Utbildnings- och forskningspolitik kan inte begränsas till frågor som rör det akademiska livet, utan måste backas upp av en politik som rör studenternas sociala och ekonomiska villkor. Den studiesociala delen av utbildnings- och forskningspolitiken måste präglas av en helhetssyn och ta hänsyn till studentens totala situation, samt stimulera den enskilde att inte bara påbörja utan också slutföra sina högre studier. Det ligger både i den enskildes och i samhällets intresse.
Tillsammans med god studie- och arbetsmiljö är ekonomiska och sociala villkor viktiga förutsättningar för att studenterna ska trivas och lyckas med sina studier samt för att en hög kvalitet på utbildningen ska kunna uppnås.
Tillgång till, alternativt bristen på, bra och billigt boende påverkar studierna. Boendekostnaderna utgör idag ofta en stor del av den enskilde studentens kostnader. Situationen är kaotisk på många håll. Den extra satsningen på 50 miljoner kronor till studentbostäder är angelägen.
Studenterna måste också ges möjligheter till en välutvecklad förenings- och fritidsverksamhet. Här är ofta tillgången på lokaler en avgörande faktor. Studiesocial rådgivning samt kurativ och själavårdande verksamhet är också viktiga inslag, inte minst med tanke på de nya grupper av studenter vi önskar ska söka sig till högre utbildning. Här spelar studievägledningen, studenthälsan och studentpräster och -pastorer en viktig roll.
Vi har ej vidare kommenterat dessa frågor i motionen - inte för att de ej är viktiga, utan för att ansvaret många gånger ligger på utbildningsenheten och/eller på kommunen. Riksdagen bör dock ta hänsyn till dessa faktorer när man beslutar om högskolans expansion och vid utformningen av studiestödets omfattning.
Studiestöd
Högre utbildning är en investering såväl för individen som för samhället. Samtidigt ska studiefinansieringen göra det möjligt för alla, oavsett bakgrund, att skaffa högre utbildning. Studiestödssystemet bör vara så generellt som möjligt och kunna accepteras av olika studerandegrupper. Inte minst ur rekryteringssynpunkt är det viktigt att studenterna uppfattar systemet som rimligt. För att uppmuntra personligt ansvar måste systemet även vara förutsebart. Den höga skulden, som dagens system ofta medför för den enskilde, leder till att många studenter ger upp hoppet och inte räknar med att kunna betala tillbaka sina skulder. Detta urholkar förtroendet för systemet och undergräver känslan av personligt ansvar för egna skulder.
En av de faktorer som mest avskräcker från högre studier har dessutom vid många undersökningar visat sig vara just en hög studieskuld. Ungdomar från studieovana hem är mest tveksamma till att skuldsätta sig. Kristdemokraterna har länge pekat på att den höga skuldsättning som lånen idag leder till ökar den sociala snedrekryteringen, något som Studiestödsutredningen också konstaterar.
Kristdemokraterna avser naturligtvis att återkomma i studiestödsfrågan när Studiestödsutredningens betänkande Sammanhållet studiestöd remiss- behandlats och en proposition presenterats. Vi vill dock redan här framhålla att ett av de viktigaste målen för en studiestödsreform bör vara att minska skuldsättningen, och vi stödjer förslaget om att öka bidragets andel av totalbeloppet. I flera av Europas länder, bland andra Danmark, Nederländerna och Tyskland, är bidragets andel av totalbeloppet minst 50 procent.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om att det så kallade fribeloppet, det vill säga det belopp man får tjäna under ett år utan att bidraget minskas, borde höjas rejält eller avskaffas helt. Utredningens förslag går i detta avseende åt rätt håll. Vi skulle dock vilja löpa linan helt ut och helst avskaffa inkomstprövningen helt. Detta för att ge studenterna möjlighet att påverka sin ekonomi genom sidoinkomster.
Meritprövningen, det vill säga främst kraven på studietakt, bör utgå från en rimlig studietakt, men också tillåta att man misslyckas en termin om man tidigare visat goda studieresultat. Utredningens förslag går även i detta avseende åt rätt håll. Den tidigare fyrpartiregeringen införde ett system i vilket en viss studietakt förutsattes för att åtnjuta studiemedel. Vi vill återupprätta detta system och föreslår således en besparing på 500 miljoner för 1997 på området jämfört med regeringens förslag.
Förutom att dagens system leder till en stor skuldsättning blir åter- betalningen omöjlig att beräkna och förutse. Som tidigare påpekats måste systemet vara förutsebart för att skapa personligt ansvar för egna skulder. Kristdemokraterna anser i princip att tillgängliga resurser i huvudsak bör satsas på bidraget, så att stora lån inte behöver tas. Detta gör subventionerna tydliga och bör verka rekryterande. Det gör också den enskildes lånebehov och lånets utveckling mer förutsebart. Ett i stort sett osubventionerat lån skulle dessutom signalera att lånet är en form av kompletterande finans- ieringskälla som endast bör utnyttjas vid behov. Återbetalningen bör ske efter förmåga till exempel genom att höginkomsttagare betalar en högre andel av sin årsinkomst än låginkomsttagare.
Studiestödsutredningen såg det som en fördel att studenterna, också när det gäller studier utomlands, fritt kan välja den utbildning som de bedömer sig ha störst nytta av för sin kommande yrkesverksamhet och föreslår att de som beviljats studiestöd för utlandsstudier även ska kunna beviljas ett bidrag motsvarande hälften av eventuella studieavgifter. Kristdemokraterna anser att möjligheterna att studera utomlands bör vara goda, inte endast ur den enskildes perspektiv, utan även ur samhällets. Förutom argument som ökad internationalisering klarar vi ju inte av att bygga ut högskolan i den takt vi önskar utan att negativt påverka utbildningens kvalitet. Därför föreslår vi i vår motion om högskolan en utbyggnadstakt som är något lägre än regeringens förslag. Konsekvensen blir då att vi räknar med ett lägre antal studerande med studiemedel än vad regeringen gör under perioden 1997-99 och anvisar därför ett anslag till utbildningssatsningen som är 400 miljoner kr lägre än budgetpropositionen för 1997.
Kristdemokraterna anser att alla som studerar på en viss nivå inom utbildningsväsendet bör ha rätt till likvärdigt stöd, och finner att vi från Studiestödsutredningens sida fått stöd för denna hållning, liksom att de som kompletterar grundskole- eller gymnasienivå bör få ett särskilt förmånligt stöd.
Detta är lätt att motivera, men det är svårt att försvara att vissa grupper inom högskolan ska få ett avsevärt förmånligare stöd än andra. Dessutom bör de ekonomiska villkoren mellan studerande i ordinarie utbildningsväsende respektive de som befinner sig i arbetsmarknadsutbildning inte avvika alltför mycket från varandra. Vi föreslår ett återinförande av utbildningsbidrag med låneandel för studerande i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och även för ungdomar under 25 år inom annan arbetsmarknadsutbildning. Konsekvensen blir en besparing som beräknas till 700 miljoner kr för 1997.
Vi fortsätter att avvisa att gruppen vuxenstuderande inom högskolans naturvetenskapliga och tekniska utbildningar ska få finansiera sina studier med särskilt vuxenstudiestöd för vuxna, svux. Att ha ett differentierat studiestödssystem inom N/T-området, med utgångspunkt från ålder och arbetslivserfarenhet är inte bara djupt orättvist, inte minst mot dem som läser eller har läst naturvetenskap eller teknik med "vanliga" studiemedel, utan det antyder även att regeringen betraktar andra kunskaper, till exempel inom vård, undervisning och samhällsvetenskap som mindre nyttiga. Det kan vi kristdemokrater inte ställa upp på. Vi anser också att de stipendier som ges ut till godkända studenter inom kommunal och statlig vuxenutbildning inte är rättvisa mot andra studenter och därför inte heller försvarbara. Kostnaden för dessa stipendier beräknas till 40 miljoner kr för 1997.
Studiestödets utformning spelar en viktig roll när det gäller vuxna människors möjligheter att studera. Den som hunnit bilda familj och har ett försörjningsansvar kan inte frånsäga sig detta under studietiden. Regeringen föreslår ett särskilt utbildningsbidrag som ska utgå i avvaktan på ytterligare ställningstagande i studiestödsfrågan i första hand till personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa och saknar grundskole-, treårig gymnasiekompetens eller motsvarande. För familjeförsörjare och särskilt för ensamstående med barn är det tveksamt om detta framstår som ett realistiskt alternativ. Risken är att många kommer att avstå från att påbörja en utbildning. Om detta visar sig stämma bör regeringen återkomma med ett reviderat förslag till finansiering för åren 1998 och 1999.
Sedan barntillägget i svuxa med kort varsel togs bort inför höstterminen 1995 har många tvingats avbryta sina studier som det i många fall krävts en verklig viljeansträngning för att påbörja. Det gäller inte minst ensamstående föräldrar, oftast kvinnor. Regeringen har inga planer på att återinföra barntillägget. För många är det samma sak som att de inte kommer att våga satsa på en utbildning. Kristdemokraterna menar att det är nödvändigt att återinföra barntillägget i svuxa om utbildningssatsningen ska nå fram till dem som regeringen upprepar att den i första hand vänder sig till. Annars finns det risk för att många bara vågar satsa på utbildning under kort tid eller inte alls. Finansieringsfrågan för den enskilde kan bli en akilleshäl i utbildningssatsningen. Vi anslår 100 miljoner kr till posten vuxenstudiestöd för att återinföra barntillägget.
Social trygghet
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, föräldraskap, vård av sjukt barn, arbetslöshet etc. anses av de flesta vara en självklarhet. Det stora flertalet svenskar har denna trygghet men det gäller långt ifrån alla. Eftersom trygghetsförsäkringen ofta anknyter till anställningsförhållanden står studenterna utanför. Rimligtvis måste studenter ha rätt till i princip samma grundtrygghet som förvärvsarbetande. Så långt det är möjligt bör detta åstadkommas genom att generella system även omfattar studenterna och ger dem samma skydd. Särlösningar bör tillgripas först när det visar sig omöjligt att lösa problemen på denna väg.
Studiestödsutredningen har i sitt arbete förutsatt att studiemedlen avses vara ett renodlat studiesocialt stöd som förutsätter att studerande som har särskilda behov till följd av till exempel handikapp eller försörjningsbörda får ersättning från andra generella förmånssystem. Som redovisats ovan delar Kristdemokraterna denna grundsyn, men är inte övertygade om att så alltid är fallet idag. Utredningen tittade närmare på situationen för studenter med barn samt hur bostadsstödet fungerar för studenter, men det finns andra frågor som är viktiga under studietiden och förtjänar en översyn, till exempel frågan om försäkring för arbetsskada.
Det finns också system där studier inte kvalificerar för trygghet. Pensionssystemet, föräldraförsäkring och sjukförsäkring är exempel på sådana områden.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om att en översyn av samtliga dessa frågor bör göras och upprepar här det förslaget.
Vi har också utvecklat idén om s.k. personliga utbildningskonton, till vilka yrkesarbetande skulle motiveras att avsätta medel för vidareutbildning genom att skatteavdrag för dessa medel tillåts. Detta behandlas i vår skattepolitiska motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett av de viktigaste målen för en studiestödsreform skall vara att minska skuldsättningen, och om att öka bidragets andel av totalbeloppet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa inkomstprövningen för studielån,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en viss studietakt skall krävas för att studerande skall få åtnjuta studiemedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återbetalningen av studielån bör ske efter förmåga,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla som studerar på en viss nivå inom utbildningsväsendet bör ha rätt till likvärdigt studiestöd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som kompletterar grundskole- eller gymnasienivå bör få ett särskilt förmånligt stöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett återinförande av utbildningsbidrag med låneandel för studerande i arbetsmarknadsutbildning,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett differentierat studiestödssystem inom N/T-området med utgångspunkt från ålder och arbetslivserfarenhet,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om stipendier till godkända studenter inom kommunal och statlig vuxenutbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barntillägget i svuxa bör återinföras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om social trygghet,
12. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd: Anslag
Regeringe ns förslag Anslags- förändring
A 1 Studiehjälp m.m.
1 921 405
-40 000
A 2 Studiemedel m.m.
9 485 430
-1 600 000
A 3 Vuxenstudiestöd m.m.
4 721 951
+100 000
A 7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga
och tekniska utbildningar
-525 571
-525 571
Stockholm den 5 oktober 1996
Inger Davidson (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd) Åke Carnerö (kd) Holger Gustafsson (kd) Ingrid Näslund (kd) Chatrine Pålsson (kd) Fanny Rizell (kd) Tuve Skånberg (kd)