Kunskap och kompetens är grundläggande förutsättningar både för enskilda människors möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och för Sveriges nationella konkurrenskraft.
För att Sverige skall kunna hävda sig som kunskapsnation är det viktigt med en väl fungerande högskoleutbildning, liksom en kvalificerad efter- gymnasial yrkesutbildning. Såväl bredd- som spetskompetens måste förbättras för att Sverige skall kunna förbli ett konkurrenskraftigt kunskaps- samhälle.
Högskoleutbildningens omfattning och inriktning har varit föremål för omfattande debatt de senaste åren. Alltför sällan diskuteras dock vad som kan göras för att höja kvaliteten i landets gymnasieutbildning.
Grundläggande är att gymnasieutbildningen måste vara individualiserad, det vill säga anpassad efter varje elevs förutsättningar och ambition, för att ge bästa resultat. Alla elever måste finna möjlighet till personlig utveckling och utmaning i gymnasieskolan.
Förutsättningar för detta finns i den nya kursutformade skolan med möjligheter till individuella val, lokala tillägg m.m. Det poängsystem som nu finns ger möjlighet att anpassa studietakten efter elevernas behov.
Ett allvarligare problem är att avståndet mellan gymnasieskolan och högskolan är alltför stort. Alltför få influenser kommer och alltför lite kunskapsöverföring sker från högskolan till gymnasiet. Steget till högskole- utbildning kan vara stort för en nybakad gymnasiestudent. Högskolan kräver mer av enskilt ansvarstagande för det egna lärandet.
Genom att erbjuda högskolekurser inom ramen för elevens fria val på gymnasiet skulle ambitiösa elevers intresse och läraktighet kunna tas till vara på ett bättre sätt. Steget mellan de båda utbildningsnivåerna skulle minska och gymnasiegången ytterligare individualiseras. För den enskilde eleven skulle möjligheten att fördjupa sig i ett ämne inte bara innebära en kunskapsmässig utveckling. Eleven skulle också kunna få en fördel för fram- tiden bestående av de högskolepoäng som kursen skulle resultera i. Rekryte- ringen till högskolan skulle också kunna stärkas, när många elever tidigt kommer i kontakt med akademiska studier.
Gymnasieförordningen bör förändras så att det tydligt framgår att hög- skolekurser kan läsas inom ramen för elevens individuella val. Detta förutsätter naturligtvis att gymnasieskolan och berörd kommun bestämmer sig för att erbjuda sådana kurser i samarbete med högskolan. Det förutsätter också att enskilda högskolor vill delta i sådana projekt och kan medverka vid examinering av de elever som inte bara vill dra nytta av kvaliteten i en högskolekurs, utan också tentera för att erhålla högskolepoäng.
Mycket talar för att en ökad integration av hög- och gymnasieskola skulle kunna bidra till att kvaliteten höjs inom hela gymnasieutbildningen.
I Kalifornien ges idag vad som kallas för Advanced Placement Courses på delstatens High Schools. Kurserna är ett samarbete mellan dessa skolor och högskolenivån. Enligt uppgift ges kurserna av skolornas ordinarie lärare, som i många fall först har genomgått fortbildning inom sina ämnen.
En integration av gymnasie- och högskoleutbildning i Sverige skulle, om man valde en sådan modell, kunna erbjuda incitament för vidareutbildning och utveckling av arbetsuppgifterna för många av gymnasieskolans lärare.
Kurserna skulle rimligen inte ges på helfart, utan anpassas till skolans övriga studietakt. Kursplanen bör utformas i samarbete mellan lokala gymnasieskolor och högskolor. Examinationen av de elever som önskar tillgodogöra sig högskolepoäng måste ske i samverkan med högskolan. Krav och kriterier för tentamen måste överensstämma med god akademisk standard. En tänkbar modell är att kurserna för de elever som så önskar avslutas med en tentamen som täcker terminens kursinnehåll.
Det finns en stor och hittills outnyttjad potential i ökad samverkan mellan gymnasieskolan och högskolan. Det är därför angeläget att pilotprojekt med högskolekurser inom ramen för elevens fria val på gymnasieskolan kan komma igång utan fördröjning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för gymnasieelever att inom ramen för sina studier läsa kurser på högskolenivå i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 september 1996
Sten Tolgfors (m)