Tio år efter Tjernobyl - tio år av lidande
Den 26 april exploderade reaktor IV på kärnkraftsanläggningen i Tjernobyl och spred dödlig radioaktivitet över ett ofantligt område i både Öst- och Västeuropa. Den största delen av Tjernobylnedfallet hamnade med vindens hjälp i Vitryssland, en republik utan egna kärnkraftsanläggningar eller kärnvapen. Endast ca 5 % hamnade i Sverige, en bråkdel som var tillräcklig för att påtagligt drabba rennäringen och de människor som bodde i de områdena som drabbades av Tjernobylavfallet. Tiden "före och efter Tjernobyl" myntades.
Varning
Det var ett plötsligt utslag av radioaktivitet registrerat i Sverige dagen efter Tjernobylolyckan som först gjorde världen uppmärksam på katastrofen. Tjernobyl har än så länge varit den tydligaste varningen om kärnenergins hot mot vår existens. Vare sig det sker med konstanta små mängder från ordinära verksamheter eller p g a stora olyckor, som den vid Tjernobyl, ökar kärnkraftsteknologin konstant nivåerna av livsförstörande radioaktivitet på vår planet. Hur har vi ställt oss till denna varning? Vad har vi gjort de här tio åren?
Sarkofagen läcker
Vi vet att Tjernobyls reaktor IV fortfarande brinner, glöder som en lavamassa, under den spruckna betongsarkofagen, redo att bryta ut och släppa loss 740 000 kubikmeter dödliga föroreningar. Sarkofagen har sprickor så när regn kommer in i reaktorn reagerar vattnet med plutoniumet och risken för läckage är mycket allvarlig.
1991 stängdes Tjernobyls reaktor II p g a av en farlig brand, men reaktor I och III är ännu i funktion. Människor sitter och arbetar ca 40 meter från detta inferno, som ruvar på sin hemlighet - liksom en vulkan väntar på sitt utbrott.
Både president Leonid Kravchuk och hans efterträdare Leonid Kuchma använde sig av hotet om en ny katastrof för att kohandla med väst och körde då över ett omröstningsresultat från 1992 i det ukrainska parlamentet om att stänga Tjernobyl. Tidtabellen och finansieringen för att lägga ner Tjernobyl förblir oklara. Det är tydligt att krafttag måste göras för att säkra sarkofagen och stänga övriga reaktorer och här har Sverige ett ansvar att internationellt driva på.
Drabbade
FN:s departement för humanitära frågor uppskattar att nära nio miljoner människor direkt eller indirekt påverkats. I Vitryssland lever idag över 18 % av den totala befolkningen på 10,3 miljoner människor i 3 221 förorenade städer och byar och utsätts för minst fem gånger högre strålning i millisievert räknat än den maximidos som fastställs av den internationella strålningsskyddsbyrån. Mest sårbara är barnen. Omkring 2,3 miljoner barn levde i de värst drabbade områdena Vitryssland, Ukraina och Ryssland vid tiden för olyckan.
Sköldkörtelcancern hos barn ökar hundrafalt
Forskning som gjorts, inom Världshälsoorganisationens (WHO) internationella program, om hälsoeffekter av Tjernobylolyckan, som publicerades i mars 1995 av British Medical Journal, visar att den årliga mängden sköldkörtelcancer på barn i Gomelområdet i Vitryssland och i de mest drabbade områdena i Ukraina är nästan 100 gånger över det normala och fortfarande ökar. Statistiken visar betydande ökningar av ben och muskelsjukdomar, elakartade tumörer och lever-, mag-, inälvs- och immunsystemssjukdomar. Effekter på foster visar på konstiga deformationer och det finns en onormalt hög grad av mentalt utvecklingsstörda. Man talar om att ca 2 % av barnen föds med genetiska defekter.
800 000 avvecklare
Förutom de direkt synbara effekterna på barn drar WHO- forskarna slutsatsen att radioaktiviteten ger en rad hälsoeffekter, inklusive högre antal hjärtattacker och leversjukdomar. De varnar också för att hud-, bröst- och lungcancerfallen kommer att stiga i framtiden. Omkring 800 000 män kallades in för att arbeta i skift som "avvecklare", sanerare, för att stoppa strålningen genom att täcka den brinnande reaktorn med en cementsarkofag. Tusentals av dem har dött eller insjuknat. För de andra är frekvensen av självmord, skilsmässor och alkoholism onormalt hög. Kommer det att finnas frivilliga "avvecklare" vid nästa Tjernobylexplosion, nu när vi vet hur det gått?
Obrukbar jordbruksmark
I Vitryssland blev man mellan 1986 och 1989 tvungen att överge 257 000 hektar bra jordbruksmark i de värst drabbade områdena i Gomel och Mogilev. Omkring 2 miljoner hektar skog är förorenad, minst 10 procent med över 550 000 Bq dödligt cesium-137/kvadratmeter. I Ukraina är över 40 000 kvadratkilometer förorenat av dödlig strålning. Barnen vågar inte längre gå i skogen. Jordbruksmarken är obrukbar. Omkring 400 000 människor har tvingats lämna sina hem. Bara i Vitryssland har över 130 000 flyttats sedan olyckan. Nära två miljoner lever fortfarande i förorenade områden, men regeringen har inte råd att göra något mer.
Tvångsåterflyttning
Den diktatoriske presidenten Lukashenko har emellertid lagt fram en plan för att tvinga människorna att flytta tillbaka och bruka jorden. Han kallar detta för "restoration period". Denna plan omfattar 1,5 miljon människor och däribland ca 400 000 barn. Först drar han in alla statliga stöd och andra bidrag, "coffin money". Han satsar därefter på en ny infrastruktur med skolor, vägar och skolskjutsar samt uppmuntrar folket genom att ersätta folket som flyttar till de radioaktiva områdena på mellan 5 och15Ci/kvadratkilometer med medel från den statliga "Tjernobylkassan". Enbart de som flyttar får ersättning! Detta är inget annat än ett utnyttjande av folks okunskap, tvångsåterflyttningen måste stoppas.
Skatt till Tjernobyl
Vitryssland har ett speciellt ministerium som ansvarar för Tjernobylkonsekvenserna. Fram till år 2015 kommer de direkta och indirekta kostnaderna att uppgå till nästan 30 miljarder dollar. De långsiktiga kostnaderna för att klara effekterna av katastrofen uppskattas till över 191 miljarder dollar. Vitryssland försöker täcka kostnaderna med en specialskatt på 18 % på inkomster och 12 % på företag. 1995 användes 13,46 % av hela Vitrysslands budget till att begränsa skadorna från Tjernobyl. Det räcker ändå inte: man skulle behöva använda 40 % av Vitrysslands hela budget för att klara det. Landet är chanslöst att klara detta och måste få ökat ekonomiskt stöd. Även här har Sverige en uppgift att agera internationellt.
Glömmer fort
Opinionens första reaktion var att erkänna att kärnenergi helt enkelt är för farligt och "inte hörde hemma i ett civiliserat samhälle". Det finns alltid en mänsklig faktor, både i väst och i öst. Men läxan verkar vara glömd. Måste det bli en till Tjernobylkatastrof för att påminna oss? Femton RBMK- reaktorer, dvs av samma typ som Tjernobylreaktorn, finns fortfarande i drift. Var drabbar olyckan nästa gång? Kosloduj i Bulgarien, Sosnovi Bor utanför Sankt Petersburg, Mochovce i Slovakien eller Ignalina i Litauen eller varför inte i jordbävningsdrabbade Armenien?
Tjernobyl var inte den första kärnkraftsolyckan och den kommer inte att vara den sista. Det har hänt en allvarlig kärnkraftsolycka i väst i ett kapitalistiskt land, Three Mile Island och en i öst, Tjernobyl, i ett f.d. kommunistiskt land. Det finns inget som säger att det inte kan hända i ett blandekonomiskt land som Sverige.
Stoppa vidare utbyggnad av kärnkraften i Öst- och Centraleuropa
Kärnkraften är ett internationellt problem, ändå har den västeuropeiska kärnkraftsindustrin skamlöst utnyttjat Tjernobylkatastrofen, precis som man nu utnyttjar de globala klimatförändringarna, för att försöka få tillbaka folks stöd. Argumentet är: bara östreaktorer är farliga och vår västteknologi kan lappa ihop dem. Sedan starten 1991 har EU:s TACIS-program använts i denna "missions" tjänst. Pengar har visserligen öronmärkts för att förbättra säkerheten vid Tjernobyl men EU:s energikommissionär Christos Papoutsis lät i februari 1996 meddela att än så länge har pengarna så gott som uteslutande endast använts till studier och syftet av att förebygga en ny katastrof överskuggas av behovet att accelerera Ukrainas förvandling till en marknads- ekonomi. Ett övergripande problem här är att det ofta är säkerheten man prutar på om köparen inte är tillräckligt kapitalstark. Det primära målet måste därför vara att stoppa all vidare utbyggnad av kärnkraften i Öst- och Centraleuropa.
Politiskt ekonomiska gränsvärden
Efter det radioaktiva nedfallet i samband med Tjernobyl över europeiska skördar och boskap satte Europakommissionen gränser för hur många becquerel cesium 137 som kunde accepteras i livsmedel. Siffrorna är 370 Bq/kg för mjölk, mjölkprodukter och barnmat. För annat är gränsen 600 Bq/kg. Siffrorna har inget absolut värde, (i Sverige råder andra gränsvärden, t ex 1 500 Bq/kg på vilt och 330 Bq/kg på annan mat) de representerar en politisk kompromiss mellan kostnader för hälsan och myndigheternas och industrins kostnader för strängare kontroller. Mindre än klart dödliga doser av strålning kan i samband med andra faktorer som arv, diet, ålder, stress etc förorsaka sjukdom. Varje ny strålningsdos minskar risktröskeln för en ny uppsättning av potentiella offer. Taket på 370/600/(1 500) Bq betyder bara att ett politiskt beslut har tagits för att beakta de dödsfall och sjukdomar som orsakats, upp till en socialt passande nivå i förhållande till den ekonomiska kostnaden av att bestämma en lägre nivå.
Högre gränsvärden efter nästa Tjernobyl
En rådsförordning från 1989 har redan fastställt taken för acceptabel radioaktivitet i mat som ska gälla efter "nästa Tjernobyl". De nya värdena är svåra att jämföra med de gamla eftersom man i stället för en enda siffra sätter separata tak för fyra kategorier (vilka inkluderar respektive strontiumisotoper, jodisotoper, alfapartikelutsläppande plutoniumisotoper och transplutoniumdelar samt cesium 134 och 137). Slutresultatet kommer att tillåta mycket högre nivåer av radioaktivitet i livsmedel för både barn och vuxna, exempelvis är cesiumnivån satt till 400 Bq för barnmat, 1 000 Bq för mjölkprodukter och 1 259 Bq för andra livsmedel. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna både på lång och kort sikt. Naturligtvis måste man här använda försiktighetsprincipen, dvs gränsvärdet måste vara så lågt att ingen risk föreligger, och reglerna för omvänd bevisbörda måste tillämpas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt verka för att säkra sarkofagen och stänga övriga reaktorer i Tjernobyl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt verka för ökat bistånd till dem som drabbats av Tjernobylolyckan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt verka för att stoppa all vidare utbyggnad av kärnkraften i Öst- och Centraleuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka internationellt för att stoppa inflyttningen till de radioaktiva områdena i Vitryssland och Ukraina,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna.
6.
Stockholm den 5 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Per Lager (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Barbro Johansson (mp)