Högskolan är en viktig motor i den regionala utvecklingen
och spelar en stor roll för att höja utbildningsnivån. Detta är
oerhört angeläget inte minst för Gävleborgs län eftersom
utbildningsnivån ligger på en av de lägsta för hela riket.
Dessutom är arbetslöshetssiffrorna mycket höga varför alla
ansträngningar måste göras för att ändra den negativa
utvecklingen.
Högskolan i Gävle/Sandviken har genom flyttningen till Kungsbäcks-
området, vilket gjordes 1995, skapat mycket goda förutsättningar för att
utveckla studiemiljön. Studenttillströmningen är totalt sett mycket god. I den
av Högskoleverket presenterade årsrapporten med värden på sökandetrycket
till de olika högskolorna låg högskolan i Gävle/Sandviken på en hög nivå,
bara sex av landets 29 universitet/högskolor hade högre sökandetryck.
Högskolan i Gävle/Sandviken har arbetat mycket målmedvetet för
utvecklingen av verksamheten. Detta gäller ingenjörsutbildningarna, upp-
byggnad av lärarutbildningar för åk 4-9, en uppbyggnad av alltfler ämnen för
kandidat- och magisterexamen och uppbyggnad av civilingenjörsutbildning.
En annan mycket angelägen form att bedriva utbildning i är distansformen,
vilket är viktigt i ett län som är geografiskt uppdelat i två landskap,
Hälsingland och Gästrikland. För många studenter, inte minst för kvinnor, är
den enda möjligheten att höja sin kompetens att studera på distans, eftersom
man oftast är bunden till familj och bostad. De så framgångsrika verksam-
heterna med distansplatser i OBS-regionen, Ovanåker, Bollnäs och Söder-
hamn, och i norra Hälsingland måste få fortsätta.
Det kraftigt utökade antalet fasta platser vid mindre och medelstora
högskolor är välkommet utifrån att nå målet om decentraliserad utbildning.
Fasta forskningsresurser till dessa mindre och medelstora högskolor är
mycket välkommet.
Men ändå måste min slutsats bli att åtgärderna inte räcker till. Satsningarna
på utbildningsplatser och forskningsresurer är för små och blir för koncen-
trerade till de större högskolorna. Inte minst Högskolan i Gävle/Sandviken
kan hämmas i sin utveckling vilket inte får ske.
De 30 000 nya högskoleplatserna fördelas under tre år med hälften hösten
1997 och återstående hösten 1999. För Högskolan i Gävle/Sandviken innebär
det 300 platser 1997 och 300 platser 1999. Men i praktiken innebär detta en
minskning 1997 med 50 platser eftersom man har haft 350 tillfälliga platser.
Detta är oerhört olyckligt eftersom det får till följd att resurser i form av
lärare, lokaler, utrustning inte kan utnyttjas.
Eftersom andra högskolor har fått kraftigt ökade antal platser kan det
innebära att de får svårt att ta emot alla platser redan hösten 1997. Det måste
vara möjligt att omfördela platser tillfälligt med platser som andra högskolor
ej kan ta emot. Det bör också vara möjligt att tidigarelägga platserna för
1999. Efter 1999 måste Gävle/Sandviken få en större tilldelning nya platser.
Många samverkansprojekt med näringslivet i Gävleborgs län har inletts,
inte bara vad gäller utbildning utan också med forskningsverksamhet. Denna
utveckling måste få fortsätta.
Det måste också vara en självklar prioritering att stärka Högskolan i
Gävle/Sandviken med utökade forskningsanslag från 1998.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Högskolan i Gävle/Sandviken.