I Litauen undervisas officiellt i svenska språket vid universiteten i Vilnius och Klaipeda. Undervisning finns också i Kaunas och Siauliai. I Vilnius och Klaipeda finns det svenska gästlektorer.
Svenska språket har hög status i Litauen, där det faktiskt är andra främmande språk för många elever. Många av de duktigaste eleverna studerar engelska på gymnasiet och försöker läsa åtminstone en del svenska på universitetet. Med engelskan ligger hela Europa öppet och med svenskan Skandinavien och också Finland. Alla våra nordiska grannländer är visserligen mera aktiva än vad vi är i kontakterna med Litauen, men svenskan är ändå det mest användbara språket i Norden.
Undervisningen vid universiteten sker emellertid med blygsamma resurser. Ett exempel på detta är att eleverna inte ens har ordböcker på de två språken svenska och litauiska utan tvingas gå omvägen över rysk-svenska lexikon, vilket av flera skäl är mindre lämpligt.
Skandinaviska institutionen i Vilnius har nu börjat arbetet med projektet svensk-litauisk-svensk ordbok. Avsikten är att använda den svenska ordbasen Lexin som utgångspunkt för en sådan ordbok, som skulle omfatta ungefär 20 000 ord. Kostnaden har av docent Erika Sausverde, föreståndare för Skandinaviska institutionen vid Vilnius universitet, beräknats till 134 800 SEK.
Därtill kommer ett behov av ytterligare datorer för projektet till en kostnad av 24 000 SEK. Totalsumman måste vid alla jämförelser framstå som mycket måttlig.
Det är uppenbart att det ligger i båda ländernas intresse att ordboksprojektet kan genomföras. Många litauer har ett genuint intresse av att lära sig det svenska språket. Det vore egendomligt om det inte också från svensk sida skulle finnas ett intresse av att främja studiet av vårt språk i grannlandet Litauen.
Vem i Sverige bör då känna ett ansvar för detta projekt? Kanske kan ansvaret sägas ligga i en gråzon mellan bland andra Svenska Institutet, SIDA och regeringen. Den senare har ju genom vårpropositionens förslag om en miljardsatsning på Östersjösamarbete velat skärpa Sveriges profil på detta område.
Svenska Institutet har tidigare fattat ett principbeslut att inte gå in med direkt produktionsstöd till ordböcker. SIDA finansierar gärna utbildning i engelska, vilket naturligtvis kan vara nog så lämpligt i Tanzania, men vill inte engagera sig i några projekt för undervisning i vårt modersmål i ett grannland. Nordiska ministerrådets informationskontor i Vilnius har dock som startbidrag lämnat 25 000 DKK av egna medel. Bankkrisen i Litauen har emellertid gjort att dessa medel till stor del gått förlorade. Vidare har Svenska akademien bidragit med 30 000 SEK och Författar- och översättarcentret på Gotland med 35 600 SEK. Göteborgs universitet har enligt uppgift meddelat att man är villig att lämna visst bidrag.
Erika Sausverde avser att med hjälp av kolleger och vissa studenter göra arbetet vid sidan av den ordinarie arbetstiden. Om man får inköpa de önskade två datorerna och också i övrigt klarar finansieringen skulle arbetet kunna vara klart mot slutet av 1998. Av skäl som ovan antytts borde det vara också ett svenskt intresse att se till att en svensk-litauisk-svensk ordbok ges ut. Regeringen bör därför på lämpligt sätt se till att finansieringsproblemen fullt ut kan lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska garantier för utgivning av en svensk-litauisk ordbok.
Stockholm den 30 september 1996
Nils Fredrik Aurelius (m) Leif Carlson (m)
Gotab, Stockholm 1996