Antalet studieplatser vid universitet och högskolor har
successivt ökats under de senaste åren. Regeringen föreslår
en ytterligare ökning om 30.000 platser i årets propositioner.
Allt talar för att ytterligare ökningar av studerande vid
högskolor och universitet är att vänta i framtiden. Tanken att
allt fler människor skall få tillgång till högre utbildning är
god och ligger i linje med de analyser som visar att
arbetsmarknaden ställer allt större krav på utbildning.
Det påpekas också i regeringens propositioner om den ökade högre
utbildningen att det ökade intaget ställer ökade krav på lärarnas pedagogiska
kompetens. Man föreslår att pedagogisk skicklighet skall väga tungt vid
tillsättning av akademiska tjänster. Precis samma krav har rests tidigare när
den gamla realskolan genom enhetsskolans införande skulle göras tillgänglig
för alla liksom nu senast vid den nya gymnasiereformen. Liksom tidigare
kommer detta krav för sent, kravet på ändrade lärarfunktioner väcks när
eleverna redan sitter på sina nya platser. Av flera skäl kan man tro att
situationen när det gäller nya och stora studerandekategorier i
universitetsstudier är speciellt problematisk. Ett skäl är naturligtvis att vi
redan idag har brist på ämneskompetent personal för den lägre
undervisningen vid högskolorna. Kravet på pedagogisk skicklighet är något
av ett understatement. Sanningen är nog den att med de nya grupper av
studerande som skall få en god universitetsutbildning så krävs helt nya
undervisningsmetoder och stora organisatoriska förändringar. Mycket talar
för att undervisningen t.ex. måste individualiseras på ett sätt som aldrig
tidigare förekommit i universitetens grundutbildning.
Mot denna bakgrund förefaller behovet av professionella lärare i
universitetens och högskolornas grundutbildning vara mycket stort. Det känns
nästan underligt att behöva konstatera att någon högskollärarutbildning eller
lärarutbildning för vuxenstudier egentligen inte finns. Att lärarutbildad
personal skall finnas på grundskolan och gymnasiet men inte på
grundutbildningen i högskolan är en kvarleva sedan den gamla tidens små
universitet med en typ av elitutbildning med små krav på genomströmning
och stora utslagningskvoter. Behovet av skickliga lärare för vuxenutbildning
kommer att vara mycket stort i ett samhälle som satsar på livslångt lärande.
Vi föreslår att lämpliga former för lärarutbildning för högskolelärare och
lärare inom andra vuxenutbildningar snarast utreds med målet att sådana
utbildningar startas redan från 1998. Det skall då handla om ordentligt
sammanhållna lärarutbildningar där studierna genomgående är förlagda nära
praktikplatser och där undervisningen varvas med praktiska övningar. Kärnan
i lärarkåren för dessa utbildningar skall utgöras av skickliga lärare med lång
erfarenhet av vuxenundervisning och med ett vitalt intresse för
vuxenundervisningens metodik. Det bör redan nu sägas ifrån att en dylik
lärarutbildning skall vara väl sammanhållen och absolut inte plottras sönder
med inslag från en rad universitetsinstitutioner som gör anspråk på att ha
vetenskaplig kompetens av värde för vuxenundervisning. Den nya
lärarutbildningen får inte göra om de nuvarande lärarutbildningarnas misstag
utan skall vara väl sammanhållna egna utbildningar med egen personal, egna
lokaler och goda praktikmöjligheter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en högskollärarutbildning.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)