Den totala forskningsvolymen har ökat mycket kraftigt i
Sverige under de senaste fyrtio åren framför allt beroende på
en stark expansion av den s.k. kunskapsutnyttjande (eller
tillämpade) forskningen. Inom tunga sektorer av svenskt
näringsliv har behovet av egen forskning för
produktutveckling ökat dramatiskt. På motsvarande sätt har
den offentliga sektorns behov av forskning rörande olika
samhällsfunktioner ökat.
Grundforskningen utgör den nödvändiga kunskapsbasen för all tillämpad
forskning och dessutom är det inom universitetens grundforskning som
utbildningen av forskare huvudsakligen sker. Grundforskningen har också
den ökat i omfattning sedan 1960-talet. Denna ökning har emellertid varit
relativt blygsam. Vid början av 1990-talet rådde redan en stor obalans mellan
grundforskning och tillämpad forskning med negativa effekter på såväl
grundforskning som tillämpad forskning. Obalansen förvärrades genom
inträdet i EU, som tillförde den tillämpade forskningen ytterligare 800
miljoner kronor. I det läget bildade den dåvarande regeringen åtta stiftelser
med mycket stora medelstilldelningar för i huvudsak tillämpad forskning.
Idag är obalansen alltså större än någonsin och utgör en hämsko för en sund
utveckling av svensk forskning och forskarutbildning.
Det är i dagsläget svårt att få en klar bild av hur stora resurser som används
för den tillämpade forskningen. Sannolikt handlar det om närmare ca 50
miljarder kronor årligen varav hälften är finansierat inom den offentliga
sektorn. Grundforskningen, som finansieras genom fakultetsanslag och anslag
från de statliga forskningsråden, disponerar medel som är ca en tjugondel av
vad tillämpningssidan förbrukar.
Miljöpartiet föreslår att medel överförs från den tillämpade forskningen till
grundforskningen genom ett grundforskningsavdrag (GFA) om t.ex. fem
procent. Detta skulle om det genomfördes fullt ut innebära en ökning av
grundforskningsresurserna om 100 procent vilket utan tvekan skulle kunna
föra upp svensk forskning till en tätposition internationellt sett, samtidigt
som
grunden för en god forskarutbildning lades och vi fick en säkring av
näringslivets behov av forskare inför framtiden. För den tillämpade
forskningens del kan en femprocentig minskning täckas genom en rimlig
rationalisering i verksamhet och administration och bör sannolikt inte
föranleda någon försämring vare sig i kvalitet eller omfattning. I ett första
steg bör grundforskningsavdraget endast tas ut från medelstilldelare inom den
offentliga sektorn och andra fonder och stiftelser som delar ut anslag för
tillämpad forskning. (Näringslivets forskning i egen regi har naturligtvis stort
intresse i att grundforskningen håller en tillräcklig volym och kvalitet, inte
minst med tanke på forskarutbildningen. Här bör dock andra vägar för
grundforskningsstöd utarbetas i samråd med näringslivets organisationer.)
Det smidigaste sättet att ta in GFA är sannolikt om det tas direkt vid källan.
Fördelningen av resurserna kan enkelt ske som förstärkning av fakultets-
anslag till universiteten och ökat anslag till de statliga forskningsråden.
Administrationen torde bli relativt enkel och billig. Självfallet skall
speciellt
viktiga och hårt trängda forskningsområden kunna undantagas från kravet på
GFA. Dylika frågor kan med fördel lösas i samband med en inventering av
den tillämpade forskningens relevans och kvalitet. En sådan genomlysning är
mycket väl motiverad av andra skäl och kan leda till en välbehövlig
uppstramning och modernisering av t-forskning och utredningsverksamhet
inom den offentliga sektorn. Medel skulle därvid kunna styras över på
områden som idag är aktuella och väsentliga men som i den låsta ekonomin
hindras i sin utveckling. Så skulle t.ex. det växande behovet av forskning och
utveckling inom miljöområdet kunna beredas väsentligt ökat utrymme.
Ett uttag om ca 5 procent skulle innebära en förstärkning av medel för
forskningsråd och universitetens fakultetsanslag enligt följande tabell (i
miljoner kronor. För att undvika överskattningar har beräkningarna grundats
på en total tillämpad forskning om 22,5 miljarder kronor):
Anslag
Forskningsråd
1997
1998
1999
D 1
FRN
+10
+10
+10
D 3
HSFR
+150
+150
+150
D 5
MFR
+50
+50
+50
D 7
NFR
+150
+150
+150
D 9
TFR
+50
+50
+50
*
SJFR
+150
+150
+150
* Utgiftsområde 23, G 3
Anslag
Forskning och
forskarutbildning
1997
1998
1999
B 2
Uppsala universitet
+ 100
+100
+100
B 4
Lunds universitet
+100
+100
+100
B 6
Göteborgs
universitet
+90
+90
+90
B 8
Stockholms
universitet
+90
+90
+90
B 10
Umeå universitet
+70
+70
+70
B 12
Linköpings
universitet
+40
+40
+40
B 14
Karolinska
institutet
+30
+30
+30
B 16
Kungl. Tekniska
högskolan
+30
+30
+30
B 18
Högskolan i Luleå
+10
+10
+10
Den tekniska utformningen av grundforskningsavdragets
hantering bör utredas varefter grundforskningsavdraget
snarast bör genomföras. Målet skall vara att
grundforskningsavdrag kan tas ut och disponeras för
fakultetsanslag och anslag till forskningsråd redan 1997.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av grundforskningsavdrag,
2. att riksdagen beslutar om införande av grundforskningsavdrag enligt de
principer som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att tillsätta en utredning enligt vad som anförts i
motionen med uppdrag att utforma ett förslag till lämpliga administrativa
former för införande av grundforskningsavdrag.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)