Alarmerande rapporter når oss dagligen om hur många barns och ungdomars vardag ter sig i de baltiska länderna. Gatubarnens antal stiger i en oroväckande takt. Ett stort antal står utanför skolväsendet, prostitution och kriminalitet förekommer likväl som missbruk och allvarliga smittsamma sjukdomar. I Riga uppskattas antalet gatubarn till ca 2 000. Omhändertagandet av barn som mist sin familj, blivit borttappade eller övergivna, är djupt otillfredsställande och strider mot FN:s konvention om barns rättigheter. Samma sak gäller ungdomar som omhändertas i s.k. ungdomsfängelser på grund av kriminellt beteende. Många barn riskerar också undernäring när alkoholismen ökar och fattiga familjers pengar går till vodka istället för mat. Misshandeln av barn har ökat. Det är heller inte ovanligt att barn och ungdomar genom olika beteenden bidrar finansiellt till föräldrarnas missbruk. Svensk polis har uppgifter om att barnpornografi framställd bl.a. i Estland når Sverige.
Vid besök på ort och ställe och i kontakter med ansvariga politiker har jag fått rapporternas budskap bekräftat.
Enligt uppgifter finns för närvarande ingen fungerande nationell lagstiftning för att möta ovan angivna problem när det gäller barns och ungdomars väl och ve och mänskliga rättigheter. I sammanhanget förtjänar att påpekas att de baltiska länderna skrivit på FN:s barnkonvention.
I barnkonventionen artikel 34 fastställs att barn skall skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande. Att barn skadas såväl fysiskt som psykiskt genom vuxnas övergrepp är ställt utom allt tvivel och det finns inte någon som helst förmildrande omständighet när det gäller att våldföra sig på barn. Förutom de fysiska och psykiska skadorna förnedrar man och kränker barnet på ett oförsvarligt sätt.
Att därutöver negligera barns och ungdomars behov av stöd, vård, omsorg och grundläggande utbildning är oacceptabelt, men har tyvärr visat sig vanligt i de nya staterna i östra Europa. Detta är en av många konsekvenser av femtio års kommunistiskt vanstyre med en skrämmande människosyn som främsta kännetecken.
Trots omfattande insatser av frivilliga organisationer, samarbete och bistånd från många länder, inte minst från Sverige går lagstiftningen för långsamt.
Det är därför nödvändigt att pröva nya metoder från Sveriges sida för att komma till rätta med påtalade missförhållanden i de baltiska länderna.
Ett sätt kan vara att villkora både biståndet för demokratisk utveckling och ett framtida inträde i Europeiska gemenskapen. Ett annat sätt kan vara att ge adekvat utbildning till ansvariga inom socialtjänsten och kriminalvården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkora biståndsinsatserna för lagstiftning till förmån för barn och ungdom,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkora en anslutning till den europeiska gemenskapen om FN:s barnkonvention inte efterlevs enligt dess intentioner.
Stockholm den 6 oktober 1996
Liselotte Wågö (m)