Ämnet idrott och hälsa har fått allt mindre utrymme på skolschemat. Många elever har endast en timme per vecka för idrott.
Förutom fler gymnastiktimmar hade skolan dessutom 4-6 friluftsdagar varje läsår i slutet av 1980-talet. Idag finns inga krav på att organisera friluftsdagar. Flera undersökningar har visat att eleverna rör på kroppen betydligt mindre idag än tidigare. Andra studier visar att medelvikten för tonåringar under den senaste 10-årsperioden ökat med 4-5 kg. Siffror som redovisas från värnpliktsmönstringen bekräftar denna utveckling. På sikt innebär denna försämring av elevernas fysiska kondition risker för folkhälsan.
Samtidigt kan konstateras att fysisk aktivitet ger eleverna bättre koncentrationsförmåga och bättre uthållighet, d.v.s. faktorer som underlättar för eleverna att klara studierna med bra resultat.
Enligt Riksidrottsförbundets rapport "En beskrivning av idrotten i skolan 1996" har eleverna alltmer indelats i ett A- och ett B-lag. En grupp ungdomar som aktivt idrottar på sin fritid och en grupp som inte rör på sig över huvud taget. Anslagen till idrotten kommer att minska, vilket förmodligen innebär stora svårigheter för idrottsrörelsen att engagera de ungdomar som idag är fysiskt inaktiva. Många idrottslärare hävdar dessutom att det är svårt att få de fysiskt inaktiva att välja idrott som "eget val".
Många idrottsföreningar menar dessutom att skolan ej är intresserad av samverkan, när idrottsföreningen erbjuder sina tjänster.
Mot bakgrund av de senaste årens utveckling finns det anledning att stärka skolans roll som hälsofostrare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolämnet idrott och hälsa.
Stockholm den 3 oktober 1996
Conny Öhman (s)