I budgetpropositionen har regeringen dragit upp riktlinjerna för högskolepolitiken inför 2000-talet. Utbildning, forskning samt samverkan med det omgivande samhället är högskolans huvuduppgifter. Regeringen lyfter också fram vikten av att åstadkomma regional balans och tillväxt vid de mindre och medelstora högskolorna för att motverka den regionala obalans som råder i befolkningens utbildningsnivå i landet. Genom att bygga ut högskolan över hela landet ges stöd för den regionala utvecklingen och man kan öka rekryteringen av studerande från grupper med svag studietradition och från regioner med låg utbildningsnivå bland befolkningen.
För den enskildes möjlighet att stärka sin ställning på arbetsmarknaden är utbildningen av stort värde och regeringen poängterar vikten av att på ett flexibelt sätt, genom bl.a. distansutbildning, kunna möta kommande efterfrågan från såväl yngre som äldre sökande.
Arbetslösheten är vårt största problem i dag och arbetslösheten bland kvinnor är t.o.m. högre än bland männen. Många av de kvinnor som blivit friställda i kommuner och landsting behöver vidareutbilda sig om de skall ha möjlighet att konkurrera på den framtida arbetsmarknaden. Problemet för dessa kvinnor är att de, efter att ha läst in gymnasiekompetens på hemorten, inte har möjlighet att fortsätta med högskolestudier, eftersom deras familjeförhållanden gör det omöjligt att flytta. Till och med den traditionella distansutbildningen kan vara problematisk att genomföra. Med dagens teknik är det nu möjligt att för att nå de stora grupperna bl.a. vuxna ortsbundna i glesbygd flytta högskolan till studenterna och inte tvärtom.
I början av 1990-talet inleddes bland kommunerna i Hälsingland ett försök att ge utbildning via videokonferenser. En lärare, placerad var som helst där nödvändig teknisk utrustning fanns, kunde då betjäna ett antal studiegrupper på olika orter.
Många kommuner hörde av sig och önskade delta i samarbetet, vilket har gjort att nätverksgruppen i dag omfattar 29 studiecentrum från Skara i söder till Sollefteå i norr. Sedan årsskiftet kallar man sig för NITUS, som är en förkortning av Nätverksgruppen för IT-baserad Utbildning via lokala Studiecentra. Befolkningsunderlaget är 565 000 och man distribuerar totalt mer än 500 poäng fördelade på drygt 1 300 inskrivna studenter och samarbetar i dag med åtta högskolor.
Samarbetet sker genom en platt nätverksorganisation, utan central administration, och de gemensamma arbetsuppgifterna fördelas mellan de deltagande studiecentrumen. För att garantera en hög kvalitet ställs vissa krav på de studiecentrum som önskar delta, vilket medfört att ett antal kommuner står på kö för att komma med.
Behovet av utbildning finns. Problemet är som alltid av ekonomisk natur. Tanken hos dem som arbetar med projektet är att man skulle inrätta en 34:e högskola. Inte fysiskt, utan en verksamhet som fungerar genom ett nätverkssamarbete med lokala studiecentrum över hela landet. Rektor, prorektor och högskolestyrelse som ansvarar för verksamheten och en liten administration, där kommunikationen skulle kunna ske via IT både när det gäller administrationen och undervisningen.
Utbildningen skulle i huvudsak köpas från redan befintliga högskolor och universitet inom och utanför landet. Man skulle på detta sätt skapa en flexibel organisation som med mycket kort varsel skulle kunna anpassas efter behovet av utbildning såväl vad gäller innehåll som geografi.
Målgrupperna för den här verksamheten är sådana som högskolorna i dag inte når och verksamheten utgör således ingen konkurrerande, utan snarare en kompletterande verksamhet, till den traditionella högskoleutbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla pågående försök med IT-baserad undervisning på högskolenivå.
Stockholm den 3 oktober 1996
Agneta Brendt (s)
Berit Andnor (s) Inger Segelström (s) Birthe Sörestedt (s) Siw Wittgren-Ahl (s) Monica Green (s) Eva Arvidsson (s) Elisebeht Markström (s)