En stor majoritet av alla barn och ungdomar tillbringar minst
tolv år i skolan. Grundskolan är en obligatorisk verksamhet.
Varje barn har både rättighet och skyldighet att ta del av
undervisningen där. Målsättningen är att alla under
grundskoletiden ska få de grundläggande färdigheter som
krävs för att orientera sig i ett alltmer komplicerat samhälle.
Varje elev som lämnar grundskolan förväntas vidare ha
tillräckliga kunskaper för att kunna tillägna sig studier på
gymnasienivå. Vi vet att dessa mål inte uppfylls idag. Enligt
Kunskapslyftskommittén lämnar varje år 20 000 elever
grundskolan utan att nå upp till grundskolenivå i
läsförståelse. Långt fler klarar inte kraven i gymnasieskolan.
Om det överhuvudtaget ska vara möjligt att klara
målsättningen att alla elever ska uppnå de mål som fastställts
i läroplan och kursplaner kävs en bred satsning på
kvalitetshöjning i grundskolan. Det anser vi vara en
angelägnare satsning än att förlänga skolplikten med
ytterligare ett år.
Den utbildningssatsning som riksdagen beslutat genomföra under fem år
framöver har som huvudsyfte att ge vuxna med dåliga baskunskaper
möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling. Det är bra. Men om
inte samtidigt en kvalitetsutveckling genomförs inom grundskolan som leder
till att målen kan uppfyllas där blir denna utbildningssatsning ett slag i
luften. Som i alla andra sammanhang är det bättre att stämma i bäcken än i
ån. Om hela tiden nya stora grupper lämnar grundskolan med otillräckliga
grundkunskaper blir arbetet med att i efterhand åtgärda bristerna det allt
överskuggande i stället för kompetensutveckling och livslångt lärande som
bygger på att en överväldigande majoritet fått de baskunskaper som krävs
redan i grundskolan.
Vi kristdemokrater ser skolan som en framtidsinvestering både för de
enskilda medborgarna och för samhället i stort. Vi anser att det är samhällets
skyldighet att ge alla en likvärdig möjlighet att utvecklas efter sina anlag,
intressen och önskemål. I ekonomiskt kärva tider anser vi att skolan måste
ses i detta perspektiv och inte endast som en statisk budgetpost. För att
kunna fullfölja sin uppgift enligt de mål och riktlinjer som lagts fast av
regering och riksdag måste skolan få tillräckliga resurser. Det är
kommunernas ansvar att se till att de obligatoriska områdena, varav skolan är
ett, prioriteras framför icke-obligatoriska uppgifter när kommunen måste
spara. Vi anser att det resurssystem som bör tillämpas ska ge alla skolor en
basresurs per elev, lika stor för alla elever, och en tilläggsresurs som
varierar
med de enskilda elevernas särskilda behov av hjälp och stöd.
Skolans roll som
kulturbärare
All utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om
att förmedla ett kulturarv från en generation till nästa. I alla
tider har samhällen och stater grundat sin existens och sin
verksamhet på etiska värderingar och normer. Varje kultur
har också strävat efter att föra över dessa värderingar och
normer till kommande generationer. Att tillsammans med
föräldrarna föra vårt svenska kulturarv vidare är en av
förskolans och skolans viktigaste uppgifter. I det ingår
historia och tradition, religion och livsåskådning, språk,
etiska och moraliska normer. Kulturarvet är inte statiskt. Det
är tvärtom mångskiftande och berikas ständigt genom nya
upplevelser och erfarenheter och genom kontakter med och
inflytande av människor från andra länder och kulturer. Nya
idéer och ny kunskap tillförs ständigt och ny teknik utnyttjas.
Skolan skall vara icke-konfessionell. Det är inte detsamma som att den ska
vara värdeneutral. Det är varken möjligt eller önskvärt. Skolverksamheten
måste vila på de demokratiska grundprinciperna, och demokratin kan inte
vara värdeneutral. Den förutsätter och vilar på allmängiltiga etiska värden.
Det är naturligt och logiskt att de nya läroplanerna utgår från etiska
värderingar som människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet
med svaga och utsatta, jämställdhet mellan kvinnor och män och alla
människors lika värde. Det är ett historiskt väl belagt faktum att dessa
värderingar har haft ett starkt inflytande genom den kristna traditionen i vårt
land. Den är därför en viktig del av vårt kulturarv.
Etik i praktiken
Om etiska normer ska accepteras av eleverna på ett naturligt
sätt fordras att lärare och annan skolpersonal själva följer
samma normer i det vardagliga skolarbetet. Barn gör inte
som vi säger utan som vi gör. Alla vuxna i skolan måste vara
förebilder genom att tidigt sätta gränser och genom att bidra
till att skapa en lugn och harmonisk arbetsmiljö. Var och en
måste känna personligt ansvar för att skapa ett positivt
arbetsklimat. Det är en grundläggande förutsättning för att
inlärningen ska fungera på ett bra sätt. Särskilt viktigt är att
tendenser till mobbning och uttryck för främlingsfientlighet
observeras och motverkas med konsekvens och tydlighet på
ett tidigt stadium.
Vänlighet, hjälpsamhet och omtanke om andra måste lyftas fram liksom
vikten och värdet av ärlighet, hederlighet och pålitlighet. Eleverna måste få
lära sig att man ska stå för vad man gör och att man ska behandla andra som
man själv önskar bli behandlad. Respekt för lag och rätt och förståelse för
vad ett rättssamhälle är och vad det kräver av medborgarna bör uppmärk-
sammas tidigt. Tillsammans med föräldrarna bör lärarna och den övriga
personalen komma överens om hur den etiska fostran ska utformas.
Det bör ställas tydliga krav på detta i skolplanerna. I dessa ska också
finnas krav på handlingsplaner vid varje skola för att förhindra mobbning
och annan kränkande behandling och åtgärdsprogram för att intensifiera
jämställdhetsarbetet.
Det utvecklingsarbete som bedrivs av Skolverket om hur läroplanens
beskrivning av skolans värdegrund kan omsättas i praktiken bör utvärderas
och följas noga. Vi utgår från att värdegrunden som den beskrivs i läroplanen
inte förändras i det samlade måldokument för den obligatoriska skolan,
förskolans sexårsverksamhet och barnomsorgen som håller på att utarbetas. I
den kompetensutveckling för lärarutbildare som aviseras i regeringens
budgetproposition bör dessa frågor också vara en viktig del. Likaså i det
policydokument för skolan i form av en utvecklingsplan som riksdagen
beslutat skall tas fram vart tredje år. Vi välkomnar att regeringen beslutat
tillsätta en arbetsgrupp för samverkan kring arbetet med skolans värdegrund.
Den bör få en bred sammansättning och komma igång snabbt så att
synpunkter från gruppen kan ligga till underlag för den utvecklingsplan som
aviserats till våren 1997. Vad som sagts om skolans värdegrund bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den fysiska miljön
Omsorgen om elever och alla som arbetar i skolan visar sig
också genom en hälsosam och tilltalande fysisk arbetsmiljö.
En nedsliten, osund, nedklottrad skola ger helt fel signaler
och inbjuder varken till arbete eller ansvarstagande. På
många håll behöver skolbyggnader restaureras och hela
skolmiljön förbättras avsevärt. Det gäller inte minst åtgärder
i ventilationssystemen och problem med värme/kyla. Även
problem med fukt och mögel är vanligt. Det påverkar inte
bara barnens fysiska hälsa utan också deras psykiska
tillstånd. Allergiproblem hos barn och ungdomar kan ofta
härledas till att de vistas i undermåliga lokaler. Trots det
kärva ekonomiska läget är åtgärder för att rätta till dessa
missförhållanden något som måste ha hög prioritet. Därför
bör de ROT-bidrag som kommunerna får del av i första hand
användas till allergisanering av lokaler där barn och
ungdomar vistas dagligen. Städrutinerna måste utformas så
att även allergikänsliga barn kan vistas i lokalerna utan att
deras besvär förvärras.
Skolgården och den närmaste omgivningen runt skolan har också ofta stora
brister. De idéer som kommit fram under projektarbetet Skolans uterum ,
som fått stöd av bl a Allmänna arvsfonden, bör spridas i bred omfattning.
Med ganska små medel kombinerat med frivilligt arbete av föräldrar och
andra vuxna har det visat sig möjligt att förändra skolgårdar till trivsamma
miljöer som också går att använda i undervisningen. Om elever och personal
ska ta ansvar och känna stolthet för sin skola förutsätter det att den fysiska
miljön är i gott skick.
Lärarna - skolans viktigaste
resurs
Att vara lärare tillhör nog de svåraste jobben. Lärarrollen
förändras ständigt. För att de mål som idag uttrycks i
läroplaner och kursplaner ska kunna förverkligas krävs andra
yrkeskunskaper än tidigare. Att vara lärare är inte längre bara
en pedagogisk uppgift. Skolan och ytterst lärarna får ta ett
allt större ansvar för elever med mer eller mindre utpräglade
problem av social karaktär. Bristande arbetsro, oordning,
koncentrationssvårigheter och psykisk instabilitet bland
eleverna har på många håll präglat en del av skolans vardag
under de senaste åren. Inte minst sådana faktorer gör arbetet
som lärare svårt. Nyutbildade lärare lämnas alltför ofta att på
egen hand klara av sitt krävande arbete när de med stor
ämneskunskap och entusiasm lämnar högskolan.
Om vi skall få den kvalitetsförbättring och kompetenshöjning som är
nödvändig i skolan, måste lärarna inspireras att gå i spetsen för förnyelse och
pedagogisk utveckling. Det är de som i kraft av sin pedagogiska
professionalitet och erfarenhet bäst kan driva utvecklingen framåt.
Lärarrollen måste uppvärderas och sättas i focus på ett helt annat sätt än
hittills. För det krävs att lärarnas synpunkter efterfrågas och att de får lön
för
mödan. Det behövs till exempel stimulans i form av tjänster med speciellt
pedagogiskt ledar- och utvecklingsansvar.
Lärarutbildningen kan förbättras genom att det nytänkande och utveck-
lingsarbete som äger rum på många skolor används som utgångspunkt i
undervisningen. Idag är många före detta lärare själva lärarutbildare medan
kontakten med skolans värld som den ser ut idag ofta är alltför klen. Det har
fått till resultat att glappet mellan lärarutbildningen och utvecklingen inom
skolan ökat och att de framsteg som görs på många håll inte får tillräcklig
uppmärksamhet och spridning. Den översyn av lärarutbildningen och
lärarfortbildningen som pågår är nödvändig och efterfrågad.
Föräldrainflytande och
föräldraansvar
Föräldrarna har huvudansvaret för barnens vård och uppfost-
ran. Skolan är ett stöd och ett komplement till föräldrarnas
insatser. Det är en uppfattning som ansluter väl till FN:s
allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige
har ställt sig bakom. Där sägs bl.a. att rätten att välja den
undervisning, som ska ges åt barnen, i främsta rummet till-
kommer deras föräldrar. Uppfattningen ansluter också till
Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna, som sedan 1994 är svensk lag.
Den försöksverksamhet som inletts som ger skolor möjlighet att inrätta
styrelser med föräldramajoritet går i linje med vad vi kristdemokrater länge
krävt. Nämligen att föräldrarnas rätt till information och medinflytande i
skolan måste stärkas. Det är också ett sätt att öppna skolan mot det
omgivande samhället samtidigt som föräldrarnas intresse, kunskap och
kapacitet tas tillvara i beslut som rör skolans och därmed de egna barnens
vardag. Utvärderingen av försöksverksamheten bör bland annat inriktas på
om spridningen bland föräldrarna som deltar i råden motsvarar spridningen
bland eleverna vad gäller socioekonomiska förhållanden. Vi anser också att
det under försöksverksamheten borde vara möjligt att välja in företrädare för
lokala myndigheter och organisationer samt lokalt näringsliv i skolråden.
Detta för att ytterligare förstärka inriktningen mot skolan som en del av det
omgivande samhället.
Stärk elevinflytandet
Eleverna i grundskolan, gymnasieskolan och
vuxenutbildningen har lagfäst rätt till inflytande över hur
deras utbildning utformas. I grundskolan ska inflytandets
omfattning och utformning anpassas efter elevernas ålder och
mognad. På lågstadiet kan det göras genom att eleverna får
ansvar för olika moment i klassrummet. På högre stadier kan
medinflytandet sedan successivt öka till att omfatta
undervisningens uppläggning, schemaläggning och liknande.
Utformningen av elevinflytandet ska bestämmas lokalt.
Tyvärr går utvecklingen på detta område alltför långsamt på
många håll.
Att ge eleverna inflytande är det bästa sättet att utveckla deras känsla för
demokratiska beslutsformer och förmåga till eget ansvarstagande för gemen-
samma samhällsangelägenheter. Skolledare, lärare och övrig personal måste
mer än hittills ge eleverna möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig
i
demokratiskt beslutsfattande. Eleverna måste få känna att deras medin-
flytande är reellt och därmed meningsfullt. Hur elevinflytande kan stärkas
och utvecklas bör framgå av kommunens skolplan och i arbetsplanen för
respektive skola.
Jämställdhet
En viktig målsättning i skolans demokratiska fostran är
jämställdhet mellan kvinnor och män. Precis som i hemmet
påverkas barnen och ungdomarna av hur könsrollerna mellan
de vuxna i skolan ser ut. Att lärarna på de lägre stadierna
oftast är kvinnor, att personalen i skolmatsalen består enbart
av kvinnor medan de enda männen vid skolan ofta är rektorn
och vaktmästaren ger eleverna en bild av
könsrollsfördelningen i samhället som präglar dem som
vuxna. Att långsiktigt påverka könsfördelningen inom de
yrkeskategorier som finns representerade i skolan är därför
grundläggande. Tyvärr har arbete med barn låg status i vårt
samhälle vilket är en av förklaringarna till den sneda
könsfördelningen. Det krävs en attitydpåverkan som
uppvärderar arbete med barn alltifrån omsorgen under den
allra första tiden till grundskoleperiodens slut.
Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt och med
kroppsspråk måste också uppmärksammas mer, inte minst i lärarutbild-
ningen. Många undersökningar visar att pojkar tar betydligt mer plats i klass-
rumssituationen vilket ger flickorna ett sämre utgångsläge från början. Sam-
tidigt missgynnas pojkarna av att de har så få manliga förebilder i skolan. Att
skapa medvetenhet om hur situationen ser ut och hur den aktivt kan påverkas
är en viktig uppgift som måste prioriteras och tydliggöras i lärarutbildningen,
i skolplaner och i jämställdhetsprogram vid de enskilda skolorna.
I rapporten Vi är alla olika, Ds 1994:98, från arbetsgruppen Kvinnligt och
manligt i skolan finns förslag på en rad insatser och åtgärder för att öka
jämställdheten i skolan. Många av dessa bör kunna omsättas utan ytterligare
utredningar.
IT i skolan
Den nya informationstekniken, som till stor del är baserad på
datoranvändning, har utvecklats mycket snabbt. Över hela
världen bygger kommunikationer, utbildning och forskning
alltmer på denna teknik. Det gör det nödvändigt att ge
eleverna betydligt bättre kunskap om och färdigheter i att
utnyttja alla de möjligheter som datorer ger.
Användning av IT i undervisningen kan troligen både förbilliga och
effektivisera undervisningen. Än viktigare är att datorerna ger möjligheter till
mer individualiserad och effektiv undervisning utan att eleverna behöver
lämna klassgemenskapen. Det kan gälla invandrarelever som behöver enskild
språkträning i både svenska och hemspråk. Det kan gälla elever med läs- och
skrivsvårigheter eller med behov av extra övning i t.ex. matematik. Det kan
också gälla elever som befinner sig långt efter eller långt före kamraterna.
Datorstödd undervisning kan också medföra det positiva att läraren får mer
tid över för individuella kontakter med eleverna. IT öppnar också skolan mot
omvärlden på ett helt nytt sätt. Informationssökningen blir inte längre
begränsad till den egna skolan utan information kan sökas och kontakter
skapas i hela världen. Detta kommer på sikt att leda till en genomgripande
förändring av undervisningsformerna.
De skärpta krav som från och med 1998 ställs på blivande lärare när det
gäller förmåga att behärska IT är nödvändiga men senkomna. En plan för
rullande fortbildning av redan examinerade lärare bör snarast utarbetas av
Högskoleverket i samverkan med lärosätena.
Att skolan snabbt kommer igång med datorbaserad utbildning är inte minst
viktigt för de elever som inte har tillgång till dator hemma. Skillnaderna
mellan elever med och utan kunskap i hur informationsteknik kan utnyttjas
leder till nya kunskapsklyftor som kan få snedvridande effekter i framtiden.
Tillsyn, uppföljning och
utvärdering
En effektiv tillsyn, uppföljning och utvärdering är nödvändig
för att mål- och resultatstyrning ska fungera. Vi ser dessa
åtgärder som positiva inslag i styrningen och utvecklingen av
skolan. Formerna för tillsyn, uppföljning och utvärdering bör
anges i den kommunala skolplanen. Det är viktigt att
utvärderingsresultaten verkligen leder till de förändringar
som de visar behov av. Kommunernas egen uppföljning av
sin verksamhet har enligt Skolverket stora brister. Vi
konstatarar med tillfredsställelse att Skolverkets
tillsynsverksamhet ökat markant, att den numera oftare är
egeninitierad och omfattar både offentliga och fristående
skolor. Tidigare ägnades i stort sett hela
tillsynsverksamheten åt den lilla gruppen fristående skolor.
Ett viktigt område för uppföljning är hur de ämnen som är förlagda i block
behandlas. Det är väl känt att vissa ämnen, som t ex naturkunskap och
religionskunskap, lätt hamnar i strykklass när tiden fördelas mellan de olika
ämnena i blocken. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder i form av t ex
fortbildning sättas in om det anses nödvändigt. Det är olyckligt att riksdagen
på regeringens förslag beslutat återgå till möjligheten att ge blockbetyg i
ämnen som är förlagda i block. Det ökar risken för att vissa ämnen inom
blocket osynliggörs eller "försvinner". För att motverka detta anser vi att
eleverna bör få ett betyg i varje ämne i stället för ett blockbetyg.
Timutfallet för de praktiska och estetiska ämnena är ett annat angeläget
område som behöver följas upp. Det finns en risk att skolan blir alltför
teoretisk för många elever vilket hämmar deras inlärning.
Ett tredje område som behöver uppmärksammas vid uppföljning och
utvärdering är hur formerna för elevinflytande och jämställdhetsarbete
utvecklas.
Även arbetet mot mobbning och uttryck för främlingsfientlighet bör följas
upp och utvärderas snarast. Trots alla åtgärder som satts in tycks problemen
inte ha minskat i omfattning. Enligt en undersökning som genomförts av
Barnombudsmannen saknar 10 procent av de undersökta skolorna någon
form av handlingsplan eller program mot mobbning. Även de övriga
resultaten i undersökningen tyder på stora brister.
Flexibel skolstart och
skolgång
Det är ett känt faktum att barn mognar i olika takt. Somliga
är skolmogna vid fem eller sex års ålder, andra först då de
fyllt sju eller kanske åtta år. Det leder till slutsatsen att
övergången mellan förskola och skola bör ske vid olika
åldrar för olika barn. Skolstarten bör därför vara individuellt
flexibel och ske successivt. Det är viktigt att övergången
görs mjuk och att föräldrar, förskollärare och lärare
samarbetar så att övergången anpassas till varje barns behov
och individuella förutsättningar. Vi avvisar obligatorisk
skolstart för sexåringar.
Skolplikten ska även i fortsättningen vara nioårig, men det ska finnas
möjlighet att förlänga skolgången med ett år för elever som önskar det och
som bedöms ha behov av det.
Barn med särskilda behov
Alla elever måste få del av den allmänna kompetenshöjning
som skolan förväntas ge bl.a. genom de nya läroplanerna.
Därför måste all skolans personal, men främst lärarna,
vinnlägga sig om att förhindra den kunskapssegregering som
beror på att alltför många elever brister i läsförmåga. Den
bristen leder ofta till utslagning och till att många senare i
livet, med betydligt större kostnader och besvär, måste
komplettera sin grundutbildning. Enligt undersökningar är de
elever som är de svagaste läsarna i den svenska skolan
betydligt sämre än de svagaste läsarna i många länder med
sämre genomsnittlig läsförmåga. Det tyder på att inte
tillräckliga insatser i form av specialundervisning och
stödundervisning sätts in för dem som bäst behöver det. Det
gäller bland annat elever som är dyslektiker.
Vi ser med förväntan fram emot resultaten av den kampanj som nyligen
startat och den kommitté som tillsatts för att uppmärksamma dyslektikers
särskilda behov. En uppenbar brist är att det i kommittén saknas någon på
fältet aktiv pedagog med erfarenhet av dyslexiproblem både när det gäller
själva inlärningsmetoderna och när det gäller svårigheterna att få förståelse
från skolledning och kommun för de särskilda insatser som är nödvändiga.
Denna brist bör åtgärdas.
Utvecklingssamtal och betyg
Utvecklingen av varje elevs basfärdigheter bör följas
kontinuerligt bl.a. genom diagnostiska prov,
utvecklingssamtal och betyg. Varje elev ska ha en egen
utvecklingsplan som följs upp regelbundet genom utveck-
lingssamtal med eleven och dennes föräldrar.
Utvecklingssamtalen ska omfatta både elevens
kunskapsutveckling och sociala kompetens. Samtalen bör
utan att föräldrarna särskilt begär det dokumenteras i skrift
för att lättare kunna stämmas av.
Varje elev ska få möjligheter att utveckla sin särskilda begåvning och sina
särskilda intressen. Det kräver att lärarna särskilt uppmärksammar både
elever med speciella inlärningsproblem och elever med snabb uppfattnings-
förmåga så att var och en får uppgifter som stimulerar deras utveckling både
kunskapsmässigt och personlighetsmässigt. För att lärarna ska klara denna
form av individualisering får inte undervisningsgrupperna bli för stora. Det
är en viktig kvalitetsfråga.
Under föregående mandatperiod medverkade kristdemokraterna till att ett
mål- och kunskapsrelaterat betygssystem infördes. Ett sådant betygssystem
bidrar enligt forskning och lärarerfarenhet bättre än ett relativt system till
att
motivera eleverna och ge även svaga elever ett gott självförtroende.
Det är viktigt med betyg som komplement till utvecklingssamtalen, som
bör vara den främsta kontaktformen mellan hem och skola. I ett mål- och
kunskapsrelaterat betygssystem är betyget ett kvitto på en dokumenterad
färdighet. Stegen i betygsskalan får inte vara för glesa om betygssystemet ska
medverka till att motivera eleven att försöka uppnå nästa steg. Om
instrumentet är alltför trubbigt mäter det inte heller det som det är tänkt att
mäta. Informationen som betygen ska ge blir därigenom bristfällig. Det var
bl a därför som vi kristdemokrater avfärdade den tregradiga betygsskala som
riksdagen antog i slutet av 1994 efter en proposition från regeringen.
Betygskriterierna måste dessutom vara tydliga och väl avvägda så att lärare
och elever har samma uppfattning om vad som krävs för respektive
betygsnivå. Här återstår mycket att göra.
Vi anser att betyg bör ges i en sexgradig skala fr o m årskurs 7 för att
eleverna ska hinna vänja sig vid systemet i god tid före slutbetyget i årskurs
9. Dessutom bör skriftlig information om elevens kunskap och utveckling i
förhållande till de angivna kravnivåerna i läroplanen ges fr o m årskurs 5.
Det är viktigt för att de elever som behöver särskilt stöd ska fångas upp på ett
tidigt stadium.
De elever som inte når upp till fastställd kravnivå i ett ämne när de slutar
grundskolan ska enligt riksdagens beslut få ett streck i stället för betyg. De
har också rätt att få ett skriftligt omdöme om de begär det. Vi menar att den
avlämnande skolan ska ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme
oavsett om eleven begär det eller inte. Det är viktigt att den dokumentationen
finns tillgänglig om den skulle efterfrågas av eleven vid ett senare tillfälle.
Elevvård
Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet.
Skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, skolvärdar
och elevassistenter fyller viktiga behov inom sina respektive
områden. Många av dessa tjänster har idag dragits in på
grund av kommunernas dåliga ekonomi. Det är svårt att
överblicka vilka konsekvenser det kommer att få. Barn och
ungdomar har idag ett stort behov av vuxenkontakt som
varken tillfredsställs av föräldrar eller lärare. Den
elevvårdande personalen får ofta ta emot det uppdämda
behov av engagemang från och gemenskap med de vuxna
som bristen på annan vuxenkontakt skapat. Med den
professionalitet de besitter har de också kompetens att ge
elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de
behöver. Inte minst med tanke på att psykiska och
psykosociala störningar har ökat kraftigt bland barn och
ungdomar är det nödvändigt att elevvården inte utarmas utan
får erforderliga resurser. Den bör ingå i det underlag för
resurstilldelning som vi kristdemokrater vill se.
Tilläggsresursen för elever med behov av särskilt stöd kan då
bland annat användas för anställning av elevvårdande
personal.
Fristående skolor
Fristående skolor är ett viktigt komplement till den offentliga
skolan. De internationella konventioner som refererats
tidigare ligger också till grund för den rätt att fritt välja skola
som barn och föräldrar nu fått. Det är viktigt att slå vakt om
denna rättighet. Regler för godkännande och bidrag får inte
utformas så att de i praktiken stryper möjligheten att starta
och driva en fristående skola. Det betänkande som för
närvarande ligger på riksdagens bord och som
Kristdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna och
Centerpartiet gemensamt reserverat sig emot har tyvärr den
inriktningen.
Vi Kristdemokrater anser att fristående skolor bör få en garanterad
ersättningsnivå fastställd av staten. Därefter ska dessa skolor precis som
övriga ha möjlighet att få tilläggsresurser som varierar med de enskilda
elevernas särskilda behov. Hänsyn bör också tas dels till att de fristående
skolorna i vissa fall kommer undan vissa kostnader som de offentliga står
för, t ex skolhälsovård och skolskjuts, dels till de merkostnader fristående
skolor har i förhållande till offentliga när det gäller t ex pensions- , skatte-
och lokalkostnader. I övrigt hänvisas till de tidigare nämnda reservationerna
mot nu liggande förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurstilldelningssystemet i grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans värdegrund samt om riktlinjer för hur måldokumenten
angående etisk fostran, som finns angivna i läroplanen, skall få praktisk
tillämpning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sanering och ombyggnad av skolbyggnader och skolgårdar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att använda ROT-bidrag till allergisanering av lokaler där barn
och ungdomar vistas dagligen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamheten med styrelser med föräldramajoritet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i skolan för att öka jämställdheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och fortbildning av lärare i informationsteknik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skolverkets och kommunernas tillsynsfunktion samt om behovet
av uppföljning och utvärdering av tidsutrymmet dels för ämnen som är
förlagda i block, dels för estetiska och praktiska ämnen och dels av hur
formerna för elevinflytande och jämställdhetsarbete utvecklas samt vilka
resultat arbetet mot mobbning och uttryck för främlingsfientlighet har givit,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningen av den kommitté som skall föreslå åtgärder för
att hjälpa elever med dyslexi,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibel skolstart och fortsatt nioårig skolplikt med möjlighet till
ett års förlängning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betygssystemets utformning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevvårdande personal.