Kurderna är en av Mellanösterns äldsta folkgrupper. Det
sammanhängande landområdet där kurderna nu bor, och har
bott i tusentals år, kallas Kurdistan. Landet existerar inte som
statsbildning. Idag är det politiska uppdelat mellan fyra
länder: Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Dessa länders officiella
gränser går rakt genom Kurdistan.
Hur många kurderna är finns det inga säkra uppgifter om. Uppskattningsvis
finns det för närvarande mellan 25 och 30 miljoner kurder. Med andra ord är
kurderna världens största folkgrupp utan egen nationalstat. I Kurdistan finns
flera etniska och religiösa minoriteter, t ex armenier, turkmener, kristna och
yezidier.
Tragiska händelser såsom kemisk krigföring, massavrättning, tvångs-
förflyttningar av hundratusentals kurder, förstörelse av tusentals kurdiska
byar eller miljoner kurders flykt från sina hem är händelser som då och då
påminner oss om kurdernas situation och den omänskliga behandling som
Kurdistans befolkning blir utsatt för av regimerna i Turkiet, Irak, Iran och
Syrien.
De flesta vet att frågan om kurdernas situation måste lösas om det ska bli
en varaktig fred i Mellanöstern. Ändå är det få stater som har engagerat sig i
problemet.
Svensk utrikespolitik får inte ha skygglappar inför den brutala behandling
som Kurdistans befolkning blir utsatt för. Sverige måste arbeta genom direkta
kanaler och genom internationella forum försöka påverka regeringarna i
Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Dessa länder måste visa respekt för kurdernas
mänskliga och kulturella rättigheter och avstå från militära aktioner mot
kurderna. Dessa regimers militära våld och maktmedel leder enbart till stora
lidanden för den civilbefolkning som blir utsatt. Ett sådant agerande ger
också näring till extremistiska krafter på båda sidor.
Vad det gäller de olika områdena av Kurdistan förtjänar några synpunkter
att lyftas fram:
Vad det gäller Irak står det klart för alla att kurderna varit ett av Saddam-
regimens offer. Kurdernas situation visar tydligt hur regionen är en bricka i
storpolitikens spel. Det är en förklaring till att kurderna i området sökt stöd
hos olika regimer i sin omgivning. Ett annat stort problem är att den
ekonomiska situationen i regionen, vilken starkt påverkas av FNs embargo
mot Irak, har underminerat varje försök till utveckling.
Genom banden med regionen har Sverige möjligheter att ta initiativ till
åtgärder för att stabilisera utvecklingen och arbeta för fred. Sverige bör verka
för att det kurdiska området som skyddas av FN undantas från FN-embargot
mot Irak. Vidare bör Sverige inom FN, EU och andra internationella forum
kräva internationella åtgärder för att få stopp på Turkiet, Irak och Irans
militära aktioner inom irakiska Kurdistans gränser samt för en varaktig
lösning av kurdernas situation i norra Irak.
Efter att FN gått in och gett regionen beskydd genomfördes val till
parlamentet i norra Irak. Ändå utbröt krig efter något år. Sverige bör aktivt
arbeta för, och ta initiativ till, att mäkla fred mellan de stridande partierna
KDP och PUK. Alla försök till ökad demokrati inom området bör förtjäna
stöd från svensk sida. Sida bör genom demokrati och förvaltningsbistånd,
främst via de många enskilda organisationer som verkar i området, kunna
göra en kraftfull insats för att stödja en fredlig utveckling.
Kurdernas situation i Turkiet är väl känd. Övergreppen mot den kurdiska
befolkningen fortsätter. Då landet nu har ett tullavtal med EU finns det än
större möjligheter att utöva påtryckningar mot regeringen i Ankara. Sveriges
regering bör ta initiativ inom EUs ram för att försöka få den turkiska
regeringen att respektera kurdernas mänskliga rättigheter och att arbeta för en
politisk i stället för militär lösning av konflikten.
Ett speciellt problem som berör Turkiet är landets ovilja att tillåta
internationella enskilda organisationer arbeta för att stödja kurderna. Den
turkiska regeringen kräver t.ex. särskilda tillstånd (som ges av turkiska UD)
för att internationella biståndsorganistioner ska kunna åka till norra Irak
genom Turkiet. Detta är ett försök från den turkiska regeringens sida att
hindra internationella biståndsorganisationer att verka i norra Irak. Nästan
samtliga svenska enskilda organisationer som är aktiva i området har
drabbats. Diakonia och SILC, Folkpartiets biståndsorganisation, är två
exempel på organisationer som överhuvudtaget inte får passera gränsen till
irakiska Kurdistan via Turkiet. Restriktionerna gäller även utländska
journalister och politiker. Sverige måste verka för att de turkiska
myndigheterna upphör med denna godtyckliga behandling av utlänningar som
vill besöka irakiska Kurdistan.
Även i Syrien har den kurdiska gruppen stora problem. Många kurder
saknar medborgarskap. Vissa uppgifter tyder på att det handlar om så mycket
som hundra tusen kurder. Utan medborgarskap kan dessa människor inte äga
fast egendom, gifta sig, folkbokföra sina barn eller resa utomlands. Den
svenska regeringen bör i sina kontakter med Syrien ta upp denna fråga till
diskussion.
De iranska kurderna hamnar ofta i skymundan. Flera kurdiska ledare i exil i
Frankrike och Tyskland misstänks ha mördats av agenter utsända av den
iranska regimen. Rättegångar pågår nu i Tyskland. Även några kurdiska
politiker i exil i Sverige har blivit utsatta för attentat. Senast i juli 1996
attackerades kurdiska flyktingar som hade sökt sin tillflykt till irakiska
Kurdistan av iranska styrkor som marscherade över gränsen till irakiska
Kurdistan. Sverige måste fördöma den iranska regimens förföljelse av kurder
och alla former av attacker mot kurdiska flyktingar utomlands. De kurdiska
flyktingar från Iran som lever i Sverige ska kunna leva tryggt här och
erbjudas skydd mot eventuell förföljelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella initiativ för att finna en lösning på kurdernas
situation i norra Irak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt agerande för att mäkla fred mellan de stridande
partierna i irakiska Kurdistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till irakiska Kurdistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska initiativ inom EU för en politisk lösning av konflikten
mellan regeringen och kurderna i Turkiet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta för enskilda organisationer att arbeta i Kurdistan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att uppmärksamma kurdernas situation i
Syrien,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av iranska flyktingar som lever i exil i Sverige.