Riksdagen har i olika sammanhang uttalat sig för en skärpt
uppmärksamhet på mobbningsproblemet i den svenska
skolan. Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en
elev att inte utsättas för övergrepp och förnedrande
behandling i skolan.
Det är genom en rad tidigare undersökningar väl känt att mobbning varit
vanlig i den svenska grundskolan. Cirka tio procent av eleverna visade sig
vara eller ha varit mobboffer under någon period av sin skoltid och ca sju
procent har varit mobbare. Enligt dessa undersökningar är ca 100 000 elever i
svenska skolor mobboffer. Mobbning sker i det tysta och som regel har
varken klasslärare eller föräldrar vetskap om vad som drabbat mobboffret.
Genom att frågan aktualiserats under de senaste åren bl.a. genom
riksdagens tydliga uttalande att det förväntas att varje svensk skola skall ha
ett program för hantering av mobbning så förväntade man sig att problemet
skulle ha minskats väsentligt. Många kommuner, men långt ifrån alla, har
numera uppmärksammat frågan och tagit upp åtgärder mot mobbning i sina
skolplaner. Rapporter från Skolverket och Barnombudsmannen innevarande
år visar emellertid att åtgärderna varit alldeles otillräckliga. Det har t.ex.
inte
uppmärksammats att ett program mot mobbning inte bara skall innehålla
förslag till åtgärder när ett mobbningsfall blir känt. Ett program mot
mobbning måste också innehålla klara regler för hur man aktivt skall
kontrollera om mobbning förekommer samt regler för hur mobbning skall
förebyggas genom att frågan uppmärksammas och diskuteras återkommande
såväl inom skolan med eleverna som med föräldrar och personal. Elever,
föräldrar, personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att
förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Hur mobboffer och mobbare
skall tas omhand skall klart anges liksom vilken beredskap som bör finnas för
att följa upp ett ärende under lång tid.
Såväl Skolverkets som Barnombudsmannens rapporter visar att problemet
är stort och att hittillsvarande rekommendationer och regler inte är
tillräckliga. Miljöpartiet har tidigare som enda parti krävt lagstiftning mot
mobbning. Med hänsyn till utvecklingen har Barnombudsmannen nu kommit
till samma slutsats. Det krävs lagstiftning.
Vi föreslår att en lag mot mobbning utarbetas, med kravet att ett
fullständigt program för hantering av mobbningsproblemet skall finnas vid
varje skola och att ansvaret skall ligga på skolans rektor. Lagen bör också
tydligt ange att det åligger kommunen att övervaka att skolorna inom
kommunen verkligen följer lagen genom utvärderingar i samverkan med
skolorna. Programmet och utvärderingsmetoderna skall tydligt anges i
kommunens skolplan.
Med tanke på det lidande och de ofta livslånga skador som drabbar
mobboffren så är det inte acceptabelt att lämna frågan olöst. Arbetet med den
föreslagna lagen skall högprioriteras och lagen bör träda i kraft den 1 juli
1997.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning mot mobbning
i skolan enligt de principer som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)