Kunskap blir allt viktigare i dagens samhälle och är en drivkraft för förnyelse, utveckling och tillväxt. Centerpartiets målsättning är att Sverige ska bli den främsta nationen på att utveckla nya kunskaper och ta tillvara alla fördelar som det kan ge. Ny teknik innebär att vi kan överbrygga avstånd så att produktion och utbildning kan ske över hela landet. Denna utveckling innebär en rad möjligheter men för att den skall kunna utnyttjas positivt ställer den också en rad krav.
Centerpartiet vill skapa ett "decentraliserat kunskapssamhälle". Det innebär att medvetet bygga upp en decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveck- ling i hela landet. Det innebär också att ta vara på möjligheterna att decentralisera makt och ansvar genom att hela befolkningen görs delaktig i det framväxande kunskapssamhället.
För att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle måste kunskapslyftet:
- nå hela folket, inte bara de redan kunskapsprivilegierade - - ske i hela landet, inte bara i några expansiva områden - - ske under hela livet, inte bara under någon period. - Med den centrala roll som skolan har är den som samhällelig insats unik genom att den når alla barn. Kunskaperna som skolan förmedlar påverkas hela tiden av vilka föreställningar vi har om kunskap. Dessa föreställningar förändras hela tiden. I dagens kunskapssamhälle står skolan inför uppgiften att förmedla kunskaper i en vidare mening än tidigare. Skolan måste förändras för att möta framtidens behov. Den nya läroplanen har här en avgörande roll. Datorer och multimedia ger oss tillgång till verktyg som förändrar skolarbetet. Barn och ungdomar har hunnit mycket längre in i informationssamhället än skolan. Utvecklingen av multimedia präglar vår framtid och det är viktigt att skolan är med i den utvecklingen.
Centerpartiets utbildningspolitiska mål
Centerpartiets utbildningspolitik utgår från fyra olika begrepp - helhetssyn, likvärdig utbildning, decentralisering och valfrihet.
Helhetssyn
Verksamheten i skolan skall alltid utgå från barnens behov och ha en fostrande och kunskapsförmedlande roll. Detta gäller hela skolgången. Det kan ta sig olika uttryck och former men är en förutsättning för att barnen ska känna trygghet och i sin egen takt utvecklas till fria, självständiga och ansvarstagande individer. Mognad och utveckling skiljer sig från barn till barn. Det viktiga är att skolan och dess personal kan möta varje barn utifrån dennes individuella utvecklingsnivå. Verksamheten ska stimulera och uppmuntra en allsidig utveckling.
Undervisning som sätter fokus på vad som är bäst för barnen utgår från en helhetssyn på människan. Det gäller att forma en verksamhet, som svarar mot barnens behov och mot de kunskapskrav, som måste ställas. Olika delar fogas samman till en helhet. Barnens behov av motorisk utveckling och träning hänger nära samman med bl.a. läs- och skrivprocessens utveckling. Att kunna koppla vad man läst eller hört till ord, bilder eller dramatiseringar ger en ökad förståelse och motivation att söka vidare. Att arbeta med både motorisk, emotionell och kunskapsmässig utveckling är viktigt för elevernas mognads- och utvecklingsprocess. I gemensamma aktiviteter stimuleras kreativiteten i samspel med andra barn.
Likvärdig utbildning
Likvärdig utbildning innebär att alla ska ha samma rätt till bra utbildning, oavsett var man bor och oavsett social och ekonomisk bakgrund. Barn som är födda i Sverige och barn som kommer hit som invandrare ska ges likvärdiga möjligheter till utbildning. Elever med handikapp eller med behov av extra stöd och resurser måste också garanteras att få sina behov tillgodosedda.
Med likvärdig utbildning menar vi däremot inte likformig utbildning. Tvärtom kan mångfald och olikheter i undervisningsformer och utbildnings- utbud innebära större likvärdighet, eftersom möjligheterna blir större att anpassa utbildningen till olika förutsättningar och behov.
Decentralisering
Decentralisering innebär att beslut och ansvar så långt som möjligt ska föras över från central till lokal nivå. Detta får inte innebära att beslut och ansvar stannar på kommunal nivå, utan de skall alltid ligga så nära verksamheten som möjligt - på den enskilda skolenheten, i arbetsenheten och ute i klassrummet. Decentraliseringen inom skolväsendet ska leda till en anpassning av utbildning till lokala förutsättningar och behov och långtgående lokal beslutanderätt. I ett större perspektiv är det av stor vikt att många människor är med om att utforma den offentliga verksamheten. På så vis ökar också känslan av ansvar, delaktighet och samhörighet med samhället.
Valfrihet
Att få välja skola ska vara en självklarhet för den enskilda eleven. Valfriheten ska gälla möjligheten att välja såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala och fristående skolor.
De fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. De utgör ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet, som ska känneteckna skolväsendet. Genom det ökade antalet fristående skolor och den mångfald dessa representerar, ökar elevernas och föräldrarnas valmöjligheter och därmed förutsättningarna att få sina behov och önskemål tillgodosedda. Det är därför viktigt att även fristående likt kommunala skolor får långsiktiga, tydliga och stabila spelregler.
Vad ovan anförts om de skolpolitiska målen bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet är mycket kritiskt mot de försämringar, som regeringen drivit igenom vad gäller de fristående skolorna. Vi menar att de fristående skolorna ska tillförsäkras en lägsta garanterad ersättningsnivå ifråga om bidrag från kommunerna.
- De fristående skolorna ska ta emot elever med behov av särskilt stöd och kommunerna ska ge bidrag för detta. - - Fristående skolor som godkänts ska också erhålla bidrag. - - En fristående skola ska inte kunna bli av med bidrag för att den växer kraftigt i elevantal. - - Någon lägsta gräns för antal elever vid fristående skolor ska inte finnas i lagstiftningen. - Tioårig grundskola
Centerpartiet anser att en tioårig grundskola med start vid sexårs ålder bör införas senast år 2000. Det livslånga lärandet fordrar en annan syn på vad lärande är och på hur barn lär. Numera vet vi att barn lär och utvecklas redan när livet börjar; lärandet börjar inte när barnet fyller sju år. Huvudsyftet med tidigare skolstart är att ge varje barn den tid det behöver för att lära och utvecklas. Att lära sig, att ta till sig kunskap, är alltid en fråga om tid. Ju grundligare något lärs ut, desto fler kan då ta till sig kunskapen.
Genom att integrera förskolans sexårsgrupp i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan skola och förskola. Förskolans arbetssätt kommer grundskolan till del och grundskolan kan möta eleverna ett år tidigare. En enda skolform där barnens behov av omsorg och utveckling får växa fram utan strikt ålderstänkande är bra för alla barn men kanske mest för barn som har svårt och inte klarar dagens skolarbete.
Regeringen har i proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor själv påpekat att: "Forskningen visar att barns sociala förmåga och skolprestationer gynnas av tidig förskolevistelse. Internationella studier har också visat att särskilt anpassad pedagogisk verksamhet för barn kan motverka utslagningsproces- ser." Trots detta avstår regeringen ändå från att införa tioårig grundskola.
Med vårt förslag om tioårig grundskola, där olika lärar- och personal- kategorier samarbetar i en gemensam sammanhållen skolgång kommer fortbildningen att få en framträdande roll. Här behövs insatser framför allt för samverkan och planering. Skillnaden mellan framgång och misslyckande vid förändring av skolan hänger i hög grad samman med hur man lyckas engagera personalen i förändringsarbetet. Förskola och skola står för olika pedagogiska traditioner och kulturer. Mötet mellan dem är inte alltid okomplicerat. Genom satsningar på kompetensutveckling för all berörd personal går det att lösa knuten i kulturmöten mellan skolan och förskolan. Det handlar om att ta till vara och stärka personalens professionalism, så att den vågar och vill vara med om en förändring. De politiska signalsystemen från centrala och lokala nivåer måste vara samstämda och få genomslag hos dem som har det operativa ansvaret i skolorna. Det livslånga lärandet fordrar, som vi nämnt tidigare, en annan syn på vad lärande är och hur barn lär. Vi vet att barn lär och utvecklas redan när livet börjar. Vi vet också att vårt komplexa samhälle kräver mycket av oss. Barn behöver många olika saker för att utvecklas och lära sig på ett bra sätt. Förskolan kan vara en del av den värld, där barnet lär och utvecklas.
Centerpartiet anser att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form av femårsverksamhet liknande den sexårsverksamhet som idag finns i förskolans regi. Verksamheten kan utformas på en mängd olika sätt. I Skurups kommun har den flexibla skolstarten inneburit, att man har erbjudit alla barn, som börjar skolan ett år tidigare, en "femårsverksamhet", som innebär att barnet går i förskolans regi 12 timmar/vecka vårterminen innan barnen börjar skolan.
Även om vi anser att femårsverksamheten är betydelsefull för barnen anser vi oss inte kunna ålägga kommunerna att ha en obligatorisk verksamhet, utan det måste bli en från kommunens sida frivillig verksamhet.
Centerpartiets bedömning är att en tioårig grundskola inte är kostnads- genererande. En utveckling av verksamheten i skolan, som bygger på en helhetssyn på barnet, leder till ett rationellare resursutnyttjande. Det finns redan idag kommuner som integrerat nästan alla sexåringar i skolan. Enligt Kommunförbundet finns det dessutom kommuner som bedömer att de kan klara en utbyggnad genom att töja på nuvarande resurser.
Regeringen har föreslagit att ett gemensamt måldokument för den obligatoriska skolan, barnomsorgen och den del av förskolan som rör sex- åringarna utarbetas. Centerpartiet anser att detta bör leda till ett genom- förande av en tioårig grundskola. Det finns idag en bred majoritet i riksdagen, som anser att en tioårig grundskola ska införas. Trots detta tycks regeringen lyssna mer på Kommunförbundet och deras negativa invändningar mot förslaget om införandet av tioårig grundskola.
Centerpartiet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett samlat program för hur en övergång till en tioårig grundskola ska genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Elev- och föräldrainflytande
Idag när människor ser det som en självklarhet att få ta ansvar, att ha möjlighet att välja och bestämma själva, måste detta också gälla skolans område. Föräldrar vill självklart kunna påverka sina barns villkor även innanför skolans väggar. Mot den bakgrunden är det allvarligt att en stor majoritet av föräldrarna i Sverige upplever det som svårt eller omöjligt att påverka skolan och skolmiljön.
Föräldrar är de som bäst känner sina barn och deras behov. Därför är det naturligt att dessa ges möjlighet till ökat inflytande i skolans arbete. Av skolan bör detta betraktas som en resurs som bättre skall tas tillvara än i dag. I ett större perspektiv är det av stor vikt att många människor är med om att utforma den offentliga verksamheten. På så vis ökar känslan av ansvar, delaktighet och samhörighet i samhället.
Centerpartiet har länge drivit frågan om ökat elev- och föräldrainflytande i skolan. Vi ser därför mycket positivt på att riksdagen nu har beslutat om försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet inom skolan. Kommunerna får under en femårig försöksperiod överlåta ansvars- och beslutandefunktionerna, som idag ligger på styrelsen för utbildning eller rektor för en skola, till en lokal styrelse med föräldramajoritet. Centerpartiet anser också att försöksverksamheten med föräldramajoritet i skolstyrelsen bör leda till att kommunerna ska ha en lagstadgad skyldighet att delegera vissa beslut, som t.ex. skolans budget, principer för verksamheten, läromedel, ordningsregler, utformning av skolans fysiska miljö, åtgärder mot mobbning eller fördelning av timmar för ämnen, ämnesgrupper, språkval och när skoldagen ska börja och sluta, till skolstyrelserna. Detta bör ges regeringen till känna.
Naturliga skolgårdar
Skolgårdar är mycket viktiga ur flera perspektiv. Eleverna ska kunna tillbringa sin raster i en trygg och ombonad skolgårdsmiljö och det ska vara möjligt att bedriva undervisning på skolgården.
Skolgårdar, som har tillgång till naturmark, upplevs som bättre än de skolgårdar, som inte har det. Det försiggår mer aktiviteter på rasterna och även mer lärarstyrda aktiviteter. Det visar en delrapport från ett forsknings- och utvecklingsprojekt om "Skolgårdars pedagogiska värde" vid Sveriges lantbruksuniversitet. På skolgårdar med naturmark hittar barnen på fler lekar, även på hårdgjorda ytor men de använder grönområden mindre än på andra skolgårdar. På skolgårdar utan naturmark äger en dominerande del av aktiviteterna rum i anslutning till lekredskap, anordningar för bollspel eller andra anordningar med entydig funktion. På skolgårdar med naturmark äger majoriteten av aktiviteterna rum på platser med mångsidig använding. Det är viktigt att ta vara på dessa kunskaper när skolgårdarna byggs eller rustas upp.
Det finns givetvis inte tillgång till naturmarker överallt men naturligare skolgårdar kan ändå skapas. Grönsaksland utanför skolfönstret och vinbärs- och hallonbuskar på gräsmattan borde vara möjligt att odla på de flesta skolgårdar istället för dagens stickiga prydnasbuskar.
Fyrklöverregeringen startade ett skolgårdsprojekt, som även stöds av nuvarande regering, tillsammans med Skolans uterum, som bidragit med många idéer. Exempelvis har man i Sunne gjort en damm på skolgården, som bl.a. används till att utföra löpande analyser av vattnet. I Sannaskolan i Göteborg har man ersatt de ganska blygsamma rabtterna med 92 odlings- lotter, där varje lågstadieelev disponerar sin egen. På många platser i Sverige arbetar man nu - en del inom ramen för Agenda 21 - med att skapa mera miljövänliga och spännande skolgårdar.
Naturliga skolgårdar kan bidra till att bibehålla och utveckla barns och ungdomars miljöintresse. Det kan i sin tur stärka intresset för naturvetenskap och teknik. Omvandling av trista skolgårdar görs ofta tillsammans av elever, lärare och föräldrar. Det kan vara ett sätt att utveckla kontakten mellan hem och skola. Erfarenheter från England, där man arbetat mycket med att förbättra skolgårdar, visar att mobbningen kan minska på ombonade och miljöinriktade skolgårdar.
Skolgården kan också betyda mycket för barnen längre fram i livet. Enligt forskning är hemmet, grannskapet och skolan tre viktiga ramar inom vilka barnet skapar sin s.k. platsidentitet och självuppfattning. Barn är beroende av miljöernas fysiska egenskaper men också av de sociala betydelser, som knyts till platserna genom andra människor. Sett ur skolans fostrande perspektiv kan troligen attraktiva och mångsidigt användbara skolgårdar inspirera till ökad användning av utemiljöer längre fram i en människas liv.
Datorer i skolan
Informationstekniken är en stark förändringskraft i samhället och har fått ett allt större genomslag i människors dagliga liv. Ett av problemen med datoranvändning i skolan har varit att datorer gjorts till något som det undervisas om. Detta är naturligtvis viktigt men än viktigare är att datorer kommer till använding som verktyg i skolarbetet, på i princip samma sätt som de används i arbets- och samhällslivet. För att stimulera en utevckling i denna rikting är det betydelsefullt att lärare och elever har tillgång till datorer i sitt arbete.
Skolverket har av regeringen fått i uppdrag att utveckla nya vägar för att stödja en ökad användning av datorer i skolan. Inom Skolverket sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete med att ta fram programvara för undervis- ning. Ytterst är det intresset att pröva nya metoder och ny teknik, skolans ekonomi samt kompetens hos skolans personal, som är det avgörande för om data- och informationsteknik ska utnyttjas och användas.
Datoranvändningen ger också stora möjligheter till internationellt sam- arbete. Som exempel kan nämnas det Nordiska skoldatanätet, som invigdes vid Nordiska rådets session i Stockholm våren 1994. Fullt utbyggt ger det alla Nordens skolbarn möjlighet till samarbete med andra skolor i alla de nordiska länderna och i de självstyrande områdena.
Betyg
Betyg inom skolsystemet har fler olika funktioner. Betyg är bl.a. ett sätt att ge information till eleven och föräldrarna om elevens prestation. Rätt använda är betygen ett pedagogiskt hjälpmedel och en del i en kontinuerlig process av utvärdering och information till eleven. Betygen kompletterar skolans övriga information och utvecklingssamtal till eleven och föräldern. När beslutet om betyg i den obligatoriska grundskolan togs i riksdagen 1994 så valde Socialdemokraterna att inte hitta de breda uppgörelserna i denna fråga utan gjorde istället upp med partier, som i grunden är betygsfientliga. Det faktum att det idag finns elever, som lämnar grundskolan med icke godkänt, är för Centerpartiet helt oacceptabelt. Eleverna måste ges möjligheter att nå kunskapsmålen för den obligatoriska grundskolan innan de fortsätter i gymnasiet.
Centerpartiets uppfattning om delbetygen i den obligatoriska skolan är i korthet följande:
1. Den grundläggande kontaktformen mellan hem och skola ska vara muntlig information av utvecklingssamtal mellan lärare, elev och föräldrar. Som komplement ska också fr o m årskurs 5 ges en obligatorisk, skriftlig information om elevernas kunskaper och utveckling, utifrån läroplanens kravnivå. Denna information skall inte ha karaktären av betyg.
2. Betyg i grundskolan ska ges först när eleven nått en sådan mognadsnivå, att den kan göra distinktionen att ett betyg på prestationerna inte är ett betyg på personen. Betyg bör ges efter en femgradig kunskapsrelaterad skala fr.o.m. höstterminen i årskurs 7.
3. Skolan har ansvaret att följa upp att varje elev klarar läroplanens nivå för att bli godkänd. De elever som inte klarar detta måste få tillgång till extra insatser. Centerpartiets betygssystem innebär en femgradig skala i slut- betyget. Det är principiellt fel att en elev lämnar skolan utan godkännande. I vårt förslag till betygssystem ingår inte betyget icke godkänt i slutbetyget.
4. För elever, som lämnar skolan utan att ha nått upp till kravnivån och således avslutar grundskolan utan att ha erhållit betyg, är det viktigt att dessa elever ges ett skriftligt omdöme. För att understryka grundskolans ansvar för dessa elever, anser vi att den avlämnade skolan skall ha skyldighet att utarbeta ett omdöme i varje ämne, där eleven saknar betyg. Skolan skall dock inte lämna något sådant omdöme, såvida eleven inte önskar att få det.
Vad ovan anförts om betyg bör ges regeringen till känna.
Mobbning
"Jag är en tjej som är med i ett gäng som mobbar ... Till en början tyckte jag mobbning var en kul sak, men efter ett tag började jag få dåligt samvete ... I eftermiddags toalettdoppade vi några "mesar" ... En har varit min bästa vän, innan jag gick med i gänget. Nu kan jag inte sova på nätterna längre utan ligger sömnlös. Jag vill inte vara med i gänget längre men jag vet inte hur jag ska säga det. Om jag går ur gänget kanske de börjar mobba mig också?" Citaten är tagna ur "Blunda inte för mobbning"
Trots våra kunskaper och våra insatser mot mobbning finns det idag ca 100.000 barn, som är utsatta för mobbning, vilket är ungefär lika många som för 10 år sedan.
Många av eleverna som utsätts för mobbning, vågar inte göra någonting för att få slut på mobbningen. Få tar kontakt med vuxna utan väntar helt enkelt på att mobbarna till sist ska sluta. Mobbning är lika vanligt på landsbygden som i tätorten. Det vi uppmärksammar är pojkar som är inblandade i mobbning. Flickornas mobbning sker oftast i former, som inte syns lika mycket och inte uppmärksammas lika mycket av vuxna.
Skolan och barnomsorgen har ett stort ansvar för normbildning. Diskussionen om rätt och fel måste börja tidigt. Skolans personal har goda möjligheter att följa barns och ungdomars utveckling. De kan tidigt upptäcka sociala problem och begynnande kriminella tendenser. Det är upp till oss vuxna att visa vad det är för värderingar och samhällsetik vi vill föra över till de yngre i vårt samhälle.
Det viktigaste ansvaret för denna normbildning och därigenom den grundläggande brottsförebyggande verksamheten ligger naturligtvis i första hand hos familjen. Det är främst genom familjen, som barn erhåller de värderingar och normer som avhåller dem från brott. Det är också familjen och den närmaste omgivningen, som kan hjälpa till att avhålla barn och ungdomar från att begå brott att sätta gränser och reda ut orsakerna till att brottet begåtts.
Barnombudsmannen gjorde 1995 en undersökning bland trettonåringar om vad de tyckte att man skulle göra mot mobbning. Svaret från de allra flesta var att de unga saknar vuxna i skolan, som bryr sig om hur de mår och som vågar agera mot utfrysning och övergrepp. Med vuxna menar de skolans personal. Föräldrar ska inte delta i arbetet i skolan. Deras uppgift är att ta hand om barnen hemma inte i skolan. Eleverna vet mycket om mobbning och är också beredda att engagera sig och ta ansvar men endast om de känner att de har de vuxnas fulla stöd, vilket de inte känner idag.
I skollagen 1:2 står "alla som verkar i skolan ska bemöda sig att hindra varje försök från elev att utsätta andra för kränkande behandling".
Varje kommun har en lagstadgad skyldighet att upprätta en skolplan för hur man avser att nå de nationella målen, som har satts upp för skolan. Vi förutsätter därutöver att varje skola i sin arbetsplan också har en klar handlingslinje för hur man ska motverka mobbning. Det finns inga färdiga planer eller arbetssätt som kan fungera på alla skolor, det måste vara upp till varje skola att utarbeta den bästa planen för just sin skola och på så sätt anpassa metoder och arbetssätt.
Även om varje skola har en plan för hur man ska arbeta, måste det ändå finnas ett mer direkt ansvar hos de vuxna som tar hand om eleverna i skolan. Centerpartiet anser att skollagen bör förstärkas med en paragraf om att lärare, som upptäcker mobbning är rapporteringsskyldiga till rektor och som innebär att en skyldighet för skolan att agera. Man kan dra en parallell till socialtjänstlagen som också innebär skyldighet att rapportera om någon far illa i hemmet. Detta bör ges regeringen till känna.
Grundskolans "förlorare"
Idag är det många elever som lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper, låga betyg eller ofullständiga betyg. Elevantalet med dåliga betyg är så stort som mellan 5 och 10 procent enligt DS 1996:57. Skolans förlorare blir allt fler. Det finns idag många elever, som lämnar skolan med motvilja eller bristande självförtroende och med inställningen att de inte duger. En annan oroande tendens är att skillnaden mellan olika grupper av elever ökar.
I internationell jämförelse har det visat sig att svenska elever låg i topp, men de tio procent sämsta hävdade sig dock betydligt sämre i jämförelse med motsvarande grupper i andra industriländer. Ett annat resultat som har presenterats är att fem procent av de svenska fjortonåringarna läste sämre än vad nioåringarna i allmänhet gjorde.
Alla elever måste ges möjligheter att nå kunskapmålen för den obligatoriska grundskolan. Det faktum att det idag finns elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg och kunskaper är helt oacceptabelt.
Elever med behov av stöd
Idag har en förändring skett ute i kommunerna som innebär att man skriver in fler elever i särskolan, elever som egentligen borde gå i den vanliga skolan. Elevantalet i den obligatoriska särskolan har ökat med 14 procent de senaste fem åren, vilket kan jämföras med grundskolans elevökning på fyra procent under samma period.
Skolverket har gjort en undersökning av hur kommunernas besparingar i skolan har slagit ut. Det har visat sig att större klasser, färre grupptimmar och mindre specialundervisning har blivit resultatet av besparingarna.
I skollagen står att: "i utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda behov" ... "särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolan".
Vi har i det svenska skolsystemet ansett att grundskolan ska klara alla elever, så långt det är möjligt, med hjälp av specialpedagoger, skolkuratorer och skolpsykologer.
Generellt uppges att andelen elever som är i behov av särskilda åtgärder i skolarbetet ökat under senare år. Elever i grundskolan har i studier 1992 och 1995 fått frågan om det är lätt att få hjälp i undervisningen. På tre år har andelen elever, som anser att det inte är så lätt att få hjälp, stigit från 42 till 48 procent. Under samma period har andelen elever, som anser att de nästan alltid får den hjälp de behöver i läsinlärningen sjunkit från 84 procent till 75 procent. "Man får klara sig på egen hand". "Det verkar inte som om skolan bryr sig så mycket om dem som har det besvärligt". Så svarar allt fler på frågan om de får den hjälp de behöver i skolan.
Till bilden hör också att skolorna i många fall inte tar fram de åtgärdsprogram som behövs för elever, som har särskilda stödbehov. Kommuners och skolors avsaknad av uppföljning och utvärdering innebär att denna grupp inte alltid upptäcks i tid och att insatser många gånger görs först när problemen blivit svårhanterbara. I skolan finns en påtaglig omsorg om elever, som har svårigheter av olika slag. Men den generella bilden är också den att skolans arbete med att möta olika elevers behov följer traditionella mönster och begränsas av ramar vad avser klasser, lokaler, styrda scheman o.s.v. Undervisningsresurserna tenderar att i hög och möjligen ökande grad användas till att ha mindre grupper eller klasser generellt, även om det är mycket osäkert om detta leder till att elever med större stödbehov får den bästa hjälpen. Kunskapen om hur stöd ges i olika situationer och för olika elevers behov, förefaller behöva utvecklas och utvärderas. Detta bör Skolverket få i uppdrag att genomföra. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är egentligen meningen, att endast barn med autism eller utvecklings- störning ska skrivas in i särskolan. Det är en oroväckande utveckling, att elever med måttlig utvecklingsstörning eller funktionshinder inte integreras i den vanliga skolan. Det är inte acceptabelt att kommunerna genom besparing- ar låter elever placeras i särskolan, elever vilka egentligen borde beretts plats i den vanliga skolan. Centerpartiet anser att det är viktigt att följa antalet särskoleplaceringar och analysera orsakerna till förekommande ökning i särskolan. Skolverket bör få i uppdrag att utvärdera utvecklingen för elever med behov av särskilt stöd och att i samarbete med Kommunförbundet komma med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
Kultur
Från många olika håll har det framförts att barn- och ungdomskultur är ett område som måste prioriteras. Alla är eniga om att vi ska uppmuntra barns och ungdomars eget skapande och att vi ska erbjuda dem att tidigt delta i kvalitativa kulturaktiviteter. Grund- och gymnasieskolan har en mycket stor, för att inte säga avgörande, betydelse för att väcka ungdomars intresse för kultur. Att själv få skapa och att få ta del av andras skapande, borde vara en självklarhet i skolan.
I läroplanen står att "drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet ... förmågan till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig".
Sedan 1995 finns det en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som ska arbeta i tre år med kulturfrågorna i skolan och hur man kan vidareutveckla verksam- heten. Arbetsgruppen är ett samarbete mellan Kultur- och Utbildningsdepar- tementen. Arbetsgruppen har bl a bidragit med resurser till fyra kulturskolor för att driva avgiftsfria sommarskolor. Genom sommarskolorna har barn i olika åldrar stimulerats till eget skapande.
Det finns dock en risk med att ge bidrag till kulturskolor. Kulturen i skolan kan komma att marginaliseras. Man förlitar sig helt på att kulturskolorna ska sköta kulturen. Centerpartiet anser att resurser behövs direkt i skolan som på ett mer aktivt sätt bör arbeta med kultur t.ex. genom projektverksamhet, samarbete med lokala och regionala kulturinstitutioner och genom att engagera olika kulturarbetare i skolans verksamhet. Arbetsgruppens arbete bör leda fram till att kulturen i skolan ökar. Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturen bör tas in i skolplanen, där tydliga mål och konkreta åtgärder ska anges för kulturverksamheten i skolan. I många kommuner har man redan skolplaner innefattande kulturverksamhet, men vi efterlyser fler.
Musiken har länge dominerat många ungdomars kultur- och fritidsliv både vad gäller att lyssna och att själv musicera. Här har våra musikskolor haft en stor betydelse för barns musicerande. Nära hälften av alla barn mellan 9 och 12 år spelar ett instrument. Bredden på musikundervisningen i Sverige sägs vara enastående i världen. Men det har sedan mitten på 80-talet skett en stor förändring. Allt färre barn spelar något instrument.
Problemet med att elevantalet kraftigt minskar inom musikskolan förklaras av Kulturutredningen bl.a. av att det inte finns något entydigt ansvar för verksamheten. På den kommunala nivån finns ingen självklar och enhetlig uppfattning om musikskolornas roll och organisatoriska tillhörighet. Dessa förhållanden anges ibland som förklaring till senare års besparingar inom musikskolan. Besparingarna har lett till kraftigt höjda avgifter, som i sin tur har lett till färre elever. Med detta ökar risken för en social snedrekrytering.
För att nå de långsiktiga effekterna måste vuxna vara mer lyhörda för barns och ungdomars önskemål, låta barn och ungdomar själva delta i planeringen och utformningen av verksamheten. Centerpartiet har länge framhållit att en växande andel av all kulturverksamhet och alla kulturinstitutioner ska inriktas mot barn och ungdomar. Därför är det glädjande att regeringens kulturproposition också betonar vikten av barn och ungdomars deltagande i kulturlivet och framförallt att deras eget skapande bör prioriteras. Det är en stor brist att man i sammanhanget helt glömt bort skolans roll i barns och ungdomars möte med kultur och estetisk verksamhet. Kulturutredningen betonade däremot detta väldigt starkt. Centerpartiet anser i likhet med utredningen att:
1. Förskollärarutbildningen bör utvärderas särskilt med avseende på de estetiska och praktiska ämnenas ställning och på samspelet mellan estetiska verksamheter och barns utveckling.
2. Uppgiften att främja barns estetiska uttrycksförmåga och att låta barnen möta och ta del av olika konstnärliga uttrycksformer bör förstärkas i förskolans arbete.
3. Skolverket bör få i uppdrag att genomföra en nationell utvärdering av kulturens olika funktioner i skolan och vilka metoder som kan användas för att stärka skolans som kulturbärare.
4. En långsiktig satsning bör göras på kultur i skolan, vilken tar sikte på de ungas egna uttrycksmöjligheter och omfattar olika konstnärliga uttrycks- former samt verksamheter knutna till medier av olika slag.
Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det ovan anförda. Detta bör ges regeringen till känna.
Jämställdhet i skolan
Skolan ska verka för jämställdhet mellan pojkar och flickor. Det är ytterst en fråga om demokrati. Tyvärr går jämställdhetsarbetet för långsamt i skolan. All personal som deltar i skolans verksamhet har ansvar för att förbättra jämställdheten inom det område där de verkar.
Enligt undersökningar har det visat sig att pojkar upptar två tredjedelar av tiden i klassrummet. Pojkar tar oftare ordet utan att de fått frågan. Det finns även dokumenterat att lärare bemöter flickar och pojkar olika. Det kan t.ex. ske genom att läraren talar på olika sätt till flickor respektive pojkar, kommenterar oftare och bygger på sådant som pojkar sagt eller att flickorna får frågor, som endast kräver ett svar utan utvikningar. Lärare försöker dock på olika sätt uppmärksamma detta och hitta lösningar. En metod, som blivit vanligare, är att låta flickor bilda särskilda grupper, t.ex. under vissa lektioner i naturorienterande ämnen. På så sätt anses de få chans att ostört laborera och diskutera med läraren.
Skollagen har förändrats så att det klart framgår att ett viktigt mål för skolan ska vara att främja jämställdhet mellan könen. Det är mycket positivt. Den nya läroplanen och "jämställdhetsparagrafen" i skollagen ger skolan nya redskap att komma framåt i jämställdhetssträvandena. Det är viktigt att dessa nya redskap används.
Generellt sett måste undervisningsformerna förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olikheter, behov och intressen. Jämställdhet måste inne- bära att flickor både i och utanför skolan är lika väl förberedda som pojkar i att hävda sina intressen och vara med och påverka. Centerpartiet anser att jämställdhetsfrågorna bör beaktas i både lärarutbildning och -fortbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
Elevinflytande i gymnasieskolan
Många elever i gymnasieskolan saknar idag inflytande, känner sig inte sedda och inte hörda. En sammanfattande bild av den forskning, som är gjord angående elevinflytande, är att eleverna inte har något egentligt inflytande i undervisningen vare sig i grundskolan eller gymnasieskolan. Eleverna kan inte i någon större utsträckning påverka vare sig uppläggning, innehåll i undervisningen eller vilket läromedel som ska användas.
Att ha inflytande och att känna sig delaktig är en förutsättning för lärande. Undersökningar som Skolverket har gjort visar att eleverna vill ha inflytande över sin arbetssituation, ämnenas innehåll och uppläggning.
Eleverna i gymnasieskolan är fullt kompetenta att ta ansvar för sin utbild- ning och sin skola. Lokala styrelser med elevmajoritet liknande de lokal- styrelser med föräldramajoritet, som finns inom grundskolan, bör finnas i gymnasieskolan. Kommunerna bör överlåta vissa ansvars- och beslutande- funktioner som idag ligger på styrelsen för utbildning eller rektor för en skola till en lokal styrelse för gymnasieskolan. Uppgifter, som kan ligga på denna styrelse, är bl.a. frågor som rör utbildningens organisation och uppläggning, arbetsmiljön och samverkan inom och utom skolan. I styrelsen bör eleverna vid skolan vara i majoritet. Rektorn ska vara självskriven ledamot och representanter från personalen ska ingå. I övrigt bör man lokalt få komma överens om styrelsens sammansättning.
Även om eleverna får en majoritet i dessa styrelser, vill vi ändå poängtera lärarens roll i sammanhanget. Styrelserna får inte på något sätt äventyra att lärarens roll och uppgifter urholkas. Elevstyrelserna är viktiga men maktbefogenheterna bör vara tydligt avgränsade. Vi anser att styrelserna inte ska kunna avgöra personalfrågor. Ansvaret för personalfrågor ska även i fortsättningen vara rektors.
Eleverna är en viktig kraft för förändring i skolan. Skolan måste utvecklas för att kunna fylla sin uppgift och de krav som ställs på dagens skola. Eleverna är de som bäst vet hur det är att vara ung i dagens samhälle. Deras erfarenheter behövs för att utveckla skolan. Genom att ge eleverna mer ansvar och få dem att känna delaktighet i organisation och planering, förbereds de bättre för de uppgifter, som vuxenlivet medför samtidigt som motivationen i skolarbetet kan öka.
Centerpartiet anser att en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet bör införas på gymnasieskolan i enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
Gymnasiereformen
Den nya gymnasiereformen har kritiserats hårt från många håll. Kritiken går ofta ut på det faktum att alla elever ska läsa samma kärnämnen, vilket har lett till att många av eleverna på de yrkesinriktade programmen inte blir godkända, om vi inte sänker kunskapskraven.
Idag har vi ett system med 16 olika nationella program, som ersättning för de tidigare ca 500 olika studievägarna, där innehållet i programmen är likvärdigt över hela landet. Systemet bygger på att alla elever ska läsa ett antal kärnämnen, oavsett vilket av de 16 programmen man väljer. Kärn- ämnena ligger sedan som grund för det fortsatta lärandet i högre utbildning. Meningen är att all gymnasieutbildning ska ge högskolekompetens.
Skolverket har i en undersökning redovisat att betygen i kärnämnena engelska, matematik och svenska varierar stort mellan de olika programmen i gymnasieskolan. Högst betyg har eleverna på naturvetenskapliga och sam- hällsvetenskapliga programmen. Antalet icke godkända är högst på fordons- och industriprogrammen. Inom dessa två program är det också få med betyget Mycket väl godkänd.
Gymnasieskolan ska vara en självklar fortsättning för alla elever men det kan den bara bli om alla elever får en verklig chans att klara sina gymnasie- studier med tillfredsställande resultat. Idag är det många elever som hoppar av det nationella programmen till de individuella programmen, vilka inte är lika krävande. Andra elever lämnar till och med gymnasieskolan.
Ett av syftena med den nya gymnasieskolan var att ge alla elever samma baskunskaper. Men även om målet är lika för alla elever på alla program, kan vägen till målet se mycket olika ut. Det måste finnas utrymme för tolkningar av vägarna fram till målet. Baskunskaper är viktiga men minst lika viktiga är de metoder och strategier för att fortsätta att lära i ett föränderligt samhälle. Kursutformningen måste ses över och anpassas till ämnena, så att den inte binder undervisningen utan medger ett projektinriktat arbetssätt över ämnesgränserna.
Enligt Skolverket pågår det idag ett omfattande utvecklingsarbete. I flera fall har samverkan mellan kärnämnena och respektive programs karaktärs- ämnen visat sig vara en väg för att nå bättre resultat på de yrkesinriktade programmen. Att dessutom se till att elever med sämre förkunskaper ges mer undervisningstid, är också en väg som utnyttjas i fler skolor.
När nya reformer genomförs, kommer naturligt en del problem att uppstå. Det tar tid att ställa om sin verksamhet och hitta arbetsformer. Centerpartiet står bakom den nya gymnasiereformen och vill slå vakt om de grundläggande principerna i den. Vi vill samtidigt poängtera att den måste utvecklas vidare. Det är därför viktigt att noga följa utvecklingen. Regeringen bör skyndsamt bereda förslag att framlägga för riksdagen med utgångspunkt i det arbete som idag sker av Kommittén om utvecklingen i gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Lärarrollen och lärarutbildningen
Skolans och utbildningens roll för samhällsutveckling, ekonomisk tillväxt och därmed för vårt välfärdssamhälle är omvittnad. Även i den internationella debatten betonas vikten av ökad kunskap och livslångt lärande. Sverige har länge varit ett föregångsland vad gäller grundläggande utbildning, bl.a. manifesterat i en tidigt utbyggd folkundervisning och i begreppet folkbildning via studieförbund och studiecirklar. Under senare delen av 1900- talet har en motsvarande kraftig utbyggnad skett av gymnasieskolan, och nu mot sekelskiftet år 2000 står högskolan på tur.
Skolan i sig, och därmed lärarna som individer och yrkesgrupp, betraktas mer och mer som en lärande och självlärande organisation, varmed menas förmågan till s.k.vardagsreflektion och ständig egen fortbildning. Mot den bakgrunden är det självklart att rikta fokus på lärarrollen och lärarutbild- ningen.
Lärarrollen är stadd i förändring både på grund av samhällsförändringen i stort och reformer av skolans organisation med en ändrad syn på arbets- former och undervisningsmetoder. Detta måste givetvis få genomslag i lärarutbildningen. Lärarrollen vidgas från kunskapsförmedlare till att också vara inspiratör, handledare och arbetsledare för elevernas eget lärande.
Den utvärdering som gjorts av den nya utbildningen av grundskollärare (s.k.1-7 och 4-9 -lärarna) har gett vid handen, att det finns brister vad gäller en nationellt sammanhållen och likvärdig lärarutbildning. Likaså förekommer stora olikheter mellan högskolorna avseende omfattningen och innehållet i de "professionella" momenten såsom pedagogik, metodik och didaktik. Sålunda varierade omfattningen av pedagogikstudierna från 7 poäng till 35 poäng mellan olika högskolor. Ämnesinstitutionerna har stärkt sin roll på bekostnad av den yrkesspecifika kompetensen.
Centern förordar därför en mer sammanhållen lärarutbildning med en förstärkning av både forskningsanknytning och yrkespraktik. Pedagogik, metodik och didaktik måste återfå positionen som den sammanhållande kompetensen i alla lärarutbildningar. Vi förordar dessutom en ökad möjlighet till forskning för redan yrkesverksamma lärare där undervsiningserfarenhet räknas som en merit. Detta bör ges regeringen till känna.
Den engelska s.k. Greenwich-modellen kan tjäna som intressant exempel. I en master-utbildning får lärarna där tillgodoräkna sig extra kurser och undervisningserfarenhet upp till 50 procent. Försök i den riktningen pågår vid Högskolan i Karlstad. Det är också viktigt att betona vikten av att läraryrket ges en mer professionell definition och status. Redan på 1970-talet fanns vetenskapliga kriterier för vad som anses höra hemma under begreppet lärarprofession. Där ingår ett antal specifika områden:
- ämneskunskap och bred allmänbildning - - psykologisk kunskap om bl.a. barns och ungdomars utveckling - - kunskap inom pedagogik, didaktik och metodik, d.v.s. "lärarämnena" - - social kompetens med utvecklad förmåga till samarbete - - förmåga till utvärdering av sig själv och skolan, "självlärande" - - ledarskap och arbetsledande kompetens. - Dessa yrkesspecifika kompetenskrav måste tydliggöras och stärkas i lärarutbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Centern vill också betona vikten av att i framtiden även öka den didaktiska forskningen, d.v.s. frågeställningen om vad som skall ingå i lärarutbild- ningen. Ökad didaktisk forskning behövs för övrigt även avseende innehållet i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. Skolan som avnämare bör också få ett ökat inflytande över den framtida lärarutbildningen.
IT, som ett hjälpmedel i dagens och i än högre grad morgondagens skola måste också få genomslag i lärarutbildningen. Dessutom måste detta upp- märksammas och få en framskjuten position i fortbildningen av dagens yrkesverksamma lärare både avseende resurstilldelning och generösa möjlig- heter till ledighet för studier och kompletterande fortbildning inom IT- sektorn, varvid datorn som metod och instrument för kunskapsuppbyggnad i skolans olika ämnen ges prioritet.
Skolans och därmed lärarnas ansvar för fostran i frågor om demokrati, jämlikhet, rasism och det mångkulturella samhället bör också få en ökad plats i lärarutbildningen. I det sammanhanget kan vi konstatera att behovet av fler lärare med invandrarbakgrund är viktigt, inte minst för att täcka behovet av fler och bättre utbildade hemspråkslärare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de skolpolitiska målen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tioårig grundskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elev- och föräldrainflytande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skollagen och mobbning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till Skolverket angående olika elevers behov av stöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elever med behov av särskilt stöd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgruppen Kultur i skolan
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för kultur i skolan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsfrågor i fortbildning och lärarutbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasiereformen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningsanknytning och yrkespraktik i lärarutbildningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningens yrkesspecifika kompetenskrav.
Stockholm den 3 oktober 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c) Helena Nilsson (c) Agne Hansson (c) Andreas Carlgren (c) Karin Starrin (c) Elving Andersson (c) Marianne Andersson (c)