med anledning av prop. 1996/97 Svenskt deltagande i fredsstyrka efter IFOR i Bosnien- Hercegovina
Fortsatt fredsstyrka i
Bosnien-Hercegovina
Den internationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien-
Hercegovina visade sig snabbt framgångsrik i
ansträngningarna att uppnå de militära målen i Day-
tonöverenskommelsen. Den civila fredsprocessen har
däremot mycket långt kvar innan målen i fredsuppgörelsen
kan förverkligas. Vi välkomnar det kommande beslutet av
FN:s säkerhetsråd att ge mandat till en fortsatt internationell
fredsstyrka under NATO:s ledning efter det att mandatet för
IFOR löper ut den 20 december. Det kommer att vara av
avgörande betydelse för möjligheterna att på allvar
förverkliga de civila målen i fredsuppgörelsen. Folkpartiet
liberalerna ställer sig därför bakom regeringens förslag om
ett bemyndigande att ställa svensk trupp till förfogande för
en fortsatt internationell fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina.
Den kommande fredsstyrkan förväntas tydligen bli i storleksordningen
ungefär hälften av den nuvarande IFOR-styrkan. Vi finner det inte självklart
att minskningen av fredsstyrkan måste ske proportionellt i förhållande till
deltagandet i IFOR. Europas stater har ett större ansvar för fred och säkerhet i
Europa, och vi har förståelse för om USA nu skulle ha uppfattningen att de
europeiska staterna bör bära huvudansvaret för den fortsatta fredsstyrkan. Det
kan också komma att påverka det svenska bidragets omfång, vilket därför
måste kunna anpassas till de krav, som kan komma att ställas i de kommande
förhandlingarna. Detta bör regeringen ges till känna.
Svenskt deltagande i internationella fredsinsatser kommer givetvis det
svenska försvaret till godo. Vid ett smärre överstigande av beräknade kostna-
der av 399 miljoner kronor kan finansiering givetvis ske genom överföring av
medel från anslaget A 1 Försvarsmakten. Skulle kostnaden väsentligt över-
stiga den beräknade förutsätter vi att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till finansiering. Detta bör regeringen ges till känna.
Den fortsatta fredsprocessen
i det forna Jugoslavien
Den 14 september ägde de första landsomfattande valen rum
i Bosnien efter Daytonavtalets undertecknande i december
1995. Valdagen förlöpte lugnare än många hade väntat.
Valproceduren i vallokalerna gick på de allra flesta håll
hyggligt korrekt till. Omvärlden kunde dra en suck av
lättnad. Två veckor senare kunde OSSE, som ansvarigt
internationellt organ för valens genomförande, förklara valen
för giltiga. Den 5 oktober kunde det nyvalda parlamentet för
det sammanhållna Bosnien-Hercegovina samlas i Sarajevo
för att öppnas, om än åtminstone inledningsvis i frånvaro av
ledamöterna från Republika Srpska. De uppskjutna
kommunalvalen skall nu enligt uppgift hållas under
våren/försommaren 1997. Det är en grundläggande
förutsättning för förverkligandet av fredsavtalet att
kommunalvalen hålls så snart godtagbara villkor för fria och
demokratiska val föreligger. Vid dessa måste varje
medborgare i Bosnien-Hercegovina garanteras rätten att
kunna rösta på den plats vederbörande var bosatt, när kriget
började.
Ändå förändrade septembervalen inte nämnvärt någonting. Den faktiska
etniska uppdelning av Bosnien-Hercegovina, som världen i stort sett stilla-
tigande åsett under nästan fyra års folkmord, utgjorde basen för stormakternas
formel för Daytonavtalet. De allmänna val som föreskrevs i avtalet
arrangerades utifrån att människorna i Bosnien i allt väsentligt skulle rösta i
etniskt uppdelade enheter. IFOR-styrkan har visserligen garanterat att militärt
våld hållits i schack, men det civila genomförandet av Daytonavtalet har inte
i något väsentligt avseende bidragit till att minska den faktiska etniska del-
ningen av Bosnien. Flyktingar har endast i undantagsfall kunnat återvända till
sina forna hem. Krigsförbrytarna Karadzic och Mladic kan öppet trotsa
världssamfundets till intet förpliktande deklarationer.
Valproceduren kantades således av så allvarliga felaktigheter att de lokala
valen fick uppskjutas. Antalet röstande i valen den 14 september bedöms av
fristående observatörer alldeles för högt i förhållande till antalet möjliga
röstande. Valrörelsen ägde rum under mycket kort tid och utan varje rimlig
möjlighet för oppositionsalternativ att göra sig kända i någon av de tre
delarna av Bosnien. Medierna kontrollerades effektivt av de styrande partier
som styrt före, under och efter kriget i Bosnien. Optimistiska bedömare
hoppades ändå att alternativen skulle få ett hyfsat genomslag i valresultatet.
Detta blev så mycket mer nedslående, då s k alternativ inte var i närheten av
att skaka makthavarna på samtliga sidor. Valresultatet säger inte allt om vad
människor i det krigshärjade Bosnien egentligen önskar. Bara att rädslan för
fredens bräcklighet inte medger något risktagande i politiskt hänseende.
Den snabba kroatiska upprullningen av först Västra Slavonien och därefter
Krajina under sommaren 1995 visade på ihåligheten i omvärldens ihållande
tes att militära aktioner inte kunde stoppa den serbiska aggressionen utan bara
skulle leda till än värre krigsaktiviteter. När den amerikanska senaten med 2/3
majoritet hotade fälla president Clintons veto mot ett ensidigt hävande av
vapenembargot mot Bosnien grep den amerikanska regeringen initiativet,
ställde de europeiska staterna inför fullbordat faktum, och ersatte FN:s
oförmåga med NATO:s snabba framtvingande av fredsförhandlingar. Samma
hänsyn till det kommande amerikanska presidentvalet tvingade emellertid
också fram snabbt genomförda allmänna val utan att rimligt anständiga
förutsättningar skapats för fria och demokratiska val. Inrikespolitiska hänsyn
har i allt väsentligt styrt omvärldens agerande inför folkmordet i Bosnien.
När snart ett år förlöpt sedan Daytonavtalets tillkomst är det uppenbart att
fredsprocessen i Bosnien kommer att ta mycket lång tid och kräva omfattande
och långvariga insatser från omvärlden. Det hade varit mycket dyrt för det
internationella samfundet att effektivt och kraftfullt sätta stopp för folkmord
och etnisk rensning på ett tidigt stadium. Det blir mycket dyrt för det
internationella samfundet att återupprätta mellanfolklig säkerhet och fredlig
samlevnad i det forna Jugoslavien efter mer än fyra års väpnade härjningar.
Fred i Bosnien förutsätter fred, demokrati och mänskliga rättigheter i hela
det forna Jugoslavien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de
kroatiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och
sina
hus i det av serber ockuperade Östra Slavonien. Det blir ingen varaktig
fredlig samlevnad så länge de serbiska flyktingarna inte garanteras rätten att
återvända till sin jord och till sina hus i det av kroater återerövrade Krajina.
Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de bosniska flyktingarna
inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av serber
och
kroater ockuperade Republika Srpska och Herceg-Bosna. Det blir ingen
varaktig fredlig samlevnad så länge krigsförbrytarna går fria. Det leder bara
till att krigsförbrytelserna görs till kollektiva ansvars- och
skuldförhållanden,
som bara förgiftar och omöjliggör förutsättningarna för en långsiktig folklig
samlevnad.
Förverkligandet av avtalet om rustningskontroll är en hörnsten i det fort-
satta arbetet för att skapa förutsättningar för en varaktig fredsuppgörelse.
Samtliga parter måste med kraft tillse att förverkliga villkoren i avtalet.
Sedan FN:s vapenembargo lyfts är det emellertid ologiskt och oriktigt att EU
fortsätter att upprätthålla ett embargo som på samma sätt som det tidigare
FN-embargot medverkar till fortsatt kraftig militär obalans till bosnisk nack-
del.
Demokrati och mänskliga
rättigheter i det forna
Jugoslavien
Men varaktig fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien
förutsätter också fred, demokrati och mänskliga rättigheter i
såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro. Presidenterna
Milosevic och Tudjman är de jugoslaviska krigens främsta
krigsherrar. Ingen av dem kommer frivilligt att lämna ifrån
sig makten till en verkligt demokratisk samhällsutveckling
utan att det internationella samfundet utövar starka
påtryckningar. President Tudjman har i över ett år blockerat
den demokratiskt valda majoriteten i Zagrebs
stadsfullmäktige att tillsätta borgmästare. Detta utgjorde
inget hinder för Europarådet att den 6 november invälja
Kroatien som fullvärdig medlem.
Med förebild i Zagreb har så president Milosevic efter kommunalvalen i
Serbien ogiltigförklarat valresultaten i Belgrad och andra större städer, där
oppositionen trots att regeringspartiet kontrollerade valprocessen vunnit
majoritet. Orsaken uppges vara "valfusk" i av regeringspartiet kontrollerade
val! Omvärldens reaktioner inför utvecklingen efter kommunalvalen i Serbien
har varit lika undfallande som efter kommunalvalen i Kroatien hösten 1995.
Därför måste det internationella samfundet göra klart att gott uppförande i
samband med Daytonavtalets tillkomst inte räcker för att Kroatien och
Serbien-Montenegro skall upptas som fullvärdiga medlemmar i det
internationella samfundets olika fora. Kraven på en fungerande pluralistisk
demokrati och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga
rättigheter måste vara ett oavvisligt villkor för detta.
Stöd till återuppbyggnad i
det forna Jugoslavien
På lång sikt är förutsättningarna för fredlig folklig samlevnad
avhängigt att en normal civil samhällsutveckling kommer till
stånd i alla delar av det forna Jugoslavien. Misär, fattigdom
och isolering föder bitterhet, hat och revanschism, som kan
exploateras på samma sätt som krigsherrarna lyckades vid
Jugoslaviens sammanbrott i början av 90-talet. Stöd till
återuppbyggnad bör villkoras mot utveckling av demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter men vara öppet för alla
folkgrupper i alla delar av Bosnien-Hercegovina. FN:s
sanktioner mot Republika Srpska och Serbien-Montenegro
får inte upphöra utan att alla krav har uppfyllts härför. Men
återuppbyggnaden av Bosnien måste inbegripa också
serberna i Republika Srpska och i Serbien-Montenegro på
lika villkor.
I den civila fredsprocessen har bl a från EU ställts krav på att samtliga
parter skall uppfylla villkoren för stöd till återuppbyggnad för att detta skall
komma till stånd. Det innebär t ex att den bosnienserbiska sidan genom att
blockera bildandet av en federal regering i enlighet med Daytonavtalet också
blockerar EU-stöd till den bosniska federationen. Detta är givetvis helt
oacceptabelt. EU måste i detta avseende behandla varje part utifrån hur denna
uppfyller sin del av fredsprocessen. Dit hör bl a samarbete för att i enlighet
med Daytonavtalet låta gripa krigsförbytare och överlämna dem till
Haagtribunalen.
Mandat att gripa åtalade
krigsförbrytare
Oklarheten om vilka som har mandat att gripa de vid
Haagtribunalen åtalade krigsförbrytarna har lett till en
oacceptabel handfallenhet att ingripa även vid fall där det
varit uppenbart att IFOR-enheter kunnat gripa fullt
identifierade personer. Alla inblandade parter i
fredsprocessen har en skyldighet enligt Daytonavtalet att
samarbeta om alla inslag i avtalet. Till dessa hör att de
åtalade krigsförbrytarna grips och överlämnas till
Haagtribunalen. Sverige bör verka för att det kommande
mandatet till den fortsatta fredsstyrkan entydigt inbegriper
uppgifterna att gripa krigsförbrytare som kan identifieras.
Detta bör regeringen ges till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kunna ställa en väpnad styrka, även av större omfattning än
den av regeringen föreslagna, till förfogande som ett svenskt bidrag till en
multinationell fredsstyrka efter IFOR i Bosnien-Hercegovina,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen om kostnaden
väsentligt överstiger 399 miljoner kronor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall verka för att det kommande mandatet till den
fortsatta fredsstyrkan tydligt inbegriper uppgiften att gripa identifierade
personer som åtalats vid den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.
Stockholm den 29 november 1996
Lennart Rohdin (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Eva Flyborg (fp)