Det senaste årtiondet har inneburit stora förändringar för
skolan. Skälen till detta är flera:
den snabba förändringen i skolans omvärld
den snabba tekniska utvecklingen i arbetslivet
förändrad arbetsorganisation
den växande betydelsen av kunskap och kompetens, både för individen
och samhället
ökad omsättningshastighet av kunskap och information - framför allt
tack vare den moderna informationsteknologin.
Allt detta ställer krav på ny kunskap. Detta är grunden för individens
behov av ett livslångt lärande. Den kunskap som skolan förmedlar skall vara
grunden för Sveriges utveckling till en ledande industrination och är en
förutsättning för social och ekonomisk välfärd och hög sysselsättning.
Den internationella utvecklingen ställer hela det svenska utbildnings-
väsendet inför nya utmaningar. Internationaliseringen och den europeiska
integrationen måste prägla utbildningen. Nya krav ställs - inte minst när det
gäller språk och det gemensamma europeiska kulturarvet.
Skolan skall också ge kvalificerade kunskaper som bas för högre studier.
Bara en kvalitetsskola kan ge eleverna förutsättningar att tillgodogöra sig
avancerad akademisk utbildning.
I detta perspektiv spelar lärarna en nyckelroll. Vårt mål är att Sverige skall
ha Europas bästa skola. Det är en signal till kommuner, skolor, universitet
och högskolor om betydelsen av hög kvalitet i utbildningen. Det är också en
signal till lärare, föräldrar, elever och studenter om nödvändigheten att nå
ännu bättre studieresultat. Det är ett högt satt mål och Sverige har hård
konkurrens från många andra länder.
Lärarnas professionalism
Knappast någon verksamhet är så långsiktig som skolans.
Från det att en kunskap förvärvats av en lärare,
vidarebefordras till en elev och till dess att den sista gången
används i den f.d. elevens gärning har åtskilliga decennier
förflutit. Det ställs speciellt höga krav på en öppen och
förutsättningslös belysning av frågan om vilken kunskap och
kompetens som krävs i framtidens samhälle och därmed av
framtidens lärare.
Lärarna har en avgörande betydelse för att skolan skall kunna utvecklas
kvalitativt. Ansvaret för att välja innehåll och arbetssätt för att uppnå de
nationellt fastställda målen ankommer på lärarna. Detta ansvar gäller såväl
de kunskapsmål som fastställs i kursplanerna för respektive ämne som de
övergripande mål som läroplanen anger.
De krav vi förväntar oss att framtiden ställer på skolan innebär behov av
förändringar av undervisningen. Därmed berörs i hög grad lärarrollen.
Lärarens huvuduppgift är att ge eleverna sådan undervisning att dessa till-
ägnar sig goda kunskaper och färdigheter. Egna kunskaper är en nödvändig-
het och förutsättning för att lära andra. Förutom gedigna teoretiska och
praktiska kunskaper i sina ämnen måste emellertid läraren också ha förmåga
att stimulera och entusiasmera, att leda och vägleda och att samverka med
hemmen, skolan och arbetslivet. Han/hon måste också ha förmåga att vara
flexibel och utvecklingsbenägen i en föränderlig värld.
Fler vägar till läraryrket
Det är av stor vikt att ny kompetens kan tillföras skolan
genom olika vägar till läraryrket. Skolan måste i detta
hänseende bli mer öppen. Det gäller att skapa olika ingångar
till läraryrket. Den s.k. Unckelutbildningen är ett exempel på
detta. Den innebär bl. a. att studenterna som ett alternativ till
en sammanhållen lärarutbildning själva kan välja att läsa in
ämneskunskaperna, för att sedan läsa den praktisk-
pedagogiska delen om 40 poäng. Men det behövs fler
lösningar. Vi anser det vara bra att lärarna har olika
utbildningsbakgrund. Det berikar arbetet i skolan och öppnar
dessutom läraryrket för fler.
Skärpta antagningskrav
Läraren brukar betraktas som behörig att utöva läraryrket
efter genomgången lärarutbildning. Övervakningen av i
vilken utsträckning läraren håller måttet som yrkesutövare är
dålig. Det är sällan som lärare blir avstängda från
yrkesverksamhet med hänvisning till att de har visat brist på
yrkesmässiga kvaliteter. Det finns lärare som undervisar i
skolan och som inte passar för yrket. Orsaken till problemen
kan variera. Skolan kan ha brustit i sitt fortbildningsansvar.
Lärare kan ha getts arbetsuppgifter som han eller hon inte har
utbildning för. Elevgrupperna kan vara ovanligt
arbetskrävande eller personkemin mellan läraren och
elevgruppen kan fungera dåligt. Åtgärderna måste relateras
till den aktuella situationen. En rektor har ett mycket stort
ansvar gentemot såväl eleverna som lärare och annan
personal att snabbt uppmärksamma problem och vidta
åtgärder. Vi är väl medvetna om de svårigheter detta innebär,
men menar att alla skulle vinna på en öppen diskussion
inriktad på att lösa samarbetsproblem och att skapa bästa
möjliga förutsättningar för undervisningen.
Det lokala ansvaret måste emellertid bygga på att statsmakterna, i detta fall
universitet och högskolor, tar sitt ansvar för att lärarutbildningen ger
duktiga,
kunniga och kompetenta lärare. Det är endast då som undervisning av god
kvalitet kan tillhandahållas. Exempel finns på studenter som antagits till en
lärarutbildning och fått fullfölja utbildningen, trots att de inte är lämpliga
för
yrket. Därför anser vi att lärarutbildningarna skall ha någon form av
antagnings-, anlags- eller lämplighetstest vid antagning till lärarutbildning.
Mer teknik i
lärarutbildningen
Alla lärare, även de som inte undervisar i tekniska och
naturvetenskapliga ämnen, behöver en god teknisk
allmänbildning. Denna består i att ha insikt om teknikens
betydelse och användbarhet i vardagslivet. Detta är viktigt,
inte minst för att stimulera flickors intresse för teknik. En
ökad verklighetsanknytning kan stimulera till nya arbetssätt i
undervisningen. Därmed kan elevernas spontana intresse för
ämnesområdet tillvaratas och bibehållas. Detta är speciellt
viktigt för lärare på grundskolans lägre stadier eftersom man
redan i tidig ålder måste väcka barnens intresse för teknik
och naturvetenskap, om detta intresse skall kunna
vidmakthållas genom utbildningen.
Höjda kompetenskrav
Lärarnas kompetens byggs i dag upp av de i utbildningen
ingående komponenterna: ämnesstudier, pedagogik, metodik
och praktik. När det gäller lärarens och skolans huvuduppgift
är ämneskunskaperna avgörande. En lärare skall normalt
kunna undervisa i flera ämnen i upp till sju årskurser.
Därmed ställs läraren inför en lång rad beslut ifråga om
innehållet i undervisningen. Detta innehåll skall också kunna
anpassas till den enskilde eleven. Läraren måste ha mycket
gedigna kunskaper, dels för att kunna ge en intressant
undervisning, som stimulerar elevernas lärande, dels för att
kunna hantera de frågor som uppkommer ur det stora
informations- och kunskapsflöde som eleverna möter utanför
skolan. För att läraren skall kunna göra sådana val av
innehåll och riktiga bedömningar av hur detta skall
presenteras är didaktiska kunskaper viktiga. Läraren måste
kunna sätta in lärostoffet i ett sådant sammanhang att
eleverna kan tillgodogöra sig detta. Läraren måste därvid ha
kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som
introduceras i undervisningen står i relation till elevernas
begreppsbildning. Det är viktigt att läraren har kunskaper om
varför elever kan få svårigheter i skolan och uppmärksammar
elever med särskilda behov.
Lärare måste också ha kunskaper om den institution som skolan utgör och
ett regelsystem, t. ex. skollag, läroplaner, kursplaner etc. som styr verksam-
heten.
För att stärka professionalismen måste lärarna tillerkännas en ökad
självständighet. Den fortgående decentraliseringen kräver samtidigt en hög
grad av förståelse för målen för verksamheten. Dessa krav måste bilda
utgångspunkten för professionaliseringen.
Sambandet mellan professionen och utbildningen för denna måste vara
starkt, vilket innebär att det måste skapas bättre förutsättningar för en dialog
mellan lärarutbildarna och skolan.
En sådan dialog skulle underlättas om tjänsterna på lärarhögskolorna var
tidsbegränsade och därmed omsättningen av lärarutbildare större.
I samband med den förnyelse av lärarutbildningen som pågår saknar vi
kopplingen till verkligheten i skolorna. Därför bör också möjligheten av att
inrätta försöksskolor vid lärarhögskolorna utredas. Sådana försöksskolor
borde kunna stimulera den pedagogiska utvecklingen och förnyelsen på
lärarhögskolorna och underlätta överförandet av de nya erfarenheterna till
lärarkandidaterna. Samtidigt skulle de bli föredömen för övriga skolor i
landet.
Nya pedagogiska metoder och didaktiska försök skulle kunna prövas i liten
skala och noggrant utvärderas innan de överförs till det övriga skolväsendet.
Med de påpekanden och förslag om mer forskaranknytning till lärar-
utbildningen som regeringen gör skulle försöksskolor kunna skapa broar
mellan utbildning, forskning och klassrum. Vi menar att konkret samverkan
av detta slag är mer verkningsfull än mer teoretiska samverkansfora, t.ex. de
resurscentrum som regeringen talar om i budgetpropositionen.
Karriärmöjligheter
Lärarens personliga karriärmöjligheter inom skolområdet är
i dag mycket begränsade. För närvarande innebär en karriär
för läraren inom skolväsendet oftast att läraren måste lämna
undervisningen. I syfte att stödja den framtida utvecklingen
av skolan är det väsentligt att lärarna kan erbjudas
möjligheter till utveckling och karriär med bibehållande av
undervisningsuppgifterna. Det är möjligt att erbjuda lärare ett
vidgat pedagogiskt ansvar för t. ex. ett stadium, en
institution, ett ämne eller en ämnesgrupp eller för
fortbildning. Inom universitet och högskolor byggs på flera
platser upp didaktiskt inriktad forskarutbildning, vilken kan
vara en lämplig grund för mer avancerade pedagogiska
ledningsuppgifter.
En annan viktig möjlighet att avancera utgår från en fördjupning av de
egna ämneskunskaperna genom doktorander eller licentiatstudier. Det kräver
emellertid att kommunerna efterfrågar fler lektorer.
Fortbildning av lärare
Sedan den 1 januari 1991 har kommunerna det fulla
arbetsgivaransvaret för lärarna. Det innebär bl.a att
kommunerna ansvarar för att i skolan anställd personal får
lämplig fortbildning. Skyldigheten att se till att fortbildning
anordnas för den personal som har hand om utbildningen är
inskriven i skollagen. De av staten angivna målen för skolan
skall styra kommunernas beslut även när det gäller
lärarfortbildning. Staten ansvarar, genom Skolverket, för att
det finns tillgång till fortbildning av hög kvalitet i alla delar
av landet.
Målet att åstadkomma Europas bästa skola innebär bl.a. att lärarnas
ämneskunskaper måste vara gedigna. Det är därför angeläget att fortbild-
ningsresurserna i stor utsträckning används för ämnesfördjupning inom
ramen för samarbetet med högskolan.
Utgångspunkten för all lärarfortbildning bör vara de faktiska behov av
förbättringar som den enskilde läraren har. I det sammanhanget bör
understrykas att den specialpedagogiska kompetensen beträffande läs- och
skrivsvårigheter är ett mycket viktigt fortbildningsområde.
Den erfarenhet och kunskap vi har av fortbildningen när staten hade det
övergripande ansvaret är att det gjordes prioriteringar av olika ämnes-
områden. Om skolan hade problem inom något område så var fortbildning
vägen att lösa problemet.
Den svenska skolan har ca 150 000 lärare och ett stort antal ämnen.
Sammantaget finns det i skolan närmast ett oändligt antal problemområden.
Behovet av ökade ämneskunskaper borde föreligga i varje ämne i skolan.
Enligt vår mening har inte fortbildningen utvecklats i den riktning som är
önskvärd. Det har inte skett några förändringar eller avgörande förbättringar
sedan kommunerna övertog huvudansvaret för fortbildningen.
Fortbildningsanordnarna, kommunerna och staten måste ställa adekvata
fortbildningsresurser till förfogande för den enskilde läraren samt bli
betydligt aktivare när det gäller att prioritera var fortbildningsinsatser skall
göras. Det gäller också att anpassa verksamheten till de lokala behoven och
det förutsätter dialog mellan anordnare, kommun, skola och lärare.
Fortbildningen skall ingå som en del av den utvecklingsstrategi som fastställs
för den enskilda skolan.
Områden som är viktiga enligt vår uppfattning är:
att lärarna får ämnesteoretisk och pedagogisk kompetensutveckling
gymnasielärare i yrkesämnen måste ges uppdatering av sina kunskaper
genom såväl ämnesteori som yrkespraktik
den tekniska "allmänbildningen" på de lägre stadierna bör öka för att
bl. a. åstadkomma en positiv attitydförändring när det gäller NO-ämnen.
Fortbildning och kompetensutveckling skall också ha ekonomiska
incitament för läraren och ingå i en karriärstege.
Individuell fortbildnings-
och uppdateringsplan
Det finns stora brister i den fortbildning som ges i dag. Den
är för generell och för kortsiktig. Fortbildningen
tillfredsställer inte det behov som skolan, läraren och eleven
ställer. För att lösa problemet måste man se till att det finns
en individuell fortbildnings- och uppdateringsplan för varje
lärare. Rektorn har ansvaret för att se till att lärarna på skolan
har den kompetens som behövs för undervisningen. Vi anser
att rektorn årligen efter utvecklingssamtal skall upprätta en
individuell utvecklingsplan för varje lärare, en plan som
redovisar inom vilka områden läraren bör få fortbildning.
De behovsanalyser som görs skall fungera som beslutsunderlag för
genomförande av fortbildning. Därmed kan de resurser som erbjuds svara
mot lokala behov. I det sammanhanget är det angeläget att påpeka att läraren
mycket väl kan sköta en del av sin fortbildning genom självstudier.
Lärarcertifikat
Det är nödvändigt att varje lärare genom fortbildning följer
utvecklingen inom sina ämnen. Den individuella
utvecklingsplanen innebär en rättighet och en skyldighet för
såväl skolledningen som läraren. För att få systemet att
fungera och för att höja läraryrkets status bör ett system med
lärarcertifikat inrättas.
Ett lärarcertifikat skall innehålla flera delar. En del skall innehålla
examensbevis från föreskriven högskoleutbildning. En annan del skall visa
genomgången fortbildning och eventuell yrkespraktik. På grundval av sådant
underlag kan beslut om utfärdande av certifikat fattas. Beslutet, som skall
vara möjligt att överklaga, kan fattas av rektor eller en fristående nämnd.
Lärarcertifikatet bör tidsbegränsas, förslagsvis till fem år, och medföra en
skyldighet för skolan att se till att läraren under perioden får fort- och
vidareutbildning enligt den individuella utvecklingsplan som uppgjorts. På
samma sätt är det en skyldighet för läraren att skaffa sig den fortbildning och
uppdatering som höjer vederbörandes kompetens. Med införande av
lärarcertifikat skapas ett system för kontinuerlig kvalitetskontroll och
kompetenshöjning samtidigt som läraryrkets status höjs.
Regeringen bör få i uppdrag att närmare utreda och återkomma till
riksdagen med förslag om innehåll och förutsättningar för ett införande av
lärarcertifikat.
Fler alternativa
karriärvägar
I dagens skola är de enda karriärvägarna för lärare att bli
skolledare eller möjligtvis skolchef. Det är angeläget att det
skapas fler karriärvägar för de olika lärarkategorierna. Det
gäller att se till att framstående lärare är kvar i sin
lärargärning. Det kan ske genom att den duktige pedagogen
leder det pedagogiska utvecklingsarbetet på skolan och även
på andra skolor. Andra områden som bör utvecklas är
metodarbete och läromedelsutveckling samt eventuellt också
distansundervisning. Öppnar man för fler ingångar till
läraryrket, som vi förordat tidigare i motionen, kommer
skolan att tillföras lärare med bredare och djupare
kompetenser än i dag. En sådan utveckling kommer också att
underlätta alternativa karriärvägar för lärare.
Lektorer och forskning
I gymnasieskolan finns det ett tusental lektorer. Under de
senaste åren har det skett en kraftig minskning av antalet.
Trenden under de senaste tio åren är också nedåtgående.
Nära 30 procent av lektorerna är sextio år eller äldre. Mindre
än 20 procent är yngre än femtio år. Andelen
forskarutbildade av dem som innehar en tjänst som lektor har
inte förändrats nämnvärt de senaste åren. De forskarutbildade
lärarna utgör ca 60 procent av dem som innehar en tjänst
som lektor. En bidragande orsak till den negativa trenden är
att många lektorer från gymnasieskolan har sökt sig till
högskolan. En annan orsak är att många kommuner i
allmänhet inte varit benägna att utlysa eller tillsätta vakanta
lektorstjänster. Skälen till detta är dels att man saknat
sökande, dels att man får övertalighetsproblem på
adjunktsidan.
Den här utvecklingen är inte acceptabel. Det är viktigt att det finns
forskarutbildade lärare i skolan. Den forskaranknytning för ämnet som fler
lektorer innebär ökar givetvis kvaliteten i undervisningen. Ett annat viktigt
skäl är att vi skapar fler karriärvägar för lärare i skolan. Kommuner som vill
stimulera forskning eller tillgodogöra sig forskarerfarenhet vid universitet
eller lokala högskolor kan medelst en genomtänkt rekryteringspolitik verka
för det.
Jämnare könsfördelning på
alla stadier
Andelen manliga lärare minskar. Utvecklingen går dessutom
fort. Enligt SCB var 65 procent av samtliga lärare i grund-
och gymnasieskolan kvinnor. Den könsmässiga
snedrekryteringen är ännu större i lärarutbildningen. Av dem
som antogs till lärarutbildningen med fördjupning i ämnena
matematik och naturorienterande ämnen för årskurserna 1-7
har de senaste åren 75 procent varit kvinnor. Av dem som
antogs till fördjupning i svenska och samhällsorienterande
ämnen är andelen kvinnor ännu högre, nämligen 83 procent.
Totalt utgjorde den kvinnliga andelen antagna omkring 80
procent.
Om ingenting görs kommer vi inom en snar framtid att ha en i det
närmaste enkönad lärarkår. Denna utveckling innebär negativa konsekvenser
för skolan och dess elever. Eleverna behöver både kvinnliga och manliga
förebilder i skolan. Därför måste läraryrket och därmed lärarutbildningen bli
mer attraktiva för manliga studenter.
Rekryteringen till lärarutbildning är givetvis av central betydelse, men vi
vill också peka på vikten av fler ingångar till läraryrket och en ökad insikt
om manligt respektive kvinnligt i lärarutbildningen och vid lärarhögskolorna
Många lärare saknar fortfarande kunskaper om de skillnader som finns
mellan pojkar och flickor vad gäller språket, förhållandet till teknik, socialt
m.m. Kunskaper är nödvändiga för att åstadkomma en riktigt bra utbildning
för eleverna. Därtill behövs medvetenheten vid lärarutbildningarna för att
också studerande av underrepresenterat kön skall ges maximalt utbyte av
undervisningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika vägar till läraryrket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta antagningskrav för läraryrket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av undervisning om och i teknik inom
lärarutbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av försöksskolor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarfortbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuell fortbildnings- och utvecklingsplan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler karriärvägar,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande lärarcertifikat i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämnare könsfördelning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning om manligt och kvinnligt i
lärarutbildningen,
11. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av åtgärder för att få
fler lektorer i skolan i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning/översyn av lärarutbildningen.
Stockholm den 6 oktober 1996
Beatrice Ask (m)
Rune Rydén (m)
Ulf Melin (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Tomas Högström (m)
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)
Per Unckel (m)
Birgitta Wistrand (m)