Vår framtida konkurrenskraft kommer att vara beroende av
kunskapsintensiv produktion. För att öka tillväxten och öka
sysselsättningen måste en förnyelse och förändring av
Sveriges näringsliv och arbetsmarknad ske. Satsning på
kunskap, utbildning och kompetensutveckling måste bli ett
kännetecken för denna utveckling. Utbildning, forskning och
kompetensutveckling är en grundförutsättning för att stärka
näringslivets konkurrenskraft, skapa nya jobb och trygga
välfärden.
Om vi skall klara denna utveckling måste utbildningsnivån i samhället
höjas. Den kunskapstillväxt som måste till kan endast delvis lösas genom det
årliga tillskottet av ungdomar till arbetsmarknaden, som är endast 2 %. Fyra
av fem personer på dagens arbetsmarknad kommer att jobba kvar även in på
2000-talet. Slutsatsen är att det inte räcker att förbättra och satsa på den
ordinarie skolan. Kompetensutveckling handlar främst om att höja
utbildnings- och kunskapsnivån hos dem som redan är ute i arbetslivet.
Framgent kommer högteknologiska och kunskapsintensiva företag och
branscher att expandera och stå för stor del att tillväxten. Det är inom dessa
företag och dessa branscher som de nya jobben kommer att finnas. Även de
mer traditionella råvarubaserade branscherna kommer att behöva öka sitt
kunskapsinnehåll och sin förädlingsgrad.
Det kunskapsunderskott som finns måste snabbt åtgärdas. I en syssel-
sättningsstudie genomförd av OECD pekas på att det varje år tillkommer ca
10 % nya arbetstillfällen med krav på höga kvalifikationer. En lika stor del
arbetstillfällen med enklare arbetsinnehåll försvinner årligen. Tillskottet till
arbetskraften av personer med ny utbildning utgör varje år endast 2-3 %.
Gapet eller underskottet däremellan måste lösas med kompetensutveckling
och utbildning.
Under perioden 1987-1992 försvann ca 320 000 jobb i Sverige. I stort sett
drabbade hela sysselsättningsbortfallet de lågutbildade medan arbetsmark-
naden för de högskoleutbildade expanderade. Mönstret var detsamma i hela
Norden och gäller såväl industri som offentlig sektor.
SACO framhåller i en rapport, "Vägvalet", att en ekonomisk tillväxt på
minst 2 % per år kräver en snabb kompetenstillväxt i näringslivet där andelen
av de anställda med akademisk utbildning i näringslivet bör öka från dagens 7
% till minst 17 % år 2010. Det vill säga en ökning från ca 190 000 till minst
500 000 personer för att ersätta pensionsavgångarna fram till den aktuella
tidpunkten.
Fler personer behöver
grundläggande utbildning
En första förutsättning för att stora delar av arbetskraften ska
kunna bli delaktig i den förnyelse av arbetslivet som äger
rum är att fler får möjlighet att skaffa sig grundkunskaper. I
dag finns det 1,5 miljoner människor i åldern 16-65 år som
endast har genomgått folk- eller grundskoleutbildning. Ett
stort antal av dem saknar även funktionella kunskaper i
svenska, matematik, engelska och naturvetenskap. En
särskilt utsatt grupp i detta sammanhang är invandrarna.
Ytterligare en miljon vuxna saknar utbildning motsvarande
kärnämnena svenska, engelska, matematik och
samhällskunskap i gymnasieskolan.
Även om många saknar kompetens motsvarande gymnasieskolans kärn-
ämne står sig Sverige relativt bra vid en internationell jämförelse när det
gäller grundskole-, gymnasie- och vuxenutbildning. Däremot är övergångs-
frekvensen mellan gymnasieskola och högre utbildning för låg. Sett till
antalet ungdomar som går igenom gymnasieskolan och andelen som fortsätter
till högskolan har Sveriges läge försämrats under senare år.
Det finns ett stort behov av att öka antalet personer med högre utbildning,
inte minst inom näringslivet. Detta gäller framför allt teknisk och naturveten-
skaplig utbildning. Antalet personer med kvalificerad yrkesutbildning
behöver ökas. Av denna anledning är satsningen på 30 000 nya högskole-
platser av största strategiska betydelse.
Social snedrekrytering
Utbildningen är ojämnt fördelad över olika socialgrupper.
Undersökningar visar att det är de som redan har mest
utbildning som får störst del av den vidareutbildning som
bedrivs i arbetslivet. Genom social snedrekrytering till
utbildning tar vi inte tillvara varje enskild människas
möjlighet till förkovring och kompetensutveckling.
Utbildningstradition, bostadsort, studieovana eller ekonomiska
omständigheter gör att många inte ser utbildning som ett alternativ. Först
efter några år i arbetslivet upptäcker de att deras utbildning är otillräcklig.
Familj och försörjningsbörda gör att deras situation är annorlunda. Ordinarie
studiemedel kan knappast trygga deras försörjningsansvar. Studier med a-
kassa kan inte och är inte tänkt att finansiera detta utbildningsbehov. Istället
måste ett annat och nytt system utformas. Möjligheten att kunna ta del av
utbildning och kompetensutveckling under trygga ekonomiska ramar kommer
att avgöra deras val.
Nästa stora utbildningspolitiska insats måste bli att motverka dagens
sociala snedrekrytering. Ett nationellt kunskapslyft kan inte åstadkommas
med mindre än att de som har sämst/lägst utbildning i första hand ges
möjlighet till utbildning och kompetensutveckling.
Livslångt lärande
Livslångt lärande förutsätter bl.a. återkommande utbildning
och kompetensutveckling. Detta hänger ihop med att
omvandlingstrycket är stort och att kunskapen kommer att
omsättas i allt högre takt. De flesta kommer att med jämna
mellanrum behöva uppgradera sin kunskap eller behöva en
utbildning för att söka sig till ett nytt jobb.
Det kommer att röra sig om tämligen stora grupper. Finansiering av den
kontinuerliga kompetensutvecklingen kommer därför att vara en nyckelfråga.
Om det skall vara möjligt att nå denna ambition går detta inte att lösa inom
ordinarie ramar. Det skulle helt enkelt spränga de ordinarie studiestöds-
systemen.
En nytt system för finansiering av kontinuerligt lärande måste utformas. Ett
finansieringssystem för kompetensutveckling måste ha som sina utgångs-
punkter att det ger försörjningsmöjlighet under utbildningstiden, stimulerar
den enskilde till eget ansvarstagande för utbildning utan att samhället står för
hela kostnaden. En modell kan vara ett delat ansvar mellan arbetstagare,
arbetsgivare och samhället där det inrättas en form av samhällskontrakt som
ställer kunskaps- och kompetensutveckling i centrum.
Utbildning måste löna sig
I Sverige har avkastningen på individens investeringar i
utbildning sjunkit under 1970-och 1980-talen. I många av
våra viktigaste konkurrentländer har utbildning gett större
utdelning.
I dag är förhållandet mellan utbildningsnivå och lön förhållandevis svagt.
För att öka intresset för utbildning och kompetensutveckling är det önskvärt
att utbildningspremien ökar.
Det är viktigt att påpeka att endast höjd utbildningspremie inte är hela
lösningen för att uppmuntra till utbildning och kompetensutveckling. Andra
faktorer, som mer spännande och stimulerande arbetsuppgifter eller
möjligheten att byta jobb, har även stor betydelse.
Studiemedel är av avgörande betydelse för att minska den sociala
snedrekryteringen. Dagens studiemedel leder till en skuldfälla med livslång
avbetalning. Den höga skuldsättningen som i dag blir resultatet av högre
studier tillsammans med relativt svag löneutveckling bidrar till låga livslöner.
För vissa utbildningar är till och med utbildningspremien negativ.
Sammantaget bidrar inte detta till en utbildningstillväxt i samhället.
Lönebildning för
kunskapssamhället
Om utbildning och kompetensutveckling skall bli
kännetecknet för det framtida kunskapssamhället måste detta
löna sig. När fler inser utbildningens och
kompetensutvecklingens betydelse och att alla måste delta i
kontinuerligt lärande eller återkommande utbildning kommer
löneförhandlingar att få andra förutsättningar. Lönesystemet
kommer då att ställas om så att det stimulerar både den
enskilde och företag att satsa på utbildning och
kompetensutveckling. Utbildning och kompetensutveckling
kommer att löna sig.
För att stimulera överenskommelser mellan fack och arbetsgivare om
kompetensutveckling bör staten ge möjligheter för finansiering av
kompetensutveckling. I samband med löneförhandlingar skall arbetsgivare
och anställda kunna sätta av del av löneutrymmet på ett utbildningskonto eller
kompetensförsäkring. Staten bidrar med att avsättningarna blir skattemässigt
gynnade.
För företagen innebär detta att de är med och finansierar och förfogar över
den del de finansierar. För den enskilde innebär det att hon/han förfogar över
den del som är enskild avsättning. Staten bidrar med skattesubvention.
Genom denna trepartsöverenskommelse finns möjlighet att bygga upp ett
system enligt principen om kompetensförsäkring eller kompetenskonto.
Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för lönebildningen framöver.
För att klara både krav om kontinuerlig kompetensutveckling och krav om en
lönebildning som inte äventyrar samhällsekonomin kan möjligheten att avtala
fram löneökningar, inom ramen för satsning på kompetensutveckling, ha
goda effekter på lönebildningen. Systemet förutsätter samförstånd och
samarbete där arbetsmarknadens parter kommer att ha ett stort ansvar för att
medel avsätts samt att i samförstånd utarbeta gemensam policy i hur och när
medel skall användas.
Flexibla utbildningssystem
För att ett kunskapslyft skall bli en realitet måste flera olika
delar utvecklas. Ett nytt finansieringssystem som ger
utrymme för kontinuerligt lärande är en del. Andra
utbildningspolitiska reformer måste ske parallellt.
Utbildningens tillgänglighet måste öka. I dag är mycket av utbildningen av
traditionellt snitt. Klassrumsundervisning är det dominerande. Krav om ökad
flexibilitet kommer att öka framöver. Utbildning måste kunna anpassas till
varierande behov, önskemål och tider. Att utforma utbildningssystem som
möter eleverna, istället för tvärtom, kommer att vara en av de större
utbildningspolitiska utmaningarna framöver.
Ökade krav om lärande i arbete, lärande organisationer och mer av
individuellt behovsstyrd utbildning har svårt att passa in i traditionellt
klassrumsbaserad utbildning. Återkommande utbildning och livslångt lärande
utgår från individens behov och önskemål. Nya former måste därför sökas.
Decentraliserad utbildning och distansutbildning kommer att behöva öka.
Möjligheten att varva utbildning med praktik måste förbättras.
Vi har i andra motioner tagit upp krav om ökade möjligheter med
decentraliserad utbildning och distansutbildning. Genom distansutbildning
kan den enskilde själv bestämma tempot och inriktningen. Utbildning på
distans innebär att man kan ta del av utbildning utan att vara beroende av
resande till och från utbildningsorten.
Även om utbudet av distansutbildning ökar kommer de flesta att någon
gång behöva ta del av kurser eller seminarier som inte kan anordnas på
distans. Utlokaliserad eller decentraliserad utbildning är då viktig.
Resursfördelningssystemet inom högskolan missgynnar decentraliserad
utbildning och distansutbildning. Genomströmning och examination är lägre
jämfört med övrig utbildning. Dels hänger det ihop med studieovana och
annan studiebakgrund, dels hänger det ihop med att deltagarna läser på ett
annat sätt. Att ta ut examina eller högskolepoäng är inte det intressanta,
istället är det kunskapen som efterfrågas. Regeringen bör återkomma med
förslag till hur decentraliserad utbildning och distansutbildning skall ökas.
Genom mer datorbaserad undervisning kan den enskilde styra sin egen
utbildningsplan. Med interaktiva system möjliggörs nya utbildningsformer.
Modellen - Open University
Även för de människor som, av olika anledningar, inte har
möjlighet att ta del av reguljär högre utbildning är det
angeläget att finna former för kompetensutveckling på en
hög nivå. En form som diskuterats för detta är Open
University. Tanken är att man ska kunna ta del av högre
utbildning och själv bedöma sina förkunskaper. I sedvanlig
ordning tenterar man av kurser och får intyg på
genomgången utbildning. De kurser som ges inom Open
University bör inte i sig kunna leda till en examen men
tillgodoräknas då man registreras vid ett universitet eller en
högskola.
Genom att kurserna erbjuds huvudsakligen på deltid och ges på kvällar och
helger finns utrymme även för heltidsarbetande att ta del av utbildningen.
Kurser kan även ges i samarbete med andra utbildningsarrangörer, som t.ex.
studieförbund, om kvaliteten på kurserna bedöms tillräckligt höga.
Vid Åbo Akademi i Finland har detta prövats och varit framgångsrikt.
Genom blygsamma avgifter för att få studera vid det öppna universitetet har
många människor tagit del av utbildning och även yngre har ibland börjat
inom ramen för det öppna universitetet för att sedan gå vidare vid Åbo
Akademi och ta ut en akademisk examen. Det öppna universitetet är ett
projekt som fortbildningscentralen vid Akademin driver.
Centerpartiet anser att en utveckling mot flera öppna universitet är
önskvärd. Eftersom man i stor utsträckning kan samarbeta med olika
utbildningsarrangörer och utnyttja högskolornas/universitetens lokaler kan
kostnaden begränsas och utbildning görs tillgänglig för flera. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om öppna universitet och finansiering
av dessa.
Virtuell högskola
Utvecklingen inom dator- och kommunikationsområdet gör
det möjligt att genomföra utbildning som är anpassad efter
varje students situation. Lösningar med system som First
Class eller Internet genererar tillsammans med
videokonferensteknik en möjlighet att bryta rums- och
tidsbegränsningar. Framöver kommer "klassrummet" att
kunna rymmas i en dator med fulla möjligheter till både
visuell och auditiv, s.k virtuell, kontakt mellan lärare och
elever.
Sverige har ett mycket modernt telekommunikationsnät. Rätt använt kan
detta leda till nya former för kunskapslyft och möjligheten att möta framtida
utbildningsbehov. Det har tagits initiativ till olika projekt för utvecklande av
virtuell högskoleutbildning. Som exempel kan nämnas att Falköpings
kommun och Liber Hermods ansökt om att få inrätta en virtuell högskola.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om virtuell högskola och finansiering av densamma.
Yrkeshögskola
På bland annat centerinitiativ införs en försöksverksamhet
med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Det finns
inom näringslivet stora behov av mer avancerad
yrkesutbildning. Kraven på kompetens och snabba
förändringar i yrkeslivet gör att denna utbildning är
efterfrågad. Centerpartiet anser att yrkeshögskolan skall
utformas som en integrerad del inom den övriga högskolan.
Vi anser även att yrkeshögskolan bör byggas ut i snabbare
takt än vad regeringen föreslagit. Antalet platser i
yrkeshögskolan bör utökas från och med 1998.
Lärlingsutbildning
Utöver det ordinarie utbildningssystemet bör
lärlingsutbildning utvecklas. Övergången mellan skola och
arbetsliv måste underlättas. Skoltrötta elever skulle må bra
om de efter grundskolan kunde tillbringa en tid i arbetslivet
innan de fortsätter till gymnasieskolan. Under gymnasietiden
bör en växelverkan mellan skola och arbetsliv ske. Efter
gymnasiestudier efterfrågas lärlingssystem som alternativ till
arbetslöshet eller högskolestudier.
Utökad flexibilitet med mer öppna system bör kunna bidra till ökad
rörlighet och övergångar mellan olika utbildningar och arbetsliv. Exempel
från Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Norge och Danmark visar på goda
resultat.
Ett modernt lärlingssystem bör införas. Detta skall bygga på att staten
ansvarar för utbildningsdelen i skolan och företagen för utbildningsdelen i
arbetslivet. En kombination av yrkesinriktad inskolning direkt i arbetslivet
och utbildning ger nya möjligheter. Lärlingsutbildning skall bygga på
kompetenstanken. Utbildning får inte leda till återvändsgränder. Därför måste
lärlingsutbildning, på samma vis som annan gymnasieutbildning, leda fram
till allmän behörighet för högskolestudier. Eftersom en stor del av
utbildningen kommer att vara direkt kopplad till produktionen kommer den
teoretiska delen inte att klaras på tre år. Då eleven deltar i produktionen
motiverar detta att lön utgår. Lärlingsutbildning innebär att det är fråga om
utbildning. Eleven kan inte förväntas bidra fullt ut i produktionen varför
lönen bör vara lägre under utbildningstiden. Arbetsmarknadens parter har
ansvar för att utforma avtal och regler för löne- och utbildningsvillkor i
samband med satsning på lärlingssystem. För att snabbt komma igång med
lärlingsutbildning bör det övervägas om offentliga medel skall utgå och vilka
initiativ som kan krävas för att snabbt få till stånd lärlingsutbildning.
Eftersom det kommer att vara en utbildning som regleras och delvis
finansieras offentligt kan initiativ om lärlingslöner behövas. Centerpartiet
anser att regeringen bör återkomma med förslag.
Det är vår uppfattning att lärlingsutbildning snabbt kan ge stor effekt. Inte
minst är lärlingsutbildning väl lämpad för mindre och medelstora företag.
Lärlingssystem kan även vara ett första steg i att starta eget.
Utbildning för
entreprenörskap
Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har inriktning på
anställning. Därmed saknas kunskaper om att starta och driva
företag. Utbildning i att starta och driva företag är önskvärt.
Mer av entreprenörskap bör finnas i ordinarie
utbildningsutbud. Därutöver behövs kurser eller utbildningar
i att starta och driva företag införas.
Företagsgymnasium
Utvecklingen i arbetslivet går mot ökad självständighet och
större ansvar. Inte bara i större företag och offentliga
förvaltningar utan även på små arbetsplatser blir det
vanligare med resultatenheter och arbete på eget ansvar. Det
är angeläget att utveckla metoder och verktyg som kan
stimulera attityder och färdigheter som krävs för att unga
människor skall kunna förverkliga egna projekt. Ungdomars
ökade intresse för att starta eget är ett skäl till att satsa på
företagsgymnasium.
I flera kommuner startar nu utbildningar eller gymnasieskolor med
profilering om entreprenörskap och småföretagande. Ett problemorienterat
arbetssätt präglar ofta verksamheten där lärarna formulerar arbetsuppgifter
och problem som eleverna ska lösa. Oavsett vilket program man valt får
eleven utbildning i entreprenörskap. Centerpartiet bejakar denna utveckling.
De initiativ som tagits på flera håll kan mycket väl mångdubblas. Skolverket
bör ges i uppdrag att sammanställa de erfarenheter som hittills gjorts.
Regeringen bör aktivt understödja startandet av företagsgymnasium.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringssystem för utbildning och kompetensutveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Open University,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en virtuell högskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att yrkeshögskolan skall integreras i högskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av yrkeshögskolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning för entreprenörskap,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett företagsgymnasium.
Stockholm den 7 oktober 1996
Andreas Carlgren (c)
Marie Wilén (c)
Karin Israelsson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Margareta Andersson (c)