Forskningens viktigaste uppgift är att bidra till en kontinuerlig
kunskapsutveckling och skapa förutsättningar för vetenskapen att nå
kunskapens frontlinjer. Framgångsrik forskning kräver kreativa miljöer,
självständighet, nätverk och en tillräckligt stor "kritisk massa".
Internationellt forskningssamarbete är viktigt och måste främjas. Inom
EU bör Sverige verka för en kontinuerlig utvärdering av det
forskningspolitiska programmet. Betydelsen av åtgärder för att
forskningsresultat skall komma till användning inom industrier och
företag betonas.
Sverige tillhör de länder som under många år legat långt framme när det
gäller forskningspolitiska satsningar. Den snabba kunskapsutvecklingen och
ökad betydelse av kunskap och kompetens gör regeringens minskning av
forskningsanslagen med närmare en miljard kronor och hoten mot de
fristående forskningsstiftelserna mycket allvarliga. Neddragningarna inom
högskolornas forskning avvisas, liksom ingreppen i de fria forsknings-
stiftelsernas självständighet.
I motionen framhålls att förutsättningarna för internationellt slagkraftig
forskning blir bättre om resurserna hålls samman. Att sörja för den breda och
mest avancerade forskningen är en huvuduppgift för universiteten och
specialhögskolorna. De mindre och medelstora högskolorna har ett särskilt
ansvar för att dra nytta av och vidareutveckla den lokala regionala
näringsstrukturen. De moderata förslagen innebär, mer än regeringens
förslag, goda förutsättningar för mer forskning vid såväl universitet som
högskolor.
2 Inledning
En stark och fri forskning är i kombination med ett gynnsamt
företagsklimat av grundläggande betydelse för ett modernt välfärdslands
konkurrensförmåga och utveckling. Är inte de svenska villkoren, i ett
globalt perspektiv, goda flyttar företag och kompetens ut ur landet. God
forskning och utveckling stärker vår konkurrenskraft. Viktiga
förutsättningar för en forskning som präglas av internationell
konkurrenskraft, bredd i valet av forskningsområden och djup i
genomförandet av valda forskningsuppgifter är medborgarnas
utbildnings- och kompetensnivå och frihet för forskarna att själva i
största möjliga utsträckning besluta om mål och medel för forskningen.
Lika viktiga är oberoende forskningsinstitutioner, nära kontakter mellan
högskola och näringsliv, ett bra företagsklimat samt ett flertal av
varandra oberoende forskningsfinansiärer.
God forskning kräver flexibilitet, frihet och sund konkurrens. I ett
monolitiskt och genompolitiserat samhälle finns inte dessa förutsättningar,
vilket också leder till stagnation och utarmning av kunskap och kompetens.
De fristående forskningsstiftelserna och stiftelsehögskolorna, skapade
under den borgerliga regeringen, har på ett framgångsrikt sätt satsat på för
samhället viktig strategisk forskning. Utöver en nydanande forskning har nya
forskarskolor startats inom angelägna områden som t.ex. biomedicin.
Med detta som bakgrund är det högst oroande att ta del av regeringens
forskningspolitiska proposition. Förslagen andas kortsynthet och byråkratisk
centralism, forskningen skall styras och regleras. Anslagen till forskning och
forskarutbildning vid universitet och högskolor minskar med mer än 500
miljoner. Forskningsråden får vidkännas en neddragning om 400 miljoner,
vilket tillsammans är en enorm nedrustning av svensk forskning.
Regeringens neddragning av anslagen till forskningsråden drabbar särskilt
det medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsområdet, trots att
det är just inom dessa områden som Sverige har en stor utvecklings-
möjlighet. Utöver detta har regeringen kraftigt minskat anslagen till den
tillämpade forskningen, bland annat till NUTEK. Detta går stick i stäv med
den forskningspolitik som efterfrågas av stora delar av näringslivet.
Regeringen aviserar även allvarliga ingrepp i de fristående forsknings-
stiftelsernas självständighet. Stiftelsernas pengar intecknas för att ersätta
statliga anslag och härigenom maskera besparingarna. Angreppet mot
stiftelserna visar att regeringen inte tvekar att göra avkall på viktiga
rättsliga
principer.
Vi moderater anser att forskningen har mycket stor betydelse såväl för att
värna grunden för ett öppet dynamiskt samhälle som för att främja framåt-
skridandet i en tid när kunskaper blivit ett allt viktigare konkurrensmedel.
Bara genom att ligga i den absoluta forskningsfronten på viktiga områden
kan Sveriges intressen främjas.
Regeringens ambitioner att ta ifrån de fria forskningsstiftelserna deras
självständighet vittnar dessutom om nonchalans inför viktiga rättsprinciper.
3 Bakgrund
I Sverige har traditionsenligt forskning bedrivits som offentligt
finansierad forskning vid högskolor och universitet och som forskning
och utveckling inom näringslivet. I industriforskningsinstituten har
offentliga och privata medel samsats. Historiskt har det funnits en
samstämmighet mellan de politiska partierna kring en kontinuerlig
utbyggnad av den statligt finansierade forskningen.
Under 1950- och 1960-talen genomgick den högre utbildningen en kraftig
expansion. I samband med detta uppstod en debatt om den högre
utbildningens innehåll och former, om vem som skulle ha makten över forsk-
ningen och om en breddad insyn i de organ som fördelade forskningsmedlen.
I spåren av energikrisen på 1970-talet väcktes diskussioner om forskarnas
ansvar för effekterna av den forskning de bedriver och om hur regeringen
och riksdagen skall förhålla sig till den forskning som faktiskt bedrivs.
En ledande princip för den svenska forskningspolitiken under 1970- och
1980-talen var den sammanhållna högskoleorganisationen. I denna skulle
den offentligt finansierade forskningen, såväl den som är motiverad av
samhällsintressen (s.k. sektoriell forskning) som den som är inom-
vetenskapligt motiverad, i allt väsentligt genomföras inom samma organisa-
toriska ram som den högre utbildningen. I idealfallet skulle forskningen
skötas av samma personer som skötte grund- och forskarutbildning.
Fakultetsprogrammen som infördes 1978 innebar att fakulteternas verk-
samhet skulle regleras mer i detalj. Denna uppgift visade sig dock
ogenomförbar. I den fjärde forskningspolitiska propositionen (prop.
1989/90:90) föreslogs därför i stället styrning genom ett system med
långsiktiga planeringsperspektiv för högskolan och finansieringsorganen.
Systemet skulle löpa i cykler om tre år och införas från årsskiftet 1993/94.
Efter sitt tillträde inledde den borgerliga regeringen ett målinriktat arbete
för att höja kvaliteten, öka antalet högskole- och forskarstuderande, öka
lärosätenas frihet, minska centralstyrningen och tillförsäkra forskningen nya
finansieringskällor.
Konkret tog sig detta uttryck i att vissa av UHÄ:s uppgifter fördes till ett
nytt kvalitetsgranskande organ, Kanslersämbetet. Självbestämmandet ökades
genom att högskolorna själva fick besluta om antalet professurer och deras
inriktning och dessutom själva tillsätta tjänsterna.
Vad gäller forskningens finansiering så innebar den borgerliga regeringens
införande av ett antal fristående forskningsstiftelser en avgörande förändring.
För det första gav stiftelserna ett signifikant ekonomiskt tillskott till svensk
forskning. För det andra innebar deras tillkomst att en betydande del av
forskningsfinansieringen lades vid sidan av den politiskt styrda
medelstilldelningen. Genom stiftelserna försäkrades forskarvärlden om ett
antal långsiktigt stabila finansiärer som stod fria från politisk styrning och
som tog sin utgångspunkt i forskningens långsiktiga behov i stället för i
kortsiktiga politiska beslut. Den absolut mest högkvalitativa forskningen
skulle ges företräde. Skapandet av starka fristående aktörer bidrar till att
bredda ansvaret för svensk forskning och minska centralstyrning och
politisering.
De fristående forskningsstiftelserna kritiserades och motarbetades av den
socialdemokratiska oppositionen som dels ifrågasatte avvecklingen av
löntagarfonderna, dels föredrog, och föredrar, en i hög grad centralistisk och
politiskt styrd forskning.
4 Dagens forskningspolitiska klimat
Den forskningspolitik som fastställs av riksdagen tjänar två syften. Det
första är att på en nationell och övergripande nivå sammanfatta och
klargöra de prioriteringar och satsningar som staten anser vara av vikt för
att skapa och bedriva en högkvalitativ forskning. Forskningspolitiken kan
härigenom indirekt påverka agerandet hos olika nationella och
internationella forskningsaktörer inom akademi, näringsliv och samhälle.
Det andra syftet är att mer i detalj redovisa hur staten avser att agera i sin
roll som forskningsfinansiär och genom universitet, högskolor etc bedriva
forskning. Här bör forskningspolitiken ange riktlinjer och prioriteter, inte i
detalj styra vem som skall göra vad. Kompetensen att välja
forskningsområden, avdela resurser etc finns främst inom forskarvärlden och
bland avnämarna, inte bland politiker.
Vi lever i en snabbt föränderlig värld. Kunskap som tidigare tog flera
decennier att förnya kan i dag omsättas på några få år. Detta ställer enorma
krav på individer och organisationer. Dessutom lever vi i en global ekonomi
där idéer, forskningsrön, produkter, metoder och kapital blixtsnabbt
transporteras över hela världen. Detta leder till en alltmer sammansatt värld
med stora möjligheter, men också med svåra utmaningar. För många av de
problem som vi upplever, t.ex. arbetslöshet, bristande hälsa och en pressad
miljö, står största hoppet om lösningar att finna inom vetenskapen och
forskningen.
Nya realiteter påverkar det svenska näringslivet. Nya arbetsformer, nya
tekniker, nya metoder, avståndens minskade betydelse, allt kräver anpassning
och blick för nya lösningar. Mer och bättre forskning och utveckling är för
alltfler företag nyckeln till framgång och en bättre konkurrenssituation.
Det internationella forskningssamarbetet är såväl ett resultat av som en
förutsättning för samhällets förändring. Sveriges deltagande i olika
internationella samarbeten är av största vikt för svensk forsknings framgång.
Lika viktigt är att övriga länder värdesätter det arbete som bedrivs i Sverige.
Detta kräver ett målmedvetet kvalitetsarbete.
Den socialdemokratiska regeringen har alltsedan sitt tillträde bedrivit en
forsknings- och utbildningspolitik som i mycket ringa omfattning tagit
hänsyn till dessa förändringar och nya förutsättningar. Socialdemokraterna
har av ideologiska skäl ersatt en framåtsyftande förnyelsepolitik med
återställare och byråkratisk centralism. Ökad centralstyrning, minskad frihet
och färre valmöjligheter kännetecknar regeringens politik. Även i
ekonomiskt hänseende visar regeringen sin brist på intresse för forskningen.
Anslagen till forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor
minskar med drygt 500 miljoner. För forskningsråd, institut m.m. är
besparingen nästan lika stor (400 miljoner) vilket motsvarar en minskning i
anslagen med nästan 15 procent. Regeringen påstår sig vilja kompensera
detta med stiftelsemedel. Förutom att det är principiellt felaktigt, kvarstår
efter detta en minskning i forskningsanslagen på runt 600 miljoner.
För oss moderater är forskningen och dess villkor ett viktigt område. Vi
anser att kunskap och forskning tillhör de främsta verktygen för att utveckla
samhället. Under den förra borgerliga regeringens tid genomfördes ett antal
genomgripande förändringar för att stärka forskningen i Sverige. Centralt i
reformarbetet var insikten om den fria forskningens betydelse och en tilltro
till forskarnas förmåga och vilja att stödja Sveriges utveckling genom en
forskning av högsta internationella klass. Forskningens avgörande betydelse
för näringslivets utveckling är ett annat viktigt perspektiv. Om forskningens
resultat skall kunna utvecklas till nya tjänster och produkter krävs emellertid
också en politik som är positiv till nyföretagande, kompetensutveckling,
finansiell frihet och internationell samverkan.
Vår forskningspolitik kännetecknas, till skillnad från regeringens, av en
tydlig insikt om politikens begränsningar. Ett samhälle med få
forskningsfinansiärer, en huvudman för den högre utbildningen, centrala
direktiv om vilka perspektiv som skall gälla för forskningen etc. leder till
rigiditet och stagnation. God forskning kräver "öppna spelutrymmen",
alternativ, valfrihet och många sam- och motverkande aktörer. I den kreativa
konkurrens och blandning som då uppstår görs framtidens upptäckter och
uppfinningar.
Moderat forskningspolitik har en tydlig ansats. Det krävs koncentration
om de statliga insatserna, som är begränsade, skall ge resultat. Det krävs
genomtänkta kvalitetsmål, inte onödiga detaljregleringar. Det krävs insatser
som gör att Sverige behåller sin position som ett internationellt erkänt
forskningsland.
5 Forskningens finansiering
5.1 Det offentligas stöd till forskningen
Sverige satsar i internationell jämförelse relativt mycket på forskning sett
som andel av BNP. Andelen är 3,3 procent att jämföra med USA och
Japan med 2,7 procent och genomsnittet i OECD-länderna på 2,2
procent. Av den totala forskningsfinansieringen står det offentliga för
ungefär en tredjedel, medan EU, näringslivet och övriga privata
finansiärer står för resterande del. Det offentliga står således för en
mindre del av forskningsmedlen vilket understryker vikten av att
prioritera rätt i statsbudgeten.
En av statens primära uppgifter måste vara att främja en högkvalitativ
grundforskning och vidareutveckla starka forskningsmiljöer. Resurserna
avseende tillämpad forskning måste koncentreras till de områden inom vilka
Sverige har de bästa förutsättningarna att tillgodogöra sig forskningens
resultat.
Principiellt anser vi att den offentligt finansierade forskningen ska vara en
angelägenhet för statsmakten. Den tendens som nu börjar skönjas i och med
att landsting och kommuner själva upprättar forskningsenheter måste
ifrågasättas. I den fördelning som finns mellan uppgifter för det offentliga
bör ansvaret för finansieringen tillhöra statsmakten och för genomförandet
högskolor och universitet. Kommunerna har sin huvuduppgift inom
myndighetsutövning och, i vissa fall, i drift av gemensamma verksamheter.
Landsting och kommuner är för små organisatoriska enheter för att kunna
upprätthålla den överblick, kompetens och kvalitet som krävs för en gedigen
forskning.
5.2 De fria forskningsstiftelserna
De forskningsstiftelser som bildades 1994 av medlen ur löntagarfonderna
kommer, när deras verksamhet är fullt utbyggd, att ge ett betydelsefullt
bidrag till forskning och forskarutbildning. Under 1995 bidrog
stiftelserna med 473 miljoner till svensk forskning. Detta utgjorde ca 30
procent av den privata icke-vinstdrivande sektorns stöd till forskning.
395 miljoner gick till universitet och högskolor vilket innebar en ökning
med 3 procent av deras medel för forskning och forskarutbildning.
Stiftelsernas stöd kommer att växa under de närmaste åren.
Verksamheten har hittills främst inneburit förstärkningar av resurserna till
miljöforskning, vårdforskning, strategisk naturvetenskaplig, teknisk och
medicinsk forskning samt kulturvetenskaplig forskning. Stiftelserna har också
startat forskarskolor inom angelägna området som t.ex. biomedicin.
Stiftelserna kan dock enligt vårt synsätt inte ersätta det offentligas ansvar
för finansiering av forskningen, vilket regeringen tycks tro. Stiftelsernas
medel fördelas efter ansökan och innebär således ingen garanti vad gäller
tilldelning av resurser. Fasta medel för grundforskning är en statlig
angelägenhet. Motivet för att skapa fristående forskningsstiftelser var att
tillföra forskningen mer pengar till strategisk forskning och forskarutbildning
inom områden som skulle vara viktiga för Sveriges framtida konkurrenskraft.
5.3 Näringslivets forskning
Näringslivet satsade 1994/95 över 35 miljarder på forskning och
utveckling. Under perioden 1991/92-1994/95 ökade näringslivet sin
satsning med, i fasta tal, drygt 20 procent. Under samma period
minskade det offentligas stöd till forskning med knappt 5 procent.
Näringslivets satsning på forskning återspeglar det faktum att nya
produkter i dag i högre grad än tidigare är baserade på resultaten av
avancerad forskning. Den helt dominerande delen av den företagsanknutna
forskningen återfinns dock inom några få företagsgrupper såsom Astra,
Pharmacia-Upjohn, Ericsson, ABB och Celsius. Generellt sett har
tekniknivån i den svenska exporten - relativt våra viktigaste konkurrent-
länder - fallit trendmässigt under de senaste 25 åren. Detta är allvarligt.
5.4 Industriforskningsinstituten
Industriforskningsinstitutens primära uppgifter är att bedriva
industrirelevant forskning och medverka i utbildning och träning av
kvalificerade tekniker. De 28 industriforskningsinstituten spänner över
ett vitt fält av ämnen från informationsteknik till korrosionsforskning.
Instituten har visat sig vara en effektiv länk mellan universitet, högskola,
övriga kunskapscentrum och industrin.
Instituten befinner sig för närvarande under omvandling. Avsikten var att
de därefter skulle kunna förstärkas med medel ur de fristående forsknings-
stiftelser som regeringen nu hotar.
5.5 EU
Forskningssamarbetet inom EU har blivit alltmer betydelsefullt. Svenska
ansökningar har i många fall blivit väl tillgodosedda och av EU:s FoU-
medel går 3 procent (motsvarande ungefär 1 miljard lika fördelat på
industri och högskola) till projekt i Sverige. EU-anslagen skall balanseras
av lika stora anslag från annan finansiär. Enligt betänkandet "Forskning
och pengar" (SOU 1996:29) krävs för denna "balansering" ett ökat
basanslag till högskolan på 300 miljoner kronor under den närmaste
treårsperioden.
6 Forskning för Sveriges framtid
6.1 Vår moderata ståndpunkt
De övergripande målen för ett lands forskning låter sig inte fångas i
några enkla punkter. De mål och riktlinjer för forskningen som
regeringen nu föreslår är ett uttryck för ett traditionellt
socialdemokratiskt planeringstänkande. Regeringen har, klokt nog,
avstått från att djupare redovisa de resonemang som lett fram till dessa
mål.
Förslaget till allmänna riktlinjer för forskningen i punktform följs
emellertid av en redovisning av regeringens skäl för förslagen. En hel del av
resonemangen kan vi instämma i. Det i propositionen återkommande kravet
på "samhällsnytta" kombinerat med en ökad politisering speglar emellertid
en grundinställning till forskning som vi inte delar.
Forskningens viktigaste uppgift är att bidra till kunskapsutveckling. Att ta
fram ny kunskap är nödvändigt för Sverige. Om vi inte själva bidrar till
kunskapsutvecklingen har vi heller ingen beredskap att utnyttja ny kunskap
som tagits fram i andra länder. Ett stort spelrum för egna initiativ och
mångfald krävs. Det måste finnas plats också för det oberäkneliga.
Grundforskning sneglar inte på samhällsnyttan men är i själva verket
grunden och förutsättningen för forskningens framsteg inom alla områden.
Grundforskningen utgör också vår garanti för långsiktig kompetens-
utveckling, och strategisk forskning är viktig för att utveckla svensk
forsknings styrka och potential. Det är också viktigt att främja utnyttjandet
av forskningens resultat likväl som avancerad svensk forskning skall tåla
internationella jämförelser. Forskningen utgör också basen för ett starkt
svenskt näringsliv och för den svenska industrins konkurrenskraft. En viktig
hörnpelare för forskningen är en effektiv forskarutbildning med hög kvalitet.
Statens roll i forskningen är att lägga fast klara och enkla spelregler för en
långsiktig trovärdighet. För att stimulera att forskningsresultat omsätts i
praktiken är det viktigt att belöna innovationer. För att undanröja kulturella
och ekonomiska hinder är en decentraliserad forskning nödvändig, varför
"hierarkierna" i största möjliga utsträckning måste brytas ner. För att sprida
kunskap är det internationella forskningssamarbetet viktigt. Det möjliggör
ökad rörlighet för forskarna och starkare nätverk.
Vi anser att forskningen har mycket stor betydelse såväl för att värna
grunden för ett öppet, dynamiskt samhälle som för att främja
framåtskridandet i en tid när kunskaper blivit ett allt viktigare konkurrens-
medel. Bara genom att ligga i den absoluta forskningsfronten på viktiga
områden kan Sveriges intressen främjas.
6.2 Forskningens kvalitet i fokus
Det är bra att regeringen understryker behovet av hög kvalitet i
forskningen. Tyvärr måste man konstatera att regeringen tidigare inte
prioriterat ett sådant tänkande i den utsträckning som vi förordar. Flera
förslag i propositionen undergräver det viktiga kvalitetsarbete som
inleddes på nationell och lokal nivå under den förra borgerliga
mandatperioden.
Kvalitet i forskningen är en nödvändighet, och därför var det vår
förhoppning att regeringen verkligen skulle ta kvalitetsfrågorna på allvar.
Dålig forskning drar resurser i onödan och kan leda till villfarelser och
missuppfattningar.
Det kan dock aldrig vara politikernas uppgift att bedöma vad som är bra
eller dålig forskning. Avvägningar om forskningskvalitet skall göras inom
forskarsamhället, genom konkurrens och granskning av oberoende
forskargrupper och kollegor. Såväl de fria forskningsstiftelserna som
forskningsråden tar ofta stöd av internationell expertis vid uppföljning och
utvärdering, något som är helt nödvändigt. De fria forskningsstiftelserna har
t.ex. styrelseledamöter från andra länder.
Regeringen skriver mycket om forskningens nytta och relevans. Vi vill i
detta sammanhang peka på de principiella och faktiska svårigheter som
ligger i användning av dessa begrepp. Att i förväg bestämma forskningens
relevans är mycket svårt och erfarenheterna visar t.ex. att forskningsresultat
inom ett område helt plötsligt kan bli intressant inom ett helt annat.
Regeringens förslag i forsknings- och budgetpropositionen får oss att tro
att med "nytta" avses att hålla nere den öppna arbetslösheten genom olika
utbildningsprogram och att förse olika organisationer med bidrag under
rubriken "stöd till forskning". Detta kan knappast vara övergripande mål för
svensk forskning
Vi moderater anser att forskningens "nytta" består i att den ökar
medborgarnas kunskaper, deras förståelse och insikt. Kunskap har ett värde i
sig. I denna funktion är forskningen en central del i skapandet av ett samhälle
byggt på rationella beslut och förnuftiga argument. Forskningen kommer
också till "nytta" när de nya kunskaperna leder till nya produkter eller
tjänster, antingen direkt eller genom en kommersiell produktutvecklingsfas,
och därigenom kommer medborgarna till godo i form av bättre miljö, fler
nya arbeten, bättre hälso- och sjukvård etc.
Vi avvisar kravet på att samtliga forskningsmyndigheter i sina
årsredovisningar skall beskriva hur forskningen kan komma till nytta, men
utgår från att de i sin verksamhet på olika sätt presenterar resultat så att de
blir väl kända och kan komma till användning.
6.3 En framgångsrik forskning kräver en bra skola
En stark forskning är beroende av ett utbildningssystem av hög kvalitet.
Det är i förskolan barns nyfikenhet väcks och i grundskolan och
gymnasiet som de bästa möjligheterna finns för att öka intresse för
omvärlden och skapa en vilja att lära. En förskola och skola som genom
en väl genomtänkt pedagogik skapar en balans mellan barnets motoriska,
intellektuella och sociala utveckling är kanske den viktigaste
förutsättningen för att de som vuxna skall vilja läsa vidare och forska.
Med detta perspektiv är det naturligt för oss att stödja forskningspolitiken
med insatser inom utbildningspolitiken. En tydligare pedagogisk profil i
förskolan, skolstart vid sex år och en reformering av lärarutbildningarna är
förslag för att höja kvaliteten i grundskolan och gymnasiet som vi presenterar
i andra motioner. Fler forskarutbildade lektorer i skolan och ett fördjupat
samarbete mellan näringsliv och skola är andra åtgärder. En satsning på en
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning ger nya grupper möjlighet att
stifta kontakt med högre utbildning, forskning och utveckling.
6.4 Den högre utbildningen kräver motivation
Högre utbildning har inte alltid varit ett säkert sätt att försäkra sig om
framtida anställning. Universitet och högskolor har i många fall inte
lyckats rekrytera och utbilda tillräckligt antal studenter inom de
ämnesområden där det finns arbetstillfällen. I andra fall har för många
examina avlagts.
Ofta har det saknats incitament för universitet och högskolor att påverka
och/eller anpassa sig till samhällets utveckling. Bristande information och
felaktiga signaler om såväl utbildningar som förändringar i arbetslivet inför
olika studieval bidrar till problemet. Ett stelt fakultetssystem har bidragit
till
stagnationen. Med minskade statliga resurser och ett fortsatt stort behov av
att fler skaffar sig en akademisk utbildning är det nödvändigt att öka
examinationsfrekvensen, öka effektiviteten och skärpa kraven i den
högskoleutbildning som erbjuds. Detta kräver kompetenta lärare, ett
fungerande studiestödssystem och stimulans för enskilda att läsa vidare.
För att få forskare av hög klass krävs undervisning av engagerade och
skickliga lärare. En huvuduppgift för högskolor och universitet är att
uppmärksamma goda pedagoger. God forskning och god undervisning går
hand i hand. Det är även viktigt att studenterna vid högskolor och universitet
får kontakt med och stimuleras av forskare på olika nivåer.
Universitet och högskola får däremot aldrig användas för att hålla uppe
sysselsättningen. Att låta människor, i brist på arbete, studera planlöst under
flera år är dåligt använda resurser, både mänskligt och ekonomiskt.
6.5 Var skall forskningen och den högre utbildningen
bedrivas?
Forskning bedrivs i dag i varierande utsträckning vid Sveriges samtliga
universitet och högskolor. Att sörja för den breda och mest avancerade
forskningen är en huvuduppgift för universiteten och specialhögskolorna.
Ansvaret för forskarutbildningen vilar på samma lärosäten.
Utgångspunkten för denna del av forskningsorganisationen är
medvetenheten om att ett litet land som Sverige inte kan splittra sina
forskningsresurser. Förutsättningarna för internationellt slagkraftig
forskning blir bättre om resurserna hålls samman.
Vid de mindre och medelstora högskolorna bedrivs forskning av delvis
annat slag. Ofta utnyttjas närheten till bl.a. de mindre företagen på ett
slagkraftigt sätt. De mindre forskningsmiljöernas nära samarbete med det
lokala näringslivet främjar tekniköverföring och forskningsinformation.
Denna del av forskningsorganisationen utgår från att de mindre och
medelstora högskolorna har uppgifter som bara de kan fullfölja.
Högskolorna i Karlstad, Växjö, Örebro samt Mitthögskolan har till följd av
bakgrund och storlek en speciell ställning.
Dagens forskningsorganisation kan sägas fylla fyra väsentliga uppgifter,
att främja den allra mest avancerade, framför allt grundläggande,
forskningen, att i nära samverkan med samhället utanför institutionerna
utveckla kunskap och göra denna tillgänglig, att skola nya forskare samt att
genom forskning upprätthålla de akademiska lärarnas kompetens.
Universiteten samt de tekniska och medicinska högskolorna har enligt vår
mening en särskild uppgift i att svara för den mest avancerade forskningen.
De mindre och medelstora högskolorna har på samma sätt ett särskilt ansvar
för att dra nytta av och vidareutveckla den lokala regionala närings-
strukturen.
För att Sverige skall kunna klara den internationella attraktionskraften
måste alla fyra uppgifterna förstärkas. En sådan samlad utbyggnad omöjlig-
görs i praktiken av den kraftiga åderlåtning av den statliga forskningsfinans-
ieringen som regeringen föreslår.
Vi förordar en sådan utbyggnad av forskningen att varje universitets eller
högskolas särart tas tillvara. Forskarutbildningen skall vara knuten till
universitetens respektive de tekniska och medicinska högskolornas fakulteter
liksom huvudansvaret för spetsforskningen. Grundforskningen är ett särskilt
ansvar för dessa lärosäten.
För de mindre och medelstora högskolorna vore det enligt vår mening
angeläget att pröva en organisation för forskning och utveckling som
säkerställer en fokuserad inriktning. Ett forskarcentrum vid varje mindre och
medelstor högskola med inriktning på en vald profil skulle kunna verka
kvalitetsfrämjande och öka högskolornas attraktionskraft gentemot en bred
omgivning
Med en forskningsstruktur av det slag vi här har angivit ges de olika
utbildnings- och forskningsenheterna huvuduppgifter som de har exklusiva
möjligheter att fullfölja. Inom ramen för en sådan struktur bör allehanda
samarbetsformer främjas. Inom flera forskningsområden är ett nära
samarbete mellan t.ex. universiteten och mindre och medelstora högskolor
nödvändigt och angeläget. Universitetsprofessorer kan t.ex. ha uppgifter
också vid en högskola. Forskningsrådsresurser skall vara tillgängliga för alla
forskare efter kvalitetsprövning. Professurer med tjänstgöring vid flera
lärosäten ligger särskilt nära till hands för högskolorna i Växjö, Örebro,
Karlstad samt Mitthögskolan.
Vi vill för vår del prioritera en vidareutveckling av den forskning som tar
tillvara det speciella som vuxit sig starkt vid de olika lärosätena. Det hindrar
naturligtvis inte att t.ex. en högskola utvecklas på ett sådant sätt att
begreppet
universitet ter sig mer rättvisande. För vår del är under alla omständigheter
innehållet och kvaliteten i Sveriges samlade forskningsansträngningar
avgörande.
Hittills har riksdagen beslutat om vilka enheter inom den högre
utbildningen som skall tilldelas rätten att benämnas universitet, och
regeringen har fastställt detta i högskoleförordningen. De kriterier som gäller
är att lärosätet är statligt, har rätt att utfärda doktorsexamen och att
utbildning
och forskning bedrivs vid minst tre fakulteter. Enligt vår uppfattning är
beteckningen "universitet" en konsumentupplysning som visar att vissa
kriterier har blivit uppfyllda. Detta är en viktig upplysning för studenter och
kollegor inom och utom landet.
Regeringen föreslår nu ändrade principer. Alla högskolor som uppfyller ett
antal vagt formulerade, icke-kvantitativa krav, skall kunna bli universitet. Vi
anser att detta är en äventyrlig väg. Risken är överhängande att framstående
högskolor blir mindre framstående universitet. En uppbyggnad av ett
kvalitativt fullgott universitet är så resurskrävande att en sådan politik
skulle
dra utvecklingsmöjligheter från andra mindre och medelstora högskolor.
Vår inriktning för de närmaste tre åren är att skapa utrymme för att
utveckla det särpräglade vid varje lärosäte. Vi anvisar - till skillnad från
regeringen - ekonomiska resurser härför. Vi vill också säkerställa att de
universitet som alltjämt är under uppbyggnad, t.ex. Umeå, inte tvingas
avbryta utvecklingen till ett universitet som uppfyller höga internationella
krav.
Den forskningspolitik regeringen företräder skapar sämre möjligheter till
forskning än den politik vi förordar. Detta gäller alla lärosäten, mindre lika
väl som stora. Speciella resurser till de mindre högskolornas forskning
genom de fristående forskningsstiftelsernas försorg hotas. En sådan politik
kan vi inte acceptera.
Regeringen föreslår vidare inrättandet av en helt ny högskola i Malmö,
med ett intag på 1 500 utbildningsplatser hösten 1997, för att inom en period
av åtta år omfatta 14 000 helårsstudenter. Utbildningar inom teknik och
ekonomi skall prioriteras och då omfatta 4 000 helårsstudenter. Utbyggnaden
skall således ske i mycket snabbt tempo trots att många och avgörande
frågor för Malmöhögskolans framtid inte ännu är lösta eller
tillfredsställande analyserade.
Med närheten till tekniska högskolan vid Lunds universitet måste
Högskolans i Malmö tekniska utbildningar hitta en helt ny profil, som saknas
i det svenska utbildningsväsendet och som kan främja utvecklingen av
svenskt näringsliv. Den tyska "Fachhochschule" skulle vara en lämplig
modell att bygga upp de tekniska utbildningarna i Malmö efter. I denna
skolform gör inslagen av arbetsplatsförlagd utbildning och närheten till
industrin att möjligheterna till ömsesidigt utbyte är stora. Nya moment kan
snabbt införas och industrin kommer i kontakt med studenterna som också
får insyn i möjliga framtida arbetsplatser. Detta skulle öka andelen högre
utbildade i industrin och att så sker är absolut nödvändigt även i Sverige om
vi vill fortsätta att vara framgångsrika på det industriella området.
Vi anser att de ekonomiska konsekvenserna av förslagen till den nya
högskolan i Malmö inte är tillfredsställande belysta. Beräkningar i
utredningen Högskola i Malmö (SOU 1996:120) är närmast skissartade och
vissa kostnader är inte ens beräknade. Dessutom har ännu ingen uppgörelse
mellan staten och Malmö stad rörande disposition av mark på det nya
högskoleområdet träffats.
Sammanfattningsvis vill vi understryka att det är viktigt att den
kvalificerade forskningen och den högre utbildningen inte urholkas till
förmån för symbolhandlingar betingade av regional- och sysselsättnings-
politiska skäl.
6.6 En tydlig ansvarsfördelning gynnar forskningen
Huvudmannaskapet för den högre utbildningen och forskningen bör ligga
hos statsmakten eller hos enskilda utbildningsanordnare. Vi anser att
nuvarande system, där huvudmannaskapet för vissa utbildningar ligger
hos landstingen, innebär avsevärda risker för dubbelarbete och
forskningsprojekt som grundar sig på för smala eller otillräckliga
problemformuleringar. Detta gynnar inte kvaliteten.
Rapporten "Drivkraften - Landstingens satsningar på FoU" från Dalarnas
forskningsråd belyser detta. Man skriver: "Studien av de utvalda landstingen
visar klart att det gängse motivet för FoU-satsningar, nämligen önskan om ny
kunskap, är underordnat andra motiv." Som exempel på detta nämns
kompetenshöjning av personalen, arbetsplatsernas attraktionskraft och
utvecklingen av länet. Detta kan inte vara kriterier på en högkvalitativ
forskningssatsning.
Genom att ge samtliga offentliga lärosäten ett statligt huvudmannaskap
uppnås avsevärda administrativa och organisatoriska vinster vilket gynnar
forskningen och utbildningen på de berörda högskolorna.
6.7 Högskolestyrelserna skall vara professionella
Sammansättningen av högskolestyrelserna har betydelse för den
inriktning som högskolan skall ha. Det finns många intressenter i
högskolorna. Att representanter för olika samhällsintressen deltar i
styrelsearbetet utgör en garanti för samverkan och ömsesidigt utbyte
mellan utbildning, forskning och samhället.
Det är lämpligt att det lokala näringslivet är representerat i styrelserna. I
övrigt bör personer med speciella kunskaper och erfarenheter vara av
intresse. Ingen bör väljas till en högskolestyrelse enbart på grund av ett
politiskt förtroendeuppdrag. Politisk styrning av högskolorna medverkar till
osund konservatism och blockering av skolans egen kreativitet. Styrelsen
skall i bästa mening vara professionell och dess huvuduppgift vara att
medverka till att kreativa forskningsmiljöer bildas där nya idéer och tankar
har förutsättning att utvecklas till nydanande rön och upptäckter.
6.8 Effektivare forskarutbildning
Forskarutbildningen är grundläggande för forskningen i landet. En stor
del av forskningsresultaten tas fram inom ramen för forskarstudierna.
Detta har i vissa fall, framför allt inom de humanistiska och
samhällsvetenskapliga fakulteterna, kommit i konflikt med kraven på
korta studietider och hög examinationsfrekvens.
Den grundläggande frågan är: Bör forskarutbildningen vara en utbildning
eller skall man förvänta sig att de forskarstuderande efter sina studier är
kapabla att bedriva självständig forskning? En annan central fråga är:
Examinerar vi tillräckligt många eller för få doktorer och licentiater? Har de
rätt ämnesprofil?
Vår ståndpunkt är att en doktor skall vara kapabel till självständig
forskning. Detta ger möjlighet till hög kompetens inom högskola och
näringsliv, vilket är viktigt bl.a. mot bakgrund av den expansion av
forskningen som sker vid de små och medelstora högskolorna. Det behov
som näringslivet har av personer med forskarvana men inte nödvändigtvis
förmåga att själv initiera forskning tillgodoses av licentiaterna.
Vi anser att
- antagningen till forskarstudier bör förbättras. Alla forskarstudier kräver
engagemang vilket bör vara klart för såväl doktorand som handledare
- alla forskarstuderande skall ges god handledning. Detta innebär att ingen
handledare får ha för många forskarstudenter. Meritvärdet för
handledarna skall ligga i antalet examina, inte i antalet inskrivna
- forskarstuderande skall ges rimliga ekonomiska förutsättningar för sina
studier. Goda förutsättningar för studierna förkortar studietiderna och
gynnar jämställdheten
- forskarstudier bör inte kombineras med andra tidskrävande
arbetsuppgifter. Institutionstjänstgöring i form av undervisning är dock
ett viktigt inslag i studierna. Sådan tjänstgöring bör maximeras till 20
procent av tiden för att inte bli till ett hinder för den egna forskningen
- tiden som avsätts till doktorandkurser kan i många fall minska.
Forskarstudenter lär sig mer på att bedriva forskning och arbeta med sin
avhandling än på att läsa fler kurser
- licentiatexamen skall behållas. Den utgör en utmärkt "mellanstation"
med möjlighet att avbryta vidare studier. Näringslivet har alltmer börjat
inse licentiaternas betydelse
- en licentiatexamen bör avläggas inom två år och en doktorsexamen inom
fyra år. Inom experimentella och kliniska områden blir tiden dock ofta
med nödvändighet något längre
- forskarutbildningen skall inte vara bara utbildning utan ge
forskarstudenterna erfarenhet av och förmåga till självständigt
forskningsarbete
- varje doktorand bör före examen ha publicerat minst en artikel i en
internationellt erkänd tidskrift eller motsvarande
- samtliga forskarstuderande skall stimuleras till en ökad samverkan med
företag eller myndigheter inom sitt ämnesområde
Vi förordar även fler forskarskolor med koppling till näringslivet och vill
att andelen industridoktorander skall öka.
Genom att förbättra anställningsförhållandena, skärpa kraven på
handledarna, öka granskningen vid antagningen och minska tiden för extra
sysslor kan man uppnå en högre examinationsfrekvens och en kortare
studietid. Härigenom uppnås målet med fler forskarutbildade, doktorer och
licentiater, inom kortare tid.
6.9 Fler fristående högskolor
På moderat initiativ väcktes under den förra mandatperioden frågan om
att ett antal högskolor skulle övergå från myndighetsform till annan
organisationsform. Skälen för detta var att fristående högskolor har andra
förutsättningar att besluta om resurser, personal, utrustning och lokaler
än statliga. Intresset för förändrat huvudmannaskap var också stort från
flera håll.
1994 omvandlades Chalmers tekniska högskola och Högskolan i
Jönköping till stiftelser. Resultaten är goda. För Chalmers har stiftelseformen
inneburit ökad möjlighet till kreativt nytänkande. Ett nytt kollektivavtal, nya
arbetsordningar, en ny befattningsstruktur och en ny rekryteringsprocess där
stor vikt läggs vid den sökandes pedagogiska skicklighet är förändringar som
genomförts. Den ekonomiska rörelsefriheten har medfört att man med egna
medel och med externt stöd stärkt befintlig verksamhet och börjat bygga upp
nya områden. För Högskolan i Jönköping gavs genom stiftelseformen
möjlighet till en långsiktig resursplanering, med balansering av överskott,
vilket underlättar ett långsiktigt investeringsarbete. Detta exempel blir inte
minst intressant i belysning av regeringens nyligen genomförda indragning
av ett antal högskolors reserverade medel. Sådana åtgärder främjar inte
långsiktighet och ansvar på högskolorna.
Resultaten av reformen om ändrat huvudmannaskap har inte låtit vänta på
sig. Mediantiden för studier på Chalmers har sjunkit och antalet
industridoktorander har ökat. Högskolan i Jönköping konstaterar att
decentraliseringen lett till ett stort engagemang och ökat inflytande för
personal och studenter. Antalet förstahandssökande har ökat och nya
utbildningsinriktningar har tillkommit.
Regeringen vill dock inte erkänna dessa positiva resultat och gå vidare i
reformarbetet. Det faktum att stiftelsehögskolorna visat sig vara två
"vinnande lag" där nya idéer och tankar prövas borde leda till förslag om att
ge fler högskolor möjlighet att frigöra sig från det statliga
huvudmannaskapet.
Vi vill att fler lärosäten skall ges möjlighet att snarast övergå i fristående
form. Lämplig kandidat för ändrat huvudmannaskap är Kungliga Tekniska
högskolan, som uttryckte önskemål om detta och ansågs tillhöra de lämpliga
kandidaterna redan 1992.
6.10 Forskningsstiftelser för bättre forskning
Genom en särskild beskattning av det svenska näringslivet bildades 1984
de s.k. löntagarfonderna. Det ursprungliga syftet med fonderna var att
steg för steg överföra ägandet av svenskt näringsliv till samhällsägda
fonder men omfattande kritik och protester ledde till successiva
förändringar av fondernas finansiering och syften.
En av den borgerliga regeringens första åtgärder var att söka en väg för att
återföra dessa medel till företagen. Regeringen beslöt att använda pengarna
för långsiktig kunskapsutveckling genom strategisk forskning och
forskarutbildning. På detta sätt skulle medlen komma sina ursprungliga ägare
till godo genom en höjning av Sveriges framtida kompetens- och
kunskapsnivå. Medel som i konfiskerande syfte indragits till staten skulle
återgå till privaträttslig form.
Förslag på hur medlen skulle fördelas och förvaltas inhämtades från
forskningsråd, sektorsforskningsorgan, akademier, universitet, högskolor,
företag, forskargrupper, enskilda forskarorganisationer m.fl. Behovet av
interdisciplinär forskning, ökad internationalisering, förbättrad forskar-
utbildning, forskning riktad mot vissa industrigrupperingar, bl.a. miljöteknik,
energi- och transportteknik, bioteknik och informationsteknologi, betonades.
Resultatet av dessa överläggningar var bildandet av ett antal fristående
stiftelser som genom strategiska val och kraftsamling skulle ge
förutsättningar för en långsiktig positiv utveckling av svensk forskning,
svenskt näringsliv och det svenska samhället som helhet. Syftet var att främja
forskning i världsklass. Tre huvudområden presenterades: strategisk
forskning inom naturvetenskap och teknisk inriktning, miljöstrategisk
forskning och kulturvetenskaplig forskning.
Kungliga Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien och
Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien gavs rätt att granska stiftelsernas
verksamhet, vilket borgar för goda möjligheter till information om
stiftelsernas verksamheter. Akademiernas granskning innebär en
verksamhetsrevision som går utöver vad statliga finansieringsorgan normalt
är underkastade. Staten garanteras utöver detta insyn genom sin rätt att utse
en ledamot i stiftelsestyrelserna.
Stiftelserna beräknas uppnå full verksamhetsvolym fr.o.m. 1997. Den
största av stiftelserna, Stiftelsen för strategisk forskning, räknar med att
dela
ut omkring 700 miljoner kronor per år fr.o.m. 2000. Stiftelserna kommer att
få stor betydelse inom sina respektive verksamhetsfält. Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning beräknas fördubbla de tillgängliga resurserna för
forskningsprojekt inom miljöområdet. Stiftelsernas bidrag till forskar-
utbildningen kan uppskattas till drygt 400 miljoner kronor per år vilket kan
jämföras med fakultetsanslagen där ca 830 miljoner kronor per år öronmärks
för forskarutbildning. Sålunda ger stiftelserna utmärkta förutsättningar för ny
och förstärkt forskning i Sverige.
Socialdemokraternas kritik av de fristående stiftelserna har varit tydlig.
Regeringen har gjort otaliga försök att komma åt stiftelserna och stiftelsernas
medel. Ett huvudargument är att stiftelsernas pengar utgör ett signifikant
inslag i svensk forskningsfinansiering och att så mycket inflytande inte kan
tillåtas ligga utanför regeringens kontroll. Tyvärr inser inte regeringen att
fristående och kraftfulla aktörer inom forskningen är vad Sverige behöver för
att på sikt kunna få den kvalitets- och kompetenshöjning som krävs.
Ett exempel på hur ett system med olika aktörer stärker utvecklingen är
den forskarskola inom biomedicin som finansieras av Stiftelsen för strategisk
forskning. Trots att svensk industri under ett antal år efterfrågat denna
utbildning är det först nu, genom en fristående aktör, som den realiseras.
Regeringen har presenterat flera förslag för att ta makten över de fristående
stiftelserna. Förslagen har stött på stort motstånd bland så gott som alla
remissinstanser. Ingreppen strider mot rättsliga principer och juridisk
tradition. Beslutet om att överföra löntagarfondernas medel till stiftelser för
att långsiktigt stärka resurserna till svensk forskning var väl förankrat och
togs i riksdagen. Regeringens brist på respekt för grundläggande principer i
frågan är lika illavarslande som de tunna argument regeringen presenterat
som motiv för förändringar. När retoriken lagt sig framgår det att frågan
handlar om traditionell socialdemokratisk centralism och ett intresse av att
använda enskilda medel som budgetregulator i en ekonomiskt besvärlig tid.
Men det var just för att undvika sådana kortsiktiga konjunkturförändringar
inom forskningen som de fristående forskningsstiftelserna skapades.
Erfarenheterna visar dessutom att stiftelserna fungerar bra. De har på ett
avgörande sätt bidragit till att skapa nya forskningsmiljöer, stödja viktiga
forskningsprojekt och stimulera en dynamisk utveckling. Vi avvisar därför
regeringens förslag om ändrade regler för forskningsstiftelserna.
6.11 Forskning i samverkan med näringslivet
Traditionellt är samarbetet mellan akademi och näringsliv relativt svagt
utvecklat. I många fall väljer svenska forskare att själva utveckla sin
egen idé eller uppfinning istället för att samarbeta med en van
entreprenör. Ett skäl till detta kan vara att naturliga nätverk saknas
mellan personer inom högskolan och inom näringslivet.
Vi föreslår följande för en bättre samverkan:
- lyft fram kurser i entreprenörskap i grundutbildningen
- skapa en bild av innovatören som förebild
- öka antalet industridoktorander
- skapa nätverk mellan investerare, forskare och entreprenörer
- stöd satsningar av typen Innovationscentrum vid Chalmers tekniska
högskola eller Ideon i Lund
- satsa statens resurser inte bara på forskning utan följ de bästa projekten
från idé till groddföretag
Existerande samverkansformer bör utvecklas och effektiviseras. Ett
väsentligt utökat utbyte av forskare mellan universitet och högskolor och
näringslivet bör eftersträvas. Antalet forskarutbildade bör öka väsentligt,
särskilt inom områden som är av betydelse för näringslivets
konkurrenskraft och utveckling. En stärkt samverkan mellan näringsliv
och universitet och högskolor skulle öka förmågan att nyttiggöra den
kunskap som byggs upp genom forskning som idag utförs med
finansiering via fakultetsanslag eller rådsmedel. Det förutsätter att
universitet och högskolor bättre marknadsför sin kompetens mot
företagen.
6.12 Forskning inom EU
Utvecklingen och framstegen inom forskningen tillsammans med den
alltmer globaliserade ekonomin och internationaliseringen ökar behovet
av samarbete. I nätverk och andra samarbeten kan dyrbar utrustning och
specialkompetens utnyttjas effektivt samtidigt som riskerna fördelas på
flera parter.
Genom EU ges Sverige möjlighet att delta i forskningssamarbeten där
kompetens och resurser som finns i Europa kan utnyttjas på ett så bra sätt
som möjligt. Artikel 130 i unionsfördraget framhåller bl.a. att EU:s
ramprogram inom forskningen skall stärka den vetenskapliga och tekniska
grunden i EU:s industri och göra industrin mer konkurrenskraftig. Viktiga
aktiviteter för att uppnå målen är program för forskning och teknisk
utveckling, internationellt samarbete, information om uppnådda resultat samt
stimulans av utbildning och rörlighet bland forskare.
Den svenska erfarenheten av det fjärde ramprogrammet inom forskning
och utveckling är god. Många svenska ansökningar har accepterats. Det är
dock svårt att utvärdera den nationella nyttan av projekten. Viktiga frågor är
bl.a.: Var utvecklas de produkter som forskningen ger upphov till, var
uppstår nya arbetstillfällen, vilka följdeffekter i form av annan forskning
leder projekten till, hur drar länderna nytta av den gemensamma
forskningen? Kritik har också rests mot att byråkratin kring ansökningarna
har blivit för stor. Det har varit svårt att följa vart pengar fördelats.
En viktigt uppgift för den svenska regeringen bör vara att i EU:s
beslutande organ driva på frågan om ett utvidgat och förbättrat uppföljnings-
och utvärderingssystem för EU:s insatser inom forskning och utveckling.
EU:s fjärde ramprogram löper mellan 1994 och 1998. Två erfarenheter av
programmet förtjänar att lyftas fram. Den ena är att det har skett en för stor
splittring av forskningsresurserna. I framtiden krävs en tydligare
koncentration. Den andra är att man genom att låsa forskningsprioritering-
arna över en fyraårsperiod minskat flexibilitet och anpassningsförmåga i
forskningen.
Det femte ramprogrammet är nu under uppbyggnad. I slutet av 1996
presenteras en första resursfördelning mellan olika forskningsområden. En
grund för prioriteringarna som diskuterats är att forskningen inte enbart skall
fokusera på teknologisk utveckling utan på individen och dennas ekonomiska
och sociala behov. Grundforskningen skall uppmuntras samtidigt som
forskningen skall föras närmare företag och marknader för att få en bättre
exploatering av forskningsresultat. Den svenska regeringen har till
kommissionen framfört sina synpunkter på programmet. Regeringen
framhåller att prioritet bör ges åt miljöfrågor, humanistisk och samhälls-
vetenskaplig forskning samt åt de små och medelstora företagens deltagande.
Vi anser att utgångspunkten för ett gemensamt europeiskt forsknings-
program måste vara att samla resurser och kompetens inom viktiga områden
för att driva på en snabbare utveckling än vad som annars är möjligt i
respektive land. Skall Europa kunna följa med i och driva på utvecklingen
krävs effektiv forskning och kortare ledtider från uppfinning till produkt. Det
kräver högre flexibilitet inom ramprogrammen och omöjliggör en låsning av
medel under fem år. Det kräver även att detaljregleringen av projekten
minskar. Sverige bör verka för att EU kontinuerligt utvärderar och omprövar
omfattningen av och inriktningen på sina forskningsprogram.
Det femte ramprogrammets viktigaste uppgift måste vara att se till att den
högkvalitativa forskning som i dag bedrivs i Europa också leder till nya
produkter och metoder. Häri ligger den snabbaste vägen till att öka Europas
konkurrenskraft och härigenom ökad välståndet för alla.
Vidare måste åtgärder till för att bryta paradoxen att trots att Europa
bedriver mycket forskning så resulterar detta inte i så många nya
innovationer. Forskningen bör bedrivas närmare näringsliv för att underlätta
en snabb exploatering. Reglerna för registrering av patent måste ändras. Idag
är det ca tio gånger dyrare att registrera ett patent i Europa än i USA.
Åtgärder bör även övervägas för att stödja verksamheter med mycket höga
riskkostnader, t.ex. framtagande av läkemedel.
Kontakter mellan EU:s olika organ inom forskning och utveckling och
representanter för svensk forskning måste förbättras.
Vi anser också att EU även fortsättningsvis skall prioritera forskning inom
högteknologiska områden som medier, miljö, biologi och bioteknik. Det kan
ifrågasättas om utökad forskning inom humaniora och samhällsvetenskap
ligger i linje med artikel 130 i unionsfördraget.
6.13 Forskningsinformation sprider kunskap
Universitet och högskolor har en viktig roll att fylla i samhället som
informations- och kunskapsspridare. Denna uppgift är redan i dag tydligt
uttalad och gäller även forskningsråden varför vi avvisar regeringens
förslag om ytterligare uppdrag och medel till Forskningsrådsnämnden.
Det är dock delvis ett bekymmer att information inte i tillräcklig grad
görs tillgänglig för en bredare krets. Vi ser två skäl till detta. Det ena är
rent praktiskt: Vilka former skall informationsöverförandet mellan
högskola och samhälle ha, vilka är målgrupperna, hur når man dem bäst
etc.? Det andra är innehållsligt: Vem ansvarar för att en avhandling
omformuleras på ett sådant sätt att den blir tillgänglig även för den som
inte följt området under en längre tid, hur "översätter" man forskningen,
är inte detta beroende av målgruppen?
Vi anser att högskolor, universitet och forskningsråd på ett mer aktivt sätt
än i dag måste ta ställning till frågorna om målgrupper, informationsformer
och informationskanaler för att bättre kunna föra ut information. Vi anser
också att många andra aktörer i samhället, icke minst medierna, har ett
ansvar för att på ett mera genomtänkt sätt ta del av och arbeta med det
material som redan framställs.
6.14 Spjutspetsforskning för framtiden
Spjutspetsforskning är den forskning som ligger i det mänskliga
vetandets ytterkanter. En mycket stor del av denna bedrivs i industrin,
t.ex. läkemedelsforskning och elektronikforskning. Universitets och
högskolors grundforskning ger dock ofta bakgrunden till den högtstående
tillämpade forskning som industrin bedriver. Sådan grundforskning har
alltid varit framstående i Sverige och ligger i hög grad bakom vår
industris framgångar. Fakultetsanslag och forskningsrådsanslag har gett
förutsättningar för denna grundforskning och sörjt för forskningens
infrastruktur. Vi moderater anser de vara utomordentligt viktigt att dessa
anslag inte minskas utan hellre förstärks. Särskild spetsforskning inom
universitetens ram äger i dag rum inom t.ex. de medicinska fakulteterna
och de tekniska högskolorna.
Historiskt har Sverige legat väl framme inom avancerad teknik. Exempel
på detta är överföring av elektrisk energi, ett fruktbart samarbete mellan
dåvarande ASEA och Vattenfall, och datoriserade telefonväxlar. Ett annat
exempel är den rymdforskning som bedrivs i Kiruna. Värt att notera är att
verksamhetens framgång beror på ett geografiskt unikt läge som ger goda
förutsättningar för forskning och utbildning inom detta område.
Huvuddelen av svensk exportindustri är beroende av denna typ av
avancerad teknik och kompetens. Informationsteknik, industriell system-
teknik och metoder för att lönsamt utveckla industriella anläggningar och
system är exempel på områden av framtida spjutspetskaraktär. Kompetens
inom dessa breda tvärvetenskapliga områden blir avgörande för den svenska
industrins framtida konkurrenskraft. Det krävs emellertid en medveten och
långsiktig utbildnings- och forskningspolitik för att uppnå framgång.
6.15 Informationsteknik som stöd för forskningen
Informationstekniken (IT) spelar en viktig roll som verktyg inom
utbildningen och forskningen. Det är angeläget att så många som möjligt
av landets informationsproducenter och informationsförvaltare börjar
använda IT för att på bred front göra material tillgängligt för en bred
publik.
Museer, bibliotek, universitet, högskolor och myndigheter är exempel på
producenter och förvaltare av information över vilka statsmakten har
inflytande. Statsmakten bör nyttja detta för att stimulera till en ökad
användning av IT.
Inom detta område är det av yttersta vikt att skilja på fysiska nät och
virtuella nät. Till exempel är påståendet att den som är ansluten till det
svenska universitetsnätverket (SUNET) skulle ha bättre möjligheter att nå
universitetens information fullkomligt felaktigt. Den information som är
tillgänglig på Internet är tillgänglig för alla som är anslutna till Internet,
oberoende av hur man fysiskt är ansluten.
Det snabbaste och enklaste sättet för att ansluta en informationsproducent
till Internet idag är att ta kontakt med någon av det dussintal stora
Internetleverantörer som finns i landet.
Regeringen har i propositionen valt att ge SUNET ett ökad uppdrag. Detta
kan vid första anblicken verka vara ett bra förslag men kan få mindre
lyckliga konsekvenser.
Denna invändning baserar sig för det första på insikten att SUNET är ett
nationellt kompetenscentrum med ett övergripande ansvar för
Internetsamordningen i Sverige i såväl tekniskt som administrativt och
organisatoriskt hänseende. Denna roll av nationell kompetensresurs kan inte
uppfyllas om SUNET samtidigt skall vara leverantör av anslutning till
Internet till en stor mängd kunder.
Det andra skälet är att ett beslut om att göra SUNET till allmän
Internetleverantör kan hämma framväxten av en kommersiell
Internetmarknad. Om en ansenlig del av den offentliga förvaltningen
undandras den kommersiella marknaden kan det inte undgå att påverka
utvecklingen.
Vi menar att SUNET:s roll är att vara Internetleverantör åt
högskolevärlden och därutöver verka som ett nationellt kunskaps- och
kompetenscenter av yppersta slag. SUNET har sin viktigaste roll i att som en
institution, nära knuten till forskningens och utvecklingens framkant, verka
för att Internetkompetensen höjs inom stat, näringsliv och offentlig
förvaltning i Sverige och i att stödja och fördjupa det alltmer nödvändiga
samarbetet mellan de kommersiella Internetleverantörerna. Biblioteken
gynnas bäst av de kommersiella Internettjänsternas framväxt och av ett nära
samarbete med kommuner, skolor och varandra.
6.16 Forskning för kvinnor och män
Den socialdemokratiska regeringen har gjort de s.k. genusfrågorna till
något av ett huvudnummer i sin politik, så också inom utbildnings- och
forskningsområdet. I det vällovliga syftet att på bästa sätt tillvarata och
utveckla alla kvinnors och mäns förutsättningar och egenskaper har
regeringen förfallit till den allra enklaste könskampsretoriken, till
detaljstyrning och diskriminering.
Regeringen har bedrivit detta arbete i samråd med ett antal inom området
aktiva debattörer, men utan vilja att lyssna eller ta till sig synpunkter från
sådana som företräder andra eller mindre dogmatiska synsätt.
I en situation där regeringen sparar inom flera viktiga områden, t.ex.
forskning och forskarutbildning inom universitet och högskola, forsknings-
råden och skolforskningen, anslår man miljonbelopp till särgrupper och
områden vars forskning eller relevans får bedömas som mycket osäker.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen 40 miljoner till forskning som
bedrivs av de fackliga organisationerna och i forskningspropositionen
närmare 30 miljoner till genusforskning. Vi avvisar båda dessa satsningar.
Regeringens satsningar sker samtidigt som man kraftigt minskar anslaget till
näringslivsanknuten forskning och forskningsråden. Prioriteringen är klar:
fack och könskamp går före Sveriges framtida konkurrenskraft.
Frågan om kvinnors och mäns situation i samhället och arbetslivet
förtjänar seriös uppmärksamhet. De viktiga frågor som finns inom området
kommer i ett välfungerande resursfördelningssystem att uppmärksammas av
forskarna och finansieras av anslagsgivarna inom ramen för de mål som
uppställts för verksamheten. Regeringens detaljreglering och ingrepp i
lärosätenas och forskningsfinansiärernas frihet måste avvisas.
6.17 Övriga forskningsfrågor
Regeringens iver att detaljstyra forskningen tar sig flera konkreta uttryck.
Inom IT-området avser man att under en treårsperiod avsätta medel för
en forskarskola inom teleinformatik. Vi ifrågasätter inte värdet av en
satsning av detta slag men anser att det är en fråga för högskolorna
själva.
Vidare avvisar vi regeringens förslag om ett nytt tekniskt forskningsinstitut
i Göteborg. I Göteborg finns redan en mycket väl fungerande teknisk
högskola med ett särskilt forskarcentrum som samverkar med näringslivet.
Vi kan enbart se regeringens förslag som ytterligare ett sätt att angripa och
försvåra för de fristående högskolorna.
Ett aktivt svenskt deltagande i internationella forskningsprojekt och
-organisationer har ett mycket stort värde. Vi utgår ifrån att regeringen inte
avser att radikalt förändra det svenska engagemanget i sådana projekt och
internationella organisationer som bedriver avancerad forskning inom bl.a.
kärn-, rymd- och energiteknik (CERN, ESA och ITER).
Vi anser att Sverige även fortsättningsvis måste finnas representerat i dessa
sammanhang.
6.18 Forskning inom Utbildningsdepartementets område
6.18.1 Rörlighet är förutsättning för samarbete
Det är välkommet att regeringen insett betydelsen av åtgärder för att
stödja yngre forskare och främja forskarers rörlighet. Rörlighet och
utbyte är viktiga för samarbetet mellan akademi och näringsliv.
Internationellt samarbete förutsätter också rörlighet.
Tyvärr motarbetas dessa angelägna mål genom många av de andra
förslagen, inte minst återcentraliseringen av tjänstetillsättningen och
motarbetandet av de fristående forskningsstiftelserna och högskolorna. Det är
typiskt för en socialdemokratisk politik att motarbeta självständiga och
självgående system och ersätta dem med detaljstyrande politiska pekpinnar.
6.18.2 Professorstjänster är en angelägenhet för högskolorna
Den borgerliga regeringen genomförde en decentralisering av hela
högskole- och universitetsvärlden. Syftet var att ge de enskilda enheterna
större valmöjligheter, mer ansvar och mer frihet. En viktig del av
reformen var att högskolorna själva skulle få besluta om och tillsätta
professurer.
Regeringens förslag om att ge forskningsråden under Utbildnings-
departementet, Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet rätt att
inrätta och tillsätta professurer är ur denna synvinkel ett allvarligt steg
tillbaka mot en centralstyrd och likformig politik.
Den nuvarande ordningen har fungerat bra och eventuella behov av ökad
interdisciplinär forskning eller tidsbegränsade förordnanden kan mycket väl
rymmas inom ramen för rådande ordning. Vi moderater anser att man kan
lita på högskolorna.
6.18.3 Nej till ny samverkansgrupp för forskningsråden
En stor del av de statliga forskningsmedlen fördelas genom
forskningsråden och sektoriella FoU-organ, däribland Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska
forskningsrådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR),
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Skogs- och
jordbruksforskningsrådet (SJFR) och Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR). Forskningsrådsnämnden (FRN) har till uppgift att
"i samverkan med forskningsråd och sektoriella FoU-organ initiera och
stödja forskning främst inom områden angelägna ur samhällets
synpunkt".
Regeringen föreslår nu att en samverkansgrupp skall inrättas med uppgift
att främja tvärvetenskaplig forskning och jämställdhetsfrågor. Även om detta
är ett steg tillbaka från det förslag om en forskningsrådsstyrelse (FRS) som
framförts i ett tidigare betänkande (Forskning och pengar, SOU 1996:29)
anser vi inte att det finns några fördelar med en sådan grupp.
Forskningsråden arbetar redan idag med att främja och stödja tvärveten-
skaplig forskning. Den utveckling mot tvärvetenskaplig forskning som redan
har skett på spontan väg finns det ingen anledning att centralisera. Generellt
anser vi att den samverkan mellan olika finansiärer som finns idag fungerar
väl och att sådan samverkan mycket väl kan ske på informell basis.
Ett av huvudargumenten för att skapa FRS var behovet av samordning
kring forskning inom ramen för EU:s forskningsprogram. Vi anser att
Forskningsberedningen bör ges detta ansvar.
Vidare anser vi att regeringen borde ha agerat med anledning av den kritik
som RRV avgivit. RRV framhåller att forskningsråden inte har något krav på
ekonomisk uppföljning av de medel de fördelar. Vi anser att rådens ansvar
måste klargöras. Dessutom bör rådens rutiner vid utdelning av anslag då risk
för jäv föreligger granskas.
6.18.4 Forskningsråden spelar en viktig roll i svensk forskning
Forskningsråden har flera viktiga funktioner att fylla inom svensk
forskning. Här, liksom i många andra fall, anser vi att statsmakten skall
ge tydliga mål för vad råden skall uppnå och ange de för ändamålet
tillgängliga resurserna. Regeringen väljer istället att detaljreglera och
anslå specialinriktade medel.
Forskningsrådsnämnden har idag ett ansvar för forskningsinformation till
allmänheten. Detta är en viktig uppgift som kräver genomtänkta insatser.
Regeringens förslag att anvisa särskilda medel får dock anses överflödigt.
Vad gäller de fyra andra forskningsråden (Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet) inom departe-
mentets område ifrågasätter vi den extra satsning på det humanistiska
området som föreslås utan att någon motsvarande satsning görs på de natur-
vetenskapliga och tekniska områdena.
Det finns i dag ett stort antal forskare inom de humanistiska områdena som
inte hittar arbeten motsvarande deras utbildning. Intresset för humanistisk
forskning måste vägas mot dess betydelse och samhällsnytta. Inom de
teknisk-naturvetenskapliga områdena finns å andra sidan en brist på
forskarutbildade inom bl.a. bioteknik, medicinsk forskning och teknisk
forskning. Denna obalans borde återspeglas i statsmaktens prioriteringar.
Neddragningen av anslagen till forskningsråden drabbar som ovan nämnts
särskilt de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsområdena,
trots att det är just inom dessa områden som Sverige har en stor
utvecklingspotential.
6.18.5 Forskning inom skolväsendet
Regeringens förslag inom detta område är en logisk kullerbytta som på
ett avslöjande sätt visar regeringens verkliga intressen och prioriteter.
Regeringen betonar vikten av forskning inom skolområdet och föreslår
därpå en besparing om 20 miljoner. Besparingen skall enligt regeringen
täckas av medel från de fristående forskningsstiftelserna.
Vi delar emellertid regeringens bedömning att det är väsentligt att den av
Skolverket initierade utvärderingen av skolforskningsprogrammet fortsätter
och att resultatet föreligger innan några förändringar av forsknings-
organisationen inom området föreslås. Vi finner emellertid anledning att
betona att vi ser det som ett problem att en stor andel av forskningen på
skolområdet berör organisatoriska frågor, medan forskning rörande barn och
ungdomars inlärning, pedagogik och studieresultat ägnas förhållandevis lite
intresse. Mot bakgrund av de stora förändringar som skett på skolområdet
under senare år, debatten om undervisningskvalitet och ökande brister vad
gäller ungdomars kunskaper i viktiga kärnämnen förutsätter vi att Skolverket
särskilt uppmärksammar behoven av fakta och vetenskapligt underlag om
och i undervisningen. Vi tillstyrker regeringens förslag om forskning i
anslutning till lärarutbildningen med förhoppning om att sådan forskning
skall underlätta för lärarutbildningen att bättre samordnas och berikas av
annan forskning vid universitet och högskolor.
Vi anser att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med
ett bättre underbyggt förslag om hur forskningen inom skolområdet skall
kunna utvecklas samtidigt som hänsyn tas till det statsfinansiella läget.
Prioriteringar och samarbeten bör härvid spela en viktig roll.
6.19 Forskning inom Socialdepartementets område
Inom Socialdepartementets verksamhetsområde finns ett flertal
myndigheter och råd som bedriver och/eller initierar forskning och
utveckling. Av dessa myndigheter är det Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) som har vidast mandat och därmed störst
möjlighet att inom ramen för tilldelade medel fördela dessa till
forskningsprojekt. Vi kan i stort hålla med om de prioriteringar som
regeringen föreslår inom SFR:s område. Vi menar dock att argumenten
för att satsa ytterligare på alkoholforskning är dåligt underbyggda. I
propositionen framhålls blott att Folkhälsoinstitutet anser att forskning
inom alkoholområdet måste förstärkas. Skälen till detta redovisas
anmärkningsvärt nog inte.
Regeringen föreslår vidare att landstingen skall få ett lagreglerat ansvar för
kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete, bland annat vad avser finansiering
och planering. Detta avvisar vi med bestämdhet. Det förslag regeringen
presenterar ökar risken för att kvaliteten i forskningen undermineras,
samtidigt som den blir alltför målinriktad. Om sjukvårdshuvudmännen, om
än i samarbete med de lokala universiteten och högskolorna, får ett lagbundet
ansvar för forskning riskerar forskning att bli föremål för partipolitiska
prioriteringar som vi moderater inte kan acceptera. Forsknings- och
utvecklingsarbetet inom det viktiga sjuk- och hälsoområdet riskerar också att
bli utsatt för en omfattande ryckighet genom förändrade politiska majoriteter.
6.20 Forskning inom Jordbruksdepartementets område
I många delar av landet är jordbruket och den tillhörande
förädlingsindustrin en av de ekonomiskt sett viktigaste näringsgrenarna.
Sverige har goda förutsättningar att utveckla jordbruket ytterligare, bl.a.
genom satsningar på forskning och utveckling.
Det är olyckligt om man som regeringen gör i sitt förslag om
medelstilldelning på forskningens område utesluter eller tonar ner betydelsen
av forskningssatsningar inom det konventionella jordbruket.
De senaste tio årens utveckling inom det konventionella jordbrukets
område med ökad miljöhänsyn, halverad användning av kemiska
bekämpningsmedel och odling i balans är utomordentligt viktig.
Stöd för forskning kring miljöförbättringar i det konventionella jordbruket
kan leda till mera omfattande och snabbare miljövinster än en mera ensidig
satsning på forskning inom det ekologiska området.
Skogsnäringen är Sveriges viktigaste exportgren. Det är därför av stor
ekonomisk betydelse att Sverige har en hög förädlingsgrad som kommer ur
skogen. Av detta skäl bör skogs- och skogsproduktrelaterad forskning
bedrivas i tillräcklig omfattning och på en mycket hög nivå. Det är också
viktigt att forskningen har en sådan organisation och struktur att
kunskapsspridningen fungerar på ett tillfredsställande sätt.
6.21 Forskning inom Arbetsmarknadsdepartementets område
För att garantera att de arbetsmarknadspolitiska insatserna bedrivs på ett
så effektivt sätt som möjligt krävs uppföljning, utvärdering och
kvalificerad forskning. Arbetsmarknadsstyrelsen och den till
Arbetsmarknadsdepartementet knutna Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) har svarat för i stort
sett alla av de relativt få studier som hittills genomförts. Regeringen
föreslår nu att EFA ersätts med ett institut för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering, också det knutet till Arbetsmarknadsdepartementet.
Forskningen inom Arbetsmarknadsdepartementets område berörs mer i
detalj i vår motion om en modern arbetsmarknad för fler jobb. I detta
sammanhang räcker det att påpeka att vi förordar att det föreslagna institutet
ges en från Arbetsmarknadsdepartementet fri ställning, alternativt att det
inordnas i ett på området kompetent universitet.
6.22 Forskning inom Kulturdepartementets område
Liksom inom övriga områden vill regeringen inom kulturområdet
specialdestinera medel till olika aktiviteter. Detta har i många fall visat
sig ha mindre lyckliga konsekvenser. Vi anser att det är av största
betydelse att all forskning bedrivs med högt ställda krav på kvalitet. En
garanti för att kvalitetsaspekterna beaktas är enligt vår mening att
forskningsmedel fördelas av forskningsråden i sedvanlig konkurrens och
med iakttagande av nödvändiga vetenskapliga kriterier.
I vår motion med anledning av regeringens budgetproposition anger vi
exakt hur mycket av de för området föreslagna 37 miljonerna som vi anser
skall disponeras och fördelas efter prövning av Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
6.23 Forskning inom Närings- och Handelsdepartementets
område
Regeringen framhåller visserligen i propositionen betydelsen av en ökad
och stärkt samverkan mellan den akademiska "världen", näringslivet och
samhället i stort. Tyvärr motsvaras inte dessa ambitioner av den praktiska
politiken. Regeringens konkreta förslag visar tvärtom på en bristande
insikt om forskningens betydelse för Sveriges framtid.
Sanningen är att Sverige, i internationell jämförelse, satsar relativt sett
mindre på utbildning i starka forskningsmiljöer och på industriellt inriktad
forskning än jämförbara industriländer. Detta gäller även om man inkluderar
Sveriges engagemang i den av EU finansierade forskningen och den
forskning som finansierats av de fristående forskningsstiftelserna.
Risken är stor att regeringens politik gör att näringslivet väljer att förlägga
forskning och utveckling till länder med ett gynnsammare "klimat". Detta
vore förödande, inte minst för de små och medelstora företagen, som inte på
samma sätt är globala.
Vi anser att statens uppgifter när det gäller forskning och utveckling av
långsiktig betydelse för näringslivet är att
- bidra till att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft och den
svenska ekonomins attraktionskraft,
- bidra till att stimulera näringslivets teknikutveckling och skapa
gynnsamma förutsättningar för företagen genom en konkurrenskraftig
och industriinriktad FoU-miljö i landet,
- bidra till att det skapas så likvärdiga förutsättningar som möjligt för
näringslivets teknikutveckling jämfört med dem som råder i våra
viktigaste konkurrentländer.
NUTEK utför ett omfattande och värdefullt arbete som initiativtagare till
samverkan inom teknisk forskning och utveckling och spelar härigenom
en viktig roll som det offentligas aktör i dessa frågor. Regeringen har
minskat anslaget till NUTEK med över 200 miljoner kronor vilket vi
motsätter oss. Liksom på många andra ställen försöker regeringen dölja
sina av ideologiska skäl genomförda besparingar och prioriteringar
genom att hänvisa till privaträttsliga medel som tillgodoräknas i
budgeten. Även om regeringen lyckas ta kontrollen över dessa medel,
vad händer med den forskning som i dag finansieras av stiftelserna? En
besparing är en besparing oavsett vem som utsätts för den. Regeringen
väljer med berått mod att avbryta långsiktiga satsningar och bryta sönder
fungerande forskningsmiljöer.
Vi anser att det viktigaste för ett gott samarbete mellan forskning och
näringsliv är förutsägbarhet, stabilitet och långsiktighet. Detta gäller inte
minst de små företagen. Vidare bör statens satsningar koncentreras till
sådana områden där Sverige har förutsättningar för en utveckling av högsta
internationell klass.
6.24 Forskning inom Inrikesdepartementets område
Regeringen föreslår ett antal kommittéer, projekt och initiativ för
forskning om bl.a. den offentliga sektorn, folkrörelser och kooperationer
samt konsumentfrågor. Vi anser dock att forskning bör ske i högskolans
regi och inte styras av regeringsdirektiv. Om behov av forskning inom
dessa områden föreligger kommer denna naturligt att initieras från de
lokala forskningsenheterna utan styrning uppifrån.
6.25 Forskning inom Miljödepartementets område
Regeringen framlägger ett antal förslag inom miljöforskningsområdet.
Några förändringar i sina tidigare prioriteringar gör regeringen dock inte.
Fysisk påverkan, biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden kvarstår
som centrala forskningsfrågor. I flera fall rör det sig om relativt tillämpad
forskning.
Enligt vår mening bör statens forskning inom miljöområdet koncentreras
på den grundläggande forskningen. Inom den tillämpade forskningen har
näringslivet ett egenintresse och förutsättningar för att driva fram en
önskvärd metod- och produktutveckling.
7 Hemställan
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de fristående forskningsstiftelsernas betydelse
för svensk forskning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av lagen om
försöksverksamhet med kommunal primärvård i enlighet med vad som
anförts i motionen,1
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om mål för forskningen
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer
för forskningspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktlinjer vid
ändringar av stiftelseförordnandena för stiftelser som inrättades med
löntagarfondsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om inriktningen av
Sveriges ställningstagande till EU:s femte ramprogram i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av
professurer vid forskningsråden under Utbildningsdepartementet,
Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inriktningen
avseende Rådet för arbetslivsforsknings stöd till
arbetsmarknadspolitisk forskning i enlighet med vad som anförts i
motionen,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det offentligas stöd till forskningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om industriforskningsinstitutens betydelse för
forskningen,3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Högskolan i Malmö,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att
samtliga offentliga enheter för högre utbildning skall ha staten som
huvudman i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om styrelserna vid universitet och högskolor,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
forskarutbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om vilka högre
lärosäten som kan övergå till enskilt fristående huvudmannaskap i
enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att i statsbudgeten
inteckna privaträttsliga medel från de fristående forskningsstiftelserna
i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kurser i entreprenörskap i
grundutbildningen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fler industridoktorander,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av nätverk mellan investerare, forskare
och entreprenörer,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att följa utvecklingsprojekt från idé
till groddföretag,3
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktning på och Sveriges deltagande i EU:s
ramprogram,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare uppdrag
och medel till Forskningsrådsnämnden för insatser inom
forskningsinformation i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av spjutspetsforskning,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur svensk
rymdforskning kan stärkas och om en internationell rymdhögskola i
Kiruna i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om SUNET som ett nationellt kompetenscenter inom
Internetteknik samt om offentliga informationsproducenters
anslutning till Internet,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag till satsningar inom
genusforskningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en forskarskola i teleinformatik,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inrätta ett nytt
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg i enlighet med vad som anförts i
motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att Sverige deltar i internationella
forskningsprojekt och forskningssamarbeten som CERN, ESA och
ITER,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskningsrådens medelstilldelning,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inrätta en
samverkansgrupp med uppgift att främja tvärvetenskaplig forskning
och jämställdhetsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medelsfördelningen mellan forskningsråden,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beteckningen "universitet" på ett högre lärosäte,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur forskningen
inom skolväsendet skall kunna förändras i enlighet med vad som
anförts i motionen,
36. att riksdagen avslår regeringens förslag om att landstingen skall
få ett lagreglerat ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete
i enlighet med vad som anförts i motionen,1
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kvalificerad forskning inom
Jordbruksdepartementets område,4
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskningen inom Närings- och
Handelsdepartementets område,3
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelningen av medel till forskning inom
Kulturdepartementets område,5
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskningen inom Inrikesdepartementets område.
41.
Stockholm den 26 september 1996
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Anders Björck (m)
Knut Billing (m)
Birger Hagård (m)
Gun Hellsvik (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)
1Yrkandena 2, 3 och 36 hänvisade till SoU.
2Yrkande 9 hänvisat till AU.