Dyslexiproblemet är numera väl känt och kartlagt. Det råder
ingen tvekan om att barns och vuxnas specifika läs- och
skrivsvårigheter utgör ett stort och allvarligt
samhällsproblem. Barn med dessa specifika svårigheter får
en skolstart som utan kunnig hjälp får konsekvenser för såväl
möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen som den
personliga utvecklingen. Risken för tidig utslagning är
uppenbar. Tillgång till det skrivna ordet är också en viktig
förutsättning för möjligheterna till ett fullödigt deltagande i
ett demokratiskt samhälle. Dyslexiproblemet är alltså också
en fråga om demokratiska rättigheter.
1996/97 har förklarats vara svenskt dyslexiår. Genom en rad insatser från
framför allt Svenska Dyslexiföreningen, Svenska Dyslexistiftelsen och
FMLS förs frågan framåt genom kongresser, kampanjer och informationer
om dyslexi riktade mot lärare, skolledningar och allmänhet. Kampanjen stöds
genom Dyslexifonden och drivs på ideell basis.
Trots att problemet är allvarligt har inte resurser ställts till förfogande för
att få fram effektiva hjälpmedel, utbildning av lärare etc. Kommunernas
sviktande ekonomi har lett till kraftiga nedskärningar på skolans område,
vilket medfört färre speciallärare och annan personal som utgör en viktig
resurs för elever med specifika läs- och skrivsvårigheter. Skolverket arbetar
med frågan men med blygsamma resurser. Tidigare anslag till SIH för
utveckling och distribution av hjälpmedel i undervisning av elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter finns inte med i årets budgetproposition.
Vi föreslår att i samhället redan befintliga resurser skall samordnas så att
kraftfulla insatser kan göras med början redan nästa år. En fullgod insats
skulle kunna ske genom samordning av resurserna vid Svenska
Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, FMLS, Skolverket, SIH,
Karolinska Institutet, vissa universitetsinstitutioner samt FOA och FRN. En
tung del i denna samlade resurs skulle FOA utgöra. FOA:s roll i
sammanhanget förklaras närmare i följande avsnitt.
Försvarets civila
verksamhet i fredstid
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den
organisation som vid sidan om universiteten har den största
vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar
av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och
samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska.
Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband
med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar
kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att
denna utveckling fortskrider är stor. I tider av hög
arbetslöshet är det naturligtvis dessutom speciellt viktigt att
inte personal friställs i onödan. En viktig del i anpassning av
svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt
ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta
kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en
omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla
förstärkningar utan också för att försvaret skall kunna upprätthålla en
kompetens som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte
lägga forskningskompetens i malpåse. Det är alltså av flera skäl intressant att
behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet samtidigt som
verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOA täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för
olika direkt militära tillämpningsområden som stridsledning, operations-
analys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns också
specialavdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man-maskin-
system, språkinlärning, perception och inlärning, kognition, riskanalys etc.
liksom tekniskt avancerade projekt kring bildhantering, datorkommunika-
tion, processtyrning och utveckling av teknisk apparatur för olika ändamål.
Beroende på ett allt mer läs- och skrivorienterat samhälle (datorisering,
robotisering, texthantering i TV etc.) har situationen nu blivit så allvarlig
att
alla möjligheter till en effektiv och omedelbar insats för människor med
dyslexi bör tillvaratas. En lösning av dyslexiproblemet kräver utnyttjande av
en rad olika kunskapsområden, från kunskap om språkförståelse, språk-
inlärning, perception till kunnande om teknik för information och kommu-
nikation, datorer, bildhantering. FOA är unikt i det avseendet att orga-
nisationen täcker många av dessa specialiteter. En samverkan mellan FOA,
SIH, Skolverket, de universitetsforskare som arbetat med dyslexi (Göteborgs
universitet och Karolinska Institutet i Stockholm) och de aktiva intresse-
organisationerna skulle ge närmast perfekta förutsättningar för att finna vägar
att minimera dyslektikernas svårigheter.
Organisation och ledningsansvar
Den samlade kompetensen och resurserna i övrigt för en
minimering av dyslexiproblemet finns alltså inom landet. Vi
föreslår att FRN, som enligt sina direktiv har just en
samverkande funktion och dessutom har mångårig erfarenhet
av sådant arbete, får uppdraget att samordna och
administrativt leda verksamheten.
Projektets uppdrag
Projektet har en rad sinsemellan olika verksamhetsfält att
täcka. Det gäller t.ex. framtagande av hjälpmedel,
diagnosintrument etc. men också massiva insatser för att
utveckla och sprida god information om dyslexi och
möjligheter till hjälp. Det handlar om utbildning av lärare
och speciallärare, uppföljning och utvärdering under
projektets gång osv. Vilka delar som skall prioriteras och i
vilken ordning olika insatser skall göras blir en uppgift för
deltagande parter och FRN gemensamt att avgöra.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om organisation av och ansvar för specialundervisning, hjälpmedel
m.m. för barn och vuxna med specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av såväl speciallärare som andra lärare i metodik för
diagnos, undervisning och träning av dyslektiker i läsning och skrivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samverkansprojektet Dyslexi bör genomföras enligt både de riktlinjer och
med de uppdrag till FRN och FOA som anges i motionen,
4. att riksdagen anvisar 33 miljoner kronor för genomförande av
dyslexiprojektet från utgiftsområde 16, anslagen A 4 (20 miljoner kronor), A
6 (10 miljoner kronor), D 1 (2 miljoner kronor) och D 2 (1 miljon kronor),
5. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för dyslexiprojekt från
utgiftsområde 6 anslaget D 4.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)