Vänsterpartiet fokuserar i motionen intresset på
barnomsorgen och den obligatoriska skolan. Vi vill särskilt
fästa uppmärksamheten på att en ökande grupp barn far illa i
vårt samhälle. Vi föreslår en rad åtgärder med ändringar i
barnomsorgslagen och skollagen som följd, för att
situationen för barn skall förbättras. För elever med
funktionshinder anslår vi 23 miljoner mer än vad regeringen
föreslår i budgetpropositionen. Vidare poängterar vi vikten
av att barnkonventionen genomsyrar beslutsprocessen både
på lokal, regional och nationell nivå. Vi har i tidigare
motioner i samband med att tilläggspropositionen för 1996
behandlades av riksdagen under våren utvecklat vår
uppfattning om det nationella kunskapslyftet för vuxna som
inleds under 1997. Regeringens förslag ligger väl i linje med
de vänsterpartiet ställde i partimotionen 1994/95:A248.
Inledning
Barnkonventionen artikel 28:
Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att
gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de
särskilt göra grundutbildningen obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för
alla....
De flesta barn befinner sig under en stor del av dagen i någon
form av pedagogisk verksamhet. Vare sig det är i för-, grund-
eller gymnasieskolan skall verksamheten uppmuntra barnen
till att bli självständiga individer med ett kritiskt
förhållningssätt. För att barn och lärare skall kunna utvecklas
tillsammans måste politikerna ge dem verktyg och
förutsättningar.
Vänsterpartiets grundsyn är att barnet skall sättas i centrum. I ett
demokratiskt samhälle måste det vara en självklarhet att alla människor
oavsett kön, socioekonomisk eller kulturell bakgrund skall ha rätt och
möjlighet till utbildning.
Vänsterpartiet anser att barnomsorg och skola måste prioriteras även i tider
av nedskärningar. En god barnomsorg och en bra utbildning skapar
förutsättningar för en positiv samhällsutveckling. Barnen är vår framtid och
hur de ges förutsättningar till att utvecklas ger effekter på framtidens
samhälle. Nedskärningarna drabbar i hög grad även kvinnor, eftersom de ofta
arbetar med barn och ungdomar. En satsning på barn blir på så sätt även en
jämställdhetsfråga.
Vi stödjer regeringens förslag om att inrätta en nationell utvecklingsplan
som omfattar barnomsorg, skola och vuxenutbildning. En decentraliserad
skola får inte innebära att den folkliga/politiska styrningen på nationell nivå
försvinner. Barnomsorgen och skolans utveckling är samhällets gemensamma
ansvar.
Likvärdighet inom skolan
Grunden för Vänsterpartiets skolpolitik är en sammanhållen
och likvärdig skola för alla som utgår från varje barns behov
och förutsättningar. Vår utgångspunkt är att varje individ är
unik och därför måste behandlas unikt. För att alla skall ges
chans att uppnå en viss utbildningsnivå måste en del barn få
mer och andra barn få mindre utifrån en given mängd
resurser. För att få en likvärdig skola krävs att vi omfördelar
resurser till de elever som har behov av särskilt stöd. Skolan
måste helt enkelt anpassa sig efter individen/eleven och inte
efter någon sorts kollektiv mall. Likvärdighet är således inte
lika med att alla får lika mycket, utan en anpassning till
individers skiftande behov och som lägger grunden till att
eleven i framtiden har en reell frihet att välja.
Likvärdigheten är dock hotad i dagens skola. Mycket pekar på att
skillnaderna mellan olika skolor ökar både inom en kommun och mellan
kommuner. Detta är en oroande tendens. Det nuvarande målstyrnings-
systemet bygger på en tillit till att kommunerna fullgör sitt ansvar. Men
kommunerna är satta under hård ekonomisk press och det finns en stor risk,
vilket vi kunnat konstatera de senaste åren, att kommunerna tvingats skära
ned resurserna även inom barnomsorg och skola. För att skydda kärnverk-
samheterna, barnomsorg, skola och äldreomsorg, måste mer resurser till-
föras kommunsektorn, vilket Vänsterpartiet har föreslagit i budgetmotionen.
Boendesegregationen i de större städerna är ett stort problem och hotar
likvärdigheten. Den gamla folkskoletanken att det är värdefullt att alla barn
har en gemensam skolgång för att de senare som vuxna skall förstå och
respektera varandra oavsett vilka uppgifter de har i samhället, fungerar endast
i områden där befolkningssammansättningen är någorlunda varierad. Den
smygande differentieringen som har att göra med att hela samhällsutveck-
lingen rör sig mot ökade skillnader mellan människor på en rad områden gör
det inte längre möjligt att åstadkomma några radikala förändringar genom
politiska beslut som rör enbart skolan. Vi behöver veta mer om den
socioekonomiska, etniska och demografiska segregationen. Vi menar att
kunskaperna behöver sammanföras och bearbetas i en brett upplagd statlig
utredning, en segregationsutredning, lika grundlig som den för ett par år
sedan avslutade Maktutredningen.
Kunskapssyn
Vår kunskapssyn vilar på en tro att varje individ har en
inneboende vilja att lära sig. Förutsättningarna för att få en
god utbildning varierar dock mellan olika individer och hör i
hög grad ihop med klasstillhörighet. Det är barnomsorgens
och skolans uppgift att kompensera barnen så att alla ges
samma möjligheter att verka i och påverka det samhälle vi
lever i.
För att utveckla barnet/eleven till att bli en aktiv och kritisk människa krävs
stora inslag av egna initiativ och utrymme för självständigt arbete. Att få
arbeta utifrån ett problem eller en frågeställning som behöver lösas befäster
kunskaperna bättre och stimulerar till samarbete, vilket är en av de viktigaste
saker skolan kan lära ut. Det undersökande arbetssättet måste ges större
utrymme än vad det har idag, men det kräver mindre studiegrupper än dagens
klassystem. Inom barnomsorgen är det i dag allt för stora grupper för att
kunna ge den bästa pedagogiska stimulansen. Vi skulle gärna se en indelning
i grupper om högst 25 elever i skolan och 15 i förskolan. Det är svårt att i dag
få gehör för en sådan åsikt, men det går dock att förändra arbetsformerna. Vi
ser gärna att man prövade att kombinera undervisningen i större grupper med
arbete i fasta basgrupper, där eleverna i hög grad arbetar självständigt och tar
ansvar för sin utbildning. På liknande sätt skulle man kunna göra i förskolan.
Vänsterpartiet anser att det inte går att mäta kunskap. Hur det än görs blir
resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som
urvalsinstrument till högre studier. Barn från studievana hem får oftast bättre
betyg. På så sätt förs det sociala arvet vidare och ger barn från arbetarhem
sämre förutsättningar att studera vidare. Den sociala snedrekryteringen till
högre studier är också skrämmande hög och betygen är en av orsakerna till
detta. Den kunskapssyn vi omfattar ser kunskap som något som inspirerar till
kritiskt tänkande och solidaritet och som ger förståelse för sammanhang och
helheten. Läraren är en engagerad handledare för elever som själva söker
kunskap. Vänsterpartiet vill tillsätta en parlamentarisk utredning om
konsekvenserna av en helt betygsfri skola.
Kunskap är till sitt väsen social. Kunskap utvecklas i mötet mellan
människor. I mötet sker det dynamiska och oväntade. Genom mötet får man
perspektiv på det egna jaget i förhållande till andra. Mötet ökar också
förståelsen för det som är främmande och annorlunda. Därför måste utrymme
ges för möten. Arbetet måste organiseras och den fysiska miljön utformas så
att kreativa och goda möten kan äga rum.
Barnkonventionen
Barnkonventionen artikel 3:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga, eller privata
sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller
lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Regeringen har i en särskild barnbilaga redovisat hur barnens
situation ser ut på några områden (Ds 1996: 57). Syftet har
varit att ge en översiktlig bild av barns villkor i dag.
Barnbilagan ger aktuell information och är ett bra underlag
för diskussion, men den uppfyller inte kraven för vad vi
menar med en barnbilaga. Vi anser att en sådan skall följa
statsbudgeten och ange vilka konsekvenser, positiva eller
negativa, olika förslag får för barn. Det måste ankomma på
regeringen att så långt som möjligt redovisa i vilken
utsträckning andra intressen sätts framför.
Konsekvensanalyser av de olika förslagen ur ett
barnperspektiv behövs.
Barnombudsmannen konstaterar i sin rapport för 1996 att det är ett fåtal
kommuner som använder barnkonventionen som ett aktivt verktyg i besluts-
processen. Det är beklagligt eftersom en stor del av barnkonventionens
innehåll, såsom rättigheter för barn, berör kommunala ansvarsområden. I
enlighet med Barnombudsmannens förslag kräver Vänsterpartiet att
kommunerna åläggs att i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlings-
planer redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella målen
kan uppfyllas på den kommunala nivån samt att regeringen i en tidsplan
anger när detta skall vara genomfört. Vi vill också att regeringen avsätter
särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med barnkon-
ventionen.
Barns psykiska och fysiska
hälsa
Barnkonventionen artikel 3:
Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner och inrättningar som
ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter
fastställda normer särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och
lämplighet samt behörig tillsyn.
Barnkonventionen artikel 19:
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa
och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot
alla former av fysiskt eller psykiskt våld...
I allt fler undersökningar framkommer att samhällsproblem
såsom arbetslöshet och det ekonomiska krisläget kraftigt
påverkar barnets möjlighet till en positiv utveckling.
Föräldrarna har ibland svårt att orka med sina barn när deras
egen existens är betungande. Ökningen av antalet barn som
besöker barnpsykiatriska mottagningar (BUP och PBU) har
stigit markant. I vissa kommuner har ärendemängden ökat
med mellan 50 och 200 %. Detta har lett till väntetider som
kan vara upp till ett år, vilket kan vara förödande för barnet.
Det är de stora kommunala nedskärningarna inom barnomsorg och skola,
men även barnfamiljernas allt mer pressade livssituation, som nu slår tillbaka.
Särskilt ensamstående kvinnor med barn har en utsatt situation. Även om det
är barnen som drabbas hårdast leder denna utveckling även till att lärarna,
som ofta är kvinnor, får en allt mer betungande uppgift. När kommunen skall
spara är det vanligt att även barnomsorg och skola får bidra med en stor
andel. Skolans elevvård har fått ta mycket stryk genom minskat antal
skolkuratorer, psykologer och skolsköterskor. Detta är en bidragande orsak
till att ärendemängden ökar på BUP och PBU. I vår motion om forskning
betonar vi behovet av longitudinell forskning om barn som far illa.
Det är viktigt att lyfta fram skolhälso- och elevvårdens insatser även i tider
av resursknapphet. Av den kommunenkät som BO genomförde under våren
1995 framgick att skolhälsovården inte fanns omnämnd i en tredjedel av
skolplanerna. Vi anser att skolplanerna bör innehålla riktlinjer för arbetet
inom skolhälso- och elevvården.
Vänsterpartiet vill att det i skollagen tydliggörs att elever skall ha tillgång
till elevvårdspersonal som skolpsykolog och skolsköterska. Enligt en
enkätundersökning som genomfördes hösten 1994 (Franzén/Milefors) så hade
inte 150 av 288 kommuner tillgång till skolpsykolog. Då det gällde förskolan
var siffrorna ännu mer skrämmande. 215 av 288 kommuner hade inte tillgång
till förskolepsykolog. Detta menar vi är allvarligt och mycket kortsiktigt
eftersom förskolepsykologerna har en dokumenterat fortbildande effekt på
personalen. Vi anser att det bör tillsättas en utredning med uppgift att
utarbeta
övergripande gemensamma mål, en rikstäckande basnivå samt ett program
för kvalitetssäkring för skolhälso- och elevvårdens verksamhet.
Allt för många elever utsätts för psykiska och fysiska övergrepp av andra
barn. Det är inte acceptabelt och kan leda till ett mycket destruktivt beteende
längre fram i livet. Inget barn skall må dåligt av att gå till skolan. Men om
mobbning ändå inträffar måste skolan och också kommunen ha handlings-
beredskap för hur man löser problemet. Hur detta sker kan variera från
kommun till kommun och från skola till skola. Vänsterpartiet föreslår att
skollagen skall omfatta en skyldighet för kommunerna att utarbeta åtgärds-
program för hur man möter mobbning.
Samtidigt som skolan är Sveriges största arbetsplats är den också en av de
sämsta. Det finns få yrkesgrupper som skulle kunna tänka sig att arbeta under
förhållanden som elever och personal (oftast kvinnor) tvingas göra. Mögel,
damm, dålig luftkonditionering, dålig belysning, hög bullernivå är bara något
av det som hör vardagen till i många skolor. Hur detta skall kunna åtgärdas
utvecklar vi i vår motion om bostadspolitiken.
De ergonomiska förhållandena är i många fall rent katastrofala. T.ex. köps
stolar och bord inte in för att de skall vara bekväma, utan för att de är
billiga
och tar liten plats. De lokala skolplanerna måste bli tydligare när det gäller
målen för skolans arbetsmiljö där också frågor om den fysiska miljön både
inne och ute ingår.
Det saknas i dag ett nationellt statistikregister för elevernas olycksfalls-
skador. Ett sådant system kan utformas så att det kan användas både på
nationell och lokal nivå och ger möjlighet till uppföljning, utvärdering och
förebyggande insatser. Vänsterpartiet föreslår att ett sådant system inrättas.
Helhetssyn
Vi välkomnar att ansvaret för barnomsorgen flyttas över till
utbildningsdepartementet. Detta ger möjlighet till en större
helhetssyn på barnets situation. Det bidrar även till att
jämställa barnomsorgen med övrig utbildning och på så sätt
även jämställa förskolläraren, som nästan alltid är kvinna,
med övriga lärare. Barnomsorgen är en del av barnens
utvecklingsprocess och på så sätt lika viktig som annan
skolverksamhet.
Det finns en risk att barnomsorgen inte ges samma uppmärksamhet som
grund- och gymnasieskolan om olika myndigheter är handläggare.
Helhetsperspektivet riskerar att gå förlorat. Skolverket skall därför ges ett
vidare uppdrag som även omfattar förskolan.
Plats för alla
Arbetslösheten har ökat kraftigt. I januari 1995 var en eller
båda föräldrarna till 13 procent av 2-6-åringarna arbetslösa.
I lagtexten står att barnomsorg "skall tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets behov". I den
uppföljning som Socialstyrelsen har gjort för 1995 framgår
att "barnets behov" åsidosätts som grund för rätt till
barnomsorgsplats när förälder blir arbetslös eller tar ledigt
för vård av ett yngre syskon i många kommuner. Detta trots
att Bengt Westerbergs uttryckliga avsikt med lagen var att
barn till föräldralediga och arbetslösa skulle få ha
barnomsorgsplatsen kvar:
Det bör inte uppställas något krav på att föräldrar förvärvsarbetar eller
studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnomsorgen ska
erbjudas", säger han i lagens förarbeten. Vidare: "Barnets eget behov kan
också föranleda en skyldighet för kommunen att erbjuda barnet plats inom
förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen (prop. 1993/94:11).
Vi delar den uppfattning Bengt Westerberg gav uttryck för.
Om en förälder arbetar eller studerar är ur barnets synvinkel
helt ovidkommande. Det är barnets rätt till ett eget rikt liv,
utveckling och utbildning som måste betonas och därför är
det barnets behov som skall vara styrande framför
föräldrarnas eventuella arbete eller studier.
Vänsterpartiet menar att kommunernas skyldigheter att tillhandahålla
barnomsorg bör skärpas. Barnets behov av barnomsorg är inte nog tydligt
formulerat i socialtjänstlagen. I lagtexten står: "ska tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller
studier eller barnets behov". Tillgång till barnomsorg är utomordentligt viktig
för alla barns utveckling och hälsa. Vi anser därför att " föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller" bör strykas och att lagtexten istället bör
lyda enligt följande: "skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till barnets eget behov."
Information som flöde och
resurs
Informationsflödet i skolan och samhället i övrigt ökar för
var dag som går. Datorer blir allt vanligare i klassrummen
och användningen av informationsteknik kommer med all
säkerhet att öka. Vänsterpartiet ser stora möjligheter med den
nya tekniken, även om det finns pedagogiska problem med
att motta, värdera och använda informationen.
Vi vill dock påpeka att kommunikation inte bara är en teknisk fråga.
Avgörande för om en kommunikation lyckas eller ej, är att man behärskar ett
språk och till och med rätt språk. De flesta hem har fortfarande inte tillgång
till en dator, än mindre till ett modem. Det gör att skolan måste bli en plats
där den nya tekniken lärs ut och att både pojkar och flickor får hjälp i att
hantera informationsmängden genom handledning. Den nya tekniken får inte
bli en klass- eller könsfråga, utan skall vara tillgänglig för alla.
Tvåspråkighet
Barnkonventionen artikel 30:
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller
personer som tillhör en urbefolkning, skall ett barn som tillhör en sådan
minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra
medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva
sin egen religion eller att använda sitt eget språk.
I dag premieras oftast tvåspråkighet när det gäller språk som
engelska, tyska eller franska. Myndigheter, företag och
organisationer anser det vara av godo med anställda som har
kunskaper i dessa språk. Det ovan nämnda gäller dock inte
för språk som härstammar från ett land utanför Västeuropa.
Att ha ett annat hemspråk än svenska berikar vår kultur och
ger perspektiv på tillvaron. Detta oberoende av varifrån
språket/kulturen härrör. Det måste ses som en merit med
hemspråksstudier och följaktligen återspeglas vid
antagningen till gymnasium och högskola, vilket bör utredas
vidare.
Det är viktigt att elever får möta lärare med invandrarbakgrund. I vår
budgetmotion utgiftsområde 16 föreslår vi därför en större satsning på
basårsplatser i svenska språket.
Integration
Vi ställer oss bakom regeringens intentioner att öka
integreringen inom skola och barnomsorg. Överhuvudtaget
är det positivt med en utveckling som leder till att nivåerna
mellan "stadierna" suddas ut. Detta oberoende av om det är
mellan förskolan och grundskolan, inom grundskolan eller
mellan den sist nämnda och gymnasieskolan. Hela skoltiden
bör ses som en sammanhållen resurs. Vänsterpartiet föreslår
därför att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
se över hur övergången mellan den obligatoriska skolan och
gymnasieskolan kan ske på bästa sätt.
Grundskolan måste bli bättre på att förbereda eleverna för kommande
gymnasiestudier, men samtidigt måste gymnasieskolan bli bättre på att möta
eleverna utifrån deras erfarenheter och intressen. Detta är viktigt bl.a. när
det gäller kopplingen mellan kärnämnen och karaktärsämnen och mellan teori
och praktik. Det är lika betydelsefullt att praktisera teorin som att
teoretisera
praktiken. Lika viktigt att se helheten i delen som delen i helheten. Den
djupa förståelsen och kunskapen föds i mötet mellan det teoretiska och det
praktiska och mellan helhet och del.
Fristående skolor
Vi vill ha en sammanhållen, likvärdig skola för alla. Vi är
dock inte negativa till fristående skolor som kan utgöra ett
intressant pedagogiskt komplement till den kommunala
skolan. Alternativa pedagogiska modeller är utvecklande för
skolan. Vi har däremot varit kritiska mot friskolor som
uppstått som följd av privatiseringsivern och som saknar ett
egentligt pedagogiskt idéinnehåll.
Vi stöder regeringens proposition om att fristående och kommunala skolor
skall behandlas på samma sätt och ha samma förutsättningar. De fristående
skolorna skall svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller
utbildningen i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Våra krav på
att fristående skolor inte får ta ut avgifter om de skall erhålla statliga
bidrag,
att de skall vara öppna för alla, erbjuda skolhälsovård och att de liksom
kommunala skolor måste underställas uppföljning och utvärdering och att en
tillfredsställande tillsyn utövas över friskolor har samtliga blivit tillgodo-
sedda. Även kravet på att det ekonomiska bidraget inte skall utgöras av ett
fast belopp per elev, utan styras av reella behov och verkliga kostnader, är vi
nöjda med.
Det är nu kommunerna och Skolverkets sak att tillse att de fristående
skolorna lever upp till det som riksdagen beslutat.
Jämställdhet i barnomsorg
och skola
Barnkonventionen artikel 29:
Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av
förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen....
Samhället präglas i hög grad av uppfattningar om
könsrollerna. Det syns tydligt på elevernas val till vidare
studier. De flickor som trots allt väljer teknisk inriktning
eller de pojkar som väljer omsorgsyrken hoppar ofta av
utbildningen i förtid.
Jämställdhet är en förutsättning för den rättvisa skolan. Enligt skollagen
skall alla elever, oberoende av könstillhörighet, ha tillgång till lika
utbildning
i skolan. Endast en ytlig jämförelse av skolan i dag kan säga att den uppfyller
dessa jämställdhetskrav. Ett flertal olika klassrumsstudier visar att pojkarna
får mer uppmärksamhet än flickorna.
Flickor och pojkar behandlas olika eftersom förväntningarna på dem är
olika. Pojkarnas "busighet" och att prata rätt ut i luften anses lika naturligt
som att flickorna skall vara tysta och stillsamma. En stor del av tiden går åt
att lyssna på pojkarnas behov och önskemål. När pojkar tar för sig anses det
som naturligt, men när flickor gör det samma ses det som "buffligt" och att de
öppnar munnen "för mycket". Allt detta sker naturligtvis på flickornas
bekostnad. Att ifrågasätta är ofta något som flickorna inte får lära sig vare
sig i hem eller förskola.
Att ändra på detta är en lång process och kommer att ta tid. Det pågår en
hel del intressanta projekt i landet för att få lärare att lära sig mer om
jämställdhet. För att kunna utbilda jämställt krävs även att man har insikten
om vad jämställdhet är för något. Men det behövs ett annat förhållningssätt
långt tidigare. Synen på kvinnan och mannen grundläggs tidigt. Forskning har
visat att redan det nyfödda barnet behandlas olika beroende på om det är en
pojke eller flicka. En viktig faktor för en ändrad syn är medvetenhet om
problemet. Finns inte den går det inte heller att ändra på något.
Barnomsorgen utgör en viktig plats för att ge barnen ett annat förhållnings-
sätt.
Vi anser att en förutsättning för att jämställdheten skall öka är att pojkar
och flickor möts och träffas tillsammans. Bara pojk- respektive flickklasser
tar vi avstånd ifrån. Det är i mötet som förståelse och respekt uppstår.
Däremot tycker vi det är bra att flickor och pojkar ibland delas in var för sig.
Vi tror det gynnar båda könen.
De läromedel som används har ofta en kraftig slagsida åt att exemplifiera
och beskriva saker ur ett manligt perspektiv. Strävan måste vara att läromed-
len skall ge en all- och mångsidig bild av verkligheten och verkligheten
består av hälften kvinnor och hälften män. Alla läromedel måste granskas ur
ett jämställdhetsperspektiv innan de används i undervisningen.
Elevdemokrati
Barnkonventionen artikel 12:
Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna
åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid
barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets mognad.
Barn måste liksom vuxna ha rätt att föra fram sina åsikter
och även kunna vara med och påverka sin omgivning. Barn
befinner sig under en stor del av sin tid i någon form av
pedagogisk verksamhet. De måste då även kunna ha ett
inflytande över denna verksamhet.
Inom barnomsorgen ges barn ofta ett större mått av påverkansmöjlighet än
inom grund- och gymnasieskolan. Det verkar ibland som om elevens
möjlighet att påverka undervisningen avtar med åldern. Läroplanen talar dock
om att elevernas inflytande skall öka, men det är svårt att se att avgörande
skillnader har ägt rum. Läraren har fortfarande den avgörande makten.
Den finns en formell demokrati som ibland är väl utbyggd. Det gäller
elevråd, klassråd eller andra organ där elever har möjlighet att framföra
åsikter om organisation, den fysiska miljön eller något annat som inte är
kopplat till själva klassrumsundervisningen. Men det är viktigt att eleven
också har möjlighet att påverka det egna arbetet.
Demokrati förutsätter vana och människors aktiva deltagande. Den extra tid
det tar att låta barn/elever få vara med och påverka är en del av själva
inlärningen. Demokrati är något man lär sig och det kräver mycket träning
och måste ständigt återskapas.
Läs- och skrivsvårigheter
Under årens lopp har termerna växlat då det gäller personer
med läs- och skrivsvårigheter. I dag kan man grovt sett
urskilja två förklaringsmodeller. Å ena sidan en
naturvetenskapligt, biologiskt orienterad modell som har
bidragit till att begreppet dyslexi etablerats. Å andra sidan
en förklaringsmodell som är mer humanvetenskapligt
orienterad. I debatten hävdas att 4 till 10 procent av barnen i
grundskolan är dyslektiker. Flera forskare varnar nu för
konsekvenserna av en neurologisk dyslexidiagnos. Risken är
att man via diagnosen skapar läs- och skrivsvårigheter, i
stället för att se den stora skillnaden i barns sätt att lära.
Diagnosen befriar från skuld och ansvar. Betonar man det
neurologiska perspektivet allt för mycket krymper
förståelsen för problemet som också kan ha sin orsak i den
sociala omgivningen och i skolans pedagogik. Både
larmrapporter från skolan och stora vetenskapligt
genomförda läsundersökningar pekar på att lässvårigheterna
främst drabbar barn i bestämda sociokulturella skikt i
samhället och att det snarare är klassklyftorna som skiljer de
goda läsarna från de dåliga. De psykosociala
förklaringsmodellerna är ofta mer komplexa och svårare att
förhålla sig till. De kräver också ett större politiskt ansvar.
För oss är det oerhört viktigt att vi inte hamnar i en
återvändsgränd utan försöker skaffa oss en helhetsbild av
vilka bakomliggande faktorer som orsakar lässvårigheter hos
barn. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning som får i uppdrag att kartlägga
problemet från grunden.
Forskning inom
skolväsendet
Vi har tidigare markerat att vi anser att läraryrket behöver en
starkare forskningsanknytning. Kunskapssamhället kräver
en väl utbyggd forskning om lärandet och lärandets villkor.
En sådan forskning bör rimligen organiseras i anslutning till
lärarutbildningarna så att de kan fungera som förmedlande
länk mellan utvecklingsarbetet i skolan och de olika
forskningsinriktningarna som finns inom högskolan. Vi
föreslår därför i vår budgetmotion utgiftsområde 16 att
skolforskningen och därmed också forskarutbildningen vid
lärarhögskolorna förstärks med resurser motsvarande 30
miljoner kronor i förhållande till regeringens budgetförslag.
Studerande med
funktionsnedsättningar
Vänsterpartiets principiella utgångspunkt är att barn,
ungdomar och vuxna med funktionshinder skall ges lika
möjligheter till utbildning. I sin anslagsframställan tar
Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) upp de
ojämlika villkor som råder beträffande läromedelsförsörjning
för synskadade elever vid bl.a. kommunal vuxenutbildning.
Problemet har nu överlämnats till Kunskapslyftskommittén
(U 1995:09) att beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.
Vi vill här också lyfta fram de vuxna dövas svårigheter vid studier inom
framför allt den kommunala vuxenutbildningen då det gäller tolkservice.
Eftersom inga regler finns som reglerar kommunens skyldigheter att
tillhandahålla tolkservice förekommer det att en skola vägrar att betala för
tolk för en döv studerande. Svårigheterna kan också gälla studier vid skolor
utanför det allmänna skolväsendet, eftersom det är utbildningsanordnaren
som skall stå för denna kostnad. Antalet vuxna döva som berörs är inte
många per år. Det är dock oerhört viktigt för dem det gäller. Vi menar därför
att även denna fråga bör överlämnas till Kunskapslyftskommittén för fortsatt
utredning och handläggning.
För Vänsterpartiet är funktionsnedsattas möjligheter till utbildning och till
ett gott liv av mycket stor principiell betydelse. Vi avvisar därför samtliga
förslag om besparingar på anslag inom områden som rör elever med handi-
kapp. I förhållande till regeringens budgetförslag avsätter vi 10 miljoner kro-
nor mer till Statens institut för handikappade (SIH), ytterligare 5 miljoner
till
skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp samt 8
miljoner till specialskolor och resurscentra. Totalt 23 miljoner kronor.
Bidrag till viss verksamhet
inom vuxenutbildningen
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att man borde pröva att
utveckla ett folkligt universitet enligt Open University-
modellen. Det vill säga en universitetsutbildning på distans
med lokal förankring och kommunikation via moderna
medier, gärna i samarbete med Utbildningsradion regionalt.
Vi ser en sådan satsning som ett led i den svenska
folkbildnings- och folkupplysningstraditionen. Ett folk-
universitet som skulle utgöra en brygga mellan forskning och
fält och med ett arbetssätt förankrat i folkbildningens
pedagogik. Den nya antagningsreglerna för högskolan som
riksdagen nyligen beslutat om ger ökade möjligheter till
vidgat tillträde, vilket skulle kunna locka nya grupper till
högre utbildning. Något som kan bidra till att motverka den
sociala snedrekryteringen till högskolan. Lokala studiecentra
för det personliga mötet mellan studenterna kan etableras på
folkhögskolor eller studieförbund. Vi är medvetna om att
Distansutbildningskommittén ännu inte slutfört sitt arbete.
Men med tanke på vikten av att i kunskapslyftets anda pröva
nya vägar för kompetenshöjning föreslår vi att ett
pilotprojekt initieras. Vi föreslår därför i vår budgetmotion
utgiftsområde 16 att 5 miljoner anslås till försöksverksamhet
med syfte att utveckla ett folkligt universitet för
distansutbildning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om segregationen enligt
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om
betygsfri skola enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på barn- och
ungdomspolitiska handlingsplaner enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete
med barnkonventionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolhälso- och elevvård i skolplanerna,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i skollagen
att tillgång till elevvårdspersonal tydliggörs,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skolhälso- och
elevvården enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i skollagen
att en skyldighet att utarbeta åtgärdsprogram mot mobbning införs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligare mål för skolans arbetsmiljö i skolplanerna,
10. att riksdagen beslutar att ett nationellt statistikregister för elevernas
olycksfallsskador skall upprättas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett vidare uppdrag för Skolverket,
12. att riksdagen beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande
lydelse:
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg skall
tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn
till barnets eget behov.
Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som
har fyllt ett år. För barn som ännu inte har fyllt ett år
skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16
§, 1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information som flöde och resurs,
14.
15. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hemspråk
som merit enligt vad i motionen anförts,
16.
17. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om övergången
mellan den obligatoriska skolan och gymnasieskolan enligt vad i
motionen anförts,
18.
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhet i barnomsorg och skola,
20.
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elevdemokrati,
22.
23. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
om dyslexi enligt vad i motionen anförts,
24.
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till Kunskapslyftskommittén.
26.
Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)