Sverige var först i världen med att officiellt erkänna svenskt
teckenspråk (SSL) som förstaspråk för sina döva
medborgare. Riksdagsbeslutet 1981 leder inte bara till
genomgripande konsekvenser för döva och hörselskadade
personers utveckling och framtida liv, utan också för deras
närstående och andra betydelsefulla sociala kontakter. Alltså
ledde förordningen 1981 inte bara till att alla döva barn
skulle erhålla undervisning på sitt modersmål inom den
obligatoriska skolan, utan också till en betydligt vidare
politisk acceptans med större betydelse. Alla sociala arenor
(t.ex. hemmet, förskolan, fritidsverksamheter, fritidsgårdar,
arbetsplatser, sjukhus m.m.) där döva personer
kommunicerar behöver ha SSL-kompetens. Under tidigt
1980-tal var det de hörandes kultur som var
majoritetskulturen. Denna kultur behärskade inte SSL.
Resurser i form av språkutvecklande kurser för olika
kategorier av personer (t.ex. lärare, föräldrar, mor- och
farföräldrar, tolkar/översättare m.fl.) som kommunicerade
med döva initierades av den anledningen.
Vetenskapliga studier som initierades under slutet av 1980-talet och början
av 1990-talet har redan visat att sådana politiska och sociala åtgärder har
omfattande effekter för döva personers normala utveckling. Dessa resultat får
ytterligare relevans genom forskningsresultat från andra områden.
Andraspråkstillägnande har studerats, och här visar det sig att det är mycket
viktigt för en person att ha gedigen grund i sitt förstaspråk.
Under 1990-talet har de ovan beskrivna strukturella resurserna
(språkkurserna, medvetandegörandet kring döva som minoritetskultur) blivit
mer förfinade i förhållande till olika grupper. Därigenom har olika universitet
förbättrat och utökat sina kurser (både kvalitativt och kvantiativt) för
dövlärare, SSL-lärare, hörande föräldrar och syskon, svenska SSL-tolkar m.fl.
En viktig biprodukt av dessa strukturella resurser, i deras socialt förändrade
mening, är relaterad till det stadigt ökande antal medborgare som är eller
kommer att bli kompetenta SSL-användare. Eftersom 95 % av alla döva barn
föds in i hörande familjer är det svårt att uppskatta det antal svenska
medborgare som dagligen använder SSL.
Sammanfattningsvis finns det en växande grupp kompetenta SSL-utövare
och yrken (t.ex. förskolepersonal, lärare, tolkar m.fl.) i vårt samhälle. Faktum
är att det inte kan anses vara felaktigt att anta att det finns fler hörande
svenskar som dagligen använder SSL än döva och hörselskadade. Alltså är
SSL ett av Sveriges ursprungliga minoritetsspråk, inte bara för att det är
förstaspråk - och det naturliga språket - för en av de svenska subkulturerna,
utan också på grund av den ökande delen av populationen som dagligen
behöver använda det. Paradoxalt nog har inte SSL uppnått status av
ursprungligt minoritetsspråk, trots att SSL betraktas som förstaspråk för en
hel grupp svenskar.
Döva och hörselskadade
barns skolgång i Sverige
Alla döva och hörselskadade barn i Sverige har tillgång till
en unik skolstruktur i den meningen att något liknande
system inte existerar någon annanstans i världen. Det unika i
det svenska systemet härrör från två huvudfaktorer. För det
första SSL:s officiella status som gör det nödvändigt för
förskolor och skolor att anställa utbildade och att genomföra
vidareutbildning och fortbildning av personalen för att
säkerställa kompetensen vad avser elevernas förstaspråk. För
det andra gör den traditionella grundskolans uppbyggnad att
denna unika kollektiva expertis är tillgänglig för alla döva
och hörselskadade barn i landet.
Kortfattat kan det svenska skolsystemet för döva och hörselskadade
beskrivas sålunda (se också figur 1). Så fort ett barn diagnostiseras som döv
placeras han/hon vanligtvis i en förskolemiljö där SSL är ett av
arbetsspråken. Eftersom populationen döva barn är väldigt liten i jämförelse
med hörande barn, samlas döva barn för det mesta i en eller två "tecknande"
förskolor i varje distrikt. Hörande syskon och andra hörande barn delar ofta
denna "tecken"-miljö. Det finns fem statliga specialskolor för döva runt om i
landet: Örebro, Stockholm, Lund, Härnösand och Vänersborg. Varje skola
fungerar som regionalt rekryteringscentrum och är utrustad med ett regionalt
kunskapscentrum som koordinerar övriga frågor kring döva och hörsel-
skadade barns skolgång.
Hörselskadade barn har en något annorlunda situation eftersom talad
svenska är deras förstaspråk och SSL är deras andraspråk. Dessa barn är
individuellt integrerade i hörande förskolor eller skolor eller också deltar de
i
"tecknande" förskolemiljöer tillsammans med döva barn. Hörselskadade
skolbarn organiseras efter tre olika principer. De är antingen individuellt
integrerade i hörande skolor med tekniska system som stöd, eller samlade i en
särskild grupp som är placerad i en hörande skola ofta med SSL och tekniska
hjälpmedel som resurs. Under 1990-talet har en tredje form utvecklats.
Hörselskadeklasser integreras i dövskolorna. Föräldrarna bestämmer
tillsammans med ett professionellt team vilken organisatorisk form som
passar barnet och dess behov.
De fem statliga specialskolorna erbjuder eleverna en tioårig grundskola.
Detta till skillnad från de nio år en hörselskadad elev får om hon/han har sin
skolgång geografiskt integrerad i en hörande skola. Medan specialskolorna
ansvarar inför staten, har de lokala grundskolorna sitt ansvar i förhållande
till
kommunerna. Alla förskolor har kommunen som huvudman. Situationen
förändras när barnen slutat grundskolan och vill fortsätta på gymnasiet. I
syfte att koncentrera experterna och resurserna visavi SSL och den speciella
tvåspråkighetsmiljön hänvisas döva och hörselskadade ungdomar, som vill
fortsätta sina studier efter de tio grundskoleåren, till Riksgymnasiet för döva
(RGD) och Riksgymnasiet för hörselskadade (RGH), som etablerades 1967
och 1980 i Örebro. Både professionella yrkesutövare inom de verksamhets-
områden som berörs och forskare är övertygade om att en sådan
organisatorisk strategi för döva och hörselskadade barns skolgång är både
ekonomiskt kostnadseffektiv och har andra sociala och utvecklande fördelar.
Kort sagt är det uppenbart att organisatoriska mål är väl definierade och
genomförda på ett tillförlitligt sätt, fram till och med gymnasiet.
Örebros unika resurser och
utvecklingsmöjligheter
Till och med denna kortfattade beskrivning av hur
hörselskadades och dövas skolgång är organiserad i landet
visar att undervisningsresurser, och som en direkt
konsekvens av det även sociala resurser, koncentrerats till
Örebro.
Beskrivningen ovan visar också att döva och hörselskadade barn har
tillgång till olika utbildningsmöjligheter och strukturella resurser beroende på
var i landet de är födda och var de börjar skolan. Eftersom det är omöjligt att
skapa goda "tecknande" miljöer i landets alla delar vad avser skolor och
gymnasier har resurserna lokaliserats till fem orter och vad gäller Örebro
även högskola.
Ofta flyttar föräldrar med döva och hörselskadade barn till den ort där deras
regions specialskola finns, så att deras barn inte skall behöva bli långpendlare
vid sju års ålder och för att underlätta ett så "normalt" familjeliv som
möjligt.
Men eftersom Örebro är döva och hörselskadade personers "huvudstad" inte
bara för Sverige, utan för hela Norden, flyttar familjer från hela landet dit
för
att barnen skall få tillgång till goda utbildningsmöjligheter hela vägen upp
till
högskolestudier. En direkt konsekvens av att det i Örebro finns så många barn
i alla åldrar (Birgittaskolan i Örebro har flest döva elever av landets fem
specialskolor) är att döva och hörselskadade personer i Örebro kan
tillförsäkras tillgång till en bättre kvalitet på aktiviteter utanför skolan.
Grundandet av riksgymnasierna i Örebro skedde för endast 29 år sedan.
Som ett direkt resultat av de förbättrade utbildningsmöjligheterna, men också
på grund av den dystra arbetsmarknaden, är det ett ökande antal döva och
hörselskadade elever som fortsätter sina studier vid högskolan idag. Döva och
hörselskadade studenter måste emellertid fortsätta sina högre studier i en
"integrerad" universitetsmiljö idag. De som är extra försigkomna söker sig
nästan alltid till USA. De möjligheter som ges är: att studera vid ett
universitet i Sverige, oftast i Örebro (högskola), ibland i Stockholm, med
hjälp av tolkar och tekniska hjälpmedel, eller att på ett godtagbart sätt finna
finansiering av de tre eller fyra årens studier vid Galludet University,
Washington - världens enda universitet för döva. De socialt och
utbildningsmässigt tillgängliga resurserna vid ett sådant universitet är
överlägsna andra alternativ för döva och hörselskadade och de kan knappast
jämföras med "integrerade" universitetsstudier. Emellertid återstår ett krux:
alla som vill studera vid Galludet måste kunna flytande skriven engelska och
också behärska ASL (American Sign Language). Detta leder till stora
problem för många studenter eftersom dessa krav gäller deras tredje och
fjärde språk.
Denna ofullständiga beskrivning av vilka tillgängliga resurser för döva och
höselskadade som finns koncentrerade till Örebro pekar ut fullständigt nya
möjligheter för dessa studenter. Högskolan i Örebro besitter en unik potential
att bli ett utbildningscentrum för universitets- och högskolestudier för döva
och hörselskadade. Det borde vara möjligt för studenterna att genomföra sina
studier på sitt eget modersmål (vilket inte ens är möjligt för döva på Galludet,
eftersom undervisningen ges på tecknad engelska och inte på ASL).
Sverige erkände SSL som fullvärdigt språk för 15 år sedan medan de flesta
övriga europeiska länder fortfarande inte accepterat sina egna döva
medborgares modersmål som fullvärdigt språk. Sverige har i jämförelse med
detta kommit långt vad gäller dövas och hörselskadades utbildning och andra
tillgängliga resurser. Det är alltså så att Örebro i princip kan bli den ledande
centralpunkten, både i världen, och inom en närmare framtid i Europa, vad
beträffar kompetens visavi döva och hörselskadade. Detta är fullt möjligt och
faktum är att det grundläggande arbetet i en sådan utmaning redan är lagt vid
Högskolan i Örebro. En möjlig väg att uppnå en sådan vision har skissats (se
figur 2).
Trespråkigt
Europauniversitet - en
vision
För närvarande:
Figur 2 beskriver vilka nuvarande studentkategorier och
arbetsspråk som finns företrädda vid Högskolan i Örebro.
Kortfattat består studenterna av hörande svenskar
företrädesvis från Örebroregionen, men också från andra
delar av landet, döva och hörselskadade svenskar samt
internationella utbytesstudenter. De två senare kategorierna
har ökat markant i antal under 1990-talet. Förklaring är
troligen Sveriges EU-medlemskap och att döva och
hörselskadadas kompetens generellt har ökat så att det nu
förefaller rimligt att ge sig i kast med högre studier för fler
personer. Arbetsspråket vid Högskolan är svenska, men även
engelska, som är representerat både genom kurslitteraturen
och som arbetsspråk på grund av de internationella
utbytesstudenterna, samt SSL i form av tolkning. Det innebär
att det redan nu finns tre arbetsspråk vid Högskolan i Örebro.
Detta förhållande kommer att bli mer och mer tydligt
allteftersom de två sistnämnda kategorierna av studenter ökar
i antal.
Mål:
Figur 2 beskriver visionen i form av de studentkategorier
som skulle kunna finna det attraktivt att studera i Örebro på
grund av den lärar- och forskningskompetens som har unika
utvecklingsmöjligheter i Örebro samt arbetsspråken vid
högskolan. Om lärare - både döva, hörselskadade och
hörande - var kompetenta att undervisa på SSL så skulle det
trespråkiga universitetets utbildningsutbud vara mycket
attraktivt inte bara för döva och hörselskadade svenska
studenter utan även för studenter från övriga Norden.
Sammanfattningsvis skulle universitetet även bli ett
resurscentrum som skulle attrahera hörande studenter,
forskare och lärda just på grund av sin unicitet.
Visionen om studier på SSL för alla tre studentkategorierna utesluter inte
möjligheter att även studera vid universitetet på svenska och engelska. Det
unika med detta universitet är inte bara att det i så fall är det enda lärosäte
i
världen där "äkta" SL fungerar som arbetsspråk. Förverkligandet av visionen
skulle dessutom ligga helt i linje med de likhets- och jämlikhetsprinciper som
ett demokratiskt land av svenskt snitt strävar efter. Då skulle
normaliseringsprinciper och diverse integrationsformer få ge vika för faktisk
demokratiutövning både som medel, mål och övergripande vision. Döva,
hörselskadade och hörande studenter skulle ha likartade chanser och
möjligheter. En sådan vision skulle också ge plats åt översättare av SSL-
svenska och SSL-engelska. Men som en skarp kontrast till tolkars
nuvarande funktion, att stå till minoritetens tjänst, de döva och hörselskadade
studenterna, skulle deras roll markant förändras. De skulle nu även stå till de
hörande studenternas förfogande. Det förtjänar att betonas att i och med
Sveriges medlemskap i EU finns det inget som kan hindra Högskolan i
Örebro från att utvecklas till ett internationellt aktat trespråkigt universitet
som kan tjäna åtminstone hela Europa.
Visionen en angelägen
uppgift
Det finns två alternativ i den möjliga visionen. Antingen ett
SSL-universitet eller ett trespråkigt Europauniversitet
(engelska, SSL och svenska) för hörande, döva och
hörselskadade.
Lokal förankring är en viktig fråga för högskolans och regionens
gemensamma framtid. Regional utveckling kan vara gott nog, men strävan
sträcker sig längre. I ett europeiskt perspektiv får lokala, regionala och
nationella perspektiv nya dimensioner. I detta arbete behövs ett nationellt
stöd. Visionen om ett trespråkigt Europauniversitet av aktad internationell
klass kan bli det unika flaggskepp i den svenska utbildningsfloran som kan
uppnås med stöd från staten, liksom lokala, regionala och övriga nationella
intressenter.
Det finns mycket som redan är gjort, men också mycket kvar att göra.
Frågan förtjänar nu att aktualiseras på nationell nivå. Riksdagen bör därför
agera till förmån för en statlig utredning om betydelsen av ett trespråkigt
Europauniversitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett trespråkigt
Europauniversitet, i enlighet med vad som anförts i motionen.