Under den senaste 10-årsperioden har Sverige satsat
betydande belopp på arbetsmiljöfrågor. Som exempel kan
nämnas Arbetmiljökommissionen,
Rehabiliteringsutredningen, Kompetensutredningen och
Produktivitetsdelegationens arbete som syftat till att visa på
framkomliga vägar för att främja arbetslivsutvecklingen och
därmed höja produktiviteten i det svenska näringslivet.
Ett gigantiskt projekt som direkt syftade till att utveckla det svenska
arbetslivet var Arbetslivsfonden. Under knappt fem år satsades 11 miljarder
svenska kronor ur Arbetslivsfonden till bidrag för utveckling av arbetsmiljö,
arbetsorganisation och kompetens. Tillsammans med den del av
projektkostnaden som arbetsgivaren själv stod för uppgår den totala
satsningen till omkring 30 miljarder. Erfarenheter från Arbetsmiljöfondens
verksamhet är bland annat att arbetsmiljöfrågorna ur framför allt det
arbetsorganisatoriska och psykosociala perspektivet inte alltid ses som
långsiktiga tillväxt- och konkurrensfaktorer, framför allt hos de mindre och
medelstora företagen, och därmed inte heller prioriteras. Det kan finnas flera
skäl till detta, men kompetens hos framför allt företagsledningen kan ha en
avgörande betydelse för i vilken omfattning arbetsmiljöfrågorna har hög eller
låg prioritet.
I dagarna är det aktuellt med ytterligare satsningar på arbetslivsutveckling
inom t.ex. Växtkraft mål 4-programmet. I programförklaringen förutsätts att
medlen ska gå till framåtsyftande åtgärder och ej till problemlösning. Detta
gäller i stor utsträckning också tidigare satsningar.
Arbetslivsfondens arbete har tydliggjort behovet av kompetensutveckling
hos ledare i framför allt mindre och medelstora företag, när det gäller
kunskap om förändrings- och utvecklingsarbete. Ett sätt att komma till rätta
med detta och i större utsträckning än hittills arbeta förebyggande, är att
redan i utbildningen på såväl gymnasie- som högskolenivå föra in
arbetsmiljöfrågorna i högre grad än i dag. Med tanke på den frihet som måste
ges till utbildningsväsendet att självt forma sina utbildningsprogram, kan man
dock diskutera någon form av rekommendation från statsmakternas sida.
Den bristfälliga kunskap som våra framtida arbetsledare och företagsledare
erhåller i sin utbildning kan illustreras med två exempel, ett från
gymnasieskolan och ett från högskoleutbildningen.
Vid gymnasieskolan i Luleå har man sedan ett år tillbaka en inriktning
inom det naturvetenskapliga programmet med huvudämnen inom miljö och
teknik. Utbildningen genomförs i nära samarbete med de större metallurgiska
företagen och verkstadsföretagen på orten. Den miljöutbildning som ges sker
i huvudsak inom ämnet miljökunskap och kemi och är inriktad mot den yttre
miljön. Företagen erhåller arbetskraft i produktionen via det industriprogram
med flera mer praktiskt inriktade program som finns inom gymnasieskolan.
Miljö/teknikprogrammet utbildar en mellangrupp som efter viss praktik kan
utgöra en mellangrupp som arbetskraft, d.v.s. mellan yrkesutbildade och
högskoleutbildade. Av erfarenhet vet vi att det är just denna grupp som
arbetar med planerings- och arbetsledningsfrågor nära de kollektivt anställda.
Högskolan i Luleå är den högskola i landet som har den i särklass mest
utbyggda arbetsmiljöutbildningen och forskningen inom området. Det finns
en civilingenjörsutbildning med inriktning mot industriell arbetsmiljö och
civilingenjörsutbildning inom maskinteknik, datateknik, samhällsbyggnads-
teknik samt anläggningsteknik. Skolan har också samhällsvetenskapliga
utbildningar samt lärarutbildning. Vid institutionen för arbetsvetenskap pågår
forskning inom mer traditionell arbetsmiljö som buller, ergonomi men också
inom industrisociologi och teknisk psykologi. För studenter som utbildas på
andra linjer än industriell arbetsmiljö ges inga obligatoriska kurser inom
arbetsmiljöområdet. Industriell arbetsmiljö har 30 platser. De kurser som ges
som valbara kurser handlar om till exempel arbetsmiljö och
arbetsorganisation, förhållandet människa och maskin. Sammantaget kan man
säga att de kurser som har inriktning mot arbetsmiljöfrågor och
arbetslivsutveckling väljs av mindre än hälften av eleverna.
Vi vet också att de som har högskoleutbildning i stor utsträckning hamnar
på ledande poster inom näringsliv och offentliga organisationer. Det torde
därför vara väl investerade samhällsmedel om man kunde förebygga
arbetsmiljöproblem och verka för arbetslivsutveckling genom att stimulera
utbildningsväsendet att i större utsträckning lägga arbetsmiljökurser på såväl
gymnasie- som högskolenivå som obligatoriska kärnkurser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna
motion anförts om behovet av arbetsmiljöutbildning för framtida arbetsledare.
Stockholm den 3 oktober 1996
Monica Öhman (s)
Leif Marklund (s)
Lennart Klockare (s)
Lars U Granberg (s)
Birgitta Gidblom (s)
Lennart Thörnlund (s)