Riksdagen har i olika sammanhang uttalat sig för en skärpt uppmärksamhet på mobbningsproblemet i den svenska skolan. Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev att inte utsättas för övergrepp och förnedrande behandling i skolan.
Det är genom en rad tidigare undersökningar väl känt att mobbning varit vanlig i den svenska grundskolan. Cirka tio procent av eleverna visade sig vara eller ha varit mobboffer under någon period av sin skoltid och ca sju procent har varit mobbare. Enligt dessa undersökningar är ca 100 000 elever i svenska skolor mobboffer. Mobbning sker i det tysta och som regel har varken klasslärare eller föräldrar vetskap om vad som drabbat mobboffret.
Genom att frågan aktualiserats under de senaste åren bl.a. genom riksdagens tydliga uttalande att det förväntas att varje svensk skola skall ha ett program för hantering av mobbning så förväntade man sig att problemet skulle ha minskats väsentligt. Många kommuner, men långt ifrån alla, har numera uppmärksammat frågan och tagit upp åtgärder mot mobbning i sina skolplaner. Rapporter från Skolverket och Barnombudsmannen innevarande år visar emellertid att åtgärderna varit alldeles otillräckliga. Det har t.ex. inte uppmärksammats att ett program mot mobbning inte bara skall innehålla förslag till åtgärder när ett mobbningsfall blir känt. Ett program mot mobbning måste också innehålla klara regler för hur man aktivt skall kontrollera om mobbning förekommer samt regler för hur mobbning skall förebyggas genom att frågan uppmärksammas och diskuteras återkommande såväl inom skolan med eleverna som med föräldrar och personal. Elever, föräldrar, personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Hur mobboffer och mobbare skall tas omhand skall klart anges liksom vilken beredskap som bör finnas för att följa upp ett ärende under lång tid.
Såväl Skolverkets som Barnombudsmannens rapporter visar att problemet är stort och att hittillsvarande rekommendationer och regler inte är tillräckliga. Miljöpartiet har tidigare som enda parti krävt lagstiftning mot mobbning. Med hänsyn till utvecklingen har Barnombudsmannen nu kommit till samma slutsats. Det krävs lagstiftning.
Vi föreslår att en lag mot mobbning utarbetas, med kravet att ett fullständigt program för hantering av mobbningsproblemet skall finnas vid varje skola och att ansvaret skall ligga på skolans rektor. Lagen bör också tydligt ange att det åligger kommunen att övervaka att skolorna inom kommunen verkligen följer lagen genom utvärderingar i samverkan med skolorna. Programmet och utvärderingsmetoderna skall tydligt anges i kommunens skolplan.
Med tanke på det lidande och de ofta livslånga skador som drabbar mobboffren så är det inte acceptabelt att lämna frågan olöst. Arbetet med den föreslagna lagen skall högprioriteras och lagen bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning mot mobbning i skolan enligt de principer som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp) Barbro Johansson (mp) Per Lager (mp) Gudrun Lindvall (mp) Annika Nordgren (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Yvonne Ruwaida (mp)