Fortsatt fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina
Den internationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien- Hercegovina visade sig snabbt framgångsrik i ansträngningarna att uppnå de militära målen i Day- tonöverenskommelsen. Den civila fredsprocessen har däremot mycket långt kvar innan målen i fredsuppgörelsen kan förverkligas. Vi välkomnar det kommande beslutet av FN:s säkerhetsråd att ge mandat till en fortsatt internationell fredsstyrka under NATO:s ledning efter det att mandatet för IFOR löper ut den 20 december. Det kommer att vara av avgörande betydelse för möjligheterna att på allvar förverkliga de civila målen i fredsuppgörelsen. Folkpartiet liberalerna ställer sig därför bakom regeringens förslag om ett bemyndigande att ställa svensk trupp till förfogande för en fortsatt internationell fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina.
Den kommande fredsstyrkan förväntas tydligen bli i storleksordningen ungefär hälften av den nuvarande IFOR-styrkan. Vi finner det inte självklart att minskningen av fredsstyrkan måste ske proportionellt i förhållande till deltagandet i IFOR. Europas stater har ett större ansvar för fred och säkerhet i Europa, och vi har förståelse för om USA nu skulle ha uppfattningen att de europeiska staterna bör bära huvudansvaret för den fortsatta fredsstyrkan. Det kan också komma att påverka det svenska bidragets omfång, vilket därför måste kunna anpassas till de krav, som kan komma att ställas i de kommande förhandlingarna. Detta bör regeringen ges till känna.
Svenskt deltagande i internationella fredsinsatser kommer givetvis det svenska försvaret till godo. Vid ett smärre överstigande av beräknade kostna- der av 399 miljoner kronor kan finansiering givetvis ske genom överföring av medel från anslaget A 1 Försvarsmakten. Skulle kostnaden väsentligt över- stiga den beräknade förutsätter vi att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till finansiering. Detta bör regeringen ges till känna.
Den fortsatta fredsprocessen i det forna Jugoslavien
Den 14 september ägde de första landsomfattande valen rum i Bosnien efter Daytonavtalets undertecknande i december 1995. Valdagen förlöpte lugnare än många hade väntat. Valproceduren i vallokalerna gick på de allra flesta håll hyggligt korrekt till. Omvärlden kunde dra en suck av lättnad. Två veckor senare kunde OSSE, som ansvarigt internationellt organ för valens genomförande, förklara valen för giltiga. Den 5 oktober kunde det nyvalda parlamentet för det sammanhållna Bosnien-Hercegovina samlas i Sarajevo för att öppnas, om än åtminstone inledningsvis i frånvaro av ledamöterna från Republika Srpska. De uppskjutna kommunalvalen skall nu enligt uppgift hållas under våren/försommaren 1997. Det är en grundläggande förutsättning för förverkligandet av fredsavtalet att kommunalvalen hålls så snart godtagbara villkor för fria och demokratiska val föreligger. Vid dessa måste varje medborgare i Bosnien-Hercegovina garanteras rätten att kunna rösta på den plats vederbörande var bosatt, när kriget började.
Ändå förändrade septembervalen inte nämnvärt någonting. Den faktiska etniska uppdelning av Bosnien-Hercegovina, som världen i stort sett stilla- tigande åsett under nästan fyra års folkmord, utgjorde basen för stormakternas formel för Daytonavtalet. De allmänna val som föreskrevs i avtalet arrangerades utifrån att människorna i Bosnien i allt väsentligt skulle rösta i etniskt uppdelade enheter. IFOR-styrkan har visserligen garanterat att militärt våld hållits i schack, men det civila genomförandet av Daytonavtalet har inte i något väsentligt avseende bidragit till att minska den faktiska etniska del- ningen av Bosnien. Flyktingar har endast i undantagsfall kunnat återvända till sina forna hem. Krigsförbrytarna Karadzic och Mladic kan öppet trotsa världssamfundets till intet förpliktande deklarationer.
Valproceduren kantades således av så allvarliga felaktigheter att de lokala valen fick uppskjutas. Antalet röstande i valen den 14 september bedöms av fristående observatörer alldeles för högt i förhållande till antalet möjliga röstande. Valrörelsen ägde rum under mycket kort tid och utan varje rimlig möjlighet för oppositionsalternativ att göra sig kända i någon av de tre delarna av Bosnien. Medierna kontrollerades effektivt av de styrande partier som styrt före, under och efter kriget i Bosnien. Optimistiska bedömare hoppades ändå att alternativen skulle få ett hyfsat genomslag i valresultatet. Detta blev så mycket mer nedslående, då s k alternativ inte var i närheten av att skaka makthavarna på samtliga sidor. Valresultatet säger inte allt om vad människor i det krigshärjade Bosnien egentligen önskar. Bara att rädslan för fredens bräcklighet inte medger något risktagande i politiskt hänseende.
Den snabba kroatiska upprullningen av först Västra Slavonien och därefter Krajina under sommaren 1995 visade på ihåligheten i omvärldens ihållande tes att militära aktioner inte kunde stoppa den serbiska aggressionen utan bara skulle leda till än värre krigsaktiviteter. När den amerikanska senaten med 2/3 majoritet hotade fälla president Clintons veto mot ett ensidigt hävande av vapenembargot mot Bosnien grep den amerikanska regeringen initiativet, ställde de europeiska staterna inför fullbordat faktum, och ersatte FN:s oförmåga med NATO:s snabba framtvingande av fredsförhandlingar. Samma hänsyn till det kommande amerikanska presidentvalet tvingade emellertid också fram snabbt genomförda allmänna val utan att rimligt anständiga förutsättningar skapats för fria och demokratiska val. Inrikespolitiska hänsyn har i allt väsentligt styrt omvärldens agerande inför folkmordet i Bosnien.
När snart ett år förlöpt sedan Daytonavtalets tillkomst är det uppenbart att fredsprocessen i Bosnien kommer att ta mycket lång tid och kräva omfattande och långvariga insatser från omvärlden. Det hade varit mycket dyrt för det internationella samfundet att effektivt och kraftfullt sätta stopp för folkmord och etnisk rensning på ett tidigt stadium. Det blir mycket dyrt för det internationella samfundet att återupprätta mellanfolklig säkerhet och fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien efter mer än fyra års väpnade härjningar.
Fred i Bosnien förutsätter fred, demokrati och mänskliga rättigheter i hela det forna Jugoslavien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de kroatiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av serber ockuperade Östra Slavonien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de serbiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och till sina hus i det av kroater återerövrade Krajina. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de bosniska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av serber och kroater ockuperade Republika Srpska och Herceg-Bosna. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge krigsförbrytarna går fria. Det leder bara till att krigsförbrytelserna görs till kollektiva ansvars- och skuldförhållanden, som bara förgiftar och omöjliggör förutsättningarna för en långsiktig folklig samlevnad.
Förverkligandet av avtalet om rustningskontroll är en hörnsten i det fort- satta arbetet för att skapa förutsättningar för en varaktig fredsuppgörelse. Samtliga parter måste med kraft tillse att förverkliga villkoren i avtalet. Sedan FN:s vapenembargo lyfts är det emellertid ologiskt och oriktigt att EU fortsätter att upprätthålla ett embargo som på samma sätt som det tidigare FN-embargot medverkar till fortsatt kraftig militär obalans till bosnisk nack- del.
Demokrati och mänskliga rättigheter i det forna Jugoslavien
Men varaktig fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien förutsätter också fred, demokrati och mänskliga rättigheter i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro. Presidenterna Milosevic och Tudjman är de jugoslaviska krigens främsta krigsherrar. Ingen av dem kommer frivilligt att lämna ifrån sig makten till en verkligt demokratisk samhällsutveckling utan att det internationella samfundet utövar starka påtryckningar. President Tudjman har i över ett år blockerat den demokratiskt valda majoriteten i Zagrebs stadsfullmäktige att tillsätta borgmästare. Detta utgjorde inget hinder för Europarådet att den 6 november invälja Kroatien som fullvärdig medlem.
Med förebild i Zagreb har så president Milosevic efter kommunalvalen i Serbien ogiltigförklarat valresultaten i Belgrad och andra större städer, där oppositionen trots att regeringspartiet kontrollerade valprocessen vunnit majoritet. Orsaken uppges vara "valfusk" i av regeringspartiet kontrollerade val! Omvärldens reaktioner inför utvecklingen efter kommunalvalen i Serbien har varit lika undfallande som efter kommunalvalen i Kroatien hösten 1995. Därför måste det internationella samfundet göra klart att gott uppförande i samband med Daytonavtalets tillkomst inte räcker för att Kroatien och Serbien-Montenegro skall upptas som fullvärdiga medlemmar i det internationella samfundets olika fora. Kraven på en fungerande pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter måste vara ett oavvisligt villkor för detta.
Stöd till återuppbyggnad i det forna Jugoslavien
På lång sikt är förutsättningarna för fredlig folklig samlevnad avhängigt att en normal civil samhällsutveckling kommer till stånd i alla delar av det forna Jugoslavien. Misär, fattigdom och isolering föder bitterhet, hat och revanschism, som kan exploateras på samma sätt som krigsherrarna lyckades vid Jugoslaviens sammanbrott i början av 90-talet. Stöd till återuppbyggnad bör villkoras mot utveckling av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter men vara öppet för alla folkgrupper i alla delar av Bosnien-Hercegovina. FN:s sanktioner mot Republika Srpska och Serbien-Montenegro får inte upphöra utan att alla krav har uppfyllts härför. Men återuppbyggnaden av Bosnien måste inbegripa också serberna i Republika Srpska och i Serbien-Montenegro på lika villkor.
I den civila fredsprocessen har bl a från EU ställts krav på att samtliga parter skall uppfylla villkoren för stöd till återuppbyggnad för att detta skall komma till stånd. Det innebär t ex att den bosnienserbiska sidan genom att blockera bildandet av en federal regering i enlighet med Daytonavtalet också blockerar EU-stöd till den bosniska federationen. Detta är givetvis helt oacceptabelt. EU måste i detta avseende behandla varje part utifrån hur denna uppfyller sin del av fredsprocessen. Dit hör bl a samarbete för att i enlighet med Daytonavtalet låta gripa krigsförbytare och överlämna dem till Haagtribunalen.
Mandat att gripa åtalade krigsförbrytare
Oklarheten om vilka som har mandat att gripa de vid Haagtribunalen åtalade krigsförbrytarna har lett till en oacceptabel handfallenhet att ingripa även vid fall där det varit uppenbart att IFOR-enheter kunnat gripa fullt identifierade personer. Alla inblandade parter i fredsprocessen har en skyldighet enligt Daytonavtalet att samarbeta om alla inslag i avtalet. Till dessa hör att de åtalade krigsförbrytarna grips och överlämnas till Haagtribunalen. Sverige bör verka för att det kommande mandatet till den fortsatta fredsstyrkan entydigt inbegriper uppgifterna att gripa krigsförbrytare som kan identifieras. Detta bör regeringen ges till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunna ställa en väpnad styrka, även av större omfattning än den av regeringen föreslagna, till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka efter IFOR i Bosnien-Hercegovina,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen om kostnaden väsentligt överstiger 399 miljoner kronor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall verka för att det kommande mandatet till den fortsatta fredsstyrkan tydligt inbegriper uppgiften att gripa identifierade personer som åtalats vid den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.
Stockholm den 29 november 1996
Lennart Rohdin (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp) Håkan Holmberg (fp) Eva Flyborg (fp)
Gotab, Stockholm 1996