara att domstolarna
skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Skälet
till att målet modifieras något är att rimlig tid inte behöver anges sär-
skilt eftersom det är en del av rättssäkerheten medan det däremot be-

49

höver klargöras att målet även omfattar effektiviteten (jfr avsnitt 6.2.1).

Domstolsväsendet har under budgetåren 1992/93 - 1994/95 byggt upp
ett relativt stort anslagsöverskott (ca 260 miljoner kronor). Överskottet
beror bl.a. på ett ökat kostnadsmedvetande till följd av att budgetansva-
ret har decentraliserats.

För innevarande budgetår har domstolsväsendet ett besparingsbeting
på 89 miljoner kronor (detta belopp och beloppen nedan avser 12 må-
nader). Samtidigt har s.k. engångsanvisningar motsvarande ca 43 miljo-
ner kronor upphört. Utöver detta innebär ett antal politiska beslut (bl.a.
fastighetsskatt på kontorslokaler och produktivitetskrav) och andra
händelser (bl.a. löneavtal och ökade investeringskostnader) att behovet
av att sänka kostnadsnivån ökat med ytterligare ca 130 miljoner kronor.

Domstolsväsendet kommer under budgetåret att minska kostnadsnivån
med ca 180 miljoner kronor. Detta klaras i första hand av genom perso-
nalminskningar med i storleksordningen 550 personer, varav ca 140
personer har sagts upp. Resten av personalminskningen har skett genom
s.k. naturlig avgång. Så har t.ex. minskningen av antalet inkommande
mål och ärenden gjort det möjligt att inte återbesätta ett tjugotal an-
ställningar som ordinarie domare. Personalminskningarna har vidare
möjliggjorts genom att ett antal reformer och regeländringar slagit
igenom under året (bl.a. instansordningsreformen, fastighetsdatarefor-
men, avvecklingen av Försäkringsöverdomstolen samt den pågående
installationen av målhanteringssystemet i underrätterna). Resterande del
av behovet att sänka kostnadsnivån (ca 80 miljoner kronor) har finans-
ierats med anslagssparande. Anslagssparandet har alltså gjort det möjligt
för domstolarna att skjuta en del av behovet att sänka kostnaderna på
framtiden.

År 1997 kommer domstolarnas behov att sänka sina kostnader att
uppgå till ca 50 miljoner kronor (bl.a. produktivitetskrav och ökade
investeringskostnader) utöver redan nämnda 80 miljoner kronor. Om
domstolsväsendet skall kunna klara sänkningen av kostnadsnivån utan
att verksamheten påverkas negativt krävs det ytterligare effektiviserings-
arbete, reformer och regeländringar. På längre sikt kommer givetvis det
arbete som utförs av 1995 års domstolskommitté att vara av stor be-
tydelse. Förändringar till följd av Hovrättsprocessutredningens förslag
är exempel på en reform som på kortare sikt kommer att vara av stor
betydelse för möjligheten att klara sänkningen av kostnadsnivån. Det-
samma gäller den utökade användning av strafföreläggande som föreslås
i prop. 1996/97:8. I det här sammanhanget skall också nämnas att det
inom Justitiedepartementet pågår ett arbete med att se över domstolar-
nas sammansättning bl.a. med avseende på antalet nämndemän. Rege-
ringen har för avsikt att i den delen återkomma till riksdagen med
förslag under våren 1997. I samband därmed kommer också nämnde-
männens ersättningar att ses över.

Domstolsväsendets möjligheter att klara kostnadssänkningarna är
alltså beroende av att de reformer som planeras genomförs. Detta fak-
tum tillsammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och
ärenden utvecklar sig kommande år, gör att regeringen inte föreslår

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

50

några ytterligare besparingar inom domstolsväsendets område for bud-
getåret 1997.

Eftersom det krävs en viss övergångstid innan det pågående effektivi-
seringsarbetet och de planerade regeländringarna får full effekt bedömer
regeringen att domstolsväsendet inte heller budgetåret 1998 bör åläggas
några besparingar.

Rättshjälpsmyndighetens problem med ADB-systemet har fortsatt
under innevarande budgetår. Ett dåligt fungerande system riskerar att
leda till förlorade intäkter bl.a. till följd av uteblivna återbetalningar.
Regeringen har för avsikt att engångsvis tillföra myndigheten 5,6 mil-
joner kronor för att få ett väl fungerande ADB-system.

Anslaget tillförs drygt 9 miljoner kronor till följd av att domstolarna
fr.o.m. 1997 mister dispositionsrätten till anslaget F7. Diverse kost-
nader för rättsväsendet. Merkostnader för domstolarna till följd av lagen
(1991:2010) om ändring i bilavgaslagen (1986:1386) medför att 458 000
kronor överförs från utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård.
Samtidigt överförs 3 miljoner kronor till utgiftsområde 10. Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp med anledning av beslut om inför-
ande av tvåpartsprocess i socialförsäkringsmål (prop. 1995/96:128, bet.
1995/96:SfU6, rskr. 1995/96:186). Den föreslagna förstärkningen av
Justitiekanslerns anslag (Utgiftsområde 1. Rikets styrelse, avsnitt Dl.)
finansieras delvis (600 000 kronor) genom en överföring från detta an-
slag. Sammantaget beräknas 1997 års anslag till 2 916 184 000 kronor.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 016 654 000
kronor respektive 3 119 843 000 kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

51

7 Kriminalvården

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

- Alternativen till fängelse skall utvecklas.

- Utvecklingen av verkställighetsinnehållet skall fortsätta och firi-
givningsförberedelsema förbättras.

- Åtgärder skall vidtas for att skapa en humanare häktesverksam-
het.

- Häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet skall kunna bedrivas
inom samma lokala myndighet.

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att på ett säkert sätt verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av
villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra
personutredningar. Kriminalvården ombesörjer vidare transporter av
personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige.

Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human männi-
skosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande
av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och
rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den
dömde att inte återfalla i brott.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all krimi-
nalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för 7 regionmyndig-
heter, 28 häkten, 67 anstalter, 50 frivårdsmyndigheter samt Transport-
tjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även
för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämndema.

7.1  Förändring och utveckling inom kriminalvården

7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll

Arbetet inom kriminalvården skall bedrivas på ett säkert sätt och i syfte
att förebygga återfall i brott. Satsningen på att utveckla innehållet i
verkställigheten måste därför fortsätta. För att säkerställa en hög kvali-
tet i detta arbete måste metoder för utvärdering och uppföljning tas
fram. Utbildning, behandling, sysselsättning och påverkansprogram bör
kombineras med andra insatser för att underlätta den dömdes anpassning
i samhället. Detta förutsätter ett väl utvecklat samarbete med andra
myndigheter, organisationer och enskilda. En viktig uppgift är att se till
att de dömda som har behov av det får tillgång till missbruks- och
psykiatrisk vård.

Inom anstalterna innebär den angivna inriktningen att planeringen för
den intagne skall omfatta allt från den dagtiga verksamheten på avdel-
ningen till t.ex. arbete, studier, påverkansprogram, olika former av
behandling, fritidsaktiviteter, utevistelser och förberedelser inför frigiv-
ningen. Denna helhetssyn skall också omfatta de åtgärder som bör
vidtas efter den villkorliga frigivningen. Det är av stor betydelse att den
intagne själv medverkar i planeringen. Ett väl fungerande kontaktman-

naskap och en fortgående höjning av personalens kompetens är viktiga
förutsättningar för en fortsatt utveckling av verksamhetsinnehållet.

Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff
och utvidga användningen av alternativa påföljder och verkställighets-
former. En angelägen uppgift i detta sammanhang är att ge frivårds-
påföljdema ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ
till fängelse. Det är vidare viktigt att frivården fortsätter att utveckla
arbetsmetoderna för att möta de ökade krav som kommer att ställas med
anledning av att försöksverksamheten med elektronisk övervakning
utvidgas från den 1 januari 1997.

7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten

I en human och modem rättsstat är det en angelägen uppgift att se till
att ffihetsberövande utformas på ett sådant sätt att de inte är mer in-
gripande än vad som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som föran-
lett åtgärden. När det gäller häktade blir frihetsberövandet många gång-
er ingripande och det är angeläget att motverka onödiga restriktioner
och ingrepp. Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och
annan inhuman eller förnedrande behandling eller bestraffning har i
samband med besök i Sverige åren 1991 respektive 1994 riktat kritik
mot förhållandena vid de svenska häktena. Kritiken avsåg bl.a. de
inskränkningar i kontakten med omvärlden som en stor del av de häkta-
de får vidkännas samt bristen på aktiviteter och gemensamhet för de
intagna.

Kriminalvårdsstyrelsen har nu på regeringens uppdrag lämnat förslag
till åtgärder för att skapa en humanare häktesverksamhet. Vissa av de
föreslagna åtgärderna, t.ex. för att öka besöksverksamheten och aktivi-
teterna under helger, bör kriminalvården omgående kunna genomföra.
Kriminalvården bör även fortsätta arbetet för att öka möjligheterna till
gemensamhet på häktena. Det är också angeläget att det vidtas ytterliga-
re åtgärder för att kunna erbjuda mer meningsfull sysselsättning, både i
gemensamhet och i enrum. En viktig uppgift för kontaktmännen är att
motivera intagna som har missbruksproblem till behandling. När det
gäller intagna med restriktioner är det viktigt att det upprättas ett nära
samarbete mellan häktena och åklagarna så att de besök och andra
aktiviteter som kan genomföras utan att utredningen äventyras kommer
till stånd.

Kriminalvårdsstyrelsen har även lämnat vissa förslag till lagändringar.
Dessa förslag remissbehandlas nu tillsammans med de förslag om ändra-
de regler för beslutsprocessen avseende restriktioner för häktade som
tagits fram inom Justitiedepartementet. Förslagen kommer därefter att
beredas vidare inom departementet.

7.1.3 Effektivare platsutnyttjande

Ett visst utrymme i anstaltsorganisationen är nödvändigt för att det skall
vara möjligt att placera vaije intagen på en plats med rätt säkerhetsnivå

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

och verksamhetsinriktning. Riksdag och regering har vid flera tillfällen
uttalat att anstaltsbeläggningen inte bör överstiga 85 %. Under senare
tid har emellertid stora förändringar skett som har betydelse för hur
stort utrymmet i anstaltsorganisationen behöver vara. Flera anstalter har
genom tillbyggnader blivit större, vilket har ökat möjligheterna till
differentiering av de intagna inom samma anstalt. Vidare pågår ett
utvecklingsarbete med ett databaserat platsplaneringssystem som ger
möjligheter till ett bättre utnyttjande av platserna. Variationer i belägg-
ningen över året är främst beroende av antalet intagna med korta straff-
tider. Denna grupp har sedan år 1991 legat på en väsentligt lägre nivå
än tidigare och kommer sannolikt att minska ytterligare i och med att
försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas fr.o.m. den
1 januari 1997. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att
det extra utrymme som måste finnas i anstaltsorganisationen kan minska
och platserna därmed utnyttjas effektivare, självfallet med bibehållen
säkerhet och hög kvalitet. Den hittillsvarande generella normen för
beläggningen är ett alltför trubbigt instrument för att mäta och säker-
ställa kvalitet - den utgör endast ett kvantitetsmått. Det bör i stället
ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att se till att anstaltsorganisationen
kan svara mot de krav och riktlinjer som riksdagen och regeringen ställt
upp. Det gäller säkerhet, utbildning, behandling och annat verkställig-
hetsinnehåll, närheten till hemorten samt differentiering t.ex. med hän-
syn till ålder, kön, narkotikamissbruk eller psykisk störning. Regeringen
har för avsikt att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de
krav och riktlinjer som skall ligga till grund för utformningen av
anstaltsorganisationen.

7.1.4 Ny lokal organisation

Kriminalvårdsstyrelsens hemställan

Kriminalvårdsstyrelsen har hemställt om att principerna för organisa-
tionen på den lokala nivån inom kriminalvården ändras så att det blir
möjligt att inom samma organisatoriska enhet bedriva verksamhet inom
häkte, anstalt och frivård. Den 1 september 1996 fanns 28 häkten, 67
anstalter och 50 ffivårdsmyndigheter. Många av dessa lokala myndig-
heter, framför allt vissa frivårdsmyndigheter, är mycket små.

Anledningen till Kriminalvårdsstyrelsens framställning är de nya krav
som ställs på organisationen, bl.a. mot bakgrund av försöksverksam-
heten med elektronisk övervakning, den ökande programverksamheten,
behovet av samverkan med andra myndigheter samt behovet av högre
kompetens inom administrationen.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen bör ledning och administration för
häkte, anstalt och frivård inom samma geografiska område samordnas i
lokala kriminalvårdsmyndigheter med gemensam chef, ledningsgrupp
och administration.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

54

Remissinstanserna

Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtat synpunkter på sitt förslag om ny
organisation på den lokala nivån inom kriminalvården från Domstols-
verket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Lands-
tingsförbundet, Justitieombudsmannen och Riksrevisionsverket. Huvud-
delen av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot för-
slaget. Domstolsverket och Justitieombudsmannen anser dock att ett
genomförande av förslaget kräver ändringar inte bara i Kriminalvårds-
verkets instruktion utan även i övriga författningar vari de nuvarande
myndigheterna inom kriminalvården berörs. Även Riksrevisionsverket
ser i princip positivt på förslaget, men anser att underlaget inte är till-
räckligt för beslut. Enligt Riksrevisionsverket bör man först utreda bl.a.
frågan om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och hur en sådan
påverkar rättsväsendet i övrigt samt kopplingen till kriminalvårdens
regionala organisation.

Regeringens bedömning

Enligt regeringens bedömning skulle en samordning av de olika myndig-
hetstypema ge verksamhetsmässiga fördelar både i kriminalvårdens inre
oiganisation och i det externa arbetet. Exempelvis underlättas utbygg-
naden av alternativ till fängelsestraff, utvecklande och bedrivande av
gemensamma motivations- och påverkansprogram och arbetet med att
förbättra frigivningsförberedelsema. Fördelarna består bl.a. i att krimi-
nalvården lokalt kan framträda med en samlad profil i förhållande till
sina samarbetspartners. Resurserna kan dessutom utnyttjas effektivt
genom att de administrativa funktionerna samordnas och förutsättningar-
na för en rationell och heltäckande planering ökar. Regeringen delar
därför Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli möjligt att be-
driva häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom samma myndighet.

Enligt regeringens mening finns det inget som hindrar att kriminal-
vårdsanstalt, häkte eller frivårdsmyndighet endast ingår som delar i en
större myndighet, även om de i ett antal lagar pekas ut som den instans
som har att pröva en fråga. Regeringen anser därför inte att det är
nödvändigt med några lagändringar för den föreslagna organisations-
förändringen. Det räcker att det frarrjgår av förordningen (1990:1018)
med instruktion för Kriminalvård sverket att en lokal kriminalvårdsmyn-
dighet är häkte, kriminalvårdsanstalt och frivårdsmyndighet, i den mån
sådan verksamhet ingår i myndigheten.

Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att, med utgångspunkt i
de krav som regering och riksdag ställer upp bl.a. avseende tillgången
på anstalts- och häktesplatser, utarbeta ett förslag om vilka lokala krimi-
nalvårdsmyndigheter som skall finnas och vilka verksamhetsgrenar som
skall ingå i dem. Regeringen bör kunna fetta de beslut som behövs
under våren 1997.

Enligt regeringens mening har de av Riksrevisionsverket väckta frå-
gorna om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och kopplingen till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

55

kriminalvårdens regionala organisation inte något omedelbart samband
med den planerade organisatoriska integreringen.

7.2 Kriminalvårdens resultat

7.2.1 Frivård

Under den senaste tioårsperioden har medelantalet personer under över-
vakning per dag varierat mellan 11 400 och 12 400, det högsta antalet
avser budgetåret 1994/95. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 har
medelantalet skyddstillsynsdömda per dag ökat med 545 från 7 630 till
8 175. Framför allt har antalet kontraktsvårdsärenden ökat, medan
antalet skyddstillsynsdömda exklusive kontraktsvård och samhällstjänst
har minskat något. Den 1 juli 1996 uppgick antalet skyddstillsynsdömda
till ca 7 930, vilket är en minskning med ca 540 personer sedan den 1
juli 1995.

Regeringen gav den 2 juni 1994 Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att
lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som
pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Krimi-
nalvårdsstyrelsens redovisning i Frivårdsuppdraget, Rapport 1995-05-31
innehåller en kartläggning och en långsiktig inriktning av verksamheten.
Enligt rapporten skall frivårdens programverksamhet vara brottsrelate-
rad, dvs. den skall utgå från den dömdes kriminalitet och syfta till att
minska risken för återfall i brott. I sitt arbete konstaterade styrelsen
vidare att ett antal områden inom frivården behövde vidareutvecklas,
tydliggöras och regleras. Frivårdsprojektet fortsätter därför i en andra
etapp, där även de synpunkter som lämnats av Riksdagens revisorer
(rapport 1994/95:3) och Riksrevisionsverket (RRV 1995:36) i samband
med deras granskning av frivården kommer att beaktas. I arbetet ingår
bl.a. att fastställa en basnivå för innehållet i skyddstillsyn och över-
vakning efter villkorlig frigivning.

Som ett led i arbetet för att öka förtroendet för frivården har regering-
en uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla
former för regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårds-
myndigheter. Av de delrapporter som har lämnats framgår att flera
regionala konferenser kommer att genomföras för utbyte av information
och för att utveckla samverkansformema på samtliga nivåer. Vid kon-
ferenserna kommer bl.a. företrädare för domstolsväsendet, åklagarvä-
sendet och kriminalvården att delta.

Regeringens bedömning

Regeringen har under flera års tid ställt krav på förändringar av frivår-
dens verksamhet i syfte att skapa förutsättningar för en ökad användning
av frivårdspåföljdema. För detta krävs att innehållet i påföljderna görs
mer tydligt och konsekvent. Under de senaste åren har också skett en
ökning av antalet domar på skyddstillsyn med kontraktsvård respektive
samhällstjänst. När det gäller övriga skyddstillsynsdomar är utveck-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

56

lingen däremot negativ. En ökad användning av frivårdspåföljdema
förutsätter att de har ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga
alternativ till fängelse. Det är därför viktigt att kriminalvården fortsätter
arbetet med att effektivisera och utveckla frivårdspåföljdema. Som
Riksdagens revisorer har påpekat (sid. 84) är det därför angeläget att
följa upp och utvärdera resultaten. Utvecklingen av frivården på längre
sikt är dock även beroende av andra faktorer, såsom utformningen av
regelverket. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. Straffsystemkom-
mitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU
1995:91), som har remissbehandlats och nu bereds vidare inom Justitie-
departementet.

7.2.2 Anstalter

Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas fortlöpande. Detta
leder till högre krav på differentiering av de intagna, t.ex. på grund av
missbruk av narkotika eller behov av utbildning eller behandling. Anta-
let platser avsedda för motivations- och påverkansarbete av narkotika-
missbrukare ökade förra budgetåret med 72, till totalt 538 platser. Av
Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att den totala syssel-
sättningsgraden för de intagna ökat från 79 procent budgetåret 1993/94
till 83 procent budgetåret 1994/95. De särskilda brottspreventiva på-
verkansprogrammen har mellan de två budgetåren ökat från 4,8 till 7,7
procent av den totala sysselsättningstiden. För att säkerställa en hög
kvalitet på de olika påverkansprogrammen pågår arbete med att ta fram
krav och råd för kvalitetssäkring av dessa. Med böijan under budgetåret
1997 kommer ett sådant kvalitetssäkringssystem successivt att införas.

För att underlätta förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat
kontaktmannaskap har verksamhetsanpassade arbetstider numera införts
vid samtliga anstalter och häkten. Detta har lett till en kvalitetshöjning
och en effektivare användning av personalen.

Att det inom kriminalvården vistas intagna med psykiska störningar
ställer särskilda krav på verksamheten i anstalterna. I regleringsbrevet
för innevarande budgetår fick därför Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag
att inrätta stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på
grund av personlighetsstörning eller psykisk särart. Av Kriminalvårds-
styrelsens anslagsframställning framgår att det pågår ett planeringsarbete
för att inrätta sådana stödavdelningar med sammanlagt 90 platser. Med
hänsyn till framför allt dessa avdelningars speciella krav på lokalut-
formning krävs enligt Kriminalvårdsstyrelsen att stödplatsema tillskapas
genom tillbyggnad av separata avdelningar. På grund av ett omfattande
byggnadsplaneringsarbete har utbyggnaden av dessa platser kraftigt
försenats.

Det totala antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 473
under budgetåret 1993/94 till 409 under budgetåret 1994/95. Antalet
rymningar från anstalter i säkerhetsklass I och II minskade under sam-
ma tid från 103 till 93. Rymning direkt från anstalt i säkerhetsklass I
har inte inträffat sedan år 1991. Antalet misskötta permissioner genom

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

14 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 2

uteblivande minskade från 615 budgetåret 1993/94 till 527 budgetåret
1994/95 trots att antalet permissioner ökade kraftigt under samma pe-
riod. Under den senaste tioårsperioden har andelen misskötta permis-
sioner minskat från 3,3 procent budgetåret 1985/86 till 0,9 procent
budgetåret 1994/95.

En viktig uppgift för kriminalvården är att hålla anstalterna fria från
narkotika och stora insatser har också gjorts på detta område. Det är
enligt Kriminalvårdsstyrelsen svårt att ge en samlad bild av problemen
på narkotikaområdet. Kriminalvårdsstyrelsen har därför påbörjat ett pro-
jekt, vars mål är att bl.a. få fram ett säkrare underlag för en helhets-
bedömning av narkotikasituationen inom den slutna kriminalvården.

Regeringens bedömning

Det är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar
återfall i brott och att satsningarna på att utveckla verkställighetsinnehål-
let fortsätter. Att kontaktmannaskap och verksamhetsanpassade arbets-
tider nu har införts skapar bättre möjligheter till ett aktivt påverkans-
arbete och leder också till ökad säkerhet. Arbetet med att följa upp och
utvärdera behandlingen och de olika påverkansprogrammen är en förut-
sättning för att kriminalvården skall kunna mäta och bedöma omfatt-
ningen av och effektiviteten i verksamheten. Regeringen ser det som
angeläget att fortsätta detta arbete.

Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatredovisning framgår att kriminal-
vården haft svårt att tillgodose de speciella behov som psykiskt störda
intagna har. Det är därför angeläget att kriminalvården nu vidtar de
åtgärder som behövs för att stödavdelningar för intagna med psykiska
störningar skall kunna tas i bruk så snart som möjligt.

Det är positivt att antalet rymningar direkt från anstalt, liksom antalet
misskötta permissioner genom uteblivande, fortsätter att minska. Rege-
ringen är vidare positiv till det arbete som kriminalvården har inlett för
att bättre kunna bedöma narkotikaproblemens omfattning och för att
kunna följa upp de åtgärder som vidtas. Sådan kunskap är en förutsätt-
ning för att kriminalvården skall kunna förbättra metoderna för att
komma till rätta med narkotikaproblemen.

7.2.3 Häkten

Under senare tid har nya häkten tagits i bruk med bättre förutsättningar
för en human häktesverksamhet. Vid andra häkten har det genom om-
byggnad skapats utökade gemensamhetsutrymmen. Genom införande av
kontaktmannaskap och en verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning
har aktiviteterna för de häktade, även för dem med restriktioner, kunnat
utvecklas och utökas.

Mellan budgetåret 1993/94 och år 1995 har antalet personer med
lagakraftvunna domar som avvaktar placering i anstalt minskat från i
genomsnitt omkring 180 till ca 90. Även genomsnittssiffran for antalet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

58

forvarstagna enligt utlänningslagen har under samma period gått ned,
från omkring 95 till omkring 35.

Regeringens bedömning

Regeringen ser positivt på de förändringar av verksamheten vid häktena
som pågår, men konstaterar samtidigt att det krävs ytterligare åtgärder
för att häktesverksamheten skall få en tillfredsställande utformning (se
avsnitt 7.1.2).

Det är också positivt att antalet personer med lagakraftvunna domar
och antalet forvarstagna enligt utlänningslagen har minskat på häktena.
Regeringen anser att det är en angelägen uppgift att verka för att så få
som möjligt ur dessa kategorier vistas på häktena. Regeringen har för
avsikt att återkomma till bl.a. frågan om placering av forvarstagna
enligt utlänningslagen i en särskild proposition om migrationspolitiken.

7.2.4 Beläggningsfrågor

Under åren 1994 och 1995 var medelbeläggningen vid kriminalvårds-
anstaltema omkring 4 350 intagna, vilket motsvarar ca 87 procent i
beläggningsnivå. Under det första halvåret 1996 har dock beläggningen
minskat med ca fem procent jämfört med samma tid år 1995.

Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av 1980-talet ökat
årligen fram till budgetåret 1993/94, från drygt 800 till närmare 1 380,
för att därefter minska till drygt 1 200 under år 1995. Närmare tre
fjärdedelar av beläggningsminskningen gällde personer med lagakraft-
vunna domar och forvarstagna enligt utlänningslagen. Medelbelägg-
ningen låg under år 1995 omkring 82 procent.

Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att antalet meddelade fängelsedo-
mar har minskat från drygt 16 200 år 1993 till omkring 15 200 år 1994
och drygt 14 700 år 1995. Det minskade antalet fängelsedomar kommer
enligt styrelsen att med viss tidsförskjutning påverka beläggningen vid
anstalterna. Styrelsen anser dock att den långsiktiga beläggningsutveck-
lingen vid anstalter och häkten är svårbedömd. Kriminalvårdsstyrelsen
utgår emellertid från att beläggningsnivån under den närmaste tiden
kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995.

Regeringens bedömning

Genom utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervak-
ning fr.o.m. den 1 januari 1997 bedöms behovet av platser vid de öpp-
na anstalterna komma att minska med omkring 400. Motsvarande antal
platser beräknas kunna avvecklas under år 1997.

Antalet fängelsedomar har minskat under åren 1994 och 1995. Minsk-
ningen har fortsatt under första halvåret 1996. Nedgången kan dock
vara tillfällig. En prognos för den fortsatta beläggningsutvecklingen vid
anstalter och häkten skulle därför bli mycket osäker. Regeringen ser

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

59

inte skäl att göra någon annan bedömning än Kriminalvårdsstyrelsen om Prop. 1996/97:1
att beläggningsnivån under den närmaste tiden kommer att vara oför- Utgiftsområde 4
ändrad eller något lägre än under år 1995.

7.3 Anslag

D 1. Kriminalvården

1994/95Utgift

1995/96 Anslag

1997

1998

1999

Förslag

Beräknat

Beräknat

3 770 349™

6 151 6532)

3 837 161

3 809 859

3 946 466

Anslagssparande

Utgiftsprognos

därav 1996

575 657

5 635 0022)

3 916 6002)

1 Beloppen anges i tusental kr

2 Anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen, E 2. Kriminalvården och E 3. Utlandstransporter

Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid Kriminalvårds-
styrelsen, regionmyndighetema, kriminalvårdsanstaltema och häktena,
verksamheten inom frivården samt Transporttjänstens verksamhet till
den del denna inte avser utlandstransporter. Från anslaget betalas även
kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksamhet och ersättning åt
ledamöter m.fl. i övervakningsnämndema.

Kriminalvårdens anslagssparande uppgick vid förra budgetårets ut-
gång till 575 miljoner kronor, varav 328 miljoner kronor hänför sig till
budgetåret 1994/95. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen
under innevarande budgetår att kriminalvården kommer att spara ytterli-
gare ca 450 miljoner kronor. Kriminalvårdsstyrelsen förklarar anslags-
sparandet i huvudsak med en lägre beläggning än förväntad, senare-
läggning eller avstående från planerad anstalts- och häktesutbyggnad,
effektivare utnyttjande av personalresurserna samt färre antal vistelser i
behandlingshem.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende kriminalvården.

60

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Övergripande mål

Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas på ett humant
och säkert sätt. Kriminalvården skall bedriva ett aktivt arbete för
att påverka den dömde att inte återfalla i brott.

Resurser 1997

Ramanslag 3 837 161 tkr

Arbetsdriftens avgiftsinkomster beräknas till 180 000 tkr

Beläggningsnivån har fr.o.m. hösten 1994 legat under den prognosti-
serade. Med anledning av detta har viss planerad anstalts- och häktesut-
byggnad inte behövts genomföras. För närvarande råder i princip balans
mellan platstillgång och klienttillströmning. Till följd av den lägre be-
läggningsnivån och den planerade utvidgningen av försöksverksamheten
med elektronisk övervakning räknar Kriminalvårdsstyrelsen med att
successivt kunna avveckla ca 600 anstaltsplatser under år 1997. Som
framgår av avsnitt 7.1.3 finns det också förutsättningar för att utnyttja
platserna effektivare. De planerade organisationsförändringarna inom
kriminalvården kommer att medföra effektiviseringar och rationalise-
ringar av verksamheten. Inräknat det förväntade anslagssparandet för
innevarande budgetår (450 miljoner kronor) kommer det ackumulerade
anslagssparandet att uppgå till i storleksordningen en miljard kronor.
Anslagssparandet kommer för budgetåret 1997 att tillföras anslaget Dl.
Kriminalvården. De förklaringar som Kriminalvårdsstyrelsen har lämnat
till anslagssparandet framstår enligt regeringen som rimliga. Anslags-
sparandet visar således att det redan i dag finns ett utrymme för be-
sparingar.

Med hänsyn till de angivna förändringarna inom kriminalvården,
beläggningsutvecklingen och anslagssparandet bör enligt regeringens
mening besparingskravet for budgetåret 1997 bestämmas till 287 miljo-
ner kronor. Anslaget har beräknats med beaktande härav. Vidare kom-
mer 330 miljoner kronor av kriminalvårdens anslagssparande att dras
in. Av dessa kommer ca 130 miljoner kronor att användas för att fi-
nansiera överskridanden på förslagsanslagen B6. Utlänningsärenden och
Fl. Rättshjälpskostnader för innevarande budgetår. Indragningen av
resterande 200 miljoner kronor ingår som en del i finansieringen av
vissa sysselsättningspolitiska åtgärder.

De medel, motsvarande 130 miljoner kronor, som avser utlandstrans-
porter inom Statens invandrarverks ansvarsområde överförs till utgifts-
område 8. Invandrare och flyktingar. Kriminalvården kommer dock tills
vidare att ombesöija även sådana transporter, varför styrelsen föreslås
få dispositionsrätt till dessa medel.

61

Regeringen föreslår att samtliga medel till kriminalvårdens verksam-
het tilldelas via ett anslag.

Kriminalvården kommer preliminärt att år 1998 åläggas ytterligare
besparingskrav med 136 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999
beräknas utgifterna uppgå till 3 809 859 000 kronor respektive
3 946 466 000 kronor.

I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som lämnats
i avsnitt 7.2.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

62

8 Kronofogdemyndigheterna

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

- Kvaliteten i indrivningsarbetet skall förbättras.

- Handiäggningstidema i den exekutiva fastig hetsförsälj ningen
skall förkortas.

- Bärkraftiga regioner skall skapas inom exekutionsväsendet.

Inom exekutionsväsendet finns det i dag 24 kronofogdemyndigheter
med verksamhet på ca 95 orter. Riksskatteverket (RSV) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbal-
ken och andra frågor inom kronofogdemyndigheternas verksamhets-
område.

Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är
att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk
som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet
skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheter-
na skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande
åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som
kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ord-
ning.

8.1  Förändring och utveckling

8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet

Under de första åren på 1990-talet utsattes kronofogdemyndigheternas
verksamhet för stora påfrestningar till följd av den kraftiga ökningen av
antalet mål och ärenden inom alla delar av verksamheten. Särskilda svå-
righeter uppstod till följd av att denna ökning sammanföll i tiden med
att kronofogdemyndigheterna övertog ansvaret för den summariska
processen från tingsrätterna den 1 januari 1992. Det första året var an-
talet mål om betalningsföreläggande och handräckning 40 procent större
än det antal som hade legat till grund för bemanningsberäkningar m.m.
för det nya förfarandet.

Även om verksamheten tack vare rationaliseringsåtgärder och vissa
resurstillskott har kunnat bedrivas på ett i huvudsak tillfredsställande
sätt, trots de stora volymökningarna, har det varit ofrånkomligt att det
inom vissa områden funnits svårigheter att upprätthålla önskvärd kva-
litet (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40). Det gäller naturligtvis
främst sådana områden där det finns förhållandevis stort utrymme för
att anpassa insatserna efter rådande förhållanden, vilket bl.a. gäller ut-
redningar i indrivningsverksamheten. Trots att målmängden ökade även
här var det indrivningsverksamheten som fick avstå resurser för att man
skulle klara av de akuta problemen främst på den summariska proces-
sens område.

Under de två senaste verksamhetsåren har mål- och ärendemängden
inom flera av verksamhetsgrenarna stagnerat och även minskat. Tydli-

gast är minskningen vad gäller den summariska processen. I det läget
måste det, som regeringen redan tidigare har framhållit, vara en priori-
terad uppgift att genom återföring av resurser skapa förutsättningar for
att återställa och förbättra kvaliteten i indrivningsarbetet. Enligt rege-
ringens bedömning är detta dock inte tillräckligt. Det krävs också åt-
gärder för att bättre ta till vara och utveckla kompetensen hos perso-
nalen. Det var mot den bakgrunden som regeringen i de myndighets-
specifika direktiven uppdrog åt RSV att utreda förutsättningarna för en
indelning av indrivningsverksamheten utifrån gäldenärskategoriema pri-
vatpersoner respektive näringsidkare. Regeringen ser med tillfredsstäl-
lelse på att RSV, enligt den redovisning som lämnats i den fördjupade
anslagsframställningen, ser möjligheter till stora förbättringar genom en
sådan indelning och avser att genomföra denna inom den närmaste
tiden.

8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning

Inom vissa områden ligger mål- och ärendemängden fortfarande klart
över vad som gällde före det tidiga 1990-talets snabba ökning. Balanser-
na av mål och ärenden är stora inte minst vad gäller exekutiv försälj-
ning av fastigheter m.m. Inom detta område är det enligt regeringens
mening mycket angeläget att på olika sätt öka genomströmningen.
Långa handläggningstider leder till ökade räntefordringar och därmed
större risk för att borgenärerna inte kan tillgodoses och för att gäldenä-
rema även efter genomförd exekutiv försäljning belastas med en rest-
skuld som är hänförlig till fastigheten. Flera åtgärder har också vidtagits
för att förkorta handiäggningstidema. Utöver omfördelning av resurser
kan nämnas att RSV infört datorstöd för den exekutiva fastighetsförsälj-
ningen. Arbete pågår med att vidareutveckla detta stöd. Vidare har
statsmakterna beslutat om ändringar i utsökningsbalkens regler om
exekutiv fastighetsförsäljning som ger kronofogdemyndigheterna möjlig-
het att i större utsträckning än tidigare välja underhandsförsäljning i
stället för auktion (jfr prop. 1993/94:191, bet. 1993/94:LU30, rskr.
1993/94:350, SFS 1994:444). Ytterligare förslag som syftar till att ra-
tionalisera arbetet med exekutiv fastighetsförsäljning bereds för närva-
rande inom regeringskansliet.

8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna

Redan när den nuvarande organisationen för exekutionsväsendet inför-
des den 1 juli 1988 stod det klart att anknytningen till länsindelningen,
trots att den innebar ett stort framsteg jämförd med den dittillsvarande
organisationen med 81 distrikt, inte var en i alla avseenden bra lösning.

Många av myndigheterna är även i den länsanknutna organisationen så
små att de inte ger tillräckligt underlag för att handha olika interna stöd-
funktioner på ett kostnadseffektivt sätt. De mindre myndigheterna har
också svårt att bygga upp och vidmakthålla tillräcklig kompetens för
vissa operativa funktioner där kravet på specialistkunnande är stort men

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

arbetsvolymema små i förhållande till myndigheternas huvudsakliga
uppgift - indrivningsarbetet. Vad gäller de interna stödfunktionerna har
kompetenskraven ökat, bl.a. beroende på ett större behov av anpassning
till ny teknik m.m. (administrativ utveckling) och skärpta krav på upp-
följning och analys av verksamheten.

Samverkansmodellen

Det är sådana ökade krav, liksom nödvändigheten att bevara och även
utveckla sakverksamheten trots krav på besparingar, som har tvingat
fram nya lösningar. Genom beslut av RSV genomfördes fr.o.m. den 1
juli 1994 s.k. ordnad samverkan. Landets kronofogdemyndigheter grup-
perades i åtta samverkansområden. I vart och ett av dessa utsågs en av
myndigheterna till samordningsmyndighet. Till denna koncentrerades
för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss kom-
petens för de smala operativa funktionerna.

Samverkansmodellen har otvivelaktigt gett vissa fördelar från bl.a.
kompetens- och stymingssynpunkt. En avgörande svaghet med modellen
är emellertid att cheferna för samordningsmyndigheterna inte har sam-
ma befogenheter i det eller de andra län som ingår i området som de
har i sitt eget län. Detta medför att samordningen inom området blir
resurskrävande och återverkar också negativt på RSV:s styrning av
verksamheten.

RSV.s förslag

Mot bakgrund av de svagheter hos samverkansmodellen som konstate-
rats redovisade RSV på regeringens uppdrag i sin anslagsframställning -
ett förslag till ny organisation med färre myndigheter. Förslaget innebar
att vart och ett av samverkansområdena skulle bilda en kronofogdemyn-
dighet fr.o.m. den 1 januari 1997. Sätesorter för de nya myndigheterna
skulle enligt förslaget vara de orter som i dag är sätesorter för samord-
ningsmyndigheterna .

Regeringens bedömning och förslag

Regeringen delar uppfattningen att det bör bildas större och färre myn-
digheter, och anser i likhet med RSV att indelningen i samverkansom-
råden i huvudsak bör följas. Förutsättningarna påverkas emellertid av
den förändring som nyligen har beslutats vad gäller länsindelningen.
Genom bildandet av Skåne län skapas en bärkraftig region i Södra
Sverige utan att man behöver frångå länsindelningen. Regionen bör
således omfatta Skåne län. Vidare gäller att det pågår ett utrednings-
arbete om ett västsvenskt län (jfr bl.a. dir. 1996:11).

Det som nu har sagts innebär att vissa justeringar i RSV:s förslag blir
nödvändiga. Jämfört med indelningen i samverkansområden medför
ändringarna framför allt den fördelen att storleksspannet mellan regio-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

65

nema blir mindre än mellan dessa områden. Som tidigare nämnts har
redan i samverkansmodellen gemensamma administrativa resurser förts
till samordningsmyndigheten. Inte minst av hänsyn till personalen bör
enligt regeringens mening så långt det är möjligt samordningsmyndig-
heternas centralorter göras till sätesorter för de nya myndigheterna.

Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1997 för
Norrbottens och Västerbottens län bildas en myndighet med Umeå som
sätesort, för Gävleborgs, Västemorrlands och Jämtlands län en myndig-
het med Härnösand som sätesort, för Värmlands, Örebro och Dalarnas
län en myndighet med Falun som sätesort, för Stockholms och Gotlands
län en myndighet med Stockholm som sätesort, för Uppsala, Söderman-
lands och Västmanlands län en myndighet med Eskilstuna som sätesort,
för Östergötlands och Jönköpings län en myndighet med Jönköping som
sätesort, för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs
län en myndighet där åtminstone tills vidare Göteboig skall vara säte-
sort, för Kronobergs, Kalmar och Blekinge län en myndighet med
Kalmar som sätesort samt för Skåne län en myndighet med Malmö som
sätesort.

I det pågående utredningsarbetet ingår att utarbeta ett underlag om lo-
kaliseringen av regional offentlig förvaltning i ett nytt västsvenskt län
(dir. 1996:59). Det finns därför inte förutsättningar för att nu ta slut-
giltig ställning beträffande sätesorten för den nya myndigheten i Väst-
sverige. Det kan vidare bli aktuellt med vissa justeringar i dennas verk-
samhetsområde längre fram beroende på vilket län vissa kommuner i
gränsområdena förs till. Med den lösning som föreslås i fråga om sätes-
orter, och med tanke på att den operativa verksamhet som bedrivs på ca
95 orter inte berörs av sammanslagningen, gör regeringen bedömningen
att konsekvenserna av denna vad gäller personalens tjänstgöringsorter
blir mycket små.

Författningsreglering

I dag överklagas kronofogdemyndighetens beslut till en tingsrätt i vaije
län, nämligen tingsrätten på kronofogdemyndighetens sätesort. Med
hänsyn till bl.a. resursfördelningen mellan tingsrätterna är det önskvärt
att behålla i huvudsak nuvarande fördelning av överklagandena. Det
kräver emellertid ändringar i författningsregleringen. För att inte tyngas
av en omfattande uppräkning bör den nuvarande bestämmelsen om
överklagande i 18 kap. 1 § utsökningsbalken, som alltså utpekar tings-
rätten på sätesorten som behörig, ändras till ett bemyndigande för rege-
ringen att föreskriva vilka tingsrätter inom kronofogdemyndighetens
verksamhetsområde, dvs. regionen, som är behöriga. Med stöd av be-
myndigandet kommer regeringen att ge sådana föreskrifter att den fak-
tiska fördelningen av överklagandena ändras så litet som möjligt jämfört
med dagens ordning.

Genomförandet av den nya organisationen kräver även i övrigt änd-
ringar i ett antal lagar. Det gäller först och främst ytterligare några
bestämmelser i utsökningsbalken, där bl.a. beträffande en viss kategori

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

66

av mål Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anges som ensam
behörig. Även bestämmelserna i utsökningsregisterlagen (1986:617) om
bl.a. terminalåtkomst till registren måste ändras, liksom bestämmelsen i
7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) om tillsynsmyndighet i konkurs.
I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapens
konkurrens- och statsstödsregler finns också en bestämmelse som ut-
pekar Kronofogdemyndigheten i Stockholms län som ensam behörig.

Inom Finansdepartementet har utarbetats förslag till ändringar i de nu
nämnda lagarna. Förslagen har utformats efter samråd med RSV. Vad
gäller förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen har yttrande
inhämtats från Datainspektionen, som inte haft något att erinra mot för-
slaget.

Lagändringarna är av sådant slag att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Förslagen har därför inte lagrådsbehandlats.

Ytterligare ett antal lagar innehåller bestämmelser där det talas om
”kronofogdemyndigheten i det län” eller liknande. Även dessa bestäm-
melser bör på sikt ändras så att de bättre avspeglar den nya organisatio-
nen. Detta bör emellertid kunna anstå till någon tid efter ikraftträdandet
av den nya organisationen. För vaije län kommer det ju även fortsätt-
ningsvis att finnas en kronofogdemyndighet som är behörig, låt vara att
dess verksamhetsområde även omfattar ett eller flera andra län. Med
hänsyn till detta och till intresset av att inte redovisa omfattande författ-
ningsförslag i budgetpropositionen avser regeringen att i stället lägga
fram förslag till resterande lagändringar så att de kan behandlas av
riksdagen tidigt under 1997.

8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat

8.2.1 Resultatredovisningen

Verksamhetsgrenen indrivning, exklusive fastighetsförsäljning, svarar
för mer än 70 procent av den totala resursåtgången, summarisk process
och fastighetsförsäljning för vardera ca 10 procent, konkurstillsyn för
knappt 4 procent och skuldsanering för drygt 2 procent. Den förebyg-
gande verksamheten svarar för ca 0,5 procent. År 1995 har resursinsat-
sen uttryckt som andel av de totala resurserna ökat jämfört med 1994
vad gäller indrivning men minskat på alla andra områden utom förebyg-
gande verksamhet, där insatsen är oförändrad. Beträffande skuldsane-
ring kan någon jämförelse inte göras, eftersom den arbetsuppgiften till-
kom den 1 juli 1994.

Av RSV:s årsredovisning framgår att kronofogdemyndigheternas före-
byggande verksamhet 1994/95 har nått ut till ca 44 000 gymnasieelever,
vilket innebär att man nått gymnasieskolans avgångsklasser i ungefär
samma utsträckning som 1993/94. Därutöver har drygt 18 000 personer
i andra kategorier informerats. Andelen nya gäldenärer som är under 25
år kan enligt RSV ses som ett mått på effekten av den förebyggande
verksamheten. Denna andel har sedan 1991 minskat med närmare 2
procentenheter. Från 1994 till 1995 var andelen i stort sett oförändrad.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

67

Handiäggningstidema för mål om betalningsföreläggande och hand-
räckning har successivt förkortats sedan starten 1992 och mot slutet av
perioden har balanserna av äldre mål minskat påtagligt. Andelen mål
där föreläggande eller begäran om komplettering utfärdats inom fem
arbetsdagar har ökat från 50 procent 1993 till 89 procent 1995. Under
samma tid har andelen mål med total handläggningstid understigande tre
månader ökat från 60 till 78 procent. Andelen inneliggande mål för
vilka handläggningstiden överstiger 12 månader har minskat från 3,2 till

1,3 procent.

De verksamhetsmål för indrivningen som anges i regleringsbrevet
hänför sig dels till utredningstiden, dels till kvaliteten i utredningarna.
RSV har i sina riktlinjer för verksamheten dessutom ställt upp mål be-
träffande utvecklingen av det indrivna beloppet. Med utgångspunkt i
sammantaget indrivet belopp i allmänna och enskilda mål har produkti-
viteten ökat med ca 20 procent 1994/95, jämfört med 1993/94. I resul-
tatredovisningen konstaterar dock verket att många externa faktorer på-
verkar det indrivna beloppet. Vad gäller utredningstiderna återstod vid
utgången av 1994/95 ännu mycket att göra för att nå målet att utred-
ningstiden skall vara högst tre månader i enskilda mål med begränsad
tillgångsundersökning och allmänna mål där insatserna begränsats på
motsvarande sätt. Några uttalanden om kvalitetsförändringar görs inte.
Det totala indrivna beloppet har minskat år 1995 jämfört med 1994.
Den största minskningen svarar de allmänna målen för, där också det
belopp som lämnats för indrivning har sjunkit. Vad gäller de allmänna
målen är dock att märka att det indrivna beloppet år 1994 var excep-
tionellt stort på grund av de fördröjningar i överlämnandet för indriv-
ning som inträffade år 1993 som en följd av tekniska problem i sam-
band med införandet av ett nytt avgiftssystem vid försenade skattein-
betalningar.

Antalet ärenden om exekutiv fastighetsförsäljning fyrdubblades under
tiden 1989 - 1993 och ligger fortfarande på en hög nivå jämfört med
1980-talet. Antalet genomförda försäljningar har de senaste åren ökat
kraftigt men de genomsnittliga handiäggningstidema är fortfarande
mycket långa.

Under 1995 minskade den utgående balansen av oavslutade konkurs-
tillsynsärenden för andra året i rad. År 1994 minskade antalet för första
gången sedan 1987. Även antalet nya konkurser minskade, för tredje
året i rad, men är fortfarande ungefär dubbelt så stort som i mitten av
1980-talet. Andelen avslutade konkurser där förvaltaren gjort anmälan
om brottsmisstanke var oförändrad sedan den första mätperioden, andra
kvartalet 1993.

En klar majoritet av kronofogdemyndigheternas skuldsaneringsförslag
har under 1994/95 inte godtagits av borgenärerna utan fått överlämnas
till tingsrätterna. Dessa har dock i flertalet fall följt kronofogdemyndig-
hetens förslag. Sammanlagt har 80 procent av förslagen lett till frivillig
eller tvingande skuldsanering.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

68

8.2.2 Regeringens bedömning

Regeringen bedömer resultatet av verksamheten som helhet som till-
fredsställande. Som RSV framhållit är det svårt att dra slutsatser om
myndigheternas arbete av utvecklingen av det indrivna beloppet, efter-
som detta påverkas starkt av ett antal externa faktorer. Vad gäller all-
männa mål torde en jämförelse av beloppet 1995 med genomsnittet for
1993 och 1994 ge en riktigare uppfattning om utvecklingen än en jäm-
förelse med enbart 1994.

Med hänsyn till bl.a. de senaste årens förändringar i mål- och ärende-
tillströmning inom olika verksamhetsgrenar, och den överföring av re-
surser mellan verksamhetsgrenarna som detta föranlett, är utvecklingen
av styckkostnader och produktivitet för enskilda grenar av verksamheten
svårbedömd.

I årsredovisningen sägs att det av RSV uppställda målet vad gäller
antalet handlagda mål om betalningsföreläggande och handräckning per
handläggare inte har uppnåtts. Det som åsyftas är att RSV i sina rikt-
linjer för verksamheten har uttalat att myndigheterna bör inrikta verk-
samheten mot en produktivitet av 4 000 mål per handläggare och år,
något som inte uppnåtts som riksgenomsnitt. Formuleringen är inte helt
entydig vad gäller karaktären hos det uttalade målet och enligt vad re-
geringen inhämtat har man vid RSV varit medveten om att målet i vart
fall på kort sikt inte skulle kunna uppnås. Regeringen kommer i reg-
leringsbrevet att precisera kraven på återrapportering vad gäller pro-
duktivitetsutvecklingen .

Som redan framgått ser regeringen det fortfarande som en särskilt an-
gelägen uppgift att nu, när mängden inkomna mål och ärenden stabili-
serats eller minskat inom flera områden, återföra de resurser till indriv-
ningsverksamheten som tillfälligt disponerats för andra ändamål. Inrikt-
ningen bör vara att bl.a. på detta sätt under 1997 uppnå verksamhetsmå-
let vad gäller handläggningstider i indrivningsverksamheten, samtidigt
som kvaliteten i utredningarna förbättras. Regeringen ser det vidare som
mycket angeläget att få ned handiäggningstidema i den exekutiva fästig-
hetsförsäljningen. Balanserna är också stora på konkurstillsynens områ-
de. Tillsynsmyndigheterna har bl.a. till uppgift att verka för att avveck-
lingen inte fördröjs i onödan. Möjligheterna att i praktiken påverka
handiäggningstidema är emellertid starkt begränsade.

Vad gäller betalningsföreläggande och handräckning är svårigheterna
att få svarandena delgivna det största problemet. En viktig uppgift bör
därför nu vara att minska antalet fall där delgivningen misslyckas eller
drar ut mycket långt på tiden. Flera lagstiftningsåtgärder har på senare
tid vidtagits för att effektivisera delgivningen. Enligt regeringens be-
dömning bör främst överflyttningen av ansvaret för kostnaderna för
stämningsmannadelgivning till kronofogdemyndigheterna ge bättre förut-
sättningar för en effektiv delgivningsverksamhet inom den summariska
processen.

I enlighet med regeringens uppdrag redovisade RSV i den fördjupade
anslagsframställningen ett förslag till uppföljningssystem för kronofog-
demyndigheterna. Den redovisning som lämnades tog till stora delar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

69

sikte på tekniska lösningar och presentationsmöjligheter för uppfölj-
ningsdata på olika nivåer i oiganisationen. Vad gäller val av, systematik
i och närmare definition av resultatmått, förslag till verksamhetsmål och
övergripande mål för verksamheten m.m. var avsikten att arbetet skulle
fortsätta med inriktningen att ett i organisationen väl förankrat förslag
skulle kunna läggas fram under hösten. Behovet av fortsatt beredning
gäller i första hand verksamhetsmålen och de resultatmått som skall
bilda utgångspunkt för dessa.

Det fortsatta arbetet med uppföljningssystem måste enligt regeringens
mening bl.a. innefatta utveckling av kvalitetsmål. Detta gäller särskilt
med tanke på att det i kronofogdemyndigheternas verksamhet, som
tidigare har berörts, finns områden där utrymmet för att anpassa in-
satserna till det rådande arbetsläget är betydande, medan motsatsen
gäller på vissa andra områden.

Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot
RSV:s årsredovisning avseende exekutionsväsendet.

Vidare kan regeringen i dag konstatera att de villkor vad gäller mål-
och ärendevolymer som ställts upp för de besparingar som beslutades
med anledning av 1995 års budgetproposition hittills har uppfyllts.
Besparingskravet på tre procent för vart och ett av åren 1997 och 1998
bör således fortfarande gälla.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

8.3 Anslag

E 1. Kronofogdemyndigheterna

1994/95

Utgift

1 153 3641

Anslagssparande

128 454

1995/96

Anslag

2 004 551

Utgiftsprognos

1 895 000

därav 1996

1 327 000

1997

Förslag

1 298 135

1998

Beräknat

1 296 386

1999

Beräknat

1 336 884

1 Beloppen anges i tusental kr. I beloppen ingår medel som t. o. m. 1995/96 anvisats på
förslagsanslaget Förrättningskostnader m.m.

Över anslaget finansieras all verksamhet som bedrivs av kronofogde-
myndigheterna, liksom även det teknikstöd för verksamheten som till-
handahålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten
DataService vid RSV.

Visst utvecklingsarbete på det tekniska området finansieras dock över
anslaget till RSV, liksom verkets uppgifter som central förvaltnings-
myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde (utgifts-
område 3, A 1. Riksskatteverket).

Under budgetåren 1993/94 och 1994/95 byggdes ett anslagssparande
upp som vid bokslutstillfället den 30 juni 1995 uppgick till drygt 128
miljoner kronor. RSV:s senaste prognos tyder på att anslagssparandet
vid utgången av år 1996 kommer att uppgå till ca 189 miljoner kronor.

70

De främsta orsakerna till att det uppkommit ett inte obetydligt an-
slagssparande är enligt RSV ett ökat allmänt kostnadsmedvetande och
inledningsvis små investeringar, framgångsrik prispress i RSV Data-
Service verksamhet, vissa eftersläpningar i rekryteringen av personal
och ränta på det redan positiva saldot. Regeringen gör inte någon annan
bedömning. Tillgängligt underlag ger dock inte möjlighet att närmare
bedöma hur mycket var och en av dessa faktorer har bidragit till an-
slagssparandet.

Regeringen har i juni 1995 i enlighet med ett förslag från RSV be-
slutat om indragning av ca 25 miljoner kronor på anslaget. I den syssel-
sättningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen re-
dovisat en planerad ytterligare indragning av anslagsmedel inom bl.a.
Finansdepartementets område för att finansiera vissa sysselsättnings-
skapande åtgärder. Det finns for närvarande inte tillräckligt underlag för
att bedöma hur stor del av indragningen som bör falla på anslaget till
kronofogdemyndigheterna.

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Övergripande mål

Det övergripande målet ligger fest.

Resurser 1997

Ramanslag 1 298 135 tkr

Anslaget för 1997 har beräknats på följande sätt.

Anslagsbasen för innevarande budgetår på tolvmånadersbasis har på
grund av det beslutade effektiviseringskravet minskats med 3 procent
eller 34,6 miljoner kronor. Vidare har återstoden av ett tidigare anvisat
tillfälligt resurstillskott dragits bort (10 miljoner kronor). Till anslaget
har förts dels vissa medel för indrivning av avgifter till brottsofferfon-
den som kronofogdemyndigheterna tidigare disponerat under anslaget
till kriminalvården, dels medel som tidigare anvisades på sjunde huvud-
titelns förslagsanslag A 4. Förrättningskostnader och dels medel mot-
svarande kronofogdemyndigheternas förbrukning budgetåret 1994/95 på
andra huvudtitelns förslagsanslag F 6. Diverse kostnader för rättsväsen-
det.

För 1998 har anslaget beräknats till 1 296,4 miljoner kronor och för
1999 har det beräknats till 1 336,9 miljoner kronor.

71

9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet

9.1 Anslag

F 1. Brottsförebyggande rådet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

22 894 ”

Anslagssparande

10 577

1995/96

Anslag

37 708

Utgiftsprognos

48 300

därav 1996

36 800

1997

Förslag

25 355

1998

Beräknat

26 024

1999

Beräknat

26 817

1 Beloppen anges i tusental kr

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under
regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande
insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forsk-
ning och information inom det kriminalpolitiska området och därigenom
bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet i sam-
hället. Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till rege-
ringen för åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet,
utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande
arbete.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att BRÅ har
byggt upp ett stort anslagssparande. Det sammanlagda anslagssparandet
vid slutet av budgetåret uppgick till ca 10,6 miljoner kronor. Prognosen
för anslagsbelastningen under innevarande budgetår pekar på att BRÅ
kommer att förbruka anslagssparandet.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för BRÅ ligger fast.

Resurser 1997

Ramanslag 25 355 tkr

Regeringen har den 10 juni 1996 fettat beslut om ett nationellt brotts-
förebyggande program. Som ett led i genomförandet av programmet
skall på sikt BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande
arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare. BRÅ skall prioritera upp-
gifter med inriktning på att främja lokalt arbete. BRÅ skall bl.a. ut-
veckla former för att, i samverkan med andra, stimulera det lokala
brottsförebyggande arbetet samt verka för att lokal brottsförebyggande

72

verksamhet organiseras på ett lämpligt sätt. Vidare skall BRÅ bistå med
information om brottsförebyggande arbete och verka för att behovet av
kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett
stort behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av
olika brottsförebyggande projekt.

För att BRÅ skall kunna möta kravet på ett utvecklat stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete är det nödvändigt att det görs vissa ompriori-
teringar och förändringar av verksamhetens inriktning. Sådana föränd-
ringar övervägs därför inom Justitiedepartementet i samband med en
översyn av rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet. För-
ändringarna beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild
kommitté har tillsatts för att t.o.m. år 1997 verka för genomförandet av
intentionerna i det nationella brottsförebyggande programmet.

Det huvudsakliga syftet med översynen är dock att överväga hur forsk-
nings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organi-
serad i framtiden. I arbetet ingår att ta ställning till om de samlade
resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet
kan utnyttjas på ett bättre sätt. Till detta hör bl.a. att bedöma om en
sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som
bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet, skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda
till ett effektivare resursutnyttjande. I arbetet ligger också att ta ställning
till frågor om den framtida forskningen rörande ekonomisk brottslighet,
varvid i underlaget ingår ett betänkande som nyligen lagts fram av
Utredningen om ekobrottsforskning (SOU 1996:84).

BRA. s resultat

Tyngdpunkten i BRÅ:s verksamhet har under budgetåret 1994/95 legat
på områdena brottsprevention och officiell statistik för rättsväsendet.
Resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet har främst kon-
centrerats till regeringsuppdraget avseende utarbetande av underlag för
det nationella brottsförebyggande programmet.

Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att
verksamheten blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över fler områ-
den. Exempel på områden som BRÅ arbetar med är brottslighetens
nivå, struktur och utveckling, rättsmedvetande- och brottsofferunder-
sökningar, teorier och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder
till lokalt brottsförebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, eko-
brottslighet och samhällets reaktioner på brott.

Från den 1 juli 1994 har BRÅ övertagit ansvaret för den officiella
rättsstatistiken. BRÅ har även tagit över produktionen av domstols- och
kriminalstatistiken. Målet är att skapa en modem informationsdatabas
för den officiella rättsstatistiken, vilken skall tillgodose regeringskans-
liets, rättsväsendets myndigheters och andra användares behov av ända-
målsenligt underlag för verksamhetsplanering, uppföljning, och forsk-
ning. BRÅ har inrättat en styrgrupp för detta arbete, där företrädare för
Justitiedepartementet, rättsväsendets myndigheter och Statistiska central-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 2

byrån ingår. BRÅ har också inrättat en referensgrupp för att ge andra
användare av den officiella statistiken, t.ex. universiteten, möjlighet till
påverkan. Enligt BRÅ har det varit nödvändigt med relativt ingripande
förändringar i statistiken, varför utgivningen av statistiken senarelagts.
BRÅ räknar dock med att år 1997 vara i fes med utgivningen av publi-
kationer när det gäller den officiella rättsstatistiken.

BRÅ bedriver en omfettande informationsverksamhet vad avser brott-
sprevention och andra kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier,
konferenser, seminarier och kurser. BRÅ har två egna tidskrifter, varav
en engelskspråkig, som tillsammans har en upplaga på ca 15 000 ex-
emplar. BRÅ har också ett brett internationellt kontaktnät för erfaren-
hets- och forskningsutbyte.

Som framgår ovan uppgick BRÅ:s sammanlagda anslagssparande vid
slutet av budgetåret till ca 10,6 miljoner kronor. BRÅ förklarar anslags-
sparandet med en koncentration av resurserna på några stora projekt,
vakanser under budgetåret samt att man velat förbereda sig för att klara
en planerad ökning av antalet projekt.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende BRÅ.

Regeringens bedömning

De områden som BRÅ har prioriterat tigger väl i linje med den för-
stärkning av rådets inriktning mot stöd till lokalt brottsförebyggande
arbete som krävs för att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av
det nationella brottsförebyggande programmet.

BRÅ har lagt ned ett omfettande arbete på den officiella rättsstatisti-
ken, framför allt för att modernisera statistikproduktionen och höja
kvaliteten i statistiken. Detta arbete har varit värdefullt. Det är också
positivt att BRÅ räknar med att snart vara i fes med utgivningen av
rättsstatistiken.

De förklaringar till anslagssparandet som BRÅ har angivit framstår
enligt regeringens bedömning som rimliga.

Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 25 355 000 kronor. För
åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 26 024 000 kronor
respektive 26 817 000 kronor. Vid beräkningen har inte hänsyn tagits
till eventuella förändringar av rådets verksamhet, t.ex. när det gäller an-
svaret för forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

74

F 2. Rättsmedicinalverket

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

149 1491

Anslagssparande

25 009

1995/96

Anslag

248 173

Utgiftsprognos

258 200

därav 1996

178 600

1997

Förslag

165 728

1998

Beräknat

166 831

1999

Beräknat

173 029

1 Beloppen anges i tusental kr

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts-
psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i
den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig
myndighet.

RMV genomgick en fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96
(prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 243, bet. 1994/95:SoU15, rskr. 1994/95:
294) där följande övergripande mål fastslogs av riksdag och regering
för planeringsperioden 1995/96 - 1998:

Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera be-
slutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas
inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och
rättsgenetiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda för-
utsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet.
RMV skall som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet
prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits
inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksam-
heterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd åt forsk-
ning av betydelse för verksamheten.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att RMV:s
uppdragsintäkter ökade med ca 50 procent (till 55,3 miljoner kronor)
medan anslagsutnyttjandet minskade med ca 8 procent (till 149,1 miljo-
ner kronor). De ökade uppdragsintäktema medförde ökade driftskost-
nader men totalt sett uppstod ett anslagssparande efter budgetåret
1994/95 som uppgick till 25 miljoner kronor.

Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar
att RMV:s utgifter kommer att överstiga anslaget med ca fem procent.
RMV:s ackumulerade anslagssparande kommer bl.a. att användas till
avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin.

75

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Övergripande mål

RMV genomgick fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96
och i samband med beslut om budgeten lättade riksdagen beslut
om mål och riktlinjer för RMV:s verksamhet under planerings-
perioden 1995/96 - 1998. Dessa mål bör ligga fest under budget-
året 1997.

Resurser 1997

Ramanslag 165 728 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 33 OCK) tkr

Resultatbedömning

RMV:s årsredovisning visar att de övetgripande mål som statsmakterna
uppställt för RMV:s verksamheter liksom verksamhetsmål och riktlinjer
i allt väsentligt har kunnat infrias. Undersöknings- och handläggnings-
tider uppfyller med få undantag de krav som ställts i bl.a. reglerings-
brev. I regleringsbrevet för 1994/95 anges t.ex. att andelen rättspsy-
kiatriska undersökningar som ändras efter granskning inte bör överstiga
tre procent. Andelen som ändrades efter granskning 1994/95 var drygt
en procent. Inom rättsmedicinen var målet en medianhandläggningstid
på 35 dagar för obduktionsärenden och under 1994/95 hölls median-
handläggningstidema kring 28 dagar. Ett betydande kvalitetssäkrings-
arbete har bedrivits för att nå en hög och jämn standard i undersök-
nings- och analysarbetet. Vidare har verket prioriterat metodutveck-
lings- och kompetensutvecklingsarbete. RMV har också förstärkt forsk-
nings- och utvecklingsinsatserna bl.a. genom att inrätta ett verksgemen-
samt FoU-kansli. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende RMV.

Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten är i sin helhet an-
slagsfinansierad. Utredningstiderna, frekvensen anstånd och överpröv-
ningar av ärendena uppfyller lagstadgade krav och de mål som ställts
upp i bl.a. regleringbrev.

Den rättsmedicinska verksamheten är till övervägande delen anslags-
finansierad. Under 1994/95 har kvalitetssäkringsarbetet fortsatt haft hög
prioritet. RMV har också i enlighet med målen för verksamheten vid-
tagit åtgärder för att förbättra läkarrekryteringen.

Den rättskemiska avdelningens verksamhet är såväl anslags- som upp-
dragsfinansierad. Den uppdragsfinansierade delen har ökat från 8,4
miljoner kronor under budgetåret 1993/94 till 11,2 miljoner kronor
under budgetåret 1994/95. Kvalitet och säkerhet har prioriterats och
verksamheten har effektiviserats genom bl.a. ny teknik.

76

Rättsgenetiken är i sin helhet avgiftsfinansierad. Övergången till
DNA-baserad federskapsundersökning är nu helt genomförd vilket vä-
sentligt ökat säkerheten i undersökningarna. Kvalitetssäkring och effek-
tivisering har prioriterats.

Kontinuerlig effektivisering av verksamheten tillsammans med ökade
uppdragsintäkter har lett till ett anslagssparande som efter budgetåret
1994/95 uppgick till 25 miljoner kronor.

Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV lämnat i
sin årsredovisning m.m. och menar att arbetet även fortsättningsvis bör
bedrivas med samma inriktning.

Rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens organisation och dimen-
sionering

Det har vid RMV:s avdelningar i Stockholm och Göteborg funnits en
viss överkapacitet av vårdplatser vilka har ställts till sjukvårdshuvud-
männens förfogande enligt avtal med Stockholms läns landsting och
Göteborgs kommun. Med anledning av att riksdag och regering vid oli-
ka tillfällen (bl.a. i prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 245-247, bet. 1994/95:
SoU15, rskr. 1994/95:294 och prop. 1994/95:194 s. 25-27, bet. 1994/
95:SoU23, rskr. 1994/95:382) har fastslagit att statliga undersöknings-
enheter skall ha till uppgift att bedriva rättspsykiatrisk vård endast under
den tid som rättspsykiatrisk undersökning pågår, har RMV givits i
uppdrag att avveckla den kapacitet inom rättspsykiatriska under-
sökningsverksamheten som verket inte behöver utnyttja samt att så långt
möjligt överföra vårdpersonal och lokaler till sjukvårdshuvudmännen.
RMV har i sin anslagsframställan redovisat att vissa avvecklingskost-
nader kan bli aktuella i samband med genomförandet av nämnda upp-
drag. Dessa avvecklingskostnader avses kunna finansieras av RMV:s
anslagssparande.

Regeringen har vidare i beslut den 21 december 1995 uppdragit åt
RMV att göra en översyn över och analysera nuvarande dimensionering
och struktur av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i rela-
tion till nuvarande och förväntad framtida efterfrågan från landets dom-
stolar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december
1996.

Slutsatser

RMV omfattas av det generella besparingskravet på statlig konsumtion.
Således har anslaget minskats med tre procent för 1997 och 1998. För

1998 beräknas ramanslaget uppgå till 166 831 miljoner kronor och för

1999 till 173 029 miljoner kronor. Beräkningarna grundar sig på ver-
kets nuvarande struktur och på aktuella efterfrågeförhållanden från bl.a.
domstolar och polismyndigheter. Det finns idag inga tecken som tyder
på att stora förändringar är att vänta inom någon av RMV:s verksam-
hetsgrenar. Som ett resultat av översynen av den rättspsykiatriska un-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr I. Del2

dersökningsverksamheten kan dock förändringar bli aktuella vilka kan Prop. 1996/97:1
påverka anslagets framtida storlek.                                        Utgiftsområde 4

F 3. Gentekniknämnden

1994/95

Utgift

1 040“

Anslagssparande

600

1995/96

Anslag

3 086

Utgiftsprognos

3000

därav 1996

2 300

1997

Förslag

2 127

1998

Beräknat

2 199

1999

Beräknat

2 276

1 Beloppen anges i tusental kr

Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar
och säker användning av gentekniken så att oönskade effekter på männi-
skors och djurs hälsa och miljön undviks.

Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd
enligt lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och sam-
råda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden
skall vidare bedriva rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på
genteknikområdet och bevaka de etiska frågorna.

Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994 och övertog bl.a. de
arbetsuppgifter som tidigare hade åvilat Delegationen för hybrid-DNA-
frågor.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Gentekniknämndens övergripande mål skall ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 2 127 tkr

Resultatinformation

Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens område har nu lett
till att praktiska och kommersiella produkter inom främst läkemedels-
och jordbrukssektorerna böijat tas fram. Detta har fört med sig att
tekniken även böijat tillämpas inom livsmedelssektorn. Forskningen har
bl.a. skapat möjligheter att med utnyttjande av gentekniken bryta ner
annars svåmedbrytbara miljögifter.

78

Utvecklingen på genteknikområdet går allt snabbare och en missbe-
dömning av teknikens användning kan medföra irreparabla skador på
miljön. Gentekniknämndens verksamhet är därför mycket betydelsefull.
Samhällets åtgärder på området syftar till att minimera riskerna for att
sådana och andra oönskade effekter skall uppstå. I takt med att använd-
ningen av gentekniken ökar, ökar också det område som nämnden har
att bevaka.

Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1994/95 framgår att
nämnden genom att bl.a. delta i beredningsgrupper, avge yttranden,
utarbeta rapporter och anordna konferenser aktivt har verkat för att det
öveigripande målet skall kunna uppnås.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Regeringens bedömning

Enligt regeringens bedömning är omfattningen av Gentekniknämndens
verksamhet väl avvägd, varför nämnden bör anvisas ett anslag som är
oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Med hänsyn till den
snabba utveckling som pågår inom genteknikområdet avser regeringen
att noga följa Gentekniknämndens verksamhet och se till att nämnden
har de resurser som krävs.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 2 199 000
kronor respektive 2 276 000 kronor.

F 4. Brottsoffermyndigheten

1994/95

Utgift

6 0811)21

Anslagssparande

2 091

1995/96

Anslag

13 781 3)

Utgiftsprognos

13 500

därav 1996

10 000

1997

Förslag

9 500

1998

Beräknat

9 517

1999

Beräknat

9 776

11 Beloppen anges i tusental kr

8 Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

3) Därav 1,5 miljoner kronor anvisade på tilläggsbudget

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja
brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndig-
heten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden
om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild
nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett
råd för prövning av frågor om bidrag från brottsofferfonden.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndig-
heten sparade närmare 1,9 miljoner kronor förra budgetåret. Prognosen
för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att myndig-
heten kommer att använda ca 1 miljon kronor av sitt ackumulerade
sparande.

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Övergripande mål

Det övergripande målet for Brottsoffermyndigheten ligger fast.

Resurser 1997

Ramanslag 9 500 tkr

Brottsoffermyndighetens resultat

Antalet inkomna brottsskadeärenden fortsätter att öka och uppgick år
1995 till drygt 4 400, vilket är en ökning med ca 250 ärenden jämfört
med år 1994. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 3 400 till
3 800. För antalet sakskadeärenden redovisas en minskning. Under de
första tolv månaderna under innevarande budgetår har brottsskadeären-
dena ökat med tio procent jämfört med budgetåret 1994/95. Enligt
Brottsoffermyndighetens bedömning kommer det totala antalet brotts-
skadeärenden fortsätta att öka även under 1997.

Brottsoffermyndigheten har satt upp tre delmål för handläggningen av
brottsskadeärenden. De skall handläggas säkert, snabbt och billigt.
Under budgetåret 1994/95 avgjordes 57 procent av personskadeärendena
och 59 procent av sakskadeärendena inom tre månader, vilket är en
lägre andel jämfört med året innan. Antalet balanserade ärenden ökade
med ca 500 förra budgetåret och uppgick vid utgången av budgetåret
1994/95 till drygt 1 800 ärenden. Huvuddelen av ökningen ägde rum
under början av det budgetåret. Brottsoffermyndighetens handläggnings-
kostnad uppgick förra budgetåret till 1 768 kronor per ärende, vilket är
en kostnadsökning med en procent. Ett mått på säkerheten och kvali-
teten i handläggningen är enligt myndigheten frekvensen bifellsbeslut i
samband med omprövningar. Denna andel uppgick budgetåret 1994/95
till 29 procent. Andelen omprövningsansökningar av det totala antalet
avgjorda ärenden uppgick såväl budgetåret 1994/95 som budgetåret
1993/94 till tre procent.

Från brottsofferfonden har under kalenderåret 1995 utbetalats ca 6,5
miljoner kronor till olika brottsofferprojekt. Av dessa medel har ideella
organisationer erhållit ca 2,8 miljoner kronor, varav Brottsoffeijourer-
nas riksförbund har tilldelats 1,2 miljoner kronor under budgetåret
1995/96 for den löpande verksamheten. Olika forskningsprojekt har be-
viljats ca 2,7 miljoner kronor. Resterande medel har utbetalats dels till
privat och offentlig brottsofferinriktad verksamhet, dels till informa-
tionsinsatser. Fondens totala tillgångar under år 1995 uppgick till ca 10
miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen avseende Brottsoffermyndigheten.

Begeringens bedömning

Att andelen avgjorda ärenden har minskat samt att ärendebalansen och
omloppstiderna har ökat torde ha samband med att verksamheten har
utlokaliserats från Stockholm till Umeå. Verksamheten i Umeå startades
med helt ny personal, vilket kan förklara en lägre produktivitet. Ut-
lokaliseringen är också en förklaring till myndighetens relativt stora
sparande förra budgetåret, vilket bl.a. beror på att avvecklingskostna-
dema för Stockholmskontoret blev lägre än beräknat.

Enligt regeringens mening bör myndigheten nu med mer erfaren per-
sonal kunna öka antalet avgjorda ärenden. En sådan utveckling kan
också utläsas av myndighetens statistikuppgifter. Av årsredovisningen
för budgetåret 1994/95 och anslagsframställningen för budgetåret 1997
framgår att antalet avgjorda ärenden har ökat kraftigt fr.o.m. andra
hälften av budgetåret 1994/95. Under de tolv första månaderna inne-
varande budgetår har antalet avgjorda ärenden ökat med 26 procent
jämfört med föregående budgetår. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår anges att minst 70 procent av brottsskadeärendena skall hand-
läggas inom tre månader och att ärendebalansen skall minska.

Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet
brottsskadeärenden kan förväntas öka även under budgetåret 1997.
Tidigare har myndigheten effektiviserat sin verksamhet för att kunna
möta volymökningar. Regeringen anser att kostnaderna för handlägg-
ningen av den beräknade mängden brottsskadeärenden inte längre ryms
inom den befintliga ekonomiska ramen. Brottsoffermyndigheten bör där-
för tilldelas ytterligare 1,2 miljoner kronor budgetåret 1997.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9 517 000
kronor respektive 9 776 000 kronor.

F 5. Ersättning för skador på grund av brott

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

41 809 *’

1995/96

Anslag

102 500

Utgiftsprognos

90 000

därav 1996

67 100

1997

Förslag

71 500

1998

Beräknat

73 287

1999

Beräknat

74 974

1) Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott. De huvudsakliga faktorer som
styr utgifterna på anslaget är antalet beviljade ansökningar om brotts-
skadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.

81

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Resurser 1997

Ramanslag 71 500 tkr

Som framgår av redovisningen under anslaget F 4. Brottsoffermyn-
digheten har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat under
kalenderåret 1995 och kan förväntas fortsätta öka under budgetåret
1997. Med hänsyn härtill har regeringen beräknat anslaget till
71 500 000 kronor.

För budgetåren 1998 och 1999 har anslaget beräknats tilll 73 287 000
kronor respektive 74 974 000 kronor.

F 6. Rättshjälpskostnader

1994/95

Utgift

869 007

1995/96

Anslag

1 278 300

1997

Förslag

853 972

1998

Beräknat

736 872

1999

Beräknat

736 872

Utgiftsprognos

därav 1996

1 278 300

902 200

1) Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångs-
balken, rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen
(1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel.
Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål
(bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt
rådgivning. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet
ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till
biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskost-
nadema som betalas av den rättssökande.

Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken be-
stämmer regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för
ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och
offentliga försvarare regleras också i viss utsträckning med hjälp av
taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offent-
liga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för
ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam an-
sökan (DVFS 1996:13, B32 resp. 1996:14, B33). Taxorna beslutas av
Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har
bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996 - den 31 de-
cember 1997 till 803 kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusi-
ve mervärdesskatt).

82

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Resurser 1997

Ramanslag 853 972 tkr

Ny rättshjälpslag

Regeringen har beslutat om en proposition med förslag till en ny rätt-
shjälpslag med följdändringar (prop. 1996/97:9). Förslagen bygger på
de förslag som lämnats av Rättshjälpsutredningen (SOU 1995:81).

Den nya rättshjälpslagen innebär en mängd förändringar. En viktig
nyhet är att rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den
som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägen-
heten skall inte få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till
sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga
förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp.
Om det finns särskilda skäl skall dock rättshjälp kunna beviljas också
den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring.

Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att utgöra ett yttersta
skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls,
innebär det nya systemet också stora kostnadssänkningar. Den före-
slagna nya rättshjälpslagen med följdändringar beräknas leda till be-
sparingar på knappt 200 miljoner kronor per år.

För en beskrivning av övriga förändringar hänvisas till nämnda propo-
sition.

Förslaget att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet kan inte
genomföras om inte försäkringsbolagen ges tillräcklig tid att anpassa sin
organisation och sina försäkringsvillkor. Förändringarna föreslås därför
träda i kraft den 1 december 1997.

Om allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har sökts
före den 1 december 1997 gäller dock äldre bestämmelser. De nya
bestämmelserna kommer därför att minska kostnaderna för rättshjälpen
successivt. Budgetåret 1998 bedömer regeringen att minskningen blir i
storleksordningen 75 miljoner kronor; 1999 minskar kostnaderna med
ytterligare ca 120 miljoner kronor.

Överföring av budgetansvar

Departementen, polismyndigheterna, Statens invandrarverk (SIV) och
Utlänningsnämnden fattar beslut om rättshjälp i form av offentligt biträ-
de i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll. Kostnaderna belastar innevarande budgetår
andra huvudtitelns anslag Fl. Rättshjälp m.m. I stort sett hela belast-
ningen härrör från beslut av SIV och Utlänningsnämnden. I nämnda
proposition (prop. 1996/97:9) föreslås att bestämmelser om rätten till

offentligt biträde fr.o.m. den 1 december 1997 regleras direkt i den
materiella lagstiftningen. Eftersom budgetansvaret enligt regeringens
uppfattning bör ligga där den största möjligheten att påverka belastning-
en av ett anslag finns, kommer medel för detta ändamål att fr.o.m.
1997 att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar.

Med hänsyn till ovan nämnda förändringar har regeringen beräknat
anslaget till 853 972 000 kronor.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 736 872 000
kronor respektive år.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

29 699 ”

53 202

1997

Förslag

10 222

1998

Beräknat

10 546

1999 Beräknat 10 886

1 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 51 500

därav 1996          38 600

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet, bl.a.
ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för
statens rättegångar.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 10 222 tkr.

Innevarande budgetår disponerar utöver de 24 länsstyrelserna ett
femtiotal myndigheter anslaget. Av dessa mister bl.a. Rikspolisstyrel-
sen, Riksåklagaren, domstolarna samt skatte- och kronofogdemyndig-
heterna dispositionsrätten till anslaget och anvisas i stället medel inom
respektive myndighetsanslag för att finansiera kostnader som t.o.m.
innevarande budgetår finansieras från anslaget. En fördel med detta är
att administrationen för myndigheterna förenklas. En sådan förändring
är dock inte lämplig för flertalet av de mindre myndigheter som dis-
ponerar anslaget eftersom dessa inte har samma möjligheter att hantera
tillfälliga förändringar av utgiftsnivån.

Med hänsyn till nämnda förändring har regeringen beräknat anslaget
till 10 222 000 kronor.

För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 546 000
kronor respektive 10 886 000 kronor.

84

F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

1994/95

Utgift

2 994”

1995/96

Anslag

3 879

1997

Förslag

3 000

1998

Beräknat

3000

1999

Beräknat

3000

11 Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 3 900

därav 1996           2 300

Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellek-
tuella äganderätten, till Internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till Permanenta byrån i Haagkonferensen för internatio-
nell privaträtt.

Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminologiska
institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sam-
manslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområ-
de.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 3 000 tkr

Anslaget bör uppgå till tre miljoner kronor för budgetåret 1997. För
budgetåret 1998 respektive 1999 har anslaget beräknats till samma
belopp som för år 1997.

F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete

1995/96

Anslag

10 800”

Utgiftsprognos

därav 1996

10 800

10 800

1997

Förslag

7 200

1998

Beräknat

7 200

1999

Beräknat

7 200

” Beloppen anges i tusental kr

Regeringen har i juni i år presenterat ett nationellt brottsförebyggande
program. En av grundtankarna i programmet är att regeringen skall
främja det lokala brottsförebyggande arbetet. För detta ändamål finns

85

för budgetåret 1995/96 under anslaget A 6. Bidrag till brottsförebyggan- Prop. 1996/97:1
de arbete anvisat 10,8 miljoner kronor.                                  Utgiftsområde 4

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Ramanslag 7 200 tkr

Enligt regeringens mening bör det även för budgetåret 1997 avsättas
medel för att främja initiativ i det brottsförebyggande arbetet, t.ex. för
att utveckla nya metoder och arbetsformer som innebär att detta arbete
kan föras framåt. Regeringen föreslår att 7,2 miljoner kronor anvisas
för detta ändamål.

För budgetåret 1998 respektive budgetåret 1999 har anslaget beräk-
nats till samma belopp som för budgetåret 1997.

86

10 Övrig statlig verksamhet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

10.1 Allmänna advokatbyråer

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Jurist vid allmän advokatbyrå bör
också åta sig uppdrag som god man, likvidator eller liknande i de fall
uppdragen annars skulle vara svåra att få utförda därför att ersättning
inte kan påräknas. Byråerna får täckning för sina kostnader i dessa
ärenden från ett driftbidragsanslag. Om det kan ske utan hinder for den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.

Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju 7 skall bedriva social
mottagning på 15 olika mottagningsplatser.

Ekonomiskt mål

De allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål har hittills varit att
vaije byrå skall generera intäkter som minst motsvarar verksamhetens
kostnader inklusive kostnaderna for att bevara det verkliga värdet av
rörelsekapitalet. Bakgrunden till kravet att intäkterna även skall täcka
kostnaderna för att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet är att
staten tidigare i två omgångar tillfört byråerna medel för att täcka be-
hovet av rörelsekapital (prop. 1979/80:101, bil. 1, bet. 1979/80:JuU36,
rskr. 297, prop. 1985/86:101, bil. 1, bet. 1985/86:JuU14, rskr. 82).
Motivet till att anvisa statskapital var att byråerna sammantaget hade en
balanserad förlust och därmed inte själva kunde finansiera rörelsekapi-
talbehovet. I ett regeringsbeslut den 26 oktober 1995 beslutade rege-
ringen att statskapitalet, som då uppgick till ca 15,5 miljoner kronor,
skulle återbetalas. Skälet för regeringens beslut var att den balanserade
förlusten hade övergått i ett balanserat överskott på ca 48 miljoner
kronor.

I och med att statskapitalet har återbetalats bör det ekonomiska målet
fr.o.m. budgetåret 1997 vara att vaije byrå skall generera intäkter
exklusive finansiella intäkter som motsvarar minst verksamhetens kost-
nader exklusive finansiella kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlig-
het med avgiftsförordningen (1992:191).

87

Resultatutveckling

1991/92

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1997

Intäkter
exkl. finans-
iella intäk-
ter1

113,2

115,9

114,1

101,5

133,6

92,0

Kostnader
exkl.
finansiella
kostnader1

107,3

110,1

112,6

102,1

141,8

93,0

Resultat

+ 5,9

+ 5,8

+ 1,5

-0,6

-8,2

- 1,0

1 Löpande priser i miljoner kronor

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 4

Som synes har de allmänna advokatbyråerna minskat sina kostnader
under perioden, bl.a. till följd av att byråerna i Kalmar och Sundsvall
har avvecklats.

Huvudförklaringen till att byråernas sammantagna resultat har försäm-
rats är att antalet fakturerade ärenden minskat såväl inom som utanför
rättshjälpsområdet. Minskningen beror bl.a. på att konkurrensen från de
privata byråerna om rättshjälpsärendena ökat i samband med den all-
männa konjunkturnedgången och på vissa förändringar av rättshjälps-
reglema (bl.a. begränsningar av möjligheterna till rättshjälp i asylären-
den samt höjda grund- och tilläggsavgifter).

Regeringens bedömning

Mot bakgrund av de allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål är det
prognostiserade utfallet för år 1995/96 inte tillfredsställande. Resultaten
varierar dock avsevärt mellan byråerna. Domstolsverket har tillsammans
med de byråer som har sämst måluppfyllelse utarbetat ett åtgärdspaket
som syftar till att vända utvecklingen. Regeringens uppfattning är också
att byråerna sammantagna resultat år 1997 kommer att förbättras av-
sevärt. Regeringen kommer att noga följa hur de åtgärder som vidtas
faller ut.

88

Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete prop. 1996/97:1

Bilaga 4.1

Justitieutskottet behandlade i betänkandet Anslag till Brottsoffermyndig-
heten, m.m. (bet. 1994/95 :JuU 13) ett antal motioner rörande olika for-
mer av hjälp och stöd till brottsoffer. Utskottet uttalade med anledning
av motionerna att det är tid att med ett samlat grepp utvärdera det
lagstiftningsarbete m.m. som den senaste tioårsperioden har pågått på
brottsofferområdet och att ett arbete med en utvärdering av de åtgärder
som har vidtagits snarast bör inledas. Med hänvisning till att arbetet
med en utvärdering kunde väntas bli tämligen omfettande ansåg justitie-
utskottet att det kunde bli nödvändigt med en avrapportering till riks-
dagen, t.ex. i nästkommande års budgetproposition, innan en slutlig
rapport och eventuella förslag läggs fram för riksdagen. Riksdagen
beslutade den 19 april 1995 (rskr. 1994/95:261) att som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 direktiv till en särskild ut-
redare med uppdrag att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårspe-
rioden har gjorts på brottsofferområdet (Dir. 1995:94).

Utredningen har i uppgift att ge en bred redovisning av vad som har
gjorts och kartlägga vilka rättigheter och vilka möjligheter till hjälp ett
brottsoffer har. De samlade effekterna av dessa rättigheter skall analyse-
ras. Med utgångspunkt i den samlade kunskapen och analysen skall
utredaren föreslå de förändringar som kan vara befogade. Detta gäller
inte enbart förändringar i lagstiftningen utan också förändringar t.ex. av
handläggningsrutiner och rutiner för samarbete myndigheter emellan
och förbättrad utbildning.

Som en allmän utgångspunkt anges i direktiven att det är av stor
betydelse att åtgärder för brottsoffer sätts in där de verkligen behövs.
En viktig uppgift för utredaren är alltså att undersöka om de resurser
som finns används på bästa sätt. En annan betydelsefull fråga för ut-
redaren är hur regelsystemet tillämpas på myndighetsnivå, dvs. hur
lagändringar och andra insatser har fellit ut i praktiken.

Brottsofferutredningens arbete påböljades i januari 1996 och skall
vara avslutat vid utgången av år 1997. Till utredningen är en referens-
grupp knuten, med företrädare för bl.a. ideella organisationer.

Utredningen lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till
regeringen av det hittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för
den avrapportering riksdagen begärt.

En stor del av utredningens arbete hittills har bestått i att inhämta
kunskaper, att kartlägga vilka andra utredningar och forskningsprojekt
m.m. som pågår på brottsofferområdet samt i kontakter med organi-
sationer och myndigheter. En närmare kartläggning av de utbildnings-
insatser för skilda yrkeskategorier när det gäller frågor om brottsoffer
som har genomförts under senare tid och som planeras för framtiden
kommer att göras.

Utredningen har fått tillstånd av Justitiedepartementet att anlita Socio-
logiska institutionen, Lunds universitet för ett forskningsprojekt med
sikte på att undersöka erfarenheterna av besöksförbud och hur stödet i

form av målsägandebiträde har fungerat ur brottsoffrens perspektiv.
Undersökningen kommer också att innefatta det bemötande brottsoffer
får i kontakter med myndigheter inom rättsväsende, socialtjänst och
sjukvård och skall göras i form av djupintervjuer.

Utredningen har vidare för avsikt att genomföra en enkätundersökning
där landets kronofogdemyndigheter tillfrågas om sina synpunkter på de
bestämmelser som infördes år 1994 och som innebär att domstolen
självmant sänder domar i vilka skadestånd har utdömts till kronofog-
demyndigheten, som i sin tur frågar målsäganden om han eller hon vill
att domen skall verkställas genom myndighetens försorg. Vidare skall
utredningen undersöka hur polisens utredningsskyldighet beträffande
målsägandens anspråk på skadestånd fungerar.

Utredningen avser också att studera systemen for stöd till brottsoffer
genom lekmän i England och Kanada, vilka är föregångare på det om-
rådet. Under 1997 kommer utredningen att starta en utvärdering av
Rikskvinnocentrum för kvinnor som misshandlats och våldtagits.

Prop. 1996/97:1

Bilaga 4.1

90

gotab 52064, Stockholm 1996

Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning
och
internationell samverkan

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Förslag till statsbudget för år 1997

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

(utgiftsområde 5)

Prop.

1996/97:1

Utgiftsområde 5

Innehållsförteckning

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Inledning.................................... 4

2.1   Internationell säkerhet och globalt samarbete ...... 5

2.2   Sverige i Europa.......................... 7

2.3   Samarbete i Norden och Östersjöområdet......... 9

2.4   Sverige i världen.......................... 10

2.5   En fri världshandel ........................ 11

2.6   Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade

utgiftsutvecklingen ........................ 12

3     A    Utrikesförvaltningen m.m.................... 14

3.1   Allmänt................................ 14

3.2   Anslag................................. 14

A 1. Utrikesförvaltningen ....................... 16

A 2. Nordiskt samarbete ........................ 17

A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m............................. 18

4     B     Internationella organisationer ................. 19

B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer...... 22

B 1.1. Förenta nationerna ........................ 23

B 1.2. Europarådet............................. 26

B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) ................................ 27

B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU (GUSP) ......................... 28

B 1.5. Schengensamarbetet ....................... 29

B 1.6. Övriga internationella organisationer............ 29

B 2. Nordiska ministerrådet...................... 29

B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)........................ 30

B 4. Fredsfrämjande verksamhet .................. 31

5     C Information om Sverige i utlandet.............. 33

5.1   Allmänt................................ 33

5.2   Resultatinformation........................ 33                    1

C 1.  Svenska Institutet  ......................... 34

C 2.  Övrig information om Sverige i utlandet ......... 35

6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor ....... 37

6.1   Allmänt................................ 37

6.2   Resultatinformation........................ 37

D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området................................ 38

D 2.  Information och studier om säkerhetspolitik och

fredsfrämjande utveckling.................... 38

D 3.  Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-

ningsinstitut (SIPRI) ....................... 39

D 4.  Forskning till stöd för nedrustning och internationell

säkerhet ............................... 39

D 5.  Utrikespolitiska Institutet ................... 40

D 6.  Forskningsverksamhet av särskild utrikes-  och

säkerhetspolitisk betydelse ................... 41

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

7 E Övriga utrikespolitiska frågor................. 42

E 1. Strategisk exportkontroll .................... 42

E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter........... 42

E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget....... 43

E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet...... 44

E 3. Europainformation m.m...................... 44

E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter
och folkrätt.............................. 45

8 Avgiftsfinansierad verksamhet ..................... 46

Delegationen för översättning av EG:s regelverk ........ 46

Bilaga 5.1 Sveriges samlade bidrag till FN................. 47

Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna
per den 1 september 1996.................... 50

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Regeringen föreslår att riksdagen

för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5.

Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följande
uppställning:

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp

(tusental kr)

A 1. Utrikesförvaltningen

A 2. Nordiskt samarbete

A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.

B 1. Bidrag till vissa internationella
organisationer

B 2. Nordiska ministerrådet

B 3. Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
(OECD)

B 4. Fredsfrämjande verksamhet

C 1. Svenska Institutet

C 2. Övrig information om Sverige i
utlandet

D 1. Utredningar och andra insatser
på det utrikespolitiska området

D 2. Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling

Ramanslag

1 667 384

Ramanslag

1 442

Ramanslag

4 371

Ramanslag

452 462

Ramanslag

303 700

Ramanslag

24 207

Ramanslag

150 206

Ramanslag

55 237

Ramanslag

10 266

Ramanslag

2 322

Ramanslag

9 250

D 3. Bidrag till Stockholms interna-

tionella fredsforskningsinstitut
(SIPRI)                        Obetecknat anslag

D 4. Forskning till stöd för nedrustning

och internationell säkerhet Ramanslag

20 571

12 235

D 5. Utrikespolitiska Institutet

Obetecknat anslag

10 112

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

D 6. Forskningsverksamhet av särskild

utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse

Ramanslag

3 597

E 1. Strategisk exportkontroll

Ramanslag

13 857

E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst-
ekonomiska Institutet

Obetecknat anslag

4 636

E 3. Europainformation m.m.

Ramanslag

8 800

E 4. Bidrag till organisationer för
mänskliga rättigheter och
folkrätt

Ramanslag

2 548

Summa för utgiftsområdet

2 757 203

2 Inledning

Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och internationell samverkan består av
följande verksamhetsområden: utrikesförvaltning, internationella organisa-
tioner, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska frågor.

Internationell solidaritet och samverkan är av grundläggande betydelse
för Sveriges säkerhet och människors livsvillkor i vårt land.
Internationalisering och globalisering har dramatiskt förändrat politik,
ekonomi, miljö och sociala förhållanden. De stora och långsiktiga
frågorna om fred, demokrati och hållbar utveckling kräver ett ökat och
mer effektivt internationellt samarbete.

Sveriges medverkan i detta internationella samarbete tar tillvara vårt
eget lands intressen. Det ger oss samtidigt en möjlighet att bidra till
säkerhet och utveckling, i närområdet, i Europa och globalt.

I Sveriges långvariga stöd för fredlig konfliktlösning, folkrätten och en
fri världshandel förenas egenintresse och solidaritet. Samtidigt inspireras
vår utrikespolitik av centrala mål för det egna samhällsbygget, som
fördjupad demokrati, rättsstyre, öppenhet, folkrörelsemedverkan, social
rättvisa, jämställdhet, ekologisk balans och kamp mot arbetslösheten.
Internationellt samarbete genom multilaterala organisationer har blivit
alltmer betydelsefullt. För Sveriges del intar två organisationer här en
särställning, Förenta nationerna (FN) och Europeiska unionen (EU).
Sveriges aktiva medverkan i FN-arbetet har i 50 år varit en hörnsten i vår
utrikespolitik. Medlemskapet i EU har givit oss nya möjligheter att delta

i arbetet for att bygga säkerhet och samarbete i och bortom Europa.

Sverige deltar aktivt i arbetet i andra organisationer för en europeisk
säkerhetsstruktur. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) spelar en viktig roll på flera områden. Samarbetet i Norden och
östersjöområdet är särskilt viktigt för Sverige.

Politiska förbindelser, handel, utvecklingssamarbete, migration m.m. har
blivit alltmer sammanflätade aspekter i det internationella samarbetet.
Utrikesdepartementets organisation har reformerats i syfte att skapa bättre
förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik.
Målet är att anpassa organisation och arbetssätt till de uppgifter vi ställs
inför genom den tilltagande internationaliseringen, det växande beroendet
mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden och EU-
medlemskapet.

Sverige står inför viktiga utrikespolitiska uppgifter, i världen, Europa,
Östersjöområdet och Norden. Dessa uppgifter skall genomföras under en
period när fortsatta och betydande besparingar skall göras inom
utgiftsområdet. Detta ställer krav på stränga prioriteringar såväl mellan
som inom olika verksamhetsområden.

Informationen om Sverige i utlandet är en viktig del av svensk
utrikespolitik. En god och väl samordnad sådan information bidrar till att
förtroendet för vårt land stärks.

2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete

Genom att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser kan Sverige
bidra till fred och säkerhet. Sveriges förmåga, möjligheter och
förutsättningar i detta avseende skall utvecklas.

Utvecklingen efter det kalla krigets slut har riktat ökad uppmärksamhet
på åtgärder för att förebygga konflikter, såväl inom som mellan stater.
Konfliktförebyggande engagerar ett stort antal aktörer, från internationella
och regionala organisationer till enskilda stater och icke-statliga
organisationer. Ett övergripande ansvar åvilar FN.

Förebyggande av konflikter förutsätter politisk vilja och initiativkraft.
Det är viktigt att utnyttja och utveckla det breda spektrum av möjliga
åtgärder som står till världssamfundets förfogande. Sverige strävar efter
att ytterligare stärka kapaciteten att bidra till detta arbete. Vi vill ge ökad
betoning åt civila inslag i den fredsfrämjande verksamheten.

En studie genomförs för närvarande om konfliktförebyggande
verksamhet. En särskild studie har också nyligen genomförts om säkerhet
och utveckling i Afrika.

FN är den enda globala organisation som har ett mandat som omfattar
såväl internationell säkerhet som ekonomisk och social utveckling i alla
dess aspekter. FN:s betydelse accentueras av att de stora hoten mot
människors säkerhet och framtid är globala och måste hanteras
gemensamt.

Sverige är kandidat i valet i höst till FN:s säkerhetsråd för
tvåårsperioden 1997-98. Kandidaturen är ett uttryck för den höga prioritet
regeringen tillmäter FN:s verksamhet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

FN-systemet står för närvarande inför svåra utmaningar och problem.
Sverige deltar, också genom EU och i samarbete med de nordiska
länderna, aktivt i arbetet för att reformera FN-systemet. Organisationen
behöver förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Viktiga slutsatser och
förslag på detta område återfinns i rapporten Vårt globala grannskap som
presenterats av Kommissionen för globalt samarbete.

Säkerhet har blivit ett brett begrepp i en värld där nationsgränser är
alltmer porösa och ibland närmast fiktiva. Fattigdom, flyktingströmmar,
miljöförstöring, narkotikahandel, terrorism, grov organiserad brottslighet,
spridning av massförstörelsevapen, humanitära katastrofer och
undertryckande av grundläggande mänskliga rättigheter utgör omedelbart
eller på sikt hot mot vår säkerhet. De ställer krav på multilaterala insatser.

Respekten för folkrätten måste stärkas. Detta är av grundläggande
betydelse för internationell fred och säkerhet och för samarbetet mellan
stater.

Sverige verkar för att främja de mänskliga rättigheterna som led i att
bygga varaktiga demokratier och rättssamhällen och förebygga konflikter.
Olika insatser behövs för att stärka efterlevnaden och övervakningen av
de internationella normerna för de mänskliga rättigheterna. Sverige
kommer att fortsatt med kraft engagera sig i detta arbete som bedrivs på
såväl bilateral som multilateral nivå. Vidare pågår ett arbete, som Sverige
i flera fall är nära engagerat i, på en fortsatt utveckling av internationella
konventioner och regler på detta område. Sverige slår vakt om FN:s
arbete för de mänskliga rättigheterna och verkar för att dessa frågor bättre
skall beaktas i FN:s utvecklingsarbete och i dess fredsbevarande och
fredsfrämjande insatser.

Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av största
betydelse för internationell säkerhet och ekonomisk utveckling. Särskilt
viktigt är att nu få till stånd ett totalförbud för kärnvapenprov.
Konventionen mot kemiska vapen bör träda i kraft snarast och med
deltagande av de i sammanhanget viktigaste staterna. Det är också
angeläget att få till stånd förhandlingar om ett förbud mot tillverkning av
klyvbart material för vapenändamål. Målet är att alla kärnvapen skall
förbjudas, i likhet med andra massförstörelsevapen.

Under svensk ledning har ett nytt internationellt protokoll med skärpta
regler om användningen av truppminor (antipersonella minor) förhandlats
fram. Sverige, som avser att införa totalförbud mot användning av
truppminor (antipersonella minor) och förstöra befintliga lager, kommer
att fortsätta att verka för ett internationellt förbud mot dessa vapen.

Ett arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med
deltagande av såväl medlemmarna i NATO-alliansens forna export-
kontrollarrangemang som f.d. Warszawapaktsmedlemmar, har förhandlats
fram under svenskt ordförandeskap. Sverige fäster stor vikt vid en effektiv
implementering av detta arrangemang, som syftar till att hindra spridning
av både vapen och strategiskt känsliga produkter som kan ha militärt
destabiliserande verkan och hota fred och säkerhet.

Miljöförstöring och utarmning av naturresurser hotar vår överlevnad.
Lösningen på dessa globala framtidsfrågor ligger i de beslut som fattas
i dag. Arbetet för hållbar utveckling, på grundval av Agenda 21,

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

handlingsprogrammet från Riokonferensen 1992, kommer att behandlas
vid ett extra möte 1997 med FN:s generalförsamling. Detta blir det
viktigaste internationella miljömötet efter Rio. Samtidigt kommer
regeringen att intensifiera det regionala miljöarbetet, både i EU och i
Östersj öområdet.

Stora FN-konferenser har under 1990-talet ägnats åt miljö, mänskliga
rättigheter, befolkning, kvinnor och social utveckling samt boende och
bebyggelsefrågor. De har i högre grad än tidigare konferenser satt
individens säkerhet och rättigheter i centrum och betonat regeringars
ansvar i dessa sammanhang. Sverige verkar, inte minst inom EU, för en
effektiv och samordnad uppföljning av de stora konferenserna inom FN-
systemet.

Konferenserna har betonat att jämställdhet är en nyckel till att lösa
många globala ödesffågor. Jämställdhet är också en fråga om demokrati
och mänskliga rättigheter och en viktig förutsättning för hållbar
utveckling. Sverige har, bland annat vid FN:s fjärde kvinnokonferens i
Peking hösten 1995, aktivt verkat för att ett jämställdhetsperspektiv skall
läggas på verksamhet och planering på alla samhällsområden.

Sveriges stöd till multilateralt utvecklingssamarbete behandlas under
utgiftsområde 7. Internationellt bistånd.

2.2 Sverige i Europa

Med det kalla krigets slut minskade risken för ett nytt stort krig i Europa.
Stormaktsmotsättningama, liksom de militära styrkorna på kontinenten,
har kraftigt reducerats.

Detta betyder inte att Europas fred och säkerhet är tryggad. Även om
de rent militära hoten har kommit i bakgrunden, så har händelse-
utvecklingen i det f.d. Jugoslavien visat vilken sprängkraft som finns i
etniska motsättningar, religiösa konflikter och social upplösning.

Arbetet på att skapa en alleuropeisk ordning för säkerhet och fred måste
intensifieras. Sverige har ett starkt politiskt intresse och en moralisk
skyldighet att fullt ut delta i byggandet av en alleuropeisk säkerhets-
struktur. Vår aktiva medverkan i EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbete (GUSP) är ett bidrag, liksom vårt deltagande
i Partnerskap för fred (PFF) och i den NATO-ledda IFOR-styrkan i det
f.d. Jugoslavien.

Den enskilt viktigaste faktorn för framväxten av ett nytt samarbets- och
säkerhetsmönster i Europa är att det demokratiska och ekonomiska
reformarbetet i Ryssland fullföljs. I Sveriges alleuropeiska engagemang
ingår en nära dialog med Ryssland och stöd för reformprocessen.

Det är av central betydelse att den nu rådande freden i det f.d.
Jugoslavien blir hållbar. Sverige kommer att fortsatt verka för att
Daytonavtalet efterlevs och att Bosnien och Hercegovina bevaras som ett
sammanhållet och mångkulturellt land.

Sverige deltar i IFOR och andra fredsfrämjande insatser och ger
humanitärt katastrofbistånd till området. Det är av största vikt att
flyktingar får möjlighet att fritt återvända. Vår förhoppning är att den

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

politiska situationen skall medge att det f.d. Jugoslavien snart kan
omfattas av en mera långsiktig återuppbyggnad och helt integreras i
Europa.

Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna
vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde. Samtidigt ger den oss
goda möjligheter att aktivt verka for egen, regional, europeisk och global
säkerhet.

Som fullvärdig medlem i EU tar Sverige sitt ansvar för Unionens
globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som
inom ekonomi, utvecklingssamarbete och andra områden.

Under det första årets medlemskap har Sverige i samarbete med
likasinnade länder kunnat påverka beslut i den riktning vi eftersträvar,
bl.a. vad gäller öppenhet i rådets arbete och för ökad frihandel.

EU:s regeringskonferens syftar till att se över de fördrag som samarbetet
vilar på. Regeringen har i nära samverkan med riksdagen utarbetat
svenska ståndpunkter inför konferensen.

Regeringen lägger stor vikt vid att i regeringskonferensen driva frågor
som är viktiga för medborgarnas trygghet och välstånd. Sverige prioriterar
förändringar i fördragen som förstärker samarbetet för att minska
arbetslösheten i Europa, förbättrar miljön och som leder till att Unionens
institutioner verkar under större öppenhet. EU:s utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbete och insatser för att bekämpa internationell
brottslighet måste också förstärkas och effektiviseras.

EU står under det närmaste decenniet inför en rad stora utmaningar. En
central uppgift är att bana väg för nya medlemsländer från Öst- och
Centraleuropa. EU-medlemskap innebär för dessa länder ytterligare steg
i utvecklingen mot fred, stabilitet och välstånd.

Sverige agerar aktivt inom EU för en utvidgning och lägger här särskilt
vikt vid de baltiska staterna. Sverige framhåller starkt betydelsen av en
gemensam förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. Förhandlingar
torde kunna inledas under 1998.

Under 1998 kommer också förhandlingar om EU:s nästa femårsbudget
att intensifieras. I denna förhandling kommer Sverige att lägga stor vikt
vid att EU:s resurser används på ett effektivt sätt. Det finns särskilt behov
av reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s regional-
politik som står för närmare tre fjärdedelar av budgeten. Vid denna tid
kommer även de avgörande besluten om deltagande i den tredje fasen av
Ekonomiska och monetära unionen att aktualiseras. För svensk del
kommer beslut om deltagande att fattas av riksdagen.

Västeuropeiska unionen, VEU, har under senare år utvecklats till ett
viktigt forum för säkerhetspolitisk dialog i Europa. VEU kommer att
koncentrera sin verksamhet på konflikthantering i vid bemärkelse, som
fredsbevarande verksamhet, krishantering och räddningsaktioner.

Sveriges observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Det
ger oss däremot ökat inflytande över utformningen av en ny
säkerhetsstruktur för Europa och möjlighet att delta i organisationens
operationer för konflikthantering. Tillsammans med Finland presenterade
Sverige i april ett förslag om att stärka EU:s kapacitet för konflikt-
hantering genom ett närmare samarbete med VEU.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är en viktig
del av det alleuropeiska säkerhetssamarbetet. Sverige deltar aktivt i OSSE-
arbetet för konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering. Detta
arbete bedrivs utifrån ett brett säkerhetsbegrepp, som omfattar såväl
politiska, som humanitära, ekonomiska och militära aspekter.

Aktuella uppgifter för OSSE är bland annat ett omfattande stöd till
återuppbyggnad i det f.d. Jugoslavien, medling i konflikterna i Tjetjenien
och Nagomo Karabach och fortsatta förhandlingar om rustningskontroll
inom ramen för CFE-avtalet. OSSE:s högkommissarie för nationella
minoriteter spelar en central roll för att förhindra uppkomsten av etniska
konflikter.

Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. En av organisationens för närvarande högst
prioriterade uppgifter är att stödja demokratiseringsprocessema i Central-
och Östeuropa. De områden som Europarådet koncentrerar sina insatser
till är uppbyggnaden av rättssamhället och att få de mänskliga
rättigheterna fast förankrade i det legala och politiska systemet.

2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet

Det nordiska samarbetet förblir av stor betydelse för de nordiska länderna
och medborgarna i Norden. Sedan några år tillbaka pågår en
effektivisering och koncentration av det nordiska samarbetet i syfte att
bättre anpassa det till den nya situation som uppstått genom Sveriges och
Finlands medlemskap i EU och EES-avtalet och genom de övriga
förändringarna i vår närmaste omvärld.

De tre nordiska länderna i EU har på många områden sammanfallande
intressen och värderingar. Ett särskilt område för löpande kontakter och
nära samverkan är EU:s regeringskonferens där det är viktigt att dessa
gemensamma intressen och värderingar får största möjliga genomslag.

Sverige, liksom de övriga nordiska medlemmarna, kommer även i sitt
EU-arbete att ha mycket nära förbindelser med Norge och Island. I det
europeiska integrationsarbetet bygger samarbetet med Norge och Island
formellt på EES-avtalet. Därutöver verkar Sverige för ett nära samarbete
med Norge och Island även på alla andra områden. Samtidigt fördjupas
det nordiska samarbetet i enlighet med de villkor som de olika nordiska
ländernas vägval innebär.

Den dynamiska utvecklingen inom Östersjöområdet erbjuder en
historisk utmaning att skapa ett tätt nätverk av regionalt samarbete.

En målsättning för detta samarbete är att främja demokratiserings-
processen i Ryssland och Rysslands fortsatta integration i det europeiska
samarbetet. Ett annat mål är att stödja de baltiska ländernas och Polens
närmande till EU. Ett tredje mål är att stärka regionens ställning inom
EU. Ett ytterligare mål är att förbättra miljön i Östersjöområdet.

Östersjörådet, det enda organ i vilket alla strandstater jämte Norge,
Island och EG-kommissionen är företrädda, har kommit att spela en allt
större roll. Sverige eftersträvade under sitt i juni avslutade ordförandeskap
att ge samarbetet ytterligare politisk tyngd, bland annat genom den

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

regeringschefskonferens som hölls i Visby i maj. Genom denna konferens
gavs impulser till vidgad samverkan inom tre områden: mellanfolkliga
kontakter och stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete och
forbättring av miljön. Regeringscheferna beslöt att inrätta en aktionsgrupp
under svenskt ordförandeskap för att bekämpa den organiserade
brottsligheten i Östersjöområdet.

Vid Östersjörådets femte ministermöte i Kalmar antog
utrikesministrarna ett handlingsprogram som byggde vidare på
Visbydeklarationen. Regeringen kommer att verka för att
handlingsprogrammet skall förverkligas och för att de möjligheter som
samarbetet i Östersjöregionen öppnar skall förverkligas.

EG-kommissionens nyligen framlagda initiativ om Östersjösamarbetet
vittnar om att dessa frågor kommit ytterligare i fokus inom EG. Nordiskt
samarbete visavi närområdena länkas in i Sveriges bilaterala och
multilaterala agerande.

Genom att främja allsidiga kontakter med Ryssland, såväl på europeisk
som på regional nivå samt mellan de baltiska länderna och Ryssland ökar
vi förutsättningarna för stabilitet i Östersjöområdet. Stödet till nordvästra
Ryssland och Kaliningrad är av stor betydelse.

Samarbetet inom de regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet,
där Sverige är ordförande under större delen av 1997, fortsätter att
utvecklas och är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklas
med och mellan alla våra grannländer.

2.4 Sverige i världen

Sveriges engagemang och ansvar stannar inte vid Europas gränser. Genom
FN och andra internationella organisationer söker vi bidra till
internationell fred och säkerhet och till att hantera de globala
överlevnadshoten. Ett väsentligt nytt inslag i Sveriges förbindelser utanför
Europa utgörs av vårt aktiva deltagande i EU:s omfattande politiska
dialogverksamhet och biståndssamarbete.

Sverige anser att det är av stor vikt att stärka samarbetet mellan Europa
och de nordamerikanska staterna. Dialogen med Förenta staterna och
Canada bör utgöra en högt prioriterad uppgift inom EU-arbetet. Denna
dialog har stor betydelse för den övergripande säkerhetssituationen i
Europa, inklusive centrala frågor om Sveriges närområde och etablerandet
av en global säkerhetsordning. Dialogen har därtill naturligtvis stor
betydelse för en rad enskilda sakområden, exempelvis det multilaterala
handelssystemet.

Sveriges bilaterala förbindelser med länder i Mellanöstern, Afrika,
Latinamerika, Asien och Oceanien omfattar politiska relationer, utveck-
lingssamarbete och handel. Omorganisationen av Utrikesdepartementet
skall inte minst möjliggöra en bättre samordning mellan dessa aspekter.

Sveriges utvecklingssamarbete med u-länder och länder i Central- och
Östeuropa behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd.

Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande
fredsuppgörelse i Mellanöstern och är en betydande bidragsgivare till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU har gett
Sverige ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern.

EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra och östra kuster
har påtagligt ökat på senare tid. En medelhavsstrategi har utarbetats som
omfattar såväl utrikes- och säkerhetspolitik som handel, bistånd och
kultur. Samarbete på dessa områden syftar till att skapa stabilitet och
välstånd i regionen.

Sverige vill utveckla formerna för samarbete med länderna i södra
Afrika. Ett viktigt område är insatser för att trygga och fördjupa det
demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen.
Regeringen kommer att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten
inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella
relationer har lagts.

Folkmordet i Rwanda och den allt allvarligare situationen i Burundi
illustrerar betydelsen av ett starkt stöd för förebyggande och konflikt-
lösande åtgärder på hela den afrikanska kontinenten. De afrikanska
länderna själva och den afrikanska enhetsorganisationen (Organization of
African Unity; OAU) har här en central uppgift.

Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis vad
gäller demokrati och ekonomi. Bl.a. i El Salvador och i Guatemala bidrar
Sverige till arbetet för fred och demokrati. Insatser i Nicaragua fortsätter
och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti. Sverige har
numera genom sitt medlemskap i Organisationen för amerikanska stater
(OAS), fått ökade möjligheter att aktivt följa utvecklingen i området.

Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling. Efter
ett par decennier av snabb ekonomisk tillväxt befinner sig flera länder i
en övergångsfas från u-land till i-land. En betydande del av tillväxten i
världsekonomin fram till sekelskiftet beräknas ske i Asien. I flertalet

länder har samtidigt marknadsekonomiska reformer skapat förutsättningar
för en snabb integrering i den globala ekonomin. Såväl Sverige som
övriga EU-länder lägger stor vikt vid att vidareutveckla de ekonomiska
förbindelserna med Asien.

Trots den ekonomiska tillväxten finns fortfarande en majoritet av
världens fattiga i Asien. Miljöproblem med globala konsekvenser ökar
snabbt och kräver ökad internationell uppmärksamhet. Arbetet för
mänskliga rättigheter är ytterligare ett viktigt inslag i förbindelserna.

2.5 En fri världshandel

Utrikeshandel är en allt starkare drivkraft för global ekonomisk utveckling
och tillväxt, inte minst i tredje världen. Världshandeln växer snabbare än
den samlade världsproduktionen. För ett starkt utrikeshandelsberoende
land som Sverige är en bevarad och stärkt frihandel en nödvändighet.

Sverige verkar därför för multilateralt samarbete och väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. Detta är en förutsättning för att
alla länder, oavsett ekonomisk styrka, skall kunna ges lika rättigheter på
detta område.

Bildandet av världshandelsorganisation (World Trade Organization;

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

11

WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguayrundan var en
seger för det multilaterala samarbetet och utvecklingen av sådana
spelregler. Alla länder bör omfattas av detta gemensamma regelverk.

WTO måste också kunna ta sig an stora framtidsfrågor om handel och
miljö samt om investeringar. Det är av största vikt att den globala
handelsliberaliseringen fortsätter och att de återstående förhandlingarna på
tjänsteområdet snarast avslutas.

Regionala frihandel sarrangemang kan utgöra viktiga komplement till
multilaterala lösningar. Sveriges eget agerande under de senaste
årtiondena är ett gott exempel på sådan positiv samverkan, samtidigt som
vi stegvis fördjupat vårt samarbete med Europa har vi aktivt drivit på
multilaterala förhandlingar.

Regeringen har sedan inträdet i EU med största kraft drivit Sveriges
traditionella frihandelslinje. Sverige skall fortsätta att slå vakt om EU:s
öppenhet mot omvärlden. Vi fortsätter att arbeta för att främja u-ländemas
tillträde till de europeiska marknaderna och fäster särskild vikt vid ett
närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.

Anslagen till WTO och organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete hör från 1997 till utgiftsområde 24. Näringsliv.

2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade
utgiftsutvecklingen

Regeringens utgångspunkt vid fastställandet av besparingar inom
utgiftsområde 5 har varit de förslag som presenterades i budget-
propositionen 1995 och vårpropositionen 1996 och som riksdagen ställt
sig bakom. Besparingarna fram till år 1998 sker sålunda främst genom
kostnadsminskningar inom utrikesförvaltningen, minskade bidrag till det
nordiska samarbetet samt en minskning av de s.k. bidragsanslagen. I
samband med den uppdelning på utgiftsområdena 5 och 6. Totalförsvar,
som inför 1997 sker av det tidigare anslaget för Fredsbevarande
verksamhet under tredje huvudtiteln, genomförs den i vårpropositionen
1996 föreslagna besparingen på 250 miljoner kronor. I vårpropositionen
har vidare anmälts en ytterligare besparing på 20 miljoner kronor inom
utgiftsområde 5, som kommer att göras år 1998.

Jämfört med de utgifter som i vårpropositionen beräknades för
utgiftsområde 5 år 1997 på 2 724 miljoner kronor, har en ökning skett
med 33 miljoner kronor. Ökningen förklaras huvudsakligen av
förändringar i valutakursantaganden samt av överflyttning av personal till
Utrikesdepartementet med anledning av den senaste regerings-
ombildningen.

Den beräknade utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 5 ingående
verksamhetsområdena är följande (miljoner kronor):

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

12

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

Förslag

1997

Beräk-

nat

1998

Beräk-

nat

1999

1995/96

därav

1996

Utrikesförvaltningen m.m.

1 517

2 790

2 737

1 998

1 673

1 758

1 806

Internationella organisationer

1 488

2 286

2 425

1 682

931

865

888

Information om Sverige i utlandet

71

105

112

69

65

64

66

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor

58

93

95

60

58

58

59

Övriga utrikespolitiska frågor

35

38

43

33

30

29

29

Totalt för utgiftsområde 5

3 169

5 312

5 412

3 842

2 757

2 774

2 849

13

3 A Utrikesförvaltningen m.m.

En genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet har
genomförts i syfte att möta en tilltagande internationalisering främst
på grund av EU-medlemskapet.

Genomförandet av utrikesförvaltningens omfattande sparbeting
fortsätter.

Omprioriteringar har skapat utrymme även för angelägna satsningar
i form av nya utlandsmyndigheter och införande av ny teknik på
både det ekonomiadmistrativa området och ADB-området.

3.1  Allmänt

Regeringens oförändrat höga ambitioner på det utrikespolitiska området
ställer krav på en väl fungerande utrikesförvaltning. Det fortsatt
ansträngda statsfmansiella läget, som inneburit att utrikesförvaltningen
ålagts ett sparbeting på ca 170 miljoner kronor, innebär därmed att
prioriteringar och svåra avväganden måste göras vid användning av
tillgängliga medel. Långsiktiga ambitionshöjningar inom ett område, till
följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl och som kräver
resursförstärkningar, måste motsvaras av ambitionssänkningar inom andra
områden eller rationalisering och effektivisering av existerande
verksamhet.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen
svensk utrikespolitik genomfördes den 1 juli i år en genomgripande
omorganisation av Utrikesdepartementet. Målet med omorganisationen är
att anpassa Utrikesdepartementet till de nya uppgifter för utrikespolitiken
som en tilltagande internationalisering, det växande ömsesidiga beroendet
mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden samt inte minst
EU-medlemskapet medfört. Departementets nya organisation, som
omfattar både funktionella och geografiska enheter, innebär en integration
av funktioner som i den gamla organisationen fanns på i första hand
politiska avdelningen, handelsavdelningen och avdelningen för
internationellt utvecklingssamarbete.

Till följd av regeringsombildningen i mars månad i år då ansvaret för
asyl- och migrationsfrågoma överfördes till Utrikesdepartementet ingår
dessa frågor i den nya integrerade organisationen, medan ansvaret för
exportfrämjande inklusive exportfinansiering m.m. har flyttats till Närings-
och handelsdepartementet.

3.2  Anslag

Verksamhetsområdets beloppsmässigt viktigaste utgift utgörs av
förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, d.v.s. såväl Utrikes-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

14

departementet som utrikesrepresentationen. Löner och ersättningar för
merkostnader som uppstår för de utlandsstationerade svarar här för den
största delen. Med hjälp av riktade lönesatsningar och andra åtgärder har
departementet fortsatt sina ansträngningar att förbättra jämställdheten
mellan kvinnor och män. Ytterligare åtgärder kan komma att behövas
även under kommande budgetår.

Näst efter lönekostnaderna utgör kostnaderna för lokaler och bostäder
för utrikesrepresentationen den största utgiftsposten. Inom ramen för det
sparbeting som ålagts departementet genomförs bl.a. åtgärder som syftar
till att på sikt minska de totala kostnaderna för chefsbostäder,
kanslilokaler och bostäder för den utsända personalen. Sådana åtgärder
kan vara dels att särskilt kostnadskrävande objekt ersätts med billigare
men minst lika välfungerande alternativ, dels att fastigheterna nyttjas
bättre genom bl.a. förtätning, underuthyming och lokalsamverkan med
andra länder. Budget och ansvar för personalbostädema har delegerats till
utlandsmyndigheterna som genom närheten till hyresmarknaden har bäst
förutsättningar att hålla nere kostnaderna. Ett utvecklingsarbete har inletts
som syftar till att med utgångspunkt i funktionskrav inom områden som
säkerhet, försörjning och beredskap, representativitet m.m. finna lösningar
som bättre anpassas till den lokala miljön och tekniska och
säkerhetsmässiga förutsättningr och behov på orten. En ny
ambassadanläggning i Riga och ett nytt ambassadkansli i Dar es Salaam,
det senare uppfört i samverkan med Finland, har under budgetåret
1995/96 tagits i drift. Arbetet med den nordiska ambassadanläggningen
i Berlin fortskrider planenligt med siktet inställt på att anläggningen skall
stå klar år 1999.

Förutom att genomföra nödvändiga prioriteringar mellan olika
verksamheter krävs även fortsatta ansträngningar att modernisera och
rationalisera verksamheten inom utrikesförvaltningen. Ett för hela
regeringskansliet gemensamt ADB-baserat ekonomiadministrativt system,
AGRESSO, beräknas att tas i drift per den 1 januari 1997. Sedan
övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation i
stort sett genomförts vid departementet fortsätter denna tekniska
modernisering under kommande år vid utlandsmyndigheterna.
Investeringarna inom telekommunikationsområdet har redan medfört
minskade kostnader vid utlandsmyndigheterna.

För innevarande mandatperiod har UD:s förvaltningsanslag ålagts ett
sparbeting på totalt ca 170 miljoner kronor. För att genomföra detta
sparande minskades förvaltningskostnaderna inför budgetåret 1995/96 med
drygt 70 miljoner kronor. Detta skedde genom nedläggning av sju
utlandsmyndigheter, indragning av drygt 30 utsända tjänster vid
kvarvarande utlandsmyndigheter, uppsägning av lokalanställda främst vid
de myndigheter som lagts ned, rationaliseringar på fastighetsområdet,
förändringar, som skett efter förhandlingar med de fackliga
organisationerna, när det gäller vissa ersättningar i samband med
utlandsstationering samt genom en generell reducering av driftskost-
naderna med 5 % (s.k. osthyvling). Besparingsarbetet bedrevs på ett
sådant sätt att det även skulle skapa utrymme för de ambitionshöjningar
i form av nya utlandsmyndigheter som förändringar i vår omvärld kräver,

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

2 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr I. Del 3

nämligen i Sarajevo (Dayton-avtalet), Luxemburg (EU-medlemskapet) och
Shanghai (en snabbt växande marknad för svensk export). Dessutom
kommer den svenska ambassaden i Beirut, som varit stängd under ett
antal år, att åter öppnas och bemannas med utsänd personal.

För att uppnå det fastställda sparbetinget krävs fortsatta
kostnadsminskningar inom flera av de områden, som ovan redovisats, men
utgångspunkten inför departementets beslut om de konkreta åtgärderna
under 1997 är att inga ytterligare utlandsmyndigheter skall läggas ned
eller uppsägningar av UD-anställda skall behöva ske. Merparten av
sparandet bör kunna uppnås genom det ökade kostnadsmedvetande, som
hittills bedrivna spararbete medfört, samt genom fortsatt rationalisering
och effektivisering av verksamheten. Vaije nytt sparbeting som
genomförts minskar naturligtvis utrymmet för ytterligare rationalisering
varför någon redovisning av vilka åtgärder som kan komma att behövas
inför år 1998 inte kan göras nu.

Till verksamhetsområdet hör vidare anslagen för Nordiskt samarbete
samt Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Utrikesförvalt-
ningen m.m. t.o.m. år 1999 är följande (miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts- därav
prognos 1996
1995/96

Förslag Beräknat

Beräknat

1999

1997

1998

1 517

2 790

2 737

1 998

1 673

1 758

1 806

A 1. Utrikesförvaltningen

1994/95'

Utgift

1 512 4232

Anslagssparande 261 2013

1995/96'

Anslag

2 781 942

Utgiftsprognos2 729 700 därav

1996

1 992 000

1997

Förslag

1 667 384

1998

Beräknat

1 752 411

1999

Beräknat

1 800 171

'Anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Kursdifferenser, A 3. Honorärkonsuler, A 5.

Utredningar m.m. och A 6. Officiella besök m.m.

2Beloppen anges i tusental kr.

3Inkl. en reservation på 18 087 för anslaget A 5. Utredningar m.m.

Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och
andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och
personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för lokalanställd
personal, resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar,
driftskostnader för den omfattande ADB- och telekommunikations-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

16

verksamheten samt ränte- och amorteringskostnader för gjorda
investeringar i anläggningstillgångar. Genom en förändring av
anslagsstrukturen innefattar anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 även de
tidigare anslagen för honorärkonsuler, utredningar och officiella besök.

Utrikesförvaltningen har som sina främsta uppgifter att bevaka och
främja svenska intressen, politiska såväl som handels- och
biståndsrelaterade. Detta skall göras genom politisk, ekonomisk och
handelspolitisk bevakning, genom exportfrämjande verksamhet, insatser
inom kultur och information samt handläggning av rättsfrågor. Genom de
neddragningar som skett vid myndigheterna utomlands ställs större krav
på prioriteringar och effektivitet. Verksamhetsplaneringen med mål- och
resultatstyrning av utlandsmyndigheterna har utvecklats ytterligare efter
Utrikesdepartementets omorganisation.

Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och
löneutvecklingen både i Sverige och i de omkring 90 länder där det finns
utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till
dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1997.

Vid anslagsberäkningen för treårsperioden har också beaktats de beslut
om besparingar som fattades av riksdagen åren 1995 och 1996 och som
redovisats närmare i det föregående. I den besparingsplan som gjordes
upp för perioden 1995/96 - 1998 lades vikten vid att åstadkomma den
största besparingen första året. Anslagsutvecklingen visar därför på ett
relativt stort sparande för budgetåret 1995/96.

Kostnader som kan uppstå med anledning av garantier för banklån till
personal respektive uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen belastar
detta anslag. Utestående lån uppgår för närvarande till drygt 12 miljoner
kronor.

För år 1998 beräknas utgifterna till 1 752 miljoner kronor. Beräkningen
utgår ifrån att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet fullföljs.
För år 1999 beräknas utgifterna till 1 800 miljoner kronor.

A 2. Nordiskt samarbete

1994/95

Utgift

1 437’

1995/96

Anslag

2 115

Utgiftsprognos

1 200

därav 1996

900

1997

Förslag

1 442

1998

Beräknat

1 460

1999

Beräknat

1 494

'Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet
inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och
Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande
i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska
samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 442 000
kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

17

A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

1994/95

Utgift

3 566'

1995/96

Anslag

6 410

Utgiftsprognosö 410

därav 19965 278

1997

Förslag

4 371

1998

Beräknat

4 480

1999

Beräknat

4 583

'Beloppen anges i tusental kr

Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i
lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet,
främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från
anslaget eftergifter och jämkning av fordringar for utgivet tillfälligt
ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för
brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt
bistånd till brottsoffer utomlands.

Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta,
medan det ökande antalet ffihetsberövanden på grund av grova
narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för
rättshjälp. Vidare kan Sveriges åtaganden inom EU komma att medföra
ökad belastning vad beträffar tillfälligt ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr for särskilda informations-
insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska
belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering
av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för
stämningsmannadelgivning.

18

4 B Internationella organisationer

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Sverige skall ge betydande bidrag till FN:s fredsbevarande
operationer, politiska arbete och verksamhet på det ekonomiska och
sociala området.

Sverige skall aktivt delta i pågående arbete för att stärka och
effektivisera FN. Kandidaturen till säkerhetsrådet är ett uttryck för
den betydelse vi tillmäter FN.

Europarådets traditionella roll i arbetet för demokrati och mänskliga
rättigheter har fått en ny dimension genom att flertalet länder i
Central- och Östeuropa upptagits som medlemmar i organisationen.

Sverige deltar aktivt i OSSE:s verksamhet, som bygger på ett brett
säkerhetsbegrepp. OSSE:s organisation kommer att ses över.

Sverige deltar aktivt i det omfattande utrikespolitiska samarbetet inom
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Samarbetet
innebär nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera
gemensamt.

Inriktningen och organisationen av det nordiska samarbetet förändras
till de nya förutsättningar som skapats av Sveriges och Finlands EU-
medlemskap.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
förblir ett viktigt samarbetsorgan för industriländer.

Sverige skall fortsatt delta med såväl militär som civil personal i
fredsfrämjande insatser. Anslaget för denna verksamhet delas mellan
utgiftsområde 5 och 6.

Regeringen föreslår att 931 miljoner kronor anslås under utgiftsområde 5
för Internationella organisationer. Härutöver finansieras även
internationella organisationer under utgiftsområde 7. Internationellt
bistånd.

Inom verksamhetsområdet finansieras i första hand bidrag till Förenta
nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom
EU (GUSP), Nordiska ministerrådet, Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) samt kostnader för fredsfrämjande
verksamhet.

Multilateralt samarbete inom internationella organisationer är av
avgörande betydelse för små och medelstora länder. Detta är särskilt
påtagligt för ett land som Sverige, som är starkt avhängigt av den
politiska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden, och som även har

19

ambitioner att söka påverka denna utveckling.

Kostnaden för Sveriges medlemskap i internationella organisationer
styrs av organisationernas budgetar, Sveriges bidragsandel och - då
medlemsavgiften oftast är i utländsk valuta - av kronans värde.
Budgetering av anslagen inför 1997 har skett så noggrant som möjligt.
Hänsyn har tagits till senast tillgänglig information om organisationernas
budgetar och senaste prognoser för kronans värde.

Sverige strävar efter en effektivare verksamhet inom ramen för en
återhållsam budgetutveckling. Vi verkar vidare för kontinuerlig uppfölj-
ning och utvärdering av organisationernas verksamhet.

Sverige har sedan medlemskapet 1946 givit mycket betydande bidrag
till FN:s fredsbevarande operationer, till medling och andra politiska
insatser liksom till organisationens ekonomiska och sociala verksamhet.
Detta engagemang skall fullföljas och få en bred inriktning på militära
såväl som civila insatser.

FN:s centrala roll i Sveriges utrikespolitik motiverar vår kandidatur till
säkerhetsrådet. Sverige vill bidra till att stärka folkrättens ställning, till
ökad vikt vid åtgärder för att förhindra konflikter och till att söka lösa
konflikter med fredliga medel.

Sverige skall medverka till att stärka och effektivisera FN-systemet.
Sverige skall fortsatt aktivt delta i de pågående förhandlingar som syftar
till att reformera FN-systemet. I många av dessa frågor får våra
synpunkter ökad genomslagskraft genom EU-samarbetet. Även nordiskt
samarbete är här av betydelse, bland annat fortsättningen av det nordiska
FN-projektet på det ekonomiska och sociala området.

Sverige tillhör den minoritet av FN:s medlemsstater som alltid betalar
obligatoriska bidrag till fullo och i tid. Det är en mycket angelägen
uppgift att förbättra betalningsdisciplinen, liksom att reformera FN:s
bidragsskalor och göra organisationen mer kostnadseffektiv.

Besparingskrav i FN:s reguljära budget kommer under de kommande
två åren att innebära en något minskad reell utgiftsram i dollar.

Sverige stöder Europarådets strävanden att främja demokrati och
mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och
Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med
länderna i denna region.

Femton central- och östeuropeiska stater har hittills under 1990-talet
upptagits som medlemmar i organisationen. Europarådet har nu totalt 39
fullvärdiga medlemmar och ytterligare ansökningar föreligger. I såväl
nyblivna medlemsländer som kandidatländer anordnar Europarådet
stödprogram.

Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sin alleuropeiska karaktär
och utgångspunkten i ett brett säkerhetsbegrepp ger OSSE ett viktigt
bidrag till en alleuropeisk säkerhetsordning. Verksamheten omfattar
insatser för demokrati och fredlig konfliktlösning i länder och regioner,
liksom arbete för mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor och
valövervakning.

Under året har OSSE-representationer i Bosnien och Hercegovina och
i Kroatien tillkommit. Representationen i Sarajevo har ansvar för viktiga
element i fredsprocessen och den är av en storleksordning som saknar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

tidigare motsvarighet. OSSE har haft förhandlingsframgångar i Tjetjenien-
konflikten.

Sverige biträder aktivt i Minskgruppen för en lösning av konflikten
kring Nagomo Karabach. Beredskap for en eventuell fredsbevarande
insats i regionen finns.

Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt och omfattande
utrikespolitiskt samarbete inom ramen för unionens gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik (GUSP). Detta arbete utgör den andra pelaren i
unionens arbete. Grundidén i GUSP-samarbetet är att medlemsstaterna
agerar gemensamt, exempelvis genom så kallade gemensamma åtgärder
och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och
diplomatiska framställningar gentemot icke-medlemsländer.

Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som innebär samarbete inom
nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera
gemensamt. Aktuella frågor for sådant samarbete är valövervakning i
Ryssland och Palestina, åtgärder vad gäller truppminor och stöd till
fredsprocessen i det f.d. Jugoslavien, däribland EU-administrationen i
Mostar.

Sverige anser att GUSP är av central betydelse i den fortsatta
europeiska integrationen. Vi söker bidra till att samarbetet utvecklas och
effektiviseras. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid
diskuterar bland annat, också på grundval av svenska förslag, hur den
gemensamma analyskapaciteten inom GUSP skall kunna utvecklas.

Sveriges och Finlands EU-medlemskap har skapat nya förutsättningar
för det nordiska samarbetet och förstärkt behovet av det.

Satsningen på kultur- och undervisningssamarbete har fortsatt. Det
informella samrådet i europafrågor har utvecklats. I närområdet har det
baltiska investeringsprogrammet förlängts och ett nordiskt informations-
kontor etablerats i S:t Petersburg.

Nordiska rådets organisation och arbetsformer har anpassats till den nya
inriktningen av samarbetet. Sekretariaten för Nordiska ministerrådet och
Nordiska rådet har samlokaliserats i Köpenhamn. Ett antal nordiska
institutioner kommer att avvecklas eller omstruktureras.

Regeringen har drivit besparingslinjen vidare vad gäller Nordiska
ministerrådets budget. Avsikten är att verka för besparingar även
kommande år som underlag för prioritering och kraftsamling till områden
där det nordiska samarbetet erbjuder komparativa fördelar.

OECD har en viktig roll som samarbetsorgan för världens
industrinationer. Organisationen har fortsatt en stor dragningskraft och
förhandlingar om medlemskap pågår med flera länder.

Vid förhandlingar om bidrag till ovannämnda internationella
organisationer arbetar Sverige utifrån de riktlinjer för ekonomisk styrning
av internationella organisationer som utarbetats inom Utrikes-
departementet.

Sverige skall fortsatt bidra med såväl militär som civil personal till
internationell fredsfrämjande verksamhet.

Den svenska bataljon som för närvarande tjänstgör inom ramen för den
multinationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien utför ett mycket värdefullt
arbete. Truppinsatser av detta slag är samtidigt kostsamma.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Sverige deltar med en pluton i FN:s förebyggande styrka i Makedonien
UNPREDEP. I övrigt har Sverige under året deltagit med militära och
civila observatörer, civilpoliser och sanktionsövervakare i ett 15-tal
missioner runt om i världen. Denna breda inriktning om det
fredsfrämjande arbetet skall fortsätta.

Från och med budgetåret 1997 delas anslaget för fredsbevarande
verksamhet mellan utgiftsområde 5 och 6. Under utgiftsområde 5 bekostas
svenskt deltagande i fredsfrämjande verksamhet, t.ex. med observatörer,
civilpoliser, övervakare och andra civila insatser. Anslaget kan också
användas för utbildningsinsatser med anknytning till PFF.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Av nedanstående tabell framgår utvecklingen av de i verksamhetsområdet
ingående anslagen (miljoner kronor).

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts- därav
prognos 1996
1995/96

Förslag Beräknat

Beräknat

1999

1997

1998

1 488

2 286

2 425

1 682

931

865

888

B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer

1994/95'

Utgift

413 3822

1995/963

Anslag

414 492       Utgiftsprognos442 300

därav 1996288 500

1997

Förslag

452 462

1998

Beräknat

432 855

1999

Beräknat

443 678

'Anslagen

B 1. Förenta

nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella

organisationer m.m., anslagsposterna 5 och 8, och B 10. Konferensen om säkerhet och
samarbete t Europa (ESK).

"Beloppen anges i msental kr.

"Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella
organisationer m.m., anslagsposterna 3 och 6, B 10. Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) och Bil. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU.

Från anslaget betalas obligatoriska utgifter för Sveriges medlemskap i
ett antal internationella organisationer. Sverige är folkrättsligt bunden att
betala dessa avgifter.

Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel, som varierar från organisation till organisation.
Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en av de
viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen uttaxeras i annan
valuta än svenska kronor påverkar även kronans kurs utgiftsnivån.

Genom en förändring i anslagsstrukturen omfattar anslaget fr.o.m. år

22

1997 de tidigare anslagen till Förenta nationerna, Europarådet,
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP),
Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission
och skattejusteringsbidrag. I anslaget ingår också de nya bidragen till
Schengensamarbetet och Havsrättsdomstolen i Hamburg.

B 1.1. Förenta nationerna

Stödet till Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Sverige verkar aktivt bl.a. för att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga
samt att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.

Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s
reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under
anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation
för industriell utveckling, Unido, till den internationella kontroll-
organisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka
efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt for att
möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner.

Regeringens överväganden

1. Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1996-97
fastställdes av den 50:e generalförsamlingen till 2 608,3 miljoner US-
dollar. Den antagna tvåårsbudgeten innebär en klar real minskning av
FN:s resurser. Sveriges bidragsandel, som för kalenderåret 1996 fastställts
till 1,2275 %, kommer år 1997 att uppgå till 1,23 %. Regeringen bedömer
preliminärt att 125 989 000 kr bör avsättas för att betala Sveriges bidrag
till FN:s reguljära budget budgetåret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

FN:s reguljära budget (miljoner US-dollar) för tvåårsperioden

1990-91

1992-93

1994-95

1996-97

2 134,1*

2 467,5*

2 632,4*

2 608,3

*) efter revidering

Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr

Utfall                          Prognos Förslag

1993      1994      1995      1996      1997

80,2   v 92,8       100,2     88,8*     126

*) preliminärt

23

2. Sveriges andel av de uttaxerade bidragen till budgetarna för FN:s
fredsbevarande operationer uppgår likaså till 1,2275 % innevarande
budgetår och för år 1997 till 1,23 %. Det svenska bidraget uppskattas
budgetåret 1997 till 249,3 miljoner kronor. Beräkningen innehåller dock
ett stort mått av osäkerhet genom att Säkerhetsrådet löpande kan fatta
beslut om nya insatser.

Följande fredsbevarande operationer (14 st) finansieras med uttaxerade
bidrag enligt en överenskommen bidragsskala.

FN:s vaktstyrka på Cypern, UNFICYP (1964)

FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974)

FN:s interimstyrka i Libanon, L1NIFIL (1978)

FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, UNIKOM (1991)

FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, MINURSO (1991)

FN:s observatörsgrupp i Liberia, UNOMIL (1992)

FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993)

FN:s observatörsgrupp i Georgien, UNOMIG (1993)

FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan, UNMOT (1994)

FN:s kontrollgrupp i Angola, UNAVEM III (1995)

FN:s förebyggande styrka i Makedonien, UNPREDEP (1995)

FN:s mission i Bosnien-Hercegovina, UNMIBH (1995)

FN:s observatörsmission i Prevlaka, UNMOP (1996)

FN:s övergångsadministration för Östra Slavonien, Baranja och Västra
Sirmium, UNTAES (1996)

Härutöver finansieras två missioner över den reguljära budgeten, nämligen

FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948)
FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, UNMOGIP (1949)

Beslut har under innevarande budgetår fattats om att avveckla FN:s
skyddsstyrka i f.d. Jugoslavien, UNPROFOR samt FN:s stödgrupp i
Rwanda, UNAMIR. Antalet fredsbevarande operationer som bekostas över
det särskilda kontot är dock oförändrat 14 genom att Säkerhetsrådet fattat
beslut om nya insatser. Dessa nya insatser är dock mindre omfattande och
därmed mindre kostsamma än t.ex. de insatser, som nyligen avslutats i
Somalia och Bosnien. Detta beror dock inte på att behovet av insatser
minskat utan far närmast tillskrivas den finanskris FN för närvarande
genomgår.

Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

1992/93

Utfall

189,8

1993/94

Utfall

268,4

1994/95

Utfall

247,6

1995/96

Prognos

260,0

1997

Förslag

249,3

3. Målet för FN:s organisation för industriell utveckling (United Nations
IndustrialDevelopment Organization; UNIDO) är att främja och påskynda
den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel
uppgår år 1996 till 1,7061 %. För kalenderåret 1997 har den fastställts till
1,71 %. Preliminärt bör 10 644 000 kr avsättas för att täcka det svenska
bidraget för år 1997.

Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, mkr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

1993/94

Utfall

9,8

1994/95

Utfall

10,0

1995/96

Prognos

11,0*

1997

Förslag

10,6

*) preliminärt

4. Sveriges bidragsandelför FN:s konvention mot kemiska vapen uppgår
kalenderåret 1996 till 1,22097 %. Konventionens syfte är att totalförbjuda
en hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur
de i dag existerande lagren av dessa vapen skall förstöras. Bidragsandelen
för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag
fastställs när konventionen träder i kraft, vilket sker när 65 stater anslutit
sig till konventionen. I september 1996 har 62 länder ratificerat
konventionen.

Regeringens bedömning är att 2 617 000 kr bör avsättas för att täcka
kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den förberedande
kommissionen alternativt den blivande kontrollorganisationen för
budgetåret 1997.

Sveriges obligatoriska bidrag till FN:s konvention mot kemiska vapen
(den förberedande kommissionen), mkr.

1993/94

Utfall

1,6

1994/95

Utfall

1,3

1995/96

Prognos

1,3*

1997

Förslag

2,6

*) preliminärt

5. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.

Under delposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a.
översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner.
Under budgetåret 1997 kommer översynskonferensen för konventionen
mot särskilt inhumana vapen att fortsätta sin år 1994 påböijade
verksamhet. Vidare finns en granskningskonferens om förbud mot
biologiska vapen inplanerad. Mot bakgrund härav avsätts 500 000 kr för
översyns- och granskningskonferenser.

Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

1995/96   Prognos   0,8

1997      Förslag    0,5

B 1.2. Europarådet

Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Europarådet har bl.a. en viktig roll i demokratiseringsprocessen
i de central- och östeuropeiska länderna, varav flertalet numera är
fullvärdiga medlemmar i organisationen. Sverige verkar för att
Europarådet koncentrerar sig på de frågor som rör demokrati och
mänskliga rättigheter samt de uppgifter som följer med organisationens
pågående utvidgning.

Från anslagsposten betalas Sveriges bidrag till Europarådets reguljära
budget samt obligatoriska debiteringar till pensionsbudgeten, en
extraordinär budget för uppförande av den nya byggnaden avsedd för de
institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, Europarådets
ungdomsfond och flera s.k. partsöverenskommelser.

Regeringens överväganden

Skillnaden mellan utfall för 1994/95 och prognos för 1995/96 kan
hänföras till den positiva utvecklingen för kronans kurs.

Budgetbehandlingen inom Europarådet har de senaste åren präglats av
återhållsamhet. Sverige stöder i princip en sådan linje. Dock finns länder
som förespråkar en real budgettillväxt, med motiveringen att en sådan
krävs för att Europarådet skall kunna fullgöra sina åtaganden, inte minst
i de nya medlemsstaterna. För antagande av budgeten erfordras 2/3
majoritet.

Under 1996 bidrar Sverige med 2,53 % till Europarådets reguljära
budget. Inför år 1997 har ett budgettak fastställts (i intervallet 962-982
miljoner FRF), men medlemsländerna har ännu inte enats om hur
bidragsskalan skall tillämpas efter Rysslands inträde i organisationen (som
ägde rum i februari). Vidare kan nämnas att ett av generalsekreteraren
förra året lanserat sidoordnat stödprogram, riktat till i första hand de
nyblivna medlemsstaterna Ryssland och Ukraina, fortfarande till stor del
är ofmansierat.

Ett förslag till ändrad fördelning av betalningsansvaret inom
Europarådets partsöverenskommelse på social- och hälsoområdet skulle,
om det antas, leda till en utgiftsökning på preliminärt ca 300 000 kr för
Sveriges del.

Regeringen bedömer preliminärt att 34 055 000 kronor bör avsättas för
att betala Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget och övriga
obligatoriska debiteringar budgetåret 1997. Mot bakgrund av ovan angivna
skäl innehåller beräkningen dock ett betydande mått av osäkerhet.

26

Mkr.

1994/95

Utfall

39,4

1995/96

Anslag

36,3

1995/96

Prognos

35,6

1997

Förslag

34,1

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE)

Från anslagsposten betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel av
OSSE:s integrerade budget (sammanlagt ett tjugotal delbudgetar),
gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s kommunikationssystem,
skiljedomstolen enligt konventionen om förlikning och skiljedom inom
OSSE (den s.k. Stockholms-konventionen) samt vissa andra av
organisationen debiterade gemensamma kostnader. Sveriges andel av
gemensamma budgetar uppgår f.n. till 3,55%. Bidragen uttaxeras normalt
i österrikiska schilling.

Under 1996 har missioner tillkommit för Bosnien och Hercegovina samt
för Kroatien (i båda fallen väsentligt större än tidigare existerande
missioner). Missionerna i Estland, Georgien, Federala republiken
Jugoslavien (Serbien-Montenegro; alltjämt vilande), Lettland, Makedonien,
Moldavien, Tadzjikistan (jämte förbindelsekontor i Tasjkent) och Ukraina
består. Dessutom arbetar stödgruppen i Tjetjenien vidare för att främja en
fredlig uppgörelse i konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien.

De olika grupperna för övervakning av sanktionerna mot Federala
republiken Jugoslavien har antingen reducerats eller dragits in. Enheterna
för ledning av sanktionsinsatser består och har beredskap att på nytt
upprätta övervakningsgrupper om så skulle krävas.

Sverige stöder den s.k. Minsk-gruppens arbete aktivt.

En planeringsgrupp för en eventuell fredsbevarande insats i Nagomo
Karabach arbetar vid organisationens sekretariat i Wien.

Frågorna om mänskliga rättigheter och demokratiuppbyggnad leds från
kontoret i Warszawa (Office for Democratic Institutions and Human
Rights - ODIHR). Kontoret samordnar bl.a. insatser för valövervakning
i medlemsländerna.

Minoritetskommissarien med säte i Haag utför ett betydelsefullt
konfliktförebyggande arbete.

I förhandlingsarbetet är den främsta övergripande uppgiften frågan om
OSSE:s säkerhetspolitiska roll i Europa.

Vid toppmötet i Lissabon i december 1996 kommer OSSE:s
organisatoriska struktur att diskuteras i ljuset av kraven på alltmer
omfattande insatser för den gemensamma säkerheten i vår världsdel.

27

Regeringens överväganden

OSSE, som utvecklats från en diplomatkonferens, fortsätter att utvecklas
för att finna en lämpligt avvägd organisatorisk form för sin roll som
regionalt säkerhetsfrämjande organ. OSSE:s insatsberedskap behöver
förstärkas. Regeringen söker aktivt bidra till att organisationen utvecklas
och ges en tydlig roll som regional säkerhetsorganisation samt att
organisationen ges resurser som står i samklang med det politiska
uppdraget.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Mkr.

1994/95

Utgift1

22,9

1995/96

Anslag

13,8

1995/96

Prognos

20,5

1997

Förslag

16,0

'Avser anslaget Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).

B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom
EU (GUSP)

Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt omfattande
mellanstatligt samarbete, i frågor rörande den s.k. andra pelaren.

Grundidén är att detta skall ske genom att medlemsländerna beslutar om
gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom
deklarationer och démarscher.

Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som är av central betydelse
för den fortsatta europeiska integrationen. Detta innebär att verka inom
nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera
gemensamt.

Frågor som hittills aktualiserats för sådant samarbete är valövervakning
i Ryssland och Palestina, minröjningsinsatser och stöd till fredsprocessen
i det f.d. Jugoslavien, till större delen avseende EU-administrationen i
Mostar.

Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid har diskuterat
bland annat hur GUSP skall kunna utvecklas och effektiviseras.

Från anslaget betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel
för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU. Fördelningsnyckeln fastställs i vaije enskilt
fall, oftast med BNP som grund.

Regeringens överväganden

GUSP-samarbetet spelar en central roll i den fortsatta europeiska
integrationen. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid
diskuterar även frågan om finansieringen av gemensamma åtgärder inom
ramen för GUSP.

Regeringen söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras.

28

Mkr.

1995/96

Anslag

12,6

1995/96

Prognos

6,6

1997

Förslag

8,4

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

B 1.5. Schengensamarbetet

Sverige deltar sedan den 1 maj 1996 som observatör i
Schengensamarbetet i avvaktan på att förhandlingarna om medlemskap
skall slutföras. Under observatörskapet skall Sverige bidra till
Schengensamarbetets administrativa budget. Bidraget beräknas för 1997
uppgå till 4 253 000 kr.

B 1.6. Övriga internationella organisationer

Anslagsposten omfattar de obligatoriska bidragen till Permanenta
skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under första
tilläggsprotokollet till Genéve-konventionen och den nyinrättade
Havsrättsdomstolen i Hamburg samt kostnader för skattejustering av
pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade
organisationerna. Anslagsposten har beräknats till 725 000 kr för 1997.

B 2. Nordiska ministerrådet

1994/95

Utgift

345 918'

1995/96

Anslag

472 500

Utgiftsprognos 473 300

därav 1996   305 600

1997

Förslag

303 700

1998

Beräknat

250 424

1999

Beräknat

256 683

'Beloppen anges i tusental kr

Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet
i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges
andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska
hälsovårdshögskolan. För att få samma förhållande beträffande
finansieringsansvaret som i de övriga nordiska länderna överförs anslaget
till Nordiska hälsovårdshögskolan fr.o.m. 1997 till Socialdepartementet,
utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av
organisationens budget, Sveriges andel av budgeten samt valutakurs-
förändringar. Beloppen betalas till större delen i danska kronor. Efter
behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i
november 1995 Nordiska ministerrådets budget för år 1996. Budgeten
uppgår till totalt 707 474 000 danska kronor. Härutöver tillkommer
anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till

35 730 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1996 är 38,8 % enligt den fördelningsnyckel som
tillämpas.

Nordiska ministerrådets budget för år 1997 kommer att fastställas först
i november 1996. Sveriges andel av budgeten för 1997 minskar till

35,6 %.

Anslaget har beräknats till 303 700 000 kr för nästa budgetår.

Nordiska ministerrådet (utbildnings- och forskningsministrama) under-
tecknade den 3 september 1966 en överenskommelse om tillträde till
högre utbildning för studerande i de nordiska länderna. Överens-
kommelsen innebär också att länderna kalenderårsvis betalar varandra viss
ersättning för sina studenter i ett annat nordiskt land. Island är undantagen
denna bestämmelse.

Enligt överenskommelsen skall vaije land betala ersättning för 75
procent av det antal studenter som läser i ett annat land. Den årliga
ersättningen per studerande är 22 000 danska kronor. Nordiska minister-
rådet godkänner storleken av den ersättning vart och ett av de fyra
länderna skall betala. För att budgettekniskt administrera denna ordning
skall enligt artikel 7 betalningen mellan länderna avräknas som en
minskning eller ökning av dessa länders andel i den årliga budgeten för
Nordiska ministerrådet.

Regeringen har den 29 augusti 1996 godkänt överenskommelsen. Enligt
artikel 10 skall överenskommelsen träda i kraft trettio dagar efter den dag
då samtliga parter har meddelat det finska utrikesdepartementet att
överenskommelsen godkänts, dock tidigast den 1 januari 1997.

Eftersom betydligt fler studenter från övriga nordiska länder kommer till
Sverige för att studera jämfört med antalet svenska studenter som väljer
att läsa i ett annat nordiskt land, kommer den slutliga kostnaden för
Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget - efter avräkning av
utbildningskostnaderna - att bli något lägre än vad som beräknats under
detta anslag. Beloppen för studentutbytet skall emellertid beräknas i
efterhand och kan komma att variera från år till år. Regeringen kommer
från och med budgetåret 1997 att föra bort beloppet från anslaget B 2.
Nordiska ministerrådet som en besparing.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)

1994/95

Utgift

28 6991

1995/96

Anslag

46 460

Utgiftsprognos34 200

därav 199621 200

1997

Förslag

24 207

1998

Beräknat

25 137

1999

Beräknat

25 765

'Beloppen

anges i tusental kr

Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk
tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av

30

världshandeln på multilateral och icke diskrimerande basis.

OECD har under senare år utsträckt sin verksamhet till att täcka nästan
samtliga samhällsområden. Däribland kan nämnas OECD:s studie rörande
sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k.
framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och
konkurrens, handel och investeringar, handel och arbetsvillkor). Denna
utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens
budget och övriga arbete.

Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader for sekretariatet och de
traditionella OECD-aktivitetema.

Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala
framräknad på basis av BNP. Den svenska andelen är 1,19%, vilket är en
sänkning från 1,3% 1995.

Utöver den egna budgeten administrerar OECD bidragen till vissa
närstående internationella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas
därför även Sveriges bidrag exempelvis till det internationella
energiorganet (International Energy Agency; IEA), atomenergiorganet
(Nuclear Energy Agency; NEA), europeiska transportministerkonferensen
(European Conference of Ministers of Transport; ECMT), centret för
utbildningsforskning (Centre for Educational Research and Innovation;
CERI) samt olika specialprogram.

Regeringens överväganden

OECD befinner sig i en förändringsprocess till följd av budget-
nedskärningar samtidigt som medlemskretsen utvidgats och nya uppgifter
tillkommit. Regeringens målsättning i denna förändringsprocess är att slå
vakt om OECD:s kärnverksamhet och dess beprövade arbetsmetoder, men
samtidigt verka för att effektivisera och rationalisera arbetet.

OECD:s budget löper under kalenderåret och fastställs i december.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i
utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget
beräknats till 24 207 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

B 4. Fredsfrämjande verksamhet

1994/95

Utfall

700 006'

Reservation 136 288

1995/96

Anvisat

1 352 808

Utgiftsprognos 1 475 200

därav 19961 066 400

1997

Förslag

150 206

1998

Beräknat

156 124

1999

Beräknat

162 150

'Beloppen anges i tusental kr

3 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3

Från och med budgetåret 1997 föreslås anslaget för Fredsbevarande
verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel delas upp på två
utgiftsområden. Kostnader som avser fredsfrämjande verksamhet med
trupp, inklusive PFF-övningar, belastar därmed utgiftsområde 6.
Totalförsvar, medan annan fredsfrämjande verksamhet (se vidare
inledningsavsnittet under verksamhetsområde B) belastar utgiftsområde
5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan.

Anslaget Fredsbevarande verksamhet föreslås fr.o.m. nästa budgetår
benämnas Fredsfrämjande verksamhet eftersom detta blivit en accepterad
samlingsbenämning för olika typer av insatser inklusive konflikt-
förebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingande och
fredsbyggande.

Målet för verksamheten är att kunna bidra till internationellt
fredsfrämjande, i första hand inom FN och OSSE men också i EU:s regi
och inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Det är angeläget att
svenska insatser kan göras även utanför Europa så att Sveriges globala
engagemang görs trovärdigt.

Anslaget Fredsfrämjande verksamhet under utgiftsområde 5 skall
användas för att bekosta insatser med observatörer, olika typer av
övervakare, civilpoliser, för planerings- och förhandlingsarbete samt för
att stödja seminarier, studier samt vissa utbildningsinsatser i och kring
ämnet fredsfrämjande. Därutöver kan även finansieras svensk
kursverksamhet inom PFF.

Regeringens överväganden

Kostnaden för den militära fredsfrämjande verksamheten har under
budgetåret 1995/96 blivit betydligt högre än vad som förutsågs när förra
budgetpropositionen skrevs. Kostnadsökningar har uppstått till följd av
krav på högre löner samt ändrad tillämpning inom Försvarsmakten av
skattelagstiftningen.

Den del av anslaget som gäller fredsfrämjande verksamhet med militär
trupp överförs från och med år 1997 till utgiftsområde 6. Därigenom bör
styrning och uppföljning kunna effektiviseras. Uppdelningen av
fredsfrämjandeanslaget på två utgiftsområden får emellertid inte hindra
regeringen från att, vid behov, kunna fatta snabba beslut om svenska
insatser. Enligt regeringens bedömning bör sådana kunna inrymmas inom
den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående
budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver
vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i
avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad
kredit på räntekontokrediten för Fredsfrämjande verksamhet inom den
allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. (Se även volym 1, avsnitt
4.4.6.)

Inom regeringen kommer Utrikesdepartementet även i fortsättningen att
ha det övergripande ansvaret för den säkerhetspolitiska dimensionen av
Sveriges deltagande i internationella fredsfrämjande insatser.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

32

5 C Information om Sverige i utlandet

5.7 Allmänt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Informationen om Sverige i utlandet utgör en viktig del av svensk
utrikespolitik.

Det förtroende och den goodwill som byggs upp i omvärlden genom
informationsinsatser, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte
leder även till export, ökad turism till Sverige och ökade investeringar i
Sverige och därmed till tillväxt och sysselsättning. Det bör därför fästas
stor vikt vid informationen om Sverige i utlandet i utlandsmyndigheternas
verksamhet.

Det är av största vikt att svenskt samhälle, näringsliv, kulturliv,
miljövård och svenska ståndpunkter blir kända i vår omvärld.

Samordningen mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom
samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser är av största betydelse.
Nämnden for Sverigeinformation i utlandet inom Utrikesdepartementet
har väsentligt förstärkt utbytet och samverkan mellan berörda myndigheter
och organisationer när det gäller allmän information om Sverige,
kulturutbyte, exportffämjande, investeringsfrämjande och turism.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Information
om Sverige i utlandet t.o.m. år 1999 till följd av tidigare fattade beslut är
följande (miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts-
prognos
1995/96

därav

1996

Förslag Beräknat
1997    1998

Beräknat

1999

71

105

112

69

65      64

66

5.2 Resultatinformation

Övergripande mål for verksamheten är att skapa ett gott anseende och
förtroende för Sverige och därmed medverka till att bidra till tillväxt och
sysselsättning.

Den tilltagande internationaliseringen och Sveriges konkurrensfördelar
inom en rad sektorer innebär goda förutsättningar att framhäva Sveriges
attraktionskraft och potential. Otillräckliga statliga resurser innebär att
genomförandet av informationsinsatser i utlandet numera är starkt
beroende av andra nationella och lokala samarbetspartners.

33

C 1. Svenska Institutet

Prop. 1996/97:1

1994/95

Utgift

56 786'

Reservation3 478

Utgiftsområde 5

1995/96

Anslag

88 784

Utgiftsprognos92 262 därav 1996

52 667

1997

Förslag

55 237

1998

Beräknat

54 434

1999

Beräknat

56 071

'Beloppen anges i tusental kr.

Svenska Institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att vara
ett centralt informations- och serviceorgan för information om Sverige i
utlandet.

Det övergripande målet for Svenska Institutets verksamhet är att öka
kunskapen om Sverige i utlandet. Detta skall, i enlighet med institutets
stadga, ske genom informationsverksamhet om svenskt samhälls- och
kulturliv, kultur- och erfarenhetsutbyte, utbyte inom utbildning och
forskning samt stöd till svenskundervisning.

Anslaget, som är Svenska Institutets huvudanslag, finansierar
informations-, kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Genomförandet
sker i samverkan med bl.a. den svenska utrikesförvaltningen. Därutöver
har institutet anslag och uppdragsmedel for biståndsrelaterade insatser i
Central- och Östeuropa och i tredje världen (utgiftsområde 7), för uppdrag
på utbildnings- och forskningsområdet (utgiftsområde 16), och för insatser
som rör internationellt kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till detta kommer
ett antal särskilda uppdrag.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att
reservationen utgörs av medel som beslutats för informationssatsningar
under 1994/95, men som utbetalats först under 1995/96. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslagna medel
kommer att tillfullo utnyttjas.

34

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet skall ligga fast.

Resurser 1997

Ramanslag 55 237 tkr

Övrigt

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den av riksdagen
år 1995 beslutade besparingen för hela mandatperioden. År 1997
uppgår besparingen till 5 182 000 kr, inkl, effektivitetskravet på
statlig konsumtion och justering av lokalkostnader.

Svenska Institutets års- och resultatredovisning visar att verksamheten
svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och den
inriktning av verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Svenska
Institutet spelar en mycket central roll när det gäller informationen om
Sverige i utlandet. Omvärldens krav och förväntningar på institutet är
stora och har ökat markant på senare år. Det statsfinansiella läget medger
f.n. dock inte en höjning av anslaget for att möta den obalans som
konstaterats mellan efterfrågan på och behov av institutets tjänster och
institutets nuvarande resurser.

Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft
några invändningar mot Svenska Institutets årsredovisning.

För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 54,4 miljoner kronor.
Beräkningen utgår från att det beslutade saneringsprogrammet uppfylls.
För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 56,1 miljoner kronor.

C 2. Övrig information om Sverige i utlandet

1994/95

Utgift

13 975

1995/96

Anslag

16 386

1997

Förslag

10 266

1998

Beräknat

9 835

1999

Beräknat

9 835

'Beloppen anges i nisental kr

Reservation3 259

Utgiftsprognos 19 645

därav 199616 229

35

Det långsiktiga målet är att öka förtroendet för Sverige som internationell
samarbetspartner och därigenom främja svenska intressen och bidra till
tillväxt och sysselsättning. De svenska utlandsmyndigheterna utgör
regeringens viktigaste instrument för att genomföra detta mål i enskilda
länder.

De utgifter som belastar anslaget finansierar i första hand särskilda, av
regeringen prioriterade, informationsinsatser genom de svenska
utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalist-
inbjudningar samt seminarier och visst kulturutbyte. De huvudsakliga
faktorer som styr utgifterna på området är dels efterfrågan från utländska
målgrupper, dels behov av riktade evenemang och särskilda
informationsinsatser i utlandet.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att
reservationen är medel som beslutats för informationssatsningar under
1994/95, men där viss del av betalningarna skett under 1995/96.
Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att
anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas.

Regeringens överväganden

På grund av det statsfinansiella läget är resurserna för informations-
verksamhet genom de svenska utlandsmyndigheterna knappa. Det svenska
samhällets förväntningar och krav ökar behovet av informationsinsatser,
inte minst genom Sveriges medlemskap i EU. De minskade resurserna kan
under vissa gynnsamma omständigheter i viss mån balanseras genom
samarbete med svenska och utländska intressenter. För år 1998 beräknas
utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor. Även för år 1999 beräknas
utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

36

6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor

6.1 Allmänt

De viktigaste frågorna inom verksamhetsområdet är att främja information
och forskning om nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt att
tillförsäkra Utrikesdepartementet teknisk sakkunskap vid förhandlingar om
nedrustning och rustningskontroll.

Huvuddelen av stödet till forskning och information faller på
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) samt
Utrikespolitiska Institutet. Det statliga bidragen utgör grunden för dessa
instituts verksamhet, som fyller en viktig funktion såväl på det nationella
som på det internationella planet. Samtidigt är det angeläget att dessa
institutioner eftersträvar en minskning av sitt beroende av statligt stöd.
Anslaget till organisationer och stiftelser för information och studier om
global och europeisk säkerhetspolitik har till syfte att skapa intresse,
engagemang och kunskap kring dessa frågor. Förordningen som ligger till
grund för anslaget har nyligen genomgått en förändring.

Sverige deltar aktivt i det internationella nedrustningsarbetet. Detta
kräver tillgång till teknisk sakkunskap, vars säkerställande innefattas i
verksamhetsområdet.

Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av böcker m.m. ger en
flexibel möjlighet att genom anlitande av insatser utanför
Utrikesdepartementet främja den svenska utrikespolitiken.

Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts-
prognos
1995/96

därav

1996

Förslag Beräknat

1997    1998

Beräknat

1999

58

93

95

60

58      58

59

6.2 Resultatinformation

De utredningar m.m. som finansierats under verksamhetsområdet det
gångna budgetåret har fallit under prioriterade områden för den svenska
utrikespolitiken. Stöd har utgått till femton organisationer och drygt 130
projekt från anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling och stödet får anses ha nått en god
spridningseffekt. Den forskning och information som bedrivits av
Utrikespolitiska Institutet och Stockholms internationella fredsforsknings-
institut faller inom viktiga områden och har rönt uppskattning i såväl
Sverige som utlandet. En förutsättning för det aktiva svenska deltagandet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

37

i det internationella nedrustningsarbetet har varit den tekniska och Prop. 1996/97:1
vetenskapliga sakkunskap, som tillförts från Försvarets forskningsanstalt. Utgiftsområde 5

D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området

1994/95

Utgift

2 252'

Reservati on75 3

1995/96

Anslag

3 641

Utgiftsprognos4 394

därav 1996   3 883

1997

Förslag

2 322

1998

Beräknat

2 259

1999

Beräknat

2 259

'Beloppen anges i tusental kr

Målet med anslaget är att ge stöd till verksamhet som främjar svensk
utrikespolitik, framför allt vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitik.
Som exempel på bidrag från detta anslag under innevarande budgetår kan
nämnas stöd för seminarium om seismisk verifikation i samband med
provstoppsförhandlingama samt bidrag till utgivning av en bok om
minskador.

D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling

1994/95

Utgift

14 092'

Reservationi 557

1995/96

Anslag

17 000

Utgiftsprognos 18 557

därav 1996    7 623

1997

Förslag

9 250

1998

Beräknat

9 000

1999

Beräknat

9 000

'Beloppen anges i tusental kr

Regeringen beslutar, efter yttrande av en beredningsgrupp, om fördelning
av medel från anslaget i enlighet med förordningen (1993:983) om statligt
stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling. Bidrag lämnas som organisationsstöd eller projektbidrag. Den
förordning som ligger till grund för anslaget har nyligen ändrats genom
SFS 1996:824. Stödet omfattar ämnesområdena nedrustning och rust-
ningskontroll, konflikthantering samt andra säkerhetpolitiska ämnen inom
ramen för ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt.

Regeringens överväganden

Regeringen finner att det är väsentligt att kunskap, intresse och
engagemang för frågor som rör global och europeisk säkerhet stimuleras.
Stödet till organisationer och stiftelser för detta ändamål fyller därför en

38

viktig funktion. En förutsättning för att stöd skall lämnas är att det främjar Prop. 1996/97:1
verksamhet som är av allmänt intresse och har stor spridningseffekt. Utgiftsområde 5

D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-
ningsinstitut (SIPRI)

1994/95

Utgift

16 388'

1995/96

Anslag

32 360

Utgiftsprognos32 360 därav

1996

21 573

1997

Förslag

20 571

1998

Beräknat

20 634

1999

Beräknat

21 314

'Beloppen anges i tusental kr

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut har till ändamål att i
enlighet med de grunder som riksdagen fastställt bedriva forskning i
konflikt- och samarbetsffågor. Syftet med forskningen är att ge bidrag till
förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av konflikter och för en
stabil fred.

Regeringens överväganden

SIPRLs forskning åtnjuter ett högt internationellt anseende. Genom
framförallt en omfattande publikationsverksamhet men även genom
anordnande av seminarier m.m. har forskningsresultaten en god
spridningsffekt. SIPRI har lyckats väl i att anpassa forskningen efter den
internationella utvecklingen.

I anslagsframställningen förutser SIPRI i stort sett en oförändrad andel
extern finansiering för kommande budgetår. Det är angeläget SIPRI
fortsatt planerar för att en ökande andel av institutets verksamhet kan
finansieras från andra källor än statliga medel.

D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet

1994/95

Utgift

11 770

1995/96

Anslag

18 711

1996

12 474

1997

Förslag

12 235

1998

Beräknat

12 129

1999

Beräknat

12 472

'Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 18 711 därav

Målet med anslaget är att tillföra Utrikesdepartementet teknisk och
vetenskaplig sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid
förhandlingar om nedrustning, rustningsbegränsning, internationell

39

säkerhet samt vid internationellt samarbete för att motverka spridning av Prop. 1996/97:1
massförstörelsevapen.                                                  Utgiftsområde 5

Regeringens överväganden

För att Sverige aktivt skall kunna delta i det internationella arbetet för
nedrustning, rustningskontroll och främjande av internationell säkerhet är
tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis en nödvändighet. Med
hänsyn till kontinuiteten i det svenska deltagandet i den internationella
nedrustningsprocessen, liksom behovet av en bestående nationell
kompetens för fullgörandet av internationella åtaganden om icke-
spridning vad gäller massförstörelsevapen, är det av vikt att FOA gör vad
som är möjligt för att se till att dess höga kompetens inom prioriterade
områden kan bibehållas över en lång period.

D 5. Utrikespolitiska Institutet

1994/95

Utgift

9 478

1995/96

Anslag

15 579

1997

Förslag

10 112

1998

Beräknat

10 156

1999

Beräknat

10 491

'Beloppen anges i tusental kr

Utgiftsprognos 15 579

därav 199610 386

Målet med anslaget till Utrikespolitiska Institutet är ett främja intresse för
internationella frågor samt att öka kunskapen om detta ämne genom
forskning och information till allmänheten.

Regeringens överväganden

Utrikespolitiska Institutets information genom publikationer, seminarier
m.m. riktad till en bred svensk allmänhet fyller en viktig funktion genom
att främja intresset och kunskapen för utrikespolitiska frågor. Institutets
forskning har tilldragit sig stort intresse och den utgör basen för den breda
informationsverksamheten. Regeringen finner institutets arbete med att
säkerställa en tillfredsställande grad av extern finansiering vara av stor
vikt.

40

D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

1994/95

Utgift

3 560'

Reservation204

1995/96

Anslag

5 248

Utgiftsprognos5 452

därav 19963 982

1997

Förslag

3 597

1998

Beräknat

3 643

1999

Beräknat

3 727

'Beloppen anges i tusental kr

Målet för anslaget är att stödja forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse. Huvuddelen av medlen under anslaget
finansierar ett särskilt säkerhetspolitiskt forskningsprogram vid
Utrikespolitiska Institutet. Därutöver fördelar regeringen direkt stöd åt
framför allt yngre forskare inom utrikes- och säkerhetspolitik från detta
anslag.

41

7 E Övriga utrikespolitiska frågor

Inom detta verksamhetsområde redovisas anslaget för strategisk
exportkontroll och Europainformation samt bidragen till Stiftelsen
Östekonomiska Institutet och till organisationer för mänskliga rättigheter
och folkrätt. En redogörelse lämnas under respektive anslag.

Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts-
prognos
1995/96

därav

1996

Förslag

1997

Beräknat

1998

Beräknat

1999

35

38

43

33

30

29

29

E 1. Strategisk exportkontroll

1995/96

Anslag

12 4001

Utgiftsprognosl2 O3O2

därav 199611 706

1997

Förslag

13 857

1998

Beräknat

12 798

1999

Beräknat

13 087

1  Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat for 12 månader, samt
anslagsposten New Forum

2 Anslaget Inspektionen for strategiska produkter, beräknat for 11 månader, samt
anslagsposten New Forum

Genom en förändring i anslagsstrukturen har innevarande budgetårs anslag
Eli. Inspektionen för strategiska produkter och anslagsposten B 6.9 New
Forum slagits ihop till ett anslag för strategisk exportkontroll.

E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996
genom att Krigsmaterielinspektionen inom Utrikesdepartementets
handelsavdelning ombildades till myndighet (prop. 1995/96:31, bet.
1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93). Inspektionen sköter tillsyn och annan
kontroll enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1991:341)
om strategiska produkter.

ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll enligt lagen om krigsmateriel
och lagen om strategiska produkter. Inspektionen skall också vara
nationell myndighet enligt Sveriges åtaganden inom ramen för icke-
spridning av kemiska vapen. Inspektionen prövar förvaltningsärenden om
kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter.

42

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Övergripande mål

De övergripande målen ligger fast.

Resurser 1997

Ramanslag 13 857 tkr

ISP har nyligen inlett sin verksamhet och har därför inte lämnat vare sig
årsredovisning eller fullständig anslagsframställning med resultat-
bedömning. När nästa års anslagsframställning skall lämnas, bör verk-
samheten varit igång så lång tid att framställningen kan göras fullständig
och innehålla en resultatbedömning.

Inspektionen har till sitt förfogande dels exportkontrollrådet, dels det
teknisk-vetenskapliga rådet.

Kostnaderna för verksamheten täcks av avgifter, som redovisas mot
särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgiften tas ut av de företag vars
produkter omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra strategiskt
känsliga produkter.

E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget

Vid möte i Wien i juli 1996 nåddes överenskommelse om ett nytt
arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande
av 33 länder. Arrangemanget syftar till att hindra spridning av både vapen
och strategiskt känsliga produkter, s.k. dual use-produkter, som kan ha
militärt destabiliserande verkan och hota internationell och regional fred
och säkerhet. Arrangemanget skall tillämpas globalt och icke-
diskriminerande. Den är inte avsedd att hindra legitim handel. Målet är att
de deltagande staterna genom informationsutbyte och diskussioner skall
försöka nå fram till en gemensam syn på hur handeln med dessa
produkter utvecklas och vilka risker den kan medföra. Anslagsposten är
avsedd att täcka kostnader för Sveriges deltagande i arrangemanget.
Möjlighet skall också finnas att täcka vissa kostnader som kan uppstå
genom Sveriges deltagande i andra internationella exportkontroll-
arrangemang. Anslagsposten har beräknats till 300 000 kr för nästa
budgetår.

43

E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

1994/95

Utgift

2 500'

1995/96

Anslag

5 118

Utgiftsprognos5 118

därav 19962 554

1997

Förslag

4 636

1998

Beräknat

4 807

1999

Beräknat

4 965

'Beloppen

anges i tusental kr

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats
mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal
ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i
Sverige om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa och
OSS-området.

Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna
årliga bidrag för att täcka institutets kostnader. Svenska myndigheter och
svenskt näringsliv tillgodogör sig resultaten av institutets verksamhet.
Intresset har blivit än större genom den omdaningsprocess och
reformpolitik som bedrivs i ländema. Därvid handlar det om struktur-
reformer, institutionsuppbyggande och anpassning till en ökad integration
i den globala ekonomin, vilket gjort analyserna mer komplexa. Behovet
av kvalificerad analys genom ett intemationallt erkänt forskningsinstitut
som Östekonomiska Institutet är därvid uppenbar. Enligt regeringens
mening är det därför angeläget att stiftarna ger institutet möjlighet att
fortsätta sin verksamhet och att utveckla denna i ett långsiktigt perspektiv
genom ökade resurstillskott. Regeringens tillskott skall ge institutet en
katalytisk effekt och möjliggöra ökad finansiering från andra källor.

För budgetåret 1997 föreslås statens bidrag uppgå till 4 636 000 kr, en
ökning med två miljoner kronor. Förutsättningen för att regeringen skall
bevilja denna ökning av anslaget till Östekonomiska Institutet är att övriga
stiftare, uppdragsgivare och andra finansiärer ger institutet en motsvarande
ökning.

E 3. Europainformation m.m.

1994/95

Utgift

30 465'

Reservation4 773

1995/96

Anslag

16 200

Utgiftsprognos20 973

därav 199615 950

1997

Förslag

8 800

1998

Beräknat

8 800

1999

Beräknat

8 800

'Beloppen anges i tusental kr

Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande
informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. En sådan
saklig och bred informationsverksamhet om regeringens politik i EU-
ffågor inklusive regeringskonferensen är angelägen även i fortsättningen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

44

Verksamheten avses även framöver bestå av publikationer och annat Prop. 1996/97:1
informationsmaterial samt seminarier m.m. För år 1997 beräknas ett Utgiftsområde 5
medelsbehov om 8 800 000 kr.

E 4. Bidrag till organisationer for mänskliga rättigheter och
folkrätt

1994/95'

Utgift

2 4832

1995/963

Anslag

4 696

Utgiftsprognos4 696

därav 19963 247

1997

Förslag

2 548

1998

Beräknat

2 548

1999

Beräknat

2 548

'Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 3, 4, 6 och 7.
2Beloppen anges i tusental kr.

3 Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 1, 2, 4 och 5.

Anslaget Övriga internationella organisationer delas från år 1997, så att
de obligatoriska bidragen förs till anslaget Bidrag till vissa internationella
organisationer, som anslagsposten 6, och de frivilliga bidragen i
fortsättningen benämns Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter
och folkrätt.

Genom bidrag till vissa svenska och internationella organisationer
stödjer den svenska regeringen deras verksamhet för att främja de
mänskliga rättigheterna och folkrättens ställning.

Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett
antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta
område är ovärderligt.

45

8 Avgiftsfinansierad verksamhet

Delegationen för översättning av EG:s regelverk

Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att
svara for översättning av det regelverk som omfattades av EES-avtalet.
Delegationen har sedermera fått i uppdrag att också översätta de EG-
rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Delegationens
uppgift slutfördes under våren 1995.

Gemenskapens institutioner har från datum för Sveriges medlemskap i
EU att svara för översättning till svenska av relevanta dokument.
Institutionernas personalresurser för översättning visade sig emellertid
inledningsvis vara bristfälliga och man har därför vänt sig till den svenska
regeringen med begäran om visst stöd i denna fråga.

Enligt regeringens mening är det angeläget att bistå gemenskapens
institutioner med översättningsarbetet på uppdragsbasis under en
begränsad övergångsperiod till dess att institutionerna byggt upp sin
översättningskapacitet. Sverige får därmed också ett inflytande över det
svenska EG-regelverkets språkliga utveckling på svenska under en
infasningsperiod. Den 6 april 1995 beslutade regeringen att delegationen
under en övergångstid ska få åta sig översättningsuppdrag.

Delegationens verksamhet finansieras fr.o.m. den 1 juni 1995 med den
ersättning som bestäms i avtal mellan delegationen och berörda institu-
tioner. I mindre omfattning utförs också uppdrag för svenska beställare.
Verksamheten avses slutföras under år 1997. Den beräknade omslutningen
är ca 5,5 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

46

Bilaga 5.1

Sveriges samlade bidrag till FN

Myndighet FN-organisation

1. JUSTITIEDEPARTEMENTET

WIPO

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

Utfall 94/95 Obl./friv

2. UTRIKESDEPARTEMENTET

FN:s reguljära budget

100,2

obl.

FN:s bredsbev. operationer

247,6

II

UNIDO

10,0

II

Kemvapenkonvent i onen

1,2

II

Övriga obl. bidrag

0,2

II

Fredsbevarande insatser

806,7

friv

Fred och återuppbyggnad

20,4

II

Kvinnokonferens i Peking

1,0

II

DHA

3,7

II

GEF

264,0

II

HABITAT

5,0

II

IEFR/PRO

158,0

II

IFAD

0,02

II

ITC

7,5

II

UNAIDS

10,0

II

UNCDF

40,0

II

UNCTAD

0,9

II

UNDCP

46,5

II

UNDP

573,0

II

UNESCO

2,0

II

UNFPA

140,0

II

UNHCR

219,6

II

UNICEF

350,0

II

UNIFEM

5,0

II

UNRWA

96,0

II

Världsbanken/IDA

648,7

II

WFP

112,0

II

WHO/PSA

4,0

11

WMU

18,4

II

Övrigt

39,4

II

FAO

100,8

II

HABITAT

0,9

II

IAEA

7,0

II

ICTP

4,2

II

ILO

19,1

II

IMO

4,1

II

4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

SIDA

ITC

6,2

II

II

IUCN

16,4

II

II

Mekong k

8,9

II

II

UNDCP

1,7

II

II

UNDESD

1,1

II

II

UNDHA

31,2

II

II

UNDP

119,2

II

II

UNEP

5,0

II

II

UNESCO

5,8

II

II

UNFPA

3,0

II

II

UNHCR

238,8

II

II

UNICEF

538,9

II

II

UNIDO

0,1

II

II

UNIFEM

1,0

II

II

UNOCHA

9,0

II

II

UNRISD

5,0

II

II

UNRWA

24,9

II

II

UNSO

5,7

II

II

UNV

6,0

II

II

Världsbanken/IDA

107,5

II

II

WFP

65,8

II

II

WHO/PSA

83,9

II

II

WIPO

1,5

II

II

WMU

19,6

II

Övrigt

131^5.

II

4 698,1

3 . SOCIALDEPARTEMENTET

WHO

32,6

obl

" för rapportering om

läkemedelsbiverkning

2.6

II

35,2

4. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

IMO

OTIF

IRCA

Luftfarts-

verket      ICAO

Post-& Tele-
styrelsen ITU
"            UPU

SMHI

1,2

2,3

0,02

3,2

18,6

3,1

32,8

obl.

II

II

II

II

II

II

48

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

5. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

UNESCO

6 . JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FAO

7. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

ILO

8. NÄRINGSDEPARTEMENTET

33,9

29,2

21,1

obl.

obl.

WIPO                                     3,6

Internat. studiegruppen

för bly och zink                       0,2

Internat. studiegruppen

för nickel                                 o , 2

4,0

9. MILJÖDEPARTEMENTET

obl.

II

II

Miljöfonden

22,0

obl.

TOTALT SUMMA

5 684,3

49

Bilaga 5.2

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna
per den 1 september 1996.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

I. Beskickningar

(sidoackrediteringar inom parentes)

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)

Addis Abeba

(Djibouti, Asmara)

Alger

Amman

Ankara

Athen

Bagdad**)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)

Beirut*)

Belgrad

Bern

(Vaduz)

Bissau*)

Bonn

Brasilia

Bryssel

Budapest

(Chisinau)

Buenos Aires

(Asunciön, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(Wellington)

Caracas

(Bridgetown, Port of Spain, Georgetown,

Paramaribo)

Colombo*)

Damaskus

(Beirut)

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)

Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kiev

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(La Paz)

Lissabon

London

Luanda

(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Luxemburg

Madrid

(Andorra la Vella)

Managua

(San José, Panamå)

Manila

(Koror)

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, Jerev»

Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe)
Nairobi

(Bujumbura, Kampala, Kigali)

Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang, Ulan Bator)
Prag

(Bratislava)
Pretoria

Pyongyang*)

Rabat

Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tirana)

Santa Fé de Bogotå
(Quito)

Santiago de Chile

Sarajevo

New Delhi                                     Seoul            Prop. 1996/97:1

(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)          Shanghai        Utgiftsområde 5

Singapore

(Bandar Seri Bagawan)
Sofia

Tallinn
Teheran
Tel Aviv
(Nicosia)
Tokyo
(Majuro, Pohnpei)
Tripoli
Tunis
Vientiane*)
Vilnius

Warszawa
Washington
Wien
(Ljubljana)
Windhoek
Zagreb

*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires

**) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad

II. Ambassadkansli

Berlin

III. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG)

i Bryssel

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna
i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen for ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE) i Wien

51

IV. Karriärkonsulat

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 5

a) Generalkonsulat
Hamburg

b) Konsulat
Mariehamn

Hongkong (Macau)

Istanbul

Jerusalem

New York

S:t Petersburg

V. Stockholmsbaserade ambassadörer

De sex sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken
Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea),
Yaoundé (Kamerun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap Verde),
N'Djamena (Tchad).

2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).

3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal),
Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien), Tripoli (Libyen).

4.  Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni
(Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria
(Seychellerna).

5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Castries (St Lucia), Kingston
(Jamacia), Kingstown (St.Vincent och Grenadinema), Port-au-Prince
(Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken),
St George's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda).

6. Apia (Västra Samoa), Nuku'alofa (Tonga), Suva (Fiji), Honiara
(Salomonöama), Port Moresby (Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).

52

Utgiftsområde 6

Totalförsvar

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4

2     Utgiftsområde 6 Totalförsvar...................... 8

3     Förändrad anslagsstruktur ........................ 10

4     Pris- och löneomräkning av anslaget A 1. Försvarsmakten . . 17

5     Beställningsbemyndiganden....................... 18

5.1   Beställningsbemyndiganden avseende den militära

delen av totalförsvaret ...................... 18

5.2   Beställningsbemyndiganden avseende den civila delen

av totalförsvaret .......................... 18

6     Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del.......... 20

7     Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet ....... 22

8     Verksamhetsområde A - Militärt försvar.............. 23

8.1   Anslag A 1. Försvarsmakten.................. 23

8.2   Anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser ........ 44

8.3   Anslag A 3. Ersättning för kroppsskador ......... 46

9     Verksamhetsområde B - Vissa funktioner inom det civila

försvaret .................................... 47

9.1   Anslag B 1. Funktionen Civil ledning ........... 47

9.2   Anslag B 2. Funktionen Försörjning med industri-
varor .................................. 50

9.3   Anslag B 3. Funktionen Befolkningsskydd och

räddningstjänst ........................... 52

9.4   Anslag B 4. Funktionen Psykologiskt försvar...... 58

9.5   Anslag B 5. Funktionen Ordning och säkerhet

m.m.................................. 60

9.6   Anslag B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. . . 61

9.7   Anslag B 7. Funktionen Telekommunikationer..... 63

9.8   Anslag B 8. Funktionen Postbefordran........... 64

9.9   Anslag B 9. Funktionen Transporter ............ 65

9.10  Anslag B 10. Funktionen Energiförsörjning ....... 67

10   Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och nämnder

m.m........................................ 71

10.1  Anslag C 1. Kustbevakningen................. 71

10.2  Anslag C 2. Nämnder m.m................... 80

10.3  Anslag C 3. Statens haverikommission: Utredning av

allvarliga olyckor ......................... 84

10.4  Anslag C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande

åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor..... 85

10.5  Anslag C 5. Ersättning for verksamhet vid räddnings-
tjänst m.m............................... 85

11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet.............. 86

11.1  Fortifikationsverket ........................ 86

11.2  Försvarets materielverk ..................... 89

11.3  Anslag D 1. Totalförsvarets pliktverk ........... 93

11.4  Anslag D 2. Försvarshögskolan................ 95

11.5  Anslag D 3. Försvarets radioanstalt............. 97

11.6  Anslag D 4. Försvarets forskningsanstalt ......... 98

11.7  Anslag D 5. Flygtekniska försöksanstalten....... 101

11.8  Anslag D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer

inom totalförsvaret ....................... 103

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1 Förslag till riksdagsbeslut                           Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av
anslaget A 1. Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4),

2. bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst
66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1),

3. bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade
anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst

327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1),

4.  bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa
lednings- och signalsskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar
inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,

5. bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industriva-
ror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om
100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,

6.  bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum
och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för
tiden efter budgetåret 1997,

7. bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso och sjukvård m.m.
godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en
kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,

8.   bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer
godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en
kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,

9.  bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna
avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram
om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,

10.   bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa
reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden efter
budgetåret 1997,

11. bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på

18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra

utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6),

12. godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet far
fortsätta på samma nivå som hittills under den kommande treåriga
forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7),

13. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1.
Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),

14. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2.
Fördelningsförband (avsnitt 8.1),

15. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3.
Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1),

16. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4.
Armébrigadförband (avsnitt 8.1),

17. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5.
Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),

18. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6.
Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1),

19. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7.
Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1),

20. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8.
Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1),

21. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9.
Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1),

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

22. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10.
JAS 39-förband (avsnitt 8.1),

23. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11.
Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1),

24. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12.
Transportflygförband (avsnitt 8.1),

25. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13.
För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1),

26. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14.
För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1),

27. godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15.

Internationell verksamhet (avsnitt 8.1),

28. godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för Statens
räddningsverk (avsnitt 9.3),

29. godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för perioden
1997 - 2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1),

30. godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering
av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att besluta
i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens
regionala ledningar (avsnitt 10.1),

31. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikations-
verket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000
kr (avsnitt 11.1),

32. bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov
av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget Al.
Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om högst 22 000 000 000 kr
(avsnitt 11.2),

34. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Total-
försvar enligt följande uppställning:

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Anslag                            Anslagstyp Anslagsbelopp

(tusental kr)

A 1.

Försvarsmakten

ramanslag

38 333 826

A 2.

Fredsfrämjande truppinsatser

ramanslag

472 526

A 3.

Ersättning för kroppsskador

ramanslag

60 000

B 1.

Funktionen Civil ledning

ramanslag

432 287

B 2.

Funktionen Försörjning med

ramanslag

15 406

B 3.

industrivaror

Funktionen Befolkningsskydd

ramanslag

1 141 578

B 4.

och räddningstjänst

Funktionen Psykologiskt
försvar

ramanslag

18 248

B 5.

Funktionen Ordning och
säkerhet m.m.

ramanslag

31 877

B 6.

Funktionen Hälso- och

ramanslag

95 219

B 7.

sjukvård m.m.
Funktionen Tele-
kommunikationer

ramanslag

152 886

B 8.

Funktionen Postbefordran

ramanslag

22 318

B 9.

Funktionen Transporter

ramanslag

197 757

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
(tusental kr)

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

B lO.Funktionen Energiförsörjning

ramanslag

27 612

C 1. Kustbevakningen

ramanslag

394 150

C 2. Nämnder m.m.

ramanslag

7 612

C 3. Statens haverikommission:

obetecknat

1 131

Utredning av allvarliga olyckor

C 4. Statens räddningsverk:

obetecknat

25 000

Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra natur-
olyckor m.m.

C 5. Ersättning för

ramanslag

25 000

verksamhet vid
räddningstjänst m.m.

D 1. Totalförsvarets pliktverk

ramanslag

225 484

D 2. Försvarshögskolan ramanslag

18 395

D 3. Försvarets radioanstalt

ramanslag

423 569

D 4. Försvarets forskningsanstalt

ramanslag

121 280

D 5. Flygtekniska försöksanstalten

ramanslag

30 710

D 6. Stöd till frivilliga försvars-

obetecknat

98 771

organisationer inom total-
försvaret m.m.

Summa för utgiftsområdet
42 372 642

2 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen och nämnder m.m. samt stödverksamhet tili
det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den
internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk
militär trupp utomlands.

Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att
förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigsförhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen
höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta be-
redskap. Under högsta beredskap omfattar totalförsvaret all samhällsverk-
samhet som då skall bedrivas. Totalförsvarsresursema skall utformas för
att även kunna användas vid internationella fredsfrämjande och humanitä-
ra insatser samt för att stärka samhällets förmåga att förebygga och
hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.

När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar
regeringen till prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 som
avser perioden 1997-2001. Regeringens förslag innefattar, förutom ett
förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till
den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt
inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred.

Ramen har för år 1997 uppjusterats med 840 miljoner kr. Detta förklaras
huvudsakligen av att anslaget A 1. Försvarsmakten har kompenserats för
de tillkommande räntekostnader som följer av omläggningen till lånefi-
nansiering av förskott.

Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet Totalförsvar för år 1997 till
42 372 642 000 kr för år 1998 till 41 365 634 000 kr och för år 1999 till
44 275 839 000 kr.

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 6 Totalförsvar framgår av Prop. 1996/97:1
följande sammanställning:                                          Utgiftsområde 6

(miljoner kr)

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgifts-
prognos
1995/96

därav

1996

Förslag

1997

Beräknat

1998*

Beräknat

1999*

Militärt försvar

35 743

55 751

53 122

37 886

38 866

37 656

40 416

Vissa funktioner
inom det civila
försvaret

1 662

2 779

2 636

1 824

2 135

2 297

2 396

Kustbevak-
ningen och
nämnder m.m.

437

632

646

427

453

464

489

Stödverksamhet

991

1 295

1 314

897

918

949

974

Totalt för
utgifts-
område 6

38 833

60 458

57 719

41 033

42 373

41 366

44 276

* Uppgifterna för år 1998 och år 1999 är endast en preliminär beräkning utifrån nu kända
förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och
principbeslut om besparingar.

3 Förändrad anslagsstruktur

I samband med budgetarbetet inför verksamhetsåret 1997 har en översyn
av anslagsstrukturen genomförts. Syftet med översynen har dels varit att
skapa en mer översiktlig och ändamålsenlig anslagsstruktur inom
utgiftsområdet och dels att minska antalet anslag. En översikt i tabellform
över den föreslagna och den nuvarande anslagsstrukturen redovisas i tabell

3.2 Anslagsförteckning.

Regeringen har i prop. 1995/96:220 Lag om statsbudget föreslagit att
antalet anslagstyper skall minska från nuvarande fyra till tre. Förslags-
anslag kommer inte längre att användas som en konsekvens av införandet
av utgiftstak för statsbudgeten.

De grupperingar av anslag som tidigare benämnts littera kommer
fortsättningsvis att benämnas verksamhetsområden. I tabell 3.1 nedan
redovisas regeringens förslag till verksamhetsområden inom utgiftsom-
rådet Totalförsvar.

Tabell 3.1 Verksamhetsområden inom utgiftsområde 6 Totalförsvar

Beteckning

Verksamhetsområde

A.

Militärt försvar

B.

Vissa funktioner inom det civila försvaret

C.

Kustbevakningen och nämnder m.m.

D.

Stödverksamhet

Det som under innevarande budgetår utgör anslag under littera A.
Försvarsmakten m.m. föreslås ingå i verksamhetsområde A. Militärt
försvar, inkluderande bl.a. utgifter för en internationell styrka för
fredsfrämjande insatser som under innevarande budgetår redovisas på
anslaget B 9. Fredsfrämjande verksamhet under Utrikesdepartementets
huvudtitel. För budgetåret 1997 föreslås följande tre anslag inom
verksamhetsområde A. Militärt försvar: A 1. Försvarsmakten, A 2.
Fredsfrämjande truppinsatser och A 3. Ersättning för kroppsskador.

Regeringen föreslår att nuvarande littera C. Funktionen Civil ledning och
samordning, vissa anslag under littera D. Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst, littera E. Funktionen Psykologiskt försvar samt littera
F. Funktionen Försörjning med industrivaror sammanförs till ett nytt
verksamhetsområde B. Vissa funktioner inom det civila försvaret. Anslag
under nuvarande littera C. föreslås sammanföras till anslaget B 1.
Funktionen Civil ledning. Till anslaget B 2. Funktionen Försörjning med

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

10

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

industrivaror föreslås föras nuvarande anslag under littera F. Regeringen
föreslår vidare att de anslag under nuvarande littera D. som redovisas
inom den civila planeringsramen sammanförs till anslaget B 3. Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst. De anslag under nuvarande littera
D. som redovisas utanför den civila planeringsramen föreslås redovisas
under ett nytt verksamhetsområde C. Slutligen föreslås att nuvarande
anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar benämns B 4. Funktionen
Psykologiskt försvar.

Vidare föreslår regeringen att de funktioner inom den civila planerings-
ramen som idag redovisas under andra huvudtitlar än Försvarsdeparte-
mentet, samt Funktionen Ordning och säkerhet m.m. som idag ligger
utanför ramen, läggs in i utgiftsområdet under verksamhetsområde B.
Vissa funktioner inom det civila försvaret. Ett nytt anslag med be-
nämningen B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m. föreslås.
Nuvarande anslag under funktionen Hälso- och sjukvård m.m. under
Socialdepartementets huvudtitel föreslås benämnas B 6. Funktionen Hälso-
och sjukvård m.m. Nuvarande anslag under funktionen Telekommunika-
tioner under Kommunikationsdepartementets huvudtitel föreslås benämnas
B 7. Funktionen Telekommunikationer. Nuvarande anslag under funktio-
nen Postbefordran under Kommunikationsdepartementets huvudtitel
förslås benämnas B 8. Funktionen Postbefordran. Nuvarande anslag under
funktionen Transporter under Kommunikationsdepartementets huvudtitel
föreslås benämnas B 9. Funktionen Transporter. Nuvarande anslag under
funktionen Energiförsörjning under Näringsdepartementets huvudtitel
föreslås benämnas B 10. Funktionen Energiförsörjning.

Vissa av de nuvarande anslagen under littera G. Övrig verksamhet
föreslås sammanföras under ett nytt verksamhetsområde C. Kustbe-
vakningen och nämnder m.m.. De anslag som berörs är G 2. Kustbe-
vakningen, samt anslagen G 10. Vissa mindre nämnder, G 11. Över-
klagandenämnden för totalförsvaret, G 12. Totalförsvarets chefsnämnd, G
13. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet
och G 14. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor. Till
verksamhetsområdet föreslås dessutom föras de anslag under nuvarande
littera D. som inte redovisas inom den civila planeringsramen. Fem anslag
bör finnas under verksamhetsområdet: C 1. Kustbevakningen, C 2.
Nämnder m.m., där nuvarande anslagen G 10., G 11., G 12. och G 13.
föreslås ingå, C 3. Statens haverikommission: Utredning av allvarliga
olyckor samt C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor och C 5. Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.. Nuvarande anslaget G 13. bör benämnas Bidrag till
Svenska Röda korset.

Till ett nytt verksamhetsområde D. Stödverksamhet föreslås föras anslag
under nuvarande littera B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
samt vissa anslag under nuvarande littera G. Övrig verksamhet. Till
verksamhetsområdet föreslås följande verksamheter föras: Nuvarande
anslaget G 8. Totalförsvarets pliktverk föreslås benämnas D 1. Totalför-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

svarets pliktverk. Nuvarande anslaget B 3. Militärhögskolan samt
nuvarande anslaget G 5. Försvarshögskolan föreslås benämnas D 2.
Försvarshögskolan. Nuvarande anslaget B 5. Försvarets radioanstalt
föreslås benämnas D 3. Försvarets radioanstalt. Nuvarande anslaget G 4.
Försvarsforskning; ABC-stridsmedel m m föreslås benämnas D 4.
Försvarets forskningsanstalt. Nuvarande anslaget G 6. Flygtekniska
försöksanstalten föreslås benämnas D 5. Flygtekniska försöksanstalten.
Nuvarande anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret m.m. föreslås benämnas D 6. Stöd till frivilliga försvarsor-
ganisationer inom totalförsvaret.

Regeringen har i prop. 1995/96:220 Lag om stadsbudget föreslagit att
anslag som är uppförda på statsbudgeten med endast ett formellt belopp,
s.k. tusenkronorsanslag, från och med verksamhetsåret 1997 inte längre
skall finnas upptagna på statsbudgeten. Inom Försvarsdepartementets
huvudtitel omfattas följande anslag: anslaget B 1. Fortifikationsverket,
anslaget B 2. Försvarets materielverk, anslaget B 4. Militärhögskolan;
avgiftsfinansierad verksamhet, anslaget G 3. Försvarets forskningsanstalt
samt anslaget G 7. Flygtekniska försöksanstalten; avgiftsfinansierad
verksamhet. Verksamheten under nuvarande anslaget B 4. föreslås
redovisas under benämningen Försvarshögskolan; avgiftsfinansierad
verksamhet. Ovanstående myndigheters verksamhet redovisas under
rubriken D. Stödverksamhet, men fors inte upp med ett formellt belopp
på statsbudgeten.

Regeringen har genom en ändring i departementsförordningen (1982:1177,
ändrad senast 1996:724) överfört ansvaret för nuvarande anslaget G 1.
Statens forsvarshistoriska museer till utgiftsområde 17, Kultur, medier,
trossamfund och fritid.

Myndigheten for avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret har
upphört per den 31 december 1995. Nuvarande anslaget G 9. utgår
därmed.

Medel från nuvarande anslaget G 16. Utbildning av totalförsvarspliktiga
som fullgör civilplikt föreslås fördelas på Statens räddningsverk,
Banverket, Luftfartsverket samt Närings- och teknikutvecklingsverket som
bedriver utbildning av totalförsvarspliktiga.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

12

Tabell 3.2 Anslagsforteckning

(Belopp i tkr)

Tilldelat 1995/96 enligt RB (inklusive ändringar)

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Verksamhetsområde och
anslagstyp 1997

Förslag

1997

Anslagslittera och
anslagstyp 1995/96

Tilldelat

1995/96

A. Militärt försvar

A. Försvarsmakten m m

A 1. Försvarsmakten R

38333826

A 1. Försvarsmakten R

55639601

A 2. Fredsfrämjande

UD huvudtitel

truppinsatser R

472526

B 9. Fredsfrämjande verk-
samhet r

1181500

A 3. Ersättning för kropps-

60000

A 2. Ersättning för kropps-

111297

skador R

skador F

SUMMA A.

38866352

B. Vissa funktioner inom

C-F Det civila försvaret

det civila försvaret

(del)

B 1. Funktionen Civil led-

432288

C. Funktionen Civil ledning

ning R

och samordning

C 1. ÖCB: Civil ledning och

119960

samordning R

C 2. ÖCB: Tekniska åtgär-
der i ledningssystemet r

107710

C 3. Civilbefälhavama R

53940

C 4. ÖCB: Kompeten-

4500

sutveckling och stöd till
länsstyrelserna R

C 5. ÖCB: Ersättning till
kommunerna för beredskaps-
förberedelser F

243121

B 2. Funktionen Försörjning

15406

F. Funktionen Försörjning

med industrivaror R

med industrivaror

F 1. ÖCB: Försörjning med

102027

industrivaror R

F 2. ÖCB: industriella åtgär-

3549

der r

13

Verksamhetsområde och
anslagstyp 1997

Förslag

1997

Anslagslittera och
anslagstyp 1995/96

Tilldelat

1995/96

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

B 3. Funktionen Befolk-

1141578

D. Funktionen Befolknings-

ningsskydd och räddnings-

skydd och räddningstjänst

tjänst R

D 1. SRV: Befolkningsskydd

984795

och räddningstjänst R

D 2. SRV: Skyddsrum m m

F

681509

B 4. Funktionen Psykolo-

18248

E. Funktionen Psykologiskt

giskt försvar R

försvar

E 1. Styrelsen för psykolo-
giskt försvar R

21814

B 5. Funktionen Ordning
och säkerhet m.m. R

31877

Nytt anslag

B 6. Funktionen Hälso- och

95219

S huvudtitel

sjukvård m.m. R

C 3. Funktionen Hälso- och

245465

sjukvård m m i krig R

B 7. Funktionen Telekom-

152886

K huvudtitel

munikationer R

D 2. Post- och Telestyrelsen:

Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden (del) r

349734

B 8. Funktionen Postbefor-

22318

K huvudtitel

dran R

D 2. Post- och Telestyrelsen:
Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden (del) r

36000

B 9. Funktionen Transporter

197757

K huvudtitel

R

A 6. Vägverket: Försvar-
suppgifter r

43826

A 14. Banverket: Försvar-

63486

suppgifter

B 1. Sjöfartsverket: Ersätt-
ning för fritidsbåtsändamål
(del) F

1942

C 1. Luftfartsverket: Bered-

106300

skap för civil luftfart r
E 4. ÖCB: Åtgärder inom
den civila delen av totalför-

3456

svaret r

14

Verksamhetsområde och
anslagstyp 1997

Förslag

1997

Anslagslittera och
anslagstyp 1995/96

Tilldelat

1995/96

B 10. Funktionen Energiför-

27612

N huvudtitel

sörjning R

E 1. NUTEK: Handlingsbe-

41466

redskap r

E 2. NUTEK: Åtgärder inom
energiförsörjningen r

66372

SUMMA B.

2135189

C. Kustbevakningen och
nämnder m.m.

G. Övrig verksamhet (del)

C 1. Kustbevakningen R

394150

G 2. Kustbevakningen R

512707

C 2. Nämnder m.m. R

7612

G 10. Vissa mindre nämnder

743

F

8055

Gli. Överklagandenämnden
för totalförsvaret R

1107

G 12. Totalförsvarets chefs-
nämnd F

G 13. Delegationen för
planläggning av efterforsk-
ningsbyråns verksamhet F

308

C 3. Statens haverikommis-

1131

G 14. SHK: Utredning av

1378

sion: Utredning av allvarliga
olyckor 0

allvarliga olyckor F

C 4. Statens räddningsverk;

25000

D 3. SRV: Förebyggande

37500

Förebygande åtgärder mot

åtgärder mot jordskred och

jordskred och andra naturo-

lyckor m.m 0

andra naturolyckor O

C 5. Ersättning för verk-

25000

D 4. SRV: Ersättning för

1

samhet vid räddningstjänst

verksamhet vid räddnings-

m.m. R

tjänst m.m. F

SUMMA C.

452892

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

15

D. Stödverksamhet

B. Vissa Försvarsmakten

närstående myndigheter
G. Övrig verksamhet (del)

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

D 1. Totalförsvarets
pliktverk R

225484

G 8. Totalförsvarets
pliktverk R

314371

D 2. Försvarshögskolan R

18395

B 3. Militärhögskolan R
G 5. Försvarshögskolan R

12857

13396

D 3. Försvarets radioanstalt

R

423569

B 5. Försvarets radioanstalt

R

604889

D 4. Försvarets forsknings-
anstalt R

121280

G 4. Försvarsforskning;
Hänsynstagande till A-, B-
och C-stridsmedel mm R

166175

D 5. Flygtekniska försöksan-
stalten R

30710

G 6. Flygtekniska försöksan-
stalten R

35244

D 6. Stöd till frivilliga för-
svarsorganisationer inom
totalförsvaret mm O

98771

G 15. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom
totalförsvaret mm 0

148157

Avgiftsfinansierade myn-
digheter:

Fortifikationsverket

-

B 1. Fortifikationsverket 0

1

Försvarets materielverk

-

B 2. Försvarets materielverk

0

1

Försvarshögskolan; avg.fin.
verksamhet

-

B 4. Militärhögskolan; avg -

fin. verksamhet 0

1

Försvarets forskningsanstalt

-

G 3. Försvarets forsknings-
anstalt 0

1

Flygtekniska försöksanstal-
ten; avg.fm. verksamhet

G 7. Flygtekniska försöksan-
stalten; avg.fm. verksamhet
0

1

SUMMA D.

918209

SUMMA UTGIFTS-

OMRÅDE 6

42372642

R: ramanslag
r: reservationsanslag
O: obetecknat anslag
F: förslagsanslag

16

4 Pris- och löneomräkning av anslaget A 1.
Försvarsmakten

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens forslag

Den tillfälliga förändringen av delindex för pris- och löneomräkning
av anslaget A 1. Försvarmakten skall bibehållas.

Regeringens avsikt var att inför förberedelserna för försvarsbeslutet och
arbetet med budgeten för budgetåret 1997 se över det priskompensations-
system inklusive Försvarsprisindex som tillämpas för anslaget A 1.
Försvarsmakten. En interdepartemental arbetsgrupp har bildats för att se
över priskompensationssystemet dels mot bakgrund av införandet av de
fleråriga utgiftstaken, dels i syfte att förenkla systemet.

Regeringen har valt att inkludera översynen av det priskompensationssys-
tem som tillämpas för anslaget A 1. Försvarsmakten i den större
generella översynen. I avvaktan på resultatet av översynen föreslår
regeringen att nuvarande priskompensationssystem inklusive Försvarspris-
index bibehålls tillsvidare.

Detta innebär att de tillfälliga förändringarna av delindex i Försvarspri-
sindex (FPI) som riksdagen godkände (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet.
1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) för innevarande budgetår avseende
hyreskostnader och Gripen-projektets materiel bibehålls.

17

5 Beställningsbemyndiganden

5.1 Beställningsbemyndiganden avseende den militära delen
av totalförsvaret

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att medge
beställningar för att tillgodose nedan angivna behov.

Behovet av bemyndiganderam för tidigare för riksdagen redovisad
materiel och ny materiel uppgår till högst 66 607 miljoner kr efter
budgetåret 1997. Regeringen kommer i särskild ordning att lämna
en redovisning av materielplaneringen inför försvarsutskottet.

Behovet av bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar
uppgår till 327,6 miljoner kr efter budgetåret 1997.

5.2 Beställningsbemyndiganden avseende den civila delen
av totalförsvaret

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
genomföra beställningar och teckna avtal för beredskapsändamål.
Beställningsbemyndigandena avser verksamhet inom funktionerna
för tiden efter budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av
regeringens hemställan (mom. 3-10). Behovet av bemyndiganden
inom totalförsvarets Civila del uppgår till 904 miljoner kr fördelat
på funktionerna:

Civil ledning 157 miljoner kr.

Försörjning med industrivaror 100 miljoner kr.
Befolkningsskydd och räddningstjänst 400 miljoner kr.

Hälso och sjukvård m.m. 15 miljoner kr.
Telekommunikation 200 miljoner kr.

Postbefordran 22 miljoner kr.
Transporter 10 miljoner kr.

Riksdagen har tidigare bemyndigat regeringen att genomföra beställningar
och teckna avtal för beredskapsändamål. Beställningsbemyndiganden har
avsett beredskapsverksamhet inom funktionerna Försörjning med

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

18

industrivaror samt Befolkningsskydd och räddningstjänst (prop. Prop. 1996/97:1

1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337, 338).               Utgiftsområde 6

I propositionen Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 (prop. 1996/97:4) anger
regeringen att en övergång till lånefinansiering av investeringar för
beredskapsändamål bör ske. Ambitionen är att en övergång till lån i
Riksgäldskontoret skall ske fr.o.m. budgetåret 1998. Lånefinansiering
avser då investeringar där staten äger tillgångarna.

I avvaktan på en övergång till lånefinansiering och mot bakgrund av att
staten inte står som ägare till vissa tillgångar (t.ex. skyddsrum) anser
regeringen att det för budgetåret 1997 finns behov av beställningsbe-
myndiganden för funktioner inom det civila försvaret. I syfte att förbättra
den långsiktiga styrningen och uppföljningen av det civila försvaret finns
det även behov av beställningsbemyndiganden inom andra funktioner än
Försörjning med industrivaror samt Befolkningsskydd och räddningstjänst.
De verksamheter som berörs av beställningsbemyndiganden finns inom
funktionerna Civil ledning, Hälso- och sjukvård m.m., Telekommunikatio-
ner, Postbefordran samt Transporter. Regeringen avser att även fortsätt-
ningsvis se över nuvarande modell för bemyndiganden samt redovisning
av utnyttjade bemyndiganden.

19

6 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Beredskapsbudget på anslagsnivå skall upphöra och ersättas av ett
system där rikdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret för förstärkning av försvarsberedskapen. Rege-
ringen föreslår att riksdagen för budgetåret bemyndigar regeringen
att utnyttja en kredit på 18 740 miljoner kr i Riksgäldskontoret om
krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger.-
Detta system införs från och med budgetåret 1997.

Regeringens överväganden

Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering
för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för
annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta
behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden.

I dag kan utgifter för förstärkning av försvarsberedskapen finansieras på
principiellt fyra olika sätt. Viss möjlighet till finansiering finns genom
utnyttjande av den anslagskredit som är kopplad till ramanslag. Vidare
kan regeringen i proposition hemställa att riksdagen beviljar särskilda
medel på tilläggsbudget. Detta förutsätter att tidsförhållandena medger en
normal budgetbehandling. I dag kan regeringen också ta i anspråk medel
som har anvisats på beredskapsbudget, om förutsättningarna härför - krig,
krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden - föreligger. Slutligen
kan regeringen bemyndigas att vid krig, krigsfara eller annan omständig-
het av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap disponera rörliga
krediter i Riksgäldskontoret.

Beredskapsbudgeten skall säkerställa att nödvändig beredskapshöjning inte
förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar erforderliga
betalningsmedel. Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjning
av försvarsberedskapen skall finaniseras.

Förutsättningarna för systemet med beredskapsbudget har på många sätt
förändrats. Ökad flexibilitet i statsmakternas finansiella styrning av
statsförvaltningen samt ändrade planeringsförutsättningar inom totalför-
svaret har aktualiserat en förändring av systemet med en beredskapsbudget
där anslagsbelopp anges.

Överstyrelsen för civil beredskap har för budgetåret 1997 lämnat förslag
till fördelning av beredskapsbudget samt även lämnat alternativa förslag
till nuvarande system. Överstyrelsen förslår att systemet med beredskaps-

20

budget avskaffas fr.o.m. budgetåret 1998 samt att riksdagen bemyndigar
regeringen att, om detta behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1997
medger överskridande av anslagen inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del. Därutöver föreslår Överstyrelsen att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om merutgift under ramanslag och
utökning av myndigheternas låneutrymme i Riksgäldskontoret om det
behövs av beredskapsskäl fr.o.m. budgetåret 1998.

Regeringen anser att beredskapsbudgeten i dess nuvarande form bör
upphöra. Förändringar inom den finansiella styrningen medger att
beredskapsbudgeten kan ersättas med ett bemyndigande för regeringen att
utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret, om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

21

7 Det nationella flygtekniska forsknings-
programmet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet skall fortsätta på
samma nivå som hittills under ytterligare tre år.

Regeringens överväganden

Sedan tre år tillbaka har det funnits ett Nationellt Flygtekniskt Forsk-
ningsprogram som finansierats genom att staten och industrin har avsatt
30 miljoner kr. vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete
mellan företag, institut samt universitet och högskolor. Programmet löper
ut under innevarande budgetår. Detta program har nu utvärderats på
uppdrag av regeringen.

Genom beslut i september 1995 uppdrog regeringen åt Bo Lundqvist,
Industrifonden, att utvärdera det Nationella Flygtekniska Forsknings-
programmet. Uppdraget har den 27 mars 1996 redovisats i en rapport -
Utvärdering av det Nationella Flygtekniska Forskningsprogrammet.
Rapporten har remissbehandlats. Försvarsmakten och Försvarets materiel-
verk har beretts tillfälle att yttra sig. Remissyttrandena finns tillgängliga
i Försvarsdepartementets akt (dnr Fo96/837/MIL).

Regeringen avser att förlänga det nationella flygtekniska forsknings-
programmet på ungefar samma årliga realekonomiska nivå som hittills
under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden, varefter
förnyad utvärdering bör ske. Det nationella flygtekniska forsknings-
programmets finansiering bör som förut delas lika mellan staten och
industrin.

En närmare beskrivning av programmet återfinns i den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1996/97:5).

22

8   Verksamhetsområde A - Militärt försvar

8.1  Anslag A 1. Försvarsmakten

Försvarsmaktens utveckling

Regeringens förslag till hur Försvarsmaktens krigsorganisation, lednings-
system och grundorganisation bör utvecklas under försvarsbeslutsperioden
har redovisats i prop. 1996/97:4, Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, avsnitt
7.4, kapitel 10 respektive kapitel 11.

Regeringen bedömer att anslaget A 1. Försvarsmakten, under försvarsbe-
slutsperioden 1997 - 2001, kommer att uppgå till totalt ca 199 miljarder
kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95

Utgift

35 681 652"

Anslagssparande 1 461 721

1995/96

Anslag

55 639 601

Utgiftsprognos

53 029 000

därav 1996

37 824 000

1997

Förslag

38 333 826

1998

Beräknat

37 103 592

1999

Beräknat

39 843 280

1 ’ Beloppen anges i tusental kr

2)Den förändrade principen för finansiering av förskott (lånefinansiering) innebär
budgettekniskt en minskad utgift på statsbudgeten med 14,6 miljarder kr under
budgetåret 1995/96. Denna minskning är icke redovisad här.

Försvarsmaktens verksamhet har bedrivits med det övergripande målet att
försvara landet mot väpnade angrepp. Försvarsmakten skall ha en sådan
krigsduglighet och beredskap att den verkar avhållande mot sådana
angrepp. Försvarsmakten skall i fred hävda Sveriges territoriella integritet
samt organisera krigsförband och förbereda förbandens användning för
landets försvar. Försvarsmakten skall också kunna sätta upp förband för
internationella insatser och delta med militära resurser i internationella
åtaganden.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett anslags-
sparande om ca 1 462 miljoner kr. Detta anslagssparande var dock delvis
resultatet av eftersläpningar i fakturering m.m. varför det egentliga
anslagssparandet bedöms uppgå till ca 850 miljoner kr.

Prognosen för innevarande år visar på ett anslagssparande om ca 4,1
miljarder kr. Det beräknade anslagssparandet har uppkommit till följd av
förseningar i materielleveranser, ändrad princip för finansiering av
förskott vid materielanskaffning samt reduceringar i förbandsverksam-
heten.

23

Regeringens överväganden

Sammanfattning

För budgetåret 1997 skall den inriktning för Försvarsmakten som
redovisas i avsnitten 7.3 och 7.4 i proposition 1996/97:4 gälla.

Resurser 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Ramanslag

Beräknade avgiftsinkomster

38 333 826 tkr

2 000 000 tkr

Försvarsmakten har under budgetåret 1994/95 icke i alla avseenden
uppnått de uppsatta målen. Skälet till detta är främst att Försvarsmakten
inskränkt repetitionsutbildning och annan verksamhet som syftar till att
vidmakthålla krigsdugligheten vid vissa förband för att skapa ett
anslagssparande. Regeringen, som för innevarande budgetår sänkt vissa
krav på krigsduglighet, godtar Försvarsmaktens åtgärder i detta avseende.
En närmare resultatredovisning ges under respektive program.

Regeringens ställningstaganden med anledning av de invändningar som
Riksrevisionsverket lämnade mot Försvarsmaktens årsredovisning har
redovisats i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150).

Regeringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet dels åt genomfö-
randet av den omstrukturering av krigs- och grundorganisationen som
regeringen föreslagit, dels åt uppföljning av produktivitetsutvecklingen.

De förslag som Försvarsmakten lämnat i försvarsmaktsplanen angående
inriktning av programmen överensstämmer i allt väsentligt med regering-
ens förslag.

Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva eller
möjliggöra operativ ledning och operativ underhållstjänst.

I programmet ingår för närvarande bl.a. högkvarteret, miloförstärknings-
staben och 3 militärområdesstaber med stabs- och sambandsförband
m.m., 3 underhål Isregementen, 6 markteleunderhållsbataljoner och 6
militärområdestransportbataljoner.

Programmet skall inriktas mot att miloförstärkningsstaben, 3 marktele-
underhållsbataljoner och 1 militärområdestransportbataljon läggs ned

24

senast år 2001. Signalspaningsförband tillkommer under samma period.

Programmet omfattar även den militära underrättelse- och säkerhetstjäns-
tens verksamhet. Försvarsutskottet kommer att lämnas särskild in-
formation om denna.

Resultatbedömning

De operativa lednings- och underhållsförbanden har under budgetåret
utvecklats i huvudsak enligt statsmakternas inriktning. Begränsningar av
repetitionsutbildningen liksom av en högkvartersövning har dock
inneburit att de kvalitativa verksamhetsmålen inte i alla avseenden
uppnåtts. Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas.

Målen vad gäller utveckling av metoder och materiel för ledning har
uppnåtts. Anskaffningen av materiel har på grund av senareläggningar
inte nått målen, dock har förbandens krigsduglighet inte påverkats annat
än marginellt.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte nåtts, ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

25

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten under programmet skall inriktas så att den utveckling
av ledningssystemet som angivits i prop. 1996/97:4 påbörjas under
budgetåret.

Åtgärder skall vidtas så att besparingar i ledningsorganisationen
enligt vad som anges i ovan nämnda proposition kan uppnås.

Övningar skall genomföras så att bl.a. metodiken att värdera
ledningssystem kan prövas.

Organiseringen av nya signalspaningsförband skall påbörjas.

Underhållsförbandens anpassning till övrig krigs- och grundorgani-
sationsutveckling skall påbörjas. Nedläggningarna skall genomföras
så att stöd till övrig avveckling kan lämnas och vara avslutade
senast år 2001.

Planeringen för anskaffning av kortvågsradio (KV 90) för den
operativa ledningen skall genomföras.

Anskaffningen av materiel för signalspaningsförbanden skall
påbörjas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
1 831 miljoner kr.

Program 2. Fördelningsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och
understödja armébrigadernas strid.

I programmet ingår för närvarande bl.a 6 fördelningsstaber med
betjäningsförband, 7 artilleriregementsstabermed fördelningsartilleribata-
ljoner samt ca 100 fristående bataljoner innefattande bl.a. ingenjörför-
band, luftvämsförband och fältsjukhus.

Programmet skall inriktas mot att antalet fördelnings- och artillerirege-
mentsstaber skall reduceras till vardera 3 och att resterande förband får
en omfattning och sammansättning som svarar mot brigadstrukturens
behov senast år 2001.

26

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Rättelse: S. 29 rad 22-23 S. 32 rad 3 och 13 S. 37 rad 7

Resultatbedömning

Fördelningsförbanden har under budgetåret 1994/95 i huvudsak nått de
kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen. Regeringen noterar dock
att den planerade repetitionsutbildningen nedgått med ca 30% och att
kravet på att en fördelningsstabs stödförband per militärområde skall ha
hög tillgänglighet ej är uppnått.

Inom materielområdet bedöms utvecklingen av den måldetekterande
artillerigranaten BONUS och luftvämsrobotsystemet BAMSE i huvudsak
följa plan, men utvecklingen av artillerilokaliseringsradarn ARTHUR
vara fördröjd ca ett år.

De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än
att regeringen kan godta dem.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven
på förmåga och krigsduglighet kan innehållas.

Under budgetåret skall nedläggning av vissa förband påbörjas.
Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1999.

Ledningsfunktionen utvecklas genom införandet av nytt sam-
bandssystem och utvecklandet av framför allt artilleriets under-
rättelsefunktion. Även ny avancerad ammunition utvecklas.
Viktigare materielsystem renoveras och modifieras.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
3 180 miljoner kr.

27

Program 3. Försvarsområdesförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda
territoriell verksamhet, försvara vissa infallsportar samt leda mobilisering
och transporter.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 24 försvarsområdesstaber,
förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och ingenjörförband m.m.
Sammanlagt omfattar programmet ca 260 000 personer, varav ca 94 000
i hemvärnet.

Programmet skall inriktas mot att antalet försvarsområdesstaber skall
reduceras till 14 och att personalstyrkan skall nedgå till ca 215 000 senast
år 2001, varav hemvärnet skall omfatta 125 000 personer.

Resultatbedömning

Försvarsområdesförbanden har under budgetåret 1994/95 i huvudsak nått
de kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen.

Krigsdugligheten för huvuddelen av förbanden har nedgått främst
beroende på uteblivna repetitionsövningar. Regeringen noterar att den
personal som nu tillkommer i hemvärnet är förhållandevis ung och har
lett till en föryngring, men att numerären totalt minskar.

Brister i leverans av materiel till hemvämsförband förekommer.

De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än
att regeringen kan godta dem.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge
godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som
regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

28

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att operativa krav på
förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Under budgetåret
påbörjas organisering av bl.a. nya ingenjör- och förbindelseför-
band. Vidare skall nedläggning av vissa förband påbörjas. Ned-
läggningen skall vara slutförda senast budgetåret 1999.

Anskaffningen av direktsikten till försvarsområdesluftvämskompa-
nier skall slutföras under år 1997. Anskaffningen av personlig
utrustning fortsätter och anskaffning av enklare mörkerstridsutrust-
ning för vissa förband påbörjas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
2 437 miljoner kr.

Program 4. Armébrigadförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra
anfallsstrid. Armébrigaderna är allsidigt sammansatta, har hög rörlighet
och stor eldkraft.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 6 infanteribrigader, 5 norrlands-
brigader, 2 pansarbrigader samt 3 mekaniserade brigader.

Programmet skall inriktas mot att omfatta 13 armébrigader senast år
2001.

Resultatbedömning

Armébrigadförbanden har under budgetåret 1994/95 och hitintills i
huvudsak nått de kvantitativa målen vad gäller grundutbildningen. Dock
har snöfattiga vintrar medfört att vissa förband ej nått utbildningsmålet
vad avser vinterförmåga.

Brigadernas krigsduglighet har vidmakthållts.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997.

29

Inriktning av verksamhet för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven
på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Vidareutveckling av
vissa brigader fortsätter.

Under budgetåret skall avveckling av vissa förband påbörjas.
Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1999.

Skydd och rörlighet förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90,
stridsvagn 121 och stridsvagn 122. Avvecklingen av äldre
stridsvagnar fortsätter. Ledningssystemet förbättras genom
införande av telesystem 9000.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
6 203 miljoner kr.

Program 5. Marina lednings- och underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med uppgift att leda och understödja de
marina krigsförbanden.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 4 marinkommandon, 1 marindi-
strikt, 1 rörlig marin ledningsgrupp och 8 bas- och underhållsbataljoner.

Programmet skall inriktas mot att omfatta 4 marinkommandon, 1 rörlig
marin ledningsgrupp och 5 bas- och underhållsbataljoner senast år 2001.

Resultatbedömning

Krigs- och grundorganisationen har skurits ned i enlighet med planering-
en.

En teknisk förnyelse av ledningssystemet, som skall ge effekt framåt
sekelskiftet, pågår. Materielanskaffningen har dock försenats.

Krigsdugligheten varierar kraftigt till följd av begränsningar i övnings-
verksamheten. Kaderorganiserade delar av förbanden har god förmåga.
Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av
programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Infrastrukturen i lednings- och underhållssystemen skall utvecklas.

Anpassningen av marinens bas- och underhållsförband till marinens
övriga krigsorganisation skall fortsätta.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
1 209 miljoner kr.

Program 6. Marina flyg- och helikopterförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att bedriva
ubåtsjakt och spaning mot ytmål.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 helikopterdivisioner.

Från och med budgetåret 1998 avses programstrukturen förändras så att
program 6 omfattar all helikopterverksamhet inom Försvarsmakten.

Resultatbedömning

Utbildningen av yrkesofficerare och värnpliktiga har genomförts med
tillfredsställande resultat. Eftersläpning i utbildning och materielanskaff-
ning till följd av ubåtsskyddsverksamheten medför att förbandens
operativa rörlighet alltjämt inte uppfyller kraven.

Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av
programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Regeringens förslag

Befintliga system skall vidmakthållas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
259 miljoner kr.

Program 7. Stridsfartygsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att övervaka och
bekämpa mål på och under havsytan.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 ytstridsflottiljer med 6
kustkorvetter, 12 robotbåtar och 12 patrullbåtar, 3 minkrigsledningar med
bl.a. 7 minjaktfartyg typ Landsort och 2 minfartyg, samt en ubåtsavdel-
ning med 12 ubåtar.

Programmet skall inriktas mot att omfatta bl.a. 2 ytstridsflottiljer med 6
kustkorvetter, 6 robotbåtar och 12 patrullbåtar, 3 minkrigsavdelningar
med bl.a. 7 minjaktfartyg typ Landsort och 2 minfartyg, samt en
ubåtsavdelning med 9 ubåtar, varav 2 i materielberedskap, senast år
2001.

Resultatbedömning

Verksamheten har i huvudsak genomförts enligt plan. Repetitionsut-
bildningen har dock reducerats. Begränsningar avseende förmåga i
huvudtjänst kvarstår för de förband som under senare år varit engagerade
i ubåtsskyddsverksamheten. Detta gäller ytstrid för vissa ytattackförband,
minröjnings- och mineringstjänst för vissa minkrigsförband samt
torpedskjutning från ubåtar. Alla stridsfartygsförband har dessutom
brister när det gäller att uppträda i större förband. Förmågan hos
ubåtsjaktstyrkan har nått en god nivå.

Genom att antalet undervattensincidenter har minskat har förutsätt-
ningarna förbättrats för en målinriktad förbandsproduktion och för en
mera rationell underhållsverksamhet.

Kustkorvetterna av typ Göteborg har ännu inte uppnått målsättningen vad
gäller ledning m.m. på grund av förseningar i utvecklingen av program-
vara för stridsledningssystemet.

Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997. Genom att tills vidare behålla 24 ytstridsfartyg och
basera en patrullbåtsdivision i Göteborg läggs en god grund för en möjlig
framtida anpassning. Dessutom möjliggörs en kontinuerlig närvaro av
fartygsförband på Västkusten.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

6 robotbåtar skall utgå ur krigsorganisationen och avveckling
påbörjas.

Regeringen avser att under hösten 1996 pröva frågan om an-
skaffning av 2 ytstridsfartyg YS 2000, utöver de 2 redan beställda.

3 ubåtar typ Sjöormen skall utgå ur krigsorgansation och av-
veckling påbörjas.

1 ubåt typ Näcken skall utgå ur krigsorgansationen när en ubåt typ
Gotland blir operativ.

2 ubåtar typ Näcken skall läggas i materielberedskap.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
2 874 miljoner kr.

Program 8. Kustförsvarsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara
infallsportar och skärgårdsområden.

I programmet ingår för närvarande bl.a. en rörlig kustartilleribrigad-
ledning, 12 kustförsvarsbataljoner, 5 amfibiebataljoner, 3 kustartilleriba-
taljoner och 1 tungt kustrobotbatteri.

Programmet skall inriktas mot attomfatta 2 rörliga kustartilleribrigad-
ledningar, 6 kustförsvarsbataljoner, 6 amfibiebataljoner, 3 kustartilleriba-
taljoner och 1 tungt kustrobotbatteri senast år 2001.

Resultatbedömning

Verksamheten har i huvudsak genomförts enligt plan. Delar av de rörliga
förbanden har brister i sin förmåga bl.a. beroende på otillräcklig
samträning. De områdesbundna förbanden har mycket varierande status.
Bl.a. har bristande repetitionsutbildning medfört att överförd personal
inte kunnat omskolas. Brister finns också vad gäller materielunderhållet.

Regeringen bedömer att avvikelserna kan godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under

33

budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Materielanskaffningen för en andra rörlig kustartilleribrigadledning
skall inledas.

Materiel skall anskaffas för den fjärde amfibiebataljon som skall
utrustas med modern båtmateriel.

Avvecklingen av kustförsvarsbataljoner skall påbörjas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
1 531 miljoner kr.

Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och
betjäna flygförbanden.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 3 flygkommandostaber, 3
vädercentraler, 9 strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår
även försvarets telenät (FTN).

Programmet skall inriktas mot att antalet strilbataljoner skall reduceras
till 6 och antalet basbataljoner till 16 senast år 2001.

Resultatbedömning

Flygkommandostaberna har vidmakthållits på den föreskrivna nivån. En
ny krigsorganisation har fastställts för dessa staber. Fredsorganisationsen-
heten första flygeskadern har lagts ned.

Regeringen noterar att strilbataljonema inte fullt ut har kunnat vid-
makthållas, vilket beror på nya förbandsmålsättningar och minskad
repetitionsutbildning. Flygbasförbanden har en god förmåga att lösa
huvuduppgiften att betjäna flygförband. Övriga uppgifter kan lösas på ett
godtagbart sätt. Det finns dock en tendens att flera basbataljoner inte kan
innehålla föreskrivna krigsduglighetskrav. Basförbanden har inte kunnat
samöva i erforderlig utsträckning.

34

Utvecklingen av luft- och ytövervakningssystemet LOMOS har fortsatt,
liksom anskaffningen av det flygbuma radarsystemet. Det taktiska
radiosystemet TARAS har anskaffats i en första etapp. Anläggningar och
lokaler har kunnat produceras i huvudsak i enlighet med uppgjorda
planer. Byggandet inom Bas 90-systemet har av besparingsskäl dock varit
mycket begränsat.

Under innevarande budgetår fortsätter tillbyggandet av en luftför-
svarscentral i södra militärområdet och en i mellersta militärområdet och
färdigställandet av ytterligare en Bas 90. Vidare fortsätter anskaffningen
av det flygburna radarsystemet och det taktiska radiosystemet.

De redovisade bristerna är, i det rådande läget, inte av allvarligare art än
att regeringen kan godta dem.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge
godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som
regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. Utvecklingen av förband
avser bl.a. ledningssystem, kommunikationssystem och FTN.
Exempel är åtgärder för det för flygstridskrafterna gemensamma
ledningssystemet och för anpassning till JAS 39 Gripen vid
flottilj flygplatserna och huvudbaserna. Under budgetåret skall
avvecklingen av utgående strilbataljoner och basbataljoner inledas.
Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 2000.

Anskaffningen av stridsledningscentralerna och det flygbuma
radarsystemet skall fortsätta. Likaså skall organiseringen av
LOMOS fortsätta. Under budgetåret skall en kontroll av utbildning
och systemfunktion göras.

Studier om en framtida bastaktik anpassad till JAS 39 Gripens krav
skall inledas.

Anskaffningen av det taktiska radiosystemet skall fortsätta.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
3 977 miljoner kr.

35

Program 10. JAS 39-förband

Programmets innehåll

Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband.

Programmet skall inriktas mot att på sikt omfatta 12 JAS 39 Gripen-
divisioner.

Resultatbedömning

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen i maj 1996 (skr. 1995/96:199)
redovisat läget i JAS 39 Gripenprojektet.

Under innevarande budgetår bedöms arbetet med att införa JAS 39
Gripen i krigsorganisationen kunna genomföras enligt gällande planering.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av
programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten inom programmet skall inriktas mot en fortsatt
organiseringen av JAS 39 Gripendivisioner. En första krigsdivision
skall kunna tas i operativ drift under budgetåret 1997. Utvecklingen
av JAS 39 B skall fortsätta så att flygplanen kan börja levereras
budgetåret 1998 och systemet tas i operativ drift det därpå följande
budgetåret.

Utvecklingen av flygutbildningssystem, bl.a. simulatorer, skall
fortsätta. Likaså skall anskaffningen och integreringen av ny
radarjaktrobot fortsätta.

Inom materielområdet skall utvecklingen av JAS 39 Gripen,
delserie 3, inledas. Vidare skall utveckling och anskaffning av
spaningskapseln inledas.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
5 584 miljoner kr.

36

Program 11. Övriga stridsflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift för luftförsvaret,
attackförmågan och underrättelseinhämtningen.

I programmet ingår för närvarande bl.a. 2 divisioner J 35, 8 divisioner
JA 37 och 6 divisioner AJS 37 samt 4 lätta attackdivisioner.

Programmet skall inriktas mot att antalet divisioner skall reduceras till 7
senast år 2001. De lätta attackdivisionema skall läggas ned.

Resultatbedömning

Förbanden har under budgetåret 1994/95 vidmakthållit en i huvudsak god
förmåga att lösa sina uppgifter. Några förband har emellertid inte nått
produktionsmålet, bl.a. beroende på en föryngring av personalen.

Under innevarande budgetår bedöms den reducerade övningsverksam-
heten, betingad av besparingskrav, leda till att kompetensnivån för vissa
flygförband successivt kommer att sjunka. Nivån kommer dock inte att
understiga de av regeringen angivna kraven.

Bombkapseln beräknas bli operativ på system AJS 37. Modifieringen av
JA 37 för att kunna bära ny radarjaktrobot påbörjas.

Regeringen anser att bristerna under föregående och innevarande
budgetår kan godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge
godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som
regeringen föreslår för budgetåret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

37

Inriktning av verksamhet för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. Under budgetåret skall en
division AJS 37 ombeväpnas till JAS 39 Gripen. Under budgetåret
skall vidare avvecklingen av utgående förband, bl.a. de lätta
attackdi visionerna, inledas. Avvecklingen skall vara slutförd senast
budgetåret 1998.

Inom materielområdet skall systemmodifieringen av JA 37 fortsätta,
liksom integreringen av radarjaktrobot till detta flygsystem.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
2 003 miljoner kr.

Program 12. Transportflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsakliga uppgifter inom
flygtransportverksamheten, signalspaningen och flygräddningen.

1 programmet ingår för närvarande bl.a. 4 centrala transportflygdivisioner
(varav 1 signalspaningsförband), 8 regionala transportflygdivisioner och
7 flygräddningsgrupper.

Programmet skall inriktas mot att den regionala transportflygorganisatio-
nen skall reduceras till 4 divisioner och flygräddningsorganisationen till
6 grupper senast år 2001.

Resultatbedömning

Transportflygdivisionemas förmåga har vidmakthållits på föreskriven nivå
för merparten av förbanden. För resterande transportflygförband har en
organisationsöversyn medfört att ambitionsnivån har fått sänkas något. På
flygräddningssidan har bl.a. brister i skydd för personal och materiel på
krigsbasema inneburit att produktionsmålen inte har uppnåtts för samtliga
flygräddningsgrupper.

Under innevarande budgetår installeras motmedel på Tp 84, till följd att
flygtidsuttaget beräknas att bli något lägre än planerat. Vidare har
flygplan S 102 B levererats och utbildning på systemet har inletts.

Regeringen anser att de redovisade bristerna kan godtas.

38

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har uppnåtts, ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår
för budgetåret 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. Under budgetåret skall
omsättningen av signalspaningsförbandet från Tp 85 till S 102 B
fortsätta. Utgående förband skall läggas ned senast budgetåret
1998.

Anskaffningen av varnings- och motverkanssystem för Tp 84 skall
fortsätta.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
390 miljoner kr.

Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser

Programmets innehåll

Programmet innehåller verksamheter som inte kan fördelas på övriga
program. Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal-
och materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska program-
men. Vidare har ledningen av viss förbandsproduktion, såsom kustflottans
verksamhet, förts över.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksam-
heterna i huvudsak nåtts. Organisationsförändringarna har genomförts
med undantag av att Tullinge inte kunnat lämnas enligt plan. Den
begränsade omfattningen av repetitionsutbildningen har minskat övnings-
möjligheterna vid vissa kurser. Regeringen bedömer att avvikelserna kan
godtas.

Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under
budgetåret 1995/96 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den
inriktning av programmet som regeringen föreslår för år 1997.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare skall genom-
föras så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses.
Rekryteringen begränsas dock.

Utbildningsförbanden och skolorna skall utvecklas enligt regering-
ens förslag rörande grundorganisationen.

I övrigt avvecklas mark, anläggningar och lokaler som inte
erfordras för krigsorganisationens behov.

Målflygdivisionen avvecklas. Avvecklingen skall vara slutförd
senast budgetåret 1998.

Utbytet av motorer på flygplan SK 60 skall fortsätta.

Frågan om civila trafikflygarutbildningen behandlas i prop. 1996/97:4.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
5 349 miljoner kr.

För de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet bedöms ett belopp
om 101 miljoner kr bli avdelat.

Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser

Programmets innehåll

Programmet innehåller verksamheter som inte direkt sammanhänger med
utvecklingen av krigsorganisationen. Programmets innehåll har reducerats
genom att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de
krigsorganisatoriska programmen. Vidare har visst underhåll för de
marina programmen förts över.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att verksamheten genomförts enligt statsmakternas
inriktning.

Regeringen konstaterar att programmets hittillsvarande sammansättning
gjort det mycket svårt att värdera både verksamhetens resultat och det
ekonomiska utfallet. Den reduktion av programmet som regeringen
föreslår bedöms ge möjligheter till klara förbättringar i dessa avseenden.

40

Programmet kommer då att omfatta i huvudsak

* anskaffning av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel av generell
karaktär. Simulatorer etc. avsedda för ett specifikt system ingår däremot
i samma program som systemet,

* forskning och teknologiförsörjning inklusive internationell samverkan
inom dessa områden,

* koncemgemensam verksamhet vad gäller fredsadministrativa system,
förslagsverksamhet, trafiksäkerhet, miljöverksamhet m.m.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Anskaffningen av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel skall
fortsättas. Under år 1997 anskaffas bl.a. skjutsimulatorer och en
ledningsträningsanläggning. Anskaffning av en stridsträningsan-
läggning skall påbörjas.

Behovet av forskning och teknikförsörjningen skall tillgodoses
främst genom uppdrag till Försvarets forskningsanstalt och
Försvarets materielverk.

Åtgärder enligt Försvarsmaktens miljöplaner skall genomföras.

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
1 396 miljoner kr.

Program 15. Internationell verksamhet

Programmets innehåll

Programmet omfattar verksamhet för att organisera, utbilda och
understödja de fredsfrämjande och humanitära insatser som Sverige
medverkar och kommer att medverka i. Insatserna finansieras dock över
andra anslag.

Resultatbedömning

Försvarsmakten har rekryterat, utbildat samt ställt förband och enskilda
till förfogande för fredsfrämjande och humanitära internationella insatser.

Försvarsmakten bedöms under år 1996 komma att utbilda och admini-
strera ca 3 000 personer för den internationella verksamheten.

Verksamheten har i allt väsentligt uppfyllt de krav som ställts.

Regeringen har i prop. 1996/97:4 lämnat en utförlig redogörelse för hur
Försvarsmaktens internationella styrka skall kunna vara sammansatt.
Regeringen har där redovisat den internationella verksamheten och
föreslagit att nuvarande SWEDINT omorganiseras till Försvarsmaktens
internationella kommando.

Inriktning av verksamheten för budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Försvarsmaktens internationella kommando skall

-varaktigt kunna delta i fredsfrämjande insats med självständig
enhet av bataljons styrka,

-organisera och utveckla specialenheter för ledning, transporter,
fältarbeten och sjukvård,

-organisera en snabbinsatsstyrka omfattande ledningspersonal,
mekaniserat kompani samt någon av ovan nämnda specialenheter.
Styrkan skall ha en hög beredskap, samt

-organisera en pool av utbildad personal med hög tillgänglighet och
beredskap för militärobservatörs-, stabsofficers-, civilpolis- och
specialistuppdrag.

Kommandot skall vidare inom ramen för partnerskap för fred (PFF)
delta i och genomföra övningar samt delta i kurser och andra
aktiviteter i enlighet med Sveriges individuella partnerskapsprogram
(IPP).

Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till
111 miljoner kr.

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Rättelse: S. 52 rad 7-8

Tabell 8.1 Anslagsfördelning m.m. för budgetåret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Program

Tilldelade me-
del enligt reg-
leringsbrev bå
1994/95 (mkr)

Utfall

1994/95

(mkr)

Tilldelade me-
del enligt reg-
leringsbrev bå
1995/96 (18
mån) (mkr)

Budgeterade
medel
bå 1997
(mkr)

1. Operativa lednings-
och underhållsförband

1611

1498

2644

1831

2. FördelningsfÖrband

2255

2685

3745

3180

3. Försvarsområdes-
förband

2091

2001

2964

2437

4. ArmébrigadfÖrband

4674

5094

7181

6203

5. Marina lednings-
och underhållsförband

775

820

1197

1209

6. Marina flyg- och
helikopterförband

242

297

361

259

7. Stridsfartygsförband

2289

2248

4195

2874

8. KustfÖrsvarsfÖrband

1279

1168

1885

1531

9. Flygvapnets lednings-
och underhållsförband

3884

3521

5949

3977

10. JAS 39-fÖrband

5105

5005

11726

5584

11. Övriga stridsflyg-
förband

2174

1992

2906

2003

12. Transportflyg-
förband

557

527

519

390

13. För
krigsorganisationen
gemensamma resurser

5497

5140

8848

5349

14. För grundorgani-
sationen gemensamma
resurser

15. Internationell verk-
samhet

4048

3676

4814

1396

111

SUMMA

36481

35681

58935

38334

43

8.2 Anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1997

Förslag

472 526L2)

1998

Beräknat

491 308

1999

Beräknat

510 209

'beloppen anges i tusental kr

2) Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Målet är att kunna delta med trupp i fredsfrämjande och
humanitära internationella insatser på mandat av FN eller OSSE.

Inriktning för budgetåret 1997:

- att på mandat av FN eller OSSE kunna ställa militära (förband)
till förfogande för fredsfrämjande trupp insatser.

- att fortsätta bidra till den pågående insatsen i Makedonien så att
den nuvarande relativt stabila situationen i området består.

Resurser 1997

Ramanslag                472 526 tkr

Resultatbedömning

Sverige har sedan år 1993 deltagit med en mekaniserad bataljon i den
fredsfrämjande insatsen i Bosnien och Hercegovina. Den ursprungliga
FN-ledda operationen UNPROFOR övergick i december 1995 till en av
NATO ledd multinationell fredsstyrka. I samband därmed reducerades
antalet tjänstgörande svensk militär personal i Bosnien och Hercegovina
från ca 1 000 personer till 840.

För närvarande ställer Sverige en bataljon till förfogande som ingår i den
mellan de nordiska länderna och Polen gemensamma brigaden. Utöver
bataljonen har bidrag skett med ca 100 personer till brigadens stab och
stabskompani samt till underhållsenheter.

Det svenska högkvarterskompaniet i Zagreb i Kroatien som ställdes till
UNPROFOR:s förfogande 1992 avvecklades under våren 1996.

44

I FN:s mission UNPREDEP i Makedonien har Sverige deltagit med en
pluton som har ingått i det mellan Finland, Norge och Sverige gemen-
samma kompaniet SCANCOY.

Gällande mandat för IFOR-insatsen i Bosnien och Hercegovina upphör
vid årsskiftet 1996/1997. För att kunna följa upp Daytonavtalet kommer
med stor sannolikhet en fortsatt utländsk militär närvaro att krävas i
Bosnien och Hercegovina.

Den FN-ledda insatsen i Makedonien kommer sannolikt att pågå under
år 1997.

Deltagandet i de fredsfrämjande insatserna i det f. d. Jugoslavien har
bidragit till en stabilisering av regionen och har utgjort en av de
viktigaste förutsättningarna för att kunna genomföra Daytonavtalet.

Kostnaden för de fredsfrämjande truppinsatsema har hittills belastat tredje
huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, men föreslås från
och med budgetåret 1997 belasta utgiftsområde 6. Totalförsvar och dess
anslag A 2. Fredsfrämjande truppinsatser. Övrig fredsfrämjande verksam-
het föreslås belasta utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell
samverkan. De anslagna medlen medger en truppinsats utomlands som
omfattar ca 500 personer.

Uppdelningen av anslaget B 9. Fredsfrämjande insatser får emellertid inte
hindra regeringen från att fatta snabba beslut om svenska insatser. Det är
därför angeläget att, om den internationella utvecklingen så påkallar,
möjlighet finns för regeringen att omdisponera medel mellan utgiftsom-
råden och mellan militära och civila insatser.

Enligt regeringens bedömning bör denna verksamhet kunna inrymmas
inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående
budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver
vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i
avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad
kredit på Försvarsmaktens räntekontokredit inom den allmänna, av
riksdagen fastställda, kreditramen (se även volym 1).

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

45

8.3 Anslag A 3. Ersättning för kroppsskador

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95 Utgift

61 815   '>

1995/96 Anslag

111 297

Utgiftsprognos

93 000

därav 1996

61 550

1997 Förslag

60 000

1998 Beräknat

61 319

1999 Beräknat

62 669

Beloppen anges i tusental kr.

Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksam-
het. För skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget bl.a. enligt
lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningslag).

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.

Regeringens överväganden

Verksamheten under anslaget är regelstyrd. Regeringen föreslår att
anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 har formen av ett ramanslag och
beräknar medlen under anslaget till 60 000 tkr.

46

9 Verksamhetsområde B - Vissa funktioner inom
det civila försvaret

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

9.1 Anslag B 1. Funktionen Civil ledning

1994
1995/96

Utgifter

Anslag

223 322 ”

529 231

Anslagssparande3

Utgiftsprognos

därav 1996

112 278

533 000

384 319

1997

Förslag

432 287 2)

1998

Beräknat

475 594

1999

Beräknat

490 234

’’Beloppen anges i tusental kr.

2) tidigare C 1. ÖCB: Civil ledning och samordning, C 2. ÖCB: Tekniska
åtgärder i ledningssystemet, C 4. ÖCB: Kompetensutveckling och stöd till
länsstyrelserna, C 5. ÖCB: Ersättning till kommunerna för beredskaps förbe-
redelser och C 3. Civilbefälhavama

3) inkl, reservationer

Regeringens överväganden

Anslaget avses delas upp i anslagsposterna Civil ledning och samord-
ning, Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna. Ersättning till
kommunerna för beredskapsförberedelser, Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Civilbefäl-
havaren i Norra civilområdet.

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Överstyrelsen för civil beredskap och Civilbefälhavama skall under
budgetåret 1997 verka för att det övergripande målet för funktionen
(prop. 1996/97:4) kan uppnås under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag

432 287 tkr

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Resultaten visar att målen enligt regleringsbrevet har uppnåtts inom
tilldelade resurser. Inom Överstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram
en samlad redovisning för hela det civila försvaret. Arbetet med att

47

öka förmågan att göra effekt- och resultatbedömningar av genomföra
åtgärder inom det civila försvaret pågår. Insatserna för detta arbete har
påverkats av externa krav på medverkan i utredningar avseende plikt-
frågor och ellagstiftning.

Förutsättningar för ett vidare internationellt samarbete har skapats.
Personalförsörjningsfrågoma har fått avsevärt större utrymme i Över-
styrelsens verksamhet än tidigare år. Detta är en konsekvens av den
roll Överstyrelsen tilldelats enligt förordningen (1995:238) om total-
försvarsplikt.

Förmågan till ledning har förbättrats genom utbyggnad av lednings-
platser enligt en långsiktig plan. Kunskapen om och utnyttjandet av de
regionala mål- och riskanalyserna har ökat. Under året har ytterligare
myndigheter fått signalskyddsmateriel. Det långsiktiga målet att alla
funktions- och samverkansmyndigheter skall ha erforderlig signal-
skyddsutrustning beräknas nås inom uppsatta tidsramar. Statsbidrag har
utbetalats till kommunerna för deras planläggning och till länssty-
relserna för genomförda övnings- och utbildningsinsatser riktade till
kommunerna.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen
är rättvisande.

Civilbefälhavarnas årsredovisningar visar att målen för verksamheten i
stort har uppnåtts. Enligt civilbefälhavarnas delårsrapporter fortskrider
verksamheten enligt verksamhetsplan. I rapporterna har civilbefäl-
havama enligt uppdrag i regleringsbrev redovisat åtgärder till följd av
riksdagens beslut om besparingskrav. Redovisning har skett på ett
tillfredsställande sätt.

Årsredovisningarna visar att redovisningen av genomförd verksamhet
har förbättrats. Bland annat har det skett en förbättring av myndig-
heternas förmåga att beskriva effekter av verksamheten.

Regeringens resultatbedömning

Resultaten visar att målen har uppnåtts. Beträffande den ekonomiska
redovisningen finns ingen erinran från Riksrevisionsverket. Över-
styrelsen bör dock fortsättningsvis förtydliga kommentarerna, så att en
tydlig koppling till uppställda mål kan ges. Detta gäller även kommen-
tarer till prestationernas utveckling. Överstyrelsen bör fortsatt aktivt
arbeta med att utveckla metoder för kvalitetsmätning.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelserna för civilbefälhavama, men påtalar vissa brister bl.a. i den
ekonomiska redovisningen och anser att civilbefälhavarna bör förbättra
sina ekonomiadministrativa rutiner.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

48

Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets bedömning.

Slutsatser och ställningstaganden

Erforderliga medel bör avsättas för samordning, utveckling och andra
aktiviteter som är gemensamma för hela det civila försvaret. Dessa
medel avser gemensamma angelägenheter för hela det civila försvarets
utveckling och genomförande av den operativa planeringen under de
kommande åren och kommer således alla funktioner/verksamheter
tillgodo. Behovet att utveckla planering och samordning för att öka
effektiviteten och förmågan inom hela det civila försvaret har behand-
lats i Det civila försvarets programplan 1997-2001.

Forskning och omvärldsanalys, och även samordning med det militära
försvarets underrättelseinhämtning och analys, bör utvecklas för att
öka handlingsfriheten och anpassningsförmågan på kort och lång sikt.
Kunskap och utveckling på det säkerhetspolitiska området är väsentlig
för hela det civila försvarets förmåga.

Uppföljning och utvärdering är också viktiga instrument för att öka
effektiviteten och för att utveckla samordning t.ex. inom den operativa
planeringen och i programplaneringen för det civila försvaret. Vissa
resurser bör också avsättas för att kunna utveckla det civila försvarets
uppgift på det internationella området.

Övnings verksamheten behöver utvecklas och få en ny inriktning.
Resurser avsätts för att utveckla och anpassa kompetensen till de behov
som finns enligt de nya planeringsförutsättningarna, och krigsorganisa-
tionen ses över mot bakgrund av vad som tidigare redovisats i prop.
1996/97:4, kapitel 10 Ledning.

Tekniska ledningssystem och beslutsstöd kompletterar de investeringar
som genomförs inom funktionen Telekommunikationer. Stödet an-
passas till den nya ledningssituation som följer av Försvarsmaktens
planering. Förändringar i Försvarsmaktens ledningsorganisation
medför ett behov av omgående översyn av det civila försvarets led-
ningssystem och beslutsstöd. Försvarsmaktens resurser kan inte
utnyttjas i samma usträckning som tidigare. Investeringarna måste
genomföras samordnat med Försvarsmaktens investeringar.

Civilbefälhavaren är i krig den högsta civila totalförsvarsmyndigheten
inom ett civilområde. I fred skall civilbefälhavaren bl.a. verka för att
totalförsvaret inom civilområdet planläggs för förhållanden i krig och
vid krigsfara. Den del av det civila försvarets resurser som civilbefäl-
havarna utgör bör kunna utnyttjas även vid svåra påfrestningar på
samhället i fred.

Anslagskonstruktionen förändras så att de fem tidigare anslagen C 1. -
C 5. i fortsättningen blir anslagsposter under ett ramanslag B 1. Funk-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

tionen Civil ledning. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till Prop. 1996/97:1
att medel överförts till Försvarets forskningsanstalt samt att anslaget Utgiftsområde 6
minskats med hänsyn till möjlig rationalisering.

9.2 Anslag B 2. Funktionen Försörjning med industri-
varor

1994/95

Utgift

61 774 *>

Anslagssparande 3) 226 663

1995/96

Anslag

105 576 2)

Utgiftsprognos

86 000

därav 1996

53 500

1997

Förslag

15 406

1998

Beräknat

53 713

1999

Beräknat

55 151

’’ Beloppen anges i tusental kr. För jämförelse med budgetåret 1997 inkluderas
inte anslaget F 3 Kapitalkostnader i utgifts- och anslagsbelopp.

2) tidigare F 1. Överstyrelsen: Försörjning med industrivaror och

F 2. Överstyrelsen: Industriella åtgärder

3> inkl, reservationer

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Överstyrelsen för civil beredskap skall under budgetåret 1997 verka
för att det övergripande målet för funktionen (prop. 1996/97:4) kan
uppnås under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                      15 406 tkr

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Resultaten visar att målen har uppnåtts inom tilldelade resurser.
Försörjningskommissionen har övats. Kunskaper om strukturutveck-
Oling, produktions- och förbrukningsförhållanden m.m. inom försörj-
nings viktiga områden har förbättrats. Vid utgången av budgetåret var
ingen försörjningsanalys, som låg till grund för beredskapsåtgärder,
äldre än fem år.

Samtliga löpande lagrings- och omsättningsavtal var vid utgången av
budgetåret aktuella i förhållande till försörjningsläget liksom alla nya
beredskaps- och FoU-avtal. Samtliga ingångna avtal har följts upp.

50

Under året har K-företagsplaner reviderats, inaktuella planer sorterats
bort och nya upprättats.

Statens beredskapslager har under året anpassats enligt 1992 års
försvarsbeslut och tillgängliga behovsunderlag. Ändå återstår viss
anpassning. Anledningen till detta är att behovsunderlag saknas från
Försvarsmakten och funktionsansvariga myndigheter.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen
är rättvisande.

Slutsatser och ställningstaganden

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning där verksamhetsgrenar, prestationer och kostnader
redovisas på ett överskådligt sätt. Emellertid kan redovisningen för-
bättras ytterligare. Resultaten visar att målen enligt regleringsbrevet
har uppnåtts med undantag för omstruktureringstakten vad gäller
beredskapslagret.

Planeringen inom funktionen förutsätter en fortsatt utförsäljning av
icke strategiska varor i lager under den kommande perioden. Åtgärder
för att utveckla förmågan att i ett tidigt skede identifiera störningar
måste utvecklas liksom förmågan att snabbt anpassa åtgärder till
utvecklingen. Ytterligare analys av totalförsvarets behov och en
realiserbarhetsprövning av genomförd planering skall genomföras i
anslutning till en kommande operativ planering och skall föreligga
färdigt inför kontrollstationen år 1998.

De åtgärder som Överstyrelsen vidtar för att göra det möjligt för
Försvarsmakten att höja krigsdugligheten sker genom att Försvars-
makten ställer uppdrag till Överstyrelsen och sålunda belastar dessa
kostnader anslaget A 1. Försvarsmakten.

Anslagskonstruktionen ändras så att nuvarande anslagen F 1. och F 2.
omvandlas till ett nytt anslag B 2. Nuvarande anslagen F 3. och F 4.
föreslås utgå.

Minskade resurser tilldelas funktionen. Omstruktureringen av be-
redskapslagren skall fortsätta. Vid beräkning av anslaget har förutsatts
att inkomster till följd av utförsäljning av lager samt anslagssparande
från föregående budgetår skall finansiera den verksamhetsnivå som
anges i anslagsframställningen. Inriktningen och verksamhetsnivån
under kommande budgetår bör i stort följa det förslag som Överstyrel-
sen lämnat i programplanen för det civila försvaret.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

51

9.3 Anslag B 3. Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95

Utgift

1 106 874 ”

Anslagsparande

96 129

1995/96

Anvisat 1

666 30421

Utgiftsprognos

1 622 600

därav 1996

1 113 325

1997

Förslag

1 141 578

1998

Beräknat

1 208 839

1999

Beräknat

1 277 183

Beloppen anges i tusental kr.

2) Tidigare anslagen D 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, D 2. Skyddsrum
m.m.

För de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningverksamhet (se
avsnitt 11.8 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsva-
ret) bedöms ett belopp om 49 miljoner kr bli avdelade, varav för
Arbetsmarknadsstyrelsen 17 miljoner kr.

Medel har under anslaget beräknats för bidrag till Civilpliktsrådets
verksamhet med 1,4 miljoner kr.

Statens räddningsverk är funktionsansvarig myndighet.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för räddnings-
tjänst och olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddnings-
tjänstlagen (1986:1102), för landtransporter av farligt gods, för anord-
nande av skyddsrum, skyddade utrymmen och ledningsplatser. Myn-
digheten har vidare att samordna planläggningen på regional nivå för
sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anlägg-
ning.

Under perioden kommer det förebyggande arbetet, tillsyn, uppföljning
och utvärdering, effektiv och säker varning och information till be-
folkningen samt medverkan i internationellt arbete att prioriteras.

Regeringen kommer att under 1997 göra en översyn av mål och medel
för Statens räddningsverk vilket inkluderar utbildningsverksamheten
och andra verksamheter som avser kommunal räddningstjänst. Syftet
är att rationalisera och samordna verksamheten för att uppnå högre
kostnadseffektivitet. Vidare har regeringen för avsikt att utreda för-
delningen mellan civila planeringsramen och fredsräddningstjänsten.

Den integration av åtgärder för fred och krig som hittills genomförts
inom Statens räddningsverk ansvarsområden ligger i linje med riks-
dagens beslut om det civila försvarets inriktning. Detta gäller speciellt
den helhetssyn på beredskapen mot hot och risker i fred och krig som
nu fullföljs inom den kommunala räddningstjänsten.

52

För fredsräddningstjänsten gäller under försvarsbeslutsperioden att
verksamheten skall inriktas mot

- att samhällets räddningstjänst skall tillförsäkra allmänheten en rimlig
säkerhetsnivå i förhållande till den lokala riskbilden i alla delar av
landet,

- att verksamheter som innebär särskilda risker skall ha en god säker-
hetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv riskhantering,

- att den enskilda människan skall stimuleras att själv kunna vidta
åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa skadorna av en
olycka.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

Statens räddningsverk skall verka för att målet för funktionen
(prop. 1996/97:4) Befolkningsskydd och räddningstjänst kan uppnås
under programplaneperioden.

Statens räddningsverk skall verka för att förebygga olyckor och
begränsa skador vid olyckor genom bl.a. information, utbildning,
övning, uppföljning och tillsyn. Detta skall uppnås genom att
samhällets räddningstjänst i alla delar av landet skall tillförsäkra
allmänheten en rimlig säkerhetsnivå i förhållande till den lokala
riskbilden. Verksamheter som innebär särskilda risker skall ha en
god säkerhetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv
riskhantering. Den enskilda människan skall stimuleras att själv
kunna vidta åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa
skadorna av en olycka.

Resurser 1997

Ramanslag                   1 141 578 tkr

Beräknade avgiftsinkomster    161 000 tkr

Inom verksamhetsgrenen Befolkningsskydd i krig har under året 488
skyddsrum med totalt ca 43 000 skyddsrumsplatser tillkommit.

Inom verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst har Statens rädd-
ningsverk under budgetåret informerat 153 000 personer som före den
1 juli 1995 var inskrivna i civilförsvaret eller verksskyddet, om de
förändringar som inträffat i och med den statliga civilförsvarsorga-

53

nisationens avveckling. Statens räddningsverk har under året bedrivit
ett intensivt arbete för att förbereda länsstyrelserna för de nya förut-
sättningarna som gäller för planeringen av räddningstjänsten under
höjd beredskap. Under året genomfördes även nio försökskurser för
pliktpersonal för att pröva utformningen av den räddningsmannaut-
bildning för långtidsutbildad totalförsvarspliktig personal som bedrivs
från och med hösten 1995.

Under budgetåret 1994/95 har 1 600 personer genomgått yrkesut-
bildning för räddningstjänst eller sotningsverksamhet vid Statens
räddningsverks skolor. Fr.o.m den 1 juli 1995 har den statliga civil-
försvarsorganisationen avvecklats och ansvaret för räddningstjänsten
under höjd beredskap överförts till kommunerna. Statligt materiel för

räddningstjänst under höjd beredskap har överförts till sammanlagt 197
kommuner.

Statens räddningsverk har bedrivit en metodutveckling för riskanalyser
samt en granskningsverksamhet för kommunernas riskinventeringar.
Vidare har bedrivits en försöksverksamhet i två län med en gemensam
statistikförsörjning för räddningstjänsten.

Rådet för räddningstjänst har, under budgetåret, behandlat såväl det
faktiska förloppet som erfarenheterna av själva räddningsinsatsen med
anledning av Estoniakatastrofen. Dessutom har Rådet diskuterat
varning till allmänheten, flygräddningsinsatser och räddningsinsatser i
samband med en brand i Stockholms tunnelbana.

Under budgetåret har observatörer i samband med översvämningar av
Räddningsverket sänts till Italien, Holland och Tyskland, i samband
med en jordbävning till Japan och till USA efter bombattentatet i
Oklahoma City. Vidare har beredskapen för internationella hjälpinsat-
ser förstärkts. Katastrof- och räddningsinsatser har genomförts i
Rwanda, Zaire och f.d. Jugoslavien.

Räddningsverket har genom en ändring i sin instruktion bemyndigats
att bedriva avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare har Räddningsverkets
avgiftsfinansierade verksamhet reglerats under budgetåret genom
särskilt regeringsbeslut.

Regeringen gör bedömningen att årsredovisningen är i stort rättvisan-
de. Resultaten visar att målen har uppnåtts i all väsentligt inom till-
delade resurser. Statens räddningsverk har i sin årsredovisning redo-
visat resultaten fördelat på verksamhetsgrenar. Verket bör dock fort-
sättningsvis eftersträva en bättre överenstämmelse i redovisningen
mellan de angivna målen och de redovisade resultaten. Regeringen gör
bedömningen att de brister som Riksrevisionsverket lyft fram i revi-
sionsrapporten över granskningen av Statens räddningsverks årsredo-
visning för budgetåret 1994/95 har åtgärdats eller kommer att åtgärdas

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

av myndigheten under budgetåret 1995/96.

Verksamheten under budgetåret 1997

Under budgetåret 1997 bör ett flertal aktiviteter som berör befolk-
ningsskyddet samordnas, som revidering av regionala mål- och riska-
nalyser, ändrade planeringsregler för områdesavgränsning och behov
för skyddsrumsproduktion, omprövning av nuvarande system för
planering och finansiering av skyddsrumsproduktion.

För räddningstjänsten under höjd beredskap har nu kommunerna det
samlade ansvaret. Kommunerna skall senast den 1 juli 1997 ha genom-
fört de förändringar av räddningstjänstplanerna som följer av ansvaret
för räddningstjänsten under höjd beredskap. Staten har genom Rädd-
ningsverket ett ansvar för att kommunerna får en ändamålsenlig och
modem utrustning för räddningstjänsten under höjd beredskap. Över-
lämningen av ansvaret till kommunerna för hanteringen av den statliga
utrustningen beräknas vara avslutad under år 1997.

Enligt regeringens uppfattning bör Staten räddningsverk inom sitt
verksamhetsområde göra särskilda satsningar inom det förebyggande
arbetet där en samlad strategi för ett säkrare samhälle skall lyftas
fram. I detta sammanhang är tillsyns- och miljöfrågorna av särskild
vikt. Kommunala riskanalyser skall utgöra en grund för ökade insatser
för att dels minska antalet olyckor och dels begränsa skador genom ett
förebyggande arbete. Ökade insatser för att utveckla och införa mål-
och resultatorienterad uppföljning och utvärdering skall göras. En
förutsättning för detta utgörs av att det redan påbörjade utvecklings-
arbetet med statistikförsörjningsprogram bedrivs även i fortsättningen.
Vidare bör stor vikt läggas på medverkan i internationellt arbete i
samband med beredskap för internationell katastrof- och räddnings-
verksamhet och deltagande i verksamhet inom EU samt ECE-området.
De särskilda resurser som har tillskapats för det civila försvaret under
höjd beredskap skall utformas så att de även kan utnyttjas vid interna-
tionella fredsfrämjande och humanitära insatser samt vid svåra på-
frestningar på samhället i fred.

Pågående upprustning och översyn av vamingssystemet skall fortsätta
under försvarsbeslutsperioden. Staten har ansvaret för utveckling,
utbyggnad och installation av utomhusvamingssystemet i de områden i
kommunerna där det med hänsyn till mål- och riskanalysen föreligger
särskilt behov av varning under höjd beredskap. Ansvaret för drift och
underhåll av de varningsaggregat för utomhusvarning som installerats
av staten åvilar respektive kommun. Kommunen svarar också för
erforderliga teleabonnemang m.m. Det statsbidrag kommunen erhåller
för beredskapsförberedelser avser bl.a. dessa kostnader. Ett flertal av
de kommuner som bedömts ha låg riskutsatthet vid höjd beredskap,
men även kommuner med larmbehov vid höjd beredskap, har av
kostnadsskäl begränsat antalet operativa varningsaggregat genom

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

urkoppling från manöversystemet. Urkopplingarna innebär att an-
vändbarheten i fredstid av utomhusvamingssystemet för utlösning av
signalen Viktigt meddelande minskat betydligt i ett flertal kommuner.
Regeringen avser att låta göra en analys av vamingsbehovet i kommu-
nerna med hänsyn till kommunernas riskbild i fredstid samt under höjd
beredskap. Finansierings- och ansvarsfrågor bör även prövas i detta
sammanhang.

Ett nytt system för överföring av varningsinformation för flygvarning
skall införas från och med år 1997. Detta kräver ny utrustning och
utbildning. Informationsöverföringen skall ske över rundradio, men
också över försvarets telenät som reservförbindelse.

System för varning av allmänheten runt de svenska kärnkraftver-
ken

Enligt riksdagens beslut (prop. 1980/81:90, bil. 2, JoU24, rskr. 274)
skall stora krav ställas på vamingssystemen i områdena runt kärnkraft-
verken. Det skall finnas både tyfon- och telefonlarm. De som hör
varningssignalen skall också vara informerade om betydelsen av den så
att de kan skydda sig.

Förutsättningarna för att inomhus varna allmänheten runt kärnkraftver-
ken vid ett utsläpp av radioaktiva ämnen har sedan en tid tillbaka
successivt förändrats genom att dåvarande Televerket infört AXE-
systemet. Att införa telefonlarm i detta system ställer sig mycket
kostsamt och är tekniskt komplicerat. Regeringen lämnade därför i
regeringsbeslut den 10 juni 1991 i uppdrag åt Statens räddningsverk att
överväga en ny utformning av systemen för varning av allmänheten
runt kärnkraftverken. Åtgärder för att förbereda möjligheterna att
utnyttja Radio Data System-teknik, s.k. RDS-teknik, skulle belysas.

Räddningsverket överlämnade med en skrivelse den 12 oktober 1992
resultatet av en översyn av systemen för varning av allmänheten runt
de svenska kärnkraftverken. Räddningsverket föreslog att varningen
skulle ändras så att kraven på heltäckande inomhusvarning i de inre
beredskapszonerna runt kärnkraftverken skulle tas bort. Inomhusvar-
ning med ljudsändare skulle i viss utsträckning ersättas med ljudsända-
re utomhus i tätorter och varning med högtalarförsedda fordon, fartyg
och helikoptrar enligt i förväg planerade körslingor. För att kunna ge
effektiv varning genom radio och television i områden med fredstida
risker för utsläpp av radioaktiva ämnen och farliga kemikalier borde,
enligt Räddningsverket, kompletterande varningssystem utvecklas med
hjälp av RDS-teknik för användning i områden eller på platser där
varning till allmänheten inte kan anordnas effektivt på annat sätt.

RDS-tekniken har utvecklats under senare år och en speciell RDS-
mottagare har successivt tilldelats hushållen kring kämkraftanlägg-
ningarna i Malmöhus, Halland, Uppsala och Kalmar län.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Administrativa och tekniska problem, under såväl utprovning som drift
av systemen för både utomhus- men främst inomhusvarningen, har
skapat problem för allmänheten, kärnkraftverken och länsstyrelserna.
Olägenheterna har främst bestått av problem i samband med provning
av inomhusvarningen, obefogade larm och missnöje med distributionen
av RDS-mottagama samt dess funktion.

Regeringen uppdrog därför den 30 mars 1995 åt Statens räddningsverk
att komplettera tidigare utredningar om systemen för varning av
civilbefolkningen med en utvärdering av erfarenheterna av RDS-
systemet. Räddningsverket skulle överväga och lägga fram förslag till
ett mera flexibelt vamingssystem för befolkningen runt kärnkraftver-
ken. I uppdraget ingick att lägga fram en plan för genomförande av
ett sådant förslag och en preciserad kostnadsberäkning.

Räddningsverket redovisade sitt uppdrag i en rapport den 30 augusti
1995 och föreslog att verket skulle ges i uppdrag att vidta olika åt-
gärder enligt ett speciellt förbättringsprogram och genomföra en
utbyggnad av utomhusvamingen runt kärnkraftverken.

Räddningsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1997 den
1 mars 1996 begärt att regeringen ser över principerna för kärnkrafts-
företagens ersättning för samhällets kostnader för varning och be-
redskap för kärnenergiolyckor. De medel som Räddningsverkets
disponerar täcker enligt Räddningsverkets mening inte kostnaderna för
pågående utbyggnad av RDS-varningssystem samt övriga åtgärder för
vamingssystemen runt kärnkraftverken.

Regeringen anser det vara viktigt att systemen för varning av allmän-
heten runt de svenska kärnkraftverken upprätthålls med hög säkerhet
avseende funktionalitet. Regeringen har därför den 29 augusti 1996
beslutat att Räddningsverket, i samarbete med berörda myndigheter,
organisationer och företag, under budgetåret 1997 med hög prioritet
skall påbörja genomförandet av det förbättringsprogram och den
utbyggnad av utomhusvamingen som föreslås i rapporten, i syfte att
uppnå ökad säkerhet i vamingssystemen. Åtgärderna skall under
budgetåret 1997 vidtas inom en kostnadsram på 5,5 miljoner kr på
anslaget B 3. Förbättringsprogrammet avses genomföras under hela
programplaneperioden och skall tills vidare finaniseras över Rädd-
ningsverkets anslag B 3, men regeringen avser undersöka möjlig-
heterna till alternativ till statlig ftnanisering.

Lokala avsteg från kravet på inomhusvaming får beslutas av respektive
länsstyrelse i kämkraftlänen i huvudsak enligt de särskilda, av Rädd-
ningsverket i rapporten föreslagna kriterierna.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

9.4 Anslag B 4. Funktionen Psykologiskt försvar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

12 745 '>

21 814

Anslagssparande

Utgiftsprognos
därav 1996

1 988

22 800

15 700

1997

Förslag

18 248 2>

1998

Beräknat

18 643

1999

Beräknat

18 999

Beloppen anges i tusentals kr.

2) Tidigare anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för
det psykologiska försvaret.

Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar
uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanlägg-
ning och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalför-
svar. Anslaget omfattar även kostnader för information om civilbe-
folkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant
motstånd.

1 anslaget ingår bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.

En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att
verksamheten genomförts inom givna ramar.

Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar
att målen för verksamheten bedöms kunna uppfyllas inom tilldelad
ram.

58

8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Rättelse: S. 67 rad 13-15, 20, 23, 25 S. 69 rad 16, 35, 40, 41 S. 70 rad 1-2

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Styrelsen för psykologiskt försvar skall under år 1997 verka för att
målet för funktionen Psykologiskt försvar (prop. 1996/97:4) kan
uppnås under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                      18 248 tkr

Under anslaget B 4. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas
3 765 tkr i bidrag till Centralförbundets Folk och Försvar verksam-
het.

Styrelsens för psykologiskt försvar årsredovisning visar att målen för
verksamheten i stort har uppnåtts.

Detta innebär att Styrelsen för psykologiskt försvar till stor del upp-
fyllt de i regleringsbrevet angivna verksamhetsmålen inom verksam-
hetsgrenarna ledning, forskning och studier, organisationsberedskap,
informationsberedskap och information.

Enligt Styrelsens för psykologiskt försvar delårsrapport genomförs
verksamheten enligt verksamhetsplan. Myndigheten har enligt uppdrag
i 1995 års regleringsbrev redovisat åtgärder till följd av Riksdagens
beslut om besparingskrav. Redovisningen har skett på ett tillfredsstäl-
lande sätt.

Årsredovisningen visar en förbättring jämfört med tidigare budgetår
vad gäller resultatredovisningens innehåll och formella struktur, dock
kvarstår vissa brister när det gäller förmågan till effektutvärdering,
speciellt inom forskningsområdet.

Mot bakgrund av ovannämnda brister i effektutvärderingen fick Styrel-
sen för psykologiskt försvar, i 1995 års regleringsbrev, uppdraget att
senast den 1 mars 1996 inkomma med redovisning av vidareutvecklade
metoder för att kunna ange mätbara verksamhetsmål. Uppdraget har
redovisats, varvid framkommit att en fortsatt utveckling av mätbara
verksamhetsmål bör ske främst inom forskningsområdet.

I 1995 års regleringsbrev uppdrogs åt Styrelsen för psykologiskt
försvar att i årsredovisningen för budgetåret 1994/95 redovisa det

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

59

resultat som uppnåtts inom funktionen Psykologiskt försvar. Myndig- Prop. 1996/97:1
heten har lämnat en tillfredsställande redovisning.                        Utgiftsområde 6

Riksrevisionsverket har inte riktat några invändningar i revisionsbe-
rättelsen mot Styrelsen för psykologiskt försvar.

För Styrelsen för psykologiskt försvar skall gälla den inriktning som
regeringen angivit för funktionen. Styrelsen bör tilldelas vissa ytterli-
gare medel.

9.5 Anslag B 5. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.

1997

1998

1999

Förslag

Beräknat

Beräknat

31 877 »

32 597

33 459

l) Nytt anslag fr.o.m. år 1997. Beloppen anges i tusental kr.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Rikspolisstyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för
funktionen (prop. 1996/97:4) Ordning och säkerhet m.m. kan
uppnås under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                  31 877 tkr

Från anslaget skall betalas kostnaderna för utbildning och utrustning av
beredskapspoliser samt utbildning av chefer för beredskapspolisen i
enlighet med den utvidgning av beredskapspolisens organisation som
föreslås i prop. 1996/97:4. Liksom tidigare tilldelas polisen medel för
funktionen Ordning och säkerhet m.m. även över sitt ordinarie anslag.

60

9.6 Anslag B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.

1994/95

Utgift

76 449 '»

Anslagssparande

234 660

1995/96

Anslag

245 465 2>

Utgiftsprognos

256 800

därav 1996

186 270

1997

Förslag

95 219

1998

Beräknat

149 314

1999

Beräknat

153 355

’’ Beloppen

anges i tusental kr.

2) Tidigare anslaget S C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård i krig m.m.

Från anslaget bekostas utgifter för bl.a. investeringar och drift av
beredskapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation
samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila
hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på en an-
slagsöverföring av 123,4 miljoner kr. Dessutom visar prognosen för
anslags- belastningen under innevarande budgetår på en anslagsöverfö-
ring av 112,0 miljoner kr. Regeringen har beaktat detta vid sin me-
delsberäkning för år 1997.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Socialstyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för funktio-
nen Hälso- och sjukvård m.m. (prop. 1996/97:4) kan uppnås under
programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                   95 219 tkr

Resultatbedömning

Av Socialstyrelsens årsredovisning för budgetåret 1994/95 framgår att
när det gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.m. har flera olika
delmål uppnåtts. Lagringsmålen för sjukvårdsfömödenheter som avser
tillkommande krigssbehov är i stort uppnådda men behöver ses över
kontinuerligt. Säkerställandet av sjukvårdsfömödenheter för kvarvaran-
de fredssjukvård i krig behöver fullföljas. Fortsatt utveckling av
lagerredo- visningssystem och system för distribution av utrustning och
förnöden- heter måste också ske. Styrelsen anser sig ha fått en god

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

61

förankring inom hälso- och sjukvården för redovisade vårdprinciper i
krig. Detta arbete måste dock gå vidare bl.a. med hänsyn till struktur-
förändringarna inom hälso- och sjukvården. Ytterligare insatser erfor-
dras för personalplanering samt utbildning och övning.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen beträffande Socialstyrelsen utan bedömer
att den i allt väsentligt är rättvisande. Riksrevisionsverket har dock i
samband med 1995 års granskning av Socialstyrelsens beredskapslager
riktat kritik mot bristande inventering.

Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag genom-
fört en utvärdering av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Funk-
tionsgenomgången har omfattat funktionens planeringsförutsättningar,
målformulering, styrning och uppföljning samt beredskapsförmåga.
Det dominerande intrycket från funktionsgenomgången är enligt
Överstyrelsens för civil beredskap uppfattning att funktionens styrning
och uppföljning förändrats och förbättrats under senare år. Funktionen
utgör en integrerad del i totalförsvarets övningsverksamhet. På flera
områden där beredskapsförmågan tidigare varit svag har brister rättats
till eller är föremål för åtgärder. Lagringsmålen för förnödenheter har
i huvudsak nåtts även om funktionens uthållighet vid ett s.k. strategiskt
överfall är begränsad, främst beroende på små lager hos sjukvårdshu-
vudmännen och att det f.n. inte finns någon planlagd dokumenterad
organisation för att distribuera de statliga lagren.

Slutsatser

Regeringen konstaterar att flertalet av de mål som uppsattes enligt
1992 års försvarsbeslut har uppnåtts, men att det finns områden inom
funktionen där det fortfarande finns en betydande utvecklingspotential.

För budgeteringen 1997 skall gälla de övergripande mål som redovi-
sats för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt prop. 1996/97:4
och den inriktning som har getts för planeringen. Detta innebär en viss
omorientering av verksamheten i förhållande till de övergripande mål
som gäller idag då hotbild och dimensionerande antaganden har för-
ändrats. Detta understryker vikten av att Socialstyrelsen i samarbete
med Försvarsmakten bör göra en genomgripande översyn av de
skadeutfallsberäkningar m.m. som ligger till grund for funktionens
dimensionering.

Civilbefälhavarna spelar en viktig roll i funktionens styrning och
uppföljning. Enligt regeringens mening bör Socialstyrelsen verka för
att åstadkomma ett systematiskt uppföljningssystem där sjukvårdshu-
vudmännen rutinmässigt rapporterar beredskapsförmåga och utveck-
lingstendenser till civilbefälhavarna.

En betydande del av verksamheten inom funktionen bedrivs i primär-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

62

kommunal regi. Det gäller verksamheterna i delfunktionerna Socialt-
jänst respektive Miljö- och hälsoskydd där länsstyrelserna har ett
regionalt samordningsansvar. Socialstyrelsen bör verka för att integre-
ra detta andra led vad avser länsstyrelserna i funktionens stymings-
och uppföljningssystem på ett tydligare sätt samt överväga myndig-
hetens egna insatser inom delfunktionerna.

Under avsnitt som regeringen angett ovan har regeringen utvecklat sin
syn på styrningen av det civila försvaret och behoven av att varje
funktionsansvarig myndighet redovisar uppföljningsbara resultatmått
för en bedömning av funktionens beredskapsförmåga. Regeringen
instämmer i Riksrevisionsverkets påpekande att mått på beredskapen
ställd mot de mål som gäller bör redovisas i Socialstyrelsens årsredo-
visning.

En uppfattning inom funktionen, som framhålls av bl.a. Socialstyrel-
sen, är att det i krig finns ett behov av att på central nivå snabbt kunna
fatta vissa operativa beslut, bl.a. avseende omfördelning av förnöden-
heter och sjukvårdspersonal mellan civilområden. Enligt regeringens
mening kan det därför finnas behov av att inom gällande regelverk
klargöra det medicinska samordningsbehovet, de formella förutsätt-
ningarna härför samt hur expertmyndigheternas kompetens bör in-
ordnas i ledningssystemet.

För år 1997 beräknas kostnaderna under anslaget till 144,2 miljoner
kr. Med hänsyn till anslagsöverföringen beräknar regeringen medels-
behovet under anslaget till 95,2 miljoner kr. Därutöver bör visst
bemyndigande lämnas.

9.7 Anslag B 7. Funktionen Telekommunikationer

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

144 600

349 734

” Utående reservation

2) Utgiftsprognos
där av 1996

118 800

324 602

324 602

1997

Förslag

152 886

1998

Beräknat

107 794

1999

Beräknat

110 063

” Beloppen anges i tusental kr

2) Tidigare anslaget K D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden

Under detta anslag fanns en anslagspost för totalförsvar på teleom-
rådet.

Totalförsvarsberedskapsdelen för televerksamheten i det gamla anslaget

D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden görs om till anslaget

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

63

B 7. Funktionen Telekommunikationer. Anslaget görs om från reserva-
tionsanslag till ramanslag och den utgående reservationen bör då följa
med anslaget.

Ansiaget disponeras av rost- och telestyrelsensom som har funktion-
sansvaret för Funktionen Telekommunikationer. Anslaget B 7. Funk-
tionen Telekommunikationer skall för att säkra totalförsvarets behov av
telekommunikationer i krig och i kris användas till upphandling av
tjänster, utrustning och anläggningar för att tillgodose totalförsvarets
behov av telekommunikationen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för budgetåret 1997

Post- och telestyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för
funktionen Telekommunikationer (prop. 1996/97:4) kan uppnås
under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                     152 886 tkr

Beräknade avgiftsintäkter          50 000 tkr

Regeringen har i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
angett att kostnaderna för beredskapen på teleområdet delvis skall
finansieras med avgifter på teletjänster.

Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
ett avgiftssystem m.m. i samband med propositionen om ändringar i
telelagen.

9.8 Anslag B 8. Funktionen Postbefordran

1994/95

Utgift

16600

!) Utgående reservation

7 400

1995/96

Anslag

36000

21 Utgiftsprognos

33 111

därav 1996

26 335

1997

Förslag

22 318

1998

Beräknat

23 690

1999

Beräknat

24 185

Beloppen anges i tusental kr

2) Tidigare anslaget K D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden

Under detta anslag farms en anslagspost för totalförsvar på postom-
rådet.

Totalförsvarsberedskapsdelen för postverksamheten i det gamla an-
slaget D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden görs om till
anslaget B 8. Funktionen Postbefordran. Anslaget görs om från reser-
vationsanslag till ramanslag och den utgående reservationen bör då
följa med anslaget.

Anslaget disponeras av Post- och telestyrelsen som har funktionsansva-
ret för postbefordran. Anslaget B 8. Funktionen Postbefordran skall
för att säkra totalförsvarets behov av postservice i krig och i kris
användas till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för
att tillgodose totalförsvarets behov av postbefordran.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

Post- och telestyrelsen skall under år 1997 verka för att målet för
funktionen (1996/97:4) Postbefordan kan uppnås under program-
planeperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                   22 318 tkr

9.9 Anslag B 9. Funktionen Transporter

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

177 269

219 000

11 Anslagssparande
Prognos 1995/96
därav 1996

18 623

246 849

127 467

1997

Förslag

197 757

1998

Beräknat

198 441

1999

Beräknat

204 842

l) Beloppen anges i tusental kr.

65

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

Överstyrelsen för civil beredskap skall under år 1997 verka för att
målet för funktionen Transporter (prop. 1996/97:4) kan uppnås
under programplaneperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                            197 757 tkr

Det gamla anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter blir en del av
det nya anslaget B 9. Funktionen Transporter.

Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Vägverkets kost-
nader för planering m.m. samt investeringar inom totalförsvarets civila
del.

Vägverket har vidare hemställt om ett bemyndigande på 10 miljoner kr
för att anskaffa reservbromateriel år 1997 för leverans år 1998 vilken
regeringen tillstyrker.

Vägverket har det fulla ansvaret för väghållningen på det statliga
vägnätet i fred såväl som i krig. Därför bör Vägverket också äga och
förvalta all reservbromateriel för detta med undantag för materiel som
är strikt bunden till vissa förband inom Försvarsmakten. Vägverket
och Försvarsmakten har därför kommit överens om att all reserv-
bromateriel av typ ponton 100 (för landsvägsförbindelser) skall överfö-
ras från Försvarsmakten till Vägverket.

Det gamla anslaget A 14. Banverket: Försvarsuppgifter blir en del av
det nya anslaget B 9. Funktionen Transporter.

Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Banverkets och SJ:s
del, vad avser delfunktionerna Banhållning och Järnvägstransporter.

Det gamla anslaget C 1. Beredskap för civil luftfart blir en del av det
nya anslaget B 9. Funktionen Transporter.

Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Luftfartsverkets
beredskapsinvesteringar och drift i flygplats- och flygtrafiklednings-
system samt för planläggning och reservdelsuppbyggnad för K-flyg-
företag.

66

Totalförsvarsdelen av det gamla anslaget B 1. Ersättning för fritids-
ändamål m.m. blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Trans-
porter.

Från anslaget B 9. Funktionen Transporter betalas Sjöfartsverkets
kostnader for delfunktionen Sjötransporter.

Det gamla anslaget E 4. ÖCB: Åtgärder inom den civila delen en av
totalförsvaret blir en del av det nya anslaget B 9. Funktionen Trans-
porter.

Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil beredskap. Från an-
slaget B 9. Funktionen Transporter betalas åtgärder som gäller Trans-
portsamordning och Landsvägstransporter inom det civila försvaret.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

9.10 Anslag B 10. Funktionen Energiförsörjning

1994/95

Utgift

39 885 *>

Anslagssparande

33 216

1995/96

Anslag

107 838 2)

Utgiftsprognos

93 098

därav 1996

81 849

1997

Förslag

27 612

1998

Beräknat

28 160

1999

Beräknat

28 773

w Beloppen anges i tusental kr.

2) Motsvarar tidigare anslagen N E 1. Handlingsberedskap och E 2. Åtgärder
inom elförsörjningen.

Anslagsstrukturen har ändrats för budgetåret 1997 så att de tidigare
anslagen N E 1. Handlingsberedskap och E 2. Åtgärder inom elför-
sörjningen ingår i anslaget UO 6. Totalförsvar B 10. Funktionen
Energiförsörjning. Anslaget avser åtgärder med syfte att vidmakthålla
och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i
energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och krig. Vidare avser
det beredskapsåtgärder inom elförsörjningsområdet.

Regeringen har för avsikt att indela anslaget i anslagsposterna 1.
NUTEK: Handlingsberedskap och 2. Svenska kraftnät: Åtgärder inom
delfunktionen Elförsörjning.

67

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

NUTEK skall under år 1997 verka för att målet för funktionen
Energiförsörjning (prop. 1996/97:4) kan uppnås under program-
planeperioden.

Resurser

Ramanslag                     27 612 tkr

Beräknade avgiftsinkomster      95 000 tkr

NUTEK har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redogjort för
den verksamhet inom verksamhetsområdet Energiförsörjning och
energianvändning som hänför sig till energiberedskapen. Bl.a. har en
övning med NUTEK:s krigsorganisation genomförts. En grundsyn
med bl.a. prioriteringar av energianvändningen i samband med ett
väpnat angrepp har tagits fram och spridits inom funktionen. Ett
åtgärdspaket för att möta en energikris har tagits fram. NUTEK:s
bedömning är att de uppsatta målen för verksamheten har nåtts och att
handlingsberedskapen har förbättrats.

NUTEK har i enlighet med uppdrag i regleringsbrev för budgetåret
1995/96 redovisat de resultatmått som utgjort grund för resultatanaly-
sen inom funktionen. NUTEK har vidare under år 1995 lämnat en
särskild redovisning av beredskapsläget inom funktionen under bud-
getåret 1994/95.

NUTEK har i enlighet med uppdrag i regleringsbrev för budgetåret
1995/96 redovisat en utvärdering av den bidragsverksamhet som
budgetåren 1987/88 - 1994/95 har finansierats från anslaget Åtgärder
inom delfunktionen Elkraft. Utvärderingen har genomförs genom en
stickprovs-granskning. Slutsatsen av utvärderingen är enligt NUTEK
att den eftersträvade beredskapsnyttan med projekten har uppnåtts,
men att det inte går att ta ställning till effektiviteten i beredskapsmed-
lens utnyttjande. Enligt NUTEK har utvärderingen också visat att det i
vissa fall förekommer brister i den ekonomiska redovisningen från
stödmottagarna som medför att det inte är möjligt att från myndigheten
följa upp de bidragsgrundande kostnaderna.

Regeringens resultatbedömning

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse över NUTEK inte
berört den här aktuella delen av NUTEK:s verksamhet. I sin revisions-

rapport påtalar Riksrevisionsverket allmänna problem inom NUTEK
vad gäller bl.a. kopplingen mellan mål och prestationer samt kvalitets-
bedömningar.

På beredskapsområdet finns uppenbara svårigheter att mäta effekten av
gjorda insatser. Årsredovisningen visar en förbättring jämfört med
föregående budgetår vad gäller resultatredovisningens innehåll och
formella struktur. Dock kvarstår brister vad gäller kopplingen mellan
verksamhetens mål och redovisningen av verksamhetens prestationer,
resultat och effekter. I beredskapslägesredovisningen och program-
planen görs heller inga försök till systematisk redovisning. Följaktligen
är regeringens beslutsunderlag i denna del otillräckligt för bedöm-
ningen av måluppfyllelse och effektivitet. Resultatmåtten bör utvecklas
för att tydligare belysa verksamhetens effekter och kvaliteten i arbetet.
NUTEK bör aktivt arbeta med att utveckla metoder för kvalitetsmät-
ning.

Anslaget N E 2. Åtgärder inom energiförsörjningen har till största
delen använts för bidrag till investeringar med syfte att minska elesys-
temets känslighet för störningar i produktions-, överförings- och
distributionssystemen. Regeringen bedömer att den bidragsverksamhet
som finansierats från anslaget bör fortgå. Från år 1997 bör admini-
strationen av bidragsverksamheten övertas av Svenska kraftnät. Erfa-
renheter av den bidragsverksamhet som budgetåret 1987/88 - 1994/95
har finansierats från anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft som
framkommit genom NUTEK: s arbete och utvärdering bör tas till vara i
det fortsatta arbetet. Därvid förutsätter regeringen att systemet ut-
formas så att möjligheterna till ekonomisk uppföljning av bidragsverk-
samheten ytterligare förbättras och att adekvata metoder för att mäta
beredskapsnyttan i investeringsprojekten utvecklas. Regeringen avser
att uppdra åt Svenska kraftnät att vidta åtgärder med detta syfte.

Slutsatser och ställningstaganden

För NUTEK och Svenska kraftnät skall gälla den inriktning som
regeringen angivit för funktionen. Med utgångspunkt i NUTEK: s
programplan och Överstyrelsens för civil beredskap förslag till för-
delning av den civila planeringsramen föreslår regeringen ett anslag på
27,612 miljoner kr för budgetåret 1997. Anslaget skall användas för
beredskapåtgärder inom energiförsörjningen som syftar till att vid-
makthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta
störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och i krig.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1995/96 kan finnas
kvar på anslaget N E 1. Handlingsberedskap bör föras över till det nya
anslaget B 10. Funktionen Energiförsörjning, anslagsposten 1. NU-
TEK: Handlingsberedskap.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1995/96 kan finnas

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

kvar på anslaget N E 2. Åtgärder inom elförsörjningen bör föras över
till det nya anslaget B 10. Funktionen Energiförsörjning. Medlen skall
disponeras av Affärsverket svenska kraftnät för åtgärder inom delfunk-
tionen Elförsörjning.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

70

10 Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och
nämnder m.m.

10.1 Anslag C 1. Kustbevakningen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Kustbevakningen har till uppgift att, i enlighet med sin instruktion och
andra särskilda föreskrifter, utföra sjöövervakning och annan kontroll-
och tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss.

Kustbevakningen har i sin planering utgått från att de övergripande
målen och verksamhetsmålen i 1995 års regleringsbrev i stort kommer
att vara vägledande även för perioden 1997-2001.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål för perioden 1997 - 2001

Kustbevakningen skall inom svenskt sjöterritorium och svensk
ekonomisk zon bedriva övervakningsverksamhet och kontroll i syfte
att begränsa brottsligheten och så att säkerheten till sjöss liksom
respekten för lagar och andra föreskrifter ökar.

Kustbevakningen skall bedriva miljöräddningstjänst till sjöss så att
konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp till sjöss kan
begränsas.

Kustbevakningen skall även ha en hög beredskap för sjöräddnings-
tjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan
räddas och följderna av personskador begränsas.

Kustbevakningen skall medverka i internationellt samarbete för att
utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till
sjöss och annan sjöövervakning. Därvid skall särskilt beaktas behov
och möjligheter avseende länderna kring Östersjön.

Kustbevakningens person- och varukontroll till sjöss vid den
svenska delen av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå
genom en effektiv patrullering. Det skall finnas förmåga att ingripa
mot varje misstänkt överträdelse av gällande bestämmelser.

Kustbevakningen har för åren 1997-2001 utarbetat en fördjupad an-
slagsframställning med en särskild omvärldsanalys. Syftet med om-
världsanalysen var att komma fram till hur verksamheten påverkas och

förändras av vår omvärld samt vilka resurser myndigheten behöver för
att hantera konsekvenserna av dessa förändringar.

Den genomförda omvärldsanalysen visar främst på två faktorer som
berör Kustbevakningens verksamhet: utvecklingen i Östeuropa och
EU- medlemskapet.

De växande ekonomierna och den industriella utvecklingen i de f.d.
öststaterna innebär ökad fartygstrafik i Östersjön som i sin tur ställer
krav på ökad övervakning från Kustbevakningen. Den ökade fartyg-
strafiken från Öst ökar risken för oljeutsläpp på grund av att antalet
oljetransporter ökat och att dessa sker med fartyg som inte uppfyller
säkerhetskraven för ändamålen. Ytterligare en orsak är brist på miljö-
medvetande bland besättningen på dessa fartyg.

EU-medlemskapet berör Kustbevakningens verksamhet främst av-
seende fiskekontrollen och den yttre gränskontrollen. En gemensam
fiskeförvaltning med strängare kontrollkrav för fisket såväl inom som
utom EU har tillkommit. Den yttre gränskontrollen har ökat i omfatt-
ning efter Sveriges inträde i EU. EU:s sjögränser betraktas som
tredjelandsgränser både vad avser personer och varor. Förutom att
Sveriges kust är en av unionens längsta med två yttre gränser, en runt
kusten och en runt Gotland, är den dessutom en av de mest svåröver-
vakade genom vidsträckta skärgårdsområden och glesbygd. Även
EU-medlemskapet innebär därför ett väsentligt ökat övervakningsbehov
till sjöss.

Budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

C 1. Kustbevakningen

1994/95

Utgift

310 714 ”

Anslagssparande

10 976

1995/96

Anslag

512 707 2)

Utgiftsprognos

523 700

därav 1996

366 939

1997

Förslag

394 150

1998

Beräknat

408 454

1999

Beräknat

431 483

'* Beloppen anges i tusental kr

2) Tidigare anslagslittera: G 2. Kustbevakningen

Under budgetåret 1994/95 har Kustbevakningen producerat 168 000
fartygstimmar och 2 600 flygtimmar, vilket är en ökning jämfört med
föregående budgetår. De aktiva övervakningsinsatsema, dvs. kontroller
och ingripanden, har även de ökat i antal. Kustbevakningen gör
bedömningen att den ökade närvaron till sjöss har haft en förhöjd
preventiv verkan för att förebygga och förhindra brott.

Under år 1994 har Kustbevakningen registrerat 415 oljeutsläpp och i

72

21 fall av dessa har miljöräddningsoperationer genomförts. Kustbe-
vakningen har i samtliga genomförda bekämpningsoperationer påbörjat
insatserna inom de angivna tidskraven. Den ökning i registrering av
oljeutsläpp som skett bör nästan helt tillgodogöras kustbevaknings-
flyget. Totalt har 2 320 uppdrag genomförts inom miljö- och sjörädd-
ningstjänsten. År 1993 var antalet uppdrag 1 718.

Oljeutsläppen har ökat under år 1995 jämfört med år 1994 och bedöms
som tidigare år bl.a. bero på att den ökande fartygstrafiken i Östersjön
till stor del sker med fartyg av bristande kvalitet, s.k. substandard
ships.

Kustbevakningen har inför budgetåret 1995/96 ålagts ett besparings-
krav om totalt 28 miljoner kr. Myndigheten har utarbetat en bespa-
ringplan och gör bedömningen att besparingmålet kan uppnås under
det innevarande budgetåret.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen
är rättvisande.

Kustbevakningen har svarat upp mot de krav som regeringen ställt på
myndigheten. Angivna mål i regleringsbrev har uppfyllts och åter-
rapporterats.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

För budgetåret 1997 skall de övergripande målen för perioden
1997-2001 gälla.

Resurser 1997

Ramanslag                  394 150 tkr

Konsekvenser av EU-medlemskapet m.m.

EU-medlemskapet innebär för Kustbevakningens del en stor ökning av
antalet fiskekontroller, främst landningskontroller som EU fäster
särskilt stor vikt vid. Representanter från EU har genomfört inspektion
av den svenska fiskekontrollen och anser att den, i den omfattning den
genomförs idag, inte är tillräcklig. Förutom landningskontroller skall
även kvotkontroller av fisket genomföras.

Vidare innebär EU-medlemskapet att betydligt fler gränskontroller vid

73

Sveriges yttre gräns skall genomföras. Regeringen har, i enlighet med
Yttre gränskontrollutredningens förslag i betänkandet Varu- och
personkontroll vid EU:s yttre gräns (SOU 1994:124), i proposition om
Effektivare gränskontroll (prop. 1995/96:159) föreslagit utökade
befogenheter för Kustbevakningen vad gäller kontroll av utlänningars
in- och utresa till och från Sverige samt passkontroll till sjöss. Riks-
dagen hade ingen erinran (bet. 1995/96:FöU5, rskr. 1995/96:238). De
utökade befogenheterna innebär för Kustbevakningen ett självständigt
ansvar för att genomföra in- och utresekontroll samt passkontroll till
sjöss. Detta är en ny uppgift för Kustbevakningen som, för att kunna
utföras effektivt, ställer krav på ökade resurser.

Konsekvenserna av EU-medlemskapet och utvecklingen i Östeuropa,
för Kustbevakningens del, bekräftas i betänkandet Statens maritima
verksamhet (SOU 1996:41), som lämnades i mars 1996 av den parla-
mentariska utredningen (Sjöverksamhetskommittén) som haft till
uppgift att överväga samordning och effektivisering av statens mariti-
ma verksamhet.

I sitt betänkande skriver utredningen följande: "Vidare konstaterar vi
att statens ambitionsnivå för verksamheten till sjöss inte bör sänkas
jämfört med vad som gäller idag. I stället talar omständigheterna för
att ambitionsnivån måste höjas på ett par områden. Det gäller den
civila gränskontrollen (tull- och utlänningskontroll), fiskekontrollverk-
samheten och säkerhetsarbetet inklusive räddningstjänsten. Omständig-
heterna som talar för detta utgörs dels av vårt EU- medlemskap och de
nya krav som följer härav, dels av den ökade fartygstrafiken - främst
från östra Europa."

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil.
5 s. 136) tog regeringen upp frågan om gränskontroll vid EU:s yttre
gräns och anförde följande: "Kustbevakningen är den myndighet under
Försvarsdepartementet som för närvarande mest berörs av det svenska
medlemskapet i EU. Kustbevakningen svarar för gränskontrollen till
sjöss bl.a. med uppgifter som eljest tillkommer polisen och tullen.
Sveriges sjögräns, som betraktas som yttre EU-gräns, är en av de
längsta inom EU. Det är uppenbart att vad nu sagts kommer att ställa
Kustbevakningen inför ökade krav. Även om det ännu är för tidigt att
på ett säkert sätt ange hur omfattande dessa nya krav blir, kan ut-
vecklingen bli sådan att de nya kraven riskerar att gå ut över Kustbe-
vakningens övriga uppgifter." Regeringen anförde avslutningsvis
därför att den avser att bl.a. mot den bakgrunden noga följa utveck-
lingen och återkomma till riksdagen vid behov av ökade medel till
Kustbevakningen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Kustbevakningens regionala ledningar

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens förslag

Tidigare beslut om samlokalisering av Kustbevakningens Region-
ledning Ost med Ostkustens Marinkommando till Muskö skall inte
genomföras. I fortsättningen skall det ankomma på regeringen att
besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens
regionala ledningar.

Av Kustbevakningens fyra regionala ledningar - i Härnösand, Stock-
holm, Karlskrona och Göteborg - är idag alla utom den i Stockholm
(Regionledning Ost) samlokaliserad med respektive marinkommando.
Enligt 1995 års regleringsbrev skall Kustbevakningen planera för att
Regionledning Ost lokaliseras till Muskö och samgrupperas med stab
m.m. vid Ostkustens marinkommando.

År 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:142, bet. 1987/88:FöU10,
rskr 1987/88:299) att samlokalisering av Kustbevakningens Regionled-
ning Ost med Ostkustens Marinkommandostab skulle ske till Muskö
alternativt Tullinge. Tidpunkten angavs till senast år 1993. År 1992
antog regeringen (prop. 1991/92:102 s. 120-121) Överbefälhavarens
förslag om att Ostkustens marinkommando skulle lokaliseras till
Muskö.

I maj 1995 hemställde Kustbevakningen att regeringen skulle avvakta
med beslut om verkställande av samlokaliseringen av Kustbevakning-
ens Regionledning Ost med Ostkustens marinkommando varvid rege-
ringen, genom regeringsbeslut den 29 juni 1995, överlämnade hem-
ställan till Sjöverksamhetskommittén för övervägande.

Sjöverksamhetskommittén fann att beslutet om samlokalisering mellan
Kustbevakningens Regionledning Ost och Ostkustens Marinkomman-
dostab alltjämt skulle gälla, men att inga vidare åtgärder skulle vidtas
för att verkställa beslutet innan en översyn av kostnader, lokaler, andra
samverkansmöjligheter m.m. genomförts ytterligare en gång. Sjöverk-
samhetskommittén ansåg det möjligt att en sådan översyn kunde
komma att visa att problemen med lokalfrågorna inte går att lösa på ett
tillfredställande sätt eller att en flyttning av Kustbevakningens Region-
ledning Ost till Muskö inte är ekonomiskt försvarbar.

Den 25 april 1996 beslutade regeringen om att ge de uppdrag Sjöverk-
samhetskommittén föreslagit. Fortifikationsverket fick i uppdrag att
efter hörande av Försvarsmakten och Kustbevakningen undersöka hur
en samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med
Ostkustens Marinkommando kunde genomföras. Uppdraget innebar att
se över tidigare gjorda kostnadsberäkningar samt att göra en förnyad

75

översyn av lokalfrågorna med särskild hänsyn tagen till att Kustbe-
vakningens personal i så stor utsträckning som verksamheten tillåter
ska ha tillgång till dagsljus under arbetets gång.

Kustbevakningen fick i uppdrag att tillsammans med Polismyndigheten
i Stockholms län och Generaltullstyrelsen pröva möjligheterna till en
samlokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost med polisen
respektive tullen och att göra en översiktlig kostnadsberäkning för en
sådan samlokalisering.

Uppdragen redovisades till regeringen den 3 juni 1996.

Fortifikationsverket kunde i sin rapport till regeringen redovisa fem
alternativa lösningar av en samlokalisering på Muskö, vilka alla ligger
på en kostnadsnivå kring 20 miljoner kr med en osäkerhetsmarginal på
30%. Det som skiljer de olika alternativen åt är transportsträckan till
marinkommandocentralen som varierar mellan 8-10 minuter och 1-2
minuter och storleken på nybyggnationen ovan jord som i två av
alternativen har utökats med 80 m2.

Kustbevakningen konstaterade i sin redovisning till regeringen att
förutsättningarna för och behovet av samlokalisering ändrats. I 1995
års regleringbrev anges att "person- och varukontroll till sjöss vid den
svenska delen av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom
en effektiv patrullering". Detta och utvecklingen i övrigt i vår omvärld
medför ökade krav på Kustbevakningen och ger nya samverkansbehov
främst genom integrerat gränskontrollsamarbete med tullen och poli-
sen.

Kustbevakningen har prövat alternativet att samlokalisera med tullen,
men funnit att detta alternativ inte är godtagbart eftersom regionled-
ningen på grund av lokalbrist inte skulle kunna sitta samlad, vilket är
ett krav från Kustbevakningen. Ytterligare en orsak är den höga
hyresnivån.

Vid en prövning av alternativet att samlokalisera med polisen har
Kustbevakningen funnit det fördelaktigt att samlokalisera med Nacka
polismästardistrikt eftersom distriktet omfattar den största och mest
centrala delen av Stockholms skärgård. I polishuset i Nacka Strand
finns lokaler tillgängliga som gör det möjligt för Kustbevakningens
hela regionala ledning att sitta samlad och samtidigt få en lägre hyres-
kostnad än vad myndigheten har idag. Kostnaden för att utrusta och
anpassa lokalerna i polishuset i Nacka Strand till Kustbevakningens
behov består av inköp och installation av diverse sambandsutrustning.
Investeringen beräknas till ca 100 000 kr. Kostnad för inköp av möbler
och annan lös inredning, en engångskostnad, beräknas till ca 150 000
kr. Dessutom innebär en samlokalisering med polisen i Nacka Strand
även ekonomiska fördelar genom samutnyttjande av reception, telefon-
växel, vaktmästeri, lokalvård m.m.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringen anser i fråga om det tidigare beslutet om samlokalisering
av Kustbevakningens Regionledning Ost med Ostkustens Marinkom-
mando till Muskö att det inte är ekonomiskt försvarbart. Regeringen
anser att andra lösningar bör prövas även av verksamhets- och arbets-
miljöskäl. Beslutet bör därför inte genomföras.

Slutsatser och ställningstaganden

Kustbevakningen skall öka sin närvaro till sjöss särskilt vad gäller
fiskekontrollen och den yttre gränskontrollen. Miljöräddningstjänst
skall kunna bedrivas i minst samma omfattning som hittills.

Tidigare beslut om samlokalisering av Kustbevakningens Regionled-
ning Ost med Ostkustens marinkommadostab på Muskö bör inte
genomföras. Regeringen anser att det bör ankomma på regeringen att
besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala
ledningar.

Statens maritima verksamhet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Regeringens bedömning

Ambitionsnivån vad gäller verksamheten till sjöss måste hållas på
en hög nivå. Samverkan myndigheterna emellan bör utvecklas. De
maritima myndigheternas informationsbehov bör ses över och
förslag utarbetas till ett mer samordnat system.

Utredningens förslag

Sjöverksamhetskommittén har haft i uppdrag att överväga samordning
och effektivisering av statens maritima verksamhet. Kommittén läm-
nade sitt betänkande, Statens maritima verksamhet SOU 1996:41, till
regeringen den 7 mars 1996. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och deras yttranden finns tillgängli-
ga i Försvarsdepartementets akt (dnr Fo96/660/CIV). Frågan om
lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost har redovisats i
en särskild rapport efter betänkandets överlämnande.

Sjöverksamhetskommitténs slutsats är att statens ambitionsnivå för
verksamheten till sjöss inte bör sänkas jämfört med nivån idag. Am-
bitionsnivån bör istället höjas på ett par områden. Det gäller den civila
gränskontrollen (tull- och utlänningskontroll), fiskekontrollen, säker-
hetsarbetet samt räddningstjänsten. Orsakerna till ambitionshöjningen
kommer av vårt EU-medlemskap och de nya krav som följer härav och
av den ökade fartygstrafiken, främst från Östeuropa.

Utredningen föreslår inte några organisationsförändringar och har inte

77

funnit skäl till att förändra gällande ansvarsfördelning myndigheterna
emellan. Utredningens förslag syftar till att ta tillvara de resurser som
redan finns på bästa sätt genom ökad samverkan myndigheterna
emellan.

Utredningen föreslår att Kustbevakningens och sjöpolisens arbete
koordineras för att undvika resursslöseri. Vidare föreslås tillvaratagan-
de av Försvarsmaktens resurser i civil verksamhet. Utredningen anser
att Försvarsmakten, under viss samplanering med Kustbevakningen,
bör kunna delta i högre grad i den civila övervakningen och gränskon-
trollen till sjöss. En förutsättning för att Försvarsmakten skall kunna
ingripa bör vara att detta begärs av ansvarig civil myndighet. Ut-
redningen har under arbetets gång kunnat konstatera att samverkan
förekommer i hög grad och att den kontinuerligt utvecklas. Ett område
som framstår som särskilt viktigt för de maritima myndigheternas
verksamheter är insamlingen av uppgifter om vad som händer till
sjöss. Sätten för att samla information är många och myndigheterna
har olika källor. Informationsutbyte förekommer men utredningen
anser att systemen för informationsinsamling och informationsutbyte
bör granskas ytterligare och har därför föreslagit att en särskild ut-
redning tillsätts.

Sjöverksamhetskommittén har också haft till uppgift att te ställning till
organisation och ledning av statens maritima resurser vid massflyktsi-
tuationer. Utredningen föreslår att nuvarande ansvarsfördelning myn-
digheterna emellan består i en sådan krissituation, men att högre grad
av samverkan nås genom att ledningsfunktionerna samlas vid en av
marinens sjöcentraler. Utredningen anser också att ett uppdrag bör ges
till berörda myndigheter att utarbeta en gemensam plan för hantering
av massflyktsituationer till sjöss.

Remissinstanserna

Remissinstanserna ställer sig i det stora hela bakom utredningens
förslag. Vissa invändningar finns dock. Kustbevakningen och Riks-
polisstyrelsen tillstyrker utredningens inställning om att både Kustbe-
vakningen och sjöpolisen bör finnas kvar. Kustbevakningen, Sjöfarts-
verket, Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen framhåller att
Försvarsmaktens medverkan i sådan myndighetsutövning som innefat-
tar tvång eller våld mot enskilda måste ske med stor återhållsamhet.
Statens räddningsverk anser att frågan om informationsinsamling/ut-
byte skall prioriteras med hänsyn till en räddningsledares behov av
information. Kustbevakningen är positiv till att informationsfrågan
utreds, eftersom myndigheten själv har behov av uppgifter från tullens
och polisens underrättelsetjänster. Vidare anser Kustbevakningen att en
särskild organisation för samlad ledning av all sjöoperativ verksamhet i
en krissituation såsom massflykt till sjöss ej erfordras, utan anser att
detta kan klaras genom befintliga civila ledningssystem. Myndigheten
är dock positiv till förslaget om utarbetande av en gemensam plan för

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

hantering av en sådan situation. Statens invandrarverk stödjer utred-
ningens förslag.

Regeringens överväganden

Kustbevakningen och sjöpolisen

Utredningen anser att såväl Kustbevakningen som sjöpolisen bör finnas
kvar med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Sjöpolisens in-
riktning på verksamhet i skärgårdarna bör bestå. Utredningen anser det
mycket viktigt att Kustbevakningens och sjöpolisens arbete koordi-
neras, eftersom det annars finns risk för resursslöseri genom dubble-
ring av övervakningen till sjöss. Koordinering kan t.ex. bestå i att
myndigheterna i förväg samplanerar patrulleringen till sjöss, använder
sig av respektive myndighets besättning vid brist på personal eller
fartyg och/eller samlokaliserar i hamnar och lokaler. Utredningens
konkreta förslag är att ett uppdrag ges till Kustbevakningen och
Rikspolisstyrelsen att utveckla samverkan mellan Kustbevakningen och
sjöpolisen. Utredningen föreslår också att Kustbevakningen ges
utökade befogenheter att självständigt utföra utlänningskontroll till
sjöss.

Genom regeringsbeslut den 25 april 1996 har Kustbevakningen fått i
uppdrag att tillsammans med Polismyndigheten i Stockholms län och
Generaltullstyrelsen undersöka möjligheterna till en samlokalisering av
Kustbevakningens Regionledning Ost med tullen respektive polisen.
Kustbevakningens befogenheter avseende utlänningskontroll till sjöss
har fr.o.m. den 1 juli 1996 utökats med anledning av förslagen i
tidigare nämnda proposition och riksdagens beslut med anledning
därav. Frågor som ytterligare utökade polisiära befogenheter för
Kustbevakningen, möjligheter för Kustbevakningen att utfärda ord-
ningsbot och en översyn av författningar m.m. som reglerar Kustbe-
vakningens befogenheter kommer att bli föremål för fortsatt beredning.

Försvarsmaktens resurser i civil verksamhet

Utredningen anser att Försvarsmakten har - om än begränsade -
möjligheter att med marinens fartyg delta i den civila övervakningen
till sjöss. Utredningen föreslår att Försvarsmakten åläggs skyldigheter,
inom ramen för sin ordinarie verksamhet, att rapportera misstänkta
regelöverträdelser till sjöss till ansvariga civila myndigheter och att, på
begäran, ingripa vid misstänkta överträdelser av utlännings- och
tullagstiftningen samt utföra passkontroll. Vidare föreslås att förord-
ningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar
av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-för-
ordningen) ses över för undanröjande av eventuella oklarheter.

Ökad samverkan genom ett utökat utnyttjande av befintliga resurser är
enligt regeringens mening positivt under förutsättning att sådan myn-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

dighetsutövning som innebär tvång eller våld mot enskilda inte utövas
av Försvarsmakten eller dess personal. Det finns idag redan ett system
vad gäller rapportering av misstänkta regelöverträdelser till sjöss där
Försvarsmakten rapporterar till Kustbevakningen vid misstanke om
brott. Samverkan inom ramen för detta system bör utvecklas utan
förändring av nuvarande ansvarsfördelning.

Samverkansfrågor i övrigt

Utredningen anser att skapande av nya former eller fora för att styra
myndigheterna mot ökad samverkan inte är påkallat. Däremot bör
systemen för informationsinsamling/utbyte granskas ytterligare och
utredningen föreslår att en särskild utredning tillsätts med uppgift att
granska de maritima myndigheternas behov av information om sjölä-
get, och om skäl finns, lämna förslag till ett samordnat system för
informationsinsamling/utbyte.

Regeringen avser att ge ett uppdrag till Statens räddningsverk att se
över informationsbehovet och att, efter hörande av berörda myndig-
heter, lägga fram ett förslag till ett mer samordnat system.

Massflykt

Utredningen anser att nuvarande ansvarsfördelning myndigheterna
emellan består i en sådan krissituation, men att högre grad av sam-
verkan nås genom att ledningsfunktionerna samlas vid en av marinens
sjöcentraler alternativt annan ledningscentral. Utredningen föreslår att
regeringen ger Kustbevakningen, Försvarsmakten, Sjöfartsverket,
Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen i uppdrag att tillsammans
utarbeta en plan för hantering av massflyktsituationer till sjöss.

I prop. 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på sam-
hället i fred behandlar regeringen frågan om massflykt av asyl- och
hjälpsökande till Sverige.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

10.2 Anslag C 2. Nämnder m.m.

1994/95

Utgift

10 764

Anslagssparande

2 515

1995/96

Anslag

10 602

Utgiftsprognos

10 040

därav 1996

6 845

1997

Förslag

7 612

1998

Beräknat

7 860

1999

Beräknat

8 126

I anslaget ingår Vissa mindre nämnder, Överklagandenämnden för
totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd samt bidrag till Svenska
Röda korset.

80

Vissa mindre nämnder

Anslaget avser verksamhet vid Riksvärderingsnämnden, de lokala
värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartemen-
tets verksamhetsområde, Försvarsmaktens flygförarnämnd och För-
svarets underrättelsenämnd.

Riksvärderingsnämnden och de lokala värderingsnämnderna har till
uppgift att handlägga ersättningsärenden i samband med förfogande
och ransonering.

Fiskeskyddsnämnderna har till uppgift att fatta beslut om ersättning för
intrång i fiske till följd av militär verksamhet.

Försvarsmaktens flygförarnämnd har till uppgift att besluta i vissa
frågor vid tillämpningen av avtalet om vissa löne- och anställnings-
villkor för flygtjänstgörande personal inom Försvarsmakten.

Försvarets underrättelsenämnd har till uppgift att följa underrättelse-
tjänsten inom Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt.

Kammarkollegiet har i anslagsframställningen för budgetåret 1997
begärt 499 000 kr. Regeringen beräknar medlen till 510 000 kr.

Överklagandenämnden för totalförsvaret

Riksdagen har med anledning av regeringens förslag i budgetproposi-
tionen (prop. 1994/95:100, bil. 5), godkänt vad regeringen förordat
om att Försvarets personalnämnd skulle läggas ned den 30 juni 1995
och att överklaganden av beslut i anställningsärenden i fortsättningen
skulle handhas av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.

Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd ombildades och bytte namn till
Överklagandenämnden för totalförsvaret den 1 juli 1995.

Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs
särskilt pröva överklagande av beslut som rör totalförsvarspliktiga och
annan personal inom totalförsvaret. Överklagandenämndens beslut får
inte överklagas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

81

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål

Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs
särskilt pröva överklaganden av beslut rörande totalförsvarspliktiga
och annan personal inom totalförsvaret.

Överklagandenämnden har lämnat årsredovisning för Försvarets
personalnämnd och Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.

Enligt Riksrevisionsverket är årsredovisningarna i allt väsentligt
rättvisande.

Enligt Överklagandenämnden är den hittillsvarande erfarenheten att
nämndens nuvarande organisation och de arbetsrutiner som nämnden
tillämpar i stort sett fungerar väl. Regeringens bedömning är att
Överklagandenämndens verksamhet är sådan att ställda mål väl kom-
mer att nås under året.

Regeringen beräknar medel för Överklagandenämnden till

5 813 000 kr.

82

Totalförsvarets chefsnämnd

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål

Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av viktiga
centrala myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred.

Chefsnämnden skall särskilt följa samhällsutvecklingen i landet och
verka för att de krav som totalförsvaret ställer beaktas i sam-
hällsplaneringen.

Totalförsvarets chefsnämnd har i enlighet med regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95 inlämnat en förenklad resultatredovisning med
redogörelse för verksamhetens omfattning och ekonomiskt utfall för
budgetåret. Redovisningen beskriver kortfattat resultatet av verksam-
heten.

Nämnden förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1997 en
verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under
föregående budgetår.

Utredningen om uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret
och fredsräddningstjänsten föreslår i sitt betänkande (SOU 1996:86)
Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddnings-
tjänsten ingen ändring i chefsnämndens uppgifter och organisation.
Utredningen anser att det är viktigt att det finns ett forum som chefs-
nämnden för samverkan på hög ledningsnivå inom hela totalförsvaret.

Regeringen bedömer att redovisningen av verksamheten är rättvisande.
Chefsnämndens redovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet
med de mål som angetts.

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1997.

Regeringen beräknar medel för Totalförsvarets chefsnämnd till
774 000 kr.

Bidrag till Svenska Röda korset

Under budgetåret 1994/95 har en översyn gjorts av Delegationen för
planläggning av efterforskningsbyråns (EKC-delegationen) arbets-
former m.m. Översynen, som har behandlats av regeringen i proposi-

tionen om försvarsbeslutets andra etapp, som beslutas denna dag, har
medfört att verksamheten har legat på en låg nivå under budgetåret
1994/95. Verksamheten får ändå anses i huvudsak ha svarat mot de
krav regeringen ställt på delegationen.

Svenska Röda korset har i sin anslagsframställning för år 1997 hem-
ställt om 620 000 kr för den föreslagna Delegationen för planläggning
av nationella upplysningsbyråns verksamhet, varav ca 200 000 kr för
beredskapsförberedelserna och ca 420 000 kr för administrationen
inom Svenska Röda korset. Ökningen jämfört med budgetåret 1995/96
motiveras av den förändrade strukturen på verksamheten.

Svenska Röda korset får även bidrag från Utrikesdepartementet (ut-
giftsområde 8. Invandrare och flyktingar) för den fredstida efterforsk-
nings- och familjeåterföreningsverksamheten.

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att tillräcklig ambition i förberedelsearbetet inom
Delegationen kan uppnås med hälften av det önskade beloppet och
beräknar anslaget C 2.4 Bidrag till Svenska Röda korset år 1997 till
515 000 kr.

10.3 Anslag C 3. Statens haverikommission: Utredning av
allvarliga olyckor

1994/95

Utgift

890 ”

1995/96

Anslag

1 378     Utgiftsprognos

1 378

1997

Förslag

1 131

1998

Beräknat

1 156

1999

Beräknat

1 180

” Beloppet anges i tusental kr

Regeringens överväganden

Kostnaderna för Statens haverikommission delas in i fasta och kost-
nader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. De fasta
kostnaderna betalas av Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket,
Försvarsmakten och Försvarsdepartementet.

Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna har av Statens
haverikommission beräknats utgöra 15 %.

Den av Statens haverikommission föreslagna fördelningen av de fasta
kostnaderna för budgetåret 1997 bör gälla om inte annat kan överen-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

84

skommas mellan berörda myndigheter. Vad beträffar Försvarsdeparte- Prop. 1996/97:1
mentets andel av de fasta kostnaderna får dessa högst uppgå till       Utgiftsområde 6

1 131 000 kr.

10.4 Anslag C 4. Statens räddningsverk: Förebyggande
åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor

1994/95

Utgift

24 000 »

1995/96

Anslag

37 500

1997

Förslag

25 000

1998

Beräknat

25 900

1999

Beräknat

26 780

Utgiftsprognos

37 500

11 Beloppet anges i tusental kr

Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års komplette-
ringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöUl 1 och FiU29,
rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor.

10.5 Anslag C 5. Ersättning för verksamhet vid räddnings-
tjänst m.m.

1994/95

Utgift

0 »

1995/96

Anslag

1

1997

Förslag

25 000

1998

Beräknat

20 720

1999

Beräknat

21 420

Utgiftsprognos             0

11 Beloppet anges i tusental kr

Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkommna
kostnader vid genomförda räddningstjänstinstatser, bekämpningso-
perationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av
allvarliga olyckor. Det statliga finansieringsansvaret är styrt av rädd-
ningstjänstlagen.

Oförutsedda händelser kan medföra att utgifterna inte ryms inom den
maximala kreditmöjligheten. I de fall ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas bör detta ramanslag utgöra ett av de
anslag som får överskridas i enlighet med regeringens förslag om
betalningsbemyndiganden i volym 1.

85

11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Inom verksamhetsområdet återfinns huvudsakligen myndigheter och
verksamhet som har till uppgift att stödja Försvarsmakten. Verksamhetens
innehåll varierar dock avsevärt.

Verksamheten inom verksamhetsområdet finansieras genom anslag över
statsbudgeten, genom avgifter och genom en kombination av dessa båda
finansieringsformer.

Regeringens styrning av myndigheterna inom området behandlas närmare
i prop. 1996/97:4 avsnitt 19.3.

11.1 Fortifikationsverket

Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift
att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål s.k. försvars-
fastigheter.

Fortifikationsverkets verksamhet finansieras med avgiftsinkomster.

86

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Sammanfattning

Övergripande må)

Det övergripande målet för Fortifikationsverket är att fastigheterna
skall förvaltas så att

-  god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås,

-  ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan
tillhandahållas till konkurrenskraftiga villkor,

-  fastigheternas värden långsiktigt tas till vara.

Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen
anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under
försvarsbeslutsperioden. Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall
i tillämpliga delar motsvara den som gäller för andra stora fastig-
hetsförvaltare.

Beräknade avgiftsinkomster

och övriga inkomster                      2 003 000 tkr

Regeringens förslag

Låneramar i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler skall uppgå till 2 900 000 tkr för bud-
getåret 1997.

Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret 1994/95, fördelat på
verksamhetsgrenar, uppgick till följande:

Anskaffning:

752 000 000 kr (varav 137 000 000 kr för an-
slagsfinansierad anskaffningsverksamhet)

Förvaltning

2 901 996 000 kr

Avyttringar

43 000 000 kr

Statskapitalet uppgick under budgetåret 1994/95 till 12 161 133 462 kr.
Avkastningsränta om åtta procent på detta kapital har inbetalats till
statsverket.

Regeringens ställningstaganden med anledning av de invändningar som
Riksrevisionsverket lämnade mot årsredovisningen har redovisats i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). Regeringen bedömer

87

att Fortifikationsverket i övrigt har genomfört verksamheten i enlighet
med regeringens mål.

Av Fortifikationsverkets delårsrapport avseende perioden till och med
första halvåret 1996 framgår bl.a. följande.

Inom Fortifikationsverket pågår ett arbete med att tillämpa de resultatmått,
mätmetoder och indikatorer i övrigt som regeringen har beslutat.
Ambitionsnivån har stegvis höjts under budgetåret i takt med informa-
tionssystemens utveckling.

Fortifikationsverket har genomfört en omorganisation av verksamheten.
Denna innebär att genomförandet av fastighetsförvaltningen har förts ut
från huvudkontoret till en förstärkt regional organisation som motsvarar
Försvarsmaktens militärområden.

Verksamhetsgrenen anskaffning har under perioden bl.a. präglats av
osäkerheten inför det förestående försvarsbeslutet dels genom att
Fortifikationsverket har bidragit med underlag till Försvarsmakten, dels
genom att Försvarsmakten har visat återhållsamhet beträffande nya för-
hyrningar och tecknande av nya avtal som leder till nybyggnad.

Verksamhetsgrenen förvaltning har bl.a. påverkats av förändringar i plan-,
bygg- och miljölagstiftningen, vilka har medfört ett fördjupat ansvar för
fastighetsägaren.

Verksamhetsgrenen avyttring har bl.a. påverkats av att de synliggjorda
kapitalkostnaderna och hyresgästernas besparingsmål har lett till att
hyresgästerna noga prövar sitt behov av främst lokaler. Ett stort antal
preliminära uppsägningar har lämnats, som nu utreds med avseende på
avskiljbarhet.

Fortifikationsverket hade den 30 juni 1996 156 anställda, varav 122 på
huvudkontoret. Personalomsättningen och sjukfrånvaron har varit låg.

Slutsatser

Fortifikationsverket bör inrikta sin verksamhet så att verket inom ramen
för de övergripande målen kan anpassa verksamheten till förändrade
förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Detta gäller främst
Försvarsmaktens ändrade behov av mark, anläggningar och lokaler, men
även ändrade planeringsförutsättningar och marknadspåverkande faktorer
i övrigt.

Fortifikationsverket har på regeringens uppdrag till regeringen lämnat ett
förslag till miljöpolicy. Enligt regeringens uppfattning ger denna uttryck
för en ambitionsnivå som stämmer väl med regeringens inriktning för
övriga delar av det militära försvaret och med ambitionsnivån hos andra
stora fastighetsförvaltare. Den kan därmed tjäna som en utgångspunkt för

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

88

verkets arbete med miljöfrågor. Regeringen vill dock understryka att en
miljöpolicy inte får bli statisk, utan kontinuerligt måste anpassas till
förändrade förutsättningar inom området, bl.a. avseende pågående arbete
med miljöriktlinjer för den militära sektorn och miljöledningssystem, och
genomsyra verksamheten på alla nivåer inom Fortifikationsverkets
verksamhetsområde.

Låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anlägg-
ningar, lokaler och anläggningstillgångar för förvaltningsändamål bör
uppgå till 2 900 000 000 kr för budgetåret 1997.

Regeringens förslag avseende överföring av resurser för drift och löpande
underhåll samt rationaliseringar i samband med denna har behandlats i
prop. 1996/97:4 avsnitt 19.1.15.

Försvaret har ansvar för och förvaltar betydelsefulla delar av det svenska
kulturarvet. Detta ställer stora krav på såväl varsamhet som kunskap i den
dagliga förvaltningen av detta, i stora delar omistliga, arv.

11.2 Försvarets materielverk

Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad central förvaltnings-
myndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel
och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta
område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Myndigheten biträder
Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt
materielsystemkunskap. Försvarets materielverk får inom sitt verksam-
hetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra myndigheter än Försvars-
makten.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

89

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål

Det övergripande målet för Försvarets materielverk är att genom en
kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka
den samlade försvarsförmågan.

Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande
målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under
försvarsbeslutsperioden. Av särskild betydelse är att ytterligare
förbättra affärsmässigheten i upphandlingen samt att bistå Försvars-
makten i dess planering för förmåga till anpassning.

Resurser 1997

Beräknade avgiftsinkomster                    26 320 000 tkr

Förväntade kostnader för

materieladministration, exklusive
provningssystem                                1 610 000 tkr

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att
vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1. Försvarsmakten.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1994/95 i allt
väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angivits i regle-
ringsbrevet.

Riksrevisionsverkets bedömning är att årsredovisningen i allt väsenligt är
rättvisande.

90

10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Resultatrapport för Försvarets materielverk budgetåret 1994/95

Uppdrag för

Intäkter1

Direkta

Kostnader

Indirekta

Kostnader

Resultat

Arméledningen

5 023

4 668

358

-3

Marinledningen

2 002

1 765

244

-6

Flygvapenled-
ningen

8 854

8 147

693

14

Operationsled-
ningen

308

190

119

0

Planeringsstaben

173

113

56

3

Kustbevakning-
en

70

58

3

9

Övriga kunder

391

181

181

30

Reservmateriel

936

701

111

124

Drivmedel

395

404

4

-13

SUMMA

18 152

16 226

1 768

158

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

> Beloppen anges i tusental kr

Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande målet
anpassa verksamheten, bl.a. avseende omfattning, inriktning och teknisk
kompetens, till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden.
Försvarets materielverk skall ha förmåga att bistå Försvarsmakten i dess
planering för förmåga till anpassning. Försvarets materielverk skall öka
sin medverkan i det internationella materielsamarbetet.

Regeringen fäster stor vikt vid att affärsmässigheten vid upphandlingar
ytterligare förbättras, och har under budgetåret 1995/96 uppmärksammat
detta. Regeringen har uppdragit åt Försvarets materielverk att redovisa
de utredningar som Materielverket genomför i ärenden, där det har
förekommit uppgifter om jäv och andra oegentligheter samt att redovisa
vilka åtgärder som har vidtagits för att motverka eventuella missför-
hållanden i handläggningen av upphandlingsärenden. I regeringens
planeringsanvisningar gavs Materielverket dessutom i uppdrag att

91

redovisa vilka åtgärder verket avser vidta dels för att öka andelen
upphandlingar i konkurrens, dels för att öka andelen civila komponenter
och delsystem. Regeringen anser att de förslag som Materielverket har
inkommit med sammantaget utgör en tillfredsställande utgångspunkt för
det fortsatta arbetet.

Försvarsmakten skall tillämpa anslagsförordningen (1992:670) fullt ut
fr.o.m. budgetåret 1997. Eftersom anslagsförordningen endast medger
anslagsbelastning för prestation som erhållits måste Försvarets materiel-
verk övergå till fakturering vid slutförda prestationer, s.k. milstolps-
fakturering, istället för den nuvarande samlingsfaktureringen, som baseras
på upparbetade kostnader. Med hänsyn till de tidsförskjutningar som
uppstår medför dettar behov av ökat rörelsekapital för Materielverket,
och ett minskat behov av anslagsmedel på anslaget A 1. Försvarsmakten.
Försvarets materielverk bedömer att behovet av rörelsekapital punktvis
uppgår till maximalt 22 miljarder kr under perioden 1997 - 1999.
Regeringen bedömer att frågor avseende rörelsekapitalets exakta storlek
och motsvarande konsekvenser för anslaget A 1. Försvarsmakten bör
utredas vidare.

Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att utreda Materielver-
kets behov av rörelsekapital och konsekvenser bl.a. för Försvarsmaktens
anslagsbelastning. Riksrevisionsverket skall rapportera till regeringen den
8 november 1996. I avvaktan på resultaten av utredningen föreslår
regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets
materielverks behov av rörelsekapital, samt att vidta erforderliga
följdändringar i anslaget A 1. Försvarsmakten. Den valda lösningen skall
vara utgifts- och verksamhetsneutral för statsverket och för berörda
myndigheter.

Försvarets materielverk har, på regeringens uppdrag, till regeringen
lämnat ett förslag till miljöpolicy. Materielverkets miljöpolicy uttrycker
en ambitionsnivå som överensstämmer med regeringens inriktning för
övriga delar av det militära försvaret, och kan tjäna som utgångspunkt för
verkets arbete med miljöfrågor. Regeringen vill understryka betydelsen
av att miljöaspekterna kommer in tidigt vid anskaffningen av materiel.
Regeringen vill vidare framhålla att miljöpolicyn inte skall vara ett
statiskt dokument, utan kontinuerligt måste anpassas till förändrade
förutsättningar inom området, och genomsyra verksamheten på alla nivåer
inom Materielverkets verksamhetsområde.

Regeringen vill också peka på betydelsen av att försvarets myndigheter
håller sig underrättade om arbetet med dels miljöriktlinjer för den
militära sektorn, dels miljöledningssystem och anpassar sin respektive
miljöpolicy och miljöarbetet härtill.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

92

11.3 Anslag D 1. Totalförsvarets pliktverk

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95

1994/95

1995/96

Utgift

Utgift

Anslag

208 333   12)

11 764   3)

314 371

Anslagssparande

Utgiftsprognos
därav 1996

11 038

325 000

210 000

1997

Förslag

225 484

1998

Beräknat

231 728

1999

Beräknat

238 669

1; Beloppen anges i tusental kr

2) Avser Vämpliktsverket

3) Avser Vapenfristyrelsen

Totalförsvarets pliktverk inrättades den 1 juli 1995 samtidigt som
Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen lades ned.

Totalförsvarets pliktverk huvudsakliga uppgifter regleras i lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt. Detta innebär att Pliktverket har tagit
över vissa uppgifter - förutom från Vämpliktsverket och Vapenfristyrel-
sen - även från länsstyrelserna, Räddningsverket, Socialstyrelsen och
Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal.

Det övergripande målet för Pliktverket är att svara för att myndigheter
och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret får stöd och
service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs
in för värnplikt eller civilplikt. Stöd och service skall även lämnas till de
bemanningsansvariga i fråga om totalförsvarspliktigas tjänstgöring och
om redovisning av annan personal inom totalförsvaret.

Pliktverket skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga
enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Pliktverkets verksamhet har för innevarande budgetår indelats i följande
verksamhetsgrenar, nämligen Mönstring och inskrivning, Stöd under
tjänstgöring, Stöd till krigsorganisationen samt Övrig verksamhet.

93

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål för budgetåret 1997

Det övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk är att svara för
att myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom
totalförsvaret får stöd och service i frågor avseende bemanning med
totalförsvarspliktiga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt.

Totalförsvarets pliktverk skall inom ramen för det övergripande
målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under
förs varsbeslutsperioden.

Resurser 1997

Ramanslag                      225 484 tkr

Beräknade avgiftsinkomster        51 500 tkr

Totalförsvarets pliktverk har lämnat årsredovisningar för Vämpliktsverket
och Vapenfristyrelsen.

Resultatbedömning

Årsredovisningarna visar att verksamheten bedrivits med sådan inriktning
att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts. Riksrevisionsverkets
bedömning är att årsredovisningarna är i allt väsentligt rättvisande.

Pliktverket har lämnat delårsrapporter över verksamheten. Av dessa
framgår att Pliktverket under året kommer att uppnå ställda mål.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av
verksamheten för Pliktverket i stora delar kan bygga på den verksamhet
som hittills bedrivits.

Pliktverket bör inrikta sin verksamhet så att verket inom ramen för de
övergripande målen kan anpassa verksamheten till förändrade förut-
sättningar under försvarsbeslutsperioden.

Pliktverket har i sin anslagsframställning hemställt om 228 miljoner kr.
Pliktverket har beräknat avgiftsinkomsterna till 51,5 miljoner kr.

I anslagsframställningen har Pliktverket särskilt pekat på ökade personal-
kostnader på grund av att verket ersätter totalförsvarspliktiga med anställd

personal. Vidare kommer utvecklingskostnaderna för Pliktverkets
informationssystem att bli större än vad som tidigare beräknats.
Regeringen anser att anslaget för Pliktverket bör bestämmas till ett belopp
som är större än vad som angetts i planeringsramen.

Regeringen beräknar mot denna bakgrund anslagsmedlen till 225 484 000
kr.

Överstyrelsen för civil beredskap har i programplanen för det civila
försvaret redovisat konsekvenser av avgiftsfinansieringen av vissa tjänster
från Pliktverket. Överstyrelsen har därvid föreslagit att vissa av dessa
tjänster som nu är avgiftsfinansierade i stället borde finansieras över
anslaget.

Avgiftsfinansieringen av vissa tjänster hos Pliktverket infördes den 1 juli
1995 i samband med att verket inrättades. Enligt regeringens mening
behövs en längre tids erfarenhet av Pliktverkets avgiftssystem innan
någon eventuell förändring görs i detta hänseende. Regeringen avser att
pröva frågan på nytt inför nästa års budgetbehandling.

Pliktverket skall lämna fördjupad anslagsframställning under nästa år.
Regeringen kommer därefter att beräkna utgifterna för de kommande
åren.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

11.4 Anslag D 2. Försvarshögskolan

1994/95

Utgift MHS4)

138 661

” Anslagssparande MHS 9 143

1994/95

Utgift FHS 5)

9 369

Anslagssparande FHS

415

1995//96

Anslag MHS

12 857

2) Utgiftsprognos MHS

12 900

därav 1996

8 683

1995/96

Anslag FHS

13 396

3) Utgiftsprognos FHS

13 400

därav 1996

8 994

1997

Förslag

18 395

(nya anslaget

D 2. Försvarshögskolan)

1998

Beräknat

18 993

1999

Beräknat

19 539

0 Beloppen anges i tusental kr

2> tidigare anslagslittera: B 3. Militärhögskolan

3) tidigare anslagslittera: G 5. Försvarshögskolan

4) Militärhögskolan

5) Försvarshögskolan

Regeringen föreslår i prop. 1996/97:4 (avsnitt 19.5) att Militärhögskolan
och Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att den nya
myndigheten Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997. Regeringen

95

avser att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att till regeringen
lämna förslag om utformning av den nya myndighetens verksamhet och
organisation.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål

Det övergripande målet för Försvarshögskolan är att genom
utbildning och forskning stödja totalförsvarets kompetensupp-
byggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil personal.

Resurser 1997

Ramanslag                    18 395 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 235 000 tkr

Resultatbedömning Militärhögskolan

Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivits med sådan inriktning
att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts.

Regeringen noterar att Riksrevisionsverket har lämnat invändning i
revisorsintyget avseende delårsrapporten per den 31 december 1995.

Militärhögskolan har under budgetåret 1995/96 tillförts ekonomiadmini-
strativ kompetens och en gemensam administrativ enhet har inrättats.

Det bör ankomma på den nya myndigheten Försvarshögskolan att
utveckla resultatredovisningen i syfte att erhålla en väl fungerande
resultatstyrning.

Resultatbedömning Försvarshögskolan

Verksamheten får anses svara upp mot de krav regeringen ställt på
myndigheten. Mål och uppdrag i regleringsbrev har uppfyllts och
återrapporterats.

Myndigheten har även genom särskilt regeringsbeslut tilldelats medel för
kurser som riktar sig huvudsakligen utländska deltagare.

Regeringen bedömer att redovisningen av verksamheten är rättvisande.

96

Slutsatser

Myndigheternas verksamheter har bedrivits i enlighet med de mål som
angetts.

Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av
verksamheten för den nya myndigheten Försvarshögskolan i stora delar
kan bygga på den verksamhet som hittills bedrivits vid Militärhögskolan
och Försvarshögskolan.

Försvarshögskolan bör inrikta sin verksamhet så att högskolan inom
ramen för de övergripande målen kan anpassa verksamheten till
förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden.

Regeringen anser att budgeteringen av den nya myndigheten För-
svarshögskolan högst bör grundas på summan av nuvarande ekonomiska
ramar för Militärhögskolan och Försvarshögskolan.

11.5 Anslag D 3. Försvarets radioanstalt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95

Utgift

397 619

” Anslagskredit

670

1995/96

Anslag

604 889

Utgiftsprognos

609 200

därav 1996

407 559

1997

Förslag

423 569

1998

Beräknat

436 918

1999

Beräknat

447 356

” Beloppen anges i tusental kr

Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift
att bedriva signalspaning. Verksamheten sker enligt den inriktning som
regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets
radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs
för att bedriva denna verksamhet.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet för Försvarets radioanstalt är att inhämta
underrättelser genom signalspaning enligt den inriktning som
regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger.

Resurser 1997

Ramanslag 423 569 tkr

Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den inte
bör lämnas här. Riksdagens försvarsutskott kommer att ges en redovis-
ning i särskild ordning.

Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under
1994/95 är tillfredsställande.

Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt myndighetens anslagsfram-
ställning.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

11.6 Anslag D 4. Försvarets forskningsanstalt

1994/95

Utgift

104 074”

Anslagssparande

10 275

1995/96

Anslag

166 175

Utgiftsprognos

170 400

därav 1996

121 330

1997

Förslag

121 280

1998

Beräknat

126 909

1999

Beräknat

130 372

” Beloppen anges i tusental kr

Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndig-
het med uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalför-
svaret samt till stöd för internationell säkerhet. Anslag utgår till området
ABC-forskning och forskning för regeringens behov (prop. 1996/97:4,
avsnitt 15.4 resp. 15.3).

Myndigheten får även i övrigt bedriva forsknings- och utredningsarbete
med inriktning bland annat mot civila tillämpningar.

Försvarets forskningsanstalt bör aktivt försöka möta de behov av
forskning som kan ställas för att tillgodose totalförsvarets anpassnings-
förmåga.

98

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Övergripande mål

Det övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt är att med
beaktande av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva
forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för
nedrustning och internationell säkerhet.

Resurser 1997

Ramanslag

Beräknade avgiftsinkomster

121 280 tkr

460 000 tkr

Försvarets forskningsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret
1994/95 redovisat verksamhet i följande verksamhetsgrenar:

Verksamhetsgren

Kostnader 11

Intäkter

Försvars- och säker-
hetspolitik

39 735

39 839

Utformning av militärt
försvar och civil be-
redskap

74 964

75 577

Vapen och skydd

132 570

131 969

Sensorer

83 050

81 178

Ledningssystem

37 731

37 762

Telekrig

103 627

104 577

Människan i totalför-
svaret

40 353

40 431

Skydd mot ABC-
stridsmedel

99 848

100 062

Beloppen anges i tusental kr

99

Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under
budgetåret 1994/95 är tillfredsställande.

Den föreslagna ändringen i Forskningsanstaltens övergripande mål,
föranleder även en ändring i myndighetens instruktion.

Försvarets forskningsanstalt har på regeringens uppdrag till regeringen
lämnat ett förslag till miljöpolicy. Forskningsanstaltens miljöpolicy
uttrycker en ambitionsnivå som överensstämmer med regeringens
inriktning för övriga delar av totalförsvaret. Den kan därmed tjäna som
utgångspunkt för Forskningsanstaltens arbete med miljöfrågor. Regering-
en vill dock understryka att miljöpolicyn inte skall vara ett statiskt
dokument, utan kontinuerligt måste anpassas till förändrade förut-
sättningar inom området, och genomsyra verksamheten på alla nivåer
inom Försvarets forskningsanstalts verksamhetsområde.

Försvarets forskningsanstalt har i sin fördjupade anslagsframställning
hemställt om medel till ökade satsningar inom forskning och analyser för
regeringens behov avseende anpassning och breddad hotbild. Försvarets
forskningsanstalt har dessutom hemställt om medel till en förstärkning av
forskning inom bioteknikområdet.

Regeringen har inte beräknat medel för ökade insatser inom bioteknikom-
rådet. Fortsatt bevakning av utvecklingen inom ABC-stridsmedel måste
säkerställas. Kompetensen inom A-området skall vidmakthållas på
nuvarande nivå. Den snabba utvecklingen inom bioteknik och genteknik
skall följas. Uppdraget att leda en gemensam beredningsgrupp inom
ABC-området och rapportera till en referensgrupp utgår. En mindre del
av anslaget till Försvarets forskningsanstalts ABC-anslag överförs till
Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap för uppdragsstyr-
ning (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.4).

Regeringen har beräknat medel för forskning inom anpassning, breddad
hotbild och internationella insatser (prop. 1996/97:4, avsnitt 15.3).
Regeringen avser att ge Försvarets forskningsanstalt i uppdrag att vara
sammanhållande för ett nätverk rörande forskning om nya hot och risker
i samhället inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet (prop.
1996/97:4, avsnitt 15.2).

Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör därmed i
huvudsak gälla. Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 121
280 000 kr.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

100

11.7 Anslag D 5. Flygtekniska försöksanstalten

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/9:

5 Utgift

22 296

1)

1995/96 Anslag

35 244

Utgiftsprognos

35 200

därav 1996

28 441

1997

Förslag

30 710

1998

Beräknat

31 666

1999

Beräknat

32 675

H Beloppen anges i nisental kr

Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak avgiftsfinansierad
myndighet med uppgift att främja utvecklingen av flygteknik inom landet.
Flygtekniska försöksanstalten är riksmätplats för tryck enligt förordningen
(1980:122) om utseendet av riksmätplatser.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten är att
främja utvecklingen av flygteknik inom landet.

Resurser 1997

Ramanslag

Beräknade avgiftsinkomster

30 710 tkr

110 000 tkr

101

Flygtekniska försöksanstalten har i sin årsredovisning för budgetåret
1994/95 redovisat verksamhet i följande verksamhetsgrenar:

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

Verksamhetsgren

Intäkter11

Utgifter

Aerodynamik

50 867

51 229

Struktur- och material-
teknik

23 172

23 902

Flygsystemteknik

14 200

14 217

Akustik

7 218

6 577

Vindenergi

6 833

6 818

Riksmätplats för tryck

2 319

1 823

11 Beloppen anges i tusental kr

Regeringen bedömer att resultatet av myndighetens verksamhet under
budgetåret 1994/95 är tillfredsställande.

Flygtekniska försöksanstalten har i sin anslagsframställning begärt medel
för bland annat investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500.

Regeringen beviljar extra medel för investeringar i vindtunnel T1500
(prop. 1996/97:4, avsnitt 15.5). Därigenom skapas möjlighet för Flyg-
tekniska försöksanstalten att genomföra nya JAS-prov samt att på sikt öka
beläggningen för vindtunnelverksamheten.

Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör därmed gälla
och regeringen anser att anslaget för Flygtekniska försöksanstalten bör
bestämmas till ett belopp som är större än vad som angetts i planerings-
ramen.

Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 30 710 000 kr.

102

11.8 Anslag D 6. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
inom totalförsvaret

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

1994/95 Utgift

1995/96 Anslag

98 770”

148 157 Utgiftsprognos
därav 1996

148 400

95 314

1997 Förslag

1998 Beräknat

1999 Beräknat

98 7712)

102 326

105 803

” Beloppen anges i tusental kr

2)Av anslaget tilldelas Försvarsmakten 64 120 tkr, Statens räddningsverk 22 977 tkr och
Arbetsmarknadsstyrelsen 11 674 tkr.

Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som anges i
förordningen (1994:524) om frivillig förs vars verksamhet.

Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för sin ut-
bildningsverksamhet medel dels från anslaget A 1. Försvarsmakten, dels
från anslaget B 3. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Arbetsmark-
nadsstyrelsen tilldelas medel genom anslagspost under anslaget B 3.
Befolkningsskydd och räddningstjänst.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att verksam-
heterna genomförts inom givna ramar. Prognosen för anslagsbelastningen
under innevarande budgetår visar att målen för verksamheten bedöms
kunna uppfyllas inom tilldelad ram.

103

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 6

De frivilliga försvarsorganisationer som anges i bilaga till för-
ordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet får bidrag
för den del av deras verksamhet som främjar totalförsvaret och som
omfattar ledning/administration, försvarsupplysning och rekryte-
ring.

Resurser 1997

Anslag 98 771 tkr

Verksamhet som finansieras med statsbidrag omfattas inte av bestämmel-
serna i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisningar och
anslagsframställningar. Härav följer att årsredovisningar och anslagsfram-
ställningar inte lämnats i enlighet med föreskrifter i nämnda förordning.

Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbets-
marknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de frivilliga
försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av statsbidrag.

Slutsatser och ställningstaganden

För år 1997 tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för stöd till
verksamheten 98 771 000 kr. För utbildningsverksamheten bedöms 150
074 000 kr avdelas, varav 49 074 000 kr från anslag inom det civila
försvaret och med 101 000 000 kr från anslag inom det militära
försvaret.

Regeringen har även i prop. 1996/97:4 kapitel 9 behandlat den frivilliga
försvarsverksamheten. I detta kapitel framhålls bl.a. att regeringen, som
ett uttryck för den stora betydelse regeringen ger den frivilliga för-
svarsverksamheten, inte föreslår någon besparing när det gäller de statliga
resurserna för verksamheten år 1997.

104

Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

11 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3

Regeringens proposition

1996/97:1

Internationellt bistånd

Prop.

1996/97:1

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 september 1996

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Verksamheten under utgiftsområdet ................. 4

Regeringens politik......................... 4

3     A. Internationellt utvecklingssamarbete............... 15

Mål och prioriteringar........................ 18

4     Al. Biståndsverksamhet......................... 23

4.1    A 1.1. Multilateralt bistånd................... 23

4.1.1  Det multilaterala systemet i förändring...... 28

4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet .... 37

4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker........... 39

4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete ............ 43

4.2   EU:s gemensamma utvecklingssamarbete......... 47

4.3   A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete........... 50

4.3.1  Afrika............................. 56

4.3.2 Asien............................. 64

4.3.3 Latinamerika........................ 70

4.3.4 Europa............................ 73

4.3.5 Det bilaterala utvecklingssamarbetets

verksamhetsgrenar.................... 76

4.4   A 1.3. Övrigt ............................ 90

5     A 2. Biståndsförvaltning......................... 92

5.1    A 2.1. Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete

(Sida) ................................. 92

5.2   A 2.2. Nordiska Affikainstitutet (NAI)........... 94

6     B. Samarbete med Central- och Östeuropa............. 97

Samarbetets huvudområden.................... 98

Europeiska unionens samarbete med Central- och

Östeuropa................................ 108

Regionalt samarbete........................ 109

Multilateralt samarbete....................... 113

7     Bl. Samarbete med Central- och Östeuropa.......... 117

8     B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för

finansiellt stöd och exportkreditgarantier............. 123

9     Förkortningslista................................ 126

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till
0,7 % av BNI,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordas nedan under A 1.1. Multilateralt bistånd, avsnittet Multilaterala
utvecklingsbanker, Bedömning av verksamheten respektive avsnittet
Övrigt multilateralt samarbete, Multilaterala miljöinsatser och under
A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete, avsnittet Medelstilldelning och
anslagsstruktur,

3. bemyndigar regeringen att till andra verksamheter inom utgiftsområde
7 omfördela 90 000 000 kronor som under anslaget C 4. Bidrag till EG:s
gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisats för det svenska
bidraget till EUF,

4. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av
statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa enligt
vad som förordas under avnsitt B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, avsnittet
regeringens överväganden,

5. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 få göra utfästelser för
insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst 810 800 000
miljoner kronor utöver anvisade medel för budgetår 1997,

6. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Inter-
nationellt bistånd enligt följande uppställning:

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp
(tusental kr)

A 1. Biståndsverksamhet

reservationsanslag

9 779 093

A 2. Biståndsförvaltning

ramanslag

412 307

B 1. Samarbete med Central- och Östeuropa

reservationsanslag

795 800

B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd
och exportkreditgarantier

reservationsanslag

15 000

Summa för utgiftsområdet

11 002 200

2 Verksamheten under utgiftsområdet

Under utgiftsområdet finansieras verksamheterna A. Internationellt
utvecklingssamarbete samt B. Samarbete med Central- och Östeuropa.

Internationellt utvecklingssamarbete

Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbetete
är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De av riksdagen fastlagda
biståndspolitiska målen är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och
politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk
samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Samarbete med Central- och Östeuropa

De övergripande målsättningarna för samarbetet med Central- och
Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins
kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en
miljömässigt hållbar utveckling.

Tabell 1: Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 7 framgår av följande sammanställning
(miljoner kronor):

Utgift

1994/95

Anvisat

1995/96

Utgiftsprognos

Förslag

1997

Beräknat

1995/96

därav

1996

1998

1999

A. Internationellt
utvecklingssamarbete

11865

17145

17635

12834

10191

10816

11414

B. Samarbete med

Central- och Östeuropa

584

1216

1222

749

811

811

0

Totalt utgiftsområde 07

12449

18361

18857

13583

11002

11627

11414

Ramen för utgiftsområdet är i förhållande till regeringens proposition
1995/96:150 uppjusterad med 76,2 miljoner kronor för 1997. Detta beror
på att biståndsramen, som beräknas som 0,7 % av BNI, omräknats då
BNI-prognosen 1997 uppräknats.

Regeringens politik

Sveriges internationella utvecklingssamarbete

Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument att främja global
säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella
utvecklingssamarbetet förstärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara
avgörande för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i
nöd och på olika sätt främja en globalt hållbar utveckling. Utifrån det

övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå har Sverige
över åren utvecklat metoder att ge ett effektivt bistånd, såväl bilateralt
genom Sida och enskilda organisationer som genom ett aktivt multilateralt
arbete. Därigenom har Sverige blivit en uppskattad partner till dem vars
egen uppgift det är att utkräva sin rätt, befria sig från fattigdom och ta
makt över sin framtid.

Samtidigt som Sverige under en period sänker sin biståndsnivå till
0,7 % av BNI - i syfte att sanera statsfinanserna - är det klart att Sverige
också framgent kommer att vara en stor och kvalitativt ledande bistånds-
givare. Enprocentmålet ligger fast och skall uppnås så snart de statsfinan-
siella förutsättningarna föreligger.

Regeringen annonserade i budgetpropositionen 1994/95 sin avsikt att
stärka fattigdomsinriktningen och långsiktigheten i utvecklingssamarbetet,
liksom möjligheterna att bistå i avgörande samhällsomvandlingar mot
fred, demokrati och en socialt hållbar ekonomisk utveckling. Ambitionen
fullföljs i denna proposition. Propositionens huvudsakliga förslag återfinns
i slutet av denna inledning.

Bistånd ser idag annorlunda ut än vad många föreställer sig. Fortfarande
går svenska pengar till att t.ex. borra en brunn i en fattig afrikansk by.
Men innan brunnen borras har ansträngningar gjorts att säkerställa att
insatsen är effektiv i globalt, nationellt och lokalt perspektiv.

På det lokala planet måste säkerställas inte bara att brunnen kan
finansieras och underhållas, och att vattenresurser inte överutnyttjas, utan
också att brunnen hänger ihop med byns och familjernas andra behov,
t.ex. förebyggande hälsovård och bevattning av grönsaks- eller export-
grödeodlingar. Kvinnors beslutsrätt och arbetssituation är av erfarenhet
centrala. Svenska biståndsinsatser försöker idag bygga på bybornas ansvar.

På det nationella planet har en dialog mellan mottagarland, givare,
Världsbanken och FN förhoppningsvis lett till en hållbar ekonomisk
politik och en bra givarsamordning. Det kan ge småbönder högre
inkomster som möjliggör för dem att ta ett lån for att bygga och
underhålla brunnen. Det lånet kan i sin tur vara finansierat genom svenskt
betalningsbalansstöd eller svenska bidrag till Världsbankens ID A-lån.

På det globala planet måste säkerställas att det finns goda normer for
färskvattenanvändning. Vatten är en ändlig resurs på jorden. Genom en
starkare ställning för folkrätten och ett närmare samarbete mellan de
mellanstatliga, enskilda och vetenskapliga organisationer som arbetar med
vattenfrågor förbättras utsikterna att länder efterlever normerna. För att
främja detta har Sverige, genom Sida, arbetat med Världsbanken och
UNDP för en hållbar global färskvattenanvändning, "Global Water
Partnership". Det lanserades i Stockholm i augusti 1996. Sida hyser
sekretariatet. Om inte sådana ansträngningar lyckas kommer bondens
brunn att sina.

På så sätt hänger globalt, nationellt och lokalt ihop. Biståndets
omvandling under åren har i grund och botten handlat om att skapa den
helheten. Det är regeringens uppfattning att biståndet idag har bättre
metoder än någonsin till sitt förfogande.

Ändå står världssamfundet infor ett kritiskt val om huruvida dessa
framsteg skall foras vidare eller ej. En kort tillbakablick belyser biståndets

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

utveckling. Den bildar bakgrund till de omfattande förändringar som
regeringen genomför och söker genomföra i det internationella utveck-
lingssamarbetet.

Tre faser kan urskiljas.

Biståndets första fas var "u-hjälpen". I slutet av femtiotalet gav sig
Sverige på något nytt: att hjälpa fattiga människor på avlägset belägna
platser. Det var folkrörelserna som drev staten att gemensamt utforma
u-hjälpen. Inspirationen kom inte minst från vår egen upplevelse av
orättvisa, vår känsla av solidaritet och den bevisade möjligheten att ur
fattigdom och förtryck skapa demokrati och välstånd. Avkolonialiseringen
och den nya tredje världens ambitioner bildade bakgrund. I det inter-
nationella perspektivet gav Marshallhjälpen, FN och Världsbanken, och
inte minst John Kennedys USA exempel på möjliga handlingsvägar.

Sverige grundläde under denna period biståndet. Den av Olof Palme
framtagna propositionen 1962:100 lade fast principerna: "vidga handeln,
lindra nöden, förmedla kunnande och tillföra kapital". De principerna står
sig väl idag. Mycket av den praktik som då utvecklades har också visat
sig hållbart, t.ex. respekt för mottagarens ansvar, landramar, program-
bistånd och de enskilda organisationernas roll. En av de viktigaste svenska
biståndssatsningama, det trettioåriga stödet till apartheids motståndare,
följde ur u-hjälpens politiska motiv: solidaritet med fattiga och förtryckta.

De internationella ekonomerna var eniga om att bistånd kan göra nytta.
Somliga förespråkade satsningar på stora jordbruks- och industriprojekt.
Tanken var att en initial kapitalöverföring skulle öka tillväxttakten och
med tiden skulle alla människor fa del av den ökade inkomsten. Det var
"gap"- och "trickle down"-teoriema. Andra förespråkade framför allt
satsningar på de sociala sektorerna. Det var "basic needs"-teorin. Trots att
uppfattningarna om utvecklingspolitik ofta gick i olika riktningar under
1960- och 70-talen delade de flesta synen på staten som utvecklingens
motor. En utbredd uppfattning under denna fas var att u-hjälp - ett projekt
- var något relativt enkelt att tillföra.

Kalla kriget och kampen mot kolonialismen, med allt vad det innebar
även efter självständighetens vinnande, snedvred den miljö som utveck-
lingssamarbete hade att verka i. För flera givarländer var u-hjälpen ett
instrument i den tidens storpolitik, snarare än genuint bistånd. Det fanns
grundläggande brister i det projekttänkande som ofta utmärkte u-hjälpen.

"Vita elefanter" och "katedraler i öknen" uppstod. Det var projekt som
varken var lokalt eller nationellt förankrade i en hållbar politik. Även
Sverige stod för felsatsningar. Det gav bilder som etsat sig fast i många
svenskars föreställningar om vad u-hjälp innnebar. Efter många projekt-
omformuleringar, nya satsningar och inhemska reformer kunde t.ex. det
dyra pappersbruket Bai Bang omvandlas till det resultatrika landsbygds-
och industriutvecklingsprogrammet i nordvästra Vietnam där fabriken nu
står på egna ben. Endast med uthållighet och med hjälp av marknads-
ekonomiska reformer kunde de misslyckade svenska investeringarna från
1970-talet i dieselvattenpumpar i Tanzania omvandlas till 1990-talets
framgångsrika integrerade hälso-, sanitets- och vattenprogram Hesawa,
som gett tusentals människor ett bättre liv.

Biståndets andra fas utvecklades under 1980-talet som svar på

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

tillkortakommandena i projekttänkandet. Det möjliggjordes av en ny syn
på utveckling och en stark reformvåg i u-ländema. Bättre metoder
utvecklades for att sätta biståndet i sitt bredare ekonomiska, och senare
även politiska, sammanhang. "Strukturanpassning", "givarsamordning" och
"good govemance" är bland de ord som mest kommit till användning. I
denna fas, som vi i stor utsträckning fortfarande befinner oss i, står inte
längre projektet i fokus, utan sammanhanget och helheten i bistånds-
relationen.

Den ekonomiska politik som fördes av många u-länder under 1970-talet
förtryckte marknadskrafterna och visade sig ohållbar. Länderna blev mer
sårbara för en ogynnsam världsekonomi. Skuldkrisen uppstod. En lång
debatt följde om ansvaret för krisen och hur den borde bemötas.
Internationella valutafonden och Världsbanken fick ett väldigt inflytande
över såväl nationell politik som biståndssamordning. Nytt stöd villkorades
mot krav på makroekonomisk stabilisering och en genomgripande
liberalisering. Betalningsbalansstöd infördes och ett brett programtänkande
utvecklades i biståndet. Många viktiga reformer genomfördes. Ändå kan
konstateras att få länder har lyckats bryta biståndsberoendet, skapa tillväxt
och minska fattigdomen. Strukturanpassningens facit är ännu inte skrivet.

Insikten har vuxit också om hur biståndets effektivitet påverkas av den
politiska miljö i vilken insatserna görs. Frågor om vem som beslutar om
och förvaltar resurserna, både på lokal och nationell nivå, ställs allt
tydligare. Dåligt bistånd ger dåliga incitament att förvalta insatsen väl och
kan i värsta fall bli en del av en samhällets korruption. Bra bistånd bygger
på mottagarens ansvar. På nationellt plan har stöd till en bättre offentlig
förvaltning och god samhällsstyming nu blivit allt viktigare. På lokalt plan
bygger insatserna alltmer på egeninsatser och marknadsinstrument.
Strävan att effektivisera biståndet genom att sätta det i sin politiska miljö
har också bidragit till den avgörande ökade förståelsen för kvinnors roll
och rätt.

Också i fråga om hela biståndets utformning och effektivitet har
respekten för mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling
således blivit allt viktigare frågor. Efter många år av stöd till dem som
kämpat mot diktatur, apartheid och förtryck blev förutsättningarna för
demokratistöd annorlunda i början av 1990-talet. Nästan hela Latin-
amerika hade genomfört val. Öppnare politiska system vann insteg över
hela Afrika. I Sydafrika ledde ANC landet mot sitt första demokratiska
val. Att fördjupa demokratins kultur blev nu en central uppgift i biståndet.

Svenskt bistånd har under denna period varit av god internationell
kvalitet. En betydande metodutveckling har ägt rum, ofta på basis av
kritiska utvärderingar. Sverige för en tydlig dialog med mottagarländerna.
Bland det främsta i detta nya bistånd står det nära partnerskapet med
FN-systemet och med Världsbanken. Inte bara har en stor del av svenskt
bistånd kanaliserats multilateralt. Sverige har, på gemensam nordisk bas,
verkat och med tiden fått gehör för prioriteringar och reformer som gått
i rätt riktning. Social utveckling, mottagarlandets ansvar, enskilda
organisationers roll och god offentlig förvaltning är frågor vars avgörande
karaktär vunnit brett erkännande.

Den internationella biståndspraktiken är idag bättre än tidigare.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Reformerna har skapat nya förutsättningar. Världsbanken har spelat en
avgörande roll i att driva fram en bättre internationell biståndssamordning.
Bankens tidigare ensidiga strukturanpassningsbudskap har med tiden
ersatts av en betydligt mer sammansatt politik. Både Världsbankens och
FN:s operativa biståndsverksamhet uppvisar begränsningar och brister.
Men det är ingen tvekan om att den ledning som idag finns för dessa
organisationer står för ett gott utvecklings- och biståndstänkande. Vi vet
att bistånd kan göra avgörande och hållbar nytta.

Strävan att utforma internationellt uvecklingssamarbete i sitt breda
sammanhang har kanske fått sitt främsta uttryck i den serie världskon-
ferenser som FN organiserat under 1990-talet: 1992 i Rio om miljö, 1993
i Wien om mänskliga rättigheter, 1994 i Kairo om befolkningsfrågor,
sociala toppmötet 1995 i Köpenhamn, 1995 också i Peking om jämställd-
het mellan kvinnor och män och 1996 i Istanbul om boendefrågor och
städer. Det är ingen tvekan om att den dagordning och den ansvarsfördel-
ning som utformats av medlemsländerna inom ramen för FN-systemet
utgör ett stort steg framåt. De pekar också mot en avgörande förändring
i biståndets roll.

Globaliseringen - dvs. att frågor av lokal och nationell karaktär allt
oftare måste ses i ett globalt sammanhang - ställer nu biståndet på
tröskeln till en ny fas. Den väldiga politiska och ekonomiska utvecklingen
i det som var tredje världen visar hur världen kommer att förändras. Trots
de stora inkomstskillnaderna i världen och trots att antalet fattiga fortsätter
att öka ställs länder allt oftare inför frågor av gemensam karaktär.
Globaliseringen ger möjligheter, men upplevs och är för många också ett
hot. Globaliseringen måste styras utifrån universella mänskliga värden.
Annars hotar social konflikt. Det är det perspektiv som anlagts i rapporten
"Vårt globala grannskap" av Kommissionen för globalt samarbete.

I takt med att det internationella samfundet, genom FN-systemet men
också i andra globala och regionala former, definierar gemensamma
uppgifter kommer också behoven av finansiering att öka. Dessa uppgifter
handlar om att bättre kunna förebygga och lösa konflikter, att ta sig an de
komplicerade globala miljöfrågorna, att hantera ökad migration och att
fortsätta att utveckla det internationella normsystemet och samarbetet på
en lång rad olika politiska och ekonomiska områden.

Vad som faktiskt pågår är framväxten av ett radikalt mer utvecklat
internationellt system att betala för gemensamma tjänster en begynnande
global offentlig sektor. Hur dessa system utformas vad gäller omfattning,
bördefördelning, incitament, roller, hållbarhet m.m. är en avgörande
framtidsfråga. Biståndet ställs idag inför allt större krav att delta i denna
finansiering. De flesta länder ser just i biståndsbudgeten en kapacitet att
omprioritera för att ta sig an nya internationella uppgifter.

Samtidigt består biståndets kärnuppgift - att hjälpa fattiga människor ta
makt över sin framtid. De metoder som utvecklats under biståndets
"andra" fas kommer att ha betydelse under lång tid. Fattigdomsbekämp-
ning är också en gemensam uppgift, först och främst av moraliska skäl,
men också därför att det ligger i gemensamt intresse. Precis som i en
nation vinner hela samhället och alltså hela världssamfundet om det inte
finns en skild klass av fattiga.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Även i sin kärnuppgift kommer biståndet framöver att på ett avgörande
sätt förändra karaktär. Trots bättre metodik - dialog med mottagarlandet
om övergripande politik, givarsamordning och projekt som bygger på
goda incitament - är många länder fångade i ett biståndsberoende. Lyckat
utvecklingssamarbete måste bryta detta beroende och skapa en utveckling
byggd på självtillit och inhemskt sparande. Därför måste den "andra"
fasens metodik alltmer förändras till att stärka länders och människors
eget ansvarstagande. Den förändringen syftar till att minska biståndets
roll. Att avsluta bistånd - både enskilda projekt och sektorprogram, men
också hela landprogram - bör i högre utsträckning vara en del av
biståndsstrategin.

I den utsträckning en sådan strategi lyckas och i den utsträckning
världssamfundet klarar av att skapa nya finansieringssystem för gemen-
samma uppgifter kan biståndets tredje fas också sägas bli dess sista. Nya
samarbetsformer har då tagit över.

Den processen har vi påbörjat, men ännu är biståndet oumbärligt.
Biståndet kan göra mer nytta än någonsin i rätt sammanhang. Samtidigt
är tillgången på biståndsresurser lägre än på flera årtionden. Det
internationella utvecklingssamarbetet står inför en volymkris. Det är en
volymkris som också är en moralkris, eftersom gjorda åtaganden inte
honoreras längre av alla givarländer.

Enligt OECD:s biståndskommitté DAC, som har till uppgift att granska
medlemsländernas biståndsvolym och -kvalitet, har biståndet sjunkit till
totalt 59 miljarder dollar, motsvarande 0,27 % av BNI 1995 från 0,33 %
1990. Under 1990-talets första del har biståndet alltså sjunkit med ca en
femtedel. Det är en paradox i det att möjligheterna att bedriva bra bistånd
aldrig har varit bättre.

En stor del av nedgången förklaras av USA:s snabbt sjunkande bistånd.
Många länder har dock svårigheter att hålla uppe biståndsnivåema. USA:s
biståndsnivå är idag nere i historiskt lägsta 0,10 % av BNI. Japans bistånd
är idag störst i volym. Det följs av Frankrike och Tyskland och först
därefter USA. Nordens samlade bistånd motsvarar två tredjedelar av
USA:s. Bördefördelningen har blivit allt skevare. USA har inte ens
förmått honorera de avtalsenliga bidragen till Världsbankens IDA-fond,
den för de fattigaste länderna viktigaste biståndskällan. Med nära en
miljard dollar i skuld skapar USA därmed stora problem. Grundbulten i
det multilaterala biståndssystemet hotas.

FN-systemet och utvecklingsbankerna står långt ifrån en lösning på
finansieringskrisen. Om krisen inte löses kommer den att leda till
konsekvenser för utformningen av hela det internationella samarbetet.
Samtidigt ökar trycket på det internationella biståndet att förändras och
åstadkomma mer.

Mot denna bakgrund av det internationella utvecklingssamarbetets
långsiktiga perspektiv, dess nya möjligheter och samtidiga kris i den
multilaterala finansieringen, lämnar regeringen denna proposition om 1997
års biståndsbudget med beräkningar för 1998 och 1999.

I syfte att bidra till att sanera statsfinanserna sänks biståndramen till
11 946,2 miljoner kronor 1997, motsvarande en beräknad nivå om 0,7 %

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

av BNI. Den nivån föreslås bibehållas under 1998 och 1999, vilket
beräknas innebära ökningar till 12 615,4 respektive 13 258,7 miljoner
kronor. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för
biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. De
avräkningar som görs för vissa asylkostnader beräknas minska. Under
1997 sänks dessa med 200 miljoner kronor till 765 miljoner kronor. Med
hänsyn tagen även till avräkningar för EU-bistånd och administration
m.m. minskar biståndsanslaget under utgiftsområde 7 med 1 238,6
miljoner kronor. Även med denna minskning kommer Sverige att vara en
av de ledande biståndsgivarna. Endast Danmark, Norge och Neder-
länderna kommer att liksom Sverige uppfylla FN:s mål om 0,7 % av BNI.

Regeringen har, som inledningsvis anförts, ambitionen att fullfölja den
förstärkning av svensk biståndspolitik som inletts. Bland de åtgärder som
annonseras i denna proposition återfinns följande nio punkter:

1. Det multilaterala reformarbetet intensifieras. I första hand gäller det
Sveriges insatser för att reformera FN:s övergripande uppgifter, besluts-
struktur och arbetssätt. Det Nordiska FN-projektet 1996 fokuseras på FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet. Särskild vikt fasts vid arbetet att
skapa mer hållbara, förutsägbara och rättvisa finansieringsformer för
FN-systemet och utvecklingsbankerna. Betydligt bättre internationell
biståndssamordning eftersträvas, bl.a. genom en intensivare dialog med
mottagarländer och genom tydligare arbetsuppgifter för de internationella
finansiella institutionerna.

2. På fyra centrala områden redovisar regeringen sin politik:

- Fattigdomsinriktningen förstärks. Sida utformar på basis av en grundlig
genomgång av forskning och utvärderingar ett handlingsprogram för
fattigdomsbekämpning. Regeringen kommer att till riksdagen redovisa
sina slutsatser i en särskild skrivelse.

- Stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter prioriteras.
Dialogen intensifieras, arbetsmetodiken utvecklas och förståelsen
fördjupas. Sverige är en av grundarna av internationella demokrati- och
valinstitutet IDEA, som gör ett banbrytande arbete. Sida utformar ett nytt
handlingsprogram.

- Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män konkretiseras. Det av
riksdagen beslutade nya jämställdhetsmålet följs upp genom regeringens
riktlinjer och Sidas handlingsprogram.

- Det globala samarbetet för miljö och hållbar utveckling intensifieras.
Regeringen faster stor vikt vid arbetet inför FN:s uppföljning i juni 1997
av Agenda 21. Utrikes- och miljödepartementen har gemensamt förberett
en integrerad politik som redovisas för riksdagen i en särskild skrivelse.
Sida har presenterat ett handlingsprogram.

3. Konfliktförebyggande insatser och insatser i komplexa katastrofer
prioriteras, främst genom fortsatt arbete för att förstärka samarbetsformer-
na mellan FN:s olika delar, givare, utvecklingsbankerna och inte minst
enskilda organisationer. EU:s humanitära bistånd (ECHO) ägnas särskild

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

10

uppmärksamhet. Det humanitära biståndet får fortsatt stor omfattning för
att kunna göra insatser i avgörande skeden av kris och samhällsomvand-
ling. Insatser på detta område är av vikt även i den internationella och
svenska migrationspolitiken.

4. Hållbar vattenanvändning är fokus för en betydande nysatsning.
Biståndet på vattenområdet ökas, bl.a. genom ett regionalt vattensamarbete
i södra Afrika. Sverige, genom Sida, Världsbanken och UNDP har tagit
initiativ till ett nytt globalt vattensamarbete, "Global Water Partnership".
Sekretariatet är förlagt till Sida. Det är exempel på den innovativa
multilateralism som Sverige driver och som bl.a. lett till UNAIDS och
IDEA.

5. En Afrikapolitik för framtiden utformas. Det senaste decenniets stora
förändringar i Afrika motiverar en strategisk genomlysning av svensk
Afrikapolitik. Afrikanska röster kommer att ges central plats. På basis av
afrikansk och internationell forskning, samt förarbeten av Nordiska
Afrikainsitutet och Sida, ska regeringen redovisa sina slutser i en särskild
skrivelse till riksdagen.

6. En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete kommer att
presenteras. Erfarenheter visar att EU-medlemskapet ger Sverige större
möjligheter att påverka i FN och på annat håll. Samtidigt behöver EU:s
biståndsprogram effektiviseras. De fyra centrala områdena under punkt 2
är vägledande för det svenska agerandet. Därutöver läggs särskild vikt vid
frågor som humanitärt bistånd, enskilda organisationer och livsmedels-
bistånd. Regeringen fäster stor vikt vid att bidra konkret till att utforma
EU:s framtida relationer till de fattigaste länderna. År 1997 inleds
diskussionerna om fortsättningen av det s.k. Lomé-samarbetet.

7. Den nyinrättade expertgruppen för studier i utvecklingsfrågor förväntas
lämna rapporter som belyser

- hur biståndsberoende kan minska,

- hur biståndsorganisationer bättre kan lära av erfarenhet,

- hur Afrika påverkas av nya handels- och kapitalströmmar,

- hur bam kan skyddas genom bättre förståelse av deras ekonomiska roll,
och

- hur u-länders förmåga kan stärkas att vidmakthålla de institutioner, t.ex.
skolsystem, som byggts upp.

8. Den strategiska styrningen av biståndet stärks avsevärt. Utrikesdeparte-
mentets omorganisation möjliggör en bättre sammanhållen svensk politik,
och det nya Sida ett sammanhållet genomförande. Ny politik på de mest
centrala områdena kommer, som framgår ovan, under loppet av detta och
nästa år att ha redovisats av regeringen och Sida i skrivelser och
handlingsprogram. Dessutom kommer regeringen under 1995/96 att ha
fattat beslut om 14 landstrategier och liknande geografiskt orienterade
styrdokument och Sida förbereder ytterligare 8 strategier. År 1998
kommer den nya planeringsmetodiken att ha fått fullt genomslag.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Administrationskostnaderna sänks, samtidigt som fältadministrationen
förstärks och effektiviseras.

9. I fördelningen av medel under 1997 noteras följande:

- de särskilda anslagen för demokrati och mänskliga rättigheter, enskilda
organisationer och miljö skyddas;

- bidragsnivån till FN-systemet bibehålls, samtidigt som en framtida
ökning av bidragen till Världsbanken förutses; svenskt medlemskap i
Karibiska utvecklingsbanken förutses liksom deltagande i nya finansiella
arrangemang i Mellanöstern;

- neddragningen om 1 238,6 miljoner kronor läggs ut så att planerad
verksamhet kan fullföljas, fördelningen mellan multi- och bilateralt
bibehållas, liksom i huvudsak mellan olika världsdelar; i utlägget på
delposter tas hänsyn till reservationernas storlek;

- det humanitära biståndet förblir stort och knyts starkare till det
långsiktiga utvecklingssamarbetet;

- trots att anslaget till betalningsbalansstöd minskar finns utrymme om ca
en miljard kronor för stöd till skuldlättnad och ekonomisk återhämtning;

- länder med betydande outnyttjade medel får vidkännas en större
temporär nedgång i anslagsnivå; beräknade ökningar för 1998 redovisas
förutsatt att samarbetet effektiviseras.

Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa

Sedan reformprocessen i de central- och östeuropeiska staterna inleddes
i slutet av 1980-talet har Sveriges samarbete med dessa länder blivit en
central del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är ett starkt
svenskt intresse att såväl inom ramen för egna resurser och EU-samarbetet
som i samverkan med andra länder och internationella organ medverka till
att Central- och Östeuropa kan fullfölja den pågående samhällsomvand-
lingen och bli integrerade delar i en europeisk gemenskap. En viktig del
av det svenska östsamarbetet utgörs av de insatser på olika områden och
på skilda nivåer som ingår i utgiftsområde 7.

Regeringen presenterade i februari månad 1995 en särskild proposition
(1994/95:160) om samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa,
vilken antogs av en enhällig riksdag i maj samma år. Liksom de två
tidigare samarbetsprogrammen lade det nya programmet fast ramarna för
en treårsperiod (genom det förlängda budgetåret 1995/96 i praktiken tre
och ett halvt år). Såväl det östsamarbete som bedrivits under det gångna
budgetåret som det som planeras för år 1997 baseras sålunda på de
riktlinjer som angavs i den särskilda propositionen. I denna förutsattes
totalt 4 010 miljoner kronor stå till förfogande under programperioden,
varav 1719 miljoner för det förlängda budgetåret 1995/96. För budgetåret
1997 föreslås 810 miljoner kronor avsättas för Sveriges samarbete med
Central- och Östeuropa. Härtill kommer 335 miljoner kronor som täcker
Sveriges andel av EU:s östsamarbete.

Samtidigt med att det nya flerårsprogrammet började löpa, övertog det
sammanslagna biståndsorganet Sida huvudansvaret för större delen av

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

12

östsamarbetet. En särskild avdelning, Sida-Öst, tillskapades inom den nya
myndigheten för verksamheten i de central- och östeuropeiska länderna.
Tillsammans med strävan att samla det budgetmässiga ansvaret för
östsamarbetet till Utrikesdepartementet, förbättrade den organisatoriska
förändringen möjligheterna till en överblickbar och samordnad verksam-
het, särskilt vad avser det tekniska samarbetet. Svenska institutet, som är
en statlig stiftelse, och Swedfund International, som är ett av staten helägt
aktiebolag, har däremot behållit sina respektive ansvarsområden.

Fyra mål för det svenska östsamarbetet formulerades i den särskilda
propositionen:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, och

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Förutom dessa fyra mål har riksdagen på basis av en särskild proposi-
tion beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra samarbetet.
Några ramar för olika länder lades inte fast, men i det bilaterala
samarbetet gavs, liksom tidigare, Sveriges närområde prioritet. Detta
innebär att insatserna i huvudsak äger rum i Estland, Lettland, Litauen,
Polen och den nordvästra delen av Ryssland. För att styra och samordna
samarbetet med dessa länder upprättas landstrategier. Under första
halvåret 1996 antog regeringen landstrategier för samarbetet med Estland,
Polen och Ryssland. Strategier för Lettland och Litauen kommer att
beslutas av regeringen under hösten 1996. För Ukraina har en landprofil
utarbetats i syfte att utreda förutsättningar för ökat svenskt-ukrainskt
samarbete. Med de övriga central- och östeuropeiska länderna sker
samarbetet till övervägande delen genom multilaterala kanaler.

Största delen av det bilaterala samarbetet utgörs av olika former av
kunskapsöverföring, t.ex. expertutbyte, rådgivning och utbildning. Det är
inom detta område som ett enskilt land som Sverige kan göra insatser av
strategisk betydelse, om de koncentreras till sektorer där dess särskilda
kunskaper och erfarenheter är efterfrågade. Då det ofta är viktigt att
kombinera kunskapsöverföring med ekonomiskt stöd, exempelvis för
investeringar i infrastrukturen, eftersträvas samverkan med de organ,
särskilt de multilaterala utvecklingsbankerna (Världsbanksgruppen,
Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken m.fl.), som ger
finansiellt bistånd. Sverige tar aktiv del i EU:s omfattande samarbetspro-
gram med Central- och Östeuropa.

Det svenska östsamarbetet har redan lämnat väsentliga bidrag till de
central- och östeuropeiska ländernas samhällsomvandling inom flera
sektorer. Samarbetet har under det gångna året fortsatt inom många av
dessa väl etablerade insatsområden. Det gäller exempelvis lantmäteri och
stöd till en fungerande kapitalmarknad, arbetsmarknadspolitik, småföre-
tagsutveckling och miljövård samt stöd till den finansiella sektorn.
Samtidigt sker en fortlöpande anpassning till de faktiska behoven, som
förändras i takt med den ofta mycket snabba utvecklingen i samarbetslän-
dema. Detta leder också till nya initiativ.

Östsamarbetets roll i de europeiska integrationssträvandena har

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

förstärkts, inte minst genom det svenska medlemskapet i EU. Sverige
stöder EU:s strävan att förbereda de associerade centraleuropeiska och
baltiska staterna för ett möjligt framtida medlemskap och att knyta
Ryssland och de andra länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS)
närmare det europeiska samarbetet. De färska erfarenheterna av anpass-
ningen till EU:s lagar och normer ger Sverige och de övriga nya
medlemsstaterna en naturlig uppgift i detta förberedelsearbete. Ett större
seminarium för samtliga associationsländer har ägt rum, liksom ett antal
rådgivningsinsatser i enskilda stater. En särskild tjänst har inrättats i
Utrikesdepartementet för samordningen av dessa insatser, som kommer att
intensifieras under det nya budgetåret. Samtidigt betonar Sverige vikten
av att Ryssland och de övriga OSS-statema inte isoleras. Inte minst det
gränsöverskridande regionala samarbetet mellan dessa stater och de
associerade grannländerna bör uppmuntras.

Inom ramen för det vidare samarbetet kan utvecklingen i nordvästra
Europa spela en dynamisk roll. Östersjö- och Barents-regionema intar en
central plats i det svenska östsamarbetet. Strävan att utnyttja de ändrade
politiska och ekonomiska förutsättningarna för att skapa ett område
präglat av säkerhetspolitisk stabilitet, demokratisk utveckling och
ekonomiskt framåtskridande är det bärande elementet i det svenska
samarbetet med Central- och Östeuropa. Det vidgade arbetsfältet för
säkerhetsfrämjande insatser i Sveriges närområde är ett exempel på hur
denna målsättning omsatts i konkreta initiativ. Förutsättningarna för
handel och ekonomiskt samarbete förbättras på olika sätt, exempelvis
genom att medverka till undanröjandet av handelshinder, stödja funktioner
i de central- och östeuropeiska länderna som är väsentliga för den
marknadsekonomiska reformprocessen och stimulera företagssamverkan.
Den demokratiska utvecklingen främjas inte endast med rådgivnings- och
utbildningsinsatser i myndigheternas regi. Det stadigt ökande intresset
från kommuner, landsting och länsstyrelser att delta i östsamarbetet har
uppmuntrats. Anslaget till folkrörelsers och andra enskilda organisationers
verksamhet i Central- och Östeuropa har förstärkts. De första erfarenheter-
na av försöksverksamheten med stöd till politiska partier närstående
organisationer för demokratifrämjande samarbete är goda.

Sveriges ordförandeskap i Östersjörådet har gett goda möjligheter att
verka för den regionala utvecklingen. Östersjöstaternas regeringschefskon-
ferens i Visby i maj 1996 lade grunden till en gemensam strategi för
regionen. Det påföljande utrikesministermötet i Kalmar identifierade en
rad konkreta insatser för den fortsatta utvecklingen. Det svenska
ordförandeskapet i Barentsrådet under år 1997 kommer att ge de
euro-arktiska områdena ökad uppmärksamhet.

I enlighet med den särskilda propositionen, deltar Sverige aktivt i EU:s
omfattande östsamarbete. Detta bedrivs huvudsakligen inom ramen för de
båda programmen PHARE (för de centraleuropeiska och baltiska staterna)
och TACIS (för länderna inom Oberoende staters samvälde och
Mongoliet). PHARE-programmet har blivit ett viktigt instrument i arbetet
med att förbereda de associerade länderna för ett framtida medlemskap i
EU. TACIS-programmet knyter an till de partnerskaps- och samarbetsavtal
som upprättas med OSS-ländema. Inte minst i Östersjöområdet finns

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

möjligheter att genom samverkan mellan de båda EU-programmen bidra
till ett samarbete som omfattar alla berörda länder. Det s.k.
Östersjö-initiativ som EU-kommissionen utarbetat och som presenterades
vid Visby-konferensen skapar förbättrade förutsättningar för samordnade
insatser i regionen.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

3 A. Internationellt utvecklingssamarbete

Tabell Al: A. Internationellt utvecklingssamarbete

1994/95

Utgift

11864700”

Anslagssparande

7099600

1995/96

Anslag

17145300

Utgiftsprognos

1763500

därav 1996   12834000

1997

Förslag2

10191400

1998

Beräknat

10816000

1999

Beräknat

11414357

1) Beloppen anges i tusental kr

2) A. Internationellt utvecklingssamarbete består av delposterna Al.l Multilateralt bistånd. Al.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete , A 1.3 övrigt samt A2 biståndsförvaltning.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att bistånds-
ramen skall uppgå till 0,7 % av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11

946.2 miljoner kronor. Beloppet utgör en nominell sänkning med 1 413,8
miljoner kronor på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96. Effekten på
verksamhetsområde A. Internationellt utvecklingssamarbete blir 1 238,6
miljoner kronor, då avräkningar från biståndramen 1997 minskar med

175.2 miljoner kronor jämfört med föregående budgetår.

Regeringen bedömer att sänkningen av biståndsramen är nödvändig med
hänsyn till det statsfinansiella läget. Fastställandet av biståndsramen till
0,7 % av BNI innebär framgent en successiv höjning i löpande priser.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för bistånds-
ramen när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.

Avräkningar från biståndsramen

Avräkningen från biståndsramen för kostnader för asylsökande från
u-länder minskar med 200 miljoner kronor år 1997, jämfört med
föregående budgetår. För år 1997 uppgår avräkningen därmed till 765
miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 skall asylavräkningens storlek
beräknas på vid budgeteringstillfället tillgängligt beslutsunderlag.

Avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter ökar
med 25 miljoner kronor för år 1997 och enligt riksdagens tidigare beslut
med ytterligare 20 miljoner kronor år 1998. För år 1997 uppgår därmed
dessa avräkningar till 282,8 miljoner kronor.

Från biståndsramen avräknas även kostnader för det svenska bidraget

12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

till den del av EU:s gemensamma bistånd som finansieras över
EG-kommissionens reguljära budget. För år 1997 motsvarar detta en
kostnad om 707 miljoner kronor.

Totalt uppgår avräkningama från biståndsramen till 1 754,8 miljoner
kronor år 1997. Verksamhetsområde A. Internationellt utvecklingssam-
arbete under utgiftsområde 7 uppgår därmed till 10 191,4 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell A2: Biståndsram och A. Internationellt utvecklingssamarbete

Budgetår

1994/95

1995/96

1997

1998

1999

Biståndsram

12 360,0"

13 360,0

11 946,2

12 615,4"

13 258,7"

- Avräkningar,

900,0

1 930,0

1 754,8

1 799,4

1 8443

varav:

Asylkostnader

665,0

965,0

765,0

783,4"

802,0"

EU-bistånd

-

707,0

707,0

707,0

723,0

Adm. m.m.

238,0

258,0

282,8

309,0

319,3

A. Internationellt

11 460,0

11 430,0

10 191,4

10 816,0

11 414,4

utvecklings-

samarbete41

Biståndsram i %

0,82 %

0,83 %

0,70 %

0,70 %

0,70 %

av beräknad BNI

1) Beloppen anges i miljontal kr

2) Biståndsramen 1998 och 1999 beraknas på vid budgeteringstillfållet tillgängliga BNI-prognoser.

3) Beraknas vid budgeteringstillfället tillgängligt budgeteringsunderlag

4) A Internationellt utvecklingssamarbete består av A 1 Biståndsverksamhet samt A 2. biståndsförvaltning

DIAGRAM Al

Biståndsramen inklusive avräkningar
till andra utgiftsområden

16

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

DIAGRAM AZ

A. Internationellt utvecklingeaamarbete fördelat pa kanaler.

Minskad resursram 1997

Nedskärningen av tillgängliga resurser har fördelats proportionellt mellan
multilateralt och bilateralt bistånd respektive anslagsposten övrigt.
Regeringens ambition har varit att lägga ut de nödvändiga besparingarna
så att löpande verksamhet inte drabbas och att värna om de högst
prioriterade aktiviteterna, såväl multi- som bilateralt.

Genom att utnyttja tidigare anslagna men outnyttjade medel till följd av
att projekt försenats eller att planerade utbetalningar av andra skäl blivit
mindre än beräknat kan vissa poster eller bidrag minskas under en
övergångsperiod utan att det går ut över verksamheten. Genom om-
fördelningar kan nivån upprätthållas på särskilt prioriterade områden.
Konsekvenserna av nedskärningarna blir främst att utrymmet för framtida
insatser minskar.

På det multilaterala området har Sverige för vissa organisationer, främst
utvecklingsbankerna, gjort åtaganden om bidrag som är bundna över flera
år. Genom omfördelning av outnyttjade medel på vissa poster kan även
de frivilliga bidragen till FN-organens ekonomiska och sociala verksamhet
i huvudsak upprätthållas på samma nivå 1997 som de två föregående åren.

Inom det bilaterala biståndet har regeringen värnat om stödet till de
fattigaste länderna, särskilt i Afrika, genom att endast beräkna temporära
sänkningar för ett fåtal programländer med mycket stora reservationer.
Genom omfördelningar kan stödet till vissa områden som miljö, humani-
tärt bistånd (tidigare katastrof och återuppbyggnad), demokrati och
mänskliga rättigheter samt biståndet genom enskilda organisationer hållas
på en oförändrad nivå. Betalningsbalansstödet skärs ned med hänsyn till
den mycket stora reservationen.

Ny anslagsstruktur

Regeringens förslag till anslagsstruktur för internationellt
utvecklingssamarbete innebär att antalet anslag minskar från sju under
innevarande budgetår till två för budgetåret 1997. Under
reservationsanslaget A 1 anvisas medel för bilateralt- och multilateralt
utvecklingssamarbete och övrigt (motsvarar C 1, C 2, C 4, C 5 och C 7
i regeringens proposition 1994/95:100, bilaga 4) medan ramanslaget A2
avser förvaltningskostnader för Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afrikainstitutet (NAI)
(motsvarar C 3 och C 6 i regeringens proposition 1994/95:100, bilaga 4).

Regeringen bedömer att den nya anslagsstrukturen kommer att bidra till
ökad flexibilitet och effektivitet i medelsutnyttjandet. Dessutom kan,
under löpande budgetår, omfördelningar ske från anslagsposter där
medelsutnyttjandet blir lägre än budgeterat till anslagsposter där medels-
behovet visar sig bli större.

Biståndets förvaltningsmyndigheter - Sida och Nordiska Afrika-
institutet

I enlighet med tidigare beslutat sparbeting på statliga myndigheters
förvaltningskostnader minskas förvaltningsanslaget för Sida och Nordiska
Afrikainstitutet (NAI) med 7 miljoner kronor 1997.

Som redovisas nedan föreslår regeringen att finansieringsprinciperna for
Sidas fältverksamhet delvis ändras från och med budgetåret 1997.
Förändrigen innebär att Sida på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan
anpassa sin fältverksamhet till de krav som förändringar i omvärlden
ställer.

Mål och prioriteringar

Fattigdom

År 1996 är det första i det av FN proklamerade decenniet för bekämpning
av fattigdomen i världen. Även om levnadsnivåerna i u-ländema, i
genomsnitt stigit snabbare än någonsin under de senaste decennierna
fortgår marginaliseringen av fattiga länder och fattiga människor inom
många länder och antalet fattiga fortsätter att öka. Klyftorna växer och i
vissa länder sjunker livslängden och bamadödligheten ökar.

Uppskattningsvis 1,3 miljarder människor lever idag i akut fattigdom.
En fjärdedel av jordens befolkning saknar alltså möjligheter att fa de mest
grundläggande mänskliga behoven tillgodosedda. Världens befolkning
spås om tjugo år öka från idag drygt 5,5 till uppemot 8 miljarder
människor. En stor andel av dessa kommer att födas in i fattigdom i
fattiga samhällen, främst i Afrika. En växande andel kommer att
återfinnas i städer och allt mer bestå av kvinnor, som utgör ca två
tredjedelar av de fattiga, bam, åldringar och individer som hamnat utanför
traditionella skyddsnät.

Det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete att höja de
fattigas levnadsnivå har därför högre aktualitet än någonsin. De sex
biståndspolitiska delmålen samverkar för att angripa fattigdomens
huvudorsaker, som skiljer sig åt mellan länder och olika grupper inom
länder.

Fattigdom är inte bara ett gissel för de drabbade utan har också globala
dimensioner: fattigdom bidrar till politisk instabilitet, stora flykting- och
migrationsströmmar, miljöförstöring, narkotika och terrorism. Fattigdomen
måste därför angripas globalt, nationellt och lokalt inom ramen för en
samlad politik för fred, säkerhet och utveckling där biståndet utgör ett
viktigt instrument.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

18

Detta kräver ökat internationellt samarbete. Samtidigt minskar de
internationella biståndsflödena och det multilaterala finansieringssystemet
befinner sig i kris. Ökad effektivitet i biståndet är viktigt men kan inte
kompensera en fortsatt urholkning av resurserna. Sverige kommer aktivt
att fortsätta driva frågor om volym och bördefördelning, bl.a. att
OECD-ländema lever upp till FN:s mål att avsätta 0,7 % av BNI till
offentligt bistånd och att länder som de senaste decennierna haft en snabb
utveckling och nått eller närmat sig västländernas nivå tar sin del av det
gemensamma ansvaret samt fortsätta arbeta for ett rättvist och långsiktigt
hållbart multilateralt finansieringssystem.

Regereringen avser i en kommande skrivelse till riksdagen redovisa
slutsatser och förslag om hur fattigdomsarbetet kan ges en starkare och
tydligare profil i utvecklingssamarbetet, strategiskt och i utformningen av
program och projekt, bl.a. på basis av det handlingsprogram för fattig-
domsbekämpning som Sida tar fram.

En strategi mot fattigdom måste bygga på en kombination av en
ekonomisk politik som främjar långsiktig tillväxt och skapar nya
sysselsättningstillfällen och satsningar på mänskliga resurser, t.ex. hälsa
och utbildning. Mänsklig utveckling är inte bara ett mål i sig utan också
ett medel att skapa tillväxt. En ökad efterfrågan på de produktiva resurser
som fattiga kvinnor och män besitter skapar utkomstmöjligheter som leder
till minskad fattigdom.

För att fattiga grupper skall bli delaktiga i utvecklingsprocessen krävs
åtgärder som ger dem tillgång till eller höjer avkastningen på deras
produktiva resurser, bl.a. jordreformer, satsningar på infrastruktur, pris-
och skattereformer samt fungerande finansiella institutioner som kan ge
stöd i form av kreditgivning till bönder och småföretagare.

En sådan strategi ställer ofta krav på omfördelning av statens resurser
och satsningar riktade mot fattiga. Det är i denna avvägning som den
politiska viljan hos mottagarländernas regeringar, som har huvudansvaret
för att utforma en politik som minskar fattigdomen, kommer till uttryck.

Regeringen avser i den kommande skrivelsen närmare utveckla de
biståndspolitiska delmålens betydelse för en samlad politik mot fattigdom
och redovisa sin syn på fattigdomens karakteristik och orsaker samt
kanaler och former för fattigdomsarbetet, såväl i det bilaterala utveck-
lingssamarbetet som i multilaterala organ.

Hållbar utveckling

Begreppet hållbar utveckling befästes i samband med FN:s konferens om
miljö och utveckling, UNCED, i juni 1992. Handlingsprogrammet Agenda
21, som då antogs, har satt tydliga spår i det globala miljö- och utveck-
lingssamarbetet. Sverige har alltsedan dess verkat för en aktiv uppföljning
och vidareutveckling av besluten vid UNCED.

I-ländemas livsstil och konsumtionsvanor, som baseras på hög
energiförbrukning och materialomsättning, har lett till en växande mängd
av avfalls- och restprodukter som påverkar de livsuppehållande systemen.
Liknande problem börjar nu också uppstå i medelinkomstländer och i

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

19

många u-länder. Fattigdom i kombination med en snabb folkökning leder
ofta till överutnyttjande av naturresursbasen, när människor för sin
överlevnad använder vatten, skog, mark- och kustzoner på ett sätt som
inte är långsiktigt hållbart. Därför är bekämpning av fattigdomen en
grundläggande förutsättning för hållbar utveckling.

Målet att nå en hållbar utveckling kräver åtgärder på global, nationell
och lokal nivå, i i-länder och u-länder. I-ländema har ett dubbelt ansvar,
dels att finna hållbara utvecklingsmodeller för sina egna ekonomier, dels
att ge stöd till u-ländema att hantera egna miljöproblem och ge dem
möjligheter att delta i det internationella samarbetet att skapa förutsätt-
ningar för hållbar utveckling på global nivå.

Uppföljningen av UNCED är därför en av de viktigare internationella
processerna som pågår. I juni 1997 skall FN:s generalförsamling hålla ett
extra möte för att göra en samlad uppföljning av Agenda 21 och staka ut
riktlinjerna för det framtida miljö- och utvecklingssamarbetet. Sverige
kommer att verka för att detta möte tar fasta på och förstärker de
åtaganden som lagts fast i Rio men också vid FN:s boende- och be-
byggelsekonferens Habitat II i Istanbul 1996.

Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen redovisat in-
riktningen av Sveriges internationella arbete för hållbar utveckling (Skr
1996/97:2) och därför behandlas huvudinriktningen i de svenska
prioriteringarna här endast i korthet.

Sverige bör i det fortsatta internationella samarbetet verka för en
effektiv uppföljning och tillämpning av de globala konventionerna för
hållbar utveckling. Det internationella samarbetet bör även ges en
säkerhetspolitisk dimension. Åtgärder för att främja hållbara konsumtions-
och produktionsmönster samt miljöaspekter bör vidare integreras i
internationella handelsregler och i utvecklingssamarbetet.

Samarbetet för att främja ett hållbart nyttjande av naturresurser,
inklusive jord- och skogsbruk, vatten, marina resurser, markanvändning
i samband med bebyggelse samt kemikalier, måste stärkas. Sverige bör
fortsatt verka för att utvecklingssamarbetet främjar hållbar utveckling.
Framför allt måste miljöaspekter integreras tydligare inom såväl bilaterala
som multilaterala biståndsprogram. Ökad hänsyn skall tas till den moderna
sektorns och städernas miljö- och utvecklingsproblem. I första hand bör
dessa prioriteringar komma till uttryck i det långsiktiga, landramsfinansie-
rade utvecklingssamarbetet. Särskilda miljöinsatser är dock viktiga för
kapacitetsuppbyggnad, metodutveckling, forskning m.m.

Många multilaterala biståndsorganisationer har antagit riktlinjer för
uppföljning av besluten som fattades vid UNCED. Regeringen följer detta
arbete genom att verka för att miljöhänsyn och hållbar utveckling
integreras i den reguljära verksamheten. Särskilt angeläget är att dessa
riktlinjer far genomslag i fältverksamheten.

Demokrati och mänskliga rättigheter

Dramatiska politiska förändringar i vår omvärld har medfört att kraven på
demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ökat samtidigt som

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

förutsättningarna för en demokratisk utveckling i de flesta av världens
länder aldrig varit så gynnsamma som nu. Å andra sidan har antalet
inomstatliga konflikter som utmynnar i våld ökat, vilket bl.a. medfört att
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna återigen ökat i vissa
länder. Ett väl utvecklat internationellt regelverk för skydd av de
mänskliga rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår for
att dessa regler skall efterlevas i praktiken.

En demokratisk process är oftast en långsam process som av nödvändig-
het måste ske på ett samhälles egna villkor. Processen involverar många
olika delar av ett samhälle. Den kanske viktigaste nyckeln till demokra-
tiska framsteg är framväxten av en demokratisk kultur. Dessutom är det
nödvändigt att utveckla demokratiska institutioner, rättsstaten, oberoende
media samt ett aktivt och pluralistiskt civilt samhälle. Denna helhet måste
naturligtvis genomsyra utvecklingssamarbetet, som därigenom blir mer
processinriktat och mångfacetterat.

Det svenska utvecklingssamarbetet har som ett av sina huvudmål att
främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna. Den nya situationen i världen innebär både nya
förutsättningar och nya utmaningar for att förverkliga detta mål. Nya
samarbetsformer behöver utvecklas, inte minst inom det mellanstatliga
samarbetet. Kvinnors rättigheter och inte minst kvinnors aktiva deltagan-
de i de demokratiska processerna behöver lyftas fram än mer liksom
barnens rättigheter. Biståndets roll i bemötandet av grava kränkningar av
mänskliga rättigheter behöver vidare definieras bättre.

Sida har av regeringen fått i uppdrag att föreslå en sammanhållen
policy på området demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning
liksom en lämplig ordning for hur dessa aspekter skall bevakas bl.a. i
framtagandet av landstrategier. Med tanke på den vikt biståndet till
demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning idag har i det
svenska utvecklingssamarbetet, skall Sida också utforma en organisation
som slagkraftigt och effektivt kan hantera detta bistånd. Sida utarbetar
vidare en handlingsplan på området.

Det finns många internationella organisationer och institut som arbetar
for ekonomisk utveckling, men fa som arbetar med att främja demokratisk
utveckling. De som finns har ofta en smal intressegrupp eller ett enskilt
land som bas. För att möta behovet av en internationell mötesplats for att
stödja demokratiska processer skapades International IDEA i Stockholm
1995. International IDEA, som har såväl regeringar som internationellt
förankrade enskilda organisationer som medlemmar, är ett institut med
hela världen som bas och med plats för alla olika aktörer som deltar i de
demokratiska processerna världen över.

Jämställdhet

Jämställdhet mellan kvinnor och män är både en fråga om kvinnors
rättigheter och en förutsättning for ett effektivt arbete mot fattigdom och
marginalisering av människor. Att stärka kvinnors villkor och delaktighet
i beslutsfattandet är också ett sätt att fördjupa och bredda satsningar på

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

21

demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Våren 1996 beslutade riksdagen på förslag från regeringen att jämställd-
het mellan kvinnor och män skulle utgöra ett nytt mål inom det svenska
utvecklingssamarbetet. Utrikesdepartementet arbetar nu vidare utifrån de
riktlinjer som antagits av regeringen med att utforma strategier för detta
arbete och gör en inventering av behovet av kompetens och resurser på
jämställdhetsområdet. Sida utarbetar ett handlingsprogram.

Jämställdhetsmålet innebär att allt utvecklingssamarbete skall genom-
syras av jämställdhet mellan kvinnor och män inklusive mellan flickor
och pojkar. Ett väl genomtänkt jämställdhetsperspektiv skall prägla arbetet
med landstrategier och analyser av samarbetsländemas ekonomi och
samhällsstruktur liksom utformningen av enskilda insatser. Sverige skall
också verka aktivt för att jämställdhetsperspektivet skall prägla det
multilaterala utvecklingssamarbetet och analyser och insatser som
genomförs av FN och de multilaterala utvecklingsbankerna.

Ett jämställdhetsperspektiv i biståndet innebär att insatser ska analyseras
med utgångspunkt från de olika roller kvinnor och män spelar samt hur
resurser, arbete, inflytande och makt fördelas mellan kvinnor och män. Ett
jämställdhetsperspektiv ställer också krav på att både kvinnor och män
deltar i beslut på alla nivåer och utarbetar visioner, mål och medel för
arbetet vad gäller utbildning, hälsa, ekonomi etc.

Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking hösten 1995 antogs en
handlingsplan som i många avseenden är mycket konkret utformad.
Planen ger bl.a. vägledning för hur bilaterala givare och det internationella
samfundet kan stödja nationella satsningar på att förbättra kvinnors
villkor. Dessa kan inriktas på att bekämpa fattigdom bland kvinnor,
förbättra kvinnors hälsa och utbildning, bekämpa våld mot kvinnor och
stärka respekten för flickors och kvinnors mänskliga rättigheter.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

22

4 Al. Biståndsverksamhet

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell A3: A 1. Biståndsverksamhet

1994/95

Utgift

11465614”

Anslagssparande

7005000

1995/96

Anslag

16516301

Utgiftsprognos

16966400

Förslag2

därav 1996

12378000

1997

9779093

1998

Beräknat

10402373

1999

Beräknat

10988529

i Beloppen anges i tusental kr

2) Består av delposterna:

A 1.1. Multilateralt bistånd 2 810 000

A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete 6 925 200

A 1.3. övrigt 43 893

4.1 A 1.1. Multilateralt bistånd

Anslag och anslagsstruktur

Inledning

Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete och till de multilaterala
utvecklingsbankerna är omfattande. Av den totala biståndsbudgeten avsätts
cirka en fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Till detta
kommer de svenska bidragen till EU:s gemensamma bistånd (behandlas
i separat avsnitt). Regeringen bedömer att denna fördelning även
framdeles är ändamålsenlig.

Inom det multilaterala anslaget upprätthålls 1995 och 1996 års
bidragsnivå till FN:s utvecklingssamarbete, främst FN:s biståndsprogram
(UNDP), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR). Framöver kommer de svenska bidragen till Världsbankens
verksamhet i de fattigaste länderna, IDA, att ta en större andel av anslaget
i anspråk. En hög kapacitet bibehålls att delta i såväl särskilda konflikt-
förebyggande insatser som insatser på miljöområdet. Nytt är att medel
reserveras för medlemskap i Karibiska utvecklingsbanken (CDB) och
deltagande i nya finansiella arrangemang i Mellanöstern.

Regeringen beräknar att till multilateralt utvecklingssamarbete 1997
avsätta 2 810 miljoner kronor. Detta är en minskning med 325 miljoner
kronor (10 %) i förhållande till föregående budgetår beräknat på 12
månader med hänsyn tagen till att vissa budgetposter överförts till och
från andra anslag.

Ingående reservation beräknas uppgå till 2 521 miljoner kronor. Av
dessa medel är 96 % intecknade i form av redan lagda skuldsedlar, dvs.
bindande åtaganden, till Världsbanken och de regionala utvecklings-
bankerna. Sedan några år tillbaka budgeteras inte längre enligt lagda
skuldsedlar utan enligt dragningar, dvs. förutsedda faktiska utbetalningar
under budgetåret. Detta innebär att de intecknade reservationerna
successivt kommer att minska under de närmaste åren.

23

Besparingen på 10 % har i huvudsak fördelats jämnt mellan de tre
delposterna FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella
finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilateralt samarbete.

Medelsfördelning samt prognos för utfall och ingående reservation
1997, i tusentals kronor, framgår av nedanstående tabell.

Tabell A4: Utfall kalenderåren 1995 och 1996, budgetförslag 1997 samt beräkning för
1998 (1 000 kronor)

Utgiftsområde T
Anslagspost Al.l

Budget

1995/96
(12 mån)

Utfall

1996
prognos

Utgående
reservation
prognos

Budget-
förslag
1997

Beräkn.
för
1998

FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet

1 808 000

1 567 000

23 000

1 630 500

1 630 000

Internationella
finansieringsinstitutioner

901 000

1 284 000

2 424 000

811 000

992 000

Övrigt multilateralt
samarbete

466 000

292 000

74 000

368 5001

366 500

Summa

3 175 000

3 143 000

2 521 000

2 810 000

2 988 500

1) Fr o m budgetåret 1997 har budgetposten multilateral rekrytering {50 mkr) Överförts till det bilaterala anslaget.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Under budgetåret 1995/96, som omfattade 18 månader, utbetalades två
fulla årsbidrag till flertalet frivilligfmansierade FN-organ. Omräkningen
av budgetåret till 18 månader tillät dock endast en femtioprocentig ökning
varför bidragen under 1995 och 1996 skulle ha minskat mycket kraftigt.
För att undvika en alltför kraftig minskning av årsbidragen föreslog
regeringen i föregående års budgetproposition (Prop. 1994/95:100 Bilaga
4) att medel från budgetåret 1997 används till årsbidrag för 1996. En
möjlig fördelning av årsbidragen 1995-1997 skisserades, som innebar inte
fullt så kraftiga nedskärningar vilket skulle blivit fallet om två fulla
årsbidrag hade finansierats enbart med anslaget för 1995/96. Denna
modell utgick dock från en oförändrad total biståndsbudget. För att trots
den totala nedskärningen på 10 % kunna upprätthålla en oförändrad
bidragsnivå har, under budgetåret 1995/96, en del ointecknade reservatio-
ner från andra anslagsposter omfördelats för att kunna utbetala hela 1996
års bidrag till några FN-organisationer. Detta betyder att en mindre andel
av 1997 års medel behöver användas till årsbidrag för 1996.

I de fall budgeterade medel för budgetåret 1997 överstiger årsbidrag
1997 i nedanstående tabell beror således detta på att den överskjutande
delen avser delutbetalning av årsbidragen för 1996. Detta gäller UNICEF
och UNHCR.

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) föreslås fa minskade anslag. En
viktig anledning till detta är att en stor del av det svenska livsmedels-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

24

biståndet numera kanaliseras via EU. En ingående reservation om 23 Prop. 1996/97:1
miljoner kronor medför dessutom att endast 177 miljoner kronor behöver Utgiftsområde 7
budgeteras.

Tabell A5:. Bidrag till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1994-1996 samt budgetförslag bå 1997
(tusen kronor)

Års-
bidrag
1994

Årsbidrag

1995 och
1996'

Års-
bidrag
1997

Budget-
förslag
19972

FN:s utvecklingsprogram, UNDP
inklusive FN:s kapitalutvecklingsfond,
UNCDF

610 000

492 000

500 000

500 000

FN:s barnfond, UNICEF

350 000

283 000

283 000

339 000

FN:s befolkningsfond, UNFPA

140 000

116 000

116 000

116 000

FN:s världslivsmedelsprogram, WFP3

135 000

245 000

200 000

177 000

FN:s flyktingkommissarie, UNHCR

275 000

248 500

248 500

283 500

FN:s hjälporganisation för palestina-
flyktnigar, UNRWA

146 000

135 000

135 000

135 000

FN:s handelsrelaterade verksamhet

15 000

3 500

5 000

5 000

Narkotikainsatser genom FN-systemet

50 000

40 000

40 000

40 000

UNAIDS*

-

17 500

35 000

35 000

Summa

1 721000

1 580 500

1 562 500

1 630 500

1) Årsbidragen var desamma för 1995 som för 1996 förutom för UNRWA (140 000 resp. 135 000 ) ITC (3 500 resp. 4 500) och
Narkotikainsatser (32 000 resp 40 000) med 1995 års siffror nämnda först.

2) Budgetförslaget för bå 1997 omfattar även bidrag för 1996 till UNICEF (56 000) och UNHCR (35 000). För WFP finns en ingående
reservation om 23 000.

3) Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR)

4) 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via övrigt multilateralt samarbete

Under FN:s ekonomiska och sociala verksamhet finansierades tidigare
basbudgetstöd till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum ITC.
Basbudgetstöd till ITC föreslås vara en del i den nya budgetposten FN:s
handelsrelaterade verksamhet.

En ny budgetpost för det nya FN-programmet UNAIDS föreslås
inrättas. Det svenska bidragets storlek och utformning till UNAIDS blir
avhängigt beslut om styrelseform och den samlade bidragsbilden.
Möjligheten att övergå till basbudgetstöd övervägs. För att det ska vara
möjligt förutsätts att organisationens verksamhet styrs av en exekutiv
styrelse som möts flera gånger per år, samt en rättvis bördefördelning
mellan en bred krets av givare.

25

tMAORAM *3

Artbidrag till viss frivilligfinansierad

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

De multilaterala utvecklingsbankerna

De multilaterala utvecklingsbankernas reguljära verksamhet, som består
av utlåning till marknadsmässiga villkor, baseras på långsiktiga kapitalin-
satser från medlemsländerna. Dessa bankers särskilda fonder för förmånlig
kreditgivning utgörs däremot av åtaganden för perioder om ett begränsat
antal år. Resurserna används sedan successivt över en längre period.

Bidragen till Världsbankens fond för Förmånlig kreditgivning, IDA, har
fram till budgetåret 1991 förhandlas genom påfyllnader ungefär vart tredje
år. Under föregående budgetår färdigförhandlades den elfte påfyllnaden,
IDA 11.

Bidragen till Världsbanken har fram till budgetåret 1991/92 budgeterats
genom att hela det internationellt förhandlade svenska årsbidraget erlagts
i form av en skuldsedel som deponerats hos riksbanken. Då organi-
sationen begärt tillgång till resurserna har medel dragits från skuldsedeln.
Eftersom resurserna har utnyttjats under en period som är längre än
påfyllnadsperioden, har med detta budgeteringssystem s.k. intecknade
reservationer uppstått. Nu anslås endast belopp motsvarande de förväntade
dragningarna, vilket gör att de intecknade reservationerna successivt
minskar. F.n. sker dragningar på nionde, tionde och elfte påfyllnaden
(IDA 9, IDA 10 och IDA 11). Regeringen avser att införa samma
budgeteringssystem för Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) och
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) fr.o.m. nästa påfyllnadsperiod.
Detta betyder att de åtaganden som Sverige påtar sig under 1997 kommer
att budgeteras först senare budgetår.

DIAGRAM A4

Beräknade IDA-dragningar budgetår 1993/94-2000.

Mki

Tabellen visar budgetbehovet för budgetåret 1997, dvs. förväntade Prop. 1996/97:1

dragningar i de fall medel inte budgeterats redan tidigare, samt som Utgiftsområde 7
jämförelse budgetåret 1995/96 (12 månader):

Tabell A6: Multilaterala utvecklingsbanker

Budget
bå 95/96
(12 mån)

Budget-
förslag
bå 1997

Världsbanksgruppen

IDA 9

127 000

127 000

IDA 10

462 000

470 000

IDA 11

37 000

89 000

IFC

10 000

10 000

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken, AfDB

0

17 000

Afrikanska utvecklingsfonden, AfDF

0

0

Asiatiska utvecklingsbanken, AsDB

0

3 000

Asiatiska utvecklingsfonden, AsDF

115 000

0

Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB

19 000

0

Karibiska utvecklingsbanken CDB1

0

10 000

Finansiella arrangemang, Mellanöstern

0

0

Övriga utvecklingsbanker

Nordiska utvecklingsfonden, NDF

114 000

85 000

Internationella jordbruksutvecklingsfonden, IFAD

17 000

0

Summa

901 000

811 000

1) Sverige förhandlar fömärvarande om medlemskap i CDB

Övrigt multilateralt samarbete

I övrigt multilateralt samarbete ingår bl.a. multilaterala miljöinsatser,
multilaterala konfliktförebyggande insatser och övriga insatser.

Utrymmet för multilaterala miljöinsatser ökar något trots den nominella
minskningen av delposten. Detta möjliggörs genom en ändrad budgete-
ringsteknik för den största enskilda miljöinsatsen, skuldsedlar till Globala
miljöfonden, GEF. I likhet med skuldsedlar till internationella finansie-
ringsinstitutioner (jämför föregående avsnitt) avser regeringen fortsätt-
ningsvis att budgetera enligt dragningsschema i stället för efter läggande
av skuldsedlar. Eftersom dragningar på den GEF-påfyllnad som nu är
under förhandling sannolikt inte kommer att ske inom de närmaste åren
och budgetering redan gjorts för föregående påfyllnad är budgetbehovet
betydligt mindre än tidigare.

Utan att den samlade kapaciteten för multilaterala konfliktförebyggande
insatser, tidigare kallad FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad,
urholkas, bedöms det möjligt att minska storleken på denna budgetpost.
Under budgetposten beräknas dessutom finnas en del ointecknade medel
som kan tas i anspråk under budgetåret 1997. Budgetposten är ett
komplement till det fredsbevarande anslaget under utgiftsområde 5 och
till budgetposten humanitärt bistånd under anslagsposten för bilateralt

27

samarbete. Budgetposten är avsedd för strategiskt riktade, men finansiellt
ofta begränsade insatser för att främja civila, konfliktförebyggande och
humanitära insatser i det fredsbevarande arbetet.

Under övriga insatser finansieras bl.a.

- bidrag till multilaterala organisationer utanför "FN-familjen", t.ex.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och Internationella
institutet för demokrati och fria val (IDEA).

- i tiden avgränsade bidrag till organisationer, program och seminarier
som bedöms vara av särskilt politiskt eller utvecklingsekonomiskt värde,

- återkommande men beloppmässigt små bidrag till organisationer vars
verksamhet bedöms vara särskilt värdefull,

- samt eventuellt övriga oförutsedda insatser av betydelse för det
multilaterala utvecklingssamarbetet.

Eftersom anslaget för multilateral rekrytering sedan många år har
disponerats av Sida är det naturligt att medlen sammanförs med anslag för
fältpersonal under den bilaterala delposten Särskilda utvecklingsprogram
fr.o.m. budgetåret 1997 till Sida.

Tabell A 7: Övrigt multilateralt samarbete (tusen kronor)

Budget
bå 94/95

Budget
bå 95/96
(12 mån)

Budget-
förslag
1997

Beräkn.

För 1998

Miljöinsatser

150 00Ö

145 000

130 000

15ö ööö

Multilaterala konflikt-

150 000

100 000

80 000

80 000

förebyggande insatser

Multilateral rekrytering

62 000

48 000

-

-

IPPF

89 000

72 000

60 000

60 000

WMU

18 000

18 000

20 000

20 000

IDEA

1)

Övriga mindre insatser

93 000

83 000

78 500

76 500

Summa

561 ÖÖÖ

466 000

568 500

566 Söö

I) Beloppet är under beredning. Medel finns reserverade under budgetposten övriga mindre insatser.

4.1.1 Det multilaterala systemet i förändring
Möjligheter och problem

Bakgrund

Samtidigt som behovet av multilateralt samarbete är större än någonsin
står multilateralismen inför en allvarlig kris. Politisk ovilja i vissa länder,
främst men inte bara i USA, har lett till minskande resurser för multi-
lateralt utvecklingssamarbete. Detta har drabbat FN:s arbete, men även
Världsbanken och flera av de regionala utvecklingsbankerna. Det
internationella samarbetet kan också uppvisa betydande framsteg, främst
tydliggjort genom den långa raden av FN-konferenser där avgörande
framtidsfrågor behandlats.

Samtidigt är FN och särskilt dess operativa system i behov av genom-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

28

gripande organisatoriska reformer. Samordningen mellan FN, Världs-
banken och de bilaterala givarna behöver förbättras radikalt. Systemet
måste bygga på u-ländemas ansvar för sin egen utveckling och en process
där både män och kvinnor deltar. Sammantaget kan sägas att gapet mellan
det multilaterala system vi har och det vi behöver växer. Om detta gap
fortsätter att öka kan efterkrigstidens multilaterala system hotas i grunden.

Varför multilateralt samarbete?

Behovet av internationellt samarbete ökar. De stora hoten mot människors
säkerhet är globala. Därtill kan globala lösningar och globalt samarbete
i frågor av gemensamt intresse, såsom handel, kommunikationer, ekonomi
och energi, i många fall öka möjligheterna för utveckling på nationell
basis. Samarbete genom multilaterala organisationer - regionala och
globala - fungerar således som komplement till bilateralt samarbete, för
att skapa fred och utveckling.

Fattigdomen är en av fredens största fiender. Fattigdom skapar
konflikter mellan etniska och sociala grupper, mellan länder och regioner.
Särskilt i de fattigaste länderna och i de länder som drabbats av svåra
katastrofer är behovet av multilaterala insatser stort, i syfte såväl att möta
de omedelbara behoven som att stärka ländernas kapacitet till långsiktig
och hållbar utveckling.

Globala miljöhot kräver multilateralt samarbete för att bemästras. Inget
land kan t.ex. på egen hand klara hoten mot ozonlagret, förhindra
klimatförändringar eller stoppa överutnyttjande av naturresurser. Ingen
nationell gränskontroll kan heller i praktiken helt förhindra flyktingström-
mar, stoppa narkotikahandel, motverka terrorism eller skydda mot nya,
smittsamma sjukdomar. För att motverka dessa gränslösa hot krävs ett
effektivt multilateralt samarbete.

De multilaterala organen ansvarar således för funktioner som inte alltid
kan tas över av andra aktörer. Samarbete i dessa organ främjar också
utbyte av idéer och erfarenheter som kan bidra till att effektivare lösningar
på gemensamma eller liknande problem kan utformas. De erbjuder en
arena där olika aktörer kan träffas och diskutera gemensamma problem.
Det universella medlemskapet ger FN legitimitet att uppfylla denna roll.
Sådant normskapande är FN:s främsta uppgift.

Men det räcker inte att skapa normer, FN måste också kunna stödja
länder och då särskilt de fattigaste länderna vid genomförandet av dessa
åtaganden. Detta sker genom den operationella biståndsverksamheten, som
därigenom dels är betydelsefull i sig, dels ger ytterligare legitimitet åt det
normativa arbetet. Därtill uppfattas FN av en del länder som en lämplig
och angelägen samarbetspartner på för mottagarländer känsliga områden,
t.ex. utvecklandet av demokratiska institutioner och genomförandet av fria
val. På såväl det humanitära som på det mer långsiktiga utvecklingsom-
rådet kan kopplingen mellan bistånd och FN:s bredare arbete för att
främja internationellt samarbete och säkerhet bli en viktig tillgång.

Samtidigt som FN:s universella medlemskap är organisationens
viktigaste tillgång kan det utgöra ett hinder genom att besluts-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

29

mekanismerna blir långsamma. Det är lätt för några länder att förhindra
nödvändiga förändringar. Detta har gjort reformtakten inom FN långsam
och bidragit till att FN bevarat en ineffektiv besluts- och orga-
nisationsstruktur.

FN:s problem, liksom FN:s styrka, är egentligen medlemsländernas. Det
är medlemsländerna som skapar förväntningar. Det är också medlems-
länderna som begränsar FN:s förmåga att leva upp till kraven som ställs,
genom att man bidrar med alltför begränsade resurser och inte förmår
enas kring nödvändiga reformer.

Detta kan beskrivas som FN-systemets onda cirkel. Minskande relevans
skapar minskande resurser som i sin tur ytterligare minskar relevansen och
förvärrar det som beskrivits som FN-systemets marginalisering. Bilden är
emellertid inte entydig. Särskilt de globala FN-konferensema har givit FN
en ny roll på det normativa området. Frågan är hur FN ska kunna leva
upp till de krav som ställs på uppföljning och genomförande.

De internationella utvecklingsbankerna, som genom sin finansiella
konstruktion kan låna upp stora resurser på kapitalmarknaderna, har vida
överlägsna möjligheter att finansiera utveckling. Genom FN-systemets
ökande problem har de kommit att spela en större normativ roll än vad
som ursprungligen var avsikten. Utvecklingsbankerna har haft en
utveckling från ren projektverksamhet till att bli partners i utvecklings-
samarbetet. Detta är välkommet. Samtidigt är det angeläget att denna
utveckling inte leder till oklara roller och mandat inom det multilaterala
systemet.

FN-konferenserna - Från Rio till Istanbul

De världskonferenser som hållits under nittiotalet har behandlat frågor om
miljö och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, befolkning och
utveckling, social utveckling, kvinnors situation samt boende- och
stadsplaneringsfrågor. Ett kommande toppmöte behandlar global
livsmedelssäkerhet. Konferenserna kan alla ses som uttryck för en
växande medvetenhet om de utmaningar av global karaktär som världen
står inför.

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, som hölls i Rio
de Janeiro 1992, enades världens stater att sträva efter hållbar utveckling.
Sociala toppmötet lyfte på samma sätt fram behovet av social utveckling.
Genom konferenserna har utvecklingsbegreppet vidgats från ett mer
renodlat ekonomiskt till ett flerdimensionellt, där social och ekologiskt
hållbar utveckling är viktiga element.

Fattigdomens utrotande med utgångspunkt från individens behov är ett
genomgående tema för samtliga konferenser. Den ekonomiska och sociala
politiken skall inriktas på att uppfylla grundläggande mänskliga behov
som tillgång till livsmedel, vatten och sanitet samt utbildning, primär-
hälsovård och annan social service. Dessa åtgärder är att betrakta som mål
i sig. Fattigdomsperspektivet är tillsammans med jämställdhet mellan
kvinnor och män viktiga aspekter av en hållbar utveckling. Balans måste
råda mellan befolkningsutveckling och resurstillväxt. Slutligen fastslår

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

30

samtliga konferenser behovet av gynnsamma makroekonomiska förutsätt-
ningar för utveckling. Målet är att genom en stabil makroekonomisk,
ekologiskt och socialt hållbar politik på nationell nivå skapa ramverk som
främjar utveckling.

Ansvaret för att genomföra konferensernas handlingsprogram och
resultat åvilar i första hand medlemsländerna, som genom åtaganden vid
konferenserna förbundit sig göra detta. Detta räcker emellertid inte. Alla
delar av det internationella samfundet har vid de stora FN-konferensema
åtagit sig att stödja nationella satsningar för att förverkliga intentionerna.
En effektiv och integrerad uppföljning av konferenserna inom ramen för
FN, en fungerande samordning inom systemet och ett ändamålsenligt stöd
till medlemsstaterna är några av ledorden för såväl FN:s som utvecklings-
bankernas arbete efter konferenserna. Även enskilda organisationer, såväl
internationella som nationella och lokala, ges ett betydande utrymme och
ansvar för uppföljningen.

Men när normerna skall omsättas i praktisk handling uppstår i många
fall problem. Hur förverkligas ambitiösa program med de bristande
resurser som står till förfogande på såväl internationell som nationell
basis?

Sverige medverkar aktivt i syfte att skapa bättre förutsättningar i detta
avseende. En strävan är att åstadkomma en effektiv arbetsfördelning och
en väl fungerande struktur, där olika multilaterala organisationers särskilda
fördelar kommer till sin rätt. Det är således särskilt angeläget att se till att
det multilaterala systemet har kapacitet att arbeta vidare och genomföra
de åtaganden som gjorts.

Sverige har traditionellt fast stort avseende vid de stora FN-konferenser-
na och deras resultat. Inför konferenserna har Sverige intagit en aktiv roll
både när det gällt att skapa en förankring i hemmaopinionen och att
företräda Sverige i förhandlingarna. Inte minst folkrörelserna har spelat
en mycket betydelsefull roll i det svenska förberedelsearbetet. Sverige har
därigenom, ofta i parlamentarisk enighet, kunnat lägga fast en långsiktig
policy på alla de områden som stått i fokus.

Förändringar i den finansiella basen för det multilaterala utveck-
lingssamarbetet

Ett starkt multilateralt system som lever upp till de förväntningar som
ställs förutsätter att länderna tar sitt ansvar och fullgör ingångna överens-
kommelser. Medlemskap innebär både rättigheter och skyldigheter men
medlemsmoralen är idag på väg att urholkas och biståndsviljan och
betalningsdisciplinen underminerad. Gjorda åtaganden som utgör grunden
för systemets stabilitet honoreras inte. Drastiska nedskärningar av bidrag
från framför allt USA har redan genomförts och nya har aviserats. För
1996 mer än halverades det amerikanska bidraget till UNDP. I september
1996 var USA:s skuld till IDA 935 miljoner USD. Detta agerande kan
undergräva hela det multilaterala systemet genom den risk som uppstår
för motsvarande neddragningar från andra länder.

FN-organisationema har drabbats hårt av nedskurna bidrag. För första

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

13 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3

gången sedan 1983 minskade den totala omfattningen på gåvobiståndet (ej
inräknat katastrofinsatser). Minskningen var 4,7 %, från 4,8 miljarder
USD 1994 till 4,6 miljarder USD 1995. Det nya är att även de multi-
laterala utvecklingsbankerna påverkas. Om bidragen till Världsbanksgrup-
pen (främst IDA) inräknas i FN-systemet blir nedgången 1995 än
tydligare, nämligen 8,7 %, från 6,4 miljarder USD 1994 till 5,8 miljarder
USD året därpå.

Finansieringsmodellen för bankernas fonder för förmånlig kreditgivning
bygger på regelbundna påfyllnader och att givarna delar på finansie-
ringsbördan på ett rimligt sätt. Detta system har länge setts som en garant
för stabilitet, men kan nu vändas till det motsatta, när USA och en del
andra givare minskar sina bidrag eller inte lever upp till ingångna avtal.
En annan viktig utveckling är den kraftiga nedgången av biståndsmedel
samtidigt som de privata kapitalflödena ökat snabbt. De privata strömmar-
na har koncentrerats till Latinamerika, Kina och Sydostasien medan de
fattiga länderna i Afrika inte kunnat dra till sig kapital av detta slag. Det
blir mot denna bakgrund än viktigare att gåvobistånd och mjuka lån i
högre utsträckning fördelas till de fattigaste länderna och till fattig-
domsbekämpande verksamheter.

De ökade privata kapitalflödena har gett Världsbanksgruppens privat-
sektordelar (IFC och MIGA) en allt större betydelse. Detta, tillsammans
med en strävan att hitta former för att utvidga verksamheten till att
omfatta allt fler fattiga länder, kommer att påskynda ställningstagandet
vad gäller Multilaterala investeringsgarantiorganets (MIGA) framtida
kapitalbehov.

Reformer av det multilaterala systemet

Det multilaterala systemet måste ha förmåga att anpassa sig till föränd-
ringar och nya utmaningar. Verkligheten ser idag annorlunda ut än när
FN-systemet skapades. FN:s alltmer tilltagande marginalisering har
nämnts. FN:s arbete är ofta byråkratiskt och ineffektivt. På landnivå är
systemet alltför splittrat. Styrningen av systemet främjar inte medlems-
staternas medansvar och deltagande. Förmågan att klargöra arbetsfördel-
ningen mellan de många olika FN-organen är begränsad. Kopplingen
mellan ansvar för att driva och att finansiera verksamheten är bristfällig.

För att det multilaterala systemet skall kunna leva upp till de krav som
ställs i en allt mer globaliserad värld krävs ett intensivare förändrings-
arbete. FN och dess ekonomiska och sociala verksamhet behöver
reformeras i syfte att stärka organisationen och tydliggöra dess effekt på
landnivå och dess roll som forum för att ta itu med globala förändringar.

I de multilaterala utvecklingsbankerna ställs inte minst genom de
osäkrare fmansieringsperspektiven för de särskilda fondema nya krav på
kvalitets- och effektivitetshöjande förändringar.

För att FN ska kunna agera måste det finnas en gemensam vilja att
använda FN, att samarbeta genom FN, och att rätta sig efter FN:s beslut.
En huvuduppgift i reformarbetet är att skapa medvetenhet om detta
gemensamma ansvar och om behovet av förändringar i syfta att stärka
FN. För att lyckas krävs därför att medlemsländerna gemensamt har en

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

32

övergripande vilja att förnya och förstärka multilateralismen. Regeringen
ser som en av sina främsta uppgifter att förstärka denna vilja. Därvid
ansluter sig regeringen till det synsätt som kommer till uttryck i rapporten
från kommissionen om globalt samarbete, "Vårt globala grannskap".

En betydande del av ansträngningarna riktar sig mot en dialog med
FN:s medlemsländer på hemmaplan. Utan aktivt stöd från regeringar och
opinion i länderna själva kommer reformarbetet inte att lyckas. I många
länder upplevs globaliseringen ha negativa konsekvenser. Regeringen har
därför för avsikt att intensifiera diskussionen om dess sociala konsekven-
ser.

Genom förhandlingar inom ramen för FN:s generalförsamling görs
stegvisa framsteg och förändringar av verksamheten. Det gäller frågor
som finansiering, styrformer och ECOSOC:s arbete. Detta arbete är av
grundläggande betydelse för att successivt höja effektiviteten och förbättra
det arbete som utförs. Sannolikt krävs dock betydligt mer genomgripande
reformer än de som idag förhandlas fram i Generalförsamlingen och dess
underkommittéer. Sverige avser att tillsammans med de nordiska länderna
och EU utarbeta förslag och driva kraven på nödvändiga reformer. Arbetet
måste bedrivas i flera steg.

Ett första steg är att medvetandet om reformbehovet måste öka i alla
regioner. Klyftan mellan nord och syd måste överbryggas. Det borde
finnas ett gemensamt intresse bland de större givarländema och de
fattigaste mottagarländerna på åtminstone två avgörande punkter: att de
begränsade resurserna används så effektivt som möjligt och att de olika
organen koncentrerar sina insatser till specifika och väl definierade
områden och inom dessa utvecklar expertis och kunnande.

Sverige har goda förutsättningar att kunna bidra till en samling kring de
uppställda målen. Vårt mångåriga multilaterala engagemang och vårt
kraftfulla stöd för utvecklingssamarbete innebär att vår trovärdighet vad
avser syftet med reformer - att stärka det multilaterala samarbetet till
fromma för utveckling i mottagarländerna - inte kan ifrågasättas.

Ett andra steg, parallellt med det första, är att utarbeta konkreta
reformförslag. Sverige har tillsammans med de andra nordiska länderna
varit pådrivande vad avser reformeringen av bl.a. UNICEF, WHO och
UNDP. Grunden för detta arbete lades i det första Nordiska FN-projektet
som föreslog avgörande förändringar vad avser styrformer och finansie-
ring av den ekonomiska och sociala verksamheten. I FN:s fonder och
program har förändrade styrelseformer möjliggjort en kontinuerlig
bevakning och påskyndande av reformarbetet. Sverige har också tagit
initiativ till en översyn av de olika organens arbete på det humanitära
området. Syftet har varit att tydliggöra arbetsfördelningen och se till att
s.k. hemlösa frågor, dvs. frågor för vilka det inte naturligen funnits ett
FN-organ med ansvar, som intemflyktingar, minröjning, m.fl. tas om
hand.

EU-samarbetet har visat sig givande och förbättrat Sveriges möjligheter
att få genomslag för sin syn. Sverige bör även fortsättningsvis arbeta för
att EU skall vara pådrivande och utarbeta reformförslag också på de mer
övergripande problemområdena.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Genom en fortsättning av det Nordiska FN-projektet intensifieras nu
arbetet på att ta fram konkreta reformförslag på bl.a. följande centrala
områden:

- FN-systemet ska på landnivå fungera som ett enhetligt system. De
ansträngningar som gjorts att förbättra koordineringen på landnivå har
varit otillräckliga. Det multilaterala systemets begränsade resurser används
inte på det mest effektiva sättet. Det fragmenterade systemet försvårar
mottagarlandets uppgift att koordinera olika givare. Även rollfördelningen
mellan FN och utvecklingsbankerna måste förtydligas.

-Medlemsstaternas styrning av verksamheten måste förbättras ytterligare.
Fortfarande finns allvarliga brister i styrelsernas förmåga att ge tydliga
riktlinjer för verksamheten.

- Administrativa regler och procedurer måste moderniseras. Särskilt inom
FN är interna regler för administrativa, finansiella och personalfrågor ofta
föråldrade och bidrar till att minska organisationens effektivitet. Chefer
på högsta nivå tillsätts utan önskvärd öppenhet.

- Det multilaterala systemets finansiering måste tryggas långsiktigt. FN:s
utvecklingsverksamhet bygger på frivillighet vilket skapat osäkerhet och
försvårat den långsiktiga planeringen av verksamheten.

Avsikten är att presentera gemensamma nordiska förslag under det
kommande året.

Nya finansieringsformer och svenska bidrag

Finansieringen av FN:s utvecklingssamarbete bygger i huvudsak på
frivilliga bidrag, antingen i form av basbudgetstöd eller öronmärkta
bidrag. Verksamhetens finansiella bas kan därmed variera från år till år,
vilket skapar osäkerhet och försvårar långsiktig planering. Därtill kommer
att medlemsstaternas styrning genom de multilaterala besluts-
mekanismerna försvåras när prioriteringar delvis bestäms av villkor
förknippade med öronmärkta bidrag. Behovet av nya finansieringsformer
har bl.a. av dessa skäl blivit allt mer uppenbart. Behovet understryks
ytterligare av de osäkrare finansieringsperspektiv som uppkommit för de
multilaterala utvecklingsbankerna.

Behovet av förändringar understryks också av att ett fatal länder,
inklusive Sverige, bär en allt för stor andel av den finansiella börden för
FN:s bistånd. Det minskande biståndet i världen har förvärrat situationen.

Framöver måste finansieringen av FN-organen baseras på ett system
som ger långsiktig stabilitet och förutsägbarhet genom såväl förhandlade
som uttaxerade bidrag i tillägg till de nuvarande frivilliga bidragen. Detta
är en av huvudpunkterna i den nordiska politiken.

Ett annat syfte med detta förslag är att bördefördelningen mellan
givarländer ska bli mer rättvis och att ansvar för beslut om verksamhetens
omfattning kopplas till bindande åtaganden om finansiering. Framöver bör
vidare kretsen av givare breddas genom att de nya industriländerna förmås
att bidra till det multilaterala utvecklingssamarbetet. Allt fler länder, t. ex.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

34

i Asien, når i-landsstatus och bör på sikt kunna ge betydande tillskott.

Det finns också anledning att följa och vara pådrivande i andra
förändringsprocesser. En sådan rör den ökade tillämpningen av mottagar-
finansiering. Den innebär att mottagarländer med högre BNP betalar en
del av kostnaden för framför allt det tekniska biståndet. En annan form
är självfinansiering, dvs. att organisationerna i ökande grad baserar sin
verksamhet på återbetalning av tidigare krediter. Detta är främst aktuellt
för utvecklingsbankerna, men även inom FN:s fackorgan finns viss
möjlighet till sådan genom avgiftsbeläggning av tjänster till t.ex.
nationella bolag. För vissa verksamheter finns också goda möjligheter att
få in betydande privata bidrag.

Frågan om nya finansieringskällor har diskuterats under ett antal år.
Diskussionen har intensifierats i ljuset av de senaste årens finansie-
ringskris. Ett syfte med flera av de förslag som presenterats har varit att
finna en källa som skall ge det multilaterala systemet ökat oberoende av
svängningarna i nationella beslut. Ett annat syfte har varit att skapa
ekonomiska styrmedel på global nivå, t.ex. avgifter kopplade till
användningen av den gemensamma miljön. Avgifter på internationella
valutatransaktioner har nämnts i detta sammanhang. De studier som gjorts
av detta alternativ har dock även visat på oönskade effekter på de
finansiella marknaderna och betydande svårigheter att få till stånd ett
samlat genomförande. Ytterligare forskning behövs för att precisera och
bedöma förslag till nya finansieringskällor. Sverige har gett stöd till
UNDP:s forskningsarbete på detta område och överväger hur frågan bäst
kan föras vidare.

Flera av de här diskuterade förändringarna och finansieringsformerna
aktualiserar nya frågeställningar. Hur skall man t.ex. tillförsäkra styrning
och insyn i organisationer som blir självfinansierade? Hur skall man
bibehålla långsiktighet och fattigdomsorientering? Hur ska man förhålla
sig till ökad andel icke-statlig finansiering?

Svaren på dessa frågor, liksom den fortsatta utvecklingen och reforme-
ringen av FN och dess finansieringssystem kan komma att få direkt effekt
på inriktning och storlek på de svenska bidragen till FN:s arbete på
utvecklingsområdet.

Sveriges bidrag till det multilaterala systemets olika organ bör fördelas
så att de organ som bedriver en politik som är effektiv och i linje med de
svenska strävandena får högre anslag än andra organ. Organisationer som
inte lever upp till de krav som ställs i form av reformer med synliga
framsteg, en fokuserad inriktning och ett tydligt och avgränsat mandat i
systemet bör förvänta sig sänkta anslag. Ett exempel på detta sätt att
arbeta är WHO som p.g.a. uteblivna reformer fick vidkännas en drastisk
minskning av svenska bidrag. Ett positivt exempel är FN:s kapitalutveck-
lingsfond UNCDF, som genomfört en grundläggande reformering och
därigenom lagt grunden för ett treårigt givaråtagande vad gäller finansie-
ring. UNCDF kommer därför att ges ökade anslag i 1997 års budget.

Det finns också anledning att fråga sig om dagens fördelning mellan
basbudgetstöd till organisationer och särskild ämnesinriktad bidragsgiv-
ning är den rätta. Många gånger kan anslag till ett särskilt angeläget
sakområde, kanaliserat genom därför lämpliga organisationer, vara att

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

föredra. Mot bakgrund av den allt tydligare ämnesfokuseringen i det
internationella samarbetet, manifesterat bl.a. i de globala FN-konferenser-
na, bör detta successivt bli ett viktigt komplement till de s.k. bas-
budgetstöd som utgör huvuddelen av de svenska multilaterala bidragen.

Utvecklingsbankernas roll i utvecklingsprocessen

Utvecklingsbankerna är de finansiellt viktigaste kanalerna for ett brett
samarbete med de fattigaste länderna. Deras omfattande rådgivnings-
verksamhet på främst det ekonomiska området, men också i t.ex. sociala
och miljöfrågor byggd på egen forskning, analys och erfarenheter från
många olika länder växer samtidigt i betydelse. Det gör även deras roll
som samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå bl.a.
inom ramen för s.k. konsultativa grupper. Härtill kommer den roll
Världsbanken spelar for ekonomisk omvandling i Central- och Östeuropa.

På senare år har bankerna även fatt en viktig roll som finansiärer av
politiskt komplicerade freds- och återuppbyggnadsprocesser. Det gäller
bl.a. Asiatiska utvecklingsbankens (AsDB) program i Kambodja,
Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) insatser i Centralamerika och
Världsbankens roll i f.d. Jugoslavien och i de palestinska områdena på
Västbanken och i Gaza.

Sammantaget innebär denna utveckling att främst Världsbanken tagit
över uppgifter särskilt på det normativa området från många FN-organisa-
tioner. Det är en utveckling som rymmer både problem och möjligheter.
Många FN-organs fmansieringssvårigheter gör att bankernas engagemang
på nya områden tillför resurser till prioriterade verksamheter. Å andra
sidan skapas ofta oklarheter om roller och mandat mellan FN-organ och
bankerna. Dessa frågor har bl.a. uppmärksammats inom Nordiska
FN-projektet. Den svenska linjen är att söka tydliggöra olika orga-
nisationers komparativa fördelar i förhållande till varandra i ett system-
perspektiv. Avsikten är att maximera utvecklingseffektema av hela det
multilaterala systemet.

På liknande sätt har Sverige och de nordiska länderna försökt att
närmare precisera roller, mandat och komparativa fördelar for Världs-
banken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och
Latinamerika. Det här är frågor som växer i betydelse genom att särskilt
Interamerikanska (IDB) och Asiatiska utvecklingsbankerna (AsDB) far en
allt viktigare roll i sina respektive regioner. IDB:s utlåning i Latinamerika
är t.ex. högre än Världsbankens. Ett annat exempel är AsDB:s policyrikt-
linjer for det nya området "gott styrelseskick", vilket har betydelse inte
bara i ett ekonomiskt utan även i ett bredare politiskt perspektiv.

Idag finns det en allt starkare uppslutning kring utvecklingsbankernas
roll i utvecklingsprocessen. Det gäller både bland givar- och mottagar-
länder. Bankernas breda medlemskap ger dem möjlighet att forma en
samsyn i många avgörande ekonomiska frågor. Genom sin finansiella
konstruktion kan de låna upp stora resurser på kapitalmarknaderna for
vidare utlåning på gynnsamma villkor. Glädjande nog växer såväl
samarbetsformema mellan som insikten om respektive parts komparativa

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

36

fördel hos både FN och utvecklingsbankerna. Bl.a. har utvecklingsbanker-
na gjort förberedelse- resp uppföljningsarbete inom ramen for FN:s
konferenser på ett konstruktivt sätt.

4.1.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
Övergripande mål

På det ekonomiska och sociala området bedriver FN utvecklingssamarbete
genom en rad olika organ. Utgångspunkten för Sveriges bedömning av
denna verksamhet är dess effekt på landnivå. En viktig åtgärd är att FN
därvidlag skall fungera som ett enhetligt system och kraftfullt kunna bistå
mottagarländerna. Riktlinjer for verksamheten läggs idealt fast i respektive
organs styrelse, inom de policyramar högre organ - generalförsamlingen
och ECOSOC - fastställt. Sverige verkar i de styrande organen for att
fastställa sådana riktlinjer.

Sverige har valt att ge omfattande basbudgetstöd till FN-operativa
verksamhet. Mot bakgrund av de brister som finns i dagens organisations-
och styrsystem, och de svårigheter som visat sig att få genomslag för
nödvändiga reformer, finns det anledning att fortsätta överväga vilka
former for bidragsgivning som bäst främjar målsättningarna for det
multilaterala arbetet. Det är ingen självklarhet att den nuvarande
fördelningen mellan t.ex. basbudgetstöd och sakinriktat stöd for särskilda
ämnen är den mest lämpade.

Sverige verkar även for svensk synlighet inom FN-organen, främst
genom ökad upphandling från svenska företag och ökad svensk rekryte-
ring. Självfallet måste denna policy drivas utifrån höga krav på upphand-
lingens och rekryteringens behov av kvalitet, relevans och kompetens.

Bedömning av verksamheten

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, spelar en central roll inom FN:s
biståndsverksamhet, som samordnande organ på land- och högkvarters-
nivå. Det är viktigt att förstärka denna funktion, som måste ses och
finansieras som en gemensam uppgift for hela FN-systemet. Samtidigt
måste UNDP:s verksamhet ges en tydligare inriktning och ytterligare
fokuseras på att bygga upp mottagarländernas institutionella kapacitet på
centrala områden. UNDP:s organisationsstruktur och administration måste
effektiviseras och arbetet ges en än tydligare inriktning mot landnivån.
Sverige ger särskilt stöd till den interna förändringsprocessen och for ökad
effektivisering av UNDP:s arbete.

FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF, som formellt verkar inom ramen
for UNDP, är det frivilligfinansierade FN-organ som kommit längst vad
avser en tryggad och förutsägbar finansiell bas. På svenskt initiativ har de
åtta givarländema uttryckt en ambition att säkerställa de finansiella
resurserna på nuvarande nivå under de kommande tre åren. Verksamheten
är innovativ och katalytisk. Den är fattigdomsinriktad. småskalig och

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

37

ansedd som effektiv.

FN:s barnfond, UNICEF, firar i år sitt 50-årsjubilem och har i sin
ändamålsförklaring deklarerat att man avser integrera barnets rättigheter
på ett mer konsekvent sätt i verksamheten. Detta innebär samtidigt att
organisationen i allt högre grad blir en rådgivare till regeringar snarare än
att den genomfor sina egna projekt. Sverige välkomnar denna utveckling.
Samtidigt har UNICEF en fortsatt viktig roll i falt, inte minst för att ge
skydd och stöd åt bam som drabbas eller riskerar drabbas av katastrofer
och konflikter. Sverige, som är den näst största givaren, fortsätter driva
reformarbetet i styrelsen.

FN:s befolkningsfond, UNFPA, har efter FN:s konferens om befolkning
och utveckling (ICPD) genomgått en omfattande förändringprocess i
vilken Sverige varit pådrivande. UNFPA är nu väl rustat och har
styrelsens förtroende att ta ett stort ansvar för uppföljningen av ICPD.

FN:s livsmedelsprogram, WFP, når de absolut fattigaste genom att säkra
deras livsmedelsförsörjning. Särskilt har ett jämställdhetsperspektiv fått
ökat genomslag inom organisationen och Sverige har en viktig roll i
reformarbetet och policyutveckling.

FAO:s världstoppmöte om livsmedelsbistånd i november 1996 innebär att
den viktiga frågan om livsmedelsbiståndets roll i utvecklingsarbetet bör
diskuteras i ljuset av bl.a. fattigdomsfrågan och redan gjorda åtaganden
i internationella handelsavtal. Det är angeläget att motverka snedvrid-
ningseffekter av livsmedelsbistånd på lokala marknader och verka för att
sådant bistånd fokuseras på särskilt utsatta grupper.

FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, har under senare år allt mer betonat
förebyggande insatser och vikten av att finna långsiktiga och varaktiga
lösningar på flyktingproblemen. En tyngdpunktsförskjutning har skett mot
insatser i ursprungsländer. UNHCR:s helhetssyn på flyktingfrågor
stämmer väl överens med de svenska prioriteringarna på detta område.
Organisationen utför väl de uppgifter den ålagts.

Mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar, UNRWA,
har förlängts av FN:s generalförsamling till den 30 juni 1999. Stödet till
UNRWA utgör även ett led i vårt stöd för fredsprocessen i Mellanöstern.
UNRWA:s verksamhet på Västbanken och i Gaza integreras nu allt mer
med administrationen i de palestinska självstyret och flyttningen av
organisationens högkvarter från Wien till Gaza och Amman är ett uttryck
för strävan efter större regional samordning. På sikt bör resultatet av
fredsprocessen i Mellanöstern kunna möjliggöra en avveckling av bidraget
till UNRWA.

Under budgetposten för narkotikainsatser genom FN-systemet
finansieras främst basbudgetstöd till FN:s narkotikaprogram, UNDCP.
Det starka svenska stödet till UNDCP motiveras bl.a. av att såväl

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

missbruk som odling av narkotika i de flesta u-länder är koncentrerad till
de fattigaste regionerna och grupperna. Förutom att bekämpningen av
narkotika är ett mål i sig finns därmed en klar koppling till de svenska
övergripande fattigdomsmålet. Under 1998 kommer sannolikt att hållas ett
särskilt generalförsamlingsmöte om narkotika. Regeringen avser under
denna budgetpost finansiera en del förberedande insatser för detta möte.

I januari 1996 upprättades FN:s samlade program för HIV/AIDS -
kallat UNAIDS. Denna organisation är uttryck för ett nytänkande inom
det multilaterala samarbetet, där olika berörda organ samarbetar inom ett
gemensamt program. Tidigare HIV/AIDS-relaterade aktiviteter inom
UNICEF, UNDP, UNFPA, UNESCO, WHO samt Världsbanken uppgår
nu i och samordnas av UNAIDS. Sverige, som varit aktivt i tillskapandet
av programmet, innehar en styrelseplats de första två åren. Sverige arbetar
för att styrelsen skall ha regelbundna möten och kunna ge klara riktlinjer
för organisationens verksamhet. En av de viktigaste frågorna den närmaste
tiden blir finansiering av programmet. Sverige eftersträvar att en bred
krets av givare skall komma överens om en rättvis bördefördelning och
att stöd skall utgå i form av bidrag till organisationens basbudget. Under
1996 utökas verksamheten successivt och en handlingsplan kommer att
läggas fast för de kommande fem åren.

4.1.3 Multilaterala utvecklingsbanker
Övergripande mål

Den brett upplagda utvärdering av utvecklingsbankernas verksamhet med
titeln "Serving a Changing World", som under våren 1996 presenterades
av en internationellt sammansatt arbetsgrupp (den s.k. "MDB Task
Force"), bekräftar den förändring av bankernas verksamhet som skett
under senare år. Rapporten slår bl.a. fast att fattigdomsbekämpning skall
vara det övergripande målet för utvecklingsbankernas verksamhet. Insikten
har förstärkts om att ekonomisk tillväxt är en nödvändig men inte
tillräcklig förutsättning för minskad fattigdom. Kompletterande och
ökande åtgärder avseende bl.a. social utveckling och välfärdjämställdhet
och inkomstutveckling ger fattiga grundläggande förutsättningar att delta
i de ekonomiska möjligheter som skapas av tillväxt. Det här är en
inriktning som Sverige, Norden och andra "likasinnade länder" länge
drivit i bankerna. Världsbankens nye president James Wolfensohn
förefaller fast besluten att förstärka denna linje. För att detta skall lyckas
krävs bl.a. att regeringarna i låntagarländema är inriktade på att minska
fattigdomen genom en sund ekonomisk och social reformpolitik. En ökad
koncentration av låneresursema kommer att ske till sådana länder.

I arbetsgruppens utvärdering konstateras också att utvecklingsbankerna
varit alltför inriktade på volymmål. Högre kvalitetskrav måste ställas, inte
minst mot bakgrund av minskade biståndsresurser. Det skall ske genom
bättre och mer realistiskt formulerade mål, bättre resultatanalys och
tydligare och mer effektiv samordning med andra givare. Bankerna
genomgår även en decentralisering. Kontakterna med lokala grupper och

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

enskilda organisationer intensifieras. Sverige har här bidragit med egna
erfarenheter. Under de senaste åren har vi från svensk sida medverkat till
att Sidas lärdomar främst från huvudmottagarländema mer systematiskt
förts in i arbetet med bankernas landstrategier. Erfarenheterna av denna
närmare koppling mellan bilateral och multilateral verksamhet är goda och
kommer att utvecklas ytterligare.

Vidare utvecklar regeringen samarbetsformer med enskilda orga-
nisationer kring världsbanksfrågor, bl.a. i syfte att tillvarata många
enskilda organisationers stora fälterfarenhet liksom kunskaper på bl.a.
miljöområdet.

Utvecklingsbankernas starkare inriktning på fattigdomsbekämpning
avspeglas bl.a. i en tydligare betoning av miljöfrågorna och deras
koppling till det övergripande målet om att nå utsatta grupper. Om
utveckling inte är hållbar drabbar de negativa effekterna främst de fattiga.
Mycket återstår att göra i dessa avseenden t.ex. vad gäller förebyggande
åtgärder i projekt och program i stället för reparation av skador i
efterhand. Sverige har sedan många år bilaterala fonder i flera banker som
kan utnyttjas för olika insatser på bl.a. miljöområdet. Särskilt i uppbygg-
nadsskedet av nya verksamheter i bankerna har svenska bilaterala resurser
kunnat spela en viktig katalytisk roll. Detta gäller i hög grad även på
j ämställdhetsområdet.

Samspelet mellan stat och marknad har under 90-talet utvecklats till en
viktig fråga för utvecklingsbankerna. Verksamheten på privatsektorom-
rådet inriktas dels på stöd till skattereformer, utveckling av kapital-
marknader och finansiellt stöd till nationella utvecklingbanker för vidare
utlåning till små och medelstora företag, dels till upprättande av privata
företag och främjande av privata investeringar. Verksamhet pågår också
avseende en förändrad roll för staten, ett känsligt område i gränslandet till
politisk inblandning, som ryms inom begreppet det "goda styrelseskicket".
Dit hör fungerande lagar och rättssystem som skyddar individens
ekonomiska och politiska rättigheter. Dit hör också minskade militärut-
gifter till förmån för utvecklingsändamål t.ex. de sociala sektorerna och
kamp mot korruption.

På en rad viktiga områden har således bankernas policy och verksamhet
förändrats i riktning mot svenska utvecklingspolitiska riktlinjer. Den stora
utmaningen de närmaste åren ligger framförallt i att fa denna nya
inriktning omsatt i bankernas konkreta arbete på fältet, där mycket återstår
att göra. Detta kommer att kräva ytterligare förändringar av bankerna inkl,
delegering av beslutsfattandet till fältnivån och att delvis ny kompetens
knyts till dessa institutioner.

Sveriges formella inflytande i utvecklingsbankerna, sett som våra
kapital- och bidragsandelar, är begränsat. Genomgående är Sveriges
påfyllnadsandelar till de mjuka lånefacilitetema högre än våra kapitalan-
delar, vilket speglar vårt starka biståndsengagemang. Detta gäller i
synnerhet vår stora påfyllnadsandel i Afrikanska utvecklingsfonden.

Sveriges policyarbete i samtliga utvecklingsbanker utformas liksom i
FN-sammanhang inom ett nära och konstruktivt nordiskt samarbete.
Många exempel från senare år finns på att den nordiska samsynen i
utvecklingsfrågor genom att ett målmedvetet agerande har fått genomslag

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

både i bankernas policy och institutionella struktur. Det gäller bl.a.
Världsbankens tydligare fattigdomsinrikting, IDB:s policy på området
kvinnor och utveckling och institutionella reformfrågor i Afrikanska
utvecklingsbanken. De nordiska länderna har visat att ett gott förbere-
delsearbete inför styrelsemöten och förhandlingar om påfyilnad av
bankernas "mjuka fonder" ger ett inflytande i bankerna som ofta går
utöver våra formella andelar.

Bedömning av verksamheten

Världsbanksgruppen

Bristande bidragsvilja och oförmåga att följa ingångna avtal har blivit ett
växande hot mot utvecklingsbankernas möjligheter att bedriva ett effektivt
utvecklingsarbete i de fattigaste länderna. Det kan därför med tillfreds-
ställelse konstateras att en uppgörelse uppnåtts vad gäller ett treårigt
utlåningsprogram om ca 150 miljarder kronor till de fattigaste länderna
från Världsbankens mjuka lånefaciliteter, IDA. Avtalet innebär att IDA
förstärker sin övergripande målsättning att minska fattigdomen i världens
minst utvecklade länder. I kommande låneprogram skall tydligare betonas
hållbar utveckling, fokus på Afrika och utlåning baserad på tidigare
resultat. Vidare ges, bl.a. efter svenskt agerande, en starkt ökad vikt åt
samråd och dialog med mottagarländernas regeringar, myndigheter och
enskilda organisationer liksom med övriga bilaterala och multilaterala
givare.

Av stor betydelse är att ett helt nytt synsätt på deltagardisciplin och
krav på rimligt finansieringsdeltagande vuxit fram under dessa förhand-
lingar. De nya reglerna innebär bl.a. att amerikanska företag, på grund av
uteblivna amerikanska bidrag till IDA, utestängs under ett år från en stor
del av upphandlingen i anslutning till ID A-finansierade projekt. USA
utestängs också från beslutsfattandet om en stor del av utlåningen under
samma period. Även länder som Singapore, Israel och Förenade
Arabemiraten utestängs av liknande skäl. De nya reglerna avspeglar
Sveriges strävanden att fa till stånd ökad bidragsdisciplin och respekt för
ingångna avtal inom de multilaterala biståndet.

Världsbanken har tillsammans med Internationella valutafonden (IMF)
tagit ett initiativ för att lätta de fattigaste och mest skuldsatta ländernas
skuldbörda. Initiativet utgör ett nytt angreppssätt som Sverige välkomnar.
Förslaget omfattar för första gången den totala skulden för ett land och
syftar till att ge en skuldlättnad som återställer en hållbar skuldsituation
genom bidrag från bilaterala, kommersiella och multilaterala långivare. En
mer detaljerad utformning av förslaget kommer att redovisas i samband
med Världsbankens och IMF:s årsmöten.

Världsbanken och IMF har en central roll när det gäller att stödja
fattiga, ofta skuldtyngda länder som genomför strukturan-
passningsprogram, för IMF:s del genom ESAF (Enhanced Structural
Adjustment Facility).

1987 inrättades Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA),
inom vilket givarstöd samordnas och mobiliseras till de strukturan-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

passningsprogram som pågår i ett tjugotal skuldtyngda länder i Afrika
söder om Sahara. Programmet kommer i höst att genomgå en större
utvärdering. Sverige har en framträdande roll i förberedelsearbetet.

Regionala utvecklingsbanker

Efter avtalet 1994 om den åttonde påfyllnaden av den Interamerikanska
utvecklingsbankenbankens (IDB) resurser (IDB-8) har banken nu gått
in i ett skede av konsolidering och genomförande av avtalets innehåll.
Banken är nu den utan jämförelse största regionala utvecklingsbanken
med långt större verksamhet i regionen än Världsbanken. Ur svensk
synvinkel har banken lyckats väl i sin uppföljning av IDB-8. Viktiga steg
har t.ex. tagits för att åstadkomma en ökad fattigdomsinriktning.
Miljöanalyser har blivit en integrerad del av landprogrammeringen.
Sverige välkomnar också bankens vidgade roll som samarbetspartner i
regionens utvecklingsprocess bl.a. vad gäller konstruktiva insatser i
samband med freds- och återuppbyggnadsprocessen i Centralamerika.

Den Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under de senaste åren
genomgått en genomgripande förändring av sin utlåningspolitik och ett
intensivt policyutvecklingsarbete har ägt rum i linje med avtalet 1994 om
bankens fjärde kapitalökning (GCI-IV). Styrelsen har fattat beslut om flera
stora policyområden, bl.a. angående "gott styrelseskick", energi, skog samt
folkomflyttningar som resultat av bankprojekt. Sverige har aktivt deltagit
i detta arbete, vars resultat ligger i linje med svenska biståndspolitiska
ambitioner. Mer tonvikt måste nu läggas på tillämpningen av de fattade
policybesluten. Den snabba ekonomiska utvecklingen i stora delar av
regionen leder till en delvis förändrad roll för banken. Därtill kommer att
det finns nya bidragsgivare i regionen. Dessa faktorer bör tas i beaktande
vid fastställande av det svenska bidraget i den nu pågående förhandlingen
om påfyllnaden av asiatiska utvecklingsfonden (AsDF 7).

Under ett antal år har Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) brottats
med grava problem av administrativ, finansiell och operativ karaktär.
Sverige och övriga nordiska länder spelar en aktiv och konstruktiv roll i
arbetet med att vända denna utveckling. I ett förtroendefullt samarbete
med bankens nya president, Omar Kabbaj, har ansträngningarna att
åstadkomma bl.a. bättre styrning av banken och en höjning av verksamhe-
tens kvalitet och effektivitet börjat ge resultat. Den överenskommelse som
under första halvåret 1996 nåddes om en resurspåfyllnad av den
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) med sammanlagt drygt 3 miljarder
dollar utgör ett viktigt steg på vägen mot att återupprätta förtroendet för
bankgruppen. Under senhösten 1996 fortsätter förhandlingar om reform-
frågor och en ny påfyllnad av bankens kapital (GCI-5). Utfallet av
reformdiskussionema far avgöra om den svenska andelen skall ligga fast.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är inriktad på
projekt för att förbättra levnadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

i de fattigaste utvecklingsländerna. Verksamheten ligger därmed väl i linje
med svenska biståndspolitiska mål. På uppdrag av medlemsländerna
gjorde en konsultgrupp under 1994 en utvärdering av IFAD, vilken
bekräftade bilden av en liten, effektiv organisation med ett viktigt mandat
som utförs med genomslagskraft. På senare år har oklarhet rått om
IFAD:s finansieringsmodell, som baseras på delat ansvar mellan OECD
och oljeproducerande u-länder. 1995 fattades ett principbeslut som innebär
grundläggande forändringar av fondens stadgar och finansiering. Sverige
har haft en framträdande roll i detta forändringsarbete, som ger fonden en
starkare förankring i såväl i- som u-länder. Till följd av oklarhet och det
amerikanska bidraget till IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad (1996-98) har
uppgörelsen ännu inte kunnat träda i kraft.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk biståndsinstitution
för finansiering av utvecklingsprojekt som främjar ekonomisk och social
utveckling i u-länder. Utlåningen sker på villkor som motsvarar dem som
erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra
finansiärer, främst andra multilaterala finansieringsinstitutioner. Nordiska
Ministerrådet har under hösten 1995 låtit utvärdera NDF:s verksamhet.
Utvärderingen konstaterar att NDF är en kostnadseffektiv institution med
en projektportfölj av hög kvalitet. På basis av utvärderingens slutsatser har
Nordiska Ministerrådet beslutat om en höjning av fondens grundkapital
från 265 miljoner SDR till 515 miljoner SDR. I enlighet med den
nordiska fördelningsnyckeln svarar Sverige för 38,8 % av kapitalök-
ningen.

Karibiska utvecklingsbanken (CDB) upprättades 1970 och har sitt
huvudkontor med 200 anställda på Barbados. Dess långivning är inriktad
på de små karibiska ö-ländema. Karibiska banken är en operativt och
administrativt effektiv organisation med en stabil finansiell ställning.
Sverige förhandlar f.n. om medlemskap i CDB. Sveriges förbindelser med
regionen är outvecklade. Medlemsskap i CDB bedöms därför kunna stärka
vår närvaro i regionen såväl i utrikes-, bistånds- som handelspolitiskt
hänseende. En särskild proposition om svenskt medlemskap avses läggas
fram för riksdagen för beslut under våren 1997.

I november 1994 framfördes förslag om att skapa en regional utveck-
lingsbank för Mellanöstern och Nordafrika. En arbetsgrupp med brett
deltagande från bl.a. regionen, europeiska länder och USA har därefter
analyserat förutsättningarna för nya finansiella strukturer för regionen.
Argument både för och emot en regional bank har anförts under den
utdragna och besvärliga förhandlingsprocessen. Sverige har deltagit aktivt
i dessa förhandlingar och framlagt förslag med avsikt att samla deltagar-
länderna kring ett sammanhållet finansiellt arrangemang för regionen.
Sverige har även verkat för att finansiella resurser avsätts för utlåning på
fördelaktiga villkor till de palestinska områdena på Västbanken och i
Gaza.

4.1.4 Övrigt multilateralt samarbete

Multilaterala miljöinsatser

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Inriktningen på uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling
(UNCED) har redovisats under mål och prioriteringar ovan. I samband
med det extra möte i FN:s generalförsamling (UNGA-SS 19) som äger
rum om uppföljning av UNCED nästa år är det angeläget att Sverige
deltar aktivt i förberedelserna och uppföljningen av mötet. Regeringen
avser därför att hålla seminarier och ta initiativ till andra förberedande och
uppföljande aktiviteter.

Förutom integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i all reguljär
verksamhet fordras även vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och
program samt till angelägen analys och internationell seminarie-
verksamhet, vilka finansieras under denna budgetpost.

Den globala miljöfonden (GEF) finansierar insatser inom områdena
globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt
vatten och uttunning av ozonskiktet. GEF är utsedd till interimistisk
finansiell mekanism för konventionerna om klimatförändringar och
biologisk mångfald.

GEF:s verksamhet som permanentades 1994 har ett ambitiöst och med
svenska värderingar överensstämmande arbetsprogram. Det är angeläget
att det operativa arbetet kommer igång i föll skala.

Sverige verkar aktivt inom styrelsen för att GEF skall etablera sig som
en viktig aktör inom det multilaterala arbetet med att främja målsätt-
ningarna från UNCED inom ramen för dess särskilda mandat. En
fortlöpande granskning av verksamheten är angelägen, inte minst inför de
förhandlingar om påfyllnad av GEF:s finansiella resurser som kommer att
inledas i början av nästa år.

GEF utgör enligt regeringen ett ändamålsenligt instrument för det
internationella samfundet för att finansiera åtgärder med syfte att minska
de globala miljöproblemen. Den har dessutom potential att finansiera och
åtgärda vissa oförutsedda miljöproblem. Den svenska andelen av fonden
bör därför ligga kvar på samma nivå vid påfyllnaden.

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra
en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Till protokollet finns knutet en
multilateral fond som syftar till att bistå u-ländema att fasa ut an-
vändningen av ozonnedbrytande ämnen. En utvärdering 1995 utgjorde
grundval för gemensamma rekommendationer om effektivisering. Vissa
resultat kan därvid skönjas, även om genomförandetakten av projekt
endast långsamt förbättras. Sverige framförde vid parternas möte förra året
sitt stöd för fondens arbete, bl.a. inför de påfyllnadsförhandlingar av
fondens resurser som inleds under hösten. Den svenska andelen av fonden
bör ligga kvar på ungefär samma nivå.

Sida har under flera år haft i uppdrag att genomföra vissa multilaterala
miljöinsatser under denna delpost. Ett visst bidrag är fortsatt motiverat
med hänsyn till den långsiktiga verksamhet som inletts.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Det multilaterala systemet har en huvudroll i det internationella sam-
fundets ansträngningar att förebygga uppkomsten av konflikter, bidra till

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

lösningar och främja varaktig fred. FN:s svårigheter i bl.a. Somalia och
Jugoslavien har blottat allvarliga brister i det nuvarande systemet, vilka
i vissa avseenden undergrävt förtroendet för organisationen och därmed
dess framtida möjligheter att verka. Erfarenheterna från Centralamerika
och Kambodja har emellertid visat att det är möjligt att inom FN:s ram
utveckla en framgångsrik verksamhet för att förebygga konflikter och
främja försoningsprocesser. En av de viktigaste lärdomarna är att insatser
för att förebygga och lösa konflikter samt främja långsiktig utveckling
kräver en helhetssyn som omfattar såväl politiska och militära som civila
och humanitära insatser. Det är angeläget att stärka och förbättra
strukturerna och samarbetsformema mellan FN-systemet och utvecklings-
bankerna liksom med övriga aktörer.

Det svenska stödet till multilaterala konfliktförebyggande insatser
skall även fortsättningsvis syfta till att stärka de civila och humanitära
aspekterna i fredsbevarande operationer i utvecklingsländer. För att
åstadkomma detta avser regeringen bl.a. stödja svenskt deltagande med
civil personal i olika funktioner i FN:s fredsbevarande operationer.

Det är viktigt att verka för att erfarenheter och lärdomar från FN:s och
utvecklingsbankernas agerande, i synnerhet i s.k. komplexa katastrofer,
systematiskt återförs i organisationernas verksamhet. Vidare bör de
multilaterala organisationernas förmåga att motverka uppkomsten av
väpnade konflikter och säkra en övergång från konflikt till fred. Därvid
bör betydelsen av tydlig roll- och mandatfördelning särskilt beaktas. Bland
frågor som kräver större uppmärksamhet kan nämnas möjligheter att
genomföra insatser i ett tidigt återuppbyggnadsskede och frågor om
konditionalitet i biståndet. De institutionella möjligheterna att på ett
systematiskt sätt verka för respekt för mänskliga rättigheter och utveckling
mot demokrati bör stärkas. Åtgärder av betydelse för försoning, inklusive
utredande av krigsbrott, äganderättsförhållanden etc., bör främjas i den
mån insatsen bedöms strategiskt kunna bidra till att utveckla kapaciteten
och kompetensen inom systemet att hantera konflikter.

Slutsatser från större utvärderingar och utredningar, bl.a. Utrikesdeparte-
mentets Afrika-utredning och departementets utredning om konfliktföre-
byggande arbete som redovisas hösten 1996, kommer att påverka
inriktningen av Sveriges insatser på detta område.

Övriga insatser

Under övriga insatser finansieras bidrag till en rad olika organisationer,
såväl inom som utanför FN-systemet, samt analyser, seminarier och andra
internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och
utveckling. Även om insatserna ofta kan förutses kan deras karaktär göra
att de inte alltid kan eller bör beloppsbestämmas i förväg. En viss mindre
reserv är därutöver påkallad. Över åren har denna budgetpost minskats
väsentligt.

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) får något
minskade anslag. Detta motiveras av att organisationen idag inte längre
har samma framskjutande roll på befolkningsområdet som tidigare. Efter

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

45

FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 har såväl FN-systemet
som ett stort antal frivilliga organisationer anammat det bredare synsätt
som IPPF tidigare var ensamma om. Sverige har varit tillskyndare till
denna utveckling.

International IDEA (Internationella Institutet for demokrati och
fria val) bildades på svenskt initiativ i Stockholm 1995 av 14 länder från
hela världen. Idén bakom IDEA var att skapa en internationell mötesplats
för att stödja demokratisk utveckling och fria val runt om i världen.
Institutet är globalt till sin natur och skall vara ett forum för alla olika
typer av aktörer som deltar i de demokratiska processerna. Denna
utgångspunkt präglar allt från struktur, ägandeskap, anställningspolicy till
verksamhetsinriktning. Även om IDEA till formen är en mellanstatlig
organisation är den också öppen för medlemskap för internationella
frivilligorganisationer på i princip samma villkor som för regeringar.
Inledningsvis kommer institutet att koncentrera sig på fyra verksamhets-
områden; uppbyggnad av en databank och informationsservice, forskning,
utarbetande och spridning av riktlinjer samt rådgivning och kapacitets-
uppbyggnad. Sverige har som initiativtagare till och värdland för institutet
ett speciellt ansvar för IDEA.

Det svenska bidraget till Internationella sjöfartsuniversitetet, WMU,
uppgår enligt avtal till en tredjedel av den budget som fastställs.
Universitetet, som drivs i den internationella sjöfartsorganisationens
(IMO) regi, ger utbildning till ca 100 personer per år, varav nästan alla
kommer från utvecklingsländer.

Mindre bidrag utbetalas även till

- FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT),

- FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM),

- Internationella rödakorskommittén (ICRC),

- Internationella tropiska timmerorganisationen (ITTO),

- Internationella juteorganisationen (IJO) och

- UNESCO:s internationella program för kommunikationsutveckling
(IPDC).

Frågan om att inrätta en internationell skola för administration av
medicinsk teknik (IMSME) har diskuterats under flera år. Utrikesdeparte-
mentet uppdrog åt en särskild utredare att undersöka förutsättningarna för
ett genomförande av förslaget. Ett förslag om att på försöksbasis inrätta
institutet presenterades men samtidigt underströks de osäkra utsikterna till
finansiellt stöd utöver de statsmedel som skulle komma att krävas från det
svenska biståndsanslaget. Den föreslagna försöksverksamheten skulle bli
kostsam och det fanns tveksamhet huruvida utbildningen ligger inom
ramen för angivna biståndspolitiska mål. Detta tillsammans med
svårigheten att finna medel för finansiering inom angiven budget gör att
förslaget inte föranleder någon vidare åtgärd.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

46

4.2 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

EU:s medlemsländer svarar tillsammans för ca 60 % av västvärldens
utvecklingssamarbete. Under de senaste decennierna har medlemmarna
kanaliserat en allt större andel av sitt bistånd genom EG:s gemensamma
biståndsprogram. År 1994 uppgick det gemensamma biståndet till 17 %
av EU-ländemas samlade biståndsbudgetar. Sannolikt kommer denna
andel att öka ytterligare under den kommande femårsperioden.

År 1994 uppgick utbetalningarna till ca 4,7 miljarder dollar vilket
gjorde EG-kommissionen till världens, efter IDA, näst största multilaterala
biståndsorganisation och den femte största givaren inom OECD:s
biståndskommitté (DAC). Förutom att svara för genomförandet av det
gemensamma biståndet har kommissionen också i uppdrag att verka för
en bättre koordinering mellan detta bistånd och medlemsländernas
nationella biståndsprogram. Kommissionens betydelse inom det inter-
nationella utvecklingssamarbetet betonas därmed ytterligare.

Samarbetet med utvecklingsländer finansieras dels från den reguljära
budgeten, dels genom särskilda bidrag till den europeiska utvecklings-
fonden (EDF).

Biståndet över den reguljära budgeten

Från den reguljära budgeten finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp,
stöd genom enskilda organisationer, samarbetet med Asien och
Latinamerika (ALA-ländema), Sydafrika, f.d. Jugoslavien samt
icke-medlemsländer i medelhavsområdet. Utbetalningarna år 1994 uppgick
till sammanlagt 2,6 miljarder dollar.

Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika omfattar program-
och projektbistånd, livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda
organisationer samt stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster
främst inom jordbruksområdet. I princip kan samtliga länder som ej gör
sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter och grundläggande
demokratiska principer komma ifråga för utvecklingssamarbete. Tyngd-
punkten ligger dock på stöd till de fattigaste länderna och de fattigaste
delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med betydande
kommersiell potential. För perioden 1996-2000 beräknas biståndet till
ALA-ländema uppgå till ca 6 miljarder dollar. Av detta avses 65 % gå till
Asien och 35 % till Latinamerika.

Samarbetet med medelhavsländerna har, från att ursprungligen ha
omfattat huvudsakligen frihandelsavtal för industriprodukter, utvecklats till
att omfatta också finansiellt bistånd. Omfattningen på samarbetet har ökat
kraftigt under nittiotalet. För perioden 1995-1999 har ca 6 miljarder dollar
avsatts för det finansiella samarbetet med Marocko, Tunisien, Algeriet,
Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Israel samt Västbanken/Gaza.

Det svenska bidraget till EG:s utvecklingssamarbete över den reguljära
budgeten finansieras genom en avräkning från biståndsramen. För 1997
uppgår avräkningen till 707 miljoner kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

Bidrag till Europeiska utvecklingsfonden (EUF)

Inom ramen för den s k Lomékonventionen samarbetar EG med de sjuttio
s.k. AVS-statema i Afrika, Västindien och Stilla Havsområdet. Samarbetet
finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till
EUF.

Ungefär hälften av biståndet inom Lomésamarbetet landprogrammeras
genom femåriga landramar. Utöver detta utgår strukturanpassnings- och
importstöd, bistånd genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd.
Finansiellt stöd utgår också inom de s.k. STABEX- och Sysmin-
facilitetema för att utjämna fluktuationer i exportintäkter från jordbruket
respektive gruvindustrin.

Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden
1990-1999. I november 1995 undertecknades ett avtal om vissa föränd-
ringar i konventionens innehåll för den andra femårsperioden av Lomé IV.
Riksdagen har den 23 maj 1996 (Prop 1995/96:36 bet.UU 24, Rskr 257)
godkänt ändringarna i överenskommelsen och den föreslagna finansie-
ringen av samarbetet.

Överenskommelsen innebar att gemenskapens medlemsstater inrättade
en åttonde utvecklingsfond (EUF VIII) om totalt 13 132 miljoner ecu.
Medlemsstaterna skall bidra med 12 840 miljoner ecu samtidigt som 292
miljoner ecu i outnyttjade medel överförs från tidigare utvecklingsfonder
till EUF VIII. Sverige skall enligt överenskommelsen bidra med 350
miljoner ecu.

På grund av fördröjningar i utbetalningstakten under tidigare utveck-
lingsfonder krävs inga inbetalningar till EUF VIII under budgetåret 1997.

För budgetåret 1995/96 avsattes 90 miljoner kronor för det svenska
bidraget till EUF VIII. Mot bakgrund av de ovan redovisade fördröj-
ningarna av utbetalningarna föreslår regeringen att de medel som för
budgetåret 1995/96 avsatts under anslaget C 4. Bidrag till EG:s gemen-
samma bistånd omfördelas till andra ändamål under anslaget A.l
Internationellt utvecklingssamarbete.

Svenska prioriteringar i EU-samarbetet

Medlemskapet i EU har inneburit att Sverige har fått tillgång till en ny
och mycket viktig samarbetsform i biståndet. EU:s främsta komparativa
fördel jämfört med andra multilaterala organisationer är att unionen i ett
sammanhang kan hantera frågor som rör bistånd, handel, utrikes- och
säkerhetspolitik, migration m.m. Det finns därmed förutsättningar för
unionen att gentemot ett enskilt land eller region föra en politik som är
konsistent, dvs. vars olika delar samverkar på ett för landet eller regionen
gynnsamt sätt. Denna komparativa fördel utnyttjas idag dåligt. Regeringen
ger hög prioritet åt det arbete som pågår inom EU för att förbättra
konsistensen i EU:s relationer till utvecklingsländerna.

Sverige kommer att vara aktivt i såväl policydialogen som i inriktningen
och utformningen av det gemensamma biståndet. Genom att delta i den
pågående policydialogen och framtagandet av beslut och riktlinjer, som
gäller både för det gemensamma biståndet och för medlemstatemas

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

nationella bistånd, kan Sverige bidra till en ökad samsyn. Ett bra
exempel på detta är arbetet med den resolution om integerering av
jämställdhetsaspekter i biståndet som antogs i december 1995 och som
bl.a. genom svenskt agerande till sitt innehåll helt överensstämmer med
svenska prioriteringar.

De övergripande målen för EU-biståndet överenstämmer väl med
svenska målsättningar. Bristande effektivitet i genomförandet gör dock att
målen inte alltid nås på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen prioriterar
det arbete som pågår inom EU för att höja kvaliteten och effektiviteten i
det gemensamma biståndet. I detta ingår ökad insyn och öppenhet, bättre
procedurer för planering, genomförande och utvärdering, utveckling av
landstrategier, bättre samordning samt effektivare organisation i Bryssel
och i fålt. Sveriges långa erfarenhet av utvecklingssamarbete och goda
renommé inom området gör att vi har stora möjligheter att påverka de
pågående förändringarna. De kvalificerade utvärderingar och den
metodutveckling som genomförts inom det svenska biståndet utgör en god
bas för vårt deltagande i effektiviseringsarbetet. Den nyligen genomförda
omorganisationen av den svenska biståndsförvaltningen är ytterligare en
erfarenhet som är värdefull för arbetet med en effektivare biståndsorga-
nisation i EU.

Den framtida inriktningen på EU:s bistånd är en fråga av hög prioritet.
Regeringen fäster stor vikt vid att fattigdomsinriktningen i biståndet
bibehålls. I det sammanhanget blir formerna för och omfattningen av
samarbetet med AVS-ländema efter år 2000, då Lomé IV-konventionen
löper ut, en mycket avgörande fråga. I de diskussioner om Lomésamarbe-
tets framtid som inleds under 1997 kommer regeringen att betona vikten
av att AVS-ländema också i framtiden far en framskjuten plats i EU:s
externa relationer.

Det svenska agerandet i EU skall vägledas av prioritering av fattig-
domsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga
rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild vikt vid frågor som rör
humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom enskilda
organisationer. Också inom dessa områden blir kvalitets- och effektivitets-
aspekter i planering, genomförande och utvärdering dominerande. EU
utgör också en viktig plattform för att stärka det multilaterala utvecklings-
samarbetet genom FN.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

49

4.3 A 1.2. Bilateralt utvecklingssamarbete

Det bilaterala biståndets inriktning på fattigdomsbekämpning och
långsiktighet skall stärkas. För att med större effektivitet bidra till uthållig
resurstillväxt och minskad fattigdom måste biståndet bygga på en
helhetssyn, där samtliga sex biståndspolitiska mål samverkar. Det nya
jämställdhetsmålet skall operationaliseras i form av riktlinjer och
handlingsprogram och regeringen kommer i dialogen med samarbets-
ländema lyfta fram jämställdhet som en viktig samhällsfråga. Det
bilaterala biståndet skall vidare i ökad utsträckning fokuseras på stöd till
processer som bidrar till övergång från krig till fred och från diktatur till
demokrati.

Ett effektivt programlandsbistånd kräver fortsatt koncentration till ett
begränsat antal länder, färre sektorer och insatser och ökad samordning
med andra givare. Ett fattigdomsperspektiv måste också genomsyra
verksamheter i länder utanför programlandskretsen. I beredningen av alla
insatser bör målgrupp och direkta eller indirekta effekter för de fattiga
beaktas.

Ett viktigt arbete har inletts genom att Sida fått i uppdrag att under
1996 ta fram handlingsprogram på fyra centrala områden - fattigdom,
hållbar utveckling, jämställdhet och demokrati. Regeringen har som
nämnts ovan redovisat inriktningen av Sveriges arbete för hållbar
utveckling i en skrivelse till riksdagen och förbereder en kommande
skrivelse om fattigdom.

Utvecklingen i Afrika motiverar en grundlig analys av hur en ny
relation kan utformas mellan givare och mottagare, som bygger på ett
ömsesidigt ansvarstagande och tar hänsyn till ländernas nyvunna
demokratiska erfarenheter. En ny svensk Afrikapolitik skall utformas
under det kommande året och kommer att redovisas till riksdagen i en
skrivelse planerad till hösten 1997. En större genomlysning av utveck-
lingen i Asien planeras också.

Vatten är för många länder en ödesfråga som skall ges ökad prioritet,
bl.a. genom det svenska stödet till ett nytt globalt samarbete om färskvat-
ten, "Global Water Partnership", där Sida är starkt engagerat, och stöd till
regionalt vattensamarbete i södra Afrika.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

DIAGRAM A5

Fördelning av det bilaterala biståndet på sektorer

50

DIAGRAM A6

Fördelning av det bilaterala biståndet på världsdelar.

Europé 4%

Afrika 43%

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Utvecklingssamarbetet genom Sida omfattar ca två tredjedelar av det
svenska biståndet och når, direkt och indirekt, över 100 länder. Komplexi-
teten och bredden är uttryck såväl för fattigdomens många aspekter och
de varierande förutsättningarna i regioner och länder, som för Sveriges
önskan och intresse av att samarbeta med många länder.

Regeringen har under de senaste två åren stärkt styrningen och
samordningen av utvecklingssamarbetet. Ett led i detta var sammanslag-
ningen av biståndsmyndighetema till nya Sida. Integrationen av de
tidigare myndigheternas olika verksamhetsfält, där erfarenheter av olika
samarbetsintrument och arbetsmetoder skall tillvaratas, stärker möj-
ligheterna att förmedla ett mer effektivt och sammanhållet bistånd
anpassat till olika länders behov. Sida har goda förutsättningar att genom
fortsatt konsolidering och kompetensutveckling stärka sin ställning som
uppskattad partner i dialogen med mottagarna och i samarbetet med
multilaterala organ.

Mål, inriktning och omfattning för samarbetet med viktigare mottagar-
länder fastställs genom landstrategier, för vilka en ny process beslutades
av regeringen i oktober 1995.1 denna process skall Utrikesdepartementet,
Sida och mottagarlandet tillsammans formulera en strategi för det svenska
utvecklingssamarbetet för en period av tre till fem år. Som led i processen
ingår analyser av uppnådda resultat och av landets utvecklingsbehov. På
basis av landstrategiema sluts samarbetsavtal med programländerna, där
Sverige gör utfästelser att lämna stöd om ett visst belopp under avtalets
löptid. Landstrategier och samarbetsavtal fastställs av regeringen. Under
1995/96 kommer 14 land- och regionstrategier eller liknande styrdoku-
ment ha lagts fast, flertalet i enlighet med den nya processen, nämligen
för Angola, Bangladesh, Bolivia, Eritrea, Etiopien, Indien, Kambodja,
Kina, Lesotho, Mozambique, Uganda, Tanzania, Zimbabwe och Central-
amerika. Strategiarbete pågår eller planeras vidare för Afghanistan,
Filippinerna, Nicaragua, Sri Lanka, Sydafrika, Vietnam, Zambia och
Sydamerika.

Sida har under drygt ett år genomfört ett större utredningsprojekt kallat
"2015", som skall utgöra grunden för en översyn av landsamarbetet på
längre sikt (upp till 20 år, dvs. omkring år 2015) och tillsammans med de
fyra ovan nämnda handlingsprogrammen utgöra en vägvisare för det
framtida biståndet. Inom projektet har ett flertal region- och temastudier
genomförts. De senare handlar bl.a. om biståndsberoende, koncentration
i biståndet och förändringar i samarbetet med enskilda länder över tiden.
Slutsatserna från studierna har diskuterats vid olika seminarier och ett

viktigt syfte med projektet har varit att inom Sida skapa ett gemensamt,
långsiktigt förhållningssätt till biståndets inriktning och utformning samt
roller och relationer mellan givare och mottagare.

På regeringens uppdrag har Sida vidare genomfort eller initierat
översyner av flera insatsformer inom biståndet, bl.a. det kontraktsfmansie-
rade tekniska samarbetet och krediter. Sida skall också på regeringens
uppdrag analysera biståndets roll i u-ländemas kapitalförsörjning och ser
bl.a. över hur näringslivssamarbetet kan utvecklas samt förutsättningar att
stödja av mottagarländer ledda sektorprogram, där givarna samordnar sina
insatser. Utrikesdepartementet har i samråd med Sida gjort en översyn av
stödet till ekonomiska reformer och skuldlättnad, det s.k. betal-
ningsbalansstödet, med avseende på innehåll, villkor och beredningsproce-
durer.

I de tidigare biståndsmyndighetemas årsredovisningar for 1994/95
redovisas dessutom pågående och avslutat arbete med översyner och
utvärderingar av stöd till ett stort antal sektorer, program och länder.

Härtill kommer det arbete som pågår i samarbete mellan regerings-
kansliet, Riksrevisionsverket och Sida för att utveckla årsredovisningen,
återrapporteringen och redovisningen av biståndets resultat och effekter.
Detta är ett led i ett bredare arbete att utveckla mål- och resultatstyrningen
i det nya Sida i samverkan mellan Utrikesdepartementet och myndigheten.

Medelstilldelning och anslagsstruktur

Minskningen av biståndsramen innebär for det bilaterala biståndet en
nedskärning med 839,2 miljoner kronor till 6 925,2 miljoner kronor 1997
(ca 11 %) med hänsyn tagen till att vissa budgetposter överförts till och
från delposten multilateralt bistånd. När biståndsramen ökar bör anslags-
posten successivt kunna återställas. Med hänsyn till framtida konkur-
rerande medelsbehov i form av redan utfasta bidrag till främst EU:s
utvecklingsfond EUF och flera av utvecklingsbankernas fonder är dock en
fortsatt fördjupad och kontinuerlig prövning av samtliga verksamheter
inom det bilaterala biståndet nödvändig.

Trots stagnerande biståndsvolym under senare år har reservationerna,
dvs. medel som anvisats for insatser under ett visst år men inte utnyttjats,
ökat. De uppgick vid slutet av budgetåret 1994/95 till drygt 3,5 miljarder
kronor inom det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer, svårigheter i
genomförande av strukturanpassningsprogrammen och ökade kvalitets-
och effektivitetskrav leder till förseningar i genomförande och därmed
eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige, liksom andra givare,
ställer för bistånd har skärpts, inklusive avseende redovisning och
bekämpning av korruption. Biståndsorganisationen lägger allt mer energi
på att i samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna for en
långsiktig utveckling. Denna förändring av biståndet är i hög grad
önskvärd och bör fortsätta.

Regeringens uppfattning är att reservationerna nått en alltför stor volym
och bör minska. Behoven i u-ländema är stora, samtidigt som det

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

internationella biståndet minskar, vilket gör det än mer angeläget att, utan
att göra avkall på kvaliteten, eftersträva en verksamhetsvolym som
motsvarar tillgängliga resurser.

För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet. Förändringarna
av anslagsstrukturen bidrar till det bl.a. genom att underlätta möjligheterna
att planera för en högre verksamhetsnivå i enskilda programländer och
omfördela medel mellan verksamheter.

Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet
behövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till
reservationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig
fattigdomsorientering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av
riksdagen anvisade medlen.

I dagsläget ger reservationerna dock utrymme för att trots nedskärningen
av biståndet under en övergångsperiod upprätthålla löpande verksamheter
och värna om anslagen till särskilt prioriterade aktiviteter genom
omfördelning av medel från vissa länder och poster. De i tabell A 8 nedan
beräknade beloppen för delposterna under anslagsposten för bilateralt
utvecklingssamarbete utgår från regeringens prioriteringar och bygger
vidare på en avvägning mellan Sidas förslag och ingående reservationer.
Fördelningen för 1998 bör ses som en preliminär indikation på rege-
ringens intentioner.

Utgångspunkten är prioriteringen av det långsiktiga, fattigdomsinriktade
utvecklingssamarbetet, särskilt i Afrika, och regeringens önskan att
särskilt värna om stödet till insatser för fred, demokrati, mänskliga
rättigheter och miljö, liksom biståndet genom enskilda organisationer, som
upprätthålls på oförändrade nivåer.

Anslagsstrukturen har förändrats. Den viktigaste är att landramama
försvinner som delposter. Vissa medel har omfördelats mellan multi-
lateralt respektive bilateralt samarbete liksom inom anslagsposten för det
bilaterala biståndet. Under delposten Särskilda utvecklingsprogram samlas
bl.a. verksamheter som övertagits från de tidigare mindre biståndsmyndig-
hetema, demokrati och mänskliga rättigheter samt särskilda miljöinsatser.
Forskningssamarbetets särdrag motiverar att en särskild post återinförs.

För att understryka långsiktigheten i biståndet avser regeringen liksom
tidigare att bemyndiga Sida att utfästa fem gånger det årliga
landprogrammet i de fall där landstrategier fastställts. För övriga
landprogram och anslagsposter bemyndigas Sida att utfästa tre gånger det
anslagna årsbeloppet.

För delposterna Afrika, Asien och Latinamerika beräknar regeringen en
minskning 1997, främst genom en minskning av landramama för ett fåtal
länder med mycket stora reservationer, nämligen Etiopien, Tanzania,
Vietnam och Nicaragua. Enligt den preliminära fördelningen beräknas
anslagen åter öka 1998.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

53

Tabell A8: Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet

1996

1997

1998

1. Afrika

1 650 000

1 540 000

1 595 000

2. Asien

935 000

885 000

960 000

3. Latinamerika

500 000

430 000

460 000

4. Särskilda utveklingsprogram1

1 230 000

1 175 000

1 200 000

5. Krediter för uveckling2

520 000

390 000

400 000

6. Forskningsbistånd

400 000

400 000

405 000

7. Enskilda organisationer3

850 000

820 000

830 000

8. Humanitärt bistånd4

1 200 000

1 052 000

1 085 000

9. Ekonomiska reformer”

415 000

200 000

400 000

lO.Information

24 400

33 200

35 000

Summa

7 724 400

6 925 200

7 370 000

Beloppen i tusentals kronor

1) 55 000 har överförts till delposten under 1996

2) 130 000 har överförts till delposten under 1996

3) 30 000 har överförts till posten 2. Asien för 1997

4) 200 000 har överförts till delposten under 1996

5) 385 000 har överförts från delposten under 1996

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

I tabellen nedan anges gällande och planerade landramar för 1996 och
1997 samt preliminärt för 1998.

Tabell A9: Landramar, gällande och förutsedda 1996 samt planerade 1997

1996       1997       IW

Afrika

Angola

140 000

140 000

140 000

Botswana

40 000

20 000

5 000

Eritrea

20 000

20 000

20 000

Etiopen

130 000

90 000

100 000

Guinea-Bissau

35 000

35 000

35 000

Kenya

65 000

65 000

65 000

Mocambiqe

245 000

245 000

245 000

Namibia

75 000

75 000

75 000

Sydafrika

230 000

230 000

230 000

Tanzania

260 000

180 000

200 000

Uganda

95 000

95 000

95 000

Zambia

125 000

110 000

110 000

Zimbabwe

120 000

110 000

110 000

Regionalt/övrigt

70 000

125 000

165 000

Summa

1 650 000

1 540 000

1 595 000

Asien

Bangladesh

120 000

120 000

120

000

Indien

300 000

300 000

300

000

Kambodja

80 000

80 000

80

000

Laos

90 000

90 000

90

000

Sri Lanka

40 000

40 000

40

000

Vietnam

170 000

70 000

130

000

V ästbanken/Gaza

120 000

120 000

120

000

Regionalt/övrigt1

15 000

65 000

80

000

Summa

935 000

885 000

960

000

54

Prop. 1996/97:1

Latinamerika

Nicaragua

Regionalt Centralamerika
Regionalt Sydamerika
inkl Bolivia

120 000

260 000

120 000

80 000

240 000

110 000

100 000

245 000

115 000

Utgiftsområde 7

Summa

500 000

430 000

460 000

Beloppen i tusentals kronor

I) 30 000 har överförts frän posten 7. enskilda organisationer för 1997 och 1998

Beträffande delposten Krediter för utveckling har Sida föreslagit att den
ersätts med en ny delpost, Särskilda investeringar, där krediter skulle ingå.
Regeringen vill dock avvakta resultatet av Sidas kreditutredning men
anser att en ökad flexibilitet i form av kombinationer av krediter och
gåvomedel bör kunna övervägas. Regeringen kommer senare att meddela
anvisningar om detta liksom om fördelningen mellan u-krediter och
biståndskrediter.

För delposten Forskningsbistånd beräknas ett oförändrat belopp.
Delposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer
beräknas också förbli oförändrad efter överföring av 30 miljoner kronor
till regionposten för Asien avseende direktstöd till vissa organisationer.
Under delposten Humanitärt bistånd (som motsvarar den tidigare
delposten Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad
m.m.) kommer medelsbehovet för angelägna insatser att fortsatt vara
mycket stort. Genom omfördelningar från andra poster kan nivån hållas
fortsatt hög.

För delposten Ekonomiska reformer och skuldlättnad är reservationen
mycket stor och beräknas vid utgången av 1996 komma att uppgå till ca
800 miljoner kronor, vilket innebär att det finns utrymme för fortsatt
omfattande insatser, inklusive nya skuldlättnadsinitiativ, trots en kraftig
nedskärning.

55

Tabell A10: Fördelning under delposten Särskilda utvecklingsprogram

1996

1997

Näringslivsutveckling

115 000

80 000

Demokrati och mänskliga rättigheter

235 000

235 000

Kontraktsfinansierat

tekniskt samarbete

242 000

210 000

Internationella kurser

133 000

130 000

Särskilda miljöinsatser

205 000

205 000

Programutveckling1

245 000

210 000

Rekrytering och utbildning av

fältpersonal och multilaterala experter2

55 000

105 000

Summa

1 230 000

1 175000

Beloppen i tusentals kronor

1) 10 000 har överförts till multilateralt samarbete för 1997

2) 50 000 har överförts från multilateralt samarbete för 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Delposten Särskilda utvecklingsprogram samlar bl.a. verksamheter som
bygger på överföring av svenska kunskaper och erfarenheter och är
mycket efterfrågade och som syftar till att öka mottagarländernas
självförsörjningsgrad och därmed minska bisitåndsberoendet. Integrationen
av dessa verksamheter i nya Sida skapar utrymme för ett bredare utbud
och en bättre samordning av olika instument och insatsformer som kan
erbjudas enskilda samarbetsländer, vilket också bör ge effektivitetsvinster.
Beräknad fördelning, som framgår av tabellen nedan, baseras dels på
hänsyn till reservationer, dels på regeringens önskan att värna om stödet
till demokrati och mänskliga rättigheter samt miljö.

4.3.1 Afrika

Det blåser en förändringens vind över Afrika. På den politiska arenan
träder en ny generation afrikaner fram, en generation som hämtar näring
ur den demokratiseringsprocess som blir allt starkare. Allt fler länder har
haft sina första fria val. Parlament upprättas och folkvalda presidenter tar
plats i länder med tidigare enpartisystem. Apartheid är avskaffat och
kolonialismen är historia. De nya demokratierna vilar dock på bräcklig
grund. Att främja en demokratisk kultur, stärka rättsväsendet, främja
framväxten av det civila samhället och fria massmedia, är viktiga
uppgifter för biståndsgivare. Västerländska modeller är inte automatiskt
tillämpliga i afrikanska samhällen och givarsamfundet måste visa respekt
och tålamod inför de lokala, kulturella och sociala särdrag, som måste få
prägla demokratiutvecklingen i Afrika. Genom Sveriges långvariga och
starka engagemang i Afrika, kan vi med stor trovärdighet ge stöd åt dessa
viktiga inhemska processer.

Parallellt med denna bild av Afrika finns en annan som präglas av kaos,

56

misär, strider och konflikter. Sverige har spelat och kan fortsätta att spela
en konstruktiv och lindrande roll i konfliktområden. Inte bara med
nödhjälp utan också i form av försoningsskapande åtgärder.

På det ekonomiska området har många länder sakta börjat hämta sig
efter 80-talets katastrofar. Ett mödosamt ekonomiskt reformarbete har
gjort att allt fler länder nu återigen visar positiva tillväxttal. Liberalisering
och marknadsekonomi vinner insteg på kontinenten, medan centralplane-
ring, statlig dominans i näringslivet och statlig prisbildning är på väg att
försvinna.

I en liberaliserad världsekonomi med ökad frihandel kopplad till starka
regionala handelsblock, krävs intensifierat samarbete också på den
afrikanska kontinenten. Regional integration blir allt viktigare. Organi-
sationer som OAU, SADC, IGAD, EAC är uttryck för afrikansk
medvetenhet om detta.

Skuldsituationen i många av de fattigaste länderna i Afrika är ett
avgörande utvecklingshinder. Skuldbördan omöjliggör en stabil utveckling
för många länder. Internationella åtgärder har förbättrat situationen men
har hittills varit otillräckliga. Sverige avser fortsätta att spela en pådrivan-
de roll på detta område.

Det är med länderna i Afrika som det svenska utvecklingssamarbetet är
mest omfattande i form av ett brett stöd till demokratisk, ekonomisk och
social utveckling. Även med detta breda mål måste en ökad koncentration
av insatserna eftersträvas för att uppnå största möjliga effekt med knappa
resurser. Landstrategiprocessen leder till en mer sammanhållen syn och
skall även i ökad utsträckning lägga fast den svenska politiken för
biståndet till dessa länder genom andra kanaler, t.ex. via enskilda
organisationer och genom EU.

Bristen på inhemskt sparande i afrikanska länder gör att biståndet även
framöver har en viktig uppgift att bidra till kapitalförsörjning och
investeringar. Biståndet bör relateras till de afrikanska ländernas situation
i ett globalt, regionalekonomiskt och handelspolitiskt perspektiv och måste
inriktas på att stimulera inhemsk resursmobilisering för att det starka
biståndsberoende som många fattiga länder i Afrika hamnat i skall kunna
brytas. Detta beroende har både en materiell och mänsklig dimension som
försvårar en sund utveckling. En ny relation måste skapas mellan givare
och mottagare i Afrika som bygger på ett starkt ömsesidigt ansvarstagan-
de och en relation som dessutom tar hänsyn till mottagarländernas
nyvunna demokratiska erfarenheter. En ny svensk Afrikapolitik skall mot
denna bakgrund utformas under det kommande året.

För delposten för Afrika beräknar regeringen en minskning för 1997
med 110 miljoner kronor till 1540 miljoner kronor, som till en del kan
återtas 1998. Stora reservationer motiverar en minskning av vissa
landramar men gör det samtidigt möjligt att genomföra denna temporära
neddragning utan att pågående eller planerad verksamhet påverkas.
Regeringen avser att när så är möjligt öka delposten. Det svenska
utvecklingssamarbetet med Afrika omfattar dessutom betydande insatser
finansierade under andra delposter.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

57

Programländer

Fredsprocessen i Angola går långsamt och situationen präglas av
osäkerhet och instabilitet. Det ekonomiska läget är allvarligt och
omfattande åtgärder måste vidtas för att stabilisera ekonomin.

Utvecklingssamarbetet bedrivs enligt mål och riktlinjer, som regeringen
fastställde i februari 1996. En landstrategi skall utarbetas senare.

Den långa konflikten och den ekonomiska misshushållningen har
negativt påverkat möjligheterna för ett effektivt och ändamålsenligt
samarbete. Landprogrammet (hälsa, fiske, energi och telekom-
munikationer) har därför inskränkts till förmån för rehabiliteringsinsatser.
Biståndet bör under budgetåret 1997 huvudsakligen koncentreras till
fredsfrämjande, humanitära och sociala insatser samt visst återuppbygg-
nadsbistånd. Stöd till demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras.
Angola far även bidrag till fredsprocessen och för humanitära insatser från
andra anslag.

Ett grundläggande krav för svenskt stöd till långsiktiga utvecklingsin-
satser är att fredsprocessen fortsätter. En annan förutsättning är att
regeringen reformerar den ekonomiska politiken.

Det politiska och ekonomiska läget i Botswana är relativt stabilt, men
trots att Botswana klassas som ett medelinkomstland lever en majoritet av
befolkningen i fattigdom.

Målet för det svenska biståndet till Botswana är att främja ekonomisk
och social utveckling och utjämning. Landprogrammet domineras av stöd
till undervisning/kultur och distriktsutveckling. Samarbetet omfattar även
demokrati och mänskliga rättigheter och stöd till infrastruktur genom
tekniskt samarbete och u-krediter. Samarbetet har på det hela taget varit
framgångsrikt och gett positiva bestående resultat.

Utvecklingssamarbetet styrs av en landstrategi som gäller till och med
år 1998. Som en följd av landets höga BNP skall programlandssamarbetet
då ha avvecklats. Det fortsatta samarbetet skall syfta till att stödja de
botswanska strävandena att bygga upp en mer diversifierad och hållbar
ekonomisk struktur. Samarbetet kan även komma att innefatta vissa
miljöskyddande, demokratistärkande och fattigdomsinriktade insatser av
strategisk och avgränsad natur. Sida utarbetar för närvarande ett förslag
till strategi för övergången.

Eritrea är ett nytt land med stora behov av återuppbyggnad efter ett långt
krig och som strävar efter att skapa ett demokratiskt samhälle.

Sida har fatt i uppdrag att komma in med förslag till riktlinjer för
samarbetet. En förutsättningslös genomgång av möjliga områden skall
göras samt en analys av hittills uppnådda resultat. I samarbetet bör tonvikt
läggas vid att stödja en demokratisk utveckling.

Regeringen avser att under hösten 1996 fatta beslut om det fortsatta
samarbetet, som hittills inriktats på energi- och förvaltningsstöd, stöd till
universitetet och humanitärt bistånd via svenska och internationella
organisationer, bl.a. till repatriering av eritreanska flyktingar i Sudan.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

58

Etiopen är mycket fattigt, med återkommande försörjningssvårigheter.
Läget i landet präglas av sviterna efter många års inbördeskrig och
vanstyre som ledde till diktaturens fall 1991. Val har hållits och politiska
beslut har i hög grad decentraliserats till regionerna. Hot mot politisk
pluralism inger oro. Utvecklingen avseende demokratisering och respekten
för mänskliga rättigheter är föremål för en dialog med den etiopiska
regeringen.

Samarbetet har hittills inriktats på sociala förbättringar, naturbruk, högre
utbildning och forskning samt infrastruktur genom u-krediter.

Resultaten av samarbetet är inte helt tillfredställande med undantag för
forskningssamarbetet och u-kreditema. Stora reservationer har uppstått
bl.a. genom den försvagning av förvaltningens kapacitet som följt efter
den genomgripande decentraliseringen. Dessa svagheter vägs in i
utformningen av samarbetet. Alternativa kanaler för samarbetet har därför
prövats. En del av katastrofbiståndet har finansierats från landramen.
Landramen kommer att minskas 1997 mot bakgrund av de omfattande
reservationerna men bör 1998 åter kunna öka.

Regeringen har under sommaren 1996 fattat beslut om mål och riktlinjer
för utvecklingssamarbetet. Det framtida samarbetet skall koncentreras till
landsbygdsutveckling i en region kompletterat med stöd till institutioner
på nationell nivå samt stöd till ett antal nationella program avseende
sexuell och reproduktiv hälsa, primärutbildning, högre utbildning och
forskningssamarbete. Utöver landprogrammet bör särskilt uppmärksammas
behovet av stöd till demokratiseringsprocessen och förbättrad respekt för
de mänskliga rättigheterna.

Under sommaren 1994 hölls i Guinea-Bissau de första demokratiska
valen. Det regerande partiet PAIGC:s ställning är fortsatt stark. Demokra-
tiseringsprocessen har medfört en viss öppenhet och debatt men fortfaran-
de finns brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och
rättsväsendets opartiskhet.

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder. Sverige har givit ett
brett och omfattande stöd till landets utveckling. Resultatet av biståndet
är nedslående. Ansvaret har i alltför hög grad åvilat biståndsgivarna och
fa insatser har givit bestående resultat. Guinea-Bissaus skuldsituation
utgör det största hindret för ekonomisk utveckling.

Landstrategin för Guinea-Bissau gäller för perioden 1995-1998. I den
slås fast att det svenska biståndet skall koncentreras till undervisning,
jordbruk, nationella folkhälsolaboratoriet samt till personal- och konsult-
fonden. Stöd ges även för att främja demokratisk utveckling. Om
institutionella förutsättningar föreligger kan stöd ges för att minska
skuldbördan. En grundlig genomgång av samarbetet kommer att göras
under slutet av 1996. Resultatet kommer att ligga till grund för beslut om
fortsatt bistånd till Guinea-Bissau.

Inrikespolitiken i Kenya domineras av de kommande president- och
parlamentsvalen, som skall äga rum senast år 1997. Sedan år 1992 har
ökad pluralism och öppenhet uppnåtts, understött av det mycket vitala
civila samhället. Situationen beträffande mänskliga rättigheter har dock

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

59

åter försämrats under de senaste åren. Oppositionspolitiker och regimkriti-
ker trakasseras och arresteringar och mötesforbud är vanliga.

Betydande framsteg har gjorts inom strukturanpassningsprogrammet
under de senaste åren. Mycket återstår dock att göra.

Det svenska biståndet till Kenya har sedan början av 90-talet reducerats
kraftigt till följd av bl.a. korruption samt bristen på respekt for de
mänskliga rättigheterna. Samtidigt kan konstateras att flertalet insatser
givit bra resultat. Landstrategin for perioden 1995-1998 slår fast att målen
är att förbättra de fattigas villkor på landsbygden, främja de mänskliga
rättigheterna samt ge stöd åt miljö och markvård. Avgörande for det
framtida samarbetet är att demokratiseringsprocessen konsolideras och
stärks.

Den politiska situationen i Mozambique har successivt stabiliserats sedan
fredsfördraget år 1992 och valen år 1994. De senaste årens utveckling mot
ett mer demokratiskt samhälle med marknadsbaserad ekonomi har skapat
nya förutsättningar for biståndet.

En farsk genomgång av erfarenheterna av de svenska insatserna i
Mozambique pekar på relativt goda resultat av ett bistånd som verkat
under mycket svåra förhållanden. Bilden är dock inte entydig. Resultaten
är svaga bl.a. vad gäller bestående institutionella förbättringar på central
nivå. Ett uppmärksammat fall av misskötsel och korruption löstes under
året.

Landstrategin for åren 1996-2001 tar hänsyn till den radikalt förändrade
biståndsmiljön och slutsatserna från den genomförda resultatanalysen.
Insatser som bidrar till fred, säkerhet och demokratisk utveckling ges
prioritet. För att öka effektiviteten i biståndet skall en ökad koncentration
åstadkommas genom en successiv utfasning av vissa ämnesområden och
insatser. Vidare eftersträvas ett mer geografiskt spritt bistånd.

Namibia är en i många avseenden väl fungerande demokrati. Oppo-
sitionen är dock ytterst svag och splittrad. Grundläggande mänskliga
rättigheter, som är garanterade i konstitutionen, efterlevs på ett tillfreds-
ställande sätt. Namibia har en for afrikanska förhållanden hög BNP per
capita, men inkomstfördelningen är extremt skev.

Det långsiktiga biståndet omfattar tre större program inom undervisning,
transport och telekommunikationer respektive offentlig förvaltning.
Samarbetet omfattar även demokrati och mänskliga rättigheter, miljö, stöd
till infrastruktur, bl.a. inom tekniskt samarbete och u-krediter samt
näringslivssamarbete. Vattenfrågan uppmärksammas såväl inom det
bilaterala samarbetet som genom insatser genom enskilda organisationer
och mulitlaterala kanaler.

Hittillsvarande erfarenheter av utvecklingssamarbetet är goda. Under en
övergångsperiod av högst tio år förutses att programlandsbiståndet fasas
ut samtidigt som annat utvecklingssamarbete intensifieras.

Apartheidsystemet efterlämnade svåra problem som Sydafrikas nya
demokratiska regering försöker lösa. Det svenska utvecklingsamarbetet är
därför inriktat på att stödja fortsatt demokratisk utveckling och främja

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

social och ekonomisk jämlikhet.

I förhållande till de flesta andra samarbetsländer i Afrika är biståndets
ekonomiska betydelse relativt liten, men kan, strategiskt inriktat, spela en
viktig roll i samhällsomvandlingen. Sverige och Sydafrika har därför
överenskommit att koncentrera det svenska biståndet till aktiviteter som
direkt bidrar till förändringsprocessen inom följande huvudområden:
demokrati och mänskliga rättigheter, undervisning och kultur, omvandling
av den statliga förvaltningen samt urbana frågor. Det har dock tagit tid att
komma igång med samarbetet med de sydafrikanska myndigheterna,
varför det är för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser om
resultaten.

Den huvudsakliga inriktningen av samarbetet bör bestå. Under år 1997
skall en strategi tas fram för fortsatt biståndssamarbete, vilken skall utgöra
en del i ett sammanhållet svenskt samarbete med Sydafrika.

I Tanzania hölls under hösten 1995 de första flerpartivalen sedan
självständigheten 1963. För unionen valdes Benjamin Mkapa till
president, och det tidigare enda partiet, CCM, fick ett klart mandat att
fortsätta regera landet. President- och parlamentsvalen för unionen anses
i stort sett avspegla folkviljan. Misstankar om valfusk kvarstår dock
avseende presidentvalet på Zanzibar och frågan har ännu inte fått en
tillfredsställande lösning. Stort hopp har satts till den nyvalda regeringens
beslutsamhet att fullfölja den ekonomiska reformpolitiken samt bekämpa
den omfattande korruptionen, som dock är djupt rotad.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania är inriktat på stöd till
ekonomiska och politiska reformer, infrastruktur och sociala sektorer.
Under senare år har det blivit allt svårare att genomföra biståndet på
grund av den tanzaniska statens svaghet, bristande budgetdisciplin och
korruption. Sedan hösten 1994 har betalningsbalansstödet frysts efter en
tullskandal som allvarligt drabbade statens intäkter.

En dialog mellan de nordiska länderna och Tanzania har inletts i syfte
att bidra till en ny start för samarbetet. En landstrategi för det svenska
utvecklingssamarbetet skall träda i kraft 1997. Ett samarbete med nya
förtecken skall förhoppningsvis växa fram, med det främsta syftet att
minska Tanzanias stora biståndsberoende. Landstrategin skall leda till
ökad koncentration av samarbetet till färre sektorer och insatser. Stöd till
den fortsatta demokratiseringsprocessen skall ges ökad vikt. Den stora
reservationen motiverar en minskning av landramen 1997. Regeringen
vill, när förutsättningar föreligger och med hänsyn till landets utvecklings-
behov, åter utöka samarbetet.

Uganda antog i oktober 1995 en ny konstitution som i många avseenden
innebär ett stort steg framåt för den demokratiska utvecklingen. Fortfaran-
de råder dock inskränkningar vad gäller organisations- och föreningsfrihet-
en. President- och parlamentsval hölls våren 1996. President Museveni
fick fortsatt mandat och flertalet ledamöter i parlamentet tillhör det sedan
1986 regerande partiet National Resistance Movement.

Sedan närmare tio år har Uganda haft en årlig real BNP-tillväxt på ca
6 %. Biståndet dominerar dock fortfarande utvecklingsbudgeten. Ugandas

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

skuldbörda är fortfarande mycket betungande och en stor del av statens
inkomster går till skuldtjänst.

Målen för utvecklingssamarbetet, som fastställts i en landstrategi för
åren 1996-1999, är att bidra till landets återhämtning genom stöd till
ekonomisk reformpolitik, social infrastruktur samt demokratisk utveckling.
Det makroekonomiska stödet har lyckats väl och stödet till de sociala
sektorerna, vatten och hälsa har bidragit till klara förbättringar.

I Zambia har president Fredrik Chiluba och hans parti MMD inte levt
upp till de förväntningar som förde dem till makten i valen år 1991. Det
politiska läget har gradvis försämrats. Turerna kring den viktiga konstitu-
tionsfrågan och de kommande valen oroar.

Zambia har inte heller lyckats ta sig ur sin djupa ekonomiska kris. Den
enorma utlandsskulden väntar alltjämt på sin lösning. Produktionen i den
för landet helt centrala kopparsektom sviktar p.g.a. korruption och
misskötsel. Den långvariga ekonomiska krisen har också lett till försäm-
ringar i många av de sociala nyckeltalen.

Landprogrammet har koncentrerats till insatser inom jordbruk, hälsovård
och undervisning. Resultaten av de svenska insatserna inom främst
jordbruk och hälsovård har de senaste åren varit relativt goda trots den
besvärliga institutionella och ekonomiska miljön. Alternativa insatser kan
komma ifråga, givet utfasning av några av de nuvarande insatserna. Efter
en beräknad minskning av landramen 1997 bör den på sikt åter kunna
höjas, när förutsättningarna för samarbetet medger detta. En ny landstrate-
gi för perioden 1997-1999 utarbetas för närvarande. En förstärkt
fattigdomsprofil och främjande av ett demokratiskt samhälle bör vara
vägledande. Utvecklingen mot sektor- och sektorinvesteringsprogram skall
fortsätta.

Zambias svåra skuldsituation hämmar ekonomisk utveckling. Sverige
bör genom bistånd men också i internationella fora verka för en långsiktig
lösning.

Zimbabwes sedan självständigheten styrande parti, Zanu (PF), kon-
soliderade sin ställning genom parlamentsvalen i april 1995. Vid
presidentvalet i mars 1996 var president Mugabe ohotad. Valdeltagandet
blev mycket lågt. Även om viss opposition förekommer, inger genom-
förandet av valen oro vad gäller bristen på politisk pluralism.

Den ekonomiska utvecklingen har under det senaste året varit negativ.
Zimbabwe brottas bland annat med ett stort och okontrollerat budget-
underskott.

Det svenska biståndet har en tydlig social profil. Samarbetet sker inom
transport-, undervisnings-, förvaltnings- och hälsosektorema. Vidare pågår
samarbete i form av stöd till infrastruktur genom u-krediter samt
forskning. Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda.

En landstrategi för åren 1997-1999 kommer att fastställas under hösten
1996. I regeringens uppdrag till Sida lades särskild vikt vid direkt
fattigdomsbekämpning och främjande av demokratins kultur. Zimbabwe
har nått en utvecklingsnivå som möjliggör ett breddat samarbete. Strävan
skall samtidigt vara att samarbetet inom respektive område fokuseras och

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

koncentreras, varför en viss minskning av landramen planeras. Fortsatt Prop. 1996/97:1
kreditbistånd bör kunna komma ifråga.                                Utgiftsområde 7

övriga länder i Afrika

Situationen i Rwanda är relativt stabil och återuppbyggnaden av landet
har inletts. De politiska frågorna är dock olösta, t.ex. det stora antalet
flyktingar utanför landet.

Regeringen fattade under budgetåret beslut om ett ettårigt program om
20 miljoner kronor. I programmet ingår bl.a. stöd till föräldralösa bam
samt återuppbyggnad av rättsväsendet och bostäder. Vidare utgår ett
omfattande humanitärt stöd via svenska och internationella organisationer.

Den politiska krisen i Burundi har gradvis förvärrats. Sverige inledde
under budgetåret ett treårigt program som syftar till att stärka de
demokratiska institutionerna samt främja fred och försoning. I programmet
ingår bl.a. parlamentarikerutbyte mellan Burundi och Sverige och
utbildning i mänskliga rättigheter för poliser. Fortsatt stöd bör inriktas på
stabilitet, försoning och fred. Sverige bör i samarbete med FN-systemet
och likasinnade stater fortsatt bidra till försonings- och konfliktföre-
byggande insatser i regionen. Fortsatt återuppbyggnadsstöd kan bli
aktuellt. Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas
med undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att
verka samt utvecklingssamarbete genom enskilda och internationella
organisationer.

Sverige samarbetar även med många andra länder i Afrika, bl.a. genom
FN, multilaterala utvecklingsbanker och EU. Enskilda organisationer är
av tradition verksamma i nästan alla afrikanska länder, inte bara i
programländer utan även t.ex. i Central- och Västafrika.

Afrika mottar en stor del av det humanitära biståndet. Mer långvarigt
humanitärt bistånd utgår bl.a. till Liberia, Somalia och Sudan, medan
insatser av mer kortvarig karaktär kan komma ifråga i andra länder
beroende bl.a. på naturkatastrofer.

Med de mer utvecklade länderna i Nordafrika sker samarbetet främst
i form av kontraksfinansierat tekniskt samarbete och u-krediter. Många
länder i Västafrika tillhör kontinentens fattigaste. Sverige ger genom
enskilda organisationer stöd till insatser i regionen som främst riktar sig
till den fattigaste befolkningen på landsbygden. Medlemskapet i EU, som
samarbetar med nästan alla länder i Afrika, och propåer om insatser
bilateralt gör att det finns goda skäl för Sverige att förstärka sin kunskaps-
bas om och samarbetet med Nord- och Västafrika.

Regionala insatser i Afrika

Regionalt samarbete och ekonomisk integration utgör en central förutsätt-
ning för utvecklingen i Afrika. Längst har det regionala samarbetet
kommit i södra Afrika genom samarbetet inom Southern African
Development Community (SADC). Det regionala biståndet syftar till att
främja samarbete och integration samt att bidra till konfliktlösning och

63

15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 3

minskad regional obalans.

Huvuddelen av det regionala biståndet har gått till tre transportkorri-
dorer i södra Afrika (Beira, Dar es Salaam och Lobito). Framgent skall
ökad vikt bl.a. läggas vid regionalt vattenresursutnyttjande samt begrän-
sade insatser på andra områden som infrastruktur och energi.

Det tidigare Norden/SADC-initiativet har omvandlats till att främja en
politisk dialog mellan de bägge regionerna. Sverige är f.n. nordisk
samordnare av detta samarbete. Sverige stöder även det mellanstatliga
samarbetet på Afrikas hom.

Det regionala biståndet i Afrika skall i ökad utsträckning inriktas på att
stödja regionala ansträngningar att lösa konflikter i regionen, bl.a. genom
OAU. Under år 1997 skall en strategi för stödet till det regionala
samarbetet tas fram.

4.3.2 Asien

Asien är inte bara den mest folkrika kontinenten utan också den mest
mångskiftande. I Asien finns både några av världens rikaste länder och
några av de fattigaste, liksom världens mest öppna ekonomier och de mest
slutna.

Den snabba utvecklingen i Asien har i flera fall inneburit att mycket
fattiga u-länder på mindre än trettio år omvandlats till relativt rika
i-länder. Man kan se ett mönster där utvecklingen spridit sig från Japan,
via Korea och de andra s.k. tigrama, till Thailand och Malaysia och nu
även till de folkrika länderna Kina, Indonesien, Vietnam och Indien.
Utvecklingspolitiken har varierat mellan länderna, men många gemensam-
ma drag finns, t.ex. sunda statsfinanser, marknadsekonomi, exportinrikt-
ning och hög läskunnighet. Bistånd har haft stor betydelse, särskilt i
inledningen till den snabba tillväxtfasen.

Även demokratin har gjort framsteg i regionen under senare år. I Asien
finns dock också det till synes mest övertygade motståndet mot öppen
demokrati. Till bilden av Asien hör också utdragna interna konflikter med
såväl politiska som religiösa och etniska inslag. Att stödja de demokra-
tiska krafterna är därför ett viktigt mål for biståndet till Asien.

Den snabba tillväxten i mycket folkrika länder medför ökande hot mot
miljön i länderna och globalt. Miljöfrågorna ignoreras ofta i jakten på
snabba framsteg.

Inom miljö och demokrati, men också inom många andra områden
krävs ökat samarbete och utbyte mellan länderna i Europa och i Asien.
Inom EU liksom for svenskt vidkommande ges nu förbindelserna med
Asien ökad prioritet. Sveriges utvecklingssamarbete är en viktig del häri.

Volymmässigt domineras Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med
Asien av programländerna i Sydasien, där fortfarande större delen av
världens fattiga finns. Samarbetet inriktas på katalytiska insatser för att
förbättra framför allt undervisning och hälsovård. Jämställdhet skall
betonas särskilt starkt. Miljöfrågorna far ökad uppmärksamhet. Med
Indien kommer ett brett utbyte att främjas. I Vietnam och Laos stöds
reformprocesser och institutionsbyggande. Med mer utvecklade länder i

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

64

Ost- och Sydostasien inriktas samarbetet på överföring av svenska
erfarenheter och kunskaper, inte minst på miljöområdet.

För utvecklingssamarbetet med alla länder i Asien gäller att stöd till
demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna skall ges en mer
framträdande roll. Barnens rättigheter skall uppmärksammas.

Under 1997 kommer Utrikesdepartementet att inleda en genomlysning
av utvecklingen i Asien och dess konsekvenser för Sveriges förbindelser
med Asien.

För delposten för Asien, beräknar regeringen en minskning för 1997
med 50 miljoner kronor till 885 miljoner kronor, som bör kunna följas av
en ökning 1998. Anledningen till nedskärningen 1997 är den stora
reservationen på landramen för Vietnam. Till delpostens medel för
regionalt samarbete överförs 30 miljoner i och med att det s.k. direktstö-
det till enskilda organisationer i programländerna i Sydasien överförs från
delposten för bistånd genom enskilda organisationer.

Programländer

Under de senaste fem åren har Bangladesh haft en gynnsam ekonomisk
utveckling. Jordbruksproduktionen och investeringarna har dock inte ökat
i önskvärd takt. Hälften av befolkningen lever i absolut fattigdom och
kvinnorna är särskilt drabbade. Svagheter i demokratin utgör en riskfaktor
också för den ekonomiska utvecklingen, men den politiska krisen under
1995-96 bröt dock inte den ekonomiska utvecklingen.

Biståndet till Bangladesh är inriktat på att förbättra levnadsförhållandena
för de fattiga, särskilt kvinnor och bam. En landstrategi för åren
1997-2001 förbereds. Inriktningen på insatser för att främja kvinnans
ställning stärks ytterligare. Den nuvarande koncentrationen på undervis-
ning, landsbygdsutveckling och hälsovård består. Fortsatt stöd planeras till
insatser som direkt främjar demokratisk utveckling och skydd av
mänskliga rättigheter. Omfattande stöd kommer även i fortsättningen att
ges via svenska och lokala enskilda organisationer.

Det svenska stödet till Bangladesh har åstadkommit relativt goda
resultat. Landlösa har fatt tillgång till krediter och kvinnor har involverats
i sysselsättningsskapande åtgärder.

Indiens ekonomi har en årlig tillväxt på ca 6 %. Budgetunderskottet är
dock stort. Indien strävar efter att omforma och modernisera ekonomin,
öka produktiviteten och integrera ekonomin i omvärlden. Andelen absolut
fattiga uppges officiellt ha minskat till ca 19 % av befolkningen.
Förbättringar inom de sociala sektorerna har uppnåtts.

Utvecklingssamarbetet omfattar stöd till bl.a. energi, hälsovård,
primärundervisning samt skogs- och markvård. Det svenska biståndet är
i hög grad inriktat på att förbättra kvinnornas situation. Inom energisek-
torn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. En analys av 30 år av
svenskt bistånd visar att de fattigdomsinriktade insatserna inom hälsa och
undervisning nått de avsedda målgrupperna och introducerat nya
arbetsmetoder. Skogsprogrammen har verkat i en institutionell miljö som

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

65

hindrat långsiktiga förändringar. Energianläggningarna har i stort sett
byggts och installerats enligt planerna.

En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Indien åren 1997-2001
kommer att fastställas under hösten 1996. Det framtida biståndet kommer
att inriktas på att bekämpa fattigdomen genom sociala insatser för framför
allt kvinnor och bam och att bidra till ett uthålligt utnyttjande av
naturresurser och skydd av miljön. U-krediter bör fortsatt vara ett viktigt
instrument. Ett brett samarbete mellan Sverige och Indien skall främjas.
Svenska och nationella enskilda organisationer kommer att vara viktiga
kanaler för biståndet även i fortsättningen.

Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av mer än
20 år av krig. Regeringen har börjat genomföra en tillväxtorienterad
utvecklingsstrategi inom ramen för en öppen marknadsekonomi. Det är
emellertid oklart i vilken utsträckning framstegen når landsbygden, där
huvuddelen av landets befolkning lever. Landets förvaltning är svag och
mycket biståndsberoende. De politiska institutionerna är bräckliga och den
politiska situationen instabil. Ett fungerande rättssystem saknas.

Kambodja är sedan den 1 juli 1995 programland. Samarbetet är främst
inriktat på landsbygdsutveckling genom UNDP, undervisning genom
UNICEF och minröjning. Insatser bl.a. för att förbättra läget vad gäller
mänskliga rättigheter far också svenskt stöd.

En landstrategi för Kambodja för 1997-1998 fastställs under hösten
1996. Den kommer ha som mål att förbättra levnadsvillkoren på
landsbygden, att stärka förutsättningarna för ekonomisk stabilitet och
utveckling samt att fördjupa demokratiseringsprocessen och öka respekten
för mänskliga rättigheter. Även under de närmaste åren torde det svenska
biståndet inriktas huvudsakligen på landsbygdsutveckling, undervisning,
minröjning och mänskliga rättigheter, främst genom multilaterala kanaler.

Den ekonomiska tillväxten i Laos är hög, men bygger på en delvis
ohållbar exploatering av naturresurserna. Frukterna av utvecklingen når
inte majoriteten av befolkningen på landsbygden. Bristen på utbildad
personal inom alla sektorer, den svaga förvaltningen och ett tungrott
byråkratiskt system hämmar framsteg. På det politiska området har
reformerna varit begränsade med tyngpunkten på lagstiftning och
förvaltningsreform inom enpartistatens ram. Utvecklingen av respekt för
mänskliga rättigheter är eftersatt.

Biståndet regleras av en landstrategi som gäller t.o.m. år 1998.
Samarbetet syftar främst till att stödja en hållbar och bred utveckling som
gynnar folkets flertal. Sverige är främst aktivt inom väg-, skogs- och
hälsosektorema med inriktning på att förstärka förvaltningen. Insatser för
att stärka rättsväsendet pågår också. Resultaten har ofta påverkats av
förvaltningens svaghet. Det framtida samarbetet skall mer uttalat inriktas
på kapacitetsuppbyggande inom rättsväsendet och den offentliga
förvaltningen.

Det politiska livet i Sri Lanka domineras av konflikten mellan regeringen
och den tamilska gerillarörelsen (LITE). Strider pågår i de norra och

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

östra delarna av landet. Regeringen har presenterat ett maktdelningsförslag
som ger regionerna rätt till självbestämmande som dock avvisats av
LTTE. En lösning på konflikten förefaller avlägsen.

En marknadsorientering av ekonomin fortsätter trots internt motstånd.
Försvarsutgiftema har ökat kraftigt och medfört ett växande budgetunder-
skott. Investeringstakten är låg, och den höga arbetslösheten är ett svårt
socialt och politiskt problem.

Sverige har goda erfarenheter av samarbetet med Sri Lanka inom
utbildning, landsbygdsutveckling, näringslivssamarbete och forskning.
Insatserna har bl.a. lett till förbättrade undervisningsmetoder och ökad
skolgång bland eftersatta grupper. Det svenska biståndet baseras på en
landstrategi som gäller t.o.m. år 1997. Under år 1997 skall en ny
landstrategi tas fram. Fortsatta insatser kopplade till konflikten till stöd för
intemflyktingar och återuppbyggnad bör kunna genomföras.

Reformprocessen i Vietnam, som tog fart för några år sedan, har lett till
hög ekonomisk tillväxt. Integrationen i världsekonomin ökar. En
majoritet av befolkningen har fått det bättre. Samtidigt har den ekono-
miska utvecklingen lett till ökade klyftor mellan olika grupper i samhället.
Hälften av Vietnams befolkning lever under fattigdomsstrecket. Bistånds-
givarna blir allt fler och den vietnamesiska förvaltningen har svårt att
absorbera biståndsflödet. Det kommunistiska partiets roll förändras med
ekonomin, men dess maktställning är fortfarande ohotad.

Målet för Sveriges bistånd inriktas på att stödja den pågående reform-
processen och framväxten av ett demokratiskt samhälle. Samarbetet har
stor bredd. Stöd utgår bl.a. till utveckling av rättssystemet. Sverige bidrar
till att utveckla skogsbruket till ett hållbart utnyttjande av en av Vietnams
viktigaste naturtillgångar. Inom hälsosektom stöder Sverige bl.a.
utarbetandet av en läkemedelspolicy.

Det svenska utvecklingssamarbetet har förändrats i takt med Vietnams
omvandling. Den ansträngda absorptionskapaciteten på vietnamesisk sida
har lett till en stor reservation, vilket motiverar en tillfällig sänkning av
landramen, som framöver åter bör kunna höjas, samtidigt som vissa
projekt överförs från andra poster till landramsfmansiering.

Mellanöstern

Principdeklarationen från oktober 1993 och interimsöverenskommelsen
från september 1995 innebar viktiga steg i den palestinsk-israeliska
fredsprocessen. Som en följd av interimsavtalet kunde palestinska
demokratiska val till presidentposten och en styrande församling hållas i
januari 1996.

Bombdåden under våren 1996 följdes av omfattande och långvariga
israeliska avspärrningar av de palestinska områdena. Avspärrningarna
drabbade det palestinska samhället på ett genomgripande sätt - ekono-
miskt, politiskt och socialt.

Grunden för det svenska biståndet till palestinierna i Gaza och på

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

67

Västbanken är att stärka fredsprocessen genom socialt och ekonomiskt
förbättrade förhållanden för det palestinska folket. Denna grundval präglar
hela det internationella stödet till fredsprocessen. De utfästelser om
ekonomiskt stöd till palestinierna som lämnats för år 1996 uppgår till 850
miljoner dollar.

Sveriges bistånd till det palestinska folket, som 1994/95 uppgick till ca
245 miljoner kronor, kanaliseras dels genom FN:s organ för palestinaflyk-
tingar, UNRWA, dels genom stöd till bilaterala insatser på Västbanken
och i Gaza i samarbete med den palestinska självstyrande myndigheten.
Stödet genom UNRWA kommer alla palestinska flyktingar i Mellanöstern
till del. Det bilaterala stödet till Västbanken och Gaza har ökat snabbt.

Det svenska biståndet till Västbanken och Gaza inriktas på:

- att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor, och inte minst för
bam och ungdomar;

- att bidra till uppbyggnad av den palestinska myndigheten;

- att främja ekonomisk utveckling, såväl på lång sikt som genom snabba
sysselsättningsfrämjande åtgärder, främst i Gaza;

- att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

Biståndet till det långsiktiga uppbyggnadsarbetet av institutioner och
samhällsstrukturer har försvårats och försenats främst på grund av den
osäkra politiska situationen och bristande förhandlingsframsteg. Härtill
kommer förseningar orsakade av de israeliska avspärrningarna.

Inom den lokala givarsamordningen av det internationella biståndet
leder Sverige en arbetsgrupp för sysselsättningsskapande åtgärder. Dessa
insatser har varit av stor betydelse för palestinierna när antalet arbetstill-
fällen i Israel minskat.

Fredsprocessen i Mellanöstern rör sig primärt längs flera skilda
bilaterala spår - i första hand mellan Israel och palestinierna men även
mellan Israel och grannländerna. I samband med att direkta förhandlingar
mellan Israel och PLO inleddes år 1991 i Madrid bildades även ett
multilateralt spår som ett led i fredsprocessen. Detta spår är organiserat
kring fem olika arbetsgrupper som var och en behandlar ett tema av
betydelse för en varaktig fred i Mellanöstern: flyktingfrågan, nedrustning
och regional säkerhet, miljöaspekter, vattenresurser samt regional
ekonomisk utveckling. Sverige deltar i arbetsgrupperna.

Sverige har i den multilaterala arbetsgruppen för palestinska flyktingar
rollen som internationell samordnare av politiska och biståndsrelaterade
insatser för palestinska barn och ungdomar. Svenska representanter har
stött en viktig process med deltagande av den palestinska myndigheten,
enskilda lokala organisationer och FN-organ för att utveckla en palestinsk
nationalplan för barns rättigheter. Stödet kommer att fortsätta.

Arbetsgrupperna genererar konkreta samarbetsprojekt, ofta av för-
troendeskapande eller faktainsamlande natur. Regeringen avser avsätta
medel för sådana angelägna insatser till stöd för fredsprocessen, inklusive
insatser i Libanon. För ändamålet kommer 10 miljoner kronor att avsättas
inom de medel som anslås för demokrati och mänskliga rättigheter inom
delposten för särskilda utvecklingsprogram. Insatserna skall beredas av

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Sida i nära samråd med Utrikesdepartementet

Övriga länder i Asien

Konflikterna i Afghanistan väntar fortfarande på sin lösning. I många
delar av landet är läget dock lugnt. De ca 2,7 miljoner flyktingar som
fortfarande finns i grannländerna är en av världens största flykting-
befolkningar. Afghanistan är också ett av världens mest minerade länder
med ca tio miljoner kvarlämnade minor.

En strategi för biståndet tas fram under 1996/97. Det svenska katastrof-
biståndet har främst använts för insatser bland intemflyktingar genom
UNHCR, minröjning genom UNOCHA och insatser på landsbygden
genom Svenska Afghanistankommittén. Denna inriktning bör fortsätta i
avvaktan på framsteg mot en lösning av konflikten då återuppbyggnadsin-
satser, främst genom multilaterala kanaler, kan bli aktuella.

I Filippinerna har under de senaste åren såväl ekonomin som den
politiska situationen stabiliserats. Ojämlikheten i samhället är dock fortsatt
stor, vilket bidrar till sociala problem.

Det svenska biståndet består av insatser för att främja ekonomisk
tillväxt och utvecklingen av ett demokratiskt samhälle. Energi, miljö och
transporter har dominerat. En stor del av biståndet till Filippinerna
kanaliseras genom enskilda organisationer, vilka spänner över ett brett falt
och bl.a. ger stöd till rättshjälp, utbildning i mänskliga rättigheter och
insatser för kvinnor och utsatta bam.

En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Filippinerna avses träda
i kraft 1997. Samarbetet skall inriktas på överföring av svenska erfarenhe-
ter och kunskaper för att förbättra förutsättningarna för fattig-
domsbekämpning och miljöskydd. Stödet genom enskilda organisationer
kommer även fortsatt vara viktigt.

Kina har under mer än femton år av ekonomiska reformer uppnått en
rekordartad tillväxt. Alltjämt är dock fattigdomen utbredd. Miljö-
problemen är bland världens allvarligaste. Det politiska systemet är
oförändrat och läget för de mänskliga rättigheterna dåligt.

Under 1996 bereds en landstrategi för samarbetet med Kina. Syftet med
det svenska biståndet skall främst vara att med svenska erfarenheter,
kunskaper och teknologi bidra till Kinas utveckling, öppning mot och
inlemmande i världssamfundet. Strategin bör slå fast ett arbetssätt med
betoning på utbyte och samarbete mellan Kina och Sverige snarare än att
peka ut specifika områden. Samarbetet bör bl.a. inriktas på miljö,
jämställdhet, demokratisering och mänskliga rättigheter. U-krediter skall
kunna lämnas för projekt inom olika sektorer, främst inom miljöområdet.
Miljöinsatser skall prioriteras. Bistånd till Tibet kan komma att lämnas
genom enskilda organisationer eller multilaterala organisationer.

Sverige bedriver utvecklingssamarbete, främst i form av kontraktsfinansie-
rat tekniskt samarbete och u-krediter med ett betydande antal andra länder

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

i Asien. Omfattningen av samarbetet med enskilda länder varierar kraftigt
mellan åren. För närvarande är samarbetet med Pakistan och Thailand
av stor omfattning.

Det ligger i Sveriges intresse att samarbeta med dessa länder. Biståndets
roll bör främst vara katalytisk och bidra till att samarbete och utbyte
kommer igång genom insatser av begränsad strolek och längd. Områden
som bör uppmärksammas är bl.a. miljö, demokrati och fattig-
domsbekämpning.

I flera av länderna i regionen bör insatser till stöd för demokrati och
mänskliga rättigheter prioriteras. Det stöd Sverige sedan flera år lämnat
genom FN till humanitära insatser i Irak bör fortsätta.

Regionala insatser i Asien

Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja det regionala
samarbetet i framför allt Sydostasien och de svenska programländernas
möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är
den omorganiserade Mekong River Commission (tidigare
Mekongkommittén) och Asian Institute of Technology.

Den nya Mekongkommissionen, i vilken Kambodja, Laos, Thailand och
Vietnam är medlemmar, förutses ha bättre möjligheter för ett långsiktigt
och mer programinriktat samarbete med huvudsaklig inriktning på
miljöfrågor. Ett avtal om ett treårigt stöd slöts under 1996. Fortsatt stöd
till Asian Institute of Technology, som ägnar sig åt högre utbildning och
forskning, kommer sannolikt att koncentreras till färre områden.

Det s.k. direktstödet till inhemska enskilda organisationer i Bangladesh,
Indien och Sri Lanka kommer 1997 att överföras från anslagsposten för
bistånd genom enskilda organisationer till delposten för Asien. Stödet har
analyserats under år 1996. Slutsatsen är att det gett goda resultat men bör
knytas närmare till det övriga bilaterala biståndet.

Sidas pågående översyn av stödet till regionala insatser i Asien på
längre sikt beräknas bli slutförd under 1997.

4.3.3 Latinamerika

Centralamerika

Sedan några år tillbaka råder fred i Nicaragua och El Salvador. I
Guatemala finns goda förhoppningar om att få till stånd ett fredsavtal
inom en snar framtid. Den nya situationen innebär ökade möjligheter att
med demokratiska medel möta de utmaningar och problem regionen står
inför. Akut fattigdom, ojämn inkomst- och förmögenhetsfördelning, svåra
sociala förhållanden, svaga institutioner inklusive outvecklade rätts-
väsenden, korruption och ökande narkotikahandel hämmar dock såväl den
demokratiska som ekonomiska utvecklingen. Våld och kriminalitet är
utbrett och osäkerheten för den enskilda individen påtaglig. Utvecklingen
av skyddet för mänskliga rättigheter varierar mellan länderna och kräver
fortsatt internationell uppmärksamhet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom, fortryck och
ett utbrett våld. Det finns stora behov av att jämställdhetsanpassa såväl
civilrätt som straffrätt. Kvinnor måste få tillgång till beslutande försam-
lingar och utgöra en prioriterad målgrupp för sociala satsningar och
sysselsättningsskapande åtgärder inom näringslivet.

Det svenska samarbetet med Centralamerika berör nästan samtliga
länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som
bilaterala samarbetsprogram. En regionstrategi för utvecklingssamarbetet
med Centralamerika skall fastställas under hösten 1996.

Samarbetet syftar framför allt till att bidra till fred och försoning och en
fördjupad och breddad demokrati där mänskliga fri- och rättigheter
respekteras. Sverige vill också genom strategiska insatser stödja fattig-
domsbekämpning genom insatser som bidrar till social utjämning och
ekonomisk tillväxt. Arbetsformerna bör bidra till att stärka givarsamord-
ning, FN:s centrala roll i fredsprocesserna och det civila samhällets roll
i demokratiseringsprocessen. I än högre grad än i andra regioner har
svenska enskilda organisationer en framträdande roll i utvecklingssam-
arbetet i Centralamerika. Det är viktigt att detta väl fungerande arbete
fortsätter, och att organisationerna i samarbete med Sida och regeringen
utvecklar sin roll i takt med att situationen i regionen förändras. Fred och
en demokratisk utveckling öppnar också möjligheter för ett ökat samarbe-
te direkt med regeringarna även i de länder där så inte tidigare varit fallet.

Viktiga framsteg har gjorts i Nicaragua för att nå politiskt samförstånd
kring centrala frågor, även om de demokratiska institutionerna är svaga.
Nicaragua är ytterst biståndsberoende och det är en stor utmaning för
landet att stärka sin kapacitet att leda och samordna biståndet. En
sammanhållen nationell fattigdomsstrategi behöver utvecklas. Landet
befinner sig på en utvecklingssnivå som ligger långt efter grannländernas
och är därtill ett av världens mest skuldtyngda länder. Ett omfattande och
hittills framgångsrikt skuldsaneringsprogram pågår under ledning av IDB.
Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av det svenska biståndet
till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma tillrätta med landets
skuldsituation.

Sveriges roll bör vara att på olika sätt stödja Nicaraguas förmåga att
självt leda landets utveckling. Det övergripande målet för det svenska
utvecklingssamarbetet är att stödja processer mot fördjupad och breddad
demokrati, där mänskliga fri- och rättigheter respekteras, jämställdhet, gott
styrelseskick och hållbar, ekonomisk utveckling som syftar till minskad
fattigdom och en hanterbar utlandsskuld.

Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i
Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen i regionen är det rimligt att
det svenska samarbetet med Nicaragua och med Centralamerika i övrigt
styrs av samma övergripande målsättningar och så långt möjligt fokuseras
på samma områden i syfte att främja samordning och effektivitet. En
landstrategi för samarbetet med Nicaragua skall utarbetas under 1997. Mot
bakgrund av de mycket stora reservationerna beräknas en sänkning av
landramen för 1997, som dock framöver åter bör kunna höjas.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

71

Karibien

Sveriges biståndsåtaganden i Karibien har främst bestått av tekniskt
samarbete med Jamaica och Dominikanska republiken samt en regional
miljöinsats. Katastrofbistånd utgår till de mindre öama efter de åter-
kommande naturkatastroferna. Sveriges ambition är att öka samarbetet
med regionen. Ett viktigt led i detta är de pågående förhandlingarna om
svenskt medlemsskap i Karibiska utvecklingsbanken (CDB).

Det under år 1996 påbörjade stödet till demokratiprocessen i Haiti bör
fortsätta. Områden som bör prioriteras är de demokratiska institutionerna
och rättsväsendet.

Regeringen beslutade i oktober 1995 att ge Sida möjlighet att genom
internationella och svenska institutioner och organisationer stödja initiativ
i Kuba som bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomiska och
politiska reformer och främja respekten för mänskliga rättigheter. Denna
typ av bistånd bör utvecklas. Fortsatt forskningssamarbete bör också
övervägas.

Sydamerika

De sydamerikanska länderna fortsätter med varierande takt och ambitions-
nivå de ekonomiska och politiska reformerna. En betydande ekonomisk
återhämtning har skett, men resurserna är ojämnt fördelade och fattig-
domen utbredd, särskilt på landsbygden. Samtliga länder styrs av
demokratiskt valda regeringar och konsolideringen av demokratin går
framåt. Fortfarande återstår dock mycket att göra för att bygga upp
fungerande rättssystem och för att säkerställa respekten för de mänskliga
rättigheterna, särskilt när det gäller ursprungsbefolkningarna. Det svenska
utvecklingssamarbetet med Sydamerika inriktar sig liksom tidigare främst
på att stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter, inte
minst i Colombia och Peru, men också att stödja reformarbetet och
moderniseringen av staten, näringslivets utveckling samt fattig-
domsbekämpningen.

Regeringen anser att samarbetet - inklusive näringslivsstöd, tekniskt
samarbete och forskningssamarbete - i högre grad än tidigare bör
koncentreras till de fattigare länderna i enlighet med de övergripande
prioriteringarna för biståndet. Under 1997 kommer en regionstrategi för
utvecklingssamarbetet med Sydamerika att utarbetas. Det svenska
bilaterala biståndet till Latinamerika utgör en mindre del av det totala
svenska biståndet genom alla kanaler till regionen. Regionstrategin skall
därför särskilt behandla svenska prioriteringar vad gäller EU:s och de
multilaterala organisationernas verksamhet.

En dialog om prioriteringar bör fortsätta och fördjupas med de svenska
enskilda organisationerna, då stödet genom dessa fortsätter att vara en
viktig del av det svenska samarbetet med regionen.

Utvecklingssamarbetet med regionen skall även framöver koncentreras till
Bolivia, som är det fattigaste landet i Sydamerika och där en stor del av
befolkningen, särskilt på landsbygden, lever i extrem fattigdom med

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

bristande tillgång till infrastruktur och sociala tjänster. Ursprungsbefolk-
ningarnas situation är särskilt utsatt. En rad strukturella och ekonomiska
reformer har inletts som nu fördjupas med tonvikt på landsbygdsutveck-
ling och fattigdomsbekämpning.

En betydande del av det svenska biståndet till Bolivia koordineras med
eller kanaliseras genom multilaterala organ. Det gäller stödet till
utbildningsreformen genom Världsbanken och samarbetet med UNICEF,
i ett program för fattigdomsbekämpning som bl.a. främjar tvåspråkig
undervisning samt kvinnor och hälsa.

Sverige stöder Bolivia i denna process. Målet för utvecklingssamarbetet
är att främja en bärkraftig och demokratisk utveckling där mänskliga fri-
och rättigheter respekteras, med tonvikt på bl.a. ursprungsbefolkningarnas
deltagande, liksom fattigdomsbekämpning, gott styrelseskick, jämställdhet
och utveckling av näringslivet. Ytterligare åtgärder, som bör samordnas
internationellt, krävs för att lindra landets skuldsituation.

Det framtida samarbetets inriktning kommer att fastläggas under hösten
i den landstrategi som skall utarbetas för en treårsperiod.

För delposten för Latinamerika beräknar regeringen en minskning med
70 miljoner kronor till 430 miljoner kronor. 1998 bör anslaget åter öka.
Reservationsläget gör att verksamheten i stort bör kunna fortsätta som
planerat.

4.3.4 Europa

Det forna Jugoslavien består idag av Slovenien, Kroatien,
Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien och Makedonien.
Av dessa har Bosnien-Hercegovina och Kroatien direkt drabbats av
krigshandlingar. Internationella sanktioner och en tung flyktingbörda har
skapat stora problem i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Makedonien, som
legat utanför det krigsdrabbade området, har inlett ett ambitiöst program
för att omvandla samhället. Slovenien, som kommit längst, har lyckats
uppnå en parlamentarisk demokrati, stabil ekonomi och ett förmedlems-
skapsavtal med EU.

Det svenska biståndet till området har sedan 1991 nästan helt finansie-
rats genom katastrofbistånd och uppgått till sammanlagt ca 1,2 miljarder
kronor. Det har av naturliga skäl koncentrerats till de områden som
drabbats värst av kriget. Biståndet under 1997 bör fortsättningsvis
finansieras på samma sätt och ha en omfattning som motsvarar stödet
1996. Stödet bör vara flexibelt och anpassas till den politiska utvecklingen
i länderna. Beredningen av stödet sker i ett nära samråd mellan Utrikes-
departementet och Sida. I framtiden bör stödet förhoppningsvis kunna
omformas i riktning mot omvandling och integration.

Av länderna i det forna Jugoslavien har Bosnien-Hercegovina utan
jämförelse drabbats hårdast av kriget. Omfattande folkomflyttningar har
förekommit till följd av strider och s.k. etnisk rensning. Uppemot 1 miljon
människor beräknas vara intemflyktingar, ytterligare 1,4 miljoner har
drabbats av kriget och är i behov av internationell humanitär hjälp. Enligt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

73

uppgift har mer än 200 000 människor förlorat sina liv. Miljontals
människor har förlorat alla sina tillhörigheter. Stora delar av infrastruktu-
ren har slagits ut och bostäder förstörts. Som en direkt följd av kriget har
ca 80 % av befolkningen helt eller delvis kommit att bli beroende av
humanitär hjälp utifrån.

Fredsöverenskommelsen i Dayton i slutet av november 1995 reglerar
såväl den militära situationen som det civila området. Genomförandet av
den civila delen av Daytonavtalet har varit föremål for ett antal inter-
nationella konferenser vid vilka politiskt och finansiellt stöd har säkrats
for återuppbyggnaden av Bosnien-Hercegovina.

Den största delen av biståndsinsatserna har utgjorts av humanitär hjälp
i form av livsmedel och stöd till hälso- och sjukvårdsinstitutioner
kanaliserad genom FN-systemet och Rödakorset. Även svenska enskilda
organisationer har fått bidrag for projekt med livsuppehållande inriktning.

Sedan april 1995 har medel avsatts särskilt för återuppbyggnadsinsatser
främst inom områdena lokal husproduktion, telekommunikation och
psykosociala insatser. Från delposten för stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter har stöd bl.a. lämnats till oberoende media.

Under 1996 beräknas 200 miljoner kronor tas ur katastrofanslaget för
biståndsinsatser i forna Jugoslavien. Medlen skall i första hand användas
till humanitära insatser i vid mening. Från svensk sida har ansetts att
återuppbyggnadsinsatsema måste villkoras hårdare till att mottagarsidan
uppfyller Daytonavtalet. Stödet till demokrati och mänskliga rättigheter
kommer att fortsätta. Dessutom används medel från B 9-anslaget för stöd
till valprocessen via OSSE.

Situationen i Bosnien-Hercegovina bedöms förbli osäker under 1997. En
av de viktigaste förutsättningarna för att ett nytt krig inte skall bryta ut är
internationell militär närvaro. Hur denna skall utformas är fortfarande
oklart.

En minskning av det internationella stödet kan förväntas. Beroende på
parternas vilja att genomföra en fredsprocess finns beredskap att lämna ett
betydande stöd till återuppbyggnadsinsatser. Behovet av humanitär hjälp
kommer att minska men långt ifrån försvinna under 1997. Det är osäkert
i vilken utsträckning flyktingar och intemflyktingar kommer att kunna
återvända till sina hemorter.

Förbundsrepubliken Jugoslavien har inte drabbats direkt av kriget. På
grund av flera års FN-sanktioner och en stor flyktingbörda befinner sig
landet emellertid i en besvärlig ekonomisk situation som det med all
sannolikhet kommer att ta lång tid att rehabilitera. Att den politiska
arenan domineras av traditionell östpolitik är inte ägnat att påskynda den
nödvändiga övergången till demokrati och marknadsekonomi.

Bristen på respekt för mänskliga rättigheter är särskilt uppenbar i
områden med stora minoritetsgrupper såsom i Kosovo, Vojvodina och
Sandzak. Trots ett ökat internationellt engagemang för att förbättra
förhållandena, särskilt för den albanska majoriteten i Kosovo, har läget
knappast förbättrats.

Sveriges bistånd till Förbundsrepubliken Jugoslavien har till största
delen bestått av humanitära insatser genom olika FN-organ som UNHCR,

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

UNICEF, WHO och genom Röda korset.

En stor del av de 30 miljoner kronor som avsatts för insatser till stöd
för demokrati och mänskliga rättigheter i forna Jugoslavien har använts
i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Mottagare av dessa medel har varit
oberoende media, oberoende forskare och organisationer som verkar för
demokrati och försoning.

Framtida insatser bör knytas till Förbundsrepublikens bidrag till
fredsprocessen i Bosnien och till respekten för mänskliga rättigheter.

Under år 1991, strax efter att Kroatien förklarat sig självständigt, utbröt
hårda strider vilka resulterade i att delar av landet kom att stå utanför
regeringens kontroll. Under hösten 1995 återtog den kroatiska armén stora
delar av dessa områden. Kontrollen över ett område i östra Slavonien som
gränsar till Förbundsrepubliken Jugoslavien återstår att reglera.

Under de olika perioderna av militära aktiviteter förekom grova, etniskt
relaterade övergrepp mot individer. Hus plundrades och brändes i stor
skala. Återuppbyggnadsbehoven i vissa områden är därför omfattande
även om den kroatiska regeringen har gjort vissa insatser med egna
medel.

Den kroatiska regeringen har kritiserats av det internationella samfundet
för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Media i Kroatien är starkt
regeringsdominerade. Det senaste presidentvalet hösten 1995 kritiserades
internationellt för att inte ha uppfyllt de krav som måste ställas på fria
och rättvisa val.

Det svenska biståndet till Kroatien har till stor del bestått i bidrag till
FN, Röda korset och enskilda organisationer för humanitära insatser.
Därutöver har Sverige finansierat bostäder och sociala projekt inriktade
på landets flyktingar. Ur anslagna medel för stöd till demokrati och
mänskliga rättigheter har stöd utgått till organisationer som arbetar för
dessa mål.

Det finns ett fortsatt behov av humanitär hjälp till Kroatien genom
framförallt FN och Röda korset. Återuppbyggnadsinsatser skall i enlighet
med beslut i oktober 1995 i EU:s Allmänna Råd villkoras till att
flyktingarna från Krajina ges en reell möjlighet att återvända, att respekten
för mänskliga rättigheter förbättras och att Kroatien aktivt deltar i
fredsprocessen i Bosnien.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

4.3.5 Det bilaterala utvecklingssamarbetets verksamhetsgrenar

Under detta avsnitt redovisar regeringen sin syn avseende inriktning,
omfattning och resultatkrav för Sidas verksamhetsgrenar oavsett hur dessa
finansieras. Vissa insatser under verksamhetsgrenarna finansieras från
landramama, andra från särskilda poster. Skillnaderna beror främst på
insatsernas art och i vilka länder de sker.

Demokrati och mänskliga rättigheter

De politiska förändringarna i världen, inte minst i många u-länder, innebär
ökade förutsättningar att förverkliga demokratimålet i biståndet samtidigt
som arbetet också måste förändras och anpassas till den nya situationen.
Nya metoder utvecklas och nya samarbetspartners etableras. För att kunna
hantera detta nya, delvis annorlunda och ofta svåra bistånd krävs en
kompetent resursbas såväl i Sverige som i fält.

Ett lands första val är en viktig komponent i dess demokratiska
utveckling även om det bara utgör en första grundsten i en långsiktig
demokratisk process. I syfte att observera om val genomförs på ett fritt
och demokratiskt sätt har många svenskar under 90-talet deltagit i olika
typer av valobservationsmissioner i t.ex. FN:s, EU:s, OSSE:s och OAU:s
regi. Även om behovet minskar i takt med att allt fler länder hållit val,
kommer sådana insatser att krävas även framöver.

Den stora utmaningen för de länder som genomfört sitt första val är att
få till stånd framväxten av en demokratisk kultur och fungerande
demokratiska institutioner. Folkstyrda församlingar på såväl nationell som
lokal nivå, valmyndigheter, fria media och ett aktivt och oberoende civilt
samhälle som kritiskt kan granska och påverka maktstrukturerna är
fundamentala grundstenar i ett demokratiskt samhälle. Den demokratiska
utvecklingen förutsätter också att det finns politiska partier som aktivt
arbetar för att få en bredare förankring i samhället. Att på olika sätt stödja
dessa demokratiska institutioner är en allt viktigare del av vårt utveck-
lingssamarbete. Ett exempel på detta är den pågående försöks-
verksamheten med bistånd via svenska partinära organisationer i syfte att
stärka demokratin, främst partiväsendet, vilken kommer att utvärderas
under 1997.

Ett allvarligt hinder för en demokratisk utveckling i många länder är en
svag, ineffektiv och ibland korrumperad statsapparat. Sverige har av
tradition en stark och effektiv administration och har därför värdefulla
erfarenheter som vi kan dela med oss av genom utvecklingssamarbetet,
t.ex. på skatte- och revisionsområdena. Svenska myndigheter blir allt
viktigare samarbetspartners i biståndet.

Ansträngningarna att befästa demokratin blir inte framgångsrika om inte
rättsstaten samtidigt stärks. Dessutom är en fungerande rättsapparat den
bästa garantin för respekt för de politiska och medborgerliga mänskliga
rättigheterna. Utvecklingssamarbetet bör inriktas på att stödja utvecklingen
av en oberoende rättsstat genom t.ex. stöd till modernisering av lagstift-
ningen, utveckling och förstärkning av domstolsväsende, åklagarämbete,
polisväsende och advokatkår. Det är också viktigt att verka för att

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

rättsväsendet når i alla delar av ett land.

En förutsättning för demokrati är att kvinnor och män har lika
möjligheter att delta i och påverka processer som formar utvecklingen.
Kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande bör därför speciellt beaktas.

Medvetenheten om betydelsen av barnets rättigheter har ökat inter-
nationellt, bl.a. genom en närmast total anslutning till FN:s barnkonven-
tion. Utmaningen nu är att göra verklighet av konventionens principer och
normer. Därvid skall principen om "barnets bästa" vara vägledande,
liksom insatser för att bekämpa diskriminering.

Respekt för de mänskliga rättigheterna (MR) är fundamentalt för en
politik som syftar till jämställdhet och demokrati. Sverige bör därför i
utvecklingssamarbetet arbeta för en bättre uppföljning av internationella
åtaganden, bl.a. genom att stärka de övervakande FN-kommittéema
finansiellt och personellt och genom att bistå länderna i deras rapportering
till respektive kommitté. Högkommissarien för mänskliga rättigheter och
MR-centret i Geneve har viktiga roller att spela på MR-området. Utfallet
av den nödvändiga omstrukturering av MR-centret som just nu äger rum
bör påverka Sveriges framtida stöd till centret. I takt med att bl.a. FN:s
roll som MR-observatör utvecklas finns också en växande efterfrågan på
att snabbt ställa såväl personella som finansiella resurser till förfogande.

Den stora utmaningen på MR-området är att få de länder som anslutit
sig till konventionerna att börja följa dem i praktiken. Konventionerna
måste inlemmas i ländernas konstitutioner, lagstiftning och dagliga
rättstillämpning. Olika typer av övervakningsinstrument såsom MR-,
justitie- och bamombudsmän behöver utvecklas.

Svenska ideella organisationer och folkrörelser är viktiga aktörer inom
demokrati- och MR-området, dels för att stödja organisationer som arbetar
mot förtryck och för respekt för de mänskliga rättigheterna, dels för att
stödja utvecklingen av det civila samhället. Sverige har traditionellt spelat
en viktig roll genom sitt stöd till internationella organisationer, inte minst
på MR-området. Denna typ av stöd bör även fortsättningsvis ges hög
prioritet.

Regeringen faster mycket stor vikt vid utvecklingssamarbetet inom detta
område. Förutom att demokrati- och MR-aspekter ofta är viktiga inslag
i projekt med annan huvudsaklig inriktning, finansieras en stor del av de
direkta insatserna inom området från landramama och ett antal andra
anslagsposter. Regeringen beräknar därtill att anvisa 235 miljoner kronor
för de direkta medlen för demokrati och mänskliga rättigheter inom
delposten för särskilda utvecklingsprogram.

Offentlig förvaltning

Förvaltningsbiståndet, som är en av de viktigaste sektorerna inom det
svenska utvecklingssamarbetet, har som övergripande mål är att bidra till
utvecklingen av god samhällsstyming och av en rättstat. Biståndet syftar
till att bygga upp, förstärka, reformera och effektivisera strategiska delar
av förvaltningssystemet såsom centralförvaltningens struktur, offentlig
finansförvaltning, lokal och kommunal förvaltning samt rättsväsendet och

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

77

är i huvudsak inriktat på kunskaps- och institutionsutveckling. Insatserna
utgörs ofta av långsiktigt institutionssamarbete mellan organisationer och
myndigheter i Sverige och i mottagarlandet och ingår alltmer som ett
naturligt inslag i projekt med annan huvudsaklig inriktning, t.ex. inom
hälso- och undervisningsområdena.

En stor del av det internationella utvecklingssamarbetet består av
insatser av detta slag, sammantaget benämnda tekniskt bistånd. Fortfaran-
de är antalet utländska experter mycket högt, särskilt i Afrika. Trots att
många insatser varit av stor betydelse, har insatserna som helhet ofta inte
gett hållbara resultat, särskilt i de svagaste, mest biståndsberoende
länderna. Det beror delvis på trängseln av givare med olika modeller och
erfarenheter, men också på övergripande problem i mottagarlandets
offentliga förvaltning, t.ex. låga löner och korruption, som försvårar den
avsedda kunskapsöverföringen och kapacitetsuppbyggnaden. Såväl i
mottagarländerna som bland givarna måste större tonvikt läggas vid att
stödja en mer grundläggande reformering av mottagarländernas förvalt-
ningar.

Den påbörjade förskjutningen av insatser från finansförvaltningsområdet
till stärkande av rättsväsendet, förvaltningsreform samt den lokala/kommu-
nala förvaltningen bör fortsätta. Prioritet bör också ges till insatser som
syftar till att stärka mottagarländernas förmåga att mobilisera resurser för
den offentliga verksamhetens nödvändiga utgifter.

Miljö och natur

Hållbar utveckling är en fråga som griper in i alla aspekter av utveck-
lingssamarbetet. Inom det bilaterala biståndet bör samarbetet bl.a. inriktas
på att stärka samarbetsländemas förmåga att föra en utvecklingspolitik
som är långsiktigt hållbar.

Som ett led i uppföljningen av UNCED har Sida under året tagit fram
ett handlingsprogram för bistånd till hållbar utveckling, där fem områden
lyfts fram som särskilt viktiga: jord- och skogsbruk, vatten, marin miljö,
energi och urban miljö. Särskilt understryks vikten av intensifierad
forskning och metodutveckling inom dessa områden.

I regeringens ovan nämnda skrivelse till riksdagen om hållbar utveck-
ling redovisas regeringens politik, såväl i multilaterala sammanhang som
inom det bilaterala utvecklingssamarbetet. Regeringen instämmer där i
prioriteringen av de fem områden Sida lyfter fram.

Allt utvecklingssamarbete skall främja hållbar utveckling. I mer
begränsad mening, med tonvikt på miljö, är det i första hand verksamhets-
områdena natur respektive infrastruktur och näringsliv som berörs.

De särskilda miljöinsatserna, som är en liten, men viktig del av de totala
miljöinsatserna skall fortsatt inriktas på metodutveckling och kapacitets-
uppbyggnad med nära koppling till UNCED-uppföljningen.

Regeringen beräknar att anvisa ett oförändrat belopp, 205 miljoner
kronor, för särskilda miljöinsatser inom delposten för särskilda utveck-
lingsprogram för 1997. Främjande av hållbar utveckling skall dessutom
ges högre prioritet inom bl.a. det landramsfinansierade biståndet.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

78

De svenska bilaterala insatserna inom verksamhetsområdet natur
domineras traditionellt av skogs- och markvårdsinsatser. Det finns skäl att
vidga synen med hänsyn till frågan om hållbar utveckling. Tre av de fem
områden som Sida lyfter fram i handlingsprogrammet faller inom
verksamhetsgrenen: jord- och skogsbruk, vatten och marin miljö.
Regeringen instämmer i Sidas bedömning att prioriteringen bör leda till
ökade insatser inom dessa områden.

I Afrika är det angeläget att livsmedelssäkerheten förbättras på både
kort och lång sikt, vilket är en avgörande förutsättning för att minska
fattigdomen. Sida har under 1996 genomfört en studie av livsmedelssäker-
heten i Afrika. Metoder måste utvecklas som på ett långsiktigt hållbart
sätt höjer det afrikanska jordbrukets produktivitet. Forskningsbiståndet bör
också närmare samordnas med det mer direkta biståndet inom området.
Den av Sverige nyligen ratificerade konventionen mot ökenspridning är
ytterligare ett exempel på frågans ökande internationella vikt. Det är också
angeläget att Sverige genomför de åtaganden som gjorts i enlighet med
konventionerna om biologisk mångfald och klimatförändringar.

I Asien bör insatserna inom skogsbruk mer inriktas på markvård med
ett starkt fattigdomsperspektiv och på insatser för att stärka och moderni-
sera berörda förvaltningar. Miljöperspektivet skall betonas.

I ett stort antal u-länder råder torra förhållanden och en potentiell
vattenbrist. Idag hotas vattenresurserna från många håll. Sveriges insatser
på detta område har två infallsvinklar, dels hållbart utnyttjande av
vattenresurser, dels utveckling av enkla sanitetssystem. Sida har
tillsammans med UNDP och Världsbanken startat det s.k. Global Water
Partnership. Syftet är att globalt lära från positiva erfarenheter och öka
uppmärksamheten kring vattenfrågorna för att åstadkomma ett hållbart
utnyttjande av vattenresurserna. Sida har skapat ett särskilt sekretariat för
samarbetet.

Marin miljö är ett nyare område för Sveriges utvecklingssamarbete. Det
bör ges ökad prioritet och inriktas på att skapa förutsättningar för bättre
planering av resursutnyttjande och utveckling och etablering av produktiva
men samtidigt miljömässigt skonsamma verksamheter i kustområden.

Sociala sektorer

De sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård, har sedan
begynnelsen varit centrala inslag i det svenska utvecklingssamarbetet och
skall fortsätta vara det. Bättre hälsa och utbildning är viktiga mål i sig.
Fungerande skolväsende och hälsovård är också förutsättningar för
utveckling, särskilt för att de fattiga skall kunna påverka sin framtid.

Undervisning möjliggör spridning av nya tänkesätt och bidrar till
nationell integration. Länder med god primärskola har bevisat högre
tillväxt. I flertalet u-länder satsas dock en hög andel av utbild-
ningsbudgeten på högre utbildning, medan primärskolan lider av
resursbrist.

I de mer utvecklade länderna i Asien, Latinamerika och Afrika går alla
bam utom mycket fattiga nu i skolan. Det är främst fattiga flickor som

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

idag inte far undervisning. I dessa länder bör det svenska samarbetet
inriktas på att utveckla det existerande skolväsendet så att det når alla
bam och på att höja kvaliteten i undervisningen.

I de fattigare länderna, främst i Afrika, når skolväsendet en lägre och
ofta fallande andel av barnen. I många länder gäller det därför att bidra
till återuppbyggnad av skolväsendet. Även här krävs modernisering och
utveckling av undervisningens former och innehåll. Inom de sociala
sektorerna är sektorprogram en lovande väg for givarna att under
mottagarlandets ledning gemensamt stödja t.ex. undervisningsväsendets
uppbyggnad.

En forutsättning för ett på lång sikt fungerande skolväsende är att
lokalsamhället känner ansvar, har inflytande och bidrar till finansieringen.
Avgiftsfmansering av primärskolan har visat sig ge betydande negativa
effekter samtidigt som regeringarna har svårt att klara driftkostnaderna.
Ökad uppmärksamhet måste också ägnas åt kopplingen mellan barns
rättigheter, skolplikt, bra skolor och eliminering av skadligt barnarbete.

Stora framsteg har gjorts inom hälsoområdet i nästan alla länder under
de senast decennierna. I huvudsak bör samarbetet inom hälsoområdet
inriktas på bidrag till att förbättra systemen, medan driften mer måste
klaras med egna resurser, ofta på lokal nivå. Liksom för utbild-
ningsväsendet skapar statens begränsade resurser och avgiftsfinansie-
ringens nackdelar ett svårt dilemma, kanske än svårare for hälsovården
med dess oundvikligen högre driftskostnader.

För både skolan och hälsovården krävs således såväl en kraftfull
prioritering av de grundläggande delarna på bekostnad av storstadsbaserad
högre undervisning och sjukhusvård, t.ex. utveckling av nya metoder for
finansiering.

Utöver att främja hälsan, har hälsovården även andra viktiga roller.
Kopplingen till reproduktiv och sexuell hälsa är given. Hälsovård är
dessutom en bra ingång till attitydpåverkande insatser. Detta gäller i hög
grad även skolan.

Inom hälsoområdet finns det starka internationella organisationer, som
far ett betydande svenskt stöd. Det är angeläget att Sveriges policy visavi
dessa organisationer och det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på
ett ömsesidigt erfarenhetsutnyttjande.

Det är också viktigt att Sida for en dialog med de enskilda orga-
nisationerna, som bedriver en omfattande verksamhet inom området, om
hur samspelet mellan staten, lokala myndigheter och det civila samhället
kan främja utvecklingen av de sociala sektorerna.

Insatserna inom de sociala sektorerna finansieras främst genom
landramama, men även en stor del av biståndet via enskilda organisationer
går till insatser inom området. Sociala insater finansieras också inom det
tekniska samarbetet med länder utanför programlandskretsen.

Forskningssamarbete

Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av
kunskaper och mänskligt kapital i u-ländema. Det omfattar den verksam-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

het som Sida övertagit från den tidigare biståndsmyndigheten Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC). De övergripande målen för forskningssam-
arbetet är att stärka u-ländemas forskningskapacitet och främja utveck-
lingsinriktad forskning. Från delposten finansieras stöd till forskningssam-
arbete med u-länder och mellan u-länder, stöd till internationella
forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-lands-
relaterade problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige.

De svenska erfarenheterna av forskningssamarbete med u-länder är
unika i ett europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev
och Sida nu vidareutvecklar har Sverige gjort mycket värdefulla insatser
samtidigt som det svenska forskarsamhället stimulerats att delta i
u-landsrelevant forskning. Det är också betydelsefullt för att åstadkomma
ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i EU:s program för
forskningssamarbete och för att bredda den svenska resursbasen för
utvecklingssamarbetet.

Sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndighetema stärker
möjligheterna för samverkan med andra biståndsformer. Det måste dock
förenas med forskningsbiståndets särskilda mål, inomvetenskapliga krav
på forskningskvalitet och bibehållen långsiktighet, vilket kan ske bl.a.
genom samlade satsningar på högre utbildning och forskning, uppföljning
av forskningsresultat och integration i annat utvecklingssamarbete.
Forskningsbiståndets inriktning bör också påverkas av Sidas hand-
lingsprogram avseende fattigdom, hållbar utveckling, demokrati och
mänskliga rättigheter samt det nya jämställdhetsmålet.

Vikten av långsiktighet inom forskningssamarbetet och verksamhetens
goda resultat motiverar en bibehållen volym för 1997. Regeringen
beräknar att anvisa 400 miljoner kronor, vilket möjliggör en fortsatt stark
satsning på forskning.

Infrastruktur och näringsliv

Ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är grundläggande för att
förbättra de fattigas levnadsstandard. Satsningar på infrastruktur - energi,
transporter och kommunikationer, vatten, sanitet och bevattning - och
näringslivsutveckling är därför viktiga inslag i biståndet.

För programländerna finansieras sådana insatser med gåvobistånd inom
landprogrammen och i vissa länder också med krediter. I övriga länder
görs insatser genom Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete, som
i hög grad är inriktat på infrastruktur. Kreditbiståndet har sedan u-krediter
infördes haft en stark tonvikt på infrastruktur, särskilt energi och
telekommunikationer och lämpar sig väl för sådant stöd till företags- eller
samhällsekonomiskt lönsamma investeringar i kreditvärdiga länder.
(Tekniskt samarbete och krediter behandlas närmare i avsnitt nedan.)

Vid satsningar på infrastruktur måste miljöeffekter beaktas noggrant. I
Sidas program för hållbar utveckling slås fast att miljöfrågor kring
energiproduktion och -användning samt urban miljö kräver större
uppmärksamhet inom biståndet. Regeringen delar den bedömningen.

Näringslivsutveckling, som syftar till att skapa förutsättningar för en

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

81

ökning av produktion av varor och tjänster, omfattar tre grenar. Kompe-
tensutveckling syftar till att höja kunskapsnivån i näringslivet. Affärs-
utveckling syftar till att stimulera samarbete mellan foretag i Sverige och
u-länder bl.a. långsiktiga allianser mellan små- och medelstora foretag.
Kapitalförsörjning omfattar såväl kapitalsatsningar i foretag eller
finansiella institutioner, främst genom Swedfund International AB, som
insatser for att utveckla institutioner för en fungerande kapitalmarknad.

Sida har inlett en översyn av hur näringslivssamarbetet bäst kan
utvecklas i den nya organisationen i samspel med den programme-
ringsprocess som tillämpas för större delen av det bilaterala biståndet.
Regeringen anser att en ökad fokusering på färre projekt, länder eller
områden bör övervägas i syfte att höja effektiviteten.

Inom näringslivsutveckling finns omfattande reservationer och
regeringen beräknar därför för 1997 en minskning till 80 miljoner kronor
under delposten särskilda utvecklingsprogram.

Regeringen har uppdragit åt Sida att analysera biståndets förändrade roll
i u-ländemas kapitalförsörjning, bl.a. hur biståndet kan främja inhemsk
resursmobilisering och utländska investeringar, vilket har särskild bäring
på utformningen av biståndet till de fattigaste länderna, främst i Afrika.

Tekniskt samarbete och internationella kurser

Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete - kompetensutveckling
och kunskapsöverföring - med tonvikt på insatser inom infrastruktur men
också på bl.a. miljö och förvaltning är baserad på svenska resurser -
företag, myndigheter och institutioner. Projekt bedrivs i ett 30-tal länder.
Vidare bedrivs ett samarbete med utvecklingsbanker och andra inter-
nationella finansieringsinstitutioner genom konsultfonder för utnyttjande
av svensk kompetens och teknologi.

Mot bakgrund av en flerårig, snabb expansion, volym- och ämnes-
mässigt samt geografiskt, har ,Sida på regeringens uppdrag gjort en
översyn av det tekniska samarbetet, bl.a. med avseende på val av länder
och gränsdragningen vad avser programländerna, där finansiering av dessa
insatser skall överföras till landprogrammen. Regeringen vill framhålla
vikten av att bevara verksamhetens karaktär med bl.a. små insatser och
hög flexibilitet. En ökad fattigdomsinriktning är samtidigt önskvärd.

Verksamheten är framgångsrik och efterfrågad. Regeringen beräknar 210
miljoner kronor för 1997 för kontraktsfinansierat tekniskt samarbete inom
delposten för särskilda utvecklingsprogram. Med hänsyn till att ett antal
insatser överförs från denna post till landramsfinansiering bör det i
praktiken inte innebära någon minskning jämfört med innevarande år.

Den internationella kursverksamheten syftar till att stärka deltagarnas
kompetens inom områden av strategisk betydelse för utvecklingen i
hemländerna. Infrastruktur och industri intar sedan länge en central plats
i kursutbudet som samtidigt under senare år fått ökad inriktning mot
miljö, demokrati, mänskliga rättigheter, offentlig förvaltning och
jämställdhet, inklusive genom kurser som särskilt riktar sig till kvinnor.
I syfte att stödja anpassningen till ny teknologi i u-ländema planeras nya

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

82

kurser inom vissa områden. Kursdeltagarna, ca 2 100 per år, kommer från
över 100 länder och antalet sökande har ökat markant.

Regeringen beräknar att för internationella kurser anvisa 130 miljoner
kronor för 1997 inom delposten för särskilda utvecklingsprogram.

Krediter for utveckling

Krediter utgör ett viktigt instrument för att finansiera vissa typer av
angelägna investeringar i mottagarländerna. Krediter lämnas dels i form
av bundna u-krediter, som finansieras genom upplåning på kapital-
marknaden i kombination med biståndsmedel, det s.k. gåvoelementet, som
medger utlåning på mjuka villkor, dels som obundna, anslagsfinansierade
biståndskrediter på mycket förmånliga villkor.

U-krediter lämnas till länder som är kreditvärdiga eller på sikt bedöms
fa en tillfredsställande betalningsförmåga för investeringsprojekt, främst
inom infrastruktur med tonvikt hittills på energi och telekommunikationer,
men i växande utsträckning också investeringar i miljöskydd. Verksamhe-
ten är inriktad på projekt där svensk teknologi och kompetens är
konkurrenskraftig. Kombinationen av marknadsfinansiering och subven-
tion, som belastar anslagsposten, ger en utväxlingseffekt på det insatta
biståndet vad gäller den totala resursöverföringen. Kreditgivningen sker
i överensstämmelse med den internationella överenskommelsen på
området som Sverige har biträtt, den s.k. konsensusöverenskommelsen
inom OECD, som bl.a. reglerar gåvoelementets storlek och vilken typ av
projekt som kan komma ifråga för u-kreditgivning.

U-kreditengagemanget uppgick vid utgången av budgetåret 1994/95 till
ca 10 miljarder kronor, fördelat på 22 länder med Indien och Kina som
dominerande. 85 procent avsåg låginkomstländer och nära hälften avsåg
programländer.

Biståndskrediter är främst avsedda för finansiering av infrastruktur-
projekt i betalningssvagare låginkomstländer som inte tillhör de mest
skuldtyngda. De kan även användas för att finansiera sociala projekt i
kreditvärdiga länder, när u-kreditgivning bedöms mindre lämplig.
Biståndskrediter infördes på försök från budgetåret 1994/95. Beredningen
av projektförslag beräknas i några fall kunna slutföras för beslut under
innevarande budgetår.

På uppdrag av regeringen har Sida analyserat krediters roll för
u-ländemas utveckling och i biståndet, inklusive erfarenheterna av
u-kreditgivningen och försöksverksamheten med biståndskrediter. I
utredningen, som kommer att överlämnas till regeringen under hösten,
ingår också att överväga utnyttjande av medel under andra anslagsposter
för kreditgivning.

Regeringen anser att krediter även framgent bör spela en viktig roll i
biståndet inom ramen för en breddad uppsättning av finansieringsinstru-
ment, som kan utnyttjas flexibelt för att anpassa villkoren till såväl
mottagarländernas betalningsförmåga som projektens samhälls- eller
företagsekonomiska effekter.

Sida har föreslagit att medel för u-krediter och biståndskrediter

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

83

sammanförs under en ny delpost, Särskilda investeringar, som även
föreslås omfatta gåvomedel för större investeringar och därtill kunna
utnyttjas för garantigivning. Regeringen vill dock avvakta resultatet av
kreditutredningen men anser att en ökad flexibilitet i form av kom-
binationer av krediter och gåvor bör kunna övervägas. I ljuset av
utredningens förslag kan gällande riktlinjer för u-krediter respektive
biståndskrediter, som efter försöksverksamheten nu bör ses som ett mer
permanent instrument, behöva ses över.

Regeringen beräknar att anvisa ett belopp om 390 miljoner kronor för
1997 för kreditgivning och kommer senare att meddela anvisningar om
fördelningen mellan u-krediter och biståndskrediter.

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad

Efter mer än ett decennium av olika initiativ och åtgärder är 80-talets
skuldkris alltjämt olöst för många av de fattiga skuldländema, varav
flertalet finns i Afrika och några i Latinamerika. Det behövs ett mer
samlat grepp för att reducera de utestående skulderna och skapa ökat
utrymme för produktiva investeringar och insatser som kommer de fattiga
till del.

De fattigaste ländernas fordringsägare är huvudsakligen offentliga
kreditorer, främst västländerna, men i växande omfattning också
multilaterala institutioner. Diskussioner har inletts om ett samlat skuld-
initiativ för dessa länder. Utvecklingskommittén, som är IMF:s och
Världsbankens gemensamma policyorgan, har gett de bägge institutionerna
i uppdrag att i samråd med främst andra kreditorer och biståndsgivare
utforma förslag till en långsiktigt hållbar lösning. För att ett sådant
initiativ skall bli framgångsrikt, krävs att samtliga parter är beredda att
medverka och ta en rimlig andel av finansieringen. En utgångspunkt är
vidare att skuldländema fortsätter på den inslagna reformvägen och kan
visa goda resultat. Ambitionen är att förslag till ett samlat aktionsprogram
skall läggas fram under hösten 1996.

Sverige har sedan lång tid verkat aktivt i olika internationella fora för
ytterligare skuldlättnader och stöd på generösa villkor till ekonomiska
reformer i de fattigaste länderna, t.ex. i Parisklubben (de västliga
regeringarnas gemensamma forum för omförhandlingar med skuld-
ländema), IMF och Världsbanken, inom ramen för IDA och Världs-
bankens särskilda program för Afrika, SPA. Detta program har varit
viktigt för att mobilisera och samordna resurser till de fattigaste, mest
skuldtyngda länderna i Afrika söder om Sahara som genomför strukturan-
passningsprogram.

För svenskt vidkommande utgör det s.k. betalningsbalansstödet ett
viktigt instrument för att lämna stöd till ekonomiska reformprogram,
huvudsakligen i form av obundet importstöd, och skuldlättnad i olika
former. Bidrag lämnas för att minska skuldtjänsten avseende såväl
bilaterala skulder som multilaterala, främst gamla lån från Världsbanken,
och till samfmansiering med IDA av återköp till kraftigt rabatterat pris av
kommersiell skuld, främst till banker. Sverige har även medverkat i s.k.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

84

stödgrupper som bildats för att hjälpa länder, som genomgått politiska
eller ekonomiska kriser, att normalisera relationerna med det inter-
nationella finansiella samfundet.

Merparten av stödet har gått till svenska program- och andra samarbets-
länder, främst i Afrika söder om Sahara men också några länder i
Latinamerika och Asien. Sveriges bidrag till IMF:s särskilda facilitet för
stöd till fattiga länder som genomför strukturanpassningsprogram, ESAF
(Enhanced Structutal Adjustment Facility) har också lämnats från denna
anslagspost.

Behovet av betalningsbalansstöd kommer även framöver att vara
omfattande. Stödet skall utgöra ett incitament till fortsatta ekonomiska
reformer och måste fortlöpande kunna anpassas till skiftande behov och
ändrade förutsättningar i enskilda länder. Utrikesdepartementet har i
samråd med Sida gjort en översyn av stödet bl.a. i syfte att uppnå en
smidigare procedur från planering till utbetalning för att främja en
effektivare användning av medlen.

Stödet skall i första hand utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda
länderna, med tonvikt på svenska samarbetsländer, som genomför
ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och
givarsamfundet.

Betalningsbalansstödet bör vara flexibelt och kunna anpassas till
specifika förhållanden i enskilda länder. Stödet skall samtidigt hållas
avgränsat från det mer långsiktigt planerade biståndet inom landramama.

Stödets karaktär och den flexibilitet som krävs t.ex. för att ha beredskap
för att bidra till nya skuldinitiativ, kan föranleda betydande variationer i
utnyttjandet av anslagna medel mellan olika budgetår. Flera program-
länder har stora problem i genomförandet av strukturanpassningspro-
grammen p.g.a såväl externa ekonomiska och interna politiska faktorer.
Detta är den främsta orsaken till de f.n. mycket stora reservationerna som
vid utgången av 1996 beräknas komma att uppgå till ca 800 miljoner
kronor. En nedskärning är därför motiverad för att kunna omfördela medel
till andra angelägna ändamål. Regeringen beräknar att anvisa 200 miljoner
kronor, som tillsammans med reservationerna ger ett utrymme om ca 1
miljard kronor för nya insatser och därmed goda möjligheter för Sverige
att fortsätta att spela en aktiv roll på skuldområdet och bidra till nya
initiativ. I enstaka fall bör även temporärt stora reservationer under
landramar kunna tas i anspråk för betalningsbalansstöd.

Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer

Biståndet genom enskilda organisationer är en mycket viktig del av det
svenska utvecklingssamarbetet. Genom en mångfald av insatser i nästan
alla u-länder nås många fattiga människor och lokalsamhällen. Stödet till
enskilda organisationer i u-ländema, ofta i form av mångårigt nära
samarbete, stärker också det civila samhället i dessa länder. Flertalet
svenskar som arbetar med bistånd finns i enskilda organisationer och
genom deras verksamhet i Sverige, inte minst i samband med insamling
av medel, sprids också kunskaper om u-ländema. Härigenom stärks det

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

85

svenska biståndets förankring i det svenska samhället.

Bidragen för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda orga-
nisationer har sedan slutet av 1970-talet utvecklats från projektstöd till ett
stort antal mindre organisationer till ramavtal med drygt tiotalet orga-
nisationer. Bidrag ges också för informationsinsatser i Sverige. Direktstöd
ges även till vissa andra enskilda organisationer. Numera kan även
politiska partier söka bidrag på samma premisser som organisationerna.

Under 1994/95 genomfördes en utvärdering av biståndet genom svenska
enskilda organisationer. Den visar att organisationerna väl uppfyller de
åtaganden man gjort i samband med ansökan om bidrag och att de har en
väl utvecklad ekonomisk kontroll av verksamheten. Utvärderingen påtalar
emellertid brister vad gäller insatsernas utvecklingseffekter och är också
kritisk när det gäller samordningen mellan olika biståndsaktörer. Sida
avser att ägna dessa frågor hög prioritet i dialogen med de enskilda
organisationerna.

En utredning om de enskilda organisationernas egeninsats har genom-
förts. Utredningen bekräftar att de flesta organisationerna vill behålla
egeninsatsen på nuvarande nivå, dvs. 20 %. Egeninsatsen återspeglar
organisationernas förmåga till engagemang och är en viktig förutsättning
för deras självständighet i förhållande till statsmakterna. Många orga-
nisationer bidrar med en väsentligt högre egeninsats än den fastställda
nivån. Vissa ungdomsorganisationer har dock haft svårt att komma upp
till den nivån. Regeringen har beslutat att den normala nivån på orga-
nisationernas egeninsats för projektbistånd fortsatt skall vara 20 % samt
att värdet av material och eget arbete inte längre skall kunna räknas som
del av egeninsatsen. För Handikapporganisationernas
Biståndsstiftelse/SHIA far emellertid Sida medge en sänkt egeninsats på
10 %. Sida far också, om det finns särskilda skäl, medge en minskad
egeninsats till lägst 10 % för ungdomsorganisationer, som inte ingår i
ramorganisationema.

Volontärverksamheten är den största personalresursen inom svenskt
utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till
praktiska insatser i u-länder. Volontärinsatser har allt mera inriktats på
insatser för demokrati, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En
översyn genomförs i syfte att skapa mer flexibla och ändamålsenliga
regler för att volontärer med falterfarenhet skall kunna delta i korttids-
insatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Sida
har också fått i uppdrag att göra en översyn av den s.k. volontär-
schablonen i syfte att bl.a. medge en förbättrad trygghet för volontärema
i fråga om olika försäkringar i samband med vistelsen utomlands. Sida
gör vidare en utredning om volontärinsatsemas utvecklingseffekter.

Regeringen anser att det är angeläget att engagera ungdomar och deras
organisationer både som mottagare och förmedlare av internationellt
utvecklingssamarbete. Sida har med Stiftelsen för Internationellt Ung-
domsutbyte (SIU) påbörjat ett par projekt med hittills goda resultat.
Ungdomsorganisationernas biståndssamarbete bör ges fortsatt hög
prioritet.

Till Bangladesh, Indien och Sri Lanka ges 30 miljoner i bidrag till
lokala enskilda organisationer, "direktstöd", vilket budgetåret 1997

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

överförs till delposten för Asien.

Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén har ombildats till en ideell
förening. I samband därmed erhöll föreningen ett extra bidrag och behovet
av statliga bidrag för i huvudsak administrationskostnader har därför
upphört.

Med Sveriges inträde i EU öppnades möjligheter för svenska folkrörel-
ser och andra enskilda organisationer att erhålla stöd från EU:s bistånds-
budget. Regeringen ser det som angeläget att dessa möjligheter tas till
vara och anser att Sida bör fortsätta stötta organisationerna såväl när det
gäller att utnyttja EU-bidragen som att samverka med systerorganisationer
i andra EU-länder. Medel från delposten får användas för detta.

Som ett uttryck före regeringens prioritering av biståndet via folkrörel-
ser och enskilda organisationer beräknas 820 miljoner kronor för 1997,
vilket innebär oförändrad nivå jämfört med 1996 eftersom direktstödet till
enskilda organisationer i Sydasien, 30 miljoner kronor, överförs till
delposten för Asien.

Humanitärt bistånd

Huvuddelen av det svenska humanitära biståndet (tidigare kallat Katastrof-
och flyktingbistånd samt bistånd till återuppbyggnad) avser insatser till
förmån för offren för ett tiotal inbördeskrig: Afghanistan, Angola, Irak,
Liberia, Rwanda, Somalia, Sudan, f.d. Jugoslavien m.fl. länder. Dessa s.k.
komplexa katastrofer har drivit tiotals miljoner människor på flykt, vilket
skapat enorma hjälpbehov av såväl omedelbar som mer långvarig
karaktär.

Hjälpen kanaliseras genom FN:s humanitära organ, främst flykting-
kommissarien (UNHCR) och världslivsmedelsprogrammet (WFP), genom
enskilda organisationer och internationella Rödakorsrörelsen.

Inom ramen för det humanitära biståndet ger Sverige särskild upp-
märksamhet åt insatser som avser röjning av landminor och utveckling av
utrustning härför. Sverige är det land inom EU som satsar mest på sådana
åtgärder. Kvarliggande landminor utgör ett ständigt hot och hindrar den
återuppbyggnad som behövs efter en väpnad konflikt. Regeringen avser
ge fortsatt prioritet åt minfrågan.

Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas
av interna konflikter och att bidra till att förebygga att väpnade konflikter
bryter ut. Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att bredda
underlaget för svenskt agerande när det gäller att stärka konfliktföre-
byggandet i det internationella systemet. Studien skall vara klar i höst.

I de komplexa katastroferna behövs ofta samverkan mellan de humanitä-
ra hjälpinsatserna och åtgärder för att främja efterlevnaden av mänskliga
rättigheter, försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera
fall militära insatser.

Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår
inom FN för att förbättra samordningen mellan den humanitära hjälpen
och de politiska och de militära insatserna i de komplexa katastroferna.
Regeringen avser också att fortsatt stödja ansträngningarna att bättre

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

87

koordinera de olika FN-organens humanitära bistånd.

Behovet av en bättre koordination av det humanitära arbetet i konflikt-
situationer gäller även andra än FN-organen. Utredningen "Säkerhet och
utveckling i Afrika" (Ds 1996:15) pekar på behovet av klarare regler för
enskilda organisationer i konflikthanteringen. En internationell utvärdering
av hjälpen till det katastrofdrabbade Rwanda betonar vikten av att de
enskilda organisationer, som engagerar sig i komplexa katastrofer, har
erforderlig kunskap och kompetens.

Regeringen kommer att med de enskilda organisationerna diskutera
deras roll i de komplexa katastroferna. Regeringen avser även verka för
att den humanitära hjälpen utformas på sådant sätt att den kan främja en
långsiktig utveckling i dagens katastrofområden.

Genom medlemskapet i EU bidrar Sverige till EU-kommissionens
omfattande humanitära bistånd, som hanteras av den Europeiska byrån för
humanitärt bistånd (ECHO). Regeringen avser att aktivt delta i ut-
formningen av detta bistånd.

Genom att övergå från beteckningen katastrofbistånd till humanitärt
bistånd - den internationellt vedertagna termen - vill regeringen betona
kopplingen till den humanitära rätten och dess utgångspunkt i individens
behov. Behovet av humanitärt bistånd, såväl i akuta katastrofsituationer
som under återuppbyggnadsskeden, beräknas fortsatt vara stort. Rege-
ringen är angelägen om att det finns utrymme för dessa viktiga insatser
och beräknar att anvisa 1052 miljoner kronor för 1997.

Programutveckling

Programutveckling utgörs dels av försöksverksamhet och nya metoder,
dels av initiativ som tas av Sida tillsammans med andra givare eller
organisationer för att angripa problem vilkas lösning kräver bred
uppslutning. Uppföljning av FN:s konferenser är ett exempel. Från posten
finansieras även insatsförberedelser och resultatutvärdering för Sidas alla
verksamhetsområden.

Den pågående renodlingen av verksamheten i syfte att stödja uppbygg-
naden av ett sammanhållet, innovativt och effektivt program bör fortsätta.
Allmänt institutionsstöd och stöd till multilaterala program bör antingen
fasas ut eller överföras till anslagsposten för multilateralt utvecklingssam-
arbete. Stödet till UNAIDS överförs i och med 1997 enligt denna princip.

För verksamheten beräknar regeringen att anvisa 210 miljoner kronor
inom delposten för särskilda utvecklingsprogram.

Rekrytering och utbildning av faltpersonal

Verksamheten omfattar dels multilateral rekrytering, dels rekrytering och
utbildning av bilateral fältpersonal. Multilateral rekrytering, som överförts
från anslagsposten för multilateralt utvecklingssamarbete, eftersom medlen
handhas av Sida, syftar till att öka antalet svenskar i internationell tjänst.
Från anslaget finansieras även programmet för multilaterala biträdande
experter och tjänster inom FN:s volontärprogram liksom nationella

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

experter vid Europeiska kommissionen.

Den bilaterala verksamheten omfattar rekrytering och utbildning av bl.a.
kontraktsanställd personal, biträdande experter, valobservatörer och
valtekniska experter. Tjänster för biträdande experter liksom programmet
för Minor Field Studies syftar till att stärka kunskaper om u-länder och
bistånd bland unga människor. Från posten finansieras även vissa
gemensamma kostnader för fältpersonalen. Sida genomför under 1996 en
översyn av arbetsformerna för rekrytering och utbildning, bl.a. mot
bakgrund av att f.d. Sandö U-centrum numera ingår i Sida som Sida-
Sandö.

Regeringen beräknar ett belopp om 105 miljoner kronor, inkl, överfö-
ring av multilateral rekrytering, inom posten för särskilda utvecklings-
program.

Information

Målet för u-landsinformationen är att öka det svenska folkets intresse för
och kunskap om bistånd och utvecklingsfrågorna. En aktiv och levande
dialog om internationella utvecklingsfrågor är av stor betydelse.

Sidas informationsuppdrag omfattar idag alla delar av det bilaterala
biståndet inklusive östsamarbetet samt internationellt utvecklingssamarbete
genom EU. Sida skall i fortsättningen även ta ett ökat ansvar för
information om multilateralt utvecklingssamarbete. Det är viktigt att t.ex.
skolor och universitet, politiska beslutsfattare, medier och det svenska
näringslivet både får tillgång till och möjlighet att bidra med information
om svenskt utvecklingssamarbete. Dessutom har folkrörelser och enskilda
organisationer en viktig uppgift vad gäller information om u-länder och
utvecklingsfrågor.

För att motverka de tendenser till främlingsfientlighet som finns i vårt
samhälle är det angeläget att informera om andra länder och andra länders
kulturer. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på
ungdomar, både i och utanför skolan.

Sidas satsning på Biståndsforum, ett forum för dialog med olika
nyckelgrupper, bör breddas och fördjupas. Här skall bl.a. finnas en
permanent ungdomsutställning för besökande gymnasieklasser, ett
informationscenter med allmänt informationsmaterial och referensbiblio-
tek.

Sammanslagningen av biståndsmyndighetema innebär att Sidas
informationsverksamhet nu omfattar ett betydligt bredare fält, vilket
motiverar en viss ökning av medelstilldelningen. Regeringen beräknar att
anvisa 33,2 miljoner kronor för 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

89

4.4 A 1.3. Övrigt

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell All: A 1.3. Övrigt

1994/95

Utgift

40 763”

Anslagssparande 37 000

1995/96

Anvisat

73 331

Utgiftsprognos

90 000

därav 1996

68 000

1997

Förslag

43 893

1998

Beräknat

43 873

1999

Beräknat

43 873

1) Beloppen anges i tusental kr

Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom stiftelsen SI

Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI) gäststipen-
dieprogram for långtidsstipendier och person- och erfarenhetsutbyte for
sökande från vissa u-länder. Från anslagsposten tas även medel for
personal- och administrationskostnader i samband med mottagande i
Sverige av FN-stipendiater.

De satsningar institutet önskar göra budgetåret 1997 omfattar bl.a.
studieprogram for parlamentariker, journalister, forskare m.fl. inom
demokrati och mänskliga rättigheter, fortsatt kontaktskapande verksamhet
mellan Europa och den islamiska världen liksom att fortsätta bereda
svenska sinologer möjlighet till längre vistelser i Kina. Vidare överväger
institutet att undersökajnöjlighetema att främja tillkomsten av ett lektorat
i svenska i Afrika - den enda kontinent där svenskundervisning saknas på
akademisk nivå - t.ex. vid ett universitet i Sydafrika.

Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anvisas till Svenska
institutets gäststipendie- och utbytesverksamhet for budgetåret 1997.

Utredningar m.m.

Från anslagsposten finansieras utredningar, seminarier, konferenser m.m.
Den expertgrupp, som regeringen tillsatte i september 1995, med uppgift
att genomfora studier som kan bidra till ökad förståelse av olika
utvecklingsproblem och till utformning av ett mer effektivt bistånd,
finansieras från anslagsposten. Vidare kommer uppföljningar av utred-
ningar att belasta anslagsposten.

För utredningar m.m. uppskattas behovet till 13,9 miljoner kronor.

Övriga insatser

Under anslagsposten finansieras bl.a. bidrag till Stiftelsen Dag
Hammarskjölds Minnesfond (DHF), som sedan ett stort antal år bedriver
en verksamhet med mycket gott internationellt anseende. Under senare år
har verksamheten bl.a. inriktats på behovet att reformera FN-systemet,

90

som med hänsyn till Sveriges starka engagemang i dessa frågor är av stort
värde.

Under anslagsposten finansieras även Sveriges bidrag till nordiska
United World College.

För att säkerställa en fortsatt hög nivå på den nordiskt samfinansierade
verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet beräknas det svenska bidraget
från anslagsposten till 3 550 000 kronor. Denna nivå är jämförbar med
bidragen från övriga nordiska bidragsgivare.

Under anslagsposten skall även fortsättningsvis angelägna och oförut-
sedda behov som kan uppstå under budgetåret finansieras.

För övriga insatser uppskattas behovet för budgetåret 1997 till 20 miljoner
kronor.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Swedfund

Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga
företag i samarbetsländema genom riskkapitalsatsningar i form av aktier
eller lån, främst tillsammans med svenskt näringsliv. Swedfunds
investeringsportfölj bestod vid utgången av budgetåret 1994/95 av 54
projekt varav ca två tredjedelar i u-länder. Under året genomfördes två
nya investeringar i u-länder och tre i Central- och Östeuropa. Ytterligare
tio investeringsbeslut godkändes av fondens styrelse. Verksamheten
uppvisade ett positivt rörelseresultat. Projektintäktema motsvarade 86 %
av projektkostnaderna vilket klart översteg målsättningen om 40 %. Till
betydande del förklaras intäkterna av, under året, genomförda aktieutför-
säljningar.

Swedfund har för närvarande en relativt stark likviditet för insatser i
u-länder. Regeringens bedömning är därför att verksamheten under
budgetåret 1997 kan bedrivas vidare utan att ytterligare kapital tillförs
bolaget.

91

5 A 2. Biståndsförvaltning

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell Al2: A 2. Biståndsförvaltning

1994/95

Utgift1

39 9 0862

Anslagssparande1’ 94 600

1995/96

Anslag3

628 999

Utgiftsprognos3

668 600

därav 1996

456 000

1997

Förslag4

412 307

1998

Beräknat

413 627

1999

Beräknat

425 828

1) Avser C 3. SIDA, C 6. BITS, C 8. SAREC, C 10. Swedecorp, C 11. Sando U-centrum och C 12. NAI
(Regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 4)

2) Beloppen anges i tusental kronor

3) Avser C 3. Den nya myndigheten och Sandö U-centrum och C 6. Nordiska Afrikainstitutet (Regeringens
proposition 1994/95:100 Bilaga 4)

4) Sida 404 376 och NAI 7 931

5.1 A 2.1. Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete
(Sida)

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är enligt
förordningen SFS 1995:869 central förvaltningsmyndighet för Sveriges
bilaterala utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och för stödet till
länder i Central- och Östeuropa.

Den första juli 1995 slogs Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp),
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Sandö U-centrum samman
till den nya myndigheten Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbe-
te (Sida).

Det övergripande målet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete är
att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Sida skall bedriva utvecklingssam-
arbete i enlighet med de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen
samt de landstrategier och andra policydokument som regeringen
fastställer.

92

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

ÖVERGRIPANDE MÅL

Målen för Sida ligger fast.

RESURSER 1997

Ramanslag 404 376 tkr
beräknade avgiftsinkomster 5 500 tkr
Totalt 409 876 tkr

Övrigt

Beräknade avgiftsinkomster:

Sida - Sandö 3 500 tkr

Personalutvecklingsenheten 2 000 tkr

Medelsförbrukning och besparingskrav

Prognosen för 1996 visar på att utfallet under budgetår 1995/96 kommer
att överstiga anslaget för perioden. Till stor del beror detta på kostnader
i samband av sammanslagningen av de fem myndigheterna till en. Detta
innebär ianspråktagande av en del av det sparande som finns på Sidas
förvaltningsanslag.

Sidas förvaltningsanslag omfattas av regeringens sparkrav på statlig
konsumtion (totalt 11 % under 1995/96-98). Sida har därför under
budgetåret 95/96 påbörjat rationaliseringar, till största delen personal-
minskningar, för att uppfylla besparingskraven.

Inom Sida pågår för närvarande flera utredningar i syfte att ytterligare
effektivisera verksamheten. Besparingseffekter förväntas uppnås under
senare hälften av år 1996, 1997 och 1998. De tre viktigaste utredningarna
syftar till:

- besparingar och effektivisering av hela verksamheten,

- att åstadkomma en tydlig och kostnadseffektiv ansvars- och arbetsför-
delning inom Sida vad gäller ekonomi- och personaladministration,

- att hitta former för en effektivare faltadministration.

Besparingskravet för budgetåret 1998 är för Sidas del 2 %. Besparingar-
na har då under treårsperioden 1995/96 - 1998 varit 11 %.

Sida fältadmininstration

Inför 1997 föreslås att en beloppsram anges för den del av Sidas
faltverksamhet som far belasta sakanslaget. Förändringen innebär att Sida

93

på ett mer effektivt och flexibelt sätt kan anpassa sin fältverksamhet till
de krav som förändringar i omvärlden ställer. Vinsten blir kostnadsneutra-
litet mellan olika typer av arbetskraft i fält.

Resultatredovisning

Resultatredovisningen som lämnats av myndigheterna (SIDA, BITS,
SwedeCorp, SAREC, Sandö U-centrum) i årsredovisningarna för 1994/95,
visar att samstämmigheten mellan regeringen och myndigheterna om
vilken typ av information som ska lämnas varit bristfällig. För att
förbättra denna pågår under innevarande budgetår ett projekt
(LYFT-projektet) för att omarbeta Sidas årsredovisning så, att den blir
mer ändamålsenlig som beslutsunderlag för regeringen. I projektet ingår
representanter för Sida, regeringskansliet och RRV.

RRV:s revisionsrapporter avseende Sida, SAREC, BITS, Sandö U-
Centrum och SwedeCorp räkenskapsåret 1994/95 innehöll inga invänd-
ningar.

5.2 A 2.2. Nordiska Afrikainstitutet (NAI)

Nordiska Afrikainstitutet (NAI) har enligt förordningen (1995:1352) med
instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden:

- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,

- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,

- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,

- informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.

De mål och riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet som
regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100
bil. 4, bet. 1992/93UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för
institutets enkla anslagsframställning.

Institutet vill ha möjlighet att försätta konsolidera rollen som samordna-
re och katalysator för den nordska Afrikaforskningen genom fortsatt
satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska forsknings-
programmen. Institutets målsättning att informera om Afrikaforskning och
aktuella afrikanska förhållanden har skett genom institutets bibliotek och
en omfattande publikationsverksamhet samt ett antal utåtriktade aktiviteter
som konferenser och seminarier.

För att bibehålla kvaliteten på biblioteksverksamheten liksom för att få
kompensation för ökad belastning på institutets administration och
driftskostnader samt ökade hyreskostnader föreslår institutet en höjning av
ramanslaget.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

94

Regeringens överväganden

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Övergripande mål

Målen för Nordiska Afrikainstitutet ligger fast.

RESURSER 1997

Ramanslag 7 931 tkr

Beräknade avgiftsinkomster 600 tkr

Totalt 8 531 tkr

Övrigt

Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till
de nordiska forskningsprogrammen och forskningsstödjande
verksamhet under anslaget A 1.3.

Resultatredovisning

Nordiska Afrikainstitutets årsredovisning ger en rättvisande bild av
verksamhetens kostnader och intäkter och av myndighetens ekonomiska
ställning.

Slutsatser

Regeringen delar de bedömningar som Nordiska Afrikainstitutet redovisat.
Verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet har de senaste åren intensifie-
rats. De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets internationella
status har höjts. Det är viktigt att institutet kan fortsätta spela en viktig
roll när det gäller Nordens Afrikapolitik. I det syftet har också NAI
ombetts att bidra till arbetet med den Afrikautredning som Utrikesdeparte-
mentet genomför. Det är angeläget att institutet fortsätter på den inslagna
vägen och bygger upp en kunskapsbas om Afrika som sprids i hela
Norden.

Nordiska Afrikainstitutet bör under den kommande planeringsperioden
ytterligare befasta sin ställning som samordnare och katalysator för den
nordiska Afrikaforskningen.

En viss del av verksamheten skall även framgent vara efterfrågestyrd
och finansierad genom uppdrag från såväl svenska som nordiska
biståndsmyndigheter.

Den nordiska samsynen på och den gemensamma finansieringen av
Nordiska Afrikainstitutets forskningsprogram är av grundläggande
betydelse. Nordiska Afrikainstitutet har i och med de treåriga avtalen med
de nordiska länderna uppnått långsiktighet vad gäller de nordiska

95

17 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 3

ländernas gemensamma finansiering.

Nordiska Afrikainstitutets forskningsverksamhet och forskningsstödjande
verksamhet finansieras gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska
andelen beräknas till 3 550 000 kronor och finansieras från anslagspost
A 1.3.

Institutet har framfört väl grundade krav när det gäller ökningen av
ramanslaget. Biblioteksverksamheten är en av institutets grundpelare och
det är därför viktigt att kvaliteten och utvecklingen säkras. Institutets
driftkostnader har under de senaste tre åren tack vare betydande rationali-
seringar och stor sparsamhet nästan varit oförändrade. En liten myndighet
som Nordiska Afrikainstitutet drabbas mycket hårt av en stram budgete-
ring. För att institutet skall kunna konsolidera och bibehålla sin verksam-
het på nuvarande nivå måste institutet få kompensation för de senaste
årens prisstegringar.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

96

6 B. Samarbete med Central- och Östeuropa

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell Bl: Utgiftsutvecklingen på verksamhetsområde B. Samarbete med Central- och
Östeuropa

1994/95

Utgift

583 835”

Anslagssparande 1 309 600

1995/96

Anslag

1 216 200

Utgiftsprognos 1 222 200

därav 1996  749 000

1997

Förslag

810 800

1998

Beräknat

810 800

1999

Beräknat

0 000

1 Beloppen anges i tusental kr

De övergripande målen for samarbetet med Central- och Östeuropa
- främja en gemensam säkerhet, fordjupa demokratins kultur,
stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling och stödja en
miljömässigt hållbar utveckling - kvarstår. Härtill skall ett
jämställdhetsperspektiv genomsyra samarbetet. Samarbetet skall
understödja strävan att skapa en demokratisk och dynamisk region
i norra Europa på grundval av de ambitioner som uttrycks i
Visbydeklarationen i maj 1996 och de i juni av Östersjörådet
antagna aktionsprogrammen. Insatser som underlättar kandidat-
ländernas medlemskap i EU är särskilt viktiga. Landstrategier
utarbetas for de prioriterade samarbetsländema. Huvuddelen av
insatserna avser kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men
investeringar förekommer på miljö- och energiområdet.

Det samarbete Sverige bedriver med länderna i Central- och Östeuropa
inom ramen för utgiftsområde 7 är ett viktigt instrument för regeringens
politik i Östersjöområdet. Samarbetet inriktas och utformas i enlighet med
innehållet i den särskilda proposition som regeringen lade fram och
riksdagen antog våren 1995.1 denna anslås för ändamålet 4 010 miljoner
kronor under perioden 1 juli 1995-31 december 1998. Fyra övergripande
mål har ställts upp för det svenska samarbetet:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, och

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

De bilaterala insatserna koncentreras till Sveriges geografiska närområde.
Detta omfattar Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland
med städerna S:t Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk
och Murmansk med omgivande län samt Karelen. Enstaka insatser skall

97

också framgent kunna genomföras i andra delar av Ryssland, i synnerhet
där reformprocessen är av särskilt intresse. Samarbetet med Ukraina bör
utökas.

Huvuddelen av samarbetet med övriga central- och östeuropeiska länder
kanaliseras genom EU och multilaterala organ.

Att integrera länderna i Central- och Östeuropa med europeiska
strukturer är ett övergripande mål för det svenska samarbetet. Sverige
stödjer aktivt EU:s östutvidgning och vill genom samarbete beträffande
medlemskapsförhandlingar och lagharmonisering underlätta för ett
framtida medlemskap för de länder som har associationsavtal med EU.
Sverige verkar särskilt för Estlands, Lettlands och Litauens fulla
Europaintegration och medlemskap i EU. Även Polens medlemskap i EU
är en svensk angelägenhet inte minst ur ett Östersjöperspektiv. Sverige
stödjer också EU:s strävan att knyta Ryssland och andra östeuropeiska
länder närmare till det europeiska samarbetet.

I särproposition 1995/96:153 "Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete" fastslås att ett jämställdhetsperspek-
tiv skall genomsyra samarbetet med Central- och Östeuropa. En studie
med förslag på hur jämställdhet skall kunna främjas i östsamarbetet
kommer att presenteras under hösten 1996. Studien innehåller en
kartläggning av jämställdhetssituationen i de prioriterade samarbetsländer-
na samt identifierar områden där svenska insatser skulle kunna bidra till
ökad jämställdhet i samarbetsländema.

Under innevarande budgetår utarbetas, i enlighet med proposition
1994/95:160, landstrategier för samarbetet med de prioriterade länderna
i Central- och Östeuropa. Landstrategiprocessen syftar till att förbättra och
effektivisera samarbetet på grundval av en genomgripande landanalys
samt en resultatanalys av det hittillsvarande samarbetet. Landstrategier
har hittills fastställts för Estland, Polen och Ryssland. Beslut om
landstrategier för Litauen och Lettland kommer att fattas av regeringen
under hösten 1996. För Ukraina har en landprofil utarbetats.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

DIAGRAM B1

Sveriges samarbete med Central och Östeuropa.

Samarbetets huvudområden

Att främja en säkerhetsgemenskap

Under senare år har främjandet av en gemensam säkerhet i Europa utgjort
ett av huvudmålen i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Ett viktigt led

98

i denna politik är att skapa en säkerhetsordning som omfattar alla Europas
stater. Genom att främja den gemensamma säkerheten i vårt närområde,
i de baltiska staterna, i länderna kring Östersjön och Barents hav kan vi
närma oss målet. Det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och
Östeuropa är ett viktigt instrument i denna process.

Det säkerhetsfrämjande stödet kan användas för insatser i hela Central-
och Östeuropa, men särskild prioritet tillmäts insatser i närområdet, främst
i de baltiska staterna, i Polen och i de nordvästra delarna av Ryssland
inkl. Kaliningrad. Stödet samordnas av en interdepartemental arbetsgrupp
under ledning av en biträdande statssekreterare. Varje enskild insats
beslutas av regeringen.

Sedan 1990 har totalt 240 miljoner kronor utgått i stöd. Huvuddelen av
detta samarbete har gällt de tre baltiska staterna och omfattar bland annat
stöd till säkerhetspolitisk kompetensutveckling, kust- och gränsbevakning,
sjö- och luftfart, polis, tull, civilförsvar och räddningstjänst. Sverige har
också medverkat till att i Estland, Lettland respektive Litauen bygga upp
en försvarsmakt under demokratisk kontroll. Insatserna på land- och
sjögränsområdet liksom på räddningstjänstens område har gått in i en
avslutande fas. Fortsatta insatser kommer främst att ha karaktären av
underhåll och uppföljning av genomförda projekt.

De erfarenheter som under 90-talet vunnits genom insatser på det
säkerhetsfrämjande området understryker vikten av samarbete mellan
länderna i Östersjöregionen. Regeringen betonar därför fortsatt stöd till
regionalt samarbete och gränsöverskridande samarbetsprojekt. Stärkandet
av demokratins och rättsstatens institutioner har viktiga säkerhetsfräm-
jande aspekter, inte minst beträffande de s.k. lågnivåhoten dvs. icke-
militära hot mot säkerheten. Särskild tonvikt kommer därför fortsatt att
läggas på bekämpande av organiserad brottslighet, flyktingsmuggling,
olaga hantering av kärnbränsle m.m.

På försvarsområdet kommer främst rådgivnings- och utbildningsinsatser
samt förtroendestärkande åtgärder och insatser som främjar de regionala
kontakterna på detta område att prioriteras. Officersutbildning i Sverige
av balter kommer att fortsätta och ytterligare minröjningsinsatser i baltiska
vatten avses genomföras. Samarbetet skall också fortsatt ha en fredstida
inriktning. Ett konkret exempel på detta är det internationella samarbetet
kring upprättandet och utbildningen av den gemensamma baltiska
bataljonen för fredsbevarande insatser (BALTBAT). Förutom att det
möjliggör för de baltiska länderna att ta sitt internationella fredsbevarande
ansvar, bidrar det till att förmedla kunskaper i demokratisk kontroll av
krigsmakten. Stödet till BALTBAT och dess ev. uppföljning kommer att
utgöra ett av de viktigaste säkerhetsfrämjande projekten under år 1997.

Att fördjupa demokratins kultur

Tillsammans med övergången till marknadsekonomi har demokra-
tiseringen utgjort det viktigaste inslaget i de central- och östeuropeiska
staternas samhällsomvandling. Sverige skall fortsatt stödja den löftesrika
processen och bidra till att fördjupa demokratins kultur. I särpropositionen

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

99

1994/95:160 betonades vikten av stöd till demokratifrämjande insatser.
Stödet på demokratiområdet har markant ökat under innevarande budgetår.
Antalet insatser har i jämförelse med budgetår 1994/95 mer än fördubb-
lats. Tilläggas kan att insatser på detta område ofta är mindre resurskrä-
vande finansiellt än på andra områden.

Sida har under budgetåret utarbetat en strategi för stöd till demokratisk
samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Central- och
Östeuropa. Strategin är vägledande för Sveriges demokratisamarbete under
de närmaste åren. Med utgångspunkt från demokratistrategin fokuseras
insatserna på främjande av rättsinstitutioners funktionsduglighet, lokal
demokrati (bl.a. vänortssamarbete), kompetens och attityder i media,
jämställdhet, beredning av de politiska besluten och samspel mellan de
politiska instanserna och förvaltningen, kontroll och revision i förvalt-
ningen samt medborgarutbildning och medborgaraktiviteter i samhälls-
frågor. Generella slutsatser och målsättningar i demokratistrategin skall i
relevanta delar relateras till förhållanden i varje enskilt land och återspeg-

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

las i landstrategiema.

Att bygga upp hållbara demokratiska strukturer och institutioner är en
långsiktig process på många olika nivåer. Stödet genom partianknutna
organ till demokratirelaterade insatser i Central- och Östeuropa är en
försöksverksamhet som fortgår och som skall utvärderas år 1997. Utöver
det partianknutna stödet, har organ knutna till partier även möjlighet att
söka bidrag via anslaget för stöd till folkrörelser och enskilda orga-
nisationer.

Regeringen anser vidare att de insatser som genomförs av Svenska
Institutet inom det kulturella och akademiska området, liksom samarbetet
mellan enskilda organisationer i Sverige och regionen är av avgörande
betydelse i demokratisamarbetet.

Regeringen uppskattar att det samlade demokratirelaterade stödet under
år 1997 kan komma att uppgå till ca 130 miljoner kronor, dvs. ungefär
samma nivå som under innevarande budgetår.

Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling

De flesta länder i regionen har under en kort tidsperiod lyckats stabilisera
sina ekonomier och genomföra långtgående liberaliseringar. Flertalet
länder uppvisar nu ekonomisk tillväxt efter den kraftiga initiala pro-
duktionsnedgången. Genomgripande strukturreformer genomförs om än
med varierande takt och styrka. Samtidigt ökar medvetenheten om att
särskilda åtgärder måste genomföras för att effektivisera och modernisera
socialförsäkringssystem, social service och arbetsmarknadens institutioner.
Det är därför angeläget att vidmakthålla det senaste årets utveckling med
ett ökat svenskt stöd till en förstärkning och modernisering av den sociala
sektorn i våra samarbetsländer.

Huvuddelen av samarbetet inom det ekonomiska området syftar till att
bygga upp och stödja de institutioner som behövs för att marknadsekono-
min skall fungera. Stödet omfattar bl.a. samarbete inom offentlig
förvaltning inom områden som budget, statistik, revision, arbetsmarkna-

100

dens institutioner och infrastruktur. Ett annat betydelsefullt område rör
äganderättsförhållanden för fastigheter. Samarbete inom denna sektor
bedrivs med samtliga länder i det prioriterade närområdet.

Framväxten av en kreditmarknad är av särskild vikt och två större
program i de baltiska länderna är därvidlag betydande. Insatserna för att
främja framväxten av väl fungerande finansiella sektorer i Estland,
Lettland och Litauen är speciellt betydelsefulla. Den snabba expansion av
bankväsendet har i samtliga tre länder följts av en eller flera bankkriser,
vilket haft en negativ inverkan på allmänhetens besparingar och tilltro till
bankväsendet. Den första svenska satsningen utgörs av Baltiska investe-
ringsprogrammet (BIP) ett samnordiskt projekt under medverkan av
EBRD, Nordiska investeringsbanken (NIB) och Nordiska Projektexport
Fonden (NOPEF) som startade år 1992. Genom BIP har nationella
investeringsbanker byggts upp, en i varje baltisk huvudstad. Ett syfte har
varit att förse små och medelstora företag med finansiella resurser och
tekniskt stöd, ett annat att främja kontakterna mellan nordiska och baltiska
företag. Under budgetåret 1995/96 har regeringen fattat beslut om att
avsätta ytterligare högst 115 miljoner kronor för den andra fasen av
programmet som löper fram till år 2000. Det andra större programmet
inleddes under budgetåret 1995/96 och är inriktat på stöd till utvecklingen
av affärsbanker i de tre baltiska länderna. Sammanlagt 240 miljoner
kronor har avsatts till ett dotterbolag till Swedfund International AB för
investeringar och kunskapsöverföring till affärsbanker i Estland, Lettland
och Litauen. Programmet genomförs i samarbete med Världsbanken.

Regeringen anser att det näringslivsinriktade samarbetet är av fortsatt
betydelse. Samverkan med svenskt näringsliv är av ömsesidigt intresse för
Sverige och länderna i Central- och Östeuropa. Det av Sida hanterade
StartÖst-programmet liksom det handelsfrämjande programmet Advantage
Baltikum är värdefulla instrument som bl.a bidrar till ett ökat samarbete
mellan småföretag i regionen. Stödet till Handelshögskolan i Riga är
också av betydelse i sammanhanget, liksom insatser för att undanröja
handelshinder.

Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara
och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Detta mål föreslås
kvarstå i huvudsak enligt de riktlinjer som fastlades av riksdagen våren
1995. Insatserna koncentreras således fortsatt till Östersjöområdet.
Utgångspunkt för insatserna är Åtgärdsprogrammet för Östersjön som
innehåller många förslag på insatser som gynnar gränsöverskridande
samarbete. På motsvarande sätt tar samarbetet i Barentsområdet sin
utgångspunkt i den handlingsplan som tagits fram för den euro-arktiska
Barentsregionen.

Insatserna består dels av institutionellt stöd till centrala och regionala
miljöförvaltningar och dels av investeringar. Prioritet har från svensk sida
givits åt insatser för att minska tätorternas avloppsutsläpp i Östersjön.
Efter den 1 juli 1995 ligger ansvaret för att genomföra Sveriges bilaterala

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

101

samarbetsprogram på Sida, i nära samarbete med bl.a. Statens Natur-
vårdsverk.

Under budgetåret har en mer detaljerad redovisning av arbetet på
miljöområdet lämnats i regeringens skrivelser till riksdagen 1995/96:120
samt 1995/96:207. Där anges bl.a. att effekterna av de åtgärder som har
vidtagits för att minska miljöbelastningen från Baltikum, Ryssland och
Polen ännu inte har utvärderats. Det står dock klart att utsläppen från en
del industrier i Central- och Östeuropa har minskat på grund av den
ekonomiska omstruktureringen vilket har tvingat dessa industrier att
stänga. Utsläppen från jordbruket torde också ha minskat av samma
anledning. Fortfarande är dock de största föroreningskällorna vad gäller
Östersjön avloppsvatten från hushåll och industrier samt jordbrukets
läckage av näringsämnen. Utsläpp från energiproduktion är en stor källa
till luftföroreningar.

Många miljöproblem i Europa är av gränsöverskridande karaktär och
måste lösas genom internationellt samarbete. Nya möjligheter att minska
europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig genom Sveriges
medlemskap i EU. Sveriges miljöpolitik inriktas bl.a. på att utveckla
möjligheterna till internationell samverkan för att minska gräns-
överskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling
i regionen. En avspegling av detta är det svenska initiativet att starta en
utveckling av en Agenda 21 för Östersjöregionen som bl.a. diskuterades
vid regeringschefskonferensen i Visby i maj år 1996.

Kärnsäkerhet och strålskydd

Inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet har verksamheten fortsatt
koncentrerats till området kring Östersjön. Kämsäkerhetsprogrammets
syfte är att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i existerande reaktorer som
av energiskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka oberoende
säkerhetsmyndigheters arbete med att ställa krav på och övervaka
säkerheten vid dessa anläggningar. Arbetet får inte leda till att genomför-
da åtgärder motiverar en längre drifttid än som är nödvändig innan andra
alternativ finns till hands. Det är angeläget att prioritera de svenska
insatserna och även att ställa dessa i relation till vad som görs från andra
instanser som t.ex. EU, och den av EBRD administrerade kämsäkerhets-
fonden, Nuclear Safety Account (NSA).

Strålskyddsprogrammet bör prioritera stöd till strålskyddsmyndigheter
och institutioner, beredskap mot radiologiska olyckor samt säker hantering
av radioaktivt avfall.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

102

Utvecklingen i samarbetsländema

DIAGRAM B2

Sveriges samarbete med Central och Östeuropa.
Fördelning på länder i närområdet.

Tusen krono

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Gemensamt för de baltiska länderna är att de alla är på god väg att
konsolidera sin återvunna självständighet. Den politiska liksom den
ekonomiska utvecklingen har stabiliserats. Länderna har börjat integreras
i de viktigaste västliga strukturerna. De är medlemmar i Europarådet,
associerade medlemmar i WEU och deltagare i Partnerskap för
Fred-samarbetet. Samtliga eftersträvar fullt medlemskap i NATO. Alla tre
länder har associationsavtal med EU.

Estland

Estland är idag en fungerande parlamentarisk demokrati. Det ekonomiska
systemskiftet har genomförts målmedvetet och i högt tempo med stram
penning- och finanspolitik, långtgående handelsliberalisering och
omfattande privatisering. Produktionsfallet har vänt och den ekonomiska
tillväxten förväntas fortsätta de närmaste åren. Arbetslösheten i Estland
ligger kring 6 %. Inflationen faller men uppgick likväl till närmare 30 %
under år 1995. Landreformen och jordbrukets reformering, avgörande
strukturreformer för den ekonomiska utvecklingen, har gått trögt och är
två områden som måste ges prioritet de närmaste åren.

En betydande del av Sveriges samarbete med Estland utgörs av
säkerhetsfrämj ande insatser. Omfattande demokratiinsatser har genomförts
inom ramen för ett fördjupat vänortssamarbete och ett särskilt samarbete
bedrivs, delvis genom språkutbildning, för att underlätta integreringen av
de rysktalande befolkningsgrupperna. Samarbetet inom det ekonomiska
området har bl.a. omfattat bidrag till utformningen av ett redovis-
ningssystem för statsförvaltningen samt uppbyggnad av institutioner
avseende luftfart, sjöfart och vägväsende. Därtill ges ett omfattande
näringslivsfrämjande stöd. På miljöområdet sker samarbete främst
avseende vatten- och avloppsrening samt energieffektivisering.

Den av regeringen fastställda landstrategin för Estland skall styra
inriktningen på det svenska utvecklingssamarbetet med Estland för
perioden 1996-1998. Samarbetet kommer att fortsatt vara inriktat på att
stödja en konsolidering och fördjupning av den ekonomiska och politiska
reformprocessen.Tekniskt stöd och utbildningsinsatser skall härvid särskilt

103

inriktas på att underlätta och stödja förhandlingarna om ett framtida
estniskt EU-medlemskap. Ett av de viktigaste områdena för svenskt
samarbete de närmaste åren förväntas bli stöd till landreformens genom-
förande. Vidare planeras ökade insatser på det sociala området, t.ex.
arbetsmiljö och hälso- och sjukvårdens organisation. Ett annat exempel på
ett område som skall ges större företräde är stöd för att stärka rättsstatens
funktioner. Huvuddelen av det tekniska samarbetet som avsett institutions-
uppbyggnad väntas kunna avvecklas under den närmaste femårsperioden.
Detta skall dock inte gälla stödet för EU-integrering, samarbete avseende
landreform och sociala sektorn samt de områden där Sverige har ett
tydligt egenintresse, t.ex. miljö, eller där insatserna syftar till ett ökat
grannlandssamarbete.

Lettland

Lettland har i stort sett lyckats väl med den ekonomiska omvandlingen
och demokratiseringsprocessen. Den ekonomiska politiken har varit
målmedveten med en stram penning- och finanspolitik och handels-
liberaliseringar. År 1995 inträffade en bankkris med efterföljande
regeringskris och negativa effekter på ekonomin. Inflationen har fortsatt
att falla och tillväxten förväntas bli positiv för innevarande år.

Det svenska samarbetet med Lettland är, förutom de säkerhetsfrämjande
insatserna, inriktat på områden som är av betydelse för den ekonomiska
och politiska reformprocessen. Betydande institutionsuppbyggande insatser
har gjorts inom offentlig förvaltning. Omfattande stöd till privatiserings-
processen har genomförts bl.a. genom utveckling av ett lantmäteri- och
fastighetsregister. I syfte att främja en hållbar social utveckling reforme-
ras för närvarande det lettiska pensions- och socialförsäkringssystemet.
Förutom omfattande miljöinsatser inom ramen för Östersjöprogrammet
görs även insatser för energieffektivisering. Betydande stöd har också
givits integreringsfrämj ande åtgärder för de rysktalande befolknings-
grupperna.

Landstrategin för samarbetet med Lettland skall antas under hösten
1996. Det framtida samarbetet med Lettland förväntas fortsätta inom ovan
nämnda områden. Därtill skall tekniskt stöd och utbildningsinsatser
särskilt inriktas på att underlätta och stödja Lettlands förhandlingar om ett
framtida EU-medlemskap. Stor betydelse tillmäts stöd till reformer för
ekonomin och näringslivets utveckling, till bankväsendets och kapital-
marknadens effektivisering samt till privatiseringsåtgärder på land- och
egendomsområdet. Demokratifrämjande insatser kommer att ges betydan-
de stöd liksom insatser på miljö- och energiområdet. Handelshögskolan
i Riga kommer att fortsatt fa ekonomiskt stöd till sin utbildnings-
verksamhet. Sverige undersöker möjligheterna att i samfinansiering med
andra länder upprätta ett rättsinstitut för de tre baltiska länderna med säte
i Riga.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

104

Litauen

Utvecklingen i Litauen går i positiv riktning såväl på det politiska som på
det ekonomiska området. Inflationen har dock varit högre än i de andra
baltiska länderna, ca 35 %, under år 1995. Liksom Lettland drabbades
Litauen av en bankkris med politiska efterdyningar och hämmande effekt
på den ekonomiska utvecklingen. Den ekonomiska tillväxten ökade
emellertid med 3 % under år 1995. Privatiseringsprocessen har lett till att
två tredjedelar av befolkningen nu arbetar i den privata sektom.

Det svenska stödet till Litauen domineras av insatser för förbättring av
säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina. Betydande insatser har också
gjorts på det säkerhetsfrämjande området. Sverige och Litauen har ett
mycket väl utvecklat vänortssamarbete. Stödet syftar framför allt till att
främja den lokala demokratin och öka kompetensen inom den lokala
förvaltningen. Inom skogs- och jordbruksnäringarna stöds utvecklings-
program med inriktning på institutionsuppbyggnad. På energi- och
miljöområdet görs betydelsefulla insatser inom ramen för
Östersjö-programmet. Också i Litauen kanaliseras det svenska näringslivs-
stödet till de två programmen StartÖst och Advantage Balticum. Särskilt
stöd ges kvinnliga företagare på landsbygden. Omfattande institutionsupp-
byggnad har skett genom upprättandet av luftfarts- och sjöfartsverk,
sjöräddning, oljebekämpning, fartygsinspektion m.m. På det sociala
området lämnas stöd bl.a. för att stärka landets socialtjänstsystem.

Landstrategin för Litauen skall antas under hösten 1996 och kommer i
sin inriktning lägga tonvikten på stöd till Litauens EU-integrering, och på
en fortsatt fördjupad reformprocess, med stöd till näringslivets utveckling,
förstärkning av bankväsendet samt effektivisering av kapitalmarknaden.
Stor vikt läggs också vid ökad decentralisering och förstärkning av lokal
självförvaltning, demokratifrämjande samt utveckling av den sociala
sektorn. Stöd på miljö- och kämsäkerhetsområdet kommer även i
fortsättningen att utgöra en betydande del av samarbetet.

Polen

Polen är som grannland till Sverige en viktig partner på de flesta
områden, såväl bilateralt som regionalt, inte minst inom ramen för
Östersjöpolitiken. En av de viktigaste frågorna i det svensk-polska
samarbetet är stödet till Polens integration i Europa.

Polen är idag en etablerad parlamentarisk demokrati och har en
fungerande marknadsekonomi. Ekonomin visar tillväxt för femte året i
rad, och ökningstakten väntas bli 6 % år 1996. Utrikeshandeln och de
utländska investeringarna fortsätter också att öka. Både inflationstakten
och arbetslösheten faller, men befinner sig dock fortfarande på relativt
höga nivåer, ca 20 % respektive 15 %. Många statliga företag återstår att
privatisera, men massprivatiseringsprogrammet börjar nu ge resultat. Polen
står fortfarande inför stora uppgifter på miljö- och energiområdet. Vissa
avgörande strukturella reformer inom t.ex. det sociala området återstår att
genomföra.

Den av regeringen fastställda landstrategin för Polen skall styra

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

105

inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Polen för perioden
1996-1998. Tekniskt stöd och utbildningsinsatser skall även fortsättnings-
vis inriktas på att stödja Polens EU-medlemskapsförhandlingar och
lagapproximeringsarbete. Insatser på miljö- och energiområdet kommer
att spela en framträdande roll även under kommande år. I syfte att främja
en socialt hållbar ekonomisk omvandling prioriteras främst ett utökat
samarbete inom de sociala sektorerna. Demokratistödet skall ges ökad
tonvikt i samarbetet. Fortsatt stöd förutses även lämnas via folkrörelser
och enskilda organisationer och inom ramen för Svenska institutets
program för kultur- och akademiskt samarbete. Stöd till säkerhetsfräm-
jande insatser i Polen torde ske i relativt begränsad omfattning. En
successiv nedtrappning av det stöd som avser offentlig förvaltning
(förutom EU-integrationsinsatser) och näringslivsffämjande verksamhet
förväntas ske under perioden fram till och med år 1998. Insatser som har
särskilt starka drag av grannlandssamarbete kommer emellertid även i
framtiden att vara betydelsfulla.

Ryssland

Ryssland genomgår alltjämt en omfattande samhällsomvandling.
Demokratiseringsprocessen har fortsatt, inte minst i form av de allmänna
val som hållits till parlamentet och senast till presidentposten. De regler
för det politiska livet som anges i 1993 års konstitution har därmed
ytterligare befästs. Ryssland har under innevarande år blivit medlem i
Europarådet.

Den kultur som ger demokratin dess innehåll är dock alltjämt svag och
den inrikespolitiska situationen i Ryssland präglas fortsatt av osäkerhet
och svårförutsägbarhet. Institutionsuppbyggnaden och förnyelsen går
relativt långsamt. En decentralisering till regionerna och utveckling av
lokalt självstyre fortsätter och bör vara en viktig grund för fortsatta
demokratiska landvinningar. Tjetjenienkonflikten är ett djupt sår i den
ryska samhällskroppen och har orsakat ett omätligt lidande för befolk-
ningen. Viktiga steg i fredsprocessen har tagits i böljan av hösten 1996
men riskerna för bakslag är fortfarande mycket stora.

Ryssland har på kort tid tagit viktiga steg från planekonomi till
marknadsekonomi. Ekonomin har visat tecken på att kunna gå mot en
stabilisering, men det råder alltjämt stor osäkerhet och risk finns för
bakslag. Förhoppningar om att produktionsnedgången skall vändas till en
ekonomisk tillväxt för år 1996 kommer inte att infrias. Samtidigt som
inflationen har kunnat nedbringas betydligt har budgetunderskottet stigit
kraftigt. Den omfattande privatiseringen, som resulterat i att tre fjärdedelar
av BNP numera härrör från den privata sektorn, har sannolikt bidragit till
att befasta den ekonomiska reformprocessen. Det återstår dock avsevärda
och tunga uppgifter. Anpassningen av den offentliga förvaltningen liksom
av de institutioner som är nödvändiga för att marknadsekonomin skall
fungera effektivt går trögt. Ofullständig lagstiftning skapar gråzoner och
utgör grund för korruption och brottslighet. Skatte- och uppbördssystemen
är otillräckligt utvecklade. Förändringarna i samhället innebär stora

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

106

påfrestningar for stora delar av befolkningen. Reformpolitiken har hittills
misslyckats när det gäller att skapa nya sociala trygghetsstrukturer.

Sverige bedriver idag samarbete med samtliga regioner och större
städer i nordvästra Ryssland och i Kaliningrad. På några områden, t.ex.
lantmäteri och fastighetsregistrering samt statistik, har verksamheten
utvecklats snabbt till ett mer omfattande stöd för system- och institutions-
utveckling. På det sociala området och inom miljö och energi har
samarbetet hittills varit begränsat men har nu förutsättningar att kunna
öka.

Den högre prioritet som givits Ryssland under senare år bör även gälla
under nästkommande budgetår förutsatt att reformprocessen medger
fortsatt effektiva insatser. Samarbetet skall enligt landstrategin för
1996-1998 även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och
institutionsutveckling till stöd för reformprocessen. Den geografiska
inriktningen på regionerna i nordvästra Ryssland och Kaliningrad skall
kvarstå, men möjligheter skall finnas att genomföra enstaka insatser även
i andra områden i Ryssland.

Fortsatt stöd för förstärkning och utveckling av lokalt självstyre och
lokal förvaltning, stöd till enskilda organisationer och stöd inom det
kulturella och akademiska området förutses under budgetåret. I syfte att
främja en socialt hållbar ekonomisk omvandling kommer fortsatt stöd att
lämnas för samarbete inom företagsledarutbildning och offentlig förvalt-
ning, varvid äganderättsfrågor, utveckling av arbetsmarknadens insti-
tutioner, statistik och skatteförvaltning kommer att ha en framträdande
plats. Det är också angeläget att stödja framväxten av ett socialt
trygghetssystem och effektivisering av hälso- och sjukvårdens organisa-
tion.

Från och med innevarande budgetår far Ryssland del av insatser för
säkerhetsfrämjande åtgärder i närområdet. En ökning av stödet inom
miljösektom är att förvänta under det kommande budgetåret.

Ukraina

Mot bakgrund av landets storlek och dess geopolitiska läge i Europa bör
Ukraina inta en särställning bland de övriga samarbetsländema. Utveck-
lingen i Ukraina är av säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Förutsätt-
ningarna för en stabil och demokratisk utveckling i landet synes goda.
Den ukrainska regeringen har i stort hållit sig till det reformprogram som
inleddes hösten 1994. Vissa större frågor, som t.ex. privatiseringen har
vållat en del svårigheter och avvikelser från programmet har förekommit,
men reformsträvandena fortsätter. Ukraina möter nu ett ökat intresse från
omvärlden.

Regeringen anser att samarbetet med Ukraina bör utökas. Vissa
bilaterala projekt har initierats bl.a. inom lantmäteri och lokal förvaltning
och Sida planerar öka sina insatser. Svenska institutet avser finansiera ett
första svenskt lektorat i landet och de kulturella kontakterna ökar. Det är
vidare viktigt att Sverige aktivt medverkar i utformningen av
TACIS-programmet för Ukraina. Samarbetet med internationella

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

107

organisationer som EBRD och Världsbanken bör också intensifieras. Prop. 1996/97:1

Utrikesdepartementet har under våren 1996 utarbetat en landprofil för det Utgiftsområde 7
svensk-ukrainska samarbetet.

Samarbetsländerna utanför närområdet

Från svensk sida föreligger en ambition att också i Vitryssland utveckla
samarbetet så snart den inhemska reformprocessen öppnar möjligheter för
effektiva svenska insatser och ett ökat svenskt-vitryskt samarbete.

Regeringen har avsatt 1 miljon dollar som frivilligt bidrag för insti-
tutionsuppbyggnad i OSS-statema via UNDP. Syftet är att främja
demokrati, mänskliga rättigheter och uppbyggnaden av enskilda orga-
nisationers verksamhet. Förhandlingar pågår med UNDP om ländervalet
och inriktningen på programmet.

Sveriges samarbete med övriga länder i Central- och Östeuropa skall
främst ske genom EU:s PHARE och TACIS-program samt genom
multilaterala organisationer som Världsbanken, EBRD och UNDP.
Enstaka bilaterala projekt kan emellertid stödjas i dessa länder.

Poler 6%

DIAGRAM B3

Utfästelser gjorda under kalenderåret 1995.

Litauen 27%.

Ryssland 2S%

Ukreina 2%

Övriga landet 9%

Vitryssland 1%

Estland 12%

Lettland 17%

Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa

Som medlem i Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995 deltar
Sverige i Unionens omfattande samarbetsprogram avseende Central- och
Östeuropa. I den särskilda propositionen 1994/95:160 avsattes 503
miljoner kronor för att täcka Sveriges framräknade andel av östsamarbetet
i EG-budgeten under det förlängda budgetåret 1995/96. För år 1997 är
motsvarande belopp 335 miljoner kronor.

EU:s samarbete med de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom
ramen för två huvudprogram, PHARE för de centraleuropeiska och
baltiska staterna och TACIS för länderna inom Oberoende staters
samvälde (OSS). För det förstnämnda avsattes i 1996 års EG-budget 1
235 miljoner ecu (1995: 1 105 miljoner ecu), för det senare 528 miljoner
ecu (1995: 503 miljoner ecu). Båda programmen består av gåvobistånd
med huvudsaklig inriktning på tekniskt samarbete inom PHARE är
tendensen dock att öka utrymmet för stöd till infrastruktur-investeringar.

Under Sveriges två första medlemskapsår har viktiga förändringar
genomförts i EU-programmen för Central- och Östeuropa. Efter Euro-
peiska rådets möten i Essen och Cannes har PHARE-programmet kommit
att bli ett viktigt instrument i förmedlemskapsstrategin för de associerade

108

centraleuropeiska och (fr.o.m. senare hälften av år 1995) baltiska länderna. Prop. 1996/97:1
Antagandet av vitboken för anpassning av dessa länders lagstiftning till Utgiftsområde 7
den inre marknaden har ytterligare understrukit denna aspekt på EU:s
östsamarbete.

Vad gäller TACIS har en ny förordning för detta program förhandlats
fram. Denna nämner nu miljösektom som ett av de prioriterade insatsom-
rådena. Förordningen möjliggör också gränsöverskridande regionalt
samarbete (s.k. cross border cooperation, CBC) av samma slag som det
som finns i PHARE-programmet. Därmed förbättras förutsättningarna för
kopplingar mellan de båda programmen, vilket är av stort intresse bl.a. för
Östersjöregionen.

Regeringen skall, enligt den särskilda propositionen, ta aktiv del i EU:s
östsamarbete, bidra till att ge Östersjöregionen ökad uppmärksamhet,
verka för att miljöfrågorna, det medborgerliga inflytandet, jämställdheten
och den sociala tryggheten beaktas samt skapa goda förutsättningar för
användningen av svenska kunskaper och erfarenheter i genomförandet av
EU-programmen. Resultaten av dessa ambitioner kan endast avläsas efter
ett antal års arbete. Det kan dock konstateras att redan Sveriges och
Finlands medlemskap har inneburit att Östersjöffågoma uppmärksammats
mera. Det cross border-program för Östersjöregionen som kommissionen
etablerat, liksom det nya Östersjöinitiativ som presenterades i samband
med Visby-konferensen, är tydliga exempel härpå. Sverige har lämnat
konstruktiva bidrag till dessa och andra EU-förslag. Vid behandlingen av
den nya TACIS-förordningen hörde Sverige till de medlemsstater som
drev kraven på att miljöfrågorna skulle ges större utrymme och att cross
border-samarbete skulle inkluderas i dokumentet. De löpande kontakterna
med EU-organen är goda och ett par svenska s.k. nationella experter
deltar i vissa delar av programplaneringen. Ett 70-tal svenska företag finns
ansmälda i PHARE:s och TACIS konsultregister, och det finns ett 20-tal
projekt i vilka svenska firmor medverkar.

Den europeiska investeringsbanken (EIB), ett organ inom EU, bedriver
utlåning till infrastrukturella projekt, främst i telekommunikations-, energi-
och transportsektorerna samt till industriprojekt. 90 % av Bankens
verksamhet sker inom EU, men av de resterande tio procenten går hälften
av utlåningen till Central- och Östeuropa. Bankens utlåning sker på
marknadsvillkor, men genom samarbete med PHARE kan ofta gåvomedel
användas för förstudier och tekniskt samarbete. Under innevarande
treårsperiod uppgår EIB:s utlåning till Central- och Östeuropa till 3
miljarder ecu, ca 27 miljarder kronor. Banken har ingen utlåning till
OSS-ländema.

Regionalt samarbete

Östersjörådet

Östersjörådet bildades på tysk-danskt initiativ i mars 1992 vid en
utrikesministerkonferens i Köpenhamn för att främja och fördjupa
Östersjösamarbetet. Medlemmar i rådet är Danmark, Norge, Sverige,
Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Island.

EU-kommissionen har också en representant i rådet.

Östersjörådet, som har blivit ett forum för regionala samarbetsfrågor,
sammanträder på utrikesministemivå en gång per år under roterande
ordförandeskap. I juni månad 1996 övergick ordförandeskapet från Sverige
till Lettland. Mellan ministermötena sammanträder en ämbetsmanna-
kommitté.

Östersjörådet har inrättat arbetsgrupper för kärnsäkerhet, demokrati och
ekonomiskt samarbete.

Östersjörådet är inget operativt organ med egen budget. Östersjörådet
har initierat inrättandet av en fakultet för högre utbildning (Euro-faculty).
Sveriges bidrag utgörs av upprättandet av en handelshögskola i Riga.
Vidare har Östersjörådet inrättat en befattning som kommissarie för
demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inbegripet rättig-
heterna för personer som tillhör minoriteter. Kostnaderna för nämnda
insatser finansieras via anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa.

Andra frågor som regelbundet diskuteras är energi, miljö, kärnsäkerhet,
turism och gränspassageproblem. Det ekonomiska samarbetet har fått en
alltmer framskjuten plats. Genom att finna regionala lösningar vad gäller
infrastruktur för kommunikationer och energi kan billigare och rationellare
insatser utvecklas.

Med anledning av Sveriges ordförandeskap i Östersjörådet inbjöds
länderna i Östersjörådet till en regeringschefskonferens, som ägde rum i
Visby i maj månad 1996. Konferensen resulterade i vidgad samverkan
inom tre områden, nämligen ökade mellanfolkliga kontakter och stärkande
av demokratin, ekonomiskt samarbete samt förbättring av miljön.
Regeringscheferna beslöt även att inrätta en aktionsgrupp för att bekämpa
den organiserade brottsligheten.

Sveriges statsminister fick i Visby i uppdrag att tills vidare koordinera
Östersjösamarbetet.

Vid utrikesministrarnas möte i Kalmar i juli månad 1996 antogs ett
omfattande handlingsprogram för Östersjöregionen, som framförhandlats
under det svenska ordförandeskapet i Östersjörådet under 1995/96 vilket
innebär en breddning och ett stärkande av det mellanstatliga samarbetet
på en rad för Sverige viktiga områden. Det vidare syftet med samarbetet
är att stärka en fredlig utveckling i området och säkerställa att utveck-
lingen går i riktningen ökad demokrati och ekonomiska framsteg. Även
miljöhänsyn har en ökad roll i regionen.

Handlingsprogrammet innehåller både möjligheter och åtaganden inom
huvudsakligen tre områden. Ökade mellanfolkliga kontakter och stärkande
av demokratin, ekonomiskt samarbete samt förbättring av miljön.
Utbildningsfrågor kommer i fokus genom satsningar på ökat studentut-
byte, språkutbildning och yrkesutbildning.

På det ekonomiska området är marknadsekonomi och handels-
liberralisering viktiga element för en snabb utveckling. Hinder för handel
och investeringar bör successivt undanröjas. Infrastrukturinvesteringar i
mellanstatliga vägar, hamnar och gränspassager bör stimuleras.

EU har manifesterat sitt intresse för det stärkta samarbetet genom det
framlagda "Baltic Sea Region Initiative", som även hälsats med tillfreds-
ställelse av det Europeiska rådet i Florens. Initiativet ska nu infogas i det

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

110

vidare samarbetet.                                                     Prop. 1996/97:1

På miljöområdet bör det samarbete som påbörjades genom Utgiftsområde 7
Ronneby-toppmötet år 1990 ytterligare fordjupas och intensifieras. Så bör
t.ex. en regional Agenda 21 utarbetas. Uppdatering av det gemensamma
Ätgärdsprogrammet for Östersjön har redan påbörjats och kommer att
följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection
Commission) och föreläggas HELCOM :s miljöministermöte år 1998.

Uppföljningen och genomförandet av huvuddelen av handlings-
programmet anförtros Östersjörådet, dess kommittéer och organ, under det
kommande året under lettiskt ordförandeskap. Sverige kommer på uppdrag
av statsministrarna vid Visbymötet att samordna aktiviteterna bl.a. genom
att tillsätta en stödgrupp som ska ge tekniskt och administrativt stöd till
ordförandelandet samt utgöra en knutpunkt för informationsutbyte på
lokal, regional och statlig nivå, med kommissionen och mellan
icke-statliga organisationer.

Särskilda program för samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen

Statsministerns Östersjöråd

I statsrådsberedningen har ett rådgivande organ kallat statsministerns
Östersjöråd inrättats. Rådets arbete kommer att koncentreras till de fem
områdena svensk exportindustri (bl.a. livsmedelsindustrin), energisystem,
ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur samt samarbete för att
skydda miljön runt Östersjön. En fond omfattande 1 miljard kronor har
skapats genom regeringens sysselsättningsproposition (1995/96:222) med
syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i
Östersjöregionen.

Kunskapsutbyte inom Östersjöområdet

I enlighet med vad som angetts i propositionen 1995/96:25 En politik för
arbete, trygghet och utveckling, skall en treårig satsning göras om totalt
100 miljoner kronor. Dess huvudinriktning skall vara att stärka förutsätt-
ningarna för svenskar att studera språk i andra östersjöländer och ge
studenter från östersjöländer möjlighet att studera i Sverige. Medel
föreslås överföras till Svenska institutet och fördelas till stipendier för dels
svenskar som studerar i östersjöländer, dels studenter från östersjöländer
som studerar i Sverige. Del av finansieringen sker från anslag för
samarbetet med Central- och Östeuropa.

Barentssamarbetet

Vid ett utrikesministermöte i Kirkenes, Norge, den 11 januari 1993
undertecknade de fem nordiska länderna, Ryssland och EU-kommissionen
en deklaration om samarbetet i vad som kommit att kallas den euro-                u

arktiska Barentsregionen.

18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

I deklarationen anges följande samarbetsområden: miljö, ekonomiskt
samarbete, tekniskt-vetenskapligt samarbete, regional infrastruktur,
urbefolkningar, mänskliga och kulturella förbindelser samt turism.

Med deklarationen bildades det euroarktiska Barentsrådet. Rådet skall
normalt mötas en gång om året på utrikesministemivå. Rådsmöten kan
även hållas av andra fackministrar och på ämbetsmannanivå.

Samtidigt bildades ett regionalt Barentsråd "Regionrådet" bestående
av styresmännen i regionens län dvs. de tre länen i Norge, Finnmark
fylkeskommune, Nordland fylkeskommune och Troms fylkeskommune,
i Sverige Norrbottens län, i Finland Lapplands län och i Ryssland
Murmansk oblast, Archangelsk oblast och republiken Karelen. En
representant för urbefolkningarna ingår även i Regionrådet.

Ordförandeskapet för Barentsrådet innehas av Ryssland och övertas av
Sverige i november månad 1996. Ordförandeskapet för Regionrådet
innehas av Norrbottens län till och med år 1996 och övertas därefter av
Lapplands län.

Regionrådet för Barentssamarbetet beslöt i september månad 1995 i
Bodö, Norge, att anta ett Barentsprogram till en kostnad av 84 miljoner
kronor för år 1996. Regionrådet har ingen gemensam budget för Barents-
samarbetet.

Finansiering av aktuella projekt sker olika i länderna. I Sverige
finansieras projekten huvudsakligen via medel anvisade under utgiftsom-
råde 7. Ansökningar om projektmedel har underlättats genom inrättandet
av den nya myndigheten Sida.

Regeringen finner Barentssamarbetet angeläget. Regeringen har därför
för år 1996 lämnat ett bidrag på 1 500 000 kronor för administrativa
kostnader. I beloppet ingår även medel för projektidentifikation.

Genom Sveriges medlemskap i EU har Sverige möjlighet att påverka
inriktningen av insatserna i nordvästra Ryssland samt delta i regionalt
samarbete inom Barentsområdet.

Nordiska ministerrådets närområdesprogram

Nordiska ministerrådet beslutade år 1990 om ett arbetsprogram för
närområdet. I programmet ingick upprättande av nordiska informations-
kontor i huvudstäderna Tallinn, Riga och Vilnius. I programmet ingick
även stipendier för universitets- och yrkesutbildning. Från år 1994
utvidgades närområdesprogrammet till att även omfatta nordvästra
Ryssland och ett informationskontor etablerades i S:t Petersburg år 1995.

Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att bl.a.
ge konkreta rekommendationer om framtida tyngdpunktsområden
beträffande det nordiska närområdesprogrammet. Arbetsgruppens rapport
är under remissbehandling i medlemsländerna.

För år 1996 har Nordiska ministerrådet anslagit 50 miljoner danska
kronor för verksamheten.

Nordiska investeringsbanken (NIB)

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

112

De nordiska länderna har enats om att uprätta en särskild miljölåneord-
ning i NIB. Faciliteten, som uppgår till 100 miljoner ecu, skall garanteras
av de nordiska länderna. Utlåningen kommer avse angelägna miljöprojekt
i de nordiska närområdet.

Multilateralt samarbete

Multilaterala organ som Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF),
Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD), Europa-
rådet, OECD samt FN och dess fackorgan spelar en viktig roll vid
utformningen och genomförandet av ekonomiska och politiska reformer
i Central- och Östeuropa. I huvudsak finansieras denna verksamhet av
organisationernas ordinarie resurser.

Regeringen finner det fortsatt angeläget att på åtskilliga områden
dessutom kanalisera bilaterala medel via multilaterala organ eller i
samfinansiering med dessa. Genom samfinansieringsinsatser med de
internationella finansiella institutionerna, t.ex. Världsbanken och EBRD
samt genom att bilaterala medel ställs till förfogande i tekniska konsult-
fonder, kan Sverige fa större utväxling för de relativt begränsade bilaterala
resurser som är avsatta för Central- och Östeuropa. Sådana insatser kan
också bidra till att det privata resursflödet från Sverige ökar till berörda
länder.

Sverige skall även framgent medverka i utformningen av de finansiella
institutionernas program i syfte att påverka deras verksamhet utifrån våra
egna prioriteringar och erfarenheter. Inte minst i de baltiska länderna har
Sverige i kraft av sitt omfattande samarbete ofta möjlighet att påverka
utformningen av t.ex. Världsbankens och EBRDrs program.

IMF och G 24

IMF har i Central- och Östeuropa spelat en samordnande roll avseende
stödet till ekonomiska reformer i syfte att nå makroekonomisk stabilitet
och uthållig ekonomisk tillväxt i regionen. IMF:s makroekonomiska
långivning till flertalet länder i Central- och Östeuropa kompletterades i
det inledande skedet av reformprocessen med bilaterala lån från
OECD-ländema, genom den s.k. G 24-gruppen. Sverige deltog i flertalet
insatser med bilaterala krediter, för vilka riskavsättningar om 10 % av
utestående lån gjorts mot anslaget för samarbete med Central- och
Östeuropa. De svenska åtagandena inom ramen för G 24 uppgår till ca
160 miljoner dollar (ca 1 200 miljoner kronor).

Sverige deltar numera i EU:s gemensamma utlåning, vilken garanteras
mot EU:s budget. Eventuella bilaterala insatser kan dock komma att
övervägas i länder som från svensk sida anses prioriterade, t.ex. om
gemensamt EU-stöd inte kommer till stånd. Ett visst utrymme för sådana
insatser har följaktligen medtagits under det för budgetåret 1997 upptagna
anslaget 7.B.2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier samt under 7.B. 1 Till regeringens
disposition i de fall betalningsbalansstödet skall utgå i gåvoform.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

113

Världsbanken (IBRD)

Världsbankens verksamhet i Central- och Östeuropa är inriktad på stöd till
strukturella reformer som är nödvändiga för att uppnå en långsiktigt
hållbar ekonomisk utveckling. Reformerna omfattar omstrukturering och
privatisering av näringslivet, etablerande av nya institutioner till stöd för
marknadsekonomin, modernisering av infrastrukturen, stärkande av det
sociala skyddsnätet samt insatser för att förbättra miljön. Vid sidan av
direkt långivning är rådgivning, tekniskt bistånd och utbildning viktiga
arbetsinstrument.

Sveriges bidrag till Världsbanksgruppens olika konsultfonder; 54
miljoner kronor till Världsbankens konsultfond för Central- och Öst-
europa, 3 miljoner kronor till Världsbankens fond för stöd till sociala
sektorer i Baltikum samt 5 miljoner kronor till IFC:s fond för utveckling
av privata sektorn är ett sätt att knyta bilaterala medel till Världsbanks-
gruppens verksamhet. Det viktigaste enskilda projekt som Världsbanken
och Sverige samarbetar om avser stöd till att utveckla de finansiella
sektorerna i de baltiska staterna. Samfinansiering med Världsbanken
förekommer också vad gäller energi- och miljöprojekt.

Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD)

EBRD:s verksamhet syftar till att främja övergången till marknadsekono-
mi och demokrati i Central- och Östeuropa. Verksamheten inriktas särskilt
på att utveckla den privata sektorn, genom långivning, garantigivning
samt riskkapitalinvesteringar. Bankens verksamhet är inriktad på stöd till
omstrukturering och privatisering av företag, utveckling av den finansiella
sektorn samt investeringar på energi- och transportområdena. EBRD är
verksamt i samtliga länder i Central- och Östeuropa samt OSS (förutom
Tadjikistan) och åtagandena uppgår nu till över 6 miljarder ecu. Vid
EBRD:s årsmöte 1996 beslutades om en fördubbling av Bankens
grundkapital till 20 miljarder ecu.

Sverige har bidragit med totalt 55 miljoner kronor till en fond för
tekniskt samarbete för utnyttjande av svenska experttjänster i förberedelse,
bedömning, uppföljning och utvärdering av projekt som planeras och
genomförs av EBRD. Den senaste påfyllningen av konsultfonden, om 15
miljoner kronor, gjordes under innevarande budgetår.

Ett viktigt samarbete mellan Sverige och EBRD utgörs av samfinansie-
ringen av en riskkapitalfond för nordvästra Ryssland. Sverige, Norge och
Finland bidrar med totalt 20 miljoner dollar i tekniskt stöd medan EBRD
skjuter till 30 miljoner dollar för riskkapitalinvesteringar i ryska medel-
stora företag. Efter ett omfattande sonderingsarbete av över hundra företag
i de tre regionerna förväntas de första investeringarna genomföras under
innevarande budgetår.

Sverige bidrar också till en av EBRD upprättad kämsäkerhetsfond med
9 miljoner ecu.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

114

OECD

OECD har sedan 1990 ett särskilt sekretariat för stöd till den ekonomiska
och politiska reformprocessen i Central- och Östeuropa (Centre for
Cooperation with European Economies in Transition, CCET) som är
inriktat på tekniskt stöd i form av politisk-ekonomisk rådgivning. Ett
särskilt program för reformering av statsförvaltningarna, SIGMA, har
etablerats tillsammans med PHARE och med stöd även från vissa
bilaterala givare. SIGMA-programmet arbetar med tekniskt stöd och
kunskapsöverföring till centrala administrativa funktioner i samarbets-
ländema, tex. budgetfunktioner och reformering av statsförvaltningen. En
oberoende utvärdering som genomförts under år 1996 har visat att
SIGMA väl uppfyllt de målsättningar som uppställts med programmet
och att det rönt stor uppskattning i reformländema. Ett beslut om
ytterligare svenskt stöd till SIGMA förväntas fattas under hösten 1996.
Totalt har Sverige bidragit med 5,4 miljoner kronor till CCET inklusive
SIGMA.

UNDP

UNDP:s verksamhet i Central- och Östeuropa syftar till att främja
demokrati, effektiv resursanvändning, jämställdhet, övergång till
marknadsekonomi och genomförande av privatisering, skydd av miljön
samt framtagande av "Human Development Reports".

Förutom Sveriges multilaterala stöd till UNDP, har extra medel även
avsatts för särskilda projekt och program i Central- och Östeuropa.
Sverige har bl.a. bidragit med medel till ett program avseende förbättrad
administration av uppehållstillstånd i Estland. Stöd har även givits till ett
språkprogram i lettiska för den rysktalande befolkningen i Lettland. Medel
har vidare avsatts till UNDP:s uppbyggnad av ett kontor för mänskliga
rättigheter i Lettland. Sverige har vid två tillfallen lämnat bidrag till
UNDP:s särskilda fond för de baltiska staterna (UNDP Trust Fund for the
Baltic Republics). En miljon dollar har också avsatts som svenskt frivilligt
bidrag för UNDP:s demokratiprogram i Central- och Östeuropa
(Democracy, Govemance and Participation, DGP), vilket syftar till att
främja demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och enskilda
organisationers verksamhet. Bidraget avser länder i OSS.

Europarådet

Det är av vikt att kontinuerligt följa upp Europarådets aktiviteter och
program i Central- och Östeuropa. För att främja demokratiutvecklingen
i dessa länder bör svenska bilaterala insatser inom demokratiområdet
tillvarata de komparativa fördelarna med Europarådets verksamhet genom
samarbete och erfarenhetsutbyte. De av Europarådet initierade insatserna
kan t.ex. förstärkas genom kompletterande svenska insatser.

Europarådets verksamhet i Central- och Östeuropa syftar till att vägleda
länderna i lagstiftnings-, författnings- och institutionsuppbyggnadsfrågor

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

115

19 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 3

inom områden som mänskliga rättigheter, media, utbildning, kultur,
ungdomsfrågor och miljö. Andra verksamhetsområden är lokal demokrati
samt institutionsuppbyggnad av bl.a. domstols-, åklagar- och polisväsende.
Europarådet har även utformat ett separat program för förtroendeskapande
åtgärder i det civila samhället, för att bl.a. tillvarata nationella minorite-
ters rättigheter. Ett nytt program för OSS-ländema har introducerats under
år 1995 under namnet "New Initiative". Ett separat återuppbyggnads-
program för Bosnien-Hercegovina har även satts upp.

Utöver multilateralt stöd har Sverige lämnat frivilliga bidrag till
Europarådet, till bl.a. ett program för kriminalvårdsreform i Lettland och
Lituaen samt till institutionsuppbyggnad inom narkomanvården i 12 länder
i Central- och Östeuropa.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

116

7 Bl. Samarbete med Central- och Östeuropa Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Tabell B2: Utgiftsutvecklingen på anslag B I. Samarbete med Central- och Östeuropa

1994/95

Utgift

583 835”

Anslagssparande 814 600

1995/96

Anslag

1 168 200

Utgiftsprognos

1 200 200

därav 1996

727 000

1997

Förslag

795 800

1998

Beräknat

795 800

1999

Beräknat

0 000

1 Beloppen anges i tusental kr

Av anslaget beräknas 500 miljoner kronor anvisas till Sida, 54 miljoner
kronor till Svenska institutet, 73 miljoner kronor till Säkerhetsfrämjande
insatser, 90 miljoner kronor till Multilateralt stöd och 78,8 miljoner
kronor Till regeringens disposition. Härtill kommer 335 miljoner kronor
som täcker Sveriges andel av EU:s östsamarbete.

Inför det nya programmet för Central- och Östeuropa avseende perioden
1 juli 1995 - 31 december 1998 genomfördes en översyn av tidigare
program. Slutsatserna i översynen har legat till grund för inriktningen av
det nya programmet. Vidare har en omorganisation av de svenska
biståndsmyndighetemas verksamhet trätt i kraft från och med den 1 juli
1995.

Då bland annat redovisning av insatser i förhållande till de övergripande
målen tidigare har saknats beslöt regeringen i februari månad 1996 om
ändring i regleringsbrevet för att åstadkomma en bättre resultatredovisnng
jämte en djupare analys av stödinsatserna.

Genom regeringens beslut om landstrategier för de prioriterade
samarbetsländema förväntas samarbetet i framtiden att bättre kunna styras
till behov och angivna mål.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Reservationsanslag 795 800 tkr

Övrigt

Anslagna medel är i stort oförändrade för budgetåret 1997 jämfört
med tidigare 12-månadersperiod

117

DIAGRAM B4

Utgiftsområde 7. Samarbete med Central och
Östeuropa. Anslag budgetaret 1997.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är central
förvaltningsmyndighet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med
utvecklingsländer och för stödet till länder i Central- och Östeuropa. Den
1 juli 1995 slogs Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Bered-
ningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen
för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-
landsforskning (SAREC) och Sandö U-centrum samman till den nya
myndigheten Sida. Inom Sida handläggs samarbetsinsatsema i Central-
och Östeuropa på en särskild östavdelning (Sida-Öst). Avdelningen har
snabbt anpassat sig till organisationsförändringen och härigenom uppnått
en effektiv ärendehantering.

De övergripande målen för samarbetet med Central- och Östeuropa
framgår av de inledande texterna. Regeringen vill dock särskilt framhålla
att demokratisamarbetet skall förstärkas, insatserna inom de sociala
sektorerna utökas och en särskild handlingsplan för jämställdhet utarbetas.
Inom näringslivsområdet är det fortsatt angeläget att utveckla ekonomiska
regelverk och fungerande institutioner.

Sida skall i sin verksamhet fortsatt ge prioritet åt Sveriges närområde
dvs. Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Det är angeläget att
samarbetet med Ukraina fördjupas. För samtliga dessa länder skall
samarbetets inriktning baseras på de landstrategier som regeringen beslutat
om. Detta utesluter inte att Sida kan göra särskilt motiverade, enstaka
insatser också i länder utanför ovan nämnda krets. I likhet med vad som
gäller för närområdesländema skall särskilt beaktas länder som tydligast
också i praktiken prioriterar politiska och ekonomiska reformer. Konsult-
fonderna via EBRD, IBRD och IFC liksom de internationella kurserna,
vilka bägge riktar sig till en bredare krets länder, är särskilt lämpade
instrument för insatser i länderna utanför den prioriterade kretsen.

Med anledning av Östersjöstaternas regeringschefskonferens i Visby har
en särskild Östersj öfond skapats för att stärka samarbetet och utvecklingen
i Östersjöregionen. Fondens verksamhet och det normala östsamarbetet
bör genomföras på så sätt att insatserna kompletterar och förstärker
varandra.

118

Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete

Det är regeringens åsikt att samarbete som syftar till att fordjupa
demokratin bör ägnas stor uppmärksamhet i Sidas program. Insatsernas
utseende och utformning kan variera med den demokratiska utvecklingen
i respektive samarbetsland och vara i överensstämmelse med Sidas
övergripande demokratistrategi samt respektive av regeringen beslutad
landstrategi.

Institutionella insatser för att utveckla ett effektivt näringsliv har
fortfarande stor betydelse. Insatsernas karaktär förutses dock komma att
ändras i takt med utvecklingen och i överensstämmelse med de åtganden
som flera av samarbetsländema gjort i förmedlemskapsavtalen med EU.
Sida skall genom olika insatser underlätta integrationsprocessen med EU
i första hand för länderna inom närområdet. Sida skall härutöver vidga
och fördjupa insatserna på de sociala sektorerna.

Regeringen beräknar anslå 275 miljoner kronor till denna delpost. I
höjningen av anslagsposten ingår stödet till Hälso- och sjukvårdens
Östeuropa-kommitté (ÖEK).

I anslagsposten ingår även medel för administrativa kostnader hos Sida.

Miljö

Regeringen anser att miljöinsatser skall ges fortsatt hög prioritet inom
samarbetet. Det gäller det institutionella samarbetet, förvaltningsstödet och
insatser på lagstiftningens område, som fått ökad betydelse, bl.a. genom
att nationella miljöstrategier antagits i flera av samarbetsländema men
främst genom den EU-anpassning som kommer att starta inom associa-
tionsländema de närmaste åren. Det är dock viktigt att det in-
vesteringsstöd som utvecklats de senaste åren fortsätter med huvudsaklig
inriktning mot Åtgärdsprogrammet för Östersjön. Miljölåneordningen i
NIB är här ett värdefullt komplement.

Förvaltningsstöd skall fortsatt kanaliseras via Sida till Statens Natur-
vårdsverk.

Regeringen avser att anslå 113 miljoner kronor till denna delpost. De
anslagna medlen får användas till investeringar.

Insatser inom kärnsäkerhetsområdet skall samordnas med Sida:s
program för energisamarbete. Förutsättningen att kunna stänga osäkra
reaktorer bygger bl.a. på att ekonomiskt bärkraftiga alternativ kan tas fram
och att nödvändiga energieffektiviserings- och sparprogram tas fram. Det
är viktigt att Sida samordnar sitt arbete med vad som görs av inter-
nationella organ som EBRD, IBRD, PHARE/TACIS samt andra bilaterala
program.

Det svenska stödet för kärnsäkerhet och strålskydd skall fortsatt
kanaliseras genom Sida till Statens kämkraftsinspektion (SKI) resp.
Statens strålskyddsinstitut (SSI). Samarbetet på strålskyddsområdet har
karaktären av förvaltningsstöd.

Regeringen avser att anslå 55 miljoner kronor till denna delpost.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

119

Samarbete genom enskilda organisationer

Inom denna delpost finansieras samarbetet med enskilda organisationer
dels genom ramavtal dels genom projektavtal. Under en försöksperiod
utgår även mandatfördelat bidrag till svenska riksdagspartier genom
svensk partinära organisation. Stöd till insatser med huvudsaklig
finansiering ur PHARE- och TACIS-programmen kan också finansieras
från denna delpost.

Regeringen beräknar att anslå 57 miljoner kronor till denna anslagspost,
som härigenom ökas med 8 miljoner kronor på grund av att stödet till
Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté (ÖEK) överflyttas till
delposten för Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet

Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella
kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning, samt genom
kultur- och erfarenhetsutbyte. Beträffande samarbetet med Central- och
Östeuropa bör projekten utformas så att de påverkar den pågående
omvandlings- och demokratiprocessen i samarbetslandet.

Önskemålen om stöd till undervisning i svenska har ökat betydligt i
särskilt nordvästra Ryssland men också i övriga Ryssland, Ukraina och
Vitryssland. Regeringen finner det angeläget att möta det omfattande
intresse som finns för svenska språket i närområdet och denna verksam-
hets betydelse som demokrati- och kulturbärare. Dessutom är det
angeläget att fortsätta stödet till språkundervisning i estniska och lettiska
för respektive lands rysktalande befolkning och till andra integrerings-
främjande åtgärder. Kulturprogrammet Ars Baltica är en annan angelägen
satsning i Östersjöområdet.

Ett nytt projekt - Partnerskap för kultur - har initierats av Kultur-
departementet och Utrikesdepartementet. Genom reformprocessen finns
nu en grund för att bygga en långsiktig fredlig gemenskap. Kultur och
öppna debatter är betydelsefulla redskap i strävan att undanröja fördomar,
öka utbytet av kunskaper och mänskliga erfarenheter. Utrikesdeparte-
mentet och Kulturdepartementet i samarbete med Svenska institutet avser
att under hösten 1997 initiera ett internationellt samarbete som skall ge
upphov till ett förstärkt kultursamarbete med länderna i Central- och
Östeuropa. Finansiering av projektet sker inom befintliga ramar.

Medel till Svenska institutet beräknas uppgå till 54 miljoner kronor för
budgetåret 1997. Av medlen beräknas 1 miljon kronor anslås för
samarbete genom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).

Säkerhetsfrämjande insatser

Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och Östeuropa är att
främja en gemensam säkerhet i regionen. Från att tidigare ha varit riktat
enbart mot de tre baltiska staterna utvidgades stödet under budgetåret

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

120

1995/96 till att kunna omfatta hela Central- och Östeuropa. Särskild Prop. 1996/97:1
prioritet tillmäts fortsatta insatser i närområdet dvs. Estland, Lettland, Utgiftsområde 7
Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryssland inkl. Kaliningrad.

De erfarenheter som under 1990-talet vunnits genom insatser på det
säkerhetsfrämjande området understryker vikten av samarbete mellan
länderna i Östersjöregionen. Regeringen betonar därför fortsatt att
regionala projekt över gränserna eftersträvas.

Insatserna avser stöd till stärkande av demokratins och rättsstatens
institutioner, bekämpande av icke-militära säkerhetshot som t.ex.
organiserad brottslighet och flyktingsmuggling. Inom försvarsområdet
prioriteras utbildnings- och rådgivningsinsatser liksom fortsatt stöd till den
baltiska fredsbevarande bataljonen (BALTBAT). Projekt rörande olaga
hantering och kontroll av kärnbränsle, som administreras av SKI, kommer
att från och med budgetåret 1997 inordnas under det utvidgade stödet för
säkerhetsfrämjande insatser.

För säkerhetsfrämjande insatser beräknas 73 miljoner kronor anslås för
budgetåret 1997.

Multilateralt stöd

Regeringen finner det angeläget att stödja det samarbete som bedrivs
inom ramen för internationella organisationer och har för avsikt att aktivt
delta i utformningen av det internationella samarbetet. Regeringen vill
vidare verka för att organisationerna huvudsakligen skall finansiera sin
verksamhet genom ordinarie resurser. Det är angeläget att möjligheterna
till samfinansiering mellan bilaterala och multilaterala program och
projekt tas till vara. Detta gäller särskilt program som kräver stora
investeringar, t.ex. inom energi-, transport- och miljöområdena. Genom
särskilda, extrabudgetära bidrag kommer regeringen främst att stödja
insatser och funktioner av betydelse för den vidare reformprocessen och
på områden som idag är underrepresenterade i det internationella
samarbetet t.ex. avseende demokratistöd, samarbete inom sociala sektorn
och insatser som främjar samarbetet mellan reformländema. Härutöver
kan, inom ramen för internationellt samordnade aktioner, begränsade
insatser i form av betalningsbalansstöd till de fattigare länderna i regionen
komma att genomföras.

Regeringen beräknar att 90 miljoner kronor bör användas för multi-
lateralt stöd inklusive bidrag till NEFCO för budgetåret 1997.

Till regeringens disposition

De medel som beräknas anslås till regeringens disposition kommer att
minska något i förhållande till föregående år. Anledningen till minsk-
ningen beror framförallt på redan beslutade fleråriga samfinansierade
insatser med internationella finansieringsinstitutioner. Utfästelserna
innebär att utrymmet för ytterligare insatser är mycket begränsat för
budgetåren 1997 och 1998. En viss reservation måste hållas tillgänglig med                 ,<■

hänsyn till att de internationella utfästelsernas belopp skiftar beroende på

den svenska kronans värde.

Regeringen avser att täcka utgifter för administrativa kostnader i
utrikesförvaltningen för insatser i Central- och Östeuropa från denna
anslagspost. I denna delpost ingår också medel till handelshögskolan i
Riga.

Regeringen beräknar att 78,8 miljoner kronor bör avsättas till
regeringens disposition.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

122

8 B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser        Prop. 1996/97:1

garantier för finansiellt stöd och exportkreditgaran- utgiftsområde 7
tier

Tabell B3: Utgiftsutvecklingen på anslag B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier

1994/95

Utgift

0”

Anslagssparande 495 000

1995/96

Anslag

48 000

Utgiftsprognos

22 000

därav 1996

22 000

1997

Förslag

15 000

1998

Beräknat

15 000

1999

Beräknat

0 000

1 Beloppen anges i tusental kr

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att
påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse betalnings-
balansstöd kopplat till utlåning från internationella finansiella institutioner.
Finansiellt stöd lämnas även i form av exportkreditgarantier till länder i
Central- och Östeuropa.

Regeringens överväganden

Resurser 1997

Reservationanslag 15 000 tkr

Medlen avsätts för att täcka eventuella skadeförluser vid export-
kreditgaranti givning.

Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att under budgetåret
1997 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för
finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp
om 150 miljoner kronor.

Finansiellt stöd

Vad gäller finansiellt stöd har Sverige under perioden 1991/92 till och
med 1994/95 gjort utfästelser om betalningsbalansstöd uppgående till
totalt cirka 1 580 miljoner kronor. Garantiavsättningar har gjorts med
10 % av detta belopp, dvs. 158 miljoner kronor.

I och med Sveriges medlemskap i EU har det bilaterala betal-
ningsbalansstödet ersatts med deltagande i EU:s gemensamma utlåning,
varför omfattningen av garantiavsättningama minskat de senaste två åren.
Under budgetåret 1995/96 avsattes 15 miljoner kronor mot ett beräknat
garantiåtagande om 150 miljoner kronor för finansiellt stöd.

Såsom redovisats tidigare bör vi även framgent ha en beredskap för

123

eventuellt bilateralt betalningsbalansstöd för vissa länder i de fall
gemensamt EU-stöd inte kommer till stånd. Det föreslås att riksdagen
godkänner ett åtagande för betalningsbalansstöd om 150 miljoner kronor
och att de 15 miljoner kronor som avsatts för förlustrisker avseende
garantier för finansiellt stöd för budgetåret 1995/96 förs över till år 1997
då något garantiåtagande ej beräknas ske under budgetåret 1995/96.

Exportkreditgarantiramen

Riksdagen beslutade år 1993 att vid Exportkreditnämnden (EKN) inrätta
en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska
länderna och Ryssland. Riksdagen beslutade våren 1995 att utvidga ramen
till två miljarder kronor. Samtidigt vidgades landkretsen att omfatta även
Kazakstan, Ukraina och Vitryssland för affärer som samfinansieras med
internationell finansinstitution.

Särskilda riktlinjer har fastställts för denna garantigivning som i första
hand avser s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning säkras av de
betalningar ett projekt genererar.

Syftet är att genom engagemang från svenska företag bidra till att
utveckla näringslivet i de berörda länderna. Avsättningar av medel har
gjorts för att täcka eventuella förluster.

EKN har i skrivelse den 11 april 1996 inkommit med underlag för en
bedömning av verksamheten inom den särskilda ramen. Skrivelsen har
remissbehandlats. Synpunkter har också framförts i skrivelser från
Industriförbundet, de tre svensk-baltiska handelskamrama samt
svensk-ryska handelskammaren.

EKN framhåller i sin skrivelse att betydande förändringar ägt rum i de
baltiska länderna och Ryssland sedan ramen inrättades. Riskbilden i de
baltiska länderna har förbättrats, vilket lett till att EKN sedan år 1995 kan
lämna garanti inom sin ordinarie verksamhet för såväl kort som längre
garantigivning, dock med betydande restriktioner. Läget i Ryssland har
inte förbättrats i motsvarande grad. En rad förhållanden i alla de aktuella
länderna försvårar dock normal kredit- och garantigivning. EKN anser
därför att det tills vidare finns ett fortsatt behov av den särskilda ramen,
framförallt på grund av svårigheterna att täcka kommersiella risker
samtidigt som möjligheterna att erhålla acceptabel säkerhet i form av
stats- och bankgaranti är starkt begränsade.

Efterfrågan på garantier har under år 1995 ökat men i långsammare takt
än tidigare. Nya ansökningar avser för närvarande till mer än hälften
Ryssland.

Utnyttjandet av ramen uppgick den 30 juni 1996 till ca 1 024 miljoner
kronor varav ca 529 miljoner kronor i förbindelser. Estland står för den
största volymen förbindelser och Ryssland för det största totalengage-
manget (förbindelser och utfästelser). En prognos pekar på att utnyttjandet
av ramen kommer att fördubblas under år 1997. Projekt relaterade till
transporter samt skogs- och träförädling dominerar på Baltikum och i viss
mån också på Ryssland. De affärer som garanteras på Ryssland är normalt
något större än de som gäller de baltiska länderna.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

124

EKN framhåller att de riktlinjer som uppställts för garantigivning under
ramen, hittills varit ändamålsenliga. Mot bakgrund av förändringar i de
berörda länderna, egna erfarenheter och synpunkter från näringslivet,
föreslog dock EKN i skrivelsen till regeringen vissa förändringar. EKN
framför i skrivelsen vidare önskemål om att fa utnyttja avsatta medel i
skadeförebyggande eller återvinningsfrämjande syfte. Regeringen bereder
EKN:s framställan och avser inom kort att besluta om ändrade riktlinjer.

EKN konstaterar att de 370 miljoner kronor som hittills avsatts (varav
22 miljoner kronor utnyttjats), liksom planerad avsättning för år 1997 och
år 1998 med sammanlagt 30 miljoner kronor bedöms kunna täcka de
skadefall som förutses inträffa under år 1997 och de följande tre åren.

Regeringen anser att den särskilda exportkreditgarantiramen är ett
viktigt instrument för att främja handel och investeringar mellan Sverige
och de tre baltiska länderna och Ryssland. Regeringen delar EKN:s
bedömning att det finns ett behov av ramen trots det förbättrade riskläget.
De förändringar som kommer att föreslås vad gäller riktlinjer för
projekturval kommer enligt regeringens mening att vidga utrymmet för
garantigivning. Eftersom det allmänna riskläget har förbättrats är det
regeringens mening att detta kan ske utan att statens risk för förlust ökar.
Samtidigt visar den senste tidens utveckling att antalet skadefall ökar.
Orsakerna härtill kommer att beaktas vid utformningen av reviderade
riktlinjer.

När garantiramen utökades till 2 miljarder kronor bedömdes att
avsättningen för förlustrisker totalt borde uppgå till 400 miljoner kronor.
Som tidigare framgått har 370 miljoner kronor av detta belopp hittills
avsatts. De planerade avsättningarna för budgetåren 1997 och 1998 är 15
miljoner kronor per år. Regeringen föreslår att 15 miljoner kronor avsätts
under anslaget för att täcka eventuella skadeförluster.

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

125

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

FÖRKORTNINGSLISTA

Svenska

Engelska

ACP

African, Caribbean and
Pacific Countries

AfDB

Afrikanska utvecklingsbanken

African Development Bank

AfDF

Afrikanska utvecklingsfonden

African Development Fund

AsDB

Asiatiska utvecklingsbanken

Asian Development Bank

AsDF

Asiatiska utvecklingsfonden

Asian Development Fund

AVS

Länder i Afrika-, Västindien-

ACP (African, Caribean

och Stilla Havsområdet inom
Lomésam arbetet

and Pacific Countries)

BALTBAT

FN-bataljonen i Baltikum

BIP

Baltiska investerings-

Baltic Investment

programmet

Programme

CBC

Cross Border Cooperation

CCET

Centre for Cooperation
with European Economies
in Transition

CDB

Karibiska utvecklingsbanken

Caribbean Development
Bank

ECA

FN:s regionala kommission för

Economic Commission for

Afrika

Africa

EBRD

Europeiska utvecklingsbanken

European Bank for
Reconstruction and

Development

ECHO

Europeiska byrån för

European Community

humanitärt bistånd

Humanitarian Office

ECOSOC

FN:s råd för ekonomiska och

Economic and Social

sociala frågor

Council of the United

Nations

EDF

Europeiska utvecklings-

European Development

fonden

Fund

EG

Europeiska gemenskaperna

The European Community

EIB

Europeiska investeringsbanken

European Investment Bank

ESAF

IMF:s utvidgade struktur-

Enhanced Structural

anpassningsfacilitet

Adjustment Facility

EU

Europeiska unionen

European Union

EUF

Europeiska utvecklingsfonden

European Development
Fund

FAO

FN:s livsmedels- och jordbruks-

Food and Agriculture

organisation

Organization

HELCOM

Helsingforskommissionen

The Baltic Marine Environ-
ment Protection
Commission

HDR

UNDP:s årsrapport

Human Development

Report

IBRD

Internationella banken för åter-

International Bank for

126

uppbyggnad och utveckling

(Världsbanken)

Reconstruction and

Development

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

ICRC

Internationella rödakors-
kommittén

International Committee of
the Red Cross

IDA

Internationella utvecklings-
fonden

International Development
Association

IDB

Interamerikanska utvecklings-
banken

Interamerican Development

Bank

IF AD

Internationella jordbruks-
utvecklingsfonden

International Fund for

Agricultural Development

IFC

IGADD

Internationella finansierings-
bolaget

International Finance

Corporation
Inter-Govemmental Group
on Drought and
Development

IJO

Internationella juteorganisa-
tionen

Intemaitonal Organization
of Jute

IMF

Internationella valutafonden

International Monetary

Fund

ITTO

Internationella timmer-
organisationen

International Timber Trade

Organization

LO

Landsorganisationen

Swedish Trade Union

Confederation

LRF

Lantbrukarnas riksförbund

Federation of Swedish
Farmers

MR

Mänskliga rättigheter

Human Rights

NAI

Nordiska Afrikainstitutet

The Nordic Africa Institute

NATO

Atlantpaktsorganisationen

North Atlantic Treaty

Organization

NDF

Nordiska utvecklingsfonden

Nordic Development Fund

NEFCO

Nordiska miljöfmansierings-
bolaget

Nordic Environment
Finance Corporation

NGO

Icke-statlig enskild organisation

N on-Govemmental

Organization

NSA

EBRD:s kämsäkerhetsfond

Nuclear Safety Account

OSS

Oberoende staters samvälde

Commonwealth of

Independent States

PHARE

EU:s program för samarbete
med Centraleurope och de
baltiska staterna

Fr: Pologne et Hongrie:
Aide ä la Reconstruction
Economique

Eng: Poland and Hungary:
Ecenomic Reconstruciton
Aid

PMU

Pingstmissionens u-landshjälp

PMU InterLife

RRV

Riksrevisionsverket

National Audit Bureau

SADC

Gemenskapen för utveckling
i södra Afrika

Southern African

Development

SAREC

Styrelsen för u-landsforskning

Swedish Agency for
Research Cooperation

127

SCC/UG

Utan Gränser

Swedish Cooperative

C entre

SFS

Svensk författningssamling

SHIA

Svenska handikapporganisa-

Swedish Organization of

tionernas internationella

the Handicapped

biståndsstifiels

International Aid
Foundation

Sida

Styrelsen för internationellt

Swedish International

utvecklingssamarbete

Development Cooperation
Agency

SIU

Stiftelsen för internationellt
ungdomsutbyte

SKI

Statens kämkraftsinspektion

Swedish Nuclear-Power

Inspectorate

SPA

Världsbankens särskilda

World Bank Special

program för Afrika

Program of Assistance for

Africa

SI

Svenska institutet

Swedish Institute

SSI

Statens strålskyddsinstitut

National Radiation
Protection Institute

SVS

Svensk volontärsamverkan

TACIS

EU:s program för samarbete

Technical Assistance to the

med Oberoende staters

Commonwealth of

samvälde (OSS)

Independent States

TCO

Tjänstemännens central-

Confederation of

organisation

Professional Employees

UBV

Utbildning för bistånds-
verksamhet

UNAIDS

FN:s aidsprogram

UN Aids Programme

UNCDF

FN:s kapitalutvecklingsfond

UN Capital Development
Fund

UNCED

FN:s konferens om miljö och

UN Conference on

utveckling

Environment and

Development

UNCTAD

FN:s konferens för handel

UN Conference on Trade

och utveckling

and Development

UNDCP

FN:s narkotikaprogram

UN Drug Control
Programme

UNDP

FN:s utvecklingsprogram

UN Development
Programme

UNEP

FN:s miljöprogram

UN Environment

Programme

UNESCO

FN:s organisation för utbild-

UN Educational, Scientific

ning, forskning och kultur

and Cultural organization

UNFPA

FN:s befolkningsfond

UN Fund for Population
Activities

UNHCR

FN:s flyktingkommissarie

UN High Commissioner
for Refugees

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

128

UNICEF

FN:s barnfond

UN Childreris Emergency
Fund

Prop. 1996/97:1

Utgiftsområde 7

UNIDO

FN:s organisation för industriell UN Industrial Development

utveckling

Organization

UNIFEM

FN:s utvecklingsfond för

UN Development Fund for

kvinnor

Women

UNOCHA

FN:s fond för koordinering

UN:s Office for the

av humanitärt bistånd

Coordination of

till Afghanistan

Humanitarian Assistance

Afghanistan

UNRWA

FN:s hjälporganisation för

UN Relief and Works

Palestinaflyktingar i

Agency for Palestine Refu-

Mellanöstern

gees in the Near East

WDR

Världsbankens årsrapport

World Development Report

WEP

ILO:s världssysselsättnings-

World Employment Pro-

program

gramme

WEU

Västeuropeiska unionen

Western European Union

-WFP

Världslivsmedelsprogrammet

World Food Programme

WHO

V ärldshälsoorganisationen

World Health Organization

129

gotab 52065, Stockholm 1996