med anledning av prop. 1996/97:141 Högskolans ledning, lärare och organisation
Inledning
Propositionen berör fem av universitetens och högskolornas
kanske största problem:
A. Svag ledningsorganisation och bristande genomlysning av organisa-
tionen som helhet, vilket försvårar rationaliseringar och andra förändringar i
kvalitetshöjande syfte.
B. Liten rörlighet bland forskare och lärare, vilket medför stagnation i
forskning och utbildning och försvårar möjligheterna för nya grupper att
komma in i verksamheten, t ex yngre forskare och lärare samt under-
representerat kön (som regel kvinnor i forskning och undervisning).
C. Stela rutiner för fördelning av resurser till fakulteter och institutioner,
vilka försvårar utvecklingen av tvärvetenskaplig utbildning och forskning.
D. Låg pedagogisk kompetens hos lärare vid högskolorna, vilket försvårar
omställningen av undervisningsmetodiken efter de nya krav som den mycket
stora ökningen av antalet studerandeplatser medför.
E. Bristande jämställdhet, vilket fördröjer utvecklingen mot en jämn
fördelning av kvinnor och män bland lärare och forskare.
Högskolans ledning
De föreslagna förändringarna i högskolans styrelse och dess
uppdrag är ett steg mot en starkare och mer aktionsförmögen
styrelse. Vidare ges rektor en ställning som mer liknar
verkställande direktör i ett företag, vilket bör kunna leda till
ett mer aktivt ledarskap från rektorsämbetet. Förslaget
innebär ingen drastisk förändring men är väl värt att pröva.
En uppföljning och utvärdering bör ske. Vi föreslår att
Högskoleverket får i uppdrag att följa upp och utvärdera
samt avge rapport tre år efter den nya organisationens
genomförande.
Såväl i förslagen om förändringar av högskolans ledningsorganisation som
i förslagen till ändrade regler för tjänsteförslagsnämnder, fakultetsnämnder
mm är regeringen oklar när det gäller studentinflytandet. Det är viktigt att
högskolan när de föreslagna förändringarna genomförs verkligen tillgodoser
kravet på att studentinflytandet i form av representation i styrelser och andra
organ behålls eller förstärks. Det förefaller underligt med tanke på den
förstärkning av elevinflytande som nyligen skett i t.ex. gymnasieskolan och
grundskolan att inte regeringens proposition särskilt uppmärksammar denna
fråga. En utökning av studeranderepresentationen i högskolans styrelse borde
ha fastslagits tydligare. Vi föreslår att styrelsen skall tillsättas så som
regeringen föreslagit men med angivande av att de tre grupperna
allmänföreträdare (t. ex. politiker), lärare och studenter skall representeras i
samma proportion (1/3 av platserna var) varvid rektor skall ingå som ledamot
inom lärargruppen.
Befordringsgång för lärare
och forskare
I propositionen föreslås en ny och enkel befordringsgång från
anställning som adjunkt till anställning som lektor samt från
anställning som lektor till anställning som professor (så skall
t. ex. en lektor som uppfyller behörighetskraven för
anställning som professor kunna få sin anställning ändrad till
anställning som professor). Behörighetsgrund och
meritvärdering för anställning skall enligt förslaget breddas.
Förslaget är i första hand en ur facklig synvinkel välkommen
möjlighet för lärare och forskare till förbättrade anställnings-
och lönevillkor. Förslaget kan sannolikt leda till en bättre
ansvarsfördelning vid högskolorna och därmed bidra till en
kvalitetshöjning i verksamheten. Tyvärr innebär förslaget
också att den redan dåliga rörligheten hos personal (mellan
högskolor respektive mellan högskolor och andra
verksamheter i samhället) sannolikt blir ännu sämre.
Förslaget bör därför kompletteras med möjligheten och
rekommendationen till att fler anställningar får formen av
tidsbegränsad anställning (t. ex. med högst sex år och med
möjlighet till nytt förordnande i treårsperioder därefter) på
vissa anställningar.
Behörighetskrav och
rekryteringsproblem
Enligt regeringens förslag bör varje högskolestyrelse
fastställa en anställningsordning och innan ett
anställningsförfarande inleds bör högskolan besluta om en
anställningsprofil samt behörighets-och bedömningsgrunder.
Förslaget är bra och borde leda till kvalitetsförbättringar.
Regeringen förespråkar också att "annan yrkesskicklighet"
skall kunna ingå som bedömningsgrund och betonar i olika
sammanhang att pedagogisk skicklighet skall väga tungt vid
anställning av lärare. Inte minst med hänsyn till att
högskolorna skall ta emot nya studerandekategorier som en
följd av den stora ökningen av antalet studerandeplatser
förefaller kravet på pedagogisk skicklighet vara väl
motiverat. Högskolans s k tredje uppgift - att samverka med
det omgivande samhället - leder också till ett ökat behov av
kompetens inom ett bredare register, vilket torde innefattas i
begreppet "annan yrkesskicklighet" (vilket regeringen
föreslår som ytterligare behörighetsgrund).
Problemet med att rekrytera skickliga lärare är tvåfalt. Det är för det första
så att av alla lärare på olika nivåer i vårt utbildningssystem så är det en
grupp
som saknar lärarutbildning, nämligen universitets- och högskollärare.
Miljöpartiet har i olika sammanhang påtalat behovet av en högskollärar-
utbildning så att även studerande i högskolan kan få handledning och
undervisning av professionella, väl utbildade lärare. Det är som det nu är
oklart hur man skall utforma kraven på pedagogisk skicklighet för en grupp
människor som saknar lärarutbildning eller har en utbildning som inskränker
sig till några veckors kurs. Det är för det andra svårt att finna lärare som har
formell ämneskompetens i det ämne de skall undervisa i. Det råder redan
skriande brist på lärare i Sverige. Över hälften av lärarna vid små och
medelstora högskolor har inte ens genomgått egen forskarutbildning. Med
tanke på att regeringen just tänker genomföra den största expansionen av
grundutbildning vid svenska högskolor någonsin så är det oroande att
regeringen inte i god tid vidtagit åtgärder så att kvalificerade lärare finns
att
tillgå.
Miljöpartiet föreslår att en ordnad högskollärarutbildning införs och att
skyndsamma åtgärder vidtages för att stimulera utbildning av lärare för
universitet och högskolor.
Behörighetskrav och
jämställdhet
Regeringen föreslår att särskilda rekryteringsmål skall ges till
universitet och högskolor avseende könsfördelning bland
nyrekryterade professorer och anvisar också
sanktionsmöjligheter för de fall där uppställda
rekryteringsmål ej uppnås. Vi ser detta förslag som ett
uttryck för att regeringen lägger stor vikt vid att den ojämna
könsfördelningen inom professorskåren måste ändras. Att
skramla med sanktionsvapen i dylika sammanhang ställer sig
Miljöpartiet avvisande till. Det väsentliga är naturligtvis att
rekryteringsmålen tas fram och uppmärksammas. En ofta
förbisedd svårighet är därvid att underlaget för beräkning av
rekryteringsmål (t ex via antalet disputerade eller antalet
lektorer av respektive kön) gäller så små och speciella
populationer som t ex en grupp lärare vid en högskola.
Förslaget är ändå värt att prövas men det bör påpekas att för
att metoden skall väcka respekt och trovärdighet så måste
uppskattade förväntningsvärden beräknas korrekt. Man får t
ex inte, som ofta framkommer i diskussioner och
utredningar, tro att ett rimligt förfarande är att tillsätta
professorer i proportion till antal sökande, disputerade,
lektorer el. av respektive kön. Självfallet måste t ex vanliga
överväganden vid sampling från olika stora grupper och
liknande aspekter beaktas. Och självfallet måste den faktiska
kompetensen fortfarande bedömas som mycket väsentlig vid
anställning av personal.
Det framkommer på olika ställen i propositionen en benägenhet att reglera
fram det som man är ivrig att åstadkomma. Regleringar får lätt oönskade,
oförutsedda effekter vilka i sin tur föder frestelser att införa kompletterande
tilläggsregleringar för att motverka problemen, o s v. Ett sådant exempel är
regeringens bedömning att företräde till anställning som forskarassistent bör
ges till sökande som har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens
utgång. Detta gynnar möjligheten för unga forskare att komma in i systemet.
Men samtidigt innebär det ett mycket effektivt hinder för många kvinnliga,
unga forskare. Det är inte ovanligt att en familj där kvinnan går i
forskarutbildning väntar med att skaffa barn tills forskarutbildningen
avslutats. Att föda barn och ta hand om småbarn tar, alldeles oavsett vårt
jämlika samhälle, som regel mycket mer av kvinnans tid och uppmärksamhet
i anspråk än mannens. Redan ett försprång på ett eller två år av de fem
meriteringsåren för forskarassistent ger de manliga studerande ett mycket
stort konkurrensföreträde. Generellt sett bör meritvärderingarna vid
anställning ses över med hänsyn till skillnader i meriteringsförutsättningar
för män och kvinnor. (Så har t ex kvinnliga forskare sin mest produktiva
period senare i livet än manliga forskare.) Vi föreslår att femårsregeln för
anställning som forskarassistent tas bort och att hela meriteringssystemet för
anställning som forskarassistent, lärare eller forskare ses över så att det blir
mer rättvist. Med ett meriteringssystem som inte missgynnar kvinnor minskar
också behovet av särbehandling.
Anslag till
vetenskapsområden
Förslaget att medel till forskning och forskarutbildning skall
ges till fyra vetenskapsområden har fördelen att det följer
forskningsrådens fördelningsområden samt att det gynnar
tvärvetenskapligt arbete inom respektive vetenskapsområde.
Däremot permanentas, och i vissa fall förstärks, de redan
besvärande hindren för tvärvetenskaplig samverkan mellan
ämnen från olika vetenskapsområden. Vi tillstyrker förslaget
om vetenskapsområden men föreslår att särskilda åtgärder
vidtages i syfte att underlätta tvärvetenskapligt arbete mellan
ämnen inom olika vetenskapsområden. En sådan åtgärd kan
vara att ge högskolans ledning möjlighet att reservera viss
del (t ex viss procent av det totala anslaget till forskning och
forskarutbildning) för stöd till projekt som sker i samverkan
mellan olika vetenskapsområden.
Allmänt
Många av propositionens förslag innebär viktiga
förbättringar. På några punkter behöver förslagen
kompletteras eller ändras så som anförts ovan. Man kunde
förvänta sig att en proposition om högskolans ledning, lärare
och organisation skulle innehålla förslag till förbättringar av
de fem problem som nämndes i motionens inledning. Tre
kommer att påverkas i nämnvärd grad av förslagen. Däremot
kvarstår de allvarliga problemen inför framtiden vad gäller
rörlighet och kompetens hos lärare vid universitet och
högskolor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av den föreslagna förändringen av högskolans
ledning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studentrepresentation i styrelser och andra beslutande organ inom
högskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att öka rörligheten i anställning av
forskare och lärare vid universitet och högskolor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män vid
anställning som lärare och forskare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta tvärvetenskaplig samverkan mellan
ämnen inom olika vetenskapsområden.
Stockholm den 10 juni 1997
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp)