Under 1996 har det kommit flera larmrapporter om barn som far illa. Rapporterna handlar om övergivenhetsdepressioner, koncentrations- och personlighetsstörningar och aggressivitet. En ökning av sökande till de barnpsykiatriska klinikerna kan nu också noteras. Mobbning i form av kränkande behandling och våld inom skolans ram kan ha bidragit till denna situation eftersom detta dessvärre inte är ovanligt. Arbetsmiljön i skolan kan i vissa fall vara mycket påfrestande. Många elever och lärare mår dåligt av den skolsituation de befinner sig i. Skolresultaten blir också lidande av en stökig skolmiljö.
Orsakssambanden bakom denna utveckling är säkerligen komplexa. Arbetslöshet, dålig familjeekonomi, nedskärningarna för barnfamiljer och inom skola och barnomsorg har säkert sin betydelse. Familjerna har i en stressad tillvaro där många lever på den ekonomiska marginalen svårt att fungera som trygghetsskapande och normgivande miljö. Det handlar som jag ser det om att de nära relationerna människor emellan inte får den tid som krävs. Det finns också en rad exempel på destruktiva krafter som verkar tvärsemot den trygghetsskapande kravlösa kärleken mellan barn och föräldrar. Det brutala videovåldet, den omfattande våldspåverkan via TV:n och drogglorifiering i olika former är några exempel.
I andra motioner och i många andra sammanhang tar kristdemokrater upp förslag som kan motverka tendenser som påverkar barn och ungdom destruktivt. I denna motion vill jag koncentrera mig på förslag som kan förhindra mobbning och annan kränkande behandling.
Skolan måste leva upp till den nya läroplanen som slår fast varje elevs och vuxens unika människovärde och se till att det skapas respekt för denna värdering såväl på lektioner som på raster. Såväl verbalt som fysiskt våld måste bannlysas inom skolans arbetstid. Skolan måste vara en våldsfri zon. Det ska såväl elever som lärare och övrig skolpersonal ha som självklar rättighet. När någon kränker denna rättighet måste ingripande ske och skolledningen skall ansvara för detta.
Respekt för lag och rätt och förståelse för vad ett rättssamhälle är och vad det kräver också av unga medborgare skall man kontinuerligt informera om från 1:a klass och uppåt under hela grundskoletiden.
För skapandet av en harmonisk arbetsmiljö i skolan har givetvis skolledare, lärare, övrig skolpersonal, föräldrar och givetvis eleverna ett gemensamt ansvar. Om etiska normer ska accepteras av eleverna på ett naturligt sätt fordras också att lärare och annan skolpersonal följer dessa normer i det vardagliga skolarbetet. Alla vuxna i skolan måste vara förebilder genom att tidigt sätta gränser och genom att bidra till att skapa en bra skolmiljö. Var och en måste känna ett personligt ansvar för att skapa ett positivt arbetsklimat. Detta är en grundläggande förutsättning för att inlärningen ska fungera på ett bra sätt. Särskilt viktigt är att antydan om eller tendenser till mobbning i form av verbalt eller fysiskt våld omedelbart blir föremål för snabba motåtgärder. Tydliga handlingsprogram skall finnas på varje skola innebärande anvisningar för hur man skall gå till väga för att åtgärda mobbning och annan kränkande behandling. Skolverket ska ansvara för att detta finns och används.
Dessvärre kan inte skolan vare sig med eller utan föräldrars stöd alla gånger lösa de problem som uppstår när elever inte kan sätta gränser för sitt handlande. Om handlingsprogram mot mobbning och andra elevvårdande insatser inte ger resultat mot mobbare som utsätter andra för kränkningar måste skolan kunna agera.
Den lagstiftning som gäller i övriga samhället skall tillämpas inom skolans område. Brott i form av kränkande behandling eller våld skall beivras. Det skall vara skolledarens skyldighet att till sociala myndigheter och när så är påkallat till polismyndigheten anmäla denna typ av brott. Tydliga anvisningar om detta bör utfärdas av Skolverket.
Vidare skall skolledningen kunna omplacera elever som inte tar rättelse till särskild skolgång där de inte kan utsätta elever eller lärare och annan skolpersonal för kränkande handlingar. Det måste klargöras mycket tydligt att det inte är den mobbade eller den som blivit kränkt som skall behöva flytta från en skola där han/hon utsätts för mobbning. Det är mobbaren som skall lyftas bort från skolan. Kommunerna ska vara skyldiga att anordna särskild undervisning utanför skolan för dem som omplacerats p g a att de mobbat eller kränkt de rättigheter var och en skall ha som befinner sig i skolmiljön. Denna åtgärd kan i sig vara en signal till kommunerna att arbeta aktivt med att förebygga mobbning för att på så sätt undvika kostnader för kommunen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till en våldsfri zon i skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolledningens ansvar för att denna rättighet ej kränks,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att information om lag och rätt bör ges kontinuerligt i samtliga årskurser i grundskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av obligatoriska handlingsprogram mot mobbning på varje grundskola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den lagstiftning som gäller i övriga samhället angående kränkningar och våld bör tillämpas inom skolområdet, vilket innebär att brott skall beivras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skolledare måste få rätt att omplacera mobbande och kränkande elever till särskild skolgång utanför skolans område,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna bör bli skyldiga att svara för upprättandet av sådan särskild skolgång.
Stockholm den 7 oktober 1996
Dan Ericsson (kd)