Sovjetunionens sönderfall, kommunismens och
planekonomiernas sammanbrott har under 1990-talet skapat
helt nya förutsättningar för samarbetet runt Östersjön. Efter
att under decennier ha förlamats av stormakternas
motsättningar, kallt krig och politiska låsningar, finns idag
inte dessa hinder kvar. I stället är Östersjöområdet en region
med en mycket positiv utveckling, där samarbetet utvecklas
allt mer. I och med Sverige och Finlands EU-medlemskap
har Östersjösamarbetet stärkts ytterligare, och regionens
ställning som en betydelsefull del av Europa har tydliggjorts.
Sverige har, sedan demokratiseringsprocessen inleddes, varit pådrivande
för en fortsatt integration av länderna runt Östersjön och dess ekonomier. Vi
har den längsta kuststräckan mot Östersjön och det ligger i vårt intresse att
den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder fortsätter och
påskyndas.
Ett förtroendefullt samarbete i Östersjö- och Barentsregionerna skapar
förutsättningar för positiva beroenden. Dessa bidrar till att öka säkerheten och
stabiliteten i Europa. Det är därför angeläget att, genom ökad handel,
förbättrade kommunikationer, samarbete mot organiserad kriminalitet och
miljöförstöring, satsningar på utbildnings- och kultursamarbete samt turism,
knyta regionens länder närmare varandra. Inte minst viktigt är att utveckla
samarbetet på regional och lokal nivå samt mellan folkrörelser, andra
organisationer och enskilda. Det är viktigt att den regionala samhörigheten
inkluderar den europeiska delen av Ryssland. Ett EU-medlemskap för de
baltiska länderna och Polen bidrar till ökat samarbete och stabilitet i
Östersjöregionen.
Centerpartiet delar regeringens uppfattning om de övergripande målen för
samarbetet i Östersjöregionen. Förutom att skapa en miljömässigt hållbar
utveckling i området, måste den gemensamma säkerheten utvecklas. Den
demokratiska utvecklingen måste fortsätta samtidigt som omvandlingen av de
ekonomiska systemen sker under socialt acceptabla former.
Centerpartiet har en lång tradition i arbetet med att utveckla relationerna
med länderna runt Östersjön. Under fyrpartiregeringen utökades stödet
kraftigt till Östersjöregionen, främst inom miljöområdet. Centerpartiet har
fullföljt detta engagemang genom att under våren 1996 medverka till
bildandet av en fond på 1 miljard kronor, som under en femårsperiod skall
förbättra samarbetet och utvecklingen inom Östersjöregionen. Medlen
fördelas efter förslag från statsministerns Östersjöråd.
Norden som aktör
Centerpartiet har alltid varit en av de ivrigaste förespråkarna
för ett utvidgat nordiskt samarbete. Det nordiska samarbetet,
inom Nordiska rådets ram, kan i vissa delar tjäna som
förebild för ett utvecklat samarbete runt Östersjön.
Erfarenheterna av den nordiska passfriheten samt den
naturliga närheten och utbytet mellan folken i de nordiska
länderna är mycket goda. Norden är dessutom en mycket
viktig aktör i Östersjösamarbetet.
Exempel på det är att Nordiska ministerrådet redan 1990 beslutade om ett
närområdesprogram som nu bl.a. omfattar nordiska informationskontor i
Tallinn, Riga, Vilnius och S:t Petersburg. Förutom Baltikum omfattar
närområdesprogrammet sedan 1994 även nordvästra Ryssland. Nordiska
ministerrådet har för 1996 anslagit 50 miljoner kronor för verksamheten inom
närområdesprogrammet.
De nordiska länderna har även engagerat sig i miljösituationen i
närområdet. Genom Nordiska investeringsbanken (NIB) har ett särskilt
miljölån inrättats för angelägna miljöprojekt i det nordiska närområdet. Den
totala ramen för miljölånet uppgår för närvarande till 100 miljoner ecu.
Det är viktigt att Sverige medverkar till att Norden även fortsättningsvis
kommer att spela en viktig roll för att förbättra samarbetet i närområdet,
vilket bl.a. innefattar Östersjöregionen. Sveriges naturliga ledarroll i Norden
för utvecklingen av Östersjösamarbetet bör bibehållas. Vad som ovan anförts
om Norden som aktör i Östersjösamarbetet bör ges regeringen till känna.
Det säkerhetspolitiska läget i
Östersjöområdet
Den fortsatta säkerhetspolitiska och militärstrategiska
utvecklingen i Östersjöområdet efter det kalla krigets slut är
svårförutsägbar. Förändringarna är stora jämfört med den
situation som rådde innan de baltiska länderna blev
självständiga och Warszawapakten upplöstes. Den tydliga
blockuppdelningen under kalla kriget har upphört och till
viss del ersatts med ett nätverk av bilaterala och multilaterala
kontakter.
Samarbetet inom Partnerskap för fred (PFF) spelar en viktig roll för
avspänningen även i Östersjöregionen. Varje form av utökat samarbete
innebär att den säkerhetspolitiska stabiliteten i området utvecklas.
Det samarbete, som hittills utvecklats, bör utvidgas även inom det icke
militära totalförsvarsområdet. I dag sker det främst mellan de nordiska
länderna och de tre baltiska länderna med syfte att bygga upp räddningstjänst,
kust- och gränsbevakning samt rättssystem i de tre länderna. Det är viktigt
att de baltiska länderna får säkra gränser.
Efter frigörelsen från Sovjetunionen har de tre baltiska länderna i princip
tvingats bygga upp sitt militära försvar från grunden. Detta arbete fortgår,
även om det sker under mycket pressade ekonomiska omständigheter.
Centerpartiet stödjer de rådgivnings- och utbildningsinsatser till
försvarsmakterna i de baltiska länderna, som Sverige hittills bidragit med. I
första hand måste det territoriella grundförsvaret och gränsbevakningen
utvecklas för att länderna på ett tillfredsställande sätt skall kunna hävda den
nationella integriteten och suveräniteten. Det är även positivt att den svenska
insatsen för att röja minor i de baltiska vattnen fortsätter.
Det är bra att den gemensamma baltiska bataljonen för fredsbevarande
insatser (BALTBAT) fortsätter att byggas upp för att möjliggöra att även de
baltiska länderna skall kunna ta internationellt ansvar för fredsbevarande
insatser. Det är viktigt att det stöd Sverige hittills gett till BALTBAT får
fortsätta. Avsikten är att bataljonen skall stå färdig under 1997.
De baltiska ländernas önskan att bli medlemmar i NATO och EU är fortsatt
stark. Även om strävan att hävda den nationella integriteten är huvudskälet
för satsningen på det egna försvaret och försvarssamarbetet länderna
emellan, sker det delvis för att visa omvärlden att de baltiska länderna inte
ingår i en rysk intressesfär. Ett fortsatt närmande till och medlemskap i EU
och NATO ses av de baltiska länderna som de viktigaste stegen mot att bli en
integrerad del av väst.
Sverige har respekt för de baltiska ländernas självständigt fattade beslut i
dessa frågor. Varje lands suveräna rätt att självt välja den säkerhetspolitiska
lösning, som bäst passar landet, måste respekteras. Varje steg mot ett
fördjupat samarbete mellan alla Europas stater är positivt. När det gäller
frågan om NATO:s utvidgning måste en sådan ske utan att nya motsättningar
skapas och oro uppkommer.
Även om det militära och säkerhetspolitiska samarbetet blir allt aktivare
inom Östersjöregionen, innefattar det ännu inte Ryssland på ett fullt
tillfredsställande sätt. Förutom deltagande i PFF samt i IFOR-styrkan i f.d.
Jugoslavien deltar inte Ryssland i något militärt samarbete. Eftersom det är
just kontakten och utbytet mellan människor som är viktiga, även för den
militära avspänningen, bör det militära samarbetet med Ryssland utvecklas.
Detta kan ske genom övningar eller aktiviteter som genomförs i enlighet med
PFF:s övergripande målsättning. Sverige bör ta sådana initiativ. Detta bör ges
regeringen till känna.
Närmare EU-medlemskap
De baltiska länderna och Polen önskar samtliga bli
medlemmar i EU. Det är en historisk uppgift att inlemma de
nu självständiga staterna i Öst- och Centraleuropa i
samarbetet med väst, precis som EG en gång inlemmade
Grekland, Spanien och Portugal, när de gamla
högerdiktaturerna fallit där. De f.d. fascistdiktaturerna har
successivt kunnat utvecklas till fungerande demokratier med
EU som en stabiliserande och pådrivande faktor. Att fläta
Europas länder så nära varandra att krig inte blir möjligt är
ett huvudmål med unionssamarbetet.
Östersjön har alltför länge fungerat som en gräns mellan stormakter och en
effektiv ridå mellan öst och väst. Nu utgör den i stället ett livgivande hav,
där
den ursprungliga Europavisionen om gemenskap och fred, utan murar mellan
människor och länder, kan förverkligas.
Ambitionen att få med länderna runt Östersjön i ett fördjupat europeiskt
samarbete delas av starka krafter inom EU. Redan i dag inbjuds ministrar från
icke medlemsländer i området till överläggningar i samband med EU:s
ministerrådsmöten. För Centerpartiet finns ingen viktigare fråga för
Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen österut. Centerpartiet
är kanske det parti som mest enträget drivit på för att genom en utvidgning av
EU skapa ett fungerande alleuropeiskt samarbete. Vi vill därför understryka,
att arbetet med att förbereda EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa,
inklusive de baltiska länderna samt Cypern och Malta, måste ges en central
plats i EU:s löpande arbete.
Centerpartiet vill understryka vikten av att förhandlingsprocessen inleds
samtidigt för alla kandidatländer. Detta är av särskild betydelse för Estland,
Lettland och Litauen. Trots ambitionen att likabehandla de 12 kandidat-
länderna kommer troligen inträdet i unionen att ske vid olika tidpunkter
beroende på skillnader i förutsättningar och i ekonomisk utveckling.
I än högre grad än vad som var fallet vid tidigare utvidgningar av antalet
medlemmar, kommer integreringen av de nya ansökarländerna att kräva
betydande flexibilitet och särskilda övergångsarrangemang. Annars riskerar
utvidgningen att inte bli verklighet förrän långt in på 2000-talet.
Det är av yttersta vikt att EU:s ekonomiska och politiska samarbete med
Ryssland fortsätter att utvecklas parallellt med utvidgningsprocessen. Stödet
till kandidatländerna, framförallt inom EU:s program för samarbete med
Centraleuropa och de baltiska staterna (PHARE), bör också inriktas på att än
tydligare stödja anpassningsåtgärder för att underlätta ett unionsmedlemskap
för central- och östeuropeiska länder, inklusive Baltikum. Vad som ovan
anförts om att påskynda EU:s utvidgning österut bör ges regeringen till
känna.
Främja handel och investeringar
En grundläggande förutsättning för att underlätta handel,
investeringar och resor är att sänka den "tröskel" som
nationsgränserna i dag utgör. I väntan på att alla länder runt
Östersjön blir EU-medlemmar, måste gränspassager
underlättas och den byråkratiska tullkontrollen reformeras.
Ett gränssystem som fungerar likt den nordiska passfriheten
bör vara den långsiktiga målsättningen.
Östersjöregionen utgör en ny och stor marknad i Sveriges närområde.
Sveriges handel och utlandsinvesteringar i regionen ökar kraftigt. Handel har
stor betydelse både för den ekonomiska utvecklingen och för att knyta folken
närmare varandra. Genom fler gemensamma projekt mellan näringsliv,
offentliga institutioner och stater kan utvecklingen påskyndas. Den
miljardsatsning på Östersjösamarbetet, som Centerpartiet och regeringen
initierade våren 1996, bör bl.a. utnyttjas till att stödja olika projekt för att
öka
handeln inom Östersjöregionen.
Baltikum kommer att få allt större betydelse som knutpunkt för handeln
med hela Europa. I och med ländernas frigörelse kommer de åter att utgöra
det naturliga transitområdet för handeln med länderna öster om Baltikum.
En utvecklad handel har också betydelse för den sociala, ekonomiska och
demokratiska utvecklingen i regionens nya demokratier. Om handeln
fungerar underlättar det arbetet med att förbättra miljösituationen, kunskaps-
och kulturutbytet samt den allmänna öppenheten länderna emellan.
Utvecklingen i Östersjöregionen kommer att ha direkt inverkan på
möjligheterna till tillväxt och nya jobb i Sverige. Den ekonomiska tillväxten i
de nya demokratierna väntas de närmaste åren öka mycket kraftigt. Ett
exempel är Polen, där ekonomin tillväxer för femte året i rad. Under 1996
beräknas tillväxttakten bli ca 6 procent samtidigt som utrikeshandel och
utländska investeringar fortsätter att öka.
För att även de länder, som i dag inte tillhör EU, skall ha en chans att
utveckla sin inhemska produktion måste nuvarande handelshinder tas bort.
Dagens situation, där dessa länder inte tillåts konkurrera på rättvisa villkor
inom de produktområden där de är starkast, är oacceptabel.
En viktig åtgärd i sammanhanget är att EU:s partnerskaps- och
samarbetsavtal med Ryssland snarast ratificeras av EU-länderna. Sverige
stödjer även Rysslands och Baltikums strävanden att bli medlemmar i
Världshandelsorganisationen, WTO. Vad som ovan anförts för att underlätta
handel och investeringar i Östersjöregionen bör ges regeringen till känna.
Främja demokratiutvecklingen
Demokratiseringen är, tillsammans med övergången till
marknadsekonomi, de viktigaste förändringarna i de tidigare
kommunistdiktaturerna. Alla de baltiska länderna har under
det senaste året, av olika skäl, genomgått regeringskriser. Det
kan konstateras att samtliga länders demokratiska system har
klarat av att hantera dessa kriser. Detta får dock inte leda till
slutsatsen att stödet till demokratiutveckling kan avvecklas.
Centerpartiet anser att det är viktigt med fortsatt stöd för en
fördjupad demokratisering. Insatserna har hittills inriktats på
att bl.a. bygga upp fungerande rättsinstitutioner, utveckla
vänortssamarbetet, öka jämställdheten, underlätta samspelet
mellan den politiska nivån och förvaltningsnivån samt ge
medborgarna utbildning i samhällsfrågor.
Centerpartiet vill i detta sammanhang särskilt betona folkrörelsernas
betydelse för det fria organisationslivet. Studiecirklar var det idéburna
arbetets drivhus i samband med demokratins genombrott i de nordiska
länderna. Det finns all anledning att i utbytet med Central- och Östeuropa
även fortsättningsvis ta tillvara de kunskaper som finns i svenska
studieförbund. De bör ges fortsatta möjligheter till statligt stöd för detta
arbete. Detta bör ges regeringen till känna.
Fria partier är demokratins livsluft! I de forna kommunistdiktaturerna runt
Östersjön är partiarbete fortfarande föraktat av många människor på grund av
alla år med partidiktatur. Den del av stödet till demokratiutveckling, som i
dag utbetalas till de svenska riksdagspartierna för stöd till partisystemet i
Öst-
och Centraleuropa, fyller i detta sammanhang en viktig uppgift. Stödet via
riksdagspartierna är dock en försöksverksamhet som skall utvärderas 1997.
Centerpartiet anser att det partianknutna stödet bör finnas kvar även efter
1997 sedan den planerade utvärderingen genomförts. Detta bör ges
regeringen till känna.
Icke-militära hot
Den organiserade brottsligheten utgör ett av de största hoten
mot en fortsatt positiv utveckling av samarbetet inom
Östersjöregionen. Så länge den organiserade brottsligheten
pågår, kommer den att ha en hämmande effekt på såväl
investeringar som handel och annat utbyte mellan länderna.
På sikt kan den organiserade brottsligheten även hota det
demokratiska systemet i området. Dessutom är det
oacceptabelt för medborgarna att inte kunna känna trygghet i
att rättssystemet har kontroll över brottsligheten.
Det akuta behovet av insatser mot den organiserade brottsligheten
uppmärksammades även i samband med vårens regeringschefsmöte i Visby,
där beslut togs om att tillsätta en aktionsgrupp med deltagare från alla länder
i
Östersjöregionen. Aktionsgruppen har till uppgift att fördjupa samarbetet mot
den organiserade brottsligheten i regionen.
Centerpartiet ser positivt på det samarbete, som under senare tid utvecklats
för att möta även andra icke-militära hot som till exempel flyktingsmuggling
och olaga hantering av kärnbränsle.
I samband med kommunistdiktaturernas fall och utvecklingen av
marknadsekonomier har olika sociala problem uppstått. Förutom den
organiserade brottsligheten har prostitution, könshandel och sexhandel med
barn ökat kraftigt under senare år. Till stor del är det männen från de rika
länderna runt Östersjön som är kunder i denna verksamhet. Centerpartiet ser
mycket allvarligt på denna utveckling. Regeringen bör verka för att en
särskild aktionsgrupp inom Östersjörådet tillsätts för att analysera problemet
och föreslå lämpliga åtgärder. Enskilda organisationer med engagemang för
kvinnofrågor och barns rättigheter bör involveras i aktionsgruppens arbete.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ökat utbyte över gränserna
De vardagliga kontakterna mellan människor är det
effektivaste och mest genomgripande sättet för samarbetet
inom Östersjöområdet. En djupare samhörighet skapas bäst
när människor möts och umgås. Det är positivt att regeringen
aviserar åtgärder för att på olika sätt underlätta de
mellanfolkliga kontakterna i regionen.
Redan i dag finns en dialog och täta kontakter mellan städer, kommuner
och län runt Östersjön. Detta utbyte måste utvecklas. De kommuner och
enskilda organisationer, som redan etablerat utbyte, kommer säkert att dra
fördel av detta i och med att integrationen i regionen fortgår.
Centerpartiet välkomnar de initiativ som togs för att underlätta de
mellanfolkliga kontakterna under regeringschefsmötet i Visby. Bl.a.
beslutades att öka utbytet inom kultur- och utbildningsområdet. T.ex. skall
universitetsexamina från de olika länderna ömsesidigt erkännas. Regeringen
har tidigare beslutat om ett särskilt anslag för att underlätta för svenska
studenter att studera språk i andra Östersjöländer och vice versa.
Transporter och sjösäkerhet
Fungerande kommunikationer både inom och mellan
länderna i Östersjöregionen är avgörande för en fortsatt
positiv utveckling. Såväl handel som turism förutsätter bra
transportmöjligheter för både gods och personer. Den
nationella kommunikationsplaneringen måste i ökad
utsträckning ske med hänsyn till transportbehovet i hela
regionen.
Möjligheterna att med reguljärflyg snabbt nå de baltiska länderna är i dag
betydligt bättre än under den tidigare Sovjettiden, då alla flyg gick via
Moskva. I dag finns direktflyg mellan i stort sett alla huvudstäder runt
Östersjön och antalet avgångar och konkurrerande bolag ökar.
Problemen är dock avsevärt större vad gäller väg-, järnvägs- och
sjötransporterna. I dag är antalet sjölinjer mellan de baltiska länderna och
Sverige få. De som finns har ofta brister i form av dåligt organiserade frakt-
och tullrutiner. Det senare gäller tyvärr även vid vägtullar.
I Östersjöregionen finns naturliga förutsättningar för ett mycket omfattande
system av sjötransporter. Med rätt bränsle utgör sjötransporterna en
synnerligen miljövänlig och energisnål transportform för både gods och
personer. I strävan att öka sjötransporterna i regionen bör en reguljär
färjeförbindelse mellan Sverige och Litauen upprättas. Detta bör ges
regeringen till känna.
De internationella ansträngningarna för att förbättra sjösäkerheten har
hittills visat sig tämligen fruktlösa. Genom rätt insatser kan Östersjöregionen
bli ett föredöme vad gäller säkra och miljövänliga sjötransporter. Länderna i
regionen bör därför gå före och själva utforma sjösäkerhetsregler för
sjötransporter på Östersjön. Gemensamma gränsregler bör även utformas för
vilka utsläppsnivåer som skall accepteras för transporter på Östersjön.
Arbetet bör kunna ske inom ramen för Östersjörådet. Vad ovan anförts om
gemensamma regler för sjösäkerhet och utsläppsnivåer från sjöfarten bör ges
regeringen till känna.
För närvarande saknas avgörande sträckor för en fungerande
järnvägstransportlinje runt Östersjön. Vad avser Sverige är avsaknaden av en
direkt järnvägsförbindelse på sträckan Sundsvall-Umeå-Haparanda ett hinder
för främst godstransporterna till och från Ryssland, Finland och de baltiska
länderna. Spårvidden är inte heller densamma i Sverige som i Ryssland,
Finland och de baltiska länderna. I dag finns emellertid teknik som till stora
delar eliminerar de tidigare problemen med varierande spårvidder.
Nödvändiga investeringar i sådan teknik bör prioriteras. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad ovan anförts om nödvändiga prioriteringar för att
underlätta järnvägstrafiken i Östersjöregionen.
I de baltiska länderna är upprustningsbehovet stort av redan existerande
vägar och järnvägar. Vid utbyggnaden och restaureringen av
transportsystemen är det av största vikt att det sker på ett miljömässigt
hållbart sätt.
Miljö och energi
Förändringarna i de f.d. kommuniststyrda länderna ger helt
nya möjligheter att förbättra miljösituationen i och runt
Östersjön. Centerpartiet var pådrivande för de omfattande
miljöinsatser, som påbörjades under den tidigare
fyrpartiregeringen. Åtgärderna omfattade bl.a. byggandet av
reningsverk och miljöanpassade energi- och trafiksystem
samt insatser för ökad kärnkraftssäkerhet.
Även om dessa satsningar nu börjar ge resultat, är det mycket långt kvar
innan Östersjöns miljö är återställd. Av de 132 största föroreningskällorna,
s.k. hot spots, som listades efter regeringsmötet i Ronneby 1990, har endast
10 åtgärdats hittills.
Även om miljön i Sverige har en direkt inverkan på situationen i Östersjön,
sker den stora miljöförstöringen främst i Baltikum, Polen och Ryssland.
Beräkningar visar att ungefär 80 procent av de nödvändiga
miljöinvesteringarna för Östersjöregionen behöver ske i dessa länder. De
nödvändiga investeringarna är av sådan omfattning att det kommer att dröja
mycket länge innan de genomförs, om satsningarna inte får finansiellt stöd
från väst.
En investeringsform, som redan prövats i mindre skala, är att i utbyte mot
miljösatsningar avskriva utlandslån. Som exempel kan nämnas att den
schweiziska regeringen har beslutat att reducera Bulgariens skuld till Schweiz
i utbyte mot miljöinvesteringar. Denna modell bör kunna användas även inom
Östersjöregionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Det svenska och finska EU-medlemskapet bör på ett än effektivare sätt än
hittills användas för att koncentrera resurser för miljöförbättrande åtgärder i
Östersjöområdet. Hela Europa bör ha ett intresse av att miljöproblemen i
denna region normaliseras.
Barentsområdet utgör det kanske mest förorenade området i hela Europa.
Här finns bl.a. en av världens största koncentrationer av radioaktivt avfall
samt ett stort antal uttjänta kärnreaktorer som övergivits eller förvaras under
miserabla förhållanden. Norge gör i detta sammanhang en stor insats genom
att koordinera insatserna för Barentsområdet och har även till stor del bidragit
till miljöinvesteringar i regionen. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en redovisning över den aktuella miljösituationen i Barentsregionen samt
förslag till lämpliga åtgärder. I övrigt hänvisas till Centerpartiets särskilda
motion om Barentsområdet.
Utsläppen av försurande ämnen härrör till stora delar från olje- och
koleldade kraftverk i Ryssland, Baltikum och Polen, vilka efter hand måste
ersättas med förnybara energikällor. Potentialen för energieffektivisering i
dessa länder är dessutom än större än i Sverige.
Fortfarande finns en rad kärnkraftverk med oacceptabelt låg säkerhetsnivå i
Östersjöregionen. Ett flertal av dem ligger i Sveriges absoluta närhet. De
omfattande satsningar på förbättrad kärnsäkerhet, som inleddes under den
tidigare fyrpartiregeringen, måste fortsätta. Att köra Sveriges åldrande
kärnkraftverk på övertid för att "lösa" energiproblemen hos våra grannländer
i öst är en åtgärd som Centerpartiet bestämt avvisar. Kärnkraftreaktorerna i
regionen måste successivt ersättas med förnybara energikällor.
I likhet med vad som anförts på miljöområdet bör Sverige och Finland ha
ett gemensamt ansvar att öka EU:s satsningar på kärnsäkerhet och
omställning till förnybara energikällor i hela Östersjöregionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Norden som aktör i Östersjösamarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgat militärt samarbete med Ryssland inom ramen för PFF eller
i enlighet med PFF:s anda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta handel och investeringar i
Östersjöregionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studieförbundens roll för demokratiutvecklingen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt demokratistöd via de svenska riksdagspartierna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en aktionsgrupp mot prostitution, könshandel och
sexhandel med barn,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en färjeförbindelse mellan Sverige och Litauen,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma regler för sjösäkerhet och utsläppsnivåer från
sjöfarten,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändiga prioriteringar för att underlätta för järnvägstrafiken,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om låneavskrivning i utbyte mot miljöinvesteringar.
Stockholm den 30 september 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)