Hemspråksundervisningen har en klar roll och en tydlig målsättning i den svenska skollagen. Riksdagens beslut är i linje med de internationella överenskommelser som garanterar minoriteters rätt till sitt språk och sin kultur. Exempel på sådana överenskommelser är FNs konventioner om de mänskliga rättigheterna och FNs barnkonvention (artikel 28 och 29 behandlar särskilt barnets rätt till utbildning).
Den svenska lagstiftningen bygger på insikten att undervisningen i hemspråk är en investering för landets framtid kulturellt, socialt och ekonomiskt. Människor som behärskar flera språk och har dubbel kulturkompetens är en tillgång för ett land.
Hemspråkselever, deras föräldrar och hemspråkslärare är en värdefull resurs i skolans internationalisering och i strävanden att skapa förståelse och utveckla solidaritet. Om man inte får utveckla sin grundläggande identitet kommer man alltid att känna sig osäker. Möjligheten att få utveckla både sitt modersmål och svenskan ökar individens chanser till trygghet och självförtroende. Forskningen om hemspråksundervisning visar entydigt på dess betydelse för elever med invandrarbakgrund: Ett väl fungerande hemspråk underlättar och påskyndar inlärning av det nya språket, dvs svenska. Aktivt tvåspråkiga personer är definitivt en tillgång i det svenska samhället.
1990-talets ekonomiska nedskärningar har hårt drabbat hemspråket. I vissa kommuner har nedskärningen varit så stor som 72 %, men varierar från kommun till kommun. Resursfördelningen för hemspråk styrs orättvist mellan olika skolor. Hemspråket för en ojämn och hopplös kamp på de flesta skolor då resurserna ska fördelas till elever med särskilda behov. Hemspråks- lärare fungerar inte längre som stödpersoner till invandrareleverna, eftersom undervisningen dels ligger utanför elevernas normala skoldag dels i mycket ringa omfattning förekommer som studiehandledare.
Problemen finns alltså inte i den svenska lagstiftningen, utan hos de politiker och skolrektorer som i ett besvärligt ekonomiskt läge väljer att blunda för invandrarnas lagliga rättigheter.
Att i tal och skrift kunna använda det svenska språket är en förutsättning för att aktivt kunna delta i samhällslivet. Det är därför skolans viktigaste uppgift att skapa goda möjligheter för språkutveckling hos elever med ett annat modersmål än svenska. Skolans undervisning skall ge eleverna möjligheter att använda språket i olika situationer och att utveckla sina färdigheter i att tala, lyssna, läsa och skriva.
Genom undervisningen i svenska som andraspråk måste eleverna få så goda kunskaper i svenska att de med fullt utbyte kan tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen, få tillträde till kamratgemenskapen och i förlängningen till det svenska samhället. Inlärning av ett nytt språk är en långsiktig process som fortsätter även efter det att eleverna har avslutat sina studier. Det primära syftet med undervisningen i svenska som andraspråk är att eleverna skall uppnå en funktionell behärskning av språket som är i nivå med den som elever med svenska som modersmål har.
Goda kunskaper i svenska är grundläggande för att uppnå lika villkor i samhället. Det är en förutsättning för att få fotfäste på arbetsmarknaden och för att bli delaktig i föreningsliv och politik.
Det är viktigt att kommunerna formulerar en tydlig politisk ambitionsnivå för invandrarelevernas rätt till likvärdig utbildning i hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk. Studiehandledningen på hemspråk ska ha samma funktion som annan stödundervisning i grundskolan och gymnasiet. Dataundervisning bör finnas på hemspråk för eleverna. Ökade resurser och ständig utvärdering måste sättas in för att ge invandrare gedigna kunskaper i svenska. I undervisningen i svenska ska också ingå fördjupad förståelse av den svenska kulturen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemspråkets roll i den svenska skolan samt att även dataundervisningen sker på hemspråket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undervisningen i svenska för invandrare också bör rymma kulturell förståelse för det svenska samhället.
Stockholm den 2 oktober 1996
Juan Fonseca (s) Pär-Axel Sahlberg (s)