Den 26 april exploderade reaktor IV på
kärnkraftsanläggningen i Tjernobyl och spred dödlig
radioaktivitet över ett ofantligt område i både Öst- och
Västeuropa. Den största delen av Tjernobylnedfallet
hamnade med vindens hjälp i Vitryssland, en republik utan
egna kärnkraftsanläggningar eller kärnvapen. Endast ca 5 %
hamnade i Sverige, en bråkdel som var tillräcklig för att
påtagligt drabba rennäringen och de människor som bodde i
de områdena som drabbades av Tjernobylavfallet. Tiden
"före och efter Tjernobyl" myntades.
Varning
Det var ett plötsligt utslag av radioaktivitet registrerat i
Sverige dagen efter Tjernobylolyckan som först gjorde
världen uppmärksam på katastrofen. Tjernobyl har än så
länge varit den tydligaste varningen om kärnenergins hot mot
vår existens. Vare sig det sker med konstanta små mängder
från ordinära verksamheter eller p g a stora olyckor, som den
vid Tjernobyl, ökar kärnkraftsteknologin konstant nivåerna
av livsförstörande radioaktivitet på vår planet. Hur har vi
ställt oss till denna varning? Vad har vi gjort de här tio åren?
Sarkofagen läcker
Vi vet att Tjernobyls reaktor IV fortfarande brinner, glöder
som en lavamassa, under den spruckna betongsarkofagen,
redo att bryta ut och släppa loss 740 000 kubikmeter dödliga
föroreningar. Sarkofagen har sprickor så när regn kommer in
i reaktorn reagerar vattnet med plutoniumet och risken för
läckage är mycket allvarlig.
1991 stängdes Tjernobyls reaktor II p g a av en farlig brand, men reaktor I
och III är ännu i funktion. Människor sitter och arbetar ca 40 meter från detta
inferno, som ruvar på sin hemlighet - liksom en vulkan väntar på sitt utbrott.
Både president Leonid Kravchuk och hans efterträdare Leonid Kuchma
använde sig av hotet om en ny katastrof för att kohandla med väst och körde
då över ett omröstningsresultat från 1992 i det ukrainska parlamentet om att
stänga Tjernobyl. Tidtabellen och finansieringen för att lägga ner Tjernobyl
förblir oklara. Det är tydligt att krafttag måste göras för att säkra sarkofagen
och stänga övriga reaktorer och här har Sverige ett ansvar att internationellt
driva på.
Drabbade
FN:s departement för humanitära frågor uppskattar att nära
nio miljoner människor direkt eller indirekt påverkats. I
Vitryssland lever idag över 18 % av den totala befolkningen
på 10,3 miljoner människor i 3 221 förorenade städer och
byar och utsätts för minst fem gånger högre strålning i
millisievert räknat än den maximidos som fastställs av den
internationella strålningsskyddsbyrån. Mest sårbara är
barnen. Omkring 2,3 miljoner barn levde i de värst drabbade
områdena Vitryssland, Ukraina och Ryssland vid tiden för
olyckan.
Sköldkörtelcancern hos
barn ökar hundrafalt
Forskning som gjorts, inom Världshälsoorganisationens
(WHO) internationella program, om hälsoeffekter av
Tjernobylolyckan, som publicerades i mars 1995 av British
Medical Journal, visar att den årliga mängden
sköldkörtelcancer på barn i Gomelområdet i Vitryssland och
i de mest drabbade områdena i Ukraina är nästan 100 gånger
över det normala och fortfarande ökar. Statistiken visar
betydande ökningar av ben och muskelsjukdomar, elakartade
tumörer och lever-, mag-, inälvs- och
immunsystemssjukdomar. Effekter på foster visar på
konstiga deformationer och det finns en onormalt hög grad
av mentalt utvecklingsstörda. Man talar om att ca 2 % av
barnen föds med genetiska defekter.
800 000 avvecklare
Förutom de direkt synbara effekterna på barn drar WHO-
forskarna slutsatsen att radioaktiviteten ger en rad
hälsoeffekter, inklusive högre antal hjärtattacker och
leversjukdomar. De varnar också för att hud-, bröst- och
lungcancerfallen kommer att stiga i framtiden. Omkring 800
000 män kallades in för att arbeta i skift som "avvecklare",
sanerare, för att stoppa strålningen genom att täcka den
brinnande reaktorn med en cementsarkofag. Tusentals av
dem har dött eller insjuknat. För de andra är frekvensen av
självmord, skilsmässor och alkoholism onormalt hög.
Kommer det att finnas frivilliga "avvecklare" vid nästa
Tjernobylexplosion, nu när vi vet hur det gått?
Obrukbar jordbruksmark
I Vitryssland blev man mellan 1986 och 1989 tvungen att
överge 257 000 hektar bra jordbruksmark i de värst drabbade
områdena i Gomel och Mogilev. Omkring 2 miljoner hektar
skog är förorenad, minst 10 procent med över 550 000 Bq
dödligt cesium-137/kvadratmeter. I Ukraina är över 40 000
kvadratkilometer förorenat av dödlig strålning. Barnen vågar
inte längre gå i skogen. Jordbruksmarken är obrukbar.
Omkring 400 000 människor har tvingats lämna sina hem.
Bara i Vitryssland har över 130 000 flyttats sedan olyckan.
Nära två miljoner lever fortfarande i förorenade områden,
men regeringen har inte råd att göra något mer.
Tvångsåterflyttning
Den diktatoriske presidenten Lukashenko har emellertid lagt
fram en plan för att tvinga människorna att flytta tillbaka och
bruka jorden. Han kallar detta för "restoration period".
Denna plan omfattar 1,5 miljon människor och däribland ca
400 000 barn. Först drar han in alla statliga stöd och andra
bidrag, "coffin money". Han satsar därefter på en ny
infrastruktur med skolor, vägar och skolskjutsar samt
uppmuntrar folket genom att ersätta folket som flyttar till de
radioaktiva områdena på mellan 5 och15Ci/kvadratkilometer
med medel från den statliga "Tjernobylkassan". Enbart de
som flyttar får ersättning! Detta är inget annat än ett
utnyttjande av folks okunskap, tvångsåterflyttningen måste
stoppas.
Skatt till Tjernobyl
Vitryssland har ett speciellt ministerium som ansvarar för
Tjernobylkonsekvenserna. Fram till år 2015 kommer de
direkta och indirekta kostnaderna att uppgå till nästan 30
miljarder dollar. De långsiktiga kostnaderna för att klara
effekterna av katastrofen uppskattas till över 191 miljarder
dollar. Vitryssland försöker täcka kostnaderna med en
specialskatt på 18 % på inkomster och 12 % på företag. 1995
användes 13,46 % av hela Vitrysslands budget till att
begränsa skadorna från Tjernobyl. Det räcker ändå inte: man
skulle behöva använda 40 % av Vitrysslands hela budget för
att klara det. Landet är chanslöst att klara detta och måste få
ökat ekonomiskt stöd. Även här har Sverige en uppgift att
agera internationellt.
Glömmer fort
Opinionens första reaktion var att erkänna att kärnenergi helt
enkelt är för farligt och "inte hörde hemma i ett civiliserat
samhälle". Det finns alltid en mänsklig faktor, både i väst
och i öst. Men läxan verkar vara glömd. Måste det bli en till
Tjernobylkatastrof för att påminna oss? Femton RBMK-
reaktorer, dvs av samma typ som Tjernobylreaktorn, finns
fortfarande i drift. Var drabbar olyckan nästa gång? Kosloduj
i Bulgarien, Sosnovi Bor utanför Sankt Petersburg,
Mochovce i Slovakien eller Ignalina i Litauen eller varför
inte i jordbävningsdrabbade Armenien?
Tjernobyl var inte den första kärnkraftsolyckan och den kommer inte att
vara den sista. Det har hänt en allvarlig kärnkraftsolycka i väst i ett
kapitalistiskt land, Three Mile Island och en i öst, Tjernobyl, i ett f.d.
kommunistiskt land. Det finns inget som säger att det inte kan hända i ett
blandekonomiskt land som Sverige.
Stoppa vidare utbyggnad av
kärnkraften i Öst- och
Centraleuropa
Kärnkraften är ett internationellt problem, ändå har den
västeuropeiska kärnkraftsindustrin skamlöst utnyttjat
Tjernobylkatastrofen, precis som man nu utnyttjar de globala
klimatförändringarna, för att försöka få tillbaka folks stöd.
Argumentet är: bara östreaktorer är farliga och vår
västteknologi kan lappa ihop dem. Sedan starten 1991 har
EU:s TACIS-program använts i denna "missions" tjänst.
Pengar har visserligen öronmärkts för att förbättra säkerheten
vid Tjernobyl men EU:s energikommissionär Christos
Papoutsis lät i februari 1996 meddela att än så länge har
pengarna så gott som uteslutande endast använts till studier
och syftet av att förebygga en ny katastrof överskuggas av
behovet att accelerera Ukrainas förvandling till en marknads-
ekonomi. Ett övergripande problem här är att det ofta är
säkerheten man prutar på om köparen inte är tillräckligt
kapitalstark. Det primära målet måste därför vara att stoppa
all vidare utbyggnad av kärnkraften i Öst- och Centraleuropa.
Politiskt ekonomiska
gränsvärden
Efter det radioaktiva nedfallet i samband med Tjernobyl över
europeiska skördar och boskap satte Europakommissionen
gränser för hur många becquerel cesium 137 som kunde
accepteras i livsmedel. Siffrorna är 370 Bq/kg för mjölk,
mjölkprodukter och barnmat. För annat är gränsen 600
Bq/kg. Siffrorna har inget absolut värde, (i Sverige råder
andra gränsvärden, t ex 1 500 Bq/kg på vilt och 330 Bq/kg på
annan mat) de representerar en politisk kompromiss mellan
kostnader för hälsan och myndigheternas och industrins
kostnader för strängare kontroller. Mindre än klart dödliga
doser av strålning kan i samband med andra faktorer som
arv, diet, ålder, stress etc förorsaka sjukdom. Varje ny
strålningsdos minskar risktröskeln för en ny uppsättning av
potentiella offer. Taket på 370/600/(1 500) Bq betyder bara
att ett politiskt beslut har tagits för att beakta de dödsfall och
sjukdomar som orsakats, upp till en socialt passande nivå i
förhållande till den ekonomiska kostnaden av att bestämma
en lägre nivå.
Högre gränsvärden efter
nästa Tjernobyl
En rådsförordning från 1989 har redan fastställt taken för
acceptabel radioaktivitet i mat som ska gälla efter "nästa
Tjernobyl". De nya värdena är svåra att jämföra med de
gamla eftersom man i stället för en enda siffra sätter separata
tak för fyra kategorier (vilka inkluderar respektive
strontiumisotoper, jodisotoper, alfapartikelutsläppande
plutoniumisotoper och transplutoniumdelar samt cesium 134
och 137). Slutresultatet kommer att tillåta mycket högre
nivåer av radioaktivitet i livsmedel för både barn och vuxna,
exempelvis är cesiumnivån satt till 400 Bq för barnmat,
1 000 Bq för mjölkprodukter och 1 259 Bq för andra
livsmedel. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta
gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna både på
lång och kort sikt. Naturligtvis måste man här använda
försiktighetsprincipen, dvs gränsvärdet måste vara så lågt att
ingen risk föreligger, och reglerna för omvänd bevisbörda
måste tillämpas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för att säkra sarkofagen och stänga övriga
reaktorer i Tjernobyl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för ökat bistånd till dem som drabbats av
Tjernobylolyckan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för att stoppa all vidare utbyggnad av
kärnkraften i Öst- och Centraleuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verka internationellt för att stoppa inflyttningen till de
radioaktiva områdena i Vitryssland och Ukraina,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna.
6.
Stockholm den 5 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Per Lager (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Barbro Johansson (mp)