Kunskap blir allt viktigare i dagens samhälle och är en
drivkraft för förnyelse, utveckling och tillväxt. Centerpartiets
målsättning är att Sverige ska bli den främsta nationen på att
utveckla nya kunskaper och ta tillvara alla fördelar som det
kan ge. Ny teknik innebär att vi kan överbrygga avstånd så
att produktion och utbildning kan ske över hela landet.
Denna utveckling innebär en rad möjligheter men för att den
skall kunna utnyttjas positivt ställer den också en rad krav.
Centerpartiet vill skapa ett "decentraliserat kunskapssamhälle". Det innebär
att medvetet bygga upp en decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveck-
ling i hela landet. Det innebär också att ta vara på möjligheterna att
decentralisera makt och ansvar genom att hela befolkningen görs delaktig i
det framväxande kunskapssamhället.
För att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle måste kunskapslyftet:
- nå hela folket, inte bara de redan kunskapsprivilegierade
-
- ske i hela landet, inte bara i några expansiva områden
-
- ske under hela livet, inte bara under någon period.
-
Med den centrala roll som skolan har är den som samhällelig
insats unik genom att den når alla barn. Kunskaperna som
skolan förmedlar påverkas hela tiden av vilka föreställningar
vi har om kunskap. Dessa föreställningar förändras hela
tiden. I dagens kunskapssamhälle står skolan inför uppgiften
att förmedla kunskaper i en vidare mening än tidigare.
Skolan måste förändras för att möta framtidens behov. Den
nya läroplanen har här en avgörande roll. Datorer och
multimedia ger oss tillgång till verktyg som förändrar
skolarbetet. Barn och ungdomar har hunnit mycket längre in
i informationssamhället än skolan. Utvecklingen av
multimedia präglar vår framtid och det är viktigt att skolan är
med i den utvecklingen.
Centerpartiets
utbildningspolitiska mål
Centerpartiets utbildningspolitik utgår från fyra olika
begrepp - helhetssyn, likvärdig utbildning, decentralisering
och valfrihet.
Helhetssyn
Verksamheten i skolan skall alltid utgå från barnens behov
och ha en fostrande och kunskapsförmedlande roll. Detta
gäller hela skolgången. Det kan ta sig olika uttryck och
former men är en förutsättning för att barnen ska känna
trygghet och i sin egen takt utvecklas till fria, självständiga
och ansvarstagande individer. Mognad och utveckling skiljer
sig från barn till barn. Det viktiga är att skolan och dess
personal kan möta varje barn utifrån dennes individuella
utvecklingsnivå. Verksamheten ska stimulera och uppmuntra
en allsidig utveckling.
Undervisning som sätter fokus på vad som är bäst för barnen utgår från en
helhetssyn på människan. Det gäller att forma en verksamhet, som svarar mot
barnens behov och mot de kunskapskrav, som måste ställas. Olika delar fogas
samman till en helhet. Barnens behov av motorisk utveckling och träning
hänger nära samman med bl.a. läs- och skrivprocessens utveckling. Att kunna
koppla vad man läst eller hört till ord, bilder eller dramatiseringar ger en
ökad
förståelse och motivation att söka vidare. Att arbeta med både motorisk,
emotionell och kunskapsmässig utveckling är viktigt för elevernas mognads-
och utvecklingsprocess. I gemensamma aktiviteter stimuleras kreativiteten i
samspel med andra barn.
Likvärdig utbildning
Likvärdig utbildning innebär att alla ska ha samma rätt till
bra utbildning, oavsett var man bor och oavsett social och
ekonomisk bakgrund. Barn som är födda i Sverige och barn
som kommer hit som invandrare ska ges likvärdiga
möjligheter till utbildning. Elever med handikapp eller med
behov av extra stöd och resurser måste också garanteras att
få sina behov tillgodosedda.
Med likvärdig utbildning menar vi däremot inte likformig utbildning.
Tvärtom kan mångfald och olikheter i undervisningsformer och utbildnings-
utbud innebära större likvärdighet, eftersom möjligheterna blir större att
anpassa utbildningen till olika förutsättningar och behov.
Decentralisering
Decentralisering innebär att beslut och ansvar så långt som
möjligt ska föras över från central till lokal nivå. Detta får
inte innebära att beslut och ansvar stannar på kommunal
nivå, utan de skall alltid ligga så nära verksamheten som
möjligt - på den enskilda skolenheten, i arbetsenheten och
ute i klassrummet. Decentraliseringen inom skolväsendet ska
leda till en anpassning av utbildning till lokala
förutsättningar och behov och långtgående lokal
beslutanderätt. I ett större perspektiv är det av stor vikt att
många människor är med om att utforma den offentliga
verksamheten. På så vis ökar också känslan av ansvar,
delaktighet och samhörighet med samhället.
Valfrihet
Att få välja skola ska vara en självklarhet för den enskilda
eleven. Valfriheten ska gälla möjligheten att välja såväl
mellan kommunala skolor som mellan kommunala och
fristående skolor.
De fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet.
De utgör ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet, som ska känneteckna
skolväsendet. Genom det ökade antalet fristående skolor och den mångfald
dessa representerar, ökar elevernas och föräldrarnas valmöjligheter och
därmed förutsättningarna att få sina behov och önskemål tillgodosedda. Det
är därför viktigt att även fristående likt kommunala skolor får långsiktiga,
tydliga och stabila spelregler.
Vad ovan anförts om de skolpolitiska målen bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet är mycket kritiskt mot de försämringar, som regeringen drivit
igenom vad gäller de fristående skolorna. Vi menar att de fristående skolorna
ska tillförsäkras en lägsta garanterad ersättningsnivå ifråga om bidrag från
kommunerna.
- De fristående skolorna ska ta emot elever med behov av särskilt stöd och
kommunerna ska ge bidrag för detta.
-
- Fristående skolor som godkänts ska också erhålla bidrag.
-
- En fristående skola ska inte kunna bli av med bidrag för att den växer
kraftigt i elevantal.
-
- Någon lägsta gräns för antal elever vid fristående skolor ska inte finnas i
lagstiftningen.
-
Tioårig grundskola
Centerpartiet anser att en tioårig grundskola med start vid
sexårs ålder bör införas senast år 2000. Det livslånga lärandet
fordrar en annan syn på vad lärande är och på hur barn lär.
Numera vet vi att barn lär och utvecklas redan när livet
börjar; lärandet börjar inte när barnet fyller sju år.
Huvudsyftet med tidigare skolstart är att ge varje barn den tid
det behöver för att lära och utvecklas. Att lära sig, att ta till
sig kunskap, är alltid en fråga om tid. Ju grundligare något
lärs ut, desto fler kan då ta till sig kunskapen.
Genom att integrera förskolans sexårsgrupp i grundskolan ges möjligheter
att utveckla samarbetet mellan skola och förskola. Förskolans arbetssätt
kommer grundskolan till del och grundskolan kan möta eleverna ett år
tidigare. En enda skolform där barnens behov av omsorg och utveckling får
växa fram utan strikt ålderstänkande är bra för alla barn men kanske mest för
barn som har svårt och inte klarar dagens skolarbete.
Regeringen har i proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor själv påpekat
att: "Forskningen visar att barns sociala förmåga och skolprestationer gynnas
av tidig förskolevistelse. Internationella studier har också visat att särskilt
anpassad pedagogisk verksamhet för barn kan motverka utslagningsproces-
ser." Trots detta avstår regeringen ändå från att införa tioårig grundskola.
Med vårt förslag om tioårig grundskola, där olika lärar- och personal-
kategorier samarbetar i en gemensam sammanhållen skolgång kommer
fortbildningen att få en framträdande roll. Här behövs insatser framför allt för
samverkan och planering. Skillnaden mellan framgång och misslyckande vid
förändring av skolan hänger i hög grad samman med hur man lyckas
engagera personalen i förändringsarbetet. Förskola och skola står för olika
pedagogiska traditioner och kulturer. Mötet mellan dem är inte alltid
okomplicerat. Genom satsningar på kompetensutveckling för all berörd
personal går det att lösa knuten i kulturmöten mellan skolan och förskolan.
Det handlar om att ta till vara och stärka personalens professionalism, så att
den vågar och vill vara med om en förändring. De politiska signalsystemen
från centrala och lokala nivåer måste vara samstämda och få genomslag hos
dem som har det operativa ansvaret i skolorna. Det livslånga lärandet fordrar,
som vi nämnt tidigare, en annan syn på vad lärande är och hur barn lär. Vi vet
att barn lär och utvecklas redan när livet börjar. Vi vet också att vårt
komplexa samhälle kräver mycket av oss. Barn behöver många olika saker
för att utvecklas och lära sig på ett bra sätt. Förskolan kan vara en del av den
värld, där barnet lär och utvecklas.
Centerpartiet anser att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form
av femårsverksamhet liknande den sexårsverksamhet som idag finns i
förskolans regi. Verksamheten kan utformas på en mängd olika sätt. I
Skurups kommun har den flexibla skolstarten inneburit, att man har erbjudit
alla barn, som börjar skolan ett år tidigare, en "femårsverksamhet", som
innebär att barnet går i förskolans regi 12 timmar/vecka vårterminen innan
barnen börjar skolan.
Även om vi anser att femårsverksamheten är betydelsefull för barnen anser
vi oss inte kunna ålägga kommunerna att ha en obligatorisk verksamhet, utan
det måste bli en från kommunens sida frivillig verksamhet.
Centerpartiets bedömning är att en tioårig grundskola inte är kostnads-
genererande. En utveckling av verksamheten i skolan, som bygger på en
helhetssyn på barnet, leder till ett rationellare resursutnyttjande. Det finns
redan idag kommuner som integrerat nästan alla sexåringar i skolan. Enligt
Kommunförbundet finns det dessutom kommuner som bedömer att de kan
klara en utbyggnad genom att töja på nuvarande resurser.
Regeringen har föreslagit att ett gemensamt måldokument för den
obligatoriska skolan, barnomsorgen och den del av förskolan som rör sex-
åringarna utarbetas. Centerpartiet anser att detta bör leda till ett genom-
förande av en tioårig grundskola. Det finns idag en bred majoritet i riksdagen,
som anser att en tioårig grundskola ska införas. Trots detta tycks regeringen
lyssna mer på Kommunförbundet och deras negativa invändningar mot
förslaget om införandet av tioårig grundskola.
Centerpartiet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett samlat
program för hur en övergång till en tioårig grundskola ska genomföras. Detta
bör ges regeringen till känna.
Elev- och föräldrainflytande
Idag när människor ser det som en självklarhet att få ta
ansvar, att ha möjlighet att välja och bestämma själva, måste
detta också gälla skolans område. Föräldrar vill självklart
kunna påverka sina barns villkor även innanför skolans
väggar. Mot den bakgrunden är det allvarligt att en stor
majoritet av föräldrarna i Sverige upplever det som svårt
eller omöjligt att påverka skolan och skolmiljön.
Föräldrar är de som bäst känner sina barn och deras behov. Därför är det
naturligt att dessa ges möjlighet till ökat inflytande i skolans arbete. Av
skolan bör detta betraktas som en resurs som bättre skall tas tillvara än i dag.
I ett större perspektiv är det av stor vikt att många människor är med om att
utforma den offentliga verksamheten. På så vis ökar känslan av ansvar,
delaktighet och samhörighet i samhället.
Centerpartiet har länge drivit frågan om ökat elev- och föräldrainflytande i
skolan. Vi ser därför mycket positivt på att riksdagen nu har beslutat om
försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet inom skolan.
Kommunerna får under en femårig försöksperiod överlåta ansvars- och
beslutandefunktionerna, som idag ligger på styrelsen för utbildning eller
rektor för en skola, till en lokal styrelse med föräldramajoritet. Centerpartiet
anser också att försöksverksamheten med föräldramajoritet i skolstyrelsen bör
leda till att kommunerna ska ha en lagstadgad skyldighet att delegera vissa
beslut, som t.ex. skolans budget, principer för verksamheten, läromedel,
ordningsregler, utformning av skolans fysiska miljö, åtgärder mot mobbning
eller fördelning av timmar för ämnen, ämnesgrupper, språkval och när
skoldagen ska börja och sluta, till skolstyrelserna. Detta bör ges regeringen
till känna.
Naturliga skolgårdar
Skolgårdar är mycket viktiga ur flera perspektiv. Eleverna
ska kunna tillbringa sin raster i en trygg och ombonad
skolgårdsmiljö och det ska vara möjligt att bedriva
undervisning på skolgården.
Skolgårdar, som har tillgång till naturmark, upplevs som bättre än de
skolgårdar, som inte har det. Det försiggår mer aktiviteter på rasterna och
även mer lärarstyrda aktiviteter. Det visar en delrapport från ett forsknings-
och utvecklingsprojekt om "Skolgårdars pedagogiska värde" vid Sveriges
lantbruksuniversitet. På skolgårdar med naturmark hittar barnen på fler lekar,
även på hårdgjorda ytor men de använder grönområden mindre än på andra
skolgårdar. På skolgårdar utan naturmark äger en dominerande del av
aktiviteterna rum i anslutning till lekredskap, anordningar för bollspel eller
andra anordningar med entydig funktion. På skolgårdar med naturmark äger
majoriteten av aktiviteterna rum på platser med mångsidig använding. Det är
viktigt att ta vara på dessa kunskaper när skolgårdarna byggs eller rustas upp.
Det finns givetvis inte tillgång till naturmarker överallt men naturligare
skolgårdar kan ändå skapas. Grönsaksland utanför skolfönstret och vinbärs-
och hallonbuskar på gräsmattan borde vara möjligt att odla på de flesta
skolgårdar istället för dagens stickiga prydnasbuskar.
Fyrklöverregeringen startade ett skolgårdsprojekt, som även stöds av
nuvarande regering, tillsammans med Skolans uterum, som bidragit med
många idéer. Exempelvis har man i Sunne gjort en damm på skolgården, som
bl.a. används till att utföra löpande analyser av vattnet. I Sannaskolan i
Göteborg har man ersatt de ganska blygsamma rabtterna med 92 odlings-
lotter, där varje lågstadieelev disponerar sin egen. På många platser i Sverige
arbetar man nu - en del inom ramen för Agenda 21 - med att skapa mera
miljövänliga och spännande skolgårdar.
Naturliga skolgårdar kan bidra till att bibehålla och utveckla barns och
ungdomars miljöintresse. Det kan i sin tur stärka intresset för naturvetenskap
och teknik. Omvandling av trista skolgårdar görs ofta tillsammans av elever,
lärare och föräldrar. Det kan vara ett sätt att utveckla kontakten mellan hem
och skola. Erfarenheter från England, där man arbetat mycket med att
förbättra skolgårdar, visar att mobbningen kan minska på ombonade och
miljöinriktade skolgårdar.
Skolgården kan också betyda mycket för barnen längre fram i livet. Enligt
forskning är hemmet, grannskapet och skolan tre viktiga ramar inom vilka
barnet skapar sin s.k. platsidentitet och självuppfattning. Barn är beroende av
miljöernas fysiska egenskaper men också av de sociala betydelser, som knyts
till platserna genom andra människor. Sett ur skolans fostrande perspektiv
kan troligen attraktiva och mångsidigt användbara skolgårdar inspirera till
ökad användning av utemiljöer längre fram i en människas liv.
Datorer i skolan
Informationstekniken är en stark förändringskraft i samhället
och har fått ett allt större genomslag i människors dagliga liv.
Ett av problemen med datoranvändning i skolan har varit att
datorer gjorts till något som det undervisas om. Detta är
naturligtvis viktigt men än viktigare är att datorer kommer
till använding som verktyg i skolarbetet, på i princip samma
sätt som de används i arbets- och samhällslivet. För att
stimulera en utevckling i denna rikting är det betydelsefullt
att lärare och elever har tillgång till datorer i sitt arbete.
Skolverket har av regeringen fått i uppdrag att utveckla nya vägar för att
stödja en ökad användning av datorer i skolan. Inom Skolverket sker ett
kontinuerligt utvecklingsarbete med att ta fram programvara för undervis-
ning. Ytterst är det intresset att pröva nya metoder och ny teknik, skolans
ekonomi samt kompetens hos skolans personal, som är det avgörande för om
data- och informationsteknik ska utnyttjas och användas.
Datoranvändningen ger också stora möjligheter till internationellt sam-
arbete. Som exempel kan nämnas det Nordiska skoldatanätet, som invigdes
vid Nordiska rådets session i Stockholm våren 1994. Fullt utbyggt ger det alla
Nordens skolbarn möjlighet till samarbete med andra skolor i alla de nordiska
länderna och i de självstyrande områdena.
Betyg
Betyg inom skolsystemet har fler olika funktioner. Betyg är
bl.a. ett sätt att ge information till eleven och föräldrarna om
elevens prestation. Rätt använda är betygen ett pedagogiskt
hjälpmedel och en del i en kontinuerlig process av
utvärdering och information till eleven. Betygen
kompletterar skolans övriga information och
utvecklingssamtal till eleven och föräldern. När beslutet om
betyg i den obligatoriska grundskolan togs i riksdagen 1994
så valde Socialdemokraterna att inte hitta de breda
uppgörelserna i denna fråga utan gjorde istället upp med
partier, som i grunden är betygsfientliga. Det faktum att det
idag finns elever, som lämnar grundskolan med icke
godkänt, är för Centerpartiet helt oacceptabelt. Eleverna
måste ges möjligheter att nå kunskapsmålen för den
obligatoriska grundskolan innan de fortsätter i gymnasiet.
Centerpartiets uppfattning om delbetygen i den obligatoriska skolan är i
korthet följande:
1. Den grundläggande kontaktformen mellan hem och skola ska vara
muntlig information av utvecklingssamtal mellan lärare, elev och föräldrar.
Som komplement ska också fr o m årskurs 5 ges en obligatorisk, skriftlig
information om elevernas kunskaper och utveckling, utifrån läroplanens
kravnivå. Denna information skall inte ha karaktären av betyg.
2. Betyg i grundskolan ska ges först när eleven nått en sådan mognadsnivå,
att den kan göra distinktionen att ett betyg på prestationerna inte är ett betyg
på personen. Betyg bör ges efter en femgradig kunskapsrelaterad skala fr.o.m.
höstterminen i årskurs 7.
3. Skolan har ansvaret att följa upp att varje elev klarar läroplanens nivå för
att bli godkänd. De elever som inte klarar detta måste få tillgång till extra
insatser. Centerpartiets betygssystem innebär en femgradig skala i slut-
betyget. Det är principiellt fel att en elev lämnar skolan utan godkännande. I
vårt förslag till betygssystem ingår inte betyget icke godkänt i slutbetyget.
4. För elever, som lämnar skolan utan att ha nått upp till kravnivån och
således avslutar grundskolan utan att ha erhållit betyg, är det viktigt att
dessa
elever ges ett skriftligt omdöme. För att understryka grundskolans ansvar för
dessa elever, anser vi att den avlämnade skolan skall ha skyldighet att
utarbeta ett omdöme i varje ämne, där eleven saknar betyg. Skolan skall dock
inte lämna något sådant omdöme, såvida eleven inte önskar att få det.
Vad ovan anförts om betyg bör ges regeringen till känna.
Mobbning
"Jag är en tjej som är med i ett gäng som mobbar ... Till en
början tyckte jag mobbning var en kul sak, men efter ett tag
började jag få dåligt samvete ... I eftermiddags
toalettdoppade vi några "mesar" ... En har varit min bästa
vän, innan jag gick med i gänget. Nu kan jag inte sova på
nätterna längre utan ligger sömnlös. Jag vill inte vara med i
gänget längre men jag vet inte hur jag ska säga det. Om jag
går ur gänget kanske de börjar mobba mig också?" Citaten är
tagna ur "Blunda inte för mobbning"
Trots våra kunskaper och våra insatser mot mobbning finns det idag ca
100.000 barn, som är utsatta för mobbning, vilket är ungefär lika många som
för 10 år sedan.
Många av eleverna som utsätts för mobbning, vågar inte göra någonting för
att få slut på mobbningen. Få tar kontakt med vuxna utan väntar helt enkelt på
att mobbarna till sist ska sluta. Mobbning är lika vanligt på landsbygden som
i tätorten. Det vi uppmärksammar är pojkar som är inblandade i mobbning.
Flickornas mobbning sker oftast i former, som inte syns lika mycket och inte
uppmärksammas lika mycket av vuxna.
Skolan och barnomsorgen har ett stort ansvar för normbildning.
Diskussionen om rätt och fel måste börja tidigt. Skolans personal har goda
möjligheter att följa barns och ungdomars utveckling. De kan tidigt upptäcka
sociala problem och begynnande kriminella tendenser. Det är upp till oss
vuxna att visa vad det är för värderingar och samhällsetik vi vill föra över
till
de yngre i vårt samhälle.
Det viktigaste ansvaret för denna normbildning och därigenom den
grundläggande brottsförebyggande verksamheten ligger naturligtvis i första
hand hos familjen. Det är främst genom familjen, som barn erhåller de
värderingar och normer som avhåller dem från brott. Det är också familjen
och den närmaste omgivningen, som kan hjälpa till att avhålla barn och
ungdomar från att begå brott att sätta gränser och reda ut orsakerna till att
brottet begåtts.
Barnombudsmannen gjorde 1995 en undersökning bland trettonåringar om
vad de tyckte att man skulle göra mot mobbning. Svaret från de allra flesta
var att de unga saknar vuxna i skolan, som bryr sig om hur de mår och som
vågar agera mot utfrysning och övergrepp. Med vuxna menar de skolans
personal. Föräldrar ska inte delta i arbetet i skolan. Deras uppgift är att ta
hand om barnen hemma inte i skolan. Eleverna vet mycket om mobbning och
är också beredda att engagera sig och ta ansvar men endast om de känner att
de har de vuxnas fulla stöd, vilket de inte känner idag.
I skollagen 1:2 står "alla som verkar i skolan ska bemöda sig att hindra
varje försök från elev att utsätta andra för kränkande behandling".
Varje kommun har en lagstadgad skyldighet att upprätta en skolplan för hur
man avser att nå de nationella målen, som har satts upp för skolan. Vi
förutsätter därutöver att varje skola i sin arbetsplan också har en klar
handlingslinje för hur man ska motverka mobbning. Det finns inga färdiga
planer eller arbetssätt som kan fungera på alla skolor, det måste vara upp till
varje skola att utarbeta den bästa planen för just sin skola och på så sätt
anpassa metoder och arbetssätt.
Även om varje skola har en plan för hur man ska arbeta, måste det ändå
finnas ett mer direkt ansvar hos de vuxna som tar hand om eleverna i skolan.
Centerpartiet anser att skollagen bör förstärkas med en paragraf om att lärare,
som upptäcker mobbning är rapporteringsskyldiga till rektor och som innebär
att en skyldighet för skolan att agera. Man kan dra en parallell till
socialtjänstlagen som också innebär skyldighet att rapportera om någon far
illa i hemmet. Detta bör ges regeringen till känna.
Grundskolans "förlorare"
Idag är det många elever som lämnar grundskolan med
otillräckliga kunskaper, låga betyg eller ofullständiga betyg.
Elevantalet med dåliga betyg är så stort som mellan 5 och 10
procent enligt DS 1996:57. Skolans förlorare blir allt fler.
Det finns idag många elever, som lämnar skolan med
motvilja eller bristande självförtroende och med
inställningen att de inte duger. En annan oroande tendens är
att skillnaden mellan olika grupper av elever ökar.
I internationell jämförelse har det visat sig att svenska elever låg i topp,
men de tio procent sämsta hävdade sig dock betydligt sämre i jämförelse med
motsvarande grupper i andra industriländer. Ett annat resultat som har
presenterats är att fem procent av de svenska fjortonåringarna läste sämre än
vad nioåringarna i allmänhet gjorde.
Alla elever måste ges möjligheter att nå kunskapmålen för den
obligatoriska grundskolan. Det faktum att det idag finns elever som lämnar
grundskolan med ofullständiga betyg och kunskaper är helt oacceptabelt.
Elever med behov av stöd
Idag har en förändring skett ute i kommunerna som innebär
att man skriver in fler elever i särskolan, elever som
egentligen borde gå i den vanliga skolan. Elevantalet i den
obligatoriska särskolan har ökat med 14 procent de senaste
fem åren, vilket kan jämföras med grundskolans elevökning
på fyra procent under samma period.
Skolverket har gjort en undersökning av hur kommunernas besparingar i
skolan har slagit ut. Det har visat sig att större klasser, färre grupptimmar
och
mindre specialundervisning har blivit resultatet av besparingarna.
I skollagen står att: "i utbildningen skall hänsyn tas till elever med
särskilda behov" ... "särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i
skolan".
Vi har i det svenska skolsystemet ansett att grundskolan ska klara alla
elever, så långt det är möjligt, med hjälp av specialpedagoger, skolkuratorer
och skolpsykologer.
Generellt uppges att andelen elever som är i behov av särskilda åtgärder i
skolarbetet ökat under senare år. Elever i grundskolan har i studier 1992 och
1995 fått frågan om det är lätt att få hjälp i undervisningen. På tre år har
andelen elever, som anser att det inte är så lätt att få hjälp, stigit från 42
till
48 procent. Under samma period har andelen elever, som anser att de nästan
alltid får den hjälp de behöver i läsinlärningen sjunkit från 84 procent till 75
procent. "Man får klara sig på egen hand". "Det verkar inte som om skolan
bryr sig så mycket om dem som har det besvärligt". Så svarar allt fler på
frågan om de får den hjälp de behöver i skolan.
Till bilden hör också att skolorna i många fall inte tar fram de
åtgärdsprogram som behövs för elever, som har särskilda stödbehov.
Kommuners och skolors avsaknad av uppföljning och utvärdering innebär att
denna grupp inte alltid upptäcks i tid och att insatser många gånger görs först
när problemen blivit svårhanterbara. I skolan finns en påtaglig omsorg om
elever, som har svårigheter av olika slag. Men den generella bilden är också
den att skolans arbete med att möta olika elevers behov följer traditionella
mönster och begränsas av ramar vad avser klasser, lokaler, styrda scheman
o.s.v. Undervisningsresurserna tenderar att i hög och möjligen ökande grad
användas till att ha mindre grupper eller klasser generellt, även om det är
mycket osäkert om detta leder till att elever med större stödbehov får den
bästa hjälpen. Kunskapen om hur stöd ges i olika situationer och för olika
elevers behov, förefaller behöva utvecklas och utvärderas. Detta bör
Skolverket få i uppdrag att genomföra. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är egentligen meningen, att endast barn med autism eller utvecklings-
störning ska skrivas in i särskolan. Det är en oroväckande utveckling, att
elever med måttlig utvecklingsstörning eller funktionshinder inte integreras i
den vanliga skolan. Det är inte acceptabelt att kommunerna genom besparing-
ar låter elever placeras i särskolan, elever vilka egentligen borde beretts
plats
i den vanliga skolan. Centerpartiet anser att det är viktigt att följa antalet
särskoleplaceringar och analysera orsakerna till förekommande ökning i
särskolan. Skolverket bör få i uppdrag att utvärdera utvecklingen för elever
med behov av särskilt stöd och att i samarbete med Kommunförbundet
komma med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
Kultur
Från många olika håll har det framförts att barn- och
ungdomskultur är ett område som måste prioriteras. Alla är
eniga om att vi ska uppmuntra barns och ungdomars eget
skapande och att vi ska erbjuda dem att tidigt delta i
kvalitativa kulturaktiviteter. Grund- och gymnasieskolan har
en mycket stor, för att inte säga avgörande, betydelse för att
väcka ungdomars intresse för kultur. Att själv få skapa och
att få ta del av andras skapande, borde vara en självklarhet i
skolan.
I läroplanen står att "drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild,
text och form skall vara inslag i skolans verksamhet ... förmågan till eget
skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig".
Sedan 1995 finns det en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som ska arbeta i tre
år med kulturfrågorna i skolan och hur man kan vidareutveckla verksam-
heten. Arbetsgruppen är ett samarbete mellan Kultur- och Utbildningsdepar-
tementen. Arbetsgruppen har bl a bidragit med resurser till fyra kulturskolor
för att driva avgiftsfria sommarskolor. Genom sommarskolorna har barn i
olika åldrar stimulerats till eget skapande.
Det finns dock en risk med att ge bidrag till kulturskolor. Kulturen i skolan
kan komma att marginaliseras. Man förlitar sig helt på att kulturskolorna ska
sköta kulturen. Centerpartiet anser att resurser behövs direkt i skolan som på
ett mer aktivt sätt bör arbeta med kultur t.ex. genom projektverksamhet,
samarbete med lokala och regionala kulturinstitutioner och genom att
engagera olika kulturarbetare i skolans verksamhet. Arbetsgruppens arbete
bör leda fram till att kulturen i skolan ökar. Detta bör ges regeringen till
känna.
Kulturen bör tas in i skolplanen, där tydliga mål och konkreta åtgärder ska
anges för kulturverksamheten i skolan. I många kommuner har man redan
skolplaner innefattande kulturverksamhet, men vi efterlyser fler.
Musiken har länge dominerat många ungdomars kultur- och fritidsliv både
vad gäller att lyssna och att själv musicera. Här har våra musikskolor haft en
stor betydelse för barns musicerande. Nära hälften av alla barn mellan 9 och
12 år spelar ett instrument. Bredden på musikundervisningen i Sverige sägs
vara enastående i världen. Men det har sedan mitten på 80-talet skett en stor
förändring. Allt färre barn spelar något instrument.
Problemet med att elevantalet kraftigt minskar inom musikskolan förklaras
av Kulturutredningen bl.a. av att det inte finns något entydigt ansvar för
verksamheten. På den kommunala nivån finns ingen självklar och enhetlig
uppfattning om musikskolornas roll och organisatoriska tillhörighet. Dessa
förhållanden anges ibland som förklaring till senare års besparingar inom
musikskolan. Besparingarna har lett till kraftigt höjda avgifter, som i sin tur
har lett till färre elever. Med detta ökar risken för en social snedrekrytering.
För att nå de långsiktiga effekterna måste vuxna vara mer lyhörda för barns
och ungdomars önskemål, låta barn och ungdomar själva delta i planeringen
och utformningen av verksamheten. Centerpartiet har länge framhållit att en
växande andel av all kulturverksamhet och alla kulturinstitutioner ska inriktas
mot barn och ungdomar. Därför är det glädjande att regeringens
kulturproposition också betonar vikten av barn och ungdomars deltagande i
kulturlivet och framförallt att deras eget skapande bör prioriteras. Det är en
stor brist att man i sammanhanget helt glömt bort skolans roll i barns och
ungdomars möte med kultur och estetisk verksamhet. Kulturutredningen
betonade däremot detta väldigt starkt. Centerpartiet anser i likhet med
utredningen att:
1. Förskollärarutbildningen bör utvärderas särskilt med avseende på de
estetiska och praktiska ämnenas ställning och på samspelet mellan estetiska
verksamheter och barns utveckling.
2. Uppgiften att främja barns estetiska uttrycksförmåga och att låta barnen
möta och ta del av olika konstnärliga uttrycksformer bör förstärkas i
förskolans arbete.
3. Skolverket bör få i uppdrag att genomföra en nationell utvärdering av
kulturens olika funktioner i skolan och vilka metoder som kan användas för
att stärka skolans som kulturbärare.
4. En långsiktig satsning bör göras på kultur i skolan, vilken tar sikte på de
ungas egna uttrycksmöjligheter och omfattar olika konstnärliga uttrycks-
former samt verksamheter knutna till medier av olika slag.
Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det ovan anförda.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jämställdhet i skolan
Skolan ska verka för jämställdhet mellan pojkar och flickor.
Det är ytterst en fråga om demokrati. Tyvärr går
jämställdhetsarbetet för långsamt i skolan. All personal som
deltar i skolans verksamhet har ansvar för att förbättra
jämställdheten inom det område där de verkar.
Enligt undersökningar har det visat sig att pojkar upptar två tredjedelar av
tiden i klassrummet. Pojkar tar oftare ordet utan att de fått frågan. Det finns
även dokumenterat att lärare bemöter flickar och pojkar olika. Det kan t.ex.
ske genom att läraren talar på olika sätt till flickor respektive pojkar,
kommenterar oftare och bygger på sådant som pojkar sagt eller att flickorna
får frågor, som endast kräver ett svar utan utvikningar. Lärare försöker dock
på olika sätt uppmärksamma detta och hitta lösningar. En metod, som blivit
vanligare, är att låta flickor bilda särskilda grupper, t.ex. under vissa
lektioner
i naturorienterande ämnen. På så sätt anses de få chans att ostört laborera och
diskutera med läraren.
Skollagen har förändrats så att det klart framgår att ett viktigt mål för
skolan ska vara att främja jämställdhet mellan könen. Det är mycket positivt.
Den nya läroplanen och "jämställdhetsparagrafen" i skollagen ger skolan nya
redskap att komma framåt i jämställdhetssträvandena. Det är viktigt att dessa
nya redskap används.
Generellt sett måste undervisningsformerna förändras så att hänsyn tas till
flickors och pojkars olikheter, behov och intressen. Jämställdhet måste inne-
bära att flickor både i och utanför skolan är lika väl förberedda som pojkar i
att hävda sina intressen och vara med och påverka. Centerpartiet anser att
jämställdhetsfrågorna bör beaktas i både lärarutbildning och -fortbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Elevinflytande i
gymnasieskolan
Många elever i gymnasieskolan saknar idag inflytande,
känner sig inte sedda och inte hörda. En sammanfattande bild
av den forskning, som är gjord angående elevinflytande, är
att eleverna inte har något egentligt inflytande i
undervisningen vare sig i grundskolan eller gymnasieskolan.
Eleverna kan inte i någon större utsträckning påverka vare
sig uppläggning, innehåll i undervisningen eller vilket
läromedel som ska användas.
Att ha inflytande och att känna sig delaktig är en förutsättning för lärande.
Undersökningar som Skolverket har gjort visar att eleverna vill ha inflytande
över sin arbetssituation, ämnenas innehåll och uppläggning.
Eleverna i gymnasieskolan är fullt kompetenta att ta ansvar för sin utbild-
ning och sin skola. Lokala styrelser med elevmajoritet liknande de lokal-
styrelser med föräldramajoritet, som finns inom grundskolan, bör finnas i
gymnasieskolan. Kommunerna bör överlåta vissa ansvars- och beslutande-
funktioner som idag ligger på styrelsen för utbildning eller rektor för en skola
till en lokal styrelse för gymnasieskolan. Uppgifter, som kan ligga på denna
styrelse, är bl.a. frågor som rör utbildningens organisation och uppläggning,
arbetsmiljön och samverkan inom och utom skolan. I styrelsen bör eleverna
vid skolan vara i majoritet. Rektorn ska vara självskriven ledamot och
representanter från personalen ska ingå. I övrigt bör man lokalt få komma
överens om styrelsens sammansättning.
Även om eleverna får en majoritet i dessa styrelser, vill vi ändå poängtera
lärarens roll i sammanhanget. Styrelserna får inte på något sätt äventyra att
lärarens roll och uppgifter urholkas. Elevstyrelserna är viktiga men
maktbefogenheterna bör vara tydligt avgränsade. Vi anser att styrelserna inte
ska kunna avgöra personalfrågor. Ansvaret för personalfrågor ska även i
fortsättningen vara rektors.
Eleverna är en viktig kraft för förändring i skolan. Skolan måste utvecklas
för att kunna fylla sin uppgift och de krav som ställs på dagens skola.
Eleverna är de som bäst vet hur det är att vara ung i dagens samhälle. Deras
erfarenheter behövs för att utveckla skolan. Genom att ge eleverna mer
ansvar och få dem att känna delaktighet i organisation och planering,
förbereds de bättre för de uppgifter, som vuxenlivet medför samtidigt som
motivationen i skolarbetet kan öka.
Centerpartiet anser att en försöksverksamhet med lokala styrelser med
elevmajoritet bör införas på gymnasieskolan i enlighet med vad ovan anförts.
Detta bör ges regeringen till känna.
Gymnasiereformen
Den nya gymnasiereformen har kritiserats hårt från många
håll. Kritiken går ofta ut på det faktum att alla elever ska läsa
samma kärnämnen, vilket har lett till att många av eleverna
på de yrkesinriktade programmen inte blir godkända, om vi
inte sänker kunskapskraven.
Idag har vi ett system med 16 olika nationella program, som ersättning för
de tidigare ca 500 olika studievägarna, där innehållet i programmen är
likvärdigt över hela landet. Systemet bygger på att alla elever ska läsa ett
antal kärnämnen, oavsett vilket av de 16 programmen man väljer. Kärn-
ämnena ligger sedan som grund för det fortsatta lärandet i högre utbildning.
Meningen är att all gymnasieutbildning ska ge högskolekompetens.
Skolverket har i en undersökning redovisat att betygen i kärnämnena
engelska, matematik och svenska varierar stort mellan de olika programmen i
gymnasieskolan. Högst betyg har eleverna på naturvetenskapliga och sam-
hällsvetenskapliga programmen. Antalet icke godkända är högst på fordons-
och industriprogrammen. Inom dessa två program är det också få med betyget
Mycket väl godkänd.
Gymnasieskolan ska vara en självklar fortsättning för alla elever men det
kan den bara bli om alla elever får en verklig chans att klara sina gymnasie-
studier med tillfredsställande resultat. Idag är det många elever som hoppar
av det nationella programmen till de individuella programmen, vilka inte är
lika krävande. Andra elever lämnar till och med gymnasieskolan.
Ett av syftena med den nya gymnasieskolan var att ge alla elever samma
baskunskaper. Men även om målet är lika för alla elever på alla program, kan
vägen till målet se mycket olika ut. Det måste finnas utrymme för tolkningar
av vägarna fram till målet. Baskunskaper är viktiga men minst lika viktiga är
de metoder och strategier för att fortsätta att lära i ett föränderligt
samhälle.
Kursutformningen måste ses över och anpassas till ämnena, så att den inte
binder undervisningen utan medger ett projektinriktat arbetssätt över
ämnesgränserna.
Enligt Skolverket pågår det idag ett omfattande utvecklingsarbete. I flera
fall har samverkan mellan kärnämnena och respektive programs karaktärs-
ämnen visat sig vara en väg för att nå bättre resultat på de yrkesinriktade
programmen. Att dessutom se till att elever med sämre förkunskaper ges mer
undervisningstid, är också en väg som utnyttjas i fler skolor.
När nya reformer genomförs, kommer naturligt en del problem att uppstå.
Det tar tid att ställa om sin verksamhet och hitta arbetsformer. Centerpartiet
står bakom den nya gymnasiereformen och vill slå vakt om de grundläggande
principerna i den. Vi vill samtidigt poängtera att den måste utvecklas vidare.
Det är därför viktigt att noga följa utvecklingen. Regeringen bör skyndsamt
bereda förslag att framlägga för riksdagen med utgångspunkt i det arbete som
idag sker av Kommittén om utvecklingen i gymnasieskolan. Detta bör ges
regeringen till känna.
Lärarrollen och
lärarutbildningen
Skolans och utbildningens roll för samhällsutveckling,
ekonomisk tillväxt och därmed för vårt välfärdssamhälle är
omvittnad. Även i den internationella debatten betonas
vikten av ökad kunskap och livslångt lärande. Sverige har
länge varit ett föregångsland vad gäller grundläggande
utbildning, bl.a. manifesterat i en tidigt utbyggd
folkundervisning och i begreppet folkbildning via
studieförbund och studiecirklar. Under senare delen av 1900-
talet har en motsvarande kraftig utbyggnad skett av
gymnasieskolan, och nu mot sekelskiftet år 2000 står
högskolan på tur.
Skolan i sig, och därmed lärarna som individer och yrkesgrupp, betraktas
mer och mer som en lärande och självlärande organisation, varmed menas
förmågan till s.k.vardagsreflektion och ständig egen fortbildning. Mot den
bakgrunden är det självklart att rikta fokus på lärarrollen och lärarutbild-
ningen.
Lärarrollen är stadd i förändring både på grund av samhällsförändringen i
stort och reformer av skolans organisation med en ändrad syn på arbets-
former och undervisningsmetoder. Detta måste givetvis få genomslag i
lärarutbildningen. Lärarrollen vidgas från kunskapsförmedlare till att också
vara inspiratör, handledare och arbetsledare för elevernas eget lärande.
Den utvärdering som gjorts av den nya utbildningen av grundskollärare
(s.k.1-7 och 4-9 -lärarna) har gett vid handen, att det finns brister vad gäller
en nationellt sammanhållen och likvärdig lärarutbildning. Likaså förekommer
stora olikheter mellan högskolorna avseende omfattningen och innehållet i de
"professionella" momenten såsom pedagogik, metodik och didaktik. Sålunda
varierade omfattningen av pedagogikstudierna från 7 poäng till 35 poäng
mellan olika högskolor. Ämnesinstitutionerna har stärkt sin roll på bekostnad
av den yrkesspecifika kompetensen.
Centern förordar därför en mer sammanhållen lärarutbildning med en
förstärkning av både forskningsanknytning och yrkespraktik. Pedagogik,
metodik och didaktik måste återfå positionen som den sammanhållande
kompetensen i alla lärarutbildningar. Vi förordar dessutom en ökad möjlighet
till forskning för redan yrkesverksamma lärare där undervsiningserfarenhet
räknas som en merit. Detta bör ges regeringen till känna.
Den engelska s.k. Greenwich-modellen kan tjäna som intressant exempel. I
en master-utbildning får lärarna där tillgodoräkna sig extra kurser och
undervisningserfarenhet upp till 50 procent. Försök i den riktningen pågår vid
Högskolan i Karlstad. Det är också viktigt att betona vikten av att läraryrket
ges en mer professionell definition och status. Redan på 1970-talet fanns
vetenskapliga kriterier för vad som anses höra hemma under begreppet
lärarprofession. Där ingår ett antal specifika områden:
- ämneskunskap och bred allmänbildning
-
- psykologisk kunskap om bl.a. barns och ungdomars utveckling
-
- kunskap inom pedagogik, didaktik och metodik, d.v.s. "lärarämnena"
-
- social kompetens med utvecklad förmåga till samarbete
-
- förmåga till utvärdering av sig själv och skolan, "självlärande"
-
- ledarskap och arbetsledande kompetens.
-
Dessa yrkesspecifika kompetenskrav måste tydliggöras och
stärkas i lärarutbildningen. Detta bör ges regeringen till
känna.
Centern vill också betona vikten av att i framtiden även öka den didaktiska
forskningen, d.v.s. frågeställningen om vad som skall ingå i lärarutbild-
ningen. Ökad didaktisk forskning behövs för övrigt även avseende innehållet
i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. Skolan som avnämare bör
också få ett ökat inflytande över den framtida lärarutbildningen.
IT, som ett hjälpmedel i dagens och i än högre grad morgondagens skola
måste också få genomslag i lärarutbildningen. Dessutom måste detta upp-
märksammas och få en framskjuten position i fortbildningen av dagens
yrkesverksamma lärare både avseende resurstilldelning och generösa möjlig-
heter till ledighet för studier och kompletterande fortbildning inom IT-
sektorn, varvid datorn som metod och instrument för kunskapsuppbyggnad i
skolans olika ämnen ges prioritet.
Skolans och därmed lärarnas ansvar för fostran i frågor om demokrati,
jämlikhet, rasism och det mångkulturella samhället bör också få en ökad plats
i lärarutbildningen. I det sammanhanget kan vi konstatera att behovet av fler
lärare med invandrarbakgrund är viktigt, inte minst för att täcka behovet av
fler och bättre utbildade hemspråkslärare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de skolpolitiska målen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tioårig grundskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elev- och föräldrainflytande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betyg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skollagen och mobbning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Skolverket angående olika elevers behov av stöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elever med behov av särskilt stöd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgruppen Kultur i skolan
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för kultur i skolan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsfrågor i fortbildning och lärarutbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i
gymnasieskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasiereformen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskningsanknytning och yrkespraktik i lärarutbildningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildningens yrkesspecifika kompetenskrav.
Stockholm den 3 oktober 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)