I början av 1990-talet var länderna på andra sidan Östersjön i
stort sett okända för svenskarna. Det fanns ett visst utbyte
men kontakterna med, kunskapen om och charterresorna dit
existerade knappt. Det ändrades drastiskt under några få,
men desto intensivare år. En händelseutveckling skedde som
ingen statsvetare hade förutsett. Vem hade t.ex. väntat sig att
riksdagsmän från vpk skulle demonstrera utanför Sovjetiska
ambassaden 1991 tillsammans med bl.a. moderater och kräva
att ryssarna skulle sluta mörda i Litauen?
Gorbatjovs perestrojka och Solidaritets arbete i Polen släppte loss krafter
och innestängda viljor som ingen kunde ana. Inom en oerhört kort tidsrymd
fick bl.a. Sverige ett flertal nya mycket närbelägna grannländer och det
Sovjetiska riket föll samman. En historiskt sett unik utveckling.
De östeuropeiska länderna och deras medborgare ställdes inför gigantiska
uppgifter när både teknik och social infrastruktur plötsligt försvann. Gamla
vanor, regler, arbeten, politik, moral, yttrandefrihet, frihetsgrader ändrades
totalt. Fortfarande har människor inte vant sig vid allt nytt. Som många äldre
menar - det är först när de yngre tar över som vi fullt ut kan ta till oss och
dra fördel av de nya möjligheterna.
Östersjön är världens tydligaste gräns mellan fattig och rik. Väster om
Östersjön är BNP per invånare cirka 26 000 dollar - på östra sidan cirka
2 000 dollar. Med andra ord är en svensk kanske tio gånger rikare än sina
närmaste grannar. Detta är ett bråddjup som successivt måste fyllas ut.
Frånsett de humanitära skälen finns det ett krasst svenskt egenintresse av
en positiv ekonomisk och social utveckling i Östeuropa. Det handlar om att
minska våra gemensamma miljöproblem, att öka säkerheten i Europa och att
skapa fungerande marknader som ger oss alla bättre levnadsvillkor. Växande
marknader i Östeuropa kommer också att bidra till ökad avsättning av
svenska produkter både inom tjänste- och varusektorn vilket bidrar till ökad
svensk sysselsättning.
Vänsterpartiet instämmer i att Sverige skall öka sina insatser i närområdet.
Vi vill därmed peka på vikten av ökade insatser i Ryssland och Vitryssland.
Utvecklingen i Ryssland är avgörande för utvecklingen i hela Europa, kanske
hela världen. Vänsterpartiet vill därför öka volymen och intensiteten av de
svenska insatserna.
Landöversikter
Ryssland
Vad som sker i Ryssland påverkar utvecklingen i hela
Europa - och även resten av världen. Ett sönderfallande
Ryssland som genererar politisk instabilitet, exporterar
flyktingar och radioaktiva ämnen och ökad risk för
atomvapenbruk är ett globalt problem.
Ett Ryssland som får ekonomin att växa, åtgärdar miljöproblemen, tyglar
arbetslösheten, bemästrar den sociala utslagningen och betvingar kriminalite-
ten blir en efterlängtad ny marknad och en källa till fördjupad demokrati och
ökad säkerhet.
Situationen i Ryssland är komplicerad, landet är till ytan världens största
och har en befolkning på 150 miljoner. Ekonomin är svårbedömd. Tidigare
statistik är på många punkter missvisande t.ex. beroende på att staten
bestämde priset på många varor. I dag har också ryska myndigheter svårt att
bedöma utvecklingen i nya expanderande branscher.
Vi kan utifrån statistik och andra bedömningar göra analyser som ska tas
med många nypor salt. Dessa analyser visar att industriproduktionen fallit
med 15-20 % per år från 1992 till 1995, att investeringarna fallit med 15- 40
% per år samma period och att BNP fallit 10-15 % per mellan år 1993 och
1995. Arbetslösheten är 7-10 %. Tecken finns nu på att en vändning skett
och att viss ekonomisk återhämtning sker i Ryssland. Det allvarligaste är de
minskade investeringarna som är ett långsiktigt hot. Fallet i produktionen är
också ett resultat av medvetna beslut t.ex. minskad krigsmaterielproduktion
på cirka 70 %.
Inflationen har sjunkit från 1 354 % år 1992 till 180 % 1995. Med våra
mått remarkabla siffror men ur ryskt perspektiv en positiv trend. Erfaren-
heten från de östländer som nått längst i reformpolitiken är att en av grund-
förutsättningarna för en positiv utveckling är att inflationen bemästras. Den
ryska utlandsskulden är låg och möjligheter finns att undvika lånefällan. I
dag produceras 70 % av BNP utanför den statliga sektorn - några få år
tillbaka var det endast en marginell privat produktion.
Alla dessa siffror ska vi bedöma ytterst försiktigt. Det vi kan säga med
säkerhet är att det krävs mer av både länderna i öst och de stödjande länderna
i väst innan en positiv utveckling är säkrad.
Rysslands ekonomi har i huvudsak styrts av presidentdekret sedan oktober-
kuppen 1993. De svåraste hindren för en fortsatt framgångsrik reformpolitik
är institutionella svagheter. Dels bromsar regionala myndigheter och
institutioner som befolkas av tjänstemän ur den gamla nomenklaturan som
inte vill mista sin makt och förmåner och dels är den ryska rättsapparaten
svag och omodern. Rättssäkerheten är bristfällig.
Den moderna marknadsekonomi som ändå uppkommit hotas av oklar
lagstiftning och bristande stabilitet. Ryska statens svaga finansiella ställning
gör också rättssamhället svagt. Förtroendet och hoppet för att ryska affärer
ska ske hederligt och slutföras är ännu långt ifrån fullständigt. Andra
problem är brister i skatteuppbörd, skattesystemet, ökad kriminalitet,
fördelningen av resurserna mellan central respektive regional nivå etc.
Ett flertal bedömare menar att bristen på fungerande institutioner och
rättssystem är Rysslands största problem. Politisk stabilitet och fungerande
institutionella ramar är de viktigaste förutsättningarna för Ryssland.
Är då genomsnittsryssen utblottad och på väg mot den ekonomiska
avgrunden? Officiellt har medelryssen en lön på 100 dollar d.v.s. drygt 660
skr. Det är en nivå som kännetecknar u-länder. Befolkningens realinkomst
tycks däremot ha ökat under de senaste åren. Förklaringar till detta är flera,
lönen är endast 40 % av totalinkomsten, transfereringar står för 16 %,
inkomster av kapital, företagsamhet m.m. står för 44 %. Då blir medelryssens
inkomst cirka 1 500 skr. En annan förklaring är de snedvridna prisför-
hållandena. En annan källa till oro är de snabbt ökade inkomstskillnaderna.
Framför allt ger tjänster och kommunala verksamheter en helt skev
prisbild. Högsta månadshyra för en allmännyttig bostad på 100 kvadratmeter
kan vara 2,5 öre per kvadratmeter, d.v.s. en månadshyra på 2 kronor och 50
öre. Sett ur ett svenskt perspektiv framstår då den ryska prisbildningens
skevhet relativt tydligt. Denna prisbild kompliceras då naturligtvis av en
andra- och tredjehandsmarknad och privatiseringar av bostäder. Medel-
Ivanov är dock inte rik - i dag går cirka 40 % av inkomsten till mat. FN
beräknar att kanske en fjärdedel av befolkningen lever under svår fattigdom.
Fattigdomens utseende har förändrats. Allt fler barnfamiljer får problem,
kanske 60 % av de ryska barnen lever i fattiga familjer. De fattiga fanns förr
på landsbygden nu finns de i städerna. Fattigdomen har ännu inte övergått i
svält, men misären växer för stora grupper. Det finns risk för ytterligare
försämring eftersom de reella inkomstskillnaderna växer och allt fler
människor hamnar i armod och de sociala transfereringarna minskar. För att
undvika ett socialt sammanbrott måste ett av huvudmålen för västvärldens
stöd vara att vända utvecklingen för de sämst ställda grupperna.
Bland det mest oroande i Ryssland är tecknen på ökad ohälsa.
Medellivslängden sjunker för både män och kvinnor - för män har den
förväntade livslängden sjunkit med fem år till 58 år mellan 1985 och 1994
och för kvinnor med tre år till 71. Detta är u-landsnivå och mycket
alarmerande. En blandning av ekonomisk misär, skadliga miljöer och droger
ligger bakom i kombination med en allt sämre och segregerad sjukvård.
Ryssland utgör en stor andel av jordens landyta. Det innebär att miljö-
situationen är mycket skiftande. Det finns ofantliga orörda naturområden.
Det finns regioner där kvadratkilometer efter kvadratkilometer är
förvandlade till öknar av mänsklig påverkan. Det är tre typer av verksamheter
som förstört miljön. Det är industriell verksamhet som genom utsläpp och
råvaruuttag har förstört landområden och vattendrag. Det är energiproduktion
och trafiksektorn som genom ineffektiva system, föråldrad och vanskött
teknik ger upphov till luftföroreningar och utsläpp, t.ex. beräknas 1 % av
den olja som transporteras genom pipelines läcka ut. Skogs- och jordbruk är
den tredje sektorn som har stor påverkan genom bl.a. spridning av
bekämpningsmedel, näringsläckage till vatten, ökad erosion, etc.
Vänsterpartiet anser att Sveriges insatser i Ryssland - och då speciellt i S:t
Petersburgsområdet - bör öka.
Polen
Polens 38 miljoner invånare har varit ledande i kampen mot
centralstyrningen. Staliniseringen blev heller aldrig så djup
som i andra östländer. Kyrkan kvästes aldrig utan hade kvar
ett stort inflytande och till skillnad från andra östländer
förblev 80 % av jordbruksmarken i privat ägo och en privat
tjänste- och tillverkningssektor överlevde de centrala
dekreten. Stalin sägs med typiskt ryskt bildspråk ha suckat:
"Att införa kommunism i Polen är som att försöka sätta sadel
på en ko." Det var föreningen mellan katolska kyrkan och
den fria fackföreningen Solidaritet som till slut tvingade fram
förändringar. Även den relativt stora yttrandefriheten och
kulturutbytet med väst bidrog till frihetskampen. Detta utbyte
och dessa kontakter har bl.a. möjliggjorts av de 12 miljoner
polacker som bor i västvärlden - Chicago är
befolkningsmässigt Polens näst största stad.
Reformprogrammet i Polen har varit framgångsrikt om än mycket återstår.
Polen har Europas högsta tillväxt - 5 till 7 % per år, arbetslösheten sjunker,
inflationen har sjunkit från tresiffriga tal till 30 %. 1995 beräknas
inflationen
bli 20 %. 60 % av BNP kommer från den privata sektorn. 1994 kunde de
privata investeringarna balansera de minskade statliga investeringarna.
Reformprogrammet startade 1 januari 1990 med s.k. chockterapi - alla
priser avreglerades, bankväsendet avreglerades, handeln släpptes fri, valutan
gjordes internt konvertibel samtidigt som OECD garanterade valutans värde.
Över en natt försvann nästan alla bristsituationer och en fri marknad släpptes
fram. Trots många regeringar av olika politisk kulör har den ekonomiska
stabiliseringspolitiken i stort sett fullföljts.
De brister som kvarstår är av strukturell art. Pensionssystenet är
ofinansierat och slukar 20 % av statsbudgeten. Det finns kvar 6 000 statliga
företag som kräver stora subventioner. Jordbrukssektorn är föråldrad, etc. De
ständiga regeringsbytena och återkommande valen hindrar nödvändiga men
impopulära reformer. Polen har en lång väg kvar att vandra om man ska
komma ifatt EU-länderna. På femtiotalet var t.ex. medelinkomsten i Spanien
och Polen lika - i dag är den spanska 7 gånger högre.
Utrikespolitiskt har Polen genomfört en skicklig balansgång mellan öst
och väst. Man ansökte EU-medlemskap 1994 och önskar bli medlem i
NATO och andra samarbetsstrukturer i väst. Samtidigt som man vill vara en
förbindelselänk och handelspartner mellan öst och väst. EU-medlemskapet
hindras framför allt av EU:s jordbrukspolitik vilken tillämpad på dagens
polska jordbruk skulle medföra gigantiska subventioner från EU till det
polska jordbruket.
Polens skuldsituation har omförhandlats ett flertal gånger och bedöms nu
vara under kontroll. Ett intressant arrangemang är bildandet av en ECO-fond
vilken i korthet innebär att en viss procentsats av Polens skuld till andra
länder skrivs av om Polen använder motsvarande belopp till
miljöinvesteringar.
Miljö- och hälsosituationen liknar den i Ryssland. Jungfruliga områden
varvas med rena katastrofområden. Alkoholism, sjuka livsmiljöer, fattigdom
och andra sociala faktorer nedsätter hälsotillståndet och den förväntade
livslängden. Vattenföroreningar är kanske Polens allvarligaste miljöproblem
- ingen av Polens 52 floder kan uppvisa vatten som är rent. Av grundvattnet
är 25 % förorenat. 1992 saknade 338 städer av 835 avloppsrening, osv.
De baltiska länderna
De baltiska länderna med en sammanlagd befolkning på
knappt 8 miljoner är steget efter Polen i reformprocessen.
Inflationen har minskat och ligger nu på 20-30 %.
Arbetslösheten kanske ligger mellan 5 och 10 %. Efter flera
års minskad BNP ligger nu tillväxten på cirka 3-6 % 1995.
Eftersom de baltiska staterna var en del av det sovjetiska imperiet fick de
särskilda problem efter befrielsen. Valutareserver försvann. Import av
framför allt bränsle upphörde. En stor del av handeln upphörde. Centrala
ryska myndigheter försvann och efterlämnade ett organisatoriskt vakuum.
Ryska militärer lämnade efter sig förstörda miljöer och avfall. Ett antal
gigantiska föråldrade industrier som var anpassade till att förse det sovjetiska
riket med produkter - i dag omoderna och undermåliga - och en betydande
grupp med ryskspråkiga minoriteter hör också till det problemfyllda arvet
efter sovjetväldet.
Stämningen i länderna är försiktigt optimistisk - liksom i Polen. För stora
grupper har utvecklingen hittills inneburit försämringar eller status quo men
enigheten är stor om att det inte finns någon återvändo. Samma strukturella
problem som i Ryssland och Polen finns, om än med variationer. Jordbruket
behöver rationaliseras. Rättsapparaten måste byggas upp från grunden.
Inkomstskillnader ökar. Privatisering av företag och mark går mestadels
trögt, osv. Hälsotillståndet är betydligt bättre än i Ryssland men sämre än i
väst.
Naturligtvis saknar fortfarande dessa unga demokratier grundläggande
politisk stabilitet och erfarenhet. Man är ovan vid fria organisationer,
självständighet och förhandlingsprocesser. En mångfald partier deltar i valen
med mer eller mindre otydliga budskap vilket gör väljare lätt förvirrade.
Trots smärre bakslag är dock utvecklingen av demokratin lyckad. Man kan
dock konstatera att intresset för regelrätt partipolitik är relativt lågt.
Miljörörelsen och kvinnorörelser spelar en större roll i demokrati-
utvecklingen än partiväsendet i vissa regioner.
EU- och NATO-medlemskap står på den utrikespolitiska agendan. Handel
med EU dominerar nu, även om handel med Ryssland också står för en
betydande del. Länderna är med i Europarådet och är associerade
medlemmar i WEU.
Miljösituationen liknar den i övriga Östeuropa. Man har stora problem
med luft- och vattenföroreningar. Ett ineffektivt energi- och transportsystem
står för en stor del av problemen. Speciella problem är t.ex. oljeskiffer
brytningen i nordöstra Estland som skapat giftöknar, kärnkraftverket Ignalina
i Litauen, förorenade marker efter tidigare sovjetisk verksamhet.
Vitryssland
Vitryssland är ett ofta bortglömt land där reformprocessen
går trögt eller inte alls. Vitryssland (eng Belarus) har 10
miljoner invånare varav 13 % är ryssar. Folkvalde (1994)
presidenten Lukasjenko försöker stärka sin makt. Han har
talat väl om Hitler och vill ha nära samarbete med Ryssland.
En del bedömare pratar t.o.m. om en ny diktatur. Pressen är
statskontrollerad och yttranderätten i praktiken starkt
begränsad.
Internationella valutafonden har hållit inne lån eftersom det inte finns
positiva tecken i landets ekonomiska utveckling. Europarådet godkänner inte
Vitryssland som medlem eftersom man kränker mänskliga rättigheter. Den
ekonomiska situationen är svårbedömd. Det finns fortfarande priskontroll
och ett starkt statligt ägande, subventioner t.ex. Arbetslösheten är officiellt
låg men det finns en stor dold arbetslöshet.
Få strukturreformer har genomförts - en privatisering av fastigheter har
påbörjats. BNP tycks fortfarande falla. Privat och offentlig konsumtion har
minskat sedan 1991, genomsnittslönen är i augusti 1996 90 kronor. Det finns
naturligtvis dock stora brister i denna statistik. Sammanfattningsvis kan man
bedöma att det saknas en positiv utveckling ur social, demokratisk och
ekonomisk synvinkel. Vitryssland riskerar att förbli ett underutvecklat
område.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör få i uppdrag att undersöka
möjligheterna för utökade svenska insatser i Vitryssland i syfte att bidra till
en positiv utveckling i landet.
SIDA har t.ex. finansierat författarkonferenser i Minsk och vi bedömer att
behovet av flera liknande demokratiprojekt är mycket angeläget i den
nuvarande situationen.
Vänsterpartiet har också konstaterat vid denna motions tillkomst att det
finns ringa fakta och material om Vitryssland. UD bör få i uppdrag att göra
en analys av utvecklingen i Vitryssland.
Problembeskrivning och
åtgärder
Ekonomi
Det grundläggande för dessa länder är att ekonomin fortsätter
att utvecklas positivt. Om inte ekonomin kan generera en
rimlig och växande välfärd hotas hela reformprocessen. Ett
avgörande inslag för detta är att det finns
fördelningspolitiska mekanismer så att tillväxten kommer
alla till del. Skillnader i rikedom måste accepteras men
skillnaderna ska vara rimliga.
I grunden beror naturligtvis utvecklingen på länderna själva men den rika
omvärlden måste bidra. I detta ligger även ett stort egenintresse. En
blomstrande marknad i öst är för västvärlden - inte minst Sverige - en
möjlighet till egna ekonomiska framsteg. Ett Östeuropa där utvecklingen går
bakåt är ett oacceptebelt scenario.
Sveriges bistånd till Östeuropa anges under utgiftsområde 7, B 1 till 795,8
miljoner. Vänsterpartiet bedömer att för kommande budgetår bör 300
miljoner ytterligare anslås för Östersjösamarbetet. Vänsterpartiet föreslår en
prioritering av S:t Petersburgsregionen. Detta föreslås i Vänsterpartiets
biståndsmotion som behandlar ramen för utgiftsområde 7.
Vänsterpartiet föreslår detta mot bakgrund av att utsläppen av gifter och
näringsämnen från S:t Petersburgsområdet är gigantiska, utsläpp som
fortfarande till stor del är helt orenade. Helsingforskommissionens
ordförande gör också bedömningen att S:t Petersburgsområdet med sina
tunga industrier och stora befolkning är angelägnast att åtgärda.
Behoven är naturligtvis oändliga. Egentligen borde Sverige och övriga
Västeuropas insats behöva vara i nivå med vad Tyskland satsar i f.d.
Östtyskland. Det är inte möjligt med en så hög ambition men en rimlig
ambition bör vara att initiera och driva på utvecklingen så pass att det i
varje
region påbörjas en reform- och återuppbyggnadprocess. Hittills har det av en
rad anledningar inte varit möjligt. Den politiska situationen är dock nu så
pass stabil att det är möjligt att väsentligt öka utvecklingsinsatserna.
Svenska företag som försöker etablera sig i Östeuropa framhåller bristen
på kapital som ett grundläggande problem.
Vänsterpartiet anser att svenska staten måste vara beredd att ta ett större
ekonomiskt ansvar i samarbetet och handeln med öst. Vi föreslår höjda
exportkrediter, ökade möjligheter för företag att få del av statliga
ekonomiska garantier och ökade svenska investeringar.
Vidare bör regeringen komma med förslag för att underlätta import av
varor från Östeuropa. Även inom ramen för EU bör det vara möjligt att
underlätta handeln. Med tanke på de låga produktionskostnaderna i öst skulle
många produkter vara fördelaktiga för svenska konsumenter att ta del av.
För Barentsregionen föreslår vi medel på 100 miljoner kronor till en fond
för satsningar för ökad kärnsäkerhet, sanering av skadade markområden,
infrastruktur, utbildningsinsatser, handel, etc. Vi hänvisar till en särskild
riksdagsmotion från Vänsterpartiet om Barentsregionen och motionen som
behandlar ramen för utgiftsområde 7.
Demokrati, kriminalitet och
rättstaten
För att klara återuppbyggnaden krävs regelverk, lagstiftning
och respekt för detta. Det finns behov av utbildning och
kompetensuppbyggnad hos såväl rättsapparatens anställda
som hos allmänheten. Det behövs sanktionsmöjligheter och
ett polisväsende som kan motstå korruption och hävda
lagarnas giltighet.
Det behövs ett kunskapsflöde utifrån om hur effektiva lokala och regionala
offentliga organ fungerar. Erfarenhet av demokratiska partier och
fackföreningar saknas. Att vara med i en organisation eller fackförening är
sedan tidigare förknippat med tvång och en stark centralstyrning - inte en
medlemsstyrd, demokratisk verksamhet.
Kriminaliteten breder ut sig, även om det är mycket svårt att avgöra hur
omfattande den är. Mordfrekvensen i Ryssland är bland världens högsta och
man räknar nu med 6 000 organiserade brottsliga grupper. Det gamla
värdesystemets sammanbrott, den ekonomiska krisen och öppna gränser har
bäddat för ökad kriminalitet, accentuerad av bristen på nya normer och en
vilsenhet i moralvärderingar.
En rad svenska kommuner, myndigheter, organisationer etc. bidrar till att
utbilda och stödja uppbyggnaden av dessa sektorer, från gåvor av begagnade
polisbilar till utbildning i lantmäteri. Naturligtvis ska inte Sverige engagera
sig i militärt bistånd. Vad som bl.a. behövs är samordning och
systematisering av de svenska insatserna. Ingen har i dag en överblick över
vad som görs.
Ca 80 svenska kommuner deltar i vänortssamarbetet. De kan få statligt
stöd till projekt - hittills har cirka 50 miljoner kronor beviljats. Vänorts-
samarbetet med Ryssland startade 1994 och omfattar i dag cirka 5 %, till
Polen har 22 % gått och resten till Baltikum. Detta vänortssamarbete bedöms
vara kostnadseffektivt jämfört med andra slag av biståndsverksamhet.
Vänsterpartiet efterlyser en ökad samordning av insatserna - dock utan att
kväva enskilda initiativ - och att fler svenska kommuner engagerar sig i
vänortssamarbetet. Det finns behov av ett ökat demokrati- och jämställd-
hetsperspektiv i samarbetet - även vid tekniska projekt.
Miljö och hälsa
Även på detta område är det många gånger fråga om
grundläggande utbildnings- och informationsinsatser. Det är
även fråga om stora investeringsbelopp i t.ex. reningsteknik,
energisektorn, transportsektorn och kretsloppsbaserad
produktion.
NUTEK, BITS, Naturvårdsverket m.fl. har bidragit med miljö- och
energiinvesteringar som minskat miljöbelastningen. Vad som saknas är en
långsiktig strategi för hur utveckling ska bli ekologiskt uthållig. När nu
Östeuropa i princip får en helt ny infrastruktur måste den allra senaste, mest
kretsloppsanpassade tekniken användas. Vi saknar även åtgärder inom
kommunikationssektorn. Vi måste undvika en situation där även öststäderna
kvävs av en massiv bilism. Satsningar måste göras på snabbtåg, automatiska
spårsystem i städerna etc.
Svenska företag som t.ex. AssiDomän, IKEA, ABB gör stora investeringar
som innebär språng i ny teknik och minskad miljöbelastning. AssiDomän
bygger t.ex. en ny pappersmassefabrik för mer än 100 miljoner kronor.
Trots dessa insatser framstår det som hittills gjorts som alltför litet.
Vänsterpartiet anser att det krävs större insatser för att påskynda processen.
Inte minst i Ryssland och Vitryssland. Detta för att minimera miljöskadorna
och förbättra hälsotillståndet. Den sjunkande livslängden i Ryssland och
ökningen av miljörelaterade sjukdomar är signaler som måste leda till
kraftfulla insatser från omvärlden. Det försämrade hälsotillståndet i
kombination med en allt svårare social situation kan snabbt leda till social
oro. Endast 10 % av barnen i Ryssland kan betecknas som friska. Nativiteten
har sjunkit i t.ex. Estland och Ryssland och befolkningen minskar.
1992 listades de 132 allvarligaste utsläppskällorna (Hot Spots) till
Östersjön. Kostnaderna beräknades till 150 miljarder kronor. Av dessa har 8
stycken åtgärdats - samtliga i Sverige, Tyskland och Finland - under de
gångna 4 åren. Detta visar tydligt att insatserna måste öka om vi ska kunna
rädda Östersjön. Med nuvarande hastighet i investeringar är det tveksamt om
Östersjön kommer att gå att återställa. Det går inte att, som svenska
regeringen, enbart prata om vikten av Östersjösamarbetet. Ekonomiska
resurser måste till.
S:t Petersburgsområdet bör prioriteras. I denna region lever mellan 5 och 9
miljoner människor. Utsläppen och avfallsmängder från denna region går till
stor del helt orenade ut i naturen framför allt till Finska viken bl.a. via
Neva.
Kanske lika stora mängder gifter och näringsämnen når Östersjön från denna
region som från övriga östländer. Mörkertalen är stora. Av de 300 miljoner
kronor extra som Vänsterpartiet föreslår bör cirka hälften gå till miljö- och
energiinvesteringar.
När det gäller kärnsäkerheten har en hel del gjorts men mycket återstår.
Det handlar både om radioaktivt avfall - ofta av militärt ursprung - och om
kärnkraftsreaktorer. Samtidigt som sanering sker av avfall och säkerheten
höjs vid kvarvarande reaktorer måste Sverige aktivt bidra till alternativa
energisystem som så snart som möjligt gör de östeuropeiska kärnreaktorerna
överflödiga.
Jämlikhet
Man och kvinna var under det kommunistiska styret -
åtminstone på papperet - jämlika. Barnomsorg var ofta
utbyggd. Kvinnan hade minst lika bra utbildning som
mannen och löner var relativt jämlika. Nu kan vi konstatera
en försämring, där de traditionella könsrollerna stärks,
kvinnan ska vårda hem och barn o.s.v. En anledning synes
vara en allmän revolt mot det sovjetiska systemet och en
strävan efter att det ska vara som före den
sovjetkommunistiska eran. Kvinnor är i dag kraftigt
underrepresenterade i maktorgan, myndigheter och
institutioner. Arbetslösheten för kvinnor är och blir relativt
sett allt högre.
Vänsterpartiet anser att jämställdhetsperspektviet måste få en mer
framträdande roll i de projekt Sverige deltar i. Inte minst EU:s program
måste i detta avseende förbättras. I direktiven till östbiståndet finns detta
med
men har ännu inte fått tillräcklig genomslagskraft. En studie pågår kring
detta och ska vara klar hösten 1996, men redan nu bör det poängteras att
jämställdhetsfrågan inte bara får bli en läpparnas bekännelse.
Forskning och utbildning
Ett flertal svenska högskolor, folkhögskolor och andra
utbildningsorgan deltar i verksamheter i Östeuropa. Uppsala
universitet är sammanhållande i det nätverk av högskolor
som nu byggs upp. Detta är oerhört betydelsefullt för
förbättringen av informationen och kunskapsöverföringen
mellan öst och väst. Framgångsrikt är studentutbyten och
distansundervisning via IT. Folklig utbildning via TV är
också projekt som är konstruktiva.
Ett mål borde vara att även grundskolor och gymnasieskolor är aktiva i
eller driver projekt med Östeuropaanknytning. Vänsterpartiet förutsätter att
regeringen kommer med förslag om hur Östeuropaprojekt ska främjas inom
både forskning och utbildning.
Kultur, turism, idrott
Kontakterna med Östeuropa har ökat - speciellt med de
baltiska länderna. Det är viktigt att uppmuntra alla folkliga
kontakter. Östeuropa har i snart sagt alla avseenden varit en
vit fläck för svenskarna. Det finns ett enormt uppdämt behov
av kontakter på alla plan.
I dag sker en rad initiativ inom dessa områden, men mycket grundas på
spridda kommunala och enskilda organisationers engagemang eller enstaka
eldsjälars insats. Det saknas en nationell, svensk strategi för hur man kan
uppmuntra dessa slag av kontakter. Regeringen borde återkomma med ett
samlat grepp om hur turismen över Östersjön ska främjas och hur kultur- och
idrottsutbytet ska öka mellan Sverige och Östeuropa.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall öka sitt bistånd till Ryssland, särskilt S:t
Petersburgsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undersöka möjligheterna till utökade svenska insatser i
Vitryssland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Utrikesdepartementet skall göra en analys av utvecklingen i
Vitryssland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska staten bör utöka sina ekonomiska garantier i syfte att
främja samarbetet och handeln med Östeuropa,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur import av varor från
Östeuropa kan underlättas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad samordning m.m. av de svenska insatserna i Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny infrastruktur i Östeuropa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i trafiksektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste stödja uppbyggnaden av alternativa
energisystem i stället för Östeuropas kärnkraft,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man skall ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet i alla slags
projekt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat grepp för att främja utvecklingen av turism, idrott och
kultur mellan berörda länder.
Stockholm den 2 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)