Motion till riksdagen
1996/97:Ub215
av Ingrid Skeppstedt (c)

Dyslexi


Dyslexi - ordblindhet - är ett handikapp som är vanligare än
man tror. Folk i allmänhet vet inte så mycket om dyslexi.
Den stora bristen är att inte ens nyexaminerade lärare har fått
tillräckliga kunskaper om det.
Dyslexi är biologiskt grundat och ofta nedärvt. 5-8 procent av Sveriges
befolkning har läs- och skrivsvårigheter. En del kan ha svårt att uppfatta ljud
och bokstäver. Andra kan läsa men inte skriva och vice versa. Det är inte
konstigare att ha dåligt ordsinne än att ha dåligt bollsinne. Dyslektiker har
stora svårigheter vid läsning eller stavning trots normal skolundervisning,
oberoende av intelligens och oberoende av socio-ekonomisk bakgrund.
Dyslexi klassades som handikapp 1990. Trots detta handikapp har
dyslektiker ofta andra talanger. När de inte kan stödja sig på det skrivna
ordet utvecklar många ett bra minne. Många dyslektiker döljer sig också
bakom en fasad. Många pojkar blir bråkstakar eller lustigkurrar, flickorna
väljer oftast att vara tysta för att inte locka till sig uppmärksamhet. Enligt
undersökningar har hälften av så kallade värstingar svåra läs- och skriv-
svårigheter. Dessutom är det procentuella antalet dyslektiker bland arbetslösa
och även i kriminalvården anmärkningsvärt högt. Med större kunskaper och
resurser från både föräldrar och skolan hade nog mycket av detta kunnat
undvikas.
I Danmark använder man ordet ordblind. Där vet också dyslektikerna vart
de kan vända sig. De har kommunikationscentrum som kan ordna enskild
undervisning, som är gratis, även för vuxna. Antalet ordblinda är ungefär
samma världen över, 5-8 procent av befolkningen.
Det är skrämmande att vi i Sverige inte har tillräckliga resurser inom
skolan för barn med speciella problem. Man sparar inte genom att låta
problemet vänta. Det går inte över av sig självt utan måste någon gång tas
om hand, och då kostar det mer. Ett ansvar som samhället måste ta på
allvar.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samlade resurser för dyslexi.

Stockholm den 1 oktober 1996
Ingrid Skeppstedt (c)