Dyslexiproblemet är numera väl känt och kartlagt. Det råder ingen tvekan om att barns och vuxnas specifika läs- och skrivsvårigheter utgör ett stort och allvarligt samhällsproblem. Barn med dessa specifika svårigheter får en skolstart som utan kunnig hjälp får konsekvenser för såväl möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen som den personliga utvecklingen. Risken för tidig utslagning är uppenbar. Tillgång till det skrivna ordet är också en viktig förutsättning för möjligheterna till ett fullödigt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Dyslexiproblemet är alltså också en fråga om demokratiska rättigheter.
1996/97 har förklarats vara svenskt dyslexiår. Genom en rad insatser från framför allt Svenska Dyslexiföreningen, Svenska Dyslexistiftelsen och FMLS förs frågan framåt genom kongresser, kampanjer och informationer om dyslexi riktade mot lärare, skolledningar och allmänhet. Kampanjen stöds genom Dyslexifonden och drivs på ideell basis.
Trots att problemet är allvarligt har inte resurser ställts till förfogande för att få fram effektiva hjälpmedel, utbildning av lärare etc. Kommunernas sviktande ekonomi har lett till kraftiga nedskärningar på skolans område, vilket medfört färre speciallärare och annan personal som utgör en viktig resurs för elever med specifika läs- och skrivsvårigheter. Skolverket arbetar med frågan men med blygsamma resurser. Tidigare anslag till SIH för utveckling och distribution av hjälpmedel i undervisning av elever med specifika läs- och skrivsvårigheter finns inte med i årets budgetproposition.
Vi föreslår att i samhället redan befintliga resurser skall samordnas så att kraftfulla insatser kan göras med början redan nästa år. En fullgod insats skulle kunna ske genom samordning av resurserna vid Svenska Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, FMLS, Skolverket, SIH, Karolinska Institutet, vissa universitetsinstitutioner samt FOA och FRN. En tung del i denna samlade resurs skulle FOA utgöra. FOA:s roll i sammanhanget förklaras närmare i följande avsnitt.
Försvarets civila verksamhet i fredstid
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den organisation som vid sidan om universiteten har den största vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska. Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att denna utveckling fortskrider är stor. I tider av hög arbetslöshet är det naturligtvis dessutom speciellt viktigt att inte personal friställs i onödan. En viktig del i anpassning av svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla förstärkningar utan också för att försvaret skall kunna upprätthålla en kompetens som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte lägga forskningskompetens i malpåse. Det är alltså av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOA täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för olika direkt militära tillämpningsområden som stridsledning, operations- analys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns också specialavdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man-maskin- system, språkinlärning, perception och inlärning, kognition, riskanalys etc. liksom tekniskt avancerade projekt kring bildhantering, datorkommunika- tion, processtyrning och utveckling av teknisk apparatur för olika ändamål.
Beroende på ett allt mer läs- och skrivorienterat samhälle (datorisering, robotisering, texthantering i TV etc.) har situationen nu blivit så allvarlig att alla möjligheter till en effektiv och omedelbar insats för människor med dyslexi bör tillvaratas. En lösning av dyslexiproblemet kräver utnyttjande av en rad olika kunskapsområden, från kunskap om språkförståelse, språk- inlärning, perception till kunnande om teknik för information och kommu- nikation, datorer, bildhantering. FOA är unikt i det avseendet att orga- nisationen täcker många av dessa specialiteter. En samverkan mellan FOA, SIH, Skolverket, de universitetsforskare som arbetat med dyslexi (Göteborgs universitet och Karolinska Institutet i Stockholm) och de aktiva intresse- organisationerna skulle ge närmast perfekta förutsättningar för att finna vägar att minimera dyslektikernas svårigheter.
Organisation och ledningsansvar
Den samlade kompetensen och resurserna i övrigt för en minimering av dyslexiproblemet finns alltså inom landet. Vi föreslår att FRN, som enligt sina direktiv har just en samverkande funktion och dessutom har mångårig erfarenhet av sådant arbete, får uppdraget att samordna och administrativt leda verksamheten.
Projektets uppdrag
Projektet har en rad sinsemellan olika verksamhetsfält att täcka. Det gäller t.ex. framtagande av hjälpmedel, diagnosintrument etc. men också massiva insatser för att utveckla och sprida god information om dyslexi och möjligheter till hjälp. Det handlar om utbildning av lärare och speciallärare, uppföljning och utvärdering under projektets gång osv. Vilka delar som skall prioriteras och i vilken ordning olika insatser skall göras blir en uppgift för deltagande parter och FRN gemensamt att avgöra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation av och ansvar för specialundervisning, hjälpmedel m.m. för barn och vuxna med specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av såväl speciallärare som andra lärare i metodik för diagnos, undervisning och träning av dyslektiker i läsning och skrivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samverkansprojektet Dyslexi bör genomföras enligt både de riktlinjer och med de uppdrag till FRN och FOA som anges i motionen,
4. att riksdagen anvisar 33 miljoner kronor för genomförande av dyslexiprojektet från utgiftsområde 16, anslagen A 4 (20 miljoner kronor), A 6 (10 miljoner kronor), D 1 (2 miljoner kronor) och D 2 (1 miljon kronor),
5. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för dyslexiprojekt från utgiftsområde 6 anslaget D 4.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp) Eva Goës (mp) Barbro Johansson (mp) Per Lager (mp) Gudrun Lindvall (mp) Annika Nordgren (mp) Ragnhild Pohanka (mp)
1 Yrkande 5 hänvisat till FöU.
Gotab, Stockholm 1996