1.2.1 Barnomsorg, förskola och årskurs 1 till 3 i grundskolan, en inte-
grerad del i utbildningssystemet 5
1.2.2 Förskollärarutbildning och grundskollärarutbildning 6
1.3 Grundskolan 7
1.3.1 Stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter 8
1.3.2 Hemspråksundervisning 10
1.3.3 Lagstifta mot mobbning 10
1.3.4 Fritidsverksamheten 11
1.3.5 Tillsyn av skolan 11
1.3.6 Fristående och kommunala skolor, en dynamisk organisation av
kommunens skolväsende 12
2 Gymnasieskolan 13
2.1.1 Fortsatt utvärdering 15
3 Universitet och högskola 16
3.1 Grundutbildning 17
3.1.1 Yrkesutbildning 17
3.1.2 Studiestöd 18
3.1.3 Studenternas valmöjligheter 19
3.1.4 Ekotekniker och miljöekonomer 21
3.1.5 Bruksanvisning för akademiska grundexamina 21
3.1.6 Jämställdhet i grundutbildningen 21
3.2 Forskarutbildning 22
3.2.1 Likvärdiga villkor för kvinnor och män i forskarutbildning 26
3.2.2 Ny tjänstestruktur för ökad rörlighet 26
3.2.3 Administration och rationaliseringsmöjligheter 26
3.3 Forskning vid universitet, mindre och medelstora högskolor, ett
optimeringsproblem 27
3.3.1 Grundforskningsavdrag 28
3.3.2 Samordning och effektivisering av forskningsresurser 31
3.3.3 Rationalisera sektorsforskningen 31
3.3.4 Stärk sektorsforskningen inom miljöskydd, miljövänlig produktion
och varuhantering samt miljöbetingade hälsorisker 31
3.3.5 Försvarets forskning i civil verksamhet 32
3.4 Stoppa onödiga djurförsök 36
3.5 Oinskränkt myndighetsansvar och etiska bedömningar vid
vetenskapliga djurförsök 36
4 Vuxenutbildning 38
5 Tabell 1 39
6 Tabell 2 39
7 Hemställan 46
Miljöpartiets motion disponeras i sina huvuddrag efter
regeringens budgetproposition för 1997 (Proposition
1996/97:1) utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning. Utgiftsområde 15 Studiestöd behandlas i
anslutning till den utbildning stödet avser.
Barnomsorg, förskola och
grundskola
Bakgrund
Miljöpartiet de gröna anser att skolan skall vara en skola för
alla, där barn med olika förutsättningar, från olika miljöer
och med olika religionsinriktningar fostras till att leva
tillsammans och ha respekt för varandras egenart.
Skolan skall vara en arbetsplats dit alla går med glädje, där det är en lust att
lära och arbeta och där alla känner ansvar för varandra och för verksamheten.
Skolan är landets största arbetsplats. Eftersom barn arbetar där är det viktigt
att ställa särskilt höga krav på skolans arbetsmiljö, både den fysiska och den
psykosociala.
Utbildningen skall utgå från en medveten kunskapssyn. Miljöpartiet
förkastar föreställningen om "objektiv kunskap". All kunskap och all
undervisning rymmer värderingar och därmed ett mått av subjektivitet. De
värderingar skolan står för ska vara öppet redovisade, kunna ifrågasättas och
tåla denna prövning. Eleverna ska lära sig att själva söka kunskap på ett
obundet, kreativt sätt.
En demokratisk grundsyn som utgår från att människan till sin natur är
aktiv och vill vara deltagande ska enligt Miljöpartiets uppfattning prägla all
utbildning. För att överleva som art på jorden och rätt skydda jordens många
livsformer inför kommande generationer måste människan utveckla en
ekologisk förståelse. Det räcker inte bara att känna till. Vi måste också förstå
och respektera naturens lagar och värdesätta livets mångfald och livsformer.
Kunskap om och vördnad för livet i ett brett ekologiskt perspektiv är en
väsentlig del av det som eleverna skall bära med sig från skolan. Vi måste
också förstå vår kulturella särart och de historiska skeenden som format vårt
och andra människors olika samhällen. Barnen behöver insikt i sin egen
historia och vetskap om att de är med och formar framtiden. Ett brett och
medmänskligt perspektiv på omvärlden är viktigt om denna framtid ska bli
fredlig. Förståelsen och respekten för andra folk och kulturer är livsviktig.
Idén om jämställdhet mellan könen måste förankras tidigt. Som individer
behöver barnen tycka om sig själva sådana de är. Barn som är starka och
trygga i sig själva vågar också ge av sig själva. Ett medmänskligt perspektiv
på omvärlden blir då möjligt.
Miljöpartiet anser att undervisningen ska bygga på en helhetssyn där
människan betraktas som en medvarelse i det stora ekologiska samspelet.
Detta skall gälla alla skolformer, från förskola till högskola och annan
vuxenutbildning. Kunskap och färdighet, teori och praktik är lika viktiga i en
sådan process. Eleverna skall uppmuntras att använda och utveckla sin
tankeförmåga, sina känslor, sin vilja, sin handlingskraft och sin fantasi.
Undervisningen skall vara en växelverkan mellan teori och praktik och ge
eleven kunskaper som är förankrade i verkligheten. Det estetiska och
konstnärliga skall ingå som en naturlig del i arbetet och användas som
uttrycksmedel och kunskapskälla av alla elever. Olika elever har olika
förmåga och arbetstakt inom olika områden. Undervisningen skall så långt
möjligt anpassas efter individens egen förmåga och läggning.
Utbildningen i Sverige har genomgått stora förändringar under de senaste
åren. Förändringarna gäller alla nivåer i utbildningssystemet. Barnomsorgen
byggs ut till full behovstäckning. Sexårsverksamheten har fått nya former och
möjligheterna för sexåringar att börja i grundskolan har ändrats. Den
pedagogiska verksamheten vid förskolorna har fått en tydligare knytning till
grundskolans lågstadium med förberedande pedagogiska inslag.
Skolplaner, kursplaner och timplaner för grundskolan är nya, och genom-
gripande förändringar har skett inom gymnasieskolan. Förskolan,
grundskolan och gymnasieskolan har 1992-1994 drabbats av hastigt
påkomna, illa genomtänkta nedskärningar som motiverats av brist på pengar i
kommuner och stat. Detta har bidragit till att personal avskedats under former
som inneburit ytterligare svårigheter i en redan omtumlad verksamhet.
Vuxenutbildningen har omorganiserats på ett genomgripande sätt. Så har t.ex.
komvux inordnats i gymnasieskolans organisation. Bland åtgärder som
riksdagen vidtagit för att minska den höga arbetslösheten på kort och lång
sikt märks särskilt stora ökningar av utbildningsmöjligheter för arbetslösa och
ett kraftigt ökat antal studieplatser vid universitet och högskolor, liksom på
komvux och i viss utsträckning på folkhögskolor.
Trots att kortsiktiga åtgärder på grund av arbetslösheten måste ges hög
prioritet så får inte det långsiktiga arbetet att anpassa utbildningarna till de
nya krav som samhället står inför skjutas på framtiden. Utbildningsväsendet
har ansvaret för att kommande generationer rätt kan tackla de nya och mycket
stora svårigheterna. Miljöpartiet önskar därför att det som framförs i det
inledande avsnittet om skolans allmänna målsättning i motionen skall
genomsyra hela verksamheten i våra skolor.
Barnomsorg och förskola
Barnomsorgen skall idag vara utbyggd till full
behovstäckning. Samtidigt har många kommuner, med
hänvisning till den svaga ekonomin, pressat kostnaderna per
barnomsorgsplats kraftigt. Antalet barn per förskollärare har
ökat över vad som kan anses betryggande. Det finns, som
flera aktuella undersökningar visat, risk för att barn tagit
skada på grund av kvalitetssänkningarna inom barnomsorgen
i vissa kommuner. Lärarförbundet har i en undersökning
påtalat allvarliga brister i såväl förskolan som grundskolan,
brister som framför allt drabbar de svagare eleverna.
Risken är stor att kommunerna med hänvisning till den dåliga ekonomin
fortsätter på den inslagna vägen och låter de minsta barnen få de största
känningarna av prutningarna inom den offentliga sektorn. Miljöpartiet
accepterar inte en politik som inte garanterar trygga och goda villkor för
barnen i våra förskolor. Vi skall inte pruta på kvaliteten i barnomsorgen. I den
mån nedskärningar inom denna sektor skall göras så måste de åtföljas av en
motsvarande ökning i den informella sektorn så att kvaliteten kan bibehållas.
Fristående förskolor i föräldraregi har redan tagit steg i denna riktning. Vid
så kallade föräldraaktiva förskolor avlastas personalen vissa arbetsuppgifter
som utförs av föräldrarna själva (städning, inköp, vissa enklare reparationer,
matlagning, etc.) och förskollärarna kan därmed hålla en god kvalitet i den
pedagogiska verksamheten och omsorgen om barnen. Vid förskolor där
föräldrarna utför relativt stora insatser (upp till 2 timmar/vecka) är vinsterna
så stora att avgifterna, trots lägre bidrag, kan hållas lägre än vid de
kommunala förskolorna.
För att ge föräldrarna vid de kommunala förskolorna samma möjlighet som
föräldrakooperativen redan har, så måste nu gällande skattelagstiftning ändras
så att den ekonomiska vinsten av föräldrarnas arbete inte beskattas som lön
för arbete eller betraktas som skattepliktig förmån vid eventuell reduktion av
barnomsorgsavgiften.
Vi föreslår därför en ändring i skattelagstiftningen så att värdet av
föräldrars arbete vid alla former av föräldraaktiva förskolor undantas från
beskattning. En sådan förändring skulle medföra så stora fördelar att även
med relativt blygsamma föräldrainsatser skulle kommunen få lägre kostnad
per barn, föräldern minskad barnomsorgstaxa och barnen väsentligt förbättrad
barnomsorg.
Barnomsorg, förskola och årskurs 1 till 3 i
grundskolan, en integrerad del i
utbildningssystemet
Sexårsverksamheten och den förberedande verksamheten för
femåringar som skall börja skolan vid sex års ålder är en
viktig del i förskolans verksamhet. Förskolans hela
pedagogik har på ett annat sätt än tidigare siktet inställt på
fortsättningen i grundskolan. Miljöpartiet har upprepade
gånger föreslagit att barnomsorg och förskola får en mer
genomtänkt målsättning kopplad till grundskolans mål och
planer. Likaså bör innehållet i lek och undervisning anges i
sina väsentliga delar (utan att man därför skall ta steget fullt
ut och införa motsvarighet till specificerade läroplaner och
kursplaner). Likaså bör en rad andra moment i barnomsorg
och förskola fastläggas. Det kan t.ex. gälla krav på
individuell uppföljning av barnens sociala, språkliga och
motoriska utveckling, liksom uttalade rättigheter för barn på
daghem eller förskola med kommunala bidrag att få den
hjälp i sin utveckling som de behöver. Man bör också ställa
minimikrav på föräldrakontakt med t.ex. återkommande
utvecklingssamtal etc. Regeringen har i år föreslagit att en
integration av förskolan med grundskolan skall utredas.
Skillnaden mellan förskola och barnomsorg är inte alltid tydlig. Tanken att
den pedagogiska verksamheten skall lösas för sexårsverksamheten och att
man först därefter skall beakta de yngre barnens situation har klara nackdelar.
Förutsättningarna för vad som kan göras i förskolan beror i hög grad på vad
som tidigare gjorts i framför allt verksamheten med barn i åldrarna 3-5 år.
Därför vore det naturligare att redan nu utvidga regeringens
utredningsuppdrag till att gälla även åldrarna 3-5 år, vilket Miljöpartiet
föreslår. Barnomsorg och förskola skall inte åtskiljas.
Genom att förskolan numera har en så tydlig pedagogisk uppgift bör
anvisningar för verksamheten redan nu tas fram så att förberedelserna för
grundskolans arbete synliggörs och lättare kan utvecklas. Ansvaret för detta
bör läggas på enskilda kommuner och en förskoleplan skulle med fördel
kunna ingå som en del i den skolplan som varje kommun skall ha för den
kommunala skolan. Skolverket bör därvid ha det övergripande ansvaret och
bland annat ge kommunerna vägledning i vad en förskoleplan skall innehålla.
När förskoleplaner så småningom tagits fram bör Skolverket också få det
övergripande ansvaret för tillsynen av förskolans pedagogiska verksamhet.
Ansvaret för den direkta tillsynen skall ligga på kommunerna. Redan nu bör
dock kommunerna mer uppmärksamma verksamheternas innehåll i daghem
och förskolor, inte minst för att bygga upp en egen kompetens inom detta
ansvarsområde.
Förskollärarutbildning och
grundskollärarutbildning
Den pedagogiska inriktningen har speciellt i fem- och
sexårsverksamheten fokuserats på grundskolans första år.
Förskolan är målmedvetet förberedande för grundskolan.
Förskolans pedagogiska arbetsuppgifter har därmed också
ändrat karaktär. Så vet vi t.ex. idag att systematiska
språklekar i förskolan väsentligt kan reducera senare problem
med läs- och skrivsvårigheter i grundskolan. Genom att
förskollärare får tid att göra regelbundna, systematiska
observationer kan också varje barns utveckling följas. Dessa
nya inslag och möjligheter i förskollärarens pedagogiska
arbete skall uppmärksammas i lärarutbildningen. Så bör t.ex.
kunskaperna i förberedande språkträning för att minska
problemet med dyslexi i grundskolan ges i
förskollärarutbildningen. Kunskaper och färdigheter i
observationsteknik och kopplingen mellan dessa
observationer och åtgärdsprogram i det dagliga arbetet bör
stärkas (inklusive träning i effektiva utvecklingssamtal med
föräldrar).
Att arbeta som förskollärare (eller barnskötare) vid en föräldraaktiv
förskola innebär en något annorlunda lärarsituation än den som råder vid en
vanlig kommunal förskola. Rätt skött innebär denna situationen stora positiva
inslag genom närmare kontakt mellan föräldrar och personal, snabb respons
från föräldrar och barn vid olika pedagogiska och praktiska åtgärder vid
förskolan, etc. Det finns dock skäl att uppmärksamma detta relativt nya inslag
i förskollärarnas verksamhet. I förskollärarutbildningen bör den nya situation,
som samarbetet med föräldrar innebär, behandlas så att förskolläraren rätt kan
utnyttja den nya pedagogiska situationen till barnens bästa.
Grundskolan
Grundskolan har under de senaste åren fått ändrade
arbetsdirektiv i en rad olika hänseenden, från nya skolplaner,
kursplaner och krav på lokala arbetsplaner till ny
organisation och nytt huvudmannaskap. Det skolan
framförallt behöver under den närmaste perioden är arbetsro.
De redan beslutade förändringarna måste få sättas i verket
och utvärderas i lugn takt. De förändringar som är påkallade
är i huvudsak sådana åtgärder som krävs med hänsyn till de
nedskärningar som skett i skolans resurser. På några punkter
behövs åtgärder så att elevernas trygghet och rätt till adekvat
hjälp kan garanteras. Bland annat på grund av att antalet
vuxna på skolorna minskats så måste mobbningsproblemet
uppmärksammas särskilt. Nedskärningarna har också
minskat möjligheterna för barn med specifika läs- och
skrivsvårigheter att få det stöd de är berättigade till.
Miljöpartiet vill särskilt rikta uppmärksamheten mot dessa
två problem och föreslår i det följande kraftfulla åtgärder för
att snabbt komma tillrätta med problemen.
Stöd till elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter
I utbildningen av speciallärare måste kunskap om dyslexi
och metodik för dyslexibehandling få en framskjuten plats.
Få speciallärare har idag tillräckliga kunskaper för att rätt
omhänderta elever med läs- och skrivsvårigheter. Även i den
ordinarie lärarutbildningen måste läs- och skrivsvårigheter
behandlas mer omsorgsfullt. Man räknar med att ca 10
procent av barnen har specifika läs- och skrivsvårigheter. Det
innebär att ca 100 000 barn skall tas om hand och få en
adekvat hjälp så att de inte lämnar skolan med ett livslångt
handikapp med stora psykosociala konsekvenser. För att
påskynda möjligheterna att få adekvat hjälp till dessa elever
bör fortbildning anordnas för de speciallärare som redan
arbetar i grundskolan. Kortare informationskurser bör också
ges för låg- och mellanstadielärare.
En lösning av dyslexiproblemet kräver utnyttjande av en rad olika
kunskapsområden, från kunskap om språkförståelse, språkinlärning,
perception till kunnande om teknik för information och kommunikation,
datorer och bildhantering. FOA är unikt i det avseendet att organisationen
täcker många av dessa specialiteter. En samverkan mellan FOA och SIH,
Skolverket, de universitetsforskare som arbetat med dyslexi (Göteborgs
universitet och Karolinska institutet i Stockholm) och de aktiva
intresseorganisationerna skulle ge närmast perfekta förutsättningar för att nå
väsentliga framsteg i dyslexifrågan.
Den samlade kompetensen och resurserna i övrigt för en lösning av
dyslexiproblemet finns alltså inom landet. En effektiv samverkan mellan
institutioner som tidigare ej samverkat krävs och samordningen och
ledningsansvaret måste utformas i samverkan mellan deltagande parter. Vi
föreslår att FRN, som enligt sina direktiv har just denna samverkande
funktion och dessutom har mångårig erfarenhet av sådant arbete, får
uppdraget att samordna och administrativt leda verksamheten.
Projektet har en rad sinsemellan olika verksamhetsfält att täcka. Det gäller
t.ex. framtagande av hjälpmedel, diagnosinstrument etc. men också massiva
insatser för att utveckla och sprida god information om dyslexi och
möjligheter att få och ge hjälp till lärare, skolledning och allmänhet. Det
handlar om utbildning av lärare och speciallärare, uppföljning och
utvärdering under projektets gång osv. Vilka delar som skall prioriteras och i
vilken ordning olika insatser skall göras blir en uppgift för deltagande parter
och FRN gemensamt att avgöra.
Miljöpartiet föreslår att i samhället redan befintliga resurser skall
samordnas så att kraftfulla insatser kan göras med början redan nästa år. En
fullgod insats skulle kunna ske genom samordning av resurserna vid Svenska
Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, FMLS, Skolverket, SIH,
Karolinska institutet, vissa universitetsinstitutioner samt FOA och FRN. En
tung del i denna samlade resurs skulle FOA utgöra. FOA:s roll i
sammanhanget förklaras närmare i ett senare avsnitt av motionen.
Dyslexiprojektet skall startas omgående så att verksamheten kan påbörjas
redan 1997.
Miljöpartiet anslår i partiets budgetmotion 43 miljoner kronor för projektet
fördelade över utgiftsposterna A 4 (20 miljoner kronor), A 6 (10 miljoner
kronor), D 1 (2 miljoner kronor) och D 2 (1 miljon kronor) samt utgifts-
område 6, D 4 (10 miljoner kronor).
Hemspråksundervisning
Hemspråksundervisning för invandrarbarn är en fråga om rätt
till egen identitet och möjligheter att med bibehållen
självkänsla och trygghet kunna växa in i det svenska
samhället. Elever med ett visst hemspråk är ofta utspridda på
olika skolor och i olika klasser; det är svårt att finna
kompetenta hemspråkslärare, det är svårt att samordna
scheman på ett praktiskt sätt med undervisning i andra
ämnen etc. Dessa svårigheter får inte leda till att man brister i
verksamhetens kvalitet. Kravet på god
hemspråksundervisning får inte svikas med hänvisning till
svårigheter som faktiskt går att övervinna med rimliga
insatser och god planering.
När skolan drabbas av sparkrav på grund av kommunernas försämrade
ekonomi så är det stor risk att just hemspråksundervisningen drabbas extra
hårt. Miljöpartiet vill särskilt framhålla att minoritetsgruppers rätt till
hemspråksundervisning skall skyddas. En viktig förutsättning är naturligtvis
tillgången på goda hemspråkslärare. Hemspråkslärare skall ha god
lärarutbildning och erbjudas möjlighet till lärarutbildning i flera ämnen.
Deras verksamhet skall inte särbehandlas vid skolan utan hemspråksläraren
skall inordnas i kollegiets arbete och få en fastare plats i lärarlaget. De
hemspråkslärare som nu är verksamma och inte har lärarutbildning skall
erbjudas kvalificerad fortbildning. Skolledningen måste ansvara för att
organisation och schemaläggning av hemspråksundervisning sker på samma
sätt och med samma krav på smidighet som ställs för övriga ämnen i skolan.
Detta ställer stora krav på skolledningen; att samordna mellan
rektorsområden och ofta även över kommungränser.
Hemspråksundervisning skall tydliggöras även för de elever som har
svenska som modersmål så att alla vid skolan rätt förstår och kan värdesätta
att hemspråksundervisning ges vid skolan. Detta fordrar medvetna insatser
från skolledningens sida. Risken finns annars att attityder mot
hemspråksundervisning uppstår som kan hämma studielusten för dem som
följer undervisningen och i olyckliga fall underblåsa främlingskap mellan
olika grupper av elever. Svenska som andraspråk bör prioriteras. Möjlighet
till kompletterande språkhjälp för elever som på grund av brister i
språkförståelse får svårigheter med kunskapsinhämtande i andra ämnen måste
finnas för att inte dessa elever skall löpa risken att sacka efter i studierna i
en
omfattning som senare kan vara svårt att ta igen.
Lagstifta mot mobbning
Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev att
kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för
övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara
rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen
förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn
skall utsättas för något sådant. Ändå är det så att mobboffren
är en stor och av många skolor försummad elevgrupp, som
genomlever sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och
dålig självkänsla.
Rapporter från Skolverket och Barnombudsmannen innevarande år visar att
åtgärderna mot mobbning varit alldeles otillräckliga. Det har t.ex. inte
uppmärksammats att ett program mot mobbning inte bara skall innehålla
förslag till åtgärder när ett mobbningsfall blir känt. Ett program mot
mobbning måste också innehålla klara regler för hur man aktivt skall
kontrollera om mobbning förekommer, regler för hur mobbning förebyggs
genom att frågan uppmärksammas och diskuteras återkommande såväl inom
skolan med eleverna som med föräldrar och personal. Elever, föräldrar,
personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att förebygga,
upptäcka och åtgärda mobbning. Hur mobboffer och mobbare skall tas
omhand skall klart anges liksom beredskapen att följa upp ett ärende under
lång tid.
Såväl Skolverkets som Barnombudsmannens rapporter visar att problemet
är stort och att hittillsvarande rekommendationer och regler inte är
tillräckliga. Miljöpartiet har tidigare som enda parti krävt lagstiftning i
frågan. Med hänsyn till utvecklingen har Barnombudsmannen nu kommit till
samma slutsats. Det krävs lagstiftning.
Miljöpartiet föreslår att en lag mot mobbning utarbetas med kravet på att
ett fullständigt program för hantering av mobbningsproblemet skall finnas vid
varje skola, att ansvaret för att detta finns och att programmet följs skall
ligga
på skolans rektor. Lagen bör också tydligt ange att det åligger kommunen att
övervaka att skolorna inom kommunen verkligen följer lagen genom
utvärderingar i samverkan med skolorna. Programmet och
utvärderingsmetoderna skall tydligt anges i kommunens skolplan.
Fritidsverksamheten
Skolbarnsomsorg i form av fritidsverksamhet i anslutning till
skolan är numera en lagstadgad rättighet för barn t.o.m.
årskurs 6. Detta motiveras naturligtvis av att det snarare är
regel än undantag att båda föräldrarna förvärvsarbetar
utanför hemmet. Barn under 13 år skall inte behöva vara
nyckelbarn. Fritidsverksamheten har också stora och viktiga
uppgifter i samarbetet med skolan. Fritidspedagogernas
verksamhet är på många skolor integrerad i klassrumsarbetet.
Programmen på fritids kompletterar också ofta
klassundervisningen genom olika aktiviteter som är kopplade
till aktuella undervisningsmoment. Det är viktigt att skolorna
inte av besparingsskäl gör avkall på kvalitetskrav inom
fritidsverksamheten. Tillsynen över denna del i skolans
verksamhet är illa organiserad. Skolverket bör få tydliga
direktiv om att skolbarnsomsorgen vid en skolas
fritidsverksamhet faller inom Skolverkets tillsynsansvar.
Fritidshemmens personal är en viktig vuxenkontakt för barnen och kan för
barn med sociala problem i familjen få avgörande betydelse.
Skolbarnsomsorgen borde därför knytas till kommunernas ungdomsverksam-
het vid fritidsgårdar och ungdomsgårdar. De fritidspedagoger som också
deltar i dessa verksamheter skulle kunna bli en viktig resurs för ungdomar
som av olika skäl tillhör en riskgrupp med tanke på alkohol, narkotika och
kriminalitet. Betydelsen av en trygg kvarstående vuxenkontakt, etablerad före
12 års ålder, kan vara avgörande för den pojke eller flicka som under tonåren
hamnar i sociala situationer som är osäkra och riskfyllda. Denna samord-
ningsmöjlighet bör uppmärksammas och de formella förutsättningarna borde
finnas inom ramen för redan påbörjade gemensamma projekt för de olika
sektorerna. Kanske kan initiativet och samordningen i detta fall läggas vid
länsstyrelserna. Frågan bör belysas och förslag till praktiska lösningar
tydliggöras för att underlätta för kommunerna att utnyttja de fördelar som den
utökade fritidsverksamheten vid skolorna kan ge.
Tillsyn av skolan
Beslut och ansvar för skolans verksamhet har
decentraliserats. Mycket av tidigare SÖ:s uppgifter har förts
över på kommuner och enskilda skolor. Detta gagnar
möjligheterna till lokala initiativ och utnyttjande av lokala
fördelar. Det stimulerar också till större engagemang i
skolfrågor i kommunerna och vid de enskilda skolorna.
Skolan har under samma period också genomgått stora
förändringar i sin verksamhet, med nya skolplaner, etc. Detta
har dessutom skett i en tid när skolorna i många kommuner
fått vidkännas mycket kraftigt minskade ekonomiska
resurser. Decentralisering av verksamhetsplaneringen, nya
skolplaner och minskade resurser är, var och en, förändringar
som borde leda till ökad uppmärksamhet på elevernas
situation. Tillsynen borde i en sådan situation skärpas så att
elevernas rättigheter till likvärdig utbildning och trygghet i
skolan kan garanteras.
Skolverket har huvudansvaret för tillsynen av skolan. Kommunerna har
ansvar för att den direkta tillsynen sker. Det naturliga vore att Skolverket,
med ett övergripande ansvar, tillser att kommunerna får information om vad
som förväntas av dem och sedan kontrollerar att kommunerna verkligen
bedriver en aktiv tillsyn enligt anvisningarna. Riksdagens revisorer
konstaterade i sin granskning av tillsynen (1993/94: RR11) att det förelåg,
milt uttryckt, stora brister i tillsynsverksamheten. Skolverket har fått ett
mycket tydligt uppdrag att förbättra tillsynsarbetet. Detta arbete har
påbörjats
och bör vidareutvecklas i snabb takt.
För närvarande sker tillsynen endast i vissa mycket snäva avseenden, som
ligger nära kraven på tillstånd att driva skola. Tillsyn av undervisningens
innehåll och kvalitet, förekomst av mobbning, möjligheter till elevdemokrati,
resurser för barn med läs- och skrivsvårigheter, risk för otillbörlig
indoktrinering, tillgång till god skolhälsovård, etc. förekommer i alltför liten
utsträckning.
Frågan om tillsyn aktualiseras i och med att många fristående skolor
tillkommit under de senaste åren. Kommunerna har ingen tillsyn av fristående
skolor och Skolverket, som ansvarar för tillsynen, har mycket glesa besök och
ett alltför grovmaskigt bedömningsnät. Inte minst med tanke på de fristående
skolornas framtid och den ryktesflora som vuxit fram kring vissa av dessa
skolor (speciellt de med skolans målsättning förankrad i någon speciell
religion), borde tillsynen ske med extra stor omsorg. Elevernas rättigheter,
enligt vad skollagen som helhet omfattar, måste garanteras även vid
fristående skolor. Miljöpartiet är för en mångfald av pedagogiska metoder
och speciella inriktningar. Vi vill emellertid inte medverka till fristående
skolor där samhällets tillsyn sviktar och elevernas rättigheter och personliga
integritet inte kan garanteras av samhället. Tillsynen bör alltså utökas så att
den även täcker undervisningens innehåll och sociala aspekter.
Fristående och kommunala skolor, en dynamisk
organisation av kommunens skolväsende
Utvecklingen av den kommunala skolan går i riktning mot
ökad decentralisering av ansvaret, större frihet för den
enskilda skolan att utveckla egna mål och undervisningssätt.
Skolan skall ha en egen arbetsplan. Varje skola betraktas
som en självständig enhet med eget ekonomiskt ansvar.
Föräldraaktiviteten stimuleras. Riksdagen har nyligen
beslutat om möjligheter att inrätta styrelse med
föräldramajoritet vid en skola. De kommunala skolorna har
tagit ett stort steg i riktning mot den frihet och det
egenansvar som tidigare bara de fristående skolorna haft.
Den nya friskolereformen ger friskolorna samma ekonomiska
villkor som de kommunala skolorna har men med bibehållen
frihet. Genom förändringarna i det kommunala skolväsendet
kommer friskolorna och de kommunala skolorna att ingå i ett
dynamiskt system som har delvis sammanfallande intressen.
Utvecklingen av den svenska skolan kan ske genom
samverkan mellan skolor som har olika verksamhetsprofiler.
Fördelning av anslag till skolor sker inom kommunen enligt av
kommunerna utarbetade resursfördelningsmodeller där fördelningen sker med
hänsyn tagen till barnens behov. Anslagens storlek återspeglar olika sociala
faktorer och antal barn med speciella behov. Genom den nya
friskolereformen gäller fördelningssystemet gemensamt för kommunala
skolor och fristående skolor. Eftersom systemet med resursfördelnings-
modeller är relativt nytt skall Skolverket ges i uppdrag att kontrollera att
kommunerna verkligen uppfyller kraven på att ha tydliga och offentligt
redovisade resursfördelningsregler för bidrag till skolor.
Den fristående skolans pedagogiska verksamhet utgör ett viktigt bidrag till
det pedagogiska arbetet inom kommunen och kan i det ömsesidiga utbytet
ofta fungera som banbrytare och anvisa nya alternativ för pedagogiken vid de
kommunala skolorna. Det är därför också naturligt att kommunen upplåter
utrymme för friskolorna att beskriva sin pedagogiska verksamhet i den
kommunala skolplanen.
Gymnasieskolan
Gymnasieskolans organisation och innehåll har under den
förra mandatperioden genomgått stora förändringar. Den nya
ordningen tillåter stor variation inom givna ramar. Detta
skapar goda förutsättningar till lokala förändringar av
gymnasieskolan med ledning av de erfarenheter som växer
fram. Tyvärr genomfördes reformen alldeles för snabbt utan
möjligheter för skolledningar och lärare att anpassa
organisation och undervisningsmetodik till de delvis helt nya
arbetsuppgifterna med nya kategorier elever. En kommitté
arbetar med direktiv att följa den pågående utvecklingen i
gymnasieskolan. Kommittén har avgivit ett delbetänkande
vilket tillsammans med Skolverkets rapporter visar på
allvarliga brister som kräver omedelbara åtgärder. Bristerna
drabbar två olika grupper av elever. Den ena gruppen är
eleverna på yrkesförberedande program som möter krav som
delvis sammanfaller med de som utformats för elever på de
teoretiska programmen. Skolan kan ofta inte hantera denna
situation utan oacceptabelt stor del av eleverna (upp till 30
procent) passerar kurserna med icke godkänt resultat. Här
handlar det om ren utslagning av unga människor i stället för
utveckling. Den andra gruppen utgörs av de elever som går
teoretiska program och skall vidare på olika
högskoleutbildningar. Många av dessa har på grund av
konkurrensläget vid antagningen till många utbildningar på
universitet och högskolor en mycket tung studiebörda, som
lägger hinder i vägen för alla de andra aktiviteter som unga
människor behöver för sin personlighets- och sociala
utveckling.
Det arbetas för högtryck i gymnasierna för att komma tillrätta med
problemen. Vid flera gymnasier har man redan funnit arbetsformer som
fungerar. För att den närmaste framtiden skall passeras utan att nya årskullar
drabbas krävs emellertid redan nu åtgärder. Miljöpartiet föreslår att lärare och
skolledare får stöd i form av effektiva fortbildningar i organisatoriska och
metodiska frågor i den nya gymnasieskolan med exempel från gymnasier som
lyckats bemästra problemen. Miljöpartiet anslår också för detta ändamål
särskilda medel under A 4 (20 miljoner kronor) i partiets budgetmotion.
När betygen infördes hävdades att de hade två funktioner, dels som
motivationshöjande pedagogiskt inslag, dels som urvalsinstrument för
antagning till högre studier. Då en så stor del av eleverna på vissa kurser inte
når ens till godkänt så är nog betygen snarast motivationssänkande. Eftersom
huvuddelen av eleverna på de teoretiska linjerna alla ligger på de två högsta
betygen så fungerar inte heller betygen som urvalsinstrument. De
diskriminerar inte på denna nivå. Dessutom tillkommer att lärare tolkar
betygsanvisningar på mycket olika sätt. I det tidigare, s.k. relativa,
betygssystemet antogs eleverna vara normalfördelade över betygsskalans
olika steg. I det nya systemet är det sannolikt i stället så att en stor del av
variationen i betyg beror på att det är lärarnas tolkning av betygsnivåerna som
varierar (och förmodligen är normalfördelad).
Betygssystemet har således, helt i linje med vad Miljöpartiet hävdade då
det infördes, visat sig olämpligt. Betygen bör tas bort och ersättas med andra
former för bedömning även när det gäller antagningsförfaranden. Om inte
detta går av politiska skäl så måste under alla omständigheter kunskapskraven
och reglerna för betygssättning ses över. Miljöpartiet föreslår att en utredning
tillsätts med uppdraget att mycket skyndsamt föreslå åtgärder så att
gymnasiet befrias från den belastning som de nya betygen och
kunskapskraven innebär.
En viktig del i gymnasieutbildningen utgör den arbetsplatsförlagda
utbildningen (APU). Den har särskild betydelse för de yrkesförberedande
programmen och möjligheterna att bygga ut verksamheten ytterligare är
önskvärd. Tyvärr har många gymnasier haft stora problem med att bygga upp
en meningsfull APU. Orsaken till detta ligger säkert i att såväl företag som
skolledning saknar tradition på området. Det behövs ytterligare information
och vägledning om hur ett effektivt samarbete med ortens företag byggs upp
och ett gemensamt APU formas. Miljöpartiet föreslår att man i första skedet
koncentrerar insatserna från Skolverket på att få den redan beslutade APU att
fungera och först därefter utreder möjligheterna till en utökad APU som ett
led i en bättre yrkesförberedande utbildning.
Fortsatt utvärdering
Det är mycket angeläget att utvecklingen i gymnasiet följs
och att nödvändiga korrigeringar görs snabbt.
Gymnasiekommittén skall speciellt uppmärksamma
kvaliteten i undervisningens innehåll. Det är viktigt att den
ökade undervisningen i vissa basämnen verkligen också ger
till resultat en ökad kvalitet i kunskapen och att inte priset för
detta, i form av sänkta kunskaper och färdigheter i andra
ämnen och i form av hinder i andra viktiga
utvecklingshänseenden, blir för högt.
Många elever har ett annat språk än svenska som hemspråk. Deras situation
bör uppmärksammas speciellt. Mycket av det som anförts om
hemspråksundervisning för grundskolan i denna motion gäller även
gymnasieskolan och skall granskas speciellt av kommittén. För den grupp
gymnasieelever som ännu ej tillägnat sig svenska språket så väl att de kan
följa undervisningen i alla ämnen är det viktigt att stöd kan ges i de ämnen
där så behövs. Hemspråksundervisning som ett av flera ämnen, som kan
väljas inom ramen för individuellt val, bör också ägnas speciell
uppmärksamhet.
Det finns en stor risk att utvärderingen av gymnasieskolan får en slagsida
mot kontroll av ämneskunskap i betyg mätt. Det är viktigt att man i
uppföljningen av den nya gymnasieskolan även uppmärksammar övriga
aspekter på skolans uppgifter. Elever som lämnar gymnasieskolan skall
framför allt ha med sig en stark lust att lära, en vördnad för livet och
förståelse för livsvillkoren på jorden samt en djupt förankrad insikt om
demokratiska värden. Gymnasieskolan får inte brista i dessa sina tre viktiga
huvuduppgifter. Miljöpartiet vill att utvärdering i dessa aspekter får en
framskjuten plats i Gymnasiekommitténs arbete.
Universitet och högskola
1990-talets utbildnings- och forskningspolitik fokuseras på
två sinsemellan starkt beroende huvudsyften: dels att hålla
tillbaka den öppna arbetslösheten, dels att öka
konkurrenskraften i svenskt näringsliv. Samma målsättningar
gäller i stort såväl för den borgerliga som för den
socialdemokratiska regeringen. Inte oväntat, eftersom båda
har ekonomisk tillväxt som ideologisk grundförutsättning.
Under de två senaste regeringarna har två stora satsningar
gjorts. En ökning av antalet utbildningsplatser (och en
regional spridning av dessa) samt ytterligare en mycket stor
förstärkning av den tillämpade forskningen genom
medlemskapet i EU och bildandet av
löntagarfondsstiftelserna.
I årets budget domineras inriktningen av regeringens forskningspolitik helt
av två samhällsproblem, arbetslösheten och näringslivets behov av
kvalificerad arbetskraft. Universitet och högskolor skall öka sin samverkan
med näringslivet och fler skall få möjlighet att läsa vid universitet och
högskolor.
Kanske är universitet och högskolor den del i det svenska utbildnings-
väsendet som under 1992-1994 genomgått de mest genomgripande för-
ändringarna. Många förändringar har varit till det bättre. Så fungerar t.ex. det
nya resursfördelningssystemet någorlunda väl. Många åtgärder rörande
universitet och högskolor har emellertid varit hastigt påkomna och dåligt
genomtänkta. Här behövs en översyn och åtgärder för att rätta till uppkomna
missförhållanden. Det gäller till exempel de hastiga och svajiga
överföringarna av mycket stora kapital från löntagarfonderna till nystartade
stiftelser för forskning. En dylik låsning av stora resurser utgör allvarliga
begränsningar i riksdagens möjligheter att i demokratisk ordning forma en
effektiv forskningspolitik. Den har redan resulterat i ökade svårigheter att
frigöra resurser för att åtgärda de brister som grundforskningen vid svenska
universitet och högskolor dras med sedan lång tid.
Grundutbildningen har fått en kvalitetssänkning som resultat av alltför
snabba ökningar i studerandeantal. Forskarutbildningen har försämrats, yngre
forskares möjligheter har inte förbättrats och grundforskningens resurser är
otillräckliga och osäkra. Problemet med snedrekrytering, såväl social
snedrekrytering som skev könsfördelning, har inte beaktats och låsningen av
tjänstestrukturen har lett till ett i internationella hänseenden mycket stelt
system. Här behövs åtgärder av olika slag på alla nivåer men framför allt
inom högre utbildning (forskarutbildning) och universitetsforskningen.
Grundutbildning
Grundutbildningen har tidigare omstrukturerats med i vissa
avseenden goda resultat. Ett myller av linjer har reducerats
till en mer flexibel och överskådlig struktur, bättre anpassad
till studenternas behov av fria val av studievägar. Bristande
överskådlighet är dock fortfarande ett problem liksom
svårigheter för tvärvetenskapliga utbildningar över
fakultetsgränserna.
I och med att antalet studerande har ökat och kommer att öka ännu mer så
accentueras behoven av en anpassning av undervisningen till de nya
betingelserna med stora heterogena grupper och nya studerandekategorier.
Kraven på lärarnas undervisningsskicklighet ökar och själva undervisnings-
metoderna måste i mycket högre grad än tidigare ta individuella hänsyn till de
enskilda elevernas olika grundförutsättningar.
Det är nu dags att även högskollärarna får en professionalitet på
undervisningsområdet. Miljöpartiet föreslår att det inrättas en särskild
högskollärarutbildning om ett år eller möjligen en termin efter fullbordade
ämnesstudier. Denna utbildning skall ledas av erfarna högskolelärare med
stort intresse för utveckling av metodik för undervisning av vuxna. Den skall
vara förlagd till högskola och ha goda möjligheter till övningar - hela
utbildningen skall ske i nära anknytning till den praktiska undervisnings-
situationen. En sådan utbildning kan också fylla en lucka i utbildning av
lärare för vuxenutbildning utanför universitet och högskolor.
Yrkesutbildning
Många yrkesutbildningar ligger kvar eller har förts in under
universitet och högskolor med motiveringen att utbildningen
skall vara forskningsanknuten. Det är emellertid långt ifrån
självklart att detta gagnar alla yrkesutbildningar.
Hushållslärare, vårdpersonal, psykologer, osv. har kanske
inte i första hand behov av att få utbildning i
forskningsmetodik och egen vetenskaplig verksamhet.
Många utbildningar förflackas och blir otydliga genom att
lärare i utbildningen har sina kvalifikationer inom
ämnesområdets vetenskapliga del men kanske saknar den
yrkesmässiga erfarenheten. Många klagar över att
utbildningar inte ger en yrkesidentitet, att undervisande
personal inte duger som yrkesförebilder, att undervisningen
inte sker i nära kontakt med den verklighet som yrket sedan
gäller, etc.
Lärarutbildningen är ett bra exempel på en yrkesutbildning som i många
fall drabbats hårt av att den fördes till universitet och högskolor. Ofta har
utbildningen blivit splittrad på en mängd olika institutioner och
praktikmöjligheterna är ofta bristfälliga. Miljöpartiet föreslår att
lärarutbildningarna bryts ut från universitet och högskolor och förläggs i
anslutning till övningsskolor. Undervisningens tyngdpunkt skall förskjutas
mot den praktiska verksamheten i skolmiljö och teoriundervisningen skall på
ett helt annat sätt än för närvarande knytas samman med erfarenheterna från
den verkliga skolvardagen. Det handlar om att ersätta en splittrad, något
verklighetsskild utbildning med en samlad, praktiskt inriktad, där lärarna har
stor yrkeserfarenhet och där lärarkandidaterna redan från början får möjlighet
att utveckla sin identitet som lärare.
Miljöpartiet föreslår att en utredning tillsätts för att ta fram förslag till en
lämplig utformning av de rena yrkesutbildningar som nu är förlagda till
universitet och högskolor och utarbetar förslag till hur dessa utbildningar bäst
lokaliseras och struktureras.
När det gäller lärarutbildningarna så bör Högskoleverket kunna
snabbutreda möjligheten att bryta ut dessa och förlägga utbildningarna till
särskilt inrättade lärarhögskolor i direkt anslutning till övningsskolor med en
inriktning enligt vad som ovan anförts.
Ett annat exempel på en verklighetsankytning av yrkesutbildningarna utgör
de så kallade lärlingsutbildningarna. Dessa är förlagda till företag och har
många fördelar när det gäller specifika utbildningar för olika branscher.
Miljöpartiet föreslår att lärlingsutbildningen utvecklas ytterligare i samråd
med företagarorganisationer och berörda myndigheter. Införande av
lärlingsutbildning har behandlats utförligt i tidigare motioner från
Miljöpartiet.
Studiestöd
De nya formerna för studiestöd som föreslås i
Studiestödskommitténs betänkande bör kunna ge stora
fördelar jämfört med det gamla. Det leder inte till en orimlig
skuldsättning och amorteringsplanerna borde innebära en
bättre fördelning av kostnaderna över tiden. Betänkandet
remissbehandlas och vissa delar behöver ändras och
kompletteringar på några punkter skall göras. Bland annat
detaljer i studiehjälpen för ungdomar i vissa åldrar samt stöd
till studerande över 45 år (se separat motion). Det är viktigt
att en rullande utvärdering sker så att olägenheter snabbt kan
upptäckas och åtgärdas om så krävs.
Studenternas valmöjligheter
Möjligheter att fritt välja ämneskombinationer skall
underlättas. Kurserna bör utformas så att det i större
utsträckning än vad som nu är fallet går att kombinera ämnen
från olika fakulteter, t.ex. tekniska ämnen med biologi och
psykologi. Denna typ av tvärvetenskapliga utbildningsvägar
måste aktivt underlättas för att de av hävd hårda
restriktionerna för denna typ av tvärvetenskapliga studier
skall kunna brytas. Universiteten bör öka samordningen i
kursplaneringen och förbättra informationen till studenterna
om olika möjligheter till ämneskombinationer. Universiteten
bör också eftersträva en tydligare profilering så att landets
resurser samlas till kraftfulla enheter på ett ställe. Kurser
inom specialområden skall vara öppna för studerande från
andra universitet och högskolor. En ökad rörlighet hos
studenter innebär också vidgade erfarenheter.
I detta sammanhang aktualiseras åter frågan om CSN-kortet som inte
längre finansieras över statsbudgeten. Den gamla formen av CSN-kort bör
återinföras just för att öka möjligheterna för studenter att röra sig mellan
olika
universitet och högskolor.
Här kan också tas upp regeringens förslag till fördelning av det ökade
antalet grundutbildningsplatser. Miljöpartiet föreslår att regeringens ökning
med 30 000 platser på grundutbildningen disponeras så att universiteten får ta
emot en större del än vad regeringen föreslår. Ett alternativt förslag på
fördelning till universitet ges i följande tabell, och Miljöpartiet föreslår att
fördelningen av resterande platser på små och medelstora högskolor ses över
och ett välmotiverat förslag till platsfördelning för dessa tas fram av
regeringen.
Lärosäte
1997
1999
Totalt
Uppsala universitet
400
400
800 (500)
Lunds universitet
400
400
800 (500)
Göteborgs universitet
450
450
900 (700)
Stockholms
universitet
400
400
800 (500)
Umeå universitet
600
600
1 200 (1 000)
Kungliga Tekniska
högskolan
500
500
1 100 (800)
Ökning för dessa lärosäten relativt
regeringens förslag
1 600 platser
Ekotekniker och miljöekonomer
En yrkesgrupp som samhället i en snar framtid kommer att
efterfråga är ekotekniker, d.v.s. personer med utbildning
inom teknik och biologi, teknik och medicin, ekonomi och
biologi och med gedigen kunskap i ekologi. Personal som
har kunskap inom gränsområdet mellan biologi, ekologi,
ekonomi och teknik behövs i arbetet att anpassa byggnation,
sophantering, avloppsrening, energiproduktion,
varuproduktion och återvinning, dricksvattenhantering, osv.
till moderna krav. Denna personal behövs för att
miljövänligare alternativ skall kunna ersätta otidsenliga
lösningar som genom tradition har fäste i den nuvarande
verksamheten. Deras kunskap kan också bidra till att nu
verksamma, traditionellt utbildade ingenjörer och ekonomer
får lättare att ta till sig nya tekniker och nya synsätt.
Dylika utbildningar har införts i mindre skala och då ofta i speciella syften,
t.ex. utbildning av miljöskyddsinspektörer. Behovet av miljökunnig personal
inom olika sektorer (teknik, trafik, ekonomi, etc) bör kartläggas. Vi föreslår
att en utredning tillsätts för att utvärdera existerande utbildningar på
området
samt med ledning av denna utvärdering utarbeta ett förslag till en ordnad
utbildning i stor skala av de olika ekotekniker, miljöekonomer och miljö- och
hälsoskyddsinspektörer som behövs för att möjliggöra en effektiv övergång
till ett hållbart samhälle. I utredningen skall också särskilt beaktas
möjligheterna att införa miljökunskap i redan existerande utbildningar.
Bruksanvisning för akademiska grundexamina
Många C- och D-kurser vid universitet och högskolor har det
dubbla syftet att dels vara den bas från vilken de studerande
skall fortsätta till forskarutbildningen, dels (för flertalet
studerande) vara avslutningen på den utbildning som ligger
till grund för deras yrkesverksamhet. För flertalet ämnen vid
t.ex. humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna är
denna dubbla funktion otydlig. Studenterna vet ofta inte ens
vilka villkor som gäller för en fortsatt forskarutbildning och
vad den leder till för arbetsmöjligheter. Inte heller vet de
vilka förvärvsmöjligheter som står öppna med den utbildning
som de just genomgått.
Samma okunnighet finns på avnämarsidan. Arbetsgivare såväl inom
näringslivet som inom den offentliga sektorn saknar god information om vad
olika utbildningar ger för yrkesmässig kompetens. Det duger inte att hävda att
många utbildningar är "fria" och inte avser att vara direkta yrkesutbildningar.
I dessa fall är behovet större än någonsin av en genomlysning av
utbildningens möjliga användbarhet i samhället. Här bör en myndighet med
övergripande ansvar, t.ex. det nya kanslersämbetet, få i uppdrag att med hjälp
från olika universitet och högskolor ta fram bra informationsmaterial; ett
riktat till studenter som information inför studieval och yrkesval och ett för
marknaden för rätt utnyttjande av utbildad arbetskraft. Viss sådan information
finns men är alldeles otillräcklig.
Jämställdhet i grundutbildningen
Sett i stort så råder inte någon allvarlig skevhet i
könsfördelningen i grundutbildningen vid universitet och
högskolor. Undantag finner vi i vissa ämnesgrupper, t.ex.
tekniska och medicinska utbildningar. I dessa senare ämnen
kan man förvänta sig en långsam utjämning med tiden.
Insatser som behövs handlar sannolikt i första hand om olika
typer av information samt om att lärare i gymnasiet i
tekniska ämnen uppmärksammar problemet och anpassar
pedagogiken så att skillnader i grundinställning till ämnet
initialt inte resulterar i onödiga könsskillnader i
kunskapsinhämtande.
Trots att ungefär lika många kvinnor som män deltar i grundutbildningen så
är det en markant övervikt för män bland dem som går vidare till
forskarutbildning. En del av orsakerna till detta står antagligen att finna i
grundutbildningens slutskede. Ofta används det mindre forskningsarbete som
utförs på C- och D-nivå som merit vid antagningen till forskarutbildningen.
Det finns många tecken på att män i större utsträckning än kvinnor väljer
uppsatsämnen direkt inom handledarens forskningsprojekt. Resultatet blir att
kvinnor får en något svårare uppgift samt att de eventuellt inte är lika
välkomna i forskarutbildningen som de manliga studerande som redan arbetar
i handledarens projekt. Institutionerna bör uppmärksammas på detta problem
och vidta åtgärder så att kvinnliga studerande inte drabbas av skillnader i
förutsättningar att gå vidare till forskarutbildning.
Tänkbara åtgärder är många och olika för olika institutioner; från tydlig
information om för- och nackdelar med olika strategier vid val av
uppsatsämne till aktiva åtgärder för att kompensera brister i handledning och
kursgivning. Frågan om skillnader för män och kvinnor vad gäller yttre,
institutionella betingelser för studieframgång måste tas på stort allvar.
Universiteten bör få tydliga direktiv om behovet av åtgärder samt krav på
redovisning av vidtagna åtgärder och deras resultat.
Forskarutbildning
Många skäl anförs för att forskarutbildningen behöver
förbättras. Kvaliteten är hög men kan bli högre och antalet
utbildade forskare är för litet. Efter avslutad grundutbildning
skall det ta fyra till fem år att genomföra en forskarutbildning
vid svenskt universitet. För flertalet studerande tar
utbildningen betydligt längre tid. Statistiken visar att
studerande vid teknisk eller medicinsk forskarutbildning
lyckas betydligt bättre än studerande vid t.ex. humanistisk
eller samhällsvetenskaplig fakultet. Detta ger en viss
vägledning om var problemet ligger. Det är också så att
studerande med doktorandtjänst har betydligt bättre
studieresultat än sådana som ej har sådan tjänst.
Sammanfattningsvis kan man, inte oväntat, konstatera att
hög begåvning, lön under studietiden och väl ordnad och
genomtänkt forskarutbildning (väl planerade kurser och bra
handledning) leder till effektiva forskarstudier.
Doktorandtjänsterna, som bekostar den forskarstuderandes
uppehälle under studietiden betalas via universitetsanslag
(fakultetsanslag). Däremot finns inga pengar anslagna för
den forskning som vederbörande skall bedriva (mycket små
bidrag kan erhållas från det helt otillräckliga
fakultetsanslaget för ograduerade forskares vetenskapliga
verksamhet). Detta betyder i praktiken att den
forskarstuderande är hänvisad till att använda handledarens
utrustning, anslag för datoranvändning, laboratoriemateriel,
litteratur, kopiering etc. Detta i sin tur förutsätter att den
studerande verkligen utför sitt avhandlingsarbete inom
handledarens projekt. Handledaren, en universitetsforskare,
finansierar vanligtvis sin forskning via anslag från
forskningsråd. Detta beroende mellan handledaren och den
forskarstuderande innebär vissa fördelar. Det är lättare att
effektivt fullfölja sina studier när man har tillgång till
litteratur, apparatur, handledarens kunskap etc. Man hör ofta
sägas att bästa forskarutbildningen får man om man deltar i
en forskargrupp.
Självfallet innebär beroendet av handledarens anslag också en risk för att
nya idéer hämmas. Ett annat hinder är att handledaren ofta inte handleder
inom hela sitt kompetensområde utan koncentrerar sina insatser onödigt hårt
på sitt eget aktuella forskningsprojekt. Detta leder till en begränsning av
bredden i forskarutbildningen.
Det tycks vara så att kvinnor i forskarutbildningen oftare än män väljer
egna avhandlingsämnen, ämnen som inte faller direkt inom någon
handledares projekt. Detta medför svårare studieförhållanden med mindre
resurser och hjälp för kvinnor. Studietiden blir längre. Till bilden hör också
att handledarna som regel är män (mer än 85 procent av handledarna är män).
Förmodligen missgynnas kvinnliga studerande mer än män av att den
forskning som doktorander utför saknar egen finansiering. Miljöpartiet ser det
som angeläget, både för att öka möjligheten för nya idéer att prövas av unga
forskare och för att minska ett av hindren för kvinnliga forskarstuderande, att
till forskningsråden anslå särskilda medel för stöd till forskarstuderande. Ofta
krävs minst docentkompetens för att det skall vara meningsfullt att söka
anslag vid statliga forskningsråd.
Det största problemet är alltså att antalet doktorandtjänster är alldeles för
litet och att de forskarstuderande i stort sett saknar möjligheter att få egna
medel för sitt avhandlingsarbete. Trots den allvarliga situationen har
regeringen i årets budget inte vidtagit några åtgärder för att lösa problemet.
Man nöjer sig med att referera till en tillsatt utredning.
Miljöpartiet föreslår en radikal ökning om cirka 50 procent av anslaget till
forskarutbildning (doktorandtjänster samt forskningsmedel för forskar-
studerande). Finansieringen möjliggörs genom ett grundforskningsavdrag
varigenom medel överförs från tillämpad forskning till fakultetsanslag och
forskningsråden.
Utformningen av forskarutbildningen måste ändras med hänsyn till de nya
krav som möter en ung forskare i dagens samhälle. De problem som den
forskarutbildade idag möter kräver ett perspektiv långt utöver
specialistperspektivet. Den unga forskaren möter idag en problematik som är
långt mer komplicerad och vittomfattande än vad forskare för några decennier
sedan reflekterade över. Problemen har globaliserats och effekter av olika
tekniska åtgärder på vår omvärld är stor. Även forskning inom
samhällsvetenskap och humaniora har trätt in i ett vidgat perspektiv med krav
på ett globalt perspektiv, solidaritet långt utanför våra egna gränser och
medvetenhet om hur våra handlingar har effekter långt ut i omvärlden.
För att kunna hantera forskning på ett sätt som leder mot en hållbar
utveckling måste dagens forskare ha en medvetenhet om villkoren för liv på
jorden, förståelse för människans plats i det ekologiska systemet och en insikt
om de begränsade ramarna för mänskliga kunskapers räckvidd samt en insikt
om att dagens sanningar inte alltid är framtidens sanningar. Framtiden
kommer att utvärdera våra handlingar utifrån kunskaper och perspektiv som
vi idag saknar. Forskaren måste med de resurser han eller hon förfogar över
ta ett ansvar för att begränsningarna i vår kunskap också sätter gränser för
våra handlingsmöjligheter. Styrkan i specialistens prediktionsförmåga ligger i
det snäva perspektivet, vilket också utgör ett av de största hoten mot en
hållbar utveckling. Detta har direkta konsekvenser för utformningen av en
lämplig forskarutbildning. All forskarutbildning måste innehålla studier av de
biologiska och ekologiska livsvillkoren för allt liv på jorden.
Forskarutbildning måste också ge insikt om de kunskapsteoretiska villkoren
och begränsningarna för mänskligt vetande. Miljöpartiet föreslår att dessa
undervisningsmoment i biologi, ekologi och filosofi införs som obligatorium i
all forskarutbildning i Sverige.
Likvärdiga villkor för kvinnor och män i
forskarutbildning
Den ålder när man normalt genomgår forskarutbildning
sammanfaller med den tid i livet när man skaffar barn.
Självfallet innebär detta andra förutsättningar för kvinnor än
män att genomföra en forskarutbildning på förväntade fyra-
fem år. Många familjer där kvinnan går i forskarutbildning
väntar med det första barnet tills kvinnan tagit sin
doktorsexamen. Barnafödande innebär då en fördröjning av
kvinnans fortsatta karriär, att genom egen forskning meritera
sig för forskarassistenttjänst. Vid svenska universitet och
högskolor finns det bara en tjänst efter doktorsexamen som
är avsedd för vidaremeritering i forskarkarriären, nämligen
tjänsten som forskarassistent. Genom att konkurrensen om
forskarassistenttjänster är hård och meriter ofta endast räknas
från de fem första åren efter doktorsexamen (trots att
femårsregeln formellt tagits bort) så är många kvinnor näst
intill chanslösa att gå vidare mot ett arbete som självständig
forskare vid ett svenskt universitet med nuvarande system.
(Om kvinnan vill ha familj och barn före 30 års ålder.)
Redan dessa tydliga skillnader i förutsättningar för män och kvinnor i
forskarutbildningen pekar på vissa typer av lämpliga åtgärder för att förbättra
situationen. Ändra handledningssituationen på C- och D-nivån, så att
kvinnliga studerande inte drabbas av konkurrenshinder redan i ingången till
forskarstudierna (jämför 4.1.7 Karriärhinder för kvinnor i grundutbildning)
och i forskarutbildningen enligt samma riktlinjer. Vad gäller val av
avhandlingsämne så gäller vad som tidigare nämnts i motionen i samband
med uppsatsskrivande på C- och D-nivåerna i hög grad också för kvinnors val
av ämne för doktorsavhandlingen. Universitet och högskolor bör få tydliga
direktiv om åtgärder för att handledningen av kvinnliga studerande skall
anpassas med särskild uppmärksamhet riktad på kvinnornas speciella
situation.
Ändra meriteringskraven så att en fördröjning genom barnafödande inte
lägger onödiga hinder i vägen vid konkurrens om tjänster i forskarkarriären.
Öppna möjligheten för forskarstuderande att söka egna forskningsmedel, så
att de inte är helt hänvisade till handledarnas resurser och välvilja (t.ex.
genom rådsanslag för avhandlingsarbeten). Inför olika typer av
tidsbegränsade tjänster i forskarkarriären (t.ex. med tjänster i fyra nivåer
mellan doktorandtjänst och professor, jämför 4.3).
Regeringens förslag inskränker sig till att handla om att några tjänster skall
inrättas för kvinnor och att genusforskning skall få ett mindre statligt stöd.
Det sista är i och för sig en god investering för att gynna ett eftersatt
forskningsområde. Ingen av åtgärderna bidrar till att lösa det akuta problemet
med ojämlika förutsättningar för kvinnor och män i forskarkarriären.
Miljöpartiet föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att aktivt verka för att
universitet och högskolor vidtar åtgärder i linje med vad ovan anförts i syfte
att nå likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män i forskarutbildningen.
Ny tjänstestruktur för ökad rörlighet
Alla universitet och de högskolor som har forskarutbildning
och forskning i sin verksamhet måste få möjligheter till ökad
rörlighet och större flexibilitet i anställningsförhållanden.
Den stela struktur som råder idag med en tjänstehierarki
bestående av forskarassistent (tidsbegränsad), lektor och
professor låser systemet på ett olyckligt sätt.
Forskarassistenttjänsterna är för få. Den i många länder
vanligt förekommande postgraduala utbildningen saknas vid
de flesta institutionerna i Sverige.
Forskar- och lärartjänsterna vid universiteten ses över med målet att få en
större rörlighet i anställningsförhållanden, institutions- och kursansvar etc.
En
ökad rörlighet skulle bidra till en ökad kompetens inom näringslivets
forskning och inom den offentliga sektorns forskning. En ökad rörlighet är
också en nödvändighet för att skapa möjligheter för yngre forskare och lärare
att komma in i universitetens verksamhet. Våra svenska universitet har en
närmast unik tröghet inbyggd i systemet som hämmat den vetenskapliga
utvecklingen under flera decennier.
Adjunkttjänsterna, som huvudsakligen knyts till grundutbildningen var
ursprungligen tänkta som tidsbegränsade lärartjänster införda för att öka
utbytet med gymnasier, högre yrkesutbildningar utanför universitet och
högskolor samt näringslivet. Denna tanke har man sedan länge släppt.
Adjunktstjänsterna har istället blivit rena lärartjänster med så mycket
undervisning att innehavaren saknar alla praktiska möjligheter att bedriva
egen vetenskaplig verksamhet. Dessutom är innehavet som regel inte
tidsbegränsat. Dessa tjänster bör bort eller ändras.
Miljöpartiet föreslår att tjänstestrukturen ses över och ändras radikalt för att
åstadkomma den för universitet och högskolor så viktiga rörligheten och
möjligheter till förnyelse. Regeringen har äntligen tillsatt en utredning för
att
granska just tjänstestrukturen. Miljöpartiet vill betona vikten av att
utredningen också uppmärksammar de aspekter som vi anfört på nackdelarna
med det nuvarande systemet och vilka förändringar som särskilt bör prövas
inför ett förändringsförslag.
Administration och rationaliseringsmöjligheter
Det är inte bara tjänstestrukturen som lägger hinder i vägen
för universitetens och högskolornas utveckling. En av
anledningarna till att universiteten ackumulerat brister över
mycket långa tider är naturligtvis att universitetsledningarna
har varit mycket svaga. Rektorerna har säkert varit väl så
skickade men rektorsämbetet är av tradition en relativt
kraftlös institution. Fakulteterna är alltför uppbundna av
mellaninstitutionella hänsyn för att kunna åstadkomma några
effektiva rationaliseringar.
Ett lovvärt försök till sanering gjordes av den förra regeringen när man gav
universiteten större självständighet och frihet. Förändringarna skedde
emellertid alldeles för snabbt och ogenomtänkt. Man borde ha gjort
universitetsorganisationen bättre rustad att kunna ta till vara fördelarna med
en större frihet innan man tog steget. Nu sitter universiteten där i sin frihet,
uppbundna av låsta tjänstestrukturer, inkrökta finansieringskanaler och oklara
verksamhetsuppdrag som vuxit fram som en anpassning till tidigare system
med centralstyrning. I sin iver att släppa fåglarna fria ställde man ut burarna
men glömde att öppna dörrarna. Det är mycket ovisst om den nyvunna
friheten kommer att leda till några effektiviseringar inom en rimlig framtid
om inte speciella åtgärder vidtas.
Det är antagligen nödvändigt att en utomstående instans i samråd med
universitet och högskolor ser över möjligheterna att ge dessa en annan
ledningsfunktion och organisation. Speciellt bör fakulteternas funktion
granskas och alternativ tas fram. Det krävs också att effektiva
rationaliseringsinstrument byggs in i organisationen så att institutioner och
enheter med låg kvalitet i forskning eller utbildning kan förbättras eller
läggas
ner, etc. Miljöpartiet föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att i samverkan
med universitet och högskolor utforma förslag till lämpliga
organisationsförändringar för att effektivisera universitetens interna struktur
så att genomgripande rationaliseringar i kvalitetshöjande syfte kan ske på ett
smidigt sätt.
Forskning vid universitet, mindre och
medelstora högskolor, ett
optimeringsproblem
Miljöpartiet stöder tanken på utbyggnad av små och
medelstora högskolor i syfte att få en bättre spridning av
utbildningsmöjligheterna främst då grundutbildning och
regionalt motiverade yrkesutbildningar. Samverkan med
näringsliv och offentliga sektorns övriga verksamheter i
regionen är ett viktigt inslag i dessa högskolors verksamhet.
Frågan om forskning vid dessa högskolor är mer
komplicerad. Man får lätt intrycket att regeringen gjort den
allmänna bedömningen att det är bra om alla forskar. Det är
viktigt att frågan om forskning vid högskolor får en allsidig
belysning och att förutsättningarna noga analyseras.
Det saknas en analys av tillgången på kvalificerade forskare inom landet.
Det finns inte heller någon bild av inom vilka områden som Sverige snabbt
kan starta nya forskningscentra. Regeringen har inte heller redovisat någon
bra kartläggning av på vilka områden vi har att vänta ett behov av ytterligare
forskning inom den närmaste framtiden. Underlaget för ett ställningstagande
är alltså mycket svagt.
Man kan i propositionen på flera ställen utläsa en uppfattning att spridning
av forskningsresurser är en fördel i sig. Detta bör verkligen ifrågasättas. Ett
mycket vanligt scenario i svensk universitetsforskning är att landet förfogar
över några få professorer inom ett visst område. Dessa sitter ensamma med
en eller några få medarbetare vid var sin institution och på olika universitet.
De får var och en små forskningsanslag med vars hjälp de producerar två till
tre artiklar om året, deltar i internationella konferenser och något
internationellt samarbetsprojekt, handleder några få forskarstuderande och är
sakkunniga vid forskningsråd och tjänstetillsättningar. Administrativt arbete
tar relativt lång tid. De deltar i brist på tid relativt lite i
grundutbildningen.
Det finns mycket som talar för att felet med svensk forskning snarare är att
den är för utspridd och splittrad på för små enheter. Om resurserna i stället
koncentrerades så skulle effektiviteten öka väsentligt och studiemiljön för
forskarstuderande förbättras.
I det ovan givna perspektivet borde forskning vid små och medelstora
högskolor utvecklas i andra riktningar än dit den nu inslagna vägen pekar.
Kanske är det bättre att man koncentrerar sig på att finna, ur rikssynpunkt
såväl som ur regional synpunkt, ett lämpligt forskningsområde för en viss
högskola och sedan satsar ordentligt på att bygga upp en resursstark
forskningsenhet vid denna högskola (under förutsättning att kompetent
forskningspersonal finns att tillgå). Kanske skall man utnyttja möjligheten att
få utländska frontforskare till enheten redan i starten. Det vore en fördel om
ett sådant planeringsarbete kunde ske av högskolan själv med hjälp från
någon myndighet, t.ex. Högskoleverket och i samverkan med FRN och någon
berörd fackmyndighet. Så skulle det t.ex. vara mycket intressant att få fram
ett förslag till en högskoleforskning kring vissa miljöfrågor, varvid SNV
torde vara en naturlig planeringspart. Miljöpartiet föreslår att Högskoleverket
får i uppdrag att undersöka möjligheterna till att en sådan forskningsenhet
med en miljöprofil kan inrättas vid en högskola och tar lämpliga initiativ för
en planering av genomförandet.
För de högskolor som har små eller inga forskningsresurser kan problemet
med forskningsanknytning lösas genom att högskolor tillsammans med ett
universitet bildar regionalt samverkande enheter där vissa basresurser för
forskning, datoranvändning etc. kan utnyttjas gemensamt. Det vore intressant
att pröva en sådan regionsamverkans fördelar, t.ex. i Göteborgsområdet med
samverkan mellan Göteborgs universitet och högskolorna i Trollhättan,
Vänersborg, Skövde, Borås och Karlstad. Miljöpartiet föreslår att en
utredning görs för att belysa frågan om bildandet av ett västsvenskt
universitet med Göteborgs universitet som resursbas och med högskolorna i
Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Borås och Karlstad som självständiga
enheter i samverkan. Utredningen kan ske vid Göteborgs universitet i
samverkan med berörda parter.
Utplacering av professurer och forskningsresurser vid små och medelstora
högskolor på det sätt som regeringen föreslår kan vara ett steg i fel riktning
och risken är uppenbar att följden blir kvalitetssänkning av landets totala
forskningskapacitet och att effekterna tyvärr konserveras under lång tid
framöver. Miljöpartiet föreslår istället försök i mindre skala enligt ovan
anförda förslag följt av ordentliga utvärderingar i anslutning till den analys
av
förutsättningarna som också anförts ovan.
Grundforskningsavdrag
Sedan 1960-talet har resurserna för svensk forskning vuxit.
Så kallad tillämpad forskning eller sektorsforskning har fått
olika finansieringsvägar. En del anslag disponeras av
departement och statliga verk. I många fall har särskilda
fonder eller stiftelser inrättats med direktiv att stödja viss typ
av tillämpningsforskning. En stor del av den tillämpade
forskningen är av mer utredande karaktär. I vissa fall stöds
produktutveckling och i andra fall används medlen för olika
stödåtgärder som skall gagna ett visst allmänt syfte. Hälften
av forskningen i Sverige drivs och finansieras av företag
inom näringslivet. Av den del som finansieras genom statliga
medel eller via stiftelser och fonder är den helt dominerande
delen forskning av tillämpningskaraktär eller forskning med
ett viss styrt syfte. Grundforskningen disponerar cirka en
tjugondel av landets forskningsmedel.
Den grundforskning som bedrivs vid våra universitet är livsnerven för all
vetenskaplig verksamhet i Sverige. Genom att Sverige är ett litet land har vi
också ett relativt litet antal forskare vid våra universitet. Dessa forskare
utgör
en resurs som dels svarar för att svensk grundforskning håller hög
internationell standard, dels svarar för att kvaliteten i den
tillämpningsforskning, som är en förutsättning för produktutveckling och
nyskapande inom svenskt näringsliv, håller en hög standard. Samma grupp av
forskare leder också utbildningen av nya forskare.
Sverige har ett relativt ovanligt system för finansiering av forskning och
forskarutbildning. Fakultetsanslag till universiteten finansierar huvudsakligen
tjänster, t.ex. professorer, forskarassistenter och doktorander i forskar-
utbildningen (samt viss forskningstid för lektorer). De statliga forsknings-
råden finansierar genom projektanslag den grundforskning som universitetens
forskare (professorer, forskarassistenter och vissa lektorer) bedriver.
Kostnaderna för doktorandernas vetenskapliga arbete (avhandlingsarbetet)
finns inte inbyggda i systemet. Ofta finansieras denna utbildningsforskning
indirekt via de anslag som institutionernas professorer har. Resurserna för
grundforskning är emellertid helt otillräckliga för att tillgodose såväl
institutionsforskarnas som doktorandernas behov av forskningsmedel.
Departement, statliga verk, statliga stiftelser och fonder delar årligen ut
forskningsmedel för olika typer av tillämpad forskning som mångdubbelt
överstiger de resurser som den fria forskningen och forskarutbildningen vid
universiteten förfogar över via forskningsråden. För att svensk forskning skall
kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen behöver
fakulteterna och forskningsråden en mycket kraftig förstärkning av
resurserna. Idag måste många goda ansökningar om forskningsanslag från
framstående forskare avslås i brist på medel. Många forskare avstår från att
söka i vetskapen om att möjligheterna att få anslag är mycket små. Hit kan
också räknas gruppen ännu icke docentkompetenta forskare och doktorander
som i praktiken inte har någon möjlighet att få anslag från forskningsråden.
Miljöpartiet föreslår att medel överförs från den tillämpade forskningen till
grundforskningen genom ett Grundforskningsavdrag om t.ex. 5 procent. Detta
skulle om det genomfördes fullt ut innebära en ökning av grund-
forskningsresurserna om 100 procent vilket utan tvekan skulle kunna föra upp
svensk forskning till en tätposition internationellt sett samtidigt som grunden
för en god forskarutbildning läggs och vi får en säkring av tillgång på
forskare för näringslivets framtida behov. För den tillämpade forskningens
del kan en femprocentig minskning täckas genom en rimlig rationalisering i
verksamhet och administration och bör sannolikt inte föranleda någon
försämring vare sig i kvalitet eller omfattning. I ett första steg bör
Grundforskningsavdraget endast tas ut från medelstilldelare inom den
offentliga sektorn och andra fonder och stiftelser som delar ut anslag för
tillämpad forskning. (Näringslivets forskning i egen regi har naturligtvis stort
intresse av att grundforskningen håller en tillräcklig volym och kvalitet inte
minst vad gäller forskarutbildningen. Här bör dock andra vägar för
grundforskningsstöd utarbetas i samråd med näringslivets organisationer).
Det smidigaste sättet att ta in grundforskningsavdrag är sannolikt att ta det
direkt vid källan. Fördelningen av de på detta sätt frigjorda resurserna kan
enkelt ske, dels som förstärkning av fakultetsanslag till universiteten, dels
som ökat anslag till de statliga forskningsråden. Administrationen torde bli
relativt enkel och billig.
Ett uttag om ca 5 procent skulle innebära en förstärkning av medel för
forskningsråd och universitetens fakultetsanslag enligt följande tabell i
miljoner kronor. För att undvika överskattningar har beräkningarna grundats
på en total tillämpad forskning om 22,5 miljarder kronor:
Anslag
Forskningsråd
1997
1998
1999
D 1
FRN
+10
+10
+10
D 3
HSFR
+150
+150
+150
D 5
MFR
+50
+50
+50
D 7
NFR
+150
+150
+150
D 9
TFR
+50
+50
+50
*
SJFR
+150
+150
+150
* Utgiftsområde 23, G 3
Anslag
Forskning och
forskarutbildning
1997
1998
1999
B 2
Uppsala universitet
+ 100
+100
+100
B 4
Lunds universitet
+100
+100
+100
B 6
Göteborgs universitet
+90
+90
+90
B 8
Stockholms
universitet
+90
+90
+90
B 10
Umeå universitet
+70
+70
+70
B 12
Linköpings
universitet
+40
+40
+40
B 14
Karolinska institutet
+30
+30
+30
B 16
Kungl. Tekniska
högskolan
+30
+30
+30
B 18
Högskolan i Luleå
+10
+10
+10
Miljöpartiet föreslår att den tekniska utformningen av
grundforskningsavdraget utreds varefter
grundforskningsavdraget snarast bör genomföras. Målet skall
vara att grundforskningsavdrag kan tas ut och disponeras för
fakultetsanslag och anslag till forskningsråd redan 1997.
Samordning och effektivisering av
forskningsresurser
Genom forskningsrådens ökade ansvar för svensk forskning
får råden också ett större ansvar för att tillgodose
gränsöverskridande forskning, tvärvetenskaplig forskning.
Den samverkan som redan finns mellan råd och mellan
ämnesgrupper inom vissa råd skall utvecklas ytterligare.
Förstärkningen av anslaget till FRN motiveras huvudsakligen
av att FRN skall ta ett betydligt större ansvar för samordning
av finansieringen av tvärvetenskapliga projekt.
Möjligheterna att knyta TFR:s projekt till projekt vid övriga
forskningsråd är här av speciell betydelse. FRN skall få ett
ökat ansvar för samordning av universitetsforskning och
forskning inom olika sektorsorgan och näringslivet.
Rationalisera sektorsforskningen
Vid en genomgång av sektorsforskningens resurser bör också
en omprövning av behoven ske så att fördelningen verkligen
återspeglar samhällets behov. Därvid bör även de ökade
möjligheterna till internationellt stöd för forskning inom
vissa tillämpningsområden uppmärksammas, t.ex. inom EU:s
ramprogram. Det är också viktigt att utvärderingen sker i ett
helhetsperspektiv så att onödiga kvalitetsbrister kan botas
och dubbelarbete undvikas. Miljöpartiet föreslår att en sådan
utredning och utvärdering av hela sektorsforskningen görs
och att därvid förslag tas fram för en genomgripande
effektivisering av forskningen inom alla olika områden.
Stärk sektorsforskningen inom miljöskydd,
miljövänlig produktion och varuhantering samt
miljöbetingade hälsorisker
De miljöproblem som det moderna samhället står inför
kräver stora forskningsinsatser under de närmaste åren. Vi
föreslår att regeringen i sitt förslag till omfördelning av
medel för sektorsforskning speciellt uppmärksammar
behovet av stöd till forskning inom miljöskydd, miljövänlig
produktion och varuhantering samt miljöbetingat
hälsoskydd.
Regeringen har planerat att starta ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg.
Miljöpartiet föreslår att ett institut med liknande konstruktion inrättas med
inriktning på forskning och utveckling av miljöanpassad teknik inom
miljöskyddsområdet och naturvårdsområdet. Ett sådant miljöteknikinstitut
skall bildas i samverkan mellan Kungliga tekniska högskolan, Försvarets
forskningsanstalt, Statens naturvårdsverk och ett eller flera universitet.
Verksamhetens samordning med företagens intressen skall ske genom
medverkan av NUTEK och företag eller branschorganisationer. FRN föreslås
få ansvaret för ledning av planeringsarbetet som skall ske i samarbete mellan
deltagande parter. Den organisatoriska strukturen skall i relevanta delar
utformas som VTT i Finland, dvs. med laboratorie- och verkstadsresurser
disponibla för institutet. Möjligheterna att samordna denna del med
existerande laboratorier vid KTH eller någon universitetsinstitution skall om
möjligt utnyttjas. Med hänsyn till närheten till olika institutioner och
aktuella
företag föreslås att institutet förläggs till Stockholm. (Alternativa
placeringar
kan övervägas, flera goda alternativ finns.)
Det miljötekniska institutet skall utöver forskning och utveckling av
miljöanpassad teknik också fungera som referensorgan för övriga
utvecklingsinstitut och produktutvecklande företag. I kraft av sin kompetens
kan institutet ha en rådgivande funktion vid extern produktutveckling så att
man på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet kan upptäcka miljömässiga
nackdelar med en produkt och välja alternativ som är mer miljöanpassade.
Genom att miljöanpassade produkter kommer att ha ett konkurrensförsteg så
bör detta vid sidan av de positiva effekterna på miljön också generera
konkurrensfördelar för svensk industri.
Verksamheten finansieras genom medel
a) från staten via enskilt anslag i statsbudgeten direkt till institutet,
b) från forskningsråd, stiftelser och fonder genom anslag efter ansökan från
institutet och
c) från deltagande företag genom kostnadsersättning till institutet.
Försvarets forskning i civil verksamhet
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den
organisation som vid sidan om universiteten har den största
vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar
av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och
samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska.
Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband
med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar
kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att
denna utveckling fortskrider är stor. I tider av hög
arbetslöshet är det naturligtvis dessutom speciellt viktigt att
inte personal friställs i onödan. En viktig del i anpassning av
svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt
ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta
kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en
omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla
förstärkningar utan för att försvaret skall kunna upprätthålla en kompetens
som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte lägga
forskningskompetens i malpåse. Inte heller är det lätt att snabbt bygga upp
sådan kompetens om detta skulle krävas i framtiden. Det är alltså av flera
skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet
samtidigt som verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOA täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för
olika direkt militära tillämpningsområden, t.ex. stridsledning, operations-
analys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns också special-
avdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man-maskinsystem,
perception och inlärning, kognition, riskanalys, etc. men också tekniskt
avancerade projekt kring datorkommunikation, processtyrning, och olika
teknisk apparatur.
Miljöpartiet vill på detta stadium föreslå att frågan om en effektiv
inriktning av försvarsforskningen mot civil verksamhet utreds. Regeringen
bör få i uppdrag att tillsätta en utredning med detta uppdrag varvid också
skall ingå att föreslå hur en sådan verksamhet skall organiseras och
finansieras. Därvid skall särskilt klargöras vilka civila myndigheter och organ
som är lämpliga samarbetspartners och hur ledningsansvar och
samfinansiering skall utformas.
Miljöpartiet föreslår också att verksamhet redan nu inleds i form av fyra
pilotprojekt inom angelägna områden. Erfarenheterna från dessa kan då också
utgöra en grund för utredningens arbete. Den övergripande samordningen och
de föreslagna utredningarna kan lämpligen förläggas till FRN som också kan
ta ansvar för samordning, administrativ ledning och utvärdering av de fyra
projekten.
Miljöpartiet har i partiets budgetmotion anslagit 27 miljoner kronor för
projekten och planeringsarbetet fördelade på D 1 (6 miljoner kronor), D 2 (1
miljon kronor) samt, under utgiftsområde 6, D 4 (20 miljoner kronor).
Dyslexiprojektet
I anslutning till en internationell fokusering på "lära för
livet" under 1996 har man i Sverige deklarerat 1996 som
"dyslexiår". Utöver de organisationer som under lång tid
drivit frågan om hjälp till elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter är flera olika instanser med i arbetet under
året. Det har bildats en särskilt kampanjförening och fond för
ändamålet (Dyslexifonden). Frågan har uppmärksammats
under flera år i riksdagen genom motioner från flera partier.
Uttalade stöd finns det gott om men några anslagna medel
från riksdagen har inte beviljats för ändamålet i år. Så
avslogs t.ex. Miljöpartiets hemställan om 50 miljoner kronor
för stöd 1996. Även i årets budget hemställer Miljöpartiet om
särskilda medel för hjälp till elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter.
Situationen är nu så allvarlig att alla möjligheter till en effektiv och
omedelbar insats bör tillvaratas. En lösning av dyslexiproblemet kräver
utnyttjande av en rad olika kunskapsområden, från kunskap om
språkförståelse, språkinlärning, perception till kunnande om teknik för
information och kommunikation, datorer, bildhantering. FOA är unikt i det
avseendet att organisationen täcker många av dessa specialiteter. En
samverkan mellan FOA och SIH, Skolverket, de universitetsforskare som
arbetat med dyslexi (Göteborgs universitet och Karolinska institutet i
Stockholm) samt de aktiva intresseorganisationerna skulle ge närmast
perfekta förutsättningar för att nå stora framsteg i dyslexifrågan.
Det borde vara en intressant utmaning för FOA att ta sig an denna civila
insats, som ligger relativt långt från organisationens vanliga
tillämpningsområden, och demonstrera sin förmåga att operera även inom det
civila fältet.
Sensorprojektet
Den sensortekniska avdelningen vid FOA har en
internationellt framskjuten position på sitt område. Bland
annat har framtagandet av det som populärt kallas
"elektronisk näsa" uppmärksammats. Denna teknik syftar till
att detektera låga koncentrationer av olika gaser i luft.
Självfallet vore det av stort intresse att utveckla och använda
tekniken inom civila områden, t.ex. för upptäckt och
kvantifiering av utsläpp av luftföroreningar eller för larm vid
oväntade utsläpp från energiverk eller industri. Det är inte
svårt att finna tillämpningsområden men självfallet bör en
närmare utredning av olika alternativ ske under FOA:s
ledning eller medverkan. Fördelen med just tillämpningen
inom miljöarbetet är emellertid så uppenbar att ett
pilotprojekt bör kunna startas omedelbart i samverkan med
t.ex. TFR, SNV och några universitetsinstitutioner, eventuellt
med NUTEK inkopplat för senare samverkan med några
svenska företag.
Man-maskinprojektet
Den ökade automatiseringen och utnyttjande av teknik i allt
större sektorer av arbetslivet innebär ökade krav på kunskap
om samspelet mellan människan och den maskin som hon
hanterar. Det kan gälla operatörer vid kärnkraftverk eller i
maskinhallar vid ett pappersbruk med komplicerade
arbetsuppgifter eller den enskilda människan framför en
dator i kontorsmiljö, kassorna i dagligvaruhandeln eller
liknande. Här har FOA en kompetens som är unik och skulle
kunna komma samhället till nytta även i avseenden som inte
direkt berör försvaret. Det är gott om naturliga
samarbetspartners, t.ex. Arbetslivsfonden och Folkhälsan.
Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp stationerad på FOA
med uppdrag att snabbt ta fram ett eller två lämpliga
pilotprojekt inom området och då välja områden som är av
stort samhälleligt intresse och där naturliga
samarbetspartners finns inom den civila sektorn.
Riskanalysprojektet
Riskanalys är naturligtvis ett av försvarets
kompetensområden. Det är inte fel att säga att
medvetenheten om risktagande är väl utvecklad inom
försvaret medan det civila samhället, inte minst då
beslutande församlingar inom riksdag, landsting och
kommuner, har mycket dålig medvetenhet vad gäller
riskbedömningar. Här finns stora vinster att göra genom ett
samarbete med försvaret. Miljöpartiet föreslår ett pilotprojekt
inom detta område i form av ett samarbete mellan FOA och
ett nytt budgetkontor som enligt Miljöpartiets förslag skall
knytas till riksdagen. En komplettering med experter på
riskbedömningar är synnerligen önskvärd. Förslaget är alltså
att FOA deltar i detta arbete. Beslut bör tas av riksdagen och
formerna och omfattningen av samarbetet med FOA skall
utvecklas av FOA och riksdagen gemensamt.
Det är väl känt att FOA redan tidigare har deltagit aktivt i samhällets civila
verksamheter; ambulansflyg, spaningsuppdrag, datortjänster, transportinsatser
etc. Det nu aktuella förslaget innebär emellertid en mer långsiktig och
målmedveten satsning som ingår som ett led i den rationalisering och
sparsamhet med resurser som krävs med hänsyn till landets ekonomi. Men
utvecklingen av den civila sidan syftar längre än så. Det handlar om en
omställning av försvaret till civil verksamhet som inte bara optimerar
användningen av befintliga resurser utan också effektuerar en försvarspolitisk
målsättning på ett sätt som minimerar risken för friställning av personal,
bevarar delar av en potential inom försvaret som en försäkring inför
eventuella förändringar i beredskapsläget och dessutom ger möjligheter till
fortsatt utveckling av befintlig kompetens inom försvaret.
Stoppa onödiga djurförsök
Miljöpartiet kräver att djurförsök som avser tester av onödiga
varor som t.ex. kosmetika ska stoppas. I övrigt skall
djurförsök minimeras och ersättas med andra metoder,
exempelvis försök med cellodlingar. Vi kräver också att
studerande i utbildningar där djurförsök ingår skall erbjudas
möjligheter till djurförsöksfria alternativ till det aktuella
momentet där så är möjligt.
Oinskränkt myndighetsansvar och
etiska bedömningar vid vetenskapliga
djurförsök
I vetenskapliga försök med djur utsätts djuren för olika grad
av lidande. En särskild försöksdjursetisk nämnd bedömer för
varje sådant försök om graden av lidande kan accepteras med
hänsyn till försökets betydelse. Felbedömningar kan lätt
uppstå, dels genom att nämnden saknar kompetens för säkra
förutsägelser om förväntat lidande, dels genom att
oförutsedda komplikationer kan tillträda. Då djuren i ett
försök utsätts för större lidande än det som nämnden förutsett
vid den etiska bedömningen kan enligt gällande lagstiftning
inte krav ställas från t.ex. ansvarig veterinär på att försöket
ändras eller avbryts. Vi föreslår att djurskyddslagen ändras
så att ansvarig veterinär får samma juridiska möjligheter att
ingripa vid lidande som uppenbart överskrider det som
försöksdjursetiska nämnden vid sin bedömning avsåg, som
de ansvarig veterinär har vid andra fall av djurplågeri. Vid
sådant överskridande av förutsatt lidande skall lidandet
jämställas med djurplågeri i lagens mening.
De etiska nämnderna vid universiteten granskar alla ansökningar om djur-
försök för tillståndsgivning. Man arbetar i grupper om tre bedömare med
varje ansökan, varvid en representerar allmänheten (en representant för någon
djurskyddsförening), en representerar forskarna medan den tredje ofta
representerar den djurvårdande personalen. Vi föreslår att anvisningarna för
dessa nämnders arbetsrutiner ändras och specificeras så att varje tregrupp
som deltagit vid godkännande av ett djurförsök också skall närvara vid minst
ett av försökstillfällena. Det skall dessutom vara obligatoriskt för dessa
gruppledamöter att besöka djuren mellan försöken för att själva se hur djuren
har det i förvaringsburen. Vidare skall de närvara vid avlivningen av
försöksdjuren. Om djuren ej avlivas omedelbart efter försökets avslutande
skall de besöka djuren även efter försökets avslutande och därvid tillse att
djurets lidande ej förlängs i onödan. Syftet med denna utökning av nämndens
åligganden är att ge ledamöterna kunskaper och erfarenheter av den
verklighet som deras bedömningar avser, till gagn i deras fortsatta arbete.
Däremot skall inte besöken ha några tillsynsfunktioner. Tillsynsansvaret skall
oförändrat ligga på ansvarig myndighet och verkställas av myndighetens
tjänsteman (veterinär).
Det är viktigt att alla ledamöter i en föröksdjursetisk nämnd har goda
kunskaper om berörda djurarters naturliga levnadssätt, speciella behov och
beteende. Universitet med en etisk nämnd bör ansvara för att sådan utbildning
ges till ledamöterna. För finansiering av denna utbildning skall medel
avsättas från de anslag som bekostar forskningsprojekten. Detta kan göras
direkt vid berörda forskningsråd.
Vuxenutbildning
Möjligheterna för vuxenstudier är av tradition goda i svenskt
utbildningsväsende. Folkhögskolor, vuxengymnasium,
grundvux, komvux, studieförbund, yrkesskolor, universitet
och högskolor utgör tillsammans en god samlad resurs för
vuxenutbildning. Regeringen föreslår i årets
budgetproposition en omfattande utbildningssatsning för att
minska den öppna arbetslösheten och skapa meningsfulla
verksamheter för arbetslösa. Resurserna för vuxenutbildning
är därmed alltså väl tillgodosedda och kommer att ligga långt
utöver vad landet normalt behöver.
Miljöpartiet förutsätter att regeringen noga följer hur avsatta resurser
används och föreslår nödvändiga justeringar allteftersom erfarenheterna
samlas och betingelserna på arbetsmarknaden förändras. Vi måste ännu en tid
ha stor flexibilitet i vuxenutbildningen. Folkhögskolor, studieförbund och
andra stora folkbildningsinstitutioner har en viktig uppgift i att erbjuda
värdefulla utbildningar för vuxna som tillfälligt saknar arbete.
De extraordinära åtgärderna inom vuxenutbildningen får emellertid inte
dominera så till den grad att vuxenutbildningen på längre sikt tar skada. Goda
traditioner skall kunna bevaras och stabiliteten i etablerade verksamheter får
inte försvinna. Även med en sjunkande arbetslöshet kommer, under många år
framåt, arbetslösheten att vara mycket hög. Det är därför angeläget att även
planeringen av den del av fortbildningen som motiveras av arbetslösheten
sker långsiktigt och med hänsyn till samhällets många olika behov av
utbildning. En sådan utveckling skulle gagnas om regeringen i
kompletteringspropositionen höjde de ordinarie bidragen till redan befintliga
utbildningsenheter så att den utökade verksamheten med anledning av
arbetslösheten kan inordnas i planeringen. Detta främjar möjligheterna till
samordning och jämn kvalitet inom kursutbudet som helhet.
En fråga av växande betydelse inom vuxenutbildningen är kompletterings-
utbildningar för invandrare med, ofta kvalificerade, utbildningar och
yrkeslivserfarenhet från hemlandet. Behovet av dylika kompletteringar måste
ses över och anpassas bättre till de förutsättningar som en redan utbildad
person har. Mer genomtänkta kompletteringsutbildningar skulle sannolikt
innebära avsevärda besparingar i utbildningskostnader samt minska onödiga
tidsfördröjningar i dessa personers återinträde i arbetslivet.
Miljöpartiet delar regeringens allmänna inställning vad gäller
arbetslöshetsåtgärder i form av utbildningsinsatser. Vi vill dock särskilt
poängtera att den ökade utbildningsresursen innebär en unik möjlighet att
skapa ett kunnande i landet som gynnar omställningen av det svenska
samhället till långsiktig hållbarhet. En stor del av utbildningsinsatserna bör
inriktas på miljöfrågor, miljöteknik, ekologiskt jordbruk, miljöanpassad
energiproduktion, metoder för återvinning och återanvändning etc. Vi föreslår
att utbildningar med sådan inriktning prioriteras så att Sverige står väl rustat
att möta framtidens stora problem.
Tabell 1
Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
15
Studiestöd
Regeringen
Miljöpartiet
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
16 884
19 235
19 981
0
0
0
Anslag
A 1
Studiehjälp m.m.
1 921
1 737
1 708
A 2
Studiemedel m.m.
9 485
9 596
9 807
A 3
Vuxenstudiestöd m.m.
4 722
7 089
7 684
A 4
Timersättning vid vissa
vuxenutbildningar
150
153
156
A 5
Bidrag till vissa studiesociala
ändamål
23
23
24
A 6
Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa
lärarutbildningar
57
59
61
A 7
Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa natur-
vetenskapliga och tekniska
utbildningar
526
578
541
Tabell 2
16
Utbildning och
universitetsforskning
Regeringen
Miljöpartiet
Anteckningar
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
25 357
25 811
26 435
40
40
40
Anslag
A 1
Statens skolverk
242
241
248
A 2
Skolutveckling
161
162
166
A 3
Forskning inom skolväsendet
8
8
8
A 4
Genomförande av
skolreformer
122
57
5
40
40
40
Kompetensutveckling
lärare om läs- o
skrivsvårigheter (20 per
år), fortbildning
gymnasielärare (20 per år)
A 5
Statens institut för
handikappfrågor i skolan
114
117
121
A 6
Skolutveckling och produktion
av läromedel för elever med
handikapp
21
21
22
10
10
10
Hjälpmedel läs- och
skrivsvårigheter
A 7
Specialskolor och
resurscenter
415
429
445
A 8
Särskilda insatser på
skolområdet
244
258
270
A 9
Sameskolor
33
34
35
A 10
Bidrag till viss verksamhet
motsvarande grundskola och
gymnasieskola
114
117
120
A 11
Bidrag till svensk undervisning
i utlandet
81
86
90
A 12
Statens skolor för vuxna
38
39
40
A 13
Bidrag till viss verksamhet
inom vuxenutbildning
130
134
138
A 14
Särskilda utbildningsinsatser
för vuxna
2 546
2 854
3 459
-40
-40
-40
A 15
Delegation för genomförande
av vissa EU-program inom
utbildning och
kompetensutveckling m.m.
5
5
5
B 1
Uppsala universitet:
Grundutbildning
763
779
812
B 2
Uppsala universitet: Forskning
och forskarutbildning
906
935
966
D 3
Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet:
Forskning
210
217
224
+ 150 mkr från avdrag
D 4
Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet:
Förvaltning
8
8
8
D 5
Medicinska forskningsrådet:
Forskning
327
336
347
+ 50 mkr från avdrag
D 6
Medicinska forskningsrådet:
Förvaltning
10
10
10
D 7
Naturvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
525
541
558
+ 150 mkr från avdrag
D 8
Naturvetenskapliga
Forskningsrådet: Förvaltning
19
19
20
D 9
Teknikvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
272
280
289
+ 50 mkr från avdrag
D 10
Teknikvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning
9
10
10
D 11
Rymdforskning
39
40
41
D 12
Rådet för forskning om
universitet och högskolor
8
0
0
D 13
Kungl. biblioteket
190
196
201
D 14
Statens psykologisk-
pedagogiska bibliotek
8
8
9
D 15
Institutet för rymdfysik
36
38
39
D 16
Polarforskningssekretariatet
22
22
23
D 17
Rådet för forskning och
utvecklingssamarbete mellan
Sverige och EU
10
10
10
D 18
Europeisk
forskningssamverkan
317
171
175
D 19
Särskilda utgifter för
forskningsändamål
104
107
110
D 20
Medel för dyrbar vetenskaplig
utrustning
91
94
97
D 21
Nytt anslag:
Naturvetenskapliga
forskningsrådet: Information
om genteknik
20
20
20
E 1
Kostnader för Sveriges
medlemskap i Unesco m.m.
36
37
37
E 2
Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets
område m.m.
19
23
23
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring i gällande skattelagstiftning i syfte att stimulera
föräldraaktivitet vid kommunala förskolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av mål och planer för den pedagogiska verksamheten i
barnomsorg och förskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskolans formella plats i utbildningsorganisationen samt
Skolverkets utökade ansvarsområde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i utbildningen av förskollärare för ökade kunskaper i
metodik och organisation vid föräldraaktiva förskolor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i utbildningen av förskollärare med anledning av
förskolans växande ansvar för förberedande träning och undervisning i nära
anknytning till grundskolepedagogiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minimikrav på tillgång till speciallärare för svaga elever i
grundskolan, t.ex. speciallärare med särskild kompetens inom området
dyslexi,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att kvalificerad undervisning om dyslexi och dess
behandling införs i speciallärarutbildningen och utbildningar av lärare för
grundskolan så att nödvändig kompetens för omhändertagande av elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter kan garanteras inom en snar framtid,
8. att riksdagen hos regeringen begär att samverkansprojektet Dyslexi
genomförs enligt de riktlinjer som angivits i motionen och med de uppdrag
till FRN och FOA som anges i motionen,
9. att riksdagen anvisar 33 miljoner kronor för genomförande av
dyslexiprojektet från utgiftsområde 16 anslagen A 4 (20 miljoner kronor), A 6
(10 miljoner kronor), D 1 (2 miljoner kronor) och D 2 (1 miljon kronor),
10. att riksdagen för genomförande av dyslexiprojektet anvisar 10 miljoner
kronor från anslaget D 4 i utgiftsområde 6,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att stärka hemspråksundervisningen i
grundskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning rörande mobbning vid svenska skolor enligt de
riktlinjer som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fritidsverksamhetens integrering i skola och ungdomsverksamhet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att komma till rätta med allvarliga brister i
tillsynen av skolan enligt gällande lagstiftning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en breddning av tillsynen av skolan till att omfatta större delar av
vad skollagen stipulerar, t.ex. vad gäller mobbning, resurser för barn med
specifika läs- och skrivsvårigheter, elevdemokrati, otillbörlig påverkan
(indoktrinering) och skolhälsovård,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fristående skolors rätt till egen plats i kommunala skolplaner,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med allvarliga problem med den
nya gymnasieskolan,
18. att riksdagen anvisar 20 miljoner kronor under utgiftsområde 16, A 4
för fortbildning av skolledare och lärare vid gymnasieskolan,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en utredning med uppdrag att föreslå lämpliga
alternativ till nuvarande kunskapskrav och betygssystem för gymnasieskolan,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en högskollärarutbildning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en utredning som närmare skall granska universitets
och högskolors yrkesutbildningar med särskild prövning av olika
yrkesutbildningars naturliga hemvist,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av lärlingsutbildning vid svenska företag,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av grundutbildningsplatser på universitet och högskolor
och åtgärder för att underlätta möjligheterna att välja kombinationer av kurser
vid olika fakulteter och högskolor,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning som skall framlägga förslag om ordnad
utbildning vid universitet och högskolor av ekotekniker, miljöekonomer och
miljö- och hälsoskyddsinspektörer,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till nya kanslersämbetet att sammanställa en
bruksanvisning för universitets- och högskoleutbildningar lämpad för
studenter vid studieval och för arbetsmarknaden som vägledning vid
planering av personalbehov,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tydliga direktiv till universitet och högskolor att vidta
åtgärder för att åstadkomma likvärdiga studieförutsättningar för kvinnor och
män, med speciell uppmärksamhet på skillnader i förutsättningar för
meritering till forskarutbildning,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hälften av det totala grundforskningsavdraget bör användas
som förstärkning av fakultetsanslag och disponeras för utökat antal
doktorandtjänster samt förstärkning av forskarstuderandes forskningsbidrag,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all forskarutbildning skall innehålla undervisningsmoment i
biologi, filosofi och ekologi för att skapa en kunskapsteoretisk grund för
vidare studier,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att erbjuda likvärdiga villkor för kvinnor
och män i forskarutbildning vid universitet och högskolor,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad rörlighet och differentiering av forskar- och
lärartjänster vid universitet och högskolor,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Högskoleverket att i samverkan med universitet och
högskolor föreslå nya organisationsformer i syfte att möjliggöra effektiva
rationaliseringar i verksamheterna vid universitet och högskolor,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för fördelning av forskningsresurser till universitet och
högskolor
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristande balans mellan grundforskning och sektorsforskning
(tillämpad forskning) med hänsyn till samhällets behov av forskningsresurser,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av grundforskningsavdrag enligt de principer som
angivits i motionen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en utredning med uppdrag att föreslå lämpliga
administrativa former för hanteringen av grundforskningsanslag,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning av den samlade sektorsforskningen i
landet med syftet att utarbeta förslag till en genomgripande effektivisering
och samordning,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kraftigt ökad forskning inom miljöskydd, miljöbetingat
hälsoskydd, miljövänlig produktion samt miljövänligare varuhantering,2
38. att riksdagen beslutar inrätta ett centrum för miljöteknik med planering,
organisation och verksamhet enligt vad som i motionen anförts,2
39. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot
civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i
motionen,1
40. att riksdagen hos regeringen begär att formerna för genomförande av de
i motionen föreslagna fyra pilotprojekten utvecklas samt att FOA och berörda
instanser ges uppdraget att genomföra projekten,1
41. att riksdagen anvisar 40 miljoner kronor från utgiftsområde 16,
anslagen A 4 (20 miljoner kronor), A 6 (10 miljoner kronor), D 1 (8 miljoner
kronor) samt D 2 (2 miljoner kronor) för genomförande av de i motionen
föreslagna projekten,
42. att riksdagen för de i motionen angivna projekten anvisar 30 miljoner
kronor från utgiftsområde 6 anlaget D 4,
43. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,2
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga
djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid
oförutsett lidande för djur i djurförsök,2
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid
djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i
djurkunskap för nämndernas ledamöter,2
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning och organisation av vuxenutbildning och
utbildningsinsatser med anledning av den höga arbetslösheten,
47. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 15 Studiestöd enligt Miljöpartiets förslag i tabell 1,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 15 Studiestöd
för åren 1998 och 1999 enligt tabell 1,
49. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 16 Utbildning och forskning enligt Miljöpartiets förslag i tabell
2,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 16 Utbildning
och forskning för åren 1998 och 1999 enligt tabell 2.
Stockholm den 7 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)