Samstämmiga forskningsresultat visar att den fysiska aktiviteten har stor betydelse för individens välbefinnade såväl fysiskt som psykiskt. Regelbunden motion minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar, belastningsskador m.m.
Regelbunda motionsvanor grundläggs i unga år. Barn och ungdomar som börjar motionera i skolåldern har en större benägenhet att vara fysiskt aktiva som vuxna än andra. Fysisk aktivitet i unga år minskar dessutom riskerna för tidig ohälsa. Regelbunden fysisk aktivitet medför också att ungdomar orkar med skolarbetet bättre, vilket i sin tur ger ökad trivsel i skolan.
Studier visar att under 1990-talet har två typer av ungdomar utkristalliserats när det gäller fysisk aktivitet. Ungdomar som är aktiva inom idrottsrörelsen ägnar stor tid åt fysisk aktivitet medan de andra ungdomarna blir allt mer fysiskt passiva. Detta beror bl.a. på att det spontana idrottandet på fritiden har minskat. Andra studier visar att svenska femtonåringar har blivit tre kilo tyngre de senaste tre åren. Det är därför mycket viktigt att skolan får alla elever att aktivera sig i gymnastiken och skapa ett intresse för motion hos eleverna. Det är därför med oro man kan konstatera att många elever har alltför få timmar gymnastik och idrott i skolan. De elever som är intresserade av idrott väljer mer än den obligatoriska tiden, medan de som är i störst behov av skolidrott och gymnastik väljer bort den.
När därtill antalet friluftsdagar minskar ges allt sämre möjligheter till motion för dessa elever. Ur ett längre perspektiv kan detta ge allvarliga konsekvenser för den framtida hälsan. Med anledning av dessa fakta anser vi att en översyn av läroplanen snarast bör ske för att ur folkhälsosynpunkt undersöka om mer tid i skolan kan ges åt ämnet idrott och hälsa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrott och hälsa i skolan.
Stockholm den 3 oktober 1996
Kent Olsson (m) Karl-Gösta Svenson (m)
Gotab, Stockholm 1996