Svenskt teckenspråk - ett minoritetsspråk
Sverige var först i världen med att officiellt erkänna svenskt teckenspråk (SSL) som förstaspråk för sina döva medborgare. Riksdagsbeslutet 1981 leder inte bara till genomgripande konsekvenser för döva och hörselskadade personers utveckling och framtida liv, utan också för deras närstående och andra betydelsefulla sociala kontakter. Alltså ledde förordningen 1981 inte bara till att alla döva barn skulle erhålla undervisning på sitt modersmål inom den obligatoriska skolan, utan också till en betydligt vidare politisk acceptans med större betydelse. Alla sociala arenor (t.ex. hemmet, förskolan, fritidsverksamheter, fritidsgårdar, arbetsplatser, sjukhus m.m.) där döva personer kommunicerar behöver ha SSL-kompetens. Under tidigt 1980-tal var det de hörandes kultur som var majoritetskulturen. Denna kultur behärskade inte SSL. Resurser i form av språkutvecklande kurser för olika kategorier av personer (t.ex. lärare, föräldrar, mor- och farföräldrar, tolkar/översättare m.fl.) som kommunicerade med döva initierades av den anledningen.
Vetenskapliga studier som initierades under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet har redan visat att sådana politiska och sociala åtgärder har omfattande effekter för döva personers normala utveckling. Dessa resultat får ytterligare relevans genom forskningsresultat från andra områden. Andraspråkstillägnande har studerats, och här visar det sig att det är mycket viktigt för en person att ha gedigen grund i sitt förstaspråk.
Under 1990-talet har de ovan beskrivna strukturella resurserna (språkkurserna, medvetandegörandet kring döva som minoritetskultur) blivit mer förfinade i förhållande till olika grupper. Därigenom har olika universitet förbättrat och utökat sina kurser (både kvalitativt och kvantiativt) för dövlärare, SSL-lärare, hörande föräldrar och syskon, svenska SSL-tolkar m.fl.
En viktig biprodukt av dessa strukturella resurser, i deras socialt förändrade mening, är relaterad till det stadigt ökande antal medborgare som är eller kommer att bli kompetenta SSL-användare. Eftersom 95 % av alla döva barn föds in i hörande familjer är det svårt att uppskatta det antal svenska medborgare som dagligen använder SSL.
Sammanfattningsvis finns det en växande grupp kompetenta SSL-utövare och yrken (t.ex. förskolepersonal, lärare, tolkar m.fl.) i vårt samhälle. Faktum är att det inte kan anses vara felaktigt att anta att det finns fler hörande svenskar som dagligen använder SSL än döva och hörselskadade. Alltså är SSL ett av Sveriges ursprungliga minoritetsspråk, inte bara för att det är förstaspråk - och det naturliga språket - för en av de svenska subkulturerna, utan också på grund av den ökande delen av populationen som dagligen behöver använda det. Paradoxalt nog har inte SSL uppnått status av ursprungligt minoritetsspråk, trots att SSL betraktas som förstaspråk för en hel grupp svenskar.
Döva och hörselskadade barns skolgång i Sverige
Alla döva och hörselskadade barn i Sverige har tillgång till en unik skolstruktur i den meningen att något liknande system inte existerar någon annanstans i världen. Det unika i det svenska systemet härrör från två huvudfaktorer. För det första SSL:s officiella status som gör det nödvändigt för förskolor och skolor att anställa utbildade och att genomföra vidareutbildning och fortbildning av personalen för att säkerställa kompetensen vad avser elevernas förstaspråk. För det andra gör den traditionella grundskolans uppbyggnad att denna unika kollektiva expertis är tillgänglig för alla döva och hörselskadade barn i landet.
Kortfattat kan det svenska skolsystemet för döva och hörselskadade beskrivas sålunda (se också figur 1). Så fort ett barn diagnostiseras som döv placeras han/hon vanligtvis i en förskolemiljö där SSL är ett av arbetsspråken. Eftersom populationen döva barn är väldigt liten i jämförelse med hörande barn, samlas döva barn för det mesta i en eller två "tecknande" förskolor i varje distrikt. Hörande syskon och andra hörande barn delar ofta denna "tecken"-miljö. Det finns fem statliga specialskolor för döva runt om i landet: Örebro, Stockholm, Lund, Härnösand och Vänersborg. Varje skola fungerar som regionalt rekryteringscentrum och är utrustad med ett regionalt kunskapscentrum som koordinerar övriga frågor kring döva och hörsel- skadade barns skolgång.
Hörselskadade barn har en något annorlunda situation eftersom talad svenska är deras förstaspråk och SSL är deras andraspråk. Dessa barn är individuellt integrerade i hörande förskolor eller skolor eller också deltar de i "tecknande" förskolemiljöer tillsammans med döva barn. Hörselskadade skolbarn organiseras efter tre olika principer. De är antingen individuellt integrerade i hörande skolor med tekniska system som stöd, eller samlade i en särskild grupp som är placerad i en hörande skola ofta med SSL och tekniska hjälpmedel som resurs. Under 1990-talet har en tredje form utvecklats. Hörselskadeklasser integreras i dövskolorna. Föräldrarna bestämmer tillsammans med ett professionellt team vilken organisatorisk form som passar barnet och dess behov.
De fem statliga specialskolorna erbjuder eleverna en tioårig grundskola. Detta till skillnad från de nio år en hörselskadad elev får om hon/han har sin skolgång geografiskt integrerad i en hörande skola. Medan specialskolorna ansvarar inför staten, har de lokala grundskolorna sitt ansvar i förhållande till kommunerna. Alla förskolor har kommunen som huvudman. Situationen förändras när barnen slutat grundskolan och vill fortsätta på gymnasiet. I syfte att koncentrera experterna och resurserna visavi SSL och den speciella tvåspråkighetsmiljön hänvisas döva och hörselskadade ungdomar, som vill fortsätta sina studier efter de tio grundskoleåren, till Riksgymnasiet för döva (RGD) och Riksgymnasiet för hörselskadade (RGH), som etablerades 1967 och 1980 i Örebro. Både professionella yrkesutövare inom de verksamhets- områden som berörs och forskare är övertygade om att en sådan organisatorisk strategi för döva och hörselskadade barns skolgång är både ekonomiskt kostnadseffektiv och har andra sociala och utvecklande fördelar. Kort sagt är det uppenbart att organisatoriska mål är väl definierade och genomförda på ett tillförlitligt sätt, fram till och med gymnasiet.
Örebros unika resurser och utvecklingsmöjligheter
Till och med denna kortfattade beskrivning av hur hörselskadades och dövas skolgång är organiserad i landet visar att undervisningsresurser, och som en direkt konsekvens av det även sociala resurser, koncentrerats till Örebro.
Beskrivningen ovan visar också att döva och hörselskadade barn har tillgång till olika utbildningsmöjligheter och strukturella resurser beroende på var i landet de är födda och var de börjar skolan. Eftersom det är omöjligt att skapa goda "tecknande" miljöer i landets alla delar vad avser skolor och gymnasier har resurserna lokaliserats till fem orter och vad gäller Örebro även högskola.
Ofta flyttar föräldrar med döva och hörselskadade barn till den ort där deras regions specialskola finns, så att deras barn inte skall behöva bli långpendlare vid sju års ålder och för att underlätta ett så "normalt" familjeliv som möjligt. Men eftersom Örebro är döva och hörselskadade personers "huvudstad" inte bara för Sverige, utan för hela Norden, flyttar familjer från hela landet dit för att barnen skall få tillgång till goda utbildningsmöjligheter hela vägen upp till högskolestudier. En direkt konsekvens av att det i Örebro finns så många barn i alla åldrar (Birgittaskolan i Örebro har flest döva elever av landets fem specialskolor) är att döva och hörselskadade personer i Örebro kan tillförsäkras tillgång till en bättre kvalitet på aktiviteter utanför skolan.
Grundandet av riksgymnasierna i Örebro skedde för endast 29 år sedan. Som ett direkt resultat av de förbättrade utbildningsmöjligheterna, men också på grund av den dystra arbetsmarknaden, är det ett ökande antal döva och hörselskadade elever som fortsätter sina studier vid högskolan idag. Döva och hörselskadade studenter måste emellertid fortsätta sina högre studier i en "integrerad" universitetsmiljö idag. De som är extra försigkomna söker sig nästan alltid till USA. De möjligheter som ges är: att studera vid ett universitet i Sverige, oftast i Örebro (högskola), ibland i Stockholm, med hjälp av tolkar och tekniska hjälpmedel, eller att på ett godtagbart sätt finna finansiering av de tre eller fyra årens studier vid Galludet University, Washington - världens enda universitet för döva. De socialt och utbildningsmässigt tillgängliga resurserna vid ett sådant universitet är överlägsna andra alternativ för döva och hörselskadade och de kan knappast jämföras med "integrerade" universitetsstudier. Emellertid återstår ett krux: alla som vill studera vid Galludet måste kunna flytande skriven engelska och också behärska ASL (American Sign Language). Detta leder till stora problem för många studenter eftersom dessa krav gäller deras tredje och fjärde språk.
Denna ofullständiga beskrivning av vilka tillgängliga resurser för döva och höselskadade som finns koncentrerade till Örebro pekar ut fullständigt nya möjligheter för dessa studenter. Högskolan i Örebro besitter en unik potential att bli ett utbildningscentrum för universitets- och högskolestudier för döva och hörselskadade. Det borde vara möjligt för studenterna att genomföra sina studier på sitt eget modersmål (vilket inte ens är möjligt för döva på Galludet, eftersom undervisningen ges på tecknad engelska och inte på ASL).
Sverige erkände SSL som fullvärdigt språk för 15 år sedan medan de flesta övriga europeiska länder fortfarande inte accepterat sina egna döva medborgares modersmål som fullvärdigt språk. Sverige har i jämförelse med detta kommit långt vad gäller dövas och hörselskadades utbildning och andra tillgängliga resurser. Det är alltså så att Örebro i princip kan bli den ledande centralpunkten, både i världen, och inom en närmare framtid i Europa, vad beträffar kompetens visavi döva och hörselskadade. Detta är fullt möjligt och faktum är att det grundläggande arbetet i en sådan utmaning redan är lagt vid Högskolan i Örebro. En möjlig väg att uppnå en sådan vision har skissats (se figur 2).
Trespråkigt Europauniversitet - en vision
För närvarande:
Figur 2 beskriver vilka nuvarande studentkategorier och arbetsspråk som finns företrädda vid Högskolan i Örebro. Kortfattat består studenterna av hörande svenskar företrädesvis från Örebroregionen, men också från andra delar av landet, döva och hörselskadade svenskar samt internationella utbytesstudenter. De två senare kategorierna har ökat markant i antal under 1990-talet. Förklaring är troligen Sveriges EU-medlemskap och att döva och hörselskadadas kompetens generellt har ökat så att det nu förefaller rimligt att ge sig i kast med högre studier för fler personer. Arbetsspråket vid Högskolan är svenska, men även engelska, som är representerat både genom kurslitteraturen och som arbetsspråk på grund av de internationella utbytesstudenterna, samt SSL i form av tolkning. Det innebär att det redan nu finns tre arbetsspråk vid Högskolan i Örebro. Detta förhållande kommer att bli mer och mer tydligt allteftersom de två sistnämnda kategorierna av studenter ökar i antal.
Mål:
Figur 2 beskriver visionen i form av de studentkategorier som skulle kunna finna det attraktivt att studera i Örebro på grund av den lärar- och forskningskompetens som har unika utvecklingsmöjligheter i Örebro samt arbetsspråken vid högskolan. Om lärare - både döva, hörselskadade och hörande - var kompetenta att undervisa på SSL så skulle det trespråkiga universitetets utbildningsutbud vara mycket attraktivt inte bara för döva och hörselskadade svenska studenter utan även för studenter från övriga Norden. Sammanfattningsvis skulle universitetet även bli ett resurscentrum som skulle attrahera hörande studenter, forskare och lärda just på grund av sin unicitet.
Visionen om studier på SSL för alla tre studentkategorierna utesluter inte möjligheter att även studera vid universitetet på svenska och engelska. Det unika med detta universitet är inte bara att det i så fall är det enda lärosäte i världen där "äkta" SL fungerar som arbetsspråk. Förverkligandet av visionen skulle dessutom ligga helt i linje med de likhets- och jämlikhetsprinciper som ett demokratiskt land av svenskt snitt strävar efter. Då skulle normaliseringsprinciper och diverse integrationsformer få ge vika för faktisk demokratiutövning både som medel, mål och övergripande vision. Döva, hörselskadade och hörande studenter skulle ha likartade chanser och möjligheter. En sådan vision skulle också ge plats åt översättare av SSL- svenska och SSL-engelska. Men som en skarp kontrast till tolkars nuvarande funktion, att stå till minoritetens tjänst, de döva och hörselskadade studenterna, skulle deras roll markant förändras. De skulle nu även stå till de hörande studenternas förfogande. Det förtjänar att betonas att i och med Sveriges medlemskap i EU finns det inget som kan hindra Högskolan i Örebro från att utvecklas till ett internationellt aktat trespråkigt universitet som kan tjäna åtminstone hela Europa.
Visionen en angelägen uppgift
Det finns två alternativ i den möjliga visionen. Antingen ett SSL-universitet eller ett trespråkigt Europauniversitet (engelska, SSL och svenska) för hörande, döva och hörselskadade.
Lokal förankring är en viktig fråga för högskolans och regionens gemensamma framtid. Regional utveckling kan vara gott nog, men strävan sträcker sig längre. I ett europeiskt perspektiv får lokala, regionala och nationella perspektiv nya dimensioner. I detta arbete behövs ett nationellt stöd. Visionen om ett trespråkigt Europauniversitet av aktad internationell klass kan bli det unika flaggskepp i den svenska utbildningsfloran som kan uppnås med stöd från staten, liksom lokala, regionala och övriga nationella intressenter.
Det finns mycket som redan är gjort, men också mycket kvar att göra. Frågan förtjänar nu att aktualiseras på nationell nivå. Riksdagen bör därför agera till förmån för en statlig utredning om betydelsen av ett trespråkigt Europauniversitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett trespråkigt Europauniversitet, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Rose-Marie Frebran (kd)