Sammanfattning och inledning
I början av 1990-talet var länderna på andra sidan Östersjön i stort sett okända för svenskarna. Det fanns ett visst utbyte men kontakterna med, kunskapen om och charterresorna dit existerade knappt. Det ändrades drastiskt under några få, men desto intensivare år. En händelseutveckling skedde som ingen statsvetare hade förutsett. Vem hade t.ex. väntat sig att riksdagsmän från vpk skulle demonstrera utanför Sovjetiska ambassaden 1991 tillsammans med bl.a. moderater och kräva att ryssarna skulle sluta mörda i Litauen?
Gorbatjovs perestrojka och Solidaritets arbete i Polen släppte loss krafter och innestängda viljor som ingen kunde ana. Inom en oerhört kort tidsrymd fick bl.a. Sverige ett flertal nya mycket närbelägna grannländer och det Sovjetiska riket föll samman. En historiskt sett unik utveckling.
De östeuropeiska länderna och deras medborgare ställdes inför gigantiska uppgifter när både teknik och social infrastruktur plötsligt försvann. Gamla vanor, regler, arbeten, politik, moral, yttrandefrihet, frihetsgrader ändrades totalt. Fortfarande har människor inte vant sig vid allt nytt. Som många äldre menar - det är först när de yngre tar över som vi fullt ut kan ta till oss och dra fördel av de nya möjligheterna.
Östersjön är världens tydligaste gräns mellan fattig och rik. Väster om Östersjön är BNP per invånare cirka 26 000 dollar - på östra sidan cirka 2 000 dollar. Med andra ord är en svensk kanske tio gånger rikare än sina närmaste grannar. Detta är ett bråddjup som successivt måste fyllas ut.
Frånsett de humanitära skälen finns det ett krasst svenskt egenintresse av en positiv ekonomisk och social utveckling i Östeuropa. Det handlar om att minska våra gemensamma miljöproblem, att öka säkerheten i Europa och att skapa fungerande marknader som ger oss alla bättre levnadsvillkor. Växande marknader i Östeuropa kommer också att bidra till ökad avsättning av svenska produkter både inom tjänste- och varusektorn vilket bidrar till ökad svensk sysselsättning.
Vänsterpartiet instämmer i att Sverige skall öka sina insatser i närområdet. Vi vill därmed peka på vikten av ökade insatser i Ryssland och Vitryssland. Utvecklingen i Ryssland är avgörande för utvecklingen i hela Europa, kanske hela världen. Vänsterpartiet vill därför öka volymen och intensiteten av de svenska insatserna.
Landöversikter
Ryssland
Vad som sker i Ryssland påverkar utvecklingen i hela Europa - och även resten av världen. Ett sönderfallande Ryssland som genererar politisk instabilitet, exporterar flyktingar och radioaktiva ämnen och ökad risk för atomvapenbruk är ett globalt problem.
Ett Ryssland som får ekonomin att växa, åtgärdar miljöproblemen, tyglar arbetslösheten, bemästrar den sociala utslagningen och betvingar kriminalite- ten blir en efterlängtad ny marknad och en källa till fördjupad demokrati och ökad säkerhet.
Situationen i Ryssland är komplicerad, landet är till ytan världens största och har en befolkning på 150 miljoner. Ekonomin är svårbedömd. Tidigare statistik är på många punkter missvisande t.ex. beroende på att staten bestämde priset på många varor. I dag har också ryska myndigheter svårt att bedöma utvecklingen i nya expanderande branscher.
Vi kan utifrån statistik och andra bedömningar göra analyser som ska tas med många nypor salt. Dessa analyser visar att industriproduktionen fallit med 15-20 % per år från 1992 till 1995, att investeringarna fallit med 15- 40 % per år samma period och att BNP fallit 10-15 % per mellan år 1993 och 1995. Arbetslösheten är 7-10 %. Tecken finns nu på att en vändning skett och att viss ekonomisk återhämtning sker i Ryssland. Det allvarligaste är de minskade investeringarna som är ett långsiktigt hot. Fallet i produktionen är också ett resultat av medvetna beslut t.ex. minskad krigsmaterielproduktion på cirka 70 %.
Inflationen har sjunkit från 1 354 % år 1992 till 180 % 1995. Med våra mått remarkabla siffror men ur ryskt perspektiv en positiv trend. Erfaren- heten från de östländer som nått längst i reformpolitiken är att en av grund- förutsättningarna för en positiv utveckling är att inflationen bemästras. Den ryska utlandsskulden är låg och möjligheter finns att undvika lånefällan. I dag produceras 70 % av BNP utanför den statliga sektorn - några få år tillbaka var det endast en marginell privat produktion.
Alla dessa siffror ska vi bedöma ytterst försiktigt. Det vi kan säga med säkerhet är att det krävs mer av både länderna i öst och de stödjande länderna i väst innan en positiv utveckling är säkrad.
Rysslands ekonomi har i huvudsak styrts av presidentdekret sedan oktober- kuppen 1993. De svåraste hindren för en fortsatt framgångsrik reformpolitik är institutionella svagheter. Dels bromsar regionala myndigheter och institutioner som befolkas av tjänstemän ur den gamla nomenklaturan som inte vill mista sin makt och förmåner och dels är den ryska rättsapparaten svag och omodern. Rättssäkerheten är bristfällig.
Den moderna marknadsekonomi som ändå uppkommit hotas av oklar lagstiftning och bristande stabilitet. Ryska statens svaga finansiella ställning gör också rättssamhället svagt. Förtroendet och hoppet för att ryska affärer ska ske hederligt och slutföras är ännu långt ifrån fullständigt. Andra problem är brister i skatteuppbörd, skattesystemet, ökad kriminalitet, fördelningen av resurserna mellan central respektive regional nivå etc.
Ett flertal bedömare menar att bristen på fungerande institutioner och rättssystem är Rysslands största problem. Politisk stabilitet och fungerande institutionella ramar är de viktigaste förutsättningarna för Ryssland.
Är då genomsnittsryssen utblottad och på väg mot den ekonomiska avgrunden? Officiellt har medelryssen en lön på 100 dollar d.v.s. drygt 660 skr. Det är en nivå som kännetecknar u-länder. Befolkningens realinkomst tycks däremot ha ökat under de senaste åren. Förklaringar till detta är flera, lönen är endast 40 % av totalinkomsten, transfereringar står för 16 %, inkomster av kapital, företagsamhet m.m. står för 44 %. Då blir medelryssens inkomst cirka 1 500 skr. En annan förklaring är de snedvridna prisför- hållandena. En annan källa till oro är de snabbt ökade inkomstskillnaderna.
Framför allt ger tjänster och kommunala verksamheter en helt skev prisbild. Högsta månadshyra för en allmännyttig bostad på 100 kvadratmeter kan vara 2,5 öre per kvadratmeter, d.v.s. en månadshyra på 2 kronor och 50 öre. Sett ur ett svenskt perspektiv framstår då den ryska prisbildningens skevhet relativt tydligt. Denna prisbild kompliceras då naturligtvis av en andra- och tredjehandsmarknad och privatiseringar av bostäder. Medel- Ivanov är dock inte rik - i dag går cirka 40 % av inkomsten till mat. FN beräknar att kanske en fjärdedel av befolkningen lever under svår fattigdom.
Fattigdomens utseende har förändrats. Allt fler barnfamiljer får problem, kanske 60 % av de ryska barnen lever i fattiga familjer. De fattiga fanns förr på landsbygden nu finns de i städerna. Fattigdomen har ännu inte övergått i svält, men misären växer för stora grupper. Det finns risk för ytterligare försämring eftersom de reella inkomstskillnaderna växer och allt fler människor hamnar i armod och de sociala transfereringarna minskar. För att undvika ett socialt sammanbrott måste ett av huvudmålen för västvärldens stöd vara att vända utvecklingen för de sämst ställda grupperna.
Bland det mest oroande i Ryssland är tecknen på ökad ohälsa. Medellivslängden sjunker för både män och kvinnor - för män har den förväntade livslängden sjunkit med fem år till 58 år mellan 1985 och 1994 och för kvinnor med tre år till 71. Detta är u-landsnivå och mycket alarmerande. En blandning av ekonomisk misär, skadliga miljöer och droger ligger bakom i kombination med en allt sämre och segregerad sjukvård.
Ryssland utgör en stor andel av jordens landyta. Det innebär att miljö- situationen är mycket skiftande. Det finns ofantliga orörda naturområden. Det finns regioner där kvadratkilometer efter kvadratkilometer är förvandlade till öknar av mänsklig påverkan. Det är tre typer av verksamheter som förstört miljön. Det är industriell verksamhet som genom utsläpp och råvaruuttag har förstört landområden och vattendrag. Det är energiproduktion och trafiksektorn som genom ineffektiva system, föråldrad och vanskött teknik ger upphov till luftföroreningar och utsläpp, t.ex. beräknas 1 % av den olja som transporteras genom pipelines läcka ut. Skogs- och jordbruk är den tredje sektorn som har stor påverkan genom bl.a. spridning av bekämpningsmedel, näringsläckage till vatten, ökad erosion, etc.
Vänsterpartiet anser att Sveriges insatser i Ryssland - och då speciellt i S:t Petersburgsområdet - bör öka.
Polen
Polens 38 miljoner invånare har varit ledande i kampen mot centralstyrningen. Staliniseringen blev heller aldrig så djup som i andra östländer. Kyrkan kvästes aldrig utan hade kvar ett stort inflytande och till skillnad från andra östländer förblev 80 % av jordbruksmarken i privat ägo och en privat tjänste- och tillverkningssektor överlevde de centrala dekreten. Stalin sägs med typiskt ryskt bildspråk ha suckat: "Att införa kommunism i Polen är som att försöka sätta sadel på en ko." Det var föreningen mellan katolska kyrkan och den fria fackföreningen Solidaritet som till slut tvingade fram förändringar. Även den relativt stora yttrandefriheten och kulturutbytet med väst bidrog till frihetskampen. Detta utbyte och dessa kontakter har bl.a. möjliggjorts av de 12 miljoner polacker som bor i västvärlden - Chicago är befolkningsmässigt Polens näst största stad.
Reformprogrammet i Polen har varit framgångsrikt om än mycket återstår. Polen har Europas högsta tillväxt - 5 till 7 % per år, arbetslösheten sjunker, inflationen har sjunkit från tresiffriga tal till 30 %. 1995 beräknas inflationen bli 20 %. 60 % av BNP kommer från den privata sektorn. 1994 kunde de privata investeringarna balansera de minskade statliga investeringarna.
Reformprogrammet startade 1 januari 1990 med s.k. chockterapi - alla priser avreglerades, bankväsendet avreglerades, handeln släpptes fri, valutan gjordes internt konvertibel samtidigt som OECD garanterade valutans värde. Över en natt försvann nästan alla bristsituationer och en fri marknad släpptes fram. Trots många regeringar av olika politisk kulör har den ekonomiska stabiliseringspolitiken i stort sett fullföljts.
De brister som kvarstår är av strukturell art. Pensionssystenet är ofinansierat och slukar 20 % av statsbudgeten. Det finns kvar 6 000 statliga företag som kräver stora subventioner. Jordbrukssektorn är föråldrad, etc. De ständiga regeringsbytena och återkommande valen hindrar nödvändiga men impopulära reformer. Polen har en lång väg kvar att vandra om man ska komma ifatt EU-länderna. På femtiotalet var t.ex. medelinkomsten i Spanien och Polen lika - i dag är den spanska 7 gånger högre.
Utrikespolitiskt har Polen genomfört en skicklig balansgång mellan öst och väst. Man ansökte EU-medlemskap 1994 och önskar bli medlem i NATO och andra samarbetsstrukturer i väst. Samtidigt som man vill vara en förbindelselänk och handelspartner mellan öst och väst. EU-medlemskapet hindras framför allt av EU:s jordbrukspolitik vilken tillämpad på dagens polska jordbruk skulle medföra gigantiska subventioner från EU till det polska jordbruket.
Polens skuldsituation har omförhandlats ett flertal gånger och bedöms nu vara under kontroll. Ett intressant arrangemang är bildandet av en ECO-fond vilken i korthet innebär att en viss procentsats av Polens skuld till andra länder skrivs av om Polen använder motsvarande belopp till miljöinvesteringar.
Miljö- och hälsosituationen liknar den i Ryssland. Jungfruliga områden varvas med rena katastrofområden. Alkoholism, sjuka livsmiljöer, fattigdom och andra sociala faktorer nedsätter hälsotillståndet och den förväntade livslängden. Vattenföroreningar är kanske Polens allvarligaste miljöproblem - ingen av Polens 52 floder kan uppvisa vatten som är rent. Av grundvattnet är 25 % förorenat. 1992 saknade 338 städer av 835 avloppsrening, osv.
De baltiska länderna
De baltiska länderna med en sammanlagd befolkning på knappt 8 miljoner är steget efter Polen i reformprocessen. Inflationen har minskat och ligger nu på 20-30 %. Arbetslösheten kanske ligger mellan 5 och 10 %. Efter flera års minskad BNP ligger nu tillväxten på cirka 3-6 % 1995.
Eftersom de baltiska staterna var en del av det sovjetiska imperiet fick de särskilda problem efter befrielsen. Valutareserver försvann. Import av framför allt bränsle upphörde. En stor del av handeln upphörde. Centrala ryska myndigheter försvann och efterlämnade ett organisatoriskt vakuum. Ryska militärer lämnade efter sig förstörda miljöer och avfall. Ett antal gigantiska föråldrade industrier som var anpassade till att förse det sovjetiska riket med produkter - i dag omoderna och undermåliga - och en betydande grupp med ryskspråkiga minoriteter hör också till det problemfyllda arvet efter sovjetväldet.
Stämningen i länderna är försiktigt optimistisk - liksom i Polen. För stora grupper har utvecklingen hittills inneburit försämringar eller status quo men enigheten är stor om att det inte finns någon återvändo. Samma strukturella problem som i Ryssland och Polen finns, om än med variationer. Jordbruket behöver rationaliseras. Rättsapparaten måste byggas upp från grunden. Inkomstskillnader ökar. Privatisering av företag och mark går mestadels trögt, osv. Hälsotillståndet är betydligt bättre än i Ryssland men sämre än i väst.
Naturligtvis saknar fortfarande dessa unga demokratier grundläggande politisk stabilitet och erfarenhet. Man är ovan vid fria organisationer, självständighet och förhandlingsprocesser. En mångfald partier deltar i valen med mer eller mindre otydliga budskap vilket gör väljare lätt förvirrade. Trots smärre bakslag är dock utvecklingen av demokratin lyckad. Man kan dock konstatera att intresset för regelrätt partipolitik är relativt lågt. Miljörörelsen och kvinnorörelser spelar en större roll i demokrati- utvecklingen än partiväsendet i vissa regioner.
EU- och NATO-medlemskap står på den utrikespolitiska agendan. Handel med EU dominerar nu, även om handel med Ryssland också står för en betydande del. Länderna är med i Europarådet och är associerade medlemmar i WEU.
Miljösituationen liknar den i övriga Östeuropa. Man har stora problem med luft- och vattenföroreningar. Ett ineffektivt energi- och transportsystem står för en stor del av problemen. Speciella problem är t.ex. oljeskiffer brytningen i nordöstra Estland som skapat giftöknar, kärnkraftverket Ignalina i Litauen, förorenade marker efter tidigare sovjetisk verksamhet.
Vitryssland
Vitryssland är ett ofta bortglömt land där reformprocessen går trögt eller inte alls. Vitryssland (eng Belarus) har 10 miljoner invånare varav 13 % är ryssar. Folkvalde (1994) presidenten Lukasjenko försöker stärka sin makt. Han har talat väl om Hitler och vill ha nära samarbete med Ryssland. En del bedömare pratar t.o.m. om en ny diktatur. Pressen är statskontrollerad och yttranderätten i praktiken starkt begränsad.
Internationella valutafonden har hållit inne lån eftersom det inte finns positiva tecken i landets ekonomiska utveckling. Europarådet godkänner inte Vitryssland som medlem eftersom man kränker mänskliga rättigheter. Den ekonomiska situationen är svårbedömd. Det finns fortfarande priskontroll och ett starkt statligt ägande, subventioner t.ex. Arbetslösheten är officiellt låg men det finns en stor dold arbetslöshet.
Få strukturreformer har genomförts - en privatisering av fastigheter har påbörjats. BNP tycks fortfarande falla. Privat och offentlig konsumtion har minskat sedan 1991, genomsnittslönen är i augusti 1996 90 kronor. Det finns naturligtvis dock stora brister i denna statistik. Sammanfattningsvis kan man bedöma att det saknas en positiv utveckling ur social, demokratisk och ekonomisk synvinkel. Vitryssland riskerar att förbli ett underutvecklat område.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör få i uppdrag att undersöka möjligheterna för utökade svenska insatser i Vitryssland i syfte att bidra till en positiv utveckling i landet.
SIDA har t.ex. finansierat författarkonferenser i Minsk och vi bedömer att behovet av flera liknande demokratiprojekt är mycket angeläget i den nuvarande situationen.
Vänsterpartiet har också konstaterat vid denna motions tillkomst att det finns ringa fakta och material om Vitryssland. UD bör få i uppdrag att göra en analys av utvecklingen i Vitryssland.
Problembeskrivning och åtgärder
Ekonomi
Det grundläggande för dessa länder är att ekonomin fortsätter att utvecklas positivt. Om inte ekonomin kan generera en rimlig och växande välfärd hotas hela reformprocessen. Ett avgörande inslag för detta är att det finns fördelningspolitiska mekanismer så att tillväxten kommer alla till del. Skillnader i rikedom måste accepteras men skillnaderna ska vara rimliga.
I grunden beror naturligtvis utvecklingen på länderna själva men den rika omvärlden måste bidra. I detta ligger även ett stort egenintresse. En blomstrande marknad i öst är för västvärlden - inte minst Sverige - en möjlighet till egna ekonomiska framsteg. Ett Östeuropa där utvecklingen går bakåt är ett oacceptebelt scenario.
Sveriges bistånd till Östeuropa anges under utgiftsområde 7, B 1 till 795,8 miljoner. Vänsterpartiet bedömer att för kommande budgetår bör 300 miljoner ytterligare anslås för Östersjösamarbetet. Vänsterpartiet föreslår en prioritering av S:t Petersburgsregionen. Detta föreslås i Vänsterpartiets biståndsmotion som behandlar ramen för utgiftsområde 7.
Vänsterpartiet föreslår detta mot bakgrund av att utsläppen av gifter och näringsämnen från S:t Petersburgsområdet är gigantiska, utsläpp som fortfarande till stor del är helt orenade. Helsingforskommissionens ordförande gör också bedömningen att S:t Petersburgsområdet med sina tunga industrier och stora befolkning är angelägnast att åtgärda.
Behoven är naturligtvis oändliga. Egentligen borde Sverige och övriga Västeuropas insats behöva vara i nivå med vad Tyskland satsar i f.d. Östtyskland. Det är inte möjligt med en så hög ambition men en rimlig ambition bör vara att initiera och driva på utvecklingen så pass att det i varje region påbörjas en reform- och återuppbyggnadprocess. Hittills har det av en rad anledningar inte varit möjligt. Den politiska situationen är dock nu så pass stabil att det är möjligt att väsentligt öka utvecklingsinsatserna.
Svenska företag som försöker etablera sig i Östeuropa framhåller bristen på kapital som ett grundläggande problem.
Vänsterpartiet anser att svenska staten måste vara beredd att ta ett större ekonomiskt ansvar i samarbetet och handeln med öst. Vi föreslår höjda exportkrediter, ökade möjligheter för företag att få del av statliga ekonomiska garantier och ökade svenska investeringar.
Vidare bör regeringen komma med förslag för att underlätta import av varor från Östeuropa. Även inom ramen för EU bör det vara möjligt att underlätta handeln. Med tanke på de låga produktionskostnaderna i öst skulle många produkter vara fördelaktiga för svenska konsumenter att ta del av.
För Barentsregionen föreslår vi medel på 100 miljoner kronor till en fond för satsningar för ökad kärnsäkerhet, sanering av skadade markområden, infrastruktur, utbildningsinsatser, handel, etc. Vi hänvisar till en särskild riksdagsmotion från Vänsterpartiet om Barentsregionen och motionen som behandlar ramen för utgiftsområde 7.
Demokrati, kriminalitet och rättstaten
För att klara återuppbyggnaden krävs regelverk, lagstiftning och respekt för detta. Det finns behov av utbildning och kompetensuppbyggnad hos såväl rättsapparatens anställda som hos allmänheten. Det behövs sanktionsmöjligheter och ett polisväsende som kan motstå korruption och hävda lagarnas giltighet.
Det behövs ett kunskapsflöde utifrån om hur effektiva lokala och regionala offentliga organ fungerar. Erfarenhet av demokratiska partier och fackföreningar saknas. Att vara med i en organisation eller fackförening är sedan tidigare förknippat med tvång och en stark centralstyrning - inte en medlemsstyrd, demokratisk verksamhet.
Kriminaliteten breder ut sig, även om det är mycket svårt att avgöra hur omfattande den är. Mordfrekvensen i Ryssland är bland världens högsta och man räknar nu med 6 000 organiserade brottsliga grupper. Det gamla värdesystemets sammanbrott, den ekonomiska krisen och öppna gränser har bäddat för ökad kriminalitet, accentuerad av bristen på nya normer och en vilsenhet i moralvärderingar.
En rad svenska kommuner, myndigheter, organisationer etc. bidrar till att utbilda och stödja uppbyggnaden av dessa sektorer, från gåvor av begagnade polisbilar till utbildning i lantmäteri. Naturligtvis ska inte Sverige engagera sig i militärt bistånd. Vad som bl.a. behövs är samordning och systematisering av de svenska insatserna. Ingen har i dag en överblick över vad som görs.
Ca 80 svenska kommuner deltar i vänortssamarbetet. De kan få statligt stöd till projekt - hittills har cirka 50 miljoner kronor beviljats. Vänorts- samarbetet med Ryssland startade 1994 och omfattar i dag cirka 5 %, till Polen har 22 % gått och resten till Baltikum. Detta vänortssamarbete bedöms vara kostnadseffektivt jämfört med andra slag av biståndsverksamhet.
Vänsterpartiet efterlyser en ökad samordning av insatserna - dock utan att kväva enskilda initiativ - och att fler svenska kommuner engagerar sig i vänortssamarbetet. Det finns behov av ett ökat demokrati- och jämställd- hetsperspektiv i samarbetet - även vid tekniska projekt.
Miljö och hälsa
Även på detta område är det många gånger fråga om grundläggande utbildnings- och informationsinsatser. Det är även fråga om stora investeringsbelopp i t.ex. reningsteknik, energisektorn, transportsektorn och kretsloppsbaserad produktion.
NUTEK, BITS, Naturvårdsverket m.fl. har bidragit med miljö- och energiinvesteringar som minskat miljöbelastningen. Vad som saknas är en långsiktig strategi för hur utveckling ska bli ekologiskt uthållig. När nu Östeuropa i princip får en helt ny infrastruktur måste den allra senaste, mest kretsloppsanpassade tekniken användas. Vi saknar även åtgärder inom kommunikationssektorn. Vi måste undvika en situation där även öststäderna kvävs av en massiv bilism. Satsningar måste göras på snabbtåg, automatiska spårsystem i städerna etc.
Svenska företag som t.ex. AssiDomän, IKEA, ABB gör stora investeringar som innebär språng i ny teknik och minskad miljöbelastning. AssiDomän bygger t.ex. en ny pappersmassefabrik för mer än 100 miljoner kronor.
Trots dessa insatser framstår det som hittills gjorts som alltför litet. Vänsterpartiet anser att det krävs större insatser för att påskynda processen. Inte minst i Ryssland och Vitryssland. Detta för att minimera miljöskadorna och förbättra hälsotillståndet. Den sjunkande livslängden i Ryssland och ökningen av miljörelaterade sjukdomar är signaler som måste leda till kraftfulla insatser från omvärlden. Det försämrade hälsotillståndet i kombination med en allt svårare social situation kan snabbt leda till social oro. Endast 10 % av barnen i Ryssland kan betecknas som friska. Nativiteten har sjunkit i t.ex. Estland och Ryssland och befolkningen minskar.
1992 listades de 132 allvarligaste utsläppskällorna (Hot Spots) till Östersjön. Kostnaderna beräknades till 150 miljarder kronor. Av dessa har 8 stycken åtgärdats - samtliga i Sverige, Tyskland och Finland - under de gångna 4 åren. Detta visar tydligt att insatserna måste öka om vi ska kunna rädda Östersjön. Med nuvarande hastighet i investeringar är det tveksamt om Östersjön kommer att gå att återställa. Det går inte att, som svenska regeringen, enbart prata om vikten av Östersjösamarbetet. Ekonomiska resurser måste till.
S:t Petersburgsområdet bör prioriteras. I denna region lever mellan 5 och 9 miljoner människor. Utsläppen och avfallsmängder från denna region går till stor del helt orenade ut i naturen framför allt till Finska viken bl.a. via Neva. Kanske lika stora mängder gifter och näringsämnen når Östersjön från denna region som från övriga östländer. Mörkertalen är stora. Av de 300 miljoner kronor extra som Vänsterpartiet föreslår bör cirka hälften gå till miljö- och energiinvesteringar.
När det gäller kärnsäkerheten har en hel del gjorts men mycket återstår. Det handlar både om radioaktivt avfall - ofta av militärt ursprung - och om kärnkraftsreaktorer. Samtidigt som sanering sker av avfall och säkerheten höjs vid kvarvarande reaktorer måste Sverige aktivt bidra till alternativa energisystem som så snart som möjligt gör de östeuropeiska kärnreaktorerna överflödiga.
Jämlikhet
Man och kvinna var under det kommunistiska styret - åtminstone på papperet - jämlika. Barnomsorg var ofta utbyggd. Kvinnan hade minst lika bra utbildning som mannen och löner var relativt jämlika. Nu kan vi konstatera en försämring, där de traditionella könsrollerna stärks, kvinnan ska vårda hem och barn o.s.v. En anledning synes vara en allmän revolt mot det sovjetiska systemet och en strävan efter att det ska vara som före den sovjetkommunistiska eran. Kvinnor är i dag kraftigt underrepresenterade i maktorgan, myndigheter och institutioner. Arbetslösheten för kvinnor är och blir relativt sett allt högre.
Vänsterpartiet anser att jämställdhetsperspektviet måste få en mer framträdande roll i de projekt Sverige deltar i. Inte minst EU:s program måste i detta avseende förbättras. I direktiven till östbiståndet finns detta med men har ännu inte fått tillräcklig genomslagskraft. En studie pågår kring detta och ska vara klar hösten 1996, men redan nu bör det poängteras att jämställdhetsfrågan inte bara får bli en läpparnas bekännelse.
Forskning och utbildning
Ett flertal svenska högskolor, folkhögskolor och andra utbildningsorgan deltar i verksamheter i Östeuropa. Uppsala universitet är sammanhållande i det nätverk av högskolor som nu byggs upp. Detta är oerhört betydelsefullt för förbättringen av informationen och kunskapsöverföringen mellan öst och väst. Framgångsrikt är studentutbyten och distansundervisning via IT. Folklig utbildning via TV är också projekt som är konstruktiva.
Ett mål borde vara att även grundskolor och gymnasieskolor är aktiva i eller driver projekt med Östeuropaanknytning. Vänsterpartiet förutsätter att regeringen kommer med förslag om hur Östeuropaprojekt ska främjas inom både forskning och utbildning.
Kultur, turism, idrott
Kontakterna med Östeuropa har ökat - speciellt med de baltiska länderna. Det är viktigt att uppmuntra alla folkliga kontakter. Östeuropa har i snart sagt alla avseenden varit en vit fläck för svenskarna. Det finns ett enormt uppdämt behov av kontakter på alla plan.
I dag sker en rad initiativ inom dessa områden, men mycket grundas på spridda kommunala och enskilda organisationers engagemang eller enstaka eldsjälars insats. Det saknas en nationell, svensk strategi för hur man kan uppmuntra dessa slag av kontakter. Regeringen borde återkomma med ett samlat grepp om hur turismen över Östersjön ska främjas och hur kultur- och idrottsutbytet ska öka mellan Sverige och Östeuropa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall öka sitt bistånd till Ryssland, särskilt S:t Petersburgsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka möjligheterna till utökade svenska insatser i Vitryssland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Utrikesdepartementet skall göra en analys av utvecklingen i Vitryssland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska staten bör utöka sina ekonomiska garantier i syfte att främja samarbetet och handeln med Östeuropa,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur import av varor från Östeuropa kan underlättas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad samordning m.m. av de svenska insatserna i Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny infrastruktur i Östeuropa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i trafiksektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste stödja uppbyggnaden av alternativa energisystem i stället för Östeuropas kärnkraft,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man skall ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet i alla slags projekt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat grepp för att främja utvecklingen av turism, idrott och kultur mellan berörda länder.
Stockholm den 2 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Lars Bäckström (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v)