Dagens grund-, gymnasie- och högskola ställer stora krav på
att eleverna ska behärska både muntlig och skriftlig
framställning, vilket är bra. Kommunikationen mellan
människor spelar en allt större roll i samhället och på
arbetsmarknaden. Elever måste därför få lära sig att använda
ordets gåva, inte minst ur demokratisk synpunkt.
Men här uppstår det problem för elever som har handikapp som hindrar
den muntliga eller skriftliga framställningen, exempelvis stamning och
dyslexi.
I betygskriterierna står det att eleverna ska behärska både muntlig och
skriftlig framställning och detta följer lärarna när de sätter betyg, eller när
personer bedöms via högskoleprovet. Om det vill sig riktigt illa kan alltså en
stammare eller dyslektiker få ett lägre betyg, lägre poäng i högskoleprovet än
hon/han är värd.
Kort sagt, en handikappad elev har inte alltid samma chans till bra betyg
eller högre poäng i högskoleprovet som en elev utan kommunikativa
handikapp har. Detta måste åtgärdas genast. Det är hög tid att det svenska
skolväsendet inser att alla elever inte är stöpta i samma form och att
undervisningen och högskoleprovet anpassas efter varje enskild elevs
förutsättningar. Därför måste elever med handikapp som hindrar den
muntliga eller skriftliga framställningen som skolan kräver ges rätt att
komplettera sitt skolarbete eller högskoleprov på annat sätt, exempelvis med
hjälp av ny teknik.
Vid betyg- eller poängsättning ska inte lärarna ge lägre betyg till elever
med handikapp, som påverkar vid muntliga eller skriftliga redovisningar. Det
måste handla om att ge alla en likvärdig chans.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handikappade och icke handikappade elever skall behandlas
lika.