"Det är de små, små detaljerna som gör det." Detta uttalande
gäller inte minst vid jämförelsen mellan kvinnor och män.
Men ibland kan det vara så att just den lilla olikheten kan
vara skillnaden mellan liv och död.
Den mesta forskningen om den mänskliga kroppen har i alla tider utförts
av män och med mannen som studieobjekt, som mall. I senare tiders studier
har det dock visat sig att testresultaten inte i alla aspekter är tillämpliga på
kvinnan. Man har under senare år upptäckt att t.ex. hjärtattacken inte syns på
kvinnor med de testmetoder som man har tagit fram med mannens kropp
som mall. I exemplets förlängning kan man inte undvika att ställa sig frågan:
Hur många kvinnor har fått en felaktig diagnos med felbehandling och
utdraget lidande som följd eller t.o.m. i extrema fall en för tidig död?
Trots detta fortsätter forskningen i allra högsta grad att använda mannens
kropp som mall. Man har inga krav på sig att ta med kvinnor i
försökspopulationen, vilket inte heller görs i någon större utsträckning. En
forskare hade t.o.m. anfört som försvar varför han inte hade tagit med
kvinnor i studien: Att det gav så konstiga mätresultat (dvs. inte som
männen). I USA har man tagit beslut om att alla forskningsprojekt skall ha
s.k. könsperspektiv för att få medel beviljade, såvida man inte särskilt kan
motivera att kvinnor kan uteslutas ur studien. Vid typiskt manliga problem,
t.ex. prostatacancer, är detta naturligtvis självklart.
Under den förra mandatperioden gav det folkpartiledda socialdeparte-
mentet den nu precis färdiga statliga utredningen i uppdrag att utreda hur
kvinnor och män bemöttes i och behandlades av vården. Det är skönt att det
arbetet nu äntligen är klart. Utredningen "Jämställd vård" kommer fram till
samma saker som vi i Folkpartiet länge har arbetat för: Ett genusperspektiv i
vården och ett förslag för ett jämställt bemötande av kvinnor och män inom
sjukvården. Det är bra att vi nu äntligen kan samla oss kring en gemensam
problembeskrivning. Nu finns inga skäl eller ursäkter att vila på hanen i
denna fråga. Många kvinnor har utstått mycket onödigt lidande för att detta
inte tidigare har tagits på allvar. Detta är helt oacceptabelt.
I Sverige saknas det könsspecifik statistik över läkemedelsanvändningen.
Forskningen kring biverkningar av olika mediciner är också bristfällig och
lider brist på könsrelaterade tester. Sådana skulle vara viktiga för att
exempelvis avgöra om kvinnor behöver mindre doser av vissa läkemedel än
män just därför att de är kvinnor och inte endast därför att de har mindre vikt
eller längd.
Inom vissa sjukhus kan det inrättas enheter som specialiserar sig just på
forskning kring kvinnorelaterade sjukdomar och ett genusperspektiv i
vården. Detta vore en idé värd att pröva för Sahlgrenska sjukhuset. Ett
kvinnoforskningscentrum för vården skulle med fördel kunna förläggas till
just Göteborgsregionen.
I dag finns det heller inget övergripande ansvar för insamlandet av material
om hur kvinnor behandlas eller bemöts inom vården. Det vore önskvärt om
Socialstyrelsen fick i uppdrag att övervaka dessa frågor framgent.
Socialstyrelsens roll har sedan Medanalysaffären också stärkt sin roll som
kvalitetskontrollant. Det är bra om Socialstyrelsen även i detta arbete förde in
genusperspektivet i frågor som berör kvalitetssäkran m m inom vården.
En annan del av detta problem är läkarbesöket. Om inte läkarna i sin
utbildning åläggs att studera var, när och hur den kvinnliga kroppen reagerar
annorlunda än mannens, så kommer samma felaktiga diagnoser att fortsätta
att upprepas. Därför borde läkarutbildningen innehålla ett könsperspektiv.
Detsamma borde naturligtvis gälla alla vårdutbildningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla forskaranslag måste innehålla minst 40 % av vartdera
könet för att få statliga anslag beviljade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att läkarutbildningen och alla vårdutbildningar åläggs att ha ett
könsperspektiv i undervisningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en grupp bör tillsättas med uppdrag att se över de
forskningsanslag som ges och se om de tillvaratar könsperspektivet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett kvinnoforskningscentrum för vården förläggs i
Göteborgsområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Socialstyrelsen.