Den totala forskningsvolymen har ökat mycket kraftigt i Sverige under de senaste fyrtio åren framför allt beroende på en stark expansion av den s.k. kunskapsutnyttjande (eller tillämpade) forskningen. Inom tunga sektorer av svenskt näringsliv har behovet av egen forskning för produktutveckling ökat dramatiskt. På motsvarande sätt har den offentliga sektorns behov av forskning rörande olika samhällsfunktioner ökat.
Grundforskningen utgör den nödvändiga kunskapsbasen för all tillämpad forskning och dessutom är det inom universitetens grundforskning som utbildningen av forskare huvudsakligen sker. Grundforskningen har också den ökat i omfattning sedan 1960-talet. Denna ökning har emellertid varit relativt blygsam. Vid början av 1990-talet rådde redan en stor obalans mellan grundforskning och tillämpad forskning med negativa effekter på såväl grundforskning som tillämpad forskning. Obalansen förvärrades genom inträdet i EU, som tillförde den tillämpade forskningen ytterligare 800 miljoner kronor. I det läget bildade den dåvarande regeringen åtta stiftelser med mycket stora medelstilldelningar för i huvudsak tillämpad forskning. Idag är obalansen alltså större än någonsin och utgör en hämsko för en sund utveckling av svensk forskning och forskarutbildning.
Det är i dagsläget svårt att få en klar bild av hur stora resurser som används för den tillämpade forskningen. Sannolikt handlar det om närmare ca 50 miljarder kronor årligen varav hälften är finansierat inom den offentliga sektorn. Grundforskningen, som finansieras genom fakultetsanslag och anslag från de statliga forskningsråden, disponerar medel som är ca en tjugondel av vad tillämpningssidan förbrukar.
Miljöpartiet föreslår att medel överförs från den tillämpade forskningen till grundforskningen genom ett grundforskningsavdrag (GFA) om t.ex. fem procent. Detta skulle om det genomfördes fullt ut innebära en ökning av grundforskningsresurserna om 100 procent vilket utan tvekan skulle kunna föra upp svensk forskning till en tätposition internationellt sett, samtidigt som grunden för en god forskarutbildning lades och vi fick en säkring av näringslivets behov av forskare inför framtiden. För den tillämpade forskningens del kan en femprocentig minskning täckas genom en rimlig rationalisering i verksamhet och administration och bör sannolikt inte föranleda någon försämring vare sig i kvalitet eller omfattning. I ett första steg bör grundforskningsavdraget endast tas ut från medelstilldelare inom den offentliga sektorn och andra fonder och stiftelser som delar ut anslag för tillämpad forskning. (Näringslivets forskning i egen regi har naturligtvis stort intresse i att grundforskningen håller en tillräcklig volym och kvalitet, inte minst med tanke på forskarutbildningen. Här bör dock andra vägar för grundforskningsstöd utarbetas i samråd med näringslivets organisationer.)
Det smidigaste sättet att ta in GFA är sannolikt om det tas direkt vid källan. Fördelningen av resurserna kan enkelt ske som förstärkning av fakultets- anslag till universiteten och ökat anslag till de statliga forskningsråden. Administrationen torde bli relativt enkel och billig. Självfallet skall speciellt viktiga och hårt trängda forskningsområden kunna undantagas från kravet på GFA. Dylika frågor kan med fördel lösas i samband med en inventering av den tillämpade forskningens relevans och kvalitet. En sådan genomlysning är mycket väl motiverad av andra skäl och kan leda till en välbehövlig uppstramning och modernisering av t-forskning och utredningsverksamhet inom den offentliga sektorn. Medel skulle därvid kunna styras över på områden som idag är aktuella och väsentliga men som i den låsta ekonomin hindras i sin utveckling. Så skulle t.ex. det växande behovet av forskning och utveckling inom miljöområdet kunna beredas väsentligt ökat utrymme.
Ett uttag om ca 5 procent skulle innebära en förstärkning av medel för forskningsråd och universitetens fakultetsanslag enligt följande tabell (i miljoner kronor. För att undvika överskattningar har beräkningarna grundats på en total tillämpad forskning om 22,5 miljarder kronor):
Anslag Forskningsråd 1997 1998 1999
D 1 FRN +10 +10 +10
D 3 HSFR +150 +150 +150
D 5 MFR +50 +50 +50
D 7 NFR +150 +150 +150
D 9 TFR +50 +50 +50
* SJFR +150 +150 +150
* Utgiftsområde 23, G 3
Anslag
Forskning och forskarutbildning 1997 1998 1999
B 2 Uppsala universitet + 100 +100 +100
B 4 Lunds universitet +100 +100 +100
B 6 Göteborgs universitet +90 +90 +90
B 8 Stockholms universitet +90 +90 +90
B 10 Umeå universitet +70 +70 +70
B 12 Linköpings universitet +40 +40 +40
B 14 Karolinska institutet +30 +30 +30
B 16 Kungl. Tekniska högskolan +30 +30 +30
B 18 Högskolan i Luleå +10 +10 +10
Den tekniska utformningen av grundforskningsavdragets hantering bör utredas varefter grundforskningsavdraget snarast bör genomföras. Målet skall vara att grundforskningsavdrag kan tas ut och disponeras för fakultetsanslag och anslag till forskningsråd redan 1997.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av grundforskningsavdrag,
2. att riksdagen beslutar om införande av grundforskningsavdrag enligt de principer som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att tillsätta en utredning enligt vad som anförts i motionen med uppdrag att utforma ett förslag till lämpliga administrativa former för införande av grundforskningsavdrag.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp) Barbro Johansson (mp) Ronny Korsberg (mp) Gudrun Lindvall (mp) Annika Nordgren (mp) Roy Ottosson (mp)