I regeringens budgetproposition anges att läkar- och tandläkarutbildningen i landet måste minska. Motiven är troligen att regeringen bedömer att det föreligger en risk för ökande arbetslöshet inom dessa grupper. Det är tveksamt om så är fallet. Med tanke på den långa utbildningstiden och det stora antalet i dag yrkesverksamma födda på 1930- och 1940-talen är det snarare troligt att en påtaglig brist på läkare kommer att råda kring 2010-talet.
Vad som är mer allvarligt är att den av regeringen föreslagna utbildnings- volymen fördelas på ojämnt och orättvist sätt över landet. Västsverige erhåller endast halva antalet utbildningsplatser per invånare i regionen jämfört med resten av landet. Detta kan långsiktigt medföra sämre rekryteringsförutsättningar för Västsveriges sjukvård. Dessutom får västsvenska ungdomar det svårare att genomgå utbildningen i sin egen region än ungdomar i andra regioner.
Det kan ifrågasättas om riksdagen just på detta område skall ange antalet utbildningsplatser. Enligt propositionen skall studentens fria val i högre utsträckning prägla utbildningen. Följaktligen borde också läkarutbildningen ingå i det takbelopp och utbildningsuppdrag som riksdagen ger de olika högskolorna. Under alla omständigheter bör en rättvisare regional fördelning eftersträvas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att antalet läkarutbildningsplatser fördelas i relation till regionernas befolkningsunderlag.
Stockholm den 4 oktober 1996
Inger René (m)