Den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet har behandlats i riksdagen under en lång följd av år. I
internationella fora som Europarådet, OSSE, FN och EU
uppmärksammas MR-situationen i Turkiet genom initiativ
från olika länder däribland Sverige.
Turkiet har ratificerat såväl FN:s konvention mot tortyr som
Europakonventionen mot tortyr och den Europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Den
turkiska koalitionsregeringen, som tillträdde 1991, lovade vid sitt tillträde
att
värna respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna i landet och demo-
kratisera det turkiska samhället. I samband med att Europeiska unionen
hösten 1995 skapade tullunionen mellan EU och Turkiet ställde den
dåvarande turkiska premiärministern Tansu Ciller ut löften om demo-
kratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter. Sedan tullunionen
ingicks har situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet snarast
försämrats och några större framsteg när det gäller demokratiserings-
processen har inte skett. Rapporter från människorättsorganisationer som
Amnesty International, Human Rights Foundation of Turkey och Helsinki
Watch visar att många av de löften som utställts i olika sammanhang inte har
hållits. Ibland tänds ett hopp att MR-situationen i detta land ska vändas till
det bättre men ofta kommer också bakslagen.
Under sommaren 1996 har särskilt matstrejk och fasta till döds
uppmärksammats i internationella media och de svåra förhållandena i
turkiska fängelser har belysts. En rad åtal mot författare, journalister,
människorättsaktivister och politiker har väckts.
I rapporten från OSSE:s parlamentariska delegation till Turkiet i maj 1995
redogörs för de vitt spridda anklagelserna mot turkiska säkerhetsstyrkors
överdrivna våld inklusive mord och tortyr i sin kamp mot terrorismen.
Givetvis fördöms också PPK:s terrorism. Evakuering och förstörelse av
kurdiska byar har drivit tiotusentals människor på flykt. Oförklarliga
försvinnanden av personer som senare återfinns mördade hör också till
bilden. Fyra parlamentariker, däribland Sacharovpristagaren Leyla Zana,
hålls fortfarande fängslade till stor besvikelse för många parlamentariker i
Europa. OSSE-rapporten låg till grund för ett uttalande med krav på Turkiet
att förbättra MR-situationen i landet från OSSE:s parlamentariska
församlings möte i Stockholm 9 juli 1996.
Den bristande respekten för mänskliga rättigheter hänger intimt samman
med Turkiets politik att till varje pris slå vakt om landets enhet. Denna
politik
kan givetvis vara en svår uppgift i en region mellan Kaukasus, Mellanöstern
och Egeiska havet där konflikter av och till pågår och sönderfall hotar.
Turkiets erfarenheter efter det ottomanska väldets sönderfall spelar stor roll
för det politiska tänkandet. Omvärlden har olika syn på vilken roll Turkiet ska
spela i regionen. Europa tenderar att se Turkiet som en skyddsbarriär mot
såväl ryska som arabiska och religiöst fundamentalistiska intressen medan
man i Mellanöstern ibland ser Turkiet som en överlöpare till Europa. Turkiet
självt strävar att hävda sin roll som regional stormakt och brygga mellan de
omgivande regionerna. Kraven på enighet medför att varje tendens till
självstyre på etniska eller religiösa grunder ses som ett hot mot den turkiska
staten och grundläggande universella mänskliga rättigheter sätts ur spel. Det
är inte bara kurder och assyrier/syrianer som periodvis utsätts för en hårdhänt
assimileringspolitik Även armenier, grekisk-ortodoxa och aleviter drabbas.
De ses ibland som hot mot den turkiska staten och utsätts för diskriminering
och förtryck. Det är nödvändigt att det internationella samfundet upprätthåller
ett ständigt tryck på Turkiet för att förmå landet att finna en väg att lösa
sina
problem inom ramen för de internationella åtaganden som Turkiet gjort vad
gäller de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och löften att
stoppa bruket av tortyr. Kampen mot terrorism, som den utövas av t.ex. PKK
, kan inte användas som ett försvar för de kränkningar av mänskliga
rättigheter som pågår. Turkiet har rätt att bekämpa terrorism och värna sin
territoriella integritet men politiken måste utövas i enlighet med rättsstatens
principer. En fredlig lösning på den pågående väpnade konflikten är
nödvändig. Liksom på andra håll i världen som i Sydafrika, Palestina,
Nordirland och Tjetjenien måste den väpnade konflikten ersättas av
vapenvila, dialog och förhandlingar. Den slutgiltiga militära lösningen har
inte nåtts. Möjligheten för OSSE att sätta upp en permanent kommitté för
lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska regeringen
måste prövas. Sverige måste söka stöd hos andra OSSE-länder för att få till
stånd en undersökningsdelegation från OSSE som under den s.k.
Moskvamekanismen på plats i Turkiet undersöker situationen för de
mänskliga rättigheterna.
Enligt vår bedömning bryter europarådsmedlemmen Turkiet mot åtskilliga
av artiklarna i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Turkiet kan kritiseras för brott
mot artikel 2, som kräver att envars rätt till liv ska skyddas genom lag,
artikel
3, som innebär förbud mot tortyr, artikel 5, som garanterar personlig frihet
och säkerhet, artikel 10, som skyddar envars yttrandefrihet och artikel 11,
som garanterar friheten att deltaga i fredliga sammankomster samt
föreningsfrihet.
Självfallet bryter också Turkiet mot såväl FN:s konvention mot tortyr som
Europakonventionen mot tortyr. Såväl FN:s tortyrkommitté som Europeiska
kommittén för förhindrande av tortyr har vid flera tillfällen besökt Turkiet
och rapporterat om tortyr. Dessa kommittéers rekommendationer har dock
negligerats av Turkiet. Sverige och andra länder måste envetet kräva att
Turkiet följer dessa rekommendationer.
Turkiets behandling av utomeuropeiska flyktingar lämnar också mycket i
övrigt att önska och har karaktären av godtycke. Sverige bör begära att
Turkiet ratificerar 1967 års tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention
i
sin helhet.
Inom FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna bör Sverige verka
för en resolution som uppmanar Turkiet att bjuda in dels den arbetsgrupp som
undersöker bakgrunden till försvinnanden av personer och dels den
arbetsgrupp som undersöker förekomsten av olagliga arresteringar. Sverige
bör också verka för att FN:s utsedda rapportörer för utomrättsliga
avrättningar och förekomsten av tortyr ges i uppdrag att granska Turkiet.
Vidare bör Sverige uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll.
I samband med tullunionsavtalet antog Europaparlamentet rekommenda-
tioner vad gäller bl.a. mänskliga rättigheter, demokratisering och en fredlig
lösning av den kurdiska frågan. I september har Europaparlamentet antagit en
ny resolution där man fryser vissa ekonomiska medel för samarbetet EU/
Turkiet och föreslår spärrning av delar av det s.k. Meda-programmet.
Regeringen bör noga följa upp dessa Europaparlamentsresolutioner. Sverige
bör också verka för att ministerrådet i sina överläggningar med Turkiet
ihärdigt tar upp frågorna om de mänskliga rättigheterna och icke enbart
behandlar ekonomiska frågor. Sverige bör också ställa krav på att EU-
kommissionen i sina utlovade årliga rapporter om Turkiet ägnar MR-frågorna
stor uppmärksamhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en OSSE-kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan
PKK och regeringens väpnade styrkor i Turkiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska åtgärder för att få till stånd en undersökningsdelegation
från OSSE som under Moskvamekanismen undersöker MR-situationen i
Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste kräva att Turkiet följer rekommendationerna
från FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för förhindrande av
tortyr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för en FN-resolution om att uppmana
Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som undersöker försvinnanden och olagliga
arresteringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att FN ger de särskilda rapportörer som
granskar utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr i uppdrag att
också granska Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp senaste Europaparlamentets resolutioner om Turkiet
vad gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och fredlig lösning på den
kurdiska frågan,
9. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur regeringen skall agera i ministerrådet i EU och inför EU-
kommissionen för att stärka arbetet för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.