Problemen med att många elever lämnar grundskolan med
otillräckliga baskunskaper och dåligt självförtroende får
långtgående effekter för Sveriges kunskaps- och
kompetensnivå. Viljan att lära måste tillvaratas redan i
förskoleåldern och i motionen föreslås att en allmän förskola
införs.
Förskoleverksamhet av hög kvalitet och tidigare skolstart kan ge alla en
bättre bas för livslångt lärande. Det pedagogiska innehållet är viktigt. En av
förskolans viktigaste uppgifter borde vara att ta tillvara barnens naturliga
kreativitet. Skolans utmaning är att fortsätta att stimulera barns medfödda
nyfikenhet.
Det är också nödvändigt att lyfta fram föräldrarnas ansvar och uppgift att
inte bara fostra, utan också ge barnen kunskaper. Idag anses skolan ofta ha
ansvar för att lära barnen nästan allt, t.o.m. att uppföra sig, medan
föräldraansvaret har reducerats. Det har fått många konsekvenser - främst i
form av minskad vuxenauktoritet med allt vad det innebär. Rätten och
möjligheten att välja skola har dock stärkt föräldrarnas ställning och ökat
deras möjlighet att ta del av barnens skolgång.
Att förbereda barnen för skolan är en viktig och svår uppgift. Alltfler barn
har läs- och skrivsvårigheter - nära vart femte lågstadiebarn, enligt vissa
rapporter. De flesta lär sig så småningom att läsa men många hinner innan
dess tappa tron på sig själva. Läs- och skrivsvårigheter följer eleverna genom
utbildningstiden och medför växande problem, i alla ämnen.
Orsaken till ökade läs- och skrivsvårigheter debatteras intensivt och
teorierna varierar. Förmodligen är många faktorer inblandade och de
individuella variationerna stora. En faktor som kan tänkas förstärka
problemen är att småbarn idag inte rör sig tillräckligt mycket. För att kunna
läsa och skriva måste man kunna röra kroppen automatiskt.
Mycket kan göras för att öka barns motoriska träning. Lekens betydelse får
inte glömmas bort. Utrymme när det gäller hopp och spring behövs och det
handlar mer om tid än plats. Begränsa tiden i TV-soffan! Ta initiativ till
utelek!
I dag kommer allt fler iakttagelser som visar att barn som börjar första
klass har allt svårare att koncentrera sig och har svårt att följa
undervisningen. Är det så, att barn i tidig ålder i dag passiviseras och därför
inte har hunnit utveckla hjärnfunktionen som behövs för att klara ett ordinärt
skolarbete? Eller blir det för stökigt och stressigt under de tidiga åren? Vi
har
inte svaren, men anser att det är nödvändigt att ta reda på hur barnomsorgen
som den faktiskt ser ut i verkligheten påverkar barnens utveckling. Att det
rimligen finns mycket stora variationer och att barn är olika är vi väl
förtrogna med. Syftet med en översyn av barnomsorgen och de tidiga
skolåren utifrån ett pedagogiskt perspektiv måste rimligen vara att finna
former som utgår just från barns olika behov och utvecklingstakt.
Barnomsorg och förskola i
dag
Sedan början av 70-talet har den kommunala barnomsorgen
byggts ut radikalt för att underlätta kvinnors
yrkesverksamhet. Majoriteten av de barn som får en
offentligt subventionerad barnomsorg går i dag på daghem.
Men det är bara ca 60 procent av alla barn som omfattas av
den offentligt finansierade barnomsorgen. Under den
borgerliga regeringsperioden 1991-94 stimulerades
avknoppning och utbyggnad av privat barnomsorg både i
form av privata dagmammor, föräldrakooperativ och privata
daghem. Utvecklingen har varit positiv, men oavsett
huvudman är det ett stort problem att barnomsorgen står för
en allt större del av den kommunala ekonomin, nu ca 20-
25 procent! Utbyggnaden av daghem har medfört att
kommunerna har dragit på sig stora fasta kostnader.
Storskaliga lösningar inom barnomsorgen innebär också en
minskad flexibilitet till ändrad efterfrågan.
Det pedagogiska innehållet i den kommunala barnomsorgen varierar.
Nödvändiga besparingar har lett till mer barnpassning och mindre tid till
pedagogiskt arbete. Den krympande ekonomin och en ökad arbetslöshet
bidrar till sociala problem som påverkar barnens uppväxt. Öppna förskolor
och lekskolor tvingas stänga vilket drabbar de barn som ej nyttjar kommunal
barnomsorg. Långtifrån alla barn finns idag i kommunal barnomsorg och
stora ekonomiska bekymmer skulle uppstå om samtliga småbarnsfamiljer
begärde detta, vilket de faktiskt har rätt till enligt lag. Frågan är därför:
Hur
kan vi med den kunskap vi har i dag på bästa sätt nyttja de resurser som står
till buds för att lägga grunden till en bra utbildning för alla barn?
Enligt Riksförsäkringsverkets beräkningar går cirka 15 procent av BNP,
motsvarande 200 miljarder kronor, till barnfamiljerna. Detta inkluderar
84 olika typer av stöd alltifrån bostadsbidrag till fritidsverksamhet samt
grund- och gymnasieskola. Den offentliga subventionen till barnomsorgen
utgör knappt 35 miljarder kronor. Används dessa 35 miljarder kronor på ett
optimalt sätt utifrån barnens bästa? Är dagens barnomsorg tillräcklig för att
förbereda våra barn för ett livslångt lärande?
Sexåringar i dagens skola
Den socialdemokratiska regeringen har valt att inte föreslå en
generellt sänkt skolstart. Med tanke på att alla idag är
överens om betydelsen av tidig inlärning är detta olyckligt,
eftersom det skickar fel signaler till personal i förskola och
skola samt till föräldrarna. Sedan några år tillbaka har
kommunerna själva börjat erbjuda sexåringar att börja skolan
och fr.o.m. 1997 är kommunerna skyldiga att ta emot alla
barn som fyllt sex om föräldrarna vill.
På en del håll innebär det att sexåringarna börjar i skolan som om de vore
sju år, d.v.s. skolan gör ingen anpassning av verksamheten till de yngsta. På
andra håll får den mest vetgirige sexåring finna sig i aktiviteter med andra
sexåringar i särskilda grupper. Många erbjuder åldersblandad undervisning
däremellan. Vad som är bäst ur utbildningsperspektiv vet ingen idag och
tyvärr verkar det ibland som om den frågan inte ens är utgångspunkt för
kommunens/skolans planering.
Moderata samlingspartiet har under många år förordat skolstart vid sex års
ålder vilket ånyo föreslås i partimotionen Kunskap och kompetens
1996/97:Ub211. Skolstarten måste emellertid vara flexibel så att hänsyn kan
tas till det enskilda barnets mognadsutveckling. Önskvärt vore också att det
för varje barn inför skolstarten gjordes en bedömning av hans eller hennes
särskilda behov. Att de gamla skolmognadstesterna hade sina svagheter är
sant, men frågan är om skolan idag skaffar sig de grundkunskaper om varje
barns inlärningsprofil som behövs för att ge bästa möjliga undervisning?
Allmän förskola från tre års
ålder
För att på bästa sätt ta tillvara barns kreativitet och för att
förbereda dem för skolan föreslås att en allmän förskola
införs från tre års ålder och är obligatorisk från fyra års
ålder. Alla barn får på så sätt tillgång till en förskola cirka tre
timmar per dag, där välutbildade förskollärare genom god
pedagogik ger barn möjlighet att växa och utvecklas.
Förskolan skall vara skild från den traditionella
barnomsorgen just för att markera vikten av att vi inte tappar
förskolepedagogiken hos de små barnen. Vi tänker oss en
allmän förskola mellan tre och fem års ålder, varefter barnen
börjar skolan vid sex års ålder. Barnomsorg därutöver kan
bedrivas i olika former, hos dagmamma, i
föräldrakooperativ, i familjedaghem eller på daghem.
Formen av barnomsorg måste utgå från barnets eget behov.
Den allmänna förskolan betalas av kommun eller stat och är som ovan
nämnts obligatorisk från fyra års ålder.
Förskolan är, liksom skolan, gratis medan föräldrarna själva betalar
barnomsorgen men får rätt till skatteavdrag fullt ut för styrkta
barnomsorgskostnader.
En allmän förskola från tre års ålder skulle innebära att alla barn i Sverige
får tillgång till en pedagogisk förskoleverksamhet av hög kvalitet och på så
sätt förbereds för att börja skolan vid sex års ålder. En av förskolans
viktigaste uppgifter blir att utveckla barnens kreativitet utifrån individuella
förutsättningar. Skolans utmaning blir att finna ett undervisningssystem som
fortsätter att stimulera barns naturliga nyfikenhet, att skapa intresse att lära
för livet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av barnomsorgen och de tidiga skolåren
utifrån ett pedagogiskt perspektiv,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa en allmän
förskola från tre års ålder, obligatorisk från fyra års ålder, i enlighet med
vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa en obligatorisk
skolstart från sex års ålder i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa skattereduktion
för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförts i
motionen.1