Teckenspråket blev erkänt som ett eget fullvärdigt språk i
LGR 80. Alltsedan dess har intresset för och behovet av
språket ökat starkt i Sverige. Det gäller självklart för döva
och hörselskadade men också bland anhöriga och vänner
liksom för personal inom alla serviceyrken som inser att de
har nytta av teckenspråk i kontakt med döva. Även andra
utan direkt knytning till döva/hörselskadade har intresse för
språket vilket visas av den stora mängd elever på grund- och
gymnasieskolorna som väljer teckenspråk som B- eller C-
språk.
Behovet av utbildad personal på området är skriande. Det finns läroplaner i
ämnet teckenspråk både för grund- och gymnasieskolan och ämnet erbjuds
som tillval eller C-språk. Däremot finns ingen adekvat, behörighetsgivande
lärarutbildning för teckenspråkslärare i hela landet.
I Vänersborgs kommun, där en av landets fem statliga grundskolor för döva
elever - Vänerskolan - finns, startade landets första specialprogram med
inriktning Teckenspråk för hörande elever hösten 1995. Fullt utbyggd
kommer den hösten 1997 att omfatta 90 elever. När de går ut gymnasiet 1998
kommer många av dem att vilja fortsätta sina studier direkt och i nära
anslutning till gymnasiet, liksom ett stort antal lärare, som saknar behörighet.
Det är synnerligen angeläget att nu få igång en akademisk utbildning i
ämnet teckenspråk för t ex tolkar och en teckenspråklärarutbildning som
skulle ge teckenspråkslärare behörighet och status och så att de kan arbeta
inom ett område där det råder stor brist på personal. En sådan utbildning
skulle kunna bedrivas vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla som finns nära
den teckenspråkliga miljön i Vänerskolan, en förskola för döva barn och
VKC, det regionala kunskapscentret för döva i Västsverige, knutet till
Vänerskolan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en akademisk utbildning i teckenspråk och
teckenspråkslärarutbildning vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla.