RIKSDAGEN
PROTOKOLL BIHANG
1996/97
Sami. 1 Regeringens proposition
Nr 1 del 1-3
Band B 1
Förslag till statsbudget
för budgetåret 1997,
reviderad finansplan m.m.
1 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
Prop.
1996/97:1
Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till
statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom-
ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer
som fogats till förslaget.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
ErikÄsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret
1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter
samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslut-
ning på 676,6 miljarder kronor. Budgetunderskottet för budgetåret 1997
beräknas till 61,3 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1997
beräknas till 54,4 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en uppfölj-
ning av konsolideringsprogrammet och av budgeten för budgetåret 1995/96
samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96.
Regeringen redovisar utgiftstaket för staten fördelat på de av riksdagen
fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten samt på anslag enligt specifikation i bilaga 1.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 1
Utgiftsområde 2
Utgiftsområde 3
Utgiftsområde 4
Utgiftsområde 5
Utgiftsområde 6
Utgiftsområde 7
Utgiftsområde 8
Utgiftsområde 9
Utgiftsområde 10
Utgiftsområde 11
Utgiftsområde 12
Utgiftsområde 13
Utgiftsområde 14
Utgiftsområde 15
Utgiftsområde 16
Utgiftsområde 17
Utgiftsområde 18
Utgiftsområde 19
Utgiftsområde 20
Utgiftsområde 21
Utgiftsområde 22
Utgiftsområde 23
Utgiftsområde 24
Utgiftsområde 25
Utgiftsområde 26
Utgiftsområde 27
|
Rikets styrelse |
3 781 330 |
|
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
3 807 556 |
|
Skatteförvaltning och uppbörd |
5 714 708 |
|
Rättsväsendet |
20 824 537 |
|
Utrikesförvaltning och internationell | |
|
samverkan |
2 757 203 |
|
Totalförsvar |
42 372 642 |
|
Internationellt bistånd |
11 002 200 |
|
Invandrare och flyktingar |
3 453 088 |
|
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
23 721 787 |
|
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och | |
|
handikapp |
35 833 282 |
|
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
63 975 000 |
|
Ekonomisk trygghet för familjer och | |
|
barn |
35 161 050 |
|
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet |
35 250 384 |
|
Arbetsmarknad och arbetsliv |
52 046 499 |
|
Studiestöd |
16 884 088 |
|
Utbildning och universitetsforskning |
25 357 109 |
|
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
7 161 590 |
|
Samhällsplanering, bostadsförsöijning | |
|
och byggande |
33 368 197 |
|
Regional utjämning och utveckling |
3 726 021 |
|
Allmän miljö- och naturvård |
1 329 871 |
|
Energi |
474 151 |
|
Kommunikationer |
25 063 442 |
|
Jord- och skogsbruk, fiske | |
|
med anslutande näringar |
13 324 084 |
|
Näringsliv |
2 859 744 |
|
Allmänna bidrag till kommuner |
83 612 000 |
|
Statsskuldsräntor m.m. |
104 155 000 |
|
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
20 525 000 |
677 541 563
Minskning av anslagsbehållningar
6 000 000
Summa
683 541 563
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto - 6 914 450
Prop. 1996/97:1
Inkomstgrupp 1000
Inkomstgrupp 2000
Inkomstgrupp 3000
Inkomstgrupp 4000
Inkomstgrupp 5000
Inkomstgrupp 6000
Inkomstgrupp 7000
Skatter m.m.
Inkomster av statens verksamhet
Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster
Bidrag m.m. från EU
Extraordinära medel avseende EU
565 651 482
37 896 882
81 000
3 076 379
6 215 000
8 670 250
636 120
Beräknat lånebehov
54 400 000
Reviderad finansplan m.m.
Utgiftsområde 1. Rikets styrelse
Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområde 4. Rättsväsendet
Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområde 6. Totalförsvar
Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd
Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar
Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområde 15. Studiestöd
Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsöijning och byggande
Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområde 21. Energi
Utgiftsområde 22. Kommunikationer
Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområde 24. Näringsliv
Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen
Prop. 1996/97:1
Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1
Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 ................. 2
1 Förslag till riksdagsbeslut.............................. 7
2 Lagförslag.......................................... 11
3 Reviderad finansplan.................................. 31
3.1 Politiken ligger fast.............................. 31
3.2 Den ekonomiska utvecklingen...................... 33
3.2.1 Den internationella utvecklingen.................... 33
3.2.2 Den svenska ekonomin............................ 35
3.3 Finans-och penningpolitiken....................... 39
3.3.1 Finanspolitik ................................... 39
3.3.2 Penning- och valutapolitik......................... 43
3.4 En politik for tillväxt och sysselsättning............... 45
3.5 Budgetpolitiken................................. 53
3.6 Skattepolitiken.................................. 56
3.7 Rättvis fördelning ............................... 58
4 Utgiftstak för den offentliga sektorn - riksdagens beslut ....... 61
4.1 Budgetpolitiken................................. 61
4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner ....................... 61
4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet............. 62
4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96 .................. 66
4.2 Nya beräkningsförutsättningar...................... 72
4.3 Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997-2000 ... 73
4.3.1 Statsbudgetens inkomster.......................... 73
4.3.2 Statsbudgetens utgifter............................ 75
4.3.3 Statsskuldsräntor................................ 78
4.3.4 Statsbudgetens saldo ............................. 80
4.3.5 Lånebehov..................................... 81
4.3.6 Statsskuld ..................................... 84
4.4. Utgiftstak...................................... 86
4.4.1 Omräkning av utgiftstaket och utgiftsramar............ 86
4.4.2 Utgiftstak for offentlig sektor....................... 88
4.4.3 Utgiftstak for offentlig sektor uppdelat på stat och kommun 89
4.4.4 Utgiftstaket for staten inklusive socialförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden....... 90
4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m.................. 93
4.4.6 Utgiftsbemyndiganden............................ 110
4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler .... 112
4.5.1 Förslag i budgetpropositionen ...................... 113
4.5.2 Förslag i andra propositioner....................... 113
5 Ekonomisk styrning................................... 116
5.1 Uppföljning av räntekontomodellen.................. 116
5.2 Uppföljning av systemet med avräkning av ingående
mervärdesskatt i staten............................ 117
5.2.1 Omläggningen.................................. 118
5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande
av externa medel ................................ 120
5.3 Statlig garantigivning............................. 121
5.3.1 Redovisning av verksamheten med statliga garantier..... 121
5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten.............. 124
5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter..................... 132
5.4 Lån för myndigheters investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters
räntekontokrediter i Riksgäldskontoret................ 133
5.5 Staten i omvandling.............................. 136
5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa
avtalsstyrda förmåner............................. 152
5.6.1 Ärendet och dess beredning........................ 152
5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt
beräknade premier............................... 154
5.7 Konsekvenser för statliga myndigheter m.fl. av en
förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den
allmänna löneavgiften m.m......................... 155
6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 157
6.1 Inledning...................................... 157
6.2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)......... 161
6.3 Utrikesdepartementet (andra huvudtiteln).............. 163
6.4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) ............ 164
6.5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) .............. 165
6.6 Kommunkationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)....... 167
6.7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) ............. 168
6.8 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)......... 170
6.9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)........... 175
6.10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)...... 177
6.11 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln)............ 181
7 Vissa skattefrågor.................................... 182
7.1 Inledning...................................... 182
7.2 Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig
inkomstskatt.................................... 182
7.3 Fastighetsskatt på elproduktionsenheter............... 184
7.3.1 Bakgrund...................................... 184
7.3.2 Beskattning av vattenkraft......................... 184
7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt............. 185
7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa
elproduktionsenheter............................. 189
7.3.5 Ekonomiska frågor............................... 192
7.4 Energiskatt..................................... 193
7.5 Skatten på öl m.m................................ 195
7.6 Införsel av vissa alkoholdrycker..................... 198
7.7 Hyresgästernas självförvaltning..................... 199
7.8 Budgeteffekter i sammanfattning.................... 201
Prop. 1996/97:1
Bilagor
Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
Bilaga 2 Svensk ekonomi
Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Bilaga 4 Fördelningspolitisk redogörelse
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
Regeringen förslår att riksdagen
såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för
budgetåret 1997
Prop. 1996/97:1
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen förordat (avsnitt 3),
för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14,
avsnitt 4.4.5),
för budgetåren 1998 och 1999 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för
regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5),
för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster (bilaga 1),
för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av
förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5),
dels godkänner vad regeringen förordat om principer för
utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6),
dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta
att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket
för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6),
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning (avsnitt 4.3.5),
för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.
3-5),
för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4),
såvitt avser garantier, låneramar m.m.
10. godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen
i staten (avsnitt 5.3.2),
11. för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000
kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett
sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4),
12. godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i
avsnitt 5.6,
Prop. 1996/97:1
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
13. godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första
huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst
2 000 000 000 kronor,
14. bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta
om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2.,
15. medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade
lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen,
16. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor,
17. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvars-
makten med 14 682 752 000 kronor,
18. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens
institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor,
19. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete
med anledning avM/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor,
20. godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte
huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av
anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112,
21. till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings
mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat
anslag på 483 000 000 kronor,
22. till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor,
23. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag
till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med
51 000 000 kronor,
24. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget
Högskoleverket med 66 000 000 kronor,
25. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel
under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde
huvudtiteln,
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa
bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor,
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från
EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruks-
omräkningskursen med 316 600 000 kronor,
godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbruks-
sektorn,
Prop. 1996/97:1
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med
2 000 000 kronor,
godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt
investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder,
godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96
under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till
utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investerings-
bidrag för anordnande av studentbostäder,
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får
anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996,
godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa får en extra ersättning om 45 kr per dag,
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor,
godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel
6911 Övriga bidrag från EG,
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag
enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor,
beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under § ortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvalt-
ningskostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor,
såvitt avser vissa skattefrågor
40. antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomst-
skatt på förvärvsinkomster vid 1996 - 1999 års taxeringar,
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk Prop. 1996/97:1
kraft,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk,
6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen,
8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,
9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563)
om tobaksskatt.
10
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:1
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997 och gäller till
utgången av december 1998.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
november 1996 och gäller till
utgången av december 1998.
11
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§>
För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
enligt följande.
Prop. 1996/97:1
Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kr samt 25 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsin-
komsten som överstiger en skikt-
gräns som vid 1996 års taxering
uppgår till 203 900 kronor. Vid fö-
ljande taxeringar uppgår skiktgrän-
sen till skiktgränsen för föregående
taxeringsår multiplicerad med ett tal,
uttryckt i procent, som anger förhål-
landet mellan det jämförelsetal som
enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
ligger till grund för bestämmande av
basbeloppet för året före taxeringså-
ret och det jämförelsetal som enligt
nämnda lagrum ligger till grund för
bestämmande av basbeloppet för
andra året före taxeringsåret, med
tillägg av 1,2 procentenheter. Skikt-
gränsen fastställs av regeringen före
utgången av andra året före taxe-
ringsåret och avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.
Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kr samt 25 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsin-
komsten som överstiger en skikt-
gräns som vid 1998 års taxering
uppgår till 209 100 kronor. Vid
följande taxeringar uppgår skikt-
gränsen till skiktgränsen för föregå-
ende taxeringsår multiplicerad med
ett tal, uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det jäm-
förelsetal som enligt 1 kap. 6 § and-
ra stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring ligger till grund för
bestämmande av basbeloppet för
året före taxeringsåret och det
jämförelsetal som enligt nämnda
lagrum ligger till grund för bestäm-
mande av basbeloppet för andra året
före taxeringsåret, med tillägg av
1,2 procentenheter. Skiktgränsen
fastställs av regeringen före utgång-
en av andra året före taxeringsåret
och avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång-
en vid 1998 års taxering.
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av nä-
ringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för
vilken beskattningsåret har börjat före den 21 september 1996.
1 Senaste lydelse 1996:692.
12
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §*
Fastighetsskatten utgör för vaije beskattningsår
a) 1,7 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt-
marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,7 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings-
enhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan
värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderings-
enhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värde-
ringsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,
d) 0,5 procent av: d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende mdu- taxeringsvärdet avseende indu-
strienhet inklusive elproduktionsen- strienhet med undantag av markvär-
het det avseende sådan elproduktions-
enhet som utgörs av taxeringsenhet
med vattenkraftverk och till detta
hörande andelar i utbyggda regle-
ringsanläggningar, taxeringsenhet
med outbyggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas ut
samt taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,
e) 3,42 procent av:
markvärdet avseende sådan el-
produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraftverk
och till detta hörande andelar i ut-
byggda regleringsanläggningar,
taxeringsenhet med outbyggt vatten-
fall som enligt verkställbart tillstånd
får byggas ut samt taxeringsenhet
vars huvudsakliga värde utgör vär-
Prop. 1996/97:1
13
de av andels- eller ersättningskraft.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder
och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxe-
ringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt
på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalen-
deråren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren
enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdig-
ställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid
ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsattts ett värdeår motsvarande
året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsrået, om ny
fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses
i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfäl-
ligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss
tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat
uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari
byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under
endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte
ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall
såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser
småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma
taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus
med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas
nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsen-
het som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om
tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.
Prop. 1996/97:1
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gång-
en vid 1998 års taxering.
2. Har beskattningsåret påböljats före ikraftträdandet tillämpas äldre
regler för den delen av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse SFS 1995:918.
14
Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
den 1 januari 1997.
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
15
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776)
om skatt på energi skall ha följande lydelse.
2 kap.
1§‘
Nuvarande lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
2710 00 26, |
Bensin som | ||
|
2710 00 27, |
uppfyller krav | ||
|
2710 00 29 |
för | ||
|
eller | |||
|
2710 00 32 | |||
|
a) miljöklass 2 |
3 kr 54 öre |
86 öre | |
|
per liter |
per liter | ||
|
b) miljöklass 3 |
3 kr 60 öre |
86 öre | |
|
per liter |
per liter | ||
|
2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 18 öre |
86 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
|
eller |
under 1 | ||
|
2710 00 36 | |||
4 kr 40 öre
per liter
4 kr 46 öre
per liter
5 kr 04 öre
per liter
3. 2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74-
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med
märkämnen eller
ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 “C,
729 kr per m3
1 054 kr per m3
1 783 kr per m3
b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,
tillhörig
miljöklass 1
miljöklass 2
miljöklass 3
1 583 kr per m3
1 804 kr per m3
2 096 kr per m3
1 054 kr per m3
1 054 kr per m3
1 054 kr per m3
2 637 kr per m3
2 858 kr per m3
3 150 kr per m3
16
Nuvande lydelse
Prop. 1996/97:1
KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp
Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt
|
4. |
ur 2711 12 11- 2711 19 00 |
Gasol som används | |||
|
a) drift av |
99 öre per liter |
55 öre per liter |
1 kr 54 öre | ||
|
b) annat ändamål |
142 kr per 1 000 kg |
1 105 kr per 1 000 kg |
1 247 kr per 1 000 kg | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används | |||
|
a) drift av motor- |
1 645 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
2 433 kr per 1 000 m3 | ||
|
b) annat ändamål |
236 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
1 024 kr per 1 000 m3 | ||
|
6. 2711 11 00, 2711 21 00 |
Naturgas som används a) drift av motor- |
1 645 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
2 433 kr per 1 000 m3 | |
|
b) annat ändamål |
236 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
1 024 kr per 1 000 m3 | ||
|
7. |
2701, 2702 |
Kolbränslen |
310 kr per 1 000 kg |
916 kr per 1 000 kg |
1 226 kr per 1 000 kg |
|
8. |
2713 11 00- 2713 12 00 |
Petroleumkoks |
310 kr per 1 000 kg |
916 kr per 1 000 kg |
1 226 kr per 1 000 kg |
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.
För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
17
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:1
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
2710 00 26, |
Bensin som | ||
|
2710 00 27, |
uppfyller krav | ||
|
2710 00 29 |
för | ||
|
eller | |||
|
2710 00 32 | |||
|
a) miljöklass 2 |
3 kr 61 öre |
86 öre | |
|
per liter |
per liter | ||
|
b) miljöklass 3 |
3 kr 68 öre |
86 öre | |
|
per liter |
per liter | ||
|
2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
|
eller |
under 1 | ||
2710 00 36
4 kr 47 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3. 2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74-
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som
a) har försetts med 743 kr per m3
märkämnen eller
ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350’C,
1 054 kr per m3
1 797 kr per m3
b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350*C,
tillhörig
miljöklass 1 1
miljöklass 2 1
miljöklass 3 2
614 kr per m3
840 kr per m3
138 kr per m3
1 054 kr per m3
1 054 kr per m3
1 054 kr per m3
2 668 kr per m3
2 894 kr per m3
3 192 kr per m3
18
Prop. 1996/97:1
Föreslagen lydelse
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
4. |
ur 2711 12 11- 2711 19 00 |
Gasol som används | |||
|
a) drift av |
1 kr 01 öre |
55 öre per liter |
1 kr 56 öre | ||
|
b) annat ändamål |
145 kr per 1 000 kg |
1 105 kr per 1 000 kg |
1 250 kr per 1 000 kg | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används | |||
|
a) drift av motor- |
1 678 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
2 466 kr per 1 000 m3 | ||
|
b) annat ändamål |
241 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
1 029 kr per 1 000 m3 | ||
|
6. 2711 11 00, 2711 21 00 |
Naturgas som används a) drift av motor- |
1 678 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
2 466 kr per 1 000 m3 | |
|
b) annat ändamål |
241 kr per 1 000 m3 |
788 kr per 1 000 m3 |
1 029 kr per 1 000 m3 | ||
|
7. |
2701,2702 |
Kolbränslen |
316 kr per 1 000 kg |
916 kr per 1 000 kg |
1 232 kr per 1 000 kg |
|
8. |
2713 11 00- 2713 12 00 |
Petroleumkoks |
316 kr per 1 000 kg |
916 kr per 1 000 kg |
1 232 kr per 1 000 kg |
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.
För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:1
11 kap.
3 §’
Energiskatten utgör
1.0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 7,4 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kom-
muner som anges i 4 §,
3. 10,7 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas för
el-, gas-, värme- eller vat-
tenlorsöijning i andra kommuner än
de som anges i 4 §, och
4. 13,0 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.
2. 8,2 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kom-
muner som anges i 4 §,
3.11,5 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vat-tenförsöijning
i andra kommuner än de som anges
i 4 §, och
4.13,8 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.
För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt
på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall
dock avrundas till hela tiondels ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2. De nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall för åren
1997 och 1998 inte räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §.
1 Senaste lydelse 1996:687.
2 Senaste lydelse 1996:687.
20
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk* skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§2
Skatten tas ut med 3,2 öre per Skatten tas ut med 2,2 öre per
kilowattimme. kilowattimme.
Prop. 1996/97:1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1986:503.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:503.
2 Senaste lydelse 1996:688.
21
Prop. 1996/97:1
Härigenom föreskrivs att 2-6 och 37 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §*
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten
överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl
och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i
blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per Eter med 2,38 Skatt tas ut per hter med 1,47
kronor för varje volymprocent kronor för varje volymprocent alko-
alkohol. hol.
För öl med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 3,5 volymprocent
tas skatt dock ut per liter med 1,21
kronor för varje volymprocent alko-
hol.
För öl med en alkoholhalt om
högst 2,25 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.
För öl med en alkoholhalt om
högst 2,8 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.
3§2
Skatt skaE betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om
alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och
1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15
volymprocent, eEer
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18
volymprocent och vinet producerats utan tiEsatser.
Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,21 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,61 kronor,
drycker med en alkohoUialt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 18,73 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
26,81 kronor, och för
Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,80 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 19,00 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
27,10 kronor, och för
22
drycker med en alkoholhalt över 15 drycker med en alkoholhalt över 15 Prop. 1996/97:1
men inte över 18 volymprocent med men inte över 18 volymprocent med
44,51 kronor. 45,00 kronor.
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.
4§3
Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till
KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205
men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten överstiger
1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men
inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har
uppkommit genom jäsning.
Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,21 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,61 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 18,73 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
26,81 kronor.
Skatt tas ut per hter för
drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volympro-
cent med 9,30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5
men inte över 7 volymprocent med
13,80 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7
men inte över 8,5 volymprocent
med 19,00 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5
men inte över 15 volymprocent med
27,70 kronor.
För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volympro-
cent tas skatt ut med 0 kronor.
5§4
Skatt skaE betalas för meEanklassprodukter med en alkoholhalt över
1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204,2205 och
2206 men som inte beskattas enEgt 2-4 §§.
Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt om
högst 15 volymprocent med 26,81
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15
volymprocent med 44,51 kronor.
Skatt tas ut per Eter för
drycker med en alkoholhalt om
högst 15 volymprocent med 27,10
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15
volymprocent med 45,00 kronor.
6§5
Skatt skaE betalas för varor hänförhga till KN-nr 2207 och 2208 med
en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en
vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skaE även betalas för
drycker som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten
23
överstiger 22 volymprocent.
Skatt tas ut med 485,04 kronor
per liter ren alkohol.
37 §6
För skattepliktiga alkoholvaror
tas skatten för år 1996 ut med i 2-6
§§ angivna belopp. För tiden efter
utgången av år 1996 skall skatten
tas ut med belopp som omräknas
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1997 och ef-
terföljande kalenderår skall skatten
tas ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2-6 §§
angivna skattebeloppen multiplice-
rade med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet
mellan prisläget i september månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i september
1995.
Prop. 1996/97:1
Skatt tas ut med 501 kronor per
liter ren alkohol.
För skattepliktiga alkoholvaror
tas skatten för år 1997 ut med i 2-6
§§ angivna belopp. För tiden efter
utgången av år 1997 skall skatten
tas ut med belopp som omräknats
enligt andra stycket.
För kalenderåret 1998 och efter-
följande kalenderår skall skatten tas
ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2-6 §§
angivna skattebeloppen multiplice-
rade med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet
mellan prisläget i september månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i september
1996.
Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skat-
tebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Belop-
pen avrundas till hela kronor och ören.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
1 Senaste lydelse 1995:1528.
2 Senaste lydelse 1995:1528.
3 Senaste lydelse 1995:1528.
4 Senaste lydelse 1995:1528.
5 Senaste lydelse 1995:1528.
6 Senaste lydelse 1996:600.
24
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror frän land som är medlem
i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:1
Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alkohol-
drycker och tobaksvaror frän ett
annat land som är medlem i Europe-
iska unionen skall, om inte annat
följer av 2 §, betala skatt med
188 kronor/Hter för spritdryck,
44 kronor/Uter för starkvin,
26 kronor/Hter för vin,
13 kronor/Uter för starköl,
75 öre/styck för cigaretter,
35 öre/styck för cigariller och
cigarrer och
384 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstäs med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousseran-
de vin,
vin: annat vin än starkvin och
starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt
av 3 gram per styck.
Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett
annat land som är medlem i Europe-
iska unionen skall, om inte annat
följer av 2 §, betala skatt med
199 kronor/Hter för spritdryck,
46 kronor/Hter för starkvin,
27 kronor/Uter för vin,
8 kronor/Uter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariHer och
cigarrer och
489 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousseran-
de vin,
vin: annat vin än starkvin samt an-
nan alkoholdryck med en alkohol-
halt som överstiger 3,5 men inte 15
volymprocent och som inte är
starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent och,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt
av 3 gram per styck.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
25
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § lagen (1994:1551)
om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.
Lydelse enligtprop. 1995/96:228 Föreslagen lydelse
3 kap.
4§
Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en
resande för import av
1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,
2. en liter alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent eller två liter mousse-
rande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15
volymprocent men inte 22 volym-
procent,
3. två Eter vin med en alkohol-
halt som inte överstiger 15 volym-
procent,
2. en liter spritdryck eller två
liter starkvin,
3. två liter vin,
4. 50 gram parfym,
5. 0,25 hter luktvatten,
6. 500 gram kaffe eker 200 gram kaffeextrakt eker essens,
7. 100 gram te eker 40 gram teextrakt eker essens, och
8. Medicin i den mängd som motsvarar den resandes personkga behov.
Frihet från skatt skak inte medges en resande under 15 år för varor som
anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fykt 20
år att fora in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohol-
lagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fykt 18 år
att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Bestämmelser om tullfrihet i fak som anges i denna paragraf finns i
artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alko-
holhalt som överstiger 15
volymprocent men inte 22 volym-
procent samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt an-
nan alkoholdryck med en alkohol-
26
halt som överstiger 3,5 men inte 15
volymprocent och som inte är star-
köl,
starköl: öl med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 volymprocent.
Prop. 1996/97:1
4 kap.
3§
Nuvarande lydelse
Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.
|
tull |
skatt | |
|
spritdryck |
22 kr/Hter |
240 kr/Hter |
|
starkvin |
8 kr/Hter |
65 kr/Hter |
|
vin |
5 kr/Hter |
40 kr/Hter |
|
starköl |
3 kr/Hter |
20 kr/Hter |
|
cigaretter |
100 öre/styck |
100 öre/styck |
|
cigarrer |
80 öre/styck |
80 öre/styck |
|
röktobak |
1 080 kr/kg |
600 kr/kg |
|
snus |
140 kr/kg |
130 kr/kg |
I denna paragraf förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-
cent,
starkvin: musserat vin och alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
15 volymprocent men inte 22 volymprocent, och
vin: annat vin än starkvin.
Föreslagen lydelse
Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.
|
tull |
skatt | |
|
spritdryck |
4 kr/Hter |
253 kr/Hter |
|
starkvin |
2 kr/Hter |
67 kr/Hter |
|
vin |
1 kr/Hter |
38 kr/Hter |
|
starköl |
3 kr/Hter |
14 kr/Hter |
|
cigaretter |
38 öre/styck |
140 öre/styck |
|
cigarrer |
86 öre/styck |
127 öre/styck |
|
röktobak |
428 kr/kg |
822 kr/kg |
|
snus |
104 kr/kg |
191 kr/kg |
27
Prop. 1996/97:1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
28
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
30c§*
Från skatteplikt undantas omsättning på fartyg eller luftfartyg i de fall
som avses i 5 kap. 2 b § av sådana varor som anges i andra och tredje styck-
ena, under förutsättning att varorna är avsedda att tas med i resenärens ba-
gage för personligt bruk.
För följande slag av varor skall undantaget för varje resenär begränsas
till nedan angivna kvantiteter:
1. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volym-
procent eller två liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15
men inte 22 volymprocent eller två liter mousserande vin,
2. två liter vin med en alkoholhalt 2. två liter vin av annat slag än
som inte överstiger 15 volym-pro- som anges under 1, eller annan
cent, alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 vo-
lymprocent och som inte är starköl,
3. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram rök-
tobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,
4. 50 gram parfym, och
5. 0,25 Eter luktvatten.
I övrigt gäller undantaget starköl (alkoholhalt som överstiger 3,5 vo-
lymprocent), dock högst 2 liter för varje resenär samt andra varor än de
som anges i andra stycket under förutsättning att det sammanlagda värdet
av varor av dessa slag som förvärvas under en och samma resa uppgår till
högst 800 kronor. Därvid får en enskild varas värde inte delas upp.
Regeringen får meddela inskränkningar i de i denna paragraf angivna
undantagen för vissa flyg- eller fartygslinjer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.
1 Senaste lydelse 1994:1798.
29
Härigenom föreskrivs att 2, 8, och 37 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:836) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Skatt på cigaretter tas ut med 61 Skatt på cigaretter tas ut med 66
öre per styck och 16 procent av de- öre per styck och 16,4 procent av
taljhandelspriset. detaljhandelspriset.
Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger
9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten
längre anses vaije påböljad ytterligare längd av 9 centimeter som en ciga-
rett.
8§
Skatt på cigarrer och cigariller tas Skatt på cigarrer och cigariller tas
ut med 41 öre per styck. Skatt på ut med 44 öre per styck. Skatt på
röktobak tas ut med 453 kronor per röktobak tas ut med 489 kronor per
kilogram. kilogram.
37 §
Skatt på snus tas ut med 89 Skatt på snus tas ut med 96 kro-
kronor per kilogram och på tuggto- nor per kilogram och på tuggtobak
bak med 145 kronor per kilogram. med 156 kronor per kilogram.
Prop. 1996/97:1
30
Prop. 1996/97:1
Den svenska ekonomin står inför en konjunkturuppgång. Allt klarare
tecken tyder på detta. Vår förmåga att ta vara på de möjligheter som
konjunkturuppgången erbjuder har förbättrats i flera hänseenden.
Inflationstakten i Sverige är både historiskt och internationellt sett
mycket låg. Även när vissa tillfälliga faktorer frånräknas, talar mycket för
att de allmänna prisökningarna under de närmaste åren kommer att
begränsas till en låg nivå.
Exporten fortsätter att utvecklas starkt, trots den avsevärda uppgång av
kronkursen som har ägt rum sedan sommaren 1995. Sverige har stora och
växande överskott i utrikeshandeln och i bytesbalansen. Härigenom blir det
möjligt att amortera av utlandsskulden.
Genom den kraftiga investeringsökningen under de senaste åren, särskilt
i näringslivet, har produktionskapaciteten byggts ut och därigenom
förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt.
Saneringen av de offentliga finanserna har gått snabbare än vad som
förutspåddes så sent som i den ekonomiska vårpropositionen. År 1993
hade Sverige ett av de största underskotten bland OECD-länderna,
motsvarande 12,3 procent av BNP. Underskottet beräknas i år uppgå till
4,0 procent och 1997 ha sjunkit till 2,6 procent av BNP. Prognosen pekar
på att underskottet helt skulle vara eliminerat 1998.
Denna dramatiska förbättring av de offentliga finanserna saknar
motstycke. Den har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska
ekonomin och den ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt.
Härigenom har räntorna sjunkit avsevärt.
Likväl återstår allvarliga problem att lösa. Det viktigaste av dessa är att
öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Målet att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 ligger fast. En viktig förutsättning för att
klara detta mål är att åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under
de kommande åren. Detta underlättas av den förestående
konjunkturuppgången, men det kommer även att krävas fortsatta
strukturella förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera.
Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a. lönebildningen, arbetsmarknaden,
energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn. Även
arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela i detta.
De förbättrade offentliga finanserna skapar en större handlingsfrihet
framgent än vad som har varit fallet under de senaste årens
saneringsarbete. Det kommer därför att vara möjligt att överväga vissa
fördelningspolitiskt prioriterade insatser under de kommande åren,
förutsatt att de är ansvarsfullt finansierade.
De skapar också goda förutsättningar för Sverige att 1997 uppfylla de
s.k. konvergenskraven till den tredje etappen i den ekonomiska och
monetära unionen, EMU. Beslut om huruvida Sverige skall delta eller ej i
valutaunionen kommer att fattas av Sveriges riksdag hösten 1997. Det är
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
31
en stor fördel om detta beslut kan fattas utifrån en styrkeposition, dvs att Prop. 1996/97:1
Sverige då har en reell valfrihet. Mycket talar nu för att så blir fallet.
Inflationen måste varaktigt hållas på en låg nivå. Löntagare, företagare,
konsumenter och långivare måste kunna lita på att den ekonomiska
politiken under inga omständigheter kommer att tillåta ett återfall till
gångna tiders penningvärdesförsämring. I takt med att detta förtroende
byggs upp, skapas förutsättningar för en ytterligare räntenedgång.
Det finns vidare skäl att höja ambitionerna, när det gäller utvecklingen
av sparandet i den offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara att etablera
ett permanent överskott i den offentliga sektorn. Det knyter an till en god
svensk tradition, eftersom det under de mest framgångsrika perioderna
under efterkrigstiden var möjligt att förena full sysselsättning, stigande
reallöner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en
stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn.
Tilltron till pensionssystemet skulle stärkas. Med ett överskott i de
offentliga finanserna blir det möjligt att öka investeringarna utan att låna i
utlandet. Därigenom skapas förutsättningar för ökad tillväxt och stigande
sysselsättning. Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett överskott i de
offentliga finanserna underlättas av regeringens ambitioner att pressa
tillbaka arbetslösheten.
De problem och avvägningar som den ekonomiska politiken står inför
skall inte underskattas. Likväl har en god grund lagts för den ekonomiska
utvecklingen de kommande åren. Att steg för steg nedbringa arbetslösheten
är det stora uppdrag vi har tagit på oss. Successivt kommer en allt större
kraft att kunna sättas in på denna uppgift. Det är en mycket svår uppgift
men den är möjlig att lösa. Den kan endast lösas på ett sätt som är förenligt
med en fortsatt stram och ansvarsfull ekonomisk politik.
Regeringen och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona.
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet
som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket,
åtgärderna för budgetsaneringen, konvergensprogrammet och
tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas
att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik inriktad på balans i
de offentliga finanserna 1998 och halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000.
32
Prop. 1996/97:1
Utsikterna är goda för att tillväxten i den svenska ekonomin åter skall ta
fart. Som ett litet och utlandsberoende land påverkades Sverige negativt av
den europeiska konjunkturavmattningen under slutet av 1995 och början
av 1996. Botten i konjunkturen torde nu ha passerats och en förnyad
uppgång ha påbörjats. Tillväxten i Sverige väntas bli 1,6 procent 1996 och
2,3 procent 1997, vilket är en upprevidering jämfört med prognosen i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150).
Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades av under slutet av
1995 och var måttlig under det första halvåret 1996. Under denna period
var konjunkturen inom EU svag, medan tillväxten i USA ökade avsevärt
och återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte. De asiatiska
ekonomierna utvecklades starkt och ett flertal länder i Central- och
Östeuropa passerade bottenläget.
Arbetslösheten i EU är fortsatt hög, vilket dämpar hushållens
förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vid mitten av
1996 uppgick den öppna arbetslösheten till drygt 11 procent.
Inflationstakten sjönk något för EU som helhet under första halvåret i år
och låg vid halvårsskiftet på ca 2,5 procent. I Tyskland och andra
kärnländer var inflationen strax under 2 procent.
Under senare tid har konjunkturprognoserna reviderats upp i de flesta
EU-länder och konjunkturen i EU väntas stärkas fortlöpande under 1996
och 1997. Såväl korta som långa räntor har sjunkit betydligt och
valutasituationen har stabiliserats. Med betydande ledig
produktionskapacitet och fortsatt låg inflation i EU-ländema föreligger
förutsättningar för att räntorna skall förbli låga. Därmed finns en potential
för god tillväxt.
I Norden har tillväxten dämpats förhållandevis mycket under det senaste
året, men BNP fortsätter att öka snabbare än för Europa i övrigt. I år
väntas särskilt Norge och Finland få en hög tillväxt, medan uppgången
1997 blir mer jämnt fördelad. Norden uppnår också bättre resultat när det
gäller inflationsbekämpningen, även om utsikterna för 1997 pekar på en
något högre prisökningstakt.
Tillväxten i USA är god. Penningpolitiken lättades under 1995 och
början av 1996. Efter en viss avmattning i slutet av 1995 har BNP-
tillväxten ökat sedan årsskiftet. Arbetslösheten har sjunkit och är drygt 5
procent. Löneökningstakten har visserligen stigit på senare tid, men det
finns ännu inga tydliga tecken på tilltagande inflation. Exportutsikterna är
goda och förtroendet bland hushåll och företag är högt.
33
Prop. 1996/97:1
Tabell 3.1 Internationell utveckling
|
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP-tillväxt, procent per år |
2,0 |
2,0 |
2,4 |
|
EU |
2,5 |
1,4 |
2,4 |
|
USA |
2,0 |
2,8 |
2,5 |
|
Tyskland |
1,9 |
0,5 |
2,1 |
|
Asien |
8,4 |
7,7 |
7,6 |
|
Central- och Östeuropa |
4,8 |
4,2 |
4,7 |
|
Världen |
3,4 |
3,7 |
4,2 |
|
Konsumentpriser, procent per år OECD |
2,4 |
2,3 |
2,3 |
|
EU |
3,1 |
2,6 |
2,3 |
|
Arbetslöshet, nivå i procent OECD |
6,8 |
7,7 |
7,6 |
|
EU |
11,2 |
11,4 |
11,3 |
Källor: OECD och Finansdepartementet
Japan befinner sig i en återhämtningsfas. En förbättring av företagens
vinstläge kombinerat med låga räntor väntas leda till ökade investeringar.
Även exporten väntas öka till följd av yenens depreciering samtidigt som
utflyttningen av industrikapacitet torde avta. Denna utveckling väntas få en
positiv inverkan på hushållens förväntningar och därmed på den privata
konsumtionen. Allmänt sett har de asiatiska ekonomierna fått en allt större
betydelse som OECD-ländernas exportmarknader. De asiatiska
ekonomierna svarar för 12 procent av den svenska exporten jämfört med 4
procent för tjugofem år sedan.
I Central- och Östeuropa har botten passerats och i år är det första året
sedan 1989 som produktionen ökar i området som helhet. Det finns
emellertid tydliga skillnader i ekonomiska framsteg mellan de länder som
i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt
inflation och genomgripande reformer, och de länder som först senare har
lagt om den ekonomiska politiken. I flertalet länder i det forna
Sovjetunionen har den tidigare nedgången först nyligen vänt, medan
tillväxten i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien har
varit mer stabil. Handeln mellan dessa länder och EU-länderna börjar nu
öka.
Tillväxten i de baltiska länderna har ännu inte tagit fart. De påbörjade
reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga
Centraleuropa. På kort sikt väntas handelsutbytet mellan Sverige och
Baltikum fortsätta att vara av volymmässigt begränsad betydelse, men som
marknader nära Sverige kommer de på sikt att spela en allt viktigare roll.
34
Prop. 1996/97:1
Utgångsläget efter halva mandatperioden
Den ekonomiska politiken har i de flesta avseenden varit mycket
framgångsrik den första hälften av innevarande mandatperiod. BNP-
tillväxten var 3,0 procent 1995 och beräknas bli 1,6 procent i år.
Inflationen har kommit ner till bland de lägsta i Europa. Från augusti 1995
till augusti 1996 ökade konsumentprisindex (KPI) med bara 0,3 procent.
Bytesbalansen har förbättrats markant och beräknas ge ett överskott
motsvarande 3,1 procent av BNP i år.
De offentliga finanserna har också förstärkts kraftigt. Underskottet i de
offentliga finanserna väntas minska med ca 7 procent av BNP mellan 1994
och 1996 och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas
minska med drygt 1 procent av BNP. De långa räntorna har fallit med 3,6
procentenheter sedan april 1995. Under samma tid har kronan stärkts med
14 procent.
Det största bekymret är arbetslösheten och sysselsättningen.
Sysselsättningen ökade 1995 med 61.000 personer men beräknas i år
minska med 28.000 personer. Arbetslösheten 1996 har reviderats upp
jämfört med vårpropositionen, främst som en följd av att produktiviteten
och medelarbetstiden har ökat mer än väntat.
Prognos för 1997
Konjunkturbotten torde nu ha passerats. Det finns en rad positiva tecken
som pekar i denna riktning. Nationalräkenskaperna för första halvåret 1996
visade en relativt god tillväxt och Konjunkturinstitutet reviderade i augusti
upp sina prognoser. Industrins produktion och orderingång har stigit
påtagligt de senaste månaderna. Även bilinköpen har stigit och vissa
indikationer finns på ökad omsättning i detaljhandeln. Hushållens
förväntningar har blivit allt mer optimistiska. BNP-tillväxten beräknas
uppgå till 1,6 procent 1996.
Tillväxten väntas fortsätta att förstärkas 1997. Den privata
konsumtionen förväntas stiga med närmare 2 procent. Låg inflation samt
en markant förbättring av ränteläge och offentliga finanser medför en ökad
tillförsikt inför framtiden och därmed en viss uppgång i konsumtionen.
Hushållens behov av nya kapitalvaror är också stort efter en lång period av
återhållsamhet. Bruttoinvesteringarna fortsätter att öka, men tillväxttakten
beräknas bli lägre än under 1996. Exportkonjunkturen torde bli fortsatt
god. Under 1997 bedöms exporten fortsätta att växa i hög takt och
snabbare än importen. Bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott på hela
3,7 procent av BNP 1997.
Även arbetsmarknadsläget väntas bli bättre under 1997. Den öppna
arbetslösheten beräknas minska till 6,9 procent. Sysselsättningen väntas
samtidigt stiga med 24.000 personer. Inflationstakten väntas tillta något
under 1997 och mot slutet av året stabiliseras i närheten av 2 procent. Den
offentliga sektorns finansiella sparande förbättras snabbare än vad som
35
beräknades i vårpropositionen i april. Underskottet beräknas till 2,6 Prop. 1996/97:1
procent av BNP 1997.
Tabell 3.2 Försörjningsbalans
Miljarder Procentuell volymförändring
kr ___________________________
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP |
1 634,9 |
2,6 |
3,0 |
1,6 |
2,3 |
|
Import |
563,8 |
13,4 |
8,7 |
2,7 |
4,9 |
|
Tillgång |
2 198,7 |
4,9 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,8 |
0,3 |
0,9 |
1,8 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-0,5 |
-2,3 |
-1,0 |
-0,5 |
|
Stat |
131,3 |
-0,1 |
-4,5 |
-1,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
291,3 |
-0,7 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,7 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
-0,2 |
10,6 |
8,1 |
2,0 |
|
Näringsliv |
171,6 |
14,4 |
24,5 |
9,6 |
2,0 |
|
därav industri |
60,9 |
28,6 |
37,5 |
16,0 |
-4,0 |
|
Bostäder |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
16,1 |
2,7 |
|
Myndigheter |
39,4 |
10,6 |
1,6 |
-3,5 |
1,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
17,5 |
1,5 |
0,5 |
-1,5 |
0,5 |
|
Export |
667,3 |
14,1 |
11,4 |
6,5 |
5,6 |
|
Användning |
2 198,7 |
4,9 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
1 Bidrag till BNP-förändringen.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 3.3 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring (om inte annat anges)
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Timlön, kostnad |
2,4 |
3,4 |
5,6 |
4,5 |
|
KPI, dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,0 |
2,2 |
|
NPI, dec.-dec. |
1,7 |
1,0 |
0,5 |
0,8 |
|
Disponibel inkomst |
1,1 |
-0,1 |
1,2 |
0,8 |
|
Sparkvot (nivå i procent) |
8,6 |
8,2 |
8,5 |
7,5 |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,5 |
5,3 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
-4,5 |
0,3 |
14,3 |
0,5 |
|
Öppen arbetslöshet (nivå)1 |
8,0 |
7,7 |
7,7 |
6,9 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtg. (nivå)1 |
5,2 |
4,4 |
5,0 |
5,4 |
|
Handelsbalans (miljarder kr) |
67,1 |
105,6 |
124,4 |
139,6 |
|
Bytesbalans (procent av BNP) |
0,4 |
2,0 |
3,1 |
3,7 |
11 procent av arbetskraften.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepar-
tementet.
36
Utvecklingen på längre sikt
Prop. 1996/97:1
I bilaga 2 görs kalkyler över den ekonomiska utvecklingen de närmaste
fyra åren. Beräkningarna utgår från en fortsatt förbättring av de offentliga
finanserna och en penningpolitik inriktad på låg inflation. Därmed finns
förutsättningar för en krympande räntemarginal gentemot omvärlden.
Beräkningarna utgår vidare från hittills fattade beslut, och inkluderar inte
effekterna av sådana ytterligare åtgärder för ökad tillväxt och
sysselsättning som kommer att vidtas för att målet om en halverad öppen
arbetslöshet år 2000 skall nås.
I basalternativet antas BNP-tillväxten bli drygt 2 procent per år under
kalkylperioden. Det initialt låga resursutnyttjandet bör kunna medföra en
högre tillväxt under åren 1998 och 1999. Drivkraften i tillväxtprocessen är
främst den privata konsumtionen och investeringarna, men även exporten
fortsätter att ge ett positivt bidrag. De offentliga finanserna förbättras i
snabb takt. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas ge
ett överskott på 2,3 procent av BNP år 2000. Under hela kalkylperioden
väntas prisutvecklingen ligga i nivå med inflationsmålet.
Det stora problemet med den utveckling som beskrivs i basalternativet
är att arbetslösheten inte skulle minska i tillfredsställande takt. Eftersom
den öppna arbetslösheten enligt detta alternativ bara beräknas falla till 5,7
procent år 2000 måste ytterligare åtgärder vidtas. För att nå målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent måste tillväxten höjas
och ekonomin fungera bättre. Arbetslösheten behöver reduceras med
ytterligare 1,7 procentenheter, vilket motsvarar omkring 70.000 personer.
Det är ett mål som ligger klart inom räckhåll, och regeringen kommer att
vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att sysselsättningsmålet
skall nås. Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar
arbetslösheten kommer i första hand att redovisas i samband med
riksdagens halvårsvisa uppföljning av sysselsättningsmålet.
I en alternativ kalkyl, det s.k. “tillväxtalternativet”, antas att
arbetsmarknaden fungerar bättre än i basalternativet. Den avgörande
faktorn är en bättre fungerande lönebildning. För att en halvering av den
öppna arbetslösheten skall uppnås beräknas det krävas en tillväxt på ca 3
procent per år under perioden 1997 - 2000. Regeringens strävan är att
tillväxtalternativet skall förverkligas.
37
Tabell 3.4 Nyckeltal för basalternativet
Procentuell volymförändring
Prop. 1996/97:1
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP |
1,6 |
2,3 |
2,6 |
2,4 |
2,0 |
|
Import |
2,7 |
4,9 |
6,3 |
6,0 |
5,7 |
|
Privat konsumtion |
0,9 |
1,8 |
2,4 |
2,5 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
-1,0 |
-0,5 |
-1,2 |
-0,5 |
0,2 |
|
Bruttoinvesteringar |
8,1 |
2,0 |
8,5 |
6,1 |
3,7 |
|
Lagerbidrag |
-1,5 |
0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,5 |
5,6 |
5,6 |
5,2 |
5,0 |
|
Öppen arbetslöshet1 |
7,7 |
6,9 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtg.1 |
5,0 |
5,4 |
5,0 |
4,3 |
3,8 |
1 Nivå i procent av arbetskraften
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Tabell 3.5 Nyckeltal för tillväxtalternativet
Procentuell volymförändring
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP |
1,6 |
2,6 |
3,5 |
3,3 |
2,8 |
|
Import |
2,7 |
5,1 |
6,3 |
6,1 |
5,8 |
|
Privat konsumtion |
0,9 |
2,1 |
2,8 |
2,9 |
2,6 |
|
Offentlig konsumtion |
-1,0 |
-0,3 |
-0,4 |
0,3 |
1,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
8,1 |
2,5 |
10,4 |
7,9 |
5,0 |
|
Lagerbidrag |
-1,5 |
0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,5 |
5,8 |
6,1 |
5,7 |
5,5 |
|
Öppen arbetslöshet1 |
7,7 |
6,7 |
5,4 |
4,6 |
4,0 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtg.1 |
5,0 |
5,4 |
5,0 |
4,2 |
3,8 |
1 Nivå i procent av arbetskraften
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
38
Målen för budgetpolitiken är att statsskulden som andel av BNP skall
stabiliseras 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall
understiga 3 procent av BNP 1997 samt att de offentliga finanserna skall
vara i balans 1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet
att nå balans i de offentliga finanserna 1998.
För att nå dessa mål fullföljs konsolideringsprogrammet om 126
miljarder kronor, vilket motsvarar 8 procent av BNP. Budgetförstärkning-
arna fördelades tidsmässigt så att de snabbt och påtagligt skulle få effekt.
Orsaken till detta var det svaga förtroende som tidigare fanns för den
svenska ekonomin. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende och
därigenom möjliggjort lägre räntor och starkare tillväxt.
Prop. 1996/97:1
Tabell 3.6 Konsolideringsprogrammet.
|
Miljarder kr | |
|
Inkomstökningar |
59,4 |
|
Utgiftsminskningar |
66,1 |
|
Total effekt |
125,5 |
Genom en kombination av besparingar och skattehöjningar har konsoli-
deringsprogrammet fått en rimlig fördelningsprofil. Den femtedel av
hushållen som har den högsta ekonomiska standarden bidrar med nära 40
procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta
standarden bidrar med ca 15 procent. Besparingarna har i möjligaste mån
undvikit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning. Statens bidrag till
kommuner och landsting har därför fredats i konsolideringsprogrammet.
De offentliga finanserna förbättras nu i snabb takt. År 1993 var under-
skottet i de offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Enligt nuvarande
beräkningar kommer målet om både högst tre procents underskott 1997
och balans i de offentliga finanserna 1998 att uppnås.
De offentliga finanserna utvecklas t.o.m. bättre än tidigare prognostice-
rat. Underskottet för 1996 beräknas bli ca 4 procent av BNP. Det är en
nedrevidering med 1,1 procentenheter jämfört med den senaste prognosen
i den ekonomiska vårpropositionen. Förbättringen beror främst på att skat-
teinkomsterna från bl.a. mervärdesskatten har varit betydligt större än
förväntat. Vidare beräknas underskottet i de offentliga finanserna till 2,6
procent av BNP 1997 och 0,0 procent av BNP 1998. I vårpropositionen
beräknades underskottet uppgå till 3,3 procent 1997 och 0,8 procent 1998.
Förbättringen sedan dess beror främst på förstärkningarna i samband med
vårpropositionen.
Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte behövs ytterli-
gare budgetförstärkande åtgärder för att de budgetpolitiska målen skall
uppnås. Regeringen kommer dock även fortsättningsvis att följa utveck-
39
lingen noga. Nästa halvårsvisa uppföljning av konvergensprogrammet Prop. 1996/97:1
kommer i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen 1997.
Diagram 3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
Källa: Finansdepartementet
Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärknings-
värd vid en internationell jämförelse och saknar motstycke bland OECD-
ländema. År 1993 hade Sverige näst Grekland det största offentliga under-
skottet bland OECD-länderna. Fem år senare kan Sverige vara ett av de få
länder i Europa som har balans i de offentliga finanserna. Det innebär att
de offentliga finanserna mellan 1993 och 1998 skulle ha förbättrats med
över 12 procent av BNP.
Det finns vidare flera skäl till att Sverige i framtiden bör ha ett perma-
nent överskott i de offentliga finanserna. Sverige har en lång tradition av
detta. Under efterkrigstiden förenades full sysselsättning, stigande reallö-
ner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark
utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Överskott i
de offentliga finanserna är väsentligt för att kunna finansiera framtida inve-
steringar och samtidigt undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det
svenska pensionssystemet innebär vidare att staten har gjort stora utgiftså-
taganden. För att undvika underskott då andelen pensionärer ökar måste
det finnas goda reserver. Dessutom behövs ett offentligt sparande för att
undvika alltför stora underskott i konjunkturnedgångar, särskilt i ett land
som Sverige där de offentliga finanserna är mycket känsliga för konjunk-
tursvängningar. Det gör det möjligt att föra en aktiv stabiliseringspolitik
när konjunkturen försvagas. Målet för budgetpolitiken efter 1998 bör där-
för vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella spa-
rande.
40
Budgeten
Prop. 1996/97:1
I syfte att skärpa kontrollen av budgetutvecklingen har flera institutionella
förändringar av budgetprocessen genomförts. Den mest genomgripande
förändringen är införandet av ett tak för de offentliga utgifterna. Utgiftsta-
ket är treårigt och nominellt. I samband med behandlingen av vårproposi-
tionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, fastställde riksda-
gen utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn för 1997 till
723 miljarder kronor, för 1998 till 720 miljarder kronor och för 1999 till
735 miljarder kronor. Besluten rullas sedan årligen. Våren 1997 fastställes
således utgiftstaket även för år 2000.
Utgiftstaket ligger fast. Budgetförslaget för 1997 följer i stora delar den
preliminära fördelning på de 26 utgiftsområdena och socialförsäkringssek-
torn vid sidan av statsbudgeten som redovisades i vårpropositionen. Vissa
omfördelningar har dock gjorts mellan de olika utgiftsområdena.
Staten utövar inte något direkt inflytande över den del av det offentliga
utgiftstaket som avser kommunsektorn. Däremot sker en påverkan via de
allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommu-
nala verksamheten. Regeringen har överlämnat ett förslag (prop.
1995/96:213) som syftar till att motverka kommunala skattehöjningar 1997
och 1998. Regeringen kommer dessutom i höst att överlämna en proposi-
tion till riksdagen som innehåller lagförslag rörande krav på ekonomisk
balans i kommuner och landsting.
Regeringen har inför budgetpropositionen överlagt med Svenska Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet i enlighet med den uppgörelse som
träffades i mars 1996. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a. utfäst
sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under
1997 och 1998 och att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker
att säga upp fast anställd personal. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig
att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och att ekonomiskt
kompensera kommunsektorn för nya och ändrade regler som påverkar
skatteunderlaget och utgiftstrycket i kommuner och landsting. Regeringens
och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att
kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till de för-
slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därutöver
anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala
för kommuner och landsting.
Statsskulden
Statsskulden stabiliserades som andel av BNP redan 1995 och beräknas
börja att minska 1996. Därmed skulle det budgetpolitiska målet för 1996
uppnås. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin
kulmen redan i slutet av 1994 på 79,4 procent av BNP. Vid innevarande
års slut beräknas den ha minskat till 78,1 procent av BNP och minskningen
väntas fortsätta även nästa år. Därmed skulle Sverige i slutet av 1997 ha
haft tre år med fallande skuldkvot, vilket skulle vara betydelsefullt vid en
bedömning av om Sverige då uppfyller EUs s.k. konvergenskriterier. Den
41
offentliga sektorns finansiella nettoskuld är dessutom betydligt mindre än
bruttoskulden, främst till följd av de omfattande tillgångar som har byggts
upp i AP-fonden. Nettoskulden uppgick vid slutet av 1995 till bara 27,8
procent av BNP.
Den statliga upplåningspolitiken är inriktad på att långsiktigt minimera
kostnaderna för statsskulden. Det samlade lånebehovet har reducerats
kraftigt från 185 miljarder kronor 1994 till en beräknad nivå på 40
miljarder kronor i år. En betydande del av upplåningen under innevarande
år sker i s.k. realränteobligationer, där staten kompenserar långivaren för
faktisk inflation utöver den avtalade realräntan. Regeringen har också
beslutat att minst 20 miljarder kronor skall nettoupplånas i utländsk valuta
i år. Flexibiliteten uppåt kan utnyttjas i den mån det är lämpligt med
hänsyn till marknadsförhållandena. Då summan av upplåningen i
realränteobligationer och utländsk valuta överstiger lånebehovet sker i år
en nettoamortering av skulden i traditionella statspapper denominerade i
kronor.
Regeringen aviserade i konvergensprogrammet att delar av statens
finansiella tillgångar bör avyttras för att på det sättet reducera statsskulden.
Det gäller bl.a. tillgångar som staten har förvärvat i samband med
bankkrisen. I konvergensprogrammet angavs att utförsäljningar skulle ske
för sammantaget 50 miljarder kronor. Under 1995 såldes en aktiepost i
Nordbanken, vilken gav inkomster på 7 miljarder kronor, samt gav banken
en extra utdelning på 2 miljarder kronor. Under hösten kommer
Nordbanken att lösa in aktier vilket garanterat kommer att inbringa 3.3
miljarder och vid en god kursutveckling uppemot 5 miljarder kronor till
staten. Resterande aktieinnehav i Nordbanken kommer att avyttras när så
bedöms lämpligt. Vidare kommer försäljning av tillgångar i Securum att ge
staten intäkter på drygt 10 miljarder kronor under 1997 och 1998. I
samband med sysselsättningspropositionen aviserades att inkomsterna från
Securum delvis skall användas för att finansiera åtgärder för att öka
sysselsättningen. Samtidigt angavs att regeringen avser att sälja statens
aktieinnehav i Stadshypotek AB, vilket bedöms ge intäkter på 5 - 6
miljarder kronor.
Prop. 1996/97:1
42
Diagram 3.2 Den offentliga sektorns bruttoskuld och nettoskuld
Procent av BNP
Prop. 1996/97:1
---- Nettoskuld
— Konsoliderad bruttoskuld
Källa: Finansdepartementet
Trots den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är Sveriges
läge fortfarande utsatt. Statsskulden var 1399 miljarder kronor den 31
augusti 1996 - att jämföra med 622,3 miljarder kronor den 31 augusti
1991. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiftsposten i
statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till 94,1 miljarder kronor.
Förtroendet för den svenska ekonomin har ökat. De långa räntorna har
fallit från ca 11 procent (5-årig statsobligation) i april 1995 till ca 7
procent i mitten av september 1996. Regeringens bedömning är att de
långa räntorna kan komma att sjunka ytterligare eftersom inflationen och
statsfinanserna är under god kontroll. Den svenska kronan har förstärkts
med ca 14 procent sedan april 1995.
Den dämpade inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för
Riksbanken att lätta på penningpolitiken under 1996 genom att sänka den
s.k. reporäntan vid ett flertal tillfällen. I början av året var reporäntan
knappt 9 procent. I mitten av september har den reducerats till drygt 5
procent.
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är att värna
penningvärdet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och
riksbanksfullmäktige har definierat målet om prisstabilitet som att
ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en
tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stöder
43
denna inriktning av penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk ekonomi
är stängd. Historiskt har den drivit fram devalveringar som hämmat den
nödvändiga strukturomvandlingen i ekonomin. Stabila priser är en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall kunna bekämpas. En
ekonomisk politik inriktad på låg inflation bidrar även till förväntningar
om låg inflation och låga riskpremier samt låga räntor vilket främjar
tillväxt och sysselsättning.
Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det
europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige
en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för
penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har
fungerat väl. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd och måste
för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de
offentliga finanserna.
EMU
Under hösten 1997 skall riksdagen fatta beslut om Sveriges deltagande i
den europeiska valutaunionen EMU. För att ett deltagande skall vara
möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k.
konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla kraven får Sverige en
reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en
styrkeposition. För Sverige ligger det inom räckhåll att klara
konvergenskriterierna.
Under hösten kommer ett allt bättre underlag att föreligga för det
kommande svenska ställningstagandet till den gemensamma valutan. I
slutet av oktober kommer slutbetänkandet från den s.k.
Calmforskommissionen, som utreder konsekvenser för Sverige av att delta
respektive inte delta i valutaunionen. Det underlag som tas fram av denna
kommission är unikt och omfattande.
Regeringen har dessutom tillsatt en särskild utredare som har till uppgift
att till den 31 december 1996 utreda det nationella ansvaret för de
övergripande valutapolitiska besluten. Detta sker efter ett initiativ från
Riksbanken i en skrivelse till riksdagens finansutskott. Ett skäl för
översynen är att ansvarsfördelningen i Sverige mellan centralbank och
regering skiljer sig från förhållandena i andra EU-länder. Regeringen har
vidare tillsatt en s.k. eurokoordinator som har till uppgift att samordna de
praktiska nationella förberedelserna inför ett eventuellt svenskt införande
av den gemensamma valutan.
EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet, strävar efter att under hösten
klara ut vissa återstående frågor, som kommer att vara av stort intresse för
ställningstagandet till valutaunionen. Det gäller bland annat hur
budgetdisciplinen skall upprätthållas i de länder som deltar i EMU. Det
gäller även hur relationerna skall utformas mellan de EU-länder som deltar
i valutaunionen och de som inte gör det.
Vissa lagändringar kan behöva göras till följd av Sveriges medlemskap
i EU och vid ett eventuellt inträde i EMU. En del av dessa måste
genomföras vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller ej. Det gäller
Prop. 1996/97:1
44
exempelvis bestämmelser rörande Riksbankens ställning. Riksbankschefen
skall endast få avsättas under sin mandatperiod om han eller hon har gjort
sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav
som ställs för utövandet av ämbetet. EG-fördraget anger vidare att
Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från bl.a. riksdag
eller regering. Andra lagändringar aktualiseras bara om Sverige skall delta
i valutaunionen. Det gäller exempelvis sedelutgivningen. I valutaunionen
kommer nämligen den europeiska centralbanken ECB att få ensamrätt till
sedelutgivning. Regeringen avser att bjuda in representanter för
riksdagspartierna till överläggningar om dessa frågor.
Det är väsentligt att en intensiv debatt förs inför beslutet om
valutaunionen och att alla infallsvinklar granskas. Det gäller inte minst att
väga för- och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid understrykas att
vi inte kan föra en svag finanspolitik eller låta inflationen stiga om Sverige
väljer att ställa sig utanför valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia
av hög inflation och budgetunderskott talar det mesta för att ett val att stå
utanför valutaunionen kräver en än mer konsekvent och uthållig disciplin i
den ekonomiska politiken.
Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila
priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den
höga arbetslösheten. Arbetslösheten är alltid en olycka för den som
drabbas av den. Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både
vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på nuvarande nivå hotas
fundamentet för välfärden. Det svenska samhället är beroende av hög
sysselsättning. Utan denna grund är möjligheterna begränsade att i längden
upprätthålla en godtagbar standard på social service och trygghet. Kampen
för full sysselsättning är därför ytterst en kamp för att hålla samman
Sverige.
Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom målet att den öppna
arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000.
Det innebär att förutsättningar finns för en nationell kraftsamling mot
arbetslösheten. Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning för
en halverad arbetslöshet. Men det är inte tillräckligt.
I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade
regeringen fram en dagordning för regeringens arbete för att stärka
tillväxten och sysselsättningen. För det första måste kunskaps- och
kompetensnivån höjas. Sveriges främsta konkurrensmedel är en
välutbildad, kvalificerad och välbetald arbetskraft. För det andra måste
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha
löneökningar och en inflationstakt som avviker nämnvärt från våra
konkurrentländers. För det tredje krävs goda villkor för företag och
företagande. Det är i huvudsak inom den privata sektorn som de nya
jobben måste komma. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten
föras även på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste
prioritera kampen mot arbetslösheten.
Prop. 1996/97:1
45
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) konkretiserade Prop. 1996/97:1
regeringen en rad av de föreslagna åtgärderna i tillväxtpropositionen
samtidigt som vissa förslag för en ökad tillväxt och sysselsättning
presenterades. Ytterligare åtgärder aviserades i propositionen “En
ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ”
(prop. 1995/96:207). Varje halvår kommer regeringen att inför riksdagen
redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000. Den första avstämningen skall göras våren 1997 i
samband med vårpropositionen. Genom en sådan procedur ställs
arbetslöshetsproblemet i fokus och förutsättningarna stärks för att målet
skall förverkligas.
Utbildningspolitiken
Utbildningspolitiken har en central roll för tillväxt och sysselsättning. Utan
en välutbildad och kompetent arbetskraft kommer den svenska
produktiviteten inte att kunna öka i en tillfredsställande takt. Något som är
av största vikt för att svenskt näringsliv skall kunna behålla sin
internationella konkurrenskraft. Vi måste alla vara beredda på att
kontinuerligt lära om och lära nytt. Arbetslöshet och permanent utslagning
skall förebyggas genom kompetenshöjning för personer med svag ställning
på arbetsmarknaden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Vi måste
finna nya vägar för stat, kommun och näringsliv att investera i framtiden.
Utbildningen måste främjas och byggas ut. Alla skall tillförsäkras en
god utbildning. Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, som bygger på
en överenskommelse med centerpartiet, omfattar minst 100.000
heltidsstudieplatser per år med start den 1 juli 1997 under fem år, samtidigt
som ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen
införs för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i
utbildningssatsningen. Kommunerna skall ha frihet att organisera och
genomföra utbildningen utifrån sina lokala förutsättningar. De statliga
medlen för satsningen kommer därför att fördelas efter projektansökningar
från kommunerna. Dessutom ökas antalet reguljära platser vid universitet
och högskolor med 30.000 platser.
Utbildningssatsningen är finansierad. Att i dagens pressade budgetläge
skapa utrymme för närmare 10 miljarder kronor till en stor
utbildningssatsning visar vilken vikt regeringen och centerpartiet tillmäter
utbildningspolitiken som en del av strategin för en ökad sysselsättning.
Regeringen presenterar vidare i samband med budgetpropositionen en
forskningspolitisk proposition. I denna presenteras regeringens
forskningspolitik för 1997 - 1999 inom de olika departementsområdena.
Politiken syftar till att behålla omfattningen av forskningsinsatserna på den
höga nivå som har varit utmärkande för Sverige vid internationella
jämförelser. Regeringen föreslår i propositionen övergripande mål för
forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken.
46
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken syftar till att förbättra anpassningen på
arbetsmarknaden mellan företagens behov och de arbetssökandes
kompetens. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken gör arbetsmarknaden mer
flexibel och påskyndar anpassningen mellan arbetssökande och lediga
platser. Den minskar inflationsbenägenheten i ekonomin. Den förhindrar
utslagning och utanförskap. Den uttrycker också ett viktigt vägval: aktivitet
framför passivitet.
Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är ett centralt inslag i
strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. Många av dem som
har blivit arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att kunna få ett
nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för att möta de krav som de nya
jobben ställer.
Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas roll stärkts. Kommunerna
har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har
blivit mer flexibla och individinriktade. Konkreta och realistiska
individuella handlingsplaner upprättas i samarbete mellan de arbetsökande
och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes
och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den
reguljära arbetsmarknaden.
Det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden gör att regeringen
föreslår att starten för anordnandet av offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996.
Vidare föreslår regeringen en stimulansersättning vid offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa.
Lönebildning
Lönebildningen måste förbättras. För att uppnå en halverad arbetslöshet
måste Sverige - även vid denna lägre arbetslöshetsnivå - ha en
lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Den s.k. Edingruppen, som
består av ekonomer som företräder de centrala arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationerna, har givit uttryck för en liknande syn. Inom
gruppen råder enighet om att löneökningarna i Sverige inte bör vara högre
än i övriga jämförbara länder i EU.
För att ta Sverige ur massarbetslösheten behövs ett nytt kontrakt för
samverkan på lönebildningens område. I samband med vårpropositionen
inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den
framtida lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens inställning att
lönebildningen i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter.
Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och
lönebildningsystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning.
Som ett första steg har Edingruppen fått i uppdrag att under hösten 1996
granska utfallet av den senaste avtalsrörelsen.
4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 1. Del 1
Prop. 1996/97:1
47
Arbetsrätt
Prop. 1996/97:1
Regeringen har nyligen träffat en överenskommelse med centerpartiet om
förändringar i arbetsrätten. Inriktningen är att göra det lättare för företagen
att anställa, inte att göra det lättare att säga upp. En ny anställningsform,
överenskommen visstidsanställning, införs för att göra det lättare att
anställa personal. Ökade möjligheter till nyanställningar är särskilt viktigt
i den konjunkturuppgång som väntas. För att stärka främst kvinnor på
arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till ökad sysselsättningsgrad för
deltidsarbetslösa och en tidsgräns för vikariatanställningar.
Kollektivavtal med avvikelser från lagen om anställningsskydd kommer
att få träffas på lokal nivå. Dessutom föreslås att företrädesrätten till
återanställning skall gälla under nio månader i stället för tolv månader.
Dessutom kommer regeringen att återkomma med förslag om
arbetsrättsliga skadestånd. Det bör bli möjligt att ta större hänsyn än nu till
företagets ekonomiska förmåga vid bestämmandet av skadestånd.
Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till en
snabbare sysselsättningsökning, en ökad flexibilitet, förenklingar som har
störst betydelse för de mindre företagen och en välkommen förstärkning
för kvinnor samt för svaga grupper på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en
övergångstid för den som har drabbats av arbetslöshet. Regeringen har
tidigare markerat arbetslöshetsersättningens karaktär av
omställningsförsäkring genom förslaget att införa en tidsbegränsning, den
s.k. bortre parentesen. Riksdagen har dessutom beslutat om en rad andra
åtgärder som stärker arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen har vidare aviserat en höjning av ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 procent ff.o.m. den 1 januari
1998. Höjningen skall finansieras fullt ut med regelförändringar inom
försäkringen. Höjningen kostar ca 1,4 miljarder kronor.
Näringspolitiken
I sysselsättningspropositionen, som utarbetades tillsammans med
centerpartiet, redovisade regeringen riktlinjerna för en förnyelse av
näringspolitiken som en del i politiken för en halverad arbetslöshet. En
viktig utgångspunkt för reformarbetet är att det inte finns någon enkel
formel för att främja näringslivets förnyelse och tillväxt i olika delar av
landet. Det är nödvändigt att skillnader i regionala förutsättningar får
påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En annan viktig
utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och samverkan
mellan olika aktörer på internationell, nationell, regional och lokal nivå
liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för
näringslivet.
48
Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att
uforma en mer tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik. Syftet är att
engagera ett stort antal aktörer för att utarbeta förslag till regionala och
lokala åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning, att initiera ett
partnerskap för tillväxt.
Landshövdingarna i samtliga län har fått ett förhandlingsuppdrag som
bl.a. innebär ett ansvar för att förslagen förankras hos alla berörda parter.
Gemensamma finansieringslösningar med medverkan från flera aktörer,
bl.a. ökad privat finansiering, bör eftersträvas i detta arbete. Om
partnerskap för tillväxt skall lyckas är det viktigt att såväl statliga organ
som kommuner och landsting deltar i arbetet tillsammans med fackliga
organisationer och företrädare för näringslivet.
För att klara sysselsättningsmålet krävs en omfattande förnyelse av
näringslivet. De mindre företagen spelar en allt viktigare roll för att nå
detta. Förnyelsen måste bygga på investeringar i ny kunskap, på bättre
utnyttjande av kompetens och ny teknologi samt på innovationer.
Riksdagen har beslutat om ett program på 1 miljard kronor för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Programmet har en särskild
inriktning på de små företagen och syftar till att underlätta för Sverige att
utveckla kunskapssamhället, göra det enklare att vara företagare och
påbörja omställningen mot en hållbar utveckling.
Effektiva, säkra och miljöanpassade kommunikationer baserade på en
väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar.
Informationstekniken, IT, har en viktig roll i detta sammanhang. Riksdagen
har lagt fast målen för en övergripande nationell IT-strategi. Strategin tar
sikte på att övergången till kunskapssamhället skall omfatta nationen i dess
helhet och att alla medborgare skall kunna dra nytta av
informationsteknikens möjligheter. Samtidigt skall en kvalificerad och
innovativ användning av modern IT stimuleras för att främja utveckling av
nya tjänster och ny kompetens. Tre samhällsområden har prioriterats när
det gäller statliga insatser på IT-området: lagstiftning, utbildning och
informationsförsörj ning.
Tjänstesektorn svarar för en betydande del av sysselsättningen och
utvecklingen i denna sektor är därför viktig för att klara en halvering av
arbetslösheten. Regeringen har därför tillsatt en utredning med uppdrag att
analysera den privata tjänsteproduktionens samhällsekonomiska roll och
dess betydelse för sysselsättningen. Utredningen skall vidare analysera
motiven for och effekterna av olika tänkbara regeländringar, som syftar till
att främja utbud och efterfrågan på privata tjänster och sysselsättningen i
denna del av ekonomin.
En annan viktig del av näringspolitiken är att skapa en större och
effektivare hemmamarknad. För det första bör produktivitets- och
omvandlingstrycket upprätthållas så att svenska företag långsiktigt
bibehåller sin konkurrenskraft. Detta är avgörande för att den nödvändiga
förnyelsen av näringslivet skall fortsätta. Endast konkurrenskraftiga företag
kan skapa nya stabila jobb.
Idag räcker det inte att vara bland de bästa i Sverige. Företagen måste
vara bland de effektivaste i världen. Därför är ett av målen att öka
Prop. 1996/97:1
49
internationaliseringen av svensk ekonomi. Svenska företag måste ständigt
konfronteras med de bästa. Detta innefattar att fler svenska företag tar sig
ut på andra marknader, utanför Sverige. Men även att fler utländska
företag etablerar sig på den svenska marknaden, antingen genom import
eller genom direktinvesteringar. Tillgången till den inre marknaden och de
växande ekonomierna kring Östersjön öppnar nya möjligheter för svenska
företag i vår närmiljö. Regeringen avser att verka för att stärka banden
kring Östersjön till den grad att det får en karaktär av hemmamarknad.
Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt
konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för
riskkapitalförsörjningen. För större företag med tillgång till de
internationella kapitalmarknaderna är villkoren goda. För små och
medelstora företag behöver försörjningen med riskkapital underlättas.
Regeringen kommer därför under hösten att lägga fram ett förslag till
lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning mot dessa företag.
Riksdagen har beslutat om att sänka lönekostnaderna för i första hand
de mindre företagen genom att arbetsgivaravgifterna från nästa år
reduceras med fem procentenheter på en lönesumma upp till 600.000 kr.
Reglerna för att starta och driva företag måste förenklas. Därför har
regeringen tillsatt en delegation med uppgift att förenkla olika regler för de
mindre företagen.
Ett nytt energisystem skall utvecklas. Regeringen har påbörjat
överläggningar med samtliga riksdagspartier om energipolitiken. En bred
parlamentarisk majoritet kring omställningen av energisystemet
eftersträvas.
Prop. 1996/97:1
En uthållig tillväxt
En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt hållbar
tillväxt. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsynstagande till
medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening.
Visionen är att skapa det ekologiskt uthålliga samhället där tillväxt och
god miljö förenas. För att nå dit krävs omfattande insatser under lång tid
inom flera samhällsområden. Vårt sätt att omvandla naturresurser till
nyttigheter behöver moderniseras för att fungera effektivt under de
ekologiska villkor vi känner allt bättre.
Miljöpolitiken har en viktig roll i en politik för tillväxt och
sysselsättning. De investeringar som moderniseringen av Sverige medför
kan ge ett väsentligt bidrag till kampen mot arbetslösheten. I allt fler
sammanhang efterfrågas miljöanpassade konsumtionsvaror. Tekniska
system som är insatsvaror i ländernas omställning till hållbarhet har en
växande världsmarknad. Den ekologiska moderniseringen bäddar för en
långsiktig hållbarhet i såväl industriell produktion som jordbruk.
Det av riksdagen beslutade programmet om 1 miljard kronor under fem
år för miljöinvesteringar är ett led i denna utveckling. Inom jordbrukets
område föreslås en utökning av miljöprogrammet med 600 miljoner kronor
per år varav 300 miljoner utgör medfinansiering från EU:s budget.
Politiken för en uthållig tillväxt drivs vidare på bred front. En ny miljöbalk
50
skall läggas fram. Förslag om det framtida transportsystemet förbereds. Prop. 1996/97:1
Plan- och bygglagen liksom stödet till bostadsbyggandet ses över.
Stabila välfärdssystem
Tydliga och stabila regler i olika delar av ekonomin är av utomordentligt
stor betydelse för att efterfrågan och investeringar skall kunna förstärkas.
Väl fungerande och långsiktiga spelregler på t.ex. arbetsmarknads- och
skatteområdet samt tilltro till den svenska ekonomin behövs för att stärka
företagens investeringsvilja och öka sysselsättningen.
En förutsättning för att företag skall investera är att det inom landet
finns en efterfrågan på deras varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna
känner trygghet och tilltro till välfärdssystemen. Trygga individer förmår
att ta initiativ som driver utvecklingen framåt. Medborgarnas tilltro till
olika försäkringssystem måste därför stärkas. Tydliga och stabila regler
måste gälla vid sjukdom, arbetslöshet och pension.
Det är angeläget med en bred politisk enighet kring framtidens
pensioner. Pensionsvillkoren skall inte förändras med skiftande
riksdagsmajoritet. Ett oförändrat ATP-system skulle ha svårt att klara
påfrestningar under de kommande decennierna och skulle kräva
återkommande justeringar vid låg tillväxt. En reformering av
pensionssystemet är därför nödvändig för att skapa ett långsiktigt stabilt
regelsystem.
EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning
Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för
ökad tillväxt och sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan stödja
de nationella ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten. Regeringen
ger därför sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens
och verkar för att det nya fördraget skall innehålla en särskild avdelning
om sysselsättning.
EU bör markera en höjd ambitionsnivå genom stärkta målformuleringar.
Gemensamma principer för sysselsättningspolitiken bör uttryckas.
Övervakningsprocedurema bör stärkas och likna dem som gäller för den
ekonomiska politiken i övrigt. En särskild sysselsättningskommitté bör
inrättas för att bl.a. utgöra en länk mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna. De svenska förslagen har fått ett betydande
stöd bland medlemsländerna.
Regeringen lägger vidare stor vikt vid arbetet med att steg för steg
arbeta för en samlad strategi för sysselsättningen, där länderna både
samarbetar och har stort utrymme för anpassningar av politiken till
nationella förutsättningar. Under hösten 1996 skall de nationella
sysselsättningsprogrammen följas upp och granskas i en gemensam
procedur. Programmen bygger på de s.k. Essenpunkterna och på de
gemensamma sysselsättningsrapporter som Ekofin- och
arbetsmarknadsministrarna och kommissionen presenterade inför de två
51
senaste toppmötena i Florens och Madrid. Regeringen kommer inom kort Prop. 1996/97:1
att överlämna ett uppdaterat sysselsättningsprogram till den Europeiska
kommissionen. Det beskriver de åtgärder som har vidtagits i syfte att
bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt strategier för att främja
jämställdhet på arbetsmarknaden.
Kommissionens ordförande har tagit initiativ till en europeisk
förtroendepakt för sysselsättning. Initiativet bygger på EU:s tidigare
beslutade aktionsplan från 1993. Förtroendepakten siktar mot en
utveckling av samarbetet och på att få stöd och åtaganden också från
arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå.
Östersjöområdet
Europas ekonomiska och politiska karta har förändrats. De Central- och
Östeuropeiska ländernas omvandlingsprocess mot demokrati och
marknadsekonomi har skapat förutsättningar för ett ökat politiskt och
mellanfolkligt samarbete. Detta gäller inte minst länderna kring Östersjön.
Genom en ökad politisk och ekonomisk integration skapas en attraktiv
näringsmiljö. En förutsättning för att samarbetet skall fungera är att det
finns ett utbyggt kommunikationssystem. Östersjöländerna kan genom ett
ökat utbyte av kunskap och kapital skapa växande marknader och högre
tillväxt. Detta gynnar inte endast de nyss etablerade demokratierna, utan
även Sverige. En ökning av detta utbyte förutsätter dock en stabil politisk,
social och samhällelig utveckling. Sverige kan på ett mycket konstruktivt
sätt bidra till att bygga upp en sådan genom det utvecklingssamarbete som
bedrivs med länderna i Östersjöområdet, dvs Estland, Lettland, Litauen,
Polen och de nordvästra delarna av Ryssland. Samarbetet, som har pågått
sedan slutet av 1980-talet, omfattar följande områden: säkerhetsfrämjande,
demokratifrämjande, ekonomiskt samarbete och miljösamarbete. För
budgetåret 1997 föreslås att 810 miljoner kronor anslås för samarbete med
Central- och Östeuropa, varav huvuddelen avser Östersjöländerna.
För att ytterligare lyfta fram regionens betydelse har en fond
omfattande 1 miljard kronor för Österjösamarbete inrättats. Medlen är
avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom områdena svensk
exportindustri, bl.a. på livsmedelsområdet, energisystem, ömsesidigt
kunskapsutbyte, infrastruktur och miljöskydd.
För att utveckla och stärka de mellanfolkliga förbindelserna kring
Östersjön är det nödvändigt med ett utbyte mellan högskolor och
universitet. Lika viktigt som samarbetet på högskolenivå är det regionala
samarbete som finns på kommun- och landstingsnivå. Vänortsamarbetet
utgör en viktig del i detta. En ökad satsning på språkutbildning och
kulturutbyte underlättar den ekonomiska utvecklingen.
Flera av länderna kring Östersjön har ansökt om medlemskap i den
europeiska unionen. Sverige stöder dessa länders strävanden. För att
östländerna skall kunna ingå i EU måste deras marknader vara tillräckligt
starka för att klara den ökade konkurrensen. De associationsavtal som EU
har med länderna bör utvidgas, såväl för att östländerna skall få avsättning
för sina varor och tjänster som för att deras hemmamarknader skall utsättas
52
för en ökad konkurrens. Ytterligare ett område som måste förändras är
jordbruks- och strukturpolitiken. Sverige är ett av de länder som hårdast
driver en sådan förändring så att östutvidgningen kan förverkligas.
Följande utgångspunkter har väglett arbetet med budgetpropositionen:
* De budgetpolitiska målen ligger fast. Statsskulden som andel av BNP
skall stabiliseras 1996, den offentliga sektorns finansiella underskott skall
ej överstiga 3 procent av BNP 1997 och de offentliga finanserna skall vara
i balans 1998.
* Utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn till 723 miljarder kronor 1997, 720
miljarder kronor 1998 och 735 miljarder kronor 1999.
* Konsolideringsprogrammet ligger fast. Det omfattar 126 miljarder
kronor, eller ca 8 procent av BNP. Regeringens bedömning är att detta är
tillräckligt för att uppnå de budgetpolitiska målen.
Sedan hösten 1994 har ett flertal förslag som förstärker de offentliga finan-
serna lagts fram och antagits av riksdagen. Konsolideringsprogrammet
följs upp halvårsvis i budget- och vårpropositionerna. Senaste uppföljning-
en skedde i vårpropositionen 1996.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela programmet och fördelat det
på departementsområden. För de flesta av åtgärderna finns också precise-
rade beslut om hur de skall genomföras. Programmet delades vid den
första uppföljningen in i tre kategorier: 1) Preciserade beslut fattade av
riksdagen. För denna kategori gäller att inga ytterligare riksdagsbeslut är
nödvändiga för genomförande. 2) Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder
för vilka principbeslut om åtgärdens inriktning och belopp finns, men där
slutgiltigt beslut inte har fattats av riksdagen. 3) Återstår att åtgärda. Dessa
åtgärder är preciserade vad gäller belopp men inte vad gäller inriktning.
Av det totala konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor tillhör
103,1 miljarder kronor den första kategorin, dvs. åtgärder som är färdigbe-
handlade av riksdagen. I tabellen nedan visas konsolideringsprogrammet i
dess helhet, både vad gäller fördelningen mellan inkomst- och utgiftssidan
och beslutsläget. Utgiftsminskningarna i konsolideringsprogrammet redo-
visas i detalj i senare kapitel. Till de direkta effekterna av konsoliderings-
programmet skall läggas att statens ränteutgifter minskar med ca 19
miljarder kronor till följd av att konsolideringsprogrammet ger en lägre
statsskuld 1998.
Prop. 1996/97:1
53
Prop. 1996/97:1
Tabell 3.7 Konsolideringsprogrammets permanenta effekter
Miljarder kronor, nettoeffekt
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade av | |||
|
riksdagen |
48,5 |
54,6 |
103,1 |
|
Förslag som har precicerats | |||
|
i proposition |
10,9 |
10,6 |
21,5 |
|
Aviserade beslut |
0 |
0,9 |
0,9 |
|
Återstår att åtgärda |
0 |
0 |
0 |
|
Summa budgetförstärkningar |
59,4 |
66,1 |
125,5 |
Behovet av att få en bättre uppfattning om utvecklingen av de offentliga
finanserna tillsammans med det akuta statsfinansiella läget under inled-
ningen av 1990-talet har föranlett regering och riksdag att genomföra flera
institutionella förändringar i syfte att skärpa kontrollen över budgetutveck-
lingen. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett treårigt
tak för de offentliga utgifterna.
Utgiftstaket gäller i princip hela den offentliga sektorns utgifter. Det är
preciserat i miljarder kronor för den statliga sektorn inklusive de socialför-
säkringar som ligger utanför statsbudgeten. Det omfattar dock inte stats-
skuldsräntoma. För den kommunala sektorn har utgiftstaket givits en annan
innebörd. Genom den kommunala självstyrelsen har staten inte något di-
rekt inflytande över sektorns utgifter. I stället kan utgifterna påverkas indi-
rekt genom åtgärder som reglerar hur stora inkomster i form av statsbidrag
och skatteinkomster som sektorn kan förfoga över. I kombination med ett
lagstadgat balanskrav på kommuner och landsting innebär detta en restrik-
tion på utgiftsnivån i den kommunala sektorn.
Utgiftstaken för den offentliga sektorn bestäms nominellt för tre år i
taget och rullas årligen framåt. De statliga utgiftstaken får inte överskridas.
Om det krävs att utgifterna ökar på vissa områden måste detta lösas med
omprioriteringar inom ramen för det totala taket. Eventuella underskridan-
den skall användas för att minska statsskulden.
En förutsättning för att utgiftstaken skall kunna hållas är en kontinuerlig
och noggrann uppföljning av hur de olika utgiftsområdena utvecklas.
Samtliga departement gör varje kvartal en genomgång av hur respektive
utgiftsområde utvecklas och rapporterar detta till Finansdepartementet. I
samband med vår- och budgetpropositionerna redovisar regeringen upp-
följningen för riksdagen och presenterar eventuella åtgärder för att utgifter-
na skall kunna hållas inom de angivna ramarna.
Ett ytterligare led i de institutionella förändringarna är arbetet med en
helt ny lag om statsbudgeten. Regeringen har nyligen lagt fram en proposi-
tion med förslag till en sådan lag.
Den nya budgetprocessen innebär att regeringen ger förslag om den
huvudsakliga inriktningen av den ekonomiska politiken för det kommande
budgetåret i den ekonomiska vårpropositionen i april varje år. I propositio-
nen föreslår regeringen ett utgiftstak för den offentliga sektorn. Det innebär
att budgetpropositionen har en annan betydelse än tidigare. I huvudsak
54
läggs den ekonomiska politiken och de politiska prioriteringarna fast under
våren. I budgetpropositionen preciseras budgetförslaget på varje enskilt
anslag, givet de principer och restriktioner som har lagts fast av riksdagen.
Regeringen är dock inte förhindrad från att i budgetpropositionen före-
slå förändringar från förslaget i den ekonomiska vårpropositionen. Förslag
till förändringar kan motiveras såväl utifrån nya ekonomiska antaganden
som utifrån ny kunskap inom vissa politikområden och tekniska justering-
ar. Samtliga förslag till förändringar skall dock hållas inom det av riksda-
gen beslutade utgiftstaket. I kapitel 4 redovisas de tekniska justeringar som
regeringen föreslår. Utöver dessa föreslår regeringen följande förändring-
ar:
Prop. 1996/97:1
* Av fördelningspolitiska skäl föreslår regeringen att besparingen på
barnpensioner ej genomförs. Denna har ersatts med andra besparingar.
* För att öka sysselsättningen inom byggsektorn föreslår regeringen att ett
tillfälligt investeringsbidrag införs för anordnande av studentbostäder.
Under våren har riksdagen också beslutat om att kraftigt öka antalet
högskoleplatser. Det är angeläget att tillgången på studentbostäder ökar.
* Som en del inom utbildningssatsningen föreslår regeringen ett nytt stöd
på 40 miljoner kronor till utbildnings- och forskningsinsatser i de fackli-
ga organisationerna och vissa andra organisationer. För att lyckas med
det nationella kunskapslyft, som behövs i samhället och arbetslivet,
krävs att alla grupper omfattas. Regeringen fäster i detta sammanhang
stor vikt vid en aktiv rekrytering för att stimulera främst vuxna arbets-
lösa, som saknar treårig gymnasieutbildning. I detta sammanhang har
studieförbunden och de lokala parterna en viktig roll. Kommunerna kan
tillsammans med parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former för
uppsökande verksamhet och inventera den lokala arbetsmarknaden. De
fackliga organisationerna och vissa andra organisationer kan här göra en
viktig insats och de bör därför få bidrag från staten.
* För att främja en ekologiskt uthålligt tillväxt föreslår regeringen att
miljöersättningsprogrammet från 1997 utökas med 300 miljoner kronor
i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s
budget. Vid utformningen av det nya delprogrammet skall särskild hän-
syn tas till behovet av att stimulera vallproduktionen.
* I enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet reglerar regeringen statliga
åtgärder som, utöver det s.k. 118-miljardersprogrammet, påverkar de
kommunala skatteinkomsterna och det kommunala utgiftstrycket. Rege-
ringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att
kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till för-
slag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därut-
över anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är
neutrala för kommuner och landsting.
55
I samband med budgetpropositionen lägger regeringen fram propositioner
om bl.a. totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4), svensk migrationspoli-
tik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), läkemedelsförmåner och läke-
medelsförsörjning (prop. 1996/97:27), kriterier för rätt till ersättning i form
av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28), forskningspolitik
(prop 1996/97:5) samt kulturpolitik (prop. 1996/96:3).
Alla initiativ och förslag till förändringar, som regeringen redovisar,
sker inom det av riksdagen fastställda utgiftstaket för staten. Vid finansie-
ringen har regeringen följt principerna, kraven och restriktionerna för bud-
getpolitiken.
Ett väl fungerande skattesystem är av grundläggande betydelse för sam-
hällsekonomin. Detta är speciellt viktigt i en ekonomi som den svenska,
där skatterna utgör en stor andel i relation till den samlade produktionen.
Vid den sanering av statsfinanserna som har genomförts sedan valet 1994
har skattehöjningar utgjort en viktig del, både genom att bidra med ökade
inkomster till staten och genom att bördorna därigenom har kunnat förde-
las efter bärkraft. Det kommer knappast att vara möjligt att genomföra
annat än marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Där-
emot kan en del justeringar och omfördelningar mellan olika skatter aktua-
liseras bl.a. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin. Önskemål om en ökad miljörelatering av skattesyste-
met kan också motivera förskjutningar i skatteuttaget.
Sverige har ett skattesystem som är förmånligt för företag och företa-
gande, även vid en internationell jämförelse. Ytterligare åtgärder för främst
mindre företag är emellertid motiverade. Senare under hösten kommer
regeringen därför att lägga fram förslag som förbättrar villkoren för nyin-
vesteringar för små och medelstora företag. Regeringen förbereder också
ett nytt system för betalning av skatter och avgifter som kommer att under-
lätta och effektivisera både företagens och skatteförvaltningens arbete.
Arbetet är inriktat på att det nya systemet med s.k. skattekonton skall
genomföras från 1998. Regeringen har därtill nyligen tillsatt en särskild
utredare som skall analysera förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt
och i samband med detta uppdragit åt Riksskatteverket att bl.a. se om det
går att genomföra förenklingar och på andra sätt underlätta för privatperso-
ner att på ett riktigt sätt redovisa skatter och avgifter.
I anslutning till budgetpropositionen lägger regeringen även fram ett
antal andra förslag som har aviserats under våren. Beskattningen av bilför-
mån förändras så att den nuvarande överbeskattningen elimineras samtidigt
som skatten ges en mera miljövänlig profil. För att stimulera nyanställning-
ar sänks socialavgifterna med särskild inriktning på mindre företag. Skatte-
reglerna förändras för att underlätta generationsskiften. En rad förslag, som
lades fram i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222), har redan
beslutats av riksdagen. Stämpelskatten på fastigheter har reducerats till en
tredjedel fram till 1997 års utgång. Försäljningsskatten har avskaffats för
personbilar i miljöklass 1 och 2.
Prop. 1996/97:1
56
Att skatteregler och andra spelregler är långsiktigt stabila är av betydel- Prop. 1996/97:1
se för att både företag och privatpersoner skall kunna investera och göra
långsiktiga bedömningar. Skattereformen 1990-91 har på ett avgörande
sätt bidragit till att Sverige har ett hållbart skattesystem med förhållandevis
enkla regler baserade på sunda principer. Genom skattereformen och åtgär-
der därefter har kontrollmöjligheterna förbättrats och administrationskost-
naderna i många avseenden minskats både för skatteförvaltning och skatt-
skyldiga. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av
skattereformen under 1997.
För att medborgarna skall ha förtroende för skattesystemet krävs att
möjligheterna till fusk och felaktigt utnyttjande är små. Regeringen föreslår
därför att 100 miljoner kronor per år avsätts till särskilda insatser för att
förbättra statens kontrollfunktion. Tidigare har 200 miljoner kronor per år
avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för förstärkt skattekon-
troll. Regeringen har även lagt fram flera förslag som medfört att skatte-
kontrollen kan förbättras och effektiviseras. Generalklausulen mot skatte-
flykt har återinförts och en ny utformning av lagen kommer att presenteras.
Skattebrottslagen har setts över och gjorts mer enhetlig och sammanhållen.
Skattemyndigheternas befogenheter att kontrollera transporter av bl.a. olja,
alkohol och tobak har stärkts. Flera förslag har presenterats, vilka syftar
till effektivare åtgärder mot skatteflykt och skatteundandragande och kom-
mer att leda till lagstiftning under det kommande året.
Förutom att bidra till att finansiera de offentliga utgifterna fungerar
skatterna som ekonomiska styrmedel. Detta gäller särskilt på miljö- och
folkhälsoområdena. Skattereformen 1990-91 innebar att punktskatter på
bl.a. olja, bensin, alkohol och tobak fick en större betydelse som ekono-
miska styrmedel. En höjning av miljörelaterade energiskatter i två steg på
sammanlagt 5 miljarder kronor bidrar till finansieringen av den kraftfulla
satsningen på utbildning. Regeringen har också tillsatt en utredning som
skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre sty-
reffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö. Till årsskiftet kommer dessutom
den s.k. skatteväxlingskommittén att redovisa sina överväganden och för-
slag.
De internationella aspekterna blir allt viktigare på skatteområdet. Det
internationella samarbetet, främst inom EU respektive OECD, är viktigt för
att motverka skattekonkurrens mellan länderna och för att underlätta han-
del m.m. Sverige beslutar om sina egna skatteregler, men särskilt vad gäl-
ler de indirekta skatterna medför medlemskapet i EU en ökad inverkan av
direktiv som har beslutats av EU-ländema gemensamt. Den gränsöverskri-
dande handeln ökar i Sverige. Privatpersoners inköp av öl från främst Dan-
mark försvagar den alkoholpolitiska betydelsen av de svenska skatterna på
alkohol. För att undvika ökad privatimport av starköl, vilket inverkar skad-
ligt på den totala alkoholkonsumtionen och får negativa effekter för svensk
bryggerinäring, föreslår därför regeringen en ändring av alkoholskatterna.
1996 års småhustaxering har inneburit att många fastighetsägare har fått
kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att marknadsvärdena stigit i
vissa områden sedan slutet av 1980-talet. För att dämpa effekterna av över-
gången till nya taxeringsvärden föreslår regeringen i samband med budget-
57
propositionen en skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 - Prop. 1996/97:1
2001 års taxeringar.
Regeringens politik syftar till att minska inkomstklyftorna. Krisen i början
av 1990-talet utgjorde ett kraftigt hot mot den svenska välfärden. En kraf-
tigt ökande statsskuld med växande statsskuldsräntor hotade att tränga ut
andra angelägna utgifter. Därför har saneringen av de offentliga finanserna
varit central även ur fördelningspolitisk synvinkel.
Spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelnings-
politisk betydelse. De förslag som har lagts fram för att öka tillväxten och
stimulera sysselsättningen bidrar till att minska inkomstskillnaderna mellan
de arbetslösa och de som har ett arbete.
Grunden vid utformningen av konsolideringsprogrammet har varit att
bördorna - och frukterna - skall bäras rättvist. Regeringen har därför fortlö-
pande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken.
Konsolideringsprogrammet omfattar både höjda skatter och besparingar
för att bördorna skall bäras rättvist.
I budgetpropositionen föreslår regeringen vissa fördelningspolitiskt
motiverade justeringar av konsolideringsprogrammet. Bland annat ersätts
besparingen på barnpensioner med andra besparingar.
Diagram 3.3 Andel av den totala budgetförstärkningen i konsolideringsprogram-
met ocb sysselsättningspropositionen som respektive decilgrupp bidrar med
Källa: Finansdepartementet
58
Diagram 3.4 Förändring av disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till Prop. 1996/97:1
följd av konsolideringsprogrammet och åtgärder i sysselsättningspropositionen
Decilgrupp
Källa: Finansdepartementet
Den sammantagna effekten av konsolideringsprogrammet och de nu
föreslagna justeringarna bedöms ha en rimlig fördelningspolitisk profil.
Sammantaget bidrar den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femte-
del som har den lägsta ekonomiska standarden bidrar endast med ca 15
procent. I dessa beräkningar ingår inte effekterna av de kraftigt sänkta
räntorna som följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre räntor medför
att hushållens köpkraft ökar och utrymmet för ekonomiska investeringar
vidgas.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings-
politisk analys av hur utbildning, sysselsättning och lönebildning kortsik-
tigt och på längre sikt påverkar hushållens inkomstutveckling. I bilaga 4
lämnas en utförlig fördelningspolitisk redogörelse med analyser av in-
komstfördelningens utveckling 1975-1994 med tyngdpunkt på de senaste
årens förändringar.
Resultatet pekar på att inkomstklyftorna ökade under 1980-talet och att
ökningen har fortsatt under 1990-talet, inte bara i Sverige utan också i
många andra länder. Åtskilligt tyder på att globala förändringar bidrar till
de ökade inkomstskillnaderna. De nordiska ländernas utveckling visar
dock att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva
sociala omfördelningsystem. Sverige och de andra nordiska länderna har
lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning.
Den största fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som
saknar jobb och dem som har ett arbete. Eftersom efterfrågan på välutbil-
dad arbetskraft är betydligt högre än den på lågutbildad, är regeringens
59
utbildningssatsning med inriktning på de lågutbildade av stor betydelse för Prop. 1996/97:1
fördelningspolitiken. Åtgärder för att öka och förbättra utbildningen är
således inte bara viktig för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är
också motiverade ur en fördelningspolitisk synvikel. En jämnt fördelad
kunskap och kompetens bidrar till utjämning av löner och sysselsättning
och därmed också till en jämnare fördelning av inkomsterna.
Regeringen redovisade i samband med sysselsättningspropositionen en
beräkning av de fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad ar-
betslöshet. Analysen illustrerar tydligt att en minskad arbetslöshet kan
väntas öka inkomsterna främst för de hushåll som nu har låg eller genom-
snittlig ekonomisk standard. Denna indikerar att minskad arbetslöshet är
ett viktigt bidrag till ett mera rättvist Sverige.
Diagram 3.5 Fördelningseffekter av en halverad öppen arbetslöshet
Källa: Finansdepartementet
60
Regeringen presenterade under våren, i proposition 1995/96:150, för
första gången ett förslag till utgiftstak för åren 1997 - 1999. Riksdagen
ställde sig bakom förslaget (1995/96:FiU10). I föreliggande kapitel
presenteras regeringens omräknade ramar för utgiftsområdena för åren
1997, 1998 och 1999. I bilaga 1 presenteras regeringens budgetförslag för
år 1997 fördelat på anslag. De budgetpolitiska åtaganden som tidigare
presenterats i ett flertal propositioner och som väglett regeringen i arbetet
med 1997 års budgetförslag redovisas i avsnitt 4.1.1. I förutsättningarna
för beräkningarna av utgiftstaken i vårpropositionen ingick dels
antaganden om den ekonomiska utvecklingen, dels analyser av vad
tidigare beslut på det budgetpolitiska och andra områden innebär.
Därutöver påverkades beräkningarna av nya prioriteringar. I samband med
att regeringen nu presenterar sitt budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits
till förändringar som skett i den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Sådana förändringar återges i avsnitt 4.2 nedan. En uppföljning av det
konsolideringsprogram som regeringen under sin mandatperiod genomfört
presenteras i avsnitt 4.1.2. Slutligen presenteras i avsnitt 4.1.3
regeringens bedömning av utvecklingen under innevarande budgetår, dvs.
1995/96.
Prop. 1996/97:1
De budgetpolitiska restriktioner som regeringen föreslagit under
innevarande mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom har varit
styrande i arbetet med 1997 års budgetförslag. De kan sammanfattas
enligt följande:
- Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast
år 1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447).
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får inte
överstiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni
1995).
- De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/-
95:150).
- Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop.
1994/95:150).
- Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även
när det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150).
- EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet.
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
61
Prop. 1996/97:1
Regeringen har sedan hösten 1994 i fem steg genomfört ett omfattande
konsolideringsprogram som för närvarande uppgår till 126 miljarder
kronor netto. Regeringen har för avsikt att vid två tillfällen per år
avrapportera beslutsläget vad gäller budgetförstärkningarna. Vid två
tidigare tillfällen (prop. 1995/96:25 och prop. 1995/96:150) har
rapportering skett av beslutsläget i det ursprungliga konsoliderings-
programmet uppgående till 118 miljarder kronor. I vårpropositionen
gjordes bedömningen att det för att nå de mål som regeringen satt upp för
den offentliga ekonomin krävdes ytterligare budgetförstärkningar.
Varaktiga budgetförstärkningar om 8 miljarder kronor aviserades därför
samt ytterligare tillfälliga förstärkningar åren 1997 och 1998 för att nå
målet om balans i det finansiella sparandet år 1998.
Av konsolideringsprogrammets 118 miljarder kronor var vid förra
uppföljningstillfället nästan 100 miljarder kronor redan beslutade av
riksdagen. Dessa presenterades i detalj i bilaga till vårpropositionen. Det
återstod då bara ett fåtal poster, främst på utgiftssidan, att besluta. Sedan
dess har följande besparingar preciserats inom Socialdepartementets
ansvarsområde och beslutats av riksdagen, till ett totalbelopp om 3
miljarder kronor:
- Bostadsbidrag 2 300 miljoner kronor
- Assistansersättning 215 miljoner kronor
- Underhållsstöd 500 miljoner kronor.
Av de i vårpropositionen aviserade budgetförstärkningarna har 570
miljoner kronor beslutats av riksdagen. Detta betyder att de av riksdagen
beslutade budgetförstärkningarna nu uppgår till drygt 103 miljarder
kronor och att enbart drygt 22 miljarder kronor återstår till nivån 126
miljarder kronor. Av dessa kommer 21,5 miljarder kronor att preciseras
i propositioner som läggs fram i riksdagen under hösten. I denna
proposition läggs förslag om utgiftsminskningar om 10,7 miljarder kronor
samt inkomstökningar om 1,4 miljarder kronor. De återstående
besparingarna på inkomstsidan avser höjda egenavgifter i
sjukförsäkringen, om 9,4 miljarder kronor har förelagts riksdagen i
proposition 1995/96:209, som kommer att behandlas under hösten.
Resterande 0,9 miljarder kronor i utgiftsminskningar är fördelade på
departement och kommer att preciseras i den ekonomiska vår-
propositionen 1997.
62
Tabell 4.1 Konsolideringsprogrammet
Varaktig effekt av 126 miljarderkronorspaketet
Miljarder kronor, nettoeffekt
Prop. 1996/97:1
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen |
48,5 |
54,6 |
103,1 |
|
Förslag som har preciserats i proposition |
10,9 |
10,6 |
21,5 |
|
Aviserade beslut |
0 |
0,9 |
0,9 |
|
Återstår att åtgärda |
0 |
0 |
0 |
|
Summa budgetförstärkningar |
59,4 |
66,1 |
125,5 |
Ökade satsningar på miljö m.m.
Regeringen föreslår mot bakgrund av de höga ambitionerna för
miljöarbetet i jordbruket och det förbättrade samhällsekonomiska läget
att miljöersättningsprogrammet för jordbruket från år 1997 utökas med
300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering
erhålls från EG:s budget. Av ökningen av anslaget för miljöstödet är 200
miljoner kronor ofinansierat för åren 1998 och 1999. Regeringen avser att
återkomma till denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 1997. Den
utredning som kommer att tillsättas med uppdrag att analysera hur den
svenska livsmedelsindustrin kan stärka sin konkurrenskraft skall också
lägga förslag till finansiering av den höjda ambitionsnivån för miljöstödet
till jordbruket för återstoden av programperioden.
Regeringen föreslår på tilläggsbudget att ett tillfälligt investeringsbidrag
införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder.
Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor
för varje studentrum inom en ram på 300 miljoner kronor. Regeringens
bedömning är att högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel behöver
avsättas för ändamålet fram t.o.m. år 1997. Finansiering föreslås tillfälligt
ske under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till
finansiering av den totala kostnaden på 300 miljoner kronor.
5 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
63
Tabell 4.2 Konsolideringsprogrammet
Uppföljning av 118 miljarderkronorspaketet, budgetförstärkningar
Prop. 1996/97:1
Miljoner kronor, nettoeffekt 1998
|
Preciserade beslut fattade ay riksdagen | ||
|
Inkomster |
47 945 | |
|
Utgifter |
54 605 | |
|
Summa preciserade beslut |
102 550 | |
|
Förslag som preciserats i proposition | ||
|
Inkomster | ||
|
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen |
9 400 | |
|
Summa inkomster |
9 400 | |
|
Utgifter: | ||
|
- Justitiedepartementet |
600 | |
|
- Socialdepartementet |
2 660 | |
|
- Förtidspensioner |
1 280 | |
|
- Sjukförsäkring |
460 | |
|
- Läkemedel |
920 | |
|
- Miljödepartementet |
222 | |
|
- Näringsdepartementet |
300 | |
|
- Jordbruksdepartementet |
46 | |
|
- Kulturdepartementet |
100 | |
|
- Utrikesdepartementet |
45 | |
|
- Kommunikationsdepartementet |
275 | |
|
- Försvarsdepartementet |
250 | |
|
- Arbetsmarknadsdepartementet |
100 | |
|
- Inrikesdepartementet |
455 | |
|
- Invandring |
370 | |
|
- Ungdomsfrågor |
5 | |
|
- Räntebidrag |
80 | |
|
Summa utgifter |
5 053 | |
|
Summa förslag som preciserats i proposition |
14 453 | |
|
Aviserade beslut | ||
|
Utgifter | ||
|
- Näringsdepartementet |
260 | |
|
- Socialdepartementet |
480 | |
|
Summa utgifter |
740 | |
|
Summa aviserade beslut |
740 |
Summa budgetförstärkningar 117 743
De besparingar som i propositionen 1995/96:150 benämndes kollektiva är nu fördelade på
departement Summan är nu något högre än vid förra uppföljningstillfållet i vårpropositionen.
64
Tabell 4.3 Varaktig effekt av tillkommande budgetförstärkningar från Prop. 1996/97:1
proposition 1995/96:150
Miljoner kronor, nettoeffekt
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomstförstärkningar
200 kronor statlig skatt 600
Ändrad momsperiod -30
Summa inkomstförstärkningar 570
Förslag som preciserats i proposition
Utgiftsminskningar
UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning 4
UO3: Skatteförvaltning och uppbörd 26
UO4: Justitiedepartementets myndigheter 30
UO5: Fredsfrämjande verksamhet 250
UO6: Försvarsdepartementets myndigheter 200
UO9: Apoteksbolaget 400
UO10: Dagmarmedel 200
UO11: Växling folkpension/PTS efterlevandepension 55
UO11: BTP 515
UO11: Änkepension 515
UO11: Förkortad omställningspension 40
UO12: Underhållsstöd 635
UO12: Mamma/pappa-månad 135
UO14: Samhall 100
UO14: Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter 30
UO15: Studiemedel 25
UO16: Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet
samt forskningsområdet 400
UO17: Studieförbund & folkhögskola samt idrott m.m. 150
UO18: Räntebidrag bostäder, m.m. 90
UO19: Regionalpolitiska bidrag 100
UO20: Forskning och kalkning 50
UO22: Kommunikationsdepartementets myndigheter 30
UO23: Beredskapslager Jordbruksdepartementet 100
UO23: Jordbruksdepartementets myndigheter m.m. 30
UO23: Skogsvård 10
UO23: Utebliven fiskevårdsreform 30
UO24: Teknisk forskning och utveckling 300
Förlängd arbetsgivarperiod 1 100
Summa utgiftsminskningar 5 550
Inkomstförstärkningar
Höjd insättningsgaranti 800
Sänkt representationsavdrag 500
Garantiavgifter 150
Summa inkomstförstärkningar 1 450
Summa förslag som preciserats i proposition 7 000
Aviserade beslut
UO10: Inkomstbegrepp 150
Summa aviserade beslut 150
Summa budgetförstärkningar 7 720
65
Prop. 1996/97:1
I den ekonomiska vårpropositionen lämnade regeringen en redogörelse för
den ekonomiska utvecklingen under innevarande budgetår. Regeringen
lämnar nu en reviderad prognos. Denna prognos bygger på uppgifter från
den 15 augusti 1996, då utfall för budgetårets första tolv månader var
känt.
Inkomsterna uppvisar i förhållande till statsbudgeten en kraftig ökning.
Denna ökning kan förklaras av politiska beslut som utförsäljningen av
Nordbanken, vilket gav 7 miljarder kronor, samt oväntat stora
skatteinkomster under våren 1996. Omläggningen av uppbörden av
mervärdesskatt, vilken innebär att företagen betalar in moms varje månad
istället för som tidigare varannan månad, beräknas nu ge en engångsvis
höjning av skatteinkomsterna 1996 om 11 miljarder kronor. Detta är 3
miljarder mer än beräknat vid förra uppföljningstillfället i februari 1996,
som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Förutom att
inkomsterna från mervärdesskatt har varit större än förväntat har även
inkomsterna från bolagsskatten varit högre under början av år 1996 än
tidigare prognosticerat. Detta beror på en tidigareläggning av företagens
skatteinbetalningar, dvs en större del av slutskatten betalas in som
preliminärskatt under 1996 i stället för som fyllnadsinbetalningar nästa år.
De ökade momsinkomstema beror på en tidigare underskattad effekt av
ändrade inbetalningsregler, vilket till största delen är en engångseffekt.
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor hade mellan statsbudgetens
beräkning och den förra uppföljningen i den ekonomiska vårpropositionen
ökat kraftigt, ökningen berodde främst på högre kostnader för
arbetslösheten och ökad förbrukning av anslagna medel från tidigare år.
I nuvarande prognos har, som framgår av diagram 4.1, förändringen i
anslagsbehållning minskat något, samtidigt som övriga utgifter har
minskat med 23 miljarder kronor. Den främsta orsaken till denna kraftiga
nedjustering av utgifterna är en budgetteknisk förändring inom försvaret
till följd av att försvarets utgifter för förskott kommer att lånefmansieras
från och med innevarande budgetår. Detta leder till minskade utgifter om
14,6 miljarder kronor och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret med
samma belopp. Statens lånebehov påverkas därmed inte av denna ändrade
finansieringsprincip. Ränte- och amorteringskostnadema för Försvars-
maktens lån i Riksgäldskontoret om 14,6 miljarder kronor kommer att
fördelas ut över kommande budgetår.
Kostnaderna för statsskuldsräntor har sedan budgetpropositionen
presenterades starkt nedreviderats. Orsaken är de kraftiga räntefall som
skett det senaste året samt en starkare krona. Mellan statsbudgetens
beräkning och förra uppföljningen hade kostnaderna för statsskuldsräntor
reducerats med nästan 16 miljarder kronor. Nu justeras beräkningen ned
med ytterligare 3 miljarder kronor.
De totala utgifterna var vid förra uppföljningstillfället som
presenterades i vårpropositionen uppreviderade med 3,8 miljarder kronor
jämfört med statsbudgeten. Till följd av ny information revideras
utgifterna nu ned med 28,1 miljarder kronor jämfört med
66
vårpropositionen. De totala utgifterna beräknas därmed nu bli 24,3 Prop. 1996/97:1
miljarder kronor lägre än budgeterat.
Diagram 4.1 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån)
Utgifter
Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan
denna proposition och den ekonomiska vårpropositionen (BP97-VÅP)
Mdkr
25
-35
Totala Utgifter exkl. Resmedel
utgifter ssr och
resmedel
TUB
ssr
ssr = statsskuldsräntor
resmedel = medel på anslagsbehållningar
TUB = tillkommande utgiftsbehov
Saldot mellan totala inkomster och totala utgifter har förbättrats mellan
varje uppföljningstillfälle. I förhållande till statsbudgetens kalkyl innebär
vårpropositionen att saldot förbättrades med 20 miljarder kronor. Till
nuvarande uppföljning har saldot förbättrats med ytterligare 40 miljarder
kronor. Av den totala saldoförbättringen på 60 miljarder kronor sedan
statsbudgeten står inkomstförbättringar för 60 procent, ränteminskn ingen
för 30 procent och övriga utgiftsminskningar för de resterande 10 procent.
Budgetunderskottet för 1995/96 beräknas nu bli 152,7 miljarder kronor.
67
Tabell 4.4 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/96* Prop. 1996/97:1
(18 månader) Miljarder kronor
|
Statsbudget2 |
Vårpropositionen (1995/96:150) |
Reviderad | |
|
Inkomster |
763,1 |
787,4 |
801,3’ |
|
Utgifter exkl. |
846,0 |
865,9“ |
840,8 |
|
Statsskuldsräntor |
132,0 |
116,2 |
113,2 |
|
Saldo |
-214,9 |
-194,7 |
-152,7 |
11 avsnitt 4.3 presenteras den prognosticerade utvecklingen för statsbudgeten kalenderåren
1996-2000. De beräkningarna bygger vad gäller inkomster och räntor på något senare
uppgifter än de som lämnats till kvartalsuppföljningen i augusti 1996. Det innebär bl.a. att
de utförsäljningar av statliga bolag som regeringen avser att göra 1996 är medräknade.
Dessa ingår ej i det beräkningsunderlag som redovisas i tabell 4.4.
2 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med propositionen
1995/96:64.
3 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket.
4 Sifiran överensstämmer inte med den som publicerades i vårpropositionen till följd av en
teknisk korrigering.
Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden
I den ekonomiska vårpropositionen presenterade regeringen de
överskridanden av anslagna medel som då befarades och även hur dessa
avsåg åtgärdas. I den nedan presenterade utgiftsuppföljningen har den
tidigare nämnda omläggningen av Försvarsmaktens finansiering med 14,6
miljarder kronor exkluderats. Jämfört med vårpropositionens prognos
revideras nu utgifterna exklusive statsskuldsräntor och beräknad
förändring av anslagsbehållningar ned med 8,5 miljarder kronor, se
diagram 4.2. Försvarsmaktens utgifter var redan vid förra
uppföljningtillfället nedreviderade med ca 3 miljarder kronor i enlighet
med tilläggsbudget (prop. 1995/96:150). Socialdepartementet uppvisade
vid förra uppföljningstillfället flera större överskridanden. Regeringen
beslutade då att de skulle hanteras genom återbetalningar över en
femårsperiod. Socialdepartementets utgifter har sedan dess reviderats ned
och de ligger nu totalt sett under budgeterat belopp. Finansdepartementets
utgifter understiger budgeterat belopp, vilket främst förklaras av lägre
avgift för EU-medlemskapet. Detta balanseras i viss mån av ett minsket
inflöde från EU. Utbildningsdepartementets uppreviderade utgifter sedan
förra uppföljningstillfället beror på ökade satsningar på utbildning, vartill
medel tillfördes departementet på tilläggsbudget under våren (prop.
1995/96:105, prop. 1995/96:150). Utgifterna för arbetslöshetsersättning
beräknades vid förra uppföljningen uppgå till ca 11 miljarder kronor mer
68
än budgeterat. Regeringen gjorde då bedömningen att överskridandet Prop. 1996/97:1
enbart delvis kunde finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets
område. Orsaken till bedömningen var att konjunkturläget med en kraftigt
ökad arbetslöshet under år 1996 inte tillät fler nedskärningar inom
arbetsmarknadsområdet. I nuläget bedöms utgifterna för arbetslöshets-
ersättningen bli ytterligare ca 3,5 miljarder kronor högre än vid förra
uppföljningen. Regeringen ser i nuläget, mot bakgrund av den ökade
arbetslösheten under innevarande år, ingen möjlighet att genomföra
ytterligare besparingsåtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets
område.
Under ett antal förslagsanslag avseende olika former av
ombyggnadsstöd inom Inrikes- och Kulturdepartementens verksamhets-
områden beräknas utgifterna nu överskrida budgeten med ca 130 miljoner
kronor. Huvudorsaken till den högre belastningen under budgetåret
1995/96 är en tidsmässig förskjutning av utbetalningarna av tidigare,
redan beviljade, bidrag. Regeringen gör den bedömningen att krav på
finansiering inte bör ställas. Fr.o.m. budgetåret 1997 kommer anslagen att
göras om till ramanslag, varför en bättre kontroll över utfallet uppnås.
Vissa ytterligare åtgärder med syfte att förbättra kontroll och uppföljning
kommer också att vidtas vad gäller dessa anslag.
De ökade kosnadema inom Inrikesdepartementets verksamhetsområde,
hänför sig till Bostadskreditnämnden och var beaktade redan vid
budgeteringstillfället. De kan därför inte jämställas med ett överskridande
som kräver finansiering. (I diagram 4.2 har denna kostnad registrerats
under Näringsdepartementet).
Sammanfattningsvis kan sägas att alla överskridanden, även de relativt
små, handhas inom respektive utgiftsområden innevarande år. Undantagen
är de överskridanden som nämnts ovan inom Kultur-, Inrikes- och
Arbetsmarknadsdepartementen.
69
Diagram 4.2 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån) Prop. 1996/97:1
Utgifter exkl. statsskuldsräntor och förändrad behållning av reservationsmedel
Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan
denna proposition och vårpropositionen (BP97-VÅP)
* Exklusive 14,6 mdkr som är att betrakta som en budgetteknisk forändring
till följd av att försvarets utgifter for förskott kommer att lånefinansieras
från innevarande budgetår.
Detta leder till minskade utgifter och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret
Statens lånebehov påverkas dock ej.
Försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning
Riksdagens beslut om att införa ett utgiftstak för de offentliga utgifterna
innebär bl.a. att en bättre kontroll över utgiftsutvecklingen måste uppnås.
Processerna för uppföljning behöver därför utvecklas på myndigheterna
och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från budget snabbt
uppmärksammas. Mot bakgrund härav har regeringen uppdragit åt
Riksrevisionsverket (RRV) att utveckla en metod för utgiftskontroll där
utgiftsutvecklingen för större anslag löpande rapporteras till
departementen. Inom ramen för detta uppdrag startade en
försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning fr.o.m. januari 1996.
Den månadsvisa redovisningen baseras på myndigheternas inrapportering
till riksredovisningen. Utfallssiffoma, som kvalitetssäkras av RRV,
jämförs med förväntad utgiftsprofil för berörda anslag (s.k.
månadsfördelad budget). Försöksverksamheten, som omfattar ca 80
procent av statsbudgetens utgifter, exkl. statsskuldsräntoma, kommer att
utvärderas under hösten 1996, och först därefter kommer den slutliga
utformningen av den månadsvisa utgiftsuppföljningen att beslutas.
70
I diagram 4.3 redovisas de anslag som under perioden januari - juli Prop. 1996/97:1
1996 visar på de största överskridandena mellan utfall och fördelad
budget. Avvikelserna stämmer väl överens med prognoserna enligt senaste
kvartalsuppföljningen från augusti 1996 för innevarande budgetår.
Diagram 4.3 Månadsuppfoljning: större överskridanden
Anslag med utfall högre än månadsfbrdelad budget
Ackumulerade differenser januari - juli 1996
Mkr
10000
9000 ■
8000 ■
X A 5 Bi dr arbetslöshetsas
V B 2 Sjukvårdsformåna
V A 2 Bostadsbidrag
.......s
*
4
7000 ■
6000 •
5000 ■
4000 ■
3000 ■
.......7
....../......
/
- - .........
✓
1000-
0*5
Jan
Mar
Apr
Jul
För anslag med utfall högre än månadsfördelad budget finns den
största avvikelsen på anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Anslagsutfallet t.o.m. juli 1996 motsvarar ca 88 procent av anvisade
medel, vilket är 21 procentenheter över fördelad budget. Anvisade medel
omfattar statsbudget, reservationsmedel samt beslut enligt tilläggsbudget.
Bland anslagen med utfall lägre än månadsfördelad budget visar
anslaget till Sjukpenning och rehabilitering den största avvikelsen. Detta
beror på flera faktorer. Dels ligger det s.k. sjuktalet på en lägre nivå än
den som budgeten baserades på, dels har tillämpningen av försäkringen
förändrats. Kraven på underlaget för beslut om sjukpenning har skärpts,
antalet försäkringsläkare på försäkringskassorna har utökats m.m.
71
Prop. 1996/97:1
Vid beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt statens
lånebehov är de antaganden som görs om den allmänna ekonomiska
utvecklingen i samhället av stor betydelse. Beräkningsförutsättningarna
bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra
åren. De allmänna ekonomiska förutsättningar som utgör underlag för
regeringens beräkningar redovisas i sin helhet i bilaga 2 Svensk ekonomi
och kan sammanfattas på följande sätt:
- BNP-tillväxten under år 1996 beräknas till 1,6 procent för att därefter
stiga till drygt 2,3 och 2,6 procent under åren 1997 och 1998.
Därefter sjunker BNP-tillväxten något och beräknas till 2,0 procent år
2000. Det är en upprevidering med ca 0,2 procentenheter för år 1996
och med 0,3 procentenheter för år 1997 jämfört med den prognos som
redovisades i vårpropositionen.
- Den totala arbetslösheten sjunker från 12,7 procent år 1996 till 9,5
procent år 2000. Läget på arbetsmarknaden för år 1996 har utvecklats
sämre än regeringen förutsåg i vårpropositionen, vilket fått till följd
att en uppjustering av prognosen för arbetslösheten gjorts för år 1996
och 1997.
- Prisökningstakten beräknas bli 1,2 procent år 1996, 1,9 procent år
1997 och 2,2 procent per år under återstoden av perioden fram till år
2000. De utfallssiffror avseende prisstegringstakten som redovisats
sedan vårpropositionen tyder på att Sverige nu definitivt etablerat sig
som ett av de länder i Europa som lyckas hålla en låg inflation. Detta
har även lett till att prognosen reviderats ner något jämfört med i
vårpropositionens prognos.
- Räntenivån för femåriga statsobligationer beräknas sjunka från 7,5
procent år 1996 till 7,0 procent år 1997. Räntenivån på 7 procent
förutsätts därefter ligga kvar under resterande del av prognosperioden.
Prognosen för år 1996 har nedreviderats med 0,3 procentenheter och
för år 1997 med 0,2 procentenheter jämfört med vårpropositionens
prognos. För resterande del av prognosperioden avviker nuvarande
prognos inte från vårpropositionens.
- Kronan förstärks från år 1995 till år 1997 och beräknas därefter ligga
på en stabil nivå. ECU-index faller från 126 år 1995 till 114 år 1997
för att sedan ligga kvar på denna nivå under de kommande åren.
Jämfört med vårpropositionen innebär nuvarande prognos en något
starkare kronkurs åren 1996 och 1997, men från år 1998 är prognosen
oförändrad.
I tabell 4.5 nedan anges några av de viktigaste antaganden som använts
vid beräkningarna i denna proposition.
72
Prop. 1996/97:1
Tabell 4.5 Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
|
1995 Utfall |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP, fasta priser, ändring i % |
3,0 |
1,6 |
2,3 |
2,6 |
2,4 |
2,0 |
|
KPI, genomsnitt, ändring i % |
2,9 |
1,2 |
1,9 |
2,2 |
2,2 |
2,2 |
|
Lönesumma, ändring i % |
4,8 |
6,4 |
5,1 |
5,3 |
5,0 |
4,6 |
|
Total arbetslöshet, nivå % |
12,1 |
12,6 |
12,3 |
11,1 |
10,1 |
9,5 |
|
Öppen arbetslöshet, nivå %' |
7,7 |
7,7 |
6,9 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
|
Ränta, 5-åriga statsobl., % |
9,9 |
7,5 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
|
Ränta, 6-mån statsskuldsvxl, % |
8,9 |
6,0 |
5,4 |
6,0 |
6,3 |
6,3 |
|
ECU-index, genomsnitt |
126,1 |
114,8 |
114,0 |
114,0 |
114,0 |
114,0 |
1 Även de personer som omfattas av den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som
innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten för
personer över 55 år belastar på statsbudgeten avsatta medel för
arbetslöshetsersättning.
Statsbudgetens inkomster beräknas år 1996 till 590 miljarder kronor. Till
största delen, drygt 90 procent, utgörs inkomsterna av olika
skatteinkomster som (allt annat lika) kan förväntas växa i takt med den
makroekonomiska utvecklingen. De för statsbudgetens inkomster styrande
ekonomiska faktorerna är främst inflationen, den privata konsumtionen,
lönesumman och företagens vinster. Statsbudgetens skatteinkomster
redovisas kassamässigt.
Som framgår av diagram 4.4 nådde inkomsterna en botten år 1994,
både nominellt och i relation till BNP. Inkomsterna föll under början av
90-talet som en följd av lågkonjunkturen. Detta beror på att den drivande
faktorn i konjunkturnedgången var den privata konsumtionen, som också
är en viktig skattebas. Inkomstminskningen kan också förklaras med två
bokföringstekniska förändringar, införande av arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen och nettoredovisning av den statliga momsen. Därefter
har inkomsterna under perioden 1994 - 1996 ökat kraftigt, med 170
miljarder kronor eller drygt 10 procent i relation till BNP.
Till en stor del, ca 90 miljarder kronor, beror denna inkomstökning på
större förändringar i redovisningsprinciper.
I diagram 4.5 illustreras skatteinkomsternas utveckling efter korrigering
för dessa redovisningstekniska ändringar. Det framgår att den
underliggande inkomstökningen under åren 1994 - 1996 har uppgått till
drygt 4 procent av BNP. Denna inkomstökning förklaras främst av de
skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaket som tillsammans
utgör inkomstdelen i konsolideringsprogrammet. Dessa kan beräknas till
ca 45 miljarder netto dessa år, eller närmare 3 procent av BNP. Resten av
73
ökningen förklaras huvudsakligen av automatiska effekter via Prop. 1996/97:1
konjunkturcykeln.
Under prognosperioden 1997 - 1999 beräknas inkomsterna i stort sett
stabiliseras på en nivå på drygt 32 procent av BNP efter
redovisningstekniska korrigeringar. Under de två första åren ligger
inkomsterna på en konstant nivå i relation till BNP, trots tillkommande
inkomstförstärkningar och stora utdelningsinkomster från det statliga
aktiebolaget Securum. Skälet är att inkomstkvoten år 1996 tillfälligt
dragits upp av tidigareläggningen av bolagsskatten och de extra höga
momsinkomster detta år. Under år 1999 beräknas inkomstkvoten falla
något till följd av att värnskatten ej ingår i beräkningsunderlaget efter år
1998.
Sedan den ekonomiska vårpropositionenen i april har inkomsterna
samtliga prognosår reviderats upp, totalt med knappt 18 miljarder kronor
kalenderåret 1996. Ökningen år 1996 består som nämnts av en ökning av
mervärdesskatten och juridiska personers inkomstskatt samt tillkommande
utförsäljningar av statligt ägda bolag. Momsökningen bedöms till största
delen bero på omläggningen av uppbördsreglema för mervärdesskatten
och därför vara av engångskaraktär. Ökningen av juridiska personers
inkomstskatt förklaras av att skillnaden mellan den preliminära och
slutliga skatten är mindre jämfört med tidigare år, vilket innebär att en
större andel av den slutliga skatten kommer in som preliminär skatt under
1996 istället för som fyllnadsinbetalning under efterföljande år. Detta blir
en automatisk effekt när vinstutvecklingen stagnerar som en följd av att
företagens debiterade preliminärskatter schablonuppräknas från 1994 års
höga vinstnivå. Åren 1997 - 1999 uppjusteras skatteinkomsterna mycket
marginellt jämfört med vårpropositionen. Fysiska personers inkomstskatt
minskar p.g.a. att skattebasen tidigare överskattats. Detta balanseras av en
viss uppjustering av momsinkomstema vilket beror på att de beräknade
effekterna av 1995 års regeländringar, vad gäller momsredovisning for
företag med EU-handel, nu reviderats och föranlett en permanent
uppjustering av momsinkomstema under efterföljande år.
74
Diagram 4.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980 - 2000 i relation Prop. 1996/97:1
till BNP
Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor visar en kraftig ökning
motsvarande 8 procent av BNP mellan åren 1989 och 1996. Av den
kraftiga ökningen mellan åren 1995 och 1996 förklaras största delen av
redovisningstekniska förändringar. Från och med 1 juli 1995 redovisas
anslagen för föräldraförsäkring, sjukpenning och rehabilitering samt
sjukvårdsförmåner brutto på statsbudgeten. Vidare redovisas utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen på statsbudgeten. Dessa redovisades tidigare vid
sidan av statsbudgeten.
Korrigerat för dessa redovisningsförändringar samt bankstödet, som
ökade statsbudgetens utgifter med ca 50 miljarder kronor åren 1992 och
1993, får statsbudgetens utgifter ett helt annat utvecklingsförlopp. Som
framgår av diagram 4.5 har den underliggande utgiftsutvecklingen varit
fallande helt sedan 1993. I relation till BNP faller utgifterna mellan åren
1993 och 1996 med närmare 5 procent.
Diagrammet bygger på en schablonmässig korrigering för vissa större
faktorer som har påverkat inkomsterna och utgifterna under den aktuella
perioden. Kostnaderna för socialförsäkring och arbetslöshetsersättning,
som bruttoredovisas på budgeten från 1996, är pålagda under åren 1991
till 1995. Under samma tid har avdrag gjorts för skatteutjämningen till
kommunerna. Denna avskaffades 1996. De efterföljande åren är
korrigerade för det kommunbidrag som infördes år 1996. Båda dessa är
saldoneutrala. Från och med år 1997 är statliga tjänstepensioner borttagna
från utgiftssidan och nettoredovisas istället på inkomstsidan. Bankstödet
är fråndraget under fyraårsperioden 1991-1994.
75
Diagram 4.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter korrigerat flir
redovisningstekniska förändringar 1991 - 19991 relation till BNP
Prop. 1996/97:1
Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas utgifterna sjunka i en ännu
snabbare takt. Utgiftsminskningen under dessa tre år uppgår till närmare
5 procent av BNP, både före och efter redovisningstekniska korrigeringar.
Det innebär att den korrigerade utgiftskvoten år 1999 hamnar på närmare
27 procent av BNP. Den främsta orsaken till de fallande utgifterna mellan
1997 och 1999 är minskade transfereringar till hushåll och foretag, se
diagram 4.6. Minskade transfereringar till hushållen bidrar mellan åren
1997 och 1999 med 1,7 procent av BNP. Minskningen beror till stor del
på den under perioden sjunkande öppna arbetslösheten. Enligt
antagandena sjunker den öppna arbetslösheten med 1,9 procent under
perioden. De minskade subventionerna till företag m.m., vilka har
samband med nedtrappning av räntebidrag men även fallande räntor,
bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,3 procent av BNP.
Transfereringar till kommunerna ökar mellan 1995 och 1996 till följd av
det nya utbetalningssystemet, som dock är saldoneutralt, men beräknas
sedan minska med 0,6 procent fram till år 1999.
Statlig konsumtion och investeringar bidrar med 0,8 procent till
utgiftsminskningen under de aktuella prognosåren. I posten övrigt ingår
transfereringar till utlandet samt finansiella transaktioner, vilka ej uppvisar
några förändringar under perioden.
76
Diagram 4.6 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt fördelade 1995 - 1999
i relation till BNP
Prop. 1996/97:1
Procent av BNP
3 5 T-------------
- - - T otala utgifter exkl ssr
““ ■ Transfereringar hushäll
^Konsumtion & investeringar
..o Transfereringar kommuner
—X—Transfereringar företag & org
Övrigt
25
20
10 4-..................................................................
0
1995
1996
1997
1998
1999
Jämfört med den prognos som presenterades i den ekonomiska
vårpropositionen i april beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor nu
bli ca 22 miljarder kronor lägre för kalenderåret 1996. Nedjusteringen av
utgifterna kan till stor del förklaras av budgettekniska förändringar inom
försvaret, vilket minskar statsbudgetens utgifter innevarande år med 14,6
miljarder kronor. Statens lånebehov påverkas som nämnts inte, eftersom
Försvarsmakten tar upp ett lån i Riksgäldskontoret med motsvarande belopp.
Åren 1997 och 1998 beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor bli ca
4 miljarder kronor högre varje år än beräknat i vårpropositionen, medan de
för år 1999 är ungefär de samma. Uppjusteringen av prognosen under år
1997 kan till viss del hänföras till nya antaganden om bl.ahögre arbetslöshet,
men de flesta utgiftsförändringar har tekniska förklaringar. Till exempel
ändras stöden för utbildningsvikariat från ett avdrag på inkomstsidan till ett
bidrag på utgiftssidan efter förslag i proposition 1995/96:222. Ytterligare en
förklaring på utgiftsökningar är de höjda statsbidragen till kommuner och
landsting som kompensation för de statliga åtgärder som påverkar den
kommunala ekonomin. Denna utgift fanns till övervägande del medräknad
i den ekonomiska vårpropositionen i budgeteringsmarginalen. För år 1998
beror uppjusteringen till stor del på en högre förväntad förbrukning av
tidigare anslagna medel.
77
Prop. 1996/97:1
Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan 1980-talet ökat kraftigt till följd
av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. Utgifterna bedöms
under 1996 uppgå till 94 miljarder kronor. Detta är en minskning med
närmare 11 miljarder kronor jämfört med 1995.
Minskningen beror främst på lägre inhemska och utländska räntesatser
och därmed lägre ränteutgifter på inhemska och utländska lån.
Ränteutgifterna under år 1996 faller även till följd av förstärkningen av
den svenska kronan vilket har resulterat i prognosticerade valutavinster på
ca 6 miljarder kronor.
Från och med 1997 kommer statsskuldsräntoma ånyo att öka, jämfört
med 1996 års nivå. De ökade ränteutgifterna under 1997 beror på
förväntade minskade valutavinster, förfal lostrukturen hos den existerande
lånestocken samt på avvecklingen av Arbetsmarknadsfonden från och med
1997. Valutaeffekterna förklarar omkring 8 miljarder kronor av
uppgången i ränteutgifterna mellan åren 1996 och 1997.
Nuvarande ränteprognos är totalt sett för perioden 1997 - 2000 ca 10
miljarder kronor lägre än prognosen i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150) i april, främst på grund av större valutavinster och
lägre utländska räntor.
Diagram 4.7 Statsskuldsräntornas utveckling 1995 - 2000 i miljarder
kronor och i relation till BNP
78
Tabell 4.6 Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i Prop. 1996/97:1
miljarder kronor och i relation till BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Räntor på lån i |
81,8 |
90,9 |
90,3 |
83,7 |
81,8 |
79,4 |
|
Räntor på lån i |
21,3 |
23,7 |
21,8 |
23,0 |
25,1 |
25,7 |
|
Räntor på in- och |
-14,4 |
-13,4 |
-6,5 |
-4,0 |
-2,5 |
-2,2 |
|
vid emission |
8,8 |
-3,0 |
-5,6 |
-3,7 |
-3,5 |
-2,4 |
|
Summa räntor |
97,4 |
983 |
99,9 |
99,0 |
100,8 |
100,5 |
|
Valutaförluster/ |
6,0 |
-6,2 |
1,4 |
-0,6 |
-3,1 |
-3,7 |
|
-vinster (-) |
1,4 |
1,9 |
2,9 |
4,6 |
3,8 |
7,4 |
|
övrigt |
-0,2 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Summa ränteutgifter |
104,7 |
94,1 |
104,2 |
103,0 |
101,4 |
1043 |
|
Summa ränteutgifter |
6,4 |
5,6 |
5,9 |
5,5 |
53 |
5,1 |
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.
Ränteutgifterna på statsskulden kan variera mycket mellan enskilda år,
även om ränteläget är oförändrat, bland annat till följd av att stora lån
emitteras eller köps upp, vilket kan leda till stora över- eller underkurser
och/eller kursvinster eller kursförluster.
Arbetsmarknadsfondens in- och utbetalningar har sedan budgetåret
1995/96 redovisats som inkomster och utgifter på statsbudgeten. Fonden
kommer att upplösas från och med 1997. Riksgäldskontorets
tillgodohavande i denna fond upphör därmed jämte dess inkomsträntor,
vilket innebär en höjning av statsskuldsräntoma netto med ca 7 miljarder
kronor från och med 1997. Budgetsaldot påverkas dock inte av denna
redovisningstekniska justering eftersom dessa ränteinkomster tidigare
betalats med medel från anslaget för arbetslöshetsersättning. Genom
omläggningen kommer ränteutgifterna på detta anslag att minska lika
mycket som ränteutgifterna för statsskulden ökar netto.
I nominella termer är ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 relativt
stabila, dock fallande över en längre tidsperiod. En stabil minskning
märks dock inte förrän efter prognosperiodens sista år. Statens lånebehov
elimineras fram till 1998 och statsskulden beräknas från och med 1999
falla i nominella termer, vilket bidrar till minskade ränteutgifter. Som
framgår av diagram 4.7 beräknas statsskuldsräntoma i relation till BNP
6 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1
minska något under åren, från 6,4 procent år 1995 till 5,1 procent år Prop. 1996/97:1
2000.
Ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 är stabila efter justering
enligt periodisering och beräknas vara fallande efter prognosperiodens
sista år. Periodisering innebär att upplupna intäkter och kostnader fördelas
ut jämnt över prognosperioden för att återge den verkliga kostnaden för
statsskulden. Upplupna kostnader är framförallt att hänföra till
nollkupongobligationer där obligationens sammanlagda ränta betalas ut
först vid lånets förfallotidpunkt. I en kostnadsmässig redovisning av
nollkupongobligationer uppkommer räntan under lånets hela löptid, medan
den utgiftsmässiga redovisning som tillämpas för statsbudgeten kan
komma att underskatta den verkliga räntebelastningen.
Den årliga periodiserade räntekostnaden följer, som tabell 4.7 visar,
samma mönster som den icke-periodiserade utgiften under åren 1997 -
2000. Nivåerna är dock totalt sett över hela perioden något högre för den
periodiserade utgiften med ca 3 miljarder kronor. Efter periodisering ökar
alltså ränteutgifterna för statsskulden under prognosperioden. Dock
minskar ränteutgifterna längre fram i tiden och utvecklingen mot
minskade ränteutgifter blir allt tydligare.
Tabell 4.7 Beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000
i miljarder kronor
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Summa räntor enligt (tabell 4.6) |
97,4 |
98,3 |
99,9 |
99,0 |
100,8 |
1005 |
|
Justering för över- och |
-13,4 |
0,5 |
2,8 |
-0,5 |
0,3 |
-0,7 |
|
Justering för reala |
0,8 |
2,2 |
2,7 |
3,1 |
3,5 |
4,0 |
|
Justering för övriga |
1,3 |
1,5 |
1,5 |
-0,7 |
0,6 |
-1,1 |
|
Summa räntekostnader |
86,1 |
102,5 |
106,8 |
101,0 |
105,2 |
1023 |
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.
Under de senaste åren har det skett en kraftfull förbättring av statens
finanser. Budgetunderskottet har halverats från närmare 180 miljarder
kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarade
budgetårs första tolv månader, se diagram 4.8. Under prognosperioden
80
1997 - 1999 förväntas en fortsatt stark förbättring. Budgetunderskottet Prop. 1996/97:1
faller år 1996 till 72 miljarder kronor och år 1999 beräknas statsbudgeten
visa ett positivt saldo, vilket sedan 1970 endast inträffat två år under
högkonjukturen mot slutet av 80-talet. Den starka förbättringen i
budgetsaldot mellan 1994 och 1996, vilken uppgår till nästan 8 procent
av BNP, förklaras som framgår av diagram 4.5, av en ökad inkomstkvot,
men också av fallande utgifter sett i relation till BNP.
Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas budgetsaldot förbättras med
ytterligare ca 4 procent av BNP. Förbättringen härrör uteslutande från
utgiftssidan, eftersom inkomsterna under dessa år stabiliseras i relation till
BNP. Ränteutgifterna bidrar mot slutet av perioden också positivt till den
totala saldoförbättringen.
Diagram 4.8 Statsbudgetens saldo ackumulerat månadsvis 1993/94-1995/96
(12 mån)
Statens historiskt sett stora lånebehov i början på 1990-talet återspeglar
konjunkturnedgången i svensk ekonomi och den samtida bankkrisen med
påföljande höga utgifter för staten. Diagram 4.9 visar att lånebehovet
nådde sin högsta nivå under budgetåret 1993/94 på närmare 16 procent
av BNP eller närmare 235 miljarder kronor. Påföljande budgetår började
lånebehovet att minska till följd av besparingsåtgärder och en förbättrad
konjunktur. Samtidigt minskade statens utgifter för bankstöd. Lånebehovet
föll redan år 1995 till närmare 140 miljarder kronor, men beräknas nu
reduceras med ytterligare 100 miljarder kronor till ca 40 miljarder kronor
år 1996. Lånebehovet beräknas öka något mellan år 1996 och 1997, från
81
till närmare 55 miljarder kronor trots en fortsatt förbättring i budgetsaldot. Prop. 1996/97:1
ökningen har samband med bl.a. tillfälligt höga skatteinkomster och
tillfälligt låga ränteutgifter år 1996 och stora återbetalningar av lån från
statliga bolag 1996. Lånebehovsutvecklingen fortsätter efter 1997 sin
fallande trend och statens lånebehov beräknas nu nästan helt elimineras
år 1998. Ett sparande1 på närmare 14 miljarder kronor väntas uppstå år
1999 och detta sparande väntas fördubblas till ca 33 miljarder kronor år
2000.
Diagram 4.9 Budgetsaldo och statens lånebehov 1980 - 2000 i relation till
BNP
Minskningen mellan åren 1997 och 1999 beror nästan uteslutande på
en förbättring av statsbudgetens primärsaldo. Inkomsterna överstiger
utgifterna från 1996, och inkomstöverskottet stiger därefter markant under
prognosperioden. Genom konsolideringsprogrammets besparingar på
utgiftssidan, beräknas utgiftskvoten som andel av BNP att falla med
närmare 5 procent under treårsperioden.
Minskningen i lånebehovet under 1999 beror även på lägre utgifter för
statsskuldsräntor.
1 Ett sparande innebär att summan av alla delposter i lånebehovet är positiv.
Delposterna är primärsaldo (statsbudgetens inkomster minus utgifter exklusive
statsskuldsräntor), statsskuldsräntor samt Riksgäldskontorets nettoutlåning. Det
positiva sparande som här åsyftas anger att primärsaldot överstiger statsskulds-
räntoma och nettoutlåningen.
82
Upplåningsbemyndigande
Prop. 1996/97:1
Liksom föregående år bör riksdagen för år 1997 utfärda bemyndigande
för regeringen enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning.
Tabell 4.8 Statens lånebehov och statsskuld 1995 - 2000 i miljarder kronor
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Primärsaldo, underskott (+) |
47,8 |
-21,8 |
-42,9 |
-85,8 |
-103,9 |
-133,0 |
|
Statsskuldsräntor |
104,7 |
94,1 |
104,2 |
103,0 |
101,4 |
1042 |
|
Budgetsaldo, underskott (+) 152,5 |
723 |
613 |
17,2 |
-2,5 |
-283 | |
|
- Bostadslån |
-26,8 | |||||
|
- Arbetsmarknadsfonden |
86,7' | |||||
|
- övrigt |
-11,72 |
1,0 | ||||
|
Kassamässig korrigering |
-38,5 |
LO |
86,7 | |||
|
-CSN |
8,1 |
8,2 |
10,0 |
10,0 |
9,5 |
93 |
|
- Investeringslån t. mynd. |
3,2 |
1,7 |
2,0 |
1,8 |
1,8 |
1,0 |
|
- Arbetsmarknadsfonden |
14,3 |
-86,7 | ||||
|
- Lönegarantifond inkl, ränta -0,4 |
-0,7 |
-0,8 |
-0,5 |
-0,4 | ||
|
- Vasakronan AB, SFV |
-2,8 | |||||
|
- Bankstöd, återbetalning |
-4,8 | |||||
|
- Venantius |
16,83 | |||||
|
- Kämbränslefonden |
-18,64 |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 | |
|
- Tilläggspensionsavgift |
-9,1 |
-10,5 |
-11,8 |
-12,5 |
-13,1 |
-13,8 |
|
- Insättningsgaranti |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 | |
|
- Försvarets kredit |
14,65 | |||||
|
- Inlåning från myndigheter |
-8,9 |
-1,0 | ||||
- Jordbruksverkets EU-konto 4,2
|
- Övrigt, netto |
-1,0 |
-21,4 |
-4,3 |
-8,0 |
-6,9 |
1,0 |
|
Summa nettoutlåning |
24,5 |
-33,5 |
-93,6 |
-113 |
-11,1 |
-43 |
|
Lånebehov |
138,5 |
39,8 |
54,4 |
6,0 |
-13,6 |
-334 |
|
Skulddispositioner |
-38,9 |
-4,8 |
-1,4 |
0,6 |
3,1 |
3,7 |
|
Statsskuldsförändring |
99,6 |
35,0 |
53,0 |
6,6 |
-10,5 |
-294 |
|
Statsskuld vid årets slut |
1386,2 |
1421,2 |
1474,1 |
1480,7 |
1470,2 |
14403 |
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt.
1 Fonden avvecklas fr.o.m. 1997. Detta sker via en omföring av fordringar på
Riksgäldskontorets balansräkning. Genom denna transaktion -här kassamässigt
korrigerad- lämnas lånebehovet oförändrat.
2 Ränteperiodisering m.m.
3 Posten avser Venantius övertagande av byggnadsstyrelsens lån.
4 Fr.o.m. 1996 förvaltas de avgifter som betalas för finansiering av framtida
kämavfallskostnader m.m. i en särskild fond, Kämbränslefonden (Kämavfallsfonden).
5 Försvarets redovisning av förskott har ändrats fr.o.m. den 1 juni 1996. Förändringen,
som är neutral vad gäller statens lånebehov, innebär att förskott finansieras med lån
i Riksgäldskontoret i stället för med anslag. I denna proposition föreslår regeringen ett
bemyndigande inom Utgiftsområde 6 Totalförsvar som kan påverka detta belopp.
Förslaget innebär dock ingen förändring av beräkningen av lånebehovet.
83
Prop. 1996/97:1
En kraftig ökning av statsskulden har skett sedan mitten av 1970-talet på
grund av stora underskott i statens finanser. Till följd av den omfattande
sanering av statens budget som genomförts under senare år stabiliseras
dock statsskulden redan 1995, ett år tidigare än regeringens mål, vid 84,8
procent av BNP. Efter det att statsskulden har stabiliserats förväntas den
falla markant, vilket visas i diagram 4.10, för att år 2000 motsvara drygt
70 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskulden öka fram till
och med år 1998 men falla från och med år 1999. Apprecieringen av
kronan under åren 1995 och 1996 har föranlett stora skulddispositioner,
som leder till en nedskrivning av statsskulden vid utgången av 1995 och
1996 med 40 respektive 5 miljarder kronor.
Diagram 4.10 Statsskuldens utveckling 1980 - 2000 i relation till BNP
84
Tabell 4.9 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000
Miljarder kronor
Prop. 1996/97:1
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
465,6 |
589,5 |
622,3 |
654,5 |
673,8 |
709,4 |
|
Utgifter exkl. statsskuldsr. |
513,4 |
567,7 |
579,4 |
568,7 |
569,9 |
576,4 |
|
Primärsaldo |
-47,8 |
21,8 |
42,9 |
85,8 |
103,9 |
133,0 |
|
Statsskuldsräntor |
104,7 |
94,1 |
104,2 |
103,0 |
101,4 |
104,2 |
|
Budgetsaldo |
-152,5 |
-72,5 |
-61,3 |
-17,2 |
2,5 |
28,8 |
|
Lånebehov |
138,5 |
39,8 |
54,4 |
6,0 |
-13,6 |
-33,1 |
|
Statsskuld |
1386,2 |
1421,2 |
1474,1 |
1480,7 |
1470,2 |
1440,8 |
Tabell 4.10 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i
relation till BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
28,5 |
34,8 |
35,1 |
35,1 |
34,4 |
34,7 |
|
Utgifter exkl. statsskuldsr. |
31,4 |
33,6 |
32,7 |
30,5 |
29,1 |
28,2 |
|
Primärsaldo |
-2,9 |
1,3 |
2,4 |
4,6 |
5,3 |
6,5 |
|
Statsskuldsräntor |
6,4 |
5,6 |
5,9 |
5,5 |
5,2 |
5,1 |
|
Budgetsaldo |
-9,3 |
-4,3 |
-3,5 |
-0,9 |
0,1 |
1,4 |
|
Lånebehov |
8,5 |
2,3 |
3,1 |
0,3 |
-0,7 |
-1,6 |
|
Statsskuld |
84,8 |
84,0 |
83,1 |
79,3 |
75,1 |
70,6 |
Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras, totalt med 50 miljarder kronor fram till år 1999. Intäkterna från
dessa försäljningar efter år 1996 är inte medräknade i de beräkningar av
statsbudgetens utveckling som redovisas i tabell 4.9 och 4.10. I tabell
4.11 visas dock statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000
inklusive samtliga planerade utförsäljningar. Statsskulden kommer enligt
dessa beräkningar att falla ytterligare till 69 procent av BNP år 2000.
85
Tabell 4.11 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i
relation till BNP
Inkluderar tillkommande försäljningar efter 1996
Prop. 1996/97:1
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
28,5 |
34,8 |
36,4 |
35,5 |
34,3 |
34,7 |
|
Utgifter exkl. statsskuldsr. |
31,4 |
33,6 |
32,7 |
30,5 |
29,1 |
28,2 |
|
Primärsaldo |
-2,9 |
1,3 |
3,7 |
5,1 |
5,2 |
6,4 |
|
Statsskuldsräntor |
6,4 |
5,6 |
5,9 |
5,5 |
5,2 |
5,1 |
|
Budgetsaldo |
-9,3 |
-4,3 |
-2,1 |
-0,4 |
0,0 |
1,3 |
|
Lånebehov |
8,5 |
2,3 |
1,7 |
-0,2 |
-0,6 |
-1,5 |
|
Statsskuld |
84,8 |
84,0 |
81,8 |
77,6 |
73,5 |
69,1 |
Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen att utgiftstaket
och den preliminära fördelningen på utgiftsområden kan komma att
justeras (ss. 71-72). Detta sker självklart med beaktande av de budget-
politiska restriktioner som varit styrande för det i vårpropositionen
presenterade förslaget, i första hand saldorestriktionema avseende åren
1997 och 1998. De justeringar som gjorts inför föreliggande budget-
proposition är också till övervägande del av teknisk natur.
Utgifter
Förändringar på budgetens utgiftssida som kan påverka utgiftstaket och
ramarna är förflyttningar av utgifter mellan olika delar av budgeten,
vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, ändrad finansierings-
princip, ändrad fördelning av utgiftsminskningar och ändrade ekonomiska
förutsättningar.
Förflyttningar av anslag har exempelvis skett mellan utgiftsområdena
13 och 14. Detta är en rent bokföringsteknisk förändring och påverkar
inte utgiftsnivån. En överföring från staten till kommunerna avseende
mervärdesskatt har också skett, vilket belastar utgiftsområde 25. Detta
beaktades vid dimensioneringen av budgeteringsmarginalen, vilken har
minskats i motsvarande grad. Vidare föreslår regeringen, efter
överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
utifrån den träffade överenskommelsen avseende åren 1997 och 1998, att
utgiftsområde 25 tillförs medel som kompensation för statliga åtgärder
som påverkar den kommunala ekonomin.
I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 etablerades
principen om bruttobudgetering, dvs. att inkomster på statsbudgeten skall
86
redovisas över inkomsttitlar och utgifter över anslag. Denna princip Prop. 1996/97:1
tillämpades på de flesta områden i nämnda budgetförslag. I föreliggande
budgetproposition har tillämpningen vidgats något; så har exempelvis
utgifterna för utbildningsvikariat, som tidigare reovisades som avdrag på
budgetens inkomstsida, nu överförts till utgiftssidan. Detta ger en ökning
av utgiftsnivån, som dock är saldoneutral.
Inom utgiftsområde 6 redovisas från och med budgetåret 1997 en
utgiftsökning som sammanhänger med ändrad finansieringsprincip.
Försvarets utgifter för förskott kommer fortsättningsvis att lånefinansieras,
vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar, samtidigt
som de årliga kostnaderna blir synliga på budgetens utgiftssida under
kommande år.
Vissa tidigare aviserade förslag till utgiftsminskningar har ersatts med
andra förslag. Detta har lett till att en växling skett mellan
socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten och utgiftsområde 11.
Vissa anslag kan påverkas av förändringar i antaganden om bl.a. den
ekonomiska utvecklingen. Dessa kan påverka de beräknade utgifterna
inom ett utgiftsområde både uppåt och nedåt. Sammantaget innebär de nu
aktuella förändringarna en budgetförstärkning.
Vidare har anslag och utgiftsområden justerats med anledning av att
återflöde för olika ändamål från EG:s budget och därmed förknippade
utgifter blir större än vad tidigare beräkningar visat. Detta har skett inom
utgiftsområdena 19 Regional utjämning och utveckling, 20 Allmän miljö-
och naturvård och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
Dessa justeringar innebär utgiftsökningar men motsvaras av inkomster på
inkomsttitlar och är alltså saldoneutrala.
Inkomster
Eftersom utgiftstaket har härletts från en saldorestriktion, kan
regeländringar som påverkar statens inkomster få effekt på utgiftstaket.
Sådana förändringar kan dock redovisas på olika sätt. Selektiva åtgärder
av typen skatteförmåner är närmast att jämställa med utgifter och bör
redovisas på budgetens utgiftssida, såsom nu sker exempelvis med
utgifterna för utbildningsvikariaten. Generella skattesänkningar har inte
denna karaktär och bör därför, i den mån de är ofmansierade, påverka
utgiftstaket. För det fall detta inte sker, rör det sig om en medveten
stimulans. I regeringens proposition 1995/96:222 framfördes ett antal
förslag som försämrar det finansiella sparandet i staten, bl.a. en
reducering av socialavgifterna. Dessa förändringar finansierades
stadigvarande med andra regeländringar på inkomstsidan. Ett engångsvis
underskott avseende år 1997 avses i stället täckas med en inleverans från
Securum. Någon justering av utgiftstaket med anledning av förändringar
på inkomstsidan är därmed inte påkallad.
87
Budgeteringsmarginalen
Prop. 1996/97:1
Behovet av en budgeteringsmarginal motiverades i prop. 1995/96:150,
avsnitt 4.1. Det är huvudsakligen svårigheterna att med tillräcklig
precision förutsäga anslagsbelastningen som utgör motivet. I vissa fall
påverkas anslagsbelastningen av förhandlingar mellan staten och annan
part, och det skulle i dessa fall skada statens ekonomiska intressen att
ange ett beräknat belopp på budgeten. Som framgår av nämnda
proposition är budgeteringsmarginalen i utgångsläget inte finansierad. Den
ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i
anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild
ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen i sig skulle försvaga
budgetdisciplinen är alltså ogrundade.
I första hand bör en utgiftsökning finansieras genom en motsvarande
sänkning av utgifterna på annat håll. I detta fall påverkas inte de totala
utgifterna och budgeteringsmarginalen behöver inte heller tas i anspråk.
Endast när utgiftsökningen finansieras genom en regeländring på
inkomstsidan, tas ett utrymme inom marginalen i anspråk. En sådan
regeländring underställs självfallet riksdagen för beslut, varvid också
effekten på utgiftsramar och utgiftstak redovisas.
I vissa fall löses finansieringsfrågan med automatik. Detta gäller
exempelvis då höjningen av utgiftsnivån beror på en vidgad tillämpning
av bruttobudgeteringsprincipen, eftersom det mot utgiftsökningen svarar
en lika stor ökning på budgetens inkomstsida. Det gäller också med god
approximation om exempelvis inflationsnivån blir högre än förväntat; en
högre inflationstakt ökar statens inkomster, och saldot påverkas svagt
positivt av en ökning i inflationstakten.
Som framgått av redogörelsen ovan har förändrade förutsättningar
påverkat beräkningen av anslagsbelastningen under år 1997 och följande
år jämfört med de beräkningar som låg till grund för den ekonomiska
vårpropositionen. Detta har lett till justeringar av ramarna för berörda
utgiftsområden, vilka sammantagna innebär en viss nedjustering av de
beräknade totala utgifterna i förhållande till de i vårpropositionen
publicerade nivåerna. De nya beräkningarna motiverar dock ingen
justering av utgiftstaket.
Av denna redogörelse torde framgå att budgeteringsmarginalen och den
praxis som avses gälla kring den inte på något sätt är ägnad att försvaga
budgetdisciplinen. Tvärtom bidrar en väl avvägd marginal till att öka
trovärdigheten hos utgiftstaket. Inte heller påverkas utövandet av den
finansmakt som grundlagen tillskriver riksdagen eller regeringens
befogenheter på detta område.
Riksdagen fattade våren 1995 på regeringens förslag ett principbeslut att
införa ett tak för de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Enligt beslutet ska utgiftstaket vara
nominellt, flerårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Att taket
88
anges i nominella termer innebär att det inte ska justeras med hänsyn till
inflationen när det väl lagts fast. I det förslag som riksdagen godkände år
1996 angavs utgiftstaket som treårigt och omfattade således åren 1997,
1998 och 1999. Riksdagens beslut innebär att utgiftsramar för staten
inklusive socialförsäkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor lades
fast. Det tak som då beslutades skall inte omprövas, såvida inte särskilda
omständigheter föranleder annat. När det gäller kommunala sektorns
utgifter ansåg regeringen i vårpropositionen att det inte är lämpligt att slå
fast ett nominellt utgiftstak. Istället godkände riksdagen den beräkning
som regeringen föreslog för kommunernas utgifter åren 1997 - 1999.
Regeringen anser inte att det sedan vårpropositionen framkommit ny
information som motiverar en omräkning av taket. Nedan presenteras
beräkningen för kommunernas utgifter, som alltså överenstämmer med det
tak som presenterades i vårpropositionen, samt en reviderad fördelning av
det statliga utgiftstaket per utgiftsområde.
Prop. 1996/97:1
De samlade utgifterna för offentliga sektorn erhålls som summan av
statens utgifter inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten och
den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för det
beräknade flödet mellan staten och den kommunala sektorn och
kostnaderna för statsskuldsräntor. Utgiftstaket har, som nämndes ovan, för
den kommunala sektom givits en annan innebörd än för statsbudgeten och
socialförsäkringssektorn, eftersom staten endast indirekt, främst genom
statsbidragens nivå kan styra sektorns utgifter. Det kommunala utgiftstaket
utgörs därför av en beräkning av de förväntade utgifterna i enlighet med
de ekonomiska och regelmässiga förutsättningar som gällde i den
ekonomiska vårpropositionen. Riksdagen godkände i vårpropositionen
utgiftsnivån för den offentliga sektom för åren 1997, 1998 och 1999
(prop. 1995/96:150) till 1042, 1051 respektive 1077 miljarder kronor.
Nya beräkningar av kommunernas förväntade utgifter tyder på en
marginell minskning av utgifterna jämfört med vårpropositionen.
Regeringen avser dock inte att i nuläget föreslå en ändring av den
offentliga sektorns utgiftstak eftersom beräkningen endast nedjusteras
marginellt. Om beräkningen i vårpropositionen år 1997 tyder på en
fortsatt minskning av kommunala sektorns utgifter, återkommer
regeringen med ett förslag till utgiftstak lör offentliga sektom.
89
Tabell 4.12 Utgiftstak för offentliga sektorn 1997 - 1999
Miljarder kronor, löpande priser
Prop. 1996/97:1
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Staten inklusive social- | |||
|
försäkringssektorn |
723 |
720 |
735 |
|
Den kommunala sektom |
437 |
448 |
459 |
|
Interna transaktioner |
-118 |
-117 |
-117 |
|
Summa offentlig sektor |
1042 |
1051 |
1077 |
I det statliga utgiftstaket ingår samtliga utgiftsområden utom utgifter för
räntor på statsskulden. Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn
som redovisas vid sidan av statsbudgeten, beräknad minskning av
anslagsbehållningar och en budgeteringsmarginal. Riksdagen fastslog efter
förslag från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen det statliga
utgiftstaket för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720
miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. I
vårpropositionen presenterades en preliminär fördelning per utgiftsområde.
Regeringen aviserade då att vissa tekniska justeringar kan komma att ske
av de enskilda utgiftsområdesramama. I tabell 4.13 redovisas regeringens
reviderade fördelning av utgiftstaket per utgiftsområde. De största
förändringarna är tekniska omföringar mellan olika utgiftsområden eller
överföringar från inkomstsidan.
En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatten
och förslag till ändrad bilförmån på sammanlagt 4 miljarder kronor har
skett vilket belastar utgiftsområde 25. Den ökade kompensationen för
mervärdesskatten förutsågs vid dimensioneringen av budgeterings-
marginalen. Kompensationen for ändrad bilförmån beaktades vid
finansieringen av denna skatteändring. Sålunda har budgeterings-
marginalen minskats i motsvarande mån.
Stödet för utbildningsvikariat, som tidigare utgick som en nedsättning
av arbetsgivaravgifter och minskade statsbudgetens inkomster, skall nu
istället betalas ut som ett stöd till företagen och belastar därmed
utgiftsområde 14 med ca 3 miljarder kronor.
En växling har skett mellan socialförsäkringssystemet och
utgiftsområde 11 så tillvida att vissa utgiftsnedskämingar har flyttats från
det förra området till det senare.
Inom utgiftsområde 6 redovisas 1997 en utgiftsökning i förhållande till
tidigare kalkyl som sammanhänger med en förändrad finansieringsprincip.
Försvarets utgifter för förskott till industrin kommer fortsättningsvis att
lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår
minskar med 14,6 miljarder kronor, samtidigt som de årliga ränte- och
90
amorteringskostnadema blir synliga på budgetens utgiftssida. För år 1997 Prop. 1996/97:1
och framåt innebär detta en årlig ökning med ca 1 miljarder kronor.
Vissa anslag har påverkats av förändringar i antagandebilden. Dessa
verkar både uppåt och nedåt. Viktigare förändringar noteras inom
utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som justeras upp
med ca 1,5 miljarder kronor år 1997 till följd av ändrade antaganden om
arbetslösheten. Utgifterna för pensioner både inom utgiftsområde 12,
Ekonomisk trygghet vid ålderdom, och socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten har reviderats ned till följd av lägre basbelopp för åren
1997 och 1999. Detta beräknas minska utgifterna med ca 500 miljoner
kronor per år. Kostnaderna för räntebidrag har nedjusterats sedan förra
beräkningstillfället till följd av lägre räntor. Detta minskar utgifterna inom
utgiftsområde 18 med ca 1 miljard kronor.
Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas ca 20 miljarder kronor på
äldreanslag disponeras av olika myndigheter. Dessa medel får användas
under en tvåårsperiod eller under ytterligare ett år om regeringen så
beslutar. I vårpropositionen beräknades minskningen av anslags-
behållningar till 4,5 miljarder kronor år 1997. Regeringen gör nu
bedömningen att utgifterna kommer att bli större. Prognosen uppjusteras
därför till 6 miljarder kronor år 1997, 4 miljarder kronor år 1998 och 2
miljarder kronor år 1999.
Budgeteringsmarginalen minskar år 1997 med 4 miljarder kronor till
följd av ovan nämda överföring till utgiftsområde 25.
91
Tabell 4.13 Statligt utgiftstak 1997 - 1999 Prop. 1996/97:1
Miljoner kronor, löpande priser
|
1997 |
1998 |
1999 | ||
|
UO 1: |
Rikets styrelse |
3 781 |
3 990 |
3 933 |
|
UO 2: |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
3 808 |
2 834 |
2 883 |
|
UO 3: |
Skatteförvaltning och uppbörd |
5 715 |
5 777 |
5 975 |
|
UO 4: |
Rättsväsendet |
20 825 |
21 115 |
21 817 |
|
UO 5: |
Utrikesförvalt. och intemat. samverkan |
2 757 |
2 774 |
2 849 |
|
UO 6: |
Totalförsvar |
42 373 |
41 366 |
44 276 |
|
UO 7: |
Internationellt bistånd |
11 002 |
11 627 |
11 414 |
|
UO 8: |
Invandrare och flyktingar |
3 453 |
3 675 |
3 712 |
|
UO 9: |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
23 722 |
23 027 |
24 475 |
|
UO 10: |
Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp |
35 833 |
36 578 |
38 317 |
|
UO 11: |
Ekon, trygghet vid ålderdom |
63 975 |
64 305 |
65 007 |
|
UO 12: |
Ekon, trygghet för familjer och barn |
35 161 |
36 538 |
37 171 |
|
UO 13: |
Ekon, trygghet vid arbetslöshet |
35 250 |
34 466 |
29 733 |
|
UO 14: |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
52 046 |
46 844 |
46 590 |
|
UO 15: |
Studiestöd |
16 884 |
19 235 |
19 981 |
|
UO 16: |
Utbildning och universitetsforskning |
25 357 |
25 811 |
26 435 |
|
UO 17: |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
7 162 |
7 274 |
7 428 |
|
UO 18: |
Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg |
33 368 |
26 629 |
23 171 |
|
UO 19: |
Regional utjämning och utveckling |
3 726 |
3 558 |
3 461 |
|
UO 20: |
Allmän miljö- och naturvård |
1 330 |
1 174 |
1 139 |
|
UO 21: |
Energi |
474 |
429 |
400 |
|
UO 22: |
Kommunikationer |
25 063 |
24 511 |
25 472 |
|
UO 23: |
Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när. |
13 324 |
13 310 |
13 378 |
|
UO 24: |
Näringsliv |
2 860 |
2 594 |
2 579 |
|
UO 25: |
Allmänna bidrag till kommuner |
83 612 |
83 662 |
83 762 |
|
(UO 26: |
Statsskuldsräntor m.m.) | |||
|
UO 27: |
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
20 525 |
21 535 |
22 515 |
|
Summa utgiftsområden (exkl. statsskuldsräntor) |
573 386 |
564 637 |
567 874 | |
|
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten |
131 957 |
136 712 |
142 082 | |
|
Minskning av anslagsbehållningar |
6 000 |
4 000 |
2 000 | |
|
Budgeteringsmarginal |
11 212 |
14 513 |
22 496 | |
|
Totalt staten |
722 555 |
719 862 |
734 452 | |
92
Prop. 1996/97:1
Vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150, 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) godkände riksdagen den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997 -
1999 som underlag för regeringens budgetarbete. I regeringens
budgetförslag för år 1997 har vissa omfördelningar gjorts mellan
utgiftsområdena. En närmare beskrivning av dessa justeringar har tidigare
lämnats i avsnitt 4.4.4. Vissa förslag kommer att påverka fördelningen av
utgifterna mellan de 27 utgiftsområdena även för åren 1998 och 1999.
Mot bakgrund härav kompletteras regeringens förslag till anslagsnivåer
för år 1997 med en beräkning av anslagsnivåerna för åren 1998 och 1999.
Uppgifterna för de två sista åren är endast en preliminär beräkning utifrån
nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska
utvecklingen, volymutveckling och principbeslut om besparingar. I vissa
fall har aviserade besparingar tillsvidare fördelats schablonmässigt och
de redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda nivåer för åren
1998 och 1999. Beräknad utgift för de regelstyrda anslagen bör i första
hand ses som en konsekvensberäkning utifrån gällande regler samt i
budgetpropositionen föreslagna regeländringar.
93
Tabell 4.14 Statsbudgetens utgifter fördelade på utgiftsområden Prop. 1996/97:1
Tusental kronor år 1997, miljoner kronor åren 1998 och 1999, löpande priser
|
Förslag 1997 |
Beräknat |
Beräknat | ||
|
UO 1: |
Rikets styrelse |
3 781 330 |
3 990 |
3 933 |
|
UO 2: |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
3 807 556 |
2 834 |
2 883 |
|
UO 3: |
Skatteförvaltning och uppbörd |
5 714 708 |
5 777 |
5 975 |
|
UO 4: |
Rättsväsendet |
20 824 537 |
21 115 |
21 817 |
|
UO 5: |
Utrikesförvalt. och intemat. samverkan |
2 757 203 |
2 774 |
2 849 |
|
UO 6: |
Totalförsvar |
42 372 642 |
41 366 |
44 276 |
|
UO 7: |
Internationellt bistånd |
11 002 200 |
11 627 |
11 414 |
|
UO 8: |
Invandrare och flyktingar |
3 453 088 |
3 675 |
3 712 |
|
UO 9: |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
23 721 787 |
23 027 |
24 475 |
|
UO 10: |
Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp |
35 833 282 |
36 578 |
38 317 |
|
UO 11: |
Ekon, trygghet vid ålderdom |
63 975 000 |
64 305 |
65 007 |
|
UO 12: |
Ekon, trygghet för familjer och barn |
35 161 050 |
36 538 |
37 171 |
|
UO 13: |
Ekon, trygghet vid arbetslöshet |
35 250 384 |
34 466 |
29 733 |
|
UO 14: |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
52 046 499 |
46 844 |
46 590 |
|
UO 15: |
Studiestöd |
16 884 088 |
19 235 |
19 981 |
|
UO 16: |
Utbildning och universitetsforskning |
25 357 109 |
25 811 |
26 435 |
|
UO 17: |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
7 161 590 |
7 274 |
7 428 |
|
UO 18: |
Samhällsplan., bostadsförsöijn. och bygg |
33 368 197 |
26 629 |
23 171 |
|
UO 19: |
Regional utjämning och utveckling |
3 726 021 |
3 558 |
3 461 |
|
UO 20: |
Allmän miljö- och naturvård |
1 329 871 |
1 174 |
1 139 |
|
UO 21: |
Energi |
474 151 |
429 |
400 |
|
UO 22: |
Kommunikationer |
25 063 442 |
24 511 |
25 472 |
|
UO 23: |
Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när. |
13 324 084 |
13 310 |
13 378 |
|
UO 24: |
Näringsliv |
2 859 744 |
2 594 |
2 579 |
|
UO 25: |
Allmänna bidrag till kommuner |
83 612 000 |
83 662 |
83 762 |
|
UO 26: |
Statsskuldsräntor m.m. |
104 155 000 |
102 963 |
101 394 |
|
UO 27: |
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
20 525 000 |
21 535 |
22 515 |
|
Summa |
utgifter |
677 541 563 |
667 600 |
669 268 |
94
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen.
Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna
val och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter
för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna Justitiekanslem,
Datainspektionen och Sametinget.
I propositionen föreslås bland annat en höjning av partistödet med 30
miljoner kronor. Regeringen har även föreslagit omprioriteringar från
vissa myndighetsanslag till regeringskanslianslaget. Vidare har riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag till anslag för riksdagen beaktats.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 1: Rikets styrelse för år
1997 till 3 781 miljoner kronor, för år 1998 till 3 990 miljoner kronor
och för år 1999 till 3 933 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal mindre nämn-
der. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet, Finansinspektionen
och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är
kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt
betalningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken.
I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att en
förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda
satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för
att utreda hur kontrollen i bidrags- och stödssystemen kan förbättras, dels
för att genomföra de åtgärder som föreslås.
Den av riksdagen beslutande besparingen på statlig konsumtion (prop.
1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende
bugetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning för år 1997 till 3 808 miljoner kronor, för år 1998 till
2 834 miljoner kronor och för år 1999 till 2 883 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och
Tullverket. Regeringens förslag angående skatteförvaltningen är huvud-
sakligen inriktade mot en fortsatt rationalisering av grundhanteringen samt
effektiviseringen av kontrollverksamheten. Särskilda insatser föreslås även
för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten. Skatteförvaltningens anslag har reducerats med
ca 2 procent till följd av tidigare beslutade besparingar på statlig
konsumtion.
Vad gäller Tullverket är en utvärdering av de effekter som
organisationsförändringen haft på kontrollverksamheten och tullverksam-
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
Prop. 1996/97:1
95
heten i övrigt planerad att påbörjas under hösten 1996. Det tidigare Prop. 1996/97:1
beslutade besparingsprogrammet på 288 miljoner kronor under åren
1995/96 och 1997 ligger fast.
I denna proposition föreslås ytterligare besparingar för utgiftsområdet
fr.o.m. år 1998 på 26 miljoner kronor. Fördelningen kan komma att
ändras mellan utgiftsområde 2 och utgiftsområde 3, bl.a. beroende på
resultatet av pågående översyner.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd för år 1997 till 5 715 miljoner kronor, för år 1998 till 5 777
miljoner kronor och för år 1999 till 5 975 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rätts-
hjälpen.
Rättssäkerheten och rättstryggheten skall värnas. För att möta ökade
krav på ett modernare och mer kostnadseffektivt rättsväsende vidtas en
rad åtgärder inom området. Inom polisen pågår ett arbete med att förändra
myndighetsstrukturen, införa ett problemorienterat arbetssätt och utveckla
närpolisverksamheten. Vad gäller åklagarväsendet har en ny organisation
och nya arbetsformer införts. Vidare skall arbetet med att utveckla nya
samarbetsformer mellan polis och åklagare intensifieras. Ett annat
exempel på reformarbete är den utredning som regeringen tillsatt for att
se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Inom
kriminalvården har förändringen av vårdarrollen med bl.a.
verksamhetsanpassade arbetstider inneburit ett effektivare utnyttjande av
personalresurserna. Vidare planeras att häktes-, anstalts- och fri-
vårdverksamhet skall kunna bedrivas inom samma myndighet. Inom
exekutionsväsendet sker en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna
den 1 januari 1997.
Utgifterna inom utgiftsområdet minskas med 630 miljoner kronor
t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Huvuddelen av besparingarna åläggs kriminalvården och rättshjälpen.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 4: Rättsväsendet för år
1997 till 20 825 miljoner kronor, för år 1998 till 21 115 miljoner kronor
och för år 1999 till 21 817 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader for
Utrikesdepartementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor,
handelspolitik samt information om Sverige i utlandet.
Utrikesdepartementet genomför for närvarande en mycket
genomgripande omorganisation för att anpassa departementet till de nya
uppgifter som den tilltagande internationaliseringen medfört. Till de
96
områden som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under de Prop. 1996/97:1
närmaste åren hör ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, stöd till FN:s
och andra internationella organisationers arbete för internationell fred,
säkerhet och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna
finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
Inom utgiftsområdet genomförs besparingar om ca 335 miljoner kronor
under budgetåret 1997. De största besparingarna genomförs inom den
fredsbevarande verksamheten och inom utrikesförvaltningen.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan för år 1997 till 2 757 miljoner kronor, för år
1998 till 2 774 miljoner kronor och för år 1999 till 2 849 miljoner
kronor.
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära
och civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella
fredsfrämjande verksamhet som genomförts med svensk militär trupp
utomlands.
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att
förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigsfÖrhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen
höjas. TotalfÖrsvarsresursema skall utformas för att även kunna användas
vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt för att
stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar
på samhället i fred.
När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar
regeringen till proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
som avser perioden 1997 - 2001. Regeringens förslag innefattar, förutom
ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till
den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt
inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 6: Totalförsvar för år
1997 till 42 373 miljoner kronor, for år 1998 till 41 366 miljoner kronor
och för år 1999 till 44 276 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder
i Central- och Östeuropa.
Saneringen av statsfinanserna har nödvändiggjort att enprocentmålet för
biståndet inte kunnat upprätthållas. Ambitionen är att Sverige åter skall
nå upp till enprocentmålet när de statsfinansiella förutsättningarna
föreligger. Regeringen har i sitt förslag utgått från att biståndsramen skall
uppgå till 0,7 procent av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11 946
97
miljoner kronor. Beloppet utgör en sänkning med 1 414 miljoner kronor Prop. 1996/97:1
på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96.
Beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen
beslutat om ett samarbetsprogram omfattande åren 1995/96, 1997, och
1998. 4 010 miljoner kronor avsattes till programmet för hela perioden.
Regeringen avser att under år 1998 lämna förslag på omfattningen och
inriktningen för samarbetet efter år 1998. Huvuddelen av insatserna avser
kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men investeringar före-
kommer på miljö- och energiområdet.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 7: Internationellt bistånd
för år 1997 till 11 002 miljoner kronor, för år 1998 till 11 627 miljoner
kronor och för år 1999 till 11 414 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande
flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande,
utlänningars rätt att vistas här samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares
integration med frågor rörande invandrares introduktion och integration
i Sverige, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och etnisk
diskriminering samt ersättning till kommunerna för flyktingmottagande.
Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en
migrationspolitisk proposition som avses få effekter genom dels ändrade
förutsättningar för utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels
ändrad ansvarsfördelning mellan utlänningsnämnden, statens invandrarverk
och polismyndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar
förtydligas utlänningslagen så att det klart skall framgå vilka som kan få
asyl. Detta bör leda till förre asylansökningar. I fråga om
anhöriginvandringen innebär förslaget vissa inskränkningar för personer
utanför kärnfamiljen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna kommer
på sikt att resultera i rationaliseringsvinster.
Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares
integration. En fortsatt satsning görs år 1997 på särskilda åtgärder i
invandrartäta och eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism.
Kostnaderna inom utgiftsområde 8 minskas med 267 miljoner kronor
t.o.m. år 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Huvuddelen av besparingarna skall ske genom minskat flykting-
mottagande hos kommunerna och därigenom mindre behov av statliga
ersättningsutbetalningar.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 8: Invandrare och
flyktingar för år 1997 till 3 453 miljoner kronor, för år 1998 till 3 675
miljoner kronor och för år 1999 till 3 712 miljoner kronor.
98
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för de flesta myndigheter under Socialdepartementet,
bidrag till organisationer samt olika stimulans- och utvecklingsbidrag
inom det sociala området.
Det storleksmässigt helt dominerande anslaget är sjukvårdsförmåner.
Det omfattar statens utgifter för läkemedel och tandvård samt vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Därefter kommer utgifterna för
statlig assistansersättning. Tillsammans svarar de för ca 80 procent av
utgifterna inom området.
Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom
dessa verksamheter i första hand är en kommunal angelägenhet.
Regeringen föreslår i särskild proposition (prop. 1996/97:27)
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. en omläggning av
läkemedelsförmånen fr.o.m. den 1 januari 1997. Förslaget innebär att
subventionerna i högre grad riktas till de grupper som har de högsta
kostnaderna för läkemedel. I propositionen föreslås också att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen överförs från staten till
landstingen den 1 januari 1998.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Dock senareläggs
ikraftträdandet av reviderad tandvårdstaxa fjorton dagar till den 15
oktober 1996.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för år 1997 till 23 722 miljoner kronor, för år 1998 till
23 027 miljoner kronor och för år 1999 till 24 475 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkes-
skadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form
av förtidspension i utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även
administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs. Riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen avser att
besluta om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av inkomstbegreppen
inom bidrags- och socialförsäkringssystemet (dir. 1996:52). Tilläggs-
direktivet innebär att utredningens förslag skall leda till besparingar
motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998.
Regeringen överlämnar idag proposition Kriterier för rätt till ersättning
i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28). I
propositionen föreslås att sjukförsäkringen och förtidspensioneringen
renodlas till att bli ett skydd vid sjukdom, repektive sjukdom eller annan
99
nedsättning av fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Förslagen Prop. 1996/97:1
innebär att den sista delen av de aviserade besparingarna på 3 000
miljoner kronor inom förtidspensioneringen och sjukförsäkringen
preciseras.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp för år 1997 till 35 833 miljoner kronor, för
år 1998 till 36 578 miljoner kronor och för år 1999 till 38 317 miljoner
kronor.
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till
pensionärer. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet
med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. I propositionen
uppskattades den föreslagna besparingen vid inkomstprövning av
änkepension minska utgifterna med 500 miljoner kronor per år. Vid detta
tillfälle fanns dock inget färdigt förslag till hur inkomstprövningen skulle
göras. I samband med att förändringar av regelverket har tagits fram har
besparingseffekten kunnat räknas ut mer exakt. Den verkliga besparingen
blir således på årsbasis 300 miljoner kronor större per år än vad som
antogs i vårpropositionen.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet
vid ålderdom för år 1997 till 63 975 miljoner kronor, för år 1998 till
64 305 miljoner kronor och för år 1999 till 65 007 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer förutom
bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18. Stödet utgörs av
allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd till barn med
särlevande föräldrar, folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag
för barn med funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid
adoption av barn från utlandet.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock
inga förändringar i reglerna för barnpension, vilket innebär att de
besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts
med andra besparingar.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet
för familjer och barn för år 1997 till 35 161 miljoner kronor, för år 1998
till 36 538 miljoner kronor och för år 1999 till 37 171 miljoner kronor.
100
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen utgifter för arbetslöshets-
försäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd samt lönegarantiersättning.
Utgiftsnivåerna påverkas primärt av nivån på den öppna arbetslösheten
vad gäller utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbets-
marknadsstöd och av antalet konkurser vad gäller utgifterna för
lönegarantiersättning. De samlade utgifterna inom utgiftsområdet beräknas
uppgå till 35 miljarder kronor under år 1997, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd utgör 94 procent.
Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknads-
stöd har ökat kraftigt under senare år, vilket i huvudsak beror på den allt
högre öppna arbetslösheten, men även genom att en allt större andel av
de förvärvsarbetande anslutit sig till arbetslöshetskassorna.
I syfte att bl.a. finansiera den utbildningssatsning som kommer att
påbörjas under 1997 och höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshets-
försäkringen från 75 procent till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998,
föreslås att ett antal besparingar genomförs inom detta utgiftsområde samt
utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv. Bl.a. skärps
kvalifikationskraven för rätt till ersättning från arbetslöshetsföräkringen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med
ytterligare förslag rörande bl.a. arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet för år 1997 till 35 250 miljoner kronor, för år 1998 till
34 466 miljoner kronor och för år 1999 till 29 733 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor
och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter for statliga
arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen
(JämO).
Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i
huvudsak av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna
medelstilldelning grundar sig till stor del på det förväntade behovet av
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra
till att utjämna effekter av svängningarna i ekonomin. Vidare finns en
koppling till regelverkets utformning vad gäller bl.a. bidragsnivåer och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas längd och utformning.
Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret
1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och
upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. skärpt
arbetsvillkor, förenklat regelverk sam rationaliseringar inom
rekryteringsstödet. Inom arbetslivsområdet har organisationen av
arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighetsstruktur. Inom
jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett
jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och
101
regering har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli Prop. 1996/97:1
1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän
löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma
regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller
generellt att det av riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent
på offentlig konsumtion fullföljs.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv för år 1997 till 52 046 miljoner kronor, för år 1998 till 46 844
miljoner kronor och för år 1999 till 46 590 miljoner kronor.
Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt
stöd till enskilda i studier. Det gäller i huvudsak medel för studiehjälp till
gymnasiestuderande i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m,
studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av
studielån samt olika former av vuxenstudiestöd.
Som ett led i utbildningssatsningen som regeringen presenterade
tidigare i år (prop. 1995/96:222) har förslag om ett särskilt utbildnings-
bidrag för arbetslösa aviserats. Detta studiestöd skall enligt förslaget gälla
fr.o.m. den 1 juli 1997 och ges i första hand till arbetslösa mellan 25 och
55 år. Det särskilda utbildningsbidraget motsvarar den ersättning som en
person kan erhålla i arbetslöshetsersättning och ges under ett studieår för
studier på grundskolenivå eller gymnasienivå.
De förslag till besparingsåtgärder som redovisats i föregående
budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9) och i den ekonomiska vår-
propositionen preciseras och fullföljs.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 15: Studiestöd för år
1997 till 16 884 miljoner kronor, för år 1998 till 19 235 miljoner kronor
och för år 1999 till 19 981 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt
centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets område.
Budgetförslaget för utgiftsområdet bygger på de förslag regeringen har
presenterat i den eknomiska vårpropositionen och i sysselsättnings-
propositionen (prop. 1995/96:222) om satsning på vuxenutbildningen med
ca 100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgifts-
område 17 - samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. En ny
högskola föreslås inrättas i Malmö. Vidare föreslås att Gotland får en
självständig högskola. Budgetförslaget innehåller också förslag till anslag
och andra ställningstaganden i anslutning till politiken för forskning och
forskarutbildning som regeringen har presenterat i den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1996/97:5). Det förslag till ändringar i stiftelselagen
som regeringen har presenterat har betydelse för regeringens budgetförslag
102
inom utgiftsområdet. Regeringen tar upp de resursmässiga konsekvenserna Prop. 1996/97:1
av de förslag som presenterats i IT-propositionen (prop. 1995/96:125).
De förslag till besparingsåtgärderna som redovisats i föregående
budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil 9) och i den ekonomiska
vårpropositionen preciseras och fullföljs.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning för år 1997 till 25 357 miljoner kronor, för år 1998
till 25 811 miljoner kronor och för år 1999 till 26 435 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän
kulturverksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och
kulturtidskrifter; Bild och form samt konsthantverk; Ersättning och bidrag
till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Muséer och utställningar; Film och
television; Forskning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt
Folkrörelse- och idrottsfrågor.
Som ett led i vuxenutbildningssatsningen föreslås att folkbildningen får
10 000 platser. Vidare föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor.
I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till
en fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala temata är kultur i hela
landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i
samhället. Regionala satsningar kommer att göras, liksom särskilda
insatser inom litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp
av kvalitetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas
villkor skall förbättras.
Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för
kulturområdet från och med år 1997 används både for reformer och för
att täcka besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparings-
kravet på statlig konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998
inom ramen för dessa medel. Är 1998 och 1999 beräknas också vissa
besparingar göras inom den regionala musikverksamheten, vilka bl.a.
beräknas användas för annan regional kulturverksamhet.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 17: Kultur, media,
trossamfund och fritid för år 1997 till 7 162 miljoner kronor, för år 1998
till 7 274 miljoner kronor och för år 1999 till 7 428 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar bygg- och bostadsväsendet, planering av
markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största
anslaget inom utgiftsområdet är räntebidrag som för år 1997 uppgår till
23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också utgifter för
Boverket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och bostadsbidragen.
103
Kostnaderna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Den
allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor och
därmed höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar och
ökad ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Riksdagen har beslutat (prop.
1995/96:186, bet. 1995/96:BoUl 1, rskr 1995/96:229) om kraftfulla
åtgärder för att bryta kostnadsökningen. Dessa åtgärder beräknas leda till
kostnadsminskningar för bidragsgivningen på ca 2 300 miljoner kronor
per år fr.om. år 1997.
Beslutade besparingar preciseras och fullföljs. Fr.o.m. år 1998 minskas
utgifterna med ytterligare 80 miljoner kronor inom utgiftsområdet.
Besparingarna görs bl.a. på länsstyrelserna och på anslaget för räntebidrag
m.m.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsöijning och byggande för år 1997 till 33 368 miljoner kronor,
för år 1998 till 26 629 miljoner kronor och för år 1999 till 23 171
miljoner kronor.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla"
regionalpolitiken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av
regionalpolitisk betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen
inom dessa andra sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den
regionala utvecklingen än den lilla regionalpolitiken.
Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt
medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen
av EG:s strukturfondsprogram.
På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av
förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s
strukturfonder. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt
inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå
till ca 5,5 miljarder kronor, varav 915 miljoner kronor från EG:s
regionalfond under år 1997.
För att anslagsbehovet skall inrymmas inom resursramen föreslås
regeländringar avseende företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i
vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingar föreslås också på anslag
för andra företagsstöd och åtgärder. Genom det program för småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:357) kommer dock
regionalpolitiskt angelägen verksamhet att totalt sett erhålla en resurs-
förstärkning.
Den successiva minskningen av ramen för utgiftsområdet beror främst
på den tidsmässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 19: Regional utjämning
och utveckling för år 1997 till 3 726 miljoner kronor, för år 1998 till
3 558 miljoner kronor och för 1999 till 3 461 miljoner kronor.
104
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö-
forskning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhets-
frågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Riksdagen har under 1996 beslutat att anslå 1 miljard kronor för ett
femårigt program för omställning till en hållbar utveckling (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiUl5, rskr. 1995/96:307).
Regeringens förslag i denna proposition innebär att 22 miljoner kronor
skall sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 177 miljoner kronor fr.o.m. år
1998. Resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner
kronor faller bort fr.o.m. år 1999. Ambitionen är att vissa besparingar
skall kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk
miljöforskning (MISTRA).
Regeringen har som ambition att Sverige skall vara en pådrivande
internationell kraft och ett föregångsland i strävan att systematiskt bygga
ett ekologiskt hållbart samhälle. En effektiv politik för ekologisk
omställning måste omfatta även andra utgiftsområden. Prioriterade
områden i regeringens miljöarbete är ett grönare näringsliv (inklusive
kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Östersjön/Östeuropa, naturvård
och miljöpolitiska styrmedel. Insatserna för ett mer miljöanpassat
näringsliv bör fortsätta. Företagens miljöanpassning kan bidra till ökad
tillväxt och sysselsättning. En viktig uppgift är att driva på miljöarbetet
inom olika sektorer. Sektorsansvaret för miljöfrågorna måste öka.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 20: Allmän miljö- och
naturvård för år 1997 till 1 330 miljoner kronor, för år 1998 till 1 174
miljoner kronor och för år 1999 till 1 139 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av
energisystemet samt energiforskning. Utgiftsområdet omfattar också de
statliga insatserna för krigslagring av olja. Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är verksamma inom
utgiftsområdet. Under detta utgiftsområde redovisar regeringen även sina
överväganden och förslag avseende Nätmyndigheten vid NUTEK och
Affärsverket svenska kraftnät.
För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken i vilka
samtliga riksdagspartier deltar. Syftet med överläggningarna är att på
grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande
och remissvaren nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den
framtida energipolitiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m.
Ramen för utgiftsområdet kan enligt den ekonomiska vårpropositionen
komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska
propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen
skall vara statsfmansiellt neutrala.
105
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 21: Energi för år 1997 Prop. 1996/97:1
till 474 miljoner kronor, för år 1998 till 429 miljoner kronor och för år
1999 till 400 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande
informationsteknologifrågor. I utgiftsområdet ingår sektorsforskning och
miljöfrågor. Goda, miljöanpassade och säkra kommunikationer med en väl
utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Det är viktigt
att väma om rikstäckande kommunikationssystem som är tillgängliga för
alla. Detta gäller såväl transporter som telekommunikationer och post.
Transportsystemet bör förändras för att klara de krav som resenärer och
transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt
som miljö- och hälsoproblemen kan bemästras. Miljöanpassningen av det
svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring eftersom den
medför förändringar i det svenska samhället.
Kostnaderna inom utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor
fr.o.m. år 1998, varav 210 miljoner kronor redan under år 1997.
Besparingen för år 1997 skall ske genom minskningar av vissa
investeringsanslag till Banverket och Vägverket.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 22: Kommunikationer för
år 1997 till 25 063 miljoner kronor, för år 1998 till 24 511 miljoner
kronor, och för år 1999 till 25 472 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar samt utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik
(CAP), den gemensamma fiskepolitiken (CFP) samt nationellt beslutade
åtgärder inom dessa näringar. Vidare ingår utgifter för växtskydd,
djurskydd och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet
innefattar också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård
och utnyttjande av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till
Skogsvårdsorganisationen, skogsbruk och rennäringen.
Efter år 1997 kommer huvuddelen av de utgifter som härrör från 1990
års omställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört. Den
dominerande delen av utgifterna är numera förknippade med CAP vilket
innebär att utgifterna inom utgiftsområdet till stor del styrs av EG:s
regelverk och de förändringar av CAP som kan komma att vidtas
framöver. I flera fall är anslagsbelastningen också beroende av den
svenska kronans utveckling.
Besparingarna genomförs inom flera sektorer. Den mest betydande är
neddragningen av stödet till beredskapslagring av livsmedel med 100
106
miljoner kronor. I propositionen föreslås vidare bl.a. en höjning av Prop. 1996/97:1
anslaget för den svenska finansieringen av miljöstödet med 300 miljoner
kronor, vilket ger ytterligare 300 miljoner kronor från EG:s budget.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar för år 1997 till 13 324 miljoner kronor, för
år 1998 till 13 310 miljoner kronor och för år 1999 till 13 378 miljoner
kronor.
Utgiftsområdet omfattar en mycket bred verksamhet, där den
gemensamma nämnaren är insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt
näringsliv. Regeringen avser att fortsätta satsa på utvecklingen av
småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa delar av näringslivet ska
bidra till en högre tillväxt och sysselsättning. Modem IT-teknik på bl.a.
Patent- och registreringsverket ska göra information mer lättillgänglig. Ett
ökat samarbete mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bör utveckla
det konkurrensfrämjande området ytterligare. Regeringen prioriterar även
fortsättningsvis insatser inom området teknisk forskning och utveckling.
Fortsatta satsningar görs på exportfrämjande verksamhet och systemet
för exportkreditgarantier effektiviseras. De konsumentpolitiska mål som
riksdagen beslutade om år 1995 fullföljs. Ambitionen är att huvuddelen
av den besparing på 200 miljoner kronor som görs inom teknisk forskning
och utveckling skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel.
Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU:15, rskr. 1995/96:307) innebär
en förstärkning av de tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering
genom ökad samverkan mellan lokala, regionala och centrala insatser.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 24: Näringsliv för år
1997 till 2 860 miljoner kronor, för år 1998 till 2 594 miljoner kronor
och för år 1999 till 2 579 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas främst i form av allmänt finansiellt stöd till
verksamhet i kommuner och landsting, men även som bidrag for att, i
kombination med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma
likvärdiga förutsättningar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan
bidrag lämnas till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och
grundas på en bedömning av sektorns skattefinansierade utrymme. De
senaste åren har bidragen i huvudsak hållits nominellt oförändrade med
undantag av sådana justeringar som gjorts i enlighet med finansierings-
principen.
I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn
har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och
107
Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala Prop. 1996/97:1
ekonomin för åren 1997 och 1998. Regeringen har haft överläggningar
med de båda kommunförbunden om de ekonomiska regleringar som skall
göras med hänsyn till överenskommelsen. I denna proposition föreslår
regeringen därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner
och landsting med anledning av förslag om ändrad beskattning av
bilförmån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna.
Dessutom föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996
ändrade systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och
landsting.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner för år 1997 till 83 612 miljoner kronor, för år 1998 till
83 662 miljoner kronor och för år 1999 till 83 762 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden samt
oförutsedda utgifter. Även beräkningsposten minskning av anslags-
behållningar tillhör utgiftsområdet men dessa utgifter redovisas separat.
Anslaget för statsskuldsräntor ingår inte i utgiftstaket.
Utgifternas nivå varierar med ett flertal faktorer som storleken på
statsskulden vid periodens början samt hur stort primärt lånebehov2 som
förväntas uppstå under perioden. Dessutom varierar statsskuldsräntomas
nivå med förändringar av inhemska och utländska räntesatser samt
växelkurser.
Utöver dessa faktorer tillkommer ett antal tekniska faktorer vars
effekter styr ränteutgifternas storlek. Dessa faktorer utgörs till stor del av
olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder vid sin
förvaltning av statsskulden.
Prognoser på utvecklingen av ränteutgifterna försvåras av de olika
upplåningsteknikerna eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper
kan leda till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren.
För att tydliggöra den underliggande utvecklingen av ränteutgifterna
kan en kostnadsmässig redovisning av statsskuldsräntoma vara lämplig.
En kostnadsmässig redovisning innebär en omperiodisering av utgifter och
inkomster till den period då resursförbrukningen sker.
En mer ingående redovisning av statsskuldsräntoma lämnas i volym 9,
under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor
m.m. för år 1997 till 104 155 miljoner kronor, for år 1998 till 102 963
miljoner kronor och för år 1999 till 101 394 miljoner kronor.
2 Med primärt lånebehov avses Statens lånebehov exklusive utgifterna för stats-
skuldsräntor, dvs. summan av delposterna primärsaldo och Riksgäldskontorets
nettoutlåning.
108
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till budgeten i enlighet med
Europeiska unionens fördrag. Utgifterna för år 1997 beräknas för Sveriges
betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EG-
budgeten enligt kommissionens förslag. Avgiften kan under året förändras
till följd av faktisk uppbörd avseende tullar och importavgifter, utfallet av
EG-budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs
samt andra korrigeringar av avgiften.
Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasnings-
överenskommelsen budgeteras under inkomsttitel 7111 Återbetalning
avseende avgiften till gemenskapsbudgeten.
Utgiftsområdet beräknas för år 1997 till 20 525 miljoner kronor.
Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades
i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större
delen av justering av antagandena för utvecklingen av tullar och
importavgifter, men även av justering av antagandena för utveckling av
mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med hänsyn till
Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 27: Avgiften till
Europeiska gemenskapen för år 1997 till 20 525 miljoner kronor, för år
1998 till 21 535 miljoner kronor och för år 1999 till 22 515 miljoner
kronor.
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan
av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP),
delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen.
Besparingsåtgärder genomförs i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar
i reglerna för barnpension vilket innebär att de besparingar som aviserades
i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar.
Regeringen beräknar ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten för år 1997 till 131 957 miljoner kronor, för år 1998 till
136 712 miljoner kronor och för år 1999 till 142 082 miljoner kronor.
109
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Regeringen får under det kommande budget-
året besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning att
följande villkor är uppfyllda:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas,
2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt
3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ända-
mål med anslaget skall kunna uppfyllas.
Införandet av utgiftstak och utgiftsramar samt regeringens förslag till lag
om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) ställer stora krav på kvaliteten på
de beräkningar, riskbedömningar vad avser garantier m.m. som ligger till
grund för budgetförslaget. Även med en hög kvalitet i dessa avseenden
kommer det att finnas svårigheter att med hög precision budgetera re-
gelstyrda verksamheter, icke påverkbara EU-relaterade utgifter,
garantiutgifter samt utgifterna för räntorna på statsskulden. Därtill
kommer att vissa anslag skall finansiera verksamheter där regeringen
förhandlar med tredje part om att verksamheten skall bli utförd till ett
visst pris. I det av riksdagen faställda utgiftstaket för staten
(1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) har inom budgeteringsmarginalen
utrymme reserverats för vissa saldoneutrala förändringar som av olika
skäl inte bör synliggöras på budgeten.
Under pågående budgetår kan det vidare vara nödvändigt att göra
utbetalningar som inte ryms inom anvisade anslag. Som exempel kan
nämnas infriandet av statliga garantier. Om en garanti infrias, måste
betalning alltid kunna göras för att undvika att staten hamnar i en
situation som innebär betalningsinställelse. Därutöver kan det uppstå
utgiftsbehov som är av så brådskande art att ärendena inte hinner
underställas riksdagen, samtidigt som utgifterna inte lämpligen kan täckas
av andra medel som står till regeringens förfogande. För denna typ av
utgifter finns ett särskilt anslag benämnt Oförutsedda utgifter. På detta
anslag, som innevarande budgetår är ett förslagsanslag, har de senaste
åren 1 miljon kronor anvisats. Utfallet har under budgetåren 1990/91 -
1994/95 varierat mellan 6 och 40 miljoner kronor.
Tillkommande utgiftsbehov som uppstår under pågående budgetår
tillgodoses normalt genom att riksdagen beslutar om anslag på
tilläggsbudget. I de fall ett riksdagsbeslut inte hunnit inväntas har
tillkommande utgiftsbehov som följer av regelverk, oförutsedda händelser
etc. hanterats på något av följande tre sätt. Regeringen har för det första
haft rätt att överskrida förslagsanslag i de fall detta varit nödvändigt för
att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skulle kunna uppfyllas.
Under vissa villkor har regeringen för det andra kunnat besluta om
merutgift på ramanslag för förvaltningsändamål. Riksdagen har för det
110
tredje bemyndigat regeringen att enligt vissa villkor besluta om
sysselsättningsåtgärder intill ett visst belopp (fmansfullmakten).
I tidigare nämnda förslag till budgetlag föreslås att nuvarande
förslagsanslag avskaffas. Utgifter som tidigare anvisats på förslagsanslag
kommer i normalfallet att anvisas på ramanslag. 1 lagen föreslås att
regeringen tillfälligt får överskrida ett ramanslag genom att ta i anspråk
en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag. Vidare
föreslås att regeringen, under förutsättning att riksdagen givit ett
bemyndigande, får besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är
nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var
kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas.
Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan
påverkas från de utgifisansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den
maximala kreditgränsen på 10 procent. För ramanslag som används för
förvaltningsändamål torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående
budgetår utöka anslagsutrymmet mer än vad som ryms inom den
maximala kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov, som uppkommit
utanför myndighetens kontroll (force-majeure-liknande förhållanden), kan
i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras med en utökad
kredit på myndighetens räntekonto inom den allmänna, av riksdagen
fastställda, kreditramen. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen
befogenhet att överskrida ett ramanslag som anvisats för förvaltnings-
ändamål bör enligt regeringen därför inte inhämtas.
När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke
påverkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på
statsskulden (inkl, förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten.
När så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag
om tilläggsanslag. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör regeringen
få besluta om överskridande för att det ändamål riksdagen beslutat med
anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för oförutsedda utgifter bör även
omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast i undantagsfall vara nödvändigt att utnyttja en
överskridanderätt.
När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det
statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för detta
ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör ej fastställas.
Regeringen lägger förslag om ett bemyndigande under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
För övriga ramanslag bör regeringen, givet de villkor som redovisats
ovan, få ett generellt bemyndigande att besluta om ett överskridande
under förutsättning att detta ryms inom det statliga utgiftstaket.
Bemyndigandet bör avse det kommande budgetåret och därefter prövas
årligen. Med en utökad användning av ramanslag finns enligt regeringens
bedömning inget behov av ett särskilt bemyndigande motsvarande
nuvarande finansfullmakt.
Prop. 1996/97:1
8 Riksdagen J996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
111
En redovisning av ett eventuellt utnyttjande av utgiftsbemyndigandena Prop. 1996/97:1
samt hur detta har finansierats kommer att ingå i de utfallsredovisningar
som framöver kommer att lämnas till riksdagen.
Den inkomstberäkning som redovisats i avsnitt 4.3.1 baseras förutom på
bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de
förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av
lagförslag i olika propositioner under våren och sommaren 1996.
Därutöver har regeringen i andra propositioner, utan att lämna lagförslag,
aviserat vissa förändringar. En del av dessa aviseringar preciseras nu,
antingen i denna proposition eller i särskilda propositioner. I detta avsnitt
redovisas budgeteffekterna av dessa förslag liksom av andra förslag på
skatte- och avgiftsområdet.
Effekterna för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn för
åren 1997 - 1999 återges i tabell 4.15. Redovisningen är kassamässig
vilket innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och
avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år
inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett
tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av
indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter.
Exempelvis ger en förändring av en punktskatt effekter på
mervärdesskatten men även, via KPI-förändringar, på inkomstskatten för
fysiska personer och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter. De senare
effekterna uppkommer med viss tidsfördröjning.
Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip
nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med
hänsynstagande till de indirekta effekterna. De indirekta effekterna är
dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har därför i
denna redovisning hela nettoeffekten hänförts till den inkomsttitel
regelförändringen primärt avser. För den detaljerade redovisningen ger
detta en viss missvisning, men effekterna på statsbudgetens saldo blir
korrekta.
För flertalet förslag gäller att effekterna för statsbudgeten avviker från
dem för den konsoliderade offentliga sektorn. Avvikelserna beror på
indirekta effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.
Utöver kalenderårseffektema för staten och den offentliga sektorn
redovisas också de varaktiga effekterna för offentliga sektorn av de olika
förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra skattebaser. I vissa
fall sker övervältringen förhållandevis snabbt, medan den i andra fall
antas ske med en betydande tidsfördröjning. Den varaktiga effekten är
såvitt gäller den höjda insättningsgarantin för bankerna, där avgifterna
tidigareläggs, och den temporärt gällande nedsättningen av
fastighetsskatten, beräknad som en ränteeffekt.
112
Med undantag för förslaget om nedsättning av fastighetsskatten i vissa Prop. 1996/97:1
fall, som skall tillämpas redan vid 1997 års taxering (inkomståret 1996),
och för förslaget om förändrad energibeskattning, som träder i kraft 1 juli
1997, avses samtliga förslag gälla fr.o.m inkomståret 1997.
I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år
2000 m.m. aviserades en förändring av inkomstskatten för fysiska per-
soner i form av en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen i
skatteskalan för inkomståret 1997. Förslag om detta lämnas nu. Den
varaktiga inkomstförstärkningen för offentlig sektor uppgår till 0,92
miljarder kronor.
Förslag lämnas också om höjningar av energiskatten på el och fossila
bränslen som finansierar ett återtagande av det andra steget av tidigare
beslutade höjningar av produktionsskatterna på el från kärnkraftverk och
vattenkraftverk från den 1 juli 1997 (de tidigare förslagen lämnades i
prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området). På energiskatteområdet föreslås också att produktionsskatten på
el från äldre vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt. Omläggningen
har tidigare aviserats bl.a. i prop. 1995/96:222. Det förra förslaget ger en
varaktig budgetförstärkning för offentlig sektor på 0,10 miljarder kronor
medan det senare förslaget bedöms vara finansiellt neutralt.
I denna proposition lämnas också förslag om förändringar i
beskattningen av alkolhol och tobak. Den varaktiga inkomstförstärkningen
på 0,03 miljarder kronor avses finansiera informationsinsatser på
alkoholområdet. Slutligen föreslås också en höjning av insättningsgarantin
för bankerna.
Nedan redovisas i korthet de förslag som presenteras i särskilda
propositioner i anslutning till budgetpropositionen. Enbart sådana förslag
som bedömts ge budgeteffekter tas med i redovisningen.
I prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid
beskattning, m.m. föreslås en halvering av företagens avdrag för
representation. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:198,
beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 0,50 miljarder kronor.
I prop. 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och
idrottsområdet föreslås att mervärdesskatt införs på kulturområdet m.m.
Den varaktiga inkomstförstärkningen uppgår till 0,02 miljarder kronor.
I prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. föreslås förändrade
regler vid beskattningen av bilförmån. Förslaget, som tidigare har
aviserats i prop. 1995/96:222, beräknas medföra en varaktig
budgetförsvagning på 1,04 miljarder kronor.
I prop. 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. föreslås
reducerade socialavgifter med viss inriktning på mindre företag. Förslaget
113
har tidigare aviserats i prop. 1995/96:222 och beräknas ge en varaktig Prop. 1996/97:1
budgetförsvagning på 2,30 miljarder kronor. I samma proposition föreslås
vidare att särskild löneskatt införs på avsättningar till vinstandelsstiftelser.
Förslaget aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994
(prop. 1994/95:25) och beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,10
miljarder kronor.
I prop. 1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen föreslås en höjning av koldioxidskatten för industrin och
införandet av vissa nedsättningsregler. Den varaktiga inkomstför-
stärkningen uppgår till 0,25 miljarder kronor.
I prop. 1996/97:14 Vissa punktskattefrågor föreslås också ett slopande
av miljöskatten på inrikes flygtrafik till en varaktig kostnad om 0,10
miljarder kronor. Detta förslag och förslaget om höjd koldioxidskatt har
tidigare aviserats i prop. 1995/96:198.
I prop. 1996/97:17 Skattereduktion för innehav av fastighet i vissa fall
föreslås vissa nedsättningar i fastighetsskatten i form av en särskild
skattereduktion. Nedsättningen trappas av och föreslås upphöra
inkomståret 2001.
Utöver nu redovisade förslag återkommer regeringen med ytterligare
förslag senare i höst. Det gäller dels vissa lättnader i dubbelbeskattningen
av inkomster hos mindre företag, dels en begränsning av rätten till
periodiseringsfondsavsättningar för företagen. Båda förslagen har aviserats
i prop. 1995/96:222. De förändrade reglema avses träda i kraft 1 januari
1997 men bedöms inte ge några effekter för statsbudget eller offentlig
sektor för år 1997 beroende på förskjutningar i skatteuppbörden. Behovet
av finansiering för senare år tillgodoses bl.a. genom utnyttjande av den
särskilda ram som avsattes för åtgärder på företagsskatteområdet hösten
1994 (prop. 1994/95:25). Delar av denna ram har tidigare tagits i anspråk
som finansiering av bl.a. en utvidgad kvittningsrätt för enskilda
näringsidkare och införandet av ett temporärt riskkapitalavdrag. Som
aviserats i prop. 1995/96:222 tas i princip hela återstoden av denna ram,
i anspråk för inkomståren 1997 och framåt.
114
Tabell 4.15 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler. Effekter för Prop. 1996/97:1
statsbudget och offentlig sektor för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för
offentlig sektor. Miljarder kronor.
Inkomst- Statsbudget Offentlig sektor Varaktig
titel effekt
|
1997 |
1998 |
1999 |
1997 |
1998 |
1999 |
offentlig | ||
|
A. Förslag i BP97 | ||||||||
|
Justering av skiktgräns |
1111 |
0,84 |
0,92 |
0,92 |
0,84 |
0,92 |
0,92 |
0,92 |
|
Slopad skatt vattenkraftel 1/1 1997 |
1434 |
-2,06 |
-2,07 |
-2,08 |
-1,78 |
-1,71 |
-1,69 |
-1,88 |
|
Fastighetsskatt vattenkraft 1/1 1997 |
1312 |
1,72 |
1,88 |
1,88 |
1,72 |
1,88 |
1,88 |
1,88 |
|
Höjd energiskatt el och bränsle 1/7 1997 |
1428 |
0,48 |
1,07 |
1,06 |
0,47 |
1,09 |
0,93 |
0,92 |
|
Sänkt skatt kämkraftel 1/7 1997 |
1431 |
-0,29 |
-0,64 |
-0,64 |
-0,25 |
-0,53 |
-0,52 |
-0,50 |
|
Ej höjd skatt vattenkraftel 1/7 1997 |
1434 |
-0,19 |
-0,41 |
-0,41 |
-0,16 |
-0,34 |
-0,33 |
-0,32 |
|
Sänkt skatt maltdrycker |
1427 |
-0,60 |
-0,59 |
-0,59 |
-0,60 |
-0,54 |
-0,54 |
-0,54 |
|
Höjd skatt spritdrycker |
1425 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,03 |
0,03 |
0,03 |
|
Höjd skatt tobak |
1424 |
0,60 |
0,59 |
0,59 |
0,60 |
0,54 |
0,54 |
0,54 |
|
Höjd insättningsgaranti banker |
1121 |
0,00 |
-0,20 |
-0,20 |
0,95 |
0,75 |
0,75 |
0,07 |
|
Summa förslag i BP97 |
0,54 |
0,59 |
0,57 |
1,83 |
2,09 |
1,97 |
1,12 | |
|
B. Förslag i andra propositioner | ||||||||
|
Halvering representationsavdrag |
1121 |
0,20 |
0,50 |
0,50 |
0,20 |
0,50 |
0,50 |
0,50 |
|
Moms på kultur m.m. |
1411 |
0,08 |
0,09 |
0,09 |
0,02 |
0,02 |
0,02 |
0,02 |
|
Förändrad beskattning bilförmån |
1111 |
-0,27 |
-0,35 |
-0,35 |
-0,95 |
-1,04 |
-1,04 |
-1,04 |
|
Reducerade socialavgifter |
1254 |
-2,65 |
-2,96 |
-2,96 |
-2,10 |
-2,30 |
-2,30 |
-2,30 |
|
Särskild löneskatt vinstandelar |
1291 |
0,00 |
0,10 |
0,10 |
0,00 |
0,10 |
0,10 |
0,10 |
|
Höjd CO2-skatt industri |
1428 |
0,45 |
0,45 |
0,46 |
0,38 |
0,37 |
0,36 |
0,25 |
|
Slopad miljöskatt inrikes flyg |
1481 |
-0,18 |
-0,22 |
-0,22 |
-0,15 |
-0,15 |
-0,14 |
-0,10 |
|
Nedsättning fastighetsskatt |
1312 |
-0,07 |
-0,05 |
-0,02 |
-0,07 |
-0,05 |
-0,02 |
-0,01 |
|
Summa förslag i andra propositioner |
-2,44 |
-2,44 |
-2,40 |
-2,67 |
-2,55 |
-2,52 |
-2,58 | |
|
Summa förslag i BP97 och andra propo |
sitioner |
-1,90 |
-1,86 |
-1,84 |
-0,84 |
-0,46 |
-0,56 |
-1,46 |
115
Den 1 juli 1993 infördes en modell för räntebeläggning av vissa statliga
betalningsmedel, främst förvaltningskostnadsanslag, avgifter och bidrag.
Syftet med införandet av modellen var bl.a.
- att få minskat upplåningsbehov och därmed minskade räntekostnader för
staten genom förbättrad kassahållning,
- att få en mer rättvisande redovisning av räntekostnaderna genom att de
visas där de uppstår på respektive myndighet,
- att få en höjning av myndigheternas ekonomiadministrativa kompetens
genom systemets stimulans till bättre kassahållning.
Riksrevisionsverket har i sin årliga rapport till regeringen 1995
(RRV:29-95-3231) konstaterat att många myndigheter redovisar stora till-
godohavanden på räntekontona. Den 30 juni 1995 hade myndigheterna ett
sammanlagt tillgodohavande på Riksgäldskontoret om ca 18 miljarder kro-
nor. Riksrevisionsverket ansåg i den årliga rapporten att med hänsyn taget
till ovanstående, en översyn bör göras av nuvarande utformning av ränte-
kontomodellen. Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riks-
gäldskontoret i uppdrag att göra en sådan översyn. I översynen ingick att
finna orsakerna till myndigheternas stora tillgodohavanden på räntekonto-
na. Uppdraget redovisades i maj 1996.
Prop. 1996/97:1
Regeringens bedömning: De höga tillgodohavandena på räntekonto-
na beror främst på ett högt anslagssparande hos myndigheterna. In-
dragning genom någon generell metod är inte aktuell.
Skälen för regeringens bedömning: Räntekontomodellen bygger på att
myndigheterna får ränta på behållningar på räntekontot och erlägger ränta
på utnyttjad kredit. Dag för utbetalning av anslagsmedel har valts på ett
sådant sätt att, med ett oförändrat betalningsmönster, saldoeffekten blir noll.
Om myndigheterna sköter sin kassahållning väl, skall en ränteintäkt kunna
uppstå som myndigheterna i normalfallet bör kunna använda för att finan-
siera sin verksamhet.
Vid enkätundersökningar hos myndigheterna framgår att myndigheterna
anser att räntebeläggning i kombination med ramanslagsmodellen har haft
övervägande positiva effekter. Myndigheterna hävdar att kassahållningen
har förbättrats. Hur mycket detta har inneburit på aggregerad nivå exakt i
kronor är inte möjligt att få fram med nuvarande analysmetoder.
Myndigheternas behållningar på sina räntekonton har de senaste åren
varit höga. Dessa uppgick till 18 miljarder kronor 30 juni 1995. Saldona
116
på räntekontona varierar dock kraftigt beroende på när man mäter i måna-
den. En motsvarande mätning den 24 augusti 1995 visade ett saldo på ca 11
miljarder kronor.
Huvuddelen av de 11 miljarderna kan förklaras av de s.k. ingångsvärde-
na. Det ingångsvärde som åsyftas är de medel som tillfördes räntekontona
vid införandet av modellen. Ingångsvärdena uppgick till ett belopp på 8,3
miljarder kronor. De höga ingångsvärdena i sin tur uppkom på grund av
myndigheternas anslagssparande.
Till räntekontona har också förts betydande räntebelopp. Fr.o.m budge-
tåret 1993/94 t.o.m år 1995 har 2,8 miljarder kronor påförts.
Till största delen kan alltså behållningarna förklaras av höga ingångsvär-
den som i sin tur består av ett anslagssparande från tiden före införandet.
Regeringen anser att man ej bör justera anslagen, för det anslagssparande
eller behållningar på räntekontona som finns, genom någon generell metod.
Att göra generella indragningar kan förstöra stimulansen hos myndigheter-
na att föra en god kassahållning. Dessutom finns en risk att myndigheterna
återfaller i ett mönster där anslagsmedlen till varje pris måste förbrukas. Ett
högt anslagssparande eller goda ränteintäkter bör i stället uppmärksammas
inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet. Detta har också skett
inom vissa områden i det nu aktuella budgetarbetet och kommer framöver
regelmässigt att ingå i den årliga prövningen av myndigheternas resursbe-
hov. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas en eventuell trendmässig
ökning av anslagsbehållningen.
Prop. 1996/97:1
Regeringens bedömning: För att förbättra den finansiella kontrollen
över myndigheternas räntekonton bör vaije myndighet åläggas att årli-
gen till regeringen rapportera sammansättningen av saldot på räntekon-
tot med angivande av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av
saldot. Detta görs lämpligen i myndighetens årsredovisning.
Skälen för regeringens bedömning: Idag är det svårt att få en samlad
bild av sammansättningen på myndigheternas räntekonto. För regeringen
kan det exempelvis vara intressant att få en uppfattning om hur stor andel
av saldot på räntekontot som förklaras av medel som beror på ett anslags-
sparande och hur stor andel som kan härledas till den avgiftsfinansierade
verksamheten. Myndigheterna bör därför åläggas att till regeringen rappor-
tera sammansättningen av saldot på räntekontot med angivande av de vikti-
gaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myn-
digheternas årsredovisningar.
Statliga myndigheters ställning inom mervärdesskattesystemet ändrades
fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/90:111, SkU 1989/90:31, rskr.
117
1989/90:357 och prop. 1990/91:100, 1990/9l:FiU20, rskr. 1990/91:132).
Det främsta syftet med reformen var att uppnå konkurrensneutralitet mellan
verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. En viktig utgångspunkt
var att reformen inte skulle medföra någon belastning på statsbudgeten,
dvs den skulle vara saldomässigt neutral. Regeringen aviserade i samband
med beslutet att man avsåg att återkomma till riksdagen dels med en perma-
nent lösning för den särlösning som föreslagits för myndigheter med exter-
na medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturmyndig-
heter, dels med en uppföljning av reformen som helhet.
Regeringen gav i december 1995 Riksrevisionsverket i uppdrag att följa
upp mervärdesskatteomläggningens effekter på myndigheternas resurs-
utrymme och effekten för staten som helhet, samt lämna förslag till ett sys-
tem för hur mervärdesskatt skall hanteras då myndigheter erhåller externa
medel. Riksrevisionsverket inkom till regeringen med en rapport i juni
1996. Rapporten har legat till grund för regeringens överväganden.
Prop. 1996/97:1
Regeringens bedömning: På aggregerad nivå bedöms omläggningen
av myndigheternas ställning inom mervärdesskattesystemet som sal-
domässigt neutral. Variationer på enskilda myndigheter förekommer,
men osäkerheten i underlagsmaterialet samt justeringar av anslagsbaser
på ett antal områden och vid upprepade tillfällen sedan omläggningen
gör att sådana justeringar i dag ej kan göras på ett tillförlitligt sätt och
kan därmed ej anses som meningsfulla.
Skälen för regeringens bedömning: Det bör först konstateras att den
underliggande dokumentationen för undersökningen är av en sådan art att
en uppföljning ej låter sig göras utan problem. De siffror som presenteras
måste tolkas med stor försiktighet.
Dennedjustering som gjordes av anslagen 1991/92 på grund av omlägg-
ningen av myndigheternas redovisning av mervärdesskatt uppgick till 4,6
miljarder kronor. Den totalt avräknade ingående mervärdesskatten för sam-
ma år uppgick till 13,5 miljarder kronor. Skillnaden mellan nedjusterad och
avräknad mervärdesskatt uppgår till ca 9 miljarder kronor. Denna skillnad
kan delvis förklaras av följande faktorer.
Breddningen av mervärdesskatten
I samband med omläggningen av myndigheternas ställning inom mervär-
desskattesystemet gjordes även en breddning av mervärdesskatten som
främst påverkade utgifterna inom försvarets område.
Inom försvaret uppgick den avräknade mervärdesskatten till 5,6 mil-
jarder kronor. Den totala nedjusteringen av anslagen uppgick till 1,1 miljard
118
kronor. En differens uppgående till 4,4 miljarder kronor kan m.a.o. konsta-
teras av vilka 3,4 miljarder kan förklaras av breddningen av mervärdesskat-
ten inom krigsmaterielområdet. Kvar att förklara är 1 miljard kronor. Osä-
kerheten i underlaget är stort, men om man studerar hur mycket försvaret
kompenserades för mervärdesskatt under sista halvåret budgetåret 1990/91
uppgick denna summa till 1,4 miljarder kronor. Mycket tyder på att den
nedjustering av anslagen som gjordes på försvarets område ej var tillräck-
lig. Att nu justera anslaget för denna effekt kan dock ej anses vara me-
ningsfullt, eftersom försvarets resurser omprövats vid ett flertal tillfällen
efter denna tid.
Om man studerar breddningens effekt på statsbudgetens anslag för öv-
rigt, uppgår denna till ca 1,1 miljard kronor.
Totalt kan med försiktighet sägas att breddningen av mervärdesskatten
kan förklara 4,5 miljarder kronor av den differens på ca 9 miljarder kronor
som finns mellan avräknat mot inkomsttitel och den nedjustering som
gjorts av anslagen.
Prop. 1996/97:1
Verksamhet utanför statsbudgeten
Myndigheter som har verksamhet utanför statsbudgeten rekvirerar också
ingående mervärdesskatt. För denna del av den ingående mervärdesskatten
har självklart ingen anslagsjustering kunnat göras. Om man antar att myn-
digheternas medel används på samma sätt oavsett finansieringskälla, skulle
verksamheten utanför statsbudgeten kunna förklara ca 1,5 miljarder kronor
av differensen för den totala ingående mervärdesskatten.
I följande tabell kan förklaringsvariablerna sammanfattas (i miljarder kro-
nor):
Total ingående mervärdesskatt 13,5
Breddning av mervärdesskatt -4,6
Verksamhet utanför statsbudgeten -1,5
För liten nedjustering hos försvaret -1,0
Nedjustering av anslagen -4,5
Återstående differens 1,9
Vid tiden för omläggningen av myndigheternas ställning i mervärdesskatte-
systemet gjordes stora satsningar för att motverka den ökande arbetslöshe-
ten. Arbetsmarknads- och utbildningsområdet fick ökade resurser. Att skilja
ut dessa ökningar av anslag från de minskningar som gjordes på samma
anslag med anledning av omläggningen låter sig inte göras efter den tid
som gått efter omläggningens ikraftträdande. Det är dock inte osannolikt att
åtgärdspaketen med anledning av den ökade arbetslösheten kan förklara
återstående differens.
Som förut har påpekats är osäkerheten i det underliggande materialet
119
mycket stor, vilket gör att siffrorna bör tolkas med stor försiktighet. Slutsat-
sen blir dock att man inte kan säga att momsomläggningen på aggregerad
nivå icke var saldoneutral utan det sannolika är att de anslagsjusteringar
som gjordes i huvudsak var korrekta. Vidare har många förändringar skett
i myndigheternas anslagsbaser sedan budgetåret 1991/92, vilket gör att en
justering av anslagen med anledning av reformen inte kan anses som me-
ningsfull.
Prop. 1996/97:1
Regeringens bedömning: En schablonmetod bör även fortsättnings-
vis användas for att hantera den ingående mervärdesskatten vid erhål-
lande av externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt
vissa kulturinstitutioner. Exakt hur denna metod skall utformas och
hur externa medel skall definieras bör utredas vidare.
Skälen för regeringens bedömning: För närvarande inlevererar myn-
digheter som erhåller externa medel inom universitets- och högskoleområ-
det samt vissa kulturinstitutioner 8% av dessa till statsbudgeten. I gengäld
får myndigheterna avräkna ingående mervärdesskatt oavsett finansierings-
källa. I beslutet som grundläde principerna för hur den nya hanteringen av
mervärdesskatt skulle ske hos myndigheterna föreslogs denna schablonme-
tod, men samtidigt aviserades tankar kring en mer permanent lösning. Den
gick ut på att inte medge avdragsrätt för mervärdesskatt för de varor som
finansierats med externa medel. Detta skulle dock kräva bättre intemredo-
visningssystem hos myndigheterna.
Inom högskolevärlden är det mycket vanligt med samfinansierade pro-
jekt, där medel kommer ifrån såväl anslag som externa icke-statliga medel.
Att urskilja medlens ursprung vid avgörande av vilken finansieringskälla
som använts vid inköp är knappast möjligt. Detta gäller oavsett om intern-
redovisningssystemen blivit bättre. Vidare skulle man vid en särredovisning
av finansieringskällor kunna få oönskade effekter såsom att den finansie-
ringskälla som berättigar till avdrag av ingående mervärdesskatt, nämligen
anslagsfinansiering, skulle finansiera inköp av mervärdesskattepliktiga
varor i högre grad än den extemmedelsfinansierade. Av dessa skäl vill
regeringen inte föreslå en särredovisning av medel i detta fall.
Ett alternativ till särredovisning är att behålla något slags schablon. Om
man antar att alla medel som högskolorna erhåller, oavsett finansieringskäl-
la, används på likartat sätt, skulle en schablonmetod kunna vara att man
från böijan inbetalar en i förväg bestämd procentsats av externa medel. I
efterhand kan man justera detta belopp med det verkliga utfallet av de ex-
terna medlens andel av de totala medlen i relation till total ingående mervär-
desskatt. Förslagets praktiska innebörd bör dock utredas vidare. Bl.a. bör
man se över den procentsats på 8% som för närvarande gäller, eftersom det
120
visat sig att man inte kan säga att denna verkar stämma särskilt väl för de
enskilda myndigheterna. Vidare bör en mer enhetlig definition av externa
medel göras för att få ett mer korrekt resultat vid tillämpningen av en
schablonmetod.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en redovisning av verksamheten
statliga kreditgarantier inklusive grundfondsförbindelser. Uppgifterna byg-
ger på myndigheternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantire-
dovisning (System KG) samt myndigheternas och departementens årsredo-
visningar. Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1995.
De redovisade uppgifterna för verksamheten avser budgetåret 1994/95.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni
1995.
I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av
kreditgarantier och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna
är till skillnad från grundfondsförbindelsema kopplade till en viss kredit.
En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller som för
egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett be-
stämt belopp för att undvika likvidation eller se till att garantimottagarens
kapital hålls intakt.
Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att
stödja verksamheter av samhällsintresse. Kreditgarantier har använts för att
stödja t ex jordbruk, varvsindustri, energiförsörjning, export och bostads-
byggande. Under senare år har kreditgarantier använts i samband med
bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen.
Av riksdag och regering tilldelade, gällande, garantiramar per den 1 juli
1995, uppgår till 254,7 miljarder kronor, vilket utgör en minskning jämfört
med föregående år med 24,7 miljarder kronor. Riksgäldskontorets (RGK)
garantiram har i redovisningen minskats med 27,7 miljarder kronor på
grund av att ramar som saknar utfärdade garantier inte har tagits med. And-
ra ändringar är en ökning av Exportkreditnämndens (EKN) garantiram med
1 miljard kronor och under året har Vägverket och Banverket utvidgat den
garanti som ställs ut för Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB:s
lån i Riksgäldskontoret. För de myndigheter och departement som inte har
en fastställd garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garantiram.
Prop. 1996/97:1
121
Detta gäller Statens bostadskreditnämnd (BKN) och Bankstödsnämnden Prop. 1996/97:1
(BSN).
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1995 uppgår till 219,8 miljarder
kronor vilket innebär en ökning med 11,1 miljarder kronor jämfört med
föregående år. Denna nettoökning beror på att Riksgäldskontoret har ökat
med 9,7, Statens bostadskreditnämnd med 3,7 och Exportkreditnämnden
med 1,5 miljarder kronor. Bankstödsnämnden har minskat sina utfästelser
med 3,2 miljarder kronor. Gjorda garantiutfästelser är summan av garante-
rad kapitalskuld och gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta
myndigheter är tiden mellan utfästelser och ianspråktagande kort vilket
innebär att beloppen för utfästelser och kapitalskuld är lika stora. Export-
kreditnämnden har dock ett arbetssätt som innebär att den alltid har en stor
mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1995 uppgick
dessa utfästelser till 47,8 miljarder kronor.
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1995 var 171,9 miljarder
kronor vilket är 10,7 miljarder mer än året innan. Ökningen beror på lika
stora förändringar som redovisats vad gäller utfästelser per myndighet. De
som garanterat de största kapitalskulderna är Riksgäldskontoret 75,6, Ex-
portkreditnämnden 41,2, Bankstödsnämnden 17,1, Statens bostadskredit-
nämnd 23,6, Finansdepartementet 12,3 och Statens jordbruksverk (SJV) 1,7
miljarder kronor. Dessa står för drygt 99,7 procent av den totalt garanterade
kapitalskulden.
Det fanns cirka 43 000 garantier per den 30 juni 1995 och medelvärdet för
kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Den minsta enskil-
da garantin är på 500 kronor och den största uppgår till 27 miljarder kronor.
De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är Statens bostad-
skreditnämnd 22 000, Statens jordbruksverk 9 700 och Exportkreditnämn-
den 10 000 garantier. Dessa tre myndigheter står för 97 procent av det tota-
la antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter och departement har tillsam-
mans drygt 1 000 garantier.
Trenden för total garantiram, utfästelser och kapitalskuld var fram till och
med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visar en
122
stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och omläggningen av
bostadsstödet (Bankstödsnämnden +29,8 och Statens bostadskreditnämnd
+11,8 miljarder kronor).
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1994/95 -
(1993/94) uppgår till 1 489,9 (21 682,9) miljoner kronor, knappt 1 procent
av total kapitalskuld. Den största andelen infriade garantier redovisas av
Exportkreditnämnden med 978 (1240) och Statens bostadskreditnämnd
med 472,8 (126,7) miljoner kronor.
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1994/95 uppgick till 1 157
miljoner kronor jämfört med 1 007 miljoner kronor föregående budgetår.
Inkomsterna genereras främst av Exportkreditnämnden (709), Riksgäld-
skontoret (244) Statens bostadskreditnämnd (117) och Bankstödsnämnden
(67). Garantiavgifterna uppgår till knappt 0,7 procent av total kapitalskuld.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier under budgetå-
ret 1994/95 uppgick till 807 miljoner kronor jämfört med 1 526 miljoner
kronor föregående budgetår. Dessa inkomster härrör främst från export-
kreditgarantierna (788). Inkomsterna till följd av återbetalning uppgick till
0,5 procent av total kapitalskuld.
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidiga-
re infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier
resulterat i ett nettoöverskott på 475 miljoner kronor för budgetåret
1994/95. Föregående budgetår visade ett stort nettounderskott på 19 150
miljoner kronor. Exklusive Bankstödsnämnden blev utfallet ett överskott på
386 miljoner kronor.
Under de senaste tio åren har garantier infriats för totalt 58,1 miljarder kro-
nor. Inkomsterna i form av avgifter och återbetalningar är för samma period
6,3 respektive 7,5 miljarder kronor.
Prop. 1996/97:1
123
Prop. 1996/97:1
Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapital-
skuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1995 samt inkomster
och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1994/95.
Tabell 5.1
|
Garantier Miljoner kronor |
Gällande |
Garanti- |
Garanterad | |||
|
Utgifter till |
Inkomster |
Inkomster till | ||||
|
Riksgäldskontoret |
121 254,0 |
75 588,1 |
75 588,1 |
0,0 |
244,0 |
0,0 |
|
Statens bostadskreditnämnd |
23 574,1 |
23 574,1 |
23 574,1 |
472,8 |
117,0 |
15,5 |
|
Bankstödsnämnden |
17 100,0 |
17 100,0 |
17 100,0 |
0,0 |
67,2 |
0,0 |
|
Finansdepartementet |
12 279,0 |
12 279,0 |
12 279,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Statens jordbruksverk |
3 690,0 |
1 696,0 |
1 696,0 |
23,9 |
17,0 |
0,0 |
|
Delsumma |
177 897,1 |
130 237,2 |
130 237,2 |
496,7 |
445,2 |
15,5 |
|
Övriga |
2 800,1 |
543,8 |
543,8 |
14,8 |
3,2 |
3,6 |
|
Delsumma |
180 697,2 |
130 781,0 |
130 781,0 |
511,5 |
448,4 |
19,1 |
|
Exportkreditnämnden |
74 000,0 |
88 997,0 |
41 173,0 |
978,5 |
708,9 |
788,1 |
|
Totalsumma |
254 6974 |
219 788,0 |
171 954,0 |
1 490,0 |
1 1574 |
8074 |
Riksdagens beslut om ett tak för den offentliga sektorns utgifter har ökat
kraven på utgiftskontroll på alla områden. Detta gäller även den statliga
garanti- och långivningen. Den statliga kredit- och garantiverksamheten
har, med vissa undantag som exempelvis Exportkreditnämnden, haft en
klart administrativ prägel, men på senare år har allt högre krav på ekonomi
ställts. Regeringen har i sitt förslag till lag om statsbudgeten (prop.
1995/96:220) fastställt att för statliga garantier skall en avgift tas ut och att
denna avgift skall motsvara den ekonomiska risk och övriga kostnader som
garantin innebär för staten, om inte riksdagen för ett visst fall beslutar an-
nat. Även tidigare riksdagsbeslut har haft liknande innebörd (prop.
1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Detta har sedan en läng-
re tid gällt den garantiverksamhet som hanteras av Exportkreditnämnden.
Regeringen gav i december 1995 Riksgäldskontoret och Riksrevisions-
verket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låne-
verksamhet i syfte att uppnå en bättre genomlysning av verksamheten,
bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt utveckla en ändamålsenlig
124
modell för budgetering, redovisning och finansiering av verksamheten.
Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket inkom med en rapport i maj
1996. Rapporten har remitterats till berörda myndigheter. Remissvar har
lämnats av Exportkreditnämnden, Statens bostadskreditnämnd, Glesbygds-
verket, Banverket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, NUTEK, Presstöds-
nämnden, SJ, Skogsstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna i Stock-
holms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmars, Gotlands, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öreb-
ro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens,
Uppsala, Kronobergs, Västemorrlands och Norrbottens län.
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: En ny modell för garantihanteringen i staten bör
införas. Den föreslagna modellen innebär att risken i varje garantienga-
gemang eller grupp av engagemang beräknas och att det därigenom
sätts ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter
inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention.
En sådan subvention skall belasta ett anslag.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna:Remissinstansema är genomgående positiva till
rapportens förslag att en ny modell för garantihanteringen i staten bör infö-
ras. Glesbygdsverket menar att analys av om eventuella risker för försvårad
kapitalförsörjning till företag i landsbygd och glesbygd saknas för den
ändrade modellen för garantiverksamheten. Glesbygdsverkets mening är att
en sådan analys bör ske innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Läns-
styrelsen i Jämtlands län anser att Landsbygdsstödet skall vara undantaget
från förslagen. Riskvärdering är där ointressant på grund av att den endast
kan göras på geografiska grunder. Avgiften för Landsbygdsstöd bör vara
högst på nuvarande nivå alternativt tas bort, enligt länsstyrelsen.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker modellen
med en genomgående individuell riskvärdering, och anför att detta kan
överlåtas till beslutande myndigheter som vid mindre belopp kan använda
schabloner och vid större belopp göra en individuell bedömning.
Full kostnadstäckning för garantier innebär enligt Länsstyrelsen i Örebro
län en verksamhet som har stora likheter med kommersiell försäkringsverk-
samhet. Det kan då ifrågasättas om det inte vore rimligare att låta den fria
marknaden hantera verksamheten.
Bakgrund till regeringens förslag: Statliga garantier har genom åren
medfört betydande kostnader för staten. Riskbedömning och försöken att
styra och förutse kostnaderna har varit otillräckliga. Utgifterna har fått be-
lasta statsbudgeten efterhand på icke beloppssatta förslagsanslag.
Värdering och prissättning av garantier är väsentlig av flera skäl. Det är
direkt avgörande för statens intäkter och för att olika statliga åtaganden
125
skall kunna jämföras. Vidare kan icke korrekt prissatta garantier leda till att
beteenden hos exempelvis långivare påverkas, medföra förmö genhetsom-
fördelningar samt leda till att konkurrensen snedvrids om garantin lämnas
till ett företag på en konkurrensutsatt marknad.
I förslag tillbudgetlag fastslås att statliga garantier skall beläggas med en
avgift som motsvarar den risk som garantin åsamkar staten. Riksdagen skall
dock ha möjlighet att besluta annat i vissa fall. I de fall som riksdagen be-
slutar att avgift för den statliga garantin inte skall utgå, uppkommer en
statlig subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att
stärka den ekonomiska kontrollen bör denna subvention belasta ett anslag.
Statsbudgetens uppgift att styra resursutnyttjandet i staten vidmakthålls
därmed.
I regeringens förslag till lag om statsbudgeten föreslås vidare att statlig
verksamhet där statens kostnader helt täcks med verksamhetens intäkter
inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. Av detta följer att statens
garantiverksamhet bör hanteras utanför statsbudgetens inkomsttitlar och
anslag. Att till största delen hantera garantiverksamheten vid sidan av stats-
budgetens anslag och inkomsttitlar ger ett tydligt ansvar till berörda myn-
digheter. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen underlättas.
Införandet av utgiftstak och borttagande av förslagsanslag påverkar dess-
utom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna infria
sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti som med-
för revideringar av anslag och därmed kräver riksdagens godkännande, kan
innebära att staten inte kan uppfylla sina åtaganden på grund av den tid som
behandling av regeringens förslag tar i riksdagen. Detta problem undanröjs
om garantiverksamheten hanteras på föreslaget sätt. Regeringens förslag till
lösning på detta problem under budgetåret 1997 är att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att under vissa omständigheter överskrida de anslag som
finansierar statlig garantiverksamhet.
De grundläggande principerna bakom denna modell tillämpas redan av
Exportkreditnämnden, varvid förslagen inte innebär någon förändring av
myndighetens verksamhet.
Det som Glesbygdsverket anför om att det kan finnas en risk för att kapi-
talförsörjningen försvåras till företagen i landsbygd och glesbygd om för-
slaget genomförs, anser regeringen inte föreligga. Riksdagen kan, om syn-
nerliga skäl finns, alltid besluta att garantiavgift skall utgå eller minskas.
Med den föreslagna modellen kommer dock alltid kostnaden för ett sådant
beslut att synliggöras. Regeringen föreslår också under utgiftsområde 19:
Regional utjämning och utveckling att systemet med kreditgarantier inom
landsbygdsstödet skall avskaffas och ersättas med regionala utvecklings-
lån.
Prop. 1996/97:1
126
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Avgifts- och anslagsmedel skall reserveras på ett
konto hos Riksgäldskontoret, en reserv per resultatområde. Eventuella
återvinningar tillförs garantireserven och reserven finansierar infrian-
den, administration och andra utgifter. En obegränsad kredit bör kopp-
las till kontot.
Rapportens förslag: Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket fö-
reslår i sin rapport att med hänvisning till kraven på styrning och kontroll
föreslås att administrationskostnader budgeteras och finansieras över ett
särskilt anslag (eller anslagspost) som disponeras av respektive resultatan-
svarig myndighet samt att en reglering i efterhand görs mellan garantireser-
ven och en inkomsttitel.
Remissinstanserna: Exportkreditnämnden avvisar utredningens huvud-
förslag att administrationskostnaderna skall budgeteras och finansieras över
särskilt anslag. Någon risk för att verksamheten i annat fall skulle växa
oproportionerligt finns inte enligt Exportkreditnämnden.
Bostadskreditnämnden förordar att garantimyndigheten bemyndigas att
av garantireserven använda ett visst belopp för administration.
Bakgrunden till regeringens förslag: De riskrelaterade avgifter som
inflyter till garantiverksamheten och de anslagsmedel (subventioner) som
avräknas statsbudgetens anslag skall reserveras för att finansiera infrian-
den, administration och andra utgifter. På sådant sätt kan modellen jämföras
med en försäkringsverksamhet. Statens garantiverksamhet kommer dock
troligen att uppvisa större slumpmässiga variationer avseende infrianden än
motsvarande försäkringsverksamhet, eftersom statens portfölj med risker
kan innehålla en hel del unika engagemang. Betydande periodvisa över-
och underskott är att förvänta. Över en längre tidsperiod bör dock positiva
och negativa årsresultat i garantiverksamheten jämna ut varandra.
Avgifter, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall
täcka samtliga förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet.
Reserven skall även finansiera administrationskostnader. Regeringen anser
med andra ord att administrationskostnader ej bör finansieras via särskilt
anslag. Ju större resultatområdet är, desto större är möjligheten att utnyttja
utjämningseffekter (pooling) mellan olika grupper av garantier. För att
underlätta bl.a. resultatuppföljningen bör varje resultatområde tilldelas en
egen reserv.
Avgifts- och anslagsmedel bör lämpligast reserveras på ett eller flera
räntebärande konton hos Riksgäldskontoret. På så vis påverkar inte de stat-
liga subventioner som belastar anslag det statliga lånebehovet eller den
offentliga sektorns sparande utan blir endast interna statliga transaktioner.
I den mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en kredit
på kontot utnyttjas. Denna bör inte begränsas av samma skäl som beskrevs
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
ni
ovan rörande statens skyldighet att alltid infria garantier. Ränta beräknas på
kontot och därmed får verksamheten bära eventuella räntekostnader eller
tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter.
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Garantiverksamheten i staten bör delas in i tre
områden. Tre myndigheter, Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämn-
den och Riksgäldskontoret, får resultatansvar för var sitt område. Riks-
gäldskontoret får ansvar för den garantiverksamhet som för närvarande
hanteras av övriga myndigheter. Riksdagen bör löpande i vår- och bud-
getpropositionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: NUTEK anser att de myndigheter som har program
för kreditgarantier även i fortsättningen bör ha befogenhet att besluta om
garantier. NUTEK avstyrker förslaget med vad man kallar för ett centralise-
rat beslutsfattande, som bedöms som svårhanterligt. Länsstyrelsen i Väst-
manlands län föredrar en av de decentraliserade modellerna som beskrivs i
rapporten i stället för att lägga över ansvaret på tre myndigheter. Länsstyrel-
sen i Stockholms län menar att rapporten innehåller ett antal oklara punkter,
bl.a. den praktiska konsekvensen för den sektoriella eller lokala myndighe-
ten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill understryka vikten av att ansvarsför-
delningen mellan Riksgäldskontoret och Länsstyrelserna blir tydlig. Läns-
styrelsen i Gotlands län betonar vikten av ett lokalt inflytande över verk-
samheten även fortsättningsvis, inte minst med tanke på att verksamheten
har tydliga regionalpolitiska förtecken.
Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att det för länsstyrelsens del
vore olyckligt om arbetet med kreditgarantier enbart skulle innebära att
länsstyrelsen initierar vissa ärenden och i övrigt utför vissa servicetjänster åt
en central myndighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar
vikten av att handläggning, beslut och uppföljning sker på samma myndig-
het.
Länsstyrelsen i Kalmar län förutsätter att man även fortsättningsvis skall
hantera garantier i oförändrad omfattning, men att Riksgäldskontoret bistår
med erforderligt stöd. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att värdering-
en av risker och prövning av garantiutfästelser även framdeles skall göras
av länsstyrelsen när det gäller garantier inom ramen för olika stödprogram.
Exportkreditoämnden framhåller att det vid bestämning av de resultat-
krav som ska gälla för respektive myndighet är väsentligt att resultatkravet
definieras så att det klart framgår om resultatkravet är kassamässigt eller
riskmässigt. Exportkreditnämndens uppfattning är att resultatkravet bör
anges med utgångspunkt från ett riskmässigt synsätt.
Exportkreditnämnden anför att om dess rapporteringsplikt skall utökas
med rapporter till Riksrevisionsverket, utgår man ifrån att dessa skall läm-
128
nas i första hand för att möjliggöra kompletta RRV-sammanställningar över
den statliga garantigivningen. Exportkreditnämndens styrelse bör även
fortsättningsvis ha forstahandsansvaret att löpande följa upp och kontrollera
garantiverksamheten.
Glesbygdsverket anför att det är angeläget att skapa klara regler för för-
delningen av ansvaret för olika delar av hanteringen. Om man utgår från
nuvarande ordning med Glesbygdsverkets uppdrag att täcka förluster i
anledning av länsstyrelsernas garantiåtagande, bör ansvaret för att kontrol-
lerarisk ligga hos de för garantiåtagandena beslutande länsstyrelserna. Med
den föreslagna modellen att Riksgäldskontoret svarar för utbetalning skulle
Glesbygdsverkets uppgift vara själva beslutet om infriandet samt rapporte-
ring, enligt remissvaret.
Presstödsnämnden anser att de presspolitiska bedömningarna i samband
med beviljande av kreditgarantier även fortsättningsvis bör göras av Press-
tödsnämnden.
Bakgrunden till regeringens förslag: En myndighet som utfärdar ga-
rantier kan sägas ha fyra huvuduppgifter: värdering och prissättning, avtal-
skonstruktion och säkerhetsarrangemang, skadehantering och återvinning
samt kontroll av statens portfölj och resultatuppföljning.
I undersökningar har framkommit att hantering och verksamhetsorgani-
sation kring statens garantier delvis är bristfällig. Bl.a. har flera myndighe-
ter knapp eller ingen kunskap rörande riskvärdering och prissättning av
garantier.
Avseende ansvarsfördelning råder ibland oklarhet både vad gäller resul-
tatansvar och vem som ansvarar för den ekonomiska redovisningen och
rapporteringen. Regeringen vill därför föreslå en ny organisation för den
statliga garantihanteringen. Syftet med den nya organisationen är att få ett
tydligare resultatansvar och att få till stånd en kvalificerad värderingsfunk-
tion i staten. Förslaget kan beskrivas med nedanstående bild.
Prop. 1996/97:1
Uppgifter för stab huvudansvarig myndighet
Uppgifter för lokala eller sektoriella myndigheter
129
En huvudmyndighet ges funktionsansvar för ovanstående områden inom
sitt resultatområde, medan marknadskontakt, information och uppföljning
sker decentraliserat hos myndigheter nära garantimottagama. På så vis kan
stordriftsfordelar i exempelvis värderingsfunktionen och avtalskonstruktion
tas tillvara, samtidigt som lokal kännedom fortfarande kommer organisatio-
nen till gagn. Därför bör exempelvis individuella säkerhetsprövningar och
marknadskontakt fortsättningsvis vara decentraliserade.
I dag finns det tre myndigheter med en omfattande garantiverksamhet.
Det är Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskonto-
ret. Dessa myndigheter har stor kunskap om garantier inom sitt respektive
område och en utvecklad organisation denna. Regeringen föreslår därför att
dessa myndigheter får ett huvudansvar för den statliga garantiverksamheten
på respektive område. Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden
bör alltså ansvara, som idag, för garantierna inom bostadssektorn respektive
inom exportfinansiering, och Riksgäldskontoret får ansvar för alla övriga
områden.
Den exakta organisationen avseende lokala och centrala enheter samt
resurstilldelningen respektive resursomfördelning avseende garantiverk-
samheten bör beredas vidare, och regeringen avser återkomma till riksda-
gen i dessa frågor i samband med vårpropositionen 1997. Regeringen vill
dock betona att med den föreslagna modellen bevaras den lokala kännedo-
men om garantitagama, som flera av remissinstanserna har påpekat vara
betydelsefull ur bl.a. regionalpolitisk hänsyn, samtidigt som stordriftsför-
delar tas tillvara i tekniskt avancerade och specialistinriktade funktioner
som riskvärdering och avtalskonstruktion.
Den föreslagna modellen innebär att riksdagens prövning av garanti-
verksamheten sker dels när subventionsanslagen prövas, dels när garantira-
marna beslutas. Med anledning av de stora belopp som garantiverksamhe-
ten omfattar är det av stor vikt att riksdagen informeras löpande om garanti-
verksamhetens omfattning, resultat och risk. Regeringen föreslår därför att
information skall lämnas i budgetpropositionen omfattande garantiramar,
garantiutfästelser, garanterad kapitalskuld, antal garantier, utgifter och in-
komster. Vidare skall information lämnas om verksamhetens intäkter och
kostnader, garantireservens storlek och förändring samt förväntade kostna-
der och riskbedömningar. I vårpropositionen bör lämnas information om
förändringar avseende riskbedömningar och garantireservens storlek.
Prop. 1996/97:1
130
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Den föreslagna modellen för hanteringen av
statens garantier bör gälla för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997
och för redan utfärdade garantier fr.o.m. budgetåret 1998. Vid en
övergång till den nya modellen bör garantiverksamheten delas upp i
två resultatområden, nya och gamla garantier. Resultatområdet med
nya garantier bör vara helt självbärande medan resultatområdet “gamla
garantier” kan få kapitaltillskott från statsbudgeten om ett underskott
uppkommit som bedöms vara permanent.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: I fråga om hanteringen av befintliga garantiåtagan-
den skulle Bostadskreditnämnden föredra om det skapades flera garantire-
server inom resultatområdet, om man ser Bostadskreditnämndens verksam-
het som ett resultatområde. Bostadskreditnämnden pekar i detta samman-
hang på de skillnader i risk som är förenade med garantier som är lämnade
vid olika tidpunkter och enligt olika regelverk.
Vägverket påpekar att redan lämnade garantier i vissa fall skett under
förutsättningen att garantiavgifter inte skall tas ut. Presstödsnämnden anser
inte att villkoren för garantier skall ändras under löpande avtalsperiod.
Bakgrunden till regeringens förslag: Regeringens förslag till ny mo-
dell och organisation för garantiverksamheten i staten innebär alltså att
garantiverksamheten delas in i tre resultatområden för vilka Bostadskredit-
nämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret är ansvariga. Risk-
relaterade avgifter reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret. Reserven
finansierar infrianden, administration och andra utgifter. Modellen bör
kunna tillämpas för nya garantier redan fr.o.m. budgetåret 1997.
Vad gäller den befintliga stocken av garantier bör ett införande av mo-
dellen för dessa garantier avvakta till budgetåret 1998. Exportkreditnämn-
den, som redan tillämpar modellens principer, bör driva verksamheten som
tidigare.
För att erhålla en tydlig resultatuppföljning av nya och gamla garantier
bör dessa betraktas som två resultatområden. Till resultatområdet “Gamla
garantier” förs alla redan utfärdade garantier. Invärderingen av den befint-
liga stocken av garantier bör ske på sådant sätt att dessa värderas till noll.
Med detta menas att de subventionsvärden som finns i den gamla stocken ej
belastar budgeten och tillförs reserven i detta skede. Avgifter som betalats
in efter införandet av den nya modellen tillfaller reserven. Vid eventuella
infrianden täcks kapitalbehovet genom inbetalda avgifter och lån. Om det
vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti står klart att för låg avgift tas
ut, bör avgiften om möjligt höjas genom att avtal eller liknande ändras.
Tillskott från anslag på statsbudgeten kan göras om resultatområdet “Gamla
garantier” uppvisar ett underskott som bedöms vara permanent.
Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som
131
ställts ut. Dit förs även så mycket som möjligt av den befintliga garanti-
stocken efter hand baserat på en individuell genomgång av befintliga garan-
tier.
Vad avser utfärdade och redan infriade garantier som redovisas som
fordringar på garantitagaren i den garantigivande myndighetens balansräk-
ning, bör dessa garantier helt lämnas utanför den nya modellen.
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: En ny generell modell för redovisning och fi-
nansiering av lån till näringslivet bör inte införas för närvarande. Istäl-
let föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år efter
införandet och att det senast i samband därmed också utreds hur en
motsvarande modell skulle kunna införas för låneverksamheten.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Enligt Kammarkollegiet tycks utredningen bara ta
sikte på lån till näringslivet, men kollegiet ifrågasätter om inte alla statliga
lån borde hanteras efter samma modell, i likhet med vad som föreslås för
garantierna.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Statens verksamhet med lån
till näringslivet liknar mycket verksamheten kring garantierna. Risken i
engagemangen är liknande, och därmed finns en värderings- och kontroll-
problematik. Regeringen är av den uppfattningen att lån till näringslivet bör
kunna hanteras enligt samma modell som garantierna. Lån till näringslivet
uppgår dock till betydligt mindre belopp än garantierna, och risken att slå i
utgiftstaket finns inte på samma sätt som för garantierna. Det är därför inte
lika angeläget att införa en ny modell för lånen. Det kan också vara lämpligt
att inte samtidigt förändra och omorganisera både garanti- och låneverk-
samheten. Det kan därför finnas skäl att avvakta med ett generellt införan-
de av modellen även för lånen. Den nya modellen för garantier bör följas
upp två år efter införandet, och i samband med detta bör ställning tas till
om motsvarande modell skall införas för länen.
I vårpropositionen aviserade regeringen att man i budgetpropositionen
skulle återkomma med förslag avseende höjningar av garantiavgifter som
beräknades öka statens inkomster med 150 miljoner kronor fr.o.m. budge-
tåret 1997. Syftet var dels att få en bättre överensstämmelse mellan risk och
uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet.
Regeringen har nu klarlagt vilka höjningar av garantiavgifter som nu är
möjliga och lämpliga att genomföra. Ingen av dessa ändringar av garantiav-
132
gifter kräver något beslut av riksdagen. I vissa av fallen krävs regerings-
beslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en inkomstförstärkning på totalt 200
miljoner kronor.
5.4 Lån för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål samt
myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om
lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvalt-
ningsändamål i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av
14 700 miljoner kronor. Vidare får regeringen för budgetåret 1997 be-
sluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt
belopp av 13 000 miljoner kronor.
Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskontoret
för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsän-
damål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i
1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.l, bet. 1992/93 :FiU20,
rskr. 1992/93:189). I regeringens förslag till budgetlag (prop. 1995/96:220)
fastställs att inom låneramar som riksdagen fastställer årligen får regeringen
besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används i statens
verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Vidare fastslås att
inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen besluta
att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riks-
gäldskontoret.
I följande tabell redovisas för vaije utgiftsområde dels utfallet avseende
upptagna lån som finansierar anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
den 30 juni 1996, dels låneramar som regeringen tilldelat myndigheterna
för innevarande budgetår med hänsyn taget till regeringsbeslut som fattats
t.o.m. den 31 augusti 1996, samt beräknat sammanlagt behov av låneramar
förbudgetåret 1997.
I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i
enlighet med regeringens förslag till budgetlag, avser låneramsbeloppen
den totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till
Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret.
133
Prop. 1996/97:1
Tabell 5.2 Lånebemyndigandet för budgetåret 1997
Tusentals kronor
|
Utgiftsområde |
Upptagna lån 1996-06-30 |
Tilldelade låne- |
Låneramar 1997 |
|
UO1 Rikets styrelse |
100 876 |
184 905 |
175 620 |
|
UO2 Samhällsekonomi och | |||
|
finansförvaltning |
85 199 |
131 890 |
127 200 |
|
UO3 Skatteförvaltning och uppbörd |
557 079 |
865 000 |
865 000 |
|
UO4 Rättsväsende |
1 708 785 |
2 621 340 |
2 638 800 |
|
UO5 Utrikesförvaltning och intern | |||
|
samverkan |
114 890 |
213 000 |
261 800 |
|
UO6 Totalförsvar |
1 152 149 |
1 589 691 |
2 217 935 |
|
UO7 Internationellt bistånd |
39 897 |
44 750 |
45 550 |
|
UO8 Invandrare och flyktningar |
32 936 |
50 800 |
37 500 |
|
UO9 Hälsovård, sjukvård och | |||
|
social omsorg |
99 877 |
210 500 |
190 420 |
|
UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom | |||
|
och handikapp |
543 994 |
852 000 |
1 086 000 |
|
UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv |
434 927 |
559 150 |
706 200 |
|
UO16 Utbildning och universitets- | |||
|
forskning |
2 085 996 |
3 378 711 |
3 876 503 |
|
UO17 Kultur, medier, trossamfund | |||
|
och fritid |
102 448 |
178 129 |
315 677 |
|
UO18 Samhällsplanering, bostads- | |||
|
försörjning och byggande |
264 947 |
374 150 |
369 650 |
|
UO19 Regional utjämning och utveckling 1 329 |
1 400 |
2 200 | |
|
UO20 Allmän miljö- och naturvård |
34 268 |
63 450 |
51 150 |
|
UO22 Kommunikationer |
98711 |
175 595 |
181 354 |
|
UO23 Jord- och skogsbruk, fiske | |||
|
med anslutande näringar |
464 796 |
741 600 |
660 000 |
|
UO24 Näringsliv |
73 505 |
139 970 |
199 390 |
|
Till regeringens disposition |
30 969 |
692 051 | |
|
Summa |
7 996 609 |
12 400 000 |
14 700 000 |
Upptagna lån t.o.m. den sista juni 1996 understiger väsentligt den totalt
tilldelade låneramen. Detta kan ha sin förklaring bl.a i att myndigheterna i
många fall endast tar upp lån två gånger per år och då vid halv- och helårs-
skiften. Upptagna lån väntas därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar
av låneramar mellan budgetåren 1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på U06
Totalförsvar och UOIO Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Den ökade låneramen på UOIO skall bl.a. finansiera ett nytt datasystem för
det nya pensionssystemet.
Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till
14,7 miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas
till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca
134
5% av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och Prop. 1996/97:1
höjda ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta
kan därmed öka med 6,7 miljarder kronor.
Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och pla-
cering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna placerar
tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott
i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret.
I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde beräknat sammanlagt
kreditbehov för budgetåret 1997.
Tabell 5.3 Kreditbemyndigandet för budgetåret 1997
Tusentals kronor
|
Utgiftsområde |
Kreditbelopp 1997 |
|
UO1 Rikets styrelse |
158 166 |
|
UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning |
133 666 |
|
UO3 Skatteförvaltning och uppbörd |
571 471 |
|
UO4 Rättsväsende |
138 233 |
|
UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan |
168 124 |
|
UO6 Totalförsvar |
5 071 073 |
|
UO7 Internationellt bistånd |
41231 |
|
UO8 Invandrare och flyktningar |
57 807 |
|
UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
210 180 |
|
UOIO Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp |
564 121 |
|
UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv |
469 764 |
|
UO16 Utbildning och universitetsforskning |
1 606 995 |
|
UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid |
117 739 |
|
UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande |
236 240 |
|
UO19 Regional utjämning och utveckling |
3 943 |
|
UO20 Allmän miljö- och naturvård |
75 206 |
|
UO21 Energi |
6 737 |
|
UO22 Kommunikationer |
2 188 962 |
|
UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar |
395 604 |
|
UO24 Näringsliv |
106 902 |
|
Till regeringens disposition |
677 837 |
|
Summa |
13 000 000 |
Detta är krediter som är kopplade till myndigheternas räntekonto och i
de flesta fall förvaltningskostnader. Utöver dessa räntekontokrediter finns
135
andra krediter kopplade till visst ändamål. Dessa krediter redogörs för un-
der respektive utgiftsområdesavsnitt.
Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade kreditbeloppet för
myndigetema till 13,0 miljarder kronor. Av beloppet beräknas ca 0,7 mil-
jarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda
behov, vilket utgör ca 5% av det sammanlagda beloppet.
Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och över-
siktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Syftet är att
riksdagen skall få en betydligt bättre och mer allsidig information än idag
om de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning
m.m. Statskontoret har nu överlämnat sin första rapport till regeringen.
Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens
betydelse när det gäller sysselsättning, konsumtion av statliga tjänster och
produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda
förvaltningspolitiken i form av organisations-och strukturförändringar i
staten. Slutligen tas de förändringar upp som IT-utvecklingen har medfört
för statsförvaltningen.
Från 1960 till 1980- talets mitt skedde hela sysselsättningsökningen i Sveri-
ge i den offentliga sektom. Det var framför allt kommuner och landsting
som byggdes ut, men också i staten ökade sysselsättningen fram till 1980-
talets början. Sedan 1980 har antalet anställda i staten minskat. Om man
korrigerar för effekterna av sådana organisatoriska förändringar som byte
av huvudmannaskap, nybildningar och nedläggningar minskade sysselsätt-
ningen med 10 procent under 1980-talet. Under perioden 1990-1995 acce-
lererade nedgången i antalet anställda och uppgick även under denna period
till 10 procent. 1995 sysselsatte staten (exkl.affärsverken) knappt 200 000
personer. Det är 5 procent av sysselsättningen i Sverige. När affärsverken
och socialförsäkringssektorn räknas in i den statliga sfären uppgår antalet
till 242 000 eller 6 procent av sysselsättningen. Om effekterna av de orga-
nistoriska förändringarna som har skett under 1990-talet beaktas, har antalet
anställda minskat från ca 410 000 till ca 242 000. Av minskningen hänför
sig knappt 100 000 till bolagiseringama av affärsverk. Genom denna om-
fattande bolagisering av affärsverk som har skett sedan 1990 finns det nu
bara fyra kvar. Det är Luftfartsverket, Sjöfartsverket, SJ och Svenska
Kraftnät. De hade tillsammans drygt 20 000 anställda 1995 och svarade för
0,5 procent av sysselsättningen i Sverige.
Not Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner i ovanstående stycke.
Prop. 1996/97:1
136
Diagram 5.1 Sysselsättningen i den offentliga och privata sektorn år 1995.
Prop. 1996/97:1
Sysselsättningen: 4,0 miljoner personer
Källa. SCB:s nationalräkenskaper och centrala företagsregistret.
Många uppsägningar
Om affärsverken undantas blir antalet uppsägningar drygt 27 000. De fles-
ta uppsägningarna gjordes dels inom försvaret, dels inom området närings-
liv i samband med AMU-Gruppens bolagisering och Vägverkets neddrag-
ning. Nästan lika många uppsägningar rörde de allmänna tjänsterna vid
framfor allt Invandrarverket, länsstyrelserna, Tullverket och skattemyndig-
heterna. Nedgången motverkades dock av lågkonjunkturen. Den höga ar-
betslösheten medförde satsningar på den högre utbildningen och arbets-
marknadsåtgärder. Antalet anställda vid universitet och högskolor steg
liksom vid arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder och arbetsförmed-
lingar.
I böijan av 1990-talet berodde uppsägningarna ofta på nedläggningar av
myndigheter. Orsakerna till uppsägningar de senaste tre åren har mera säl-
lan varit totala nedläggningar utan de berodde på besparingar och omstruk-
tureringar i befintliga verksamheter.
Personalen i staten
I genomsnitt är något över 40 procent av de statligt anställda kvinnor. På
grund av statens mycket heterogena karaktär varierar denna andel mycket
kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen
inom skatteförvaltningen med 70 procent. Även inom områden som
exekutions- och rättsväsende är kvinnornas andel hög. Männen finns fram-
för allt inom kommunikations-, försvars- och polisområdet. Inom de två
förstnämnda svarar de för omkring 80 procent av sysselsättningen medan
andelen inom polisen är 65 procent. Neddragningarna inom framför allt
länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet har medfört
att andelen kvinnor har sjunkit inom dessa områden. Inom kronofogdemyn-
digheterna och kommunikationsområdet har kvinnorna däremot blivit fler
137
relativt sett. Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor an-
ställda i staten är lika stor idag som 1990.
En tredjedel av kvinnorna i staten arbetar deltid. Att arbeta deltid är van-
ligast inom utbildningsväsendet, där omkring hälften av kvinnorna inte har
full arbetstid. Sedan 1990 har deltidsarbete minskat i betydelse inom så gott
som samtliga verksamhetsområden.
Andrad åldersstruktur
Åldersstrukturen i staten har liksom på arbetsmarknaden i övrigt förändrats
kraftigt under den förhållandevis korta perioden 1990-1995. Det är framför
allt ungdomar som blivit arbetslösa eller inte ens kommit in på arbetsmark-
naden. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid
stigit. De anställda inom staten har sedan länge haft den högsta medelåldern
jämfört med arbetsmarknaden i övrigt. Inom staten ökade medelåldern från
42,5 till 43 år. Motsvarande tal för näringslivet var en uppgång med hela ett
och ett halvt år, från 38,5 till 40 år 1995.
I staten liksom på övriga arbetsmarknaden minskade antalet ungdomar
1990-1995. Andelen statsanställda under 25 år sjönk från 7 till 4 procent
under femårsperioden. Staten och landstingen har lägst andel unga bland
sina anställda.
Även de äldsta på arbetsmarknaden har minskat i antal. Andelen statsan-
ställda mellan 60 och 64 år minskade med 1 procentenhet till 6 procent
1995. Även detta mönster finns i övriga sektorer på arbetsmarknaden.
De allra yngsta och personer över 55 år är överrepresenterade bland de
uppsagda inom statsförvaltningen.
Utbildningsnivån högst i staten
Den vanligaste grundutbildningen bland sysselsatta i Sverige är tvåårigt
gymnasium, men i staten är akademikergruppen störst. Andelen forskarut-
bildade är också betydligt högre än för arbetsmarknaden i övrigt. Det statli-
ga utbildningsväsendet sysselsätter totalt 20 procent av de statsanställda,
varav ca en fjärdedel har forskarutbildning.
Besparingarna har inte minskat personalutbildningens omfattning
Besparingarna inom staten har inte haft några negativa konsekvenser när
det gäller personalutbildningens omfattning. Den låg åren 1994 och 1995
på en högre nivå än under slutet av 1980-talet. Detta mönster går igen inom
samtliga sektorer på arbetsmarknaden.
Genomgående har andelen som deltagit i personalutbildning varit betyd-
ligt högre inom staten och övriga delar av den offentliga sektorn än inom
näringslivet. Första halvåret 1995 hade närmare 60 procent av de anställda
inom den offentliga sektorn deltagit i någon form av personalutbildning.
Prop. 1996/97:1
138
Inom näringslivet var motsvarande andel 34 procent. I staten var antalet
utbildningsdagar per deltagare i genomsnitt 10 dagar eller 6 procent av
arbetstiden. För landstingssektorn redovisades ett högre värde, närmare 12
dagar per deltagare, medan övriga sektorer hade betydligt mindre tal. Ge-
nomsnittet för arbetsmarknaden var knappt 7 dagar per deltagare, vilket
motsvarade 3 procent av arbetstiden.
Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga ut-
veckling som sysselsättningen. Efter en tillbakagång under 1980-talets
första hälft böljade konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet.
Först berodde ökningen av konsumtionen av statliga tjänster huvudsakligen
på en uppgång i utgifterna för försvaret, som en följd av 1987 års försvars-
beslut. Bidragande till den ökande konsumtionen av statliga tjänster var
också den successivt ökande flyktingströmmen, som höjde konsumtionen
av Invandrarverkets tjänster. Efter 1990, då arbetslösheten böljade stiga,
ökade dessutom satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder,
vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster ökade kraftigt.
Under 1994 gick konsumtionen av statliga tjänster ned något, trots fort-
satt arbetslöshet och därmed stora utgifter för arbetsmarknadsåtgärder och
utbildning. En förklaring är att AMU ombildades till bolag under 1993,
varför hela kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inte längre betraktas
som konsumtion av statliga tjänster. Även bolagiseringen av Byggnadssty-
relsen minskade konsumtionen medan bildandet av Statens institutionssty-
relse ökade den.
År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster kraftigt, med 4,5
procent, huvudsakligen beroende på en nedgång i försvarets inköp av var-
aktiga varor. Genom att sådana investeringar inte bedöms ha någon civil
användning påverkar de värdet av konsumtionen. Korrigerat för dessa in-
köp stannade nedgången vid omkring en halv procent.
Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under första
halvåret 1996. Den sjönk med närmare 4 procent och preliminära uppgifter
pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga
myndigheterna. Den minskande invandringen bör ha bidragit till att hålla
konsumtionsutgifterna nere.
Sedan 1980-talet har ett antal produktivitetsstudier genomförts som avser
statsförvaltningen eller delar av den och som täcker in tiden från och med
1960. Den största svårigheten vid produktivitetsstudier är att väga in
kvaliteten på de producerade tjänsterna. I stället får beräkningarna oftast
kompletteras med kommentarer kring separata mått på kvaliteten, i den mån
sådana finns. Exempel på vanliga kvalitetsmått är handläggningstider och
överklagandefrekvens.
Prop. 1996/97:1
139
Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen exklusive försvaret var
sjunkande under 1960-talet fram till 1970-talets mitt. Det var framför allt
skatteförvaltningen, polisväsendet, utbildningsväsendet och socialförsäk-
ringssektorn som bidrog till de negativa förändringarna. Därefter vände
utvecklingen och produktiviteten ökade under perioden fram till 1980 för
så gott som samtliga statliga verksamhetsområden, med undantag främst för
socialförsäkringsområdet, där produktiviteten var ungefär oförändrad.
Produktiviteten fortsatte att stiga även under 1980-talets första hälft, om
än i betydligt lägre takt. Under denna period var det främst den högre ut-
bildningen och näringslivstjänstema som inverkade positivt på utveckling-
en, medan polisväsendet och rättskipningen motverkade den. Under 1980-
talets andra hälft var produktiviteten i stort sett oförändrad för staten som
helhet. Det berodde på att en svagt stigande produktivitet inom många stat-
liga verksamhetsområden uppvägdes av en negativ utveckling inom po-
lisen.
Inom försvaret var det en annan utveckling. Under 1970-talet minskade
produktiviteten svagt, under 1980-talet starkt.
För de områden inom vilka produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-
talets böljan kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling.
Arbetsförmedlingarna och Invandrarverket, som under perioden haft en
mycket stark ökning av efterfrågan på sina tjänster, kunde på grund av detta
redovisa höga positiva tal. I vilken grad ökningen i antalet arbetssökande i
spåren av lågkonjunkturen respektive antalet asylsökande beroende på
oroligheter i omvärlden inneburit försämrad kvalitet i tjänsterna har inte
kunnat vägas in i produktivitetsmåtten.
De beräkningar som har gjorts baserade på statliga myndigheters årsre-
dovisningar för perioden 1992-1995 pekar på en fortsatt positiv produktivi-
tetsutveckling i de flesta studerade myndigheterna. Materialet är dock för
Htet för att några slutsatser skall kunna dras om förändringen av produktivi-
teten för hela statsförvaltningen.
Produktiviteten varierar erfarenhetsmässigt starkt mellan olika år och
mellan olika myndigheter. Därför kan inte några långtgående slutsatser dras
grundade på enskildheter. Det kan dock finnas ett samband mellan produk-
tivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta besparingskrav
har sammantaget medfört produktivitetsförbättringar för den civila statsför-
valtningen.
För perioden från och med 1993 finns det inga heltäckande beräkningar
av produktiviteten i staten. Faktorer som sysselsättningsnedgång, att utgif-
terna för konsumtion av statliga tjänster gått ned under senare tid samt att
lönernas andel av produktionen långsiktigt har minskat, pekar dock på att
produktiviteten i statsförvaltningen har fortsatt att stiga.
Förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade förutsättningar för de stora
förändringar av statsförvaltningen som hittills skett under 1990-talet. Det var
framför allt utvecklingen av mål- och resultatstyrningen och affärsverkens
Prop. 1996/97:1
140
successivt ökade ekonomiska självständighet som lade grunden till
förändringarna. En starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan
accelererade var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets
första tre är. En samlad iakttagelse av organisations- och strukturföränd-
ringarna under 1990-talet är att de ofta har grundats på överväganden av
principiell och generell karaktär, medan tidigare beslut i allmänhet varit mer
ad hoc-inriktade. De principiella argumenten har använts framför allt för att
avgränsa mot affärsverksamheten och stärka rättssäkerheten. Nyckelord i
förändringsarbetet under 1990-talet har varit renodling, resultatstyrning,
decentralisering och effektivisering.
Förändringsmönster
Förändringsmönstret inom statsförvaltningen visar tre huvudlinjer hittills
under 1990-talet.
En huvudlinje är affärsverksamhetens bolagisering. Den resulterade i att
fem av de tidigare åtta affärsverken bolagiserades under loppet av fyra år och
närmare 100 000 anställda berördes. Även statlig verksamhet utanför
affarsverkssfaren har ändrat verksamhetsform från myndighet till aktiebolag
i större omfattning än tidigare.
En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för
förvaltning och rättskipning från varandra. Denna form av renodling har
genomförts i större omfattning först på 1990-talet i och med utbyggnaden av
förvaltningsdomstolarnas uppgifter. Det grundläggande motivet för att skilja
förvaltning från rättsskipning är att stärka individens rättsskydd.
Den tredje huvudlinjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet
som definieras genom de avgränsningar som gjorts mot affärsverksamhet
och rättskipning. Den statliga verksamheten i denna del skall inriktas på
frågor som rör kollektiva tjänster och myndighetsutövning och att myndig-
hetsformen bör tillämpas.
Decentralisering och centralisering
Decentraliseringstendenserna i staten hittills under 1990-talet har varit
särskilt påtagliga inom skolan och den högre utbildningen. Inom skolan har
ansvaret successivt gått över till kommunerna.
Förändringarna inom den centrala högskoleadministrationen har
karakteriserats av uppsplittringen på flera organ och av en stor omsättning
på myndigheter som bildats och lagts ned. Decentraliseringen innebar att
universiteten och högskolorna också fick större frihet att styra sin verksam-
het. Budgetåret 1993/94 lades systemet för resurstilldelning om så att den
bestäms av de faktiska prestationerna, s.k. studentpeng beroende på antalet
studerande och avklarade studiepoäng.
Strukturförändringarna inom kärnverksamheten under 1990-talet har
också haft inslag av centralisering och koncentration. Ett exempel som berört
många statsanställda är försvarets omorganisation och bildandet av
myndigheten Försvarsmakten år 1994. Ett hundratal tidigare myndigheter
Prop. 1996/97:1
141
ingår nu som enheter i den nya myndigheten, som med 30 000 anställda är
Sveriges största. Ett annat exempel på centralisering är återföringen av
huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor och annan tvångsvård från
kommunerna till staten år 1994, då Statens institutionsstyrelse bildades.
Centralisering och koncentration kännetecknar också rättsmedicinen,
fordonsskatten, bilregistret och handels- och föreningsregistret. I flera fall
har också den regionala organisationen koncentrerats. Skatteförvaltningen,
Vägverket och lantmäteriorganisationen är exempel på detta.
70 procent av de statsanställda är berörda av förändringarna
Perioden hittills under 1990-talet har alltså präglats av stora omstrukturering-
ar. Hela 70 procent av de statsanställda arbetar i myndigheter som har berörts
av att arbetsuppgifter har kommit till eller försvunnit.
Omsättningen på myndigheter har också varit stor. Under perioden från
1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 140 myndigheter
avvecklats. Åtgärder av denna typ är de vanligaste som ett led i strukturom-
vandlingen, näst efter omfördelning av arbetsuppgifter eller av andra orsaker
förändrad inriktning av myndigheternas verksamhet. Totalt omfattades 30
procent av de statsanställda av nedläggningar. Knappt 10 procent av dessa
var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar att också verksamheten lades ned
och statens åtagande upphörde. Dessa avvecklingar berörde endast 300
anställda, varav hälften fanns i Statens institut för personalutveckling och 60
i Försvarets rationaliseringsinstitut samt 25 i Länsstyrelsernas organisations-
nämnd. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en
annan ny eller befintlig verksamhet eller att den bolagiseras.
En övervägande del av nedläggningarna förde med sig att nya myndighe-
ter bildades. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1996 har
närmare 90 nya myndigheter bildats. De svarade för drygt en fjärdedel av det
totala antalet anställda i staten. Drygt hälften avsåg omorganisationen av
försvaret 1994, då nya myndigheter bildades.
En nyinrättad myndighet tar nästan alltid över uppgifter från en eller flera
myndigheter, som samtidigt avvecklas eller består med kvarvarande
uppgifter. Det finns dock några få undantag, bl.a. Alkoholsortimentnämnden.
Takten i teknikutvecklingen och förändringsarbetet framstår nu som
snabbare än tidigare samtidigt som kraven att samordna information och
funktioner successivt har ökat. Informationsteknik är inte längre enbart ett
verktyg för att snabba upp befintliga rutiner och ärendehandläggning på
myndigheter. Myndigheters datornätverk och arbetsrutiner integreras gradvis
inom myndigheter och vidare över myndighets- och sektorsgränser.
En tydlig trend är att nya serviceformer växer fram som underlättar för
företag och medborgare i deras myndighetskontakter. Flera myndigheter
visar på nya sätt att använda telefon och fax och många använder Internet
Prop. 1996/97:1
142
och s.k. World Wide Web-teknik för att sprida och hämta information.
Sammantaget kan utvecklingen beskrivas som att statsförvaltningen är på
väg mot en “elektronisk förvaltning”. Det innebär att handläggnings- och
planeringsarbete i ökad utsträckning sker med elektroniska arbetsinstrument.
Utvecklingen är dock ännu i ett inledande skede.
Regeringen gör följande bedömningar med anledning av Statskontorets
redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen.
Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av
konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen.
Regeringen kan konstatera att trots de mycket stora förändringarna inom
statsförvaltningen under 1990-talet så uppskattar Trygghetsstiftelsen andelen
arbetslösa bara till runt 2 procent bland dem som omfattas av det statliga
trygghetsavtalet. Det visar enligt regeringens uppfattning att de statsanställda
har ett mycket bra trygghetsavtal som är ett effektivt instrument för att
hantera övertaligheten hos staten. De statliga arbetsgivarna har också känt ett
stort ansvar och i allmänhet skött personalfrågorna på ett bra sätt i samband
med omstruktureringarna.
Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 200
000 personer (årsarbetare). Det omstruktureringsarbete som pågår skall ses
som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhe-
tens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter och mål som har fastlagts
av riksdagen och regeringen. Det statsfinansiella läget kräver också fortsatta
besparingar och strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens
inriktning i detta sammanhang är att värna om kärnverksamheterna och att
i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga
verksamheten.
Med krympande resurser blir kravet på att åstadkomma en effektiv statlig
förvaltning allt viktigare. Fortsatta ansträngningar bör göras för att genom
anbudsupphandling och andra marknadsliknande lösningar åstadkomma en
effektivare verksamhet. Centralt är också att myndigheterna kontinuerligt
ökar sin produktivitet. Med en god produktivitetsutveckling kan myndighe-
terna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service till
medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser.
Statskontorets utredning visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte
uppnått fullgod standard. Den största svårigheten är att väga in kvaliteten på
de producerade tjänsterna. Regeringen har mot denna bakgrund gett
Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera hur väl och
ändamålsenligt myndigheter med ansvar för olika typer av verksamhet har
redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna. De skall också
lämna förslag till hur analyser av produktivitet och kvalitet bättre kan utgöra
ett redskap för regeringens styrning och uppföljning av myndigheternas
verksamhet i framtiden.
Det svenska EU-medlemskapet innebär förändrade och delvis nya
Prop. 1996/97:1
143
10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
uppgifter som spänner över samtliga departementsområden och berör ett
stort antal förvaltningsmyndigheter. Även om den svenska förvaltnings-
modellen är ändamålsenlig och i flera avseenden till fördel för statsförvalt-
ningens arbete i EU så kommer också fortsättningsvis statsförvaltningens
organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav som den
fortlöpande utvecklingen av EU-samarbetet medför. Statskontorets studier
visar att förutsättningarna för statsförvaltningens arbete inom EU kan för-
bättras och att det behövs effektivitetshöjande åtgärder.
IT är numera ett strategiskt verktyg som ger verksledningarna goda
möjligheter att ompröva och förnya myndighetens sätt att arbeta. Vissa
rutiner kan slopas helt och tidsåtgången för handläggning av vissa ärendety-
per kan minskas väsentligt.
Årtionden av investeringar i IT har böljat ge både ekonomiska och
verksamhetsmässiga resultat. Framtida besparingar finns framför allt att
hämta vid ett ökat samarbete och genom förändringar som griper över
myndig-hets- och verksamhetsgränser. En bred användning av information-
steknik inom offentlig sektor innebär att myndigheter kan frigöra resurser
som bättre kan användas i kärnverksamheten.
Arbetet med att renodla och effektivisera den statliga verksamheten
påverkar alla politikområden och förändringstakten är hög. Det finns därför
ett behov av en principiell analys av hur det långsiktiga arbetet med
strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör bedrivas. Den s.k.
Förvaltningspolitiska kommissionen, som regeringen tillsatte förra året, har
bLa till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa sina
slutsatser under våren 1997.
Allmänt
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 8) redogjordes för
bedömningar av de personalkonsekvenser som blev en följd av förslagen i
budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen.
Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1998.
En uppföljning har gjorts av personalkonsekvenserna som redovisades i
förra årets budgetproposition. Det bör dock understrykas att det finns en
betydande osäkerhet i bedömningarna.
Staten har för närvarande cirka 240 000 hel- och deltidsanställda (inkl,
affärsverken). Under budgetåren 1995/96 - 1998 beräknas överslagsmässigt
cirka 9 200 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma
att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller
pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i
pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.
Prop. 1996/97:1
144
Trygghetsstiftelsen
Prop. 1996/97:1
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavta-
let bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av
avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har
avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghets-
stiftelsen, har cirka 45 000 personer sagts upp under tiden april 1990 - juni
1996. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil.
Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Enligt Trygghets-
stiftelsen uppskattas andelen öppet arbetslösa ligga runt 2 % av dem som
omfattas av trygghetsavtalet. Den öppna arbetslöshet som redovisas av A-
kassoma är dock högre, eftersom den även omfattar anställda som inte
omfattas av trygghetsavtalet, dvs tillfälligt anställda, vikarier, anställda som
själva sagt upp sig m.fl.
Myndigheterna avsätter enligt en överenskommelse mellan parterna på det
statliga avtalsområdet 0,7 % av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Inflödet
uppgår till cirka 310 miljoner kronor per år. Enligt uppgift från Trygghets-
stiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till cirka 750 miljoner
kronor. Av dessa skall drygt 150 miljoner kronor betalas ut enligt redan
fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under perioden 1995-07-
01--1996-06-30 utbetalades cirka 320 miljoner kronor som stöd till upp-
sagda.
Redovisningar av personalkonsekvenserna
Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i
1995 års budgetproposition samt de bedömningar som gjorts av de
personalkonsekvenser som blir en följd av forslaget i årets budgetproposition
och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna är
även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer.
145
Sammanfattning
Prop. 1996/97:1
Nedan följer en sammanställning av de uppgifter som redovisas per departe-
mentsområde.
|
Departements- |
Personalminskning Personalökningar Bedömd personal- Bedömda (Ökning inom ändringar |
parentes) 1997-1998
960701-961231
|
Justitiedepartementet |
3 698 |
1 866 |
867 |
- 1 651 |
|
Utrikesdepartementet |
755 |
94 |
233 |
+ 50 |
|
Försvarsdepartementet |
1 693 |
931 |
832 (+ 423) |
-3 337 |
|
Socialdepartementet1 |
448 |
216 |
100 (+ 10) |
- 210 |
|
Kommunikationsdepartementet |
3 804 |
1 234 |
625 (+ 102) |
- 260 |
|
Finansdepartementet |
2 104 |
1 146 |
27 (+ 46) |
- 458 |
|
Utbildningsdepartementet |
4 017 |
4 034 |
17(+25) |
- |
|
Jordbruksdepartementet |
424 |
261 |
11 (+ 29) |
- 30 (> 30) |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
1 023 |
137 |
474(+280) |
- 950 |
|
Kulturdepartementet |
314 |
297 |
101(+9) |
- 30 |
|
Närings- och handels- | ||||
|
departementet |
428 |
474 |
5(+30) |
- 30 |
|
Inrikesdepartementet |
1 106 |
335 |
185 |
- 849 |
|
Miljödepartementet |
92 |
124 |
21 (+ 13) |
- |
|
Totalt |
19 906 |
11 149 |
3 498 (+ 967) |
-7 755 |
1 exkl. försäkringskasseområdet
Huruvida bedömda minskningar av personalen de facto leder till
uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses.
De statsanställda omfattas av ett unikt trygghetsavtal. De statsanställda
omfattas också av de åtgärder som Arbetsmarknadsverket har till sitt
förfogande och som kan användas vid olika sysselsättningslägen och i olika
omställningssituationer.
Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor.
Bedömningar per departementsområde
Inom polisväsendet är ca 1 100 personer uppsägningshotade under hösten
1996 och är 1997. Inom kriminalvården beräknas ytterligare 300 personer
146
bli övertaliga. Inom åklagarväsendet minskar t.o.m. 1998 enligt prognos Prop. 1996/97:1
antalet åklagare med ett trettiotal och antalet kanslipersonal med uppemot
200.
De förslag som sannolikt får störst personalkonsekvenser för Statens
invandrarverk (SIV) är de som innebär att verket tar över grundutredningar
1 asylärenden, förvarsverksamheten och utredningar i övriga utlänningsären-
den (utom verkställighetsärenden) från polismyndigheterna. De viktigaste
personalkonsekvenserna av ett övertagande framgår av den gemensamma
rapport med rubrik “Förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta
över vissa verksamhetsuppgifter från polismyndigheterna till Statens
invandrarverk”, som Rikspolisstyrelsen och SIV lämnade till departementet
under maj månad i år.
Av utredningen framgår att SIV:s behov av ytterligare resurser vid ett
övertagande är 30 miljoner kronor för asylärenden, 64 miljoner kronor för
drift av förvar och 92 miljoner kronor för övriga utlänningsärenden
exklusive verkställigheter. Merparten av kostnaderna utgörs av personalkost-
nader. Resursbehovet avseende övertagande av grundutredningar i asylären-
den är beräknat till 65 årsarbetare. För de övriga verksamheterna pågår utred-
ningar. Därför är det svårt att precisera hur stort behovet av personalökningar
är. Personalkonsekvenserna kommer t.ex. att påverkas av i vilken utsträck-
ning förvaren kommer att drivas med egen respektive “inhyrd” personal.
Det är dock sannolikt att ett antal anställda, som annars skulle riskera
uppsägning p.g.a. arbetsbrist som följd av att antalet asylsökande minskat,
kan komma att erbjudas fortsatt anställning. I viss mån kan även extern
nyrekrytering bli aktuell. SIV kommer också att utreda om lagen om anställ-
ningsskydds regler om verksamhetsövergång kan vara tillämpliga i något
avseende.
Under första halvåret 1997 är 10 personer uppsagda vid Sida p.g.a.
arbetsbrist. Ytterligare minskning av personalen bedöms komma att ske. Vid
Svenska institutet kommer personalen att minska med två personer p.g.a.
ålderspension under perioden 1997-1998.
Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Personalkonsekvenser som Försvarsmakten bedömt blir en följd av den
programplan som inlämnats till regeringen:
Ar 1997 beräknas personalminskningen till 1 737, varav 250 beräknas
behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Under samma år beräknas rekryterings-
behovet uppgå till 400 personer. År 1998 beräknas personalminskningen till
2 300, varav 1 350 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Rekryte-
ringsbehovet beräknas detta år uppgå till 260 personer.
147
Prop. 1996/97:1
Folkhälsoinstitutet har 8 tidsbegränsat anställda, med nuvarande slutdatum
96-12-31, direkt knutna till regeringsuppdraget inom alkohol och narkotika
vars anställningar kommer att upphöra om inga ytterligare medel beviljas.
Institutet har ytterligare 10 tidsbegränsat anställda vilkas förordnande även
de upphör vid årsskiftet. Deras fortsatta anställningar är beroende av
medelstilldelningen för ramanslaget för Folkhälsoinstitutet samt reserva-
tionsanslaget för insatser mot AIDS.
En minskning med 1 miljon kronor även för 1997 för Smittskyddsinstitu-
tet leder till att institutet måste överväga att inte fylla vakanser vid naturliga
avgångar såväl efter tillsvidareanställda som tidsbegränsat anställda. En
minskning med tre procent for 1998 skulle däremot få kraftigare konsekven-
ser och innebär att verksamheten eventuellt måste minskas med åtföljande
minskningar (eventuellt uppsägningar) av personal.
Förslagen i årets budgetproposition ger dels Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd möjlighet att anställa ytterligare personal, dels Statens institut
för psykosocial miljömedicin möjlighet att planera för en å två nyanställning-
ar, dels Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) viss resursförstärkning
(motsvarande två-tre nyanställningar) för att klara ökade krav på samordning
av forskningsfrågor inom Socialdepartementets område liksom ökade krav
på ekonomisk uppföljning av beviljade forskningsmedel.
För Statens institutionsstyrelse innebär den vikande efterfrågan på platser
inom missbrukarvården att intäkterna minskar, samtidigt medför en ökad
efterfrågan av specialiserade platser inom ungdomsvården att kostnaderna
inom detta område ökar. De redovisade förändringarna i efterfrågebilden har
medfört att myndigheten under innevarande budgetår kommer att redovisa
ett visst underskott. För att uppnå ekonomisk balans kommer fortsatta
besparingar att erfordras. Vidare kommer myndigheten under hösten 1996
att fatta beslut om nedläggningar av institutioner samt neddragning av platser
inom missbrukarvården. Vidare kommer ett fortlöpande rationaliseringsarbe-
te att genomföras. Sammantaget torde detta innebära att i storleksordningen
200 årsarbetskrafter försvinner under åren 1997 och 1998.
Vid de allmänna försäkringskassorna, som inte är inkluderade i ovanstå-
ende tabell, har antalet anställda minskat med ca 1 100 personer under tiden
1995-07-01—1996-06-30. Prognosen vid ett sparbeting av försäkringskas-
sornas ekonomiska ram på tre procent per år under budgetåren 1997 och
1998 pekar på, om inga åtgärder vidtas, resursbrister på 243 respektive 323
miljoner kronor. De flesta kassorna bedömer att detta huvudsakligen innebär
uppsägningar av personal. Sådana åtgärder får betydande konsekvenser för
verksamheten och personalen.
Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Personalen vid Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ökar med
4 personer p.g.a. utvidgad verksamhet om begärda medel erhålls. När det
gäller Sjöfartsverket bör i stort sett inga personalkonsekvenser bli följden av
148
förslagen i årets budgetproposition och kommande förslag. I budgetproposi-
tionen föreslås att två fyrar skall avbemannas, men enligt Sjöfartsverket skall
personalen om möjligt omplaceras till annat arbete.
Luftfartsverket genomförde 1993/94 en rationalisering/strukturförändring
som resulterade i en kraftfull (ca 10 %) neddragning av personalkostnaderna,
framförallt genom en reducering av antalet anställda och en ökad flexibilitet
i organisationen. Därefter pågår en fortlöpande översyn av organisation och
bemanning och verket står i dag väl rustat att möta förslag som väntas läggas
under hösten och som omfattar mandatperioden t.o.m. 1998.
Förslag som rör Post- och Telestyrelsens (PTS) verksamhet finns i
propositionen 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m. samt i
departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla (Ds
1996:38). Även det kommande försvarsbeslutet kan påverka PTS verksam-
het. Förslagen i departementspromemorian är för närvarande under remiss-
behandling.
Banverket har i dag 6 429 personer tillsvidareanställda och cirka 1 000
personer visstidsanställda. Flertalet visstidsanställda är projektanställda på de
stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas
tillvara i nystartade projekt. Förväntade anslagsminskningar kan även
komma att leda till övertalighet bland tillsvidareanställda. Den 1 november
1996 övertar Banverket ansvaret för trafikledningen från SJ. Inom trafikled-
ningen finns cirka 1 100 personer anställda. Banverket har för dagen inte
underlag att kunna uttala sig om personalbehoven inom trafikledningen
t.o.m. år 1998.
Vid Vägverket är 65 personer uppsagda och anställningarna upphör under
1997. Uppskattningsvis kan ytterligare personalminskningar vara nödvändi-
ga 1997/1998 med i storleksordningen 150 - 200 personer.
Finansdepartementet redovisar följande bedömningar.
Riksskatteverket (RSV) har i anslagsframställningen för perioden 1997-1999
beräknat personalminskningarna för skatteförvaltningen till 468 årsar-
betskrafter fördelade på 207 årsarbetskrafter 1997, 5 årsarbetskrafter 1998
samt 256 årsarbetskrafter 1999.1 den ekonomiska vårpropositionen avisera-
de regeringen nygamla arbetsuppgifter genom återinförandet av ROT-
avdrag. De beräkningar RSV gjort med anledning härav, grundat på tidredo-
visningen från förra tillfället, tyder på att arbetsuppgiften kommer att kräva
resurser i storleksordningen 30 årsarbetskrafter. Personalkonsekvenser
beträffande övriga förslag som lagts och som avses att läggas under hösten
har inte beräknats. Bedömningen är att förslagen inte kommer att medföra
några större personalkonsekvenser.
Besparingskrav innebär att Riksrevisionsverket måste minska personal-
styrkan. Förutom minskning av personal, innebär besparingskravet
svårigheter med resurser för kompetensutveckling.
Finansinspektionen gör den bedömningen att en resursförstärkning i
storleksordningen 4 miljoner och ytterligare 1 miljon kronor genom en
Prop. 1996/97:1
149
utgiftssänkning kommer att innebära att inspektionen kan återbesätta 5-6
vakanta tjänster. Vidare kan personalstyrkan vid insiderenheten utökas med
två personer för att klara de nya uppgifter som följer av ny lagstiftning.
För Statistiska centralbyråns räkning kommer utvecklingen under den
kommande treårsperioden att innebära en fortsatt minskning av personal
finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av
uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av
uppdragsfmansierad verksamhet, kan personalminskningarna som följd av
anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en
minskning av personalvolymen på cirka 20-25 personer per år erfordras för
att klara besparingskraven. Detta bör kunna ske inom ramen för naturlig
avgång.
Prop. 1996/97:1
För universitet och högskolor innebär förslagen i årets budgetproposition
såväl besparingar på per capita ersättningen i grundutbildningen som en
expansion av antalet platser. Därför är det svårt att uttala sig om vilka
personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de särpropositioner som avses läggas och som
omfattar tiden t.o.m. år 1998.
Skolverket räknar med personalbesparingar på 10-12% fram t.o.m. 1998.
Regeringen har i propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206)
gjort bedömningen att Statens skolverk övertar ansvaret för förskoleverk-
samhet och skolbamomsorg från Socialstyrelsen. Detta innebär en inte
oväsentlig utökning av verkets ansvarsområde som kommer att kräva
resursförstärkning.
Svenska EU Programkontoret startade den 1 juli 1995.1 samband med
starten rekryterades 18 personer per den 1 juli 1995. Antalet anställda per
den 30 juni 1996 är 52 personer.
Under 1997 och 1998 kommer den fasta organisationen vid Statens
livsmedelsverk att minskas med 30 tjänster. Under förutsättning att inga
ytterligare besparingskrav aviseras bedöms detta vara tillräckligt.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) beräknar att under andra halvåret
1996 inleda ytterligare avveckling på personalsidan motsvarande cirka 20
miljoner kronor. Detta är huvudsakligen en följd av SLU:s statsanslags-
minskning budgetåret 1995/96. Om ytterligare nedskärningar skulle åläggas
SLU kommer detta att medföra ytterligare personalinskränkningar.
150
Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Prop. 1996/97:1
När det gäller Arbetsmarknadsverket kommer sannolikt konsekvenserna för
personalen att bli desamma som redovisades i förra årets budgetproposition,
dock med det tillägget att minskningen av personal blir större.
Vad gäller Arbetarskyddsverket är 27 personer uppsagda vars uppsäg-
ningstid löper ut efter den 1 januari 1997. Ytterligare minskning av personal-
ramen som föranleds av de ökade lönekostnaderna (löneavtal och höjda
arbetsgivaravgifter) kommer att ske med 40 årsarbetskrafter och genomförs
under budgetåret 1997. Denna minskning kan, till skillnad från minskningen
1995/96, komma att drabba sakverksamheten. Minskningen kommer att ske
genom naturlig avgång.
Personalnedskärningarna vid Arbetslivsinstitutet är en direkt konsekvens
av besparingskraven. En grupp som kraftigt påverkas av nedskärningarna är
den administrativa personalen. De planerade nedskärningarna och omplace-
ringarna bedöms i dagsläget som tillräckliga för att möta förslagen i den
forskningspolitiska propositionen samt budgetpropositionen.
Personalkonsekvenserna av den i ekonomiska vårpropositionen föreslag-
na besparingen om 30 miljoner kronor på utgiftsområde 14:s myndighets-
anslag är ej säkra. En grov skattning är att besparingen innebär en personal-
minskning om 50 årsarbetskrafter.
Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har 23 personer
sagts upp i juni 1996. Konsekvenserna kan bedömas först under 1997.
Uppsägningar p.g.a. konstaterad övertalighet vid UV-Mitt Stockholm kan
ske tidigast under 1997. Omorganisation har skett inom myndigheten per
1996-07-01. Bemanningsarbetet är ej slutfört. Eventuella uppsägningar till
följd av omorganisationen sker tidigast under oktober 1996. Nya projekt
väntas komma igång under hösten, vilket medför ökat personalbehov. Dock
väntas tidsbegränsade anställningar totalt minska.
Naturhistoriska riksmuseets filialverksamhet har avvecklats. Uppsägning-
ar av 8 personer kommer att löpa ut under år 1997. Beroende på framtida
medelstilldelning kan det bli tal om ytterligare uppsägningar av personal.
Vid Statens musiksamlingar kan det behövas nedskärningar p.g.a. den
minskning av lönebidrag som nu sker. Kommer bidragen att minskas
ytterligare under nästa budgetår kan detta medföra att anställda sägs upp och
att verksamheter eller del av dessa inom myndigheten kommer att upphöra.
Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Genom införande av ny teknik kommer Patent- och registreringsverket
(PRV) att under de närmaste åren gå in i en övertalighetssituation. Dessutom
151
kan ärendetillströmningen komma att minska inom vissa av PRV:s
verksamhetsområden genom internationell konkurrens, främst europasamar-
bete.
För att möta tidigare besparingskrav för 1997 och 1998 har Kommerskol-
legium i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1997-1999 räknat
med en neddragning av de personella resurserna motsvarande sex årsar-
betskrafter.
För att svara upp mot de besparingar som föreslås för år 1997 och
preliminärt aviseras for år 1998 kan ytterligare neddragningar bli aktuella på
ett flertal myndigheter under Närings- och handelsdepartementet.
Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid länsstyrelserna beräknas personalen minska med 379 personer under
perioden 1997-1998, varav 190 personer under år 1997 och 189 personer
under år 1998. Beräkningen kan vara en underskattning då flera länsstyrelser
ej lämnat uppgifter på denna punkt.
Nya processer inom lantmäteriområdet samt en finansiering av överskri-
dande av nedsättningsanslaget via förvaltningsanslaget innebär personalredu-
ceringar totalt med cirka 170 personer 1997. Nya processer inom lantmäte-
riområdet samt en neddragning av förvaltningsanslaget på 75 miljoner
kronor innebär personalreduceringar totalt i storleksordningen 300 personer
1998.
Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.
Personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de särpropositioner som har lagts under våren 1996
och de förslag som avses att läggas under hösten och som omfattar tiden
t.o.m. år 1998 kan inte bedömas i dag. Det beror på hur den relativt
omfattande besparingen för år 1998 kommer att slutligt fördelas på
förvaltningsanslag och andra anslag.
Regeringens planerade proposition om en miljöbalk våren 1997 kan också
komma att påverka myndighetsuppgifterna inom många områden som rör
miljö- och hälsoskydd.
Prop. 1996/97:1
I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen sin avsikt att låta utreda
möjligheterna att förändra systemet för beräkning av statliga myndigheters
avtalsenligapersonalkostnader exkl. lön (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 48, bet.
152
1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128). Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva möjligheterna att ersätta
den statliga sektorns lönekostnadspålägg med ett system för uppbörd av
lagstadgade arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och avgifter som följer av
kollektivavtal som motsvarar det system som gäller för den privata sektom
(dir 1993:89). Syftet var att göra anställningsförhållandena inom staten
jämförbara med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt och att förstärka
ett självständigt arbetsgivaransvar för de totala personalkostnaderna vid
myndigheterna.
Utredningen har i februari 1995 lagt fram sitt betänkande Fullt ekono-
miskt arbetsgivaransvar (SOU 1995:9). Arbetet har bedrivits i tre etapper.
Utredningens förslag i etapperna 1 och 2, om de lagstadgade arbetsgivarav-
gifterna för statliga arbetsgivare och om finansieringen av ersättning för
arbetsskador, framlades i en särskild lägesrapport, som i huvudsak överens-
stämmer med betänkandet. Förslagen i den särskilda rapporten har efter
remissbehandling behandlats av riksdagen (prop. 1994/95:150 bil. 1 s. 103,
bet. 1994/95 :FiU20, rskr. 1994/95:448).
Etapp 3 av utredningens arbete, som således inte omfattades av den nämn-
da remissbehandlingen, gäller systemet för beräkning av statliga myn-
digheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Slutbetän-
kandet har därför remissbehandlats med tyngdpunkt på denna fråga. En
förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi95/1550).
Utredningen har bedrivits i samråd med Statens löne- och pensionsverk
(SPV) och Riksrevisionsverket (RRV), som även lagt fram var sin rapport
i februari 1994, som legat till grund för utredningens arbete i fråga om
systemet för beräkning av statliga myndigheters kostnader för avtalsenliga
personalförmåner exkl. lön. Dessa förmåner, främst statlig tjänstepension,
kompletterar de lagstadgade förmånerna. I rapporterna föreslog de båda
verken att det skulle införas en försäkringsmodell för beräkning av de belopp
som anställningsmyndighetema skall erlägga för att bekosta dessa förmåner.
På grundval av rapporterna redovisade regeringen i prop. 1993/94:150 bil.
1 s. 93 som sin bedömning att de avtalsstyrda förmåner som för närvarande
finansieras med lönekostnadspålägg (LKP) i stället bör finansieras med
premier, som skall motsvara ett försäkringsmässigt beräknat värde av de
förmåner som intjänats under året.
Regeringen gav den 16 november 1995 Arbetsgivarverket (AgV) i upp-
drag att utreda hur personskade- och grupplivförsäkringarna bör anordnas
inom det statliga avtalsområdet och för vissa anställningar, tjänstgöringar
m.m. med statligt reglerade trygghetsförmåner.
Prop. 1996/97:1
153
5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt
beräknade premier
Prop. 1996/97:1
Fr.o.m. år 1998 skall systemet med lönekostnadspålägg (LKP) ersättas
med försäkringstekniskt beräknade premier.
Utredningens respektive Arbetsgivarverkets förslag: Utredningen om
arbetsgivaravgifter for statliga myndigheter föreslår att av de förmåner, som
för närvarande finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP, skall
forsäkringslösningar tillämpas för tjänstepensioner, gruppliversättningar och
personskadeersättning. Vidare föreslås att pensionsersättning, som är en
trygghetsförmån till vissa äldre anställda, som blir övertaliga, skall betalas
direkt av respektive anställningsmyndighet. Mot bakgrund av det självständi-
ga arbetsgivaransvaret for stadiga myndigheter föreslår utredningen att en ny
myndighet inrättas. Myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för
försäkringsmodellens tillämpning och besluta om premiesättning m.m.
AgV, som i maj 1996 avrapporterade sitt uppdrag, föreslår att det skall
bildas försäkringsgivare, som är särskilda juridiska personer och gemen-
samma för de berörda myndigheterna, för att trygga förmånerna.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till
utredningens förslag om finansiering av avtalsenliga förmåner.
Rikspolisstyrelsen förordar att premiema skall vara enhetliga åtminstone för
de myndigheter vars verksamhet är helt anslagsfinansierade. Arbetsgivarver-
ket stödjer utredningens förslag eftersom skillnader i de avtalade förmåner-
nas omfattning på olika delar av det statliga området får ett genomslag i
arbetsgivarnas kostnader. Flera remissinstanser betonar vikten av att
anslagen räknas om vid införandet av differentierade premier. Riksrevision-
sverket och Rikspolisstyrelsen ifrågasätter behovet av den nya myndigheten.
Arbetsgivarverket anser att de statliga arbetsgivarna bör ges ett ansvar för
förvaltningen av influtna medel och att statens roll som försäkringsgivare
särskiljs från statens åtaganden i övrigt.
Skälen för regeringens förslag: För att stärka det kostnadsansvar för den
egna verksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudge-
tering föreslår regeringen att det nuvarande systemet med ett schablonmäs-
sigt beräknat LKP ersätts med ett system med försäkringsmässigt beräknade
premier fr.o.m. den 1 januari 1998. Premiema bör beräknas särskilt för vaije
myndighet. Regeringen har även för avsikt att låta pensionsersättningarna
helt betalas av respektive anställningsmyndighet eftersom myndigheten
genom sitt sätt att utöva arbetsgivarfunktionen kan påverka om förmånen
skall utbetalas. Vid nedläggning eller drastisk reduktion av en myndighets
verksamhet får kostnaden för pensionsersättningar redovisas som en del av
awecklingskostnaden.
Det är av vikt att reformen utformas på sådant sätt att statens utgifter inte
ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda försäkringsgivare eller fonder
utanför statsbudgeten. Framför allt under uppbyggnadsskedet skulle de
154
premier som myndigheterna erlägger, lämna statsbudgeten medan utgifterna
for motsvarande förmåner - till den del de redan intjänats respektive utbetalas
till följd av redan inträffade "försäkringsfall" - skulle betalas från stats-
budgeten. Ett bildande av särskilda försäkringsgivare skulle även medföra
utgifter för att bygga upp säkerhetsfonder och konsolideringskapital.
Särskilda försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att
trygga de anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista
hand garanteras av staten. De premier som myndigheterna skall betala skall
därför tillföras statsbudgeten och utgående förmåner betalas av statsmedel.
Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland
annat att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett
schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndigheter gemensam nivå.
I samband med övergång till ett system med olika nivåer på premiema för
myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltnings-
anslag.
Regeringen ser inte för närvarande något behov av att förändra ansvaret
för administrationen av förmånssystemen.
Grunderna för beräkning av premier i ett försäkringsmässigt system är
inte endast en teknisk fråga. De påverkar hur utgifterna fördelas över tiden
mellan intjänande och utbetalning av förmånerna. De påverkar även hur
finansieringen fördelas mellan olika myndigheter bland annat genom att det
finns förmåner för vilka en utjämning bör ske mellan arbetsgivarna.
SPV administrerar två av de förmånssystem som här behandlas, pensioner
och gruppliversättning. Kostnaden för dem motsvarar ca 92 % av de
förmåner som för närvarande finansieras med LKP. I SPV finns även en
försäkringsmässig kompetens för den typ av frågor som här avses. Huvud-
ansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör därför
åvila SPV. Med tanke på den ovan nämnda arbetsgivarpolitiska betydelsen
av dessa frågor avser regeringen att ge AgV ett inflytande vid fastställandet
av grunderna för beräkning av premiema.
Det är även av betydelse att partema på den statliga sektom i samband
med föreslagna förändringar av kollektivavtalen kan få uppgift om föränd-
ringarnas kostnadskonsekvenser för myndigheterna. Vid utövande av dessa
funktioner måste frågornas statsfinansiella betydelse beaktas.
I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår
regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge
ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett
sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att den allmänna
löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för
grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende sjuklöneperioden föreslås
träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och skattehöjningarna föreslås träda
Prop. 1996/97:1
155
i kraft den 1 januari 1997 respektive 1 januari 1998.
Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar av
arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. När
en allmän löneavgift infördes och vissa skattehöjningar genomfördes fr.o.m.
den 1 januari 1995 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:122, bet.
1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149) beslöt dock regeringen att statliga
myndigheter och organisationer inte skulle kompenseras fr.o.m. den 1 juli
1995 för kostnaderna för löneavgiften och skattehöjningarna.
Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall
kompenseras för kostnaderna för den i prop. 1995/96:209 föreslagna för-
längningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skatte-
höjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompensa-
tion beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att kom-
pensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och skattehöjningar
som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998.
Prop. 1996/97:1
156
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa
nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår.
De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas
och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.
För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgiftsminskningar eller
inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). I tabell 6.1 redovisas
förändringarna i statsutgifterna under 1995/96.
Tabell 6.1 Budgetförändringar 1995/96, statsutgifterna
1000-tals kronor
Utgiftsanslag
|
Statsbudgeten |
940 010 749 | |
|
Tilläggsbudget (1995/96:FiU8) |
+ |
40 603 000 |
|
Proposition 105 |
+ |
2 099 237 |
|
Vårpropositionen (1995/96:FiU10) |
- |
1 300 676 |
|
Övriga propositioner |
+ |
29 000 |
|
Proposition 222 |
+ |
3 000 000 |
|
Förslag i denna proposition |
- |
13 522 852 |
I avsnitt 4 ger regeringen en närmare beskrivning av såväl utgifts- som
inkomstutvecklingen under innevarande budgetår. I beskrivningen ingår en
ny beräkning av statsutgifterna och statsinkomsterna baserat bl.a. på nya
antaganden.
Den av riksdagen godkända tekniska justeringen inom Försvarsdeparte-
mentets område, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en
kredit (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175), medför
att anslaget Al Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 583 miljoner
kronor.
De utgiftsökningar som föreslås i denna proposition uppgår till 1 224,9
miljoner kronor varav 100 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets
område, 88,3 miljoner kronor inom Socialdepartementets område, 4 miljoner
kronor inom Kommunikationsdepartementets område, 483 miljoner kronor
157
inom Finansdepartementets område, 167 miljoner kronor inom
Utbildningsdepartementets område, 318,6 miljoner kronor inom
Jordbruksdepartementets område samt 64 miljoner kronor inom Miljö-
departementets område. Finansiering sker i huvudsak inom respektive
departementsområde, förutom utgiftsökningen inom Utrikesdepartementets
område där finansiering sker såväl inom det egna departementsområdet som
genom neddragning av anslag inom Försvarsdepartementets område. Vidare
sker inom Finans, Jordbruks- och Miljödepartementens områden finansiering
helt eller delvis på statsbudgetens inkomstsida. Förslagen inom
Arbetsmarknadsdepartementets område påverkar inte anslagsnivåerna under
budgetåret 1995/96.
Samtidigt föreslås utgiftsminskningar på totalt 14 747,8 miljoner kronor.
Sammantaget föreslås i denna propositionen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 förändringar som innebär en
utgiftsminskning på 13 522,9 miljoner kronor.
Prop. 1996/97:1
158
Tabell 6.2 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tals kronor
Prop. 1996/97:1
|
Belopp i stats- |
Förslag till |
Förändring | ||
|
Utrikesdepartementet Bidrag till vissa internationell organisationer, |
1 352 808 |
1 452 808 |
+ |
100 000 |
|
Summa: |
1 352 808 |
1 452 808 |
+ |
100 000 |
|
Försvarsdepartementet Försvarsmakten, ramanslag |
55 965 440 |
41 282 688 |
-14 682 752 | |
|
Summa: |
55 965 440 |
41 282 688 |
-14 682 752 | |
|
Socialdepartementet Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, |
719 973 |
808 273 |
+ |
88 300 |
|
Summa: |
719 973 |
808 273 |
+ |
88 300 |
|
Kommunikationsdepartementet |
3 940' |
7 940 |
+ |
4 000 |
|
Summa: |
3 940 |
7 940 |
+ |
4 000 |
|
Finansdepartementet Särskilt bidrag till kommuners och |
0 |
483 000 |
+ |
483 000 |
|
Summa: |
0 |
483 000 |
+ |
483 000 |
|
Utbildningsdepartementet Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning, ramanslag |
0 |
51 000 |
+ |
51 000 |
|
Bidrag till viss verksamhet inom det |
1 644 605 |
1 593 605 |
51 000 | |
|
Högskoleverket, ramanslag |
240 000 |
306 000 |
+ |
66 000 |
|
Vissa bidrag till forskningsverksamhet, |
78 799 |
128 799 |
+ |
50 000 |
|
Summa: |
1 936 404 |
2 079 404 |
+ |
116 000 |
'Föreslaget i prop. 1995/96:105
11 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
159
Tabell 6.2 forts.
1000-tals kronor
Prop. 1996/97:1
|
Belopp |
Förslag till |
Förändring |
|
i stats- |
nytt anslags- |
Ökning (+) |
|
budgeten |
belopp |
Minskning (-) |
Jordbruksdepartementet
för revalvering av jordbruksomräknings-
|
kursen, reservationsanslag |
173 0002 |
489 600 |
+ |
316 600 |
|
Sametinget, ramanslag |
15 082 |
17 082 |
4- |
2 000 |
|
Summa: |
188 082 |
506 682 |
+ |
318 600 |
|
Miljödepartementet | ||||
|
Investeringar inom miljöområdet, | ||||
|
reservationsanslag |
285 668 |
335 668 |
4- |
50 000 |
|
Förvaltningskostnader för | ||||
|
Lantmäteriverket m.m., ramanslag |
7 32 356 |
718 356 |
14 000 | |
|
Bidrag till Lantmäteritaxan, förslagsanslag |
10 350 |
24 350 |
4- |
14 000 |
|
Summa: |
1 028 416 |
1 078 374 |
4- |
50 000 |
Summa totalt:
61 222 021
47 699 169
-13 522 852
!)Föreslaget iprop. 1995/96:150
160
Det är ett mycket starkt svenskt intresse att en positiv utveckling runt
Östersjön fortskrider och drivs på. Riksdagen beslutade därför i juli 1996 att
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 1 miljard kronor till Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen (prop. 1995/96:222 avsnitt 5.4, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Medlen är avsedda att bekosta åtgärder
och projekt inom de fem områdena svensk exportindustri, energisystem,
ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur och samarbete för att skydda
miljön runt Östersjön samt för att öka handeln och investeringarna och i
övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i Östersjöregionen.
Regeringen beslutar om anslagets användning efter förslag från
statsministerns Östersjöråd. Några beslut om att ta anslaget i anspråk har
ännu inte fattats av regeringen.
För att det anvisade anslaget skall ge så stor effekt som möjligt är det
angeläget att det finns en betydande flexibilitet när det gäller sättet att använda
anslagsmedlen. Regeringen bör ha möjlighet att kunna gå in från svensk sida
i olika former, allt inom den ram som det anvisade anslaget utgör. Det är inte
alltid säkert att sådant utvecklingsstöd som anslaget är avsett för i första hand
bör ges i form av bidrag. Ofta kan ett lån vara en lämpligare stödform. Olika
former av garantier bör också kunna komma i fråga. I första hand bör
insatserna kanaliseras genom befintliga stödformer och organ.
För att en garantigivning skall kunna komma i fråga krävs dock att
riksdagen medger detta. Regeringen lägger stor vikt vid att ett sådant
medgivande ges. Regeringen föreslår att garantier får ställas ut intill ett belopp
av 2 miljarder kronor. Om det mot bakgrund av vunna erfarenheter senare
befinns att detta är otillräckligt återkommer regeringen med förslag om en
ändring av garantiramen.
Som kommer till uttryck i det förslag till budgetlag, som riksdagen för
närvarande prövar (se prop. 1995/96:220), skall avgifter tas ut för garanti-
åtaganden. Syftet med garantiavgifterna är att täcka kostnader för
administration och eventuella förluster. Avgifterna skall motsvara den
ekonomiska risk och de övriga kostnader som åtagandena innebär för staten.
Riksdagen kan dock medge att en avgift får sättas lägre än vad som är betingat
från mera försäkringsmässiga utgångspunkter för vissa angivna åtaganden.
Regeringen anser att det i den verksamhet som det av riksdagen anvisade
anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen är avsett för i
många fall kan finnas starka skäl för att inte ta ut så höga avgifter som annars
skulle vara motiverade från allmänna utgångspunkter och för att, om
omständigheterna i vissa fall motiverar det, helt underlåta att ta ut avgifter.
Riksdagen bör ge regeringen möjligheter härtill. Kostnaderna för
subventioner och eventuella förluster som kan uppkomma på grund av
garantierna bör belasta det anvisade anslaget. Om man beräkningsmässigt gör
161
ett antagande om en riskfaktor på 20 procent kommer anslaget att belastas
med 400 miljoner kronor med anledning av garantiförlustema. Även de
administrationskostnader som inte täcks med avgifter bör betalas från
anslaget. Det finns anledning att noga följa garantiernas riskutveckling och
anpassa garantigivningen så att erforderliga medel finns på anslaget för att
täcka de beräknade garantiförlustema.
Återbetalningar av lån och andra medel som kan komma att inflyta i den
verksamhet som bekostas från anslaget kan inte, enligt de principer för
redovisning mot anslag och inkomsttitlar som förslaget till budgetlag ger
uttryck för, tillgodoföras anslaget och på nytt komma till användning inom
ramen för anslagets ändamål. För att detta skall vara möjligt efter
budgetlagens föreslagna ikraftträdande den 1 januari 1997 behövs ett särskilt
medgivande av riksdagen. Enligt regeringens mening talar starka skäl för att
återbetalade lånemedel m.m. får återföras till anslaget och tas i anspråk för
nya stödprojekt m.m. Någon ytterligare nettobelastning på statsbudgeten,
utöver det anvisade anslagsbeloppet, är inte avsedd.
Tekniken med återförande av medel till anslaget, liksom andra moment av
redovisningsteknisk natur i stödverksamheten, bör kontinuerligt följas och
utvärderas mot bakgrund av vunna erfarenheter. Regeringen kommer att
återkomma till riksdagen om övervägandena i samband därmed ger anledning
till detta.
Prop. 1996/97:1
162
Prop. 1996/97:1
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 1 352 808 000 kronor.
Anslaget, som är centralt för svensk utrikespolitik, används för civila och
militära fredsfrämjande och förebyggande insatser i olika delar av världen.
Den helt övervägande delen av beloppet, drygt en miljard kronor, har under
innevarande budgetår använts för insatser i f.d. Jugoslavien. Återstoden av
anslaget är i huvudsak intecknat av gjorda, pågående och planerade
internationella fredsfrämjande insatser.
Försvarsmakten har hemställt att regeringen från anslaget också skall
finansiera merkostnader till följd av tillämpning av skattelagstiftningen för
personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Denna merkostnad beräknas till
185,2 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att anslaget A 1.
Försvarsmakten uppfört på ijärde huvudtiteln, minskas med 100 miljoner
kronor. Resterande 85,2 miljoner kronor finansieras genom följande
utnyttjande av anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet:
- 15 miljoner kronor avseende medel som inom anslaget reserverats för
förlorad FN-ersättning vid övergången från UNPROFOR till IFOR.
- 12,2 miljoner kronor som avsatts för FN:s Rapid Reaction Force i f.d.
Jugoslavien och som inte kommer att utnyttjas härför.
-10 miljoner kronor som avsatts för eventuella oförutsedda materielförluster
inom IFOR.
Återstoden, dvs. 48 miljoner kronor, finansieras genom att minska det
utrymme som finns kvar inom anslaget för fredsfrämjande insatser under
återstoden av budgetåret.
Några ytterligare krav för nu pågående insatser från försvarsmakten
avseende anslaget B 9. eller det i budgetpropositionen föreslagna anslaget
B 4., inom utgiftsområde 5, föreligger inte och kommer inte att föreligga.
163
Prop. 1996/97:1
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens
verksamhet uppfört ett ramanslag på 55 965 440 000 kronor.
1 avsnitt 6.3 föreslår regeringen att resursförstärkningar på 185,2 miljoner
kronor inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde till del finansieras
genom en minskning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Regeringen föreslår därför en minskning av ramanslaget A 1. Försvarsmakten
med 100 000 000 kronor.
Den av riksdagen godkända (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr.
1995/96:175) tekniska justering, med anledning av att de utestående
förskotten ersatts med en kredit, medför att anslaget A 1. Försvarsmakten
reduceras engångsvis med 14 582 752 000 kronor.
Totalt föreslås anslaget Al. Försvarsmakten reduceras med
14 682 752 000 kronor.
164
Prop. 1996/97:1
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 719 973 000 kronor.
Regeringens förslag: Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000
kronor för att täcka ett prognostiserat underskott i verksamheten
budgetåret 1995/96.
Bakgrund: Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som
central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt
22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-
hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS från landsting och kommuner
det formella huvudmannaskapet för de institutioner som bedömdes motsvara
behovet av efterfrågan av vårdplatser.
Verksamheten finansieras dels genom anslag, dels genom vårdavgifter
som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som låg till grund
för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet
beräknades att statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften av
ungdomshemmen och cirka en tredjedel av LVM-hemmen. I dagsläget svarar
den anslagsfinaniserade delen för cirka 26 procent av kostnaderna för LVM-
hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen. Fördelningen
mellan anslagsfinansiering och vårdavgifter överensstämmer således inte med
vad propositionen avsåg.
Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende
och därför svårplanerad. Den är ständigt utsatt för krav på förändring och
anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda
behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter
från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett
ett ekonomiskt underskott.
Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan av LVM-placeringar
minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakar ekonomiska
problem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns cirka 1 000 LVM-platser
mot idag cirka 625. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat antalet platser inom missbrukar-
vården genom att avveckla två institutioner samt skurit ned antalet platser vid
samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt med ytterligare neddragningar
av LVM-platser. Efterfrågan är större på ungdomssidan där man genomför
utbyggnad. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är dock förenad
med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra. I samband med
165
nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp till 18
månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner.
För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade
avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän.
Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En alltför hög avgiftsnivå
riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att de åtgärder som
SiS genomfort för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutioner-
na varit nödvändiga SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få
till stånd en optimal balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser
som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet eftersätts.
Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans beräknas ett underskott uppstå för innevarande budgetår.
Det är visserligen svårt att göra exakta prognoser för SiS verksamhet. Den
senaste uppföljningen pekar dock på att underskottet i verksamheten för
innevarande budgetår kommer att bli cirka 90 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000
kronor för innevarande budgetår. Regeringen har den 5 september 1996
uppdragit åt Riksrevisionsverket att utvärdera Statens institutionsstyrelses
hittillsvarande verksamhet och lämna förslag till eventuella åtgärder som kan
skapa förutsättningar för en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan av
platser vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.
Prop. 1996/97:1
166
I statsbudgeten finns för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett
anslag på 3 940 000 kronor.
Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om
finska Utö. Fartyget förde estnisk flagg. Regeringen uppdrog den 28
september 1994 åt Statens haverikommission (SHK) att biträda i utrednings-
arbetet med anledning av förlisningen.
Riksdagen anvisade ett anslag på 3 940 000 kronor till utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget till statsbudgeten
för innevarande budgetår (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr.
1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren
1996.
Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att pågå under hela år 1996.
De tidigare anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader för det
fortsatta arbetet beräknas till 4 000 000 kronor.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 210 000 000 kronor.
Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop.
1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994 tecknat ett
alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv
SOS-tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga
räddningstj änsten.
Det anvisade anslaget skall täcka statens kostnader för grundtjänsten enligt
avtal. Enligt avtalet ingår däremot inte kostnader för införandet av ett nytt
nödnummer, 112.
Eftersom introduktionen av det nya nödnumret kommer att påverka
bolagets verksamhet är det dock rimligt att SOS Alarm Sverige AB får
använda anslaget till att täcka en del av utgifterna i samband med den
pågående informationskampanjen för införandet av det nya nödnumret.
Regeringen föreslår därför att SOS Alarm Sverige AB, utöver kostnader
for grundtjänsten enligt avtal, får utnyttja högst 4 miljoner kronor av anslaget
till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112.
167
Prop. 1996/97:1
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande år.
Regeringens förslag: 483 miljoner kronor anvisas för att år 1996 reglera
övergången till ett nytt mervärdesskattesystem för kommuner och
landsting.
Den 1 januari 1996 ändrades systemet för återbetalning av mervärdesskatt
för icke skattepliktig verksamhet (skola, omsorg och sjukvård m.m.). För att
täcka kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera systemet
gjordes en ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen höjdes
med 19 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1996. Eftersom underlaget för att
fastställa denna reglering var osäkert uttalade regeringen under hösten 1995
att en uppföljning skulle göras när säkrare uppgifter fanns att tillgå (prop.
1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116).
Riksskatteverket lämnade under maj månad nya uppgifter om kommuner-
nas och landstingens ingående och utgående mervärdesskatt för de senaste
åren. Det finns nu således ett mer fullständigt underlag för att göra en slutlig
reglering för år 1996. Den sammanlagda regleringen på helårsbasis skall
enligt det nu framtagna underlaget uppgå till 22 482 miljoner kronor.
Underlaget har då justerats med hänsyn till att mervärdesskatten på livsmedel
sänktes den 1 januari 1996. Från detta belopp skall dras det tidigare reglerade
beloppet om 19 000 miljoner kronor. Från det totala regleringsbeloppet dras
för år 1996 också ett belopp om 2 999 miljoner kronor till följd av de
utbetalningar som i januari och februari 1996 har gjorts från det ordinarie
mervärdesskattesystemet och som beror på den eftersläpningseffekt som finns
i systemet. I januari och februari 1996 sker således utbetalningar som avser
december 1995, vilka minskar belastningen på mervärdeskattekontona med
motsvarande belopp. På motsvarande sätt kommer det under år 1997 att ske
utbetalningar från kontona i januari och februari som avser december 1996.
Avdraget om 2 999 miljoner kronor från det totala regleringsbeloppet är en
förutsättning för att uppnå den statsfinansiella neutralitet som förutsattes vid
den ursprungliga regleringen. Vid ett eventuellt avslutande av det nu införda
systemet och en återgång till ett statligt finansierat system kommer motsva-
rande eftersläpningseffekt att uppstå åt andra hållet. Statens utgifter för den
kommunala mervärdesskatten skulle då under det första året bara motsvara
11 månader, medan kommuner och landsting skulle ha kvar en månads
utgifter in på införandeåret. Vid en eventuell ny förändring av systemet skall
därför utgå kompensation till kommuner och landsting motsvarande
168
utbetalningen denna överskjutande månad.
Den återstående regleringen för år 1996 uppgår således till 483 miljoner
kronor. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att sammanlagt 483 miljoner
kronor anvisas på ett särskilt anslag, Särskilt bidrag avseende kommuners och
landstings mervärdesskattesystem år 1996.
För att justera för hanteringen av de landstingsfria kommunerna vid den
ursprungliga regleringen föreslås att hela bidraget tillförs landstingskontot hos
Riksgäldskontoret. Regeringen avser av samma anledning att uppdra åt
Riksskatteverket att föra över 63 miljoner kronor från kommunkontot till
landstingskontot.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av de generella
statsbidragen med 3 482 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 för att reglera
övergången till det nya systemet.
Föreslagen reglering har beaktas genom att denna kommunala mervärdes-
skatt inte längre belastar statens inkomsttitel avseende mervärdeskatt.
Prop. 1996/97:1
169
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 51 miljoner
kronor anvisade under förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m.
Regeringens förslag: En anslagsteknisk förändring genomförs som
medger att medel som anvisats till försöksverksamhet med kvalificerad
yrkesutbildning hösten 1996, men inte utnyttjas, i stället kan användas
under budgetåret 1997.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat om en försöksverk-
samhet med kvalificerad yrkesutbildning (prop. 1995/96:145, bet.
1995/96:UbU8, rskr. 1995/96:224) och har för budgetåret 1995/96 anvisat
medel motsvarande 51 miljoner kronor avseende 1 700 platser med
utbildningsstart hösten 1996 för detta ändamål under anslaget A 9. Bidrag till
viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (Prop 1995/96:105
och prop 1995/96:150 bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).
Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning har förberetts av en
organisationskommitté. Denna har omvandlats till en kommitté, Kommittén
för kvalificerad yrkesutbildning (U1996:02) med uppdrag att fullfölja
organisationskommitténs arbete och leda försöksverksamheten samt svara för
uppföljning samt för att en oberoende utvärdering kommer till stånd.
Verksamheten byggs ut under 1997 och 1998 till totalt 3 700 respektive
4 500 årsstudieplatser.
Kommittén har i skrivelse till regeringen uppgett att intresset för den
kvalificerade yrkesutbildningen är omfattande. Antalet hittills inkomna
ansökningar är stort. Med hänsyn till de kvalitetskrav som bör ställas på de
utbildningar som får delta i försöksverksamheten, bedömer emellertid
kommittén att det är osäkert om alla de 1 700 platser kan påböijas under
hösten 1996. Regeringen anser, mot bakgrund av det stora intresset för
försöksverksamheten, att det är mycket angeläget att de utbildningsplatser
som ej kan tas i anspråk under hösten 1996 istället kan starta år 1997.
Medlen för försöksverksamheten är innevarande budgetår anvisade på
förslagsanslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet och kan därför inte tas i anspråk nästkommande budgetår.
Regeringen föreslår att de under nämnda anslag beräknade medlen för
försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen - 51 miljoner
kronor - istället anvisas under ett nytt ramanslag A 18. Försöksverksamhet
med kvalificerad yrkesutbildning. Därmed ges möjlighet att disponera medel
nästkommande budgetår. Den av riksdagen beslutade omfattningen på
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning kan då bibehållas
170
oförändrad under perioden. Anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom Prop. 1996/97:1
det kommunala skolväsendet m.m. minskas i samma omfattning.
C 51. Högskoleverket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 30 miljoner
kronor anvisade under anslaget till högskoleverket.
Regeringens förslag: 66 miljoner kronor anvisas som extra engångsbe-
lopp för SUNET såvitt avser universitet och högskolor och statliga
museer.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen
(1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik tagit upp frågor som berör Swedish University Computer
NetWork (SUNET)- Detta skall ses som en nationell tillgång som skall kunna
utnyttjas av ännu fler, t. ex. hela biblioteksväsendet. För att SUNET skall
kunna utvecklas i sin nuvarande och utökade roll behövs en kraftig uppgrade-
ring av nätet. Detta gäller ryggradsnätet — som omfattar universitetsorterna
samt Luleå - samt anslutningarna till övriga högskolor, och statliga muséer.
Berörda kommuner skall vidare av staten under ett inledande skede erbjudas
anslutning till SUNET av huvudbibliotek, länsbibliotek och länsmuseer.
Regeringen tar upp frågan om målsättning, finansieringsformer och
resurser för SUNET i budgetpropositionen. För driften av ett uppgraderat
SUNET för universitetens och högskolornas del och för de statliga museerna
beräknas därvid medel under ett nytt anslag. Särskilda medel beräknas för de
kommunala anknytningarna.
Regeringen anser det vara motiverat att under det expansionsskede som
förestår under de närmaste åren underlätta måluppfyllelsen genom att anvisa
ytterligare medel för de statliga myndigheternas del utöver de reguljära
medel som beräknas under det nämnda anslaget i budgetpropositionen. Ett
engångsbelopp om 66 miljoner kronor bör därför anvisas för att förbrukas
under minst en treårsperiod.
171
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Möjligheterna att inrätta ett nytt tekniskt
forskningsinstitut i Göteborg skall utredas. Institutets verksamhet skall
bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en utgångspunkt för det
fortsatta arbetet ställer staten en engångssumma av 100 miljoner kronor
till förfogande, varav 50 miljoner anvisas på tilläggsbudget, och 50
miljoner kronor får användas av redan anvisade medel under anslaget
C45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under
förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras.
Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. görs när
utredningen presenterat sitt förslag.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget, inte minst av samhällseko-
nomiska skäl, att Sverige upprätthåller en hög nivå på den tekniska
forskningen. Detta framförs idag från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademi-
en (IVA) gör bedömningen att statens insatser för forskning och utbildning
med teknisk inriktning bör öka. IVA anser att det bärande motivet för
samhället att rikta ökade insatser mot forskning och utbildning framför allt
inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen för utveckling,
tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter
mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och
näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av
satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt
Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning
och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning
och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En
bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De
forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och
förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället
och stärka näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att
högskolan och näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot
strategiska områden och öka nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR-
kommittén, som har gjort en översyn av samverkan mellan högskolan och
näringslivet, existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och
industrins FoU-verksamhet.
Det är viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade statliga
satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen och
näringslivet Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och forskarut-
bildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med syftet
att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig
investering som kan ge mycket goda resultat.
För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och
172
företagens behov av tillämpad forskning bör utredas möjligheterna att inrätta
ett stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig
inriktning, lokaliserat till Göteborg. En förebild bör kunna vara de tyska
Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation och
verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen
bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet
garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid högskolan
samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en högskola. Detta
innebär en nära samverkan mellan institut och universitet. Forskare och
doktorander från både högskolor i hela landet och industri kan engageras i
verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta forskartjänster. I stället
bör forskare vid högskola och industri tillfälligt kunna arbeta vid institutet,
vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan högskola, institut och industri.
Institutet kan på det viset möjliggöra ett naturligt flöde mellan högskola,
institut och industri, vilket kan leda till en effektiv kunskaps- och kompeten-
söverföring i båda riktningarna. Institutet bör, självt eller gemensamt med
tex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs universitet, förfoga över
laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för institutet att ta på sig uppdrag
som innebär att, genom såväl forskning som utvecklingsarbete, kunna
utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp. I den miljö som då
skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att
forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör
institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara
uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall
dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för
forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s
forskningsprogram etc.
Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell
resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle möjliggöra
för studenter att praktisera på institutet, som därmed också skulle bli en väg
ut i näringslivet I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom
kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasies-
kola) kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset
för teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan
forskning, skola och näringsliv.
Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en
engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att
utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till
finansiering av driftkostnader m.m. kommer att göras när utredningen
presenterat sitt förslag. Eventuella tillkommande kostnader för staten utöver
de 100 miljoner kronor som här har föreslagits, skall finansieras genom
omprioritering inom befintliga ramar. 100 miljoner kronor bör avsättas för
ändamålet för senare användning dels genom att 50 miljoner kronor anvisas
på tilläggsbudget under anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
dels genom att 50 miljoner kronor får användas av för innevarande budgetår
anvisade medel under reservationsanslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom
Prop. 1996/97:1
173
universitet och högskolor m. m. Prop. 1996/97:1
Regeringen tar upp frågan om det avsedda institutet även i den forsknings-
politiska propositionen.
Regeringen har beslutat att universiteten och vissa högskolor senast den 20
september 1996 skall återbetala sammanlagt 261 miljoner kronor till staten.
Regeringen anmäler detta även i budgetpropositionen för år 1997. Till följd
av den förstärkning av statsfinanserna som därigenom uppkommit anser
regeringen att det nu finns utrymme för de i det föregående nämnda
satsningarna på ett tekniskt forskningsinstitut och SUNET.
174
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 173 000 000 kronor.
Anslaget anvisades med anledning av att Sverige fick ge jordbrukssektorn
av EG finansierat kompensationsstöd till följd av revalveringen av jordbruk-
somräkningskursen, den s.k. gröna kursen, i januari 1996. Kronans gröna
kurs har därefter åter revalverats, varför anslaget nu behöver ökas för att ta
hänsyn till ytterligare stöd. Anslaget föreslås ökas med samma belopp som
kommer att utbetalas från EG-budgeten under tre år.
Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om
kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskursema före
den 1 juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L 312/7). Den 24 juli
1996 beslutade rådet att förlänga förordningens giltighet fram till den 31
december 1996. Förordningen föreskriver att Sverige, i det fall en sådan
sänkning av kursen sker, far bevilja stöd till jordbruket under tre på varandra
följande tolvmånadersperioder med böljan efter den månad då kursen
revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perioden skall minskas
med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden. Stödet far
inte inriktas på en viss produktion.
Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalvera-
des första gången den 11 januari 1996 med 3,3 procent. Den 6 juli skedde
ytterligare en uppskrivning, även denna gång med ca 3,3 procent. Det
innebär att EG:s förordning åter skall tillämpas för Sverige. Det nya
kompensationsbelopp som kommer att utgå från EG-budgeten uppgår till
totalt 316,6 miljoner kronor, vilket skall fördelas på tre år. För första
tolvmånadersperioden är stödet 158,3 miljoner kronor (augusti 1996 - juli
97). Perioden därefter utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp, dvs.
105,53 miljoner kronor. Den tredje tolvmånadersperioden (augusti 1998 - juli
1999) kommer slutligen en tredjedel, 52,77 miljoner, att betalas ut.
På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som
Sverige erhåller från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel
ökar med samma belopp. För utbetalning av det nya stödet krävs därför att
anslaget ökas med samma belopp.
Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i kommissionens förordning
(EG) nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om
kompensation för sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr
L305/60).
Förordningen tillåter att man, om stödet per jordbruksföretag och per år i
genomsnitt underskrider 400 ecu (omkring 3 500 kronor), avstår från att
fördela stödet direkt till företagen. Det stöd som kom Sverige till godo i och
175
12 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
med revalveringen i januari låg under denna gräns. Även denna gång är det Prop. 1996/97:1
genomsnittliga stödbeloppet så lågt, högst ca 1 800 kronor per företag och
år, att kostnaden för att fördela och betala ut det till företagen skulle bli
orimlig i förhållande till stödets storlek. Det bör således i första hand bli tal
om utbetalning för kollektiva åtgärder.
Därutöver föreskrivs att man i sådant fall får använda medlen antingen till
kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket eller till andra ändamål
som av EG-kommissionen redan godkänts för nationellt stöd. Ytterligare ett
krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k. additionalitets-
principen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek utgöra ett
komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta stöd inte
beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen.
Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av kommissio-
nen innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 30 juni 1997.
Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande att behandla
ärendet och ge sitt utlåtande.
På samma sätt som för det stöd som gavs med anledning av den tidigare
revalveringen, avser regeringen att utforma detaljplanerna för den andra
omgångens stöd och sedan i enlighet med tillämpliga EG-regler underställa
kommissionen planema för godkännande. Regeringen har för avsikt att
tillämpa samma principer för fördelningen som vid det tidigare tillfället. Det
bör noteras att även fiskerisektom berörs av revalveringen varför denna också
kan komma i åtjnutande av stödet. Åtgärder som kan komma ifråga är inom
forskning och utveckling, markandsfrämjande åtgärder samt sociala- och
miljöåtgärder. Regeringen kommer att ta slutlig ställning till programmet efter
samråd med företrädare för näringen.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 15 082 000 kronor.
Sametinget är enligt sametingslagen ansvarig för att organisera valet till
tinget. Sametingets valnämnd är utsedd att ansvara för valet. Det är val vart
fjärde år. Nästa sametingsval äger rum i maj 1997. Arbetet med planeringen
av valet har påböljats. Sametinget har i sin anslagsframställning för år 1997
och i tilläggsansökan för innevarande budgetår yrkat 3 030 000 kronor för
valet. Beloppet avser bl. a. kostnader för annonsering och information om
valet, tryckning och utskick av röstkort och valsedlar, utbildning av
valförrättare och bidrag till partier.
Eftersom medel för valet inte budgeterats under anslaget gör regeringen
bedömningen att 2 miljoner kronor bör tillföras Sametinget för att administre-
ra valet i enlighet med sametingslagen.
Detta tillskott finansieras genom att förhandlingar med EG-kommissionen
har resulterat i att medel från EG:s budget kommer att erhållas för vissa
utgifter som ursprungligen budgeterats som nationella.
176
Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på kraftfulla insatser från
statsmakternas sida. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering mm har regeringen tydliggjort att arbetslösheten skall bekämpas
med välutbildade kvinnor och män. En viktig del i detta arbete är den
särskilda utbildningssatsningen. Av de nya platserna i vuxenutbildningen är
30 000 platser i högskolan. Fler studentbostäder är en förutsättning för att
ungdomarna skall kunna genomföra sin utbildning och lägga grunden till ett
livslångt lärande och därmed en stark ställning på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Att öka sysselsätt-
ningen inom denna del av arbetsmarknaden innebär inte bara att arbetslösa
byggnadsarbetare ges sysselsättning utan också att investeringarna ökar och
därmed att tillväxtens goda cirkel etableras.
De äldre arbetslösa har en svår ställning på arbetsmarknaden. Att snabbt
ge denna grupp kontakt med arbetslivet är av största vikt för att inte
permanent ställa dem utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen nu insatser som verkar
för tillväxt och mot långa tider av arbetslöshet och passivitet.
Prop. 1996/97:1
Tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder
Regeringens förslag: Ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden
fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas
för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för vatje
studentrum.
Högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel under anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 får under tiden fram
till utgången av budgetåret 1997 användas för bidraget.
Skälen för regeringens förslag: Under sommaren 1996 har riksdagen
beslutat (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att
kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan - särskilt vid högskolor
utanför universitetsorterna - för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin
ställning i arbetslivet. Sammanlagt 30 000 nya årsstudieplatser kommer till
följd härav att inrättas under åren 1997-1999.
Den snabba utbyggnaden av antalet utbildningsplatser på de mindre
högskoleorterna kommer att starkt öka efterfrågan på ytterligare studentbostä-
der från dem som inte redan är bosatta på studieorten. Det är angeläget att
dessa bostadsförsöijningsbehov kan tillgodoses och att den nyproduktion som
177
behövs kommer igång snabbt.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att ett tillfälligt investeringsbidrag
lämnas för produktion av nya studentbostäder på dessa studieorter. Bidrag bör
kunna lämnas för bostäder för upp till 15 000 studerande med maximalt
25 000 kronor för vaije studentrum i lägenheter för en eller två studerande.
Det innebär att studentbostadsbyggandet kommer att kunna mer än för-
dubblas i förhållande till vad som annars kan förutsättas.
Bidraget bör lämnas för bostäder som tillkommer genom sådana ny- eller
ombyggnader som stöds med statlig bostadsbyggnadssubvention och för vilka
inte samtidigt annat statligt investeringsstöd lämnas. Underlaget för
bostadsbyggnadssubventionen bör minskas med motsvarande belopp.
Investeringsbidrag bör kunna lämnas för byggen som påböljas under tiden
den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och som färdigställs inom ett och
ett halvt år från påböljandet. Bidragsgivningen bör riktas in på sådant sätt att
bidragen går till de byggherrar som erbjuder de villkor som är förmånligast
för de boende. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare
bestämmelser i denna del.
Kostnaderna för investeringsbidraget bör få uppgå till sammanlagt högst
300 miljoner kronor. Endast en mindre del, ca 50 miljoner kronor, av denna
kostnad beräknas falla ut före utgången av budgetåret 1997.
Under tionde huvudtitelns reservationsanslag A 2. Arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder har budgetåren 1994/95 och 1995/96 under särskilda anslagspos-
ter beräknats sammanlagt över 6,7 miljarder kronor för ROT-åtgärder m.m.
resp, byggnadsinvesteringar m.m. I fråga om vissa av de ändamål för vilka
medel har beräknats har också särskilda ramar beslutats av riksdagen. Sista
dagen för påböljande av arbeten eller för ansökan om stöd har nu passerats
såvitt gäller flera av dessa stödformer. Såvitt redan nu kan bedömas kommer
de fastställda ramarna inte alltid att utnyttjas fullt ut.
Motivet till att anvisa särskilda medel för insatser inom ROT- och
bygginvesteringsområdena var att öka byggsysselsättningen. Arbetslösheten
inom byggsektorn är fortfarande hög. Det är angeläget att de avsatta medlen
utnyttjas för att öka sysselsättningen inom denna del av arbetsmarknaden.
Kostnaderna för investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder
bedöms mot denna bakgrund under år 1997 kunna finansieras inom ramen
för de åtaganden som gjorts för de sysselsättningsprogram som beslutades
under åren 1994 och 1995. En avstämning i denna del kan dock göras först
sedan dessa program i huvudsak genomförts. Regeringen avser att i
anslutning till vårpropositionen 1997 återkomma till riksdagen med förslag
till permanent finansiering av det nu föreslagna investeringsbidraget.
Överblicken över medelsbehovet för de redan pågående programmen
behöver förbättras. I fråga om vissa av de stödformer som ingår i
programmen har någon sista dag för ansökan om utbetalning av stöd inte
ställts upp. Regeringen avser därför att föreskriva att ansökan om utbetalning
av stöd skall göras inom sex månader efter det att de stödberättigade arbetena
skall ha slutförts, såvida inte annat redan finns föreskrivet eller — i det
enskilda fallet - särskilda skäl finns att medge en utsträckt tid. De som har
ansökt eller fatt beslut om stöd kommer att underrättas om att en sista dag för
utbetalning införs.
Prop. 1996/97:1
178
Prop. 1996/97:1
Tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Regeringens förslag: Starten för anordnande av offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den
1 november 1996.
Kostnaderna för ersättning till deltagarna i åtgärden får belasta anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i sysselsättnings-
propositionen (prop. 1995/96:222), att personer som fyllt 55 år och äldre och
som uppbär arbetslöshetsersättning skall få delta i offentliga tillfälliga arbeten.
Åtgärden vänder sig till personer som varit inskrivna som arbetslösa vid
arbetsförmedlingen i 24 månader eller längre. Åtgärden skall finnas under
åren 1997 och 1998. Ersättningen till den enskilde föreslogs vara densamma
som inom aktivitetsstödet. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget
(yttr.l995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft
den 1 januari 1997.
Det svåra läget på arbetsmarknaden gör att regeringen finner det angeläget
att så snart som möjligt ge de äldre arbetslösa tillfälle till en aktiv kontakt med
arbetslivet och därmed möjligheter att återgå till reguljär anställning. Ju
längre tid de äldre arbetslösa står utanför arbetslivet desto större är risken för
långvarig passivitet och bidragsberoende.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft redan den 1
november 1996. Förslaget innebär en ändring av ikrafträdandebestämmelsen
av ovan nämnda lag. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsde-
partementet. I 2 § lagen görs en hänvisning till lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
med utgångspunkt i dess respektive lydelse per den 1 januari 1997. Detta
torde dock sakna betydelse vid tillämpningen av lagen.
Kostnaden för åtgärden under innevarande budgetårs två sista månader
beräknas till högst 60 miljoner kronor och föreslås belasta anslaget A 5.
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
179
Stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: De personer som deltar i offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa får ett tillägg med 45 kronor per dag på sitt
aktivitetsstöd.
Skälen för regeringens förslag: Det är lika viktigt att skapa incitament för
att få de äldre arbetslösa att ta del i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
som arbetsförmedlingen erbjuder som att det är kvalitet i de insatser som skall
bedrivas inom den offentliga sektorn inom ramen för offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa. Det är angeläget att de individer som deltar i
åtgärden finner sina insatser menings- och värdefulla. Anvisningstidens
längd, karaktären på arbetsuppgifterna och målgruppens bakgrund när det
gäller erfarenhet och ålder medför att det är befogat att till aktivitetsstödet
också lägga en stimulansersättning. Denna ersättning bör lämpligen vara i
form av ett fast krontalsbelopp så att den får en fördelningspolitisk profil.
Regeringen föreslår därför ett tillägg med 45 kronor per dag utöver den
ersättning individen har enligt aktivitetsstödet. Kostnaden för denna
stimulansersättning är beräknad till 6 miljoner kronor. Finansieringen av
dessa medel skall ske genom en indragning av investeringsmedel från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
180
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 285 668 000 kronor.
Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets förordning (EEG) nr
1973/92 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få
bidrag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s ekologiska
nätverk Natura 2000. Bidrag kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan
från myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag sker
en gång per år. För Sveriges del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta
projekt som är de för naturvården mest angelägna. Därefter lämnas priorite-
ringsförslag till kommissionen. Kommissionen är inte bunden att följa
Naturvårdsverkets prioriteringar. Det finns inte heller bestämmelser om hur
LIFE-medel skall fördelas mellan medlemsländerna.
Regeringen beräknar att kommissionen under budgetåret 1995/96, som
innefattar två fördelningstillfallen, fattar beslut om att bevilja Naturvårdsver-
ket LIFE-bidrag på i storleksordningen 50 miljoner kronor. Utbetalningen av
LIFE-bidragen delas ofta upp på flera år eftersom de sker i den takt projekten
fortskrider. Motsvarande belopp förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga
bidrag från EG.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 10 350 000 kronor. Från anslaget betalas utgifter för de
s.k. nedsättningsbeloppen enligt förordningen (1995:1459) om avgifter vid
lantmäteriförrättningar.
Anslaget beräknas under artonmånadersperioden komma att överskridas
med 14 miljoner kronor beroende på att ett stort antal sakägare varit
berättigade till nedsatt taxa bLa. i samband med större lantmäteriförrättningar.
Med anledning av detta förhållande bör 14 miljoner kronor tillföras anslaget
C3. Bidrag enligt lantmäteritaxan. Överskridandet finansieras genom att
anslaget Cl. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. minskas med
motsvarande belopp. Regeringen behandlar i 1997 års budget närmare frågan
om den framtida utformningen av de s.k. nedsättningsbeloppen.
Prop. 1996/97:1
181
Regeringen redovisar i denna proposition och i ett antal särskilda proposi-
tioner skatteförslag med effekter för budgetåret 1997 och de därpå följande
budgetåren.
Förslagen har i flera fall aviserats i olika propositioner presenterade
under våren 1996. Hit hör förslaget om nedjustering av skiktgränsen vid
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, som aviserades i
prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000,
ändrade anslag for budgetåret 1995/96, finansiering m.m. I samma proposi-
tion aviserades det nu presenterade förslaget om att ersätta den nuvarande
skatten på el från vattenkraftverk med en fastighetsskatt.
Utöver redan aviserade förslag redovisas här också förslag om vissa
justeringar av skatterna på energi. Vidare lämnas förslag om förändringar
av alkoholskatten m.m. Slutligen föreslås vissa begränsningar såvitt gäller
skattefriheten vid privatinförsel av vissa alkoholhaltiga drycker.
Regeringen redovisar, utan att lämna förslag, också sin bedömning vad
gäller beskattningen vid s.k. självförvaltning av bostäder.
Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter inhämtats från Riks-
skatteverket och Generaltullstyrelsen, vilka framfört vissa synpunkter av
tekniskt slag.
En fullständig redovisning av de olika förslagens effekter på statsbudget
och offentlig sektor återfinns i avsnitt 4.5.
Prop. 1996/97:1
Lagrådet
Lagförslagen i denna proposition avser ändrade skattesatser och andra jus-
teringar av tekniskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens
bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Regeringens förslag: Skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomst-
skatt på förvärvsinkomster skall för inkomståret 1997 uppgå till
209 100 kronor. Justeringen av skiktgränsen inför efterföljande inkom-
står baseras på denna nivå.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för
att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, finansiering m.m. aviserade regeringen förslag om viss begräns-
182
ning av uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för
inkomståret 1997. Den aviserade förändringen har som bakgrund bl.a. den
förändring av beskattningen av bilförmån som samtidigt aviserades och
som medför ett visst inkomstbortfall för det allmänna.
Skiktgränsen bestämmer den nivå för den beskattningsbara inkomsten
över vilken statlig inkomstskatt utgår. Hur skiktgränsen skall bestämmas
finns angivet i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
(SIL). Reglerna innebär att skiktgränsen räknas upp inför vaije nytt inkom-
står. Uppjusteringen baseras i princip på den procentuella förändringen i
den allmänna prisnivån (KPI) med ett tillägg av två procentenheter.
Som ett led i saneringen av de offentliga finanserna beslutade riksdagen
hösten 1994 att uppjusteringen inför inkomståren 1995 - 1998 skulle be-
gränsas i viss utsträckning. Samma begränsning gäller vid beräkningen av
basbeloppsanknutna offentliga utgifter. Begränsningen innebär att enbart en
viss andel av den faktiska inflationen beaktas och att samma andel tillämpas
när tillägget beräknas. Vid uppjusteringen inför inkomståret 1997 uppgår
denna andel till 60 %. Med faktisk inflation avses fr.o.m. i år förändringen
i konsumentprisindex från juni månad andra året före inkomståret till juni
månad året före inkomståret. De tidsbegränsade ändringarna i skatteskalan
togs in i en särskild lag, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar.
Vid gällande regler kan skiktgränsen för inkomståret 1997 beräknas till
212 200 kr. Denna beräkning baseras på en faktisk inflation under perioden
juni 1995 - juni 1996 på 0,48 %. Då det särskilda tillägget och nedräkning-
en till 60 % beaktas erhålls ovan redovisade nivå för skiktgränsen
inkomståret 1997 före det nu aktuella förslaget.
Enligt regeringens mening är det önskvärt att korrigeringen av skiktgrän-
sen för inkomståret 1997 inte medför att denna i absoluta tal sjunker i för-
hållande till den nivå som gäller för inkomståret 1996, dvs. 209 100 kr. Mot
denna bakgrund föreslås att skiktgränsen för inkomståret 1997 fastställs till
209 100 kr. Förändringen innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3 100
kr lägre än vid tillämpning av gällande regler. Justeringen av skiktgränsen
inför därpå följande inkomstår följer gällande regler men baseras på denna
lägre nivå.
Förslaget föranleder ändringar i 2 § lagen om beräkning av statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. För taxe-
ringsåren därefter, dvs. fr.o.m. inkomståret 1999, kommer enligt nu gällan-
de bestämmelser den årliga uppräkningen av skiktgränsen i stället att ske
enligt bestämmelserna i 10 § SIL. En justering av skiktgränsen i 10 § SIL så
att den ansluter till skiktgränsen enligt den särskilda lagen som gäller för
1996-1999 års taxeringar kommer då att bli nödvändig.
Den föreslagna ändringen av skiktgränsen föreslås träda i kraft den 1
januari 1997 och tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering med vissa undantag
som närmare anges i övergångsbestämmelserna.
Enskilda näringsidkare kan i undantagsfall ha ett beskattningsår som inte
sammanfaller med kalenderår. Det innebär att de vid 1998 års taxering kan
komma att beskattas för inkomster som hänför sig till år 1996. Förslaget till
justering av skatteskalan kan ge upphov till skärpt beskattning som träffar
Prop. 1996/97:1
183
inkomster som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För att ändringarna
inte skall komma i strid med regeringsformens bestämmelser om förbud
mot retroaktiv skattelagstiftning bör den föreslagna ändringen av
skiktgränsen inte tillämpas för skattskyldiga med beskattningsår som böljat
senast den dag då denna proposition avlämnas till riksdagen. För att förhin-
dra vissa möjligheter till skatteplanering bör de nya reglerna emellertid
gälla för näringsidkare vars verksamhet påböljats efter nämnda datum.
Regeringen föreslår därför med stöd av 2 kap. 10 § regeringsformen att de
nu berörda reglerna skall tillämpas från och med den 21 september 1996.
De föreslagna övergångsreglerna innebär att om äldre bestämmelser
skall tillämpas i fråga om beräkning av statlig inkomstskatt skall dessa til-
lämpas på hela den skattskyldiges inkomst av förvärvsverksamhet.
Vattenkraftsskatt regleras i dag i lagen (1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft. Skatten tas ut av den som inom landet framställer elektrisk kraft
i ett vattenkraftverk med en installerad effekt av minst 1 500 kW. Pump-
kraftverk har uttryckligen undantagits. Under tiden 1 september 1996-30
juni 1997 uppgår skatten till 5 öre per kWh för kraft som är producerad i
anläggningar som tagits i drift före år 1973. Om kraften produceras i an-
läggningar som tagits i drift under åren 1973-1977 uppgår skatten till 2,5
öre per kWh. För anläggningar som tagits i drift senare utgår ingen skatt
(prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS
1996:689). Efter utgången av juni 1997 gäller att skatten är 6 öre per kWh
för anläggningar som tagits i drift före 1973 och 3 öre per kWh för dem
som tagits i bruk 1973-1977.
Vattenkraftsskatten har varit föremål för översyn av utredningen om
kraftföretagens vinster vars förslag presenterades i betänkandet SOU
1991:8, Beskattning av kraftföretag.
Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns till-
gänglig i ärendet (dnr 457/91).
Den som producerar elkraft bedriver näringsverksamhet och inkomsterna
härav beskattas enligt de regler som gäller för sådana inkomster. Härut-över
utgår ytterligare skatter. En av dem är den särskilda skatt som utgår enligt
den ovan nämnda lagen om skatt på viss elektrisk kraft. Beskattning av
vattenkraft motiveras ofta av läges- eller knapphetsräntor, vilka uppkom-
mer från ekonomiskt värdefulla naturresurer som finns i begränsad mängd.
När den nuvarande vattenkraftsskatten infördes motiverades den bl.a. av
behovet att förhindra en alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre
vattenkraftstillgångar. Anläggningarna förändras emellertid gradvis genom
Prop. 1996/97:1
184
nyinstallationer. Till följd av ökande fömyelseinvesteringar kommer allt
fler anläggningar att behöva omklassificeras åldersmässigt. Denna omstän-
dighet, tillsammans med att skatten årligen tas ut med samma nominella
belopp, innebär realt sett en minskad skattebelastning på kraftföretagen.
Den nuvarande skillnaden i beskattningen av gamla och nya anläggning-
ar kan ge upphov till betungande långsiktiga och kortsiktiga effektivitets-
förluster. Exempel på sådana förluster kan vara att kraftföretagen bygger
om anläggningar för tidigt och i allt för stor omfattning och att skatten
snedvrider kostnadsrangordningen mellan anläggningar inom sektorn.
Enligt utredningen bör en skatt ur samhällsekonomisk synpunkt ha så
liten inverkan på produktions- och investeringsbeslut som möjligt. Detta
innebär att skatter som påverkar de rörliga produktionskostnaderna bör
undvikas.
Regeringen delar också utredningens bedömning att det finns grund för
påståendet att nuvarande beskattningsmodell innebär risk för ineffektivitet
i utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar. Särskilt stor är risken för att
handeln med el inom Norden påverkas.
Den av regeringen föreslagna avregleringen av elmarknaden skapar
förutsättningar för en ökad integrering av de nordiska elmarknaderna. Däri-
genom skall konsumenternas ställning på elmarknaden stärkas och de sam-
lade produktionsresurserna i Norden utnyttjas så effektivt som möjligt. Det
är angeläget att inte beskattningen av kraftproduktionen motverkar dessa
syften. Det finns därför starka skäl för att ändra beskattningsmodellen från
den nuvarande, som är begränsad till vissa årgångar av vattenkraftanlägg-
ningama, till en mer generell sådan.
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Nuvarande beskattning av vattenkraftverk med
en skatt baserad på producerade kWh ersätts med en fastighetsskatt
baserad på markvärdet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. En
förutsättning är dock att markvärdena fastställs enligt nu gällande principer
för fastighetstaxering.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna syns det inte finnas någon
avvikande mening från utredningens slutsats om vattenkraftsskattens långs-
iktiga brister i effektivitetsavseende. Däremot redovisas delade meningar
om för- och nackdelarna med en särskild beskattning av just vattenkraftsin-
dustrin.
Bland de remissinstanser som är för en fortsatt särskild beskattning åbe-
ropas möjligheterna till en direkt regional återföring av vattenkraftens vins-
ter. Näringsjrihetsombudsmannen, NO, är av principiella skäl mot en fort-
satt särskild beskattning. Om emellertid budgetskäl talar för en särskild
beskattning anser NO att utredningens förslag om skatt på lägesräntor är att
föredra. Vattenfall anser att det inte finns anledning till ytterligare skatt
185
utöver bolagsskatt, mervärdesskatt och vissa riktade avgifter. Om ytterliga-
re skatteintäkter behövs bör detta i så fall inte drabba kraftföretagen speci-
ellt. Vattenfall anser vidare inte att det finns några lägesräntor att beskatta
men finner att förslaget som sådant uppfyller de krav som bör ställas på en
skatt som har till uppgift att beskatta lägesräntor. Även Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO, avstyrker en särskild beskattning och framhåller
att frågan om beskattning av elektrisk kraft hör till området för den
allmänna energibeskattningen och miljöavgiftsuttaget.
Riksskatteverket, RSV, ser inget hinder från skatteadministrativ synpunkt
att använda markvärdena vid beskattning men anser det dock vara svårt att
utläsa om utredningen avsett att anläggningar med samma produktionsförmå-
ga men med olika återanskaffningskostnad kommer att få olika markvärden
och därmed även olika beskattning. Närings- och teknikutvecklingsverket,
NUTEK, finner att skatteforslagets principiella konstruktion måste underkas-
tas en utförligare analys innan det genomförs och befarar att det kan vara
svårt att i praktiken ta fram ett taxeringsunderlag som på ett tillförlitligt sätt
återspeglar anläggningarnas fallränta.
Vattendomstolen vid Stockholms tingsrätt finner att den föreslagna skatten
teoretiskt skulle kunna inverka på kostnaderna hos ett anhängiggjort
vattenföretag och därigenom påverka domstolens bedömning av dess
lönsamhet. Emellertid anser domstolen att beskattningens inverkan är så
marginell att man torde kunna bortse från den.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det olämpligt att basera skatt på
markvärdet eftersom detta fastställs genom ett starkt schabloniserat
värderingsförfarande.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten
innebär risk för ineffektivt utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Av
denna anledning har fråga uppkommit om det går att finna lämpliga
alternativa baser för skatten som inte medför nämnda negativa effekter.
De tänkbara alternativ som utredningen anser står till buds är skatt per
kW, vinstskatt och fastighetsskatt. Utredningen har utförligt beskrivit dessa
skattemodellers respektive effekter från effektivitets- och fördelningssyn-
punkter på både kort och lång sikt. Utredningens slutsats efter genomgången
av de olika alternativen är att fastighetsskatt är den modell som bäst uppfyller
önskemålet om att begränsa skatternas effektivitetskostnader. Som utredning-
en påvisat kan den nuvarande utformningen av skatten leda till effektivitets-
förluster i framtiden. Skatten är inte förenlig med effektivitet på en
konkurrensutsatt elmarknad. Den teoretiskt mest tilltalande skattebasen är
lägesräntoma inom kraftproduktionen. Fördelarna med en beskattning av
lägesräntoma i förhållande till nuvarande skatteuttag kan sammanfattas enligt
följande:
- följsamhet gentemot elpriserna
- följsamhet gentemot anläggningarnas avkastningsförmåga
- ingen påverkan på de rörliga produktionskostnaderna
- ingen ökad övervältring mot konsumentledet jämfört med andra
modeller.
De principiella utgångspunkterna för utredningens slutsatser har inte
Prop. 1996/97:1
186
ifrågasatts av remissinstanserna.
Vattenkraften är en begränsad naturresurs. Beskattningen av denna knappa
naturresurs bygger på det förhållandet att ägaren kan tillgodogöra sig ett
överskott vid nyttjandet av naturresursen. Det uppstår en s.k. knapphetsränta,
i detta fall benämnd lägesränta eller fallränta.
Förekomsten av lägesräntor vid kraftproduktion lämpar sig särskilt väl för
beskattning. Sådan beskattning är nämligen förenad med låga samhälls-
ekonomiska effektivitetskostnader. I jämförelse med den nuvarande vatten-
kraftsskatten framstår lägesräntan som den teoretiskt mest tilltalande
skattebasen beträffande vattenkraftproduktionen. Den del av avkastningen
eller överskottet som är hänförlig till just lägesränta går dock inte att utläsa
i kraftföretagens årsredovisningar vilket omöjliggör en direkt skatt på
lägesräntor.
Lägesräntan går dock att härleda genom en indirekt metod. Vid fastig-
hetstaxeringen av sådana elproduktionsenheter som utgörs av vattenkraftverk
används en avkastningsmetod för att få fram enhetens marknadsvärde.
Metoden bygger på en beräkning av nuvärdet av de framtida överskott som
anläggningen förväntas ge. En del av överskottet avser rimligtvis en
avkastning på det investerade realkapitalet, vilket i kapitaliserad form
motsvarar byggnadsvärdet. Restposten är således markvärdet och represente-
rar därmed den del av den kapitaliserade avkastningen som utgörs av
lägesräntan. Nuvärdet av de årliga lägesräntoma motsvaras alltså av det
markvärde som framkommer vid fastighetstaxeringen.
Eftersom det taxerade markvärdet således från teoretiska utgångspunkter
utgör en lämpligare skattebas än nuvarande åldersdifferentierade skatt per
kWh, återstår för regeringen att ta ställning till om det markvärde som erhålls
vid fastighetstaxeringen i praktiken står i överensstämmelse med resone-
manget om lägesränta.
Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152, FTL). I begreppet elproduktionsenhet innefattas bl.a.
vattenkraftverk, outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får
byggas ut samt värmekraftverk.
Den övergripande värderingsmodellen
Produktionen av elkraft i Sverige sker både genom vattenkraft och olika slag
av värmekraft. Värderingen av vattenkraftverken grundas från och med 1981
års allmänna fastighetstaxering på en renodlad avkastningsmetod. För
värmekraftverken tillämpas i stället en produktionskostnadsmetod, dvs.
värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (återanskaffnings-
kostnadema) varvid hänsyn tas till värdeminskning.
Vad avser kraftproduktionen fungerar den svenska elmarknaden i stora
drag så att värmekraftanläggningama bidrar till att vattenkraften kan utnyttjas
på ett optimalt sätt. Detta har att göra med att vattenkraften måste dimensio-
neras för att säkra produktionen även under vattenfattiga år. Värderingsmo-
dellen beaktar att värmekraften således faktiskt innebär förhöjda avkastnings-
värden för vattenkraften. Därför jämkas vattenkraftens avkastningsvärden så
Prop. 1996/97:1
187
att det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraftverk motsvarar
det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar skulle
värderas med ledning av gällande tariffer. Således utförs först en avkast-
ningsvärdering för kraftproduktionen som helhet. Därefter sker en reduktion
med det åsatta värde som ansetts som rimligt för värmekraften. Återstoden
fördelas sedan på vattenkraften.
Beräkning av taxeringsvärdet
Taxeringen av taxeringsenhet med vattenkraftverk inleds med att det totala
värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt vattenkraftverk bestäms
värdet med utgångspunkt från dess utbyggnadseffekt. Denna betecknas
taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden beträffande utnytt-
jandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxeringseffekten i kilowatt
multipliceras med ett riktvärde som i sin tur bestäms genom en kapitalisering
av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. Hänsyn
tas därvid till att årskostnaderna varierar med anläggningskostnaderna.
Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i ett
byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms byg-
gnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrifter.
Härvid får dock inte 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga enhetens
totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett efter
nybyggnadsåret.
Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala
värde och 75 % av återanskaffhingskostnaden för enhetens byggnader.
Skulle 75 % av återanskaffhingskostnaden överstiga det totala värdet skall
markvärdet bestämmas till 0 kr.
Enligt den prisnivå som tillämpades vid den senaste allmänna fastig-
hetstaxeringen av elproduktionsenheter år 1994 skall markvärdet sättas till
0 kr vid en återanskaffningskostnad om 25 000 kr/kW.
I Sverige finns 1 096 elproduktionsenheter som utgör bebyggda vattenfall.
Deras totala taxeringsvärde uppgår till ca 112 miljarder kr, varav markvärdet
utgör ca 73 miljarder kr.
Som framgår av redogörelsen av reglerna för fastighetstaxeringen tas
numera hänsyn till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraftan-
läggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen
beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. Mindre lönsamma
anläggningar är således de med större andel återanskaffningskostnad.
Vidare har framgått att det taxerade markvärdet varierar med anlägg-
ningens återanskaffningskostnad. Ju högre återanskaffhingskostnaden är
desto lägre blir markvärdet. För nyare anläggningar som har de högsta
återanskaffningskostnadema hänför sig naturligtvis den övervägande delen
av, eller t.o.m. hela avkastningen till det investerade realkapitalet som
byggnader och andra produktionsmedel. En relativt mindre del eller ibland
ingen del alls återspeglar då lägesräntan genom markvärdet.
Prop. 1996/97:1
188
En annan fordel med att utnyttja det taxerade markvärdet som skattebas är
att förändringar i relativpriset på el, som innebär förändrad lönsamhet för
befintliga anläggningar, får genomslag i taxeringsunderlaget. På så sätt
anpassas skatteuttaget till förändringar i elprisnivån.
Det är mot bakgrund av ovanstående som regeringen anser att det taxerade
markvärdet på ett tillfredsställande sätt kan anses återspegla fallräntan i
respektive vattenkraftverk. Förutsättningen är dock, som utredningen
påpekar, att anläggningarnas byggnadsvärden beräknas på grundval av
återanskaffningskostnaden och inte efter bokföringsmässigt värde. Genom
att metoden beaktar återanskaffningskostnaden differentieras skatten med
hänsyn till vad anläggningen såsom ny hade kunnat avkasta. Skatten baseras
således på den potentiella avkastningsförmågan.
Utredningen har i ett särskilt avsnitt i betänkandet behandlat frågan om
skatt på installerad effekt. Till skillnad mot vad Riksskatteverket, RSV, anfört
finner regeringen därför att utredningen beaktat att enheter med samma
produktionsförmåga kan få olika beskattning.
Utredningen har ansett att berörda företag bör få möjlighet att granska
markvärdena eftersom värdena inte tidigare beskattats. I ett särskilt yttrande
till utredningens förslag anser en expert att nya taxeringsvärden måste
inväntas innan markvärdet beskattas, eftersom gällande taxeringsvärden inte
åsatts med tanke på att de skulle ligga till grund för beskattning. Även några
remissinstanser har berört frågan.
Regeringen utgår från att kvaliteten på taxeringsvärdena inte påverkas av
att en fastighetskategori är undantagen från uttag av fastighetsskatt. De vid
1994 års allmänna fastighetstaxering fastställda markvärdena måste anses
utgöra en, även från dessa synpunkter sett, tillfredsställande bas för uttag av
fastighetsskatt.
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten avskaffas.
Fastighetsskatt skall tas ut med sammanlagt 3,42 % av markvärdet på
sådan elproduktionsenhet som utgörs av vattenkraftverk och till sådana
hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med
outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt
taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över
förslagen i lagtekniskt och administrativt avseende. RSV anser att förändring-
en frän elproduktionsskatt till fastighetsskatt inte medför någon nämnvärd
skillnad. Länsstyrelsen i Älvs borgs län befarar att skatt kommer att tas ut på
alla slag av elproduktionsenheter utom värmekraftverken, t.ex. vindkraftan-
läggningar, om inte en tydligare avgränsning görs av vad som avses med
elproduktionsenhet.
189
Skälen för regeringens förslag: Av skäl som redovisats i det föregående
bör beskattningen av vattenkraft läggas om från nuvarande åldersdifferentie-
rade skatt per kWh till en fastighetsskatt. Regeringen föreslår därför att den
nuvarande lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs och ersätts med
bestämmelser som tas in i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Från och med den 1 januari 1996 tas fastighetsskatt ut med 0,5 % på
taxeringsvärdet på alla industrienheter inklusive elproduktionsenheter.
Riksdagsbeslutet om fastighetsskatt på industrienheter bygger på förslagen
i prop. 1994/95:203, Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen.
Detta innebär att bestämmelser om skatteplikt för elproduktionsenheter redan
införts i 1, 3 och 4 §§ lagen om statlig fastighetsskatt.
Vad gäller den närmare utformningen av lagtexten i 3 § fastighetsskattela-
gen har regeringen valt att liksom utredningen anknyta till den definition av
elproduktionsbegreppet som återfinns i FTL. Begreppet är där uttömmande
reglerat och man kan utan svårighet ange vilka taxeringsenheter som
omfattas av den nu föreslagna fastighetsskatten och vilka taxeringsenheter
som endast omfattas av den redan beslutade fastighetsskatten om 0,5 %.
De elproduktionsenheter som bör komma i fråga är dels taxeringsenhet
med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda reglerings-
anläggningar, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas ut, dels slutligen taxeringsenhet vars
huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.
Som framgår utgör de uppströms belägna regleringsanläggningama inte
egna taxeringsenheter utan de beaktas vid taxeringen av det kraftverk som
har nytta av anläggningen. Vidare bör de outbyggda vattenfallen omfattas
om de har taxerats. Taxering av dessa sker nämligen endast om de med
säkerhet kan bebyggas.
I den nu nämnda kretsen av elproduktionsenheter har även tagits med de
taxeringsenheter som har rätt till andels- eller ersättningskraft. Vad som
avses med andels- eller ersättningskraft framgår av 9 kap. vattenlagen
(1983:291). Den vars fallhöjd tas i anspråk i samband med utbyggnad av ett
vattenfall får under vissa förutsättningar del i kraftproduktionen genom
erhållande av kraft. Härtill är också knuten en skyldighet att bidra till
anläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhållande till andelens
storlek. Rätten till andelskraften är förenad med viss fastighet. Andelskraften
ersätter det tidigare institutet ersättningskraft, vilket var en ersättningsform
som kom i fråga när någons vattenkraft togs i anspråk. Ersättningen kunde
då utges i form av kraftöverföring.
Det föreligger ett intimt samband mellan dessa rättigheter och de kraftverk
vilka belastas med leveransskyldighet av sådan kraft. I den mån det
förekommer skyldighet för ett kraftverk att leverera andels- eller ersättnings-
kraft skall detta beaktas när man bestämmer kraftverkens värde. Belastningen
av andelskraft skall i så fall dras av från både kraftstationens markvärde och
byggnadsvärde medan belastningen av ersättningskraft endast dras av från
kraftstationens markvärde. Förmåner av detta slag skall motsatsvis läggas till
den taxeringsenhet till vilken förmånen hör.
Rätten till andelskraft torde främst tillkomma dem som själva är kraftpro-
ducenter men även stora konsumenter av kraft, t.ex stora industrier och
Prop. 1996/97:1
190
kommunala eldistributionsföretag innehar sådana rätter. Att så är fallet torde
bero på att det krävs ett betydande mått av resurser för att ta emot kraften.
Eftersom det således förekommer taxeringsenheter vars huvudsakliga
värde utgör värde av erhållen andels- eller ersättningskraft med viss del av
värdet fastställt som markvärde, bör även elproduktionsenheter som utgör
sådana taxeringsenheter omfattas av förslaget.
Värmekraftverken omfattas inte av det framlagda förslaget.
Den nivå för uttaget av fastighetsskatt som föreslås, 3,42 %, motiveras
närmare i avsnitt 7.2.3.
Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt och
att lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas från
och med 1998 års taxering.
Ur praktisk synpunkt innebär omläggningen till fastighetsskatt följande.
Redovisningen av vattenkraftsskatt sker i deklaration avseende redovisnings-
perioder om en månad. Sådan deklaration skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperio-
dens slut.
Kraftföretagen debiteras preliminär F-skatt särskilt, vilket enligt huvudre-
geln sker enligt schablon. Skatten skall avse den slutliga skatten, i vilken
fastighetsskatten ingår, med de justeringar som anges i 3 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272, UBL). En F-skattesedel skall översändas till den
skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.
Preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, om
det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att avvika från
motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med
minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär F-
skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall, om
det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär
skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Vid den
preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan antas
komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret.
Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär självdeklaration. Sådan
taxering får också åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning.
Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklaration om
han har debiterats preliminär F-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom.
UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt kan bedömas
senast den 1 december, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den
årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda
skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär självdeklaration enligt nämnda
bestämmelse skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomst-
året. Hade skattskyldig varit skyldig att utan anmaning avge preliminär
självdeklaration men inte avlämnat någon sådan inom föreskriven tid, får
skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration.
Antalet skattskyldiga som berörs av omläggningen till fastighetsskatt
uppgår till ca 100. De av dessa som har lämnat en preliminär självdeklaration
får inför uppbördsåret 1997 debiteras preliminär F-skatt enligt preliminär
Prop. 1996/97:1
13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
191
taxering. I de fall någon preliminär självdeklaration inte har lämnats utgår
regeringen från att skattemyndigheterna genom tillämpning av bestämmelsen
i 13 § 1 mom. tredje stycket sista ledet UBL i möjligaste mån förebygger ett
för lågt uttag av preliminär skatt.
Förslaget föranleder ingen författningsändring i denna del.
För att skiftet från produktionsskatt till fastighetsskatt skall ge ett varaktigt
budgetneutralt utfall krävs en bedömning av intäkterna av produktionsskat-
ten, som sedan 1 september 1996 uppgår till 5 resp. 2,5 öre/kWh. Vid
kalibreringen av fastighetsskatten bör följaktligen beaktas det första steget
av de skattehöjningar som efter förslag i prop. 1995/96:198 beslutades av
riksdagen våren 1996. Som framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att
höjningen i det andra steget den 1 juli 1997 återtas och att skattebortfallet
kompenseras genom höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen.
Frågan är då vilka skatteintäkter som kan förväntas av produktionsskatten
på dess nuvarande nivå. Under perioden 1984-1993 uppgick inkomsterna
från den särskilda skatten till i genomsnitt drygt 1 miljard kronor per år. Om
hänsyn tas till förändringar av skattesatserna efter denna period, med en
höjning från 2 resp. 1 öre/kWh till 5 resp. 2,5 öre/kWh, erhålls inkomster på
2,50 miljarder kronor. För de närmaste åren ligger visserligen den beräknade
inkomsten något lägre, 2,33 miljarder kronor, men kraven på en ansvarsfull
finansiering gör att skattesatsen i fastighetsskatten bör baseras på den högre
av dessa nivåer.
Enligt 1994 års allmänna fastighetstaxering uppgick det samlade markvär-
det för taxeringsenheterna vattenkraft, anläggnings- och ersättningskraft till
drygt 73 miljarder kronor, varav knappt 95 % avsåg vattenkraft. För att
omläggningen skall vara budgetneutral krävs sålunda att fastighetsskattesat-
sen sätts till 3,42 %.
Med den föreslagna skattebasen uppnås ingen följsamhet gentemot den
allmänna prisutvecklingen, men däremot kommer prisutvecklingen inom
elmarknaden att påverka skattebasen. Vid en prisökning kommer en del av
denna det allmänna till godo, eftersom markvärdet kommer att öka.
Omläggningen av skatteuttaget innebär en större stabilitet både för staten och
de skattskyldiga. Den föreslagna modellen beaktar även på ett bättre sätt
skillnaden mellan gamla och nya produktionsanläggningar.
Förändringen av skatteuttaget innebär följande bruttoeffekter på statsbud-
geten (miljarder kronor). De mer begränsade effekterna för 1997 beror
Prop. 1996/97:1
192
på förskjutningar i skatteuppbörden. Vid redovisningen i avsnitt 4.5 och i Prop. 1996/97:1
avsnitt 7.8 beaktas indirekta effekter på andra skattesatser.
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Slopad elskatt |
-2,13 |
-2,33 |
-2,33 |
|
Fastighetsskatt |
2,29 |
2,50 |
2,50 |
Budgetutfallet på längre sikt blir beroende av prisutvecklingen på elkraft
och och dess inverkan på markvärdena.
Regeringens förslag: Det andra steget av tidigare beslutade höjningar
av produktionsskatterna på elektrisk kraft återtas och ersätts av höjda
energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Skattesatserna för
bränslen höjs med 2 % och skatten på elektrisk kraft med 0,8 öre per
kWh.
Skälen för regeringens förslag: I propositionen om ekonomisk-politiska
åtgärder på skatte-och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs
att produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraft och äldre
vattenkraftverk skulle höjas i två steg, dels med 1 öre per kWh den 1
september 1996, dels en ytterligare höjning med samma belopp som skulle
börja tillämpas 1 juli 1997. I propositionen föreslogs även höjningar av
energiskatten på bränslen och elektrisk kraft. Riksdagen har beslutat i
enlighet med förslagen i propositionen (bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305, SFS 1996:687-689).
Efter presentationen av propositionen har kritik riktats mot de föreslagna
produktionsskattehöjningama och effekterna av dem på de konkur-
rensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. Det har hävdats att
skattehöjningarna övervältras direkt på såväl företag som hushåll genom
ökade elpriser. Den 1 september 1996 steg också elpriserna som en direkt
följd av produktionsskattehöjningen vid samma tillfälle.
I de överväganden som gjordes inför propositionen förutsattes att bördan
av skattehöjningarna skulle stanna hos de kraftproducerande bolagen och att
elpriserna därför inte skulle påverkas i någon större omfattning.
Snedvridande effekter på produktion och negativa effekter på sysselsättning-
en skulle därmed också undvikas. Vid tillfredställande konkurrens på
elmarknaden torde kraftbolagens möjligheter att kunna övervältra skattehöj-
ningar genom att höja elpriserna på kort sikt vara tämligen begränsade.
Vid årsskiftet infördes en ny lagstiftning på elområdet. Därmed skapades
förutsättningar för en ökad konkurrens på elmarknaden. Större delen av
elförsäljningen sker dock fortfarande i enlighet med avtal som ingåtts före
193
reformen. Marknadsförhållandena är därmed sådana att elproducenterna kan
övervältra skattehöjningar på konsumenterna genom att höja elpriserna. Den
nordiska elmarknaden är under utveckling. Det finns dock brister i
överföringskapaciteten mellan länderna vilket medför att handelsutbytet
begränsas. Därigenom begränsas även priskonkurrensen på den inhemska
marknaden.
En betydelsefull fråga av mer formell natur rör de avtal som gäller för
elleveranser. Konkurrensverket utreder för närvarande om elleverantörerna
tillämpar standardavtal som ger dem möjligheter att justera elpriserna för
skattehöjningar även i långsiktiga kontrakt på ett sätt som strider mot
konkurrenslagen.
I takt med en fortsatt utveckling av den svenska och nordiska elmarknaden
torde företagens möjligheter till prisövervältring minska, men övervältring
på priserna kan under de närmaste åren medföra negativa effekter.
Mot ovanstående bakgrund finns anledning att ompröva det andra steget
av de beslutade produktionsskattehöjningama. Därför föreslås att höjningar-
na i detta steg återtas och ersätts — från den 1 juli 1997 — av höjda
energiskatter på el och fossila bränslen. Genom denna växling bedöms att de
totala snedvridande effekterna av energiskatterna kommer att reduceras.
Energiskatterna på el och fossila bränslen ger visserligen också snedvri-
dande effekter, främst via ökade energikostnader för hushållen. Dessa
allokeringsförluster bedöms dock vara mindre än de samhällsekonomiska
kostnaderna i form av minskad produktion och sysselsättning som skulle ha
uppkommit som en följd av produktionsskattehöjningen.
Energiskattesatsema bör höjas i sådan grad att de ökade skatteintäkterna
från denna skatt ersätter skatteintäktsbortfallet av det återtagna andra steget
av höjningarna av produktionsskatterna på elektrisk kraft. För att uppnå detta
bör energiskatten på bränslen höjas med 2 % utöver de höjningar som
beslutades av riksdagen under våren 1996. På motsvarande sätt bör
energiskatten på elektrisk kraft höjas med 0,8 öre per kWh, beräknat på de
energiskattebelopp som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha börjat
tillämpas den 1 juli 1997. Eftersom ingen energiskatt tas ut för energiför-
brukningen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling begränsas således den
direkta effekten av de föreslagna skattehöjningarna till annan verksamhet,
bl.a. hushållssektom.
Vid beräkningen av de höjningar av energiskatten som riksdagen beslutade
i våras togs hänsyn till förväntade förändringar av konsumentprisindex fram
t.o.m. oktober månad 1997. De nu föreslagna höjningarna sker från dessa
redan indexerade nivåer. Den automatiska uppräkningen av energiskatten på
dessa skattebelopp bör därför först ske för skatteuttaget för år 1999.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.
Prop. 1996/97:1
194
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: En proportionell skatt föreslås för öl med en
alkoholhalt över 2,8 volymprocent. För öl med en alkoholhalt som inte
överstiger 2,8 volymprocent föreslås en O-skattesats. Samtidigt höjs
skatten på sprit med 2 procent och skatten på tobaksvaror med 7,9
procent.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut om indexering av vissa
punktskatter föreslås en uppräkning av alkoholskatten för år 1997 med
en uppskattad förändring av prisnivån under perioden september 1995 -
september 1996 på 1,2 procent. Efter denna indexering blir skatten på
öl över 2,8 volymprocent 1,47 kronor per Eter och volym-procent
alkohol. Någon indexering av tobaksskatten för år 1997 skall enligt
gällande regler inte ske.
En justering av skatten resp, tullen för resandeinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås också.
Bakgrunden till regeringens förslag: Skatten på öl skall enligt gällande
EG-regler beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka
uttryckt i måttenheten Plato eller faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent
per hektoliter färdig dryck. Minimiskattesatsen på öl med en faktisk
alkoholhalt över 0,5 volymprocent är 0,748 ecu per hektoliter och grad Plato
eller 1,87 ecu per hektoliter och volymprocent alkohol. Reducerade
skattesatser får tillämpas för öl med en faktisk alkoholhalt om högst 2,8
volymprocent. Reducerade skattesatser får vidare, under vissa förhållanden,
tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Sverige
beskattar öl efter faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent och tillämpar
reglerna om reducerad skattesats för öl under 2,8 volymprocent när det gäller
O-skattesatsen på lättöl, d.v.s. öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,25
volymprocent. Reglerna om alkoholskatt finns i lagen (1994:1563) om
alkoholskatt.
Sverige har i förhandlingarna vid EU-medlemskapet fått en treårig
övergångstid från den 1 januari 1995 under vilken en reducerad skattesats får
tillämpas för s.k. folköl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5
volymprocent. Övergångsbestämmelsen skulle möjliggöra för Sverige att
anpassa beskattningen till den ordning som gäller inom EU. Fr.o.m. den 1
januari 1998 måste således allt öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8
volymprocent ha samma skatt per volymprocent alkohol.
Skatten på s.k. folköl är f.n. 1,21 kronor per liter och volymprocent
alkohol och skatten på starkare öl är 2,38 kronor per liter och volymprocent
alkohol. Skatten på folköl höjdes den 1 januari 1996 från 91 öre till 1,21
kronor för att motverka den sänkning av detaljhandelspriset på folköl som
den beslutade sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel skulle medföra.
Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik och använda prisinstrumentet som
alkoholpolitiskt medel har ändrats i och med det svenska EU-inträdet.
Särskilt de ändrade reglerna för införsel av alkohol men även avskaffandet
195
av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker Prop. 1996/97:1
reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken.
Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt starköl har nu antagit
så stora proportioner att det enligt regeringens bedömning är nödvändigt att
vidta motverkande åtgärder. Den ökade gränshandeln medför, förutom att
varan inköps och beskattas utomlands, att människor köper större mängder
och starkare öl än annars. Alkoholens tillgänglighet i okontrollerade former
ökar också genom att ett stort antal privatpersoner i hemmet “lagrar” öl, m.m.
som de infort från utlandet. Sysselsättningen inom den inhemska bryggerinä-
ringen kan dessutom komma att äventyras och skatteintäkterna minskar trots
att konsumtionen ökar.
Målen för svensk alkoholpolitik är dels att minska den totala alkoholkon-
sumtionen, dels förändra det svenska dryckesmönstret. Den svenska
alkoholpolitiken syftar bl.a. till att försöka förmå människor att gå över från
spritdrycker till drycker med lägre alkoholhalt för att på så sätt minska de
alkoholrelaterade skadorna. Ett sätt att ytterligare förstärka en sådan
konsumtionsförändring i riktning mot alkoholsvagare drycker samt motverka
den omfattande gränshandeln med öl är att sänka ölskatten och höja skatten
på sprit. Dessutom kan en förändring av nollskattegränsen för öl från
nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent ytterligare
stimulera ölkonsumentema att prismässigt välja en alkoholsvagare produkt.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en enhetlig skatt införs för öl
med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. I 1996 års prisnivå sätts
skattesatsen på öl till 1,45 kronor per Eter och volymprocent alkohol.
Härigenom sker samtidigt redan nu en anpassning till EU:s regelsystem för
ölbeskattning.
Den nya ölskattesatsen kan förväntas höja priset på folköl med i genom-
snitt 8 procent och sänka priset på starköl som säljs på systembolaget med ca
17 procent. Det lägre priset på starköl kan förväntas minska gränshandeln
med öl. Trots detta kan den nya skattesatsen på öl antas leda till en marginell
ökning av konsumtionen av ren alkohol i öl. För att motverka denna
konsumtionsökning bör skattesatsen på sprit höjas med 2 procent. Det
genomsnittliga priset på sprit kan förväntas öka med 1,6 procent som en följd
av denna skattehöjning. Regeringens beräkningar visar att denna skattehöj-
ning är tillräcklig för att uppnå en oförändrad konsumtionsvolym av ren
alkohol i öl, vin och sprit.
De nya alkoholskattesatsema kan, med hänsyn till de efterfrågeanpassning-
ar som förändringarna ger upphov till, förväntas leda till en varaktig
nettobudgetförsvagning på 0,51 mdkr för den konsoliderade offentliga
sektom. För att finansiera denna budgetförsvagning höjs tobaksskattesatser-
na med 7,9 procent utöver den höjning som riksdagen beslutat om tidigare
i år (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15). Med hänsyn till den minskade
tobakskonsumtionen på cirka 1,5 procent som denna skattehöjning kan
förväntas medföra, blir den varaktiga nettobudgetförstärkningen 0,54 mdkr
för den konsoliderade offentliga sektorn.
Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen
kommer att försvagas kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare
för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbild-
196
ning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och
regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra
dryckesvanoma i vårt land. Regeringen avser därför att med en lokal och
regional kraftsamling av insatserna höja ambitionsnivån i det alkoholföre-
byggande arbetet, överfinansieringen på totalt 30 miljoner kr av den
reformerade alkohol- och tobaksbeskattningen motiveras av ökade
informationsinsatser om alkoholens skadeverkningar.
Enligt 37 § lagen om alkoholskatt skall en årlig indexuppräkning ske av
alkoholskatten med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen.
Regeringen skall före oktober månads utgång fastställa de omräknade
skattebelopp som skall tas ut under påföljande år. Denna automatiska
uppräkning skall första gången göras hösten 1996 för skatteuttaget 1997. Vid
beräkning av de nya skattesatserna har hänsyn tagits till förväntade
förändringar av konsumentprisindex under perioden september 1995 -
september 1996 på 1,2 procent. Även skattesatserna för övriga alkoholdryck-
er har höjts på motsvarande sätt. Den automatiska uppräkningen av
alkoholskatten bör därför skjutas fram och ske först för skatteuttaget för år
1998. Även enligt lagen om tobaksskatt finns regler om indexering.
Riksdagen har dock tidigare i år beslutat om en 15-procentig höjning av
tobaksskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 och att en automatisk uppräkning
av skattesatserna skall ske först för skatteuttaget för år 1998.
I lagen (1994:1565) om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i Europeiska unionen finns regler om skatteuttag
vid viss privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. finns även regler om skatt
och tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Skattebeloppen resp,
tullbeloppen är schabloniserade för vissa grupper av dessa varor. Någon
justering av skattesatserna resp, tullbeloppen har inte skett efter lagarnas
ikraftträdande. Regeringen anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa
lagar justeras så att de överensstämmer med nu föreslagna ändringar av
skatten på alkohol och tobak. Regeringen föreslår därför att en sådan
justering nu görs samt att en viss omräkning sker av tullbeloppen.
Prop. 1996/97:1
197
Prop. 1996/97:1
Regeringens förslag: Lagen (1994:1565) om beskattning av privatin-
försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen och lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m. ändras så att samma kvantitativa begränsningar som i dag
gäller för att införa vin punktskattefritt även skall gälla för punktskattefri
införsel av sådana alkoholdrycker som har högst 15 volymprocent
alkohol och som inte är starköl. Motsvarande begränsningar skall också
gälla för mervärdesskattefri försäljning av sådana alkoholdrycker varför
ändringar föranleds även i mervärdesskattelagen (1994:200).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om frihet från
punktskatt avseende resandes införsel av alkoholdrycker regleras, såvitt avser
annat EU-land, i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen samt, när det gäller införsel från ett land som inte är medlem i EU,
i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Enligt dessa
bestämmelser får skattefri införsel av bl.a. alkoholvaror ske enligt vissa
särskilt angivna kvoter. Dessa baseras, när det gäller införsel från annat EU-
land, på det undantag Sverige fick vid förhandlingarna om ett svenskt
medlemskap i EU. De avtalade restriktionerna innebär bl.a. att en privatper-
son som inreser till Sverige från ett annat EU-land får, utan att betala
punktskatt, föra in en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent eller tre liter mousserande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, fem liter vin och
15 liter öl. Motsvarande begränsningar för resande från tredje land är två liter
när det gäller mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som
överstiger 15 men inte 22 volymprocent samt två liter beträffande vin. I
övrigt gäller, såvitt här är i fråga, samma kvoter som för resande från annat
EU-land. De nämnda begränsningarna hindrar emellertid inte, såsom
Generaltullstyrelsen påtalat i en skrivelse till regeringen den 30 maj 1996,
privat skattefri införsel, utan restriktioner, av alkoholdrycker som har en
alkoholhalt som uppgår till högst 15 volymprocent och som inte faller in
under definitionen för vin eller starköl. Detta var inte avsikten när de aktuella
restriktionerna infördes. Den möjlighet till begränsning av privatinförseln av
alkohol som Sverige fått med stöd av undantaget i anslutningsfördraget
förlorar avsevärt i betydelse om inte åtgärder vidtas för att stoppa den
möjlighet att kringå bestämmelserna som nu har kommit fram.
De aktuella bestämmelserna bör därför ändras. Detta bör ske genom att
definitionen av vin ändras så att den även avser annan alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är
starköl. Som en konsekvens härav bör en motsvarande ändring även göras
i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen som innehåller bestämmelser om
mervärdesskattefri försäljning ombord på fartyg och luftfartyg i vissa fall.
Även bestämmelserna för försäljning i exportbutik i tullförordningen
(1994:1558) kommer att behöva ändras på motsvarande sätt. Ändringen
198
kommer också att få betydelse för sådan skattefri försäljning ombord på vissa Prop. 1996/97:1
fartygs- eller flyglinjer som avses i förordningen (1994:1694) om viss
proviantering m.m.
Regeringens bedömning: Regeringen lägger inte fram något förslag
om skattefrihet för ersättning som en hyresgäst får av sin hyresvärd för
arbete hyresgästen lagt ned på s.k. självförvaltning.
Demokratiutvecklingskommitténs förslag: Kommittén föreslår att i
kommunalskattelagen (1928:370) förs in bestämmelser om skattefrihet för
belopp intill ett halvt basbelopp som bostadshyresgäst erhåller för arbete som
hyresgästen gör för hyresvärdens räkning med stöd av en enligt hyresför-
handlingslagen (1978:304) träffad förhandlingsöverenskommelse om
sj älvförvaltning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hyresgästernas Riksför-
bund, Svenska Kommunförbundet, AB Svenska Bostäder och Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag tillstyrker förslaget. AB Svenska Bostäder
menar att det bör finnas intresse för självförvaltning även vid en lägre nivå
på skattefriheten. Bolaget har under lång tid gett hyresgästerna möjlighet att
mot hyresrabatt ta över viss fastighetsskötsel. Den modell som använts har
konstruerats på sådant sätt att rabatten inte blir skattepliktig. Kammarrätten
i Sundsvall har inget i sak att erinra mot förslaget för det fall avsteget från
skattelagstiftningens principer om neutralitet kan godtas. Några, bl.a.
Justitiekanslem, Svea hovrätt, Stockholms Kooperativa Bostadsförening och
Sveriges Fastighetsägareförbund, motsätter sig inte eller är positiva till
förslaget om skattefrihet men menar att skattefriheten inte bör begränsas till
de fall där en s.k. förhandlingsklausul finns i hyresavtalet. Sveriges
Industriförbund har inte något att erinra mot förslaget att undanta vissa
hyresåterbetalningar från beskattning under förutsättning att vissa andra
frågor utreds närmare, bl.a. krävs en analys om andra möjliga utvägar att lösa
problemen är uttömda och hur den skattemässiga bedömningen påverkas av
hyresavtalens utformning. Riksförsäkringsverket anser det väsentligt att den
kompensation hyresgästerna får för sina arbetsinsatser så långt möjligt
utformas som en kollektiv återbäring till dem som åtagit sig att utföra
uppgifter. En möjlighet skulle enligt verket kunna vara att hyran sätts till ett
lägre belopp och en särskild avgift tas ut av de hyresgäster som inte deltagit
i självförvaltningen. Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Länsrätten i
Stockholms län, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Bostadsrätters
Centralorganisation avstyrker förslaget. Riksrevisionsverket pekar bl.a. på
att kommittén inte redovisat några beräkningar av vad förslaget kan innebära
i inkomstminskning för det allmänna och inte heller föreslagit någon
finansiering. Många remissinstanser menar att frågan är otillräckligt utredd
och måste få en mer allsidig belysning.
199
Skälen för regeringens bedömning: Demokratiutvecklingskommittén har
bl.a. till uppgift att överväga och föreslå åtgärder som kan bidra till att öka
medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Kommittén
har i en skrivelse till regeringen föreslagit skattefrihet intill ett visst belopp
for ersättning som en hyresgäst får för arbete med s.k. självförvaltning. Som
bakgrund till förslaget tar kommittén upp ett konkret fall, nämligen
hyresgästernas självförvaltning i bostadsområdena Holma och Kroksbäck i
Malmö. De boende ges möjligheter att sköta vissa delar av fastighetsförvalt-
ningen själva. Det kan gälla skötsel av utemiljön såsom gräsklippning och
rabattskötsel och inre underhåll, t.ex. trappstädning. För den enskilde
hyresgästen fastställs hyran på vanligt sätt genom en förhandlingsöveren-
skommelse. Därefter prissätts de olika förvaltningsuppgifterna som
hyresgästerna själva kan stå for. I systemet ingår också att det halvårsvis sker
en avstämning. Den hyresgäst som under perioden har medverkat i
förvaltningen får en återbäring på hyran.
Ett av de väsentligaste målen för 1990 års skattereform var att åstadkomma
en neutral beskattning av arbetsinkomster. Skattesystemet skulle vara
utformat på sådant sätt att alla slag av ersättningar för arbetsinsatser skulle
beskattas på ett likformigt sätt och beläggas med socialavgifter. Särregler
skulle belasta skattesystemet endast om det fanns starka skäl som talade för
det.
Enligt Riksskatteverket är det otvivelaktigt så att den återbetalning som
Demokratiutvecklingskommittén behandlar är skattepliktig. Inget hindrar
emellertid att hyresgästerna, utan skattekonsekvenser, som kollektiv utför
oavlönat arbete och därmed sänker kostnaderna i bostadsområdet. Även
andra remissinstanser har pekat på att andra konstruktioner av hyresavtalen
skulle kunna ge ett annat skattemässigt resultat än det man fått i Holma och
Kroksbäck.
Ett av kommitténs argument för att införa skattefrihet intill ett visst belopp
är att hyresgäster liksom villaägare skall kunna hålla nere sina boendekostna-
der genom eget arbete utan att beskattas. Det är naturligtvis fullt möjligt även
för hyresgäster att hålla nere sina boendekostnader genom eget arbete utan
skattekonsekvenser under förutsättning att särskild ersättning för det
nedlagda arbetet inte erhålls. En villaägare som klipper sin egen gräsmatta
uppbär inte någon ersättning för detta men håller nere sin boendekostnad
genom att han inte mot ersättning behöver anlita någon annan för gräsklipp-
ningen. Om däremot villaägaren klipper grannens gräsmatta och får betalt för
sitt arbete är ersättningen naturligtvis skattepliktig. Någon olikformighet
mellan hyresgästen och villägaren i detta avseende föreligger således inte.
Det är mycket angeläget att hyresgästerna engagerar sig i förvaltningen av
sitt bostadsområde. Detta har man lyckats åstadkomma i bostadsområdena
Holma och Kroksbäck. Det går dock enligt regeringens mening inte att dra
den slutsatsen att de positiva effekter av självförvaltningen som uppkommit
i dessa bostadsområden enbart skulle vara beroende av att avtalsförhållandet
konstruerats pä det sätt som skett där. Tillräckliga skäl kan därför inte anses
föreligga för att införa en skattefrihet för just denna typ av arbetsinkomster.
Verksamheten i Holma och Kroksbäck har samtidigt visat att det går att
åstadkomma en förnyelse av miljön i större bostadsområden. Det är av stor
Prop. 1996/97:1
200
vikt att finna former för att aktivt engagera de boende i skötseln av det egna
området. De frågor om formerna för och stödet till självförvaltning som
aktualiserats i skrivelsen från Demokratiutvecklingskommittén kommer att
beredas vidare.
För skatteförslagen i denna proposition redovisas i tabell 7.1 budgeteffekter-
na för staten och den konsoliderade offentliga sektorn. Redovisningen avser
åren 1997-1999 och är genomgående kassamässig. Det senare innebär att
olika slag av förskjutningar i skatteuppbörden har beaktats. Ett typiskt fall
ges av en inkomstskattehöjning, där vid ikraftträdande 1 januari enbart elva
tolftedelar av hela årets beräknade skatt kommer in det första året. Samma
förhållande gäller vid förändringar i olika punktskatter. Vid redovisningen
har också i förekommande fall beaktats olika indirekta effekter, på andra
skattebaser och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter (via förändringar
i konsumentprisindex). Som en komplettering till redovisningen för olika år
anges också den varaktiga effekten för offentlig sektor. Redovisningen i detta
avsnitt är översiktlig; för mer detaljerade uppgifter, bl.a. inverkan på olika
inkomsttitlar hänvisas till avsnitt 4.5.
Nedjusteringen av skiktgränsen för den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster för år 1997 beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,92
miljarder kronor. P.g.a. uppbördsförskjutning är effekten lägre för år 1997
än för de senare åren.
Förändringen i energibeskattningen såvitt avser växlingen från produk-
tionsskatter på el från kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk till ökade
energi-skatter på el och bränslen beräknas ge en varaktig inkomstförstär-
kning på 0,10 miljarder kronor för offentlig sektor. Växlingen från
produktionsskatt på el från äldre vattenkraftverk till fastighetsskatt på
markvärdet beräknas vara budgetneutral på lång sikt.
Förändringen av alkoholskatten och skatten på tobak beräknas ge ett
varaktigt överskott för offentlig sektor på 0,03 miljarder kronor.
Prop. 1996/97:1
201
Tabell 7 Budgeteffekter lör staten och för offentlig sektor av föreslagna åtgärder. Prop. 1996/97:1
Kassamässiga effekter för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor.
Miljarder kronor.
Statsbudget Offentlig sektor Varaktig effekt
|
1997 |
1998 |
1999 |
1997 |
1998 |
1999 |
off. sekt. | |
|
Justering skiktgräns |
0,84 |
0,92 |
0,92 |
0,84 |
0,92 |
0,92 |
0,92 |
|
Förändrad energi- |
0 |
0,02 |
0,01 |
0,06 |
0,22 |
0,08 |
0,10 |
|
Skifte produktions- |
-0,34 |
-0,19 |
-0,20 |
-0,06 |
0,17 |
0,19 |
0 |
|
Förändrad alkohol- |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,03 |
0,03 |
0,03 |
skatt m.m.
202
Bilaga 1
Specifikation av
statsbudgetens
utgifter och inkomster
Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
Innehållsförteckning
1 Statsbudgetens utgifter .................................... 2
2 Statsbudgetens inkomster ..................................21
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997
1000-tal kronor
|
1 |
Rikets styrelse |
3 781 330 |
|
A |
Statschefen |
73 726 |
|
1 |
Kungliga hov- och slottsstaten, ramanslag |
73 726 |
|
B |
Riksdagen och dess ombudsmän |
840 587 |
|
1 |
Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag |
428 436 |
|
2 |
Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag |
377 077 |
|
3 |
Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag |
35 074 |
|
C |
Regeringen m.m. |
2 138 835 |
|
1 |
Regeringskansliet m.m., ramanslag |
1 944 624 |
|
2 |
Svensk författningssamling, ramanslag |
1 011 |
|
3 |
Allmänna val, ramanslag |
48 000 |
|
4 |
Stöd till politiska partier, ramanslag |
145 200 |
|
D |
Centrala myndigheter |
42 680 |
|
1 |
Justitiekanslem, ramanslag |
8 739 |
|
2 |
Datainspektionen, ramanslag |
23 444 |
|
3 |
Sametinget, ramanslag |
10 497 |
|
E |
Mediefrågor |
685 502 |
|
1 |
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag |
5 536 |
|
2 |
Presstöd, ramanslag |
541 579 |
|
3 |
Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag |
123 700 |
|
4 |
Radio- och TV-verket, ramanslag |
8 016 |
|
5 |
Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag |
6 671 |
3 807 556
|
A |
Centrala myndigheter och nämnder |
2 566 205 |
|
1 |
Konjunkturinstitutet, ramanslag |
29 208 |
|
2 |
Riksrevisionsverket, ramanslag |
177 167 |
|
3 |
Statskontoret, ramanslag |
59 325 |
|
4 |
Statistiska centralbyrån, ramanslag |
328 802 |
|
5 |
Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag |
70 000 |
|
6 |
Finansinspektionen, ramanslag |
110 105 |
|
7 |
Insättningsgarantinämnden, ramanslag |
2 000 |
|
8 |
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag |
83 348 |
|
9 |
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och |
1 500 000 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
10 |
Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag |
1 |
|
11 |
Statens lokalförsöijningsverk, ramanslag |
17 029 |
|
12 |
Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag |
19 500 |
|
13 |
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag |
6 348 |
|
14 |
Ekonomiska rådet, ramanslag |
1 705 |
|
15 |
Kostnader för vissa nämnder m.m., obetecknat anslag |
1 552 |
|
16 |
Bokföringsnämnden, ramanslag |
4 468 |
|
17 |
Bidrag till stiftelsen för utvecklingandet av god |
800 |
|
18 |
Utvecklingsarbete, ramanslag |
32 570 |
|
19 |
Kammarkollegiet, ramanslag |
22 277 |
|
20 |
Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag |
100 000 |
|
B |
Tidsbegränsade åtaganden |
1 225 200 |
|
1 |
Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffhingslån, obetecknat anslag |
200 |
|
2 |
Åtgärder för det finansiella systemet, ramanslag |
205 000 |
|
3 |
Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, ramanslag |
100 000 |
|
4 |
Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ramanslag |
60 000 |
|
5 |
Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag |
860 000 |
|
C |
Riksdagens revisorer |
16151 |
|
1 |
Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag |
16 151 |
1 Riksskatteverket, ramanslag
2 Skattemyndigheterna, ramanslag
3 Tullverket, ramanslag
5 714 708
5 714 708
354 505
4 328 345
1 031 858
20 824 537
|
A |
Polisväsendet |
10 997 216 |
|
1 |
Polisorganisationen, ramanslag |
10 488 194 |
|
2 |
Säkerhetspolisen, ramanslag |
509 022 |
|
B |
Åklagarväsendet |
627 237 |
|
1 |
Åklagarväsendet, ramanslag |
627 237 |
|
C |
Domstolsväsendet m.m. |
2 916184 |
|
1 |
Domstolsväsendet m.m., ramanslag |
2 916 184 |
14 Riksdagen 1996197. I saml. Nr 1. Del 1
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
lOOO-tal kronor | |
|
D |
Kriminalvården |
3 837 161 |
|
1 |
Kriminalvården, ramanslag |
3 837 161 |
|
E |
Kronofogdemyndigheterna |
1 298 135 |
|
1 |
Kronofogdemyndigheterna, ramanslag |
1 298 135 |
|
F |
Övrig verksamhet inom rättsväsendet |
1148 604 |
|
1 |
Brottsförebyggande rådet, ramanslag |
25 355 |
|
2 |
Rättsmedicinalverket, ramanslag |
165 728 |
|
3 |
Gentekniknämnden, ramanslag |
2127 |
|
4 |
Brottsoffermyndigheten, ramanslag |
9 500 |
|
5 |
Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag |
71 500 |
|
6 |
Rättshjälpskostnader, ramanslag |
853 972 |
|
7 |
Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag |
10 222 |
|
8 |
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag |
3 000 |
|
9 |
Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag |
7 200 |
|
5 |
Utrikesförvaltning och internationell samverkan |
2 757 203 |
|
A |
Utrikesförvaltningen m.m. |
1 673 1 97 |
|
1 |
Utrikesförvaltningen, ramanslag |
1 667 384 |
|
2 |
Nordiskt samarbete, ramanslag |
1 442 |
|
3 |
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m, ramanslag |
4 371 |
|
B |
Internationella organisationer |
930 575 |
|
1 |
Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag |
452 462 |
|
2 |
Nordiska ministerrådet, ramanslag |
303 700 |
|
3 |
Organisationen för ekonomiskt samarbete och |
24 207 |
|
4 |
Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag |
150 206 |
|
C |
Information om Sverige i utlandet |
65 503 |
|
1 |
Svenska Institutet, ramanslag |
55 237 |
|
2 |
Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag |
10 266 |
|
D |
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor |
58 087 |
|
1 |
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska |
2 322 |
|
2 |
Information och studier om säkerhetspolitik och |
9 250 |
|
3 |
Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut |
20 571 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
4 |
Forskning till stöd för nedrustning och internationell |
12 235 |
|
5 |
Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag |
10 112 |
|
6 |
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och |
3 597 |
|
E |
Övriga utrikespolitiska frågor |
29 841 |
|
1 |
Strategisk exportkontroll, ramanslag |
13 857 |
|
2 |
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, obetecknat anslag |
4 636 |
|
3 |
Europainformation m.m., ramanslag |
8 800 |
|
4 |
Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter |
2 548 |
|
6 |
Totalförsvar |
42 372 642 |
|
A |
Militärt försvar |
38 866 352 |
|
1 |
Försvarsmakten, ramanslag |
38 333 826 |
|
2 |
Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag |
472 526 |
|
3 |
Ersättning för kroppskador, ramanslag |
60 000 |
|
B |
Vissa funktioner inom det civila försvaret |
2 135 188 |
|
1 |
Funktionen Civil ledning, ramanslag |
432 287 |
|
2 |
Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag |
15 406 |
|
3 |
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag |
1 141 578 |
|
4 |
Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag |
18 248 |
|
5 |
Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag |
31 877 |
|
6 |
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag |
95 219 |
|
7 |
Funktionen Telekommunikationer, ramanslag |
152 886 |
|
8 |
Funktionen Postbefordran, ramanslag |
22 318 |
|
9 |
Funktionen Transporter, ramanslag |
197 757 |
|
10 |
Funktionen Energiförsörjning, ramanslag |
27 612 |
|
C |
Kustbevakningen och nämnder m.m. |
452 893 |
|
1 |
Kustbevakningen, ramanslag |
394 150 |
|
2 |
Nämnder m.m., ramanslag |
7 612 |
|
3 |
Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor, obetecknat anslag 1131 | |
|
4 |
Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och |
25 000 |
|
5 |
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag |
25 000 |
|
D |
Stödverksamhet |
918 209 |
|
1 |
Totalförsvarets pliktverk, ramanslag |
225 484 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
2 |
Försvarshögskolan, ramanslag |
18 395 |
|
3 |
Försvarets radioanstalt, ramanslag |
423 569 |
|
4 |
Försvarets forskningsanstalt, ramanslag |
121 280 |
|
5 |
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag |
30 710 |
|
6 |
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom |
98 771 |
|
7 |
Internationellt bistånd |
11 002 200 |
|
A |
Internationellt utvecklingssamarbete |
10191 400 |
|
1 |
Biståndsverksamhet, reservationsanslag |
9 779 093 |
|
2 |
Biståndsförvaltning, ramanslag |
412 307 |
|
B |
Samarbete med Central- och Östeuropa |
810 800 |
|
1 |
Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag |
795 800 |
|
2 |
Avsättning för förlustrisker för täckande av eventuella |
15 000 |
|
8 |
Invandrare och flyktingar |
3 453 088 |
|
A |
Migrationspolitik |
2 000 837 |
|
1 |
Statens invandrarverk, ramanslag |
506 603 |
|
2 |
Mottagande av asylsökande, ramanslag |
922 000 |
|
3 |
Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag |
311319 |
|
4 |
Utlänningsnämnden, ramanslag |
66 675 |
|
5 |
Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag |
64 240 |
|
6 |
Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag |
130 000 |
|
B |
Invandrares integration |
1 452 251 |
|
1 |
Särskilda insatser i invandrartäta områden, ramanslag |
125 000 |
|
2 |
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, obetecknat anslag |
20 000 |
|
3 |
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ramanslag |
4 790 |
|
4 |
Åtgärder för invandrare, obetecknat anslag |
39 964 |
|
5 |
Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag |
1 160 591 |
|
6 |
Hemutrustningslån, ramanslag |
101 906 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
23 721 787 |
|
A |
Hälsovård och sjukvård |
17 431 739 |
|
1 |
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag |
15 637 000 |
|
2 |
Bidrag till hälsovård och sjukvård, obetecknat anslag |
908 150 |
|
3 |
Insatser mot aids, ramanslag |
150 887 |
|
4 |
Ersättning till Spri, obetecknat anslag |
29 700 |
|
5 |
Bidrag till WHO, ramanslag |
32 780 |
|
6 |
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av |
2 591 |
|
7 |
Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag |
16 800 |
|
8 |
Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag |
386 000 |
|
9 |
Folkhälsoinstitutet, ramanslag |
113 460 |
|
10 |
Smittskyddsinstitutet, ramanslag |
97 460 |
|
11 |
Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag |
10 606 |
|
12 |
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag |
23 631 |
|
13 |
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag |
22 674 |
|
B |
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder |
5 170 259 |
|
1 |
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag |
711 200 |
|
2 |
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag |
207 840 |
|
3 |
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, |
80 394 |
|
4 |
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag |
131 694 |
|
5 |
Ersättning för texttelefoner, ramanslag |
15 700 |
|
6 |
Bilstöd till handikappade, ramanslag |
343 944 |
|
7 |
Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag |
3 663 000 |
|
8 |
Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag |
8 640 |
|
9 |
Handikappombudsmannen, ramanslag |
7 847 |
|
C |
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete |
646 317 |
|
1 |
Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- |
52 000 |
|
2 |
Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag |
57 841 |
|
3 |
Barnombudsmannen, ramanslag |
7 639 |
|
4 |
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag |
5 916 |
|
5 |
Statens institutionsstyrelse, ramanslag |
507 720 |
|
6 |
Alkoholinspektionen, ramanslag |
14 527 |
|
7 |
Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag |
674 |
|
D |
Socialstyrelsen |
372 994 |
|
1 |
Socialstyrelsen, ramanslag |
372 994 |
1997
1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, ramanslag
2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1000-tal kronor
92 828
7 650
|
10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
35 833 282 |
|
A |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
30 727 070 |
|
1 |
Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag |
16 359 370 |
|
2 |
Handikappersättningar, ramanslag |
978 700 |
|
3 |
Förtidspensioner, ramanslag |
13 389 000 |
|
B |
Socialförsäkringsadministrationen |
5 106 212 |
|
1 |
Riksförsäkringsverket, ramanslag |
726 634 |
|
2 |
Allmänna försäkringskassor, ramanslag |
4 379 578 |
1 Ålderspensioner, ramanslag
2 Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag
3 Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag
53 148 000
857 000
9 970 000
|
12 |
Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
35 161 050 |
|
A |
Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
35 161 050 |
|
1 |
Allmänna barnbidrag, ramanslag |
14 654 000 |
|
2 |
Föräldraförsäkring, ramanslag |
16 192 000 |
|
3 |
Underhållsstöd, ramanslag |
2 411450 |
|
4 |
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag |
24 000 |
|
5 |
Barnpensioner, ramanslag |
305 000 |
|
6 |
Vårdbidrag för handikappade barn, ramanslag |
1 574 600 |
1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag
2 Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag
33 164 334
2 086 050
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
14 |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
52 046 499 |
|
A |
Arbetsmarknad |
38 365 637 |
|
1 |
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag |
4418 118 |
|
2 |
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag |
25 456 727 |
|
3 |
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag |
6 486 527 |
|
4 |
Europeiska socialfonden, ramanslag |
1 981 265 |
|
5 |
Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen |
14 917 |
|
6 |
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag |
8 083 |
|
B |
Arbets livsfrågor |
5 527 500 |
|
1 |
Arbetarskyddsverket, ramanslag |
371 194 |
|
2 |
Arbetslivsinstitutet, ramanslag |
212 308 |
|
3 |
Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag |
25 972 |
|
4 |
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, obetecknat anslag |
522 785 |
|
5 |
Bidrag till Samhall AB, ramanslag |
4 349 419 |
|
6 |
Arbetsdomstolen, ramanslag |
15 253 |
|
7 |
Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag |
2317 |
|
8 |
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag |
57 |
|
9 |
Internationella avgifter, ramanslag |
24 195 |
|
10 |
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag |
4 000 |
|
C |
Jämställdhetsfrågor |
31 177 |
|
1 |
Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag |
14 039 |
|
2 |
Särskilda j ämställdhetsåtgärder, ramanslag |
13 706 |
|
3 |
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag |
3 432 |
|
D |
Statliga arbetsgivarfrågor |
8 122 185 |
|
1 |
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag |
3 000 |
|
2 |
Vissa avtalsstyrda anslag, obetecknat anslag |
14 500 |
|
3 |
Statliga tjänstepensioner m.m, ramanslag |
8 027 000 |
|
4 |
Bidrag till fömyelsefonder på det statliga området, ramanslag |
77 685 |
|
15 |
Studiestöd |
16 884 088 |
|
A |
Studiestöd |
16 884 088 |
|
1 |
Studiehjälp m.m., ramanslag |
1 921 405 |
|
2 |
Studiemedel m.m., ramanslag |
9 485 430 |
|
3 |
Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag |
4 721 951 |
|
4 |
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, ramanslag |
149 746 |
|
5 |
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag |
22 576 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
6 |
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag 57 409 | |
|
7 |
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga |
525 571 |
|
16 |
Utbildning och universitetsforskning |
25 357 109 |
|
A |
Barnomsorg, skola och vuxenutbildning |
4 275 482 |
|
1 |
Statens skolverk, ramanslag |
242 340 |
|
2 |
Skolutveckling, ramanslag |
161 228 |
|
3 |
Forskning inom skolväsendet, ramanslag |
7 708 |
|
4 |
Genomförande av skolreformer, ramanslag |
122 424 |
|
5 |
Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag |
114 375 |
|
6 |
Skolutveckling och produktion av läromedel för elever |
20 467 |
|
7 |
Specialskolor och resurscenter, ramanslag |
414 840 |
|
8 |
Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag |
243 856 |
|
9 |
Sameskolor, ramanslag |
33 246 |
|
10 |
Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola |
113 812 |
|
11 |
Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag |
81 391 |
|
12 |
Statens skolor för vuxna, ramanslag |
38411 |
|
13 |
Bidrag till viss verksamhet inom |
130 336 |
|
14 |
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag |
2 546 348 |
|
15 |
Delegationen för genomförande av vissa EU-program inom |
4 700 |
|
B |
Universitet och högskolor |
18 288 901 |
|
1 |
Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag |
763 015 |
|
2 |
Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
906 412 |
|
3 |
Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag |
1 228 535 |
|
4 |
Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
941 950 |
|
5 |
Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag |
926 538 |
|
6 |
Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
723 664 |
|
7 |
Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag |
631 848 |
|
8 |
Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
743 788 |
|
9 |
Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag |
634 097 |
|
10 |
Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
500 155 |
|
11 |
Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag |
577 673 |
|
12 |
Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
323 203 |
|
13 |
Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag |
307 388 |
|
14 |
Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
558 025 |
10
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
15 |
Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag |
622 837 |
|
16 |
Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
487 667 |
|
17 |
Högskolan i Luleå: Grundutbildning, ramanslag |
322 002 |
|
18 |
Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, ramanslag |
166 997 |
|
19 |
Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag |
21 995 |
|
20 |
Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag |
52 273 |
|
21 |
Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag |
125 528 |
|
22 |
Högskolan Dalarna: Grundutbildning, ramanslag |
166 828 |
|
23 |
Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag |
166 145 |
|
24 |
Högskolan i Halmstad. Grundutbildning, ramanslag |
100 710 |
|
25 |
Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag |
172 385 |
|
26 |
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag |
96 554 |
|
27 |
Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag |
247 545 |
|
28 |
Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag |
126 461 |
|
29 |
Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag |
95 901 |
|
30 |
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag |
80 533 |
|
31 |
Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag |
197 693 |
|
32 |
Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag |
232 609 |
|
33 |
Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag |
31 918 |
|
34 |
Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag |
33 396 |
|
35 |
Konstfack: Grundutbildning, ramanslag |
95 437 |
|
36 |
Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag |
45 377 |
|
37 |
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag |
80 450 |
|
38 |
Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag |
275 532 |
|
39 |
Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag |
304 044 |
|
40 |
Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag |
203 776 |
|
41 |
Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag |
13 165 |
|
42 |
Södertörns högskola: Grundutbildning, ramanslag |
75 975 |
|
43 |
Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag |
21 743 |
|
44 |
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag |
1 379 837 |
|
45 |
Särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m., ramanslag |
534 155 |
|
46 |
Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid |
295 196 |
|
47 |
Sunet, ramanslag |
100 000 |
|
48 |
Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag |
1 549 946 |
|
C |
Högskolemyndigheter |
430 398 |
|
1 |
Högskoleverket, ramanslag |
143 671 |
|
2 |
Verket för högskoleservice, ramanslag |
10 000 |
|
3 |
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag |
276 727 |
|
D |
Nationella och internationella forskningsresurser |
2 307 553 |
|
1 |
Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag |
83 276 |
11
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997 1000-tal kronor
|
2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag |
18318 | |
|
3 |
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag |
210 444 |
|
4 |
Humanistisk-samhällsvetenskaphga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag |
7 795 |
|
5 |
Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag |
326 533 |
|
6 |
Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag |
9 771 |
|
7 |
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag |
525 426 |
|
8 |
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag |
18 773 |
|
9 |
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag |
272 237 |
|
10 |
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag |
9 244 |
|
11 |
Rymdforskning, ramanslag |
38 837 |
|
12 |
Rådet för forskning om universitet och högskolor, ramanslag |
8 207 |
|
13 |
Kungl. biblioteket, ramanslag |
190 162 |
|
14 |
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag |
8 029 |
|
15 |
Institutet för rymdfysik, ramanslag |
36 434 |
|
16 |
Polarforskningssekretariatet, ramanslag |
21 850 |
|
17 |
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete |
9 506 |
|
18 |
Europeisk forskningssamverkan, ramanslag |
317 367 |
|
19 |
Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag |
104 366 |
|
20 |
Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag |
90 978 |
|
E |
Gemensamma ändamål |
54 775 |
|
1 |
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag |
35 828 |
|
2 |
Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag |
18 947 |
|
17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
7 161 590 |
|
A |
Allmän kulturverksamhet |
230 171 |
|
1 |
Statens kulturråd, ramanslag |
27 883 |
|
2 |
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt |
131 288 |
|
3 |
Kulturåret 1998, reservationsanslag |
65 000 |
|
4 |
Nationella uppdrag, ramanslag |
6 000 |
|
B |
Teater, dans och musik |
1 465 191 |
|
1 |
Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, |
712 254 |
|
2 |
Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och |
659 843 |
|
3 |
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag |
93 094 |
12
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
lOOO-tal kronor | |
|
C |
Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter |
225 868 |
|
1 |
Bidrag till regional bibilioteksverksamhet, obetecknat anslag |
37 482 |
|
2 |
Litteraturstöd, ramanslag |
71253 |
|
3 |
Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag |
19 500 |
|
4 |
Stöd till bokhandel, ramanslag |
7 301 |
|
5 |
Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag |
56 482 |
|
6 |
Bidrag till stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och |
12 970 |
|
7 |
Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion |
17 471 |
|
8 |
Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska |
3 409 |
|
D |
Bild och form samt konsthantverk |
79 924 |
|
1 |
Statens konstråd, ramanslag |
4 655 |
|
2 |
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag |
42 938 |
|
3 |
Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag |
1 126 |
|
4 |
Främjande av hemslöjden, ramanslag |
16 464 |
|
5 |
Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag |
14 741 |
|
E |
Ersättningar och bidrag till konstnärer |
244 224 |
|
1 |
Konstnärsnämnden, ramanslag |
9 173 |
|
2 |
Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag |
235 051 |
|
F |
Arkiv |
280 620 |
|
1 |
Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag |
223 973 |
|
2 |
Arkivet för ljud och bild, ramanslag |
25 213 |
|
3 |
Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag |
28 021 |
|
4 |
Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag |
3 413 |
|
G |
Kulturmiljö |
422 003 |
|
1 |
Riksantikvarieämbetet, ramanslag |
147 586 |
|
2 |
Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, ramanslag |
224 337 |
|
3 |
Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag |
80 |
|
4 |
Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten |
50 000 |
|
H |
Museer och utställningar |
862 482 |
|
1 |
Centrala museer: Myndigheter, ramanslag |
506 477 |
|
2 |
Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag |
168 525 |
|
3 |
Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag |
105 680 |
|
4 |
Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag |
37 951 |
|
5 |
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag |
10 000 |
|
6 |
Stiftelsen Riksutställningar, obetecknat anslag |
33 849 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
lOOO-tal kronor | |
|
I |
Film och medier |
165183 |
|
1 |
Filmstöd, ramanslag |
125 338 |
|
2 |
Statens biografbyrå, ramanslag |
7 591 |
|
3 |
Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag |
30 744 |
|
4 |
Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen |
1 510 |
|
J |
Forskning |
37 951 |
|
1 |
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag |
37 131 |
|
2 |
Forskning och dokumentation om medieutvecklingen , obetecknat anslag |
820 |
|
K |
Trossamfund |
57 300 |
|
1 |
Stöd till trossamfund, ramanslag |
57 300 |
|
L |
Folkbildning |
2 434 557 |
|
1 |
Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag |
2 357 533 |
|
2 |
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag |
68 416 |
|
3 |
Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag |
8 608 |
|
M |
Ungdomsfrågor |
109 808 |
|
1 |
Ungdomsstyrelsen, ramanslag |
11 819 |
|
2 |
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet, ramanslag |
97 989 |
|
N |
Folkrörelse- och idrottsfrågor |
546 308 |
|
1 |
Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag |
40 000 |
|
2 |
Stöd till demokratiutveckling, ramanslag |
8 133 |
|
3 |
Stöd till idrotten, ramanslag |
480 240 |
|
4 |
Lotteriinspektionen, ramanslag |
17 935 |
33 368 197
|
A |
Plan-, bygg- och bostadsväsendet |
31 127 987 |
|
1 |
Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag |
131 058 |
|
2 |
Räntebidrag m.m., ramanslag |
23 400 000 |
|
3 |
Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag |
94 333 |
|
4 |
Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag |
15 400 |
|
5 |
Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag |
1 300 000 |
|
6 |
Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag |
23 000 |
|
7 |
Byggforskning, ramanslag |
179 196 |
|
8 |
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag |
60 000 |
|
9 |
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag |
12 000 |
|
10 |
Bostadsbidrag, ramanslag |
5 910 000 |
|
11 |
Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag |
3 000 |
14
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
B |
Geoteknik |
23 967 |
|
1 |
Geoteknik, ramanslag |
23 967 |
|
C |
Länsstyrelserna m.m. |
1 720 847 |
|
1 |
Länsstyrelserna m.m., ramanslag |
1 720 847 |
|
D |
Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet |
495 396 |
|
1 |
Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m., ramanslag |
490 272 |
|
2 |
Statens va-nämnd, ramanslag |
5 124 |
|
19 |
Regional utjämning och utveckling |
3 726 021 |
|
A |
Regional utjämning och utveckling |
3 726 021 |
|
1 |
Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag |
1 453 517 |
|
2 |
Regionala utvecklingslån, ramanslag |
390 000 |
|
3 |
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier |
13 000 |
|
4 |
Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag |
420 000 |
|
5 |
Sysselsättningsbidrag, ramanslag |
200 000 |
|
6 |
Transportbidrag, ramanslag |
303 000 |
|
7 |
Glesbygdsverket, ramanslag |
23 573 |
|
8 |
Statens institut för regional forskning, ramanslag |
7 931 |
|
9 |
Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag |
915 000 |
|
20 |
Allmän miljö- och naturvård |
1 329 871 |
|
A |
Miljövård |
1107 470 |
|
1 |
Statens naturvårdsverk, ramanslag |
355 827 |
|
2 |
Miljöövervakning m.m., ramanslag |
93 952 |
|
3 |
Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, ramanslag |
130 000 |
|
4 |
Investeringar inom miljöområdet, ramanslag |
217 992 |
|
5 |
Miljö- och kretsloppsforskning, ramanslag |
135 492 |
|
6 |
Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag |
19 400 |
|
7 |
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag |
18 675 |
|
8 |
Kemikalieinspektionen, ramanslag |
82 570 |
|
9 |
Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag |
41 562 |
|
10 |
Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag |
12 000 |
|
B |
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. |
222 401 |
|
1 |
Statens strålskyddsinstitut, ramanslag |
73 683 |
|
2 |
Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag |
63 188 |
15
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
3 |
Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning, ramanslag |
58 778 |
|
4 |
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag |
26 752 |
|
21 |
Energi |
474 151 |
|
A |
Omställning och utveckling av energisystemet |
111000 |
|
1 |
Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag |
30 000 |
|
2 |
Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag |
72 000 |
|
3 |
Åtgärder för energieffektivisering m.m.i bl.a. Baltikum och Östeuropa, ramanslag |
7 000 |
|
4 |
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier |
2 000 |
|
B |
Energiforskning |
235 784 |
|
1 |
Energiforskning, ramanslag |
235 784 |
|
C |
Oljelagring |
127 367 |
|
1 |
Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag |
67 367 |
|
2 |
Statens oljelager: Kapitalkostnader, obetecknat anslag |
60 000 |
|
22 |
Kommunikationer |
25 063 442 |
|
A |
Infrastruktur |
22 407 430 |
|
1 |
Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag |
440 000 |
|
2 |
Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag |
6 010 910 |
|
3 |
Byggande av vägar, ramanslag |
4314313 |
|
4 |
Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag |
1 228 000 |
|
5 |
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, obetecknat anslag |
610 000 |
|
6 |
Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag |
371 000 |
|
7 |
Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag |
767 828 |
|
8 |
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag |
3 000 000 |
|
9 |
Nyinvesteringar i stomjämvägar samt ersättning för |
5 665 379 |
|
B |
Sjö- och luftfart |
721 314 |
|
1 |
Ersättning till fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag |
44 454 |
|
2 |
Transportstöd för Gotland, ramanslag |
175 000 |
|
3 |
Ersättning till viss kanaltrafik m.m. , obetecknat anslag |
62 660 |
|
4 |
Bidrag till sjöfarten, ramanslag |
400 000 |
|
5 |
Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag |
24 000 |
|
6 |
Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag |
15 200 |
16
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
C |
Post och telekommunikation |
681 829 |
|
1 |
Post- och telestyrelsen, ramanslag |
161 345 |
|
2 |
Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, ramanslag |
157 484 |
|
3 |
Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- |
200 000 |
|
4 |
Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB, ramanslag |
140 000 |
|
5 |
Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag |
23 000 |
|
D |
SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster |
832 486 |
|
1 |
Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag |
200 000 |
|
2 |
Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag |
412 946 |
|
3 |
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag |
211059 |
|
4 |
Viss internationell verksamhet, ramanslag |
8 196 |
|
5 |
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfardtjänst, obetecknat anslag |
285 |
|
E |
Kommunikationsforskning och Meteorologi |
420 383 |
|
1 |
Bidrag till statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag |
32 205 |
|
2 |
Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag |
150 771 |
|
3 |
Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag |
20 000 |
|
4 |
Statens institut för kommunikationsanalys, ramanslag |
31 469 |
|
5 |
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag |
120 338 |
|
6 |
EUMETSAT, WMO och ECMWF, ramanslag |
65 600 |
|
23 |
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar |
13 324 084 |
|
A |
Internationellt samarbete |
37 414 |
|
1 |
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m, ramanslag |
37 414 |
|
B |
Jordbruk och trädgårdsnäring |
11 032 699 |
|
1 |
Statens jordbruksverk, ramanslag |
183 114 |
|
2 |
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag |
45 000 |
|
3 |
Stöd till avbytarverksamhet, obetecknat anslag |
13 000 |
|
4 |
Statens utsädeskontroll, ramanslag |
966 |
|
5 |
Statens växtsortnämnd, ramanslag |
1300 |
|
6 |
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag |
23 857 |
|
7 |
Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag |
2 629 |
|
8 |
Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag |
149 000 |
|
9 |
Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag |
184 000 |
|
10 |
Regionala stöd till jordbruket, ramanslag |
719 000 |
|
11 |
Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag |
325 000 |
|
12 |
Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag |
1 085 000 |
|
13 |
Från EG-budgeten finansierade kompletterande |
1 092 500 |
17
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997 1000-tal kronor
|
14 |
Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag |
4 950 000 |
|
15 |
Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, ramanslag |
2 139 000 |
|
16 |
Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag |
119 333 |
|
C |
Fiske |
173 668 |
|
1 |
Fiskeriverket, ramanslag |
58 166 |
|
2 |
Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag |
30 890 |
|
3 |
Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag |
80 000 |
|
4 |
Fiskevård, ramanslag |
4 612 |
|
D |
Rennäring m.m. |
75 738 |
|
1 |
Främjande av rennäringen m.m., ramanslag |
61700 |
|
2 |
Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag |
12 500 |
|
3 |
Stöd till innehavare av tjällägenheter m.m., ramanslag |
1 538 |
|
E |
Djurskydd och djurhälsovård |
264 936 |
|
1 |
Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag |
74 004 |
|
2 |
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag |
77 691 |
|
3 |
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag |
16 832 |
|
4 |
Centrala försöksdj ursnämnden, ramanslag |
6 909 |
|
5 |
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag |
89 500 |
|
F |
Livsmedel |
172 625 |
|
1 |
Statens livsmedelsverk, ramanslag |
103 051 |
|
2 |
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag |
3 868 |
|
3 |
Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag |
28 415 |
|
4 |
Livsmedelsstatistik, ramanslag |
31291 |
|
5 |
Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag |
6 000 |
|
G |
Utbildning och forskning |
1197 006 |
|
1 |
Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag |
980 773 |
|
2 |
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag |
10 501 |
|
3 |
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning |
204 850 |
|
4 |
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag |
882 |
|
H |
Skogsnäring |
369 998 |
|
1 |
Skogsvårdsorganisationen, ramanslag |
271 393 |
|
2 |
Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag |
10 000 |
|
3 |
Täckande av förluster till följd av statliga kreditgarantier |
1 000 |
|
4 |
Insatser för skogsbruket, ramanslag |
80 200 |
|
5 |
Internationellt skogssamarbete, ramanslag |
1405 |
|
6 |
Från EG-budgeten finansierade medel för |
6 000 |
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997 lOOO-tal kronor
|
24 |
Näringsliv |
2 859 744 |
|
A |
Näringspolitik |
754 145 |
|
1 |
NUTEK: Förvaltningskostnader, ramanslag |
353 268 |
|
2 |
Småföretagsutveckling, ramanslag |
106 393 |
|
3 |
Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag |
6 500 |
|
4 |
Turistfrämjande, ramanslag |
81 374 |
|
5 |
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., ramanslag |
12 500 |
|
6 |
Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av |
15 000 |
|
7 |
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag |
25 000 |
|
8 |
Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag |
24 329 |
|
9 |
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk |
124 921 |
|
10 |
Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag |
4 860 |
|
B |
Teknologisk infrastruktur |
162 228 |
|
1 |
Patentbesvärsrätten, ramanslag |
11 021 |
|
2 |
Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag |
12 975 |
|
3 |
Styrelsen för accreditering och teknisk kontroll: |
8 760 |
|
4 |
Elsäkerhetsverket, ramanslag |
36 520 |
|
5 |
Sprängämnesinspektionen, ramanslag |
15 150 |
|
6 |
Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag |
77 802 |
|
C |
Konkurrensfrågor |
64 007 |
|
1 |
Konkurrensverket, ramanslag |
62 271 |
|
2 |
Konkurrensforskning, ramanslag |
1 736 |
|
D |
Teknisk forskning och utveckling |
1 411 808 |
|
1 |
Teknisk forskning och utveckling, ramanslag |
783 447 |
|
2 |
Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag |
14 270 |
|
3 |
Rymdverksamhet, ramanslag |
576 091 |
|
4 |
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga |
32 533 |
|
5 |
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag |
5 467 |
|
E |
Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande |
361 720 |
|
1 |
Kommerskollegium, ramanslag |
48 169 |
|
2 |
Exportfrämjande verksamhet, ramanslag |
136 051 |
|
3 |
Exportkreditnämnden, ramanslag |
120 000 |
|
4 |
AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag |
16 500 |
|
5 |
Investeringsfrämjande, ramanslag |
41 000 |
15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
19
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
|
1997 |
1000-tal kronor | |
|
F |
Konsumentfrågor |
105 836 |
|
1 |
Marknadsdomstolen, ramanslag |
5 888 |
|
2 |
Konsumentverket, ramanslag |
69 445 |
|
3 |
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag |
13 788 |
|
4 |
Fastighetsmäklamämnden, ramanslag |
5 945 |
|
5 |
Stöd till konsumentorganisationerna, ramanslag |
4 100 |
|
6 |
Stöd till konsumentforskning, ramanslag |
2 070 |
|
7 |
Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag |
4 600 |
A Bidrag och ersättningar till kommuner och landsting 83 612 000
1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag 62 227 000
2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting, reservationsanslag 400 000
3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag 20 985 000
A Räntor på statsskulden
1 Räntor på statsskulden, ramanslag
104 145 000
104 145 000
B Oförutsedda utgifter
1 Oförutsedda utgifter, ramanslag
10 000
10 000
A Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten 20 525 000
1 Tullavgift, ramanslag 3 230 000
2 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgift, ramanslag 570 000
3 Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag 8 215 000
4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag 8 510 000
20
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997
1000-tal kronor
|
1000 Skatter m.m. |
565 651 482 | |
|
1100 Skatt på inkomst |
95 212 000 | |
|
1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto |
37185 000 | |
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
37 185 000 | |
|
varav: inkomster |
417 167 000 | |
|
utgifter1 |
379 982 000 | |
|
1120 Juridiska personers inkomstskatt |
53185 000 | |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt |
52 094 000 | |
|
varav: inkomster |
70 966 000 | |
|
utgifter |
18 872 000 | |
|
1123 Beskattning av tjänstegruppliv |
1 091 000 | |
|
1130 Ofördelbara inkomstskatter |
3 000 000 | |
|
1131 Ofördelbara inkomstskatter |
3 000 000 | |
|
1140 Övriga inkomstskatter |
1 842 000 | |
|
1141 Kupongskatt |
750 000 | |
|
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt |
0 | |
|
1143 Bevillningsavgift |
0 | |
|
1144 Lotteriskatt |
1 092 000 |
1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter
varav: inkomster
utgifter1
1211 Folkpensionsavgift
1221 Sjukförsäkringsavgift
1231 Bamomsorgsavgift
1241 Utbildningsavgift
1250 Övriga sociala avgifter, netto
varav: inkomster
utgifter
1251 Tilläggspensionsavgift, netto
varav: inkomster
utgifter
1252 Delpensionsavgift, netto
varav: inkomster
utgifter
302 316 000
107 084 370
150 445 000
99088 370
98 309 000
91 427 370
1 506 000
1 506 000
44 126 000
31 982 000
0
0
51 356 630
6 881 630
0
1 Huvudsakligen utbetalningar till kommuner
2 Huvudsakligen överföringar till fonder
21
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1997
1000-tal kronor
1253 Arbetsskadeavgift, netto
varav: inkomster
utgifter
1254 Arbetsmarknadsavgift
1255 Arbetarskyddsavgift
1256 Lönegarantiavgift
1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto
varav: inkomster
utgifter
10 441 000
6 127 000
4 314 000
37 074 000
1 250 000
1 837 000
0
28 000
28 000
1260 Allmänna egenavgifter, netto
varav: inkomster
utgifter
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1262 Allmän pensionsavgift, netto
varav: inkomster
utgifter
1281 Allmän löneavgift
1291 Särskild löneskatt
46 235 000
7 996 000
7 996 000
7 996 000
38239 000
38 239 000
0
18 706 000
10 822 000
|
1300 Skatt på egendom |
22 858 400 |
|
1310 Skatt på fast egendom 1311 Skogsvårdsavgifter 1312 F astighetsskatt |
16 940 300 0 16 940 300 |
|
1320 Förmögenhetsskatt 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt |
3 102 000 3 028 000 74 000 |
|
1330 Arvsskatt och gåvoskatt 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt |
1 416100 1 166 100 250 000 |
|
1340 Övrig skatt på egendom 1341 Stämpelskatt |
1 400 000 1 400 000 |
1410 Allmänna försäljningsskatter
1411 Mervärdesskatt
231 383 400
144 880 000
144 880 000
22
1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1000-tal kronor
1420, 1430 Skatt på specifika varor
1423 Försäljningsskatt på motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skatt på vin
1427 Skatt på maltdrycker
1428 Energiskatt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
1450 Skatt på tjänster
1452 Skatt på annonser och reklam
1454 Skatt på spel
1460 Skatt på vägtrafik
1461 Fordonsskatt
1470 Skatt på import
1471 Tullmedel
1472 Övriga skatter m.m. på import
1473 Jordbruks- och sockeravgifter
1480 Övriga skatter på varor och tjänster
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting
2110 Affärsverkens inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott
75175 800
400 000
9 330 000
5 660 000
2 785 000
2 682 500
52 728 300
0
1 354 000
151 000
85 000
200 000
200 000
1 029100
979 100
50 000
6 001 000
6 001 000
4 022 400
3 700 000
3 500
318 900
75100
75 100
20 966 052
20 966 052
37 896 882
12 813 047
456 000
0
93 000
23
1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1000-tal kronor
2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och
inleverans av motsvarighet till statlig skatt
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets
garantiverksamhet
2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet
2130 Riksbankens inlevererade överskott
2131 Riksbankens inlevererade överskott
2150 Överskott från spelverksamhet
2151 Tipsmedel
2152 Lotterimedel
2210 Överskott av fastighetsförvaltning
2310,2320 Räntor på näringslån
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk
2330 Räntor på bostadslån
2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande
2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning för mindre
bemedlade bamrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket
2340 Räntor på studielån
2341 Ränteinkomster på statens lån för studier och
garantilån för studerande
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989
317 000
46 000
1 250 000
250 000
1 000 000
7500 000
7 500 000
3 607 047
2 442 207
1 164 840
1 448 934
74 980
3 819
68
0
4
69 548
1541
0
0
0
0
1 039100
100
39 000
1 000 000
24
|
Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 | |
|
1997 |
1000-tal kronor |
|
2350 Räntor på energisparlån 2351 Räntor på energisparlån |
0 0 |
|
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering |
6 000 6 000 |
|
2370 Räntor på beredskapslagring 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar |
137 674 137 674 |
|
2380, 2390 Övriga ränteinkomster 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken |
191180 0 0 0 0 700 5 300 160 180 25 000 |
|
2400 Aktieutdelning |
15 338 914 |
|
2410 Inkomster av statens aktier 2411 Inkomster av statens aktier |
15 338 914 15 338 914 |
|
2500 Offentligrättsliga avgifter |
5 241 272 |
|
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 2519 Koncessionsavgift på televisionens område 2521 Avgifter till Granskningsnämnden 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion 2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor 2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter |
540 977 286 547 0 8 500 269 940 1 200 000 64 000 14 300 5 005 28 500 0 830 000 595 312 17 279 20 959 |
25
|
Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 | |
|
1997 |
1000-tal kronor |
|
2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 2543 Avgifter för kemikalieinspektionen 2544 Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet 2545 Närradioavgifter 2546 Lokalradioavgifter 2547 Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser 2551 Avgifter från kärnkraftverken 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 2553 Registeringsavgift till Fastighetsmäklamämnden |
85 846 379 501 29 500 38 613 4 760 75 026 29 000 2 000 82 740 6 500 162 795 199 573 6 290 |
|
2600 Försäljningsinkomster |
1 403 413 |
|
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket |
54 721 265 000 1 083 692 |
|
2700 Böter m.m. |
1121 302 |
|
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m. |
727 673 384 703 897 8 029 |
|
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet |
530 000 |
|
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 2812 Återbetalning av lönegarantimedel |
330 000 200 000 |
|
3000 Inkomster av försåld egendom |
81 000 |
|
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner |
60 000 |
|
3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner |
0 |
26
1997
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.
3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter
3211 Övriga inkomster av markförsäljning
3311 Inkomster av statens gruvegendom
3312 Övriga inkomster av försåld egendom
4120 Återbetalning av jordbrukslån
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen
4130 Återbetalning av övriga näringslån
4131 Återbetalning av vattenkraftslån
4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten
4135 Återbetalning av skogsväglån
4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet
4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk
4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier
4139 Lokaliseringslån
4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för mindre
bemedlade bamrika familjer
4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket
Prop. 1996/97:1
Bilaga 1
1000-tal kronor
60 000
0
60 000
1 000
20 000
0
22 375
22 375
443 661
118
0
20
44 851
1 072
7 600
390 000
0
0
0
27
|
Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 | |
|
1997 |
1000-tal kronor |
|
4300 Återbetalning av studielån |
2 475 080 |
|
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel |
80 3 000 2 472 000 |
|
4400 Återbetalning av energisparlån |
0 |
|
4411 Återbetalning av energisparlån |
0 |
|
4500 Återbetalning av övriga lån |
135263 |
|
4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån |
0 0 1 500 0 0 0 100 000 33 763 |
|
5000 Kalkylmässiga inkomster |
6 215 000 |
|
5100 Åvskrivningar och amorteringar |
2 029 000 |
|
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar 5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 0 |
|
5120 Avskrivningar på fastigheter 5121 Avskrivningar på fastigheter |
627 900 627 900 |
|
5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader 5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader |
1 400 000 1 400 000 |
|
5140 Övriga avskrivningar 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar |
1 100 1 100 |
28
|
Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 | |
|
1997 |
1000-tal kronor |
|
5200 Statliga pensionsavgifter |
4186 000 |
|
5211 Statliga pensionsavgifter |
4 186 000 |
|
6000 Bidrag mm. från EU |
8 670 250 |
|
6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond |
6 439 000 |
|
6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion 6111 Arealbidrag och trädesersättning 6112 Miljöstöd 6113 Interventioner 6114 Exportbidrag 6115 Djurbidrag 6119 övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion |
6 074 000 3 740 000 766 000 400 000 350 000 818 000 0 |
|
6120 Bidrag från EGs jordbruksfonds utvecklingssektion |
365 000 |
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jordbrukssektorn m.m. 365 000
|
6200 Bidrag från EG:s fiskefond |
100 000 |
|
6211 Bidrag från EG:s fiskefond |
100 000 |
|
6300 Bidrag från EG:s regionalfond |
800 000 |
|
6311 Bidrag från EG:s regionalfond |
800 000 |
6411 Bidrag från EGs socialfond
6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk
1250 000
1 250 000
79 250
79 250
29
|
Prop. 1996/97:1 Bilaga 1 | |
|
1997 |
1000-tal kronor |
|
6900 Övriga bidrag från EG |
2 000 |
|
6911 övriga bidrag från EG |
2 000 |
|
7000 Extraordinära medel från EU |
636 120 |
|
7111 Återbetalning avseeende avgiften till gemenskapsbudgeten |
636 120 |
|
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER |
622 227 113 |
30
Bilaga 2
Svensk Ekonomi
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Förord ......................................... 5
1 Inledning........................................ 7
1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997 .......... 7
1.2 Den svenska ekonomins utveckling............. 13
t.o.m. år 2000
2 Internationell utveckling............................ 23
2.1 Utveckling i OECD-länderna.................. 23
2.2 Länderna utanför OECD..................... 28
2.3 Risker kring prognosen...................... 30
2.4 Medelfristig kalkyl ......................... 30
3 Kapitalmarknaderna ............................... 32
4 Utrikeshandeln ................................... 36
5 Näringslivets produktion............................ 41
5.1 Industrin.................................. 42
5.2 Byggnadsverksamheten...................... 46
6 Arbetsmarknad ................................... 47
7 Löner ......................................... 51
8 Inflation......................................... 55
9 Hushållens ekonomi ............................... 59
10 Bruttoinvesteringar................................ 66
10.1 Näringslivets investeringar ................... 67
10.2 Bostadsinvesteringar........................ 68
10.3 Lager.................................... 69
11 Den offentliga sektorn.............................. 71
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn ........... 71
11.2 Den statliga sektorn......................... 78
11.3 Allmänna pensionsfonden.................... 80
11.4 Den kommunala sektorn ..................... 81
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
1.1 Prognosförutsättningar ............................. 9
1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997 ....................... 11
1.3 Nyckeltal........................................ 12
1.4 Finansiellt sparande................................ 13
1.5 Förutsättningar 1996-2000 .......................... 14
1.6 Försörjningsbalans 1996-2000 ....................... 15
1.7 Nyckeltal 1996-2000............................... 17
1.8 Arbetsmarknad ................................... 18
1.9 Högtillväxtalternativet,
försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 ............ 20
2.1 EU:s försörjningsbalans ............................ 25
2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.................... 27
2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk
export per region.................................. 30
4.1 Export och import av varor.......................... 38
4.2 Bytesbalansen.................................... 39
5.1 Näringslivets produktion............................ 41
5.2 Nyckeltal för industrin ............................. 43
5.3 Byggnadsverksamhet .............................. 46
6.1 Sysselsättning i olika branscher ...................... 48
6.2 Arbetsmarknad ................................... 50
7.1 Timlöner........................................ 52
8.1 Konsumentpriser.................................. 57
9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion
och sparande..................................... 61
10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren.................. 67
10.2 Lagerförändringar och lagerbidrag.................... 70
11.1 Den offentliga sektorns finanser...................... 73
11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter............. 75
11.3 Den offentliga sektorns utgifter....................... 76
11.4 Kommunsektorns finanser 1995-2000 ................. 84
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
1.1 BNP-förlopp 1984-1997 ............................ 8
1.2 Bidrag till BNP-tillväxten........................... 9
1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000 ...................... 16
Diagrambilaga till kapitel 1 ............................... 21
D. 1 BNP-utveckling enligt bas-
respektive högtillväxtalternativet ..................... 21
D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive
högtillväxtalternativet.............................. 21
D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas-
respektive högtillväxtalternativet ..................... 22
D.4 B asal temati vet, befolkningen i ålder 16-64 år
uppdelade på sysselsatta, personer i åtgärder i
arbetskraften, öppet arbetslösa och personer
i åtgärder utanför arbetskraften....................... 22
2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs
för EU som helhet gentemot dollarn................... 24
3.1 Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer
i några länder..................................... 32
3.2 Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 ............... 33
3.3 Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 ................. 34
4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar
för bearbetade varor, 1987-1997 ...................... 37
4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige
och OECD-Europa, 1980-1997 ....................... 40
5.1 Industins arbetskostnad per producerad enhet
i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 ........... 44
5.2 Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1997 ............ 45
6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa
och personer i arbetskraften ......................... 49
7.1 Timlöneutveckling i industrin........................ 53
8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996 ................. 55
8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 ................ 58
16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
9.1 Real timlön före skatt 1975-1997 ..................... 60
9.2 Hushållens framtidsförväntningar,
1977-augusti 1996 ................................. 62
9.3 Privatkonsumtion, 1980-1997 ....................... 63
9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion,
1970-2000 65
10.1 Investeringskvoter inklusive och
exklusive bostäder................................. 68
10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive
antal påbörjade lägenheter .......................... 70
11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande,
1970-2000 71
11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000 ................. 74
11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter,
1970-2000 77
11.4 Statsskulden, 1980-2000 ............................ 80
11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande,
1980-2000 82
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Föreliggande bilaga till 1997 års budgetproposition beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997.
Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på materi-
al från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som
Konjunkturinstitutet publicerade den 14 augusti 1996. Ansvaret för de
redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekono-
miska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett
något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997
kompletteras med ett basscenario och ett alternativt högtillväxtscenario
över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd
av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Ansvarig för
bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna baseras på infor-
mation t.o.m. den 5 september 1996.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Under hösten 1995 inträffade en avmattning i den europeiska
konjunkturen, vilken också satt sin prägel på den svenska ekonomin. Via
exporten spred sig de negativa effekterna till den redan tidigare svaga
inhemska ekonomin. Nedgången av arbetslösheten bröts. Hushållens
framtidsförväntningar dämpades. Allt fler prognosmakare reviderade ned
sina bedömningar. Samtidigt förväntades - bl.a. i den ekonomiska
vårpropositionen - att en återhämtning i Europa skulle inledas under senare
delen av 1996 och att detta skulle påverka den svenska ekonomin positivt.
Några påtagliga tecken på en sådan uppgång fanns dock knappast under
våren och osäkerheten i prognoserna var ovanligt stor.
I vissa avseenden har bilden klarnat under de senaste månaderna. Allt
fler tecken, exempelvis BNP-tillväxten under andra kvartalet, industrins
orderingång och näringslivets framtidsförväntningar, tyder på att den tyska
ekonomin passerat bottenläget och att en uppgång är på väg med positiva
effekter på Europa i övrigt som följd. Samtidigt fortsätter tillväxten i
Förenta staterna att ligga på en hög nivå utan att inflationen pressas uppåt.
Den svenska exporten har hävdat sig överraskande bra under första
halvåret, trots att det relativa kostnadsläget försämrats kraftigt. Den privata
konsumtionen har hållits uppe, även om delar av detaljhandeln fått
vidkännas betydande volymnedgångar. Räntorna har fallit och de alltför
stora lagren håller på att avvecklas. Mot denna bakgrund är det rimligt att
räkna med att den svenska ekonomin befinner sig i en uppgångsfas, även
om återhämtningen blir förhållandevis långsam.
Tillväxten väntas under 1996 till största delen drivas av utrikeshandeln.
Exporten får draghjälp av en successivt stigande efterfrågan i utlandet.
Expansionstakten kommer dock sannolikt att dämpas i takt med att
relativprishöjningarna slår igenom på marknadsandelarna. Importen
begränsas av lageravvecklingen och en i övrigt återhållen inhemsk
efterfrågan. Vidare kommer investeringarna att vara en motor i
tillväxtprocessen, enligt de enkäter som föreligger. Ett markant omslag är
på väg för bostadsinvesteringama, dock från en låg nivå. Den privata
konsumtionen kan förväntas fortsätta att växa i en årstakt av ca 1 procent,
vilket innebär att sparkvoten i så fall stiger något. Däremot ser den
offentliga konsumtionen ut att falla. Sammantaget leder detta till en BNP-
tillväxt på 1,6 procent, vilket är något starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Arbetslösheten verkar dock bli något högre, beroende på
att såväl produktivitet och medelarbetstid växer i en snabbare takt än vad
som tidigare prognosticerades. Trots att löneökningarna är snabbare i
Sverige än i omvärlden ser inflationstakten ut att hamna på endast ca 1
procent under loppet av året.
Tillväxttakten beräknas stiga något 1997, till 2,3 procent, samtidigt som
drivkraften i processen ändras. Utrikeshandeln väntas ge ett mindre bidrag
då kronans appreciering mer tydligt slår igenom på marknadsandelarna
samtidigt som importen utvecklas i linje med efterfrågan. Även
investeringarna beräknas komma in i en lugnare expansionsfas efter den
snabba kapacitetsutbyggnaden i år. Däremot kommer sannolikt den privata
konsumtionen att stärkas i takt med att hushållens situation och
framtidsförväntningar förbättras. Den för svenska förhållanden höga
sparkvoten kan då komma att sjunka något. Lageravvecklingen väntas
upphöra, vilket ger ett kraftigt positivt bidrag till BNP. En viss nedgång av
den öppna arbetslösheten är sannolik, bl.a. som en följd av stigande
efterfrågan på arbetskraft. Trots att en del tillfälliga inflationsdämpande
faktorer försvinner kommer ändå prisstegringarna att ligga väl i linje med
2-procentsmålet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Diagram 1.1 BNP-förlopp 1984-1997
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Även om konjunkturbilden nu är klarare än i våras finns fortfarande
betydande osäkerhet i prognosen. Återhämtningen i Europa i allmänhet
och Tyskland i synnerhet är ännu inte säkerställd, utan bedömningen
bygger på enstaka indikationer. För att den svenska tillväxten ska stärkas
behöver dessutom hushållens förtroende för den inhemska ekonomiska
utvecklingen öka. I detta sammanhang är utvecklingen av sysselsättningen,
av räntorna och av de offentliga finanserna nyckelfaktorer. En speciell
osäkerhetsfaktor är den statliga konsumtionen, vilken historiskt visat sig
vara svår att förutse.
Diagram 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten, 1995-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
I I BNP IfeaS Nettoexport
rttttl Bruttoinvesteringar 10004 Privatkonsumtion
V/A Offentlig konsumtion Lagerinvesteringar
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Till grund för prognosen ligger antagandet att de korta svenska
marknadsräntorna planar ut på nivån 5 procent i slutet av 1996 - vilket
innebär en markant lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen - för
att stiga något under loppet av 1997 i takt med att den väntade
konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska korträntoma. Den
femåriga statsobligationsräntan antas stabiliseras på ca 7 procent kring
årsskiftet för att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen bedöms de
amerikanska långa räntorna börja stiga något, vilket ger återverkningar för
Europa, men samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot utlandet
kunna krympa p.g.a. de förbättrade offentliga finanserna, det växande
överskottet i bytesbalansen och den bestående låga inflationstakten. Den
svenska kronan antas vara stabil och TCW-index ligga runt 115.
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP-tillväxt i OECD |
2,8 |
2,0 |
2,0 |
2,4 |
|
Konsumentprisökning i OECD |
2,3 |
2,4 |
2,3 |
2,3 |
|
Dollarkurs (SEK) |
7,7 |
7,1 |
6,7 |
6,7 |
|
TCW-index1 |
126,1 |
127,3 |
116,0 |
115,0 |
|
Tysk ränta 5 års statsobligation |
6,2 |
6,0 |
5,1 |
5,4 |
|
Svensk ränta 5 års statsobligation |
9,1 |
9,9 |
7,5 |
7,0 |
|
Svensk ränta 6 månaders ssvx |
7,7 |
8,9 |
6,0 |
5,4 |
1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-index på ca 114.
Källa: Finansdepartementet.
Aktuell statistik tyder på att lönerna inom industrin ökar något snabbare
än vad som antogs i våras, medan övriga löner snarast stiger långsammare.
Sammantaget väntas lönerna stiga med drygt 5,5 procent i år och med ca
4,5 procent nästa år. Detta kan jämföras med utvecklingstakten i Europa
som ligger på ca 3,5 procent. Den relativt snabba löneökningen tenderar
hålla uppe de korta räntorna och att pressa fram rationaliseringar, vilket
mildrar genomslaget på priserna men håller arbetslösheten på en hög nivå.
Inflationen i Sverige har hittills i år varit betydligt lägre än vad som
förväntades i våras. Till och med augusti har priserna fallit med 0,3
procent. Den låga takten förklaras bl.a. av sänkta importpriser, fallande
räntor och skatteförändringar. Produktivitetsökningarna har också varit
starkare än väntat. Under loppet av 1996 beräknas konsumentpriserna stiga
med 1,0 procent. Under 1997 uppskattas KPI öka med drygt 2 procent,
eftersom kronan inte antas apprecieras ytterligare och räntorna inte falla.
Om olika tillfälliga effekter som påverkar priserna räknas bort, såsom
skatte- och subventionsförändringar, ränteutvecklingen samt växelkursens
genomslag på importpriserna, verkar den “underliggande” inflationstakten
hamna på nivån 2 procent eller strax därunder för de båda åren. Den
“underliggande” inflationen mätt som lönestegringstakt minus trendmässig
produktivitet beräknas sjunka från 1996 till 1997.
Exporten steg snabbare än väntat under det första halvåret. Trots
apprecieringen av kronan har svenska företag fortsatt att vinna
marknadsandelar. Uppenbarligen dominerar fortfarande effekten av den
tidigare kronförsvagningen. Eftersläpningen innan volymerna påverkas
fullt ut kan vara ovanligt lång vid stora relativprisförändringar.
Orderingången till exportindustrin stiger och framtidsförväntningarna är
positiva. Den internationella konjunkturuppgången för med sig en högre
marknadstillväxt. Med viss fördröjning väntas emellertid den relativt
omvärlden höjda kostnadsläget resultera i förluster av marknadsandelar för
svenska företag. Därmed kommer sannolikt exporttillväxten att bromsa
upp något nästa år. Importen hålls i år tillbaka av den starka
lageravvecklingen, medan en återhämtning är sannolik 1997. Såväl
handels- som bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott.
Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas uppgå till 3,7 procent 1997,
den högsta siffran i modern tid.
Den privata konsumtionen har hittills i år hållits upp av efterfrågan på
energi, dagligvaror och bilar. Höga realräntor, hög arbetslöshet och den
omfattande konsolideringen av de offentliga finanserna har bidragit till en
försiktig attityd från hushållens sida, vilket gjort att efterfrågan inom
många andra områden varit dämpad. En gynnsammare ekonomisk
utveckling under prognosperioden gör att hushållens framtidsförväntningar
sannolikt förbättras, vilket skapar förutsättningar för en nedgång i
sparkvoten. Höga reallöner, framför allt i år, gör att disponibel
inkomsterna stiger, även om budgetkonsolideringen och en återhållen
sysselsättningsutveckling verkar i motsatt riktning. Den privata
konsumtionen väntas öka med knappt 1 procent 1996 och med knappt 2
procent 1997.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
10
Den statliga konsumtionen har visat sig vara mycket svår att förutse.
Speciellt fluktuationerna i försvarsinköpen har varit stora och tidsprofilen
svår att fastställa. Sedan vårpropositionen presenterades har ny information
framkommit som indikerar att försvarsutgifterna blir lägre än beräknat.
Detta har föranlett en betydande nedrevidering av den statliga
konsumtionen. Utifrån korttidsstatistiken hittills i år ligger bedömningen av
den kommunala konsumtionens utveckling för 1996 kvar på -1 procent.
Samtidigt beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn i år bli
betydligt sämre än enligt bedömningen i våras. Mot denna bakgrund
beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent 1997,
trots att den stora utbildningssatsningen bidrar positivt.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997
Miljarder Procentuell volymförändring
Kr _______________________
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP |
1 634,9 |
2,6 |
3,0 |
1,6 |
2,3 |
|
Import |
563,8 |
13,4 |
8,7 |
2,7 |
4,9 |
|
Tillgång |
2 198,7 |
4,9 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,8 |
0,3 |
0,9 |
1,8 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-0,5 |
-2,3 |
-1,0 |
-0,5 |
|
Stat |
131,3 |
-0,1 |
-4,5 |
-1,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
291,3 |
-0,7 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,7 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
-0,2 |
10,6 |
8,1 |
2,0 |
|
Näringsliv exkl. bostäder |
171,6 |
14,4 |
24,5 |
9,6 |
2,0 |
|
därav industri |
60,9 |
28,6 |
37,5 |
16,0 |
-4,0 |
|
Bostäder |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
16,1 |
2,7 |
|
Myndigheter |
39,4 |
10,6 |
1,6 |
-3,5 |
1,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
17,5 |
1,5 |
0,5 |
-1,5 |
0,5 |
|
Export |
667,3 |
14,1 |
11,4 |
6,5 |
5,6 |
|
Användning |
2 198,7 |
4,9 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
|
Inhemsk användning |
1 531,4 |
1,9 |
1,6 |
0,0 |
1,8 |
Källa: Finansdepartementet.
Bruttoinvesteringarna är en av de mest expansiva delarna av den
svenska ekonomin under 1996. God lönsamhet och ett gynnsamt
konkurrensläge har möjliggjort för industrin att fullfölja sina långsiktiga
expansionsplaner, trots konjunkturavmattningen. Planerna tyder dock på
att industrins investeringar dämpas nästa år. Den befintliga kapaciteten
räcker för att möta efterfrågan utan att det uppstår kapacitetsproblem.
Bostadsbyggandet vänder uppåt från en mycket låg nivå. Räntefallet i
kombination med olika stimulansåtgärder bidrar till detta. Ett fall i
ombyggnadsinvesteringarna drar ned tillväxtsiffrorna för 1997.
Lagerinvesteringarna har stor inverkan på konjunkturförloppet.
Avmattningen i höstas kom uppenbarligen överraskande för många
aktörer. Industrin och handeln fick vidkännas en ofrivillig
11
lageruppbyggnad. De alltför stora lagren avvecklas nu i år, vilket ger ett
starkt negativt bidrag till BNP. Effekten dämpas dock av att importen
också blir lägre. Till nästa år bör anpassningen vara avklarad och
lagerinvesteringarna väntas ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå.
Därmed blir omslaget betydande och ger ett positivt bidrag till BNP-
tillväxten.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 1.3 Nyckeltal
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Timlön, kostnad |
2,4 |
3,4 |
5,6 |
4,5 |
|
KPI, dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,0 |
2,2 |
|
NPI, dec.-dec. |
1,7 |
1,0 |
0,5 |
0,8 |
|
Disponibel inkomst |
1,1 |
-0,1 |
1,2 |
0,8 |
|
Sparkvot (nivå) |
8,6 |
8,2 |
8,5 |
7,5 |
|
Industri produktion |
13,8 |
9,4 |
2,5 |
5,3 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
-4,5 |
0,3 |
14,3 |
0,5 |
|
Öppen arbetslöshet (nivå)1 |
8,0 |
7,7 |
7,7 |
6,9 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 |
5,2 |
4,4 |
5,0 |
5,4 |
|
Handelsbalans (miljarder kr) |
67,1 |
105,6 |
124,4 |
139,6 |
|
Bytesbalans (% av BNP) |
0,4 |
2,0 |
3,1 |
3,7 |
11 % av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.
BNP-tillväxten på 1,6 procent i år blir inte tillräcklig för att få ned
arbetslösheten. Visserligen stiger antalet arbetade timmar, men
medelarbetstiden fortsätter dock att öka, bl.a. beroende på att
sjukfrånvaron faller ytterligare. Därmed kommer sysselsättningen mätt i
antal personer att avta. Utbudet av arbetskraft beräknas emellertid också
minska, vilket gör att den öppna arbetslösheten planar ut på nivån 7,7
procent. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas bli
något högre än förra året. Den starkare BNP-tillväxten 1997, 2,3 procent,
i kombination med att medelarbetstiden sannolikt stiger långsammare och
att volymen arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar, medför att den öppna
arbetslösheten kan falla med en knapp procentenhet. Summa av öppet
arbetslösa och personer i åtgärder väntas sjunka med knappt en halv
procentenhet.
Den offentliga sektorns finanser förbättras kraftigt under år 1996.
Underskottet i det finansiella sparandet beräknas bli 67 miljarder kronor,
vilket motsvarar 4 procent av BNP. Detta innebär en halvering av
underskottet jämfört med år 1995. Förstärkningen ligger främst på
inkomstsidan, bl.a. stiger skatter och avgifter som andel av BNP med 3,3
procentenheter. En rad tillfälliga faktorer, bl.a. omläggningen av systemet
för uppbörd av mervärdeskatt, gör att skatteintäkterna blir särskilt höga
under år 1996. Under föregånde år rådde det motsatta förhållandet, varför
en del skattehöjningar som då genomfördes inte får genomslag på de totala
skatteintäkterna förrän i år. De oväntat stora skatteinbetalningarna under
första halvåret 1996 tyder på att effekten av dessa tillfälliga faktorer
12
tidigare underskattats. Detta har föranlett en upprevidering av prognosen
för den offentliga sektorns skatteintäkter för helåret 1996. De offentliga
utgifterna hålls tillbaka av de besparingar som vidtagits inom ramen för
konsolideringsprogrammet, bl.a. minskar transfereringarna till hushållen
med ca 1 procent i reala termer mellan 1995 och 1996.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 1.4 Finansiellt sparande
Procent av BNP, löpande pris
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Bruttosparande |
14,6 |
17,6 |
17,9 |
18,8 |
|
Realt sparande |
14,2 |
15,6 |
14,8 |
15,1 |
|
Fasta investeringar |
13,6 |
14,5 |
15,2 |
15,1 |
|
Lager investeringar |
0,6 |
1,1 |
-0,4 |
0,1 |
|
Finansiellt sparande |
0,4 |
2,0 |
3,1 |
3,7 |
|
Offentlig sektor |
-10,8 |
-8,1 |
-4,0 |
-2,6 |
|
Hushåll |
6,2 |
5,9 |
5,7 |
4,9 |
|
Företag |
5,0 |
4,2 |
1,2 |
1,1 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
De tillfälligt höga skatteintäkterna under 1996 medför att den offentliga
sektorns inkomster växer långsammare under 1997 och skatte- och
avgiftskvoten sjunker något. I gengäld beräknas utgifterna minska mätt i
fasta priser, vilket medför att utgiftskvoten reduceras från 67,2 procent av
BNP år 1996 till 64,7 procent av BNP år 1997. Den offentliga sektorns
finansiella underskott beräknas 1997 uppgå till drygt 2,5 procent av BNP
och således med viss marginal uppfylla konvergenskriteriet för deltagande
i den europeiska valutunionens tredje etapp. Ett bättre finansiellt sparande,
utförsäljningar samt en starkare krona är faktorer som bidrar till att den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld minskar som andel av BNP
både 1996 och 1997.
Förutom kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997,
publicerar Finansdepartementet kalkyler över den svenska ekonomin i ett
medelfristigt perspektiv. Osäkerheten i en kortsiktig prognos är stor. I
kalkyler med ett tidsperspektiv fram till år 2000 är osäkerheten av
naturliga skäl ännu större. Liksom i vårpropositionen presenteras här två
alternativa kalkyler. Det s.k. basaltemativet utgör det mer måttfulla
scenariet. Det s.k. högtillväxtalternativet beskriver en utveckling där
lönebildningen och arbetsmarknaden antas fungera bättre, vilket resulterar
i att den öppna arbetslösheten faller successivt till fyra procent år 2000.
Kalkylen kan ses som ett räkneexempel på vilken utveckling som krävs för
att den öppna arbetslösheten ska halveras.
13
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som
beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen
presenterar i föreliggande proposition. I de fall där det ännu inte finns
några politiska beslut och där det är osannolikt att inga nya beslut fattas,
har tekniska antaganden gjorts. För perioden 1998 t.o.m. 2000 finns
exempelvis inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda
alternativen har det antagits att volymen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna successivt avtar. Utvecklingen är densamma i båda alternativen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Förutsättningar
De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen. De
svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan alternativen.
Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2000
Årsgenomsnitt
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP OECD (16) |
2,0 |
2,4 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
|
KPI OECD (16) |
2,3 |
2,3 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
|
Marknadstillväxt, OECD (14) |
4,8 |
6,1 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Tysk ränta 5 års statsobligation |
5,1 |
5,4 |
5,9 |
6,0 |
6,0 |
|
Basaltemativ | |||||
|
Svensk ränta 5 års statsobligation |
7,5 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
|
TCW-index |
116 |
115 |
115 |
115 |
115 |
|
Högtillväxtaltemativ | |||||
|
Svensk ränta 5 års statsobligation |
7,5 |
6,9 |
6,6 |
6,4 |
6,2 |
|
TCW-index |
116 |
114,5 |
113,5 |
113 |
113 |
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Basaltemativet
I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in
konjunkturvändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt
antagande om att år 2000 är ett konjunkturmässigt genomsnittligt år och att
det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk
i ett medelfristigt perspektiv, utan att det uppstår ett inflationstryck i
ekonomin. Storleken på detta BNP-gap eller extra expansionsutrymme är
beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. I
basaltemativet antas tillväxten uppgå till 2,6 respektive 2,4 procent 1998
och 1999. Därmed sluts BNP-gapet vid utgången av 1999. Därefter stiger
BNP med 2 procent. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som
krävs för att uppnå en balanserad ekonomisk utveckling. Metoden ger
däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa
konjunkturförlopp.
14
Tabell 1.6 Försörjningsbalans, 1996-2000
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Miljarder Procentuell volymförändring
Kr ______________________
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP |
1 634,9 |
1,6 |
2,3 |
2,6 |
2,4 |
2,0 |
|
Import |
563,8 |
2,7 |
4,9 |
6,3 |
6,0 |
5,7 |
|
Tillgång |
2 198,7 |
1,9 |
2,9 |
3,5 |
3,3 |
3,0 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,9 |
1,8 |
2,4 |
2,5 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-1,0 |
-0,5 |
-1,2 |
-0,5 |
0,2 |
|
Stat |
131,3 |
-L0 |
0,0 |
-1,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Kommuner |
291,3 |
-1,0 |
-0,7 |
-1,1 |
-1,0 |
0,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
8,1 |
2,0 |
8,5 |
6,1 |
3,7 |
|
Näringsliv |
171,6 |
9,6 |
2,0 |
8,4 |
7,0 |
3,8 |
|
Bostäder |
26,7 |
16,1 |
2,7 |
15,0 |
10,0 |
10,0 |
|
Myndigheter |
39,4 |
-3,5 |
1,4 |
3,5 |
-1,4 |
-3,0 |
|
Lagerinvesteringar1 |
17,5 |
-1,5 |
0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
667,3 |
6,5 |
5,6 |
5,6 |
5,2 |
5,0 |
|
Användning |
2 198,7 |
1,9 |
2,9 |
3,5 |
3,3 |
3,0 |
|
Inhemsk användning |
1 531,4 |
0,0 |
1,8 |
2,6 |
2,4 |
2,0 |
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
En utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall ligga i linje med
Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Förutsättningarna för att detta
skall kunna uppnås utan att penningpolitiken för den skull behöver vara
särskilt stram, har förbättrats avsevärt under den senare tiden bl.a genom
att inflationsförväntningarna har justerats ned.
Under perioden 1998-2000 antas lönerna stiga med ca 4 procent per år,
vilket förväntas ligga i linje med utvecklingen i Europa i övrigt. Företagen
antas vara inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och
reducerar sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningen av
marginalerna är så pass begränsade att vinsterna ändå kommer att ligga på
en hög nivå i slutet av århundradet. Den relativt goda utvecklingen av
konkurrenskraften innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men
avtagande, bidrag till tillväxten under hela perioden.
Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför
att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan utsträckning
att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till en
procentenhet i slutet av 1998. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad
under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk
statsobligation ligger på 7 procent. Växelkursen antas vara oförändrad
under perioden 1997-2000, med ett TCW-index på 115.
15
Diagram 1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000
Procentenheter
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Procent
98 99 00
I l BNP tsffiiiffl Nettoexport
l H 111 Bruttoinvesteringar £*»1 Privat konsumtion
///\ Offentlig konsumtion Lagerinvesteringar
Källa: Finansdepartementet.
Räntenedgången och den relativt höga vinstnivån utgör goda
förutsättningar för att investeringarna ska utvecklas gynnsamt. Tillgången
på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda
statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den
relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel föreligger
förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas
stiga i samband med att räntorna sjunker, hushållens realinkomster ökar
och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga
byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på
vissa orter i landet.
16
Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2000, procent
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
KPI, dec.-dec. |
1,0 |
2,2 |
2,2 |
2,2 |
2,2 |
|
Kostnadstimlön |
5,6 |
4,5 |
4,1 |
4,0 |
4,0 |
|
Öppen arbetslöshet |
7,7 |
6,9 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
5,0 |
5,4 |
5,0 |
4,3 |
3,8 |
|
Sysselsättning |
-0,7 |
0,6 |
1,4 |
1,1 |
0,6 |
|
Real disponibel inkomst |
1,2 |
0,8 |
1,3 |
2,2 |
1,8 |
|
Hushållens nettosparkvot |
8,5 |
7,5 |
6,5 |
6,2 |
5,8 |
Källa: Finansdepartementet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Den successiva förbättringen av arbetsmarknadsläget, tillsammans med
fallande räntor gör att hushållens framtidstro gradvis förstärks. Den privata
konsumtionen beräknas kunna öka med drygt 2 procent per år under
perioden. En viss sänkning av hushållens nettosparkvot antas därmed ske.
Sparkvoten i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än genomsnittet
för den senaste 20-årsperioden.
Kravet på att kommunerna skall uppnå balanserade finanser vid
sekelskiftet i kombination med fortsatta pris- och löneökningar beräknas
leda till en sjunkande volym för kommunal konsumtion fram till och med
år 1999 och därefter en oförändrad nivå. Den statliga konsumtionen
beräknas minska i volym fram till och med år 1998 till följd av
besparingskraven. Sammantaget ger detta en volymminskning för den
offentliga konsumtionen mellan 1996 och 1999 och därefter en svag
ökning.
Den totala arbetslösheten beräknas gradvis minska till en nivå på 9,5
procent av arbetskraften år 2000 varav 5,7 procent är öppet arbetslösa och
3,8 procent i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nedgången av arbetslösheten
underlättas av att utbildningen expanderar under perioden och därmed
håller tillbaka arbetskraftsutbudet. Sysselsättningen stiger under 3-års
perioden 1998-2000 med 126 000 personer eller 3,2 procent.
17
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 1.8 Arbetsmarknad
Tusental personer
|
1995 |
Förändring till 2000 | ||
|
Bas alternativ |
Högtillväxtaltemativ | ||
|
Sysselsättning |
3 988 |
123 |
237 |
|
Reguljär sysselsättning |
3 926 |
157 |
272 |
|
Öppet arbetslösa |
332 |
-84 |
-156 |
|
Konj unkturberoende | |||
|
åtgärder |
191 |
-24 |
-24 |
|
Utbud |
4 320 |
38 |
81 |
|
Underliggande utbud |
4 449 |
48 |
91 |
Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.
Den relativt goda ekonomiska tillväxten med stigande sysselsättning
tillsammans med de budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv
förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i den offentliga
sektons finansiella sparande på 4 procent av BNP år 1996 vänds till ett
överskott år 1999, som år 2000 växer till nära 2,5 procent av BNP.
Förbättringen beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till
BNP. Utgiftskvoten reduceras med 8 procentenheter mellan åren 1996 och
2000, medan inkomstkvoten faller med knappt 2 procentenheter under
samma period. Statsskulden som andel av BNP minskar med 13
procentenheter under perioden 1996 till år 2000, för att år 2000 uppgå till
70,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med ca 12
procentenheter under samma period och uppgår vid utgången av år 2000
till knappt 66,5 procent av BNP.
Högtillväxtalternativet
Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där den öppna
arbetslösheten reduceras till 4 procent år 2000. Ett antal antaganden är
gemensamma för basalternativet och högtillväxtalternativet. Därmed blir
kalkylen lättöverskådlig och analysen kan fokuseras på vilken ytterligare
tillväxt som skulle behövas för att den öppna arbetslösheten ska falla till 4
procent. Antaganden som är gemensamma med basalternativet är de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av
medelarbetstiden, produktivitetstillväxten samt den internationella utveck-
lingen.
I jämförelse med basalterativet bygger högtillväxtalternativet på en i
grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Alternativet
kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en i övrigt väl
fungerande arbetsmarknad. De arbetskraftsresurser som finns i
18
utgångsläget kan därigenom tas i anspråk utan att det uppstår
överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor.
Den väl fungerande arbetsmarknaden leder till ett lägre inflationstryck.
Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basalternativet
med lägre korträntor som följd. Förutsättningarna för lägre obligations-
räntor och en viss förstärkning av kronan är goda. Räntemarginalen mot
den tyska 5-åriga obligationen krymper till 0,25 procentenheter år 2000
och TCW-index sjunker succesivt till 113 i slutet av 1998 för att sedan
ligga kvar på denna nivå under resten av perioden.
Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen och kan
därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i
högre grad producera egna insatsvaror, vilket leder till att importkvoten
sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett något högre bidrag till
tillväxten.
Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i
basalternativet. Därefter är tillväxten knappt en procentenhet högre i
genomsnitt per år. Med detta förlopp faller den öppna arbetslösheten till 4
procent år 2000. Sysselsättningen ökar med 6,0 procent från 1995 till år
2000 i stället för basalternativets 3,1 procent.
Den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar att, vid ett givet
regelverk, förbättra de offentliga finanserna ännu snabbare än i
basalternativet. Beräkningarna baseras dock på antagandet om att den
offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP år 2000 skall
vara detsamma, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för såväl
högre offentlig konsumtion som en sänkning av hushållens inkomstskatter,
vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata
konsumtionen. Hushållens framtidstro förstärks samtidigt som räntorna
sjunker, vilket leder till att den privata konsumtionen blir en motor i
tillväxtprocessen. Företagens framtidstro, i kombination med behovet av
en större kapitalstock, resulterar i högre investeringar och fler
nyanställningar. Lägre räntor och ökad köpkraft stimulerar även
bostadsbyggandet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
17 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1
19
Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
BNP marknadspris |
1,6 |
2,6 |
3,5 |
3,3 |
2,8 |
|
Import |
2,7 |
5,1 |
6,3 |
6,1 |
5,8 |
|
Tillgång |
1,9 |
3,2 |
4,2 |
4,0 |
3,6 |
|
Privat konsumtion |
0,9 |
2,1 |
2,8 |
2,9 |
2,6 |
|
Offentlig konsumtion |
-1,0 |
-0,3 |
-0,4 |
0,3 |
1,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
8,1 |
2,5 |
10,4 |
7,9 |
5,0 |
|
Lagerinvesteringar |
-1,5 |
0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
6,5 |
5,8 |
6,1 |
5,7 |
5,5 |
|
Användning |
1,9 |
3,2 |
4,2 |
4,0 |
3,6 |
|
Inhemsk användning |
0,0 |
2,1 |
3,3 |
3,2 |
2,7 |
|
KPI, dec.-dec. |
1,0 |
2,1 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Kostnadstimlön |
5,6 |
4,3 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
|
Öppen arbetslöshet |
7,7 |
6,7 |
5,4 |
4,6 |
4,0 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
5,0 |
5,4 |
5,0 |
4,2 |
3,8 |
|
Sysselsättning |
-0,7 |
0,9 |
2,3 |
2,0 |
1,4 |
Källor: Finansdepartementet.
20
Diagram D.l BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ
21
Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive
högtillväxtaltemativ
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Diagram D.4 Basaltemativet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelad på sysselsatta,
personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder
utanför arbetskraften.
Procent
Bttttffl Reguljär sysselsättning Personer i åtgärder inom arbetskraften
I I Öppet arbetslösa (2S2 Personer i åtgärder utanför arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
22
Sammanfattande översikt
Den ekonomiska tillväxten i OECD-området1 blev måttlig under det första
halvåret 1996. EU-konjunkturen var svag, medan tillväxten i Förenta
staterna stärktes och återhämtningen av den japanska ekonomin fortsatte.
Med stöd av lägre räntor och stabila valutaförhållanden förväntas också
den europeiska konjunkturen gradvis förbättras under andra halvåret 1996.
Förenta staterna och Japan förutses uppvisa en fortsatt stark tillväxt.
Sammantaget medför detta att BNP-tillväxten i OECD bedöms nå 2,0
procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 % år 1997.
Utvecklingen i EU
Under andra halvåret 1995 och inledningen av 1996 försvagades
konjunkturen i EU. I några länder var BNP-tillväxten negativ sista
kvartalet 1995 och industriproduktionen sjönk markant. Flera faktorer
bidrog till avmattningen. Effekterna av uppgången i de långa räntorna
under 1994 gjorde sig gällande under 1995. Valutaturbulensen under
våren 1995 medförde osäkerhet och vissa länder tvingades höja styrräntan.
Vidare fortsatte EU som helhet att förlora konkurrenskraft gentemot
omvärlden. Allt detta bidrog till minskat förtroende hos företagen och
investeringsviljan dämpades. Den fortsatt svaga syssel-
sättningsutvecklingen påverkade hushållens förväntningar om den framtida
ekonomiska utvecklingen negativt och tillväxten i den privata
konsumtionen mattades något.
Vidare förde EU-länderna sammantaget en förhållandevis stram
ekonomisk politik. Flertalet länder har mot bakgrund av betydande
budgetunderskott fört en åtstramande finanspolitik. Lågkonjunkturen i
början av 1990-talet medförde en försämring i de offentliga finanserna i
praktiskt taget alla EU-länder. Underskottet i finansiellt sparande som
andel av BNP uppgick i genomsnitt till 6,5 procent år 1993. När
konjunkturen förbättrades påbörjades en budgetsanering som sågs som
nödvändig oavsett EMU:s konvergenskriterier.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
1 Med OECD-området avses här 16 länder: USA, Japan, Tysk-
land, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Fin-
land, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Österrike.
23
Diagram 2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet Prop. 1996/97:1
gentemot dollarn Bilaga 2
---- Nominell växelkurs i förhållande till USD, (vänster skala)
---3-månader eurocurrency räntor, (höger skala)
---- Långräntor (10 år) (höger skala)
Källor: OECD, EU-kommissionen och Finansdepartementet.
Budgetkonsolideringen genomfördes inledningsvis under strama
monetära förhållanden. Den korta räntan var fortsatt hög samtidigt som
EUs växelkurs gentemot omvärlden apprecierade.
Såväl korta som långa räntor har sedermera sjunkit betydligt. De korta
räntorna i EU som helhet har fallit med ca 2 1/4 procentenheter och de
långa räntorna med ca 1 Vi procentenhet sedan början av 1995, då de låg
som högst Mot bakgrund av fortsatt låg inflation och betydande ledig
produktionskapacitet väntas räntorna förbli låga under prognosperioden.
Vidare har valutasituationen stabiliserats jämfört med första halvåret 1995.
Sammantaget väntas detta bidra till att konjunkturen i EU gradvis stärks
under 1996 och 1997.
Företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen
i EU har stabiliserats efter att tidigare ha försvagats. Förutsättningarna på
ekonomins utbudssida är gynnsamma, bl.a. är den genomsnittliga
kapitalavkastningen god och ligger på samma nivå som på 1960-talet.
Vidare är löneökningstakten i EU måttlig och beräknas ligga på ca 3 Vi
procent i genomsnitt 1996-1997. Detta torde bidra till en god
investeringsutveckling.
En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen väntas också stödja
EU-konjunkturen under 1997. Handeln med resten av världen väntas öka
med 7-8 procent per år under prognosperioden. EU gynnas av den goda
tillväxten i Förenta staterna, Japan och de dynamiska asiatiska
ekonomierna samtidigt som handelsutbytet med Central- och Östeuropa
blir alltmer betydelsefullt.
24
Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten för EU som helhet komma
att uppgå till 1,4 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 procent år 1997.
Den högre tillväxttakten kommer endast marginellt att kunna bidra till att
förbättra läget på arbetsmarknaden. Under 1996 förutspås
arbetslöshetsnivån uppgå till 11,4 procent för att under följande år i stort
sett ligga kvar på samma nivå. Arbetsmarknaden i EU präglas av hög
långtidsarbetslöshet samt stora svårigheter för svaga grupper att finna
varaktiga arbeten.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 2.1 EU:s försörjningsbalans
Årlig procentuell förändring
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Privat konsumtion |
-6,4 |
1,6 |
1,9 |
1,8 |
2,1 |
|
Offentlig konsumtion |
0,9 |
0,8 |
0,9 |
0,7 |
0,4 |
|
Fasta bruttoinvesteringar |
-6,7 |
2,4 |
3,4 |
2,3 |
3,8 |
|
Slutlig inhemsk efterfrågan |
-1,3 |
1,6 |
2,0 |
1,7 |
2,1 |
|
Lagerinvesteringar |
-0,6 |
1,0 |
0,2 |
-0,2 |
0,1 |
|
Total inhemsk efterfrågan |
-1,9 |
2,6 |
2,2 |
1,5 |
2,2 |
|
Export, varor och tjänster |
1,6 |
8,7 |
6,8 |
4,1 |
6,1 |
|
Import, varor och tjänster |
-2,4 |
7,7 |
5,9 |
4,1 |
5,7 |
|
Nettoexport |
1,4 |
0,2 |
0,3 |
-0,1 |
0,1 |
|
BNP, marknadspris |
-0,5 |
2,8 |
23 |
1,4 |
2,4 |
Källor: EU-kommissionen, OECD och Finansdepartementet.
Utvecklingen i enskilda EU-länder
I Tyskland mattades den ekonomiska aktiviteten markant under slutet av
1995 och inledningen av 1996. En appreciering av D-marken under flera år
och höga löneökningar i början av 1995 påverkade export och
investeringar negativt. Vidare har finans- och penningpolitiken haft en
restriktiv inriktning, bl a låg den korta räntan länge på en förhållandevis
hög nivå. Bundesbank har emellertid sänkt styrräntan i flera steg och denna
ligger nu betydligt lägre än vad den gjorde 1995. Detta tillsammans med
en viss försvagning av D-marken och måttliga anspråk vid årets
löneförhandlingar bidrar till en förbättrad konkurrenssituation. Exporten
och orderingången har utvecklats väl under de senaste månaderna.
Tysklands export till Central- och Östeuropa, vilken spelar en allt
viktigare roll för den tyska ekonomin, har ökat med 30 procent sedan
1994. Den ekonomiska tillväxten bedöms gradvis komma att stärkas under
prognosperioden då expansionen inom industrin väntas sprida sig till
resten av ekonomin. BNP-tillväxten väntas dock stanna vid 0,5 procent
innevarande år pga av den svaga utvecklingen under årets inledning, men
ökar till 2,1 procent år 1997.
Efter en betydande avmattning av BNP-tillväxten i Frankrike mot slutet
25
av 1995 skedde ett uppsving i början av 1996, som till stor del berodde på
en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Detta var emellertid en
tillfällig effekt av bl a strejker hösten 1995. Köpbeslut som skjutits upp
under hösten realiserades istället i början av 1996. Förväntningsläget hos
hushållen beträffande den ekonomiska utvecklingen är alltjämt svagt trots
vidtagna stimulansåtgärder. Den höga arbetslösheten bidrar i hög grad till
detta. Finanspolitiken bedöms bli stram framöver, men en uppgång i
företagens investeringar, till följd av bl a lägre räntor, och ett uppsving i
exporten torde ha positiv inverkan på konsumentförtroendet. Härmed är en
återhämtning av BNP-tillväxten 1997 sannolik. Tillväxten väntas uppgå till
1.1 procent år 1996 och till 2,2 procent år 1997.
I Italien stagnerade exporten under andra halvåret 1995 i takt med att
liran stärktes och tillväxten avtog på närliggande marknader. Den privata
konsumtionen dämpades av hög arbetslöshet och viss osäkerhet kring den
ekonomiska politiken. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram samtidigt
som lättare penningpolitik förutses i takt med att inflationen avtar. Den
privata konsumtionen gynnas av ett lägre ränteläge, medan nettoexporten
förväntas ge ett negativt bidrag. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 1,7
procent år 1996 för att sedan öka till 2,2 procent år 1997.
I Storbritannien har BNP-tillväxten hållits väl uppe under de senaste
åren till stor del till följd av att den privata konsumtionen utvecklats väl.
Under 1996 och 1997 väntas hushållens disponibelinkomster och den
privata konsumtionen fortsätta att växa i god takt. I takt med att den
europeiska konjunkturen stärks sker sannolikt också en återhämtning av
näringlivets investeringar. Sammantaget väntas BNP-tillväxten uppgå till
2.2 procent år 1996 för att öka till 2,9 procent år 1997.
Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna har dämpats
förhållandevis mycket under det senaste året och för 1996 och 1997
beräknas BNP växa i samma takt som i OECD-området som helhet.
Inflationstakten har fallit och är nu lägre än i det övriga OECD-området,
men en uppgång förväntas för 1997.
I Danmark försvagas BNP-tillväxten 1996 främst till följd av en
dämpad utveckling för de fasta investeringarna samt en neddragning av
lagren efter den ofrivilliga lageruppbyggnaden under 1995.
Exportutvecklingen har stärkts i år efter den kraftiga dämpningen 1995 och
förväntas tillta under 1997. En förstärkning av hushållens inkomster, ökat
förtroende bland konsumenterna samt ett fortsatt lågt ränteläge förutses ge
en viss förstärkning av den inhemska efterfrågan nästa år. Finanspolitiken
bedöms bli fortsatt stram i syfte att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna. Ökningen av de indirekta skatterna bidrar till att
inflationstakten väntas gå upp till något över 2 procent 1997.
Arbetslösheten beräknas sjunka något och ligga kring 9 procent såväl 1996
som 1997.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
26
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP | ||||
|
OECD |
2,8 |
2,0 |
2,0 |
2,4 |
|
EU |
2,8 |
2,5 |
1,4 |
2,4 |
|
Förenta Staterna |
3,5 |
2,0 |
2,4 |
2,3 |
|
Japan |
0,5 |
0,9 |
2,8 |
2,5 |
|
Tyskland |
2,9 |
1,9 |
0,5 |
2,1 |
|
Frankrike |
2,8 |
2,2 |
1,1 |
2,2 |
|
Italien |
2,2 |
3,0 |
1,7 |
2,2 |
|
Storbritannien |
3,8 |
2,4 |
2,2 |
2,9 |
|
Norden |
4,0 |
3,3 |
2,0 |
2,4 |
|
Danmark |
4,4 |
2,6 |
1,5 |
2,5 |
|
Norge |
5,7 |
3,7 |
4,0 |
2,3 |
|
Finland |
4,4 |
4,2 |
2,5 |
3,3 |
|
Konsumentpriser | ||||
|
OECD |
2,3 |
2,4 |
2,3 |
2,3 |
|
EU |
3,0 |
3,1 |
2,6 |
2,3 |
|
Norden |
1,8 |
2,3 |
1,8 |
2,3 |
|
Arbetslösheten i % arbetskraften | ||||
|
OECD |
7,2 |
6,8 |
6,9 |
6,9 |
|
EU |
11,6 |
11,2 |
11,4 |
11,3 |
|
Norden |
10,5 |
9,5 |
9,0 |
8,7 |
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
BNP-tillväxten i Finland beräknas avta avsevärt 1996. Faktorer bakom
nedgången är framför allt en dämpad tillväxt i de reala disponibla
inkomsterna samt lagerneddragningar. Prisökningstakten har hållits ned av
att den finska marken stärkts och av effekter av EU-medlemskapet.
Styrrräntan har sänkts i olika omgångar, vilket medfört en avsevärd
nedgång i de långa räntorna. Finanspolitiken är försatt stram. Mot denna
bakgrund föreligger förutsättningar för en viss förstärkning av tillväxten
1997. Till följd av att de tillfälliga faktorer som hållit ned inflationstakten
under 1995 och 1996 slutar verka förutses en uppgång i prisökningstakten
till omkring 2 procent. Andelen arbetslösa har hittills minskat endast i
begränsad omfattning och beräknas inte komma att understiga 15 procent
1997.
I Norge väntas den ekonomiska aktiviteten på fastlandet i år växa med
ca 3 procent, dvs i ungefär samma takt som förra året. En kraftig ökning av
olje- och gasproduktionen beräknas leda till en total BNP-tillväxt 1996 på
ca 4 procent. Prisökningstakten förutses stanna vid ca 2 procent mot 216
procent 1995. Arbetslösheten beräknas sjunka ned mot 4 procent under det
närmaste året. För 1997 förutses en avsevärd dämpning i ökningstakterna
för såväl energiexporten som den privata konsumtionen. Härmed minskar
BNP-tillväxten påtagligt från 1996 till 1997. Kapacitetsutnyttjandet
beräknas dock bli fortsatt förhållandevis högt och det föreligger risk att
27
prisökningstakten går upp under prognosperioden, till ca 2 Vi procent
1997.
Förenta staterna och Japan
I Förenta staterna bidrog dämpade investeringar och minskad offentlig
konsumtion till en avmattning av tillväxten under slutet av 1995.
Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996 och sedan
årsskiftet har BNP-tillväxten ökat. Bl a har byggnadsinvesteringarna stigit
och exporten utvecklats gynnsamt. Hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen är förhållandevis högt och den privata
konsumtionen har ökat avsevärt. Arbetslösheten har sjunkit och ligger
kring 5,5 procent. Några tydliga tecken på tilltagande inflationstryck har
ännu inte iakttagits, men löneökningstakten har på senare tid stigit i takt
med ett stramare arbetsmarknadsläge inom vissa sektorer.
Prisökningstakten bedöms till ca 3 procent både i år och 1997. En
överenskommelse om att balansera statsbudgeten år 2002 har gjorts och
finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram.
Mot bakgrund av goda exportutsikter samt att förtroendet bland hushåll
och företag hålls uppe förväntas den amerikanska ekonomin fortsätta att
verka kring ett kapacitetsutnyttjande som inte leder till ökad inflation.
BNP-tillväxten bedöms öka till 2,4 procent för år 1996 för att sedan sjunka
marginellt till 2,3 procent år 1997.
Återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte under första halvåret
1996. Finanspolitiska stimulansåtgärder och en lätt penningpolitik bidrog
till detta. Nettoexporten minskade dock kraftigt under samma period till
stor del beroende på att industriproduktionen i allt högre grad har flyttat
utomlands. Många indikatorer pekar på att Japan nu befinner sig i en fas av
stadig återhämtning. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat
med förhållandevis låga finansieringskostnader förväntas leda till att
näringslivets investeringar ökar kraftigt. Exporten torde fortsatt öka i god
takt till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av
industrikapacitet till andra länder väntas avta. Denna utveckling får
sannolikt en positiv inverkan på hushållens förväntningar. Den privata
konsumtionen bedöms därför utvecklas väl under prognosperioden, trots
en stramare finanspolitik och en arbetslöshet som endast väntas sjunka
marginellt. Mot denna bakgrund bedöms BNP växa med 2,8 procent år
1996 och med 2,5 procent år 1997.
I Central- och Östeuropa framstår skillnaderna i ekonomiska framsteg
tydligt mellan länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk
stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och
länder som först senare har nått framsteg på dessa områden. Flertalet
länder i det forna Sovjetunionen har först nu börjat vända den tidigare
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
28
nedgången, medan BNP i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och
Slovenien förväntas växa med ca 5 procent per år. I inledningen av
reformprocessen drev exporten den ekonomiska tillväxten, men på senare
tid har även den privata konsumtionen börjat förstärkas till följd av
reallöneökningar. Vidare har import och investeringar ökat samtidigt som
inflationstakten och arbetslösheten sjunkit. Dessa länder börjar nu även att
öka sitt handelsutbyte med främst EU-länderna.
De baltiska länderna, som påbörjade reformprocessen något senare och
under sämre betingelser än övriga Centraleuropa, har en stigande
arbetslöshet samtidigt som inflationen är hög och tillväxten dämpad. I
Lettland var BNP-tillväxten knappt positiv 1995, delvis pga en bankkris,
medan den nådde 3 procent i Estland och Litauen. Estland, som genomfört
de största strukturella förändringarna av de tre länderna, har det största
inflödet av utländskt kapital. På kort sikt väntas handelsutbytet med
Baltikum fortsätta att vara av begränsad betydelse volymmässigt, men som
närmarknader kommer de att spela en allt viktigare roll.
BNP-tillväxten i de dynamiska asiatiska ekonomierna fortsatte att vara
god under 1995 och uppgick till ca 8 procent. Till följd av åtstramningar i
penningpolitiken samt appreciering av ett flertal ekonomiers valutor avtog
tillväxten något under det andra halvåret 1995. BNP i regionen förväntas
dock växa med en årstakt på 6-7 procent under prognosperioden.
Exporttillväxten kommer sannolikt att dämpas något ytterligare samtidigt
som den lägre BNP-tillväxten leder till en lägre prisökningstakt. De
asiatiska ekonomierna förväntas att spela en allt viktigare roll för OECD-
ländernas utrikeshandel framöver. Kinas och de dynamiska asiatiska
ekonomiernas betydelse för den svenska exporten har ökat under senare år.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
29
Tabell 2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region
|
Andel av |
BNP-tillväxt Årlig procentuell förändring | ||
|
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Världen1 100,0 |
3,4 |
3,7 |
4,2 |
|
OECD 78,5 |
2,0 |
2,0 |
2,4 |
|
EU 60,9 |
2,5 |
1,4 |
2,4 |
|
S.k. transitionsekonomier 4,1 |
-1,4 |
0,4 |
3,8 |
|
Central- och Östeuropa 2,5 |
4,8 |
4,2 |
4,7 |
|
F.d. Sovjetunionen2 1,7 |
-4,1 |
-0,9 |
3,8 |
|
U-länder 18,3 |
5,8 |
6,0 |
6,2 |
|
Afrika 1,5 |
3,0 |
5,4 |
4,9 |
|
Asien 8,7 |
8,4 |
7,7 |
7,6 |
|
Dynamiska asiatiska | |||
|
ekonomier3 4,5 |
7,7 |
6,4 |
6,6 |
|
Kina 1,5 |
10,2 |
10,5 |
10,5 |
|
Mellan - och | |||
|
Sydamerika 2,1 |
0,9 |
3,0 |
4,1 |
1 Pga avrundning och att vissa uppgifter är från 1994 summerar inte OECD,
transitionsekonomiema och u-ländema till exakt 100,0 procent.
2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 procent av total svensk export.
3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Thailand, Malayisa.
Källor: OECD, IMF, SCB och Finansdepartementet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Det finns risk för en sämre utveckling i omvärlden än vad som angivits
ovan. Även om en stabilisering av konsumenternas och företagens
förtroende har skett i EU, föreligger förhållandevis stor osäkerhet kring
den ekonomiska utvecklingen. Den stigande arbetslösheten påverkar
hushållens konsumtion negativt i flera länder. Vidare är de reala långa
räntorna fortsatt förhållandevis höga.
Den amerikanska ekonomin verkar vid fullt kapacitetsutnyttjande och en
fortsatt hög tillväxt kan leda till högre inflation. Detta kan i sin tur
förmodas leda till amerikanska räntehöjningar, vilka kan komma att spilla
över på ränteutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen i EU, trots
att EU befinner sig i en annan konjunkturfas. Om räntehöjningarna skulle
bli kraftiga får detta negativa effekter på den realekonomiska utvecklingen.
I de medelfristiga kalkylerna förväntas BNP-tillväxten i OECD-området
bli ca 2,5 procent per år mellan 1998 och 2000. Den potentiella tillväxten,
dvs summan av ökningen av produktiviteten och arbetskraften, bedöms av
30
OECD kunna uppgå till omkring 2 1/4 procent per år. Eftersom det idag
finns ledig kapacitet i OECD-området kan tillväxten under de närmaste
åren ligga något över den potentiella. Vidare har tillväxten i OECD som
helhet den senaste femtonårsperioden legat kring 2,5 procent per år. Något
explicit konjunkturmönster har inte antagits i den medelfristiga
bedömningen.
Inflationstakten bedöms ligga kring 2,5 procent per år under
prognosperioden. Vikten av låg inflation för att en hållbar tillväxt och
sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås betonas av alla centralbanker
och regeringar.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
31
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Den nedåtgående trenden för obligationsräntorna vände i början av 1996
till följd av utvecklingen i USA. I takt med den under våren starkare
konjunkturen i USA uppkom förväntningar om att Federal Reserve skulle
lägga om penningpolitiken i en mer kontraktiv riktning. Särskilt bidrog
statistik som visade att sysselsättningen ökade till detta. Statistiken gav
upphov till oro för att arbetslösheten skulle sjunka till en nivå som inte var
förenlig med låg inflation. Även osäkerhet kring budgeten i USA förefaller
ha bidragit till de högre obligationsräntorna. Förväntningarna om en nära
förestående omläggning av penningpolitiken minskade dock när
inflationstrycket inte tilltog på det sätt som tidigare hade befarats. Detta
innebar att obligationsräntornas nivå i USA stabiliserades under
sommaren. Under hösten och nästa år förväntas den goda
konjunkturutvecklingen i USA fortsätta. Konjunkturutvecklingen kan
förväntas leda till en viss åtstramning av penningpolitiken under hösten
och bidra till en press uppåt på obligationsräntorna i såväl USA som
internationellt.
Diagram 3.1. Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder
Anm. '. Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet.
De stigande obligationsräntorna i USA i början av året smittade av sig
på Europa, trots att konjunkturutvecklingen där var mer osäker än i USA.
Ränteuppgången var dock mindre i t.ex. Tyskland än i USA. Uppgången
avstannade också tidigare i Europa. Bundesbank genomförde under början
av året ett antal räntesänkningar som innebar att dess viktigaste styrränta,
reporäntan, sänktes med omkring 0,5 procentenheter.
32
Skillnaden i obligationsräntor mellan EU-länderna har minskat. Som
exempel kan nämnas att räntedifferensen för spanska och italienska 10-års
statsobligationer gentemot tyska minskade med 1 till 1,5 procentenheter
under våren. Sjunkande räntor i högränteländerna innebar att
obligationsräntan sammanvägt för samtliga EU:s medlemsstater i slutet av
augusti är tillbaka på nära nog samma nivå som rådde strax efter årsskiftet.
Under våren sjönk också de korta marknadsräntorna allmänt i EU, till stor
del som följd av Bundesbanks styrräntesänkningar samt låga
inflationsförväntningar.
I slutet av augusti sänkte Bundesbank återigen reporäntan med 0,3
procentenheter. Förväntningarna om ytterligare räntesänkningar under
hösten är små. De tyska obligationsräntorna kan förväntas stiga under
hösten, inte minst på grund av en tendens till uppgång i omvärlden. Under
1997 förväntas också en starkare konjunkturutveckling bidra till högre
såväl korta marknadsräntor som obligationsräntor i Tyskland.
Dollarns appreciering mot D-marken och yenen som inleddes under
sommaren förra året har avstannat under 1996. Dollarn har därmed nått en
växelkurs som av många bedömare anses vara bättre motiverad utifrån
grundläggande ekonomiska variabler. Inom det europeiska
valutasamarbetet ERM har valutornas spridning inom det tillåtna
fluktuationsbandet på +/- 15 procent minskat. Särskilt har valutor som
pesetan, escudon och det irländska pundet närmat sig respektive
centralkurser. Francen har dock tidvis försvagats på grund av spekulationer
kring Frankrikes möjligheter att uppfylla konvergenskriterierna inför den
ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Detta har dock inte
inneburit att francen kommit nära den nedre bandgränsen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet
33
De svenska obligationsräntorna har i huvudsak följt samma mönster Prop. 1996/97:1
som i övriga europeiska länder. En viss osäkerhet inför Bilaga 2
regeringsombildningen bidrog tillsammans med ränteuppgången i USA till
att de svenska obligationsräntorna steg under vårvintern. Sedan den
tillfälliga uppgången avstannat har de svenska obligationsräntorna
trendmässigt fallit. Under året har också skillnaden i räntan mellan svenska
och tyska 10-åriga statsobligationer sjunkit ned emot som lägst 1,7
procentenheter. Även om minskningen av räntedifferensens i år inte är lika
kraftig som under 1995 visar den att såväl saneringen av statsfinanserna
som prisstabilitetspolitiken vinner fortsatt förtroende. De mindre
räntedifferensema mellan obligationsräntorna i de europeiska länderna
avspeglar också den ökande ekonomiska konvergensen inför den
ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Även om
obligationsräntornas utveckling under året kan betecknas som fördelaktig
innebär den låga inflation att den svenska realräntan är fortsatt hög. Räntan
på de av Riksgäldskontoret emitterade 20-åriga realränteobligationerna har
under våren varit 4,5-5 procent.
Allt eftersom de offentliga finanserna förbättras och inflationen
utvecklas i linje med inflationsmålet, kan en ytterligare minskning av
räntedifferensen mellan svenska och tyska obligationsräntor förväntas
under 1996. Detta kan bidra till ytterligare något lägre långa räntor i
Sverige under 1996. Räntemarginalen kan förväntas fortsätta att minska
under 1997, vilket bör kunna leda till små förändringar av de svenska
obligationsräntorna även om en uppgång väntas ske i omvärlden.
Diagram 3.3. Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996
Anm. : Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996.
Källor: Ecowin och finansdepartementet.
Den svenska kronans kurs har under året fortsatt att närma sig en nivå
som av många anses vara långsiktig hållbar och förenlig med Riksbankens
34
inflationsmål. Sverige har under åren med bytesbalanunderskott byggt upp
en utlandsskuld som uppgår till omkring 40 procent av BNP. Detta är
större än i många andra länder. Genomsnittet för EU-länderna (exkl.
Nederländerna, Irland och Grekland) är något under 10 procent. Ett
överskott i bytesbalansen under de kommande åren gör det möjligt att
minska den svenska utlandsskulden.
Under slutet av förra året signalerade Riksbanken möjligheten till lägre
styrräntor i Sverige givet att kronkursen stabiliserades. I januari
genomfördes den första sänkningen av Riksbankens viktigaste styrränta
reporäntan. Sänkningen motiverades bland annat med att den svagare
konjunkturen skapat förutsättningar för en lägre prisökningstakt och med
att kronan apprecierat. Därefter har såväl reporäntan som
styrräntekorridorens golv, inlåningsräntansräntan, och tak, utlåningsräntan,
sänkts i jämn takt under året. Under en period från januari till och med
augusti har därmed reporäntan sänkts från 8,91 procent till 5,25 procent.
Vid sänkningen av styrräntekorridoren i augusti menade Riksbanken att det
finns goda förutsättningar för att inflationen skall utvecklas i linje med
inflationsmålet under de närmaste två åren, även om förutsättningarna för
penningpolitiken framöver måste analyseras i ljuset av inkommande
information. Enligt uttalanden från riksbankschefen kan det finns ett visst
utrymme för fortsatta sänkningar av reporäntan under hösten. Räntorna på
den svenska penning- och obligationsmarknaden i augusti tyder på
marknadsförväntningar om att reporäntan kommer att sänkas till en nivå
kring 5 procent under hösten.
Kurserna på Stockholms fondbörs har stigit med ca 13 procent under
1996 fram till och med augusti. Stockholmsbörsen har därmed utvecklats i
linje med många andra börser i Europa. New York-börsen har stigit med
ca. 9 procent under samma period. Det utländska intresset för svenska
aktier kvarstår. Under det första halvåret nettoköpte utländska investerare
svenska aktier för 16 miljarder kronor. Andelen utländskt ägande på
Stockholms fondbörs uppgick vid halvårsskiftet till ca. 32 procent.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
35
18 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 1. Del 1
Sveriges varuexport ökade med hela 11 procent förra året. Drivkraften i
exportutvecklingen var den fortsatt gynnsamma konkurrenskraften samt en
relativt stark internationell tillväxt. Mot slutet av 1995 mattades den
internationella konjunkturen och expansionen avtog. Under 1996 bedöms
apprecieringen av kronan leda till en betydande relativprishöjning på
svenska exportprodukter. Därigenom beräknas svensk exportindustri tappa
marknadsandelar från och med hösten 1996. En starkare internationell
konjunktur nästa år innebär ändå att exporten utvecklas i nästan oförändrad
takt under 1997. Sammantaget beräknas varuexporten växa med 7 procent
1996 och med knappt 6 procent 1997.
Efter de två senaste årens kraftiga uppgång väntas varuimporten dämpas
i år. Detta beror på ett kraftigt lageromslag som medför en svag inhemsk
efterfrågan. Under 1997 är lageravvecklingen till stora delar genomförd
vilket tillsammans med en ökad aktivitet i ekonomin driver upp importen.
Importen av varor beräknas stiga med knappt 2 procent innevarande år och
med 5 procent under 1997.
Tillväxttakten inom OECD-området dämpades mot slutet av 1995
medan utvecklingen i övriga världen var fortsatt stark. Marknadstillväxten
för svenska varor var svag också första halvåret 1996, även om den relativt
snabba tillväxten i USA och Japan delvis motverkade efterfrågebortfallet i
Västeuropa. Tillväxten i Västeuropa förutses dock öka successivt från och
med andra halvåret när lagercykelns negativa bidrag faller bort, samtidigt
som räntenedgången bör stimulera såväl investeringar som konsumtion.
Sammantaget beräknas därmed marknadstillväxten stiga från 6 procent i år
till 7 procent år 1997. Under båda åren bidrar den starka expansionen
utanför OECD-området i betydande omfattning till den goda utvecklingen.
Under 1995 uppgick marknadsandelsvinsten till drygt 2 procent trots att
de svenska exporföretagen höjde priserna betydligt mer än konkurrenterna.
Den gynnsamma andelsutvecklingen kan förklaras av de kvardröjande
effekterna av den påtagliga konkurrenskraftsförbättringen åren 1993 och
1994. Till följd av de långa kontrakt som ofta omgärdar exporten samt
vissa kapacitetsbrister, kunde aldrig svensk exportindustri under dessa år
fullt ut utnyttja den fördelaktiga konkurrenssituationen. En del av
effekterna kom istället under 1995 och påverkar också i någon mån
andelsutvecklingen under innevarande år.
År 1996 antas kronan appreciera med ca 9 procent mätt som
årsgenomsnitt för att 1997 i stort sett vara oförändrad. Detta förutses leda
till en kraftig prispress på exportföretagen. Mot bakgrund av industrins
goda lönsamhet i utgångsläget samt den omfattande produktions-
utbyggnaden under 1996, väntas företagen sträva efter att pressa priserna
och därmed bibehålla marknadsandelarna. Den uppmätta
relativprisökningen mot slutet av 1995 och början av 1996 ökar dock
osäkerheten om i vilken utsträckning företagen är beredda att fortsätta att
sänka marginalerna. Det finns dock svårigheter att på ett korrekt sätt mäta
prisförändringar under perioder med stora valutakursförändringar på grund
av att de prisuppgifter som företagen lämnar kan vara baserad på en
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
36
terminssäkrad växelkurs istället för på avistakursen. Det kan därför finnas
skäl att anta att den hittills uppmätta prisutvecklingen är överskattad.
Exportpriserna på bearbetade varor bedöms därför sänkas med 3 procent i
svenska kronor mellan 1995 och 1997. Trots kraftigt sänkta exportpriser
höjs relativpriset med ca 4 procent under 1996 för att sedan falla med
knappt 1 procent nästa år. Relativprisökningen beräknas resultera i svagt
minskande marknadsandelar mot slutet av 1996 och under 1997.
Sammantaget innebär ändå prognosen att svensk exportindustri antas vinna
marknadsandelar med 1/2 procent mellan 1995 och 1997.
Diagram 4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor,
1987-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet och Finansdepartementet.
I ett medelfristigt perspektiv, dvs perioden 1998-2000, bedöms
varuexporten öka med ca 5,5 procent i genomsnitt per år vilket är något
lägre än världsmarknadstillväxten. Genom att marknadstillväxten antas bli
högre utanför OECD-området än inom OECD dit Sverige traditionellt
exporterar merparten av sina produkter, förutses exportörerna trendmässigt
förlora marknadsandelar.
Under första halvåret i år ökade importen betydligt långsammare än de
två senaste åren. Varuimporten steg med knappt 2 procent jämfört med
motsvarande period förra året och den svaga utvecklingen väntas hålla i sig
året ut. Mycket stora lageromslag inom både industri och handel förklarar
avmattningen. Insatsvarorna i exportindustrin är till stora delar
importerade. I år väntas industrin dock minska sina lager istället för att
köpa dessa varor från utlandet vilket bidrar till att höja nettot av
utrikeshandeln.
Apprecieringen av kronan leder till en kraftig relativprissänkning för
importerade varor. Denna prisförändring antas emellertid inte ha någon
större effekt på importen förrän nästa år eftersom hushållens efterfrågan av
37
varor bedöms vara svag under hela 1996 och det tar tid innan Prop. 1996/97:1
prisförskjutningar slår igenom. Fortsatt stora maskininvesteringar tenderar Bilaga 2
dock att upprätthålla den totala importen av varor. Sammanlagt beräknas
varuimporten öka med 1,9 procent i år. För 1997 är bilden i många
avseenden den omvända. Lageravvecklingen är till största delen
genomförd och den privata konsumtionen väntas ta fart. Däremot stiger
maskininvesteringarna långsammare än i år. Sammantaget bedöms
varuimporten öka med 5,0 procent under 1997 vilket är något högre än den
importvägda efterfrågan.
Under perioden fram till år 2000 beräknas importen stiga med ca 6
procent per år. I kalkylen antas en ökande andel av den inhemska
efterfrågan utgöras av utländska varor. Denna förskjutning är resultatet av
en fortsatt ökad internationell specialisering.
Nettoexporten har under perioden efter lågkonjunkturen i början av
1990-talet i betydande omfattning bidragit till BNP-tillväxten om än i
avtagande grad. I år blir det återigen ett mycket kraftigt bidrag från
nettoexporten till BNP-tillväxten. Visserligen utvecklas exporten i
jämförelse med de föregående åren förhållandevis svagt, men samtidigt
beräknas ökningstakten för varuimporten till följd av lageromslaget bli
mycket låg. Under 1997 minskar nettoexportens bidrag till BNP-ökningen
till knappt 1 procent då importen åter ökar i takt med den underliggande
ekonomiska aktiviteten. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten avtar sedan
under perioden 1998-2000.
Tabell 4.1 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
Kr ______________________ ____________________
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Varuexport Bearbetade varor |
484,4 |
12,8 |
7,4 |
6,1 |
7,5 |
-4,0 |
0,8 |
|
Fartyg |
2,2 |
-70,6 |
96,4 |
3,1 |
11,9 |
-11,1 |
0,3 |
|
Petroleumprodukter |
10,8 |
-7,7 |
-2,0 |
5,0 |
7,0 |
-1,2 |
0,6 |
|
Övriga råvaror |
66,0 |
7,3 |
2,9 |
3,8 |
12,8 |
-13,4 |
5,2 |
|
Summa export |
563,7 |
10,6 |
7,0 |
5,8 |
8,1 |
-5,0 |
1,2 |
|
Varuimport |
374,3 |
13,2 |
1,0 |
5,6 |
4,8 |
-3,7 |
0,9 |
|
Fartyg |
1,1 |
-64,5 |
260,0 |
8,2 |
6,0 |
-26,5 |
0,3 |
|
Råolja |
15,1 |
-8,5 |
5,0 |
2,8 |
1,0 |
2,9 |
-2,9 |
|
Petroleumprodukter |
11,8 |
-4,1 |
2,4 |
-1,6 |
-0,6 |
-1,5 |
0,2 |
|
Övriga råvaror |
55,5 |
-2,1 |
1,5 |
2,5 |
8,9 |
-5,7 |
0,8 |
|
Summa varuimport |
457,8 |
9,2 |
1,9 |
5,0 |
5,0 |
-3,9 |
0,7 |
Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Överskottet i bytebalansen mätt som andel av BNP steg förra året till 2
procent främst på grund av en stark förbättring av handelsbalansen.
Handelsbalansen förstärktes till följd av både volym- och priseffekter.
38
Under prognosperioden ökar överskottet i bytesbalansen ytterligare och
beräknas uppgå till 52 miljarder kronor år 1996 och till 66 miljarder
kronor 1997, motsvarande 3,7 procent av BNP. Merparten av förbättringen
kan förklaras av ett växande överskott i varuhandeln.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 4.2 Bytesbalansen
Miljarder kronor
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Varuexport |
471,6 |
563,7 |
573,7 |
614,6 |
|
Varuimport |
399,2 |
457,8 |
449,3 |
475,0 |
|
Korrigeringspost |
-5,4 |
-0,4 |
0,0 |
0,0 |
|
Handelsbalans |
67,1 |
105,6 |
124,4 |
139,6 |
|
Sjöfartsnetto |
9,4 |
9,9 |
10,7 |
11,7 |
|
Övriga transporter |
0,7 |
-0,6 |
-0,9 |
-0,8 |
|
Resevaluta |
-15,8 |
-14,1 |
-15,7 |
-17,0 |
|
Övriga tjänster |
4,6 |
-0,1 |
0,4 |
1,4 |
|
Tjänstebalans |
-1,0 |
-4,8 |
-5,5 |
-4,7 |
|
Löner |
-0,8 |
-13 |
-13 |
-1,4 |
|
Avkastning på kapital |
-44,6 |
-45,6 |
-50,0 |
-48,6 |
|
räntenetto |
-60,3 |
-63,8 |
-63,8 |
-63,5 |
|
direktinvesteringar |
16,4 |
20,9 |
17,0 |
17,4 |
|
portfölj aktier |
-0,8 |
-2,7 |
-3,2 |
-2,5 |
|
Övriga transfereringar |
-14,3 |
-21,1 |
-15,9 |
-19,1 |
|
Bytesbalansen |
6,4 |
32,8 |
51,7 |
65,9 |
|
Andel av BNP |
0,4 |
2,0 |
3,1 |
3,7 |
Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
Det svenska resandet utomlands ökar i betydande omfattning såväl i år
som nästa år medan utländsk turism i Sverige bara stiger marginellt.
Resevalutanettot försämras också till följd av en kraftig ökning av
direktimporten av bilar som registreras som tjänsteimport. Försämringen
av resevalutanettot under innevarande år begränsas dock genom att
kronförstärkningen gör det billigare att handla utomlands. De övriga
posterna i tjänstebalansen, sjöfartsnetto och övriga tjänster, förbättras
något då det svenska kostnads- och efterfrågeläget bedöms innebära en
större nettoexport i handeln av dessa tjänster. Sammantaget beräknas
tjänstebalansen bli i stort sett oförändrad.
Under prognosperioden 1996 till 1997 beräknas också räntenettot bli
oförändrat trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan.
Den räntebärande utlandsskulden sjunker endast marginellt genom att
svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav i utlandet istället för att minska på
utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon större
omfattning.
39
Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska
investeringar utomlands faller under 1996. Resultatet blir att överskottet i
avkastningen på direktinvesteringar minskar då de svenska tillgångarna
utomlands är större än de utländska i Sverige. Nästa år förutses en svagt
stigande lönsamhet utomlands varvid nettot ökar marginellt.
EU-medlemskapets nettobelastning på bytesbalansen blev 8 miljarder
kronor år 1995. Den beräknas uppgå till knappt 5 miljarder kronor 1996
och till drygt 8 miljarder kronor 1997.
Diagram 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa,
1980-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
--- Sverige --- OECD-Europa
Källor: OECD, Sveriges Riksbank och Finansdepartementet.
40
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Den totala produktionstillväxten i näringslivet begränsas i år till 2 procent
efter att de senaste två åren ha uppgått till 5 procent årligen. Avmattningen
i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och inledningen av 1996 har
gradvis dämpat ökningstakten i tidigare snabbt växande tjänstesektorer
såsom uppdragsverksamhet och åkerier. Lageromslaget bromsar
produktionsökningen i industrisektorn, som i år beräknas öka med 2,5
procent mot drygt 9 procent förra året
Tabell 5.1 Näringslivets produktion
Procentuell volymförändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Jordbruk, fiske och skogsbruk |
1,6 |
6,3 |
-2,2 |
3,1 |
|
Industri |
13,8 |
9,4 |
2,5 |
5,3 |
|
El, gas, värme och vattenverk |
-2,7 |
3,4 |
3,0 |
2,3 |
|
Byggnadsindustri |
-4,5 |
0,7 |
2,4 |
2,6 |
|
Näringslivets tjänster |
3,7 |
3,4 |
2,2 |
2,8 |
|
Summa näringsliv |
5,1 |
4,9 |
2,0 |
3,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Drivande för produktionsutvecklingen i näringslivet i år är istället den
fortsatt starka investeringsutvecklingen som bland annat ger en uppgång i
byggnadsindustrin. Stora statliga stimulansåtgärder till bostadsektorn
bidrar till uppgången i byggproduktionen. Produktionen inom skogsbruket
faller kraftigt till följd av avmattningen inom skogsindustrin.
En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget under hösten
väntas ge en exportledd uppgång i näringlivet. Tudelningen mellan en
expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor avtar
dock successivt nästa år då uppgången i den privata konsumtionen är
gynnsam för de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn.
Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med drygt 3
procent år 1997.
I ett medelfristigt perspektiv, dvs mellan 1997 och år 2000, förutses
stigande disponibelinkomster och en viss nedgång i realräntorna ge en
stabil uppgång i produktionen i hemmamarknadsektorn. Uppsvinget i
byggsektorn kan bli betydande när bostadsproduktionen normaliseras.
Nettoexportens bidrag till tillväxten avtar från och med 1998. Därmed blir
industiproduktions ökningstakt lägre än under prognosperioden 1996-
1997.
41
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Industrikonjunkturen dämpades påtagligt andra halvåret 1995. Trots den
svaga utvecklingen under hösten steg produktionsvolymen med drygt 9
procent mätt som årsgenomsnitt. Första kvartalet 1996 föll produktionen
med närmare 2 procent jämfört med fjärde kvartalet 1995.
Uppbromsningen märktes tydligast i den cykliska basindustrin.
Produktionsneddragningar genomfördes under hösten 1995 och
inledningen av 1996 som ett sätt att motverka en oönskad
lageruppbyggnad. Fram mot sommaren fanns det tydliga tecken på att
lagren nått den önskade nivån och produktionsvolymen kunde åter öka
något. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget förutses
medföra en stark produktionsuppgång i basindustrin under loppet av andra
halvåret 1996.
Verkstadsindustrin gynnades förra året av den relativt starka
investeringsvaruefterffågan både i Sverige och utomlands. Den oväntat
kraftiga avmattningen i Västeuropa i år medför en dämpad
investeringsutveckling. Mot slutet av året förutses dock åter en stigande
efterfrågan på investeringsvaror i Europa i takt med
konjunkturförbättringen. För verkstadsindustrin som helhet blir
produktionsutvecklingen under 1996 relativt god tack vare de enastående
framgångarna för telekommunikationsektom, där den trendmässiga till-
växten är fortsatt mycket hög.
Både industrins produktion och orderingång steg oväntat kraftigt andra
kvartalet i år (4 procent), vilket indikerar att konjunkturen redan bottnat
och är på väg upp. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets
månadsbarometer från juli, som redovisar stigande förväntningar hos
industriföretagen avseende produktionen. Uppgången väntas inledningsvis
bli exportledd medan den inhemska efterfrågan till följd av lageromslaget
blir fortsatt dämpad. År 1997 stiger dock produktionen snabbare i den
inhemskt orienterade industrin när den privata konsumtionen förstärks.
Ökningstakten i exportindustrin avtar däremot när de betydande
relativprishöjningama slår igenom i form av marknadsandelsförluster.
Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 2,5 procent i år och
med drygt 5 procent nästa år.
Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande uppgick till 87,6 procent första
kvartalet 1996 vilket var 2,9 procentenheter lägre än utnyttjandegraden vid
konjunkturtoppen andra kvartalet 1995. Kapitalstocken beräknas växa med
ungefär 10 procent mellan 1995 och 1997. Mot bakgrund av den måttliga
produktionsökningen bedöms därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något
under loppet av innevarande år för att sedan gradvis öka nästa år. Under
hela perioden 1996-1997 väntas det relativt låga resursutnyttjandet bidra
till att pristrycket blir svagt.
42
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,5 |
5,3 |
|
Lönekostnad per timme |
3,0 |
5,6 |
6,6 |
4,7 |
|
Produktivitet |
8,4 |
3,4 |
1,5 |
3,4 |
|
Enhetsarbetskostnad, (ULC) |
-5,0 |
2,1 |
5,0 |
1,3 |
|
14 OECD-länders ULC |
-2,2 |
0,2 |
1,1 |
1,0 |
|
14 OECD-länders ULC, SEK |
-0,5 |
1,8 |
-8,1 |
0,8 |
|
Relativ ULC, SEK |
-4,5 |
03 |
14,3 |
0,5 |
|
Vinstmarginal, förändring |
1,1 |
2,2 |
-23 |
-0,2 |
|
Bruttoöverskottsandel* |
35,2 |
41,1 |
35,2 |
35,0 |
1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över
lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumprodukter och varv.
Anm.: Konkurrensländemas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad
enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till
konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.
Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Svensk industris konkurrensläge försvagas avsevärt i år.
Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som
produktivitetstillväxten avtar. I kombination med den stora apprecieringen
av kronan innebär det att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i
gemensam valuta, beräknas öka med ca 14 procent jämfört med Sveriges
14 viktigaste konkurrentländer mellan 1995 och 1996. Med tanke på den
förbättring av konkurrensläget på 33 procent som skedde från 1991 till
1995, måste ändå svensk industris kostnadsläge fortfarande betraktas som
förhållandevis fördelaktigt.
43
Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14
OECD-länder 1980-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
De relativt höga löneökningarna i år sammanhänger delvis med så
kallade överhängseffekter samt med industrins gynnsamma vinstläge 1995
snarare än med situationen framöver. Med ett sämre relativt kostnadsläge
tilltar omvandlingstrycket. Ett större rationaliseringsbehov leder till att
produktivitetstillväxten stiger igen nästa år. Produktiviten ökar också på
grund av att en betydande del av tillväxten mellan åren 1996 och 1997 sker
i högproduktiva delar av industrin såsom basindustri och
telekommunikation. Eftersom löneökningarna även nästa år förutses bli
något högre än i omvärlden försämras industrins relativa kostnadsläge
ytterligare. Försämringen är visserligen marginell men inger ändå oro för
den framtida utvecklingen av konkurrenskraften.
Industrins lönsamhet, mätt som bruttoöverskottets andel av
förädlingsvärdet, steg till mycket höga 41 procent år 1995. Bakom
förbättringen låg främst kraftigt stigande internationella priser på
råvarubaserade produkter. Även det höga resursursutnyttjandet inom
andra sektorer bidrog till högre vinstmarginaler.
44
Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konjunkturavmattningen har medfört en stark priskonkurrens såväl i
Sverige som utomlands. På basindustrins produkter har priserna fallit
rejält. Sammantaget beräknas låga internationella prisökningar samt
kronapprecieringen innebära att insatsvarukostnaden sjunker med drygt 1
procent under 1996. Höga löneökningar medför ändå att de rörliga
kostnaderna stiger något. Exportpriserna har i stor utsträckning sänkts fram
till juli månad, vilket indikerar ett återhållsamt prisbeteende hos
exportföretagen. Initialt stora vinstmarginaler antas ge utrymme för
fortsatta prissänkningar under hösten medan hemmamarknadsföretagen
höjer sina priser i begränsad omfattning. Prognosen stöds av
Konjunkturinstitutets julibarometer där det framgår att exportföretagen
planerar for fortsatta prissäkningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt
sänkas med 2 procent år 1996. Därigenom pressas vinstmarginalerna.
Konjunkturuppgången nästa år väntas innebära en högre internationell
prisökningstakt. Till följd av ett globalt utbudsöverskott inom de flesta
sektorer antas dock prisökningarna bli begränsade och vinstmarginalerna
oförändrade. I den cykliska basindustrin väntas däremot marginalerna åter
stiga. Den pågående kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri
bedöms leda till ett återhållsamt prisbeteende och därmed sjunkande
marginaler även nästa år. För industrin som helhet beräknas därmed
vinstandelen uppgå till 35 procent 1997, vilket fortfarande innebär
lönsamhet på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den
senaste 15- årsperioden som ligger på 28 procent.
45
Byggvolymen vände uppåt förra året efter att ha sjunkit med 25 procent
sedan 1990. Som framgår av investeringskapitlet kan nedgången till största
delen förklaras av fallande bostadsinvesteringar. Vändningen under 1995
var delvis resultatet av omfattande statliga stimulansåtgärder men kraftigt
ökande byggande av industrilokaler bidrog också till uppgången.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet
|
Miljarder |
Årlig procentuell förändring | ||||
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | ||
|
Byggnadsinvesteringar |
113,2 |
-9,6 |
-3,1 |
4,8 |
2,3 |
|
Näringslivet |
57,2 |
11,6 |
13,7 |
4,2 |
2,2 |
|
Myndigheter |
27,8 |
10,8 |
0,1 |
-4,5 |
1,9 |
|
Bostäder |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
16,1 |
2,7 |
|
Reparationer och underhåll |
84,8 |
4,5 |
8,7 |
-1,0 |
3,0 |
|
Totalt |
198,0 |
-4,7 |
1,4 |
2,4 |
2,6 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Byggproduktionen förväntas öka med ca 2,5 procent per år under
prognosperioden 1996-1997. Under innevarande år beräknas det temporära
investeringsbidraget till bostadsbyggandet leda till en viss ökning av
bostadsproduktionen. Till följd av det låga färdigställandet av nya bostäder
sjunker vakansgraden ytterligare i expansiva områden och bostadsbrist kan
uppkomma i vissa kommuner. Prisrelationen mellan nyproducerade
bostäder och bostäder på andrahandsmarknaden i de expansiva områdena
är nu sådan att det åter är lönsamt att bygga. Därför förväntas en större
ökning av bostadsbyggandet under 1997. Totalt ökar dock
bostadsinvesteringarna i mindre omfattning nästa år när det tillfälliga
ROT-bidraget på 15 procent till ombyggnation faller bort. Detta motverkas
till viss del genom återinförandet av skattereduktion för reparation och
ombyggnad. Industribyggandet når en toppnivå i år för att sedan minska
något. Däremot väntas ökningen i den privata konsumtionen och lägre
räntor medföra en viss uppgång av bygginvesteringarna inom varuhandel
och fastighetsförvaltning.
46
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Arbetsmarknadsläget har försvagats markant under det första halvåret i år.
Antalet sysselsatta personer har minskat med ca 24 000 personer mellan
december 1995 och juni 1996 samtidigt som antalet varsel och konkurser
har ökat och antalet lediga platser blivit färre. Minskningen av antalet
sysselsatta motsvaras inte av en lika kraftig nedgång i antalet arbetade
timmar då medelarbetstiden har ökat betydligt. Den öppna arbetslösheten
låg i genomsnitt på 7,8 procent av arbetskraften under årets sex första
månader. Summan av öppet arbetslösa och åtgärder, den s.k. totala
arbetslösheten, uppgick till i genomsnitt 12,4 procent av arbetskraften,
vilket var 0,2 procentenheter högre än under motsvarande period 1995.
Den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 väntas vara i det närmaste
oförändrad jämfört med år 1995. Den öppna arbetslösheten faller från 7,7
procent år 1995 till 6,9 procent år 1997. Den totala arbetslösheten stiger
under samma period från 12,1 procent till 12,3 procent.
I jämförelse med den kraftiga produktivitetsutveckling som skedde i
början på 1990-talet, var ökningen relativt låg under 1994 och 1995, trots
att tillväxttakten ökade markant. Produktivitetstillväxten under
ekonomins nedgångsfas hängde samman med omfattande rationaliseringar,
särskilt inom industrin. Potentialen för ytterligare produktivitetshöjningar
när produktionen åter vände uppåt var därför i viss mån mer begränsad än
vid tidigare konjunkturuppgångar. Under slutet av 1995 mattades dessutom
tillväxttakten av, särskilt inom industrin, vilket ledde till en viss
överkapacitet med lägre produktivitet som följd. Under 1996 och 1997
förväntas produktiviteten stiga något snabbare, sett som genomsnitt för
näringslivet. De förhållandevis höga löneavtal som slöts under 1995
betyder att rationaliseringstrycket ökar, speciellt inom de delar av
näringslivet där vinstmarginalen är låg. Inom industrin hålls dock
produktiviteten fortfarande tillbaka något under 1996 av överkapacitet och
svag efterfrågan för att öka markant under 1997 då produktionen stiger.
Tillväxten väntas bli starkast inom näringar med hög produktivitetsnivå,
främst bas- och teleindustrin.
Medelarbetstiden har stigit kraftigt sedan början av 1990-talet. Flera
faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första har frånvaron, och
då främst sjukfrånvaron, minskat. Troliga förklaringar till detta är det
sämre arbetsmarknadsläget och ändrade ersättningsregler. För det andra
har andelen egna företagare ökat. Denna grupp har en högre genomsnittlig
arbetstid än de anställda. För det tredje har den ordinarie arbetstiden bland
anställda ökat. Övertidsuttaget för anställda varierar med konjunkturen och
steg under 1994 och 1995. Övertidsuttaget har dock en relativt begränsad
effekt på medelarbetstiden. För 1996 väntas medelarbetstiden, mätt som
årsgenomsnitt, fortsätta att stiga markant. Detta beror till viss del på s.k.
överhängseffekter från 1995. Under 1997 förutses ökningen av
medelarbetstiden bli måttligare till följd av att frånvaron inte minskar i lika
snabb takt som under de senaste åren. Den senaste statistiken tyder också
på en viss utplåning av medelarbetstiden.
Sysselsättningen har fallit markant sedan slutet på 1995. Under senare
47
delen av innevarande år väntas dock en viss ökning av antalet sysselsatta
som fortsätter under 1997. Trots detta kommer inte den genomsnittliga
sysselsättningen år 1997 att överstiga 1995 års nivå. Produktionsökningen
räcker med andra ord inte till för att antalet personer i arbete skall kunna
stiga under den här perioden.
Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och
de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året
mattas något. Under det första halvåret i år har sysselsättningen minskat
något. Den stigande industriproduktionen antas dock leda till en viss
ökning av antalet sysselsatta mot slutet av året, som fortsätter under 1997.
I takt med att privat konsumtion stiger väntas de konsumtionsinriktade
delarna av tjänstesektorn till stor del bidra till sysselsättningsökningen
under 1997. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen
falla under både 1996 och 1997. Under 1997 hålls dock nedgången
tillbaka något av de extra satsningarna på den kommunala
vuxenutbildningen som föreslogs i vårpropositionen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 6.1 Sysselsättning i olika branscher
|
Nivå 1995 |
Förändring från föregående år |
1997 | |||
|
1994 |
1995 |
1996 | |||
|
Sysselsättning Jord- och skogsbruk |
124 |
-1 |
-11 |
-8 |
-1 |
|
Industri |
803 |
-10 |
41 |
4 |
13 |
|
Byggnadsverksamhet |
224 |
-17 |
5 |
-1 |
3 |
|
Privata tjänster |
1 572 |
31 |
34 |
-3 |
17 |
|
Kommunal verksamhet |
1 079 |
-27 |
-8 |
-19 |
-10 |
|
Statlig verksamhet |
184 |
-11 |
1 |
-1 |
2 |
|
Totalt |
3 988 |
-38 |
61 |
-28 |
24 |
|
Arbetskraft, totalt |
4 320 |
-53 |
54 |
-30 |
-12 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I vilken mån arbetslösheten minskar vid en viss
sysselsättningsutveckling beror på utvecklingen av arbetskraftsutbudet.
Utbudet har minskat under den senaste tiden i samband med att
sysselsättningsläget har försämrats, vilket begränsar effekterna på
arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
påverkar också i hög grad utvecklingen av arbetskraftsutbudet. I år ökar
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som
utbildning med ca 36 000. Dessa faller per definition utanför arbetskraften.
Nästa år stiger antalet med ytterligare ca 9 000 personer. Under 1997
minskar utbudet också till följd av förslaget i sysselsättningspropositionen
om att erbjuda långtidsarbetslösa personer över 55 år möjlighet att med
bibehållen ersättningsnivå sättas i arbete inom offentliga sektorn. Dessa
kommer inte att registreras som sysselsatta utan som varande i
utbildningsåtgärd utanför arbetskraften. Dessutom förutses de extra
48
satsningarna på reguljär utbildning hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. I
prognosen beräknas utbudet falla under 1996 och även under 1997 trots att
sysselsättningen då stiger.
Diagram 6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 7,7 procent av
arbetskraften 1995 till 6,9 procent år 1997, vilket motsvarar knappt 40 000
personer. Samtidigt ökar det totala antalet personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder med ca 45 000 personer, till en nivå motsvarande 5,4
procent av arbetskraften. Den totala arbetslösheten stiger därmed med 0,2
procentenheter till 12,3 procent år 1997. Det är 0,6 procentenheter högre
än vad som antogs i vårpropositionen. Den främsta orsaken till att nivån nu
ligger högre är att efterfrågan på arbetskraft utvecklas svagare än vad som
bedömdes i vårpropositionen, vilket i sin tur beror på att både
produktiviteten och medelarbetstiden upprevideras. Medelarbetstiden för
1996 är uppreviderad med 0,8 procentenheter jämfört med
vårpropositionen. I nuvarande prognos antas medelarbetstiden år 1997 öka
något måttligare än under de senaste åren på grund av att sjukfrånvaron
inte bedöms minska i lika stor utsträckning som tidigare. Prognosen är
förhållandevis osäker i detta avseende.
49
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 6.2 Arbetsmarknad
Årlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP, producentpris |
3,2 |
3,5 |
1,7 |
2,5 |
|
Produktivitet |
1,8 |
1,3 |
1,5 |
1,7 |
|
Antalet arbetade timmar |
1,3 |
2,1 |
0,2 |
0,8 |
|
Medelarbetstid |
2,3 |
0,6 |
0,9 |
0,2 |
|
Antalet sysselsatta |
-0,9 |
1,6 |
-0,7 |
0,6 |
|
Arbetskraft |
-1,2 |
1,3 |
-0,7 |
-0,3 |
|
Procent av arbetskraften, nivå | ||||
|
Öppen arbetslöshet |
8,0 |
7,7 |
7,7 |
6,9 |
|
Personer i arbetsmarknadspolitiska | ||||
|
åtgärder |
5,2 |
4,4 |
5,0 |
5,4 |
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår de äldre arbetslösa som
sätts i arbete i offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet, företagsutbildning samt
yrkesinriktad rehabilitering ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer år 1997.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Under perioden 1998 till år 2000 antas produktivitetstillväxten uppgå
till i genomsnitt 1,4 procent. Medelarbetstiden antas vara i det närmaste
oförändrad. Sammantaget innebär detta att den genomsnittliga
tillväxtprognosen på drygt 2 procent i basaltemativet medför en årlig
sysselsättningsökning på i genomsnitt knappt 1 procent. Samtidigt antas
volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minska med ca 66 000
personer under perioden. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand
som arbetsmarknadsläget förbättras. Utvecklingen av utbudet hålls även i
det medelfristiga perspektivet tillbaka av satsningen på reguljär utbildning
och arbetsmöjligheterna för äldre arbetslösa inom offentliga sektorn.
Summan av öppet arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller
successivt till 9,5 procent av arbetskraften vid prognosperiodens slut. De
öppet arbetslösa minskar från 6,9 procent 1997 till 5,7 procent år 2000.1
högtillväxtalternativet reduceras arbetslösheten till 4 procent.
50
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån visar en löneökningstakt
inom industrin som överstiger de avtal som slutits inom branschen med
flera procentenheter. Löneutvecklingen var under det första halvåret i år
betydligt starkare än vad som förväntades i vårpropositionen. Inom övrigt
näringsliv har utvecklingen däremot varit svagare. Lönerna har stigit unge-
fär i linje med avtalen. För offentliga sektorn redovisas en löneökning som
är lägre än vad avtalen ger. Statistiken har dock sannolikt ännu inte fångat
upp retroaktiva utbetalningar inom denna sektor och uppgifterna för första
halvåret kommer förmodligen att revideras upp. Under innevarande år
beräknas den genomsnittliga löneökningen för hela ekonomin uppgå till
5,6 procent, varav avtalen står för 4,4 procent och löneglidningen för reste-
rande 1,2 procent. Nästa år ger avtalen en ökning på 3,7 procent och lö-
neglidning väntas falla till strax under 1 procent. De flesta avtalen omfattar
perioden 1/4 1995-1/4 1998.
De centrala avtalsförhandlingarna gav löneökningar för industrin på
knappt 4 procent år 1996 och 3 procent år 1997. Därtill kommer löneglid-
ningen som beräknas ligga på knappt 3 procent i år för att sedan falla till
knappt 2 procent nästa år. Utfallsstatistik för första halvåret i år indikerar
en hög löneglidning inom industrin. I vårpropositionen antogs att en låg
inflation samt en mycket svag efterfrågan på arbetskraft skulle leda till en
betydligt lägre löneglidning. Till en del kan dock den uppmätta ökningen
förklaras av att åtskilliga företag sköt fram tidpunkten för när avtalen skall
börja gälla från 1995 till 1996. Detta innebär att de avtal som registreras i
beräkningarna är för höga under 1995 och för låga under 1996. Löneglid-
ningen har i så fall egentligen ett jämnare förlopp än vad som redovisas i
tabell 6.1. Bortsett från dessa tekniska faktorer måste löneglidningen ändå
betraktas som förhållandevis stark. En förklaring till detta kan vara att de
ökande vinstmarginalerna inom framförallt exportindustrin under de senas-
te åren nu kommer löntagarna till del. Det kan också tolkas som att de
anställda inom industrin kompenseras för att avtalen inom denna sektor
blev lägre än inom andra branscher, trots att lönebetalningsförmågan är
betydligt högre. Denna effekt torde avta framöver i takt med att företagens
vinstläge försämras. En ytterligare förklaring kan vara att sysselsättnings-
nedgången lett till att andelen personer med låg lön, såsom yngre och låg-
utbildade, har minskat vilket drar upp genomsnittslönen. Indikerar de se-
naste månadernas utfall däremot en tendens till en starkare underliggande
löneglidning blir ökningstalen för både 1996 och 1997 betydligt högre än
vad som antagits i prognosen.
Inom övrigt näringsliv blev avtalen högre än för industrin. För denna
sektor ger avtalen löneökningar på drygt 4,5 procent år 1996 och drygt 3,5
procent år 1997. De höga löneavtalen bidrar sannolikt till en låg löneglid-
ning. Det bekräftas av den senaste utfallsstatistiken. Därmed verkar det
som om det blir begränsade spridningseffekter från den starka löneglid-
ningen inom industrin till andra delar av ekonomin.
Avtalen inom offentliga sektorn blev för perioden 1995- 1997 samman-
taget ca 0,5 procentenheter högre än i näringslivet. Löneavtalen började
51
|Q Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
gälla senare under 1995 än i övriga sektorer, vilket innebär att ökningstak-
ten blev lägre förra året men ca 1 procentenhet högre såväl 1996 som
1997. Liksom inom övrigt näringsliv väntas löneglidning bli låg under de
närmaste två åren.
Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,6 procent
1996 och med 4,5 procent 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens kon-
struktion medför att ökningen för helåret 1996 blir något högre än den
underliggande utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökning-
arna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996.
Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del
förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man rensar bort effekterna av att
avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren, framgår att den
underliggande löneökningstakten ligger på ca 5 procent i slutet av både
1995 och 1996 och att den avtar till ca 4 procent 1997.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 7.1 Timlöner
Årlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Industri |
3,1 |
4,6 |
6,5 |
4,8 |
|
Avtal |
1,1 |
3,0 |
3,7 |
3,0 |
|
Löneglidning |
2,0 |
1,6 |
2,8 |
1,8 |
|
Byggnadsindustri |
0,1 |
4,3 |
3,9 |
3,9 |
|
Avtal |
0,5 |
2,3 |
2,6 |
3,1 |
|
Löneglidning |
-0,4 |
2,0 |
1,3 |
0,8 |
|
Övrigt näringsliv |
2,4 |
3,7 |
5,1 |
4,1 |
|
Avtal |
1,4 |
2,5 |
4,6 |
3,6 |
|
Lönebildning |
1,0 |
1,2 |
0,5 |
0,5 |
|
Stat |
2,7 |
2,9 |
5,5 |
4,0 |
|
Avtal |
2,1 |
1,0 |
5,0 |
3,5 |
|
Löneblidning |
0,6 |
1,9 |
0,5 |
0,5 |
|
Kommun |
2,5 |
1,9 |
5,8 |
5,2 |
|
Avtal |
2,1 |
0,9 |
5,3 |
4,7 |
|
Lönebildning |
0,4 |
1,0 |
0,5 |
0,5 |
|
Totalt |
2,4 |
3,4 |
5,6 |
4,5 |
|
Avtal |
1,5 |
2,1 |
4,4 |
3,7 |
|
Lönebildning |
1,0 |
1,4 |
1,1 |
0,8 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det förefaller som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett
begränsat inflytande på lönebildningen. Avtalen för åren 1995-1997 blev
t.ex. ca 1 procentenhet högre i kommunsektorn än i industrin trots att kom-
munsektorn har ett finansiellt underskott samtidigt som lönsamheten inom
industrin är mycket hög. Den sammantagna löneökningstakten mellan 1995
och 1997 ligger också över den s.k. Edin-normen, som innebär en årlig
ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5 procent. För första
gången under 1990-talet väntas också reallönen stiga betydligt. Detta kan
52
bero på att inflationsförväntningarna vid tidpunkten för avtalsförhandling-
arna låg betydligt över den nu prognostiserade inflationen på ca 1 procent
1996 och ca 2 procent 1997, d.v.s. lönebildningen anpassades inte fullt ut
till en låginflationsekonomi. Reallöneökningarna motsvaras inte av en lika
hög produktivitetstillväxt, vilket på kort sikt innebär att företagens lönsam-
het försämras. Detta bidrar till ett ökat inflationstryck och därmed en mer
restriktiv penningpolitik samt mer omfattande rationaliseringar, vilket
bromsar sysselsättningsutvecklingen. Då penningpolitiken anpassas för att
uppnå inflationsmålet får höga nominella löneökningar förhållandevis stor
effekt på sysselsättningen.
Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen
relativt stark, trots att den svenska arbetslösheten ligger på en historiskt
sett mycket hög nivå. Industritimlönerna inom EU:s kärnländer beräknas
stiga med i genomsnitt ca 3 procent per år 1995 till 1997. Konkurrenskraf-
ten för svensk industri försämras därför under de närmaste två åren. Där-
med dämpas sysselsättningsutvecklingen via dels ett ökat rationaliserings-
tryck och dels en svagare efterffågeutveckling.
Diagram 7.1 Timlöneutveckling i industrin1
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
--- OECD(14)
---- Sverige
---EU:s kärnländer
Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike, Benelux-ländema och Italien.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
1 Jämförelsen omfattar endast löneutvecklingen i industrin eftersom interna-
tionell statistik avseende timlöneutvecklingen för hela näringslivet saknas. OECD redovi-
sar endast statistik över lön per sysselsatt för andra branscher. I detta begrepp fångas även
förändringar i t.ex. medelarbetstiden upp vilket ger en något missvisande bild av konkur-
rensläget.
53
I basaltemativet antas de nominella lönerna öka med ca 4 procent och
de reala lönerna med knappt 2 procent per år, samtidigt som den totala
arbetslösheten reduceras från 12,3 procent 1997 till 9,5 procent år 2000.
Basalternativet förutsätter således att de nominella löneökningarna anpas-
sas till en låginflationsekonomi samtidigt som arbetslösheten minskar. I det
s.k. högtillväxtalternativet beskrivs en utveckling där lönebildningen fung-
erar på ett sådant sätt att den totala arbetslösheten kan reduceras till 7,8
procent och den öppna arbetslösheten till 4 procent utan att lönerna ökar
snabbare än i övriga Europa.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
54
Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. I augusti
månad var inflationstakten, mätt som tolvmånadersförändring av konsu-
mentprisindex (KPI), endast 0,3 procent. Man får gå tillbaka till 1959 för
att hitta en lika låg nivå. För samma period har nettoprisindex (NPI), dvs
konsumentpriser rensade för indirekta skatter och transfereringar, fallit
med 0,5 procent. Tolvmånaderstal avseende NPI började beräknas 1960
och hade aldrig understigit noll innan juni i år. Sänkningen av NPI beror
dock på tillfälliga effekter såsom lägre räntekostnader för hushållen och
fallande importpriser till följd av en stärkt krona. Dessa effekter bedöms
successivt avta under hösten. En del andra faktorer har dragit upp inflatio-
nen det senaste halvåret. Fastighetsskatten, taxeringsvärden och hyror har
höjts och energikostnaderna har stigit. Om man beräknar underliggande
inflationstakt som konsumentprisutveckling med direkta skatte-, växelkurs-
och ränteeffekter borträknade uppgår den till ca 2 procent, både 1996 och
1997.
Efterfrågetrycket från omvärlden har varit svagt i slutet av 1995 och i
början av 1996. Den vikande efterfrågan och apprecieringen av kronan har
lett till att svenska företag har sänkt sina priser på exportmarknaden. Det
finns tecken på att produktionen åter ökar och i viss mån drar med sig
hemmamarknadspriserna, som hittills följt med övriga priser nedåt. Pro-
duktionsökningen torde dock inte utgöra någon större inflationsrisk under
den närmaste framtiden, på grund av den svaga inhemska efterfrågan och
de produkti vi tetshöj ande investeringar som företagits under 1995 och i år.
Detta illustreras också av resultaten i Konjunkturinstitutets barometerun-
dersökningar, som visar på fortsatt fallande kapacitetsutnyttjande i indu-
strin.
Diagram 8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källa: Statistiska centralbyrån.
55
Det är främst en bristfälligt fungerande lönebildning som kan äventyra
prisstabiliteten framöver. De nominella löneökningarna hittills under 1996
har i kombination med den mycket låga inflationen inneburit kraftiga real-
löneökningar. En betydande skillnad i löneökningstakt gentemot våra kon-
kurrentländer är inte hållbar på sikt. Riksbankens prisstabilitetsmål min-
skar företagens möjligheter till övervältring av kostnaderna på konsumen-
terna, eftersom den allmänt låga inflationen gör det svårt för företagen att
höja sina priser. En lönebildning i obalans med den i våra konkurrentlän-
der tvingar företag till rationaliseringar och produktivitetsökningar och
leder till lägre efterfrågan via en stramare penningpolitik. Effekterna av en
sådan obalans i löneutveckling har övergått från att vara primärt inflations-
drivande till att bli sysselsättningsdämpande.
De reala löneökningarna har hittills under 1996 blivit stora delvis till
följd av att inflationsutvecklingen överskattats i avtalsrörelsen. Kommande
löneökningar återspeglar förväntningar om framtida inflationstakter. Infla-
tionsförväntningarna var stigande vid tidpunkten för de senaste löneför-
handlingarna, framför allt hos arbetstagarorganisationerna. Inflationsför-
väntningarna för de närmaste två åren låg då generellt på 3,5 - 4 procent. I
dagsläget är situationen annorlunda. Hushållens inflationsförväntningar
avseende de närmaste 12 månaderna har i augusti fallit till 1,6 procent och
ligger därmed något under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. I mars
och april noterades stigande förväntningar som sedan i takt med lägre in-
flationsutfall återigen kom att falla. Inflationsförväntningarna hos industri-
och tjänsteföretag som undersöks i Konjunkturinstitutets barometerunder-
sökningar har sjunkit till en nivå drygt en halv procentenhet under infla-
tionsmålet. Förväntningar hos aktörer på arbets-, penning- och varumark-
naderna undersöks av marknadsundersökningsföretaget Prospera i uppdrag
av Riksbanken. Den senaste undersökningen från september indikerar att
aktörernas bedömning av framtida inflationstakter justerats ned för såväl
kortare som längre tidshorisonter. Inflationsutsiktema har nedreviderats
med motsvarande en halv procentenhet för samtliga tidshorisonter jämfört
med i maj och den genomsnittliga inflationen för den närmaste 5-årsperio-
den bedöms ligga i linje med Riksbankens inflationsmål. Jämfört med läget
i våras har således inflationsförväntningarna sjunkit ytterligare, vilket kan
tolkas som ökad trovärdighet för prisstabiliseringspolitiken.
Inflationen bedöms ha bottnat i och med augusti månads utfall på 0,3
procent för KPI och -0,5 procent för NPI. Dessa siffror är dock utslag av
olika temporära effekter och ger ingen rättvis bild av den underliggande
inflationstakten. Den underliggande inflationen beräknad som konsument-
prisindex med direkta effekter av tillfälliga växelkurs-, ränte- och skattefö-
rändringar exkluderade uppgår till ca 1,8 procent.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
56
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 8.1 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,4 |
2,9 |
1,2 |
1,9 |
|
KPI, dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,0 |
2,2 |
|
Basbelopp |
35 200 |
35 700 |
36 200 |
36 300 |
|
NPI, årsgenomsnitt |
1,7 |
1,6 |
0,3 |
0,6 |
|
NPI, dec.-dec. |
1,7 |
1,0 |
0,5 |
0,8 |
|
IPI privat konsumtion |
3,0 |
2,7 |
1,8 |
2,4 |
|
OECD (16), KPI |
2,3 |
2,4 |
2,3 |
2,3 |
Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40 procent
av uppräkningsfaktom. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för
skillnaden mellan december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska
centralbyråns principer för inflationsberäkning.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Inflationstakten enligt KPI beräknas i slutet av 1996 bli 1,0 procent och
enligt NPI bli 0,5 procent. Att NPI blir så pass mycket lägre beror främst
på minskade subventioner i form av räntebidrag. Räknat från december
1995 till augusti i år har konsumentpriserna fallit enligt KPI med i
genomsnitt 0,3 procent. Ökningen av tolvmånadersförändringen av KPI
från augusti till december i år förklaras av förväntade prispåslag inom
detaljhandeln i september, höjda energiskatter i samma månad och höjd
fordonsskatt i oktober. Bidraget från de båda skattehöjningarna uppskattas
till ca 0,35 procentenheter. Nuvarande prognos för inflationen under loppet
av 1996 innebär en nedrevidering med 0,9 procentenheter jämfört med
prognosen i vårpropositionen. Det är främst de låga importpriserna, den
kraftiga räntenedgången samt en högre produktivitet än förväntat som
bidragit till att inflationsprognosen skrivits ned. Dessutom finns de
stimulansåtgärder som aviserades i sysselsättningspropositionen nu med i
prognosen. Det gäller återinförd skattereduktion för reparationer och
ombyggnad av bostäder samt slopad bilaccis. Den underliggande
inflationen uträknad på ovan angett sätt beräknas i slutet av året hamna
omkring 2,0 procent.
I slutet av nästa år beräknas inflationstakten öka till 2,2 procent enligt
KPI och 0,8 procent enligt NPI. I istället för att som under 1996 dra ned
konsumentprisutvecklingen med en halv procentenhet förväntas
importprisema stiga och under 1997 ge motsvarande positivt bidrag.
Däremot förutses hemmamarknadspriserna öka relativt långsamt nästa år.
Även löneökningstakten bedöms bli lägre, vilket tillsammans med en högre
produktivitetsökning ger ett lägre bidrag till konsumentpriserna nästa år.
Kapitalstocken väntas under perioden 1996-1997 växa med ca 10 procent,
vilket räcker för att täcka den tilltagande produktionen, utan att
kapacitetsbrister uppstår. Skattehöjningar i form av bland annat höjda
energiskatter och höjd tobaksskatt beräknas ge ett bidrag på 0,6
procentenheter.
57
Den underliggande inflationen beräknad på ovan angivet sätt beräknas
bli lägre än inflationen enligt KPI och uppgå till 1,7 procent. Enligt KPI
och NPI ökar således inflationen från 1996 till 1997 medan underliggande
inflation synes vara stabil och ligga nära 2 procent. Den underliggande
inflationen mätt som löneökningstakt minus trendmässig
produktivitetsökning beräknas sjunka från 1996 till 1997.
Diagram 8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Anm.: Utfallsdata till och med juli 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
De medelfristiga kalkylerna för utvecklingen från 1997 till år 2000 utgår
från bibehållen prisstabilitet. Tillväxten antas således ligga på en sådan
nivå att inflationen inte ökar. Produktionskapaciteten byggs ut i en sådan
utsträckning att inflationsdrivande flaskhalsar i form av kapacitetsbrist
undviks.
Ett av konvergenskriterierna för att kunna delta i EMU:s tredje etapp
berör prisstabilitet. För att kunna jämföra olika länders
konsumentprisutveckling pågår ett harmoniseringsarbete inom EU. Innan
arbetet med att utforma den slutgiltiga formen för ett fullständigt
harmoniserat index är klart och kan tas i bruk från och med januari 1997,
redovisar EU:s medlemsländer ett delvis harmoniserat index, IIKP. Detta
index skiljer sig från KPI genom att exkludera områden som i särskild hög
grad behandlas olika vid beräkningen av nationella konsumentprisindex.
Inflationstakten i Sverige mätt som ökningen av IIKP under de senaste tolv
månaderna uppgick i juli till 1,0 procent vilket är den lägsta i EU.
Ökningen av årsgenomsnittet 1996 jämfört med 1995 bedöms uppgå till
1,3 procent.
58
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Konsolideringen av de offentliga finanserna dämpar hushållens
inkomstutveckling under de närmaste åren. En relativt stark utveckling av
löneinkomsterna och en förbättring av hushållens räntenetto leder dock till
att de realt disponibla inkomsterna stiger något. Sparkvoten faller
successivt under prognosperioden, efter en mindre ökning i år, vilket
medför att den privata konsumtionen tilltar.
Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till
inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av
sysselsättningen mätt i arbetade timmar, medan den utbetalda reala
timlönen före skatt sjönk. I år är det i stället utvecklingen av timlönerna
som ligger bakom den starka ökningen av lönesumman, medan
sysselsättningen utvecklas svagt. Årets genomsnittliga reala timlöneökning
före skatt är den högsta som noterats under perioden 1975 och framåt, se
diagram 9.1. Ett positivt bidrag kommer också från en fortsatt förbättring
av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Det är en följd av
det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar
sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbelastningen. Förändringen
av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor drar ned
utvecklingen av den disponibla inkomsten med ca 3 procentenheter år
1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna budgetförstärkande
åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd egenavgift till
sjukförsäkringen och höjda kommunalskatter medan barnbidragen och
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla
inkomsterna beräknas sammantaget öka med drygt 1 procent i år.
59
Diagram 9.1 Real timlön före skatt 1975-1997
Procentuell utveckling
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstutvecklingen under 1997 karakteriseras av samma faktorer som
1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande
budgetförstärkande åtgärder bromsar inkomstökningen. Den utbetalda
lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar.
Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare 1 procentenhet.
Uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är för 1997
reducerad till 60 procent av prisökningen mellan juni 1995 och juni 1996.
Tillsammans med den låga inflationen medför detta att basbeloppet för
1997 räknas upp med endast 100 kr eller 0,3 procent. Eftersom
konsumentpriserna beräknas öka med ca 2 procent nästa år kommer de
reala pensionsinkomsterna att sjunka. Försatta besparingar sker bl.a. i
bostadsbidragen. Sammantaget väntas de realt disponibla inkomsterna
stiga med knappt 1 procent.
Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2000
innebär en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Lönesumman
stiger något mer än BNP. Förändringar av transferingsinkomstema ger
inget bidrag till inkomstutvecklingen, huvudsakligen beroende på att
bidragen till arbetslösa m.m. minskar när arbetslösheten sjunker.
Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen sjunker det finansiella
sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå under hela
kalkylperioden. Efter en fortsatt tämligen svag ökning av inkomsterna
under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar
realinkomsterna med ca 2 procent per år de följande två åren.
60
Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Miljarder Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
kronor ___________________________________________
löpande pris
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Lönesumma inkl, sjuklön |
686,5 |
1,6 |
3,9 |
2,4 |
2,4 |
2,3 |
2,0 |
|
Transfereringar från | |||||||
|
offentlig sektor |
397,0 |
-0,4 |
-0,4 |
-0,8 |
-0,4 |
-0,3 |
0,0 |
|
Pensioner |
211,6 |
0,1 |
0,1 |
-0,2 |
0,1 |
0,2 |
0,3 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
43,6 |
-0,3 |
-0,3 |
-0,2 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|
Arbetsmarknadsstöd |
54,4 |
-0,5 |
0,0 |
-0,1 |
-0,5 |
-0,5 |
-0,2 |
|
Övrigt |
87,5 |
0,3 |
-0,3 |
-0,2 |
-0,1 |
-0,2 |
-0,1 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-13,1 |
1,1 |
0,6 |
0,7 |
0,7 |
0,5 |
0,4 |
|
Övriga inkomster, netto |
207,1 |
0,6 |
-0,4 |
0,1 |
0,3 |
0,4 |
0,5 |
|
Direkta skatter |
348,0 |
-2,9 |
-2,5 |
-1,7 |
-1,7 |
-0,7 |
-1,2 |
|
Disponibel inkomst |
929,6 |
-0,1 |
u |
0,8 |
1,3 |
24 |
1,8 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,3 |
0,9 |
1,8 |
2,4 |
2,5 |
24 |
|
Sparande, nivå i % av Nettosparande (sparkvot) |
8,2 |
8,5 |
7,5 |
6,5 |
6,2 |
5,8 | |
|
Finansiellt sparande |
10,3 |
10,1 |
8,9 |
7,4 |
6,7 |
5,9 | |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den privata konsumtionen steg med 0,3 procent år 1995. Efter en svag
inledning tilltog hushållens efterfrågan successivt under året. Uppgången
har sedan fortsatt under de två inledande kvartalen i år. Sammantaget blev
konsumtionstillväxten 1,1 procent första halvåret jämfört med motsvarande
period förra året. Det är betydligt mer än vad som förväntades i
vårpropositionen.
Bakom de överraskande starka siffrorna avseende första halvåret ligger
emellertid en kraftig ökning av hushållens förbrukning av energi till följd
av den kalla vintern. De höga uppvärmningskostnaderna förklarar mer än
halva tillväxten av den totala privata konsumtionen. Under första halvåret
steg även efterfrågan av dagligvaror, förmodligen som en konsekvens av
den sänkta matmomsen, medan kapital varuinköpen minskade jämfört med
första halvåret 1995.
Hushållens val mellan konsumtion och sparande styrs i hög grad av
förväntningar om de egna framtida inkomsterna, den egna förmögenheten
samt av landets ekonomiska utveckling. Nedgången av bland annat
kapitalvaruinköpen kan till stor del förklaras av hushållens negativa
framtidsförväntningar det senaste året, vilket framgår av diagram 9.2.
Denna pessimism beror sannolikt på det bekymmersamma
arbetsmarknadsläget kombinerat med den osäkerhet om
konjunkturutvecklingen som rådde i början av året. Hittills i år har andelen
61
hushåll som tror att arbetslösheten kommer att öka under de närmaste tolv
månaderna legat kring 50 procent. Andelen med förväntningar om att den
egna ekonomin kommer att försämras har sedan slutet av förra året fram
till juli i år legat på drygt 20 procent. Stämningsläget bland hushållen och
de fortsatt höga realräntorna är de främsta orsakerna till den återhållsamma
efterfrågan. Dessa faktorer kan hålla kvar konsumtionen på en
förhållandevis låg nivå också framöver.
Diagram 9.2 Hushållens framtidsförväntningar 1977 - augusti 1996
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källa: Statistiska centralbyrån.
Mot slutet av innevarande år bedöms den internationella konjunkturen
stabiliseras med förbättrade utsikter för den svenska industrin som följd.
Underskottet i de offentliga finanserna minskar kraftigt i år och budgeten
beräknas vara i balans 1998, vilket väntas öka hushållens förtroende för de
offentliga trygghetssystemen. Med en successiv förbättring av
konjunkturen bedöms hushållens framtidsförväntningar stärkas, vilket kan
leda till ökad konsumtion. Statistiska centralbyråns undersökning
beträffande hushållens inköpsplaner för augusti visar tecken på att
hushållen börjar se något ljusare på sin egen och Sveriges ekonomi. Detta
är troligen ett resultat av de mer positiva rapporterna om Sveriges ekonomi
som presenterats den senaste tiden. Förväntningarna om arbetslösheten är
dock fortsatt dystra.
Nyregistreringarna av personbilar har stigit dramatiskt de senaste
månaderna, vilket indikerar ett förändrat konsumtionsbeteende. Även om
det mesta tyder på att ett trendbrott har skett vad gäller hushållens
efterfrågan av bilar torde de senaste månadernas kraftiga ökning även till
viss del vara övergångseffekter av slopad bilaccis den 11 juni samt ändrade
62
regler för direktimport av bilar den 1 juli i år. Även om bilden är något
splittrad visar ändå den senaste månadsstatistiken för den så kallade
egentliga detaljhandeln att minskningen av omsättningen från tidigare i år
har bromsats upp något och att en viss uppgång kan skönjas. Inflationen
föll under årets första åtta månader men förväntas stiga något under resten
av året. Bland annat har priserna på kläder, skor, radio och TV sjunkit
sedan årsskiftet till följd av fallande importpriser. Förväntningar om lägre
priser på vissa varor kan medföra att hushållen avvaktar med planerade
inköp. När dessa förväntningar sedan upphör kan konsumtionen tillta.
De senaste två årens svaga tillväxt av den privata konsumtionen har inte
kompenserat den kraftiga nedgången som skedde under inledningen av
1990-talet. Som framgår av diagram 9.3 ligger hushållens konsumtion
fortfarande under 1988 års nivå. Den låga konsumtionsvolymen bör ha
medfört att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror att tillgodose,
vilket talar för att en uppgradering av kapitalstocken kan vara förestående.
Den svenska bilparken är till exempel en av de äldsta i Västeuropa. Därtill
bör borttagandet av accisen höja efterfrågan på nya bilar. De lägre räntorna
underlättar finansieringen av kapitalvaruinköp samtidigt som huspriser och
andra tillgångspriser tenderar att öka, vilket stimulerar konsumtionen.
Diagram 9.3 Privat konsumtion 1980 -1997
Säsongrensade kvartalsdata, volym, index 1980=100. Den vågräta linjen i diagrammet
motsvarar 1988 års nivå av privat konsumtion.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hushållens finansiella sparande har varit betydande under hela 1990-
talet. Det för svenska förhållanden höga sparandet har medfört att
hushållens finansiella nettoförmögenhet har stigit från ca 40 procent av den
63
disponibla inkomsten 1991 till ca 90 procent år 1995. Inkluderas
fastigheter erhålls den totala förmögenheten som motsvarade ca 235
procent av de disponibla inkomsterna år 1995, vilket kan jämföras med ca
200 procent under 1992. Nedgången av framför allt bostadsräntorna,
tillsammans med något högre priser på småhus och bostadsrätter, innebär
lättnader för många tidigare hårt skuldtyngda hushåll. Genom det höga
sparandet bör hushållen inom en snar framtid ha anpassat sin skuldsättning
och uppnått en finansiell buffert som upplevs som tillräcklig för att täcka
eventuella framtida oväntade inkomstbortfall. Hushållens
förmögenhetsutveckling talar därigenom för en sänkning av sparkvoten,
dvs sparandet som andel av disponibel inkomst, de närmaste åren.
Det finns således flera faktorer som indikerar en växande konsumtion
framöver. Hushållen är dock förhållandevis pessimistiska fortfarande och
konsumtionsökningen i början av året beror till stor del på den kalla
vintern. Sammantaget bedöms den privata konsumtionen stiga med
måttliga 0,9 procent i år. Bortsett från användningen av energi tilltar
emellertid konsumtionen under loppet av året i takt med att utsikterna för
såväl den inhemska som den internationella konjunkturen förbättras.
Uppgången sker främst genom ökade inköp av bilar och andra kapitalvaror
samtidigt som trenden med stigande efterfrågan av dagligvaror håller i sig.
Till följd av apprecieringen av kronan bedöms svenskars turism i utlandet,
vilket räknas till privat konsumtion, tillta. Den kalla väderleken under
andra halvåret 1995 medförde relativt höga uppvärmningskostnader för
hushållen. Därför beräknas användningen av energi under andra halvåret i
år sjunka jämfört med motsvarande period förra året.
Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den privata
konsumtionen innebär att sparkvoten förväntas stiga något i år. Nästa år
beräknas konsumtionen växa med 1,8 procent medan sparkvoten sjunker.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
64
Diagram 9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000
1991 års priser, miljoner kronor
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I den medelfristiga kalkylen fram till år 2000 antas att hushållens
förtroende för den ekonomiska utvecklingen stabiliseras, bland annat
genom att sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras.
Den privata konsumtionen beräknas stiga med drygt 2 procent per år,
varvid sparkvoten faller successivt för att år 2000 uppgå till ca 6 procent.
Även denna sparkvot är historiskt sett hög och överstiger till exempel
genomsnittet mellan åren 1970 och 1985.
65
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka kraftigt under 1996. Investe-
ringarna ökar främst inom industrin och bostadssektorn. God lönsamhet
och ett gynnsamt konkurrensläge har inneburit att exportindustrin kunnat
fullfölja sina expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyg-
gandet vänder i år upp från en mycket låg nivå. Räntefallet samt ett flertal
stimulansåtgärder bidrar till uppgången som till viss del beror på tidigare-
läggning av bostadsprojekt. Nästa år avtar tillväxttakten för bruttoinveste-
ringarna. Industrins behov av ny produktionskapacitet bedöms då minska
samtidigt som stimulansåtgärderna till framförallt bostadsektorn faller bort.
Lägre räntor och starkare efterfrågan från hemmamarknaden beräknas dock
innebära stigande investeringar inom varuhandel och fastighetsförvaltning.
Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med ca 8
procent 1996 och med 2 procent 1997. Investeringskvoten, dvs investe-
ringarnas andel av BNP, uppgår därmed år 1997 till 15,1 procent vilket
fortfarande är en låg nivå.
Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Kr __________________________
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Näringslivet |
171,6 |
14,4 |
24,5 |
9,6 |
2,0 |
|
Industri |
60,9 |
28,6 |
37,5 |
16,0 |
-4,0 |
|
Övrigt näringsliv |
110,7 |
9,1 |
18,8 |
6,4 |
5,4 |
|
Bostäder |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
16,1 |
2,7 |
|
Nybyggnad |
11,2 |
-46,9 |
-30,7 |
21,0 |
17,0 |
|
Ombyggnad |
15,5 |
-19,6 |
-25,5 |
12,0 |
-10,0 |
|
Offentliga myndigheter |
39,4 |
10,6 |
1,6 |
-33 |
1,4 |
|
Totalt |
237,8 |
-0,2 |
10,6 |
8,1 |
2,0 |
|
Maskiner |
124,6 |
15,8 |
28,8 |
11,3 |
1,8 |
|
Bygg och anläggning |
113,2 |
-9,6 |
-3,1 |
4,8 |
2,3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I det medelfristiga perspektivet antas investeringskvoten åter normalise-
ras. De senaste årens låga investeringskvoter kan förklaras av behovet att
reducera kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer. Höga realräntor
och för Sverige stora vakanstal, har inneburit att investeringsnivåerna inom
de hemmamarknadsberoende sektorerna och bostadssektorn varit låga
under en lång period. Därigenom har också överkapaciteten på bostäder
och kommersiella lokaler gradvis minskat. Lägre räntor samt ett stigande
resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter från och
med 1998. Bostadsproduktionen antas succesivt normaliseras till följd av
stigande disponibelinkomster. Sammantaget beräknas investeringskvoten
öka från 15,1 procent 1997 till 16,8 procent år 2000.
66
Statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj indikerar att industrin
fullföljer sina expansionsplaner trots den svaga produktionsutvecklingen
under början av året. Företagens planer tyder på att konjunkturavmattning-
en betraktas som kortvarig. Förutsättningarna för att fullfölja kapacitetsut-
byggnaden är också mycket gynnsamma. Både lönsamhet och likviditet är
mycket höga samtidigt som räntorna har fallit. Under innevarande år be-
döms därför industrins utbyggnad komma till stånd i nästan samma omfatt-
ning som planerna visar. Industrins investeringar väntas därmed stiga med
16 procent, vilket innebär en ökning av kapitalstocken på drygt 5 procent.
Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen beräknas där-
för kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av året. Nästa år be-
döms industrins investeringar reduceras något från 1996 års höga nivå trots
ett förbättrat efterfrågeläge. Lönsamheten beräknas visserligen förbli hög
men samtidigt avtar behovet av ny produktionkapacitet. Det är framförallt
inom basindustrin som investeringarna förutses falla nästa år. Inom denna
sektor uppförs för närvarande en rad anläggningar som står klara under
1996 eller i början av 1997. Behovet av ytterligare kapacitet bör därefter
vara måttligt inom den närmaste framtiden.
Diagram 10.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
---- Bruttoinvesteringar
---- Bruttoinvesteringar exklusive bostäder
Ka/Zor:Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med hela 19 procent förra
året. Under år 1996 och 1997 dämpas dock ökningstakten avsevärt. Den
kraftiga uppgången under 1995 kan delvis förklaras av den starka industri-
konjunkturen som innebar en avsevärd ökning av investeringarna inom
uppdragsverksamheten och delar av partihandeln. Infrastruktursatsningarna
och den snabba tillväxten inom telekommunikationssektorn bidrog också
till den starka volymutvecklingen.
67
20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
Under innevarande år förutses avmattningen inom industrin innebära att
investeringsvolymerna i de industrirelaterade tjänstesektorerna växer i
långsammare takt. Istället är det infrastrukturprojekten och den fortsatta
utbyggnaden av telekommunikationsnätet som är drivande. Investeringsvo-
lymerna i Öresundsbroprojektet och Arlandabanan når en topp under 1996
för att sedan plana ut. En svag konsumtions- och sysselsättningsutveckling
samt en överkapacitet på kommersiella lokaler dämpar investeringsutveck-
lingen inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Denna utveckling be-
kräftas av SCB:s investeringsenkäter från maj. Tecken på en vändning
uppåt i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns dock. Priserna på
kommersiella lokaler har stigit markant sedan början av 1995 samtidigt
som vakanserna i centralt belägna områden sjunker. Till detta kommer att
räntorna sjunkit och väntas falla ytterligare. Mot bakgrund av den positiva
konsumtionsutvecklingen samt en viss sysselsättninguppgång nästa år bör
därför investeringarna åter kunna stiga inom varuhandel och fastighetsför-
valtning. Sammantaget beräknas investeringarna inom övrigt näringsliv
öka med drygt 6 procent 1996 och med drygt 5 procent 1997.
Antalet påbörjade lägenheter uppgick under första halvåret 1996 till 6 000
vilket var en ökning med 40 procent jämfört med samma period föregåen-
de år. Sjunkande räntor samt det temporära investeringsbidraget på 10
procent av produktionskostnaden ligger sannolikt bakom uppgången. Sam-
tidigt har de senaste årens mycket låga färdigställande av bostäder medfört
sjunkande vakanstal i expansiva storstadsområden. En begynnande bo-
stadsbrist märks också i allt fler kommuner. Till följd av det fortsatt låga
färdigställandet av nya bostäder bedöms denna utveckling förstärkas under
åren 1996 och 1997. Fallande realräntor, en gradvist förbättrad arbetsmar-
knad samt stigande disponibelinkomster bör öka efterfrågan på hyreslägen-
heter och leda till högre priser på andrahandsmarknaden för hus. Därmed
ökar lönsamheten för och volymen av nyproduktion. Bostadsproduktionen
väntas således öka såväl 1996 som 1997 trots att stimulanseffekterna av
det temporära investeringsbidraget upphör under andra halvåret 1997.
Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion uppgå
till drygt 14 000 i år och till 18 000 under 1997.
Antalet påbörjade ombyggnader blev mycket högt andra halvåret 1995.
En starkt bidragande orsak var det temporära stimulansbidrag på 15 pro-
cent som utgick för ombyggnationer som påbörjades före 30 september
1995. Osäkerheten om när projekten faktiskt kom igång är dock stor. Anta-
let ansökningar om räntebidrag till ombyggnad normaliserades första kvar-
talet 1996. Detta indikerar att den reguljära ombyggnationen under prog-
nosåren 1996 och 1997 återgår till mer normala nivåer. Det höga påbörjan-
det andra halvåret 1995 medför dock att ombyggnads volymerna når en hög
nivå under 1996 för att sedan minska nästa år. Under både 1996 och 1997
beräknas också bidraget till miljöförbätttrande åtgärder till viss del hålla
uppe den totala ombyggnationen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
68
Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
---- Påböijade lägenheter
—— Outhyrda lägenheter
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenhe-
ter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
En kraftig lageruppbyggnad har i hög grad bidragit till de senaste två årens
BNP-tillväxt. Under fjärde kvartalet förra året visade emellertid lager-
förändringarna en lägre ökningstakt vilket innebar ett negativt bidrag till
BNP för första gången sedan tredje kvartalet 1993. Lagerutvecklingen har
haft en dämpande effekt även första halvåret i år och denna trend bedöms
hålla i sig året ut. Lageruttagen väntas ske inom både handel och industri
och beräknas isolerat ge ett negativt bidrag till tillväxten motsvarande 1,5
procent av BNP. Den faktiska effekten på tillväxten är dock betydligt min-
dre då lageruttag delvis balanseras av mindre import.
Tabell 10.2 Lagerförändrmgar och lagerbidrag
Miljarder kronor, 1991 års priser
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Jord- och skogsbruk |
135 |
97 |
-400 |
-200 |
|
Industri |
5 100 |
14 246 |
-3 000 |
1 400 |
|
El, gas och vatten |
56 |
-346 |
200 |
0 |
|
Handeln |
2 889 |
902 |
-3 300 |
-400 |
|
Summa |
8180 |
14 899 |
-6 500 |
800 |
|
BNP-bidrag |
1,5 |
0,5 |
-1,5 |
0,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
69
Inom industrin väntas framför allt lagerstockarna av insatsvaror sänkas
i år, dels som en anpassning till första halvårets svaga produktion, dels som
en konsekvens av den trendmässigt fallande lagerkvoten, dvs lagerstockar-
na i förhållande till produktionen. Sedan början av 1980-talet har lagerkvo-
ten halverats till följd av kapitalrationalisering och en övergång till
just-in-time-principen. Denna utveckling väntas fortsätta men i minskande
takt. Även de delar av partihandeln som är nära knutna till industrin väntas
justera ner sina lager till följd av produktionsavmattningen under första
halvåret i år. Lagerneddragningen inom industrin begränsar inköp av ut-
ländska varor eftersom insatsvarorna har en hög importandel. Lagerförän-
dringens dämpande effekt på BNP-tillväxten blir i år således i realiteten
mindre än det rena negativa lagerbidraget. Prognosen för exporten avseen-
de 1996 och 1997 är uppreviderad relativt de antaganden som gjordes i
vårpropositionen. De förbättrade utsikterna möjliggör en viss sänkning av
exportindustrins färdigvarulager. Trots en måttlig konsumtionsefterffågan
väntas ändå detaljhandeln genomföra lagerneddragningar under 1996.
Lagerstockama är betydande till följd av de senaste årens efterfrågestagna-
tion varför större lageruttag är nödvändiga.
Nästa år väntas en uppgång i industrin vilket medför en tillväxt av de i
produktionen ingående lagren. Detaljhandeln beräknas till viss del fortsätta
justera ner sina lagerstockar med draghjälp av en tilltagande privat kon-
sumtion. Sammantaget sker en svag lagerökning under 1997. Med hänsyn
till årets relativt kraftiga minskning medför ändå nästa års blygsamma
lagertillväxt ett bidrag till produktionen motsvarande 0,5 procent av BNP.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
70
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Den offentliga sektorns finanser har förbättrats kraftigt. Det statliga
lånebehovet 1996 beräknas till 40 miljarder kr, vilket är en minskning med
ca 100 miljarder kr jämfört med 1995. Den offentliga sektorns finansiella
sparandeunderskott som andel av BNP sjunker från 8,1 procent 1995 till 4
procent i år och kommer att understiga 3 procent 1997. Denna utveckling
medför att statsskulden som andel av BNP faller från och med 1996.
Scenariot för åren 1998-2000 visar på en fortsatt förbättring av de
offentliga finanserna. Underskottet i det finansiella sparandet elimineras
1998 och vänds till ett växande överskott. Därmed kan statsskulden
amorteras.
Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Jämförelse med tidigare prognoser
Den offenliga sektorns finansiella sparande har under 1996 förbättrats
snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen. Skatteinkomsterna har
justerats upp med ca 11 miljarder kr till följd av oväntat stora inbetalningar
av mervärdesskatt och bolagsskatt. De offentliga utgifterna för 1996 har
reviderats ned med ca 7 miljarder kr. Därvid har utgifterna för den
offentliga konsumtionen och investeringarna samt EU-bidraget justerats
ned, medan transfereringarna till hushållen och näringslivet räknats upp.
Bidragande orsaker till dessa revideringar är mindre inköp av
71
försvarsmateriel, mer omfattande försäljning av fastigheter än beräknat,
överbudgetering inom EU samt högre kostnader för arbetslösheten.
Sammantaget beräknas årets finansiella sparandeunderskottet bli ca 19
miljarder kr lägre (drygt 1 procent av BNP) än enligt beräkningarna i
vårpropositionen. Motsvarande justering sker inte för 1997. De oväntat
stora skatteinkomsterna under 1996 är nämligen vad gäller
mervärdesskatten till övervägande delen tillfälliga och beträffande
bolagsskatten sannolikt en följd av tidigareläggning av skattebetalningar
från 1997 till 1996.
Det finansiella sparandet som nu beräknas för perioden 1997-2000
överensstämmer i hög grad med den kalkyl som redovisades i
vårpropositionen med beaktande av de där aviserade budgetförstärk-
ningarna.
Utvecklingen 1995 - 2000
För 1996 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till 4 procent av BNP, vilket är en halvering från 1995.
Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt
leder till en successiv förbättring av de offentliga finanserna under de
följande åren. För 1997 beräknas underskottet till 2,6 procent. Därmed
uppfylls ett av konvergensvillkoren för deltagande i den europeiska
valutaunionen, att underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande inte får överstiga 3 procent av BNP. Underskottet i det finansiella
sparandet väntas vara eliminerat 1998.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
72
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
909 |
983 |
1070 |
1 101 |
1154 |
1 198 |
1255 |
|
procent av BNP |
59,6 |
60,1 |
63,3 |
62,7 |
67,8 |
67,2 |
67,5 |
|
Skatter och avgifter |
763 |
824 |
908 |
933 |
991 |
1 037 |
1 088 |
|
procent av BNP |
50,0 |
50,4 |
53,7 |
52,6 |
53,1 |
52,9 |
53,3 |
|
Kapitalinkomster |
88 |
94 |
90 |
96 |
89 |
84 |
87 |
|
Övriga inkomster |
57 |
65 |
72 |
72 |
74 |
77 |
79 |
|
Utgifter |
1074 |
1 115 |
1 137 |
1 148 |
1 155 |
1 181 |
1208 |
|
procent av BNP |
70,4 |
68,2 |
67,2 |
64,7 |
67,9 |
60,3 |
59,2 |
|
Hushållstransfereringar |
391 |
397 |
398 |
399 |
403 |
409 |
418 |
|
Övriga transfereringar |
114 |
130 |
126 |
123 |
118 |
118 |
119 |
|
Ränteutgifter |
104 |
116 |
127 |
124 |
119 |
125 |
126 |
|
Konsumtion |
417 |
423 |
441 |
453 |
463 |
477 |
494 |
|
Investeringar |
47 |
49 |
44 |
49 |
52 |
52 |
52 |
|
Finansiellt sparande |
-165 |
-132 |
-67 |
-47 |
-1 |
17 |
47 |
|
procent av BNP |
-10,8 |
-8,1 |
-4,0 |
-2,6 |
0,0 |
0,9 |
2,3 |
|
Staten |
-185 |
-144 |
-80 |
-49 |
-5 |
7 |
36 |
|
AP-fonden |
25 |
18 |
16 |
16 |
14 |
13 |
12 |
|
Kommunsektorn |
-5 |
-6 |
-4 |
-13 |
-10 |
-4 |
-1 |
|
Statens lånebehov, netto |
185 |
139 |
40 |
54 |
6 |
-14 |
-33 |
|
Primärt sparande1 |
-149 |
-109 |
-30 |
-19 |
29 |
57 |
85 |
|
procent av BNP |
-9,8 |
-6,7 |
-1,8 |
-7,7 |
7,5 |
2,9 |
4,2 |
|
Finansiell ställning Nettoskuld |
364 |
454 |
517 |
563 |
572 |
558 |
522 |
|
procent av BNP |
23,9 |
27,8 |
30,5 |
31,7 |
30,6 |
28,5 |
25,5 |
|
Konsoliderad bruttoskuld2 |
1 212 |
1 287 |
1 321 |
1 384 |
1 397 |
1 387 |
1 357 |
|
procent av BNP |
79,4 |
78,7 |
78,1 |
78,0 |
74,8 |
70,8 |
66,5 |
|
Statsskuld |
1 287 |
1 386 |
1 421 |
1 474 |
1481 |
1470 |
1 441 |
|
procent av BNP |
84,4 |
84,8 |
84,0 |
83,1 |
79,3 |
75,1 |
70,6 |
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
2 Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska
centralbyrån och Finansdepartementet.
I den redovisade kalkylen har beaktats att staten under 1997 och 1998
kommer att erhålla betydande utdelningsinkomster ftån det statliga
aktiebolaget Securum. Bolaget uppgift är att avyttra tillgångar staten
övertog i samband med bankkrisen. Sammantaget kommer dessa inkomster
att uppgå till drygt 10 miljarder kr. Vidare kommer Nordbanken under
1996 att lösa in aktier, vilket bidrar till att revidera statsskulden och
konsoliderad bruttoskuld. I kalkylen har också beaktats att den s.k.
värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till
bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter. I
kalkylerna har antagits att basbeloppet räknats upp med 60 procent av
prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1997 och med 80
73
procent av prisökningen för 1998 och 1999 års basbelopp. Därefter har
antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen.
Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella
förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar inräknas
inte. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella
tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen.
Förbättringen av sparandet leder tillsammans med försäljningar av statliga
tillgångar och omdisponeringar på statens balansräkning till att
statsskulden böljar minska som andel av BNP 1996 och amorteras från och
med 1999. Den offentliga sektorns konsoliderade skuld, definierad enligt
Maastrichtkriterierna, sjönk redan 1995 som andel av BNP. Skuldkvoten
fortsätter att minska i år och beräknas uppgå till 66,5 procent vid
kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder
minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden
då även de finansiella tillgångarna minskar som andel av BNP.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Diagram 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld,
1980-2000
---- Nettoskuld
---- Konsoliderad bruttoskuld
Not. Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker
främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten
(skatteinkomsterna i relation till BNP) ökar med 3 1/4 procentenheter.
Denna uppgång beror till stor del på ett omslag från tillfälligt låga till
tillfälligt höga inbetalningar av mervärdesskatt. Omläggningarna av
uppbörden av mervärdesskatt innebär nämligen i princip att staten under
1996 får inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under
1995. Uppbördsförändringen ger tillfälligt extra skatteinkomster under Prop. 1996/97:1
1996 på ca 11 miljarder kr. Inkomsterna av bolagsskatten stiger i takt med Bilaga 2
BNP under 1996, trots att vinsterna och därmed den slutliga skatten för
inkomståret 1996 beräknas minska. Under 1996 synes företagen betala in
en ökad andel av slutskatten under loppet av inkomståret. Detta kan bl.a.
bero på att de preliminärt debiterade skatterna styrs av 1994 års
förhållandevis höga vinster. Den ökade andelen preliminära inbetalningar
motsvarar ca 7 miljarder kr i tillfälliga skatteinkomster under 1996. Därtill
får staten under 1996 inkomster från bolagsskatten från slutregleringen av
skatten på 1995 års höga vinster. En ytterligare tillfällig effekt år 1996
utgörs av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt på ca 4 miljarder
kronor. Ökningen av skattekvoten från 1995 till 1996 beror också på att
lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, stiger betydligt mer än
nominell BNP på grund av de förhållandevis stora löneökningarna i år.
Därtill kommer ökade inkomster till följd av höjda taxeringsvärden på
fastigheter.
Sammanfattningsvis beror den kraftiga ökningen av skattekvoten mellan
1995 och 1996 huvudsakligen på periodiseringar och skattebasernas
utveckling i förhållande till BNP. De egentliga skatte- och
avgiftshöjningarna beräknas motsvara 1/2 procent av BNP år 1996 jämfört
med 2 1/4 procent år 1995. Av skatteinkomsterna 1996 beräknas ca 22
miljarder kr eller motsvarande 1 1/4 procent av BNP vara tillfälliga.
Tabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter
Procent av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Skatter och avgifter Hushållens direkta skatter och allmänna |
50,0 |
50,4 |
53,7 |
52,6 |
53,1 |
52,9 |
53,3 |
|
egenavgifter |
19,7 |
20,5 |
21,4 |
21,7 |
22,0 |
21,8 |
21,9 |
|
Företagens direkta skatter Arbetsgivaravgifter exkl. allmänna |
2,5 |
2,9 |
2,9 |
2,4 |
2,5 |
2,7 |
2,7 |
|
egenavgifter |
13,3 |
13,9 |
14,7 |
14,5 |
14,4 |
14,5 |
14,5 |
|
Mervärdesskatt |
8,1 |
7,1 |
7,8 |
6,9 |
6,9 |
6,9 |
6,9 |
|
Övriga indirekta skatter |
6,3 |
5,9 |
6,8 |
7,1 |
7,2 |
7,1 |
7,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Skattekvoten faller 1997, trots tillkommande skattehöjningar.
Förklaringen är att de tillfälligt höga skatteinkomsterna under 1996 faller
bort. De följande åren stiger skattekvoten något till följd av tillkommande
skattehöjningar 1998 och av att lönesumman och den privata
konsumtionen, som utgör de viktigaste skattebaserna, stiger som andel av
BNP.
De offentliga utgifterna minskar realt under hela kalkylperioden och
utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) går ned. Minskningen av
utgiftskvoten 1996 bromsas dock av en relativt kraftig prisökning för den
75
offentliga konsumtionen. Löneutbetalningarna till följd av löneavtalen för Prop. 1996/97:1
den offentliga sektorn avseende 1995 och 1996 belastar till stor del de Bilaga 2
offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga
konsumtionen minska med ca 1 procent.
Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter
1991 års priser
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Kronor _____________________________
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Summa utgifter |
1 008 |
0,8 |
-0,8 |
-2,0 |
-0,5 |
-0,4 | |
|
Hushållstransfereringar |
354 |
-0,9 |
-0,9 |
-1,8 |
-1,0 |
-0,8 |
0,1 |
|
Pensioner |
183 |
0,4 |
0,6 |
-0,9 |
0,3 |
0,7 |
1,3 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
39 |
-5,0 |
-5,5 |
-4,8 |
2,5 |
2,6 |
1,9 |
|
Arbetsmarknadsstöd |
49 |
-8,1 |
0,5 |
-2,4 |
-8,9 |
-8,7 |
-4,8 |
|
Övrigt |
84 |
2,8 |
-2,7 |
-2,3 |
-0,9 |
-1,4 |
-0,9 |
|
Övriga transfereringar |
116 |
11,1 |
-3,9 |
-4,4 |
-6,4 |
-1,6 |
-1,9 |
|
Transfereringar till utlandet |
25 |
110,2 |
1,5 |
8,1 |
2,5 |
1,1 |
0,6 |
|
Räntebidrag till bostäder |
29 |
-3,4 |
-13,7 |
-18,4 |
-29,1 |
-20,4 |
-26,9 |
|
Övrigt |
62 |
-0,7 |
-1,5 |
-3,9 |
-2,7 |
1,8 |
1,8 |
|
Ränteutgifter |
103 |
8,9 |
8,3 |
-4,6 |
-5,9 |
2,5 |
-1,0 |
|
Konsumtion |
384 |
-2,3 |
-1,0 |
-0,5 |
-1,2 |
-0,5 |
0,2 |
|
Investeringar |
51 |
0,6 |
-9,7 |
6,9 |
3,1 |
-1,8 |
-3,9 |
|
Anm.: Deflatering med implicitprisindex för |
offentlig |
konsumtion |
respektive | ||||
investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldkontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Utgiftsnedgången blir mer påtaglig 1997. Det förklaras bl.a. av att det
reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar
reduceras när inflationen stiger. Utbetalningarna från sjukförsäkringen
minskar kraftigt till följd av att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
förlängs. De därav ökade kostnaderna för näringslivet kompenseras delvis
genom sänkt arbetsgivaravgift.
Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998
Den offentliga sektorns underskott reduceras från 10,8 procent av BNP
1994 till 0 procent 1998. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av
utgiftskvoten med 8,5 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten
med 2,2 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att
programmet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder
motsvarande 8 procent av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5
procent faller på 1995, 2 procent på 1996, 1,5 procent på 1997 och 1
76
procent på 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går således
utöver vad som följer av dessa åtgärder. Det beror på att skatteinkomsterna
i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna ökar långsammare än
den kalkylerade tillväxten även vid frånvaro av regeländringar.
Transfereringarna till hushållen sjunker under perioden som andel av
BNP med ca 4 procentenheter och övriga transfereringar med drygt 1
procentenhet. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre
arbetslösheten är de viktigaste förklaringarna.
Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar
minskar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. Detta beror på de
besparingar som ligger i konsolideringsprogrammet samt anpassningen till
de balanskrav som ställs på den kommunala sektorn.
De ackumulerade underskotten sedan 1991 medför att den offentliga
sektorns konsoliderade skuld är ca 185 miljarder kronor större 1998 än
1994. Genom nedgången i ränteläget kan ändå ökningen av ränteutgifterna
begränsas och de sjunker som andel av BNP med 0,4 procentenheter.
Skattekvoten stiger med ca 3 procentenheter mellan 1994 och 1998,
huvudsakligen till följd av skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet.
Fallande räntor och försäljningar av statliga tillgångar medför att
kapitalinkomsterna minskar som andel av BNP med knappt 1
procentenhet.
Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Procent av BNP
70 73 76 79 82 85 88 91 94 97 00
---- Utgifter
---- Inkomster
- - - Skatter och avgifter
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
77
Aviserade försäljningar
Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras. Det gäller bl.a. statens innehav av aktier i Nordbanken och
Stadshypotek AB. Sammantaget skall det enligt konvergensprogrammet
från juni 1995 ske utförsäljningar m.m. för 50 miljarder kr inklusive
tillgångarna i Securum och redan avyttrade aktier i Nordbanken. De
tillkommande försäljningarna har inte lagts in i kalkylen. En
överslagsmässig beräkning visar att dessa försäljningar kommer att
reducera den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av
BNP med 1,4 procentenheter 1997 och med 2 procentenheter 1998 jämfört
med vad som redovisas i diagram 11.2. Försäljningarna medför att det
finansiella sparandet förstärks med skillnaden mellan reducerade
ränteutgifter på statsskulden och bortfallande utdelningar. Dessa
försäljningar beräknas medföra att budgetunderskottet för 1997 kommer
under 50 miljarder kronor. Detta får till följd att den begränsade
uppräkningen av basbeloppet som tillämpas för närvarande skall upphöra
från och med fastställandet av 1999 års basbelopp, som således skall
räknas upp med 100 procent av prisförändringen. Detta får till följd att
basbeloppsanknutna transfereringar m.m. blir högre.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
|
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Finansiellt sparande |
-2,5 |
0,0 |
0,8 |
2,3 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
76,6 |
72,8 |
69,0 |
64,7 |
Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som
ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk
och bolag ingår däremot inte.
Statens (inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till
ca 90 procent av skatter och avgifter. År 1995 bestod utgifterna enligt
nationalräkenskapernas redovisning till ca 22 procent av konsumtion och
investeringar, 62 procent av transfereringar och till ca 16 procent av räntor.
Det är endast konsumtion och investeringar som utgör real
resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen uppgick till
motsvarande 8 procent av BNP 1995. Den statliga konsumtionen varierar
relativt kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att förutsäga.
Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis
förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden.
Enligt preliminära nationalräkenskaper sjönk den statliga konsumtionen
78
med 4,5 procent i fasta priser 1995, varav minskade inköp av varor till det
militära försvaret bidrog med 4 procentenheter. Till vårpropositionen fanns
uppgifter om att den kraftiga nedgången i försvarets inköp under 1995
skulle kompenseras under 1996 så att den totala statliga konsumtionen
skulle stiga med 5 procent i år för att sedan gå ned med knappt 3,5 procent
1997. Uppgifter tyder på att utfallssiffran för 1995 felaktigt blivit för låg.
Nu beräknas därför den statliga konsumtionen få ett jämnare förlopp och
minska med 1 procent i volym i år för att sedan vara oförändrad nästa år.
Prognosen är dock alltjämt mycket osäker.
Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan
motsvaras av en ännu starkare förstärkning av statens finanser. För 1996
beräknas budgetunderskottet till ca 87 miljarder kr, korrigerat för en
bokföringsmässig omläggning avseende försvaret. Underskottet i det
finansiella sparandet väntas uppgå till 80 miljarder kr och statens
lånebehov till ca 40 miljarder kr. Skillnaderna mellan de olika saldomåtten
för 1996 förklaras bl.a av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av
till det framtida premiereservsystemet inte ingår i budgeten men
tillgodoräknas statens finansiella sparande och minskar lånebehovet.
Lånebehovet reduceras därutöver med 18 miljarder kr genom att
kärnavfallsfondens tillgångar förts över från konto i Riksbanken till
Riksgäldskontoret och med 22 miljarder kr genom försäljning av aktier och
återbetalningar av lån m.m.
För de kommande åren har inga ännu icke beslutade försäljningar av
aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär att statens lånebehov ligger
nära det finansiella sparandet. För 1997 beräknas underskottet i det
finansiella sparandet minska med ca 31 miljarder kr medan lånebehovet
exkl. tillkommande försäljningar ökar med 15 miljarder kr från 1996. Den
fortsatta förstärkningen av den finansiella sparandet leder till att
lånebehovet elimineras 1998 och att statskulden amorteras från och med
1999.
Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att
skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den
mindre appreciering av kronan under 1996, som ligger i
prognosförutsättningarna, gör att statsskulden skrivs ned med ca 5
miljarder kr. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995
medförde en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som
andel av BNP beräknas statsskulden börja minska från och med 1996.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
79
Diagram 11.4 Statsskulden, 1980-2000
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
KöZ/or.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan
1995 en del (11 procent) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10
miljarder kr per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret.
Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett
framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella
sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande
reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande
ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock påpekas att vid
utbetalning till individuella premiereserver reduceras det offentliga
sparandet med det utbetalda beloppet.
AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna
utveckling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna
överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras
med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela
kalkylperioden och därigenom kan fonden fortsätta att växa. Den
nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) har permanentats inom
ramen för AP-fonden och bytt namn till sjätte fondstyrelsen. Denna
fondstyrelses placeringar ska i huvudsak ske i svenska aktier. Därigenom
får AP-fonden fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kr.
80
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting och kyrkliga
kommuner. Kommunala affärsverk, bostadsföretag m.m. ligger utanför
sektorn. År 1995 motsvarade den kommunala sektorns utgifter 24,1
procent av BNP, varav den kommunala konsumtionen utgjorde 17,8
procentenheter. Samtidigt motsvarade kommunsektorns inkomster i form
av skatter och statsbidrag 20,3 procent av BNP. Till detta kommer även
andra inkomster.
Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn är av betydelse för
uppfyllandet av konvergensprogrammets mål om ett finansiellt underskott
för den offentliga sektorn motsvarande högst 3 procent av BNP 1997 och
balans 1998. De av riksdagen antagna målen gäller således hela den
offentliga sektorn.
Bland de förutsättningar som kommer att vara styrande för
kommunsektorn under de närmaste åren finns den överenskommelse som
regeringen träffat med Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet. De båda förbunden har i överenskommelsen bl.a. åtagit sig att
verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997
och 1998 samt att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att
säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen
arbetslöshet. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla de generella
statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och 1998 samt att
ekonomiskt reglera nya och ändrade regler, utöver åtgärder i 118-
miljardersprogrammet för sanering av de offentliga finanserna, som
påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala
utgiftstrycket. Vidare skall det aviserade lagstadgade balanskravet för
kommuner och landsting inte införas förrän åren 1999 respektive 2000.
Om en kommun eller ett landsting ändå för åren 1997 eller 1998 höjer
skatten i förhållande till 1996 års nivå skall, enligt ett lagförslag från
regeringen (prop. 1995/96:213), det generella statsbidraget till kommunen
respektive landstinget reduceras med ett belopp motsvarande hälften av
den ökning av skatteinkomsterna som följer av skattehöjningen.
Kommunsektorns finansiella sparande var negativt under senare delen
av 1980-talet, men förbättrades kraftigt under början av 1990-talet och
uppgick till 15,6 miljarder kronor 1992. Därefter försämrades det
finansiella sparandet åter och uppgick 1995 enligt nationalräkenskapernas
preliminära utfall till -5,9 miljarder kronor. En starkt bidragande orsak till
de kraftiga svängningarna under första hälften av 1990-talet var det system
som tidigare tillämpades för utbetalning av kommunalskattemedel. De
kraftiga nominella löneökningarna under slutet av 1980-talet och 1990 fick
med detta system genomslag på de kommunala skatteinkomsterna först
efter två år. På samma sätt slog nedväxlingen i löneökningstakt fr.o.m.
1991 igenom först två år senare. Ett nytt system för utbetalning av
kommunalskattemedel infördes 1993, enligt vilket kommunernas och
landstingens skatteinkomster beräknas i utbetalningsårets lönenivå. Det
nya systemet har i praktiken fått fullt genomslag på kommunernas och
landstingens skatteinkomster fr.o.m. 1995. Eftersom skatteinkomsterna
81
måste beräknas utifrån en prognos i det nya systemet görs en slutavräkning
i januari det andra året efter det att de preliminära kommunalskattemedlen
utbetalats till kommuner och landsting.
Diagram 11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000
Miljarder kronor, löpande priser
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsitutet och Finansdepartementet.
Jämfört med bedömningen i vårpropositionen beräknas det finansiella
sparandet för kommunsektorn 1996 nu bli betydligt lägre. Jämfört med
1995 ligger emellertid det finansiella sparandet på en något högre nivå.
Detta är en tillfällig förbättring som beror på att de skattemedel som
betalades ut till kommunerna och landstingen 1994 baserades på en
prognos på skatteunderlaget som visade sig vara en underskattning.
Skillnaden mellan utfall och under 1994 preliminärt utbetalda skattemedel
betalades ut 1996 i form av en slutavräkning. Till detta kommer en
delavräkning avseende 1995. Systemet med delavräkning är numera
avskaffat.
En starkt bidragande orsak till nedrevideringen av det finansiella
sparandet i förhållande till bedömningen i våras är att prognosen för
kommunernas socialbidragsutgifter har reviderats upp med ca 2 miljarder
kronor. Samtidigt har investeringsutgifterna reviderats ned. Investerings-
volymen beräknas nu minska något under 1996. Den kommunala
konsumtionen beräknas däremot utvecklas i samma takt som enligt
bedömningen i våras. Sammantaget innebär detta att besparingskraven
ökar något de närmaste åren. År 1997 beräknas den kommunala
konsumtionen minska med 0,7 procent i fasta priser. I våras var prognosen
oförändrad kommunal konsumtion. Bedömningarna inkluderar effekterna
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar. Även
82
investeringarna beräknas minska något i fasta priser.
För åren 1998 och 1999 har den kommunala konsumtionen reviderats
ned något jämfört med beräkningen i våras, till -1,1 respektive -1,0
procent. För år 2000 ligger beräkningen kvar på oförändrad konsumtion.
Det aviserade balanskravet har varit styrande för bedömningen av den
kommunala konsumtionens utveckling.
Enligt balanskravet skall de årliga intäkterna överstiga kostnaderna, dvs.
resultatet skall vara positivt. Kostnaderna skall inkludera pensionsskulds-
förändringen beräknad enligt den s.k. blandade modellen, som innebär att
innevarande års intjänade pensioner redovisas som en kostnad fr.o.m. det
år balanskravet träder i kraft. För landstingen fordras enligt kalkylerna då
ett positivt finansiellt sparande som ungefär motsvarar ökningen av
landstingens pensionsskuld. Kommunerna kan emellertid klara
balanskravet med ett negativt finansiellt sparande. Orsaken är att
kommunernas investeringsutgifter är betydligt större än den beräknade
kapitalförslitningen (avskrivningarna). Därmed kan en ökad pensionsskuld
balanseras med ett ökat realkapital. Även för kommunsektorn som helhet
innebär detta att ett negativt finansiellt sparande går att förena med
balanskravet.
Jämfört med vårpropositionen beräknas de beskattningsbara förvärvs-
inkomsterna, och därmed kommunsektorns skatteinkomster, utvecklas
något mer gynnsamt åren 1997-2000. Den slutavräkning som görs
avseende 1995 års skatteinkomster innebär dock att kommuner och
landsting kommer att få betala tillbaka skattemedel till staten 1997, vilket
gör att skatteinkomsterna nästa år beräknas ligga kvar på ungefär samma
nivå som enligt bedömningen i våras.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
21 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
83
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
Tabell 11.4 Kommunsektorns finanser 1995-2000*
Miljarder kronor, löpande priser
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster | ||||||
|
Skatt |
261,4 |
275,1 |
274,7 |
287,5 |
302,3 |
316,8 |
|
Bidrag från staten och | ||||||
|
socialförsäkringssektorn |
72,9 |
73,6 |
73,4 |
72,1 |
72,0 |
72,3 |
|
Övrigt |
54,4 |
53,4 |
54,3 |
55,6 |
57,1 |
59,0 |
|
Summa |
388,7 |
402,1 |
402,4 |
415,3 |
431,5 |
448,2 |
|
Utgifter | ||||||
|
Transfereringar |
78,6 |
77,7 |
78,5 |
79,8 |
81,3 |
82,9 |
|
Konsumtion |
291,3 |
302,8 |
311,5 |
319,2 |
327,2 |
338,6 |
|
Investeringar |
24,7 |
25,2 |
25,5 |
26,5 |
27,1 |
27,6 |
|
Summa |
394,6 |
405,6 |
415,5 |
425,6 |
435,6 |
449,1 |
|
Konsumtion2, procent |
-1,2 |
-1,0 |
-0,7 |
-1,1 |
-1,0 |
0,0 |
|
Finansiellt sparande |
-5,9 |
-3,5 |
-13,2 |
-10,3 |
-4,1 |
-1,0 |
|
Kommuner |
-4,0 |
-4,8 |
-12,0 |
-10,3 |
-6,0 |
-4,1 |
|
Landsting |
0,3 |
3,2 |
0,0 |
0,8 |
2,7 |
3,9 |
|
Övriga3 |
-2,3 |
-1,9 |
-1,2 |
-0,9 |
-0,8 |
-0,7 |
1 Utjämningsavgift för respektive utjämningsbidrag till kommuner och landsting ingår
inte i kalkylen.
2 Årlig förändring, fasta priser.
3 Kyrkokommuner och kommunalförbund.
Källa: Finansdepartementet.
Resultatutvecklingen fram tills dess att balanskravet uppfylls beräknas
innebära en fortsatt försämring av kommunernas och landstingens
förmögenhetsställning. År 1994 uppgick soliditeten för kommunerna till 59
procent om pensionsskulden exkluderas. Inklusive pensionsskulden,
redovisad enligt gällande praxis för kommunal redovisning, uppgick
soliditeten till 37 procent. För landstingen uppgick soliditeten samma år
till 71 respektive 1 procent. Som jämförelse kan nämnas att 1990
redovisade såväl kommuner och som landsting en soliditet, exklusive
pensionsskuld, på 64 procent. Soliditeten varierar dock kraftigt mellan
enskilda kommuner och landsting. Kommunerna har även betydande
borgensåtaganden. År 1994 uppgick dessa till 214 miljarder kronor,
samtidigt som det egna kapitalet uppgick till 116 miljarder kronor.
Landstingen redovisade 1994 borgensåtaganden på 3 miljarder kronor.
Den kommunala konsumtionens andel av BNP beräknas fram till år
2000 minska till 16,6 procent av BNP och de totala kommunala utgifterna
till 22 procent av BNP. Den kommunala konsumtionen utgör den
skattefinansierade, dvs. med kommunalskattemedel och statsbidrag
finansierade, delen av de resurser kommunsektorn förbrukar. För att få en
fullständig bild av hur kommunsektorns resurser utvecklas bör även den
del av resurserna som finansieras med försäljningsinkomster läggas till. Då
erhålls värdet av kommunsektorns bruttoproduktion.
Försäljningsinkomstema omfattar bl.a. avgifter av olika slag. Under första
84
hälften av 1990-talet har bruttoproduktionen inte minskat lika kraftigt som
konsumtionen. En orsak till detta är att graden av avgiftsfinansering av
kommunalt producerade tjänster har ökat. Från 1995 till 1999 beräknas
den kommunala konsumtionen minska med totalt 3,8 procent, medan
bruttoproduktionen beräknas minska med totalt 2,9 procent.
Att värdet av den kommunala bruttoproduktionen likställs med
resursåtgången beror på att produktivitetsutvecklingen inom offentlig
sektor i Sverige antas vara noll enligt nationalräkenskaperna. Att mäta den
faktiska produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn är förenat
med svårigheter. De resultat som finns från olika produktivitetsmätningar
indikerar att kommuner och landsting, efter en period av minskad
produktivitet, under början av 1990-talet har ökat produktiviteten. Därmed
har produktionen kunnat hållas uppe trots färre anställda.
Sysselsättningen i kommuner och landsting beräknas fortsätta att minska
under de närmaste åren. Antalet anställda bedöms i år och nästa år minska
med totalt ca 30 000 personer. Antalet arbetade timmar i kommunsektorn
beräknas minska med sammanlagt ca 4 procent från 1995 till 1999. Om
kommuner och landsting skall klara av att inte säga upp fast anställd
personal, avgörs av möjligheterna att klara personalminskningen inom
ramen för normal personalomsättning.
De personalminskningar som hittills har skett under 1990-talet har till
största delen kunnat klaras utan uppsägningar av fast anställd personal,
något som - med beaktande storleken på personalomsättningen - bör vara
möjligt även under de närmaste åren. Antalet anställda i kommuner och
landsting uppgår till drygt 1 miljon. Enligt Landstingsförbundets statistik
motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995, exklusive personal
som förts över till kommunerna, ca 12 procent av antalet anställda i
landstingen. Enligt Svenska Kommunförbundet motsvarade antalet
avgångar mellan 1994 och 1995 närmare 11 procent av antalet anställda.
Antalet kan dock vara något överskattat, eftersom strejken på den
kommunala arbetsmarknaden påverkar statistiken över antalet timanställda.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 2
85
Bilaga 3
Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning .................................3
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin................4
2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996 ...........4
2.2 Utvecklingen fram till år 2000 ...................8
3 Den offentliga sektorns finanser.................... 11
3.1 Finansiellt sparande.......................... 12
3.2 Budgetpolitiken ............................. 15
3.3 Skuldutvecklingen........................... 17
Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningarna ......... 19
Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på
8 miljarder kronor..........................20
Tabeller
1.1 Nyckeltal for 1995 och 1996 .......................4
2.1 Försöijningsbalans .............................. 10
2.2 Nyckeltal...................................... 11
3.1 Offentliga sektorns finanser....................... 13
3.2 Offentliga finanser .............................. 15
3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i
konsolideringsprogrammet och ytterligare
åtgärder i vårpropositionen........................ 16
3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga
konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 1998 ........ 17
3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det
ursprungliga konsolideringsprogrammet ............. 17
Diagram
2.1 Ränta på 5-årig statsobligation......................6
2.2 ECU-index .....................................7
2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU..................8
2.4 Öppen arbetslöshet...............................9
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande.............. 12
3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter............ 14
3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld.................................. 18
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den eko-
nomiska politiken. Programmets mål är att Sverige skall uppfylla kraven
för deltagande i EU:s monetära union. Konvergensprogrammet baserades
på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den
reviderade nationalbudgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redo-
visades även ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna
skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna till år 1998 med 118
miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP.
I konvergensprogrammet angavs att regeringen varje halvår skulle göra
avstämningar av programmet. En första sådan avstämning gjordes i no-
vember 1995 och redovisades i anslutning till regeringens proposition En
politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). En andra
avstämning redovisades i april 1996 i anslutning till den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1995/96:150). I föreliggande bilaga lämnas en tredje
avstämning.
Den ekonomiska utvecklingen under 1995 blev starkare än vad som
förutskickades i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten uppgick till 3
procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än beräknat. Under andra halv-
året 1995 stärktes kronan och räntenivån föll mer än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet. Detta medförde att den offentliga sektorns finan-
siella underskott 1995 blev 8,1 procent istället för 9 procent av BNP, vil-
ket var den nivå som beräknades i juni samma år. Det lägre underskottet
och den stärkta kronkursen innebar vidare att den offentliga sektorns kon-
soliderade bruttoskuld blev betydligt mindre än vad som beräknades i
konvergensprogrammet och t.o.m. minskade som andel av BNP mellan
1994 och 1995.
Det finns nu tydliga tecken på att den svenska ekonomin är på väg att
återhämta sig efter den konjunkturavmattning som inträffade under slutet
av 1995 och inledningen av 1996. Avmattningen får dock till följd att
BNP-tillväxten i år förutses bli svagare än enligt prognosen i april 1995.
Trots detta förbättras de offentliga finanserna i samma utsträckning som
förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparan-
det beräknas uppgå till motsvarande 4,0 procent av BNP 1996, jämfört
med 5,2 procent i konvergensprogrammet.
Under 1997 och 1998 beräknas BNP växa med ca 2,5 procent per år,
vilket är samma tillväxttal som förutsattes i konvergensprogrammet. Av-
stämningen i april visade, i likhet med konvergensprogrammet, att det inte
skulle vara möjligt att uppnå de budgetpolitiska målen 1997 och 1998 utan
att vidta ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Mot den bakgrunden
föreslog regeringen i den ekonomiska vårpropositionen en utökning av
konsolideringsprogrammet med 8 miljarder kronor i varaktiga budgetför-
stärkningar, till 126 miljarder kronor eller från 7,5 till 8 procent av BNP.
Med de samhällsekonomiska förutsättningar som nu förutses kommer
dessa tillkommande åtgärder att vara tillräckliga för att uppnå målen. Un-
derskottet för 1997 beräknas nu bli 2,6 procent av BNP, vilket innebär att
Sverige med viss marginal uppnår konvergensvillkorens referensvärde vad
avser offentliga sektorns underskott. Är 1998 beräknas den offentliga Prop. 1996/97:1
sektorn uppnå finansiell balans. Därmed förbättras det finansiella sparan- Bilaga 3
det med ett belopp motsvarande 12,3 procent av BNP mellan 1993 och
1998. Av denna förbättring svarar en reducerad utgiftskvot för 10,9 pro-
centenheter och högre inkomster i förhållande till BNP för 1,3 procenten-
heter.
Prognosen innebär att den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att
reduceras. Vid utgången av 1998 beräknas den motsvarar knappt 75 pro-
cent av BNP jämfört med drygt 81 procent av BNP enligt konvergenspro-
grammet.
Tabell 1.1 Nyckeltal för 1995 och 1996
|
1995 |
1996 | |||||
|
Konver- |
Avstäm- |
Avstäm- |
Konver- |
Avstäm- |
Avstäm- | |
|
BNP-tillväxt |
2,5 |
3,0 |
3,0 |
2,9 |
1,4 |
1,6 |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,9 |
2,9 |
2,9 |
2,7 |
1,6 |
1,2 |
|
Arbetslöshet |
7,0 |
7,7 |
7,7 |
6,1 |
7,2 |
7,7 |
|
5-årig obligationsränta |
10,6 |
9,9 |
9,9 |
10,0 |
7,8 |
7,5 |
|
ECU-index |
129,0 |
126,1 |
126,1 |
125,0 |
117,8 |
114,8 |
|
Bytesbalans1 |
2,6 |
2,1 |
2,0 |
4,0 |
1,8 |
3,1 |
|
Offentligt finansiellt |
-9,0 |
-8,1 |
-8,1 |
-5,2 |
-5,1 |
-4,0 |
|
sparande1 | ||||||
|
Offentlig bruttoskuld1 |
84,3 |
79,7 |
78,7 |
84,8 |
81,6 |
78,1 |
‘Procent av BNP.
Källa'. Finansdepartementet.
Det svenska konvergensprogram som lades fram i juni 1995, grundades på
den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i april sam-
ma år. Våren 1995 präglades av en betydande oro på de finansiella mark-
naderna. Effekterna av denna oro blev stora för Sveriges del, med försva-
gad kronkurs och ökade räntedifferenser gentemot Tyskland. Detta kunde
tolkas som ett uttryck för bristande förtroende för att återhämtningen i den
svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt låg inflationstakt. Un-
der senare delen av 1995 stärktes emellertid kronan och räntemarginalen
mot Tyskland minskade påtagligt, i båda avseenden mer än vad som förut-
sattes i konvergensprogrammet. Förbättrad information om och förståelse
för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra statsfinanserna och en
sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet för den svenska
ekonomin. Även om det under senare delen av 1995 skedde en avmattning
av såväl den svenska som den internationella konjunkturen ökade Sveriges
BNP med 3,0 procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än vad som hade
förväntats i konvergensprogrammet.
Försvagningen av konjunkturen under andra halvåret 1995 gav vid
inledningen av 1996 upphov till oro för en långvarig konjunkturavmatt-
ning i Västeuropa med följdverkningar på den svenska ekonomin. Enligt
det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna växte emellertid den
svenska ekonomin under första halvåret i en takt som motsvarar knappt 2
procent per år. Exporten utvecklades betydligt starkare än förväntat medan
motsatsen gällde för importen. Även bruttoinvesteringarna gav ett positivt
bidrag till BNP-tillväxten. Aktuell statistik över industrins orderingång
och produktion indikerar att den svenska konjunktursvackan kan bli rela-
tivt kortvarig. Efterfrågan har ökat påtagligt från exportmarknaden. För
den privata konsumtionen är indikationerna på en stabil uppgång ännu
osäkra, men statistik över detaljhandelns omsättning och hushållens bilin-
köp är positiv.
BNP-tillväxten bedöms även i år i huvudsak bli export- och inves-
teringsledd. Flera tecken tyder på en gradvis förstärkning av den europeis-
ka konjunkturen från och med andra halvåret 1996, samtidigt som tillväx-
ten i övriga världen fortsätter att ligga på en hög nivå. Detta ger förutsätt-
ningar för en fortsatt god exporttillväxt. Varuexporten ökade mer än för-
väntat första halvåret 1996. Svensk exportindustri fortsatte att ta mark-
nadsandelar trots det senaste årets appreciering av kronan.
En fortsatt osäkerhet hos hushållen gör att sparkvoten hålls uppe. Den
privata konsumtionen antas därför utvecklas ungefar i takt med hushållens
disponibla inkomster. Dessa hålls tillbaka av budgetsaneringen och beräk-
nas i år öka realt med 1,2 procent. Den offentliga konsumtionen bedöms
samtidigt utvecklas svagare jämfört med avstämningen i april. Nedrevide-
ringen ligger helt och hållet på den statliga konsumtionen, främst p.g.a.
oklarheter avseende tidsfördelningen av försvarets inköp.
Bruttoinvesteringarna ökar kraftigt även under 1996, främst inom indu-
strin och bostadssektorn. God lönsamhet samt ett gynnsamt konkurrenslä-
ge har sannolikt inneburit att industrin kunnat fullfölja sina långsiktiga
expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyggandet vänder
i år upp från en mycket låg nivå. BNP-tillväxten begränsas dock i år av ett
omslag i lagercykeln.
Sammantaget innebär detta att BNP under 1996 förväntas öka med 1,6
procent jämfört med 1,4 procent enligt bedömningen i april i år. I konver-
gensprogrammet bedömdes BNP öka med 2,9 procent 1996, främst på
grund av att lagerinvesteringama då beräknades ge ett svagt positivt bi-
drag till tillväxten, men även att bedömningen av främst bruttoinvestering-
arna och exporten var något mer positiv.
Läget på arbetsmarknaden har markant försvagats under första halvåret
i år. Antalet sysselsatta har minskat samtidigt som antalet varsel och kon-
kurser har ökat. Återhämtningen i ekonomin antas innebära en viss ökning
av antalet sysselsatta mot slutet av innevarande år. Den öppna arbetslöshe-
ten beräknas för hela året ligga på i genomsnitt 7,7 procent.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. Hittills
under 1996 har prisutvecklingen varit betydligt lägre än vad som förutsågs
i konvergensprogrammet. Sänkta importpriser, fallande räntor och skatte-
förändringar, såsom reduceringen av mervärdesskatten på livsmedel och
borttagandet av bilaccisen, är faktorer som bidrar till den låga inflations-
takten. Konsumentpriserna beräknas under 1996 öka med i genomsnitt 1,2
procent.
Ränteuppgången i USA bidrog till att bl.a. de svenska obligationsrän-
torna steg i början av 1996. Därefter har de svenska räntorna fallit och
räntemarginalen mot Tyskland minskat. Fortsatt låg inflation och förbätt-
rade statsfinanser medför att förtroendet för svensk ekonomi sannolikt
förstärks i en sådan utsträckning att en ytterligare minskning av räntemar-
ginalen mot den tyska 5-åriga obligationen kan förväntas.
I januari 1996 sänkte Riksbanken den viktigaste styrräntan, reporäntan.
Åtgärden motiverades bl.a. med att den svagare konjunkturen skapat för-
utsättningar för en lägre prisökningstakt och att kronan apprecierats. Där-
efter har såväl reporäntan som räntekorridorens golv och tak (inlånings-
räntan respektive utlåningsräntan) sänkts successivt under året. Från janu-
ari till och med mitten av september har reporäntan sänkts från 8,91 pro-
cent till 5,15 procent. De korta svenska marknadsräntorna antas sjunka till
ca 5 procent i slutet av 1996, vilket är en markant lägre nivå jämfört med
bedömningen i april i år.
Diagram 2.1 Ränta på 5-årig statsobligation
Procent
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
Kronan har stärkts under första halvåret 1996 och beräknas mätt som
årsgenomsnitt apprecieras med 9 procent. Årsgenomsnittet för ECU-index
beräknas för år 1996 ligga på 114,8, vilket är lägre än bedömningen i
april.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Diagram 2.2 ECU-index
Index 1991=100
dec feb apr jun aug okt dec feb apr jun aug
Källor. Riksbanken och Finansdepartementet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Tillväxten förväntas tillta 1997. En fortsatt låg inflationstakt, ett ökat för-
troende för de offentliga finanserna och därmed sjunkande räntor bör
kunna stimulera den privata konsumtionen, trots en fortsatt stram finans-
politik. Den privata konsumtionen beräknas öka med 1,8 procent 1997,
vilket medför en nedgång i hushållens sparkvot. Den offentliga konsum-
tionen förväntas fortsätta att utvecklas svagt. Tillväxten för bruttoinveste-
ringarna förväntas avta. Industrins behov av ny produktionskapacitet torde
minska, samtidigt som stimulansåtgärder till bostadsbyggande faller bort.
Lagerinvesteringama beräknas nästa år ge ett positivt bidrag till BNP med
0,5 procent. Exportkonjunkturen förutses bli relativt god men ett försämrat
relativt kostnadsläge under innevarande år leder till att svensk export tap-
par marknadsandelar. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen dämpas
även av att importen åter bedöms öka i takt med den underliggande eko-
nomiska utvecklingen. BNP beräknas därmed öka med 2,3 procent nästa
år.
Enligt konvergenskriterierna för deltagandet i monetära unionens tredje
etapp skall inflationstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer
som har den lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare
skall den långa räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två
procentenheter. Med den bedömning av den svenska ekonomin och ut-
vecklingen i EU-länderna som nu kan göras kommer Sverige att kunna
uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma gäller kriteriet om väx-
elkursstabilitet.
Diagram 2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU
Årlig procentuell förändring
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det låga resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bör kunna ge en
tillväxt under åren 1998 och 1999 på ca 2,5 procent per år. Det är främst
den privata konsumtionen och investeringarna som väntas bidra till till-
växten, medan nettoexporten torde ge ett betydligt mindre bidrag än under
perioden 1994-1997. En viss sänkning av hushållens sparkvot antas k-
omma till stånd till följd av ett gradvis förbättrat arbetsmarknadsläge och
sjunkande realräntor. Sparkvoten ligger ändå kvar på en förhållandevis
hög nivå mot slutet av kalkylperioden.
Den öppna arbetslösheten beräknas falla till under 6 procent under
perioden. Den totala arbetslösheten förväntas dock ligga på 9,5 procent år
2000.1 bilaga 2 till budgetpropositionen redovisas även ett alternativ med
högre tillväxt där den öppna arbetslösheten halveras år 2000 jämfört med
nivån 1996.
Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet
Procent av arbetskraften
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
10
1980
1985 1990
1995 2000
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 2.1 Försörjningsbalans
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Miljarder Procentuell volymförändring
kronor ___________________________
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
1994- 2OOO2 |
Differens3 1994-2000 | |
|
BNP |
1 634,9 |
3,0 |
1,6 |
2,3 |
2,6 |
2,4 |
2,0 |
2,3 |
0,0 |
|
Import |
563,8 |
8,7 |
2,7 |
4,9 |
6,3 |
6,0 |
5,7 |
5,7 |
-1,0 |
|
Tillgång |
2 198,7 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
3,5 |
3,3 |
3,0 |
3,1 |
-0,1 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,3 |
0,9 |
1,8 |
2,4 |
2,5 |
2,2 |
1,7 |
0,2 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-2,3 |
-1,0 |
-0,5 |
-1,2 |
-0,5 |
-0,2 |
-0,9 |
-0,4 |
|
Stat |
131,3 |
-4,5 |
-1,0 |
0,0 |
-1,5 |
0,5 |
0,5 |
-1,0 |
-0,5 |
|
Kommuner |
291,3 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,7 |
-1,1 |
-1,0 |
0,0 |
-0,8 |
-0,3 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
10,6 |
8,1 |
2,0 |
8,5 |
6,1 |
3,7 |
6,5 |
-0,4 |
|
Näringsliv |
171,6 |
24,5 |
9,6 |
2,0 |
8,4 |
7,0 |
3,8 |
9,0 |
-0,2 |
|
Bostäder |
26,7 |
-27,9 |
16,1 |
2,7 |
15,0 |
10,0 |
10,0 |
3,0 |
0,1 |
|
Myndigheter |
39,4 |
1,6 |
-3,5 |
1,4 |
3,5 |
-1,4 |
-3,0 |
-0,3 |
-2,3 |
|
Lagerinvesteringar1 |
17,5 |
0,5 |
-1,5 |
0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
-0,1 |
-0,1 |
|
Export |
667,3 |
11,4 |
6,5 |
5,6 |
5,6 |
5,2 |
5,0 |
6,5 |
-0,2 |
|
Användning |
2 198,7 |
4,3 |
1,9 |
2,9 |
3,5 |
3,3 |
3,0 |
3,1 |
-0,1 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
3 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
10
Prop. 1996/97:1
Tabell 2.2 Nyckeltal B i laga 3
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
1994- 2000' |
Differens2 1994-2000 | |
|
Arlig procentuell förändring | |||||||||
|
Timlön, kostnad |
2,4 |
3,4 |
5,6 |
4,5 |
4,1 |
4,0 |
4,0 |
4,3 |
0,0 |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,4 |
2,9 |
1,2 |
1,9 |
2,2 |
2,2 |
2,2 |
2,1 |
-0,7 |
|
Real disponibel inkomst |
1,1 |
-0,1 |
1,2 |
0,8 |
1,3 |
2,2 |
1,8 |
1,2 |
0,4 |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,5 |
5,3 |
3,9 |
3,0 |
2,4 |
4,4 |
-0,6 |
|
Differens | |||||||||
|
Nivå i procent | |||||||||
|
Sparkvot |
8,6 |
8,2 |
8,5 |
7,5 |
6,5 |
6,2 |
5,8 |
1,5 | |
|
Öppen arbetslöshet |
8,0 |
7,7 |
7,7 |
6,9 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
0,1 | |
|
Arbetsmarknadspolitiska |
5,3 |
4,4 |
5,0 |
5,4 |
5,0 |
4,3 |
3,8 |
0,0 | |
|
åtgärder Bytesbalans, % av BNP |
0,3 |
2,0 |
3,1 |
3,7 |
3,8 |
3,8 |
3,8 |
0,0 | |
|
Svensk 5-årig ränta |
9,0 |
9,9 |
7,5 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
-1,0 | |
|
Tysk 5-årig ränta |
6,2 |
6,0 |
5,1 |
5,4 |
5,9 |
6,0 |
6,0 |
-0,8 | |
|
ECU-index (1991 = 100), nivå |
123,8 |
126,1 |
114,8 |
114,0 |
114,0 |
114,0 |
114,0 |
0,0 | |
1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansde-
partementet.
Konvergensprogrammets mål för budgetpolitiken är bl.a. att underskottet
i det finansiella sparandet skall understiga 3 procent av BNP 1997 och
balans nås mellan inkomster och utgifter 1998. Vidare skall statsskulden
stabiliseras i procent av BNP 1996.1 konvergensprogrammet redovisades
ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantaget skulle ge en
förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor till
1998. Den kalkyl som gjordes i anslutning till det reviderade budgetförsla-
get för budgetåret 1995/96 och konvergensprogrammet visade att stats-
skuldskvoten skulle stabiliseras 1996. De övriga målen för 1997 och 1998
skulle, med de prognoser för den ekonomiska utvecklingen som gjordes
då, inte kunna uppnås utan ytterligare budgetförstärkningar. Med hänsyn
till osäkerheten i prognoser av detta slag hänsköts frågan om eventuella
ytterligare budgetförstärkningar för 1997 och 1998 till senare avstäm-
ningar av konvergensprogrammet.
Konvergensprogrammet har därefter följts upp halvårsvis. Vid avstäm-
ningen i november 1995 såg det ut att gå bättre för de offentliga finanser-
na än tidigare beräknat. Även utan ytterligare budgetförstärkningar för-
11
22 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 1. Del 1
väntades balans uppnås 1998. Vid den senaste avstämningen av konver-
gensprogrammet i april 1996 gjordes emellertid bedömningen att det trots
en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna skulle återstå ett under-
skott i finansiellt sparande på 14 miljarder kronor 1998. Mot denna bak-
grund aviserade regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) ett antal varaktigt budgetförstärkande åtgärder på samman-
taget 8 miljarder kronor utöver konsolideringsprogrammet samt ytterligare
6 miljarder kronor i tillfälliga budgetförstärkningar 1998.1 denna avstäm-
ning har hänsyn tagits även till dessa tillkommande åtgärder.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Underskottet i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har sedan
1993 minskat i snabb takt. Orsakerna till denna utveckling är den åter-
hämtning som har skett i ekonomin och i synnerhet de mycket omfattande
budgetförstärkande åtgärder som har vidtagits. Det finansiella sparandet
1995 blev betydligt bättre än vad som förutsågs i konvergensprogrammet.
Underskottet i det finansiella sparandet uppgick till 132 miljarder kronor,
motsvarande 8,1 procent av BNP, att jämföra med 9 procent av BNP en-
ligt konvergensprogrammet. Förbättringen jämfört med konvergenspro-
grammet berodde främst på att de offentliga utgifterna, särskilt utgifterna
för räntor och offentlig konsumtion, blev mindre än beräknat.
Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
10 r
1980
1985
1990
1995
2000
Anm. Den streckade kurvan visar finansiellt sparande enligt kalkylen i konvergenspro-
grammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
12
Förstärkningen av de offentliga finanserna förväntas fortsätta under Prop. 1996/97:1
1996 trots att den ekonomiska utvecklingen blir betydligt svagare än vad Bilaga 3
som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella
sparandet beräknas uppgå till 4,0 procent av BNP 1996, vilket är lägre än
bedömningen i såväl konvergensprogrammet som den senaste avstäm-
ningen.
Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser
Löpande priser
|
Miljarder |
Procent av BNP | |||||||
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
983 |
59,6 |
60,1 |
63,3 |
62,1 |
61,8 |
61,2 |
61,5 |
|
Skatter och avgifter |
824 |
50,0 |
50,4 |
53,7 |
52,6 |
53,1 |
52,9 |
53,3 |
|
Kapitalinkomster |
94 |
5,8 |
5,7 |
5,3 |
5,4 |
4,8 |
4,3 |
4,3 |
|
Övriga inkomster |
65 |
3,8 |
4,0 |
4,3 |
4,1 |
4,0 |
3,9 |
3,9 |
|
Utgifter |
1 115 |
70,4 |
68,2 |
67,2 |
64,7 |
61,9 |
60,3 |
59,2 |
|
Hushållstransfereringar |
397 |
25,6 |
24,3 |
23,6 |
22,5 |
21,6 |
20,9 |
20,5 |
|
Övriga transfereringar |
130 |
7,5 |
7,9 |
7,5 |
6,9 |
6,3 |
6,0 |
5,8 |
|
Ränteutgifter |
116 |
6,8 |
7,1 |
7,5 |
7,0 |
6,4 |
6,4 |
6,2 |
|
Konsumtion och |
472 |
30,5 |
28,9 |
28,7 |
28,3 |
27,6 |
27,0 |
26,7 |
|
Finansiellt sparande |
-132 |
-10,8 |
-8,1 |
-4,0 |
-2,6 |
0,0 |
0,9 |
2,3 |
|
Stat |
-144 |
-12,1 |
-8,8 |
-4,7 |
-2,8 |
-0,2 |
0,4 |
1,8 |
|
Socialförsäkring |
18 |
1,7 |
1,1 |
0,9 |
0,9 |
0,7 |
0,7 |
0,6 |
|
Kommun |
-6 |
-0,3 |
-0,4 |
-0,2 |
-0,7 |
-0,5 |
-0,2 |
0,0 |
|
Primärt sparande1 |
-109 |
-9,8 |
-6,7 |
-1,8 |
-1,1 |
1,5 |
2,9 |
4,2 |
|
Nettoskuld |
454 |
23,9 |
27,8 |
30,5 |
31,7 |
30,6 |
28,5 |
25,5 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 287 |
79,4 |
78,7 |
78,1 |
78,0 |
74,8 |
70,8 |
66,5 |
|
Statsskuld |
1 386 |
84,4 |
84,8 |
84,0 |
83,1 |
79,3 |
75,1 |
70,6 |
|
BNP, nivå (mdr kr) |
1 525 |
1 635 |
1 692 |
1 774 |
1 867 |
1 958 |
2 042 | |
'Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor. Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Orsaken till den förväntade förbättringen av de offentliga finanserna
ligger främst på inkomstsidan. Skattekvoten (skatter och avgifter i förhål-
lande till BNP) ökar kraftigt, med ca 3 procentenheter mellan åren 1995
och 1996. Omläggningar av uppbörden av mervärdesskatt och en tidsmäs-
sig förskjutning i företagens skatteinbetalningar bidrar till tillfälligt låga
skatteinkomster 1995 och tillfälligt höga skatteinkomster 1996. Vidare
förväntas lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, växa betyd-
ligt snabbare än nominell BNP 1996. Därtill bidrar höjningen av fastig-
hetsskatten och den allmänna sjukförsäkringsavgiften till att skattekvoten
höjs. Utgiftskvoten (de offentliga utgifterna i förhållande till BNP) sjunker
13
något mellan åren 1995 och 1996 trots en relativt kraftig prisökning för
den offentliga konsumtionen. Prisökningen beror på ökade löneutbetal-
ningar till följd av löneavtalen för den offentliga sektorn. Den offentliga
konsumtionen beräknas minska med 1 procent i fasta priser.
Underskottet i det finansiella sparandet förväntas bli 2,6 procent av
BNP 1997. Målet om ett underskott på högst 3 procent av BNP uppnås
således med viss marginal enligt nuvarande beräkningar. Underskottet är
betydligt lägre än enligt beräkningarna i konvergensprogrammet. Orsaken
till förbättringen mellan åren 1996 och 1997 återfinns främst på utgiftssi-
dan. Utgiftskvoten beräknas sjunka med 2,5 procentenheter 1997. Åtgär-
derna inom konsolideringsprogrammet och de ytterligare åtgärder som
aviserades i vårpropositionen medför att transfereringarna minskar i för-
hållande till BNP. Ränteutgifterna reduceras till följd av fallande mark-
nadsräntor. Även utgifterna för konsumtion och investeringar beräknas
växa långsammare än BNP. Skattekvoten faller något mellan åren 1996
och 1997 trots höjda energiskatter och höjd allmän sjukförsäkringsavgift.
Detta beror på att de tillfälligt stora skatteinkomsterna 1996 faller bort.
Diagram 3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter
Procentuell andel av BNP
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
45
40
--------- Utgifter
---- - Inkomster
---Skatter
1980
1985 1990
1995
2000
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Enligt den bedömning som nu kan göras uppnås målet om balans i de
offentliga finanserna 1998. Förbättringen i det finansiella sparandet sker
främst på utgiftssidan. Utgiftskvoten fortsätter att falla, men i avtagande
takt. Arbetsmarknadstransfereringama reduceras i takt med att arbets-
lösheten minskar och besparingsåtgärderna ger effekt. Räntebidragen till
bostäder fortsätter att minska till följd av planerad nedtrappning, fallande
14
marknadsräntor och en lägre nivå på bostadsbyggandet. Skattekvoten ökar
något till följd av att skattebasen, främst lönesumman, ökar i snabbare takt
än BNP och att den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med
det ursprungliga konsolideringsprogrammet. År 1999 och 2000 förväntas
det finansiella sparandet visa överskott.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Tabell 3.2 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
-0,5 |
-0,5 |
2,1 |
0,6 |
-0,1 |
-0,5 |
-0,2 |
|
Utgifter |
-0,1 |
-1,4 |
0,8 |
-0,3 |
-1,0 |
-1,5 |
-1,8 |
|
Finansiellt sparande |
-0,4 |
1,0 |
1,2 |
0,9 |
0,9 |
1,1 |
1,6 |
|
Primärt sparande |
-0,2 |
0,5 |
1,0 |
0,1 |
0,4 |
1,0 |
1,5 |
|
Nettoskuld |
0,5 |
-3,5 |
-3,9 |
-4,0 |
-4,0 |
-4,9 |
-5,7 |
|
Konsoliderad bruttoskuld' |
0,3 |
-5,6 |
-6,7 |
-6,0 |
-6,5 |
-7,9 |
-9,0 |
|
Statsskuld |
-0,4 |
-5,4 |
-7,3 |
-7,2 |
-8,3 |
-10,2 |
-11,7 |
1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
Sammanfattningsvis tyder denna avstämning av konvergensprogram-
met på att de budgetpolitiska målen kommer att uppnås utan ytterligare
budgetförstärkande åtgärder. Av saldoförbättringen på totalt 12,3 procen-
tenheter av BNP mellan åren 1993 och 1998, består merparten, 10,9 pro-
centenheter, på sänkt utgiftskvot. Återstoden beror på höjd inkomstkvot.
Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet
omfattar åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga
finanserna med ca 118 miljarder kronor 1998. I den ekonomiska vårpro-
positionen 1996 gjordes bedömningen att konvergensprogrammets mål
inte skulle kunna uppnås utan ytterligare åtgärder. Därför presenterades
varaktiga budgetförstärkningar på ca 8 miljarder kronor, där merparten av
åtgärderna far effekt 1997. Dessa 8 miljarder kronor skall läggas till kon-
solideringsprogrammets ursprungliga 118 miljarder kronor, vilket innebär
att det totala saneringsprogrammets varaktiga besparingar uppgår till ca
126 miljarder kronor, motsvarande ca 8 procent av BNP. Effekterna av
åtgärderna beräknas netto, d.v.s. hänsyn tas till att minskade transferering-
ar också medför lägre skatteintäkter.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet.
Detta innebär att belopp och områden där budgetförstärkningar skall ske
är fastlagda. Det behövs emellertid ytterligare konkretiseringar och riks-
dagsbeslut innan den sammanlagda förstärkningen kan sägas vara beslutad
15
fullt ut. Vid förra avstämningstillfället hade riksdagen beslutat om 100 av
de 118 miljarder kronor som ingår i det ursprungliga konsolideringspro-
grammet. Sedan dess har beslut om ytterligare 2,6 miljarder kronor fattats
av riksdagen, främst på utgiftssidan. I och med förslagen i budgetproposi-
tionen (prop. 1996/97:1) kommer ytterligare 14,4 miljarder kronor att vara
preciserade av regeringen. Merparten av detta belopp avser den tidigare
aviserade höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen. För återstående
0,7 miljarder kronor är området för besparingen beslutad men den slutliga
preciseringen kommer i senare propositioner. I appendix 1 redovisas en
mer detaljerad förteckning över beslutsläget vad avser det ursprungliga
konsolideringsprogrammet.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Tabell 3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i konsolideringsprogrammet
och ytterligare åtgärder i vårpropositionen
Procentuell andel av BNP
|
År |
Konsoliderings- |
Ytterligare |
Sammanlagd |
|
1995 |
3,5 |
3,5 | |
|
1996 |
2,0 |
5,5 | |
|
1997 |
1,0 |
0,4 |
6,9 |
|
1998 |
1,0 |
0,1 |
8,0 |
Källa'. Finansdepartementet.
Av de ca 8 miljarder kronor i ytterligare varaktiga åtgärder som presen-
terades i den ekonomiska vårpropositionen har riksdagen tagit beslut om
0,6 miljarder kronor på inkomstsidan i form av höjd statlig inkomstskatt
och förändrat system för uppbörd av mervärdesskatt. I budgetpropositio-
nen preciseras åtgärder vars sammantagna effekt uppgår till 7 miljarder
kronor. Budgetförstärkningen görs främst på utgiftssidan, bl.a. genom
förlängd arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. I appendix 2 redovisas
en mer utförlig förteckning över beslutsläget vad gäller utökningen av det
ursprungliga konsolideringsprogrammet.
De budgetförstärkande åtgärderna på sammantaget ca 126 miljarder
kronor fördelas relativt lika mellan utgifts- och inkomstsidan, med en
något större vikt för utgiftsminskningar. Att förstärkningen av de offentli-
ga finanserna under prognosperioden ändå till större delen sker på utgifts-
sidan beror på faktorer utöver konsolideringsprogrammet såsom t.ex. åter-
hållen kommunal konsumtion och sjunkande räntesatser.
16
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
Tabell 3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet,
nettoeffekt år 1998
Miljarder kronor
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade |
47,9 |
54,6 |
102,6 |
|
Av regeringen preciserade |
9,4 |
5,1 |
14,4 |
|
Aviserade beslut |
0,0 |
0,7 |
0,7 |
|
Totalt |
57,3 |
60,4 |
117,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras under 1997 och 1998. Dessa utförsäljningar har inte beaktats i
denna avstämning. Intäkter från utförsäljningar påverkar inte det finansiel-
la sparandet direkt. Utförsäljningarna reducerar däremot den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld i snabbare takt än vad som anges i
denna avstämning.
Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det ursprungliga konsoliderings-
programmet, nettoeffekt år 1998
Miljarder kronor
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade |
0,6 |
0,6 | |
|
Av regeringen preciserade |
1,4 |
5,6 |
7,0 |
|
Aviserade beslut |
0,2 |
0,2 | |
|
Totalt |
2,1 |
5,7 |
7,8 |
Källa: Finansdepartementet.
Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt
definitionen i Maastrichtvillkoren) påverkas av det finansiella sparandet,
av värdeförändringar på skulden och av förmögenhetsdispositioner. Ett
reviderat utfall för 1995 visar på en konsoliderad bruttoskuld på 1 287
miljarder kronor, motsvarande 78,7 procent av BNP. Detta är lägre än
tidigare redovisat och betydligt lägre än vad som beräknades i konver-
gensprogrammet.
17
Den offentliga sektoms konsoliderade bruttoskuld förväntas minska i
förhållande till BNP även 1996. Förutom att underskottet i det finansiella
sparandet beräknas bli mindre reduceras den konsoliderade bruttoskulden
även av valutakursvinster på den del av skulden som är upptagen i ut-
ländsk valuta. Den konsoliderade bruttoskulden minskar också till följd av
att kämavfallsfondens tillgångar har förts över från Riksbanken till Riks-
gäldskontoret. Statsskulden minskar i förhållande till BNP mellan 1995
och 1996.
Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld
Procent av BNP
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
-------- Konsoliderad bruttoskuld
---Konsoliderad bruttoskuld i konvergensprogrammet
--Nettoskuld
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Både den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och statsskul-
den förväntas minska i förhållande till BNP under resten av prognosperio-
den. Även den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansi-
ella tillgångar, förväntas minska. Den konsoliderade bruttoskulden beräk-
nas uppgå till 66,5 procent av BNP år 2000. Detta är en betydligt snabbare
minskning av skulden än vad som förväntades i konvergensprogrammet
och den senaste avstämningen. Från och med 1999 reduceras skuldnivån
även i nominella termer.
18
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster Utgifter |
47 945 54 605 |
|
Summa preciserade beslut |
102 550 |
|
Av regeringen preciserade beslut | |
|
Inkomster | |
|
- Höjd egenavgift i sjukförsäkringen |
9 400 |
|
Summa inkomster |
9 400 |
|
Utgifter: | |
|
- Justitiedepartementet |
600 |
|
- Socialdepartementet |
2 660 |
|
- varav förtidspensioner |
1 280 |
|
- varav sjukförsäkring |
460 |
|
- varav läkemedel |
920 |
|
- Miljödepartementet |
222 |
|
- Näringsdepartementet |
300 |
|
- Jordbruksdepartementet |
46 |
|
- Kulturdepartementet |
100 |
|
- Utrikesdepartementet |
45 |
|
- Kommunikationsdepartementet |
275 |
|
- Försvarsdepartementet |
250 |
|
- Arbetsmarknadsdepartementet |
100 |
|
- Inrikesdepartementet |
455 |
|
- varav invandring |
370 |
|
- varav ungdomsfrågor |
5 |
|
- varav räntebidrag |
80 |
|
Summa utgifter |
5 053 |
Summa av regeringen preciserade beslut 14 453
Aviserade beslut
Utgifter
- Näringsdepartementet
- Socialdepartementet
Summa utgifter
Summa aviserade beslut
260
480
740
740
Totalt
117 743
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel-
ningen mellan inkomster och utgifter.
19
Nettoeffekt 1998, miljoner kronor
Prop. 1996/97:1
Bilaga 3
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen - 200 kronor statlig skatt - Andrad momsperiod Summa inkomster |
600 -30 570 |
|
Förslag som preciseras i budgetpropositionen - Samhällsekonomi och finansförvaltning - Skatteförvaltning och uppbörd - Justitiedepartementets myndigheter - Fredsfrämjande verksamhet - Försvarsdepartementets myndigheter - Apoteksbolaget - Dagmarmedel - Växling folkpension/PTS efterlevande pension - BTP - Änkepension - Förkortad omställningspension - Underhållsstöd - Mamma/pappa-månad - Samhall - Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter - Studiemedel - Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet - Studieförbund och folkhögskola samt idrott m.m - Räntebidrag bostäder - Regionalpolitiska bidrag - Forskning och kalkning - Kommunikationsdepartementets myndigheter - Beredskapslager Jordbruksdepartementet - Jordbruksdepartementets myndigheter m.m. - Skogsvård - Utebliven fiskevårdsreform - Teknisk forskning och utveckling - Förlängd arbetsgivarperiod Summa utgiftsminskningar |
4 26 30 250 200 400 200 55 515 515 40 635 135 100 30 25 400 150 90 100 50 30 100 30 10 30 300 1 100 5 550 |
|
Inkomstförstärkningar - Höjd insättningsgaranti - Sänkt representationsavdrag - Garantiavgifter Summa inkomstförstärkningar Summa förslag som preciseras i budgetpropositionen |
800 500 150 1 450 7 000 |
|
Aviserade beslut - Inkomstbegrepp inom sjukförsäkringen Summa aviserade beslut |
150 150 |
|
Summa budgetförstärkningar |
7 765 |
20
Bilaga 4
F ördelningspolitisk
redogörelse
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
1 Redogörelsens inriktning............................... 3
2 Inkomstfördelningens utveckling......................... 4
2.1 Hur inkomstspridningen förändrats.................. 5
2.2 Mätmetoderna påverkar ........................... 9
2.3 Ekonomiskt svaga hushåll.......................... 12
2.4 Fördelningen av ekonomisk standard................. 14
2.5 Strukturförändringar i inkomstfördelningen ........... 16
2.6 Kvinnor och män................................. 18
3 Inkomstspridningens komponenter....................... 19
3.1 Förändringen för olika grupper...................... 20
3.2 Uppdelning i olika inkomstkällor.................... 23
3.3 Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen ...... 26
4 Sverige jämfört med andra länder ........................ 29
4.1 Lönespridningen i OECD-ländema.................. 29
4.2 OECD:s internationella jämförelse................... 30
4.3 Uppdelning av inkomstspridningen.................. 31
4.4 Inkomstspridningen under 1990-talet ................ 32
5 Sammanfattning och kommentarer ....................... 33
Underbilagor:
4.1 Tabeller och diagram................................ 42
4.2 Förklaringar och definitioner ......................... 47
4.3 Referenser ........................................ 51
Redogörelsens huvudsakliga innehåll:
1 denna fördelningspolitiska redogörelse analyseras utvecklingen av inkomst-
fördelningen under perioden 1975 till 1994. Analysen baseras på offentlig
statistik forskningsrapporter och kompletterande beräkningar som genomförts
inom Finansdepartementet. De viktigaste resultaten är följande:
• Inkomstklyftorna har ökat under 1980-talet och hittills under 1990-talet.
Det har skett inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskil-
ligt pekar på att globala förändringar bidrar till ökningen, t.ex. en ökad
efterfrågan på arbetskraft med hög utbildning och en minskad på dem med
lägre utbildning.
• Sverige och de andra nordiska länderna har, även efter de senaste årens
förändringar, lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning
och skydda ekonomiskt svaga grupper. De nordiska ländernas utveckling
tyder på att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva
sociala omfördelningssystem.
• Ökningen av inkomstklyftorna under 1990-talet förklaras till betydande del
av tillfälliga faktorer, exempelvis tillfälligt ökade kapitalinkomster, samt av
att ungdomar som bor kvar hemma hos sina föräldrar i statistiken räknas
som egna hushåll med mycket låg ekonomisk standard.
• Mer påtaglig än ökningen av inkomstspridningen är de strukturella för-
ändringar som har inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser. Ung-
domarnas och barnfamiljernas relativa inkomster har försämrats medan
den ekonomiska positionen för gruppen ålderspensionärer har förbättrats
kraftigt. Antalet hushåll med hög ekonomisk standard har ökat, även un-
der den ekonomiska krisen 1991-1994.
• Den minskade sysselsättningen i vid mening, inklusive ökningen av antalet
studerande och förtidspensionärer, förklarar en betydande del av den
ökning av inkomstspridningen som har inträffat. Särskilt ungdomarnas
minskade sysselsättning bidrar till ökningen. Den höga öppna arbetslöshe-
ten i sig förefaller emellertid inte direkt ha bidragit till ökade inkomstklyf-
tor. Det torde förklaras främst av att de ekonomiska trygghetssystemen
ganska effektivt skyddat de arbetslösa mot stora inkomstförluster.
• De fortsatt ökande pensionerna bidrar inte längre till en jämnare inkomst-
fördelning. Det finns snarare indikationer på att fortsatt höjda pensioner
under de ekonomiska krisåren, tillsammans med minskade löneinkomster,
kan ha bidragit till ökande inkomstklyftor.
Beräkningarna baseras på SCB.s undersökningar av hushållens disponibla
årsinkomster, justerade för försörjningsbörda. De innefattar de första åren av
den ekonomiska krisen till och med 1994, vilket är det senaste år det finns
statistik för. Redogörelsen innehåller inga nya analyser av skattereformen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Regeringen har vid ett antal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings-
politisk analys, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150). I denna bilaga redovisas analyser av inkomstfördelningens
utveckling 1975-1994 med tyngdpunkten på de senaste årens förändringar.
Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska enheten vid Finans-
departementets ekonomiska avdelning. De baseras på SCB:s statistik och
databaser samt aktuella forskningsrapporter, som generöst har ställts till
departementets förfogande. Kompletterande beräkningar har genomförts
inom enheten med tekniskt stöd från SCB:s program för inkomst- och
förmögenhetsstatistik. Särskilda PM med underlag till redogörelsen har
utarbetats inom Finansdepartementet.
I denna redogörelse analyseras fördelningen av årsinkomster enligt SCB:s
undersökning av hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att fokusera på
fördelningen av årsinkomster är det stora intresse som under senare år
riktats mot de ökande inkomstklyftorna. Utvecklingen av den årliga
fördelningen av inkomster kan dessutom antas ha ett samband med vad som
händer exempelvis i fördelningen av andra resurser som utbildning och
boende. Den kan också antas delvis spegla vad som sker i fördelningen av
livsinkomster (4)'.
Det innebär att långtifrån alla viktiga frågor i välfärdsfördelningen
belyses. Exempelvis ingår inte utgifter för vård och omsorg, förmögen-
hetsfördelningen, fördelningen av utbildning, hälsa, boende, fördelningen
över livet och mellan generationer, rörligheten mellan inkomstgrupper,
klasser osv. Redogörelsen är således i flera avseenden begränsad.
Redogörelsen omfattar endast utvecklingen fram t.o.m. 1994, som är det
senaste året för vilket det finns officiell statistik från SCB. Den innefattar
därmed de första åren av den djupa ekonomiska krisen och konsekvenserna
av de första besparingarna i de sociala transfereringarna. De direkta
effekterna av ändrade regler i skatte- och transfereringssystemen därefter
genom saneringsprogrammet har tidigare utförligt redovisats vid ett antal
tillfällen, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150
bil. 1).
Skattereformen medförde stora förändringar i den officiella statistiken av
definitioner av hushållens inkomster och av förutsättningarna för datainsam-
ling. Förändringarna innebär stora svårigheter att länka samman utveckling-
en före och efter reformen. Det är svårt att urskilja vad som är en effekt av
reformen, andra förändringar i inkomstfördelningen eller effekter av ändrade
definitioner. Flera oberoende utvärderingar av reformen har pekat på att den
i huvudsak var fördelningspolitiskt neutral, även om hushåll med höga
inkomster fick ett något gynnsammare utfall än vad som förutsetts (6,8). De
visar också att reformen inte var fullt finansierad vilket påverkar fördel-
1 Se underbilaga 4.3 Referenser
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
ningsutfallet De statistiska mätproblemen och de utvärderingar som genom-
förts har motiverat att redogörelsen inte innehåller några nya utförliga analy-
ser av skattereformen. Inkomstfördelningen före respektive efter reformen
betraktas som inte fullt jämförbara.
I denna redogörelse har resultat från offentlig statistik, aktuell forskning
och nya beräkningar lagts samman för att ge en bättre grund till bedömning
av vilka förändringar som har inträffat i inkomstfördelningen och de bakom-
liggande orsakerna. Den ekonomiska standarden mäts i hushållens dispo-
nibla inkomster, dvs. arbets- och kapitalinkomster efter skatter och trans-
fereringar. För att kunna jämföra hushåll med olika försöijningsbörda
justeras inkomsten med Socialstyrelsens normer för socialbidrag (konsum-
tionsenheter). Förklaringar till använda definitioner och metoder redovisas i
underbilaga 4.2.
Under 20 år inträffar mycket stora förändringar. Inte utan ett omfattande
forsknings- och utredningsarbete skulle man kunna analysera alla stora och
mindre stora men ändå viktiga förändringar och pröva alternativa analys-
metoder. Följande redogörelse innehåller således ett urval av alla de analyser
som skulle kunna utföras.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen har naturligtvis betydelse för hur
inkomstfördelningen utvecklas. Perioden 1975-1994 som analyseras präglas
av stora makroekonomiska förändringar.
Den kraftiga internationella ekonomiska avmattningen i mitten av 1970-
talet nådde Sverige först åren 1976 och 1977, som följd av den s.k.
“överbryggningspolitiken”. BNP-tillväxten hölls därmed uppe några år men
föll sedan och blev i stället negativ 1977. För att stimulera ekonomin,
motverka den höga lönekostnadsutvecklingen och de minskade vinstnivå-
erna genomfördes under åren 1976-1977 en serie mindre devalveringar.
Mot slutet av 1970-talet var den svenska tillväxten åter på internationellt
jämförbara nivåer.
Oljeprischocken 1979 resulterade i en period av stagnation i början av
1980-talet både i Sverige och internationellt. Först 1983 återhämtade sig
ekonomin, i Sverige bLa. till följd av ytterligare två devalveringar i början av
1980-talet. Ar 1984 uppgick den svenska tillväxten till ca 4 procent. Däref-
ter följde en utdragen tillväxtperiod som i slutet av 1980-talet övergick i en
period med överhettning. Tillväxten i BNP pendlade mellan ca 2 och 3 pro-
cent.
I början av 1990-talet vände utvecklingen till vad som betraktas som den
djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Under åren 1991-1993 föll
BNP med sammanlagt 5 procent, arbetslösheten steg till höga nivåer och de
offentliga finanserna försämrades kraftigt. Ar 1994 kunde en återhämtning i
ekonomin skönjas men fortfarande var arbetslösheten hög.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Sedan drygt 10 år ökar inkomstklyftorna i Sverige enligt SCB:s officiella
statistik. Ökningen tilldrar sig ett växande intresse och oroar många. Under
1990-talet hittills nar ökningen varit påtaglig. Spridningen av hushållens
disponibla inkomster, justerade för försörjningsbörda, var enligt SCB:s
beräkning högre 1994 än vad som uppmätts sedan undersökningarna star-
tade 1975.
Utvecklingen blir tydlig om man jämför den ekonomiska standarden bland
de ekonomiskt mest välbeställda hushållen med dem som har svagast ekono-
mi. Det brukar mätas med den s.k. decilkvoten, dvs. kvoten mellan den di-
sponibla inkomsten för de med högst ekonomisk standard och de med lägst
standard, med hänsyn till försörjningsbörda. Som förklaras i underbilaga 4.2
beräknas kvoten mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med
högst ekonomisk standard och den inkomst som avgränsar de 10 procent
med lägst standard. I början av 1980-talet när inkomstfördelningen var som
jämnast hade de välbeställda 2,5 gånger högre standard än de ekonomiskt
svaga hushållen. Drygt 10 år senare är skillnaden cirka tre gånger. De vikti-
gaste trenderna i övrigt under de senaste 20 åren enligt SCB:s officiella
statistik är följande (diagram 2.1, förklaringar i underbilaga 4.2):
• Inkomstspridningen: Gini-koefficienten, det vanligaste måttet på sprid-
ningen, var 0,233 år 1975 mot 0,288 år 1994.
• Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll som har disponibla
inkomster under 50 procent av medianinkomsten har ökat från ca 6
procent till ca 8 procent.
• Välbeställda hushåll: De 10 procent respektive 1 procent mest
välbeställda hushållens andel av de totala disponibla inkomsterna
ökade svagt under 1980-talet men minskade 1991-1993. En påtaglig
ökning inträffade 1994.
• Barnfamiljer och äldre: Barnfamiljernas ekonomiska standard i
förhållande till samtliga hushåll har minskat påtagligt under 1990-talet
medan ålderspensionärernas standard ökat kraftigt.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
23 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
Diagram 2.1 Hur inkomstspridningen fårSndrats 1975-1994. Hushillens disponibla
inkomster justerade får försörjningsbörda i 1994 Ärs priser
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Inkomstspridning
75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 Ar
Ekonomiski svaga hushåll
Procent
22
20 +\
18 ■ \
75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 Ar
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Ekonomiskt välbeställda
Bam och äldre
75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 Ar
Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996 samt
kompletterande tabeller.
Som nämnts beror en betydande del av förändringarna under senare år på
de mätproblem som uppstod i samband med skattereformen. I diagrammet
bryts därför linjerna före och efter reformen. SCB:s försök att räkna om
inkomsterna för åren 1989 och 1990 med skattereformens regler visas
också. Det stora glappet mellan linjerna för 1989 och 1990 indikerar hur
mycket inkomstspridningen underskattades före skattereformen, bl.a. genom
att många inkomster inte inräknades eller värderades lågt. Enligt SCB:s
beräkningar för 1989-1990 ökade Gini-koefficienten med i medeltal 0,018
genom bl.a. basbreddningama i reformen. Andelen inkomster bland de 10
procent respektive 1 procent mest välbeställda ökade med 1,7 respektive 1,2
procentenheter. Dessa ökningar av spridningsmåtten till följd av ändrade
beräkningsmetoder är ungefär lika kraftiga som den totala ökningen av
inkomstspridningen 1983-1990.
Ett annat sätt att visa hur inkomstfördelningen ändras är att mäta hur den
ekonomiska standarden utvecklats för olika decilgrupper 1975-1990
respektive 1991-1994 (diagram 2.2, förklaringar i underbilaga 4.2).
Utvecklingen under de två perioderna kan inte läggas samman på grund av
ändringarna i statistiken som följd av skattereformen. De 10 procent mest
välbeställda hushållen (decilgrupp 10) ökade sin ekonomiska standard med
24 procent åren 1975-1990 samt med 13 procent åren 1991-1994. De 10
procent hushållen med svagast ekonomi (decilgrupp 1) fick ökad standard
med endast ca 14 procent under åren 1975-1990 och en minskad standard
med 17 procent åren 1991-1994. Det bör dock som vanligt betonas att
resultaten för decilgrupp 1 är svårbedömda eftersom där ingår
hemmaboende ungdomar (se bilagetabell 1.4) och andra grupper för vilka
låga inkomster inte utan vidare kan likställas med svag ekonomi (t.ex.
studerande, värnpliktiga, egenföretagare) samt grupper som endast tillfälligt
har låga inkomster. Det är inte samma hushåll som följs över tiden utan
fördelningen undersöks varje år på nytt. Många hushåll flyttar mellan
decilgruppema mellan olika år.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Diagram 22 Dedlgruppernas standardutveckling 1975-1990 respektive 1991-1994.
Förändring av hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i
1994 års priser
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: Som följd av ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975-
1990 respektive 1991-1994 inte läggas samman.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
En viktig fråga är naturligtvis om den bild vi vant oss vid från den officiella
statistiken är robust om man använder andra mätmetoder. För perioden
1975-1990 är bilden av utvecklingen ungefär lika även med andra
spridningsmått (15). I följande beräkningar kompletteras dessa resultat med
åren 1991-1994 och en känslighetsanalys av inkomstspridningen för
individernas realjusterade inkomster.
Individernas välfärd’. I den officiella statistiken över inkomst-
fördelningens utveckling ger man systematiskt låg vikt till vad som sker med
barnens ekonomiska standard. Ett ensamhushåll ges samma vikt som ett
hushåll med exempelvis två vuxna och tre barn. Vid en bedömning av
utvecklingen ges således stor vikt till vad som sker för personer i små
hushåll och mindre vikt till vad som händer för personer som lever i stora
hushåll, dvs. främst för barn. Inom forskningen har man däremot ofta
fokuserat på individen som analysenhet (9). Detta synsätt innebär också ett
normativt ställningstagande att samtliga individer bör ges lika tyngd när vi
bedömer fördelningen av ekonomiska resurser.
Inkomstspridningen mellan individer utvecklas något annorlunda än den
för hushåll (diagram 2.3). För individernas disponibla inkomster var
minskningen av inkomstspridningen fram till början av 1980-talet och
ökningen i slutet av decenniet inte lika markerad som för hushållens
inkomster. Däremot blir ökningen under senare år ungefär lika tydlig.
Skillnaderna beror bl.a. på att, samtidigt som inkomstspridningen har ökat,
viktiga strukturförändringar har inträffat i inkomstfördelningen, vilket
redovisas i avsnitt 2.5. Barnfamiljer har fått en relativt sämre position i
inkomstfördelningen medan t.ex. pensionärer har fått en förbättrad situation.
Realjusterade inkomster: I den officiella statistiken mäts hushållens
inkomster enligt kontantprincipen. Som inkomst räknas det nominella
belopp hushållet kan disponera under kalenderåret.
Det innebär exempelvis att inkomster av kapital tas upp till sitt fulla
nominella värde även om de helt eller delvis har urholkats av inflationen.
Under år med höga nominella räntor och hög inflation kan som effekt
uppkomma att inkomstspridningen ökar kraftigare än vad som skulle vara en
ekonomiskt mer korrekt beräkning där man beaktar den reala avkastningen
över tiden. Inga avdrag görs för ränteutgifter. En annan egenhet i det gängse
inkomstbegreppet är att den inkomst som man har av en ägd bostad endast
uppkommer som en inkomst om bostaden säljs utan att en annan ägd bostad
anskaffas. Detta medför att inkomstspridningen varierar mer än vad som
skulle bli fallet om man varje år kunde beakta en långsiktigt beräknad
inkomst av bostaden. En närliggande egenskap är att de värdeförändringar
som sker i aktier och andra värdepapper bokförs som inkomst först det år
värdepapper säljs, dvs. realiseras. Värdeförändring under en följd av år
registreras som inkomst först vid försäljningsåret, vilket kan ge en
missvisande bild av inkomstfördelningen. Genom att hushållens benägenhet
att realisera värdepapper varierar starkt mellan olika år, t.ex. som följd av
förändrade skatteregler, får denna princip för mätning till följd att
variationerna mellan olika år kan bli stora. Ett viktigt exempel på detta är att
realisationsvinster på aktier blev mycket höga 1994 som följd av att
skattesatsen höjdes från 12,5 procent till 30 procent år 1995.
I bl.a. beräkningarna inför skattereformen och vid utvärderingen av
reformen mättes hushållens kapitalinkomster realt. Inkomster av kapital
behandlades i dessa beräkningar på ett i ekonomisk mening mera långsiktigt
sätt. En liknande schablonmässig beräkning av realjusterade inkomster har
genomförts för 1978 och 1981-1994. Den innebär förenklat att räntor har
korrigerats för inflationen, inkomster från värdestegringar av aktier
utjämnats och att en inkomst av eget hem har beräknats i enlighet med
nationalräkenskapernas driftsöverskott. Detta nya inkomstmått kallas
förenklat för realjusterad inkomst. Hur beräkningen har genomförts
förklaras i underbilaga 4.2.2
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Diagram 2.3 Inkomstspridningen enligt Gini-koeffidenten 1975-1994 enligt SCB:s
redovisning för hushållens disponibla inkomster jämfört med disponibla inkomster
för individer samt med individernas realjusterade disponibla inkomster
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Realjusterad inkomst för individer. Inkomstspridningen för individernas
realjusterade disponibla inkomster förändrades inte nämnvärt 1978-1990
(diagram 2.3). Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet och 1991-
1994 är mindre tydlig. Omläggningen av statistiken vid skattereformen med-
förde som nämnts en skenbar ökning av inkomstspridningen.
Den stora ökningen av ekonomisk standard i de övre decilgruppema som
visades i diagram 2.2 beror till betydande del på beräkningen av kapital-
inkomster (tabell 2.1). De realjusterade inkomsterna för individer i de övre
2 Av beräkningstekniska skäl har ca 10-40 hushåll med negativa inkomster exkluderats
i denna och följande tabeller och diagram. Detta påverkar resultaten endast marginellt.
10
decilgruppema ökade inte mer än för andra decilgrupper 1978-1990 och Prop. 1996/97:1
inte lika påtagligt 1991-1994. Den kraftiga minskningen av den ekonomiska Bilaga 4
standarden 1991-1994 för decilgrupp 1 beror dessutom till stor del på att
ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll
(se vidare bilagetabell 1.4)3.
Tabell 2.1 Dedlgruppernas standardutveckling. Förändring av hushållens nomi-
nella disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda samt av individernas
realjusterade disponibla inkomster 1978-1990 resp. 1991-1994.1994 års priser
|
Decilgrupp |
Förändring, procent | |||
|
Hushållens nominella inkomst |
Individernas realjusterade inkomst | |||
|
1978-90 1991-94 |
1978-90 |
1991-94 |
1991-94 exkl. kvarboende 0 | |
|
1 |
-3,8 |
-17,4 |
-2,3 |
-7,2 |
-1,9 |
|
2 |
14,4 |
-4,2 |
10,2 |
-0,4 |
0,2 |
|
3 |
15,1 |
-2,3 |
10,7 |
0,1 |
0,4 |
|
4 |
16,2 |
-2,2 |
10,9 |
0,1 |
0,3 |
|
5 |
17,1 |
-3,8 |
11,0 |
-0,6 |
-0,6 |
|
6 |
16,1 |
-4,4 |
10,5 |
-0,8 |
-0,7 |
|
7 |
14,5 |
-4,3 |
10,1 |
-0,4 |
-0,3 |
|
8 |
13,8 |
-4,3 |
10,6 |
-0,1 |
0,0 |
|
9 |
15,1 |
-2,2 |
10,6 |
1,3 |
1,4 |
|
10 |
23,4 |
12,5 |
11,2 |
4,7 |
4,8 |
|
Alla |
15,8 |
-0,5 |
10,1 |
0,7 |
1,0 |
1) Hemmaboende ungdomar har exkluderats
Anm: Som följd a v ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen 1975-
1994 inte läggas samman.
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Metoden att beräkna realjusterade inkomster är stiliserad och förenklad.
Beräkningarna visar dock hur känslig bilden av inkomstspridningens ut-
veckling är för mätmetoderna. De indikerar att ökningen av inkomst-
klyftorna under senare år kan vara tillfällig.
3 Ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna har fått minskade disponibla
inkomster som följd av bl.a. längre studietider och ökad arbetslöshet. I vilken
utsträckning detta också speglar en sänkt ekonomisk standard för ungdomarna kan dock
inte belysas eftersom det saknas uppgifter om den ekonomiska utvecklingen för de
bostadshushåll ungdomarna lever i.
11
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Hushåll under socialbidragsnormen'. Ett centralt mål för välfärdspolitiken
är att så långt möjligt minska risken att medborgare har så låga inkomster att
pengarna inte räcker till skäliga utgifter för mat, bostad, hälsovård och andra
grundläggande utgifter. I analyser av inkomstfördelningen brukar
utvecklingen av antal hushåll med en svag ekonomi följas genom att man
räknar andelen av alla hushåll vars inkomster inte når upp till
Socialstyrelsens vägledande norm för socialbidrag. Som visats i diagram 2.1
har andelen hushåll med inkomster under socialbidragsnormen ökat under
senare år.
Även dessa mätningar bör bedömas med försiktighet. Många hushåll har
inkomster under socialbidragsnormen utan att de med rimliga kriterier kan
anses vara ekonomiskt utsatta. Somliga hushåll har låga inkomster därför att
man tillfälligtvis arbetar deltid eller studerar. Andra har förmögenhet eller
likvida tillgångar. För egenföretagare mäter inkomststatistiken inte den
ekonomiska standarden särskilt effektivt. Vissa har inte sökt bostadsstöd
trots att de enligt undersökningarna kan ha rätt till bidrag, vilket t.ex. kan
bero på att de har tillgångar som inte har registrerats. För ungdomar som bor
hemma är som tidigare nämnts den disponibla inkomsten en dålig mätare av
ekonomisk standard.
En beräkning för 1994 visar att de allra flesta som har inkomster under
socialbidragsnormen hör till de grupper där det är osäkert om låg inkomst
kan likställas med svag ekonomisk standard (tabell 2.2). Den är utförd enligt
uppställningen i tabellen, dvs. först frånräknas alla hushåll som enligt
reglerna har rätt till bostadsstöd men som inte har sökt det, därefter antalet
hushåll som har förmögenhet osv. Grupperna är således ömsesidigt
uteslutande (förklaringar, se underbilaga 4.2).
Tabell 2.2 Antal hushåll med inkomster under sodalbidragsnormen 1994
|
Antal under norm |
Därav andel med | |
|
Hushåll under socialbidragsnormen |
880 000 |
25 |
|
Därav: | ||
|
har ej sökt bostadsstöd |
-37 000 |
11 |
|
har förmögenhet |
-226 000 |
2 |
|
näringsidkare |
-22 000 |
11 |
|
hemmaboende ungdomar |
-155 000 |
10 |
|
studerande |
-131 000 |
32 |
|
arbetar deltid eller del av år |
-18 000 |
0 |
|
(exkl. arbetslösa och | ||
|
socialbidragstagare) | ||
|
Återstår: |
291 000 |
53 |
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
12
Beräkningen är naturligtvis schablonmässig. Bland hushäll som räknas
bort finns säkert åtskilliga som har en svag ekonomi, t.ex. studerande som
lever enkelt under studietiden eller personer som startat eget företag - båda i
hopp om att få bättre inkomster längre fram i livet. Andra arbetar deltid för
att det inte finns möjlighet att arbeta mer. Kalkylen visar dock att det är
förenat med stora svårigheter att mäta förekomsten av antal hushåll med en
låg ekonomisk standard. Det visas också av att det endast är en liten andel av
alla hushåll med inkomster under socialbidragsnormen som faktiskt får
socialbidrag.
Om t.ex. antalet studerande ökar, om fler arbetar i egna företag, om fler
föredrar att arbeta deltid osv. kan nuvarande mätmetoder visa på en ökning
av andelen hushåll med svag ekonomi - en ökning som inte rimligen kan
tolkas som att allt fler hushåll blir ekonomiskt utsatta. Denna osäkerhet bör
vägas in i bedömningen av utvecklingen som den visas av statistiken.
Barn och äldre: Barn och äldre står i välfärdspolitikens fokus. En stor del
av alla offentliga transfereringar och tjänster syftar till att ge dem goda lev-
nadsvillkor. Sverige utmärker sig jämfört med de flesta andra länder genom
den relativt höga ekonomiska standarden bland barn och äldre (3, 5).
En viktig indikator är andelen av alla bam under 18 år respektive äldre
som lever i hushåll med relativt sett låg ekonomisk standard (under 50 pro-
cent av medianinkomsten, diagram 2.4). Under de senaste 20 åren har ande-
len av alla äldre med så låga inkomster minskat, från ca 3 procent 1975 till 1
procent år 1994. För barnen har utvecklingen varit den motsatta. Andelen av
alla barn som lever i hushåll med en låg standard har ökat något, särskilt
under senare år. Det bör dock noteras att, förutom de allmänna mätproble-
men som berörts ovan, nivåerna i denna beräkning är känslig för hur man
justerar de disponibla inkomsterna för hushållens olika försörjningssitua-
tion. Socialstyrelsens undersökningar pekar exempelvis på att för stora barn-
familjer är normerna för socialbidrag, som utgör grunden för justeringen av
disponibla inkomster, höga jämfört med familjernas faktiska konsumtion
(30).
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
13
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Diagram 2.4 Andelen av alla personer 65 år eller äldre respektive andelen av alla
bam under 18 år som lever i hushåll med disponibla inkomster under 50 procent av
medianinkomsten för alla
Procent
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Inkomstfördelningens utseende har förändrats betydligt under de senaste 20
åren. I diagram 2.5 jämförs hur alla hushåll fördelade sig över inkomstskalan
åren 1975, 1983, 1990, 1991 och 1994. Även här beskrivs disponibla
inkomster i fasta priser justerade för försöijningsbörda beräknade för
individerna (hushållen vägda efter antal individer).
Utjämningen under perioden 1975-1983 förefaller förklaras främst av en
sammanpressning av fördelningen genom att antalet individer med lägre
inkomster minskade markant samtidigt som antalet med högre standard inte
alls ökade. Huvuddelen av den ekonomiska tillväxten hamnade således bland
individer med lägre inkomster. Fördelningen blev betydligt mer koncentrerad
kring medianinkomsten, eller annorlunda uttryckt, allt fler kunde räknas som
medelinkomsttagare. Denna utveckling förklaras till stor del av att pensioner-
na blev högre, för bland individer 20-64 år var utjämningen avsevärt mindre.
När man jämför åren 1983 och 1990 kan man se att fördelningen ändrat
både form och läge. Den ekonomiska tillväxten och individernas ökade
realinkomster har flyttat fördelningens tyngdpunkt. År 1990 är fördelningen
inte lika sammanpressad som 1983. De ökande inkomstklyftorna beror på en
kraftig minskning av individer med genomsnittliga inkomster, dvs. antalet
medelinkomsttagare sjönk. Det finns egentligen inga tecken på att detta
berodde på en motsvarande ökning av antalet individer med låga inkomster,
utan de ökande inkomstklyftorna förefaller huvudsakligen kunna förklaras av
en ökning av antalet individer med högre inkomster, främst bland dem i
förvärvsaktiv ålder.
Under perioden 1991-1994 förefaller den ökade spridningen samman-
14
hänga dels med en ökning av antalet individer med mycket låga inkomster,
dels en viss ökning av dem med höga inkomster. I botten av fördelningen
finns dock tidigare nämnda mätproblem för hemmaboende ungdomar. I
mitten avfördelningen inträffade en koncentration kring medianvärdet. Detta
är troligen en effekt av minskad sysselsättning och ökad arbetslöshet. Aven
här var det främst förändringar för hushåll i åldern 20-64 år som påverkade
fördelningens utseende.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Diagram 2.5 Individer 1975,1983,1990,1991 samt 1994 fördelade efter disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser
15
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: Kemel-estimat har använts för att utjämna frekvensfördelningen (förklaring i
underbilaga 4.2).
Den ekonomiska standarden har under de senaste 20 åren utvecklats mycket
olika för skilda grupper. Detta innebär att bakom en till synes ganska
oförändrad fördelning döljer sig omfattande relativa standardförskjutningar
mellan olika grupper.
Den kanske viktigaste förändringen är den relativa förändringen mellan
hushåll med olika ålder (huvudförsötjarens ålder) (15, 16). Yngre hushåll,
särskilt de under 25 år, har fått sänkta inkomster särskilt under 1990-talet
(diagram 2.6., bilagetabell 1.1). Ålderspensionärer som grupp har fått kraftigt
ökade realinkomster. Ar 1975 hade ungdomar under 25 år 16 procent högre
ekonomisk standard än hushåll i åldern 65-74 år. År 1994 hade gruppen 65-
74 år 54 procent högre standard. Den enda grupp som fått ökade inkomster
under de ekonomiska krisåren är ålderspensionärerna.
16
Diagram 2.6 Åldersgrupper och familjetyper. Procentuell förändring i disponibel Prop. 1996/97:1
inkomst justerad för försörjningsbörda 1975-1990 respektive 1991-1994. Median- Bilaga 4
värden i 1994 ärs priser
Procent
50 -
-20 -
-24 25 - 34 35 - 44 45 - 54 55 - 64 65 - 74 75 -
Procent
Familjetyp
E0 E1 E2+ G/SO G/S1 G/S2 G/S3+ EnsÄp G/SÅp
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: E0 - E2+ = Ensamstående utan bam, med ett, två eller fler bam
G/SO - G/S3+ = Gifta/ samboende utan bam, med ett, två, tre eller fler bam
Ens Ap, G/S Åp = Ensamstående resp, gifta/samboende ålderspensionärer
Den andra påtagliga förändringen är den relativa försvagningen av den
ekonomiska standarden för ensamföräldrar (23). Under hela perioden har
deras disponibla inkomster utvecklats svagare än för andra familjetyper. Även
ensamboende utan bam har haft en svag utveckling, vilket sammanhänger
med att flertalet i gruppen är yngre.
Indelning i grupper görs vaije år. Det innebär att sammansättningen skiftar
under den tidsperiod som analyseras. Strukturella förändringar i form av ökat
arbetskraftsdeltagande, högre utbildningsnivå, ny näringsgrensstruktur och
ökad arbetslöshet förändrar gruppernas storlek och sammansättning.
17
Förändringar mellan grupperna över tiden kan således delvis bero på att
gruppernas sammansättning ändrats, t.ex. med avseende på ålder. De
redovisade medianinkomsterna avser det mittersta hushållet och påverkas
således inte av olika extrema observationer, vilka normalt gör att medelvärde-
na ligger högre.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Löner och standardutveckling för kvinnor respektive män beskrivs i flera
olika sammanhang, bl. a. i SCB:s statistik och i den årligen återkommande
bilagan till budgetpropositionen om ”Ekonomiska resurser för kvinnor och
män”. SCB har exempelvis visat att helårs- och heltidsarbetande kvinnors
genomsnittliga arbetsinkomster minskade något i förhållande till männens
inkomster under 1980-talet men ökade något under senare år (diagram 2.7).
Nu genomförda beräkningar visar att kvinnornas faktorinkomster (löner
och kapitalinkomster) ökade kraftigt i andel av männens fram till mitten av
1980-talet varefter andelen varit relativt konstant. Det beror främst på en stark
ökning av lönerna som följd av ökade arbetstider. Kvinnornas pensioner har
också ökat starkt genom att allt fler får ATP. En beräkning av mäns och
kvinnors disponibla inkomster visar att kvinnornas inkomster ökade i relation
till männens fram till mitten av 1980-talet, varefter andelen varit ganska
konstant. Någon minskning under senare år kan inte skönjas, snarare
tendenser till en ökning. Mäns och kvinnors arbetsinkomster och transfere-
ringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfere-
ringar delats lika.
Diagram 2.7 Kvinnors inkomster i procent av mäns 1975-1994. Disponibla inkomster
för alla individer 20 år och äldre samt arbetsinkomster Hand helårs- och heltidsan-
ställda 20-64 år som saknar rörelseinkomster
Procent
90 Arbetsinkomst
10 +
0 !------------------------------ + -------t-------------------------------
75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 Är
Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996. HINK,
Finansdepartementets beräkningar.
18
En annan indikator på den ekonomiska standardutvecklingen för kvinnor
är andelen kvinnor bland ekonomiskt svaga hushåll (se avsnitt 2.3). Andelen
av alla män respektive av alla kvinnor som lever i hushåll med en standard
som understiger 50 procent av medianinkomsten har trendmässigt ökat under
de senaste 20 åren. Sedan början av 1980-talet är andelen män med låg
ekonomisk standard högre än andelen kvinnor. Andelen män som har en låg
standard har även ökat något mer än andelen kvinnor.
Diagram 2.8 Andelen av alla kvinnor respektive av alla män som lever i hushåll med
disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten för alla
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Procent
8 ,
1
0 J------t------<— —t------<— —i------i------<— —i------1---
75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 Ar
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
För att söka förstå de processer som ligger bakom minskade respektive ökade
inkomstklyftor försöker man ofta dela upp den totala inkomstspridningen på
olika komponenter. En metod är att dela in befolkningen i olika grupper och
därefter beräkna hur stor del av den totala inkomstspridningen som härrör
från olika delgrupper. En annan metod är att söka fastställa hur olika
inkomstkällor (lön, pension, skatt m.m.) bidrar till den totala spridningen i de
disponibla inkomsterna.
Ett flertal analyser med dessa metoder har genomförts under senare år bl.a.
av inkomstfördelningens utveckling i Storbritannien, i olika OECD-länder
samt för Sverige 1975-1991 (10, 15, 21, 22). Metoderna anses tämligen
robusta och enkla att tillämpa, även om tolkningsproblem kan förekomma om
många förhållanden ändras samtidigt (13). OECD har rekommenderat att fler
länder prövar metoderna och arbete pågår enligt uppgift i bl.a. Kanada,
Tyskland och Nederländerna. Fördelarna av att fler länder samtidigt använder
metoderna på liknande sätt är naturligtvis många, bl.a. kan metoderna
förbättras och resultat från olika länder jämföras.
19
Den följande sammanställningen av resultat baseras på olika forskningsre-
sultat som kompletterats med nya beräkningar för Sverige, bl.a. för perioden
1991-1994. Metoderna förklaras kortfattat nedan. Utförligare förklaringar
lämnas i underbilaga 4.2. Det är hushållens nominella disponibla inkomster
justerade för försöijningsbörda vägda med antal individer i hushållen som
analyseras.
Genom att dela upp den totala inkomstspridningen i befolkningen på olika
grupper efter ålder, familjetyp, sysselsättning etc. kan man få en viss
vägledning om hur förändringar i inkomstfördelningen förklaras av skillnader
mellan grupperna. Med statistiska metoder kan man dela upp inkomstsprid-
ningen och förändringen mellan olika år i följande komponenter.
1. Andelsförändringar: Inkomstspridningen kan öka eller minska genom att
olika gruppers storlek i förhållande till varandra förändras, utan att deras
inkomstnivå förändras.
2. Skillnad i medelinkomst: Spridningen kan ändras som följd av att
gruppernas relativa inkomstnivå förändras, även om gruppernas relativa
storlek är oförändrade.
3. Inomgruppsspridning: Den del av den ökade eller minskade spridningen
som förklaras av att spridningen förändrats inom olika grupper, snarare än
mellan grupperna.
I det följande sammanställs resultaten från olika studier med de komplette-
rande beräkningar som nu genomförts av spridningsmåttet Mean Log
Deviation, även för åren 1991-1994 (MLD, se bilagediagram 1.1).
Befolkningsförändringar
Förändringar i befolkningens sammansättning - exempelvis en ökning av
antalet äldre, bam, ensamboende osv. - har endast haft en marginell påverkan
på inkomstfördelningen (10,15,22). Det beror antagligen på att befolknings-
förändringarna är små och långsamma. Nu genomförda beräkningar bestyrker
dessa resultat. Under 1975-1983 när inkomsterna utjämnades respektive
under perioderna 1983-1990 respektive 1991-1994 när inkomstspridningen
ökade förklarar ändrad sammansättning i befolkningen endast en ringa del.
Det visas vid uppdelningen av den totala förändringen av inkomstspridningen
under vardera de tre perioderna för åldersgrupper och olika familjetyper på
så sätt att ändrad befolkningsandel förklarar endast några få procentenheter
(bilagetabell 1.2).
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
20
A Iders skillnader
Inkomstklyftorna mellan hushåll i olika åldersgrupper har ökat trendmässigt.
Som visats beror det på att den ekonomiska standarden för ungdomar under
25 år och i viss mån även för hushåii i åldern 25-34 år relativt försämrats
medan den förbättrats för medelålders 55-64 år och för ålderspensionärer.
Under perioden 1975-1983 förklaras den minskade spridningen till ungefär
en tredjedel av att ålderspensionärernas ekonomiska standard successivt har
närmat sig genomsnittet för befolkningen. Något förenklat kan man säga att
under 1975-1983 minskade klyftorna mellan åldersgrupperna på grund av att
pensionärerna närmade sig den övriga befolkningens standard. Under 1980-
talet ökade åldersklyftoma framför allt på grund av att hushåll i den ”gyllene
medelåldern” 45-64 år fick stora ökningar av den ekonomiska standarden.
Under 1990-talet drabbas främst de yngre som inte får fotfäste på arbets-
marknaden. Trenden till ökande åldersklyftor förklarar delvis de allmänt
ökande inkomstklyftorna. Denna trend skiljer Sverige från utvecklingen i bl.a.
Kanada, Nederländerna och Storbritannien (22).
Längre studietider, högre arbetslöshet osv. förklarar delvis de sänkta
inkomsterna för yngre medan den successiva ”mognaden” av ATP-systemet
huvudsakligen förklarar ökningen för de äldre. För förvärvsaktiva kan en
förklaring till ökad spridning mellan åldersgrupper vara att erfarenheter
värderas allt högre på arbetsmarknaden (13). Än viktigare torde vara att de
äldre har fått ökade kapitalinkomster.
Familjetyper
Spridningen mellan olika familjetyper minskade 1975-1983, främst beroende
på utjämningen mellan pensionärshushåll och övriga hushåll. Den ökade
inkomstspridningen 1983-1990 förklaras till någon del av ökade inkomst-
klyftor mellan olika familjetyper. Den ökade spridningen 1991-1994 synes
emellertid inte till någon väsentlig del kunna förklaras av de relativa
förändringar i ekonomisk standard som inträffat exempelvis mellan barn-
familjer och pensionärshushåll.
Kvinnor och män
Utjämningen fram till 1983 förklaras till någon del av att skillnaderna mellan
kvinnors och mäns disponibla inkomster minskade. Den ökade inkomstsprid-
ningen därefter förefaller inte bero på ökade klyftor mellan män och kvinnor
(beräkning av disponibel inkomst, se avsnitt 2.6).
Regionala skillnader
Utjämningen 1975-1983 respektive de ökande inkomstklyftorna under 1980-
talet förefaller inte kunna förklaras av förändringar mellan olika regioner i
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
21
24 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1. Del 1
landet (15, 22). De nu genomförda beräkningarna bekräftar dessa resultat,
även för perioden 1991-1994. Den minskade spridningen 1975-1983 och de
ökade klyftorna därefter beror i stort sett helt på en förändrad spridning inom
regionerna.
Andrad sysselsättning
Utjämningen av inkomstfördelningen 1975-1983 förklaras till betydande del
av att spridningen mellan grupper med olika förvärvsgrad minskade (15). De
genomsnittliga disponibla inkomsterna ökade betydligt för hushåll där ingen
förvärvsarbetar (t.ex. studerande och ålderspensionärer). De nu genomförda
beräkningarna bekräftar dessa resultat. De visar att även bland hushåll 20-64
år utjämnades inkomsterna påtagligt mellan grupper med olika sysselsätt-
ningsgrad. De relativa genomsnittliga disponibla inkomsterna sjönk för
hushåll med helårs- och heltidsarbete respektive med hög förvärvsgrad medan
de ökade för deltidsarbetande.
Under perioden 1983-1990 ökade andelen hushåll som arbetade heltid
under hela året medan andelen delårs- och deltidsarbetande hushåll minskade.
Detta bidrog till en minskad spridning eftersom sysselsättningsgraden blev
mer homogen. En större och motverkande faktor var dock den ökande
spridningen inom alla grupper.
Undertiden 1991-1994 minskar sysselsättningsgraden drastiskt samtidigt
som spridningen inom de olika grupperna fortsätter att öka. Dessa båda
faktorer gör att den totala inkomstspridningen ökar. Tvärtemot vad som kunde
väntas har inkomstspridningen mellan grupper med olika sysselsättningsgrad
inte ökat, snarare har en liten utjämning skett mellan dem.
Förändringar av försörjningsstatus
Indelningen efter sysselsättningsgrad är ganska grov. Därför har en mer
förfinad gruppindelning utarbetats. Den syftar till att med större precision
beskriva hur varje hushåll erhåller sin försörjning. Indelningen efter
sysselsättningsgrad för gruppen 20-64 år har här kompletterats med att de
hushåll urskiljs som är egenföretagare, studerande, sjukskrivna eller
arbetslösa samt förtidspensionärer (förklaringar i underbilaga 4.2). Detta
innebär att grupperna blir mer renodlade.
De anställda med heltidsarbete som andel av alla hushåll 20-64 år ökade
till 1990, för att sedan minska kraftigt. Gruppen deltidsanställda (inkluderar
makar där en arbetar heltid och den andre deltid) ökade 1975-1983 varefter
den minskade. Minskningen fortsatte under den ekonomiska krisen under
1990- talet. Andelen förtidspensionärer, sjukskrivna m.fl. och studerande
ökade, särskilt mot slutet av 1980-talet. Ökningen fortsatte tydligare under
1991- 1994.
Denna indelning av hushållen efter s.k. försörjningsstatus gör förändring-
arna i inkomstspridningen något tydligare. Mellan 1975 och 1983 minskade
den genomsnittliga inkomsten för anställda med heltidsarbete jämfört med
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
22
alla hushåll. Samtidigt ökade spridningen inom denna grupp. Utjämningen
inom gruppen 20-64 år synes till betydande del förklaras av ökad sysselsätt-
ning bland kvinnor, särskilt gifta/samboende kvinnor.
Den ökade inkomstspridningen 1983-1990 förklaras i stort sett helt av att
spridningen inom olika grupper ökade. Detta torde delvis förklaras av att
många kvinnor övergick från deltidsarbetande till heltidsarbete, dvs.
sammansättningen av gruppen heltidsanställda förändrades. Spridningen
mellan de olika försöijningsgruppema minskade. Förskjutningen mellan
grupperna motverkade delvis den ökade spridningen inom grupper.
Under 1990-talet har dessa processer delvis vänt. Andelen hushåll med
anställning minskar kraftigt. Dessutom ökar andelen studerande och
förtidspensionärer. Beräkningen pekar på att den ökade inkomstspridningen
1991-1994 till betydande del sammanhänger med att andelen heltidsanställda
minskar medan andelen arbetslösa, studerande, förtidspensionärer etc. ökar.
En annan viktig metod för att söka förstå varför fördelningen av ekonomiska
resurser förändrats är att med statistiska metoder dela upp förändringen av
den totala spridningen i olika inkomstkällor. Uppdelningen kan ge vägledning
om den förändrade spridningen beror på att t.ex. faktorinkomster blivit mer
ojämnt fördelade, att skatternas eller socialförsäkringarnas utjämnande effekt
försvagats etc.
Det finns flera undersökningar som visar hur olika spridningsmått
förändras över tiden för arbetsinkomster samt hur inkomstspridningen olika
år modifieras av skatter respektive transfereringar (15,18). I följande analys
har dessa resultat kompletterats främst genom att inkludera perioden efter
skattereformen 1991-1994. Dessutom har två skilda spridningsmått (Gini-
koefficienten och ett index som bygger på variationskoefficienten, se
underbilaga 4.2) delats upp finfördelat och känslighetsberäkningar genom-
förts för bl. a. realisationsvinster. Vid analysen har de vuxna individerna i
hushållet indelats i huvudförsöijare (den med högst skattepliktig inkomst) och
make/maka. Resultaten sammanfattas i bilagetabell 1.3 och bilagediagram
1.3.
Utjämningen 1975-1983
Den minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna
period anses främst kunna förklaras av en ökad utjämning genom sociala
transfereringar och av en jämnare fördelning av löneinkomster (15,18).
De nu genomförda beräkningarna bestyrker och kompletterar dessa
resultat. Uppdelningen visar att den huvudsakliga förklaringen till den
minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period
var att pensionernas andel av hushållens totala disponibla inkomster ökade
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
23
kraftigt medan lönernas andel minskade - som en följd av de ökande
pensionerna. Förändringar i skatternas inkomstutj ämnande effekt bidrog
under denna period något till att öka inkomstspridningen. Ändrade kapitalin-
komster och realisationsvinster hade endast marginell betydelse för
utvecklingen.
De skattepliktiga transfereringarna , särskilt pensionerna, utbetalades i
slutet av perioden i högre utsträckning till personer högre upp på inkomst-
skalan. Det innebar att de skattepliktiga transfereringarna i slutet av perioden
svagt bidrog till ökad inkomstspridning4.
De skattefria bidragen, t.ex. barnbidragen, bostadsstöden, socialbidragen,
har stor betydelse för omfördelningen av hushållens inkomster. Under 1975-
1983 ökade deras andel av de disponibla inkomsterna endast marginellt. Den
minskade inkomstspridningen under perioden kan inte förklaras av föränd-
ringar i barnbidrag, bostadsstöd o.d.
De ökande inkomstklyftorna 1983-1990
Den ökade spridningen 1983-1990 förklaras främst av en ökad spridning av
faktorinkomster, både arbetsinkomster och kapitalinkomster (15). Nu genom-
förda beräkningar tyder på att det var stora förändringar som inträffade under
perioden och att dessa delvis motverkade varandra. De båda spridningsmåtten
ger en relativt samstämmig bild av utvecklingen.
Löner och närings inkoms ter blev avsevärt mer ojämnt fördelade under
1980-talet som till stor del präglades av en långvarig högkonjunktur. Den
enskilt viktigaste förklaringen till den ökade inkomstspridningen under denna
period var dock enligt beräkningarna ökningen av och den ojämna fördel-
ningen av kapitalinkomster och realisationsvinster. I en känslighetsberäkning
har inkomster från och skatter på realisationsvinster tagits bort. Den visar att
förklaringen till ökade inkomstklyftor, vid sidan av de ökade realisations-
vinsterna, framför allt var en större spridning i löneinkomsterna. De sociala
transfereringarnas utjämnande effekt förändrades inte nämnvärt under
perioden.
Skatternas utjämnande effekt ökade något i slutet av 1980-talet (6). Den
ökade spridningen av löner och kapitalinkomster motverkades således av
höjda skatter. Skatterna som andel av hushållens totala inkomster ökade, men
också progressionen. Skatternas faktiska utjämnande effekter beror naturligt-
vis både på skattesatserna, hur stor del av inkomsterna som beskattas samt på
relativa förändringar i storleken av olika inkomstkällor.
4 Beräkningen som visar att socialförsäkringar o.d. bidrar till en ökad inkomstspridning
skall inte sammanblandas med den betydande utjämning som sker mellan grupper med
olika risker i den offentliga socialförsäkringen jämfört med en marknadsbaserad försäk-
ring. Den statistiska beräkningen visar endast att nivåerna i socialförsäkringsersättningar
är högre bland hushåll med högre disponibla inkomster, dvs. att det finns ett positivt
samband mellan transfereringar och inkomst. Om sambandet ökar, genom t.ex. högre
ersättningsnivåer, minskar transfereringarnas bidrag till utjämning.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
24
Krisåren 1991-1994
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Utvecklingen hittills under 1990-talet förklaras av delvis andra förändringar,
som också sammanhänger med den ekonomiska krisen. För denna period
finns det ännu inga forskningsresultat som nu genomförda beräkningar kan
jämföras med, vilket medför en ökad osäkerhet i bedömningarna. Därtill
kommer att det är oklart om de tendenser som kan iakttas fram till och med
1994 är tillfälliga eller bestående. Beräkningarna med skilda mått ger under
denna period delvis olika resultat. Förklaringen torde vara att metoderna är
olika känsliga för extrema värden, t.ex. mycket höga realisationsvinster
respektive löner för enstaka hushåll. Resultaten skall därför tolkas med viss
försiktighet.
Löner och närings inkoms ter: En viktig tendens under denna period är att
lönernas och näringsinkomstemas andel av de disponibla inkomsterna
minskar, både för huvudförsöijama och makarna. Lönerna får också ett
försvagat samband med hushållens disponibla inkomster. Spridning i löne-
och näringsinkomster har samtidigt ökat. Skillnaderna i resultat för sprid-
ningsmåtten kan tyda på att andelen personer med mycket höga löneinkom-
ster har ökat. Den sammantagna effekten av dessa olika förändringar är att
den ökade lönespridningen delvis motverkas av att löneandelen minskat.
Totalt sett förefaller spridningen i löne- och näringsinkomster därför ha ett
relativt svagt förklaringsvärde till de ökade inkomstklyftorna.
Kapitalinkomster: Inkomster från kapital minskade något men realisa-
tionsvinster som andel av de disponibla inkomsterna ökade påtagligt, speciellt
1994. Kapitalinkomsterna blev dessutom mer koncentrerade till de övre
inkomstskikten. Som visats tidigare förklaras i stort sett hela den ökning av
inkomstspridningen som inträffat under perioden av denna ökning och
koncentration av kapitalinkomsterna. På grund av de förändrade skatteregler-
na var realisationsvinsterna ovanligt stora 1991 och särskilt 1994. En del av
den ökade inkomstspridningen 1994 kan därför vara av tillfällig karaktär,
vilket också berördes i avsnitt 2.2.
Pensioner: Under 1970-talet medverkade ”mognaden” i ATP-systemet
väsentligt till utjämningen av den ekonomiska standarden i Sverige.5 Under
1990-talet finns det indikationer på att effekten är den motsatta. Den fortsatta
”mognaden” synes nu medverka något till en ökad inkomstspridning. Många
pensionärer har numera en ekonomisk standard med hänsyn till försörjnings-
bördan som överstiger den för vanliga löntagare. De äldre med låg pension
ersätts efterhand med pensionärer med högre ATP. Samtidigt har reallönerna
utvecklats svagt för hushåll i förvärvsaktiv ålder. Dessa förändringar
förefaller ha bidragit något till en ökad inkomstspridning.
Inkomstförsäkringar: Under 1990-talet kan man se ett litet trendbrott
5 Analysen av bruttobelopp för transfereringar kan delvis vara missledande. En stor del
av pensionerna var t.ex. 1975 obeskattade eller lågt beskattade medan den relativa
skatten ökade efterhand som fler fick ATP-pensioner. Pensionernas nettoeffekter på
inkomstspridningen kan därmed delvis vara överskattad.
25
också vad avser inkomstförsäkringamas effekter på inkomstspridningen.
Framför allt har den kraftiga ökningen av arbetsmarknadsstödet medfört att
inkomstförsäkringama nu medverkar något till en minskad spridning.
Effekten av inkomstförsäkringama är dock relativt begränsad i förhållande till
andra förändringar. Införandet av en arbetsgivarperiod kan ha medfört att
sjukförsäkringens effekt underskattas.
Inkomstskatter: Som nämnts inledningsvis avser dessa beräkningar endast
utvecklingen efter skattereformen, inte övergången. Skatternas andel av de
disponibla inkomsterna har ökat 1991-1994, vilket främst torde bero på
ändringar i grundavdraget samt införandet av egenavgifter. De totala
skatternas progressivitet minskade 1992 men har ökat under senare år. I
någon mån kan detta delvis bero på skatten på de höga realisationsvinsterna
och även till viss del skatterna på de ökade pensionsutbetalningama.
Sammantaget medför detta att skatternas utjämnande effekt ökar något under
perioden, även med bortseende från skatten på de höga realisationsvinsterna.
Barnbidrag, bostadsbidrag etc: De skattefria bidragens, dvs. främst
barnbidragens, bostadsstödens och socialbidragens, andel av hushållens
disponibla inkomster ökade svagt 1991-1994. Bidragens samvariation med
de disponibla inkomsterna förändras knappast. Det innebär att de skattefria
bidragen endast i begränsad utsträckning har kunnat motverka den ökade
spridningen i andra inkomstkällor.
Inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat i många länder i Europa. I de
flesta bedömningarna anses de ökade problemen med sysselsättningen direkt
och indirekt vara en av huvudorsakerna till de ökande klyftorna.
Den omedelbara effekten av en ökad arbetslöshet är att många hushåll
drabbas av inkomstförluster. Hur stora de direkta förlusterna blir bestäms av
lönefördelningen bland dem som blir arbetslösa, antalet som är försäkrade
och reglerna inom arbetslöshetsstödet respektive socialbidraget. För en
arbetslöshetsförsäkrad industriarbetare med en årsinkomst på 200 000 kronor
medför ett års arbetslöshet en inkomstförlust enligt 1996 års regler på ca
33 000 kronor eller ca 25 procent efter skatt.
Arbetslösheten drabbar i högre grad ungdomar, personer med kort
utbildning, arbetare, invandrare osv., dvs. grupper som redan i utgångsläget
ofta har lägre inkomster. Effekten enbart av den ojämnt fördelade arbets-
löshetsrisken medför naturligtvis en ökad inkomstspridning. Om arbetslöshe-
ten blir mer jämnt fördelad minskar denna effekt. Den motverkas också av att
taket i arbetslöshetsförsäkringen är lågt i förhållande till inkomsterna i många
arbetar- och tjänstemannakollektiv. Inkomstförlusten vid arbetslöshet blir
avsevärt högre för personer som haft inkomster över taket. För många
familjer med bam blir nettoförlusten mindre genom att bostadsbidragen ökas
och avgifterna till barnomsorgen kan sättas ned.
I olika sammanhang har försök gjorts att beskriva skatte- och bidragseffek-
ten som uppkommer genom inkomstförlusterna vid arbetslöshet. En metod
som använts är att simulera effekterna på inkomstfördelningen genom att
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
26
förändra antalet arbetslösa och/eller arbetslöshetstidema bland de arbetslösa.
Årsinkomsterna omräknas med hänsyn till den förändrade arbetslösheten.
Denna metod har bl.a. tillämpats i Storbritannien 1977 där man fann relativt
stora effekter på inkomstfördelningen. Inkomstspridningen ökade som följd
av höjd arbetslöshet. I den fördelningspolitiska redogörelsen 1994 (prop.
1993/94:150 bil 1.5) redovisades ett motsvarande experiment för Sverige där
förvärvsarbetande i en modellbefolkning ”gjordes arbetslösa” enligt den risk
de hade med hänsyn till ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, region etc. När
lönerna ersattes med arbetslöshetsersättning så ökade inkomstspridningen
något. Genom de ersättningsnivåer som då gällde, och som följd av att
hushållen byter plats i inkomstfördelningen - de arbetslösa hamnar i den lägre
delen medan de som fortsätter att arbeta flyttar upp i fördelningen - blev dock
effekten ganska marginell.
Beräkningar har också genomförts av den motsatta direkta effekten, dvs.
av en ökad sysselsättning. I regeringens proposition En ekonomisk politik för
att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207)
redovisades en beräkning av effekterna på inkomstfördelningen av en
halvering av den öppna arbetslösheten. Beräkningarna visade att hushållen
i den nedre delen av inkomstfördelningen får den största relativa ökningen av
den disponibla inkomsten vid minskad arbetslöshet. Resultatet sammanhänger
med att andelen arbetslösa är högre bland hushåll i den nedre delen av
inkomstfördelningen. Även i detta fall skulle dock effekten på inkomstsprid-
ningen reduceras efter det att man beaktat hushållens relativa positioner före
och efter experimentet.
Under perioder av arbetslöshet förändras emellertid i allmänhet många
andra ekonomiska förhållanden. Sysselsättningen minskar och i konjunktur-
nedgångar sjunker ofta företagens vinster, vilket bl.a. kan medföra att
hushållens företagar- och kapitalinkomster sjunker. Arbetslösheten kan
bromsa både löneökningar och inflationen, vilket också kan pressa räntorna.
I hushåll där en person drabbas av arbetslöshet kan i vissa fall den andre öka
sin arbetstid och delvis kompensera inkomstbortfallet. Samtliga dessa faktorer
kan motverka en ökad inkomstspridning.
En vanlig metod att försöka belysa dessa samverkande faktorer är att skatta
hur inkomstandelama inom olika delar av inkomstfördelningen varierar med
det relativa arbetslöshetstalet. Analysmetoden innebär att inkomstfördel-
ningen indelas i t.ex. kvintiler vars inkomstandelar sätts som en funktion av
bl.a. relativ arbetslöshet och inflation. På detta sätt beräknas med hjälp av
regressionsanalys hur olika delar av inkomstfördelningen påverkas av
arbetslösheten. Denna metod har bl.a. använts för att studera arbetslöshetens
effekter på inkomstfördelningen i USA, Kanada och Storbritannien (28).
Dessa studier pekar på att inkomstspridningen ökar med ökad arbetslöshets-
nivå. Sambandet antas bero på att arbetslösheten främst drabbar oerfarna
personer på arbetsmarknaden och därmed hushåll med låga inkomster.
Metoden har även tillämpats för att analysera sambandet mellan arbets-
löshetsnivå och inkomstfördelning i Sverige i bl.a. långtidsutredningarna
1987 och 1992 samt i en aktuell studie för tidsperioden 1975-1991 (LU87,
LU92,- 4,14,15). Samtliga tre studier baseras på data från SCB:s inkomst-
fördelningsundersökningar (HINK). I den första studien baserad på åren
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
27
1975-1984 fann man att en ökad arbetslöshet tenderar att öka inkomstsprid-
ningen. Resultatet var emellertid inte stabilt i statistiskt hänseende. I de två
senare studierna kunde inga säkra slutsats dras beroende på att resultaten inte
var tillräckligt robusta. Det kan bero på att variationerna i inkomstandelama
och i den öppna arbetslöshetsnivån inte var särskilt stora under de studerade
tidsperioderna.
En uppdatering av dessa studier med tillägg för data under perioden 1991-
1994 har genomförts i denna analys. Trots den kraftigt stigande nivån på
arbetslösheten under dessa år och den samtidigt ökande inkomstspridningen
kan något stabilt samband mellan inkomstandelar och den öppna arbetslös-
hetens nivå inte påvisas. Resultatet skulle delvis kunna förklaras av att
arbetslöshetsstöden fram till 1994 var relativt höga och att socialbidrag fyller
ut inkomsterna bl.a. för dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning.
En aktuell studie bestyrker denna bild. Den visar att inkomstfördelningarna
i de nordiska länderna var överraskande opåverkade av den höjda arbetslös-
heten (1). Danmark som haft en hög arbetslöshet i mer än 20 år har en
inkomstfördelning som inte är mycket ojämnare än i övriga nordiska länder.
En beräkning av andel med arbetslöshetsersättning i olika decilgrupper för
1990-1992 i Sverige pekar på att arbetslöshetsrisken 1990 var ojämnt
fördelad men att den kraftiga ökningen var jämnare fördelad. Dessutom visas
att de som inte var arbetslösa men hörde till lägre kvintiler 1990 fick påtagligt
ökade inkomster när de blev arbetslösa 1991. Resultaten tyder enligt
forskarna på att de förhållandevis generösa arbetslöshetsunderstöden och
eventuellt också en jämnare fördelad arbetslöshet under 1990-talet har
motverkat arbetslöshetens annars negativa inverkan på inkomstfördelningen.
De tidigare redovisade resultaten från uppdelningen i grupper tyder också
på att det är sysselsättningens fördelning i vid mening, snarare än nivån på
den öppna arbetslösheten, som påverkar inkomstklyftorna. Som nämnts pekar
kalkylerna på att den ökade inkomstspridningen under perioden 1991-1994
delvis förklaras av att andelen hushåll med helårs- och heltidsarbete
respektive hög förvärvsgrad minskat kraftigt.
Som påpekats i många sammanhang tidigare (se t.ex. prop. 1991/92:100
bil 1.4) medför dock den höga arbetslösheten välfärdsförluster i många andra
avseenden. Med längre arbetslöshetstider försämras den enskildes kompetens,
vilket kan minska individens framtida inkomster. Det kan leda till att
fördelningen av livsinkomster blir mer ojämn. Särskilt en hög långtidsarbets-
löshet kan åtminstone på längre sikt förväntas medföra en mer ojämn
fördelning av livsinkomstema. Generationer som möts av hög och långvarig
arbetslöshet efter skolan kan missgynnas, vilket således även kan innebära
ökade klyftor mellan olika generationer. Ett stort antal studier har dessutom
visat att långvarig arbetslöshet ökar risken för allvarliga sjukdomar.
Den kanske allvarligaste fördelningseffekten torde dock vara att de höga
utgifterna för arbetslösheten tvingar fram stora besparingar i andra sociala
välfärdssystem. Effekterna av detta kommer dock inte att kunna beskrivas
förrän SCB:s undersökningar blir klara för 1996, dvs. först under 1998.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
28
En viktig grund för en bedömning av utvecklingen i Sverige är om de ökade
inkomstklyftorna är en specifik svensk företeelse eller om trenderna är mer
generella. Diskussionen om olika förklaringar gynnas naturligtvis om man har
tillgång till grundliga undersökningar från flera länder. Intresset för
internationella jämförelser av inkomstfördelningen har ökat avsevärt (13).
Möjligheterna till studier har ökat väsentligt genom uppbyggnaden av en
omfattande internationell databas med olika länders egna undersökningar av
hushållens inkomster inom Luxembourg Income Study (LIS). I LIS har ett
omfattande arbete lagts ned på att göra ländernas undersökningar jämförbara.
Sverige har en internationellt sett jämn fördelning av lönerna, dvs. lön per
arbetad timme. I Sverige hade 1991 enligt OECD:s sammanställningar den
tiondel med högst löner ca 55 procent högre lön än medianlönen, vilket kan
jämföras med 99 procent i Frankrike, 85 procent i Storbritannien, 71 procent
i Australien, 68 procent i Finland och 61 procent i Tyskland. Låga löner,
definierat som under 2/3 av medianlönen för heltidsarbetande, förekommer
bland ca 5 procent av de svenska löntagarna, mot 25 procent i USA, 19
procent i Storbritannien, 14 procent i Australien, 13 procent i Frankrike och
Tyskland. Även om lönestatistiken har brister när det gäller jämförbarhet,
tyder detta på stora olikheter i OECD-ländemas lönestruktur.
Lönespridningen ökade under 1980-talet, både i Sverige och i flertalet
andra OECD-länder. Den ökade lönespridningen anses främst bero på att de
med högst löner drog ifrån övriga. Resultaten har fört med sig olika
antaganden om vad som kan orsaka denna till synes ganska gemensamma
trend. Man har pekat på särskilt den teknologiska förändringen med ändrad
efterfrågan på personer med olika utbildning, konkurrensen från låglönelän-
der, reformer på arbetsmarknaden samt en försvagning av fackföreningarna
i många länder.
Översikter av forskningen i olika länder pekar på att den ökade lönesprid-
ningen framför allt förklaras av höjda s.k. utbildningspremier, dvs. välut-
bildade fick efterhand under 1980-talet relativt högre löner (7,13,25). Även
yrkeserfarenheter förefaller ge allt högre betalning. Bakom dessa förändringar
ligger komplexa processer, t.ex. förändringar i utbud och efterfrågan på
välutbildad arbetskraft och omläggningar i lönebildningen.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
29
Tabell 4.1 Lönespridningen 1979-1995. Årlig förändring av femårsmedelvärde för Prop. 1996/97:1
kvoten mellan lönen i decilgrupp 9 resp, decilgrupp 1 jämfört med medianlön. Bilaga 4
Procent
|
Land |
1979-1989 |
1989-senaste år | |
|
D9/D5 |
D5/D1 |
D9/D1 D5/D1 |
|
Sverige |
0,02 |
0,01 |
0,03 |
0,00 |
|
Australien |
0,02 |
0,02 |
0,06 |
-0,04 |
|
Finland |
0,03 |
0,00 |
-0,02 |
-0,10 |
|
Frankrike |
0,02 |
-0,01 |
0,01 |
0,00 |
|
Tyskland |
0,01 |
-0,12 |
-0,03 |
-0,08 |
|
Storbritannien |
0,09 |
0,05 |
0,03 |
0,02 |
Källa: Employment Outlook, July 1996, OECD
En ny studie från OECD visar att lönespridningen inte fortsatt att öka
hittills under 1990-talet, med undantag för i USA och Storbritannien. Vissa
länder har t.o.m. erfarit minskade löneklyftor de senaste 5-10 åren, bl.a.
Kanada, Finland och Tyskland. I Sverige har lönespridningen, exempelvis
spridningen i arbetsinkomster för helårs- och heltidsanställda, fortsatt att öka
något fram to.m. 1994, även nu främst genom lönehöjningar i den övre delen
av lönefördelningen (16). Det är inte klarlagt i vilken grad de ökande
klyftorna i olika länder beror på att sammansättningen av löntagarna ändrats
exempelvis som följd av att den ökade arbetslösheten i första hand drabbar
löntagare i den nedre delen av lönefördelningen.
Som redovisats kortfattat i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) visar OECD:s internationella jämförelse av inkomstfördelning-
en att Sverige i likhet med de övriga nordiska länderna i slutet av 1980-talet
hade en jämnare fördelning av de ekonomiska resurserna än andra OECD-
länder (3). Det beror både på en mindre spridning av löner och arbetstider än
i andra länder men också på de stora utjämningseffekterna av skatter och
transfereringar (3, 5). De 10 procent mest välbeställda hushållen hade i t.ex.
USA, Storbritannien och Australien 4-6 gånger högre ekonomisk standard än
de 10 procent ekonomiskt svagaste hushållen (decilkvoten). I de nordiska
länderna var motsvarande siffra ca 2-3 gånger. Dubbelt så många hushåll
hade inkomster under 50 procent av medianinkomsten i t.ex. USA, Storbri-
tannien och Australien jämfört med i de nordiska länderna. Huvudresultaten
av OECD-studien sammanfattas i tabell 4.2.
30
Tabell 4.2 Inkomstspridningen i vissa OECD-länder i slutet av 1980-talet samt årlig Prop. 1996/97:1
förändring av Gini-koefGdenten. Justerade disponibla inkomster. Bilaga 4
|
Land (mätår) |
Decilkvot |
Andel under 50 % av |
Gini- |
Årlig förändring |
|
Sverige (81,87) |
2,72 |
7,6 |
0,220 |
+ 0,004 |
|
Finland (87,90) |
2,59 |
5,0 |
0,207 |
+ 0,003 |
|
Norge (79,86) |
2,93 |
7,3 |
0,234 |
+ 0,002 |
|
Belgien (85,88) |
2,79 |
4,7 |
0,235 |
+ 0,002 |
|
Nederländerna (83,87) |
2,85 |
4,9 |
0,268 |
+ 0,005 |
|
Kanada (81,87) |
4,02 |
12,2 |
0,289 |
+ 0,001 |
|
Australien (81,85) |
4,01 |
12,3 |
0,295 |
+ 0,002 |
|
Frankrike (79,84) |
3,48 |
7,5 |
0,296 |
0 |
|
Storbritannien (79,86) |
3,79 |
9,1 |
0,304 |
+ 0,005 |
|
USA (79,86) |
5,94 |
18,4 |
0,341 |
+ 0,005 |
Källa: Atldnson, Rainwater, Smeeding: Income Distribution in OECD Countries. OECD
1995
Anm: Andelen hushåll under 50 % av medianinkomst i Sverige överskattas på grund av
att hemmavarande ungdomar räknas som egna hushåll.
Inkomstspridningen ökade under 1980-talet i flertalet av de länder där det
finns undersökningar. Sverige hör till de länder där den årliga ökningen av
Gini-koefficienten var relativt hög. Även decilkvoten och andelen låginkomst-
hushåll (under 50 procent av medianinkomsten) ökade relativt mycket.
OECD-studien avser olika mätår och åtskilliga skillnader kvarstår mellan
ländernas olika undersökningar men huvudresultaten betraktas allmänt som
robusta.
Inkomstspridningen ökade således under 1980-talet bl.a. i Sverige, Storbritan-
nien, USA och Tyskland medan den var i stort sett oförändrad i Kanada. De
ökade inkomstklyftorna kan inte i något av dessa länder förklaras av
befolkningsförändringar (10). Däremot förefaller förändringar i skatte- och
transfereringssystemen ha bidragit till ökade inkomstklyftor i Sverige, USA
och Storbritannien medan dessa system medverkat till minskad spridning i
Kanada och Tyskland. Ökad spridning av arbetsinkomster har i alla länder
bidragit till ökade klyftor.
Den ökade inkomstspridningen i Storbritannien under 1980-talet kan
dessutom delvis förklaras av ökad förvärvsgrad bland gifta och samboende
kvinnor och ett ökat antal hushåll som försöijer sig som egenföretagare (21).
Utvecklingen i Kanada 1981-1987, Nederländerna 1983-1987, Storbritan-
nien 1979-1986, USA 1979-1986 och Sverige 1981-1987 uppvisar vissa
gemensamma trender men också stora skillnader (22). Inkomstspridningen
31
var enligt alla spridningsmått mycket låg i Sverige men den årliga ökningen
var samtidigt hög. I länder där inkomstklyftorna ökade, förklaras ökningen
främst av större spridning av arbetsinkomster och att en ökad andel kvinnor
förvärvsarbetar. Det finns dock stora skillnader mellan länderna bl.a. i hur
förändringar i egenföretagande, kapitalinkomster, skatter och transfereringar
påverkat utvecklingen. Sverige avviker tydligt från de andra länderna genom
att ökade kapitalinkomster i betydande grad bidrog till den ökade spridningen.
En viktig observation i flera studier är att få av förändringarna är statistiskt
signifikanta.
Forskningen som baseras på databasen för internationella jämförelser (LIS)
har ännu inte klarlagt trenderna i inkomstfördelningen hittills under 1990-
talet De studier som finns fram till 1991-1992 pekar dock på att inkomstklyf-
torna fortsätter att öka i många länder, dock inte i alla (11,13).
Samma trend visar statistiken från de årliga undersökningarna i flera
länder, som dock inte är fullt jämförbar. Det finns åtskilliga olikheter i
mätmetoder och inkomstbegrepp varför man inte kan jämföra nivåer m.m.
Trenderna i ländernas Gini-koefficienter för disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda bör dock i stora drag kunna jämföras.
De nordiska länderna har som nämnts en i internationell jämförelse jämn
fördelning av den ekonomiska standarden. Det finns ett flertal möjliga
förklaringar. Alla nordiska länder har omfattande socialförsäkringssystem och
hög förvärvsfrekvens bland kvinnor och utbildningsskillnadema är små osv.
I Danmark tyder forskningen på att inkomstspridningen bland hushåll 20-
64 år minskade under 1980-talet fram t.o.m. 1987, trots en ökad arbetslöshet
(1). Under 1990-talet kan endast en svag ökning iakttas. Norge förefaller ha
haft en utveckling som är lik den i Sverige (diagram 4.1). En viktig förklaring
till den ökade inkomstspridningen i Norge anses vara ökningen av antalet
studenter under mitten av 1980-talet. Deras inkomster är låga och bidrar
därmed till ökade inkomstklyftor.
Ökningen av inkomstspridningen i Norge under 1994 beror bl.a. på att
realisationsvinsterna av aktieförsäljningar ökade starkt. Enligt statistiken
tillföll ca 91 procent av inkomsterna av aktieförsäljningarna de 5 procent av
inkomsttagarna med de högsta inkomsterna. I Finland har inkomstsprid-
ningen sedan mitten av 1980-talet varit i stort sett oförändrad. År 1993 ökade
dock spridningen relativt mycket.
I Storbritannien har inkomstspridningen trendmässigt ökat sedan mitten
av 1980-talet fram till 1992. Under 1993 är den totala inkomstspridningen
oförändrad. Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet anses som
nämnts bero bl.a. på ökad lönespridning och ökad inkomstspridning bland
egenföretagama (21). Även i US4 har inkomstspridningen ökat trendmässigt.
En av de viktigaste förklaringarna anses vara att reallönerna minskat för dem
med låg utbildning (25).
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
32
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
Diagram 4.1 Trenden i inkomstspridningen i vissa OECD-länder 1986-1994 enligt
Gini-koeffiaenten för disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda
Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland, Institute for
Fiscal Studies, Storbritannien samt från Gottschalk/Smeeding, USA (13).
Anm: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då olika
mätmetoder tillämpas.
Vid en jämförelse av de 10 procent som har den högsta ekonomiska stand-
arden med de 10 procent med lägst standard (decilkvoten) har spridningen
ökat i Sverige och Norge sedan mitten av 1980-talet. I Danmark har kvoten
minskat under slutet av 1980-talet och i Finland har kvoten minskat ända fram
till 1992 varefter den steg något. I Storbritannien har kvoten stigit från mitten
av 1980-talet fram till 1991 och därefter sjunker den något.
Naturligtvis väcker de ökade inkomstklyftorna särskilt under de senaste åren
många frågor om de bakomliggande orsakerna. Det är angeläget att bedöma
om de ökande klyftorna är bestående eller knutna till den ekonomiska krisen,
om de är typiska i moderna industriländer eller endast finns i vissa länder, om
de drivs av minskad omfördelning i de offentliga systemen, beror på
hushållens val av exempelvis arbetstider etc. eller har andra orsaker.
För att man rätt skall kunna värdera förändringarna måste man känna till
något om vilka processer det är som minskar respektive ökar klyftorna. Ökade
inkomstklyftor som beror på att spridningen av timlöner stiger kraftigt kan
kanske bedömas på ett sätt medan en ökad spridning av arbetsinkomsterna
som beror på att hushållen delvis får möjlighet att välja andra arbetstider kan
betraktas på ett annat sätt Om klyftorna vidgas för att kapitalinkomsterna blir
högre och mer koncentrerade kan det uppfattas oroande medan om det är
33
pensionerna som skapar klyftor kan det möjligen bedömas annorlunda.
Tillgången till statistiska undersökningar och underlag om utvecklingen av
inkomstfördelningen i Sverige och internationellt har ökat väsentligt under
senare år. Tyvärr finns det emellertid ingen samlad analys till ledning för en
bedömning. Ett grundläggande problem vid olika analyser är att ekonomiska
och andra teorier bakom de processer som bestämmer inkomstfördelningen
inte är särskilt väl utvecklade (2). Dels beror det på att många i sig kompli-
cerade processer samverkar för att generera och fördela faktorinkomstema,
främst löner och kapitalinkomster, dels för att de offentliga systemen griper
in med en omfattande reglering och omfördelning vars egentliga effekter -
dvs. jämfört med en ekonomi utan omfördelning och reglering - är mycket
svåra att bedöma.
Detta innebär att följande sammanfattning och kommentarer naturligtvis
inte kan göra anspråk på att ge några slutliga bedömningar, utan skall ses som
ett försök till en syntes av vad som framkommit vid den genomgång av
statistik, forskningsrapporter och de kompletterande analyser som nu
genomförts.
Frågan kan uppfattas som något besynnerlig mot bakgrund av att SCB:s
omfattande statistik och flera forskningsrapporter så otvetydigt fastslår att
inkomstspridningen har ökat. De beräkningar som nu genomförts av
individernas realjusterade inkomster, om än schablonmässiga och stiliserade,
ger dock anledning till en viss försiktighet i bedömningen. I en strikt
definition av ekonomisk standard kan man endast räkna in kapitalinkomster
som motsvarar ökningen av den reala förmögenheten (6). Det är uppenbart
att statistiken över hushållens nominella inkomster, där inkomster från räntor,
realisationsvinster o.d. inräknas oavsett inflationen, ofta överskattar
inkomstspridningen vissa år. Risken är stor att nominellt beräknade
kapitalinkomster under samhällsekonomiska ”bubblor” överskattar inkom-
sterna i ett mer långsiktigt perspektiv. Därmed kan en nominell beräkning ge
en vilseledande bild av den bakomliggande utvecklingen av realjusterade
inkomster.
Hittills har endast en känslighetsanalys genomförts. Liknande resultat finns
dock i utvärderingen av skattereformen. De nya beräkningarna är inte
tillräckligt väl utvecklade för att ompröva bilden av ökade inkomstklyftor. De
ger dock tydliga indikationer att inkomstspridningen för individernas
realjusterade inkomster, vilket från välfärdssynpunkt kan vara ett mer
relevant mått, inte ökat lika mycket som visas i den officiella statistiken över
hushållens nominella inkomster. Den ökning som inträffat i de välbeställdas
andel av de disponibla inkomsterna kan således delvis visa sig vara ett resultat
av att kapitalinkomster beräknas nominellt och inte realjusterat och en effekt
av hushållens anpassning till ändrade skatteregler.
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
34
ökningen av inkomstklyftorna kan således vara överskattad. Däremot är de
förändringar som inträffat i relativ ekonomisk standard mellan olika grupper
genomgripande.
Den mest slående förändringen är de växande klyftorna mellan hushåll i
olika faser av livet, mellan ungdomar och äldre, mellan den tid man har bam
och tiden därefter osv. I själva verket är dessa förändringar i sig viktiga
förklaringar till de allmänt ökande inkomstklyftorna. Det bör också noteras
att dessa förändringar till stor del beror på offentliga beslut, exempelvis om
att förlänga skoltiden, om familjepolitikens och studiestödens utformning,
pensionernas följsamhet till den allmänna ekonomiska utvecklingen, hur
besparingarna i transfereringarna utformas etc.
Den andra centrala förändringen är att antalet hushåll med höga
inkomster av arbete och kapital har ökat, även med hänsyn till de statistiska
omläggningarna vid skattereformen. Även under de ekonomiska krisåren
1991-1994, då flertalet hushåll fått minskade disponibla inkomster, har
antalet med höga inkomster ökat något. Eftersom detta till stor del förklaras
av de höga kapitalinkomsterna 1994 är det som nämnts osäkert om föränd-
ringen blir bestående.
Inkomstklyftorna i individernas nominella inkomster har således ökat sedan
början av 1980-talet. Forskningen och de kompletterande analyserna ger
grund för ett antal slutsatser om utvecklingen.
Den första är att olika faktorer förklarar utvecklingen under skilda perioder
(21,22). Det är således inte så att en eller några enstaka faktorer driver fram
ökade klyftor både under 1980-talet och under senare år. Man kan uppenbar-
ligen inte skylla de växande inkomstklyftorna på t.ex. endast arbetslösheten.
Den andra slutsatsen är att faktorer som under vissa perioder medverkar
till en utjämning av inkomsterna, under andra perioder verkar i motsatt
riktning. Som exempel kan nämnas hushållens ändrade sysselsättningsgrad
(årsarbetstider), som 1975-1983 medverkade till en jämnare inkomst-
spridning, men under 1983-1990 snarare ökade inkomstspridningen.
Vid en bedömning av utvecklingen är det egentligen lika viktigt att kunna
utesluta vissa förklaringar, som att kunna få stöd för andra. De senaste årens
forskning och de kompletterande beräkningarna kan ge vägledning.
Andrad sammansättning av befolkningen har inte medverkat till ökade
inkomstklyftor. De befolkningsförändringar som inträffat - ökad andel äldre,
fler ensamboende, ökat barnafödande osv. - kan indirekt påverka fördelningen
genom att skatter och sociala transfereringar höjs. Med svaga sociala
skyddsnät skulle sådana förändringar direkt medföra ökade klyftor i
Prop. 1996/97:1
Bilaga 4
35
ekonomisk standard. Befolkningsförändringarna har dock inget direkt
förklaringsvärde, inte heller till utvecklingen under 1990-talet. Resultatet kan
tolkas si att, trots att sädana förskjutningar inträffat, har befolkningsförän-
dringar fram to.m. 1994 kompenserats ganska väl av skatte- och socialförsäk-
ringssystemen. Den ökade andelen invandrare har fram till 1991 inte heller
någon nämnvärd effekt på utvecklingen (15). Effekterna av den kraftigt ökade
invandringen efter 1991 har dock inte studerats.
De ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män har utjämnats
påtagligt under de senaste 20 åren och de finns inga tecken på att skillnaderna
i disponibla inkomster ökar under krisåren. De ökade inkomstklyftorna beror
således inte på ökade skillnader mellan kvinnor och män.
De ökade inkomstklyftorna kan inte heller till någon väsentlig del
förklaras av ökade skillnader mellan olika regioner. Stora strukturföränd-
ringar har inträffat i näringslivet under de senaste 20 åren med bl.a. minskad
sysselsättning i tillverkningsindustrin, basnäringarna jord- och skogsbruk
samt gruvindustrin och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Till den del
strukturförändringar inom industrin och näringslivet återspeglas i regionala
förändringar kan också sådana förklaringar antas ha mindre tyngd.
Ändrad andel egenföretagare, som i flera länder överraskande visat sig
delvis förklara en ökad spridning, förefaller i nu genomförda analyser inte ha
haft någon påtaglig effekt på inkomstspridningen i Sverige.
Den kraftigt ökade öppna arbetslösheten förefaller fram till 1994, något
förbryllande, inte påtagligt ha bidragit till ökade inkomstklyftor. Olika
analysmetoder i Sverige och jämförelser med de andra nordiska länderna
tyder på att de ekonomiska trygghetssystemen ganska väl skyddat de
arbetslösa mot de direkta effekterna av inkomstförlusterna. Arbetslösheten
leder till stora och bekymmersamma inkomstförluster för de hushåll som
drabbas. Arbetslösheten medför därför en stor omflyttning av hushållen i
inkomstfördelningen; de utan arbete sjunker nedåt medan de som har kvar sitt
arbete relativt sett stiger i fördelningen. Genom arbetslöshetsstöd och
socialbidrag minskas dock denna omflyttning. Som påpekats tidigare finns det
dock all anledning att hysa oro för den höga arbetslöshetens långsiktiga
inverkan på fördelningen av inkomster och välfärd.
Vidare förefaller förändringarna i inkomstförsäkringar och skattefria
bidrag, främst barnbidrag och bostadsbidrag, inte annat än marginellt ha
motverkat de ökade inkomstklyftorna sedan 1983. Barnbidrag och bostads-
bidrag, inkomstförsäkringar vid sjukdom, arbetslöshet osv. är centrala delar
i de offentliga systemen för omfördelning. De svarar också för en betydande
del av den totala utjämningen av hushållens ekonomiska standard (18). Ökade
bam- och bostadsbidrag förklarar också varför skattereformen enligt
utvärderingen var i stort sett fördelningspolitiskt neutral (6). Ett visst ökat
bidrag till utjämning kan skönjas under 1990-talet, men det förklaras främst
av att hushåll som är beroende av inkomstförsäkringar och bidrag - exempel-
vis ensamföräldrar, arbetslösa osv. - har förflyttats till den nedre del