Högskolan har mycket stor betydelse för regionens
utveckling. Därom tycks de flesta bedömare numera helt
eniga. Tillgången på arbetskraft med högskoleutbildning,
särskilt inom det tekniska och naturvetenskapliga området,
men även inom design, informationsteknologi, språk och
ekonomi avgör om regionens näringsliv skall förmås att klara
den snabba övergång till mer kunskapsintensiv produktion av
varor och tjänster som nu pågår. Alternativet är stagnation,
mycket hög arbetslöshet och samhälleligt förfall.
Benägenheten att söka till högskolan har ökat mycket kraftigt sedan
höstterminen 1991. Detta gäller i särskilt hög grad i Västsverige. I alla
västsvenska län utom Göteborgs och Bohuslän ökade under tioårsperioden
1984/85-1993/94 den s.k. rekryteringstätheten (antalet högskolenybörjare
per invånare, oberoende av var studierna ägde rum) mer än vad
riksgenomsnittet ökade. Under en följd av år har vidare söktrycket (antalet
behöriga förstahandssökande per plats) till utbildningsprogrammen vid de
västsvenska högskolorna varit klart högre än vid övriga mindre och
medelstora högskolor och ofta överträffat söktrycket vid de mindre
universiteten.
Med Västsverige avses i detta sammanhang sex län: Göteborgs län,
Bohuslän, Hallands län, Jönköpings län, Skaraborgs län, Värmlands län samt
Älvsborgs län. Bortsett från Göteborgs kommun och kranskommunerna i
Göteborgs omedelbara närhet t.ex. Lerum och Kungsbacka är utbildnings-
nivån i Västsverige mycket låg och många av kommunerna tillhör dem, som
har den allra lägsta andelen högutbildade i riket.
Detta mönster gäller även teknisk och naturvetenskaplig utbildning. Sett på
nationell nivå har utbyggnaden av ingenjörsutbildningen skett snabbare än
ökningen av antalet behöriga sökande. Antalet platser har i praktiken visat
sig större än antalet sökande, och åtskilliga utbildningsplatser har stått
tomma vid läsårets början. Detta gäller emellertid inte ingenjörsprogrammen
vid de västsvenska högskolorna. Tvärtom har det här funnits gott om
kvalificerade sökande till många program och flera av högskolorna har gjort
betydande överintag. Denna tendens gäller även sökandetrycket till den
särskilda N/T-satsningen. Medan praktiskt taget samtliga högskolor i riket
haft svårt att fylla sina N/T-platser har flera av de västsvenska högskolorna
t.ex. Borås och Jönköping lyckats mycket väl och överträffat planeringstalen.
En del av förklaringen till det höga söktrycket till de västsvenska
högskolorna är att utbyggnaden av antalet utbildningsplatser skett i
långsammare takt än i övriga landet. De snabba särskilda satsningarna i
början av 1990-talet koncentrerades till universiteten och de traditionella
stödområdena. Ökningen av utbildningsutbudet i Västsverige har inte på
långa vägar räckt till för att möta den ökade benägenheten att söka till
högskolan. En annan del av förklaringen är att de västsvenska högskolorna
driver ett antal nationellt unika utbildningsprogram med stor attraktionskraft
på studenter från hela landet. Andelen studenter från andra delar av landet är
hög, särskilt i jämförelse med universiteten och de tekniska högskolorna som
har en mer utpräglat regional rekrytering.
En stor andel av utbildningsplatserna vid de västsvenska högskolorna,
särskilt de fyra högskolor som inte har grundskollärarutbildning, är inriktade
mot näringslivet. De västsvenska högskolorna har genomgående lagt stor vikt
vid ett nära samarbete med näringslivet, både i den egna regionen och riket i
stort. Denna samverkan kommer till uttryck dels i utbildningen, där t.ex.
examensarbeten i mycket stor utsträckning genomförs i samarbete med och
stöd av företag, dels i ett snabbt expanderande forsknings- och utvecklings-
arbete. Den nära samverkan med företagen är säkerligen en av förklaringarna
till att studenter, som avlagt examina vid de västsvenska högskolorna i så
stor utsträckning snabbt får jobb inom sitt kompetensområde. Uppföljningar
en tid efter studiernas slut ger klara belägg för detta.
Vi menar att det är viktigt att i större utsträckning tillvarata den
tillväxtpotential som finns vid de västsvenska högskolorna. Det behövs för
att stödja utvecklingen i en av Sveriges viktigaste industriregioner med stor
tonvikt på mindre och medelstora företag men med mycket låg andel
högutbildad personal.
Slutligen bör nämnas att samtliga högskolor i Västsverige, inklusive
Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, under de senaste fem
åren utvecklat en omfattande formell och informell samverkan, ibland
omnämnd som "det västsvenskt universitetet". Rektorerna träffas regel-
bundet för information och samråd. Det har bildats ett "Högskoleråd för
västsvensk forskningssamverkan" och ett västsvenskt distansutbildnings-
konsortium. Man samverkar vad gäller chefsutbildning och pedagogisk
utbildning för lärare och man samråder om utbildningsutbud, om sommar-
universitetskurser och om utlokalisering av kurser till orter utanför högsko-
leorterna. Både Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola stöder
aktivt uppbyggnad av kvalificerad vetenskaplig ledning av grundutbildning
och forskning vid de västsvenska högskolorna.
Med anledning av vad som ovan anförts föreslår vi att utbyggnad av den
högre utbildningen i Västsverige ges hög prioritet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av den högre utbildningen i Västsverige.
Stockholm den 5 oktober 1996
Inger René (m)
Stig Grauers (m)
Kent Olsson (m)
Lennart Fridén (m)
My Persson (m)
Carl Fredrik Graf (m)