Samstämmiga forskningsresultat visar den fysiska aktivitetens betydelse för individens välbefinnande såväl fysiskt som psykiskt. Regelbunden och rätt utförd motion minskar dramatiskt risken för exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, belastningsskador m.m. De företag som satsat på friskvård bland de anställda har också noterat en klar minskning av antalet korttidssjukskrivningar.
Vi vet också att regelbundna motionsvanor grundläggs redan i unga år. Barn och ungdomar som får en positiv upplevelse av fysisk aktivitet och idrott har en betydligt större benägenhet att vara fysiskt aktiva som vuxna än andra. Fysisk aktivitet i unga år minskar dessutom risken för tidig ohälsa. Fysisk aktivitet bland unga människor är viktig också för att det finns ett klart samband mellan denna och den intellektuella utvecklingen. Regelbunden fysisk aktivitet gör att ungdomarna orkar med skolan på ett bättre sätt.
Studier (Engström 1986, 1984, 1992, 1994) visar att det under 1990-talet tydligt har utkristalliserats ett A- och ett B-lag när det gäller ungdomars fysiska aktivitet. De ungdomar som inte är aktiva inom idrottsrörelsen tenderar i allt högre grad att vara fysiskt helt passiva, bland annat på grund av att det spontana idrottandet på fritiden tyvärr har minskat kraftigt. Andra studier visar att svenska femtonåringar har blivit tre till fyra kilo tyngre det senaste decenniet. Skolan är genom sitt allomfattande obligatorium den enda möjligheten att aktivera dessa elever som står utanför idrotten och samtidigt skapa ett livslångt intresse för motion hos dem. Därför är det mycket allvarligt att inslagen av idrott och motion har minskat i skolan.
Det är framför allt i gymnasiet som ämnet tappar mark. Många skolor går ned till en lektion per vecka. Den vanligaste lektionstiden är 60 eller 80 minuter. Lägg därtill att antalet friluftsdagar också minskar och att tiden till dessa numera tas från antalet idrottstimmar.
Tanken bakom den gällande läroplanen är att det står eleverna fritt att välja mer idrott än den obligatoriska. Riksidrottsförbundets studie visar emellertid att de som bäst behöver skolidrotten väljer bort den. De som väljer extra idrott (12-15 procent av eleverna) är de som redan är aktiva i idrottsföreningar. Mycket tyder på att det som nu händer i ämnet idrott och hälsa i skolan på lång sikt med största sannolikhet får mycket allvarliga konsekvenser ur ett folkhälsoperspektiv.
Med anledning av ovanstående anser jag att Skolverket skall få i uppdrag att utvärdera hur ämnet i idrott och hälsa utvecklats efter det att nya läroplanen börjat gälla i skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av ämnet i idrott och hälsa i skolan.
Stockholm den 2 oktober 1996
Göte Jonsson (m)