I regeringens plan för att halvera arbetslösheten ingår tillskapandet av 30 000 nya högskoleplatser. Det är bra men de ekonomiska villkoren har blivit hårdare. Vilka kan ta högskolans nya utbildningsplatser när tjockleken på föräldrarnas plånbok blir avgörande?
Idag är utbildningsnivån besvärande ojämlik mellan välsituerade och mindre förmögna grupper i samhället. En välvillig utbildningssatsning kan, tvärt emot sitt syfte, komma att vidga kunskapsklyftan om den inte kompletteras med en ekonomisk plan. De nya reglerna för studielån ökar avbetalningstrycket. Man skall ha råd att våga satsa på en utbildning när kunskaper alltmer har kommit att bli färskvara.
Handläggare vid Centrala studiestödsnämnden har de senaste åren märkt att allt fler avstår från att söka till högskolan eller ta erbjuden högskoleplats av ekonomiska skäl.
Arbetarklassens barn med toppbetyg avstår från att studera, och ger samtidigt större utrymme åt dem som kommer från välbärgade familjer men har medelmåttiga betyg. Det sker i en tid när utbildning är näst intill ett absolut krav för att få jobb.
Med utbildning ökar medvetandet och självförtroendet och därmed möjlig- heterna att påverka, utveckla och förbättra samhället. Arbetarklassens barn måste få större möjligheter, inte mindre, att vara med i den processen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de ekonomiska villkoren för att möjliggöra att barn ur "arbetarklassen" kan studera.
Stockholm den 7 oktober 1996
Birgitta Gidblom (s)
Kristina Zakrisson (s) Sylvia Lindgren (s)
Gotab, Stockholm 1996