Sedan slutet av 1980-talet har kommunerna i Hälsingland,
med benäget bistånd från Länsstyrelsen i Gävleborg,
samarbetat för att höja utbildningsnivån i regionen. För
ändamålet byggdes lokala studiecentrum upp i kommunal
regi. Vid ett studiecentrum har eleverna tillgång till enskilda
studieplatser och service i form av telefon, fax, e-mail,
videokonferensanläggningar och studierådgivning av
engagerad och kunnig personal. Merparten av all tentamina
sker vid studiecentrumet.
I början av 90-talet utvecklade Hälsingekommunerna videokonferens-
tekniken, vilket innebär att en lärare kan betjäna ett stort antal studiegrupper
vid olika orter.
Många kommuner runt om i landet erövrade liknande erfarenheter och
sedan några år har ett nationellt nätverk, NITUS (Nätverksgruppen för IT-
baserad Utbildning via lokala Studiecentra), bildats. Samarbetet är
organiserat i en extremt platt organisation utan central administration.
Intresset för NITUS är mycket stort från flera av landets kommuner.
Nätverket använder den nya teknologin med lokala studiecentrum som nav i
modellen. NITUS är förebild för något som borde kunna utvecklas till en
"virtuell högskola" som inte existerar i form av en fast byggnad.
Nätverket är hittills beroende av samverkan med gammaldags stationära
högskolor. De betalar vanligtvis lärarlönerna men behåller resten av stats-
bidraget, trots att de inte har några kostnader för eleverna och kommunerna
får stå för investeringar och drift av sina studiecentrum.
Vid sidan av de ekonomiska problem, som vissa kommuner har med dessa
arrangemang, har nätverket problem med att högskolorna säger sig ha nått
"taket" och då prioriterar utbildningar som ges på den egna orten. Dagens
utbud är inte heller anpassat till det virtuella arbetssättet.
NITUS snabba framväxt innebär en kreativ konflikt på högskoleområdet.
De stationära högskolornas traditionella distansutbildning bygger i huvudsak
på att studenten läser på egen hand och på bestämda dagar åker till högskolan
för föreläsningar.
NITUS har ett helt annat koncept, där teknologin vävs samman med
studiecentrumets gemenskap och handledning.
Konflikten mellan tradition och NITUS förnyelse kan bli ännu mera
fruktbar om nätverket kan agera på något mera jämlika villkor. NITUS borde
således få status som en ordinär högskola.
Nätverket skulle t.ex. få sig tilldelat ett visst antal helårsstudieplatser med
åtföljande ersättning. Med målgruppen ortsbundna vuxna i glesbygder och
förorter i fokus skulle NITUS kunna bygga upp en verkligt flexibel och
kostnadseffektiv organisation, där allt utom rektor, prorektor och
högskolestyrelse skulle upphandlas i och utanför landet. Även ungdomar som
av olika skäl som t.ex. bristande stöd i hemmet, allmän osäkerhet m.m. eller
att de inte kan tänka sig att flytta, skulle kunna genomföra t.ex. första
högskoleåret i den virtuella högskolan.
Behovet av livslångt lärande blir alltmer uppenbart för alltfler av
medborgarna. En utveckling där NITUS blir en självständig högskola skulle
möjliggöra för många, i dag utestängda människor att tillfredsställa
utbildningsbehovet till gagn för såväl den enskilde som samhället i stort.
Regeringen borde därför snarast tillsätta en utredning i syfte att skapa den
virtuella högskolan och att på försök tilldela NITUS helårsstudieplatser för
kommande budgetår.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna för att ge NITUS
högskolestatus utreds.