Det finns mellan 300.000 och 500.000 människor i Sverige
som saknar funktionell förmåga att läsa och skriva. Detta
trots att den svenska skolan vid en internationell jämförelse
ligger i täten när det gäller läsundervisningen.
Mellan 4 och 8 procent av de barn som börjar skolan, har allvarliga
svårigheter att lära sig läsa och skriva. Betydligt fler är lindrigare drabbade.
Professor Christopher Gillberg har genom vetenskapliga undersökningar
visat att i de flesta fall där man finner psykiska och emotionella störningar
hos barn med dyslexi, har dessa störningar uppkommit som en följd av de
nedbrytande upplevelserna av att inte klara problemen med läsning och
skrivning i takt med klasskamraterna. Inte sällan leder detta till djup
depression, apati eller till utåtagerande, svårt störande beteenden. Åtskilliga
av de så kallade "värstingarna" har just denna bakgrund till sitt beteende.
I dagens föränderliga arbetsmarknad får personer med läs- och
skrivsvårigheter ännu svårare att hävda sig. Detta kan leda till att man flyr in
i långtidssjukskrivningar eller permanent arbetslöshet.
Det finns idag mycket forskning kring läs- och skrivsvårigheter och det
finns bra fungerande hjälpmedel som t ex bandspelare, talböcker och olika
datorhjälpmedel. Både barn och vuxna kan alltså få god hjälp med sina
problem. Det viktiga är att problemen upptäcks i tid och redan i förskolan
kan man upptäcka att ett barn har läs- och skrivsvårigheter. Däremot finns
inte tillräcklig undervisning i de olika lärarutbildningarna. Detta måste
förändras så att skolan kan ta sitt vidgade ansvar för att alla elever skall
kunna lära sig läsa och skriva. Dessutom är det viktigt att de som har
handikappet måste få veta vart man skall vända sig för att få de hjälpmedel
man behöver.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.